7.1
Lagen om inlösningstillstånd för vissa projekt som påverkar användningen av miljön
1 §.Syfte. Det ursprungliga syftet med lagen har i enlighet med Århuskonventionen varit att trygga allmänhetens rätt till information, deltagande, ändringssökande och inledande av ärenden i miljöfrågor. Syftet med de ändringar som föreslås i lagen är att komplettera det nationella genomförandet av MKB-direktivet. Detta sker genom att det i lagen tas in sådana miljömässiga och markanvändningsmässiga förutsättningar för de aktuella projekten som kompletterar den prövning av inlösningstillstånd som avses i 4 § i inlösningslagen. Lagen om inlösningstillstånd ändras från att vara ett ramverk som skapar rätt till deltagande och ändringssökande till att bli en författning som i fråga om de projekt som omfattas av lagens tillämpningsområde styr valet av dragningen av ledningen och sättet att genomföra ett projekt och som syftar till att förebygga olägenheter som dessa projekt orsakar miljön. Det föreslås att paragrafen ändras i enlighet med detta.
2 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om projekt som omfattas av lagens tillämpningsområde. Behovet av tillstånd i 1 och 2 punkten i den nuvarande projektförteckningen grundar sig på punkterna 14 och 17 i bilaga I till Århuskonventionen, på punkterna 16 a och 20 i bilaga I till MKB-direktivet samt på punkterna 8 a och b i förteckningen i bilaga 1 till MKB-lagen. Konsekvenserna av dessa projekt ska alltid bedömas i ett MKB-förfarande. Tillståndsplikten i enlighet med 3 punkten i förteckningen baserar sig däremot på ett beslut om behovet av ett MKB-förfarande som fattas från fall till fall.
Det föreslås att tillämpningsområdet för 1 punkten i förteckningen begränsas så att regleringen ska gälla elledningar ovan markytan. Det föreslås inga ändringar i 2 punkten i förteckningen, men i 3 punkten föreslås det att kravet på kraftledningar med en spänning av minst 110 kilovolt stryks och i fråga om överföringsrör för gränsöverskridande transport av gas att kravet på gränsöverskridande transport stryks. I fortsättningen ska tillämpningsområdet för lagen om inlösningstillstånd även omfatta kraftledningar med en spänning av mindre än 220 kilovolt samt alla typer av överföringsrör för transport av gas, om lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) tillämpas på projektet. Ett korrekt genomförande av MKB-direktivet förutsätter att också dessa projekt börjar omfattas av lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet ska på denna grund omfatta t.ex. sådana kraftledningar som inte som självständiga projekt omfattas av MKB-förfarandet, men som har ett väsentligt samband med projekt som omfattas av MKB-förfarandet (t.ex. anslutningsledningar för vindkraftsparker).
3 §.Förhållande till annan lagstiftning. Enligt den gällande 3 § tillämpas denna lag inte om genomförandet av ett projekt till alla delar sker utifrån en plan med rättsverkningar enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) där projektets placering och förhållande till annan områdesanvändning har utretts. Syftet med lagen har i enlighet med Århuskonventionen varit att trygga allmänhetens rätt till information, deltagande, ändringssökande och inledande av ärenden i miljöfrågor. När ett projekt baserar sig på en plan med rättsverkningar har allmänheten haft möjlighet att yttra sig om områdesreserveringen när planen utarbetas och vid behov föra frågan huruvida beslutet om planen är lagenligt till domstol för prövning, varvid det inte längre har kunnat anses vara nödvändigt att delta i inlösningsförfarandet. Det har framför allt varit fråga om ett ramverk för förfarandet. Bestämmelsen har i praktiken tillämpats ytterst sällan.
