2.1  Lagstiftning och praxis

Lagstiftning 

Innehavare av miljötillstånd är skyldiga att utföra kontrollundersökningar av vattenkvalitet varom bestäms i det miljötillstånd som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen (527/2014). Kvaliteten på kontrollundersökningarna har en stor betydelse för verkställandet av miljöskyddslagen. Miljöskyddslagens 209 § (kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar), 21 § (statliga myndigheter) och 25 § (expertmyndigheter och sakkunniginrättningar) innehåller bestämmelser som hänför sig till kvalitetssäkring av kontrollundersökningar. 

Miljöskyddslagens 209 § innehåller bestämmelser om den kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar som krävs för verkställigheten av lagen. Enligt paragrafens 1 mom. ska de mätningar, tester, utredningar och undersökningar som krävs för verkställigheten av lagen utföras på ett kompetent och tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder. Enligt paragrafens 2 mom. får endast en godkänd aktör utföra de i 1 mom. avsedda mätningar, tester, utredningar och undersökningar som gäller kvaliteten på samt sediment och vattenlevande organismer i yt- och grundvatten och sådant avloppsvatten som leds ut i miljön (konsekvenser för miljön). Finlands miljöcentral godkänner på ansökan för viss tid aktörer för den förteckning som är avsedd för offentligt bruk. I förteckningen antecknas aktörens kontaktuppgifter och kompetensområde. För godkännandet krävs att aktören har tillräckliga tekniska verksamhetsförutsättningar för det kompetensområde som ansökan gäller och ett skriftligt kvalitetssystem som omfattar en tillräcklig kvalitetssäkring med avseende på resultatens tillförlitlighet. Dessutom ska personalen ha sådan utbildning och kompetens som krävs för uppgiften. Enligt det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i paragrafens 4 mom. 3 punkten får genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser utfärdas om förutsättningarna för godkännande av de aktörer som avses i 2 mom., godkännandets giltighet och de uppgifter som ska antecknas i den offentliga förteckningen över godkända aktörer. 

I 21 § i miljöskyddslagen föreskrivs om myndigheternas uppgifter. Enligt paragrafens 4 mom. sköter Finlands miljöcentral om sådana godkännandeuppdrag som avses i 209 § 2 mom.  

I 25 § i miljöskyddslagen föreskrivs om expertmyndigheter och sakkunniginrättningar. Enligt bestämmelsen kan statliga myndigheter och forskningsinstitut fungera som sådana expertmyndigheter eller sakkunniginrättningar som avses i lagen genom att ge utlåtanden och utföra undersökningar och utredningar för de myndigheter som anges i denna lag. Miljöministeriet kan utse en sakkunniginrättning till nationellt referenslaboratorium i miljöfrågor. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om expertmyndigheter och sakkunniginrättningar samt om deras uppgifter. Finlands miljöcentral fungerar som ett i 25 § i miljöskyddslagen avsett nationellt referenslaboratorium i miljöfrågor, vars kompetensområde omfattar kemisk, ekotoxikologisk och biologisk testning samt provtagning på vatten och fasta prover. Miljöskyddslagens 209 § 2 mom. och bemyndigandet i anslutning därtill samt den uttryckliga bestämmelsen om Finlands miljöcentrals godkännandeuppdrag fogades till miljöskyddslagen i samband med att den reviderades. Bestämmelserna bygger på den gamla vattenundersökningsförordningen enligt vilken lantbruksstyrelsen på ansökan har kunnat godkänna anstalten som en anstalt underställd offentlig tillsyn. I förordningen föreskrivs om förutsättningarna för godkännande som hänför sig bl.a. till personal och utrustning. Förordningen innehåller också en bestämmelse om godkända anstalters skyldigheter att vidta åtgärder där det fastställs vad anstalten ska iaktta vid utförandet av forskningsuppgifter. I förordningen föreskrivs också om innehållet i ansökan och lantbruksstyrelsens uppgifter. Dessutom föreskrivs att en godkänd anstalt till sitt namn får foga beteckningen "Offentlig tillsyn underställd vattenundersökningsanstalt". Tillsynen över efterlevnaden av förordningen skulle utövas av lantbruksstyrelsen. Förordningen innehåller också bestämmelser om återkallande av godkännandet. Den godkännandeuppgift som enligt förordningen skulle skötas av lantbruksstyrelsen har efter ett antal olika faser i praktiken överförts på Finlands miljöcentral och denna uppgift har nämnts i förordningar som gäller Finlands miljöcentrals avgiftsbelagda prestationer.  

