Plenarprotokoll 172/2010 rd

PR 172/2010 rd

Justerat 2.0r

172. TISDAGEN DEN 15 MARS 2011

Överläggingarna leddes av andre vice talman Tarja Filatov (16.27—18.00), talman Sauli Niinistö (18.00—19.56 och 20.56—21.13) och förste vice talman Seppo Kääriäinen (19.56—20.56).

I stället för namnupprop antecknades de ledamöter som deltog i föregående plenum som närvarande.

__________

UTOM DAGORDNINGEN

1) Regeringens ståndpunkter i förhandlingarna om stabilisering av den ekonomiska situationen i Europa

Interpellation  IP 6/2010 rd

Andre vice talmannen:

Utom dagordningen besvaras ledamot Paavo Arhinmäkis m.fl. interpellation om regeringens ståndpunkter i förhandlingarna om stabilisering av den ekonomiska situationen i Europa.

Efter svaret från statsrådet följer debatt med anledning av interpellationen. Debatten inleds av interpellationens första undertecknare ledamot Paavo Arhinmäki. Därefter följer en snabbdebatt där gruppanförandena får ta högst 5 minuter och övriga inlägg som ledamöterna anmält sig för på förhand högst 5 minuter i anspråk.

Talmanskonferensen rekommenderar att även inlägg som hålls efter avsnittet med snabbdebatt är högst 5 minuter långa.

När debatten har avslutats föreslår jag enligt arbetsordningen att riksdagen godkänner övergång till dagordningen enligt följande ordalydelse: "Riksdagen har hört svaret och övergår till dagordningen". De, som inte godkänner en sådan enkel övergång till dagordningen, ska redan under debatten föreslå ordalydelse för motiverad övergång till dagordningen eller att riksdagen remitterar ärendet till ett utskott.

Statsrådets svar på interpellationen

Statsminister Mari Kiviniemi (översättning): Vi har under de senaste månaderna fattat viktiga beslut i syfte att trygga den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och välfärden i Europa. Likaså har målet varit att stabilisera finansmarknaden för det gemensamma valutaområdet, där det instabila läget har pågått inemot tre år. Jag vill än en gång upprepa att den ekonomiska tillväxten förutsätter en stabil finansmarknad, att det ligger i vårt lands intresse att euroområdet är konkurrenskraftigt och att den ekonomiska tillväxten i Europa tryggar vår sysselsättning. Allt detta syns till slut i varje finländares plånbok. Det gagnar finländarna om man i Europa går in för samma regler när det gäller ekonomisk tillväxt och sysselsättning. För att den gemensamma tillväxten ska kunna tryggas behövs det både samordning och disciplin.

Vid mötet för euroområdets stats- och regeringschefer i fredags handlade de centrala besluten om den permanenta europeiska finansiella stabilitetsmekanismen (ESM) och den temporära europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF). I motsats till vad som sägs i motiveringen till interpellationen, motsvarade besluten Finlands regerings tidigare ställningstaganden och de ståndpunkter som riksdagens stora utskott hade slagit fast. I fråga om finansieringskapaciteten för den permanenta stabilitetsmekanismen enades mötet om att den faktiska utlåningskapaciteten inte ska överstiga 500 miljarder euro. Den temporära stabiliseringsfaciliteten EFSF utgör basen för en kommande permanent mekanism, och detta har också lagts fram som Finlands ståndpunkt. Dessutom kom man i fredags överens om att kapitalstrukturen för den permanenta stabilitetsmekanismen ska vara en lämplig mix av inbetalt kapital, infordringsbart kapital och garantier. En tidsplan för successiv inbetalning av kapital kommer att upprättas med full respekt för nationella parlamentariska förfaranden. För Finlands del är det följande riksdag som fattar dessa beslut.

Fram till dess att den permanenta stabilitetsmekanismen träder i kraft kommer den europeiska finansiella stabiliseringsfacilitetens avtalade utlåningskapacitet på 440 miljarder euro att göras fullt operativ. I likhet med de övriga elementen i paketet stämmer detta överens med Finlands tidigare ståndpunkter. Ur Finlands perspektiv är det viktigt att man i fredags inte beslutade på vilket sätt utlåningskapaciteten ska utökas och enligt vilken tidtabell full kapacitet eftersträvas. Strukturen för ESM får inte föregripas genom EFSF-beslut. Besluten om dessa måste därför fattas vid samma tillfälle.

