2.1.1  Utlänningslagen

Med familjeåterförening avses att familjemedlemmar till en person som vistas lagligen i Finland kan ansöka om uppehållstillstånd i Finland på grund av familjeband. Med anknytningsperson avses enligt utlänningslagens 3 § 15 punkten en person som vistas i Finland och på grundval av vilkens vistelse uppehållstillstånd på grund av familjeband söks för en familjemedlem i utlandet. Grunden för anknytningspersonens vistelse kan till exempel vara arbete, studier eller internationellt eller tillfälligt skydd. 

Den som söker internationellt skydd kan beviljas antingen asyl enligt 87 § i utlänningslagen, eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd enligt lagens 88 §. I båda fallen är det fråga om beviljande av internationellt skydd. Tillfälligt skydd kan enligt lagens 109 § ges en utlänning som är i behov av internationellt skydd och som inte tryggt kan återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland på grund av att en väpnad konflikt eller någon annan våldssituation eller en miljökatastrof har lett till massflykt från landet eller dess närområden. För att tillfälligt skydd ska kunna ges förutsätts att skyddsbehovet kan bedömas bli kortvarigt.  

Om beviljande av uppehållstillstånd till medborgare i so kallad tredjeland på grund av familjeband föreskrivs i huvudsak i utlänningslagens kap. 4 om vistelse. I utlänningslagens 6 kap. om internationellt skydd finns bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd. 

Rätt till familjeåterförening uppstår i regel omedelbart efter att uppehållstillstånd beviljats. Ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband görs av den som ansöker om uppehållstillstånd, det vill säga familjemedlemmen. Enligt 60 § i utlänningslagen ska första uppehållstillstånd med vissa undantag sökas före inresan till Finland i det land där sökanden lagligen vistas. När uppehållstillstånd söks av en familjemedlem från utlandet lämnas ansökan till en finsk beskickning eller en extern tjänsteleverantör. De finska beskickningarna har bestämda verksamhetsområden och de betjänar kunder inom dessa områden. Om placeringsorterna för Finlands beskickningar i utlandet och ordnandet av konsulära tjänster i utrikesförvaltningen föreskrivs i en förordning av republikens president (613/2015). Ansökan om ett nytt tidsbegränsat tillstånd, det vill säga fortsatt tillstånd och permanent tillstånd, görs i Finland. Ansökan lämnas till Migrationsverket. I alla situationer kan ett ansökningsärende inledas elektroniskt när ansökan görs e-tjänsten Enter Finland. 

Den sökande måste alltid uppvisa tillräcklig utredning om sina familjeband. Uppehållstillstånd kan i regel beviljas på grund av familjeband endast till en person som motsvarar definitionen på familjemedlem i utlänningslagens 37 §. Som familjemedlem anses maken till en i Finland bosatt person och ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen är. Om den person som är bosatt i Finland är ett minderårigt barn, är barnets vårdnadshavare en familjemedlem. I så fall är barnet anknytningsperson och uppehållstillstånd på grund av familjeband söks för vårdnadshavaren. I en del av fallen när en vårdnadshavare ansöker på grund av familjeband är barnet i Finland utan vårdnadshavare, och ibland är barnet i landet med sin ena vårdnadshavare och uppehållstillstånd söks för den andra vårdnadshavaren. 

Enligt utlänningslagens 114 § är ett villkor för beviljade av uppehållstillstånd för en familjemedlem till en person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd att anknytningspersonen är bosatt i Finland eller har beviljats uppehållstillstånd för att flytta till Finland. Vidare förutsätts att den sökande inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan. Om det framkommer sådana omständigheter, görs en helhetsbedömning av möjligheterna för anknytningspersonen att leva i familjegemenskap med sökanden i ett tredje land. Vid bedömningen ska familjebandets betydelse för personerna i fråga beaktas. I lagens 114 § föreskrivs vidare om en särskild helhetsbedömning i de fall där anknytningspersonen har fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd och tillståndet beviljats med anledning av en väpnad konflikt, eller om han eller hon har fått uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd. Vid bedömningen ska det i så fall beaktas att det inte finns något ovillkorligt hinder för att anknytningspersonen återvänder till hemlandet. 

Huvudregeln i 39 § 1 mom. i utlänningslagen enligt vilken ett villkor för beviljande av uppe-hållstillstånd är att försörjningen ska vara tryggad, utvidgades 2016 till att omfatta uppehållstillstånd på grund av familjeband för personer som får internationellt eller tillfälligt skydd. Enligt utlänningslagens 4 § 4 mom. förutsätts det för att uppehållstillstånd ska beviljas för familjemedlemmar till en person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd att utlänningens försörjning är tryggad. Försörjningsförutsättningen gäller därmed också minderåriga anknytningspersoner. Det föreskrivs dock om ett undantag till förutsättningen som gäller tryggad försörjning. Enligt 114 § 4 mom. tillämpas försörjningsförutsättningen dock inte om ansökan om uppehållstillstånd gör en familjemedlem på grund av familjeband har lämnats in inom tre månader från det att en anknytningsperson har beviljats asyl eller godkänts som kvotflykting. Tidsfristen börjar när anknytningspersonen fick del av beslutet om att han eller hon beviljats asyl eller av beslutet om att han eller hon godkänts att tas till Finland inom flyktingkvoten. 

Personer som fått internationellt eller tillfälligt skydd kan med stöd av utlänningslagens 115 § ansöka om uppehållstillstånd för andra anhöriga än de familjemedlemmar som avses i 37 §. Enligt 115 § i utlänningslagen beviljas uppehållstillstånd till andra anhöriga till en person som fått internationellt eller tillfälligt skydd än familjemedlemmar som uppfyller definitionen i utlänningslagen, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta att leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om den anhöriga är fullständigt beroende av anknytningspersonen som är bosatt i Finland. Det är till exempel möjligt att ansöka om uppehållstillstånd för föräldrar till en myndig person som är bosatt i Finland, och uppehållstillstånd kan också beviljas andra anhöriga så som syskon. Enligt 115 § 2 mom. förutsätts det för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas en annan anhörig att utlänningens försörjning är tryggad. Försörjningsförutsättningen tillämpas dock inte om uppehållstillstånd beviljas ett minderårigt syskon till ett sådant minderårigt barn som kommit ensamt till Finland, om syskonen har bott tillsammans och om barnens föräldrar inte är i livet eller deras vistelseort är okänd.  

