1
Lagförslag
1 kap. Allmänna stadganden
3 a §. Lagens förhållande till Europeiska unionens lagstiftning och till övrig nationell lagstiftning samt behörig myndighet. Det föreslås att det i paragrafen tas in en hänvisning till unionens bestämmelser om erkännande. I lagens gällande 6 § hänvisas det till unionens bestämmelser om erkännande, men bestämmelsen gäller endast läkare och tandläkare. Hänvisningen till unionens bestämmelser om erkännande bör omfatta alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och lagen om yrkesutbildade personer som helhet. Av denna anledning föreslås det att hänvisningen till unionens bestämmelser om erkännande flyttas från 6 § 3 mom. till den nya 3 a §. Det föreslås att det i lagen om yrkesutbildade personer tas in de särskilda bestämmelser som det med anledning av ändringen av direktivet är nödvändigt att tas in i lagen. I övrigt tillämpas lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ( / ). I den föreslagna paragrafen konstateras det dessutom att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är den behöriga myndighet som avses i yrkeskvalifikationsdirektivet och i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer när det gäller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Person som har genomgått sin utbildning i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
6 §.Rätt att utöva läkar- eller tandläkaryrket med stöd av principen om automatiskt erkännande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att ordalydelsen motsvarar yrkeskvalifikationsdirektivet när det gäller förutsättningarna för beviljande av rätt att utöva yrke när denna rätt beviljas genom automatiskt erkännande. Ändringen är av teknisk natur.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs. Det föreslås att hänvisningen till unionens bestämmelser om erkännande flyttas till den nya 3 a § på de grunder som nämns i motiveringen till paragrafen i fråga.
6 a §. Rätt att utöva lekaryrket för en person som påbörjat studier i medicin i en annan EU-eller EES-stat före 2012. Enligt den föreslagna paragrafen ska den som före den 1 januari 2012 har påbörjat studier i medicin i någon annan EU- eller EES-stat och som där har avlagt grundexamen för läkare av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan och på de villkor som verket bestämmer beviljas rätt att i Finland utöva läkaryrket som legitimerad yrkesutbildad person under ledning och tillsyn av en legitimerad yrkesutbildad person med rätt att självständigt utöva yrket i fråga. En förutsättning är att avslutad yrkespraktik efter examen är en förutsättning för rätten att utöva läkaryrket i staten i fråga. Begränsad rätt att utöva yrke ska beviljas för en viss tid på tre år. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska ha möjlighet att av grundad anledning förlänga den begränsade rätten att utöva yrke. Grundad anledning kan till exempel vara att en person som avlägger yrkespraktik blir föräldraledig, insjuknar eller fullgör värnplikt.
Praktiken ska följa innehållet i den tidigare tilläggsutbildningen inom primärvården, den nuvarande särskilda allmänläkarutbildningen, som definierats i social- och hälsovårdsministeriets förordning 56/2015. Tilläggsutbildningen inom primärvården var tidigare två år lång, men utbildningen har sedermera förlängts till tre år. Praktiken är således tre år arbete på heltid i läkaruppgifter, under ledning och tillsyn av en läkare med rätt att självständigt utöva yrket. Sökanden ska av denna tid arbeta i minst nio månaders tid på en hälsovårdscentral i anställningsförhållande till en kommun eller samkommun och i minst sex månaders tid inom den specialiserade sjukvården. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska ha möjlighet att be universiteten bedöma och godkänna praktikens innehåll. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska bevilja sökanden legitimering på basis av avlagd yrkespraktik. Detta motsvarar situationen före den 1 maj 2011.
Yrkespraktikens innehåll ska i mån av möjlighet följa de riktlinjer för yrkespraktik som krävs i ursprungslandet (artikel 55.1-55.2), så att sökandens möjlighet att få legitimering i ursprungslandet tryggas. Därför ska sökanden hos de behöriga myndigheterna i ursprungslandet försäkra sig om att det arbete som utförs under tiden för legitimeringen för viss tid uppfyller kraven för legitimering i ursprungslandet. Detta har betydelse om sökanden senare vill arbeta i studielandet eller i någon annan EU- eller EES-stat.
