Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Det är till fördel för fastighetsägaren att förbättra energieffektiviteten

Det är befogat att fästa uppmärksamhet vid byggnaders energiprestanda, för mer än 40 procent av energiförbrukningen i Europa beräknas bestå av energiförbrukning i byggnader. Hushållen förbrukar ca 2/3 av denna energi. Enligt uppskattningar kan energiförbrukningen i byggnaderna minskas med upp till en femtedel i Europa om energieffektiviteten förbättras. Mest energi går åt till värme, varmvatten, ventilation och belysning. Byggnadernas energiprestanda kan också förbättras i vårt land även om vi redan länge hållit energieffektiviteten under uppsikt på grund av klimatförhållandena.

Uppvärmningen av byggnader ger upphov till 30 procent av utsläppen av växthusgaser i Finland. För att vi ska få klimatförändringen under kontroll och nå de skärpta målen för utsläppsminskning måste vi också behärska utsläppen från byggnader. I energi- och klimatstrategin, som riksdagen antog den 6 juni 2006, nämns understöd för energiinvesteringar som ett sätt att förbättra byggnadernas energiprestanda. Vidare kan energisparandet främjas genom förbättrade hjälpmedel för fastighetshållning och uppföljning av energiförbrukningen. I och med strategin har vi också åtagit oss att främja energieffektivt byggande och lågenergibyggande med hjälp av informationsstyrning samt forskning och utveckling.

Energicertifikatet i sig förbättrar naturligtvis inte energieffektiviteten, utan vi måste spara energi för att nå resultat. Certifikatet är i varje fall ett hjälpmedel för att nå de konkreta målen. Till följd av det stigande energipriset blir det allt viktigare att spara energi och ta fram rationella lösningar. För den som ska köpa ett nytt småhus kan energicertifikatet innehålla uppgifter som påverkar köpbeslutet. Det är visserligen naturligt att energieffektiviteten är ett kriterium som inte prioriteras framom de viktigaste faktorerna så som husets läge och planlösningen. Men eftersom energin blir allt dyrare är det en klar fördel för ägaren att förbättra fastighetens energiprestanda.

Det viktigaste innehållet i den föreslagna lagstiftningen är att byggnadens ägare förpliktas att skaffa ett energicertifikat när byggnaden eller en del av den säljs eller hyrs ut. Certifikatet är också obligatoriskt för nya hus. Men det är frivilligt för befintliga egnahemshus och bostadshus med högst sex bostäder. Utskottet anser det motiverat att lagstiftningen inte tillämpas på gamla egnahemshus. För det varierande beståndet av gamla småhus finns det ännu inte någon kostnadseffektiv modell som kunde användas för beräkning av energieffektiviteten och utarbetningen av certifikatet utan avkall på innehålls- och tillförlitlighetskraven. Därför är det befogat att ställa krav på nya hus och befintliga byggnader som är större än småhus. I likhet med dagens besiktningar i bostäder kan energicertifikatet bli vanligt vid bostadsköp även om det inte är obligatoriskt.

Kunskaperna om energieffektivitet och informationsstyrning måste förbättras

Utskottet påpekar att lagstiftningen om energieffektivitet förutsätter ett helt nytt slag av yrkeskompetens. I vårt land har det inte blivit vanligt med lågenergibyggande, för att inte tala om s.k. passiva hus. Energieffektiviteten har inte särskilt beaktats. Men eftersom energin blir allt dyrare kan det uppstå efterfrågan på energieffektivitet även då det inte finns något lagfäst krav på energieffektivitet, t.ex. i fråga om gamla, små bostadshus.