Enligt utlänningslagens 39 § 1 mom. anses utlänningens försörjning vara tryggad vid beviljande av första uppehållstillstånd om hans eller hennes vistelse i landet bekostas med inkomster från förvärvsarbete, verksamhet som företagare, pensioner, tillgångar eller andra källor som anses sedvanliga så att han eller hon inte kan antas bli beroende av utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) eller av någon annan därmed jämförbar ekonomisk förmån som tryggar hans eller hennes försörjning. När fortsatt tillstånd beviljas ska enligt 39 § 3 mom. ska beviljande av tillståndet inte förhindras av att utlänningen tillfälligt tyr sig till utkomststöd eller någon annan därmed jämförbar förmån för att trygga sin försörjning. Sökanden ska för myndigheten förete en utredning om hur hans eller hennes försörjning tryggas i Finland. Även om försörjningsförutsättningen gäller den som ansöker om uppehållstillstånd, är hans eller hennes möjligheter att uppfylla villkoret från utlandet ofta dåliga. I praktiken är det den anknytningsperson som redan vistas i landet som svarar för tryggandet av försörjningen. Grundlagsutskottet har uppmärksammat att en minderårig anknytningsperson de facto har mycket små möjligheter att uppfylla kravet på försörjning (GrUU 27/2016 rd). 

Försörjningsförutsättningen bedöms alltid från fall till fall. I bedömningen används riktgivande eurobelopp. De riktgivande eurobeloppen grundar sig på Migrationsverkets anvisning som har beretts i samråd med social- och hälsovårdsministeriet. Syftet med anvisningen är att tillämpningen av försörjningsförutsättningen ska vara enhetlig i uppehållstillståndprocessen och att besluten ska fattas snabbt och de sökande behandlas lika samt att skyldigheten att ge råd fullgörs och serviceprincipen följs vid Migrationsverket. Förtjänstnivån justeras när levnadskostnaderna förändras. Enligt Migrationsverkets anvisning anses till exempel en vuxens förtjänst i regel vara tryggad om hans eller hennes nettoinkomster under ett år är minst 12 000 euro och minst 1 000 euro i månaden. För en andra vuxen som hör till samma hushåll är förtjänstförutsättningen 8 400 euro under ett år och 700 euro i månaden. När det gäller barn används ett mindre belopp och flerbarnsfamiljer ett enligt antalet barn sjunkande eurobelopp per person. Till exempel om en familj består av två vuxna och två minderåriga barn, krävs det sammanlagt 2 600 euro i månaden för tryggad försörjning. Det är möjligt att avvika från förtjänstnivån för barn när man ansöker om uppehållstillstånd i Finland för familjemedlemmar eller för hela familjen och bägge föräldrarnas förtjänster grundar sig på sådana arbetsinkomster eller motsvarande inkomster som sammanlagt är tillräckliga för föräldrarnas försörjning. Som förmåner som tryggar försörjningen anses enligt 39 § dock inte socialskyddsförmåner som ersätter kostnader. Enligt Migrationsverkets direktiv är sådana förmåner bland annat barnbidrag, handikappbidrag för personer under 16 år (tidigare vårdbidrag för barn), underhållsbidrag, bostadstillägg, studiepeng, sjukdagpenning, föräldradagpenning och barnavårdsstöd. Socialskyddsförmåner som ersätter kostnader beaktas som inkomst och anses minska beloppet av annan inkomst som krävs. Den sökandes minibelopp av inkomster och tillgångar kan alltså bestå av det sammanlagda beloppet av socialskyddsförmåner som ersätter kostnader och andra inkomster och tillgångar. 

I ett enskilt fall kan enligt utlänningslagens 39 § 1mom. avvikelse göras från försörjningsförutsättningen, om det finns exceptionellt vägande skäl eller om ett barns bästa kräver det. Grundlagsutskottet har när det uppmärksammade en minderårig anknytningspersons faktiska möjlighet att uppfylla försörjningsförutsättningen betonat att bestämmelsen i 39 § i utlänningslagen om möjlighet att avvika från försörjningsförutsättningen därför blir särskilt betydelsefull. Barnets bästa nämns i bestämmelsen särskilt som en grund för avvikelse (GrUU 27/2016 rd). Möjligheten att avvika från försörjningsförutsättningen i enskilda fall är av betydelse också när man bedömer om försörjningsförutsättningen är rimlig, vilket är den tolkning som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna använder i sin avgörandepraxis. Syftet med avvikelsemöjligheten är att säkerställa att tillämpningen av försörjningsförutsättningen inte blir ett orimligt hinder för familjelivet. Möjligheten är inte avsedd att tillämpas så att till exempel den sårbara ställning som personer som får internationellt skydd befinner sig i inte i sig är en grund för att avvika från förutsättningen. De faktorer som har lett till att anknytningspersonen har beviljats skyddsstatus är inte direkt en grund för avvikelse från försörjningsförutsättningen. Inte heller skälen till att man avser bevilja uppehållstillstånd för en annan anhörig ska automatiskt leda till avvikelse från försörjningsförutsättningen (RP 43/2016 rd).  

Utöver möjligheten till avvikelse från försörjningsförutsättningen för barnets bästa som det föreskrivs om i lagens 39 § 1 mom., föreskrivs det mera allmänt om beaktande av barnets bästa i beslut som gäller barn i 6 § i utlänningslagen: i beslutsfattande som sker med stöd av utlänningslagen och som gäller barn som är yngre än 18 år ska särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa. Enligt förvaltningsutskottets betänkande är ett minderårigt barn som regel den svagaste parten när vuxnas eller samhällets intressen strider mot barnets bästa. Myndigheternas uppgift är att övervaka att barnets bästa tillgodoses. Barnets bästa är en princip som finns inskriven både i konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59 och 60/1991) och i de viktigaste nationella lagarna som gäller barn. Konventionen om barnets rättigheter är tillämplig lag i Finland. Bestämmelserna i 6 § som ingår i regeringens proposition fokuserar myndigheternas uppmärksamhet på att skyldigheterna i konventionen måste uppfyllas. Vikten av att ta hänsyn till barnets bästa och höra barnet självt lyfts fram i beslutsprocesser som grundar sig på utlänningslagen, särskilt i asylärenden och beslut om uppehållstillstånd på grundval av familjeband. När ett beslut involverar ett barn är det av största vikt att den som fattar beslutet tar reda på vilken typ av lösning som stämmer överens med barnets bästa i det aktuella fallet. Barnets bästa är alltid en individuell fråga och beroende av barnets livssituation vid den givna tidpunkten. Det måste göras en samlad bedömning av barnets bästa, och i mån av möjlighet med hänsyn till barnets önskemål, synpunkter och individuella behov. Att barnet får uttrycka sin åsikt är en viktig del av processen för att tillgodose barnets bästa (FvUB 4/2004 rd). 

