Andre vice talmannen:
Utom dagordningen besvaras ledamot Paavo Arhinmäkis
m.fl. interpellation om regeringens ståndpunkter i förhandlingarna
om stabilisering av den ekonomiska situationen i Europa.
Efter svaret från statsrådet följer
debatt med anledning av interpellationen. Debatten inleds av interpellationens
första undertecknare ledamot Paavo Arhinmäki.
Därefter följer en snabbdebatt där gruppanförandena
får ta högst 5 minuter och övriga inlägg
som ledamöterna anmält sig för på förhand
högst 5 minuter i anspråk.
Talmanskonferensen rekommenderar att även inlägg
som hålls efter avsnittet med snabbdebatt är högst
5 minuter långa.
När debatten har avslutats föreslår
jag enligt arbetsordningen att riksdagen godkänner övergång
till dagordningen enligt följande ordalydelse: "Riksdagen
har hört svaret och övergår till dagordningen".
De, som inte godkänner en sådan enkel övergång
till dagordningen, ska redan under debatten föreslå ordalydelse
för motiverad övergång till dagordningen
eller att riksdagen remitterar ärendet till ett utskott.
Statsminister
Mari Kiviniemi (översättning): Vi har under
de senaste månaderna fattat viktiga beslut i syfte att
trygga den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen
och välfärden i Europa. Likaså har målet
varit att stabilisera finansmarknaden för det gemensamma
valutaområdet, där det instabila läget
har pågått inemot tre år. Jag vill än en
gång upprepa att den ekonomiska tillväxten förutsätter
en stabil finansmarknad, att det ligger i vårt lands intresse
att euroområdet är konkurrenskraftigt och att
den ekonomiska tillväxten i Europa tryggar vår
sysselsättning. Allt detta syns till slut i varje finländares
plånbok. Det gagnar finländarna om man i Europa
går in för samma regler när det gäller
ekonomisk tillväxt och sysselsättning. För
att den gemensamma tillväxten ska kunna tryggas behövs
det både samordning och disciplin.
Vid mötet för euroområdets stats-
och regeringschefer i fredags handlade de centrala besluten om den
permanenta europeiska finansiella stabilitetsmekanismen (ESM) och
den temporära europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF).
I motsats till vad som sägs i motiveringen till interpellationen,
motsvarade besluten Finlands regerings tidigare ställningstaganden
och de ståndpunkter som riksdagens stora utskott hade slagit
fast. I fråga om finansieringskapaciteten för
den permanenta stabilitetsmekanismen enades mötet om att
den faktiska utlåningskapaciteten inte ska överstiga
500 miljarder euro. Den temporära stabiliseringsfaciliteten
EFSF utgör basen för en kommande permanent mekanism, och
detta har också lagts fram som Finlands ståndpunkt.
Dessutom kom man i fredags överens om att kapitalstrukturen
för den permanenta stabilitetsmekanismen ska vara en lämplig
mix av inbetalt kapital, infordringsbart kapital och garantier.
En tidsplan för successiv inbetalning av kapital kommer
att upprättas med full respekt för nationella
parlamentariska förfaranden. För Finlands del är
det följande riksdag som fattar dessa beslut.
Fram till dess att den permanenta stabilitetsmekanismen träder
i kraft kommer den europeiska finansiella stabiliseringsfacilitetens
avtalade utlåningskapacitet på 440 miljarder euro
att göras fullt operativ. I likhet med de övriga
elementen i paketet stämmer detta överens med
Finlands tidigare ståndpunkter. Ur Finlands perspektiv är
det viktigt att man i fredags inte beslutade på vilket
sätt utlåningskapaciteten ska utökas
och enligt vilken tidtabell full kapacitet eftersträvas.
Strukturen för ESM får inte föregripas genom
EFSF-beslut. Besluten om dessa måste därför
fattas vid samma tillfälle.
Vid sidan om lämnande av garantier kan den faktiska
kapaciteten utökas dels genom ökade garantier,
dels genom att i ett land som omfattas av låneprogrammet öronmärka
inkomsterna med avseende på låneskötseln
samt genom att ge avkall på kreditvärderingsklass
AAA och genom direkta lån. Det är viktigt att
reda ut vilken metod det i praktiken är möjligt
att använda och vilka förfaranden som lämpar
sig bäst för struktureringen av en permanent mekanism.
Finland har varit mycket aktivt när det gällt
att utreda dessa alternativ på ett sådant sätt
att totalbeloppet av våra åtaganden kan hållas
på en så låg nivå som möjligt.
I det stycke som gällde den europeiska stabilitetsmekanismen
och finansieringskapaciteten i den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
gjordes en ändring på det sätt som Finland krävde.
Man strök den mening, enligt vilken garantier och tilläggsgarantier
ska finnas tillgängliga att ta i bruk, men att dessa i
praktiken tas i bruk endast vid behov.
I detta skede lät sig marknaden övertygas
av att man förbinder sig vid full kapacitet, utan en närmare
specificering av metoderna för hur detta mål ska
uppnås. I Spanien har situationen stabiliserat sig. Portugal
offentliggjorde vid samma möte ett reformpaket som välsignats
av ECB och kommissionen och som lugnade ned marknaden på den
här punkten. Efter ländernas viktiga beslut ser
trycket och brådskan i fråga om åtgärderna
beträffande EFSF ut att ha lindrats, och detta återspeglade
sig också på marknaden i måndags.
