Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen.
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Merparten av ändringsförslagen i propositionen
beror på att grundlagen kräver ändringar
i vissa bemyndiganden. Med hänvisning till utlåtandet
från grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet
att ett flertal bemyndiganden preciseras på det sätt
som anges i detaljmotiven.
Dessutom ingår i propositionen ändringsförslag
som gäller förlängning av tillstånds
giltighetstid och möjligheten att avvika från
tillståndsbeslut. Utskottet är för att
giltighetstiden för tillstånd att bryta berg av
särskilda skäl kan förlängas
från 15 till högst 20 år. Miljöolägenheterna
av täkt av bergmaterial kan minskas genom att verksamheten
koncentreras till större men färre täktområden.
Eftersom utvinning av bergmaterial fordrar specialteknik och därmed är
mer krävande än grustäkt i tekniskt-ekonomiskt
hänseende, ger koncentrationen också kostnadsfördelar.
Här vill utskottet trots allt påpeka att även
om täkttiden förlängs minskar inte mängden
utvunnet material. Framöver gäller det därför
att grundligare undersöka om jungfruliga råvaror
kunde ersättas med reststen och återvinningsmaterial.
Europeiska unionens kommission håller också på att
ta fram en naturtillgångsstrategi för effektivare
och mindre användning av naturresurser och en avfallsstrategi
som gör det lättare att delvis ersätta
naturtillgångar med avfall. Utskottet uppmanar att regeringen
för sin del bidrar till att jungfruliga råvaror
ersätts med reststen och återvinningsmaterial.
Utskottet har också diskuterat hur besvär
påverkar giltighetstiden för ett tillstånd
enligt marktäktslagen. Utskottet har uppmärksamgjorts
på tillståndshavarens rättsliga ställning när
giltighetstiden för ett tidsbegränsat tillstånd börjar
löpa genast men själva arbetena uppskjuts på grund
av besvär. Utskottet konstaterar att också om
det inte finns uttryckliga bestämmelser om det i marktäktslagen,
kan förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen
i samband med att den förkastar besvär slå fast
hur länge tillståndet är giltigt.Förvaltningsbesvär
har enligt 31 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen
i regel en suspensiv effekt, dvs. ett beslut får inte verkställas
om besvär anförts över det. Förvaltningsprocesslagens
31 § 2 mom. tillåter dock att ett beslut får
verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så föreskrivs
i lag eller förordning eller om beslutet till sin natur är
sådant, att det bör verkställas omedelbart
eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten
av beslutet inte uppskjuts. När besvär har anförts,
kan besvärsmyndigheten med stöd av 32 § 1
mom. i förvaltningsprocesslagen förbjuda att beslutet
verkställs eller bestämma att verkställigheten
ska avbrytas eller föreskriva något annat som
gäller verkställigheten. I 2 mom. i
samma paragraf sägs det att i det beslut som avslutar behandlingen
av ärendet ska besvärsmyndigheten vid behov uttala
sig om tillämpningen av en föreskrift som gäller
verkställigheten. Om besvär kan anföras över
beslutet, kan i detta bestämmas att föreskriften
om verkställigheten är i kraft till dess beslutet
har vunnit laga kraft eller en högre besvärsmyndighet
bestämmer något annat. Då handlar det
inte om att förlänga tillståndets giltighetstid eller
att ändra tillståndet utan om att för
tydlighetens skull uttala hur länge tillståndet är
i kraft när starten för den tillståndspliktiga
verksamheten helt eller delvis stoppats av besvär. Å andra sidan
kan tillståndsmyndigheten i enlighet med 21 § 2
mom. ge tillstånd att ta substanser innan beslutet av tillstånd
vunnit laga kraft, om tillståndshavaren ställer
godtagbar säkerhet för ersättandet av
de olägenheter, skador och kostnader som kan orsakas av
att beslutet upphävs eller tillståndet ändras.