I fråga om minderåriga anknytningspersoners vårdnadshavare har det i rättspraxis gjorts omfattande avvikelser från försörjningsförutsättningen med stöd av bestämmelsen om prövning i enskilda fall i 39 § i utlänningslagen. Under perioden 2015–2021 har vårdnadshavare till minderåriga som fått internationellt skydd lämnat in sammanlagt 371 ansökningar om första uppehållstillstånd, vilket är 3 % av alla ansökningar om familjeåterförening för personer som fått internationellt skydd. Antalet ansökningar har varierat mellan 13 (2015) och 89 (2017) ansökningar per år. Cirka 54 % av alla beslut 2015–2021 som gäller vårdnadshavare har varit positiva (sammanlagt 186 av 346 beslut). Negativa beslut (sammanlagt 160 av 346 beslut) på grund av vårdnadshavarens försörjning inte var tryggad har under perioden 2015–2021 fattats i sammanlagt 24 fall. Antalet negativa beslut har ökat under de senaste åren. 

Under perioden 2015–2021 var bristfällig försörjning den tredje vanligaste grunden för de negativa besluten på vårdnadshavarnas ansökningar om första uppehållstillstånd. De vanligaste grunderna för avslag på vårdnadshavares ansökningar om uppehållstillstånd var kringgående av bestämmelserna om inresa eller att personen inte var en familjemedlem. Bristfällig försörjning var grund för 15 % av det negativa besluten. Enligt Diskrimineringsombudsmannens utredning om familjeåterförening och ensamkommande barn som fått internationellt skydd (Barn utan familj – Familjeåterförening för barn som fått internationellt skydd) fattades inte ett enda negativt beslut uteslutande på grund av att försörjningsförutsättningen inte uppfylldes under perioden från 2018 till september 2019. Utifrån utredningen kan man dra slutsatsen att de negativa familjeanknytningsbesluten till vårdnadshavare under denna period som fattades på grund av att försörjningsförutsättningen inte uppfylldes, i regel gällde vårdnadshavare till minderåriga som vistades i landet tillsammans med den andra vårdnadshavaren. 

Försörjningsförutsättningen har alltså inte i någon betydande omfattning varit grund för de negativa besluten om uppehållstillstånd för vårdnadshavare. Samtidigt kan man dock konstatera att förutsättningen som gäller tryggad försörjning i 114 § inte motsvarar vedertagen rättspraxis vid prövningen av uppehållstillstånd för vårdnadshavare till minderåriga anknytningspersoner. 

Under perioden 2015–2021 har andra anhöriga till personer som fått internationellt skydd lämnat in sammanlagt 1 018 ansökningar om första uppehållstillstånd, vilket utgör sammanlagt cirka 9 % av alla familjeanknytningsansökningar som gäller personer som fått internationellt skydd. Antalet ansökningar har varierat årligen mellan 58 (2015) och 232 (2017). Cirka 30 % av alla 2015–2021 fattade beslut till andra anhöriga (sammanlagt 386 av 1 254 beslut) var positiva. Under perioden 2015–2021 var bristfällig försörjning grund till ett negativ beslut i endast 6 fall när det gäller andra anhörigas ansökningar om första uppehållstillstånd (sammanlagt 857 negativa beslut av 1 254 beslut eller 68 %). I fråga om ansökningarna och besluten som gäller andra anhöriga finns det ingen statistik över hur ofta anknytningspersonen var minderårig.  

Det bör uppmärksammas att statistiken över de negativa besluten är riktgivande eftersom statistikföringen har preciserats under de senaste åren och avslag som grundar sig på flera skäl kan ha registrerats i endast en kategori. 

Tillfälligt skydd har beviljats för första gången när man genom ett beslut av rådet (EU) 2022/382 godkände direktivet om tillfälligt skydd i EU för att hjälpa dem som flyr från Ukraina. Direktivet trädde i kraft den 4 mars 2022. Statsrådet fattade ett beslut om precisering av målgruppen för skyddet den 7 mars 2022. Till målgruppen hör bland annat ukrainska medborgare och deras familjemedlemmar, personer som fått internationellt skydd i Ukraina och deras familjemedlemmar och andra som var permanent bosatta i Ukraina och som inte kan återvända till sitt hemland. Beslutet gäller lika länge som EU-beslutet, det vill säga fram till den 4 mars 2023. Vid behov kan man i EU förlänga giltighetstiden för beslutet om skydd sex månader åt gången, till sammanlagt högst tre år. Fram till den 8 juni 2022 har sammanlagt 25 260 personer ansökt om tillfälligt skydd i Finland. Familjemedlemmar till personer som har fått tillfälligt skydd har fram till den 8 juni 2022 lämnat in sammanlagt 4 familjebandsansökningar. I samtliga fall har också den sökande själv fått tillfälligt skydd.  

2.1.2  Internationella förpliktelser

FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft i Finland 1991. I konventionen om barnets rättigheter avses med barn varje människa under 18 år, om inte myndighet uppnås tidigare enligt den nationella lag som gäller för barnet.  

Barnets rättigheter enligt konventionen om barnets rättigheter är till sin karaktär universella, odelbara, fristående och sinsemellan sammanhängande. Barnets bästa är enligt de internationella förpliktelserna den norm och princip som styr alla beslut i varje enskilt fall. Barnets bästa är både en subjektiv rätt och en princip som styr tolkning och verksamhet, och vad som är barnets bästa bestäms från fall till fall. Att tillgodose barnets bästa är alltid också fråga om att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Det gäller alltid en prövning av helheten. Om barnets rättigheter tillgodoses så fullständigt som möjligt. tillgodoses också barnets bästa. Om rättigheterna strider mot varandra ska en större vikt läggas vid tillgodoseendet av barnets bästa. Vidare måste beaktas att samhällets bästa inte alltid är en sådan rättighet vars tillgodoseende ska jämföras med tillgodoseende i första hand av barnets bästa, utan detta övervägande gäller uttryckligen tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Också i artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (Barnets rättigheter) konstateras att vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Enligt punk 3 i artikeln har dessutom varje barn rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.  