Vid sidan om lämnande av garantier kan den faktiska kapaciteten utökas dels genom ökade garantier, dels genom att i ett land som omfattas av låneprogrammet öronmärka inkomsterna med avseende på låneskötseln samt genom att ge avkall på kreditvärderingsklass AAA och genom direkta lån. Det är viktigt att reda ut vilken metod det i praktiken är möjligt att använda och vilka förfaranden som lämpar sig bäst för struktureringen av en permanent mekanism. Finland har varit mycket aktivt när det gällt att utreda dessa alternativ på ett sådant sätt att totalbeloppet av våra åtaganden kan hållas på en så låg nivå som möjligt.

I det stycke som gällde den europeiska stabilitetsmekanismen och finansieringskapaciteten i den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten gjordes en ändring på det sätt som Finland krävde. Man strök den mening, enligt vilken garantier och tilläggsgarantier ska finnas tillgängliga att ta i bruk, men att dessa i praktiken tas i bruk endast vid behov.

I detta skede lät sig marknaden övertygas av att man förbinder sig vid full kapacitet, utan en närmare specificering av metoderna för hur detta mål ska uppnås. I Spanien har situationen stabiliserat sig. Portugal offentliggjorde vid samma möte ett reformpaket som välsignats av ECB och kommissionen och som lugnade ned marknaden på den här punkten. Efter ländernas viktiga beslut ser trycket och brådskan i fråga om åtgärderna beträffande EFSF ut att ha lindrats, och detta återspeglade sig också på marknaden i måndags.

Alla är dock inte ense om denna analys. Trycket på att höja garantierna kvarstår alltjämt. Detta framgick också tydligt i går vid eurogruppens finansministermöte, där man inte lyckades fatta beslut om metoderna för utökning av kapaciteten. Frågan om den temporära mekanismens utlåningskapacitet bör således avgöras senast i samma skede då detaljerna i ESM slås fast. Man kommer då att gå in för någon eller några av de ovan nämnda metoderna.

Regeringen utgår ifrån att helheten inte kan avgöras innan strukturen för en permanent stabilitetsmekanism har klarlagts. I det sammanhanget bör man också göra en totalbedömning av vad som är nödvändigt för att säkerställa den europeiska finansiella stabiliteten. Det ligger i Finlands intresse att den europeiska finansmarknaden är stabil. Vår plikt är att skydda finländarna från nya kriser. Det är alltså fråga om ansvarstagande. Vid utvecklandet av det europeiska finansiella stabilitetssystemet har Finlands regering varit ansvarsfull, men samtidigt mycket stram — stramast av medlemsländerna. Vi går inte med på några som helst åtaganden som enligt vår åsikt inte är absolut nödvändiga med tanke på den finansiella stabiliteten. Och för alla våra ståndpunkter har vi velat ha riksdagens stora utskotts stöd. Vi vill ha utskottets stöd också i framtiden. För Finlands del är det irrelevant hur olika nyhetsbyråer kommenterar pratet i möteskorridorerna. Det är klart att de aktörer som driver på utökade garantisummor tolkar fredagens beslut om full kapacitet uttryckligen som en höjning av garantierna. För Finland är det relevant vad som står i slutsatserna och att detta stämmer överens med riksdagens ståndpunkt.

Jag kommer i varje fall att göra en reservation i de beslut som fattas vid toppmötet i slutet av mars, eftersom Finlands beslut ska fattas nationellt av den nya riksdagen. I detta sammanhang är det skäl att minnas att vi också hittills har gett bara lån och garantier — inte stöd, så som det sägs i interpellationen.

Det faktum att vi i fredags inte beslöt att höja garantierna för vissa enskilda euroländer är resultatet av ett långt och ihärdigt arbete. I motsats till den ursprungliga ståndpunkten hos Europeiska rådets ordförande och majoriteten av euroländerna, lyckades Finland i enlighet med regeringens och riksdagens riktlinjer fälla skrivningen om garantier. För detta bad jag i torsdags, strax före mötet, enligt normal kutym om mandat av stora utskottet. Utskottet informerades dessutom via ordföranden i Bryssel så sent som på fredag kväll om saken.

