Motivering
Allmänt
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet propositionen vara behövlig och
motiverad och tillstyrker lagförslaget i propositionen.
Målen i omgivningsbullerdirektivet (2002/49/EG)
kräver att en bullerutredning och en handlingsplan för
bullerbekämpning utarbetas för befolkningskoncentrationer
med mer än 100 000 invånare, större
vägar med en trafiktäthet på mer än
tre miljoner fordon per år, järnvägslinjer
med en trafiktäthet på mer än 30 000 tåg
per år och civila flygplatser med en trafiktäthet
på mer än 50 000 starter eller landningar
per år. Utredningarna och planerna ska ses över åtminstone
vart femte år.
Det är främst statsförvaltningen
och en rad stora kommuner som blir tvungna att utarbeta bullerutredningar
och handlingsplaner enligt direketivet. Enligt en preliminär
kartläggning blir sådana utredningar och handlingsplaner
aktuella i ett tiotal kommuner med omnejd (Helsingfors, Esbo och
Grankulla, Tammerfors, Vanda, Åbo, Uleåborg, Lahtis
och Jyväskylä), för allmänna
vägar på en sträcka av ca 1 550
kilometer, för järnvägar inom huvudstadsregionen
och närområden och bansträckan Helsingfors— Tammerfors
och för Helsingfors-Vanda och Helsingfors-Malms flygplats.
Förslaget bedöms inte ge upphov till särskilt stora
nya kostnader, eftersom en allmän skyldighet att vara konsekvensmedveten
i fråga om bullersituationen redan finns inskriven i den
gällande lagstiftningen. Dessutom har man på många håll
gjort upp med handlingsplaner jämförliga planer
för de berörda områdena. Vissa tilläggskostnader
uppkommer när det gamla systemet måste ses över
för att direktivet kräver att utredningarna och
handlingsplanerna ska göras i enlighet med direktivet.
Bättre information finns upptaget som ett av målen
i omgivningsbullerdirektivet. Bullerutredningarna och handlingsplanerna
för bullerbekämpning ska offentliggöras
och allmänheten ska informeras om dem i behövlig
utsträckning. Invånarna ska ges möjlighet
att yttra sig om handlingsplanerna för bullerbekämpning.
Ambitionen att effektivisera växelverkan är alldeles utmärkt,
men att omsätta detta i praktiken är inte helt
lätt när de indikatorer och beräkningskriterier
direktivet kräver inte stämmer överens
med de nuvarande. Det har framförts farhågor om
att de eventuella skillnaderna mellan de existerande nationella
och de av direktivet dikterade bullerindikatorerna och beräkningskriterierna
kan ge upphov till överlappande, divergerande bullerkartor.
Utskottet understryker att miljöministeriet i görligaste
mån bör ta hänsyn till aktörerna
på fältet när anvisningarna om bedömningsmetoderna
tas fram.
Utskottet påpekar att de i lagen avsedda handlingsplanerna
varken är bindande eller rättsskapande och därför
inte kan överklagas. Regeringens reflexion i propositionsmotiven
att handlingsplanen i allmänhet inte har någon
bindande effekt bör följaktligen förstås
så att planen inte har någon direkt rättsverkan.
Indirekt kunde en handlingsplan komma i fråga som bakgrundsmaterial
vid olika tillståndsförfaranden men inte på ett
bindande sätt. En annan lösning skulle kräva en
lagfäst rättsskyddsmekanism.
Med hänsyn till en effektiv resursanvändning är
det viktigt att den direktivreglerade planeringen smidigt anpassas
till annan planering, menar utskottet. Exempelvis inom huvudstadsregionen har
man med stöd av den gällande lagstiftningen tagit
fram omfattande bullerbekämpningsprogram för huvudleder,
spårtrafiken och, som i Helsingfors, för gator.
Särskilt i samband med detaljplaner är det vanligt
att i enlighet med markanvändnings- och bygglagens föreskrifter göra
bedömningar av bullernivån och planer för sänkt
bullernivå.
Utskottet poängterar vikten av att det finns adekvata
resurser att tillgå för bullerbekämpning.
Om målen för bullerbekämpningen ska uppnås är
beslut om läge som fattas och åtgärder för
bullerbekämpning som vidtas redan när markanvändningen
planeras avgjort bättre än senare försök
att undanröja bullerolägenheter. Bullerbekämpningskostnaderna är
också generellt sett små jämfört
med de kostnader som bullret ger upphov till på sikt i
form av ohälsa. Buller är ett accelererande problem,
som bl.a. förorsakar sömnproblem, försämrar
funktionsförmågan, ökar stressen och
försvårar inlärningen.
Hos oss är omgivningsbullret ett problem särskilt
i landets södra delar och de större städerna. De
i direktivet reglerade nya bullerbekämpningsskyldigheterna
gäller dessa problemområden. Utskottet vill fästa
uppmärksamheten vid att endast civila flygplatser faller
inom direktivets räckvidd men däremot inte de
flygplatser flygvapnet använder för att utbilda
jaktplanspiloter och där flygbullret är ett faktiskt
problem. Utskottet framhåller att det inte bara gäller
att genomföra direktivet utan också att satsa
på en nationell bullerbekämpningsstrategi. Bullerbekämpningsinsatser
som spänner över ett brett spektrum och planering
av markanvändningen bör ges hög prioritet.