Utlänningslagens 6 § grundar sig på konventionen om barnets rättigheter och i synnerhet på artikel 3 i konventionen där det konstateras att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Konventionen garanterar inte direkt rätten till familjeåterförening, men innehåller uttryckliga bestämmelser om familjeåterförening: Enligt konventionen ska barnet ha rätt att bli omvårdat av sina föräldrar (artikel 7.1), ansökningar om familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt (artikel 10) och barnet ska skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av bland annat föräldrarnas verksamhet (artikel 2.2). Vidare ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa (artikel 9.1) och inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens (artikel 16). 

Enligt kommittén för barnets rättigheter bör man när man väger olika faktorer mot varandrakomma ihåg att syftet med bedömningen och fastställandet av barnets bästa är att säkerställa ett fullständigt och effektivt åtnjutande av alla de rättigheter som avses i konventionen och dess frivilliga protokoll samt att trygga barnets fortlöpande utveckling (allmän kommentar 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet (artikel 3.1) (CRC/C/GC/14)). Barnets bästa bestäms från fall till fall. I varje enskilt fall bör man när barnets bästa ska fastställas beakta barnets åsikter, barnets identitet och utsatta situation, bevarandet av familjemiljön, omsorg om barnet och barnets skydd och säkerhet samt barnets rätt till hälsa och utbildning. Fastställande av barnets bästa är alltid en bedömning av helheten. Att barnets bästa sätts i främsta rummet betyder inte att det är det enda avgörande kriteriet när ett beslut ska fattas, utan det ska förstås som ett vägande och centralt intresse när olika intressen vägs mot varandra.  

I kommittén för barnets rättigheters allmänna kommentar nr 6 (2005) om behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet (CRC/GC/2005/6) konstateras att principen om icke-diskriminering med alla sina aspekter gäller alla kontakter med ensamkommande barn och barn som har skilts från sina föräldrar. Principen om icke-diskriminering förbjuder i synnerhet all diskriminering på grund av barnets status som ensamkommande eller åtskild från föräldrar, eller som flykting, asylsökande eller migrant. 

Enligt punkt 35 i kommittén för barnets rättigheters allmänna kommentar nr 23 (2017) om staternas skyldigheter rörande barns mänskliga rättigheter inom ramen för internationell migration i ursprungs-, transit-, destinations- och återvändandeländer (CRC/C/GC/23), bör familjeåterförening i ursprungslandet inte eftersträvas om det finns en ”skälig risk” för att ett sådant återvändande kan medföra att barnets grundläggande mänskliga rättigheter kränks. När familjeåterförening i ursprungslandet inte är förenlig med barnets bästa, eller inte är möjlig på grund av juridiska eller andra hinder för återvändande, träder skyldigheterna enligt artikel 9 och 10 i konvention om barnets rättigheter in och bör vägleda konventionsstatens beslut om återförening där. Åtgärder bör vidtas för att föräldrar ska kunna återförenas med sina barn och/eller erhålla reguljär status med utgångspunkt i barnens bästa. Länder bör underlätta familjeåterföreningsförfaranden så att de fullföljs skyndsamt, i enlighet med barnets bästa. Kommittéerna rekommenderar att konventionsstaterna tillämpar förfaranden för fastställande av barnets bästa när familjeåterförening ska fullföljas. 

De ändringar som föreslås i denna proposition när det gäller försörjningsförutsättningen och fastställandet av tidpunkten när barnet ska vara minderårigt främjar tillgodoseendet av barnets bästa och rättigheter i och att de främjar barnets rätt att bli omvårdat av sina föräldrar i de fall där avgörandet är förenligt med barnets bästa.  

2.1.3  Europeiska unionens lagstiftning

Syftet med rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening, nedan familjeåterföreningsdirektivet, är att skydda familjen och fastställa villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening i EU för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier. Direktivet påverkar inte medlemsstaternas rätt att utfärda eller hålla i kraft bestämmelser som är förmånligare. Direktivet tillämpas endast på anknytningspersoner som är tredjelandsmedborgare. Direktivet gäller alltså inte uppehållstillstånd för det egna landets medborgares eller EU-medborgares familjemedlemmar. I direktivet ingår specialbestämmelser om flyktingars rätt till familjeåterförening. Flyktingar är enligt direktivet sådana personer som avses i flyktingkonventionen, det vill säga personer som beviljats asyl och kvotflyktingar. Direktivet gäller inte dem som beviljas alternativt skydd eller uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd. Direktivet tillämpas på anknytningspersoner som har ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett år som utfärdats av en medlemsstat och har välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd och vars familjemedlemmar är tredjelandsmedborgare, oberoende av deras rättsliga ställning. 

Familjeåterföreningsdirektivet sattes i kraft nationellt genom en lag om ändring av utlänningslagen (380/2006) som trädde i kraft den 1 juli 2006. Därefter har lagändringar som gäller förutsättningar för familjeåterförening gjorts bl.a. genom flera ändringar av utlänningslagen (549/2010, 631/2011, 332/2016, 505/2016, 437/2019).  

Enligt artikel 4.1 i direktivet ska medlemsstaterna tillåta inresa och vistelse på grund av familjeåterförening för anknytningspersonens make, minderåriga barn samt makes minderåriga barn. Minderåriga barn får inte ha uppnått myndighetsålder enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning och får inte vara gifta. Om en flykting är minderårig utan medföljande vuxen, ska medlemsstaterna enligt artikel 10.3 a tillåta inresa och vistelse i familjeåterföreningssyfte för hans eller hennes släktingar i rakt uppstigande led av första graden. Enligt unionens domstol syftar den nämnda artikeln särskilt till att säkerställa ett utökat skydd för de flyktingar som har ställning som underåriga utan medföljande vuxen (domstolens dom av den 12 april 2018, A och S, C-550/16, EU:C:2018:248, punkt 43–44). Den övergripande bestämmelsen i direktivets artikel 5.5 kräver att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Därför måste medlemsstaterna ta hänsyn till barnets bästa och familjesituationen i enlighet med principen om respekt för familjelivet, som stadfästs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. EU-direktivet innehåller både grundläggande förutsättningar för familjeåterförening och valbara tilläggsförutsättningar som medlemsstaterna själv beslutar om. Enligt artikel 7.1 c får medlemsstaten kräva att den person som har lämnat in ansökan om familjeåterförening lägger fram bevis för att anknytningspersonen har stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja anknytningspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. 

