Motivering

Utskottet har analyserat propositionen med tanke på sitt eget fackområde och tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar.

I sitt utlåtande om den energi- och klimatpolitiska redogörelsen (MiUU 8/2006 rd) ansåg utskottet att Finland bör försöka uppnå målet om 5,75 procent i biodrivmedelsdirektivet. Men samtidigt fäste det allvarlig uppmärksamhet vid problemen med framställning av biodrivmedel i u-länderna och underströk särskilt att det måste säkerställas att produktionsförhållandena för framställningen av biomassa i u-länderna är acceptabla med tanke på miljön, biodiversiteten och sociala aspekter. Vidare lyfte utskottet fram behovet av livscykelanalyser för att utvärdera biodrivmedelsframställningens ekoeffektivitet för att säkerställa att framställningen av biodrivmedel inte ger upphov till mer utsläpp än vad den är avsedd att ersätta.

Utskottet konstaterar att frågorna fortfarande spelar en central roll med tanke på lagförslagets acceptabilitet. Användningen av biodrivmedel bör främjas för att förbättra försörjningstryggheten i fråga om bränslen och för att utveckla den tekniska kompetensen. Biodrivmedel utvecklas mycket snabbt och det ligger i Finlands intresse att hålla jämna steg med utvecklingen och bidra till att ta fram nya och bättre framställningsmetoder och teknik.

De ekonomiskt mest lönsamma alternativa drivmedlen just nu är palmoljebaserad biodiesel från Indonesien och Malaysia och sockerrörsbaserad etanol från Brasilien. Både oljepalms- och sockerrörsodlingen belastas av tunga miljöproblem och har socialt och etiskt negativa effekter. För miljön är problemet att tropiska skogar avverkas för odlingsmark. Skövlingen av tropiska skogar ger upphov till omkring 20 procent av de globala koldioxidutsläppen. Problemet blir allt allvarligare ju längre klimatförändringen fortskrider. Med skogarna försvinner också omistlig biodiversitet. De sociala problemen har att göra t.ex. med etniska konflikter mellan skogsavverkare och urinvånare eller tidigare inflyttade samt med undermåliga arbetsförhållanden och barnarbete.

Det kan inte krävas i lag att nödvändiga biodrivmedelsvolymer produceras här hemma av inhemska råvaror och därför bör man försöka se till att produktionsförhållandena för produktionen av biomassa i u-länderna är acceptabla och miljömässigt och socialt hållbara. Vi måste se till att det finns lämpliga minimikrav för produktionen av råvaror för biodrivmedel, de må sedan produceras var som helst. Utskottet tillstyrker EU:s arbete för att ta fram certifikat i anknytning till miljömässigt hållbara nationella principprogram för biodrivmedel och regionala handlingsplaner för biodrivmedel.

Biståndsmetoder kan anlitas för att stödja internationell forskning och tropiska länders egen nationella forskning kring energigrödors konsekvenser för ekonomin, samhället och miljön och metoder för att minska odlingens skadeverkningar. Naturliga tropiska skogar bör skyddas genom att inrätta skyddsområden och främja hållbara metoder att använda skogarna i områden som inte är skyddade. Internationella och nationella regleringsmekanismer bör tas fram för att förhindra att odlingen av oljepalmer utvidgas till torvmarkerna i Sydostasien som är ytterst eldfängda och som ger upphov till exceptionellt stora koldioxidutsläpp när de brinner och behandlas.

Palmoljeproducenterna, miljöorganisationerna och palmoljekonsumenterna har ett samarbetsforum, RSPO (Roundtable on Sustainable Palm Oil), som har som mål att främja principer för en hållbar palmoljeproduktion bland sina medlemmar. Forumet har upprättat kriterier för palmolja som producerats på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt. Det är en stor utmaning att sprida praxis och risken är att RSPO-certifierad palmolja bara kommer att täcka in en liten del av produktionen. Det är viktigt att finska Neste Oil, vars biodieselanläggning ska stå färdig sommaren 2007, har åtagit sig att följa RSPO-kriterierna för hållbar palmolja. Anläggningen kommer att använda inhemska animaliska fetter vid sidan av importerade vegetabiliska oljor, inte minst palmolja.

De biodrivmedel som för tillfället produceras i Finland bygger i första hand på åkerbiomassa. Statens tekniska forskningscentral och Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi har utrett vilka växthusgasutsläpp som framställningen av kornetanol och RME, dvs. rybsbaserad biodiesel, ger upphov till. De fann att framställningen och konsumtionen, med beaktande av hela produktions- och konsumtionskedjan, inte minskar växthusgasutsläppen, eller når allra högst neutral nivå. Men resultatet kan bli ett annat om kornhalm och rybsstjälkar kan användas för energi och ersätta mer utsläppsintensiva utsläppskällor. Mycket beror på odlingsmetoderna och vilka premisser man utgår ifrån i undersökningarna. Därför är det viktigt att användningen av åkerbiomassa som råvara för biodrivmedel vidareutvecklas, anser utskottet.

I framtiden kommer det ut andra generationens biodrivmedel på marknaden med bättre egenskaper och mindre utsläpp. De kommer också att produceras av andra råvaror än åkerbiomassa. Enligt uppskattning kan andra generationens biodrivmedel reducera växthusgasutsläppen med upp till 70—80 procent jämfört med fossila bränslen, när hela produktions- och konsumtionskedjan vägs in. Utskottet ser speciellt gärna att andra generationens biodrivmedel utvecklas och särskilt då att den inhemska produktionen av skogs- och åkerbiomassa sker i egen regi. Den skulle inte heller ha sådana etiskt tvivelaktiga drag som framställningen av biodrivmedel i tropikerna. Biogastekniken är ett annat område med stor potential.

I Finland bör expertisen inom olika områden samlas för att man bättre ska kunna bedöma vilka produktions- och konsumtionslösningar för trafikdrivmedel som är hållbara i det långa loppet. Utskottet föreslår att man bl.a. för detta ändamål lägger upp en biomassastrategi som tar hänsyn till växthusgasutsläpp och andra utsläpp (försurande, eutrofierande, toxiska osv.) samt effekterna för markanvändningen och mångfalden i naturen både nationellt och globalt.

Utskottet understryker att man vid sidan av biodrivmedel i trafiken bör främja också andra metoder att minska trafikens negativa miljökonsekvenser. Som exempel kan nämnas en integrerad samhällsstruktur, främjad kollektivtrafik och gång-, cykel- och mopedtrafik och mer energieffektiva bilar.