Detsamma gäller bullertekniken, såsom nya metoder
att bygga bullervallar och bullerdämpande asfalt.
Befolkningskoncentration
I omgivningsbullerdirektivet är det primära
kriteriet i definitionen på tätbebyggelse invånarantalet,
mer än 100 000. Därtill beaktas befolkningskoncentrationen.
Det finns ingen numerär angiven för befolkningskoncentrationen
och därför är definitionen flexibel och
torde leda till att medlemsstaterna genomför direktivet
med hänsyn till den relativa befolkningskoncentrationen
inom deras territorier. I ändringen av miljöskyddslagen
har man utgått från de relativa förhållandena
i vårt land och stannat för att skyldigheten ska
gälla kommuner med minst 100 000 invånare
och en befolkningskoncentration på mer än 200
invånare per landkvadratkilometer. I förekommande
fall räknas i en statsrådsförordning
upp dessa kommuner och eventuella tätbebyggelser bestående
av två kommuner när kommunernas sammantagna befolkningskoncentration överskrider
den nämnda gränsen.
En tätbebyggelse kan följaktligen bestå antingen
av en kommun eller av flera kommuner. Om fler kommuner är
aktör svarar de för utredningen och handlingsplanen
för sitt eget områdes vidkommande. Den flexibla
räckvidden är enligt utskottets mening bra och
motiverad, eftersom den i direktivet reglerade skyldigheten att
utarbeta handlingsplaner uttryckligen gäller kommuner.
Administrativt sett blir utredningsmetoderna enkla och praktiska
om de anpassas efter kommungränserna.
Allmänna vägar
Enligt 25 a § 1 mom. 2 punkten ska en bullerutredning
och handlingsplan för bullerbekämpning utarbetas
för allmänna vägar med en trafikmängd
på över 3 miljoner fordon per år. Direktivet
utgår från att reglerna uttryckligen ska gälla regionala,
nationella och internationella vägar utanför tätbebyggelse.
Vägavsnitt innanför tätbebyggelser inkluderas
i bullerutredningen för tätbebyggelsen och tas
med i respektive handlingsplan. Utskottet har informerats om att
termen allmän väg här används
i administrativ bemärkelse som motsats till enskild väg.
I 25 b § 1 mom. i förslaget används för
enkelhetens skull i stället för allmänna
vägar endast "vägar" (handlingsplanen för
bullerbekämpning utarbetas av väghållaren
i fråga om vägar ...) av den anledningen att definitionen
"gator" inte ska behöva tas in i bestämmelsen.
Bullerutredningen och handlingsplanen för bullerbekämpning
för vägavsnitt inom tätbebyggelser utarbetas
av den instans som svarar för underhållet av vägavsnittet, dvs.
staten eller kommunen.
Utskottet noterar att regeringen lämnat riksdagen en
proposition med förslag till landsvägslag (RP
17/2004 rd). Syftet med propositionen är att revidera
lagen om allmänna vägar och samtidigt byta ut
begreppet allmänna vägar mot landsvägar.
Eftersom förslaget till landsvägslag ännu
inte är slutbehandlat i riksdagen, föreslår utskottet
ingen ändring av lagrummet på denna punkt men
konstaterar att det är på sin plats att införa
begreppet i 25 a § 1 mom. 2 punkten så snart lagen
har antagits.
Utskottet föreslår en ändring av
25 b § 1 mom. för att den bristande överensstämmelsen
med terminologin i 25 a § 1 mom. 2 punkten (allmänna
vägar/vägar) ska elimineras. Eftersom
det är kommunen som är skyldig att göra
utredningarna och utarbeta handlingsplanen för gator är "väghållaren"
inte den exakta benämningen i detta avseende. Utskottet
föreslår därför att 1 mom. ändras
så att det där talas om andra trafikområden
och trafikområdeshållare. I konsekvensens namn
föreslås också att 3 och 4 mom. ändras
genom att "väghållaren" byts ut mot "vägförvaltningen".
Skyldigheten att göra bullerutredningar och utarbeta handlingsplaner
vilar därmed på vägförvaltningen
för statens vidkommande och kommunen för tätbebyggelsers del.
Utskottet föreslår att det i 25 b § 4
mom. ska hänvisas till miljöskyddslagens 27 § om
att de regionala miljöcentralerna och Finlands miljöcentral
upprätthåller datasystemet för miljövårdsinformation.
Eftersom det handlar om administrativa kontakter mellan myndigheter,
kan det genom förordning föreskrivas om den myndighet
som samlar in uppgifter om bullerutredningar och handlingsplaner
för bullerbekämpning för att därmed
tillåta en flexibel omläggning av arbetsuppgifterna.
Utskottet föreslår samtidigt en språklig
omformulering av paragrafen på nedan angivet sätt. Ändringarna
påverkar inte den svenska texten.