Direktivets kapitel 9 innehåller särskilda bestämmelser om familjeåterförening för flyktingar. Enligt kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med riktlinjer för tillämpningen av familjeåterföreningsdirektivet (COM 2014(210) final, nedan kommissionens meddelande) föreskrivs det i direktivet om undantag som skapar förmånligare förutsättningar för flyktingars familjeåterföreningar. Genom undantagen åläggs medlemsstaterna exakt angivna skyldigheter, som motsvarar tydligt definierade subjektiva rättigheter, eftersom medlemsstaterna förpliktas att tillåta familjeåterförening för vissa medlemmar i anknytningspersonens familj under dessa förmånliga förutsättningar utan att de kan handla inom sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Enligt artikel 12 i direktivet kan kravet på tillräckliga försörjningsmedel i regel inte tillämpas på familjemedlemmar till flyktingar, alltså personer som beviljats asyl och kvotflyktingar. Enligt direktivet kan försörjningsförutsättningen i vissa fall tillämpas också på flyktingars familjemedlemmar. Det är tillåtet 1) om ansökan om familjeåterförening inte lämnas in inom tre månader efter det att flyktingstatus har beviljats, 2) familjen har bildats efter att anknytningspersonen kommit till Finland, 3) det är fråga om andra anhöriga än familjemedlemmar, eller 4) familjen kan återförenas i ett tredjeland till vilket anknytningspersonen eller en familjemedlem har särskilda band. I enlighet med det som nämns ovan ger direktivet flyktingar möjlighet att ansöka om familjeåterförening utan några tilläggskriterier inom tre månader från att flyktingstatus beviljats, om familjen har grundats före anknytningspersonens inresa. Specialbestämmelserna gäller endast familjemedlemmar till flyktingar, inte till personer som beviljas uppehållstillstånd på grund av annat internationellt skydd eller tillfälligt skydd eftersom de inte omfattas av direktivet. I princip är det alltså möjligt att tillämpa tilläggskriterierna på personer som beviljas alternativt eller tillfälligt skydd, inklusive försörjningsförutsättningen utan tidsfrist. 

Europeiska unionens domstol har konstaterat att eftersom den allmänna regeln är att familjeåterförening ska beviljas, måste möjligheten att kräva bevis för att anknytningspersonen har stabila och regelbundna försörjningsmedel tolkas strikt. Medlemsstaternas handlingsmarginal får inte heller användas på ett sätt som undergräver syftet med direktivet, vilket är att främja familjeåterförening, och dess effektivitet (Dom av den 4 mars 2010 i mål C-578/08, Chakroun, punkt 43). Europeiska unionens domstol har i sin avgörandepraxis i fråga om familjeåterförening betonat prövningen i det enskilda fallet. Enligt domstolen ska medlemsstaterna balanserat och förnuftigt väga alla förhandenvarande intressen då de prövar ansökningar som gäller familjeåterförening. Enligt domstolen kräver direktivet dessutom att medlemsstaterna i varje enskilt fall bedömer alla fakta som påverkar ärendet. Den skyldigheten gäller också när en medlemsstat utövat sin rätt att kräva bevis för att ett visst villkor, såsom försörjningsförutsättningen, uppfylls. Ingen enskild omständighet leder automatiskt till ett visst beslut, men de ska beaktas som omständigheter som påverkar helheten (Förenade målen C-356/11 och C-357/11, O. och S., dom av den 6 december 2012). Enligt kommissionens meddelande är exempel på andra relevanta omständigheter familjebandens karaktär och varaktighet, hur länge personen vistats i medlemsstaten, eventuella familjeband, kulturella eller sociala band till ursprungslandet, levnadsförhållandena i ursprungslandet, de berörda barnens ålder, om en familjemedlem fötts och/eller vuxit upp i medlemsstaten, familjeband, kulturell eller social anknytning till medlemsstaten, familjemedlemmarnas beroendeställning samt skyddet av äktenskap och/eller familjeband. Medlemsstaterna har en bred handlingsmarginal när de tar vederbörlig hänsyn till de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet. Begränsande principer är dock artikel 8 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens domstol (se närmare avsnitt 12 Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning).  

2.1.4  Familjeåterförening i siffror

Antalet ansökningar från familjemedlemmar till personer som får internationellt skydd och fördelningen mellan positiva och negativa beslut har varierat något under perioden 2015–2021. Det bör beaktas att 2020 och 2021 inte är direkt jämförbara med de tidigare åren på grund av Covid-19-epidemin. 

Från och med 2015 har ansökningar om första uppehållstillstånd på grund av familjeband för familjemedlemmar till personer som fått internationellt skydd lämnats in enligt följande: 2015 sammanlagt 769 ansökningar, 2016 sammanlagt 1 674, 2017 sammanlagt 2 642, 2018 sammanlagt 1 723, 2019 sammanlagt 1 810, 2020 sammanlagt 1 236 och 2021 sammanlagt 1 751. Den klart största gruppen sökande under perioden 2015–2022 var barn till personer som får internationellt skydd (cirka 66 % av ansökningarna) och den näst största gruppen var makar (cirka 22 % av ansökningarna). Till antal och andel minst var gruppen familjeanknytningsansökningar från vårdnadshavare som från 2015 till 2021 utgjorde cirka 3 % av de inlämnade första ansökningarna på grund av familjeband. Antalet vårdnadshavares första ansökningar på grund av familjeband var 2015 sammanlagt 13, 2016 sammanlagt 36, 2017 sammanlagt 89, 2018 sammanlagt 62, 2019 sammanlagt 61, 2020 sammanlagt 46 och 2021 sammanlagt 64. Ansökningarna på grund av familjeband som gjorts av någon annan anhörig utgjorde cirka 9 % av de inlämnade första ansökningarna. Antalet annan anhörigs första ansökningar på grund av familjeband var 2015 sammanlagt 58, 2016 sammanlagt 128, 2017 sammanlagt 232, 2018 sammanlagt 107, 2019 sammanlagt 199, 2020 sammanlagt 93 och 2021 sammanlagt 201.  

Tabell 1: Ansökningar på grund av familjeband som lämnats in av personer som fått internationellt skydd 2015–2021.  

