1.1  Lagen om kombinerade resetjänster

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen fastställs lagens tillämpningsområde. Lagen tillämpas på paketresor och sammanlänkade researrangemang, för vilka man i namnet på lagen använder den gemensamma benämningen kombinerade resetjänster. Begreppet paketresa definieras i 3 § och begreppet sammanlänkat researrangemang i 4 §. Lagen gäller kombinerade resetjänster både vid resor i Finland och resor till utlandet. Genom paragrafen genomförs artikel 2 i direktivet. 

Enligt 1 punkten tillämpas lagen dock inte på kombinerade resetjänster när resan varar mindre än 24 timmar och inte innefattar inkvartering över natten. Avgörande för resans längd är den tid som avtalet ursprungligen gäller. Lagen ska t.ex. inte tillämpas om en resa på grund av fördröjd transport överskrider det timantal som anges i bestämmelsen. Oberoende av resans längd ska lagen dock tillämpas om den kombinarade resetjänsten enligt avtalet innefattar inkvartering över natten. Med inkvartering över natten avses här separat ordnad inkvartering. Det faktum att resan sker helt eller delvis under natten innebär inte att det är fråga om en sådan inkvartering över natten som avses i bestämmelsen.  

Enligt 2 punkten tillämpas lagen inte heller på kombinerade resetjänster som marknadsförs tillfälligt för en begränsad grupp resenärer utan att ekonomisk vinning eftersträvas. För att en sammanlänkad resetjänst inte ska omfattas av resans tillämpningsområde krävs det att alla villkor i bestämmelsen uppfylls. Kombinerade resetjänster som avses i bestämmelsen kan enligt skäl 19 i ingressen till direktivet omfatta t.ex. resor som anordnas högst några gånger per år av välgörenhetsorganisationer, idrottsklubbar eller skolor för deras medlemmar, och som inte erbjuds till allmänheten. Även resor som en resebyrå ordnar för sin personal kan stå utanför lagens tillämpningsområde när det är fråga om tillfälliga resor på ideell basis. 

Enligt 3 punkten tillämpas lagen inte heller på kombinerade resetjänster som köps på basis av ett allmänt avtal om affärsresor. Med ett sådant allmänt avtal som nämns i bestämmelsen avses ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en annan fysisk eller juridisk person som agerar för ändamål som avser den egna affärs-, närings- eller yrkesverksamheten. Ett sådant avtal som avses i bestämmelsen ingås vanligen med en resebyrå tills vidare eller för en viss tid, och det omfattar flera resor som sker inom ramen för ett företags eller en annan organisations verksamhet.  

2 §.Resetjänst. I paragrafen definieras begreppet resetjänst. Med resetjänster avses transport av resenär, inkvartering, uthyrning av vissa motorfordon samt andra turisttjänster. Genom paragrafen genomförs artikel 3.1 i direktivet. 

Sådan transport av resenärer som avses i 1 punkten kan ske med t.ex. buss, tåg, båt eller flyg. Transporten kan också ske på annat sätt, t.ex. med taxi, med anropsbuss eller genom samåkning. Begreppet transport påverkas inte av tiden eller avståndet för transporten. En kort anslutningstransport från flygplatsen till hotellet kan vara en fristående resetjänst om den inte utgör en integrerad del av en annan resetjänst, t.ex. inkvarteringen. Däremot kan även en lång transport vara en integrerad del av inkvarteringstjänsten vid resmålet där avstånden är stora. 

Enligt 2 punkten avses med en resetjänst även inkvartering. Som sådan inkvartering som avses i paragrafen räknas emellertid inte inkvartering för boendeändamål, t.ex. i anslutning till långvariga resor för utbyteselever. Däremot kan en några veckor lång inkvartering i anslutning till en språkkurs anses utgöra sådan inkvartering som avses i paragrafen. 

Inkvartering som utgör en integrerad del av transporten av resenärerna räknas inte heller som en fristående resetjänst om transporten är huvudsyftet med tjänsten. Till exempel utgör inkvartering i en hytt under en båtresa inte någon fristående resetjänst om syftet är att transportera en resenär från en plats till en annan och inkvartering över natten på båten är en nödvändig del av resan. På grund av Finlands geografiska läge varar transporten av resenärer med båt till andra länder kring Östersjön vanligen så länge och infaller tidsmässigt så att resan även sker under natten, varför resenärerna vanligen utnyttjar möjligheten att använda hytt. Även om en resenär har en hytt till sitt förfogande under hela resan kan denna typ av inkvartering anses utgöra en integrerad del av transporten av resenären, och betraktas således inte som en fristående resetjänst. En plats i en sovvagn under en tågresa utgör inte heller sådan inkvartering som här avses. Det saknar betydelse om det är fråga om transport i en riktning eller returtransport. 

Om båtresans huvudsyfte snarast är rekreation och semesterfirande på båten i stället för transport av en resenär från en plats till en annan, kan den anses som en paketresa som inbegriper två fristående resetjänster, nämligen transport och inkvartering. Huruvida båtresan uppfyller definitionen av ”kryssning” i artikel 3 t i förordning (EU) nr 1177/2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar saknar betydelse vid en bedömning av om en båtresa omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde. 

Enligt 3 punkten är uthyrning av bilar, andra motorfordon eller motorcyklar också en fristående resetjänst. Med sådana bilar, andra motorfordon och motorcyklar som nämns i paragrafen avses sådana motorfordon som avses i artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG och sådana motorcyklar som kräver körkort för kategori A som avses i artikel 4.3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG. Fordon som avses i artikel 3.11 i direktiv 2007/46/EG är sådana fordon som framdrivs av egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim. Bestämmelserna i artikel 4.3 c i direktivet 2006/126/EG om vilka körkort som krävs för att framföra olika fordon och om villkoren för att få dessa körkort har genomförts genom 2 kap. 4 § 4 punkten i (386/2011) körkortslagen.  

Med en resetjänst enligt 4 punkten aves också andra turisttjänster som inte utgör en integrerad del av en sådan transport-, inkvarterings- eller uthyrningstjänst som avses i 1—3 punkten.  

Andra turisttjänster är ett brett begrepp. Andra turisttjänster kan vara t.ex. inträden till konserter, idrottsevenemang, utfärder eller evenemangsparker, guidade turer, skidpass och uthyrning av sportutrustning eller spabehandlingar. Utbildnings- samt hälso- och sjukvårdstjänster kan vanligen inte anses utgöra turisttjänster. Däremot ska kurser som närmast kopplas till semesterfirande, såsom tennis- eller golfkurser, anses utgöra turisttjänster. Tjänster som erbjuds av spa-anläggningar kan också vara sådana turisttjänster som avses i denna bestämmelse, om deras huvudsyfte är rekreation och inte behandling av sjukdom eller rehabilitering. 

Finansiella tjänster, som rese- eller trafikförsäkringar, betraktas inte som turisttjänster enligt skäl 17 i direktivet. 

En tjänst som utgör en integrerad del av en annan resetjänst räknas inte som en fristående resetjänst. Detta inbegriper t.ex. transport av bagage som en del av transporten av resenärer, mindre transporttjänster, såsom transport av resenärer som en del av en guidad tur, transporter mellan hotellet och flygplatsen som ingår i rumspriset, måltider, drycker och städning som tillhandahålls som en del av en inkvartering eller tillgång till utrymmen inom anläggningen såsom simbassäng, bastu, spa eller gym för hotellgäster, om detta ingår i inkvarteringspriset. Om tillgången till dessa utrymmen däremot förutsätter en tilläggsavgift är det fråga om andra turisttjänster.  

För att en annan turisttjänst tillsammans med en annan resetjänst ska utgöra en paketresa eller ett sammanlänkat researrangemang förutsätts det dock att turisttjänsten i fråga på det sätt som avses i 3 § 2 mom. eller 4 § 2 mom. står för en betydande del av de köpta resetjänsternas värde eller på annat sätt utgör ett väsentligt inslag i den helhet som tjänsterna bildar eller i övrigt marknadsförs som ett sådant inslag. 

3 §.Paketresa. Genom paragrafen genomförs artikel 3.2 i direktivet. I paragrafen definieras begreppet paketresa. 

Enligt 1 mom. avses med paketresa en kombination av minst två olika typer av resetjänster som köps för samma resa eller semester, om dessa tjänster kombinerats av en enda näringsidkare antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av resenären eller i enlighet med resenärens urval, innan ett enda avtal om alla tjänster ingåtts. Med paketresa avses dessutom separata avtal om enskilda resetjänster som ingås med tjänsteleverantörer när något av de villkor som anges i 1—5 punkten uppfylls. Bestämmelsen förutsätter inte att paketresan är arrangerad på förhand. 

Enligt 1 punkten bildar resetjänster en paketresa om tjänsterna köps från ett enda försäljningsställe och väljs ut innan resenären förbinder sig att betala dem, dvs. under samma bokningsprocess. Detta kan ske t.ex. genom att resenären samlar separata tjänster i sin varukorg innan han eller hon gör en bokning som gäller alla tjänster som valts. En förbindelse att betala omfattar både en faktisk betalning som görs direkt och en förbindelse att i ett senare skede betala de tjänster som valts. Bestämmelsen förutsätter inte att resenären förbinder sig att genast betala alla resetjänster som han eller hon har valt, utan betalningen kan t.ex. ske i form av delbetalningar. Med försäljningsställe avses här i enlighet med artikel 3.15 i direktivet fasta eller rörliga detaljhandelslokaler eller webbplatser för detaljförsäljning eller liknande försäljningsplatser online, inbegripet när webbplatserna för detaljförsäljning eller försäljningsplatserna online presenteras för resenärer som en enda försäljningsplats. Med försäljningsställe avses också en telefontjänst.  

Enligt 2 punkten bildar resetjänster en paketresa om tjänsterna marknadsförs eller debiteras till ett allomfattande eller totalt pris. Med ett allomfattande pris avses att de enskilda resetjänsterna har separata priser, men att ett enda sammanräknat pris debiteras för tjänsterna. Med totalt pris avses i sin tur att paketpriset innefattar alla tjänster och att priset för de enskilda tjänsterna inte specificeras.  

Enligt 3 punkten bildas en paketresa om tjänsterna marknadsförs med beteckningen ”paketresa” eller en liknande beteckning, som anger att det finns ett nära samband mellan resetjänsterna. Sådana liknande beteckningar kan vara t.ex. ”kombinerat erbjudande”, ”all inclusive” eller ”totalarrangemang”. 

Enligt 4 punkten är det också fråga om en paketresa om tjänsterna kombineras efter det att näringsidkaren med resenären har ingått ett avtal enligt vilket resenären har rätt att välja tjänster bland ett urval av olika typer av resetjänster. Ett exempel på detta är presentkort för paketresor. 

Enligt 5 punkten bildar olika resetjänster också en paketresa om tjänsterna köps från separata näringsidkare genom sådana länkade bokningsprocesser via internet där resenärens namn, betalningsuppgifter och e-postadress överförs från den näringsidkare som sålt den första resetjänsten till en annan näringsidkare och det avtal som gäller de resetjänster som dessa erbjuder ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats. 

Till skillnad från de övriga punkterna kan 5 punkten endast komma i fråga vid försäljning via internet. En kombination av resetjänster bildar en sådan paketresa som avses i punkten endast i det fall alla uppgifter som anges i punkten, dvs. resenärens namn, e-postadress och betalningsuppgifter, överförs från den första näringsidkaren till en annan. Om någon av dessa uppgifter saknas kan en kombination av tjänster i stället utgöra ett sammanlänkat researrangemang enligt 4 §. Betalningsuppgifterna kan t.ex. bestå av ett kreditkorts- eller kontonummer. En resenärs uppgifter får endast överföras från en näringsidkare till en annan om resenären har gett sitt samtycke till det.  

Enligt 2 mom. betraktas en kombination av en transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänst och andra turisttjänster dock inte som en paketresa, om de turisttjänster som ingår i kombinationen inte står för en betydande del av värdet av kombinationen eller inte på annat sätt utgör ett väsentligt inslag i kombinationen eller inte marknadsförs som ett sådant inslag. I enlighet med vad som anges i skäl 18 i ingressen till direktivet anses de andra turisttjänsterna utgöra en betydande andel av paketresan om de står för 25 procent eller mer av kombinationens värde. 

Sådana turisttjänster utgör inte heller en paketresa om de väljs och köps först efter det att fullgörandet av transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänsten har inletts. Om det exempelvis till en hotellinkvartering som bokas som en fristående tjänst tillförs andra turisttjänster efter resenärens ankomst till hotellet bildar detta inte en paketresa. 

4 §.Sammanlänkat researrangemang. I paragrafen definieras begreppet sammanlänkat researrangemang. Genom paragrafen genomförs artikel 3.5 i direktivet. 

Enligt 1 mom. avses med sammanlänkat researrangemang minst två olika typer av resetjänster köpta för samma resa eller semester vilka inte utgör en paketresa och om vilka en resenär ingår separata avtal med de enskilda tjänsteleverantörerna, om kombinationen uppfyller villkoren i 1 eller 2 punkten.  

