Motivering

Allmänt

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med följande kommentarer.

Propositionen innehåller ett förslag om att inrätta Tykö nationalpark i Salo stad i Egentliga Finland. Den nya nationalparken ska omfatta sammanlagt 3 385 hektar statsägda mark- och vattenområden och huvuddelen av dem ingår i nätverket Natura 2000. Största delen av det område som föreslås bli nationalpark är för närvarande statligt strövområde.

Tack vare nationalparken kan värdefulla bergstrakter, myrar, fågelvatten, lundar, små sjöar, bäckar och källor i Tykö skyddas permanent. I nationalparken ska det också ingå en relativt stor ö i havet. Ett särdrag är att insjöarna ligger högt över havet, men trots det nära kusten. Tykö nationalpark bildar ett geologiskt par tillsammans med Skärgårdshavets nationalpark.

Med hjälp av nationalparken kan ödemark bevaras mitt i kulturlandskapet i Egentliga Finland. Dessutom finns det ett varierat kulturarv på en del av området, bland annat bruksmiljön i Kirjakkala samt fornlämningar och mindre reminiscenser av tidigare liv, såsom kolminor, rester av milhyddor, en boplats från stenåldern och blockgropar. Utskottet framhåller att det primära syftet med nationalparken är att bevara områdets många naturvärden och ekologiska funktioner och att återställa ödemarksnaturen, som delvis gått förlorad på grund av skogsbruket.

Naturvärden

Området är beläget i den hemiboreala vegetationszonen (blandskog i den tempererade zonen). Skärgårdshavets och Ekenäs skärgårds nationalparker och den sydligaste delen av Bottenhavets nationalpark är belägna i samma vegetationszon. Tykö blir den första nationalparken på fastlandet i den hemiboreala vegetationszonen, och parken kompletterar därför de befintliga nationalparkerna på ett betydande sätt.

Naturen är mycket omväxlande och består av talldungar på bergen, myrar av olika slag, några lundar och näringsfattiga sjöar med brunt vatten. Området består huvudsakligen av högland och sjöarna ligger mer än 30 meter ovanför havsytan. De karga rundhällarna är upp till 80 meter höga. Det finns ett exceptionellt stort antal myrtyper som omfattar högmossar, källmossar, ödemarker och randmossar, men också unga sankmarker.

Utskottet påpekar att skogarna till största delen har utnyttjats inom skogsbruket och att deras naturvärden därför har blivit ensidigare. De få talldungarna på bergstopparna och bergssluttningarna och ett antal myrliknande skogar är de områden som kommer närmast naturtillstånd. Lunden i Sahajärvi är den mest representativa av lundarna. Artbeståndet i skogarna har utarmats till följd av avverkningar. Trots det karakteriseras naturen sammantaget sett fortfarande av mångfald. Det framkommer inte minst av att det finns ett stort antal utrotningshotade och nära hotade arter.

På det område som föreslås bli nationalpark har 24 hotade och 25 nära hotade organismarter identifierats. Utöver dem finns det fyra arter som avses i bilaga II och/eller IV till habitatdirektivet och 17 arter som avses i bilaga I till fågeldirektivet. Det finns fem regelbundet förekommande flyttfågelarter som avses i fågeldirektivet. Fågelbeståndet innefattar både insjöarter och myrarter, såsom lom, trana och fiskgjuse, men också arter som trivs på bergiga moar och i tallskogar, till exempel tjäder, nattskärra och trädlärka. Arter som förekommer i lundarna är bland annat skogsduva och gråspett. Däggdjursbeståndet omfattar bland annat utter, flygekorre och lodjur. Vidare finns det ett flertal hotade eller nära hotade moss- och lavarter. Av kärlväxter förekommer bland annat vippstarr och bäcknate. I bäckarna förekommer insjöbestånd av öring, som klassificerats som utrotningshotad. Nationalparken medverkar till att ödemarken i kulturlandskapet i Egentliga Finland kan bevaras och utvecklas samt förbli sammanhängande, framhåller utskottet. De redan skyddade områdena kompletteras av imponerande bergsområden med klapperstensfält, åsbildningar, insjölandskap och omfattande skogsområden som genom vård och återställning så småningom återgår till naturtillstånd. Utskottet anser att det område i Tykö som föreslås bli nationalpark utifrån sina naturvärden mycket väl uppfyller de allmänna och särskilda kriterier för att inrätta en nationalpark som ingår i 10 § 2 mom. respektive 11 § i naturvårdslagen ().

Jakt

Till struktur och innehåll motsvarar 1 och 2 § i lagförslaget bestämmelserna om att inrätta nationalparker i södra Finland. I 3 § 3 mom. föreslås det att älg och vitsvanshjort i syfte att avvärja betydande hot om skada mot vägtrafiken och jord- och skogsbruket ska få jagas mellan den 15 oktober och den 31 december med tillstånd av den myndighet som svarar för förvaltningen av området, om syftet med att nationalparken inrättades inte äventyras. Detta avviker från huvudregeln i naturvårdslagen. Enligt detaljmotiven räcker det i fråga om Tykö inte med att driva älg enligt 15 § i naturvårdslagen för att reglera älgstammarna effektivt.