År 2000 trädde den föregående miljöskyddslagen (86/2000) i kraft som innehöll en allmän bestämmelse om mätningar och undersökningar (108 §) samt ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om mätningar och undersökningar. Avsikten var att med stöd av bemyndigandet utfärda bestämmelser på förordningsnivå. I det sammanhanget var avsikten att åtminstone överföra en del av bestämmelserna om godkännandeförfarandet i den gamla vattenundersökningsförordningen till den nya förordningen. Det gjordes ett utkast till ny förordning, men den utfärdades inte. 

Ärendet granskades på nytt i samband med den miljöskyddslagsreform som genomfördes 2014. Då beslöt man att en del av den gamla vattenundersökningsförordningen av grundlagsrelaterade orsaker ska tas in i 209 § 2 mom. i miljöskyddslagen (527/2014). Godkännandeuppgiften överfördes på Finlands miljöcentral och till lagen fogades ett bemyndigande att utfärda förordning i anslutning till godkännandeförfarandet. 

Då bestämmelserna i 209 § 2 mom. bereddes var avsikten att en kompletterande statsrådsförordning skulle beredas så snart som möjligt efter det att lagen hade trätt i kraft och att den gamla vattenundersökningsförordningen skulle upphävas. Miljöministeriet tillsatte våren 2015 en arbetsgrupp för att bereda en statsrådsförordning och en därtill hörande bakgrundspromemoria så, att förordningen skulle kunna underställas statsrådet för godkännande hösten 2015. Arbetsgruppens mandatperiod var 1.1–29.5.2015 och den höll sju möten. Under beredningen ordnades ett öppet diskussionsmöte för intressentgrupperna den 15 april 2015.  

Under beredningen av förordningen, i samband med den konsekvensbedömning som utfördes som tjänsteuppdrag, visade det sig att det nationella godkännandeförfarandet för undersökning av vattenkvalitet strider mot det som nedtecknats i statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram. Dessutom konstaterades att det här godkännandeförfarandet kan vara problematiskt även med avseende på grundlagen och de grundläggande principerna för EU:s inre marknad. Med hänsyn till dessa omständigheter beslöt miljöministeriet att avbryta beredningen av förordningen och påbörja beredningen av denna regeringsproposition. Samtidigt inleddes även beredningen för att upphäva den gamla vattenundersökningsförordningen.  

Praxis 

Miljöskyddslagens 209 § 2 mom. har inte kunnat tillämpas i praktiken, eftersom någon statsrådsförordning som skulle precisera lagen inte har utfärdats. 

Under den gamla vattenundersökningsförordningens giltighetstid har däremot ett tiotal vattenundersökningsanstalter som är underställda offentlig tillsyn godkänts. Det finns ingen detaljerad utredning i saken. I praktiken har inga beslut om godkännanden enligt den gamla vattenundersökningsförordningen fattats på nästan 15 år, dvs. efter år 2002. På Finlands miljöcentrals registratorskontor fanns inom denna sakkategori sammanlagt cirka 30 ärenden under behandling under tiden 7.9.1992—13.3.2002. I en del av dessa fattades avslagsbeslut. Enligt uppgift från Finlands miljöcentrals registratorskontor fanns inte ett enda ärende inom denna sakkategori under behandling efter 2002.  

Om ett företag som tillhandahåller kontrollundersökningar inom branschen för undersökning av vatten har etablerat sig på marknaden efter 2002, har godkännandeförfarandet inte tillämpats.  