Enligt 1 punkten är ett villkor att en näringsidkare underlättar resenärens separata urval och betalningar för var och en av resetjänsterna under en enda kontakt. En sådan kontakt som avses i bestämmelsen kan ske via tjänsteleverantörens webbplats, via en telefontjänst eller vid ett besök på tjänsteleverantörens försäljningslokal. Ett sådant researrangemang som avses i bestämmelsen skiljer sig från en paketresa framför allt genom att urvals- och bokningsprocesserna för de olika resetjänsterna är klart separata. Om en resenär exempelvis väljer flygresa och hotell innan han eller hon förbinder sig att betala dem är det fråga om en paketresa enligt 3 § 1 mom. 1 punkten. Om resenären däremot först väljer flygresa och förbinder sig att betala den och först därefter väljer hotell är det fråga om ett sammanlänkat researrangemang. 

För att det ska vara fråga om ett sammanlänkat researrangemang krävs det enligt formuleringen i direktivet separata urval och separata betalningar för var och en av resetjänsterna. Resenären kan emellertid välja tjänsterna separat och avtala om separat betalning av dem, men av någon orsak ändå betala dem tillsammans. Därför bör kombinerade resetjänster inte lämnas utanför lagens tillämpningsområde. Om en kombination i sådana fall inte uppfyller definitionen av paketresa kan det i stället vara fråga om ett sammanlänkat researrangemang enligt 1 punkten, eftersom avsikten inte har varit att lämna kombinerade resetjänster av den typ som beskrivs ovan utanför direktivets tillämpningsområde. 

För att det ska vara fråga om ett sådant researrangemang som avses i bestämmelsen krävs det att de olika resetjänsterna har valts och betalats under en och samma kontakt med ett försäljningsställe. Om resenären efter att ha valt och bokat en resetjänst avlägsnar sig från försäljningsstället eller bryter kontakten och senare väljer och bokar en annan resetjänst efter att ha återvänt till försäljningsstället utgör de olika tjänsterna inte ett sammanlänkat researrangemang enligt 1 punkten. Däremot kan det vara fråga om ett sammanlänkat researrangemang enligt 2 punkten. 

Enligt 2 punkten är det också fråga om ett i bestämmelsen avsett sammanlänkat researrangemang om en näringsidkare på ett riktat sätt underlättar köp av minst en ytterligare resetjänst från en annan näringsidkare. En förutsättning är emellertid att ett avtal med den andra näringsidkare ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats. I praktiken är det fråga om ett sådant underlättande av köp som avses i bestämmelsen t.ex. om länkade bokningsprocesser via internet används. Det underlättande av köp av en ytterligare resetjänst som avses i bestämmelsen ska vara kopplat till bokningen av de resetjänster som näringsidkaren i fråga erbjuder t.ex. på så sätt att det, när en resenär har köpt en flygresa på ett flygbolags webbplats, öppnas en länk via vilken resenären erbjuds inkvartering eller biluthyrning på resmålet. Om en näringsidkare i övrigt hjälper en resenär att köpa en resetjänst av en annan näringsidkare, t.ex. om hotellpersonal hjälper en resenär att boka en hyrbil, är det inte fråga om ett sammanlänkat researrangemang, dock under förutsättning att inkvarteringen har bokats mer än 24 timmar innan hyrbilen bokas. 

Enligt skäl 13 i direktivet kan underlättandet av ett sammanlänkat researrangemang baseras på en kommersiell länk som innefattar ett avtal om någon typ av ersättning mellan den näringsidkare som underlättar anskaffandet av ytterligare resetjänster och den andra näringsidkaren, där ersättningens storlek grundas till exempel på antalet klick eller på omsättning. En sådan kommersiell länk är dock inte något villkor för ett sammanlänkat researrangemang enligt 2 punkten. 

Det är fråga om ett sammanlänkat researrangemang enligt 2 punkten exempelvis när en resenär först bokar en flyg- eller tågresa och sedan i samband med bokningsbekräftelsen via en länk till en annan tjänsteleverantörs bokningswebbplats erbjuds att boka en ytterligare resetjänst på det valda resmålet, t.ex. hotellinkvartering, och resenären inom 24 timmar ingår ett avtal med leverantören av inkvarteringstjänsten. För att det ska vara fråga om ett sådant sammanlänkat researrangemang som avses i bestämmelsen krävs det inte att bokningsuppgifter som gäller resenärens första resetjänst, såsom resmål, avgångs- och ankomsttider eller antal resenärer, överförs till den andra tjänsteleverantören. Bestämmelsen kan tillämpas på såväl online- och telefonförsäljning som försäljning över disk.  

Enligt 2 mom. utgör transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänster kombinerade med övriga turisttjänster dock inte ett sammanlänkat researrangemang, om inte de köpta övriga turisttjänsterna står för en betydande del av de köpta resetjänsternas värde eller om de inte på något annat sätt utgör ett väsentligt inslag i den helhet som tjänsterna bildar eller inte marknadsförs som ett sådant inslag. Om de övriga turisttjänsterna står för 25 procent eller mer av det sammanlänkade researrangemangets värde bör dessa tjänster anses stå för en betydande andel av kombinationen. 

Om en resenär på egen hand och vid olika tidpunkter bokar olika resetjänster för en och samma resa eller semester är det inte fråga om ett sådant sammanlänkat researrangemang som avses i paragrafen, såvida inte villkoren i 2 punkten uppfylls. Som riktad försäljning räknas inte exempelvis sammanlänkade webbplatser som inte syftar till att sluta avtal med resenären, och inte heller länkar via vilka resenärerna uteslutande informeras om andra resetjänster på ett allmänt sätt. Det är t.ex. inte fråga om ett sammanlänkat researrangemang när ett hotell eller en evenemangsarrangör på sin webbplats inkluderar en förteckning över alla näringsidkare som erbjuder transporttjänster till hotellet eller evenemanget oberoende av eventuella bokningar. Om det på webbplatsen däremot endast finns länkar till några utvalda transporttjänsteleverantörers webbplatser kan det vara fråga om ett sammanlänkat researrangemang. Enligt skäl 12 i ingressen till direktivet är det inte heller fråga om sådan riktad försäljning som avses i bestämmelsen när cookies eller metadata används för att placera reklam på webbplatser. 

5 §.Övriga definitioner. Enligt 1 punkten avses med näringsidkare en fysisk person eller en enskild eller offentlig juridisk person som vid ingående av avtal som omfattas av tillämpningsområdet för lagen agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, oavsett om personen agerar i egenskap av researrangör, reseförmedlare, aktör som underlättar ett sammanlänkat researrangemang eller resetjänsteleverantör. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.7 i direktivet. Till skillnad från definitionen i direktivet nämns inte separat andra personer som agerar i en näringsidkares namn eller för dennes räkning. Detta är inte nödvändigt eftersom en näringsidkare enligt de civilrättsliga principerna i Finland ansvarar för åtgärder som vidtas av näringsidkarens anställda och andra företrädare samt ombud. 

Enligt 2 punkten avses med en researrangör en näringsidkare som kombinerar paketresor och säljer eller på annat sätt erbjuder dem antingen direkt eller genom en annan näringsidkare eller tillsammans med en annan näringsidkare eller som överför uppgifter om resenären till en annan näringsidkare genom sådana länkade bokningsprocesser via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten. Med de uppgifter som nämns i punkten avses resenärens namn, betalningsuppgifter och e-postadress. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.8 i direktivet. 

Enligt 3 punkten avses med en reseförmedlare en sådan annan näringsidkare än researrangören som säljer eller på annat sätt erbjuder paketresor som kombinerats av en researrangör. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.9 i direktivet. 

Enligt 4 punkten avses med resenär en person som avser att ingå ett avtal inom lagens tillämpningsområde med en näringsidkare som erbjuder resetjänster eller en person som har rätt att resa på grundval av ett sådant avtal. Avtalet kan ha ingåtts av någon annan person än resenären eller av en sammanslutning. Resenären kan t.ex. vara en anställd vid ett företag, när företaget har avtalat om resan med researrangören, eller en medlem i en förening, när medlemmen deltar i resan med stöd av ett avtal som föreningen ingått. En i bestämmelsen avsedd resenär kan också vara en person till vilken den person som ursprungligen ingick avtalet har överlåtit sin rätt enligt 13 §. Genom bestämmelsen genomförs definitionen av en resenär enligt artikel 3.6 i direktivet. Definitionen av en resenär begränsas inte till konsumenter, utan även andra personer, såsom affärsresande, kan vara en sådan resenär som avses i bestämmelsen. Om resetjänsterna har köpts på basis av ett allmänt avtal om affärsresor dock inte tillämpas denna lag med stöd av 1 § 3 punkten. 

Enligt 5 punkten avses med lämnande av information i varaktig form lämnande av information personligen antingen skriftligt eller elektroniskt så att mottagaren kan bevara och återge informationen i oförändrad form. Definitionen motsvarar definitionen av ”varaktigt medium” i artikel 3.11 i direktivet. 

Enligt 6 punkten avses med oundvikliga och extraordinära omständigheter sådana omständigheter som är utom kontroll för den som åberopar sådana, och vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.12 i direktivet.  

Enligt 7 punkten avses med hemtransport transport av resenären till avreseplatsen eller någon annan plats som avtalsparterna har kommit överens om. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.16 i direktivet. 

6 §.Bestämmelsernas tvingande natur. Enligt paragrafen är ett avtalsvillkor som till resenärens nackdel avviker från bestämmelserna i lagen utan verkan, om inte något annat föreskrivs i lagen. Däremot finns det inget hinder för att resenären genom avtalet får bättre förmåner än de som föreskrivs i lagen.  

Att ett avtalsvillkor är utan verkan innebär att villkoret inte påverkar avtalsförhållandet. Resenären behöver inte särskilt påpeka för researrangören eller reseförmedlaren att ett villkor är lagstridigt, och ett lagstridigt villkor kan inte bli giltigt ens om resenären uttryckligen godkänner det.  

Genom paragrafen genomförs artikel 23 i direktivet.  

2 kap. Informationsskyldigheter och ingående av paketreseavtal

7 §.Förhandsinformation. Genom paragrafen genomförs artikel 5 i direktivet. I paragrafen föreskrivs om vilken information som researrangören och reseförmedlaren ska lämna resenären innan ett paketreseavtal ingås. I direktivet används uttrycket ”paketreseavtal eller motsvarande erbjudande”. Med motsvarande erbjudande avses här t.ex. ett motbud från en annan part, som har godkänts av den part som fick motbudet. Närmare bestämmelser om innehållet i den information som ska lämnas enligt paragrafen utfärdas genom förordning av justitieministeriet.  

Paragrafen kompletterar informationsskyldigheter som föreskrivs någon annanstans i lag och i EU-bestämmelser.  

Enligt 1 mom. ska researrangören och reseförmedlaren innan ett paketreseavtal ingås lämna resenären ett formulär med standardinformation om resenärens lagenliga rättigheter samt information om de omständigheter som räknas upp i momentet. Enligt formuleringen i artikel 5.1 i direktivet ska researrangören och reseförmedlaren tillhandahålla resenären den information som anges i artikeln. Eftersom det inte kan anses ändamålsenligt att lämna samma information två gånger är det motiverat att tolka artikeln så att informationsskyldigheten enligt artikeln har fullgjorts när antingen researrangören eller reseförmedlaren har lämnat resenären informationen i fråga. Denna tolkning stöds av att man i motsvarande bestämmelse om informationsskyldighet i artikel 7 använder ordet ”eller”. Vanligen lämnas informationen av den aktör som resenären är i kontakt med när avtalet ingås, men både researrangören och reseförmedlaren ansvarar för att resenären får informationen.  

Enligt 1 och 2 punkten ska resenären informeras om vem som är researrangör och reseförmedlare samt få kontaktuppgifter till dessa. Enligt 3 punkten ska resenären informeras om de erbjudna resetjänsternas huvudsakliga egenskaper. Enligt 4 punkten ska resenären informeras om paketresans totalpris och eventuella tilläggskostnader samt betalningsvillkor. Enligt 5 punkten ska resenären informeras om minimiantalet resenärer som krävs och om följderna om minimiantalet inte uppnås inom utsatt tid. Enligt 6 punkten ska resenären få information om vilka resehandlingar som behövs för den aktuella resan. Enligt 7 punkten ska resenären även få information om rätten att frånträda paketreseavtalet före avresa enligt 15 §. Enligt 8 punkten ska resenären slutligen få information om obligatorisk eller frivillig reseförsäkring.  

I 2 mom. föreskrivs om lämnande av information när de resetjänster som ingår i en paketresa köps genom sådana bokningsprocesser via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten. Enligt bestämmelsen ska researrangören och den näringsidkare till vilken researrangören överfört resenärens uppgifter till resenären lämna information om de omständigheter som nämns i 1 mom. i fråga om de resetjänster de erbjuder.  

