Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar.

Enligt 8 § i jaktlagen (615/1993) är jakt tillåten i Pallas-Yllästunturi nationalpark i begränsad omfattning utan hinder av fridlysningsbestämmelserna i naturvårdslagen. Enligt 8 § i jaktlagen har personer med hemort i en kommun som hör till Lapplands län eller hemort i Kajana, Hyrynsalmi, Kuhmo, Kuusamo, Paltamo, Pudasjärvi, Puolanka, Ristijärvi, Sotkamo, Suomussalmi, Taivalkoski, Vaala eller Vuolijoki kommun rätt att i sin hemkommun jaga på områden som hör till staten.

Invånarna i byarna Raattama och Rauhala i Kittilä kommun förlorade sin rätt att med hänvisning till sin hemkommun enligt 8 § i jaktlagen jaga på en del av det som är nuvarande Pallas-Yllästunturi nationalpark, när statsrådet 2003 fattade ett beslut (566/2003) om ändrad kommunindelning mellan kommunerna Kittilä och Muonio. Då överfördes den del av dåvarande Pallas-Ounastunturi nationalpark som fanns i Kittilä kommun till Muonio kommun. Genom föreliggande proposition återinförs jakträtten genom en ändring av lagen om Pallas-Yllästunturi nationalpark (1430/2004).

Det är motiverat att införa nya bestämmelser i 4 § om lokalbefolkningens rättigheter i lagen om Pallas-Yllästunturi nationalpark, anser miljöutskottet. För att det rättsläge som rådde före beslutet om kommunindelning ska kunna återställas, måste 4 § hänvisa till de som är fast bosatta i byarna Raattama och Rauhala i Kittilä kommun. Utskottet påpekar att byn Rauhala avser Rauhala bysamhälle där äganderätten till markområdena slogs fast i storskiftet. Markområdena är relativt tydligt avgränsade mot gränsen mellan Muonio och Kittilä kommuner i väst och i övrigt mot Pallas-Yllästunturi nationalpark norr och söder om riksväg 79.

Både invånarna i Muonio och de fast bosatta i byarna Raattama och Rauhala har jakträtt på samma del av parken. Därför finns det en teoretisk möjlighet att trycket på området ökar. Men utskottet vill understryka att lagändringen avser att återställa en jakträtt som gick förlorad på grund av beslutet om kommunindelning. Det gäller således en specialsituation och de ändrade bestämmelserna bör följaktligen inte tillföras någon omfattade principiell betydelse i relation till regleringen av jakten inom nationalparken. Jakten i området bör ordnas på ett hållbart sätt med avseende på jaktlagen och naturvårdslagen samt också framöver enligt de rekommendationer som de lokala viltvårdsföreningarna, Lapplands viltvårdsdistrikt och administrationen för nationalparken har kommit överens om.