I nuläget kan kontrollundersökningar av vattenkvalitet i praktiken köpas av aktörer inom branschen för undersökning av vatten. Det finns inhemska och utländska företag bland dessa aktörer. Sakkunnigtjänsterna kan täcka flera delområden (kompetensområden) som gäller undersökning av vatten. Indelningen i kompetensområden kan omfatta bl.a. undersökning av grundvatten, undersökning av avloppsvatten, sedvanlig undersökning av vattendrag, undersökning av vattenlevande organismer och sediment samt undersökning av ämnen som är skadliga för vattenmiljön. Sakkunnigtjänster som gäller undersökning av vatten som små och medelstora aktörer tillhandahåller omfattar i allmänhet endast ett kompetensområde eller några kompetensområden. Även vattenskyddsföreningarna utför undersökningar av vatten. 

Kontrollundersökningarna utgör en del av undersökningarna av vatten. När det gäller kvalitetssäkring av undersökningar av vatten har de metoder och den praxis som allmänt tillämpas inom branschen en väsentlig betydelse. De som tar miljöprov kan påvisa sin behörighet även med ett personcertifikat som beviljats av Finlands miljöcentral. Dessutom har aktörer som utför undersökning av vatten tillgång till ackrediterade metoder och certifierade verksamhetssystem samt andra internationellt och nationellt godkända standarder och metoder.  

I dagens läge säkras en sådan kvalitet som verkställigheten av lagen ställer på miljötestning och provtagning även så, att Finlands miljöcentral med stöd av 25 § i miljöskyddslagen fungerar som ett nationellt referenslaboratorium i miljöfrågor som producerar referenslaboratorietjänster. Aktörer som utför undersökningar av vatten, inberäknat kontrollundersökningar, kan köpa sådana tjänster som säkerställer verksamhetens kvalitet och kompetens från Finlands miljöcentral.  

Utifrån det som redogörs för ovan kan man konstatera att de viktigaste bestämmelserna som hänför sig till kvalitetssäkring av kontrollundersökningar i nuläget är den allmänna bestämmelsen i miljöskyddslagens 209 § 1 mom. om kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar samt bestämmelsen i 25 § om verksamheten vid referenslaboratorier. Båda bestämmelserna ingick redan i den gamla miljöskyddslagen (86/2000). Dessutom är de ackrediterade metoder och certifierade verksamhetssystem samt övriga standarder och metoder som i stor utsträckning tillämpas inom branschen för undersökning av vatten av stor betydelse när det gäller kvalitetssäkring av kontrollundersökningar. 

2.2  Bedömning av nuläget

Alla gällande författningar och nya författningsprojekt bör även granskas med tanke på statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram. Det i miljöskyddslagen avsedda nationella godkännandeförfarandet som hänför sig till kontrollundersökning av vattenkvalitet står klart i strid med regeringsprogrammet. Regeringsprogrammet innehåller bl.a. följande punkter, vilkas syfte är att förbättra företagens verksamhetsförutsättningar: "Näringslivets konkurrenskraft och förutsättningarna för företagsverksamhet ska stärkas i allt beslutsfattande. Industrins kostnader ökar inte under valperioden på initiativ av regeringen. Verksamheten på marknaden, fri konkurrens och små och medelstora företags möjligheter att delta i upphandlingsprocesserna främjas genom att den centrala lagstiftningen reformeras och genom att branschspecifik reglering som förhindrar konkurrens avvecklas."  

Det i miljöskyddslagen avsedda godkännandeförfarandet som hänför sig till kontrollundersökning av vattenkvalitet har i praktiken inte kunnat tillämpas, eftersom någon statsrådsförordning som skulle precisera lagen inte har utfärdats. För tillämpningen av ett nationellt godkännandeförfarande för kontrollundersökning av vattenkvalitet är i varje fall godkännandet en förutsättning för att kontrollundersökningsverksamhet ska kunna bedrivas. För att komma in i och vara verksam inom branschen skulle det behövas ett myndighetsgodkännande som ska ses över med vissa års intervall. Det här kan vara problematiskt med tanke på principen om fri rörlighet för varor och tjänster som hör till grundprinciperna för EU:s inre marknad. 

