Allmän motivering
Allmän bedömning av propositionen
Regeringen föreslår att förberedelse
till dråp, mord, dråp under förmildrande
omständigheter, grov misshandel, tagande av gisslan och
grovt rån ska kriminaliseras. Förslaget innebär
att dessa brott blir straffbara i ett tidigare skede. Propositionen
bottnar i programmet för statsminister Jyrki Katainens
regering, där det står att förberedelse
till de grövsta brotten kriminaliseras.
Regleringen är exceptionell och principiellt betydande
eftersom utgångspunkten är att kriminalisering
gäller utförda gärningar och ofta även försök
till dem. Samhället har således av hävd intagit
en reserverad hållning till att utsträcka kriminaliseringen
till åtgärder för att förbereda brott. Ändå innehåller
strafflagstiftningen redan nu vissa straffbestämmelser
om förberedelsebrott. De baserar sig bl.a. på internationella
skyldigheter eller behov att skydda statliga funktioner.
Vissa praktiska fall har dock under senare år visat
att det är problematiskt och orättvist att det inte är
straffbart att förbereda vissa synnerligen grova brott.
Sådana fall är bl.a. skolmassakrerna i Jokela
och Kauhajoki samt vissa rån av penningtransporter. Sammantaget
anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt
syfte och tillstyrker lagförslagen. Propositionen förbättrar också polisens
möjligheter att ingripa i föreberedelse till synnerligen
allvarliga brott mot människors liv, hälsa eller
frihet och främjar på så sätt
bekämpningen av brott. Att dessa fall i praktiken kan bli
fåtaliga gör inte kriminaliseringen mindre behövlig
eller mindre motiverad. Med tanke på att det handlar om
en ny typ av reglering förutsätter utskottet att
regeringen följer hur regleringen tillämpas och
hur den fungerar i praktiken.
Regleringens område och regleringssättet
De sakkunniga som lagutskottet har hört förhåller
sig allmänt taget positiva till huvudlinjerna i propositionen.
Men det finns delade meningar om vilka brott det ska vara straffbart
att förbereda. Det har bl.a. lagts fram att kriminaliseringen inte
bör gälla t.ex. dråp under förmildrande
omständigheter eller grov misshandel. Däremot
ansågs det att förberedelse till grov utpressning
bör kriminaliseras.
Lagutskottet tillstyrker dock avgränsningarna i propositionen.
Förvaltningsutskottet intar samma ståndpunkt.
Lagutskottet finner det motiverat att det utdöms straff
inte bara för förberedelse till dråp
och mord, utan också för förberedelse
till dråp under förmildrande omständigheter
och för grov misshandel. Alla dessa brott riktas mot liv
eller hälsa och är därför synnerligen allvarliga.
Det maximala straffet för dem är dessutom minst
tio år fängelse. Men eftersom det gäller
en exceptionell och principiellt betydande reform är det
motiverat att kriminaliseringen av förberedelser inte i
detta skede utsträcks till andra brott. I fråga
om grov utpressning konstaterar lagutskottet att det inte klassificeras
som ett lika allvarligt brott: straffskalan är fängelse
från fyra månader till fyra år och det är inte
fråga om omedelbar fara för liv eller synnerligen
allvarlig fara för hälsan.
Lagutskottet instämmer dock med förvaltningsutskottet
i att diskussionen om kriminalisering av förberedelse bör
fortgå när det finns erfarenheter av den aktuella
reformen. Det bör bedömas om det är behövligt
och motiverat att utvidga regleringen t.ex. till sexualbrott mot
barn och brott som begås inom organiserad brottslighet.
Regeringen har valt att kriminalisera förberedelse
av vissa gärningar genom bestämmelser som skrivs
in i strafflagens särskilda del. I strafflagens allmänna
del intas således inga bestämmelser om förberedelse
till brott. En sådan lösning är motiverad,
eftersom utskottet anser att det inte behövs bestämmelser
om förberedelse till brott i strafflagens allmänna
del. Samma slutsats kom man nyligen till också i samband
med totalrevideringen av strafflagen, där frågor
som gäller straffrättens allmänna läror
har utretts i grunden (RP 44/2002 rd).
Utmaningar med regleringen
När förberedelse till brott kriminaliseras
tidigareläggs ögonblicket för straffbarhetens
inträdande jämfört med försöksskedet.