Avsikten med den föreslagna paragrafen är att åtgärda den olägenhet som uppstått i och med slopandet av dubbellegitimeringen och avsaknaden av övergångsbestämmelse. Reformen som gällde slopande av dubbellegitimeringen trädde i kraft den 1 maj 2011. Ingen övergångsbestämmelse ingick i lagändringen. Genom den bestämmelse som nu föreslås vill man göra det möjligt att få rätt att utöva yrke också för dem som har påbörjat sina studier i medicin hösten 2011, dvs. genast efter det att den lagändring som gällde slopandet av dubbellegitimeringen trädde i kraft. De personer som bestämmelsen avser har på basis av den då gällande lagstiftningen haft expektansrätt till att studierna ska leda till rätten att utöva yrke.
8 §.Rätt att utöva yrken inom social- och hälsovården och rätt att använda yrkesbeteckning med stöd av den generella ordningen för erkännande. I paragrafen finns bestämmelser om rätten för de yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som omfattas av den generella ordningen för erkännande att utöva yrke och att använda yrkesbeteckning i Finland. De yrken inom social- och hälsovården som omfattas av den generella ordningen för erkännande listas i den allmänna motiveringen till denna proposition. I den generella ordningen för erkännande ska sökanden ha ett i yrkeskvalifikationsdirektivet avsett examensbevis eller något annat bevis som i staten i fråga krävs för erhållande av rätt att utöva yrke. I det generella systemet för erkännande jämförs sökandens utbildning med en nationell utbildning. Om utbildningen avviker väsentligt, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för sökanden bestämma en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov. I 7 § i regeringens proposition med förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer föreslås det i enlighet med direktivet förutsättningar under vilka det kan krävas att sökanden genomgår ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod. Under förutsättningarna i 7 § 4 mom. i det lagförslaget kan det bestämmas att sökanden ska delta i såväl en anpassningsperiod som ett lämplighetsprov.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att det ger Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården möjlighet att för sökanden bestämma både en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov.
8 a §.Partiell rätt att utöva yrke. Enligt den föreslagna paragrafen ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården genom prövning från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkesverksamhet som legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, när villkoren i 8 § i regeringens proposition med förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer uppfylls. Partiellt tillträde kan inte beviljas personer vars yrkeskvalifikationer erkänns automatiskt. Bestämmelsen om partiellt tillträde ska dock kunna tillämpas när det gäller yrken som omfattas av automatiskt erkännande i sådana situationer då sökandens utbildning inte uppfyller villkoren för automatiskt erkännande. I praktiken kan en person ansöka om erkännande av yrkeskvalifikationer eller om partiellt tillträde till en yrkesverksamhet. Om en obegränsad rätt att utöva yrke inte är möjlig, ska den behöriga myndigheten på eget initiativ undersöka om villkoren för partiellt tillträde uppfylls. Bestämmelsen om partiellt tillträde till en yrkesverksamhet ska kunna tillämpas också när yrkesutövare tillhandahåller tjänster temporärt eller sporadiskt i enlighet med 9 §.
Partiellt tillträde förutsätter att
1) yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten utöva den yrkesverksamhet för vilken partiellt tillträde söks,
2) skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i Finland är så stora att de kompensationsåtgärder som krävs av sökanden skulle innebära att han eller hon måste fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs i Finland för att få tillträde till hela det reglerade yrket,
3) yrkesverksamheten kan särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska överväga om det är möjligt att för det enskilda reglerade yrket fastställa sådana uppgiftshelheter som kan anges i beslut och på basis av vilka en person kan beviljas partiellt tillträde. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter prövning från fall till fall. Ett negativt beslut ska förutsätta att partiellt tillträde kan anses äventyra den allmänna säkerheten eller klient- eller patientsäkerheten.
I motiveringen till lagförslaget om erkännande av yrkeskvalifikationer konstateras det att partiellt tillträde kan komma i fråga till exempel om en talterapeut erbjuder talterapi på ett annat språk än något av Finlands nationalspråk eller om en psykolog arbetar som arbets- eller organisationspsykolog i ursprungsmedlemsstaten.
Beslut om partiellt tillträde fattas dessutom i enlighet med 8 § om den generella ordningen för erkännande i lagen om yrkesutbildade personer. Detta innebär att bestämmelserna om anpassningsperiod och lämplighetsprov i 8 § kan tillämpas på personer som ansöker om partiellt tillträde till en yrkesverksamhet.
8 b §Språkkunskaper som krävs av en medborgare i en EU- eller EES-stat. Enligt den nya 8 b § ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ha möjlighet att av grundad anledning som en förutsättning för beviljande av rätt att utöva yrke eller rätt att använda yrkesbeteckning kräva att en medborgare i en EU- eller EES-stat visar att han eller hon har tillräckliga språkkunskaper.