Källa: Migrationsverkets statistik 

Under åren 2015–2016 fattades mindre än 1 500 beslut per år om ansökningar om första uppehållstillstånd på grund av familjeband för familjemedlemmar till personer som får internationellt skydd och 2017–2019 var antalet i storleksklassen cirka 2 500 per år. Besluten som gällde vårdnadshavares första ansökningar på grund av familjeband utgör till antal och andel den minsta gruppen beslut eller cirka 3 % av de inlämnade första familjebandsbesluten. Besluten som gällde andra anhöriga utgör cirka 9 % av de första familjebandsbesluten. 

Under perioden 2015–2021 var cirka en fjärdedel (3 249) av alla familjebandsbeslut som gällde första uppehållstillstånd (13 414) negativa. Av de negativa besluten grundade sig cirka en tredjedel (1 114) på att den sökandes försörjning inte är tryggad. 

Antalet negativa beslut på grund av att försörjningen inte var tryggad (se figur 1) och andelen (se figur 2) varierar enligt sökandegrupp. Allmänt taget kan man konstatera att den relativa andelen negativa beslut som fattas på grund av att försörjningen inte är tryggad av alla negativa beslut har ökat under de senaste åren.  

Figur 1: Negativa familjeåterföreningsbeslut på grund av att försörjningen inte var tryggad 

Figur 2: De på grund av att försörjningen inte var tryggad fattade negativa familjeåterföreningsbeslutens andel av alla negativa familjeåterföreningsbeslut, % 

Källa: Migrationsverkets statistik 

Antalet beslut om vårdnadshavares första familjebandsansökningar var 2015 sammanlagt 20, 2016 sammanlagt 17, 2017 sammanlagt 62, 2018 sammanlagt 76, 2019 sammanlagt 77, 2020 sammanlagt 49 och 2021 sammanlagt 45. Sammanlagt fattades 346 beslut under perioden 2015–2021.  

Under perioden 2015–2021 var något under hälften (160 beslut eller 46 %) av besluten som gällde vårdnadshavarnas första uppehållstillstånd (sammanlagt 346) negativa, och något över hälften var positiva (186 beslut eller 54 %). Den vanligaste grunden för de negativa besluten har varit kringgående av bestämmelserna för inresa, den näst vanligaste att personen inte är en familjemedlem och som tredje att försörjningen inte har varit tryggad. På grund av att försörjningen inte varit tryggad har det under perioden 2015–2021 fattats 24 negativa beslut på vårdnadshavares ansökningar om första uppehållstillstånd. Procentuellt har de negativa familjeåterföreningsbesluten i denna kategori av alla negativa beslut varierat mellan cirka 0 och 45 %.  

I fråga om besluten som gäller vårdnadshavare bör det beaktas att det inte går att utläsa från statistiken om anknytningspersonen som familjeåterföreningsbeslutet gäller är ett minderårigt barn utan vårdnadshavare eller ett minderårigt barn som vistas i landet med sin andra vårdnadshavare. Enligt Diskrimineringsombudsmannens utredning fattades under perioden från 2018 till september 2019 inte ett enda negativt beslut som gällde ensamkommande barns ansökan om familjeåterförening enbart på grund av att försörjningsförutsättningen inte uppfylldes. Om förutsättningarna för familjeåterförening uppfylldes i övrigt gjordes en avvikelse från försörjningsförutsättningen. Försörjningsförutsättningen uppfylldes inte heller i några andra negativa beslut som fattades på andra grunder. Utifrån utredningen kan man dra slutsatsen att negativa beslut om familjeåterförening till vårdnadshavare på grund av att försörjningsförutsättningen inte uppfylls i regel ges till vårdnadshavare till minderåriga personer som vistas i landet med sina andra vårdnadshavare. 

Vidare bör det beaktas att statistiken över grunderna för de negativa besluten är riktgivande eftersom statistikföringen har preciserats under de senaste åren, och även om ett negativt beslut grundar sig på flera skäl så registreras det endast i en kategori. I Migrationsverkets statistik görs det inte heller skillnad mellan om en anknytningsperson har beviljats asyl eller alternativt skydd. Det betyder att det inte är möjligt att exakt bedöma hur till exempel de negativa beslut som fattats på grund av att försörjningsförutsättningen inte uppfylls fördelas mellan familjemedlemmar till minderåriga som beviljats asyl och minderåriga som har fått alternativt skydd. 

Tabell 2: Beslut på grund av familjeband som meddelats personer som fått internationellt skydd 2015–2021. 

Källa: Migrationsverkets statistik 

Sammanlagt 25 260 personer hade fram till den 8 juni 2022 ansökt om tillfälligt skydd. Familjemedlemmar till personer som har fått tillfälligt skydd har fram till den 8 juni 2022 lämnat in sammanlagt 4 familjebandsansökningar. I samtliga fall har också den sökande själv fått tillfälligt skydd.  

4.1.1  Försörjningsförutsättningen som förutsättning för uppehållstillstånd för familjemedlem till person som fått internationellt skydd eller tillfälligt skydd

Utlänningslagen ändras så att försörjningsförutsättningen som villkor för beviljande av uppehållstillstånd för en familjemedlem till en minderårig person som får internationellt eller tillfälligt skydd avskaffas. Tryggad försörjning ska alltså inte längre vara en förutsättning för uppehållstillstånd för en familjemedlem till en minderårig som beviljats asyl, fått alternativt skydd, är en kvotflykting eller beviljats tillfälligt skydd. Ändringen gäller också uppehållstillstånd som beviljas en annan anhörig till en minderårig anknytningsperson. Ändringen gäller 114 och 115 § i utlänningslagen.  

4.1.2  Fastställande av när barnet ska vara minderårigt under familjeåterföreningsprocessen

Utlänningslagens bestämmelser som gäller fastställandet av när barnet ska vara minderårigt vid familjeåterföreningar ändras på det sätt som förutsätts i Europeiska unionens domstols förenade mål C-133/19, C-136/19 och 137/19, dock så att ändringen ska gälla fastställande av barnets minderårighet i alla situationer som gäller beviljande av uppehållstillstånd på grund av familjeband för barn som avses i utlänningslagens 37 §. Det innebär att ändringen utöver på det sätt som Europeiska unionens förenade mål C-133/19, C-136/19 och 137/19 förutsätter i överensstämmelse med familjeåterföringsdirektivet också gäller fastställande av barnets minderårighet när det gäller barn till personer som beviljats uppehållstillstånd och kvotflyktingar, och till exempel bar till arbetstagare och studerande. På grund av den nationella lösningen som baserar sig på likabehandling kommer ändringen att omfatta också alla andra situationer som gäller beviljande av uppehållstillstånd för ett barn på grund av familjeband. Sådana situationer är bland annat uppehållstillstånd på grund av familjeband för barn till personer som får alternativt eller tillfälligt skydd, finska medborgare, i Finland med stöd av 50 a § i utlänningslagen bosatta unionsmedborgare, personer som med stöd av 52 § i samma lag beviljats uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker och barn till offer för människohandel. Enligt den föreslagna ändringen ska den tidpunkt som ska beaktas när man avgör barnets minderårighet vara den dag då ansökan om uppehållstillstånd har lämnats in och inte den dag då familjemedlemmens ansökan om uppehållstillstånd avgörs. 