En gärning har enligt 5 kap. 1 § 2 mom. i strafflagen
framskridit till ett försök till brott när
gärningsmannen har börjat begå brottet
och då åstadkommit fara för att brottet
fullbordas. Ett förberedelsebrott är således
en gärning där begåendet av brottet ännu inte
ens har inletts. När det handlar om ett så tidigt
skede kan det i praktiken vara svårt att bedöma
om gärningen över huvud taget innebär förberedelse
till brott och i så fall till vilket brott. Vid bedömningen
av förberedelsebrott betonas klart också subjektiva
rekvisit såsom gärningsmannens avsikt. Det är
oundvikligen problematiskt att bevisa sådana rekvisit.
Det bör också noteras att genom propositionen
kriminaliseras förberedelseåtgärder som
gäller de allvarligaste formerna för vissa brott.
Det räcker inte för straffbarheten att en person
förbereder misshandel, utan det ska handla om att förbereda
grov misshandel.
Resonemanget visar att kriminaliseringen av förberedelse
i många avseenden är en krävande uppgift.
När förberedelsebrotten innebär att området
för en straffbar handling väsentligen utvidgas är
det viktigt att straffbestämmelserna av rättssäkerhetsskäl
och enligt legalitetsprincipen formuleras så exakt och
noga avgränsat som möjligt. Dessa faktorer har ägnats
särskild uppmärksamhet vid beredningen av propositionen, och
utskottet har inga anmärkningar mot utformningen av rekvisiten
eller straffskalorna. Ändå ingår det
ett visst mått av vaghet och mångtydighet i straffbestämmelserna.
För att den nya regleringen inte ska bli tillämpad
i vidare utsträckning än vad som avses betonar
utskottet att bestämmelserna ska tolkas snävt
och enligt sitt syfte. Vidare bör det betonas att straffbarhet
för förberedelse har självständig
betydelse endast om gärningen stannar vid förberedelsestadiet
och det inte begås ett brott eller ett försök
till brott, och förberedelsen inte är straffbar
med stöd av andra straffbestämmelser.
Lagkonkurrens
Ett förberedelsebrott kan också uppfylla rekvisiten
för ett annat brott. Förberedelse för
grovt rån, som genomförs genom anskaffning av
ett olagligt vapen, uppfyller samtidigt rekvisiten för skjutvapenbrott.
I så fall måste man avgöra frågan
om skjutvapenbrottet ingår i förberedelsebrottrt
eller om personen ska dömas både för
förberedelse och för andra brott som begås
i samband med förberedelsen.
I propositionen ingår inga uttryckliga bestämmelser
om hur frågan om sådan lagkonkurrens ska lösas.
Av motiven framgår det att meningen är att den
som gör sig skyldig till förberedelse till grovt
brott mot liv eller hälsa också döms
för andra brott som har fullbordats i samband med förberedelsen.
Utskottet ställer sig bakom den lösningen och
anser att det kan vara motiverat att också döma
för andra brott om förberedelsebrottet och det
andra brottet har olika skyddsobjekt. I vilket fall som helst är
det viktigt att straffet utmäts så att det står
i rättvis proportion till förfarandets skadlighet
och farlighet samt gärningsmannens konstaterade skuld..
Tvångsmedel
I samband med kriminalisering av föreberedelser har
man också bedömt behovet att ändra lagstiftningen
om tvångsmedel. Lagstiftningen om förundersökning
och tvångsmedel reviderades nyligen i sin helhet. Därför
utgår propositionen från att de grundläggande
lösningar som då slogs fast inte omprövas
i samband med denna proposition. Det utgör dock inget hinder
för mindre ändringar som kan visa sig behövas.
Av propositionen framgår det att synpunkter som gäller
förebyggande av brott redan har beaktats tillräckligt
i den nya polislagen, och därför föreslås
inga ändringar i polislagen i detta sammanhang. Däremot
föreslås ändringar i tvångsmedelslagen. Ändringar
föreslås både i den gällande
tvångsmedelslagen och i den nya tvångsmedelslagen,
som träder i kraft den 1 januari 2014.
De föreslagna ändringarna gäller
hemliga tvångsmedel som kan användas vid förundersökningen
utan objektets vetskap. Vid alla förberedelsebrott möjliggörs
teleavlyssning och täckoperationer. Lagändringarna
behövs också för att teleövervakning
och teknisk avlyssning även ska kunna användas
för undersökning av förberedelse till
att ta gisslan och grovt rån. Utskottet tillstyrker förslagen
eftersom det är viktigt att det finns tillräckliga
tvångsmedel för undersökning av förberedelsebrott.