Enligt 3 mom. ska förhandsinformationen lämnas på ett klart, begripligt och tydligt sätt. Information som ges skriftligt, ska vara i en läsbar form. Standardinformation ska lämnas genom ett formulär, utom när ett paketreseavtal ingås per telefon. I det fallet ska informationen lämnas under samtalet innan avtalet ingås. Om man vid telefonförsäljning avtalar om att det egentliga paketreseavtalet ingås senare, t.ex. utifrån en offert som näringsidkaren skickar, kan den information som avses i bestämmelsen lämnas till kunden efter samtalet på det sätt som parterna kommer överens om.  

Att informationen ska lämnas på ett tydligt sätt innebär att informationen ska lämnas så att resenären lätt noterar den. Informationen får exempelvis inte placeras på baksidan av ett dokument i pappersform, om det inte tydligt framgår att alla dokument som ges till resenären är dubbelsidiga. Informationen får inte heller vara svårläslig p.g.a. textens storlek eller färg. 

Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas enligt 1 mom. utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Förordningen innehåller också bestämmelser om det formulär för standardinformation som ska ges till resenären.  

8 §.Förhandsinformationens bindande karaktär. Genom paragrafen genomförs artikel 6 i direktivet. I paragrafen föreskrivs om den bindande karaktären hos den information som lämnats med stöd av 7 § 1 mom. 1—5 och 7 punkten. Den förhandsinformation som anges i punkterna i fråga och som lämnats till resenären utgör en del av paketreseavtalet och får inte ändras, om inte avtalsparterna uttryckligen kommer överens om något annat. Den i 6 punkten avsedda informationen om resehandlingar gäller pass-, visum- och hälsobestämmelser som fastställts av myndigheterna på resmålet. Eftersom parterna av denna orsak inte kan avtala om dem utgör de inte en del av avtalet. 

9 §.Paketreseavtal. Genom paragrafen genomförs artikel 7.1 i tillämpliga delar och artikel 7.4 i direktivet. Enligt paragrafen ska paketreseavtal vara klart och begripligt utformade samt, om de är skriftliga, i en läsbar form. Artikel 7.4 i direktivet innehåller dessutom ett krav på att informationen ska tillhandahållas på ett tydligt sätt. Uttrycket ”läsbara” i momentet inbegriper detta krav. 

10 §.Bekräftelse av avtalsvillkor och av information. I paragrafen föreskrivs om bekräftelse av avtalsvillkoren och av den information som ges till resenären.  

Enligt 1 mom. ska researrangören eller reseförmedlaren i samband med att ett paketreseavtal ingås eller därefter utan obefogat dröjsmål ge resenären en kopia av avtalet eller en avtalsbekräftelse i varaktig form. Avtalet eller avtalsbekräftelsen ska innehålla information om de omständigheter som avses i 7 § 1 mom., särskilda önskemål från resenären som researrangören har godkänt, övriga avtalsvillkor, uppgift om researrangörens ansvar och skyldigheter samt information om resenärens rättigheter. Dessutom ska resenären ges behövlig handledning och kontaktinformation för utövande av rättigheterna. Genom momentet genomförs artikel 7.1 och 7.2 i direktivet.  

Enligt 2 mom. har resenären rätt att på begäran få en kopia av avtalet eller en avtalsbekräftelsen på papper, om avtalet har ingåtts så att båda parterna samtidigt är närvarande. I direktivets finsk- och svenskspråkiga version talas det här endast om en kopia av avtalet, men det är motiverat att tolka den engelskspråkiga versionen så att den avser både en kopia av avtalet och avtalsbekräftelsen. Eftersom det inte finns någon grund för att ge avtalsbekräftelsen en annan ställning än en kopia av avtalet, gäller den i momentet angivna rätten för resenären att få en kopia på papper förutom kopian av avtalet även avtalsbekräftelsen.  

Om det är fråga om ett sådant hemförsäljningsavtal som avses i 6 kap. 6 § i konsumentskyddslagen (38/1978), ska resenären ges ett exemplar av paketreseavtalet eller avtalsbekräftelsen på papper eller, med resenärens samtycke, i någon annan varaktig form. 

Om en paketresa uppkommer genom sådana länkade bokningsprocesser via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten ska researrangören ge resenären information om de särskilda önskemål från resenären som researrangören har godkänt och som avses i 1 mom. 2 punkten, researrangörens ansvar och skyldigheter enligt 4 punkten och resenärens rättigheter samt behövlig handledning och kontaktinformation för utövande av rättigheterna enligt 5 punkten. Uppgifterna ska ges utan dröjsmål efter det att researrangören i enlighet med 11 § har informerats om att en paketresa har uppkommit.  

I praktiken är det vanligt att en person bokar allas resor när flera personer reser tillsammans. I detta fall behöver de handlingar som avses i paragrafen inte lämnas separat till alla resenärer, utan det räcker att de lämnas till den person som företräder gruppen av resenärer. En persons behörighet att handla på någon annans vägnar fastställs enligt rättsprinciperna och bestämmelserna om fullmakt i rättshandlingslagen. 

Genom momentet genomförs artikel 7.1 och 7.3 i tillämpliga delar. 

Enligt 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om den information som ska ingå i ett paketreseavtal eller i en avtalsbekräftelse genom förordning av justitieministeriet. 

11 §.Skyldighet att lämna uppgifter till researrangören. Paragrafen gäller paketresor som uppkommer när resenären använder sådana länkade bokningsprocesser via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten när han eller hon sammanställer en paketresa. Genom paragrafen genomförs artikel 7.3 i direktivet.  

Enligt bestämmelsen ska den näringsidkare till vilken uppgifter om resenären har överförts genom en sådan bokningsprocess via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten och som ingått ett avtal om resetjänster med resenären, utan dröjsmål informera den näringsidkare som överfört uppgifterna om ingående av ett avtal som lett till att en paketresa har uppkommit. Näringsidkaren ska lämna den första näringsidkaren den information om den sålda tilläggstjänsten som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter som researrangör.  

Eftersom näringsidkaren för att fullgöra sin lagstadgade skyldighet måste lämna researrangören uppgifter om den sålda tilläggstjänsten, får näringsidkaren trots bestämmelserna om dataskydd lämna researrangören uppgifterna i fråga (artikel 6.1 c i dataskyddsförordning (EU) 2016/679). 

Den näringsidkare som överfört uppgifterna om resenären är när en paketresa uppkommit researrangör för hela paketresan och ansvarar bl.a. för att paketresan fullgörs och för att säkerhet ställs i händelse av obestånd. För att fullgöra dessa skyldigheter behöver researrangören detaljerade uppgifter om den sålda tilläggstjänsten och priset på den. 

12 §.Övrig information och handlingar som ska lämnas före resan. Genom paragrafen genomförs artikel 7.5 i direktivet. I paragrafen föreskrivs att researrangören ska tillhandahålla resenären nödvändiga resehandlingar, såsom biljetter och kvitton, samt information om transportförbindelser, tidtabeller och uppehåll. Researrangören ska tillhandahålla resenären de handlingar och den information som avses i paragrafen i god tid före resans början. Om en av medlemmarna i en grupp av resenärer har företrätt gruppen i kontakterna med researrangören, räcker det att den information och de handlingar som avses i paragrafen lämnas till företrädaren, om inget annat har avtalats när paketreseavtalet ingicks. 

Informationen kan ges skriftligen eller på något annat sätt som avtalas med resenären. Hur lång tid före resans början informationen och handlingarna i fråga ska lämnas till resenären beror på vilken typ av resa det är fråga om. 

3 kap. Ändring av paketreseavtal före resans början

13 §.Överlåtelse av paketreseavtal. Genom paragrafen genomförs artikel 9 i direktivet. Enligt 1 mom. har resenären rätt att överlåta sina rättigheter enligt paketreseavtalet till en annan person som uppfyller de villkor som eventuellt uppställts för deltagande i resan. 

Om en resa exempelvis endast har erbjudits en viss grupp av personer, t.ex. medlemmarna i en förening, är researrangören inte skyldig att godkänna att avtalet överlåts till en person som inte hör till gruppen i fråga. Även då deltagande i resan kräver att researrangören skaffar vissa handlingar, t.ex. gruppvisum, kan arrangören vägra att godkänna överlåtelsen om det inte längre är möjligt att skaffa den nya handlingen utan betydande olägenhet. Researrangören kan också vägra att överlåta avtalet till en person som p.g.a. av sin könstillhörighet inte kan använda den inkvartering som bokats för den ursprungliga resenären. 

Enligt momentet ska researrangören i varaktig form informeras om överlåtelsen av paketreseavtalet till en annan person senast sju dagar före resans början. Denna information kan dock även lämnas senare, om det inte förorsakar researrangören oskälig olägenhet.  

Enligt 2 mom. får researrangören ta ut en ersättning för överlåtelsen av paketreseavtalet. Enligt bestämmelsen får ersättningen högst motsvara de faktiska kostnader som överlåtelsen förorsakat researrangören och den får inte vara oskälig. Bedömningen av vad som är oskäliga kostnader ska vara objektiv. Sådana kostnader som avses i bestämmelsen är exempelvis ersättning till en underleverantör för att byta ut resenärens namn eller för avbokning av en biljett och utfärdande av en ny biljett. Researrangören ska informera överlåtaren av paketreseavtalet om de kostnader som överlåtelsen medfört och tillhandahålla överlåtaren bevis för dem.  

Överlåtaren och förvärvaren är enligt 3 mom. solidariskt ansvariga för att resans pris och den ersättning som eventuellt tas ut betalas till researrangören. Researrangören är därmed inte skyldig att till överlåtaren betala tillbaka resans pris eller den del av priset som överlåtaren redan har betalat innan avtalet överförs, om inte förvärvaren av överlåtarens rätt redan har betalat priset och den ersättning för kostnader som tas ut enligt 2 mom. Om resans pris eller ersättningen för tilläggskostnaderna inte har betalats får researrangören välja om betalningen ska göras av överlåtaren eller förvärvaren av överlåtarens rätt. 

14 §.Researrangörens rätt att ställa in resan. För att genomföra en resa kan researrangören ha som villkor att ett minimiantal resenärer ska uppnås. Enligt 1 mom. ska det minimiantal resenärer som krävs för att en resa ska genomföras och den tidsfrist inom vilken information ska ges om att resan ställts in anges i avtalsvillkoren. I momentet föreskrivs också om minimitidsfrister för information om att resan ställts in, vilka är beroende av resans längd och inte får underskridas i avtalet. Genom momentet genomförs artikel 12.3 a i direktivet. 

Enligt 2 mom. har researrangören rätt att ställa in resan även i det fall oundvikliga och extraordinära omständigheter hindrar researrangören från att genomföra resan på avtalat sätt. Resenären ska informeras om en inställd resa utan obefogat dröjsmål före resans början. Genom momentet genomförs artikel 12.3 a i direktivet. 

De oundvikliga och extraordinära omständigheter som avses i momentet definieras i 5 § 6 punkten. Enligt definitionen avses med oundvikliga och extraordinära omständigheter sådana omständigheter som är utom kontroll för den som åberopar sådana, och vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. 

Researrangören har rätt att ställa in resan t.ex. till följd av en krigshandling, naturkatastrof, strejk eller motsvarande situation på eller i närheten av resmålet om arrangörens möjligheter att uppfylla avtalet väsentligen försvåras på grund av dessa omständigheter. Resan får ställas in t.ex. om de avtalsenliga anslutande transporterna till resmålet förhindras av krigshandlingar. Även om viktiga tjänster, såsom tillgången till el eller vatten, avbryts på resmålet exempelvis till följd av en naturkatastrof eller strejk har researrangören rätt att ställa in resan. Däremot berättigar en strejk bland personalen på det hotell som researrangören anlitar vanligen inte arrangören att ställa in resan, eftersom ersättande inkvartering normalt kan ordnas. Om strejken även omfattar personalen på andra motsvarande inkvarteringsställen på resmålet är det dock möjligt att ställa in resan. Det kan också vara fråga om en sådan situation som avses i momentet t.ex. när ett kryssningsfartyg har skadats och blivit obrukbart, eftersom resenären vanligen väljer en semesterkryssning utifrån fartygets standard och det kan vara svårt att ersätta ett obrukbart fartyg med ett annat fartyg av samma standard. 

Researrangören kan också ställa in en resa om resan inte kan genomföras utan att resenärens liv eller hälsa äventyras. I detta fall krävs det inte att omständigheten i fråga påverkar researrangörens möjligheter att i övrigt uppfylla avtalet. En orsak till att en resa ställs in kan t.ex. vara en allvarlig och smittsam sjukdom som oväntat brutit ut på resmålet eller allvarliga oroligheter som även kan äventyra utomståendes säkerhet. I detta fall kan researrangören inte genomföra resan på avtalat sätt, dvs. utan att äventyra resenärernas säkerhet. 