Förvaltningsmyndighetens prövningsrätt
borgar för ett effektivt ändringssökande
men tillåter också att ett beslut sätts
i kraft om besvären eventuellt saknar grund. Av samma anledning
har man på verkställighetsplanet gett den domstol
som behandlar besvär prövningsrätt.Verkställighetsmekanismen
i anknytning till kommunalbesvär regleras i kommunallagens
98 §. Enligt kommunallagen kan ett beslut verkställas
innan det har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock inte
börja verkställas, om rättelseyrkande
eller ändringssökande skulle bli meningslöst
genom verkställigheten eller om det organ som behandlar
rättelseyrkanden eller besvärsmyndigheten förbjuder
verkställigheten. Enligt rättslitteraturen (Harjula—Prättälä,
Kommunallagen 1996 s. 562) har man i praktiken tolkat bestämmelsen
så, att verkställighet får påbörjas
om återkallandet av verkställigheten inte medför
särskilt stor skada i den händelse besvären
har framgång. I kommunallagens 100 § står
det att i övrigt tillämpas förvaltningsprocesslagen
på kommunalbesvär. Eftersom kommunallagen saknar
särskilda bestämmelser om exempelvis den rätt
en förvaltningsdomstol har enligt 32 § i förvaltningsprocesslagen
att förbjuda eller avbryta verkställigheten eller
föreskriva något annat som gäller verkställigheten
efter att ha fått in besvär eller efter att ha
fattat beslut i ärendet, är förvaltningsprocesslagens
bestämmelser tillämpliga också på kommunalbesvär.
Utskottet påpekar att det i speciallagstiftningen över
lag inte finns en ordning där giltighetstiden för
ett tillstånd skulle räknas först från
det tillståndet vunnit laga kraft och att det heller inte finns
någon anledning att introducera en sådan ordning.
Däremot är det viktigt, menar utskottet, att besvärsdomstolen
när den förkastar besvär vid behov uttalar
sig om hur länge tillståndet gäller med
hänsyn till att besvärsprocessen inte väsentligt
förkortar tillståndstiden. Ofta vore detta ett
bättre alternativ för såväl
miljöskyddet som verksamhetsidkaren än att inledningstillstånd
beviljas mot säkerhet innan beslutet vunnit laga kraft.
Ett sätt att få till stånd ett enhetligt
verkställighetssystem kunde vara att ordna utbildning för
de anställda vid förvaltningsdomstolarna. Det
gäller, menar utskottet, att ta reda på hur bestämmelserna
tillämpas och i förekommande fall vidta legislativa
eller andra åtgärder för att få verkställighetssystemet
att fungera genom att den ovan beskrivna möjligheten tillvaratas (Utskottets
förslag till uttalande).
Detaljmotivering
4 §. Tillståndstvång.
Paragrafen kräver tillstånd för marktäkt.
Bemyndigandet att utfärda förordning är
tänkt att användas för att genom förordning
föreskriva t.ex. om ansökningsförfarandet och
de uppgifter som ansökan ska innehålla. Grundlagsutskottet
anser i sitt utlåtande att det är ett alltför öppet
bemyndigande som inte är tillräckligt exakt och
noga avgränsat. Om lagförslaget ska behandlas
i vanlig lagstiftningsordning, måste det bemyndigande som
statsrådet ges begränsas att gälla förfarandet
för ansökan om marktäktstillstånd
och de uppgifter som ska anges i ansökan. Med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande föreslår
miljöutskottet att bemyndigandet preciseras i överensstämmelse med
propositionsmotiven och att bemyndigandet att utfärda förordning
begränsas till att gälla ansökningsförfarandet
och de uppgifter som ansökan ska innehålla.
5 §. Täktplan.
Paragrafen innehåller regler för täktplan.
Meningen är att använda bemyndigandet att utfärda
förordning till att föreskriva närmare
om täktplaner. Till täktplanen hör en
beskrivning samt kompletterande kartor och ritningar. Bestämmelser
om vilka uppgifter som ska ingå i dem behöver
utfärdas genom förordning. Grundlagsutskottet
påpekar att formuleringen också medger bestämmelser
som är väsentliga med avseende på täktplanens
innehåll. Det rör sig om ett alltför öppet
bemyndigande som inte uppfyller kraven i grundlagens 80 § 1 mom.
på noggrann avgränsning av reglering på lagnivå.