Den föreslagna ändringen grundar sig på ändringar i artikel 53 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt artikeln ska yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten. Kontroller av språkkunskaper ska begränsas till ett officiellt språk, och de får införas om det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kontroller får dock endast ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts. Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas.
Både övervakningsarbetsgruppen för hälso- och sjukvården och den av undervisnings- och kulturministeriet tillsatta arbetsgrupp som behandlat frågor gällande språkkunskaper inom hälso- och sjukvården har uttryckt oro över att de yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som kommer till Finland från utlandet har så bristande språkkunskaper att patientsäkerheten äventyras. Detta gäller både yrkesutbildade personer från EU/EES-området och yrkesutbildade personer från stater utanför EU/EES-området. Man har ansett det vara problematiskt att man, i motsats till när det gäller yrkesutbildade personer från stater utanför EU/EES-området, inte har kunnat kräva att personer från andra EU- eller EES-stater ska visa att de har tillräckliga språkkunskaper som en förutsättning för legitimation. Det har således varit verksamhetsenheterna för hälso- och sjukvård som haft ansvaret för att kontrollera språkkunskaperna. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska enligt 18 a § ha sådana tillräckliga språkkunskaper som förutsätts i de uppgifter han eller hon sköter, så personen själv ska också ansvara för att hans eller hennes språkkunskaper är på en tillräcklig nivå. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott ansåg i sitt betänkande (ShUB 45/2014) att det är viktigt att man i samband med genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet gör en bedömning av behovet av att ändra lagstiftningen för att säkerställa tillräckliga språkkunskaper hos yrkesutbildade personer som kommer från en EU- eller EES-stat.
Med stöd av den nya paragraf som föreslås ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården av grundad anledning kunna kräva bevis på språkkunskaper. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska ha möjlighet att självt avgöra när det kräver att en medborgare i en annan EU- eller EES-stat ska visa att han eller hon har tillräckliga språkkunskaper som en förutsättning för beviljande av rätt att utöva yrke eller av rätt att använda yrkesbeteckning. Som grundad anledning ska t.ex. kunna anses en situation där examen har avlagts eller yrkeskvalifikationerna förvärvats någon annanstans än i Finland på ett annat språk än finska eller svenska eller där de allmänbildande studierna har avlagts någon annanstans än i Finland eller på ett annat språk än finska eller svenska. Det ska vara möjligt att kräva bevis på tillräckliga språkkunskaper om verket under ansökningsprocessen får grundade misstankar om att den som vill börja utöva yrket i fråga har otillräckliga språkkunskaper. Säkerställande av tillräckliga språkkunskaper betonas dessutom i den ändring som föreslås i 18 a §.
Inom tillsynsverksamheten har man märkt att bristande språkkunskaper ofta hänger samman med andra brister i yrkesutövningens ändamålsenlighet. Enligt 26 § i den gällande lagen har Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården redan nu behörighet att bestämma om påföljder bland annat för försummelser av skyldigheten gällande språkkunskaper enligt 18 a § som en del av den övriga tillsynen över yrkesutövningens ändamålsenlighet.
8 c §.Europeiskt yrkeskort. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om europeiskt yrkeskort. I regeringens proposition med förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ingår omfattande bestämmelser om ansökan om och utfärdande av yrkeskort samt om den behöriga myndighetens uppgifter och skyldigheter när den behöriga myndigheten i Finland beslutar om utfärdande av yrkeskort och när myndigheten kontrollerar att uppgifterna i IMI-akten är korrekta, begär handlingar som eventuellt saknas och vidarebefordrar ansökan om yrkeskort till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat för beslut.
Det föreslås att det i paragrafen hänvisas till bestämmelserna i 4 kap. i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och till Europeiska unionens genomförandeförordning. Enligt den föreslagna paragrafen gäller om ansökan om europeiskt yrkeskort, handläggning av ansökningar, utfärdande av yrkeskort, behandling av uppgifter om yrkeskort samt om de övriga uppgifter i anslutning till yrkeskortet som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har i egenskap av behörig myndighet, det som föreskrivs i 4 kap. i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer samt i Europeiska unionens genomförandeförordning.
Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/983 kommer yrkeskort att införas för sjukskötar-, provisors- och fysioterapeutyrkena.
