Allmänt

Regeringen föreslår vissa preciseringar och kompletteringar i miljöskyddslagen och avfallslagen främst för att EU-lagstiftning ska kunna genomföras nationellt. Ändringarna kommer sig i huvudsak av ett EU-direktiv om rätt att delta och av genomförandet av fartygsåtervinningsförordningen. 

I propositionen ingår dessutom en ändring i miljöskyddslagens övergångsbestämmelse om små torvutvinningsområden.  

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande kommentarer. 

Ändringar som gäller genomförandet av direktivet om rätt till deltagande

I 147 § och 204 § i miljöskyddslagen och i 89 § i avfallslagen föreslås vissa ändringar som behövs för att komplettera genomförandet av direktivet om rätt till deltagande. Ändringarna hänför sig till definitionen av begreppet allmänheten i artikel 2.1 och till artikel 2.3 tredje stycket i direktivet om rätt till deltagande.  

Bestämmelserna om allmänhetens rätt till deltagande har utformats något avvikande från varandra trots att de grundar sig på samma direktiv. Begreppet "allmänheten" i direktivet om rätt till deltagande omfattar alla av ärendet intresserade fysiska och juridiska personer. Trots detta är det i alla bestämmelser inte "allmänheten" som har rätt att delta, utan t.ex. de "vars boende, arbete eller andra omständigheter kan komma att påverkas av handlingsplanen" eller de "vilkas rätt eller fördel ärendet berör".  

Genom de föreslagna bestämmelserna förtydligas det att möjligheten att delta gäller alla i enlighet med definitionen av allmänheten i direktivet. Ändringen drar en tydligare gräns mellan å ena sidan de som lämnat yttrande och de som framfört sin åsikt. Begreppet "alla andra" är vittomfattande och på det sätt som definitionen av allmänheten i direktivet om rätt till deltagande förutsätter omfattar det alla fysiska och juridiska personer, inklusive alla föreningar och stiftelser.  

Utskottet menar att en tydlig och enhetlig lagstiftning kräver att bestämmelserna om rätt att delta ändras på det sätt som föreslås, trots att rätten att delta i praktiken har förverkligats i den omfattning som direktivet om rätt till deltagande och direktivet om omgivningsbuller förutsätter, så att möjligheten att framföra åsikter inte begränsas på något sätt. Även i övrigt har man när planer och program har utarbetats i praktiken huvudsakligen agerat på det sätt som direktivet om rätt till deltagande kräver. 

Genomförandet av fartygsåtervinningsförordningen

Den internationella Hongkongkonventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning syftar till att ett fartyg efter användningen kan nedmonteras utan negativa effekter för hälsan, miljön eller arbetstagarna. När fartyg skrotas kan farliga ämnen frigöras på ett okontrollerat sätt. I södra Asien och i synnerhet i Indien och Pakistan är detta förknippat med stora problem. Tanken bakom Hongkongkonventionen är att nedmonteringen ska ske på ett tryggt sätt och så att miljön inte kommer till skada. Men Hongkongkonventionen har inte trätt i kraft och den väntas inte heller göra det före 2020.  

I Europeiska unionen genomförs Hongkongkonventionen i huvudsak genom fartygsåtervinningsförordningen, vilken träder i kraft stegvis. Genomförandet av förordningen förutsätter i detta skede endast att det utfärdas vissa bestämmelser om förfarandena och om myndigheternas behörighet i enlighet med förordningens artikel 13 (nödvändiga krav på fartygsåtervinningsanläggningar som ska tas upp på den europeiska förteckningen), artikel 14 (auktorisering av fartygsåtervinningsanläggningar belägna i en medlemsstat) och artikel 26 (övergångsbestämmelser).  

Propositionen innehåller ett förslag till ny 221 a § i miljöskyddslagen. Enligt bestämmelsen ska de miljöskyddskrav som artikel 13 i fartygsåtervinningsförordningen förutsätter beaktas som ett led i behandlingen av ett miljötillståndsärende. Utskottet konstaterar att Finland saknar sådana nedmonteringsanläggningar som avses i förordningen. 

Utskottet betonar att det med hänsyn till de problem som är förknippade med nedmontering av fartyg är mycket viktigt att Hongkongkonventionen träder i kraft så snart som möjligt. Genom fartygsåtervinningsförordningen sätts konventionens bestämmelser i kraft inom EU och därmed främjas konventionens ikraftträdande. En av avsikterna med förordningen är att få till stånd behörig återvinningskapacitet i Asien. 

Förlängning av tiden för ansökan om miljötillstånd för små torvutvinningsområden

Tidigare har det inte krävts miljötillstånd för små torvutvinningsområden som understigit 10 hektar, men i samband med en översyn av miljöskyddslagen (527/2014) slopades tillståndströskeln för torvproduktion och därtill anknuten dikning, vilket ledde till att all torvutvinning och anknytande dikning numera är tillståndspliktig verksamhet oberoende av omfattning (miljöskyddslagens bilaga 1, tabell 2 punkt 7 underpunkt d).  

I 230 § 1 mom. i miljöskyddslagen finns övergångsbestämmelser för små torvutvinningsområden. Enligt övergångsbestämmelserna borde miljötillstånd för redan verksamma torvutvinningsområden på 5—10 hektar ha sökts senast den 1 september 2015 och för torvutvinningsområden på mindre än 5 hektar senast den 1 september 2016. Att tillståndsärendet är anhängigt hindrar inte att verksamheten fortsätter.  