Om avsikten är att behandla lagförslaget i vanlig
lagstiftningsordning, måste bemyndigandet preciseras t.ex.
så att det gäller planens struktur och tekniska
innehåll.
Utgående från grundlagsutskottets utlåtande föreslår
miljöutskottet att bemyndigandet begränsas till
täktplanens innehåll och struktur. Därmed
kan genom förordning utfärdas bestämmelser
om vilka uppgifter gällande täktverksamheten,
vården av miljön och områdets senare
användning som ska ingå i beskrivningen och de kompletterande
kartorna och ritningarna. Det handlar exempelvis om saker som nämns
i 11 § 2 och 3 mom. samt omständigheter med anknytning
till de i 5 § 2 mom. avsedda utredningarna.
11 §. Tillståndsbestämmelser.
Det är tänkt att bemyndigandet att utfärda
förordning i 5 mom. ska utnyttjas för att utfärda
närmare bestämmelser om de uppgifter som ska anges
i tillståndsbeslut. Sådana är bl.a. uppgifter
om sökanden, behandlingen av ansökan och utförda
inspektioner samt tillståndets giltighetstid och säkerhetens storlek.
Genom förordning ska närmare bestämmelser
också utfärdas om tidsfristen för de åtgärder
ett tillstånd förutsätter, exempelvis
för eftervårdsåtgärder. Grundlagsutskottet
framhåller i sitt utlåtande att tillståndsbestämmelserna
utgör en del av det tillståndsbeslut till vilket
de fogas. Det krävs en mer exakt ordalydelse, dvs. att
bemyndigandet gäller tillståndsbestämmelser
som fogas till tillståndet för täktverksamhet.
Tillståndsbestämmelser kan enligt den gällande
11 § 3 mom. 2 punkten dessutom utfärdas om den
tid inom vilken åtgärder ska vidtas, och därför
menar grundlagsutskottet att det bör övervägas
om det finns någon anledning att genom en statsrådsförordning
utfärda närmare bestämmelser om iakttagande
av tidsfrister.
Miljöutskottet konstaterar att tillståndsbestämmelserna
utgör en del av tillståndsbeslutet. Meningen är
inte att med stöd av bemyndigandet genom förordning
utfärda närmare bestämmelser om tillståndsbestämmelsernas
innehåll utan precisera att bestämmelser om åtgärder
som är nödvändiga ur tillsynsperspektiv
ska tas in i tillståndsbeslutet i det fall att uppgifterna
inte framgår av täktplanen. Tidsfristen för
de åtgärder tillståndet kräver
ska också regleras närmare genom förordning.
Enligt 11 § 3 mom. 2 punkten kan tillståndsbestämmelser
utfärdas om den tid inom vilken åtgärder
föreskrivna med stöd av paragrafen ska vidtas.
I det fall att någon tidsfrist inte angetts för
eftervårdsåtgärder, bör de enligt
vedertagen praxis utföras innan tillståndet löper
ut. Men i praktiken har eftervårdsarbeten utförts
senare trots att extra tid inte anslagits för dem. För
tydlighetens skull bör i förordningen tas in en
bestämmelse om att eftervårdsåtgärder ska
vidtas inom tillståndets giltighetstid enligt 10 §,
förutsatt att en särskild tidsfrist inte satts
ut för dem. Det behövs också närmare
bestämmelser i förordning om hur länge
en säkerhet enligt 12 § ska vara i kraft. Säkerheten
ska vara i kraft tills de åtgärder tillståndet
kräver har godkänts vid slutsynen. Utskottet anser
således att bemyndigandet att utfärda förordning är
befogat.
13 §. Hörande.