Vid planeringen av markanvändningen utreds planeringsområdets miljövärden och bedöms miljökonsekvenserna av den verksamhet som områdesreserveringen möjliggör. På grund av karaktären hos planeringen av markanvändningen är det inte möjligt att i detalj styra projektet och fatta beslut om detaljerade förutsättningar för genomförande. I inlösningslagen föreslås bestämmelser som förutsätter noggrannare utredningar samt ett mer exakt val av förläggningsplats än vad som är möjligt inom ramen för markanvändningsplaneringen. Dessutom kan det vid förfarandet meddelas föreskrifter om sättet att genomföra projektet. Genom ett beslut i ärendet avgörs i praktiken projektets exakta placering samt sättet att genomföra projektet mer detaljerat än vad som är möjligt vid planeringen av markanvändningen. Avgränsningen kan inte längre anses vara motiverad och därför föreslås det att den slopas.
Det föreslås att den första meningen i den gällande 4 § flyttas till paragrafens 1 mom. I momentet föreskrivs det om skyldigheten att ansöka om inlösningstillstånd enligt inlösningslagen för ett projekt som avses i 2 § även i det fall att sökanden äger eller besitter de områden som behövs för projektet. Enligt den andra meningen i paragrafens 1 mom. ska denna lag iakttas när en fråga om inlösningstillstånd avgörs. Vid tillståndsprövningen för ett projekt ska det således utöver de allmänna förutsättningarna för beviljande av tillstånd enligt 4 § i inlösningslagen också beaktas de särskilda förutsättningarna för beviljande av tillstånd enligt 4 § i denna lag.
Det föreslås att den sista meningen i den gällande 4 § flyttas och blir nytt 2 mom. i 3 §. Enligt bestämmelsen gäller i fråga om verkställigheten av inlösningen och om inlösningen i övrigt vad som särskilt föreskrivs i inlösningslagen eller i någon annan lag. Vid behandlingen av ett inlösningstillståndsärende ska bestämmelserna i inlösningslagen iakttas, och ett beslut i ärendet ska verkställas vid inlösningsförrättningen.
Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet i paragrafen.
4 §.Anläggning av kraftledningar och överföringsrör för transport av gas. I paragrafen föreskrivs det om särskilda förutsättningar för prövning av inlösningstillstånd för kraftledning och överföringsrör för transport av gas. Dessa kompletterar bestämmelsen om tillståndsprövning i 4 § i inlösningslagen.
Enligt 4 § 1 mom. i inlösningslagen får inlösen ske när allmänt behov så kräver. Syftet med anläggningen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas är vanligtvis att organisera energiöverföringen eller trygga energiöverföringsnätverkets driftssäkerhet. Syftet med anläggningen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas kan vara att ansluta ett nytt kraftverk till distributionsnätet eller utsträcka distributionsnätet till ett nytt område, höja befintlig överföringskapacitet eller förbättra överföringsnätets driftssäkerhet. I projekt som organiserar överföring av energi och tryggar nätens driftssäkerhet är det fråga om sådan verksamhet som är nödvändig med avseende på samhällets funktion och som ska bedömas som en helhet. Omfattningen av den grupp som direkt gynnas av ett enskilt projekt ska inte tillmätas någon avgörande betydelse i detta avseende. Prövningen av inlösningstillstånd upphör inte vid att de aspekter som talar för genomförande av projektet beaktas, utan man kan även beakta projektets skadliga konsekvenser för allmänna intressen som talar mot inlösning. Även miljökonsekvenserna är relevanta vid avvägningen, men deras vikt har varierat från fall till fall. Det är fråga om en övergripande prövning där uppfyllandet av kravet på allmänt behov bedöms genom att man väger de gynnsamma och skadliga konsekvenserna för det allmänna intresset sinsemellan.