Vid en bedömning av om researrangören har rätt att ställa in en resa på grund av resenärernas säkerhet kan eventuella reserekommendationer som myndigheterna har utfärdat beaktas. Utrikesministeriet utfärdar landsspecifika resemeddelanden med information om säkerhetsläget, där ministeriet t.ex. kan rekommendera att man undviker icke nödvändiga eller alla resor till området eller att man lämnar landet. Institutet för hälsa och välfärd kan också ge rekommendationer om resor till områden där en epidemi som kan vara farlig för resenärernas hälsa har brutit ut. Även Finlands beskickningar utomlands kan på sina egna webbplatser eller i de sociala medierna informera om händelser som tillfälligt eller kortvarigt påverkar resesäkerheten. 

Researrangören ska utan obefogat dröjsmål före resans början informera resenären om att en resa ställts in med stöd av 2 mom.  

I 16 § föreskrivs om återbetalning. När en researrangör ställer in en resa på de grunder som anges i denna paragraf är arrangören inte skyldig att ersätta resenären för utgifter som omedelbart hänför sig till resan och som blivit onyttiga till följd av att resan ställs in, såsom kostnader för visum eller anslutningstransporter.  

15 §.Resenärens rätt att frånträda avtalet före resans början. Enligt 1 mom. har en resenär rätt att frånträda ett paketreseavtal när som helst före resans början. Resenären behöver inte meddela researrangören varför avtalet frånträds. 

Enligt 2 mom. får researrangören emellertid av en resenär som frånträder avtalet ta ut en skälig och motiverad avbokningsavgift. Informationen om resenärers rätt att frånträda avtal genom att betala en skälig avbokningsavgift hör till den information som enligt 7 § ska lämnas till resenären innan ett paketreseavtal ingås och som enligt 8 § blir en del av avtalet. Researrangörens prestation kan vara felaktig på det sätt som avses i 21 § 2 punkten, om researrangören har försummat att ge information om avbokningsavgiften.  

Researrangören har dock ingen rätt till avbokningsavgift, om resenären frånträder avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet, vilka i väsentlig grad påverkar transporten av resenärer till resmålet eller annars påverkar fullgörandet av paketresan på avtalat sätt. De omständigheter som avses i bestämmelsen kan var t.ex. krig, andra allvarliga säkerhetsproblem som terrorism, större risker för människors hälsa som utbrott av en allvarlig sjukdom vid resmålet eller naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar eller väderförhållanden som gör det omöjligt att resa säkert till resmålet enligt överenskommelse i paketreseavtalet. Huruvida ovan nämnda förutsättningar för rätt till frånträdande av avtal finns bedöms enligt samma grunder som de som anges i 14 § i detaljmotiveringen när det gäller researrangörens rätt att ställa in resan på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter. Resenären har inte rätt att frånträda avtalet utan avbokningsavgift om resenären har varit medveten om en i bestämmelsen avsedd situation redan när avtalet ingåtts.  

Enligt 2 mom. har researrangören inte heller rätt till avbokningsavgift i det fall resenären frånträder avtalet på grund av att han eller hon har vägande skäl att anta att researrangörens prestation kommer att ha ett betydande fel. Direktivet innehåller ingen bestämmelse om resenärers rätt att på grundval av ett befarat avtalsbrott frånträda avtalet utan att betala avbokningsavgift. Syftet med bestämmelsen om resenärers rätt att frånträda avtalet i direktivet är dock inte att påverka den rätt att på denna grund frånträda avtalet som resenären enligt allmän avtalsrätt har. Resenären kan ha en sådan rätt till frånträdande som avses i bestämmelsen t.ex. om allvarliga brister eller uppenbar okunnighet nyligen har uppdagats i fråga om researrangörens motsvarande prestationer och det finns vägande skäl att anta att också den avtalade resan kommer att ha väsentliga fel. Om resenären t.ex. får veta att det hotell i vilket researrangören har sålt inkvartering till honom eller henne fortfarande byggs och det inte är sannolikt att byggnadsarbetet kommer att färdigställas före den planerade resan, har resenären med stöd av denna bestämmelse rätt att frånträda paketreseavtalet utan att betala avbokningsavgift. 

Om resenären frånträder avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter eller på grund av ett befarat avtalsbrott har resenären rätt att få tillbaka hela det belopp som han eller hon har betalat för paketresan i enlighet med 16 §. Researrangören har inte rätt att från det belopp som ska återbetalas dra av expeditionsavgifter eller eventuella avgifter som researrangören har betalat för resenären till andra parter. Om resenären frånträder avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter, har han eller hon dock inte enligt artikel 12.2 i direktivet rätt till tilläggsersättning, såsom ersättning för visum som blivit onyttigt eller skadestånd enligt 29 §.  

I 3 mom. föreskrivs närmare om hur den avbokningsavgift som tas ut av resenären fastställs. Avbokningsavgiften får högst motsvara paketresans pris, med avdrag för kostnadsbesparingar på grund av frånträdandet och intäkter från det alternativa utnyttjandet av resetjänsterna. Om det i paketreseavtalet har avtalats om standardiserade avboningsavgifter, ska avgiften vara skälig och grunda sig på tidpunkten för frånträdandet av avtalet samt förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Researrangören ska på resenärens begäran lägga fram en motivering av beloppet av avbokningsavgiften. Avbokningsavgiften får inte vara större än de verkliga kostnader som orsakats researrangören, och avgiften ska fastställas utan beaktande av researrangörens uteblivna rörelsevinst. 

Genom paragrafen genomförs artikel 12.1 och 12.2 i direktivet i tillämpliga delar. 

16 §.Återbetalningar till resenären. I paragrafen föreskrivs om återbetalning av de belopp som resenären betalat, om researrangören frånträder paketreseavtalet med stöd av 14 § eller resenären frånträder avtalet med stöd av 15 §. Researrangören ska återbetala beloppet utan obefogat dröjsmål och senast 14 dagar från det att paketreseavtalet frånträtts. Om resenären frånträder avtalet får researrangören dock dra av en avbokningsavgift enligt 15 § 2 och 3 mom. från det belopp som återbetalas. Om researrangören lyckas sälja de avbeställda resetjänsterna till en annan resenär eller får återbetalning t.ex. för förhandsbokningsavgifter som researrangören har betalat till hotellet senare än 14 dagar efter att paketreseavtalet har frånträtts, ska researrangören till denna del återbetala det belopp som den resenär som avbokat resan har betalat 14 dagar från det att resetjänsterna i fråga har sålts till en annan resenär eller researrangören har fått återbetalningen. 

Om resenären har avbokat resan på grund av sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter eller på grund av ett sådant befarat avtalsbrott som avses i 15 § 2 mom. har researrangören ingen rätt att ta ut avbokningsavgift. För tydlighetens skull bör det ännu nämnas att en resenär som avbokar sin resa på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter inte har rätt till tilläggsersättningar enligt artikel 12.2 i direktivet. 

I motsats till vad som anges i 11 § 2 mom. i den gällande lagen är en researrangör som avbokar en resa på de grunder som anges i den föreslagna 14 § inte skyldig att ersätta resenären för de utgifter som omedelbart hänför sig till resan och som blivit onyttiga till följd av att resan avbokats, såsom kostnader för anskaffning av visum eller anslutningstransport.  

Genom paragrafen genomförs artikel 12.2 och 12.4 i direktivet.  

17 §.Andra betydande ändringar i avtal än prisändringar. I paragrafen föreskrivs om betydande ändringar som researrangören gör i paketreseavtalet och som gäller andra avtalsvillkor än priset. Genom paragrafen genomförs artikel 11.2—11.5 i direktivet i tillämpliga delar. 

Eftersom paketresor ofta köps långt före resans början finns det risk för att det uppstår oförutsedda händelser på grund av vilka researrangören måste ha rätt att göra ensidiga ändringar i paketreseavtalet. Resenären ska emellertid då ha rätt att frånträda avtalet om researrangören gör betydande ändringar i någon av resetjänsternas huvudsakliga egenskaper.  

Enligt 1 mom. ska researrangören utan obefogat dröjsmål på ett klart, tydligt och begripligt sätt meddela resenären, om researrangören innan resan börjar måste göra betydande ändringar i de huvudsakliga egenskaperna hos resetjänsterna eller om researrangören inte kan uppfylla de särskilda önskemål från resenären som researrangören har godkänt. Med de huvudsakliga egenskaperna hos resetjänsterna avses här de egenskaper som nämns i artikel 5.1 a leden i—viii i direktivet. 

Som betydande ändringar ur resenärens synvinkel kan betraktas exempelvis sådana ändringar i avgångs- eller ankomsttiderna som orsakar resenären betydande svårigheter eller extra kostnader, såsom omorganiseringar av transport eller inkvartering. Även en ändring av transportmedel som förlänger resetiden avsevärt, ändring av dagsflyg till nattflyg exempelvis så att ankomsten i motsats till vad som avtalats sker först efter midnatt i stället för på eftermiddagen, ändring av resmål samt ändring av inkvartering som innebär en klar standardsänkning kan betraktas som en sådan betydande ändring som avses i bestämmelsen. 

Hur betydande en ändring är ska bedömas även med hänsyn till resenärens individuella behov och de särskilda önskemål från resenären som inkluderats i paketreseavtalet. En ändring kan anses vara betydande om t.ex. en inkvartering som marknadsförts som tillgänglig inkvartering för en person med nedsatt rörlighet ändras till ett icke-tillgängligt alternativ, en guidad resa ändras till en icke-guidad resa eller utfärder som är väsentliga med tanke på resans ändamål uteblir. Även ändringar som på ett väsentligt sätt ändrar resans karaktär kan anses vara betydande. Som exempel kan nämnas fall där researrangören för en barnfamilj har marknadsfört ett hotell med simbassänger för barn, lekplatser och en barnklubb men familjen i stället inkvarteras på ett hotell som inte erbjuder sådana tjänster och det inte finns liknande tjänster att tillgå i närheten utan extra kostnader. 

Enligt 2 mom. ska researrangören meddela resenären om ändringar. Meddelandet ska lämnas i varaktig form och av meddelandet ska framgå vilka ändringar researrangören avser göra, huruvida ändringarna försämrar paketresans kvalitet eller sänker dess värde samt hur stort prisavdrag resenären får på grund av ändringarna. I meddelandet ska det också nämnas att resenären anses ha godkänt de föreslagna ändringarna om resenären inte inom en i meddelandet nämnd skälig tid meddelar att han eller hon frånträder avtalet.  

Om researrangören gör betydande ändringar i paketreseavtalet kan researrangören erbjuda resenären en alternativ paketresa i det fall att resenären inte godkänner de ändringar som ska göras i det ursprungliga paketet och frånträder avtalet. Researrangören är emellertid inte skyldig att erbjuda ett alternativt resepaket. Den meddelande som lämnas till resenären ska innehålla korrekta uppgifter om den erbjudna alternativa paketresan och dess pris. 

Det i 1 mom. angivna kravet att informationen ska ges på ett klart, tydligt och begripligt sätt gäller också information enligt 2 mom.  

Enligt 3 mom. har resenären på grund av ändringarna rätt att frånträda avtalet genom att informera researrangören om detta inom den tidsfrist som nämns i det meddelande som avses i 2 mom. Researrangören ska återbetala alla betalningar utan obefogat dröjsmål och senast 14 dagar efter det att resenären frånträtt avtalet. Separata bestämmelser om resenärens rätt till skadestånd finns i 29 §. 

Om resenären frånträder avtalet i enlighet med 3 mom. får ingen sådan avbokningsavgift som avses i 15 § tas ut av resenären. Resenären ha också rätt till skadestånd för skador som orsakats av att resan avbokats. Skador som kan ersättas är t.ex. kostnader som blivit onyttiga på grund av den inställda resan, såsom kostnader för anskaffning av visum och anslutningsresor.  

Enligt 4 mom. anses resenären som inte har frånträtt avtalet ha godkänt ändringarna. Resenären har då rätt till prisavdrag som motsvarar en försämring i paketresans kvalitet eller minskningen i researrangörens kostnader. 

Enligt artikel 11.3 c tillämpas följder i enlighet med nationell lagstiftning om resenären underlåter att svara inom utsatt tid efter att researrangören har informerat honom eller henne om möjligheten att frånträda avtalet på grund av de ändringar som ska göras i det. För att undvika situationer där resenärer går miste om en köpt paketresa t.ex. på grund av att de inte har märkt researrangörens meddelande bland all övrig post eller att de haft bråttom och därför underlåtit att svara anses det vara ändamålsenligt att passivitet från resenärens sida inte tolkas som att avtalet har frånträtts. I motsats till vad som i allmänhet gäller inom konsumenträtt tolkas passivitet från resenärens sida alltså som att resenären har godkänt de betydande ändringar som näringsidkaren ensidigt gör i huvudegenskaperna hos de resetjänster som erbjuds. Resenären ska dock på ett klart och begripligt sätt i ett meddelande om ändringar i avtalsvillkoren informeras om vad ett passivt förhållningssätt leder till, och resenären ska ha sådan rätt till prisavdrag som anges ovan.  