Paragrafen handlar om hörande med anledning av en ansökan
om marktäktstillstånd. I paragrafen finns en hänvisning
till 86 § i markanvändnings- och byggförordningen (895/1999)
som tillåter att sökanden hör grannarna.
Bestämmelsen i förordningen föreslås
i tillämpliga delar bli intagen som ett 2 mom. i 13 § samtidigt
som hänvisningen stryks såsom obehövlig.
Meningen är att bemyndigandet att utförda förordning
i 2 mom. ska användas för att utfärda
närmare bestämmelser om bl.a. de uppgifter som
ska lämnas dem som blir hörda och om hörande
som sökanden själv ordnar. Grundlagsutskottet
påpekar att rätten att bli hörd enligt
21 § 2 mom. i grundlagen ska tryggas genom lag. Myndigheter
ska enligt 31 § i förvaltningslagen se till att
ett ärende utreds tillräckligt. Enligt 34 § i
samma lag måste myndigheterna höra parter. Förslagen
uppfyller inte de i grundlagens 21 § 2 mom. föreskrivna
garantierna för en god förvaltning, eftersom den
sökande inte är bunden av skyldigheterna i förvaltningslagen
och det inte finns några garantier för att grannarna
informerats om alla planer och handlingar i anknytning till projektet.
Grundlagsutskottet anser att för att lagen ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning måste 13 § 2 mom.
formuleras så att kommunen oavsett den sökandes
utredning alltid måste höra parterna, om grannarnas
rättsskydd anses kräva detta.
Miljöutskottet föreslår med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande att lagrummet preciseras
genom ett särskilt omnämnande om att grannarna är
medvetna om handlingar med relevans för projektet och att
kommunen ska ordna hörande alltid när sökanden
inte har presenterat en adekvat utredning om hörandet.
14 §. Tillsynsmyndighet och hot om tvångsutförande.
I paragrafen finns regler för tillsynsmyndighetens
inspektionsskyldighet. Meningen är att närmare
bestämmelser om denna skyldighet ska utfärdas
med stöd av ett bemyndigande att utfärda förordning.
Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att bemyndigandet är
alltför allmänt hållet och att kravet
på exakthet och noga avgränsning inte uppfylls.
Grundlagsutskottet anser att antingen ska bemyndigandet utgå helt eller
så ska lagen närmare ange inspektionsobjekten
och inspektörernas befogenheter innan bemyndigandet utfärdas.
Detta är också en förutsättning
för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig
lagstiftningsordning. Miljöutskottet anser att de föreslagna
bestämmelserna behövs i och med att förvaltningslagen
som allmän lag inte kan ta hänsyn till alla ifrågakommande
företeelser och bestämmelser som kompletterar
förvaltningslagen därför vanligen tas
in i annan lagstiftning. Med hänvisning till utlåtandet
från grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet
att 14 § 1 mom. preciseras genom angivande av
inspektionsobjekten och inspektörernas befogenheter. Bemyndigandet
att utfärda förordning begränsas till
att gälla inspektionsförfarandet.
16 §. Ändring av tillståndsbestämmelser,
avvikelser från tillståndsbeslut och återtagande
av tillstånd.
Enligt 2 och 3 mom. kan tillståndsmyndigheten under
tillståndets giltighetstid samtycka till smärre
avvikelser från tillståndsbestämmelserna
eller den täktplan som godkänts i tillståndsbeslutet.
Förutsättning för samtycket är att
avvikelsen och dess art med hänsyn till bestämmelserna
om tillståndsprövning inte innebär en
betydande ändring av tillståndet eller påverkar
en parts ställning eller naturförhållandena. Ändringen
ska enligt 3 mom. anges i tillståndshandlingarna och meddelas
den regionala miljöcentralen. Grundlagsutskottet anser
att bestämmelserna är problematiska med avseende
på rättsskyddet i grundlagens 21 §, eftersom
det inte framgår av förslaget om parterna ska
höras och hur samtycket kan överklagas. Lagstiftaren kan
inte, menar grundlagsutskottet, fritt definiera den rättsliga
arten av sina beslut genom att kalla dem exempelvis för
samtycke och utesluta möjligheten att överklaga.