Enligt 7 § i lagförslag 1 är det huvudprojekteraren för en ny byggnad som utfärdar energicertifikat. Ett energicertifikat som utfärdas i samband med en energikartläggning utfärdas av den som utför kartläggningen. Ett energicertifikat som ingår i ett disponentintyg utfärdas av bolagets disponent eller av ordföranden för bolagets styrelse. Den som utfärdar ett separat energicertifikat ska ha särskild behörighet att utfärda certifikat. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att certifikatet utfärdas av olika personer från fall till fall. Sakkunniga har framhållit att disponenten och huvudprojekteraren, som ofta har arkitektutbildning, inte är kompetenta att utfärda certifikat. Utskottet anser att huvudprojekterarens uppgifter nog lämpligen kan inbegripa ett ansvar för att det finns utredningar om energilösningarna. Huvudprojekteraren kan naturligtvis vid behov anlita specialsakkunniga. Disponenten förfogar också över all den information om förbrukningen som certifikatet bygger på, så han eller hon kan lämpligen också utfärda certifikat. Den eftersträvade estetiska, tekniska och miljörelaterade hållbarheten hos byggnadsbeståndet förutsätter med tanke på livscykeln att den arkitektoniska ingenjörskompetensen och kunskaperna om energieffektivitet kombineras så fullständigt som möjligt, understryker utskottet.

Energiprestandan hos nya byggnader bedöms alltid genom en beräkning. Däremot är det den faktiska förbrukningen som avgör energiprestandan hos gamla bostadshus med fler än sex bostäder samt affärs- och servicebyggnader. Det är betydligt lättare och billigare att fastställa energieffektiviteten utifrån den faktiska förbrukningen än att beräkna den på grundval av husets egenskaper. I flervåningshus där de boende har olika konsumtionsvanor kan den genomsnittliga energieffektiviteten tillräckligt noggrant beräknas utifrån den faktiska förbrukningen. Energiprestandan hos ett gammalt hus med högst sex bostäder, för vilket energicertifikatet är frivilligt, bedöms genom en beräkningsmetod eftersom antalet bostäder är för litet för att den faktiska förbrukningen i genomsnitt ska vara tillförlitlig som underlag. Det är också beaktansvärt att konsumtionsvanorna och familjens storlek har stor betydelse för den faktiska energiförbrukningen. Energiförbrukningen står för 80—90 procent av den miljöbelastning som ett småhus förorsakar under hela sin livscykel.

De befintliga byggnadernas genomsnittliga ålder är för närvarande under 40 år och den slutliga genomsnittliga åldern uppskattas vara mellan 40 och 60 år. De lösningar som väljs i byggskedet, så som lågenergibyggande, är i stort sett avgörande för byggnadens energibehov under hela livscykeln, för några grundläggande ändringar görs av kostnadsskäl sällan i efterhand. I fortsättningen bör hela livscykeln beaktas när det gäller elementära val så som energihushållning. För att lågenergibyggande ska bli vanligare behövs framför allt informationsstyrning, för det finns redan teknik och metoder för det. Lågenergibyggandet är lite dyrare än konventionellt byggande men för sedan med sig så stora kostnadsinbesparingar att det är lönsamt. I framtiden kommer lågenergilösningarna, och energicertifikatet som intyg, att inverka positivt även på husets återförsäljningsvärde eftersom energipriset ständigt stiger.

Avgifterna måste följas upp

Energicertifikatet utfärdas av olika personer, dock inte av myndigheter, beroende på situationen så som beskrivs ovan. Priset beror på typen av byggnad och bestäms slutligen på marknaden. Avgifterna blir olika stora närmast på grundval av om byggnaden är ny eller gammal, om den är ett litet bostadshus eller omfattar fler än sex bostäder eller om den är en affärs- och servicebyggnad.

I fråga om nya små bostadshus, bostadshus med fler än sex bostäder samt affärs- och servicebyggnader utfärdas energicertifikatet i samband med ansökan om bygglov. Certifikatet är baserat på beräkningar som gjorts vid planeringen. De uppgifter som behövs för certifikatet kommer inte att föra med sig några stora planeringskostnader. Energiprestandan hos en ny byggnad uppskattas alltid med hjälp av en beräkning.

Certifikatet för en gammal byggnad utfärdas separat, som en del av ett disponentintyg eller vid en energikartläggning. För bostadshus med fler än sex bostäder utfärdas certifikatet som en del av disponentintyget. Dess andel av priset för ett enskilt disponentintyg kommer att vara rätt liten. Energicertifikatet för affärs- och servicebyggnader utfärdas oftast vid en energikartläggning. Dess andel av de totala kartläggningskostnaderna är liten. Ett separat certifikat för en affärs- och servicebyggnad kan bli åtskilligt dyrare.