I sitt utlåtande anser jord- och skogsbruksutskottet att 3 § om jakt i nationalparken är ett steg i rätt riktning, men menar att paragrafen är för inskränkt med avseende på den faktiska jakten på älg och vitsvanshjort. Därför föreslår jord- och skogsbruksutskottet att miljöutskottet överväger att precisera 3 § för att jakt på älg och vitsvanshjort ska kunna fortsätta som förr utan att det behövs undantagslov av den typ som ingår i naturvårdslagen. Vidare föreslår jord- och skogsbruksutskottet att miljöutskottet tillåter jakt på vitsvanshjort också i januari i stället för den föreslagna jakttiden mellan den 15 oktober och den 31 december.

Enligt en utredning från Finlands viltcentral är älgstammen i området större än genomsnittet. År 2013 sköts sammanlagt fjorton älgar på det område som föreslås bli Tykö nationalpark. Enligt viltskaderegistret inträffar det årligen 5—10 älgkrockar och 50 krockar med vitsvanshjortar i närheten av nationalparken. Utskottet menar att det av den anledningen är motiverat att tillåta reglerad jakt på älg och vitsvanshjort i nationalparken och att jakt kan bedrivas rationellt och riskfritt på det sätt som regeringen föreslår i propositionen. Det faktum att älg- och vitsvanshjortstammen regleras genom tillståndsplikt på det sätt som anges i lagförslaget är inget hinder för att placera Tykö nationalpark i internationella naturvårdsunionen IUCN:s skyddskategori 2 (nationalparker).

Utskottet framhåller att jakt enligt den föreslagna 3 § 3 mom. tillåter behörig reglering av hjortdjur under den period när antalet besökare är lägst. Systematisk vård av hjortdjursstammen i Tykö nationalpark kräver dock att jakttillstånden är tillräckligt många för flera år i taget, exempelvis för fem år åt gången, för att stammarna ska kunna regleras tillräckligt långsiktigt. Detta bör också beaktas i skötsel- och nyttjandeplanen eftersom det är där som principerna för regleringen av hjortdjursstammen läggs fast. Forststyrelsen bör följaktligen bevilja jakttillstånd för hjortdjur smidigt och utan onödig byråkrati. Vidare framhåller utskottet att jakten för att reducera stammen av de mest skadliga främmande arterna, mårdhund och mink, absolut måste fortsätta.

Jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet och Forststyrelsen avtalade 2014 att Forststyrelsens enhet för offentliga förvaltningsuppgifter ska utveckla samverkan mellan jaktföreningarna och Forststyrelsen inom Tykö nationalpark. Hur samarbetet fungerar ska följas upp på partsmöten för resultatstyrning för att jakt på älg och vitsvanshjort ska kunna fortsätta långsiktigt utan avbrott. I frågor kring jakt på älg och vitsvanshjort är det extra viktigt att Forststyrelsen och jaktföreningarna samarbetar nära och att det ordnas tillräckligt långsiktig uppföljning för att systemet ska kunna utvärderas.

Fiske

Beträffande fisket vill utskottet peka på rekreationsfiske baserat på inplantering av regnbågsforell. Sjön Matildanjärvi i det föreslagna nationalparksområdet är ett populärt ställe för rekreationsfiske och förvaltas av Forststyrelsen. Där planteras det för närvarande ut regnbågsforell. Fiske är en attraktionsfaktor med stor regionalekonomisk betydelse i Tykö. Med avseende på naturvårdslagen är regnbågsforell dock en främmande art, och utplantering i nationalparken strider delvis mot lagens mål att skydda den ursprungliga naturen. Utskottet vill trots allt påpeka att de regnbågsforeller som planteras ut är honor. Därmed finns det ingen risk för att fiskarna ska fortplanta sig.

Vad beträffar fiskerestriktioner är linjen i propositionen att utplantering av regnbågsforell fortfarande ska vara tillåtet i sjön Matildanjärvi. Syftet med 3 § 2 mom. är att i Matildanjärvi tilllåta rekreationsfiske baserad på utplantering av fisk i samma eller nästan samma utsträckning som nu. Det har inte gått att finna andra lösningar på utplantering eller på den typ av rekreationsfiske som bedrivs i dag. Dessutom har det byggts dammar så det är inte en naturlig sjö, om man ser till vattenhushållningen och ekologin. Utskottet anser att lösningen av problematiken kring utplantering är ett lyckat exempel på smidig lagberedning, som ger allmännytta genom specialbestämmelser utan att det tummas på naturvärden.