För att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig
lagstiftningsordning måste 2 mom. ändras så att
tillståndsmyndighetens samtycke ska ges genom beslut, varvid
det kan överklagas på normalt sätt, anser grundlagsutskottet.
Refererande till grundlagsutskottets utlåtande föreslår
miljöutskottet att 2 mom. ändras genom preciseringen
att lagrummet avser tillståndsmyndighetens beslut. Beslutet
kan överklagas på det sätt som anges
i lag.
19 §. Anslående av beslut.
Tanken är att bemyndigandet att utfärda förordning
i paragrafen ska användas för att utfärda
närmare bestämmelser om saker som hänger
samman med delgivning av tillståndsbeslut, såsom
anmälan och delgivning av beslut, beslutens tillgänglighet
och den anteckning som ska göras i täktplanen
när tillstånd beviljats. Grundlagsutskottet påpekar
i sitt utlåtande att bestämmelser om anslagsförfarandet finns
i den gällande lagen. Regleringen är enligt grundlagsutskottets åsikt
inte helt adekvat när det gäller rättsskyddskravet
i grundlagens 21 § och kravet på exakthet i fråga
om reglering på lagnivå. Bestämmelsen
om beslut efter anslag anger inte när det beslut som inleder
tiden för överklagandet har meddelats. Bestämmelser
om anslagsförfarandet och delgivning av förfarandet
kunde lämpligen införas i lagen t.ex. med modell
från förvaltningslagen. I så fall blir
det föreslagna bemyndigandet onödigt.
Miljöutskottet konstaterar att det av propositionen
framgår att procedurerna kring anslående av täkttillstånd
ska regleras närmare genom förordning. Meningen är
att det i förordningen ska föreskrivas att information
om meddelande av ett beslut ska ges på anslagstavlan hos
den myndighet som fattat beslutet före den dag beslutet meddelas.
Informationen ska innehålla uppgifter om myndigheten, ärendets
natur och den dag då beslutet meddelas. Beslutet ska vara
tillgängligt för dem som saken gäller
den dag det enligt anslaget meddelas. Med hänvisning till
grundlagsutskottets utlåtande anser miljöutskottet
att tydlighetsskäl talar för att bestämmelserna
om anslag och dess centrala element hellre bör ingå på lagnivå än
på förordningsnivå. I och för
sig behövs det regler i speciallagstiftningen när
förvaltningslagen saknar bestämmelser om anslag. Eftersom
utskottet föreslår att bestämmelserna lyfts
in i lagen, är bemyndigandet att utfärda förordning
inte längre behövligt.
20 §. Sökande av ändring.
Vår lagstiftning bygger i stor utsträckning
på den rätt till tillgång till information,
deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig
prövning som avses i ÅrhuskonventionenDen
i Århus den 25 juni 1998 ingångna konventionen om
tillgång till information, allmänhetens deltagande i
beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning
i miljöfrågor, FördrS 121/2004—126/2004..
Det sista minimala genomförandeunderskottet åtgärdades
genom en precisering av kärnenergilagenLag om ändring
av kärnenergilagen 769/2004. och ny lagstiftning
om vissa s.k. längsgående verksamheter, dvs. kraftledningar,
olje- och gasledningar och järnvägar för fjärrtrafikLag
om inlösningstillstånd för vissa projekt
som påverkar användningen av miljön 768/2004..
I den sistnämnda lagen fick också registrerade
föreningar eller stiftelser vars syfte är att
främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård
eller trivseln i boendemiljön och som verkar på det
område som projektet avser rätt att anföra
besvär över inlösningstillstånd
som meddelats för längsgående projekt.