Eftersom syftet med fastställandet av när barnet ska vara minderårigt är att skydda barnets rätt till familjeliv och främja likabehandling, föreslås det på basis av den nationella lösningen att fastställandet av barnets minderårighet ändras också i situationer där det är fråga om beviljande av uppehållstillstånd på grund av familjeband för en sådan familjemedlem till barnet som avses i 37 §. 

Beviljande av uppehållstillstånd för en familjemedlem till ett barn förutsätter alltså att det barn som är anknytningsperson har varit minderårigt den dag då familjemedlemmens ansökan om uppehållstillstånd har blivit anhängig. Från den föreslagna ändringens synvinkel, med beaktande av 38 § 3 mom., är i praktiken sådana situationer av betydelse där ett barn som är anknytningsperson har beviljats uppehållstillstånd med stöd av utlänningslagens 52 § på grund av individuella mänskliga orsaker, eller det är fråga om en minderårig som anlänt med en annan vårdnadshavare och har fått internationellt skydd. Om fastställandet av barnets minderårighet när den minderåriga anknytningspersonen har anlänt utan vårdnadshavare föreskrivs särskilt i 3 mom.  

4.2.1  Samhälleliga konsekvenser

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

Även om man i stor utsträckning har avvikit från försörjningsförutsättningen med stöd av utlänningslagens 39 § om övervägande i enskilda fall så fattades under perioden 2015–2021 sammanlagt 24 negativa beslut om familjeåterförening på grund av att försörjningen inte var tryggad som gällde vårdnadshavare till minderåriga som fått internationellt skydd och 6 negativa beslut som gällde en annan anhörig (det finns inte statistik över om anknytningspersonerna eller familjemedlemmarna har varit minderåriga). En ganska stor del av dessa negativa beslut skulle i fortsättningen troligtvis vara positiva, men inte nödvändigtvis alla, eftersom grunden för en del av de negativa besluten kan utöver försörjningsförutsättningen ah varit ytterligare någon annan orsak. Ifall det inte sker betydande ändringar i antalet ansökningar kan en konsekvens av avskaffandet av försörjningsförutsättningen vara att de positiva besluten ökar med det riktgivande antalet cirka tio beslut per år. Propositionen har alltså i viss mån ekonomiska konsekvenser för integrationskostnaderna. Antal familjemedlemmar som flyttar till landet på grund av familjeband uppskattas något öka behovet av ersättningar till kommunerna och behovet av integrationstjänster. 

Att familjeåterförening blir enklare för minderåriga som kommer utan medföljande vårdnadshavare sparar dock på social- och hälsovårdens kostnader. Enklare familjeåterförening som har positiva konsekvenser för ensamkommande minderåriga barns framtid kan förebygga behovet av tunga och dyra barnskyddsåtgärder och psykosociala stödåtgärder och minska behovet av dygnet runt-boende i familjegruppshem. De som inte har en kärnfamilj med sig i Finland behöver intensifierat psykosocialt stöd – i synnerhet barn och ungdomar (Institutet för hälsa och välfärds rapporter 12 |2019). Enligt den gällande integrationslagen ersätts kommunen för kostnader som kommunen orsakas av placeringen av en minderårig utan vårdnadshavare i ett familjegrupphem eller någon annan bostadsenhet och för familjevård, stödtjänster för boende och andra stödtjänster som kan jämställas med barnskyddstjänster till dess att den unga personen fyller 25 eller har en vårdnadshavare i Finland. Ensamkommande minderåriga barn behöver också stöd efter att de har nått myndighetsåldern. Social- och hälsovårdsministeriet har uppskattat att kostnaderna för eftervården enligt barnskyddslagen uppgår till 4 338 euro per ung person och år (RP 71/2019 rd). 

Det är möjligt att avskaffandet av försörjningsförutsättningen när det gäller familjemedlemmar eller andra anhöriga till minderåriga som fått internationellt eller tillfälligt skydd i viss mån kan höja antalet ansökningar som görs på grund av familjeband. Det dock svårt att ge en exaktare uppskattning av den eventuella ökningen av antalet ansökningar. Eftersom försörjningsförutsättningen enligt den gällande lagen inte gäller ansökningar på grund av familjeband som gjorts inom tidsfristen på tre månader i de fall som gäller familjemedlemmar till personer som beviljats asyl eller kvotflyktingar, och det är möjligt att göra avvikelser från försörjningsförutsättningen på grund av särskilt vägande skäl eller när barnets bästa kräver, kan man uppskatta att man för närvarande inte i någon större utsträckning avstår från att ansöka på grund av familjeband därför att man uppenbart inte uppfyller försörjningsförutsättningen. När man uppskattar ett eventuellt maximiantal för ökningen av familjebandsbaserade uppehållstillståndsärenden måste man beakta definitionen på familjemedlem (utlänningslagens 37 §). Till den del som det gäller uppehållstillstånd för en annan anhörig, kan de sökande i princip omfatta en större krets. Det kan också finnas konsekvenser som ansökningar från syskon som ansöker tillsammans med en vårdnadshavare och som registrerar sig som en annan anhörig. Avskaffandet av försörjningsförutsättningen uppskattas dock inte ha någon särskilt betydande verkan när det gäller antalet ansökningar som görs på grund av familjeband. En mer betydande konsekvens för antalet ansökningar på grund av familjeband kommer antagligen förändringar i antalet asylsökande eller antalet personer som får tillfälligt skydd att ha. Beroende till exempel på hur konflikten i Ukraina utvecklas kommer unionen baserat på aktuella uppskattningar sannolikt att ställas inför ett mycket stort antal fördrivna personer, potentiellt 2,5–6,5 miljoner, till följd av den väpnade konflikten, varav 1,2–3,2 miljoner personer väntas söka internationellt skydd. Förenta nationernas (FN) höge flyktingkommissarie uppskattar att upp till fyra miljoner människor i värsta fall potentiellt kommer att behöva fly från Ukraina. Det är svårt att uppskatta vilken verkan tillfälligt skydd som beviljas på grund av kriget i Ukraina kommer att ha i Finland på antalet familjeanknytningsansökningar, även om man måste beakta att de flesta familjemedlemmarna i praktiken också själva omfattas av bestämmelserna om tillfälligt skydd. Familjemedlemmar till personer som har fått tillfälligt skydd har fram till den 8 juni 2022 lämnat in sammanlagt 4 familjebandsansökningar. I samtliga fall har också klienten själv fått tillfälligt skydd. Konsekvenserna av avskaffandet av hindren för familjeåterföringar när det gäller landets attraktionskraft som asylland är mycket svåra att uppskatta. 

