Motivering

Utskottet finner lagförslaget behövligt och lämpligt. Genom propositionen integreras EU:s gödselmedelsförordning i Finlands lagstiftning, samtidigt som den gällande lagstiftningen preciseras. Utskottet menar att det är bra att målet för lagen om gödselfabrikat är att minska de miljöolägenheter som användningen av gödselfabrikat förorsakar. När gödselfabrikat tillverkas, introduceras på marknaden och används krävs det att produkterna inte utgör en risk för människors eller djurs hälsa eller säkerhet samt för växters hälsa och att de inte utgör en miljörisk. De viktigaste metoderna för att genomföra målet ingår i bestämmelserna om kvalitetskrav för gödselfabrikat, tillsyn och godkännande av anläggningar.

Enligt utskottet är det svårt att få grepp om den nya lagstiftningen eftersom den är av samma typ som ramlagstiftningen. Innehållet i bestämmelserna om risk för människors eller djurs hälsa eller säkerhet samt för växters hälsa och miljörisker konkretiseras först i lagstiftningen på förordningsnivå. Genom förordningar av ministeriet och bilagor till förordningarna lagstiftas i detalj om till exempel tillåtna gränsvärden eller gränsvärden som indikerar sjukdomsalstrare som drabbar människor, djur och växter och maximihalterna i tillåtna tungmetaller eller andra skadliga ämnen. Utskottet har haft tillgång till förordningsutkastet med bilagor.

Ansvaret för tillsyn över gödselfabrikat som tillverkas och introduceras på marknaden överförs enligt förslaget tydligt på producenten. Målen med lagen förutsätter egenkontroll och myndighetskontroll. Tillsynen utvidgas till att också gälla användningen av gödselfabrikat. Utskottet anser att det är bra att regeringen understryker tillsynsmyndighetens skyldighet att ge verksamhetsutövarna anvisningar och rådgivning.

Med kravet om godkännande av anläggningar förenhetligas lagstiftningen så att den också gäller andra anläggningar som tillverkar organiska gödselmedel och jordförbättringskompost än de anläggningar som tillverkar gödselmedel av animaliska biprodukter.

Lagen om gödselfabrikat tillämpas inte när gödselmedel, gödselfabrikat eller gödsel används som jordförbättringsmedel. Bestämmelserna om detta ingår i miljölagstiftningen (främst statsrådets förordning om begränsning av utsläpp i vattnen av nitrater från jordbruket, 931/2000 och statsrådets beslut om användning av slam från reningsverk inom jordbruket, 281/1994). Förslaget syftar till att undanröja den oklara gränsen mellan miljölagstiftningen och lagstiftningen om gödselfabrikat. Inom förvaltningsförfarandet kommer de emellertid också i fortsättningen att sammanfalla en aning.

Utskottet påpekar för jord- och skogsbruksutkottet att förfarandet enligt de olika lagarna bör samordnas och överlappningarna undanröjas. Man bör också säkerställa att slammet från reningsverken i samhällena behandlas på ett sådant sätt att näringsämnes- och tungmetallhalterna i det slam som används som jordförbättringsmedel inte är högre än de tillåtna halterna.

Utskottet fäster särskilt avseende vid målet att skydda marken och finner de nya förslagen viktiga i syfte att förebygga risken för sjukdomar hos växter, människor eller djur. Vid tillträdet till EU fick Finland rätt att bibehålla gällande nationell lagstiftning om begränsing av maximihalten för kadmium i gödselmedel. Rätten till avvikelsen upphör 31.12.2005 och Finland har bett att kommissionen fortsättningsvis ska tillåta den. Utskottet anser det vara mycket viktigt att rätten till avvikelse kan förbli i kraft. Dessutom bör man i Finland särskilt fästa uppmärksamheten på att förhindra användningen av kadmiumhaltigt gödselmedel på EU:s inre marknad, menar utskottet. Enligt utskottet bör Finland också agera i den riktningen att de gränsvärden för kadmiumhalten som gäller i Finland tas i bruk i hela gemenskapen. Förslaget om marknadstillsyn, som är ett effektivt tillsynsförfarande, kan bidra till att användningen av gödselmedel som innehåller höga tungmetallhalter kan förebyggas.