I propositionen föreslås att den övergångsbestämmelse i miljöskyddslagen som gäller små torvutvinningsområden förlängs så att tidsfristen för ansökan om miljötillstånd när det gäller torvutvinningsområden som är högst 10 hektar och som var verksamma vid ikraftträdandet av den nya miljöskyddslagen förlängs med fem år. Detta ska enligt förslaget genomföras så att indelningen i torvutvinningsområden på mindre än 5 hektar och på 5—10 hektar slopas och att för alla sådana torvutvinningsområden på högst 10 hektar som var verksamma vid ikraftträdandet av den nya miljöskyddslagen ska ansökas om miljötillstånd för verksamheten senast den 1 september 2020. Tidsfristen förlängs alltså med sammanlagt fem år från den tidpunkt när den första övergångsperioden enligt gällande 230 § 1 mom. gick ut (för torvutvinningsområden på 5—10 hektar), dvs. den 1 september 2015.  

Utskottet konstaterar att orsaken till att tillståndströskeln slopades vid lagändringen 2014 var behovet att reglera miljöolägenheter från torvutvinningsområden under 10 hektar och därtill anknuten dikning, eftersom flera små intilliggande utvinningsområden sammantaget kan ha betydande lokala eller regionala konsekvenser för vattendrag. Det är därför viktigt att uppmärksamma eventuella negativa konsekvenser för vattendragen till följd av den förlängda övergångstiden. Från torvutvinningsområden lakas i allmänhet fasta partiklar, humus och järn ut i vattendragen. Den årliga belastningen varierar beroende på årstider och områdets läge. Eftersom utvinningsområdenas läge och avrinningsområdet är av väsentlig betydelse är det svårt att göra en allmän bedömning. 

Det finns inga exakta uppgifter om antalet små utvinningsområden eller hur de för tillfället utnyttjas eftersom de inte har varit tillståndspliktiga. Enligt utredning till utskottet är det ändå klart att den största förekomsten av små områden, cirka 300, finns i Österbotten, dvs. inom området för regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. En del av de nuvarande aktörerna har för avsikt att inskränka sin verksamhet och avsluta den före utgången av 2016, en del har gjort anmälan om utvinning för husbehov och en del tänker fortsätta verksamheten och anhålla om tillstånd för den. Torvutvinning på områden under 10 hektar är i allmänhet en binäring och verksamheten bedrivs i mycket varierande omfattning beroende på efterfrågan och produktionsförhållanden. Priset på miljötillståndet och kostnaderna för de investeringar som tillståndet förutsätter är av betydelse för den fortsatta verksamheten. Det är också ett faktum att det är en större utmaning att klara tillståndsprocessen för den som bedriver verksamheten i liten skala än för den som bedriver en mer omfattande industriell verksamhet och verksamhetsutövare i den först nämnda kategorin behöver också mer råd och anvisningar. 

I samband med utfrågningen av sakkunniga kom det fram att många verksamhetsutövare blir tvungna att göra investeringar för att lägga sin verksamhet på en sådan nivå att miljötillstånd kan beviljas, och investeringarna kan kräva år av förberedelser. En längre övergångsperiod ger dessa verksamhetsutövare bättre möjligheter att överväga om det är förnuftigt att fortsätta verksamheten, utvidga den, övergå till husbehovsutvinning eller avsluta verksamheten. Eftersom produktionen på små områden i princip kan pågå lika länge som på stora områden, dvs. uppskattningsvis i 30 år, lämnar en förlängd övergångstid fortfarande möjligheter att reglera konsekvenserna för vattendragen. 

Utskottet framhåller också att tillsynsmyndigheten måste vidta behövliga åtgärder med stöd av18 kap. i miljöskyddslagen, om det framgår att verksamheten orsakar förorening av miljön eller risk för det. De torvutvinningsområden som redan har beviljats miljötillstånd är föremål för efterkontroll med stöd av miljöskyddslagen. Även om torvutvinningen står för en rätt liten del av fosfor- och kvävebelastningen av vattendragen i ett landsomfattande perspektiv, kan verksamheten ha betydande lokala och regionala följder. Propositioner med förslag till ändring av miljöskyddslagen har normalt föreskrivit om övergångstider på ett eller två år när det gällt ändringar av tillståndsplikten. Utskottet utgår från att miljöministeriet satsar på övervakning av små torvutvinningsområden på grund av de stora risker som den förlängda övergångstiden kan medföra. Miljöministeriet bör försäkra sig om att situationen följs och beakta att alla områden efter övergångstidens slut kommer att omfattas av tillståndsplikten. 

Utskottet konstaterar att det i samband med översynen av miljöskyddslagen förlängde övergångstiden från ett till två år i fråga om utvinningsområden på högst 5 hektar. Utskottet konstaterade då i sitt betänkande att förlängningen motiverades av flexibilitet för att tillståndsbehandlingen inte skulle bromsas upp på grund av ett stort antal ärenden hos myndigheten.RP 214/2013 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till miljöskyddslag och till lagar om ändring av vissa lagar som har samband med den – MiUB 3/2014 rd. S. 6/2). Regionförvaltningsverken måste kunna behandla företagens ansökningar om miljötillstånd snabbt och smidigt och på ett sätt som är acceptabelt och lämpligt ur hela samhällets synvinkel och håller hög standard i fråga om miljöskyddet. Överbelastningen i fråga om tillståndsärenden måste åtgärdas med det snaraste, bl.a. i fråga om torvärenden, menade utskottet. 

Utskottet konstaterar vidare att den förlängda tidsfirsten inte gäller torvutvinning på områden på högst 10 hektar och därtill anknuten dikning som inletts efter att den nya miljöskyddslagen har trätt i kraft. Det här innebär att skyldigheten att ansöka om miljötillstånd för nya områden på högst 10 hektar bibehålls oförändrad enligt gällande bestämmelser. Småskalig husbehovsutvinning är också i fortsättningen tillåten utan miljötillstånd om verksamheten inte anses vara yrkesmässig.