Vid utskottets utfrågning av sakkunniga har det visat
sig att också bostadsavlyssning enligt 10 kap. 17 § i
den nya tvångsmedelslagen bör gå att
tillgripa vid undersökning av förberedelse till tagande
av gisslan och grovt rån. Men utskottet förordar
inte i detta skede att bostadsavlyssning ska vara möjlig
vid undersökning av de nämnda förberedelsebrotten
eller andra förberedelsebrott som faller inom förslaget,
eftersom polisens behörighet att använda tvångsmedel
som ovan konstaterats nyligen utvidgades vid totalrevideringen av
lagstiftningen om förundersökning och tvångsmedel,
och den utvidgas också vid den aktuella revideringen. Det
bör observeras att bostadsavlyssning är en av
de hemliga tvångsmedel som ingriper allra djupast i de grundläggande
rättigheterna. Avlyssningen kan ingripa också i
helt utomstående parters rättigheter, och förberedelseåtgärder
kan tidsmässigt räcka månader. Bostadsavlyssning är
också i princip möjlig endast vid de allvarligaste
brotten, såsom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten,
och vid brott där maximistraffet principiellt är
betydligt strängare än för de förslagna
förberedelsebrotten. Utskottet anser det ändå angeläget
att man i fortsättningen följer upp om de tvångsmedel
som nu tillåts räcker till för en effektiv
utredning av förberedelsebrott.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av strafflagen
21 kap. Om brott mot liv och hälsa.
6 a §. Förberedelse till grovt brott mot
liv eller hälsa.
I paragrafen föreskrivs om förberedelse till
grovt brott mot liv eller hälsa. De brott som avses nämns
i samma kapitel och är dråp, mord, dråp
under förmildrande omständigheter (1—3 §)
och grov misshandel (6 §). I paragrafens 1 mom. föreskrivs
det om straffbarhet för förberedelse till brotten
i tre situationer. Momentets 1 punkt gäller situationer
där någon innehar ett skjut- eller eggvapen eller
något annat jämförbart livsfarligt redskap
eller ett redskap som särskilt lämpar sig som
redskap för ett brott. Momentets 2 punkt gäller överenskommelse
om ett brott eller uppgörande av en detaljerad plan och 3
punkten att leja eller befalla någon annan att begå eller
på annat sätt anstifta ett ovan nämnt brott
eller lova eller erbjuda sig att begå brottet.
För alla ovan nämnda situationer gäller
en subjektiv förutsättning för att förberedelsen
i rekvisitet görs "för att begå (...)
brott ". Denna formulering innefattar ett förhöjt
krav på uppsåtlighet. Det är med andra
ord fråga om att personen uttryckligen strävar
efter att begå huvudbrottet.
I momentets 1 punkt handlar det om att inneha ett redskap
som används för dråp, mord, dråp under
förmildrande omständigheter eller grov misshandel.
Det gäller alltså det redskap som i sista hand
ska användas för att begå det förestående
brottet. Av propositionsmotiven framgår det att det också kan
gälla "en sådan skara ämnen och redskap
av vilka gärningsredskapet tillverkas". I så fall
uppfylls rekvisitet när man direkt av ämnena och
redskapen kan tillverka det slutliga gärningsredskapet.
Som exempel nämner regeringen att vissa ämnen
och kemikalier kan användas vid tillverkningen av sprängämnen.
Lagutskottet anser att en jämförbar situation
också är t.ex. den då ett skjutvapen
som avses bli använt vid ett brott har monterats isär
och omedelbart kan fogas ihop för skjutning. Gemensamt
för dessa situationer är att det brott som avses
i rekvisitet inte genomförs eller inte kan genomföras
med det enskilda ämnet eller redskapet, men ämnena
och redskapen kan omedelbart användas för att
tillverka det slutliga redskapet för brottet. Rekvisitet
för det avsedda förberedelsebrottet uppfylls ännu
inte om man inte har hunnit skaffa alla delar som behövs
för att tillverka redskapet för att begå brottet
eller om de inte finns till hands omedelbart. På ett sådant fall
kan man däremot tillämpa 2 punkten i
samma moment om att göra upp en detaljerad plan. Vidare
kan en sådan gärning vara straffbar enligt andra
straffbestämmelser.
