Motivering

Genom propositionen vill regeringen sätta i kraft direktivet om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (miljöbrottsdirektivet) och kriminalisera gärningar som strider mot förordningen om tvätt- och rengöringsmedel som miljöförstöring och mot förordningen om ämnen som bryter ner ozonskiktet. Vidare ska gärningar som strider mot den s.k. CITES-förordningen bli straffbara som naturskyddsbrott. Den i sak största ändringen är att bestämmelserna om juridiska personers straffansvar också blir tilllämpliga på straffbar användning av kärnenergi, brott mot bestämmelserna om explosiva varor och ovarsam hantering av farliga ämnen.

Straffbarheten enligt lagstiftningen i Finland uppfyller så vitt utskottet kan se kraven i miljöbrottsdirektivet. Men den behöver kompletteras när det gäller juridiska personers straffansvar. Utom att gärningar som i speciallagar föreskrivs vara straffbara enligt CITES-förordningen (dvs. att inneha, fånga, skada, döda eller saluföra skyddade arter av vilda djur och växter) kommer grövre gärningsformer att vara straffbara som naturskyddsbrott enligt strafflagen. Ändringen är viktig, trots att den olagliga handeln är ett mindre problem i Finland än i många andra länder, om den globalt sett hotar mångfalden i naturen. Utskottet anser att ändringarna är nödvändiga och lämpliga.

Det är viktigt att straffrätten utvecklas i en riktning som tar större hänsyn till miljövärden samtidigt som den egentliga materiella naturskyddslagstiftningen breddas och fördjupas. Den straffrättsliga lagstiftningen bör stödja den materiella lagstiftningen. På senare år har lagstiftningen om miljöbrott förändrats radikalt också för att EU-lagstiftningen har harmoniserat EU-ländernas miljölagstiftning. Det är motiverat med harmonisering på den inre marknaden eftersom många miljöbrott begås för ekonomisk vinning. Om lagstiftningen inte är i balans kan det leda till att företag med lagstridig verksamhet förläggs till länder där miljö- och strafflagstiftningen är outvecklade. Juridiska personers straffansvar är också i princip ett effektivare verktyg än fysiska personers straffansvar med tanke på den förebyggande effekten.