En tillämpning av ett nationellt godkännandeförfarande för kontrollundersökningar kan också vara problematisk med tanke på näringsfriheten och jämlikheten som fastställs i grundlagen. En tillämpning av ett godkännandeförfarande skulle innebära att myndighetsgodkännande krävs för kontrollundersökningar. I praktiken har det emellertid visat sig att kvalitetssäkring av kontrollundersökningar inte nödvändigtvis behöver ske genom ett godkännandeförfarande. Godkännandeförfarandet omfattar inte hela branschen för undersökning av vatten utan endast de aktörer som utför undersökningar som förutsätter miljötillstånd. Endast dessa aktörer skulle behöva betala för godkännanden som ska förnyas med vissa intervall. Det här skulle bidra till att öka kostnaderna för dessa företag jämfört med andra aktörer inom branschen för undersökning av vatten. Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004) innehåller inget motsvarande godkännandeförfarande för aktörer som utför undersökningar av vatten som ska utföras med stöd av nämnda lag. Med tanke på jämlikhetsprincipen är godkännandeförfarandet problematiskt även ur denna synvinkel .  

Dessutom har det i praktiken visat sig att kvalitetssäkring av kontrollundersökningar inte nödvändigtvis behöver utföras genom ett godkännandeförfarande. Kvaliteten på kontrollundersökningar kan tryggas tillräckligt genom andra bestämmelser (209 § 1 mom. och 25 § i miljöskyddslagen) samt bl.a. genom ackrediterade metoder och certifierade verksamhetssystem som i stor utsträckning tillämpas inom branschen för undersökning av vatten. Med hänsyn till det som sägs ovan bör det nationella godkännandeförfarandet enligt miljöskyddslagen avskaffas. Även den gamla vattenundersökningsförordningen ska upphävas. 

4.1  Samhälleliga konsekvenser

När det gäller att avskaffa det nationella godkännandeförfarandet som hänför sig till kontrollundersökning av vattenkvalitet handlar det om att avveckla branschspecifik reglering som förhindrar konkurrens och stärka förutsättningarna för företagsverksamhet. Propositionen genomför således statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram. 

Genom propositionen kommer det nationella godkännandeförfarandet för kontrollundersökning av vatten att avskaffas. De aktörer som utför kontrollundersökningar jämställs i fortsättningen med andra aktörer inom branschen för undersökning av vatten, som inte behöver ansöka om godkännande för verksamheten. Förslaget kommer att förenhetliga verksamhetsförutsättningarna för alla aktörer inom branschen för undersökning av vatten och således förbättra jämlikheten mellan aktörer som med stöd av olika författningar följer upp vattenkvalitet och utför kontrollundersökningar. 

4.2  Konsekvenser för företagen

Genom den föreslagna ändringen lindras den administrativa bördan för företag som utför kontrollundersökningar av vatten, eftersom de inte behöver ansöka om godkännande och det inte uppkommer några kostnader för förfarandet. Genom propositionen förebyggs även de kostnader som skulle ha föranletts företagen för ansökan om godkännande för viss tid och förfarandet i samband därmed. I anslutning till ansökningsförfarandet skulle det även ha behövts en arbetsinsats i företagen i fråga om beredning av förfarandet och insamling av material.  

Avskaffandet av godkännandeförfarandet innebär att aktörer som utför kontrollundersökningar av vatten inte behöver ansöka om godkännande för verksamheten och att det således inte uppkommer några administrativa kostnader för förfarandet (t.ex. att bereda ansökningar och förnya dem med vissa års intervall). En avgift för godkännandeförfarandet skulle ha tagits ut hos sökanden. Kostnaderna för förfarandet skulle till en viss del ha fastställts enligt det antal kompetensområden för kontrollundersökning av vatten som ansökan om godkännande gäller. Kostnaderna skulle ha grundat sig på lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och blivit synnerligen höga, så denna omständighet kunde ha utgjort ett hinder för etablering eller verksamhet i branschen. I enlighet med lagens 6 § 1 mom. ska storleken på den avgift som staten tar ut för en offentligrättslig prestation motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen (självkostnadsvärde). Avgiften skulle således ha kunnat bli oskäligt hög i synnerhet för små aktörer. 

Avskaffandet av godkännandeförfarandet främjar näringsfriheten som föreskrivs i grundlagen. Godkännandeförfarandet skulle ha varit klart överlappande i förhållande till företagens certifierade kvalitetssystem och standarder eller andra internationellt och nationellt godkända metoder.  

