Regeringen Jäätteenmäki-Vanhanen har snart suttit i ett år. I början av sin existens var regeringen synnerligen ense om att välfärdssamhällets finansieringsbas ger vika om inte sysselsättningsnivån höjs markant. I regeringsprogrammet skrevs därför in ett löfte om att skapa hundratusen nya arbetstillfällen denna valperiod. Åtgärden skulle höja sysselsättningsnivån från dåvarande 67 till cirka 70 procent och avsikten var att under nästa valperiod få upp nivån till 75 procent.

Av statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2005—2008, som just nu behandlas i riksdagen, kan man utläsa att ingen längre tror att målen för en högre sysselsättning kan nås. Regeringen har insett att den inte är kapabel att skapa 100 000 nya arbetstillfällen och har därför tänkt om på denna punkt. I motiveringspromemorian till budgetramarna konstateras det att antalet arbetstillfällen kommer att öka med endast cirka 30 000. Redan detta förutsätter en helhjärtad insats. Enligt färska uppgifter från Statistikcentralen lämnar nästan 40 000 personer arbetslivet årligen. Det är framför allt kvinnor som inte längre kan räknas in i arbetskraften eftersom många ger upp hoppet om ett jobb och stannar hemma.

Samtidigt har antalet sysselsatta minskat med 13 000, vilket sänkte sysselsättningsnivån till 65,8 procent i mars. Särskilt industrin och lantbruket har drabbats av nedgången i arbetstillfällen. Den offentliga servicen, kommunikationssektorn och byggbranschen har däremot fått fler arbetstillfällen.

Under den ekonomiska krisens värsta år 1993 var två miljoner människor sysselsatta medan tre miljoner var utanför arbetskraften. Det gick alltså 150 icke-sysselsatta finländare på 100 sysselsatta. Finansieringen av välfärdsservicen stramades åt och staten tog upp lån på 1 000 mark (160 euro) per finländare och månad samtidigt som utgifter ströks med hård hand. År 1990 var försörjningskvoten 1, dvs. 100 sysselsatta per 100 utanför arbetskraften. För tillfället är 2,3 miljoner finländare sysselsatta medan 2,8 miljoner är utanför arbetskraften. Just nu går det alltså 120 icke-sysselsatta på 100 sysselsatta. Så länge utgifterna och förmånerna hålls i schack är också statsfinanserna i stort sett i balans.

Försörjningskvoten försämras när de stora åldersgrupperna närmar sig pensioneringen. Fram till 2030 kommer antalet pensionärer att öka med en halv miljon jämfört med dagsläget. Samtidigt räknar man med att antalet barn och unga sjunker med 200 000 under samma period. Den åldrande arbetskraften är en utmaning för alla EU-länder men i Finland förefaller det gå snabbare än i EU i genomsnitt. Det kommer att finnas allt färre skattebetalare samtidigt som allt fler får inkomstöverföringar.