För gamla bostadshus med högst sex bostäder utfärdas certifikatet separat. Det uppskattas kosta ca 250—400 euro. Det är frivilligt att skaffa ett certifikat för sådana hus. Det energicertifikat som vid bygglovsansökan utfärdas för små bostadshus som blir färdiga efter att lagen trätt i kraft är giltigt i tio år, därefter måste ett nytt energicertifikat utfärdas med tanke på försäljning och uthyrning. Om ägaren inför en försäljning eller uthyrning låter göra en besiktning i bostaden kan han eller hon ofta skaffa ett energicertifikat samtidigt.

Utskottet noterar att separata certifikat relativt sett blir dyrare än certifikaten för större bostadshus och affärsbyggnader. Propositionen utgår från en lösning där systemet fungerar på marknaden och att marknadspriset blir skäligt. Men eftersom det ännu inte finns personer som är utbildade eller behöriga att utfärda certifikat är det möjligt att prisnivån kommer att variera på olika håll i landet efter att lagen trätt i kraft. För att prisnivån ska kunna följas upp och påverkas föreslår utskottet att 10 § i lagförslag 1 ändras på det sätt som framgår av detaljmotiven.

Utskottet ser det som nödvändigt att regeringen följer upp hur stora avgifter som tas ut och vilka regionala skillnader som eventuellt förekommer samt vid behov vidtar åtgärder för att i lagstiftningen skriva in avgiftsgrunderna eller på annat sätt styra prisnivån. Utskottet förutsätter att regeringen ungefär två år efter att lagen trätt i kraft informerar riksdagen om hur lagen genomförts och hur stora avgifter som tagits ut för energicertifikaten.

Byggbestämmelserna bör ändras

Bestämmelserna om energiförbrukningen i byggnader ändrades senaste gången 2003. Målet var en inbesparing på 25—30 procent i den energi som gick åt till värme. Med lågförbrukande småhus avses enligt de gällande bestämmelserna en byggnad som förbrukar mindre än 130 kWh/brm²/år. I en högförbrukande byggnad är energiförbrukningen mer än 350 kWh/brm². Lågenergibyggandet hör till energieffektivitetsklassen 30 kWh/brm² och s.k. passiva hus har en ännu lägre energiklass. Byggnader som förbrukar mindre än 130 kWh/brm² föreslås höra till den lågförbrukande A-klassen i energicertifikatet. För att lågenergibyggandet ska bli beaktat bör också klasserna A+ och A++ finnas i certifikatet, anser utskottet.

I samband med den här reformen avses inte byggbestämmelserna bli ändrade. För att få kontroll över klimatförändringen bör vi ställa upp som mål att främja energieffektivitet och lågenergibyggande. Dessutom bör vi satsa på att tillsammans med aktörerna i branschen informera om energieffektivitet i synnerhet. Det är bra att utskottet förelagts miljöministeriets utkast till ändring av byggbestämmelserna (Byggnadens värmeisolering C3, inomhusklimat och ventilation D2, energihushållning D3 samt beräkning av effekt- och energibehovet för uppvärmning av byggnader D5), som ska träda i kraft 2008. I fortsättningen bör vi regelbundet kontrollera om det finns behov att ändra byggbestämmelserna för att främja energieffektiviteten, anser utskottet. När ett hus planeras avgörs 80 procent av de framtida energikostnaderna, medan 20 procent kommer att bero på familjens konsumtionsvanor. I byggskedet avgörs alltså ekoeffektiviteten för decennier framåt.

Byggbestämmelserna bör också beakta målen för en hälsosam inomhusluft och ökat träbyggande. En stor del av de symptom och problem som beror på inomhusluften uppstår egentligen därför att ventilationen är dålig. En energieffektiv byggnad är ordentligt isolerad och har därför jämn värme och hälsosam inomhusluft. En förutsättning är också att ventilationssystemet är utrustat med värmeåtervinning och är rätt dimensionerat. Det är motiverat att främja träbyggande med tanke på konkurrenskraft, hälsoaspekter och kulturvärden. I fråga om klimatförändringen är det också lönsamt eftersom trä binder kol. Stockhus hör till den finländska kulturen och därför bör deras särdrag beaktas på tillbörligt sätt.