När det gäller ändringarna i fråga om fastställandet av barnets minderårighet kan de i någon mån öka antalet ansökningar och positiva beslut. Det är möjlig att man i vissa situationer har avstått från att ansöka om uppehållstillstånd om barnet snart skulle ha nått myndighetsåldern. Antalet ansökningar från barn ökade något 2021 (1 187 ansökningar) i jämförelse med föregående år (905 ansökningar). Migrationsverket har tolkat de gällande lagen på det sätt som domstolen förutsätter från och med det att domen meddelades i juli 2020. Det finns dock inte statistik över hur stor del av de sökande som var nästan myndiga. 

Kostnaderna som behandlingen av ansökningarna medför för Migrationsverket och beskickningarna täcks i huvudsak med ansökningsavgifter. Migrationsverket har uppskattat att kostnadsekvivalensen för närvarande är 70 %, vilket betyder att 70 % täcks med avgifter och 30 % med budgetmedel. Det förklaras av att särskilt behandlingen av familjeåterföreningsansökningarna från personer som har fått internationellt skydd är arbetsdryg när det gäller att utreda familjebanden måste utredas. Behandlingen av ansökningarna om familjeåterförening som kommer från personer som fått internationellt skydd finansieras också i fortsättningen också med budgetmedel och en eventuell ökning av antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan därför få ekonomiska konsekvenser. 

4.2.3  Konsekvenser för myndigheterna

Slopandet av försörjningskonsekvensen när det gäller minderåriga som får internationellt eller tillfälligt skydd kommer att förenkla Migrationsverkets beslutspraxis och gör rättsläget tydligare i och med att man inte behöver bedöma om försörjningsförutsättningen uppfylls eller om de finns grunder för att avvika från den. När det gäller tre månaders fristen som ska tillämpas på personer som beviljats asyl och kvotflyktingar finns det fakta som är svåra att kontrollera och tolkningsfrågor som den behöriga myndigheten måste bedöma med avseende på proportionalitetsprincipen och att man måste kunna lita på att myndigheten är konsekvent. I och med att försörjningsförutsättningens avskaffas kommer tre månaders fristen inte att tillämpas, vilket också förenklar beskickningarnas och de externa tjänsteleverantörernas arbete vid mottagningen av ansökningar, minskar deras utredningsskyldigheter och underlättar betydligt deras verksamhet när de ska erbjuda tider för att sköta ärenden. För närvarande måste varje begäran om tid för att sköta ett ärende eller begäran om överföring registreras separat och beskickningens tjänstemän måste föra in uppgifterna i Migrationsverkets informationssystem (UMA) antingen under anknytningspersonens uppgifter eller i den sökandes egna uppgifter. Detta arbetsskede vid mottagningen av ansökningar om uppehållstillstånd faller bort. Ändringen skulle i så fall främja både Migrationsverkets och beskickningarnas och de externa tjänsteleverantörernas möjligheter att betjäna kunderna med tydligare och enklare anvisningar i de i sig ganska begränsade situationer som avses i propositionen.  

Av förtydligandet av rättsläget och förenhetligandet av skyddsformernas rättsverkningar kan i viss mån följa att begärandena om omprövning i förvaltningsdomstolen minskar utöver när det gäller tillämpningen av försörjningsförutsättningen också när det gäller tidsfristen på tre månader och i sista hand också den beviljade skyddsstatusen. Det bör dock uppmärksammas att slopandet av försörjningsförutsättningen endast för familjemedlemmar till minderåriga, i praktiken för vårdnadshavare, gäller endast 3 % av alla ansökningar på grund av familjeband från personer som fått internationellt skydd. Konsekvenser medför också ansökningar från syskon som ansöker tillsammans med vårdnadshavare och som registrerats som andra anhöriga. Ansökningar som grundar sig på familjeband från andra anhöriga har utgjort cirka 9 % av alla första ansökningar på grund av familjeband. Det finns inte statistik över syskonens (som ansöker tillsammans med en vårdnadshavare) andel av andra anhöriga. Migrationsverket har i en riktgivande bedömning uppskattat att antalet barn i en familj är i genomsnitt 3.  

Också ändringarna som gäller fastställandet av barnets minderårighet påverkar Migrationsverkets verksamhet genom att de förtydligar och förenhetligar verkets tillämpnings- och avgörandepraxis: förutsättningen att barnet ska vara minderårigt ska vara bunden till den tidpunkt då ansökan blir anhängig i stället för till den tidpunkt när ansökan avgörs, och förutsätter inte att det görs en bedömning som hänför sig till att uppehållstillstånd inte kan nekas om behandlingen av ansökan fördröjs på grund av orsaker som inte beror på den sökande eller anknytningspersonen och om detta har bidragit till utredningen av ärendet (utlänningslagens 38 § 2 mom).  

Också en måttfull ökning av antalet ansökningar som grundar sig på familjeband påverkar arbetet vid Migrationsverkets och beskickningarna. Ett större antal ansökningar än tidigare förutsätter större kapacitet än tidigare åtminstone när det gäller personal och mottagningen av ansökningar, identifiering, intervjuer och beslutsfattande. En eventuell ökning av antalet ansökningar ökar också antalet begäranden om omprövning i förvaltningsdomstolen. Slopandet av försörjningsförutsättningen för familjemedlemmar till minderåriga anknytningspersoner och ändringarna som gäller fastställandet av barnets minderårighet förväntas dock inte medföra några större konsekvenser när det gäller antalet ansökningar på grund av familjeband.