8 d §.Erkännande av yrkeskvalifikationer för förstavårdare. I social- och hälsovårdsministeriets förordning om prehospital akutsjukvård (340/2011) finns bestämmelser om den utbildning om krävs av den som arbetar som förstavårdare. Förstavårdare är ett sådant reglerat yrke som avses i yrkeskvalifikationsdirektivet. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beslutar om behörighet att arbeta som förstavårdare på basis av bevis på formell behörighet.
9 §.Temporärt och sporadiskt tillhandahållande av tjänster. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om den skriftliga förhandsanmälan till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården som en yrkesutövare som är lagligen etablerad i en EU- eller EES-stat är skyldig att göra om han eller hon temporärt eller sporadiskt i Finland börjar tillhandahålla tjänster inom ramen för sitt yrke. Till bestämmelsen har det i enlighet med artikel 4a.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet fogats att ett europeiskt yrkeskort som utfärdats till en yrkesutövare fungerar som en sådan förhandsanmälan som avses i momentet.
Enligt förslaget ändras 3 mom. på det sätt som artikel 7.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet förutsätter. Enligt den gällande bestämmelsen får Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för att säkerställa patientsäkerheten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls första gången. Kontrollen av yrkeskvalifikationer gäller inte de reglerade yrken som avses i 6 och 7 § i lagen om yrkesutbildade personer och som omfattas av det automatiska erkännandet. Enligt ändringen i direktivet ska en förhandskontroll vara möjlig endast om syftet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar yrkeskvalifikationer och om kontrollen inte går utöver vad som är nödvändigt för detta syfte. Det föreslås att det till paragrafens 3 mom. görs ett tillägg motsvarande ändringen i direktivet.
10 a §.Yrkespraktik. Enligt den nya artikel 55a i yrkeskvalifikationsdirektivet ska sådan yrkespraktik som krävs för beviljande av tillträde till ett reglerat yrke erkännas också när den förvärvats i en annan EU- eller EES-stat än den stat där utbildningen skett. Syftet med artikeln är att möjliggöra yrkespraktik i en annan EU- eller EES-stat när avslutad praktik är en förutsättning för tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten. Den föreslagna paragrafen motsvarar artikel 55 a. I praktiken gäller bestämmelsen tandläkare, för vilka beviljandet av rätt att utöva yrke förutsätter fullgörande av praktisk tjänstgöring.
Erkännande av yrkespraktik ska dock inte ersätta eventuella gällande krav på prov som ska genomföras som en förutsättning för tillträde till ett yrke. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvärvas i en annan EU- eller EES-stat ska organiseras och erkännas.
Gemensamma bestämmelser
14 a §.Bilagor till ansökan. Det föreslås att paragrafens 4 mom. ändras för att motsvara artikel 57a.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet. I de fall som omfattas av direktivet ska bilagorna till en ansökan inte behöva lämnas in som original eller bestyrkta kopior, om inte Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården särskilt kräver det. Ett sådant krav ska kunna ställas endast om det finns grund för tvivel i fråga om handlingens äkthet och äktheten inte kan säkerställas på något annat sätt. Bestämmelsen i direktivet strävar efter att underlätta elektronisk kommunikation. I praktiken blir det lättare än tidigare för den myndighet som ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer att säkerställa en persons yrkeskvalifikationer hos den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten genom det elektroniska informationssystemet IMI.
14 c §.Godkännande av examen för läkare eller tandläkare som fått sin utbildning utanför EU- eller EES-området som utbildning som leder till läkar- eller tandläkaryrket i Finland. I fråga om legitimeringen av läkare som fått sin utbildning utanför EU- eller EES-området övergick man den 1 april 2015 till ett förfarande i två faser, varmed Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården först beslutar om godkännande av sökandens utbildning.
Det föreslås att bestämmelsen ändras för att processen för legitimering av läkare och tandläkare som fått sin utbildning utanför EU- eller EES-området i fortsättningen ska vara så enhetligt som möjligt. Efter ändringen fattar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården administrativa beslut också om godkännande av utbildningen för tandläkare som fått sin utbildning utanför EU eller EES. När utbildningen har godkänts, kan sökanden inleda den tjänstgöring, de tilläggstudier och förhör samt den yrkespraktik för tandläkare som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bestämt. Yrkespraktiken fullgörs inom kommunernas och samkommunernas servicesystem. På detta sätt säkerställer man ett motsvarande kunnande som de som utbildats i Finland får såsom en del av tandläkarutbildningen.