Det bör också betonas att straffbarheten för förberedelsebrott
förutsätter bevis också på andra
faktorer än innehav av redskap som kan användas
vid ett brott. Som ovan sagts bör förberedelsegärningen
utföras i syfte att begå ett visst brott. Det
innebär att personen har fattat beslut om att begå det
brott som nämns i rekvisitet och innehar redskapen uttryckligen
för att sätta beslutet i verket. Den huvudgärning
som förbereds ska också vara tillräckligt
konkret och specifik, trots att bestämmelsen inte uttryckligen
kräver en avsikt att utföra huvudgärningen
omedelbart. Ändå är det tidsmässiga
sambandet mellan förberedelsegärningen och huvudgärningen
av betydelse och måste beaktas vid bedömning av villkoret
för fara enligt paragrafens 2 mom.
I momentets 3 punkt kriminaliseras bl.a. att leja eller
befalla någon annan att begå eller på annat
sätt anstifta ett ovan nämnt brott. I propositionen
(s. 37/I) konstateras det att anstiftan är ett överbegrepp
av vars betydande typsituationer i punkten uttryckligen nämns
att leja och befalla. Vidare konstateras det att innehållet
i det övriga anstiftandet avgörs med stöd
av de allmänna reglerna om anstiftan.
Bestämmelser om anstiftan ingår i 5 kap. 5 § i strafflagens
allmänna del. Skyldig till anstiftan är enligt
den paragrafen den som uppsåtligen förmår
någon till ett uppsåtligt brott eller ett straffbart
försök till brottet i fråga. Gärningsformerna
för anstiftan definieras inte mer detaljerat i bestämmelsen.
Man fastnade för denna lösning när de
allmänna bestämmelserna om anstiftan sågs över
vid revideringen av lagstiftningen om straffrättens allmänna
läror (RP 44/2002 rd). På grund av denna
grundläggande hållning anser lagutskottet att
det inte heller är behövligt eller motiverat att
räkna upp gärningsformer för att "på annat
sätt anstifta" i den aktuella bestämmelse som
ska ingå i strafflagens särskilda del. Av propositionsmotiven
(s. 37/I) framgår det att sådan annan
anstiftan som avses i bestämmelsen kan vara t.ex. påtryckningar,
utpressning och hot och annan påverkan. I det föreslagna
lagrummet förutsätts det dock inte att den som är
utsatts för anstiftan beslutar att begå ett brott.
Utskottet pekar också i sammanhanget på gärningar
som utförs på webben, eftersom ämnet inte
tas upp i propositionen. Webben utgör en särskild
utmaning för utredning och undersökning av brott
eftersom det kan vara svårt att bedöma gärningar
som utförs där och i vilket syfte de har utförts.
Man kan t.ex. lägga ut olika slags hot och dråplistor
på webben. Enligt erhållen utredning undersöks
sådana hot numera som olaga hot (25 kap. 7 § i
strafflagen), offentlig uppmaning till brott (17 kap. 1 § i
strafflagen) och falskt alarm (34 kap. 10 § i strafflagen).
För att det ska kunna röra sig om att anstifta,
lova eller erbjuda sig i den aktuella bestämmelsens mening
anser utskottet att åtgärden framför
allt måste gå att ta på allvar. Dessutom
ska objektet enligt propositionen vara specificerat och t.ex. i fråga
om att befalla måste den som befaller ha en faktisk befallningsmakt
i förhållande till en viss person eller persongrupp.
Också det brott som förbereds ska vara tillräckligt
specificerat, vilket innebär att det inte räcker
med en allmän beredskap att begå brottet. Vidare
ska det bl.a. bedömas hur stor risken är för
att brottet begås. Förberedelsegärningen
ska likaså utföras uttryckligen i syfte att genomföra
huvudgärningen.
Utskottet anser följaktligen att de föreslagna bestämmelserna
i princip inte är avsedda att tilllämpas t.ex.
på virriga skriftliga inlägg på webben
eller på skrifter som har lagts ut där utan eftertanke
eller i syfte att förhäva sig. Detsamma gäller
i tillämpliga delar också andra skrifter än de
som lagts ut på webben. I detta sammanhang vill utskottet
också betona att de föreslagna bestämmelserna
måste tolkas snävt för att de inte ska
kunna tillämpas utanför sitt syfte.
25 kap. Om brott mot friheten.
4 a §. Förberedelse till tagande av gisslan.