18 §.Prisändringar. I paragrafen föreskrivs om de förutsättningar som ska uppfyllas för att researrangören ska kunna ändra priset på en resa efter att avtalet ingåtts. Utgångsläget är att ett avtalat pris endast kan ändras på i lagen föreskrivna grunder och under förutsättning att parterna har kommit överens om detta i paketreseavtalet. Genom paragrafen genomförs artikel 10 i direktivet. 

Enligt 1 mom. får researrangören i avtalsvillkoren förbehålla sig rätten att höja resans pris efter det att avtalet ingåtts, om det i avtalsvillkoren anges att resenären har lagenlig rätt till prisavdrag på samma grund. I avtalsvillkoren ska det anges hur prisändringar beräknas. En prishöjning får inte vara större än kostnadsstegringen och får enbart basera sig på de kostnadsfaktorer som specificeras i momentet. 

Enligt 1 punkten får en prishöjning basera sig på en sådan ändring i transportkostnaderna som beror på priserna på bränsle eller andra energikällor. 

Enligt 2 punkten får en prishöjning basera sig på en ändring i skatter som avser resetjänsterna eller avgifter som tredje parter tar ut för resetjänsterna. Exempel på sådana avgifter är avgifter som hänför sig till användningen av flygplatser eller hamnar. Skatterna och avgifterna kan ha påförts av myndigheterna i Finland eller i destinationslandet. 

Enligt 3 punkten får en prishöjning basera sig på en sådan valutakursändring som är relevant för paketresan.  

Enligt 2 mom. får researrangören höja priset endast om den meddelar resenären om höjningen i varaktig form senast 20 dagar före resans början och att det i meddelandet klart och begripligt redogörs för prishöjningens storlek, grund och beräkningssätt. Efter det kan priset på paketresan inte längre höjas, även om kostnaderna enligt 1 mom. skulle stiga. 

I 3 mom. konstateras att om priset höjs med mer än 8 procent av paketresans totalpris ska researrangören i ett meddelande enligt 2 mom. dessutom ange att resenären har rätt att utan avbokningsavgift frånträda avtalet inom en skälig tid. På prishöjningar tillämpas då dessutom vad som föreskrivs i 17 § 3 mom. Enligt bestämmelsen i fråga ska researrangören om resenären frånträtt avtalet återbetala alla betalningar utan obefogat dröjsmål och senast 14 dagar efter det att resenären frånträtt avtalet. Researrangören har då inte rätt att av resenären ta ut en sådan avbokningsavgift som avses i 15 §. Resenären kan också ha rätt till skadestånd enligt 29 §. 

När de kostnader som avses i 1 mom. minskar ska prisavdraget på paketresan enligt 4 mom. minst motsvara minskningen av kostnaderna. Researrangören får dock från prisavdraget dra av de faktiska administrationskostnader som förorsakas av återbetalningen. Researrangören ska på resenärens begäran lägga fram bevis för dessa administrationskostnader. Om kostnaderna har minskat har resenären rätt till ett prisavdrag som motsvarar minskningen av kostnaderna fram till resans början. Till skillnad från prishöjningar har beviljandet av prisavdrag inte begränsats till 20 dagar före resans början. 

19 §.Obetydliga ändringar. Enligt paragrafen får en researrangör före resans början göra andra ändringar än sådana betydande ändringar som avses i 17 § och sådana prisändringar i ett paketreseavtals villkor som avses i 18 § förutsatt att researrangören i avtalsvillkoren har förbehållit sig rätten att göra sådana ändringar och förutsatt att ändringen är av ringa betydelse. Researrangören ska dessutom i varaktig form informera resenären om ändringen på ett klart, tydligt och begripligt sätt.  

I den svenskspråkiga versionen av direktivet används begreppet ”obetydlig”. I den föreslagna bestämmelsen används på svenska begreppet ”av ringa betydelse”, som bättre anses motsvara begreppet ”insignificant” i den engelskspråkiga texten.  

Som ändringar av ringa betydelse kan betraktas sådana ändringar som är obetydliga med tanke på resan som helhet och som resenären med hänsyn till resmålets eller resans karaktär rimligen kan ha varit beredd på. Ett exempel på en ändring av ringa betydelse är att en utfärd som ingår i en paketresa ställs in, om resan inkluderar flera utfärder.  

Resenären har inte rätt att häva avtalet på grund av ändringar av ringa betydelse. Resenären har inte heller rätt till prisavdrag eller skadestånd. 

Genom paragrafen genomförs artikel 11.1 i direktivet. 

Direktivet innehåller inga separata bestämmelser om ändringar som är större än obetydliga, men ändå inte betydande på det sätt som avses i 17 §. Denna typ av ändringar ger inte resenären rätt att frånträda paketreseavtalet, men det kan anses vara fråga om ett i 21 § avsett fel i researrangörens prestation på basis av vilket resenären har rätt till prisavdrag och skadestånd. 

4 kap. Genomförande av paketresa

20 §.Researrangörens ansvar för att avtalet fullgörs. Enligt paragrafen ansvarar en researrangör gentemot resenären för att ett paketreseavtal fullgörs också i de fall när researrangören anlitar någon annan aktör för fullgörandet av avtalet. Med någon annan aktör avses t.ex. hotellägaren eller det transportföretag som ansvarar för transporten av resenärerna. 

Genom paragrafen genomförs artikel 13.1 i direktivet. 

21 §.Fel i researrangörens prestation. Enligt 1 punkten är researrangörens prestation felaktig om resetjänsterna inte motsvarar det som överenskommits. Enligt den föreslagna 8 § utgör också den förhandsinformation som lämnats en del av avtalet, om inte avtalsparterna uttryckligen kommer överens om något annat. Huruvida ett fel förekommer bedöms således också på basis av den förhandsinformation som lämnats. Den definition av fel som använts i paragrafen motsvarar till sin innebörd definitionen ”bristande överensstämmelse” i artikel 3.13 i direktivet, dvs. utebliven eller bristande fullgörelse av de resetjänster som ingår i en paketresa. 

Som ett sådant fel som avses i paragrafen kan betraktas alla avvikelser från en avtalsenlig prestation, bland annat fördröjd transport eller uteblivna eller bristfälligt genomförda tjänster. När det gäller felaktig information ska det dock beaktas vilken betydelse informationen har för resenären i fråga. Om t.ex. ett särskilt program för barn som presenteras som en huvudsaklig egenskap hos resetjänsterna inte ordnas kan endast den som reser med ett barn hänvisa till felet.  

Enligt 2 punkten är researrangörens prestation felaktig också om researrangören har försummat att ge resenären den information som avses i 7 § och detta kan antas ha påverkat resenärens beslut. Försummad skyldighet att ge information innebär således inte alltid en felaktig prestation från researrangörens sida. I bestämmelsen förutsätts att försummelsen kan antas ha påverkat resenärens beslut. Om researrangören t.ex. inte har gett all nödvändig information om inkvarteringsarrangemangen och resenären skulle ha valt en annan typ av inkvartering eller en helt annan resa om han eller hon hade fått den korrekta informationen kan prestationen anses vara felaktig.  

Enligt 3 punkten är researrangörens prestation felaktig också om researrangören har försummat sin skyldighet enligt 33 § 1 mom. att tillhandahålla resenären assistans.  

Genom 2 och 3 punkten genomförs artikel 25 om sanktioner i direktivet. 

22 §.Reklamation. Genom paragrafen genomförs artikel 13.2 och 13.4 i direktivet. I direktivet konstateras inget om vilka följder underlåtenhet att göra reklamation får, men i skäl 34 i ingressen till direktivet konstateras att denna underlåtenhet får tas i beaktande vid fastställande av lämplig prissänkning eller ersättning för skador i den utsträckning sådant meddelande hade inneburit att skadan hade kunnat undvikas eller minskas.  

Enligt 1 mom. ska resenären utan obefogat dröjsmål med beaktande av omständigheterna underrätta researrangören om ett fel. Om felet inte behöver avhjälpas omedelbart, ska resenären ange en skälig tid för avhjälpandet av felet. 

Reklamationen kan göras muntligt eller skriftligt och enligt 35 § kan den också göras till reseförmedlaren, som utan obefogat dröjsmål ska vidarebefordra den till researrangören.  

Enligt 2 mom. får resenären inte åberopa ett fel, om resenären inte underrättar researrangören om felet i enlighet med 1 mom. Även om resenären skulle ha underlåtit att göra reklamation, får han eller hon dock åberopa fel, om researrangören eller någon annan aktör som researrangören har anlitat vid fullgörandet av avtalet har handlat grovt vårdslöst eller i strid med tro och heder. 

Resenären ska göra reklamationen utan obefogat dröjsmål. Faktorer som ska beaktas är dock resenärens möjligheter att i praktiken lämna reklamationen samt felets art och researrangörens behov av att få kännedom om felet. Det kan vara viktigt för researrangören att så fort som möjligt få information om felet så att arrangören kan avhjälpa det. När det är fråga om ett fel som omedelbart kan avhjälpas under resan ska reklamationen göras redan under resan. Om resenären lämnar meddelandet om ett sådant fel först efter resan kan han eller hon på grund av försummelsen förlora sin rätt till prisavdrag eller skadestånd. 

I vissa situationer kan resenären åberopa fel även om han eller hon inte har meddelat om felet på det sätt som förutsätts i 1 mom. Bestämmelsen gäller sådana fall där researrangören har handlat grovt vårdslöst eller i strid med tro och heder. Bestämmelsen tillämpas också om den som har handlat på ovan nämnt sätt är en annan näringsidkare som researrangören har anlitat vid fullgörandet av avtalet, t.ex. en hotellägare eller ett transportföretag. Researrangörens vårdslöshet kan vara grov om researrangören t.ex. försummar att boka plats för resenären i ett transportmedel eller på ett hotell. Det kan vara fråga om ett förfarande i strid med tro och heder t.ex. om researrangören låter bli att före resan informera resenären om en omständighet som kommit till arrangörens kännedom och till följd av vilken resan inte kan genomföras på avtalat sätt. 

23 §.Avhjälpande av fel. I paragrafen föreskrivs om researrangörens skyldighet att avhjälpa ett fel i sin prestation och resenärens rätt att själv avhjälpa ett fel. Genom paragrafen genomförs artikel 13.3 och delvis 13.4 i direktivet. 

Enligt 1 mom. ska researrangören avhjälpa felet omedelbart eller, om omedelbart avhjälpande inte behövs, inom en av resenären angiven skälig tid och på ett sådant sätt att detta inte orsakar resenären kostnader eller väsentlig olägenhet. Om researrangören förklarar att researrangören inte kommer att avhjälpa felet, eller om felet inte avhjälps omedelbart eller inom en av resenären angiven skälig tid, har resenären rätt att göra det själv. Resenären har då rätt att av researrangören få ersättning för de kostnader som avhjälpandet av felet förorsakar.  

Med avhjälpande av fel avses alla åtgärder genom vilka man försöker få researrangörens prestation att överensstämma med avtalet. Resenären kan även om felet avhjälps ha rätt till prisavdrag enligt 28 § under den tid felet varar samt skadestånd. Researrangören ska korrigera felet utan att det orsakar resenären kostnader eller väsentlig olägenhet. Om researrangören t.ex. flyttar resenären till ett dyrare hotell till följd av brister i tjänsterna på det avtalade hotellet behöver resenären inte ersätta prisskillnaden eller transporten till det andra hotellet. 

Det är omöjligt att på ett heltäckande sätt definiera den skäliga tid för avhjälpande av ett fel som avses i momentet, eftersom felens art och deras betydelse för resenären samt researrangörens möjligheter att avhjälpa felen varierar från fall till fall. I vissa fall, i synnerhet om felet måste avhjälpas omedelbart och researrangören inte gör det, får resenären själv avhjälpa felet utan att ange någon tidsfrist för researrangören. Detta gäller t.ex. sådana situationer där resenären blir tvungen att åka taxi för att hinna i tid till sitt flyg på grund av att den busstransport som researrangören erbjuder blivit försenad.  

Enligt 2 mom. är researrangören inte skyldig att avhjälpa ett fel i sin prestation, om det är omöjligt att avhjälpa felet eller avhjälpandet skulle orsaka oskäliga kostnader för researrangören. Kostnadernas oskälighet ska bedömas med beaktande av felets omfattning och värdet av resetjänsterna i fråga. Om resenären själv avhjälper ett fel i researrangörens prestation är researrangören inte skyldig att ersätta de kostnader som detta orsakar resenären, om kostnaderna för avhjälpandet av felet är oskäliga. När en researrangör utövar den rätt att vägra som anges i detta moment har resenären rätt till prisavdrag och skadestånd på det sätt som föreskrivs i 28 och 29 §.  

24 §.Erbjudande av alternativa tjänster. I paragrafen föreskrivs om erbjudande av alternativa tjänster när en betydande del av resetjänsterna inte kan fullgöras i enighet med vad som överenskommits. 