I inlösningslagens allmänna ramar för tillståndsprövning begränsas inlösen av kraven på jämförelse av olika alternativ och intressen enligt 4 § 1 mom. i inlösningslagen. Enligt momentet i fråga får inlösen likväl inte verkställas, om inlösningens syfte kan uppnås lika lämpligt på något annat sätt eller om det men inlösningen förorsakar enskilt intresse är större än den nytta som den medför för allmänt intresse. I fråga om projekt för inlösningstillstånd för kraftledningar har det på basis av detta föreslagits t.ex. krav på flyttning av kraftledningar eller genomförande av ett projekt som jordkabel och inte som luftledning. Expropriation i konstitutionellt hänseende innebär ett djupgående ingrepp i kärnan i det egendomsskydd som tryggas i grundlagen, dvs. att äganderätten inlöses av ägaren och överförs till någon annan. Det är fråga om en sista utväg för att säkerställa att ett projekt som påkallas av ett allmänt behov genomförs och kräver förvärv av områden. Detta innebär samtidigt att ingripandet ska begränsas så att det med beaktande av syftet med projektet är så litet som möjligt. Sålunda kan t.ex. inlösningstillstånd inte beviljas för ett större område än vad genomförandet av projektet förutsätter eller beviljas rätt att lösa in området, om projektets syfte skulle kunna uppnås genom att det grundas nyttjanderätt till området. På motsvarande sätt ska inlösning inte inledas, om det område som behövs kan förvärvas genom frivilliga rättshandlingar t.ex. genom fastighetsköp eller byte av område. Till denna del har man i rättspraxis fäst vikt vid projektets natur och omfattning.
Prövningen av inlösningstillstånd upphör inte enbart vid avvägningen av den nytta och det men som orsakas det enskilda intressen. Den nytta och det men som ett projekt som avses i inlösningstillståndet medför för det allmänna intresset beaktas inte vid bedömningen av om kravet på allmänt behov uppfylls. Detta innebär inte att nämnda intressen inte skulle ha någon betydelse vid prövningen av inlösningstillstånd. Inte ens ett allmänt behov kan berättiga till ett sådant intrång i privat äganderätt där det men som projektet medför för ett enskilt intresse är större än den nytta som projektet medför för allmänt intresse. Kravet på jämförelse av olika intressen och men som orsakas enskilda intressen utgör således ett slags säkerhetsmekanism vid prövningen av inlösningstillstånd. I praktiken torde situationer av detta slag vara mycket sällsynta där projektet är påkallat av ett allmänt behov men nyttan av projektet är mindre än det men som projektet medför för ett enskilt intresse.
Kravet på allmänt behov enligt inlösningslagen och de kriterier som begränsar inlösen kan anses innehålla ett inbyggt krav på att projektets skadliga konsekvenser ska minimeras. Ordalydelsen i 4 § 1 mom. i inlösningslagen är dock med avseende på kraven på exakthet i den nuvarande lagstiftningen så allmän att den rättsliga grunden för de nämnda kraven måste anses vara oklar. Ovan konstateras det att ett korrekt genomförande av artikel 8 a i MKB-direktivet förutsätter av den nationella lagstiftningen att den myndighet som avgör ett tillståndsärende har möjlighet att till beslutet foga sådana tillståndsvillkor som behövs för att förebygga projektets skadliga konsekvenser. Tillståndsprövningen består av prövning av förutsättningarna för beviljande av tillstånd och ställande av tillståndsvillkor som ska fogas till beslutet. Med avseende på regleringens exakthet och parternas och andra aktörers rättsskydd är det inte möjligt att en myndighet ska kunna meddela tillståndsvillkor för att trygga sådana krav som inte framgår av lagen. Därför bör det i lagen föreskrivas noggrannare om de rättsintressen som ska beaktas vid tillståndsprövningen och för vilkas tryggande tillståndsvillkor kan ställas.
