Allmän motivering

Lagutskottets utgångspunkter

Lagutskottet har behandlat saken inom ramen för sin egen behörighet och därmed analyserat de föreslagna bestämmelserna framför allt med tanke på domstolsväsendet, åklagarväsendet och utsökningsväsendet.

Om utnyttjande av elektronisk telekommunikation och automatisk databehandling vid domstolarna stiftades en lag 1993. Lagen ändrades 1997, då också rubriken ändrades till lag om elektronisk telekommunikation i rättegångsärenden. Lagens räckvidd föreslogs då bli utvidgad till förvaltningsdomstolarna, men vid behandlingen i riksdagen kom det fram att det ännu då inte fanns förutsättningar för det.

Bestämmelserna om elektronisk kommunikation utvidgades till förvaltningsärenden när lagen om elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden trädde i kraft i början av 2000. Nu föreslås att ovan nämnda lag om rättegångsärenden och lagen om elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden skall slås ihop. Samtidigt skall räckvidden utvidgas också till förvaltningsdomstolarna, specialdomstolarna och ändringssökande i förvaltningsärenden också vid förvaltningsmyndigheter eller andra lagskipningsorgan.

Den nya lagen avses vara en allmän lag som tillämpas om inte någonting annat särskilt har bestämts i annan lag. Detta har lett till ett linjebeslut om att det i sammanhanget inte tas in hänvisningsbestämmelser till någon annan lagstiftning. Orsaken till detta är framför allt att det på grund av lagens omfattande räckvidd skulle ha krävts en lång rad hänvisningsbestämmelser. I förekommande fall kan hänvisningsbestämmelser senare tas in när den behöriga lagstiftningen ändras, om det bedöms som nödvändigt.

Erfarenheterna av elektronisk kommunikation i rättegångsärenden har varit uppmuntrande. Det har veterligen inte orsakat vare sig rättsförluster eller missbruk. Domstolspersonalen har visserligen tidvis fått kämpa med tekniska problem.

Utskottet tillstyrker för sin del propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Utbildning och information

Den nya allmänna lagen och de lagar som i övrigt gäller domstolar, som rättegångsbalken, lagen om insändande av vissa handlingar till domstolar och lagen om beräknande av laga tid, står inte i strid med varandra. Förhållandet mellan den nya lagen och en del andra allmänna lagar är också klart reglerat. Därmed inverkar den nya lagen inte på förfaranden t.ex. enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller på omfattningen av sekretess.

Den nya lagen följer huvudsakligen samma principer som lagen om elektronisk kommunikation i rättegångsärenden, som föreslås bli upphävd, även om terminologin förändras i någon mån. I samband med utfrågningen av sakkunniga kunde utskottet konstatera att det inbördes förhållandet mellan bestämmelserna i den nya lagen — uppenbarligen på grund av bestämmelsernas allmänna karaktär — ställvis visade sig vara svårtytt. Detta innebär, precis som den elektroniska kommunikationens diversifiering och utbredning och den snabba datatekniska utvecklingen, nya krav för ämbetsverkens personal och förutsätter en adekvat och bred utbildning samt noggranna förhållningsregler.

Den ökade användningen av elektroniska dataöverföringsmetoder ställer också särskilda krav på att de tekniska systemen skall fungera störningsfritt och vara kompatibla. Kommunikationen måste vara konfidentiell och säker.

I lagen förutsätts inte generellt att vare sig elektroniska signaturcertifikat eller elektroniska identitetskort måste tas i bruk. Myndigheterna får avgöra om signaturkravet uppfylls vad gäller andra kvalificerade elektroniska signaturer än sådana som bygger på certifikat och säkra anordningar för skapande av signaturer. De myndighetsinterna befogenheter för att avgöra saken föreslås inte heller bli bunden. Därmed kan myndigheterna ta ställning till om vissa tekniska lösningar är acceptabla, antingen generellt eller från fall till fall.

Med hänsyn till hur olika de tekniska lösningarna för elektronisk kommunikation är menar utskottet att myndigheterna och domstolarna har skäl att aktivt gå ut med information om vilka tekniska lösningar de tillgängliga elektroniska tjänsterna bygger på. Informationsförpliktelsen gäller givetvis också hur myndighetstjänsterna kan utnyttjas elektroniskt.

Lagförslagets lämplighet för utsökningsärenden

I propositionens motivering framhålls att det i regeringens proposition med förslag till lag om ändring av utsökningslagen och vissa lagar som har samband med den (RP 216/2001 rd) finns en del bestämmelser om elektronisk kommunikation som bygger på författningar som föreslås bli upphävda i den föreliggande propositionen. I behandlingen av propositionerna bör det ses till att bestämmelserna om elektronisk kommunikation i utsökningslagen är förenliga med de nu föreslagna bestämmelserna.

Samtidigt som lagutskottet har haft bestämmelser om elektronisk kommunikation under behandling har det uppmärksammat överensstämmelsen mellan dem och nämnda proposition om ändring av utsökningslagen, som är under behandling i utskottet. Det har konstaterat att det behövs ett par ändringar i förslaget till utsökningslag för att lagarna skall vara förenliga med varandra. Utskottet ser till att de blir upptagna i det behöriga betänkandet.

Lagförslagets lämplighet för åklagarväsendet

Utskottet har konstaterat att bestämmelserna inte på bästa möjliga sätt lämpar sig för åklagarväsendets verksamhet. Det anför närmare anmärkningar i detaljmotiveringen.