Paragrafen föreskriver om förberedelse till
tagande av gisslan. På motsvarande sätt som i
den nya 6 a § som föreslås i 21 kap.
föreskrivs i paragrafens 1 mom. om situationer
där det ska vara straffbart att förbereda tagande
av gisslan och i 2 mom. om faroelement och att avstå från
förberedelse.
I paragrafens 1 mom. 2 punkt kriminaliseras iordningställande
eller skaffande av ett utrymme som behövs för
att begå ett brott. Av propositionen (s. 40/I)
framgår det att t.ex. en husvagn kan vara ett sådant
utrymme. Det bör uppmärksammas att det enligt
den aktuella punkten inte ska vara straffbart att inneha ett utrymme
som behövs för att ta gisslan. Straffbar blir
gärningen först om utrymmet skaffas för
att begå brottet eller utrymmet byggs om på ett
sätt som får till följd att det handlar
om att förbereda utrymmet. Med hänsyn till legalitetsprincipen
anser utskottet att det är motiverat att straffbarheten
avgränsas på det föreslagna sättet,
eftersom brottet kan begås med hjälp av ett utrymme
som är ganska vanligt och i var mans ägo. Det
kan t.ex. handla om källaren i ett enfamiljshus eller ett
skjul. Att bara innehav av ett sådant utrymme skulle vara ett
objektivt rekvisit skulle utsträcka straffansvaret alltför
långt och det kunde i praktiken vara ganska problematiskt
att bevisa att utrymmet innehas uttryckligen i syfte att begå huvudbrottet.
Däremot blir innehavet kriminellt om utrymmet med sikte
på huvudbrottet har genomgått strukturella eller
andra motsvarande ombyggnader som gör att det är
särskilt svårt att fly därifrån.
En betydande förbättring av ljudisoleringen kan
också anses vara av betydelse.
Vid behandlingen av propositionen har regeringen fäst
uppmärksamhet vid att paragrafen om förberedelse
till tagande av gisslan inte innehåller motsvarande rekvisit
som i fråga om att skaffa särskild information
som behövs för förberedelse till grovt
brott (31 kap. 2 a § 1 mom. 2 punkten). Utskottet har utrett ärendet
separat och utifrån erhållen utredning gått
in för att föreslå att paragrafens 1
moment kompletteras med en ny 2 punkt med rekvisitet "skaffar
särskild information som behövs för att
begå brottet". På grund av ändringen ändras
numreringen av momentets punkter. Ändringarna behandlas
i detalj nedan i detaljmotiveringen till 31 kap. 2 a §.
31 kap. Om rån och utpressning.
2 a §. Förberedelse till grovt rån.
Paragrafen gäller förberedelse till grovt
rån. Dess 1 mom. 2 punkt gäller en situation
då någon skaffar särskild information
som behövs för att begå brottet. Paragrafen
förutsätter med andra ord att informationen inte
bara är behövlig utan också särskild.
Av propositionen framgår (s. 41/I) att informationen är
behövlig om det rån som ska genomföras
inte lyckas i praktiken utan den. Behövligheten hänvisar
enligt propositionen också till att informationen är
central för begående av brottet.
Det kan ifrågasättas om kravet på att
informationen ska vara "särskild" vid sidan av att den är "behövlig" är
behövligt och motiverat och om det ställer för
höga krav på uppfyllandet av straffbarheten. Utskottet
anser dock att anskaffande av information som en uttrycklig del
av brottsrekvisitet kommer på fråga endast i yttersta
undantagsfall eftersom anskaffning av information i allmänhet
ingår i alla brottsliga gärningar. För
att "skaffande av information" således överhuvudtaget
ska vara en kriminell förberedelsegärning är
det med avseende på legalitetsprincipen motiverat att rekvisitet
omfattar extra krav för avgränsning av straffbarheten. Kravet
på att informationen ska vara behövlig avgränsar
således inte anskaffningen av information tillräckligt,
och därför tillstyrker utskottet det föreslagna
extra kravet på att informationen ska vara särskild.