Avskaffandet av godkännandeförfarandet innebär att man samtidigt även upphäver bestämmelserna om den offentliga förteckningen över godkända aktörer. Den här förteckningen skulle i viss mån ha kunnat medföra marknadsfördelar för företag som producerar tjänster som gäller kontrollundersökning. Dessutom kan förteckningen till viss del ha gjort det enklare för de som levererar och de som behöver tjänster att hitta varann. Av förslaget följer att de som beställer tjänster ska utreda och försäkra sig om kvaliteten på tjänsterna för kontrollundersökningar på annat sätt än genom att kontrollera det i förteckningen.  

En innehavare av miljötillstånd ska vid anskaffning av tjänster för kontrollundersökningar förutsätta att tjänsteproducenten uppfyller tillräckliga allmänna krav i fråga om kvalitet och omfattning för undersökningar enligt 209 § 1 mom. Tjänsteproducenten ansvarar för sin del för kvaliteten på sin egen verksamhet som övervakas av beställaren. Den som beställer tjänsterna har fortfarande ansvar för kvalitetssäkringen liksom förut. 

För de företag som köper tjänster för kontrollundersökningar av vatten skulle myndighetskostnaderna för godkännandeförfarandet även ha haft en direkt höjande effekt på priserna för tjänster för kontrollundersökningar.  

Under den gamla vattenundersökningsförordningens giltighetstid godkändes tiotals med vattenundersökningsanstalter som är underställda offentlig tillsyn. Det finns ingen tillgång till någon detaljerad utredning i saken. Godkännandet har gällt tills vidare. För dessa aktörer blir konsekvenserna av propositionen och av upphävandet av den gamla vattenundersökningsförordningen att den författningsbaserade grunden för det beviljade godkännandet inte längre finns men att aktörerna trots detta kan fortsätta med sin verksamhet såsom tidigare. Såsom ovan har konstaterats, om ett företag som tillhandahåller kontrollundersökningar inom branschen för undersökning av vatten har etablerat sig på marknaden efter 2002, har godkännandeförfarandet inte alls tillämpats. De bestämmelser som gäller kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar samt referenslaboratorieverksamhet som ingår i miljöskyddslagen samt de ackrediterade metoder och certifierade verksamhetssystem som tillämpas inom branschen för undersökning av vatten har i tillräcklig omfattning säkerställt kvaliteten på kontrollundersökningar. Det finns inte heller någon sammanställd information om de företag som etablerat sig i branschen efter 2002, men dessa företag kan i varje fall fortsätta sin verksamhet såsom tidigare trots de föreslagna bestämmelserna och trots att den gamla vattenundersökningsförordningen upphävs. 

4.3  Konsekvenser för myndigheterna

Det finns inget behov att reservera personal och inte heller omkostnadsanslag vid Finlands miljöcentral för ett godkännandeförfarande för aktörer vilket hänför sig till undersökning av vattenkvalitet. Det här är förenligt med de omfattande sparmål som ställts upp i fråga om Finlands miljöcentrals omkostnader. 

Tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen är närings-, trafik- och miljöcentralerna samt de kommunala miljövårdsmyndigheterna. Konsekvenserna för dessa tillsynsmyndigheter är att de inte kan utreda kompetensen hos aktörer som utför kontrollundersökningar med stöd av den offentliga förteckning som avses i 209 § 2 mom. i miljöskyddslagen. Det här kan i viss mån öka arbetsmängden i fråga om tillsynsuppgifterna för kontrollundersökningar av vatten. Det går inte att lägga fram någon noggrannare uppskattning av propositionens konsekvenser för tillsynsmyndigheternas arbetsmängd, p.g.a. att godkännandeförfarandet inte har kunnat införas i praktiken då det inte har funnits några bestämmelser på förordningsnivå.  

4.4  Konsekvenser för miljön

Kvaliteten på kontrollundersökningarna och deras tillförlitlighet är av väsentlig betydelse för tillsynen över miljötillståndspliktig verksamhet. I praktiken har det emellertid visat sig att kvalitetssäkring av kontrollundersökningar inte nödvändigtvis behöver ske genom ett godkännandeförfarande.  