Enligt 1 mom. ska researrangören i sådana fall, utan extra kostnader för resenären, erbjuda lämpliga alternativa arrangemang för att resan ska kunna fortsätta. Sådana arrangemang ska om möjligt vara av minst samma kvalitet som de överenskomna resetjänsterna. Skyldigheten att erbjuda alternativa arrangemang gäller också fall där resenärens återresa till avreseplatsen inte sker på överenskommet sätt.  

I 2 mom. konstateras att om en paketresa som innehåller alternativa arrangemang uppvisar en lägre kvalitet än den paketresa som paketreseavtalet avser, ska researrangören bevilja resenären ett lämpligt prisavdrag.  

Genom paragrafens 1 och 2 mom. genomförs första och andra stycket i artikel 13.5 i direktivet. 

Enligt 3 mom. får resenären avvisa erbjudna alternativa arrangemang, om de inte är jämförbara med det som överenskommits i paketreseavtalet eller om det prisavdrag som beviljas är otillräckligt. Om resenären avvisar alternativa arrangemang eller om det inte är möjligt att erbjuda sådana, har resenären rätt till lämpligt prisavdrag och skadestånd även i det fall att han eller hon inte häver avtalet. Om resenären utan ovan nämnda godtagbara grunder avvisar de alternativa arrangemang som erbjuds har han eller hon inte rätt till skadestånd eller prisavdrag.  

Genom 3 mom. genomförs tredje stycket i artikel 13.5 och andra stycket i artikel 13.6 i direktivet.  

25 §.Hävning av avtalet under resan. Om researrangörens prestation innehåller ett fel som har en betydande inverkar på genomförandet av paketresan och researrangören inte avhjälper felet inom en av resenären angiven skälig tid har resenären enligt paragrafen rätt att häva avtalet. Om resenären häver avtalet med stöd av denna paragraf har researrangören inte rätt att kräva en avbokningsavgift enligt 15 § av honom eller henne.  

Som betydande fel kan betraktas t.ex. ett fel till följd av vilket resan inte längre uppfyller det ändamål som ursprungligen uppställdes för den. Resenären kan häva avtalet om huvudsyftet med resan är att delta i en viss verksamhet eller ett visst evenemang men detta inte är möjligt på grund av ett fel i researrangörens prestation. Likaså kan resenären ha rätt att häva avtalet om t.ex. en kryssning, som utgör en central del av resan, inte kan genomföras. 

Om resenären utövar sin rätt att häva avtalet har han eller hon rätt till prisavdrag enligt 28 § och skadestånd enligt 29—32 §. Om resenären kan anses ha haft nytta av researrangörens prestation ska denna nytta tas i beaktande vid bedömningen av prisavdragets storlek. När huvudsyftet med resan inte uppfylls kan i allmänhet inga transporter eller inkvarteringar i anslutning till resan anses ha varit till nytta för resenären, och därför kan dessa inte beaktas som nytta vid bedömningen av prisavdragets storlek. Om det däremot är fråga om en kombinationsresa, vars ena del inte kan genomföras, ska den nytta som resenären haft av den genomförda delen av resan beaktas i prisavdraget. Måltider som erbjudits under resan och inträdesbiljetter till olika evenemang som resenären använt kan i allmänhet anses ha varit till nytta för resenären. 

I praktiken är det möjligt att researrangören och resenären är av olika åsikt om felets väsentlighet och resenärens hävningsrätt, och att researrangören inte går med på att ordna hemtransport. Om resenären då reser hem på egen bekostnad kan han eller hon av researrangören kräva ersättning för sina extra kostnader i efterskott. Den som återvänder hem på eget initiativ reser dock på egen risk, och det är möjligt att resenären får stå för kostnaderna om det senare anses att han eller hon inte haft tillräckliga grunder för att häva avtalet. 

Genom paragrafen genomförs första stycket i artikel 13.6 i direktivet. 

26 §.Skyldighet att ordna tidigare hemtransport. Om paketresan omfattar transport av resenären, ska researrangören i de fall som avses i 24 § 3 mom. och 25 § utan obefogat dröjsmål och utan extra kostnader för resenären ordna sådan hemtransport som motsvarar avtalet.  

Genom paragrafen genomförs tredje stycket i artikel 13.6 i direktivet. 

27 §.Extra inkvarteringskostnader. Om det på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter inte är möjligt att ordna resenärens hemresa enligt vad som överenskommits, ska researrangören enligt 1 mom. stå för kostnaderna för behövlig inkvartering, som om möjligt motsvarar paketreseavtalet, under högst tre nätter. När standarden på den inkvartering som förutsätts i bestämmelsen bedöms kan också omständigheterna på resmålet beaktas. Om det t.ex. finns många resenärer på ett litet resmål och det är omöjligt att ordna inkvartering på avtalsenlig nivå för alla, kan också en inkvartering av lägre standard än den inkvartering som anges i paketreseavtalet betraktas som godtagbar. 

Om resenären har rätt till inkvartering för en längre period enligt den unionslagstiftning om passagerarrättigheter som är tillämplig för resenärens hemtransport, ska den lagstiftningen tillämpas. Om resenärens hemtransport enligt överenskommelse ska ske t.ex. med flygplan ansvarar researrangören för extra inkvarteringskostnader som orsakas av ett försenat returflyg. Ansvaret omspänner en lika lång tid som flygbolagets motsvarande ansvar enligt förordning (EG) nr 261/2004 om flygpassagerares rättigheter. Antalet nätter har inte begränsats på något sätt i förordningen i fråga, vilket innebär att också researrangörens inkvarteringsansvar är obegränsat. Inte heller i förordning (EG) nr 1371/2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer har antalet nätter begränsats.  

Researrangören kan fullgöra sin skyldighet enligt bestämmelsen genom att antingen ordna inkvartering eller ersätta resenären för de kostnader som orsakats av att denne själv ordnat inkvartering av avtalsenlig standard. 

Enligt 2 mom. får researrangören inte åberopa oundvikliga och extraordinära omständigheter för att begränsa sitt ansvar enligt 1 mom., om leverantören av transporttjänsten inte får åberopa sådana omständigheter med stöd av den tillämpliga unionslagstiftningen.  

Begränsningen i fråga om kostnadsansvaret ska enligt 3 mom. inte gälla resenärer med nedsatt rörlighet eller personer som medföljer dem, gravida kvinnor, ensamresande minderåriga eller personer i behov av särskild medicinsk hjälp, om researrangören senast 48 timmar före resans början har informerats om personens särskilda behov av omsorg.  

Vad gäller definitionen av personer med nedsatt rörlighet hänvisas det i direktivet till artikel 2 a i förordning (EG) nr 1107/2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. I bestämmelsen i fråga har en ”person med nedsatt rörlighet” definierats som en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk funktionsnedsättning eller på grund av annat funktionshinder eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla passagerare. 

Med minderårig avses här detsamma som i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), enligt vilken den som inte har fyllt 18 år är minderårig.  

Genom paragrafen genomförs artikel 13.7 och 13.8 i direktivet. 

28 §.Prisavdrag. Enligt paragrafen har resenären rätt till lämpligt motsvarande prisavdrag för den period under vilken researrangörens prestation har varit felaktig, om inte researrangören visar att felet beror på resenären.  

Resenären har med anledning av ett fel som researrangören gjort sig skyldig till rätt till prisavdrag, om researrangören vägrar att avhjälpa felet med stöd av 23 § 2 mom., om de alternativa arrangemang som researrangören erbjuder med stöd av 24 § leder till en paketresa av sämre kvalitet än vad som överenskommits, om resenären inte erbjuds alternativa arrangemang eller han eller hon avvisar dem med stöd av 24 § 3 mom. eller om resenären häver avtalet under resan i enlighet med 25 §. Resenären har rätt till prisavdrag även med stöd av 17 § 4 mom., om researrangören före resans början gör väsentliga ändringar i avtalet, samt i enlighet med 18 § i proportion till kostnadsminskningen. 

När prisavdragets lämplighet bedöms ska felets betydelse i förhållande till hela paketreseavtalet beaktas. Prisavdraget beräknas utgående från paketresans totalpris, inte utifrån priset på den enskilda resetjänst som innehållit ett fel. Prisavdragets storlek kan därför överstiga det ekonomiska värdet av den felaktiga delen av prestationen. Obetydliga ändringar i genomförandet av paketreseavtalet berättigar inte till prisavdrag. 

Bedömningen av felets betydelse kan också grunda sig på resenärens subjektiva aspekter. En hiss som konstant är i olag kan i hög grad försvåra semestern för en resenär med nedsatt rörlighet eller en äldre resenär, men kan för en ung och frisk person vara närmast en obetydlig omständighet. Likaså kan brister i köksutrustningen i en hotellägenhet vara till större förfång för en barnfamilj, som hade för avsikt att huvudsakligen själv laga sin mat, än för andra resenärer. 

Genom paragrafen genomförs artikel 14.1 i direktivet. 

29 §.Skadestånd. I paragrafen föreskrivs om resenärers rätt till ersättning för skada som orsakats av ett fel i researrangörens prestation. Genom paragrafen genomförs artikel 14.2 och 14.3 i direktivet. 

Resenären har rätt till skadestånd om resenären frånträder avtalet i enlighet med 17 § 3 mom. eller 18 § 3 mom. på grund av att researrangören gör väsentliga ändringar i avtalsvillkoren eller höjer priset med mer än 8 procent, i enlighet med 23 § 2 mom. på grund av ett fel i researrangörens prestation, om researrangören vägrar att avhjälpa felet, i enlighet med 24 § 3 mom. om resenären inte erbjuds alternativa arrangemang eller han eller hon avvisar dem samt om resenären häver avtalet under resan i enlighet med 25 §. 

Enligt 1 mom. har resenären rätt till ersättning för skada som ett fel i researrangörens prestation har orsakat. Researrangören ska betala ersättningen till resenären utan obefogat dröjsmål. 

Researrangörens ansvar för en skada som orsakats en resenär kan liknas vid avtalsrättsligt kontrollansvar. En part som bryter mot ett avtal, i detta fall alltså researrangören, är ansvarig för en skada som orsakats av ett fel i dennas prestation, såvida inte parten kan påvisa i lag angivna, ansvarsbefriande omständigheter. Kontrollansvaret framkallar ett ersättningsansvar oberoende av om den ersättningsskyldiga har vållat skadan av oaktsamhet eller inte. 

Enligt 2 mom. har resenären dock inte rätt till ersättning om researrangören visar att felet har uppkommit av någon av de orsaker som nämns i momentet. Enligt 1 punkten har resenären inte rätt till ersättning om felet beror på resenären. Enligt 2 punkten har resenären inte heller rätt till ersättning om felet beror på en tredje part som saknar anknytning till tillhandahållandet av resetjänsterna och felet inte skäligen hade kunnat förutses eller undvikas. Tjänsteleverantörer som researrangören anlitar för att fullgöra avtalet, t.ex. företag som tillhandahåller inkvarterings- eller transporttjänster, är inte sådana tredje parter som avses i 2 punkten. En situation enligt 2 punkten kan komma i fråga t.ex. om en sevärdhet som varit ett planerat utfärdsmål helt oväntat är stängt för turister. Enligt 3 punkten har resenären inte rätt till ersättning om felet har uppkommit på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter. Med oundvikliga och extraordinära omständigheter avses här motsvarande situationer som de som beskrivits i 14 och 15 § i detaljmotiveringen. 

Paragrafen innehåller inga bestämmelser om skadeståndets belopp. Till denna del iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i 5 kap. i skadeståndslagen (412/1974) samt allmänna skadeståndsrättsliga principer. Av principerna i fråga följer bl.a. att eventuella inbesparade utgifter ska dras av från ersättningsbeloppet. Den skadelidande ska dessutom sträva efter att förebygga skadan och begränsa dess omfattning. Ersättningens storlek kan också påverkas av de transporträttsliga bestämmelser som enligt 30 § i den föreslagna lagen ska tillämpas samt av villkoren om begränsning av ansvar enligt 31 §.  

Den ersättningsgilla skadan enligt paragrafen kan vara en person-, sak- eller förmögenhetsskada. Enligt skäl 34 i direktivet bör ersättningen också täcka immateriell skada, så som ersättning för att resenären inte har kunnat njuta av resan eller semestern. Immateriella skador som ska ersättas kan vara en följd av såväl person-, sak- som förmögenhetsskador. Till exempel magsjuka som orsakats av hotellmat kan leda till immateriell skada för resenären i form av sveda och värk eller annat tillfälligt men, bestående men eller utebliven res- eller semesterglädje. En sak- eller förmögenhetsskada kan i sin tur orsaka resenären immateriell skada i form av utebliven semesterglädje. Utebliven semesterglädje utan koppling till annan skada kan uppstå exempelvis om resenären ställer in resan på grund av betydande ändringar som researrangören gör i villkoren för paketreseavtalet. I sådana fall orsakas resenären ingen förmögenhetsskada, eftersom han eller hon får tillbaka hela det betalda beloppet av researrangören. Beroende på situationen kan resenären dock drabbas av utebliven semesterglädje. 

