Motivering

Utifrån sitt ansvarsområde har utskottet behandlat redogörelsen med avseende på genmodifierade livsmedel och deras säkerhet och miljöeffekter. Europa har en mycket sträng lagstiftning om genmodifierade produkter och utskottet anser att det finns all anledning att följa försiktighetsprincipen inom gentekniken. Som regeringen säger i redogörelsen odlas det allt mer genmodifierade grödor i världen samtidigt som livsmedelshandeln har global utredning. Det kan resultera i att genmodifierat material som ännu inte har godkänts av EU finns med i produktionspartier som kommer ut på marknaden i EU.

I EU måste man anhålla om tillstånd av kommissionen för att få använda genmodifierade grödor för odling, som foder och för näringsändamål. Tanken med tillstånd är att genmodifierade grödor måste vara säkra både för användarna och miljön. Handläggningen av produktgodkännande sker centraliserat på gemenskapsnivå i en föreskrivande kommitté och huvudsakligen på grundval av EG-förordning nr 1829/2003. Hur säkra genmodifierade livsmedel och foder är bedöms av Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA. Om en ansökan till EFSA också gäller odling måste miljöriskerna bedömas nationellt i överensstämmelse med direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Beslutet om marknadstillträde fattas med hjälp av den föreskrivande kommittén och då har medlemsstaterna möjligheter att påverka både bestämmelserna och godkännandet.

Tack vare att EG i sin lagstiftning har bestämmelser om obligatorisk produktkontroll får vi med hjälp av indikatorer information om produkters eventuella miljö- och hälsopåverkan. Utskottet understryker att största möjliga insyn är viktig när genmodifierade spannmålsprodukter godkänns för marknadstillträde. Enligt uppgifter till utskottet har EFSA planer på att förbättra öppenheten visavi processen för bedömning av genmodifierade produkters säkerhet. Det är viktigt för ett förtroendefullt klimat i en fråga som är känslig för allmänheten.

Cartagena-protokollet om biosäkerhet hänför sig till konventionen om biologisk mångfald, som är en rättsligt bindande miljökonvention. Syftet med protokollet är att medverka till att levande, genetiskt modifierade eller transgena organismer överförs, hanteras och används på ett sätt som inte skadar naturens mångfald och en hållbar användning av naturen. I protokollet lyfts försiktighetsprincipen fram. I Finland trädde Cartagena-protokollet i kraft hösten 2004. Utskottet påpekar att protokollet spelar extra stor roll för utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi där administration och lagstiftning kring biosäkerhet kan förbättras med hjälp av protokollet. Codex Alimentarius, ett gemensamt organ för FAO och WHO, tar fram gemensamma standarder för att undanröja handelshinder. Organet diskuterar också gemensamt godtagna spelregler för bedömningen av säkerheten i fråga om genetiskt modifierade livsmedel. Utskottet menar att det vid sidan av åtgärder i EU och i medlemsstaterna också behövs generella internationella regler för odling av och handel med genetiskt modifierade växter. Dessutom är regelverket om utsäde för genetiskt modifierade växter och förekomsten i traditionellt utsäde bristfälligt.

I redogörelsen sägs ingenting om eventuella problem visavi odling av genetiskt modifierade växter och naturens mångfald, biogeokemiska processer i åkrarna eller användningen av växtskyddsmedel. Odlingen kan ha negativa effekter för de biogeokemiska processerna i åkrar, till exempel för kvävebindande bakterier eller markstrukturen. Om vi odlar växter som är resistenta mot växtskyddsmedel kan det hända att vi blir mer beroende av vissa växtskyddsmedel och halterna i odlingsmarken och grundvattnet kan då öka. Det behövs adekvata resurser för undersökning av genetiskt modifierade spannmålsprodukter och för uppföljningsmålen, framhåller miljöutskottet.

Än så länge har genetiskt modifierade sorter inte odlats i Finland, med undantag för en liten försöksverksamhet med potatis i Jokioinen. EU har godkänt majs för genmodifierad odling, men grödan lämpar sig inte för våra växtförhållanden. Det är möjligt att genetiskt modifierade potatissorter kommer att odlas i Finland nästa decennium. Än så länge är det medlemsstaterna själva som bestämmer om dels genetiskt modifierade grödor, dels traditionell och ekologisk jordbruksproduktion samt om deras samexistens. Principerna för detta finns inskrivna i kommissionens rekommendation 2003/556/EG. I redogörelsen sägs att en nationell ramlag om samexistensen sannolikt blir klar 2007. Utskottet anser att försiktighetsprincipen måste beaktas också i förberedelserna kring ramlagen om samexistens.

I redogörelsen sägs att märkningen på en del importerade genetiskt modifierade livsmedel är bristfälliga. Utskottet understryker att tillsynen med en gång måste gripa in vid bristfällig märkning eftersom konsumenterna inte har någon möjlighet att undvika genmodifierade produkter också om de vill. Vidare är det viktigt att det finns adekvata resurser för tillsyn för att konsumenterna de facto ska ha en verklig valfrihet. I ett konsumentperspektiv spelar märkningen av livsmedel en nyckelroll, och extra stor vikt bör fästas vid lättläst text. I redogörelsen behandlas genetiskt modifierade livsmedel under en rubrik om livsmedels fysikaliska och kemiska säkerhet. Däremot nämns genetiskt modifierade livsmedel inte alls i de mål för livsmedelssäkerheten som regeringen lägger upp i redogörelsen. Det hade krävts särskilda mål för 2007—2010 för att säkerheten för genetiskt modifierade livsmedel ska bevaras och förbättras och samarbetet mellan myndigheter och frivilligorganisationer effektiviseras, påpekar miljöutskottet.