18 §.Fortbildningsskyldighet och kontinuerlig yrkesmässig utveckling. Det föreslås att rubriken för 18 § om fortbildningsskyldighet ändras så att där också nämns kontinuerlig yrkesmässig utveckling. I bestämmelsen föreslås det ändringar som till ordalydelsen bättre motsvarar direktivets syfte och ordalydelse.
Det föreslås att det till paragrafens 2 mom. i enlighet med artikel 22 första stycket b i direktivet fogas en skyldighet för arbetsgivare att följa hur yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården utvecklas yrkesmässigt.
18 a §.Språkkunskaper. Enligt paragrafens 1 mom. ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ha sådana tillräckliga språkkunskaper som förutsätts i de uppgifter han eller hon sköter. Enligt vedertagen praxis ansvarar arbetsgivaren för att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har tillräckliga kunskaper i finska eller svenska.
Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att arbetsgivaren för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården enligt det nya 2 mom. ska säkerställa att personen har språkkunskaper på tillräcklig nivå för de uppgifter han eller hon sköter.
I 10, 18 och 20 § i språklagen (423/2003) föreskrivs det om patientens rätt att använda finska eller svenska. Enligt språklagen ska myndigheterna i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken. Enligt 2 § i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) ska varje myndighet genom att ordna utbildning och genom andra personalpolitiska åtgärder se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper i enlighet med vad språklagen och andra lagar förutsätter. Enligt den lagens 3 § ska en myndighet när den anställer tjänstemän eller annan personal förvissa sig om att den som anställs har tillräckliga språkkunskaper. I 6 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) föreskrivs det om kommuners och samkommuners skyldighet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska. Enligt 3 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) ska patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. I 3 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter hänvisas det till de språkliga rättigheterna i språklagen.
Det nya momentet betonar bättre än för närvarande att också privata arbetsgivare har en skyldighet att säkerställa tillräckliga språkkunskaper. Tillräckliga kunskaper i finska eller svenska är en central del av yrkesskickligheten hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och en betydande faktor för patientsäkerheten. Nivån på de språkkunskaper som krävs varierar dock beroende på yrkesgrupp och uppgifter. Den nivå på språkkunskaperna som krävs av en yrkesutbildad person kan anpassas efter uppgifterna och behoven hos den del av befolkningen som personen vårdar. Särskilt de yrkesinriktade språkkunskaperna utvecklas bäst i arbetet. Arbetsgivaren ska kunna anställa en yrkesutbildad person till uppgifter som hans eller hennes språkkunskaper räcker till vid anställningen, och sedan börja stödja utvecklingen av personens språkkunskaper. När det gäller motiveringen till paragrafens 2 mom. hänvisas det dessutom till motiveringen till 8 a §.
Säkerhetsåtgärder
31 a §. Fråntagande av rätt eller indragning av tillstånd att utöva yrke eller fråntagande av rätt att använda yrkesbeteckning på basis av ett beslut av en annan EU- eller EES-stat. I paragrafen föreslås det att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska ha rätt att ingripa i rätten att utöva yrke på basis av ett beslut av en annan medlemsstat inom EU eller EES utan särskild utredning av grunderna för ingripande enligt den nationella lagstiftningen. Till exempel får en legitimering som erhållits i Sverige på basis av en legitimering av en EES-stat eller Schweiz dras in redan på den grunden att den ursprungliga rätten att utöva yrke har förlorats (Patientsäkerhetslagen 8 kap. 5 §).
En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i den nordiska överenskommelsen (Arjeplog-överenskommelsen). Denna möjlighet som föreslås i paragrafen anknyter till det myndighetssamarbete och användningen av den varningsmekanism som avses i yrkeskvalifikationsdirektivet.
39 §.Ändringssökande. Det föreslås att ett omnämnande av 31 a och 40 c § fogas till 1, 3 och 5 mom. Således söks ändring i ett beslut som gäller fråntagande av rätt eller tillstånd att utöva yrke eller rätt att använda yrkesbeteckning i enlighet med 31 a §, samt i ett beslut som gäller en varning om vilken det föreskrivs i 40 c §, genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
40 c §.Varningsmekanism. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf om en varningsmekanism. Paragrafen behövs för att genomföra artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården till de andra medlemsstaterna lämna en elektronisk underrättelse om säkerhetsåtgärder som tillämpas på rätten för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården att utöva sitt yrke.