De skador som uppstår till följd av ett fel är i praktiken ofta förmögenhetsskador. De vanligaste ersättningsgilla skadorna är extra utgifter som felet orsakat resenären samt onyttiga utgifter. En fördröjd hemtransport kan orsaka resenären inkomstbortfall eller extra övernattningskostnader. Exempel på ersättningsgilla sakskador är situationer där bagaget försvinner eller skadas. Ersättningsgilla personskador kan uppstå i form av t.ex. olycksfall som föranleds av ett hotellrums bristfälliga skick eller en salmonellainfektion som orsakas av hotellmat som ingår i paketresan. 

Resenären har med stöd av 1 mom. rätt till ersättning också för att bagaget inte kan användas till följd av att transporten av det fördröjs, om detta med hänsyn till dröjsmålets längd och andra omständigheter måste anses ha orsakat resenären olägenhet.  

För närvarande erkänns utebliven res- eller semesterglädje, dvs. besvikelse och grämelse till följd av felaktig prestation, inte som något separat ersättningsslag inom finländsk skadeståndsrätt. Av denna anledning finns det ingen rätts- eller ersättningspraxis i fråga om denna typ av immateriella skador. Vid bedömningen av huruvida en skada är ersättningsgill ska man utgå från det som konstateras i skäl 34 i ingressen till direktivet, nämligen att ersättning för utebliven res- eller semesterglädje förutsätter att ett omfattande (substantial) problem uppstått vid fullgörandet av resetjänsterna. Inom finländsk skadeståndsrätt bedöms omfattningen av en immateriell skada i allmänhet objektivt, liksom i fråga om exempelvis sveda och värk samt annat tillfälligt men till följd av en personskada. Även skador som orsakas av att resenären inte kunnat njuta av resan eller semestern ska i regel bedömas objektivt. Med hänsyn till arten av ersättningsslaget i fråga är emellertid också de subjektiva omständigheterna relevanta vid bedömningen av skadans ersättningsgillhet och ersättningsbeloppet. Resenären kan ha rätt till ersättning på basis av utebliven semesterglädje t.ex. om han eller hon insjuknar i salmonella på grund av måltider som ingått i paketresan och är tvungen att tillbringa en del av sin semester på sitt rum. 

Paragrafen innehåller inga bestämmelser om resenärens skyldighet att skaffa fram bevis, utan den bestäms enligt de allmänna bestämmelserna om bevisbörda. För att resenären ska kunna få ersättning måste han eller hon som regel kunna påvisa att researrangörens prestation innehåller ett fel, att resenären har orsakats en skada och att det finns ett orsakssamband mellan skadan och felet i fråga. Den som yrkar på ersättning har också bevisbördan när det gäller skadans omfattning. 

30 §.Bestämmande av skadeståndsansvaret i vissa fall. Om researrangören är ansvarig för att resetjänster som ingår i ett paketreseavtal inte fullgörs eller att de fullgörs felaktigt, tillämpas på researrangörens ersättningsansvar för en skada som relaterar till en viss resetjänst vad som föreskrivs i de författningar som räknas upp i paragrafen och som gäller tjänsten i fråga. I paragrafen räknas de författningar upp som gäller i Finland och som grundar sig på de konventioner som nämns i skäl 35 i ingressen till direktivet. Researrangören kan således åberopa alla de bestämmelser som begränsar tjänsteleverantörens ansvar och som har fastställts i dessa internationella konventioner. Förutom sådana ansvarsgrunder och maximibelopp för ersättningar som avviker från lagförslaget kan också t.ex. specialbestämmelser om anmälan om skada och yrkande samt preskription av rätt till ersättning bli tillämpliga. 

Genom paragrafen genomförs delvis artikel 14.4 i direktivet. 

31 §.Begränsning av skadeståndsansvaret. Enligt paragrafen får researrangören under vissa förutsättningar begränsa sitt ersättningsansvar genom avtalsvillkoren också i andra fall än de som avses i 30 §. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 14.4 i direktivet. 

I paragrafen konstateras att researrangörens ersättningsansvar genom avtalsvillkoren kan begränsas till ett belopp som motsvarar tre gånger paketresans totala pris. Ansvarsbegränsningen får dock inte gälla personskada, och inte heller annan skada som orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Till denna del innehåller den finskspråkiga versionen av direktivet ett översättningsfel, eftersom det står att ersättningarna kan begränsas genom avtal under förutsättning att begränsningen inte tillämpas på en personskada eller annan skada som orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt den engelska ordalydelsen i bestämmelsen (… as long as that limitation does not apply to personal injury or damage caused intentionally or with negligence…) är det emellertid under inga omständigheter tillåtet att genom avtal begränsa researrangörens ansvar när det gäller personskador.  

32 §.Avdrag av ersättning som erhållits med stöd av annan lagstiftning. Lagen begränsar inte resenärernas rättigheter att yrka på ersättning för fel i resetjänsterna med stöd av andra relevanta EU-rättsakter eller internationella fördrag. En resenär kan således kräva prisavdrag eller ersättning för ett och samma fel eller en och samma skada såväl av researrangören som t.ex. av den som tillhandahåller transporttjänsten. För att undvika överkompensation föreskrivs det i paragrafen att beloppet av ett prisavdrag eller skadestånd som resenären beviljats med stöd av sådan unionslagstiftning eller sådana internationella konventioner som gäller passagerarrättigheter ska dras av från motsvarande ersättning som beviljas med stöd av denna lag.  

Till exempel en skada som orsakats av flygförsening kan vara ersättningsgill förutom med stöd av denna lag även enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 om flygpassagerares rättigheter. Flygförsening kan i allmänhet orsaka en resenär två olika typer av skador. För det första orsakas alla resenärer immateriell skada i form av förlorad tid, eftersom de blir tvungna att vänta längre än planerat på att få gå ombord på flyget och komma fram till resmålet. Denna skada är likadan för alla resenärer, och den kan ersättas med standardersättningar. För det andra kan en del resenärer också orsakas annan skada, t.ex. förmögenhetsskada, såsom förlorad fortsatt transport som redan betalats eller inkomstbortfall. Standardersättningen enligt förordningen om flygpassagerares rättigheter, som bestäms enligt flygresans och dröjsmålets längd, har i EU-domstolens avgörandepraxis betraktats som ersättning för förlorad tid (t.ex. C—402/07), och det är således inte fråga om samma ersättningsslag som vid ersättning av förmögenhetsskada som orsakats resenären på grund av försening. Däremot beror de ersättningar som flygbolaget och researrangören ska betala för försenat bagage på ett och samma ersättningsslag, och därför kan ersättningen från flygbolaget dras av från den ersättning som researrangören ska betala.  

Genom paragrafen genomförs delvis artikel 14.5 i direktivet. 

33 §.Skyldighet att tillhandahålla assistans. I paragrafen föreskrivs om researrangörens skyldighet att ge resenärer i svårigheter hjälp. Det kan handla om en resenär som insjuknat under resan, råkat ut för ett olycksfall, blivit offer för ett brott eller lidit annan skada. Skyldigheten att tillhandahålla assistans gäller även i sådana situationer som avses i 27 § 1 mom. Genom paragrafen genomförs artikel 16 i direktivet. 

Enligt 1 mom. ska researrangören utan obefogat dröjsmål ge resenärer som befinner sig i svårigheter information om hälso- och sjukvårdstjänster, lokala myndigheter och konsulära tjänster, ordna resenären möjlighet att upprätta distanskommunikation och hjälpa resenären att hitta alternativa researrangemang samt tillhandahålla annan lämplig hjälp.  

Avsikten med denna paragraf är inte att påverka researrangörens skyldighet enligt andra paragrafer när det gäller att ordna alternativa researrangemang. 

Enligt 2 mom. får researrangören ta ut en skälig avgift för assistansen, om resenären har förorsakat svårigheterna uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Avgiften får dock högst motsvara de faktiska kostnader som researrangören haft för assistansen. 

34 §.Reseförmedlares ansvar. Enligt paragrafen är reseförmedlaren på samma sätt som researrangören ansvarig för fullgörandet av skyldigheterna enligt detta kapitel, om researrangören är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om reseförmedlaren inte visar att researrangören fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel.  

Med etablering avses här den definition av etablering som ges i artikel 4.5 i direktiv om tjänster på den inre marknaden 2006/123/EG, nämligen tjänsteleverantörens faktiska utövande av en ekonomisk verksamhet under en obegränsad tid och genom en stabil infrastruktur varifrån näringsverksamhet för att tillhandahålla tjänster faktiskt bedrivs. Enligt EU-domstolens rättspraxis omfattar begreppet etablering faktiskt idkande av ekonomisk verksamhet från ett fast verksamhetsställe under en obestämd tid. 

Genom paragrafen genomförs artikel 20 i direktivet. 

35 §.Kontakter med reseförmedlaren. I 1 mom. konstateras att om en resenär lämnar in ett meddelande eller ett klagomål gällande en paketresa till reseförmedlaren, ska också researrangören anses ha tagit emot meddelandet eller klagomålet.  

Enligt 2 mom. ska reseförmedlaren utan obefogat dröjsmål vidarebefordra mottagna meddelanden eller klagomål till researrangören.  

Om reseförmedlaren underlåter att utan obefogat dröjsmål vidarebefordra en mottagen reklamation till researrangören kan det leda till att researrangören inte kan fullgöra sin skyldighet att avhjälpa ett fel i prestationen. Detta påverkar emellertid inte researrangörens ansvar gentemot resenären. Researrangören och reseförmedlaren kan sinsemellan komma överens om sin inbördes ansvarsfördelning. 

Genom paragrafen genomförs artikel 15 i direktivet. 

5 kap. Sammanlänkade researrangemang

36 §.Information som ska lämnas till resenären. I paragrafen föreskrivs om skyldigheten för en näringsidkare som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang i enlighet med 4 § att lämna resenären information om vilka i lag föreskrivna rättigheter resenären har efter anskaffning av ett sammanlänkat researrangemang. Informationen ska lämnas innan resenären blir bunden av ett avtal som leder till tillkomsten av ett sammanlänkat researrangemang, dvs. exempelvis i en sådan situation som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten innan resenären förbinder sig att betala för en andra resetjänst och i en sådan situation som avses i 2 punkten efter att den första resetjänsten valts, då länken till den andra tjänsteleverantörens webbsidor visas på skärmen. Informationen ska lämnas till resenären på ett klart, begripligt och tydligt sätt.  

I 1 mom. anges den information som näringsidkaren ska ge resenären. Enligt 1 punkten ska resenären informeras om att han eller hon inte får sådana i lag föreskrivna rättigheter som gäller för paketresor. Enligt 2 punkten ska resenären informeras om att varje resetjänsteleverantör som hör till det sammanlänkade researrangemanget svarar endast för fullgörandet av sina egna tjänster. Enligt 3 punkten ska resenären informeras om att han eller hon skyddas genom det lagstadgade insolvensskydd som gäller för sammanlänkade researrangemang. Närmare bestämmelser om vad skyddet vid insolvens innehåller ingår i laget om leverantörer av kombinerade resetjänster som har beretts vid arbets- och näringsministeriet. 

Enligt 2 mom. ska informationen lämnas på ett lämpligt formulär för standardinformation, om ett sådant formulär finns. Närmare bestämmelser om formulär för standardinformation utfärdas genom förordning av justitieministeriet.  

Genom paragrafen genomförs artikel 19.2 i direktivet. 

37 §.Information som ska lämnas till en annan näringsidkare. I paragrafen konstateras att när ett sammanlänkat researrangemang följer av ett avtal om resetjänster som en näringsidkare ingått, ska näringsidkaren informera den näringsidkare som underlättat tillkomsten av det sammanlänkade researrangemanget om att avtalet ingåtts. 

När det gäller en näringsidkare som underlättar tillkomsten av sammanlänkade researrangemang ligger det i denna näringsidkares intresse att de andra näringsidkarna, vars försäljning av tjänster näringsidkaren i fråga underlättar, är medvetna om att de ska meddela näringsidkaren i fråga om tillkomsten av ett sammanlänkat researrangemang i sådana situationer som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten.  

I likhet med vad som konstaterats i fråga om 11 § i detaljmotiveringen kan en näringsidkare oberoende av bestämmelserna om dataskydd lämna också sådana uppgifter som avses i denna paragraf till den näringsidkare som underlättat tillkomsten av ett sammanlänkat researrangemang. 

Genom paragrafen genomförs artikel 19.4 i direktivet. 

38 §.Tillämpning av vissa bestämmelser om paketresor. I paragrafen föreskrivs om vilka följder det får för en näringsidkare som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang, om näringsidkaren i fråga inte har ställt i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster föreskriven säkerhet i händelse av insolvens eller inte har fullgjort informationsskyldigheterna enligt 36 §. På sammanlänkade researrangemang tillämpas i sådana fall vad som föreskrivs om paketresor i 13—16 och 20—35 §.  