Även om kärnan i prövningen av inlösningstillstånd uttryckligen ligger i bedömningen av huruvida kravet på ett allmänt behov som berättigar till organisering av ägarförhållandena uppfylls, ska det vara möjligt att i samband med prövningen av inlösningstillstånd också bedöma förutsättningarna ur ett miljöperspektiv för att genomföra projektet. Att inbegripa tillståndsprövning som utgår från ett miljöperspektiv som en regelrätt del av prövningen av inlösningstillstånd kan dock inte anses vara en ändamålsenlig lösning, och därför föreslås det att kompletterande bestämmelser tas in i lagen om inlösningstillstånd. Tillståndsprövningen i enlighet med 4 § i inlösningslagen och intressena i enlighet med den föreslagna 4 § överlappar delvis varandra. Avsikten är att beslutsprövning i enlighet med 4 § i lagen om inlösningstillstånd och prövning i enlighet med 4 § i inlösningslagen ska bilda en enhetlig helhet. Trots skrivsättet utgör de föreslagna normerna i 4 § i lagen om inlösningstillstånd en självständig förutsättning för beviljande av tillstånd. Inlösningstillstånd ska inte beviljas om kraven enligt 4 § i lagen om inlösningstillstånd inte uppfylls. En sådan situation föreligger närmast i det fall att en annan linjedragning är uppenbart bättre. På motsvarande sätt leder det faktum att kravet på allmänt behov enligt inlösningslagen inte uppfylls till att ansökan avslås, även om de förutsättningar som anges i 4 § i lagen om inlösningstillstånd uppfylls.
Enligt den första meningen i 1 mom. ska kraftledningar och överföringsrör för transport av gas placeras och anläggas på ett tekniskt och ekonomiskt genomförbart sätt så att olägenheterna för miljön och för användningen av områdena blir så små som möjligt på grund av ledningen. Med miljö och områdesanvändning avses i detta sammanhang den ursprungliga naturen och olika områden som tagits i bruk för mänsklig verksamhet. Sådana områden är till exempel områden som tagits i bruk för byggande, som trafikområden, för primärproduktion och för rekreation. Miljö och områdesanvändning ska inom ramen för denna bestämmelse förstås i vid bemärkelse så att de omfattar t.ex. landskapsbilden och eventuella fornminnen på området.
Syftet med bestämmelsen är att trygga sådana allmännare intressen som inte kan återställas som krav som hör till enskilda medborgares eller juridiska personers rättssfär. Momentet innehåller en bestämmelse om valet av allmän dragning av ledningen. Syftet med bestämmelsen är att styra placeringen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas till en plats som orsakar minst olägenhet med avseende på miljön samt befintlig och planerad markanvändning. Med projektets tekniska och ekonomiska genomförbarhet avses sådana tekniska lösningar och sätt att genomföra projekten som allmänt används i motsvarande projekt och som är ekonomiskt motiverade med beaktande av nyttan av dem.
I den andra meningen i 1 mom. föreskrivs det om krav som tryggar enskilda parters rättsliga ställning. Enligt den föreslagna bestämmelsen får placeringen av en kraftledning inte orsaka någon större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt. Ledningssträckningen ska i den mån det är möjligt anpassas till de rådande markägandeförhållandena och till markanvändningen på området så att den olägenhet den förorsakar olika aktörer som helhet betraktad blir så liten som möjligt. Avsikten är dock inte att på grund av den gällande fastighetsindelningen ge de miljömässiga aspekterna mindre vikt vid planeringen av ledningssträckning. Dessutom bör det beaktas att skador och olägenheter som orsakas av inlösningen ersätts till fullo vid inlösningsförrättningen.
I vissa situationer kan den bäst fungerande lösningen vara att placera separata ledningssträckningar i anslutning till varandra eller till trafikinfrastrukturprojekt. De olägenheter och skador som föranleds av placeringen av ledningen bör granskas särskilt ur de markägares synvinkel som står i en inlösningsrelation. Bestämmelsen ger lagtillämparen en omfattande prövningsrätt i fråga om vilka skador och olägenheter som kan anses vara godtagbara. Placeringen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas kan orsaka en enskild part betydande skada eller olägenhet, om en flyttning av ledningen någon annanstans skulle orsaka ännu större skada eller olägenhet. Å andra sidan hindrar inte de merkostnader som en flyttning av ledningssträckningen eventuellt medför för inlösaren att sträckningen justeras, om detta kan minska de olägenheter som orsakas av ledningssträckningen.