Vid euroländernas toppmöte behandlades dessutom instrumenten för stabilitetsmekanismerna, villkoren för användning av mekanismerna, räntorna på Greklands och Irlands lån samt reformerna i Portugal. Samtidigt antogs en pakt för euron, genom vilken det skapas en starkare samordning av den ekonomiska politiken för konkurrenskraft och konvergens. Enligt på förhand överenskommet sätt och normal kutym har jag lämnat riksdagens stora utskott en utredning om dessa frågor.

Debatt (PTK 172/1, Wideroos 172/1/8).

Talmannen:

Jag föreslår nu enligt arbetsordningen för riksdagens godkännande enkel övergång till dagordningen med följande ordalydelse: "Riksdagen har hört svaret och övergår till dagordningen."

I strid med talmannens förslag har följande tre förslag till formulering för motiverad övergång till dagordningen framställts:

Ledamot Paavo Arhinmäki har med bifall av Annika Lapintie föreslagit följande formulering för motiverad övergång till dagrodningen:

"Riksdagen godtar inte en faktisk höjning av det tillfälliga stödsystemet EFSF, den anknytande finländska satsningen eller det permanenta stödsystemet, det vill säga den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, som uppskattningsvis fördubblar Finlands förpliktelser, och övergår till dagordningen."

Ledamot Eero Heinäluoma har med bifall av ledamot Ilkka Kantola föreslagit följande formulering för motiverad övergång till dagordningen:

"Riksdagen anser att överenskommelsen om ökad konkurrenskraft som godkändes vid euro-ländernas toppmöte inte ligger i linje med Finlands intressen. Riksdagen konstaterar att besluten om t.ex. inkomstbeskattningen, pensionsåldern och lönerna inom den offentliga sektorn också framöver ska fattas i Finland. Riksdagen konstaterar att regeringen inte på ett trovärdigt sätt har kunnat redogöra för de åtaganden som gjordes på Finlands vägnar på toppmötet, och övergår till dagordningen."

Ledamot Sari Palm har med bifall av ledamot Toimi Kankaanniemi föreslagit följande formulering för motiverad övergång till dagordningen:

"Riksdagen har hört regerings svar och förutsätter att regeringen inte medverkar i sådana änd-ringar av det tillfälliga stödsystemet (EFSF) som innebär att Finlands förpliktelser för de övriga euroländernas åtaganden ökar, och övergår till dagordningen."

Redogörelsen godkändes.

Beslut

Talmannen:

Jag föreslår följande omröstningsförfarande vid beslut om övergång till dagordningen. Vid omröstningarna ställs först ledamot Paavo Arhinmäkis förslag mot ledamot Sari Palms förslag, därefter det segrande förslaget mot ledamot Eero Heinäluomas förslag och slutligen det segrande mot talmannens förslag.

Omröstningsordningen godkändes.

Talmannen:

I protokollet antecknas hur var och en ledamot har röstat.

Vid omröstningen om ledamot Paavo Arhinmäkis förslag mot ledamot Sari Palms förslag godkände riksdagen ledamot Paavo Arhinmäkis förslag med rösterna

36 ja, 129 nej; 34 frånvarande.

( Omr. 1 )

Vid omröstningen om ledamot Paavo Arhinmäkis förslag mot ledamot Eero Heinäluomas förslag godkände riksdagen ledamot Paavo Arhinmäkis förslag med rösterna

38 ja, 127 nej; 34 frånvarande.

( Omr. 2 )

Vid omröstningen om ledamot Paavo Arhinmäkis förslag mot talmannens förslag godkände riksdagen talmannens förslag med rösterna

104 ja, 62 nej; 33 frånvarande.

( Omr. 3 )

Riksdagen gick över till dagordningen.

__________

Talmannens avlutande ord

() Talmannen avslutade plenum med att konstatera att valperiodens avslutning är 12.4.2011 och önskade framgång för dem som övergår till sitt valarbete ( (172/0) ).

Plenum avslutades kl. 21.13.