Om en näringsidkare som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang försummar sin informationsskyldighet enligt denna lag eller sin skyldighet att ställa i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster föreskriven säkerhet, tillämpas på näringsidkaren de skyldigheter och rättigheter som gäller för researrangörer och som fastställs i de ovannämnda paragraferna. Resenären har då bl.a. rätt att överlåta en resa till en annan resenär och frånträda avtalen i anslutning till researrangemanget på samma grunder och med samma följder som fastställts i fråga om paketresor. Dessutom har den näringsidkaren som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang samma ansvar för genomförandet av de resetjänster som hör till det sammanlänkade arrangemanget som en researrangör har för genomförandet av de tjänster som hör till en paketresa. Näringsidkaren ansvarar således också för genomförandet av resetjänster som andra tjänsteleverantörer säljer till resenären. Resenären kan till en näringsidkare som underlättat anskaffning av ett sammanlänkat researrangemang rikta också sådana prisavdrags- och skadeståndskrav som gäller tilläggstjänster som säljs av andra tjänsteleverantörer. Samtidigt har också näringsidkaren i fråga samma rättigheter som en researrangör och kan därför bl.a. ta ut en ersättning enligt 13 § för överlåtelse av paketreseavtalet, ställa in en resa i enlighet med 14 § och i det fall att resenären ställer in resan ta ut en avbokningsavgift enligt 15 §. 

Genom paragrafen genomförs artikel 19.3 i direktivet.  

6 kap. Särskilda bestämmelser

39 §.Skadestånd vid bokningsfel. Genom paragrafen genomförs artikel 21 i direktivet. Enligt 1 mom. är näringsidkaren, om det finns tekniska brister i en näringsidkares system för bokning av paketresor eller sammanlänkade researrangemang, skyldig att utan obefogat dröjsmål betala ersättning till resenären för skada som följer av ett bokningsfel. En näringsidkare som har förbundit sig att sköta bokningen av en paketresa eller av resetjänster som ingår i ett sammanlänkat researrangemang har motsvarande skyldighet att betala ersättning för skada som beror på ett fel under bokningsförfarandet.  

De senare är bl.a. så kallade mänskliga fel och kan t.ex. handla om att näringsidkaren på ett felaktigt sätt i bokningsskedet för in de uppgifter som kunden lämnat i systemet.  

Det definieras inte närmare i direktivet vilken typ av fel som avses i artikeln. Ett fel kan i detta sammanhang t.ex. innebära att fel avresedag införs, fel namn antecknas på biljetten, fel hotell införs eller resenärens bokning försvinner i systemet. Ansvaret för ett fel ligger hos den näringsidkare i vars bokningssystem felet uppstår till följd av ett tekniskt fel eller som åtagit sig att registrera bokningen och i samband därmed har gjort ett fel.  

Ansvaret för bokningsfel är i princip strikt och förutsätter inte att näringsidkaren gjort sig skyldig till vållande. 

I 2 mom. föreskrivs om de grunder på vilka näringsidkaren befrias från ersättningsansvar när det gäller bokningsfel. Enligt mom. har resenären inte rätt till ersättning, om bokningsfelet beror på resenären eller har orsakats av oundvikliga och extraordinära omständigheter. 

Ett bokningsfel kan tillskrivas resenären t.ex. om han eller hon för den näringsidkare som registrerar bokningen uppger sitt tilltalsnamn i stället för det namn som antecknats i passet. Resenären ska också i enlighet med den normala omsorgsplikten granska de dokument som resenären får, såsom bokningsbekräftelsen. Om resenären försummar denna granskningsskyldighet och orsakas skada på grund av detta, kan det faktum att resenären bidragit till skadan i enlighet med de allmänna skadeståndsrättsliga principerna beaktas vid fastställandet av det skadestånd som ska betalas till honom eller henne. 

Begreppet oundvikliga och extraordinära omständigheter har definierats i 5 § 6 punkten. 

40 §.Regressrätt. I 1 mom. konstateras att om en researrangör eller reseförmedlare med stöd av denna lag blir tvungen att betala skadestånd eller bevilja prisavdrag eller annan gottgörelse till en resenär på grund av ett fel i en paketresa eller ett sammanlänkat researrangemang, har researrangören och reseförmedlaren rätt att få ersättning för sin skada av den näringsidkare vars felaktiga prestation har lett till att resenären har fått rätt till skadestånd, prisavdrag eller annan gottgörelse.  

Genom detta moment genomförs artikel 22 i direktivet. 

Direktivet innehåller inga separata bestämmelser om ansvarsfördelningen i sådana fall där flera näringsidkare ansvarar för ett fel eller en skada. Paragrafens 2 mom. innehåller för tydlighetens skull en bestämmelse om ansvarsfördelningen. I momentet konstateras att om orsakerna till felet i paketresan eller i det sammanlänkade researrangemanget eller till den skada som har uppstått genom felet kan hänföras till ansvarsområdet för flera än en näringsidkare, ska vars och ens skadeståndsskyldighet bestämmas enligt vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 

I motsats till bestämmelserna om resenärens rättigheter är bestämmelserna i denna paragraf dispositiva, och parterna kan avtala om regressrätt avvikande från vad som konstaterats i bestämmelsen. 

41 §.Tillämpning av vissa bestämmelser i konsumentskyddslagen. Bestämmelserna i konsumentskyddslagen (38/1978) gäller bortsett från vissa undantag också paketreseavtal som ingås av konsumenter. Den föreslagna lagens tillämpningsområde omfattar förutom paketreseavtal som ingås av konsumenter också vissa avtal som ingås av affärsresande. I paragrafen föreskrivs om tillämpningen av vissa bestämmelser i konsumentskyddslagen även i sådana fall där resenären är någon annan än en konsument. 

Enligt paragrafen vad som i 2 kap. 10 a § i konsumentskuddslagen föreskrivs om tilläggsavgifter som tas ut av konsumenter och i 2 kap. 14 § i den lagen föreskrivs om kostnader för telefonkommunikation som tas ut av konsumenter ska också tillämpas på marknadsföring av paketresor till andra denna lag avsedda resenärer än konsumenter. Om en sådan resenär blir betalningsskyldig genom ett paketreseavtal som ingås på elektronisk väg, iakttas också vad som föreskrivs om konsumenter i 6 kap. 12 § 2 och 3 mom. i denna lag.  

Enligt 2 kap. 10 a § i konsumentsskyddslagen ska näringsidkaren innan ett avtal ingås begära konsumentens uttryckliga samtycke till alla tilläggsavgifter som inte ingår i det angivna priset för konsumtionsnyttigheten. Som ett uttryckligt samtycke betraktas inte det att konsumenten inte har avvisat det av näringsidkaren tillämpade standardvalet för godkännande av tilläggsavgift. En konsument som inte har gett sitt uttryckliga samtycke till en tilläggsavgift är inte skyldig att betala den. 

Enligt 2 kap. 14 § i konsumentskyddslagen får näringsidkaren vid telefonkommunikation som gäller ett avtal om konsumtionsnyttigheter som näringsidkaren har ingått inte anlita en tjänst för vars användning konsumenten orsakas kostnader som överstiger taxan i konsumentens anslutningsavtal eller kostnader som överstiger en kalkylmässig normaltaxa som motsvarar taxan i anslutningsavtalet och som beräknas av kommunikationsverket. Om näringsidkaren bryter mot bestämmelserna i paragrafen i fråga har konsumenten rätt att få ersättning av näringsidkaren för de telefonkostnader som överstigit den högsta möjliga taxan. 

I 6 kap. 12 § 2 och 3 mom. i konsumentskyddslagen konstateras att om konsumenten blir betalningsskyldig genom ett avtal som ingås elektroniskt ska konsumenten på ett klart sätt och omedelbart innan han eller hon gör beställningen informeras om bl.a. konsumtionsnyttighetens utmärkande egenskaper, konsumtionsnyttighetens totalpris inklusive skatter eller grunderna för prissättningen, kostnader som inte ingår i totalpriset eller möjligheten att sådana extra kostnader kan uppstå. Näringsidkaren ska också säkerställa att konsumenten uttryckligen godkänner den betalningsskyldighet som är förenad med beställningen. Om näringsidkaren inte har iakttagit vad som ovan föreskrivs om konsumentens uttryckliga godkännande är avtalet inte bindande för konsumenten. Om konsumenten vill åberopa att avtalet inte är bindande, ska konsumenten meddela näringsidkaren detta inom ett år från det att avtalet ingicks. Om avtalet förfaller på grund av att konsumenten har åberopat att det inte är bindande, ska näringsidkaren utan dröjsmål och senast 30 dagar efter att ha mottagit meddelandet betala tillbaka vad som har betalats samt betala konsumenten ersättning för kostnaderna för att återsända varan. 

Genom paragrafen genomförs artikel 27.2 i direktivet. 

7 kap. Påföljder och ikraftträdande

42 §.Påföljder vid brott mot vissa informationsskyldigheter. Om en researrangör, reseförmedlare eller någon annan näringsidkare inte lämnar den information om tilläggskostnader som avses i 7 § 1 mom. 4 punkten innan ett paketreseavtal ingås, är resenären enligt paragrafen inte skyldig att betala dem.  

Genom paragrafen genomförs artikel 6.2 i direktivet. 

43 §.Övriga påföljder. I 1 mom. föreskrivs om de påföljder som orsakas researrangörer, reseförmedlare eller andra näringsidkare som bryter mot bestämmelserna i denna lag. Om det är nödvändigt med hänsyn till konsumentskyddet, kan en researrangör, reseförmedlare eller annan näringsidkare förbjudas att fortsätta eller upprepa ett sådant förfarande somstrider mot bestämmelser i denna lag, eller ett därmed jämförbart förfarande. Förbudet ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.  

I 2 mom. föreskrivs om sådana förbud enligt 1 mom. som meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan även meddela temporärt förbud som gäller tills saken är slutligt avgjord. Bestämmelser i övrigt om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013) 

I 3 mom. föreskrivs om förbud som meddelas av konsumentombudsmannen. Konsumentombudsmannen får meddela förbud som avses i 1 mom. och interimistiska förbud i enlighet med vad som i lagen om Konkurrens- och konsumentverket (661/2012) föreskrivs om förbud som meddelas av konsumentombudsmannen. 

Genom paragrafen genomförs artikel 25 i direktivet. 

44 §.Ikraftträdande. I 1 mom. föreskrivs om lagens ikraftträdande. 

Direktivet innehåller inga särskilda övergångsbestämmelser. Lagen ska emellertid innehålla en övergångsbestämmelse. På avtal som ingåtts innan lagen träder i kraft tillämpas enligt 2 mom. de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  

Om avtalet har ingåtts före ikraftträdandet av lagen ska de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet således tillämpas även om den resa som avtalet gäller sker efter att lagen trätt i kraft. 

Enligt 3 mom. upphävs lagen om paketresor (1079/1994) genom denna lag. 

1.2  Konsumentskyddslagen

6 kap. Hemförsäljning och distansförsäljning

Enligt artikel 3.3 g i direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter ska direktivet i fråga inte tillämpas på avtal som omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 90/314/EEG om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang. 

Genom artikel 27.2 i paketresedirektivet ändras ledet i fråga i direktivet om konsumenträttigheter så att direktivet inte tillämpas på avtal som gäller sådana paketresor som definieras artikel 3.2 i direktivet om paketresor. Artikel 6.7 (nationella språkkrav), artikel 8.2 (skyldighet att informera om ett distansavtal är förenat med betalningsskyldighet) och artikel 8.6 (distansavtals bindande karaktär då avtalet ingås per telefon) samt artiklarna 19 (avgifter för olika betalningssätt), 21 (avgifter för telekommunikationstjänster) och 22 (tilläggsbetalningar) i direktivet om konsumenträttigheter tillämpas emellertid i tillämpliga delar på de paketresor som definieras i artikel 3.2 i direktivet om paketresor när det gäller sådana resenärer som avses i artikel 3.6.  

På grund av bestämmelsen ovan är det också nödvändigt att ändra de bestämmelser i konsumentskyddslagen som baserar sig på de ovannämnda bestämmelserna i direktivet om konsumenträttigheter.  

2 §.Begränsningar av tillämpningsområdet. Genom denna lag upphävs 7 punkten i paragrafen, enligt vilken bestämmelserna i 6 kap. inte tillämpas på avtal som hör till tillämpningsområdet för lagen om paketresor.  

4 §.Tillämpning av bestämmelserna på vissa tjänster. Till 1 mom. fogas en mening där det konstateras att på paketresor tillämpas endast konsumentskyddslagens 6 kap. 12 § 2 mom. (näringsidkarens informationsskyldighet då konsumenten åläggs betalningsskyldighet i ett avtal som ingås elektroniskt) och 3 mom. (påföljderna vid försummelse av den ovannämnda informationsskyldigheten) samt 25 § (påföljderna vid brott mot bestämmelserna i 6 kap.).