På grund av ledningssträckningens centrala betydelse och projektens linjära karaktär är det möjligt att endast i begränsad utsträckning justera sträckningen i tillståndsförfarandet. Den som ansöker om inlösningstillstånd har under projektets planeringsskede i detalj utrett var sträckningen ska placeras på det ställe som anges i ansökan, men inte nödvändigtvis någon annanstans. Det finns i dessa fall inte tillgång till sådana utredningar och planer som gör det möjligt att bedöma förutsättningarna för beviljande av tillstånd i sin helhet på ett annat ställe, och det är inte heller nödvändigtvis möjligt att höra parterna i större utsträckning. Om förutsättningarna för beviljande av tillstånd för den ledningssträckning som ansökan gäller inte uppfylls ens med ringa ändringar, ska ansökan avslås.
I den sista meningen i 1 mom. föreskrivs det om skydd för den samiska kulturen. Även om de projekt som hör till lagens tillämpningsområde är tämligen få, kan ett sådant placeras på samernas hembygdsområde eller projektets verkningar sträcka sig till det. Även om förutsättningarna enligt 1 mom. delvis också skyddar ursprungsfolkens rättigheter, bör det i lagen uttryckligen föreskrivas att ursprungsfolkens rättigheter ska beaktas vid tillståndsprövningen. Enligt förslaget får anläggningen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas inte i mer än ringa utsträckning försämra samernas rätt att bevara och utveckla sin kultur samt att utöva sina traditionella näringar. Bestämmelsen ska tillämpas förutom på projekt som genomförs inom hembygdsområdet också på projekt som genomförs utanför hembygdsområdet, om projektet har konsekvenser för samernas rättigheter som urfolk. Med anläggning av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas avses de konsekvenser som anläggning av ett projekt och användningen av det har.
Bestämmelsen förbjuder inte helt och hållet verksamhet som medför skadliga effekter på den samiska kulturen, men ställer en gräns för dem. I lagen tas det inte i detalj ställning till hurdana negativa effekter som ska betraktas som sådan försämring som är mer än ringa och som förbjuds i bestämmelsen. Bestämmelsen utgör en självständig förutsättning för beviljande av tillstånd. Om projektet orsakar sådan försämring som är större än ringa och som avses i bestämmelsen och detta inte kan undanröjas genom tillståndsvillkor, kan tillstånd inte beviljas. Eftersom den föreslagna bestämmelsen styr planeringen av projektet och sättet att genomföra det, blir situationer av detta slag sällsynta.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om beaktande av planerna vid anläggningen av kraftledningar och överföringsrör för transport av gas. Iakttagandet av bestämmelsen övervakas vid tillståndsprövningen enligt denna lag. Enligt 2 mom. ska detaljplanen beaktas vid anläggningen av kraftledningar och överföringsrör för transport av gas. Om en landskapsplan eller generalplan med rättsverkningar gäller för området i stället för detaljplan, får anläggningen av ledningar eller rör inte försvåra användningen av området för det ändamål som det i landskapsplanen eller generalplanen med rättsverkningar anvisats för. I 32 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen föreskrivs att på området för en generalplan med rättsverkningar eller för en detaljplan gäller landskapsplanen inte, utom i fråga om verkan när en plan utarbetas eller ändras. Det föreskrivs likaså i 42 § 3 mom. att på ett detaljplaneområde gäller generalplanen inte, utom i fråga om verkan när detaljplanen utarbetas eller ändras.
