Kommissionens grönböcker

E 63/2005 rd

Syftet med grönboken är att inleda ett omfattande samråd om tillämplig lag och behörig domstol i äktenskapsmål. Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 ("Bryssel II a-förordningen") innehåller regler bl.a. om vilken medlemsstats domstolar som är behöriga i äktenskapsmål. Däremot finns det inte några lagvalsregler för äktenskapsmål. Det betyder att den tillämpliga lagen bestäms enligt varje lands nationella lagstiftning. Grönboken noterar att avsaknaden av lagvalsregler i gemenskapen kan ge upphov till ett antal problem vid internationella skilsmässor. Med hänsyn till att de nationella lagvalsreglerna är så olika är det ofta svårt att förutse vilken nationell lag som kommer att gälla i ett visst fall. Ett annat problem är att parterna har för lite valfrihet och att det finns risk för resultat som inte svarar mot medborgarnas berättigade förväntningar.

E 75/2005 rd

Kommissionen vill genom grönboken inleda ett omfattande samråd angående legala arvsordningar eller testamentariska ordningar med internationella aspekter. Den anser att det behövs harmoniserade bestämmelser på unionsnivå. De flesta arvsärenden avgörs utan tvister och därför skulle det inte vara tillräckligt att anta gemenskapslagstiftning som endast gäller vilken domstol som har behörighet att avgöra arvstvister samt erkännande och verkställighet av domstolens beslut, utan den bör också behandla erkännande av handlingar i ärenden som handläggs utanför domstol. För att eliminera administrativa och praktiska hinder bör man överväga att skapa ett europeiskt certifikat om arv.

Lagvalsreglerna måste enligt kommissionen ha allmän karaktär. De ska med andra ord också gälla andra än gemenskapsinterna situationer.

Regeringens ståndpunkt

Regeringen anser inte att det är helt nödvändigt med gemenskapslagstiftning för äktenskapsmål. Problemen med olika lagvalsregler i medlemsstaterna har åtminstone hittills varit relativt få. Att samordna lagvalsreglerna kan ge upphov till nya problem i och med att villkoren för äktenskapsskillnad i många EU-länder är klart strängare än hos oss.

Regeringen ser preliminärt positivt på att gemenskapslagstiftningen om domstols behörighet i äktenskapsmål ses över så att makarnas rätt att avtala om vilket lands domstol skilsmässan ska tas upp i begränsas.

Regeringen tillstyrker harmoniserade lagvalsbestämmelser på unionsnivå om arvsordning och testamente. Vidare är det nödvändigt att man i det här sammanhanget lagstiftar om internationell behörighet i fråga om arvsordning och testamente och att en medlemsstats avgörande i ett ärende av detta slag ska erkännas i de övriga medlemsstaterna. Det är också bra med ett europeiskt certifikat om arv som visar vilka arvingarna är och som boutredningsmannen kan bevisa sin behörighet att utreda dödsboet med.

Den lag som gäller på arvlåtarens vistelseort vid dödsfallet bör ges stor tyngd när man lagstiftar om tillämplig lag på arvsordningen, anser regeringen. Anknytningskriteriet vistelseort bör kompletteras med andra anknytningskriterier för att lagen i den stat som arvlåtaren kan anses ha haft den närmaste anknytningen till så ofta som möjligt ska vara den tillämpliga lagen. Arvlåtaren bör få rätt att inom vissa gränser bestämma vilken lag som ska tillämpas på arvsordningen.