Det är redan praxis att regnbågsforell planerats ut i området och det anses inte vara till någon nackdel för målet med att inrätta nationalparken, påpekar utskottet. Bestämmelsen har en generell formulering och innebär att också andra fiskarter än regnbågsforell kan planteras ut i fortsättningen så länge de inte äventyrar målet med nationalparken. Om regnbågsforellen ersätts med finsk öring finns det däremot risk för att deras genom blandas med det lokala öringsbeståndet i bäckarna.

Utveckling av nationalparken

Redan i dag kan Tykö erbjuda naturaktiviteter av många olika slag och året runt. Men den nya vildmarksdominerade nationalparken i ett gammalt kulturlandskap tillför exempelvis turismen i Meri-Teijo ett mervärde och backar upp servicen i byarna i grannskapet. I dagsläget finns det ett flertal turistföretag (logi, restaurang m.m.) och bland annat ett skidcentrum och en golfbana. I fjol beräknades de regionalekonomiska effekterna av besökare i strövområdet och turister uppgå till 3,6 miljoner euro. Turisterna stannar kvar mycket länge och det ökar de positiva effekterna för den regionala ekonomin.

Turistföretagen välkomnar nationalparken eftersom utredningar visar att nationalparker vanligen har en vitaliserande effekt för rekreations- och naturturismen och lockar fler besökare. I de mest populära nationalparkerna kan de pengar besökarna gör av med betyda att upp till 20 euro för varje euro som satsats på servicestrukturerna kommer närområdena till nytta. Tykö är ett mycket känt och attraktivt strövområde och antalet besökare har legat på omkring 70 000 om året. De regionalekonomiska effekterna av rekreationsanvändningen förväntas öka ytterligare tack vare nationalparkens attraktionskraft.

Forststyrelsens naturtjänster svarar för att nationalparkerna sköts, påpekar utskottet. Servicestrukturen har byggts upp sedan strövområdet inrättades så det finns inget direkt behov av stora investeringar. I och med nationalparken måste servicestandarden förbättras en aning trots att utbudet på service för friluftsliv, rekreation och guidning är relativt bra.

Kostnaderna för att inrätta Tykö nationalpark beräknas uppgå till cirka 410 000 euro och tanken är att regeringen vid ramförhandlingarna i vår ska enas om anslagen. Frågan om större serviceutbud och rekreationsanvändning bör avgöras närmare i skötsel- och nyttjandeplanen. För att nationalparken ska kunna inrättas krävs det att de separata fastigheterna ombildas till en sammanhållen skyddsområdesfastighet, att parken i enlighet med naturvårdslagen märks ut i terrängen och att frilufts- och naturturismen och guidningen utvecklas. Utskottet anser det vara nödvändigt att säkerställa de årliga omkostnaderna för naturtjänster till alla delar.

I dagsläget är de årliga underhålls- och driftskostnaderna för Tykö strövområde cirka 185 000 euro. Med nationalparken ökar de årliga kostnaderna med cirka 16 000 euro, enligt beräkningar från Forststyrelsen. I dag inbringar de områden i Tykö som förvaltas av Forststyrelsen ungefär 290 000 euro årligen. Efter att nationalparken inrättas kommer de årliga inkomsterna att minska med uppskattningsvis 180 000 euro eftersom inga skogar längre kommer att avverkas eller skötas som ekonomiskogar, vilket är fallet i dag. Däremot kommer det ibland in pengar från virkesförsäljning när tidigare ekonomiskogar återställs. Men det är svårt att bedöma beloppen. Om nationalparken används ekologiskt hållbart för turism och annan företagsverksamhet inom besöksnäringen, kan det medverka till att de nuvarande arbetstillfällena kan bevaras och helt nya arbetstillfällen skapas.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att två jordlotter (Korkianummi och Ruojakuopat) som nu redovisas under balansräkningen i Forststyrelsens företagsverksamhet kunde slås ihop med nationalparken helt eller delvis. De angränsar direkt till den kommande nationalparken och är belägna på Salo stads generalplaneringsområde (YO 11, Teijon Mathildedal), där målet är en förtätad och sammanhållen samhällsstruktur. Utskottet framhåller att jordlotterna i lagförslaget är undantagna nationalparksgränserna eftersom man inte har velat försvåra planläggningen enligt markanvändnings- och bygglagen med avgränsningar och inte heller har velat att det anläggs vägar inne i parken. Trots detta är det viktigt att Salo stad i egenskap av planläggningsansvarig och planläggningsmyndighet och Forststyrelsen i egenskap av markägare tar hänsyn till att områdena angränsar direkt till Tykö nationalpark och medverkar till att områdena kan användas som infarter till nationalparken. Dessutom vore det viktigt att ordna med en förbindelse via skogsvägar till parken också från byn Mathildedal, om det är möjligt.