Allmän motivering

Den föreslagna ändringen av strafflagen innebär att den som genom att utnyttja att någon till följd av medvetslöshet, sjukdom, handikapp, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja har samlag med personen ska dömas för våldtäkt.

Den som inte har försatt personen i försvarslöst tillstånd, men utnyttjar det försvarslösa tillståndet till att ha samlag med personen ska enligt den gällande strafflagen dömas för sexuellt utnyttjande. Den distinktionen ingår inte i den föreslagna lagen.

När gärningen i fortsättningen kommer att bestraffas som våldtäkt, innebär det samtidigt att straffskalan blir strängare. Det lägsta straffet stiger från 14 dagars till ett års fängelse och möjligheten att utdöma böter försvinner.

Dessutom föreslår regeringen att andra sexuella handlingar än de som innebär våldtäktsbrott gentemot en försvarslös person ska bestraffas som tvingande till sexuell handling, oberoende av vilken andel gärningsmannen har i att personen blivit försvarslös.

Det som ska skyddas vid sexualbrott är den sexuella självbestämmanderätten. Bakgrunden till förslaget är framför allt att orsaken till försvarslösheten inte nödvändigtvis hänger samman med hur allvarligt brottet mot den sexuella självbestämmanderätten är. Offret kan uppleva att självbestämmanderätten är lika djupt kränkt när förövaren har samlag med honom eller henne genom att utnyttja hans eller hennes försvarslösa tillstånd. Tydliga bestämmelser har den fördelen att de hindrar att det uppstår situationer då det är svårt att tolka lagen och lägga fram bevis. Dessutom minskar det behovet av att fokusera på hur offret har betett sig. Den föreslagna ändringen befäster det straffrättsliga skyddet för den sexuella självbestämmanderätten.

Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen vara nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker därför förslaget, men gör vissa smärre tekniska ändringar.

Bestämmelser om våldtäktsbrott, tvingande till sexuell handling och sexuellt utnyttjande infördes i samband med revideringen av 20 kap. i strafflagen som trädde i kraft den 1 januari 1999 (). De har alltså funnits i drygt tio år. Bestämmelserna kräver en samlad bedömning, anser lagutskottet. Rättspolitiska institutet arbetar för närvarande med en undersökning av straffpraxis vid dessa brott. När den blir klar bör det göras en mer omfattande bedömning av behovet att ändra bestämmelserna och nödvändiga lagändringar beredas. Vidare är det befogat att i den samlade bedömningen också undersöka om straffskalan behöver ändras.