Alla är dock inte ense om denna analys. Trycket på att
höja garantierna kvarstår alltjämt. Detta
framgick också tydligt i går vid eurogruppens
finansministermöte, där man inte lyckades fatta
beslut om metoderna för utökning av kapaciteten.
Frågan om den temporära mekanismens utlåningskapacitet
bör således avgöras senast i samma skede
då detaljerna i ESM slås fast. Man kommer då att
gå in för någon eller några
av de ovan nämnda metoderna.
Regeringen utgår ifrån att helheten inte
kan avgöras innan strukturen för en permanent
stabilitetsmekanism har klarlagts. I det sammanhanget bör
man också göra en totalbedömning av vad som är
nödvändigt för att säkerställa
den europeiska finansiella stabiliteten. Det ligger i Finlands intresse
att den europeiska finansmarknaden är stabil. Vår
plikt är att skydda finländarna från nya
kriser. Det är alltså fråga om ansvarstagande.
Vid utvecklandet av det europeiska finansiella stabilitetssystemet
har Finlands regering varit ansvarsfull, men samtidigt mycket stram — stramast
av medlemsländerna. Vi går inte med på några
som helst åtaganden som enligt vår åsikt inte är
absolut nödvändiga med tanke på den finansiella
stabiliteten. Och för alla våra ståndpunkter
har vi velat ha riksdagens stora utskotts stöd. Vi vill
ha utskottets stöd också i framtiden. För
Finlands del är det irrelevant hur olika nyhetsbyråer
kommenterar pratet i möteskorridorerna. Det är
klart att de aktörer som driver på utökade
garantisummor tolkar fredagens beslut om full kapacitet uttryckligen
som en höjning av garantierna. För Finland är
det relevant vad som står i slutsatserna och att detta
stämmer överens med riksdagens ståndpunkt.
Jag kommer i varje fall att göra en reservation i
de beslut som fattas vid toppmötet i slutet av mars, eftersom
Finlands beslut ska fattas nationellt av den nya riksdagen. I detta
sammanhang är det skäl att minnas att vi också hittills
har gett bara lån och garantier — inte stöd,
så som det sägs i interpellationen.
Det faktum att vi i fredags inte beslöt att höja garantierna
för vissa enskilda euroländer är resultatet
av ett långt och ihärdigt arbete. I motsats till
den ursprungliga ståndpunkten hos Europeiska rådets
ordförande och majoriteten av euroländerna, lyckades
Finland i enlighet med regeringens och riksdagens riktlinjer fälla
skrivningen om garantier. För detta bad jag i torsdags,
strax före mötet, enligt normal kutym om mandat
av stora utskottet. Utskottet informerades dessutom via ordföranden
i Bryssel så sent som på fredag kväll
om saken.
Vid euroländernas toppmöte behandlades dessutom
instrumenten för stabilitetsmekanismerna, villkoren för
användning av mekanismerna, räntorna på Greklands
och Irlands lån samt reformerna i Portugal. Samtidigt antogs
en pakt för euron, genom vilken det skapas en starkare samordning
av den ekonomiska politiken för konkurrenskraft och konvergens.
Enligt på förhand överenskommet sätt
och normal kutym har jag lämnat riksdagens stora utskott
en utredning om dessa frågor.
Talmannen:
Jag föreslår nu enligt arbetsordningen för
riksdagens godkännande enkel övergång
till dagordningen med följande ordalydelse: "Riksdagen
har hört svaret och övergår till dagordningen."
I strid med talmannens förslag har följande
tre förslag till formulering för motiverad övergång till
dagordningen framställts:
Ledamot Paavo Arhinmäki har med bifall av Annika Lapintie
föreslagit följande formulering för motiverad övergång
till dagrodningen:
"Riksdagen godtar inte en faktisk höjning av det tillfälliga
stödsystemet EFSF, den anknytande finländska satsningen
eller det permanenta stödsystemet, det vill säga
den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, som uppskattningsvis
fördubblar Finlands förpliktelser, och övergår
till dagordningen."
Ledamot Eero Heinäluoma har med bifall av ledamot Ilkka
Kantola föreslagit följande formulering för
motiverad övergång till dagordningen:
"Riksdagen anser att överenskommelsen om ökad
konkurrenskraft som godkändes vid euro-ländernas
toppmöte inte ligger i linje med Finlands intressen. Riksdagen
konstaterar att besluten om t.ex. inkomstbeskattningen, pensionsåldern
och lönerna inom den offentliga sektorn också framöver
ska fattas i Finland. Riksdagen konstaterar att regeringen inte
på ett trovärdigt sätt har kunnat redogöra
för de åtaganden som gjordes på Finlands
vägnar på toppmötet, och övergår
till dagordningen."
Ledamot Sari Palm har med bifall av ledamot Toimi Kankaanniemi
föreslagit följande formulering för motiverad övergång
till dagordningen:
"Riksdagen har hört regerings svar och förutsätter
att regeringen inte medverkar i sådana änd-ringar
av det tillfälliga stödsystemet (EFSF) som innebär
att Finlands förpliktelser för de övriga euroländernas åtaganden ökar,
och övergår till dagordningen."
Redogörelsen godkändes.