Eftersom konventionen inte förutsätter att organisationerna
ska ha obegränsad tillgång till rättslig
prövning, breddades besvärsrätten trots
allt inte särskilt mycket i och med lagen om längsgående
projekt utan det krävs fortfarande en konkret rättslig
koppling till verksamheten. I sin proposition om sättande
i kraft av Århuskonventionen ansåg regeringen
att den övriga lagstiftningen, marktäktslagen
inbegripen, uppfyller konventionens kravRP 165/2003
rd s. 11.. Utskottet menar att även om marktäktslagen
med sin på kommunalt medlemskap byggande besvärsrätt
i princip uppfyller kraven i Århuskonventionen, är
det logiskt att komplettera bestämmelserna om sökande
av ändring så att de motsvarar lagen om längsgående
verksamhet. I båda lagarna handlar det om en likartad konkret ändring
av markanvändningen.
Utskottet föreslår att 20 § 1 mom.
om sökande av ändring ges en ny uttrycklig skrivning
om att även en registrerad förening eller stiftelse vars
syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller
naturvård eller trivseln i boendemiljön och som
verkar på det område som projektet avser har rätt
att anföra besvär. Utskottet framhåller att
omformuleringen främst ger större tydlighet och
bidrar till en enhetligare och konsekventare lagstiftning. Föreningarnas
och stiftelsernas syfte och geografiska verksamhetsområde
framgår av deras stadgar och kravet på registrering
utgår från att deras verksamhet är etablerad.
En registrerad förening eller stiftelse ska inte bara uppfylla
de formella kraven utan också kunna uppvisa en verksamhetsrelaterad
koppling till projektområdet, exempelvis genom att ha medlemmar inom
området eller andra konkreta intressen som den arbetar
för inom detta område.
Utskottet har samtidigt förtydligat formuleringen i
1 mom. Paragrafens 2 och 3 mom. förblir oförändrade.
Utskottet vill i detta sammanhang också påpeka
att de regionala miljöcentralerna förutom den i
paragrafen nämnda besvärsrätten har en
lång rad uppdrag av olika slag som inte alltid är
förenliga med varandra. Utskottet hänvisar till
utredningsman, professor Ekroos förslag till utveckling
av statens miljötillståndsförvaltningValtion
ympäristölupahallinnon kehittäminen.
Utredningsman, professor Ari Ekroos utredning till miljöministeriet
31.3.2005 och menar att den utgör en bra plattform
för en vidareutveckling av tillståndsförvaltningen
såtillvida att den principiella diskrepansen till följd
av förvaltningsenheternas överlappande roller
kan elimineras. Samma konfliktsituationer kan förekomma
också inom kommunalförvaltningen, påpekar
utskottet.
23 b §. Datasystem.
I paragrafen finns bestämmelser om ett datasystem "för
ordnandet av uppföljningen av marktäkt och dess
verkningar". Enligt 4 mom. utfärdas bestämmelser
om de myndigheter som administrerar systemet genom förordning
av statsrådet. Grundlagsutskottet menar att bestämmelserna är
tveksamma med avseende på skyddet för personuppgifter,
eftersom 10 § 1 mom. i grundlagen kräver bestämmelser
i lag om detta skydd. Grundlagsutskottet anser det därför
vara viktigt att bestämmelserna om den myndighet som administrerar
systemet utfärdas genom lag. Med hänvisning till
utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår
miljöutskottet att bemyndigandet att utfärda förordning
i 4 mom. ersätts med en bestämmelse om den myndighet som
administrerar datasystemet.
24 §. Bemyndigande att utfärda förordning.
I paragrafen ingår ett allmänt bemyndigande
enligt vilket närmare bestämmelser om verkställigheten
av lagen utfärdas genom förordning. Grundlagsutskottet
påpekar att någon utfärdare inte anges.
Miljöutskottet anser att bemyndigandet att utfärda
förordning är onödigt, när grundlagen
inte tillåter att man med stöd av ett generellt
verkställighetsbemyndigande utfärdar annat än
ytterst marginella bestämmelser om verkställigheten.
Enligt utredning till utskottet finns det över lag inget
behov av sådana bestämmelser. Utskottet föreslår
att paragrafen upphävs.