Utskottet ber jord- och skogsbruksutskottet notera att miljöriskerna också växer i och med att användningen av biprodukter från industrin ökar. Enligt en utredning till utskottet finns det också ett mycket stort behov av undersökningar om hur gödselfabrikat som tillverkats av biprodukter påverkar marken, vattnet, luften, växtodlingen och skördarnas kvalitet.

Utskottet påpekar att det är skäl att fästa särskild uppmärksamhet vid tillsynen eftersom näthandeln via internet kraftigt har ökat och separata gödselmedelspartier levereras direkt från närområdena vilket ställer nya krav på en effektiv övervakning.

Utskottet understryker att livsmedelsproduktionskedjan ska ses som en helhet där produkternas kvalitet från primärproduktionen till konsumenten beaktas, tillsynen är fullständig och produkternas urspung kan spåras.

Vid sidan av effektiv tillsyn är det enligt utskottet viktigt att lagförslaget inte bara förebygger uppkomsten av skador utan också främjar användningen av biprodukter från industrin som lämpar sig för gödseländamål och överskottsmark. Samtidigt är det på sin plats att man fäster större uppmärksamhet vid användningen av avfallsaska från skogsindustrin som skogsförbättringsmedel eftersom lösligheten av de tungmetaller som ingår i askan kan variera mycket och de kan ha mycket olika inverkan på miljön.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att de som tillverkar gödsel enligt lagförslaget har skyldighet att anmäla produktmängder och näringshalter och detta kan utnyttjas till exempel för utsläppsberäkning. Således tjänar anmälningsskyldigheten också andra syften än direkt övervakning av lagen.

Utskottet påpekar för jord- och skogsbruksutskottet att frågan om användning av genmanipulerade produkter vid tillverkningen av gödselfabrikat eller hur de ska märkas inte beaktats i de föreslagna bestämmelserna. Enligt en utredning till utskottet använder de finländska gödselproducenterna inte genmanipulerade produkter i sina fabrikat. EU:s gödselmedelsförordning och biproduktförordning omfattar inte bestämmelser om användning av genmanipulerade produkter som råvara vid tillverkningen av gödselfabrikat; märkning krävs endast i fråga om livsmedel och foder. Utskottet föreslår att kraven på märkning av förpackningar ska tydliggöras och preciseras och göras mera omfattande. Alla beståndsdelar som är skadliga för miljön eller hälsan bör framgå av förpackningarna.

Det har föreslagits för utskottet att lagen bör kompletteras med en likadan bestämmelse om det s.k. strikta ansvaret i fråga om skadestånd som ingår i den gällande gödselmedelslagen. Bestämmelsen om skadeståndsskyldighet enligt den gällande lagen skyddar effektivt yrkesmässiga jordbrukare om det förekommer felaktigheter i gödselfabrikaten. Enligt lagen har näringsidkare som tillverkar, förpackar, importerar eller marknadsför gödselfabrikat skydlighet att ersätta skada som förorsakas av felaktiga gödselprodukter.

I lagförslaget ingår inte bestämmelser om skadestånd eftersom utgångspunkten är jord- och skogsbruksutskottets betänkande JsUB 6/1997. Jord- och skogsbruksutskottet ansåg att det inte finns någon grund i sak för att ha olika bestämmelser om olika produktgrupper och att olikheterna i praktiken endast leder till ovisshet och förvirring. Förslaget motiveras med att bestämmelserna också i övrigt har ändrats i och med att tillämpningsområdet för produktansvarslagen utvidgats till att gälla jordbrukets primärprodukter. Övergången till bestämmelserna om skadestånd enligt köplagen (355/1987) antas inte avsevärt öka riskerna för yrkesmässigt jordbruk.

Utskottet föreslår att jord- och skogsbruksutskottet noggrant bedömer förslagets utgångspunkter eftersom bestämmelsen om skadestånd kan ha indirekta, förebyggande effekter också ur miljövårdssynvinkel. Utöver den teoretiska jämlikhetsaspekten bör det också finnas hållbara praktiska grunder för lagstiftningen. Lagstiftningen ska stöda konsumenternas förtroende för en trygg jordsbruksproduktion och betona producentens ansvar också i fråga om kvaliteten på primärprodukterna. I syfte att utreda jordbrukarnas rättsliga ställning måste den juridiska ställningen enligt köplagen bedömas.

Avslutningsvis påpekar utskottet att lagförslagets 3 § bör kompletteras med en hänvisning till lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005).