Det är fråga om sådana beslut som fattats med stöd av 5 kap. i lagen om yrkesutbildade personer och genom vilka rätten att utöva ett yrke begränsas tills vidare, för en bestämd tid eller för alltid, rätten att utöva ett yrke fråntas för en bestämd tid eller för alltid, tillstånd att utöva ett yrke återkallas, yrkesutövningen förbjuds eller rätten att använda en yrkesbeteckning förbjuds.
Det ska också lämnas underrättelse om ett temporärt förbud som gäller rätten att utöva ett yrke för den tid då behandlingen av ett ärende som gäller säkerhetsåtgärder pågår. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska dessutom lämna en underrättelse om fall där en domstol konstaterat att en person har använt förfalskade handlingar som intyg på yrkeskvalifikationerna för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Underrättelsen ska lämnas via varning genom det elektroniska informationssystem (IMI) som upprätthålls av kommissionen senast tre dygn efter dagen för antagande av ett beslut om förbud, begränsning eller fråntagande av rätt eller dagen för meddelande av domen.
Enligt paragrafens 2 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården utan dröjsmål via IMI meddela ändringar som gäller den i underrättelsen angivna varaktigheten av förbudet, begränsningen eller fråntagandet. Till momentet ska det också fogas en bestämmelse som motsvarar artikel 56 a.7 i yrkeskvalifikationsdirektivet om att radera varningar ur IMI när de inte längre är motiverade.
I artikel 56a.6 förutsätts det att de yrkesutövare som avses i varningarna skriftligen ska informeras om besluten om varningar och att de ska kunna överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem enligt nationell rätt. Det föreslås att denna bestämmelse genomförs så att det i paragrafens 3 mom. föreskrivs om meddelande av skriftligt beslut. Beslutet ska kunna vara separat, men det ska också kunna ingå i det beslut genom vilken man ingriper i rätten att utöva ett yrke.
I samband med reformen av bestämmelserna om sökande av ändring i förvaltningsärenden har 39 § om ändringssökande ändrats genom en lag som träder i kraft den 1 januari 2016 (1024/2015) så, att omprövningsförfarande tillämpas i första instans vid sökande av ändring i alla fall utom när det avser beslut som avses i lagens 25 §, 26 § 2 mom., 27—29 § eller 33 §. I ovannämnda fall, där det är fråga om till exempel begränsning eller fråntagande av rätten att utöva ett yrke eller förbud mot rätten att använda yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, ska omprövningsförfarande inte tas i bruk, utan beslutet överklagas direkt hos förvaltningsdomstolen. Detta eftersom omprövningsförfarandet kan i onödan fördröja tillgodoseendet av rättssäkerheten i ärenden där det är motiverat att snabbt få ett avgörande av domstolen.
Det föreslås att beslut om varning överklagas direkt hos förvaltningsdomstolen. Till denna del hänvisas det till bestämmelsen om ändringssökande i 39 §. Enligt artikel 56a.6 i direktivet ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida, varför det föreslås att det i momentet föreskrivs att det till varningar ska fogas uppgift om eventuellt ändringssökande.
40 d §.Lämnande av information till behöriga myndigheter i EU- eller EES-stater. Enligt den föreslagna paragrafen ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården utan hinder av sekretessbestämmelserna ha rätt att till andra behöriga myndigheter i EU- eller EES-stater lämna ut sådana uppgifter och utredningar som är nödvändiga för att de ska kunna sköta sina uppgifter.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska till behöriga myndigheter i andra medlemsstater kunna lämna ut närmare uppgifter och utredningar om de faktorer som ligger bakom varningen. Eftersom det i lagen om yrkesutbildade personer saknas en tydlig norm när det gäller rätten att lämna ut uppgifter, föreslås det att det ska fogas en bestämmelse om detta till lagen. Utlämnande av uppgifter ska endast gälla sådana uppgifter och utredningar som är nödvändiga för bedömning av en yrkesutbildad persons yrkesutövnings ändamålsenlighet. Uppgifter som ska lämnas ut kan gälla till exempel en yrkesutbildad persons missbruk av rusmedel, hälsotillstånd eller yrkesmässiga funktionsförmåga. Uppgifterna och utredningarna i fråga är väsentliga när patientsäkerheten och eventuella risker för patientsäkerheten bedöms.