Miljöskyddslagens 209 § 1 mom. och därtill hörande bemyndiganden att utfärda förordning förblir i kraft och säkerställer i tillräcklig omfattning kvaliteten på sådana undersökningar av vatten som verkställigheten av lagen kräver. Även referenslaboratorieverksamheten som avses i lagens 25 § säkrar för sin del kvaliteten på undersökningar av miljön och således även kvaliteten på kontrollundersökningar. Dessutom använder företag som är verksamma i branschen för undersökning av vatten i stor utsträckning ackrediterade metoder och certifierade verksamhetssystem samt andra internationellt och nationellt godkända standarder och metoder, som är av central betydelse även när det gäller kvalitetssäkring av undersökningar som gäller vatten. I regel skiljer man sig inom branschen ur mängden genom visad kvalitet på tjänsterna, kompetens och certifikat. Enligt ett tänkesätt som betonar företagens samhällsansvar och marknaden tryggar en fungerande och sund marknad att undersökningarnas kvalitet håller en god nivå.  

Utifrån det som redogörs för ovan kommer kvaliteten på undersökningar av vatten som verkställigheten av miljöskyddslagen förutsätter inte att försämras trots att godkännandeförfarandet avskaffas. Propositionen har således inga betydande konsekvenser för miljön. 

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Regeringens proposition har beretts vid miljöministeriet. Utkastet till proposition har varit på remiss 9.11.—10.12.2015. Begäran om utlåtande fanns tillgängligt på miljöministeriets webbsidor. Av begäran om utlåtande framgick även att andra än de som nämndes i sändlistan också får lämna yttrande. 

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Utlåtanden 

Det kom in sammanlagt 17 utlåtanden om utkastet till regeringsproposition. Det gjordes en sammanfattning av utlåtandena. Fyra av utlåtandena innehöll inga förslag i fråga om innehållet. I nästan alla utlåtanden betonades rent allmänt kvalitetens betydelse för undersökningar av vatten.  

Förslaget fick understöd i nio utlåtanden av olika intressebevakningsorganisationer för näringslivet, företagare och kommuner samt enskilda aktörer inom branschen och även en närings-, trafik- och miljöcentral ur näringslivets perspektiv. Jord- och skogsbruksministeriet motsätter sig inte heller förslaget.  

Enligt motiveringarna till tre utlåtanden bör förslaget inte alls genomföras eller inte genomföras i enlighet med förslaget. Det angavs flera grunder för att hålla kvar godkännandeförfarandet. Enligt ett utlåtande kan kvaliteten på mätningsuppgifterna inte säkerställas om propositionen genomförs och det nuvarande systemet avskaffas. I ett av utlåtandena framfördes att förslaget inte är godtagbart med avseende på miljöinformationen. Enligt utlåtandet bör man i stället för att helt och hållet avskaffa godkännandeförfarandet utreda möjligheterna att göra den praktiska tillämpningen av författningen bättre, bl.a. genom en tillräcklig övergångstid inom ramen för vilken det finns tid att utarbeta en nödvändig förordning och att ta i bruk förfarandet på ett kontrollerat sätt. I ett annat utlåtande ansågs dessutom att ändringen äventyrar provtagningarnas kvalitet, likformighet och användbarhet. I två av utlåtandena föreslogs också att bestämmelsen i 209 § preciseras, men inga konkreta formuleringar av bestämmelsen presenterades.  

Justitieministeriet påpekar att man vid den fortsatta beredningen bör avväga avskaffandet av godkännandeförfarandet med avseende på bestämmelsen i 124 § i grundlagen, om det är fråga om överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter.  

I två utlåtanden förutsattes dessutom att den gamla vattenundersökningsförordningen ska upphävas. I några utlåtanden föreslogs att den allmänna motiveringen ska formuleras om eller att motiveringen ska kompletteras. 

Beaktandet av utlåtanden 

Någon avvägning med avseende på 124 § i grundlagen ingår inte i förslaget, eftersom det är fråga om en tjänst som gäller recipientkontroll som ett miljötillståndspliktigt företag köper av ett annat företag. Här ingår inga sådana bestämmelser som avses i 124 § i grundlagen. 

Utifrån utlåtandena har både den allmänna motiveringen och konsekvensbedömningen preciserats och kompletterats.