Att informationen är särskild kan enligt propositionen
(s. 41/I) grunda sig på att en utomstående
inte får upplysningarna i fråga, utan det är fråga
om insiderupplysningar. Särskild information som behövs
vid ett grovt rån kan gälla t.ex. system som man
måste kringgå för att komma åt egendomen. Å andra
sidan kan särskild information enligt propositionen avse
information som särskilt systematiskt och organiserat har
samlats in i syfte att begå ett brott. Utskottet anser
att sådan information inte behöver vara konfidentiell insiderinformation,
utan den kan också vara allmänt tillgänglig
så länge den har samlats in särskilt
systematiskt och organiserat. Som det framgår av propositionen
kan systematiskt utredande av rutter och tidtabeller för
penningtransportbilar genom observation och nedteckning tillsammans
med insamlande av andra upplysningar som behövs i syfte
att begå brottet däremot innebära skaffande
av särskild information.
Som det konstateras ovan i detaljmotiveringen till 25 kap. 4
a § har utskottet noterat att paragrafen om förberedelse
till tagande av gisslan inte innehåller ett uttryckligt
rekvisit om anskaffande av behövlig information. Enligt
inkommen utredning visar erfarenheterna att anskaffning av information
om objektet intar en mycket central position vid förberedelse
till tagande av gisslan. Det gäller i synnerhet om avsikten
med gisslan är att få lösenpengar. Informationen
kan gälla levnadsvanor, dagliga rutiner, trafik, boende,
arbetsplats, eventuella säkerhetsarrangemang, förmögenhet,
närmaste krets och andra motsvarande faktorer.
Som det har konstaterats ovan kommer anskaffning av information
som en del av rekvisitet i fråga endast i yttersta undantagsfall.
I propositionen har man dock gått in för att ta
med anskaffning av behövlig särskild information
i rekvisitet för förberedelse för grovt
rån så som beskrivs ovan och utskottet har gått
in för att förorda förslaget. Utskottet
anser därför att det är motiverat att
tillfoga motsvarande rekvisit också i förberedelsebrottet
för tagande av gisslan i 25 kap. 4 a §, eftersom
det gäller ett centralt och typiskt sätt att förbereda
brottstypen i fråga. Det finns också vägande
skäl för att komplettera rekvisitet för
tagande av gisslan med beaktande av att den gärning som
förbereds är ett exceptionellt grovt brott mot
frihet som kan inbegripa omedelbar fara för liv eller synnerligen
allvarlig risk för hälsan. Det som sägs
i propositionen och ovan i betänkandemotiven om särskild
informationen som behövs för att förbereda
ett grovt rån kan i tillämpliga delar utnyttjas
vid tolkning av betydelsen av särskild information som
behövs för att förbereda tagande av gisslan
enligt 25 kap. 4 a §, dock med hänsyn till att
objektet för anskaffning av information i det brottet är
ett annat. I fråga om tagande av gisslan räcker
det således inte med att det skaffas den nämnda
särskilda informationen om den person som är objekt,
utan insamlingen av konkret och specifik information som behövs
för tagande av gisslan ska uttryckligen vara systematisk
och metodisk. I detta hänseende hänvisar lagutskottet
också till den snäva tolkning av förberedelsebrott
som även betonats i propositionen och till att den rekvisitfaktor
som gäller anskaffning av särskild information
inte får leda till att medhjälparens ansvar utvidgas
oproportionerligt. Slutligen betonar utskottet att den föreslagna
kompletteringen av rekvisitet som gäller anskaffning av
behövlig och särskild information baserar sig
på den proposition som nu är aktuell och den bedömning
av förberedelsebrott som ingår i den. Det går
därför inte att göra mer omfattande eller långtgående
slutsatser om huruvida rekvisitet är behövligt
eller motiverat i andra sammanhang.
Vid utfrågningen av sakkunniga har det också föreslagits
att reglerna om det nu aktuella ärendet om förberedelse
till grovt rån ska kompletteras med "att skaffa, bidra
med eller delta i finansiering". Utskottet anser dock inte att ett
sådant tillägg är behövligt
eftersom det kan bedömas som medverkan till förberedelsebrottet.
I så fall tillämpas bestämmelserna om
medverkan i strafflagens allmänna del. Att finansiera ett
rånbrott kan innebära medverkan till förberedelse till
grovt rån, framgår det av motiveringen i propositionen
(s. 41/I).
Lagmotion
I lagmotion LM 37/2011 rd föreslås
det att förberedelse till mord ska kriminaliseras. Det
föreslås i den aktuella propositionen att förberedelse till
inte bara mord utan också till andra allvarliga brott ska
kriminaliseras. Eftersom lagutskottet tillstyrker att förberedelsebrott
ska kriminaliseras på grundval av propositionen föreslår
lagutskottet att lagmotionen förkastas.