För samordnandet av anläggning av kraftledningar och överföringsrör för transport av gas samt annan områdesanvändning skulle det vara till fördel att nuvarande och framtida kraftledningssträckningar antecknas i landskapsplanerna. I detta fall kan dessa beaktas i den mer detaljerade planeringen av områdesanvändningen. I praktiken är det inte möjligt att beakta alla framtida projekt i landskapsplanläggningen på grund av att tidtabellerna för planläggningen och genomförandet av projekten är olika. Det ska inte krävas någon områdesreservering för en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas. Genom detaljplanen avgörs i detalj områdets nuvarande och framtida markanvändning. Med tanke på att samordna de olika målen för områdesanvändningen är det önskvärt att ledningsgatorna i samband med de projekt som avses i lagen om inlösningstillstånd ska anvisas i planen. På grund av att situationerna varierar och att det finns skillnader i tidtabellerna för energiinfrastrukturprojekt och planläggningsprojekt är det emellertid inte möjligt att förutsätta att områdesreservering ställs som villkor för beviljande av tillstånd för en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas.
Frågan om styrningseffekten av systemet för planering av områdesanvändningen har betydelse särskilt i en situation där anläggningen av en kraftledning eller ett överföringsrör för transport av gas inte är det huvudsakliga användningsändamål som anges i den plan som gäller för området. I detta fall måste man bedöma huruvida det är möjligt att genomföra projektet när det granskas i förhållande till de centrala principerna för planen och det huvudsakliga användningsändamål för projektets målområde eller influensområde som angetts i planen.
Vid bedömning av hur placeringen av en kraftledning och ett överföringsrör för transport påverkar genomförandet av detaljplanen, ska uppmärksamhet fästas vid projektets konsekvenser för genomförandet av de centrala principerna för detaljplanen samt vid användningen av det område som krävs för projektet och projektets influensområde till det användningsändamål som i detaljplanen anvisats för området. De behövliga villkor som meddelas i beslutet om inlösningstillstånd för att begränsa de skadliga konsekvenserna av projektet ska också beaktas.
Styreffekten av allmänt hållna planer varierar enligt markanvändningsform. Det ska bedömas från fall till fall hur genomförandet av ett projekt påverkar användningen av området för det ändamål som anvisats för det i planen. Till exempel det faktum att ett område anvisas för jord- och skogsbruk i planen kan i princip inte anses utgöra ett hinder för beviljande av tillstånd, men också i detta fall ska kraven i 1 mom. beaktas.
I 3 mom. föreskrivs det om de villkor som ska fogas till tillståndsbeslutet för att kraven i 1 och 2 mom. ska uppfyllas. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det i beslutet om inlösningstillstånd meddelas sådana villkor om kraftledningens placering och bredd, hur och när ledningen ska genomföras samt om övervakning av verksamhetens konsekvenser som behövs för att begränsa de skadliga konsekvenserna av projektet. Tillståndsvillkoren har ett nära samband med tillståndsprövningen. Det är inte möjligt att hålla dem åtskilda, eftersom tillståndsvillkoren å ena sidan säkerställer att kraven i lagen uppfylls och å andra sidan skapar man sådana förutsättningar för beviljande av tillstånd som saknas. Utgångspunkten för bedömningen av om villkoren är nödvändiga utgörs av den ansökan med bilagor som lämnats in till tillståndsmyndigheten och som innehåller uppgifter om projektets dragning och sättet att genomföra det. Den viktigaste faktorn som avgör projektets miljökonsekvenser är ledningssträckningen, som den projektansvarige fattar beslut om utifrån den utredning som samlats i ärendet samt eventuella diskussioner som förts med myndigheter och andra parter. Ledningens sträckning å sin sida baserar sig långt på den miljökonsekvensbeskrivning som utarbetats som resultat av miljökonsekvensbedömningen och på kontaktmyndighetens motiverade slutsats som enligt 5 § 4 mom. i inlösningslagen ska bifogas ansökningshandlingarna.
När tillståndsmyndigheten beviljar inlösningstillstånd avgör den samtidigt kraftledningens sträckning. Tillståndsmyndigheten ska, om det krävs för att förebygga eller minska de skadliga konsekvenserna av projektet för allmänna eller enskilda intressen, kunna göra mindre justeringar i kraftledningens sträckning, om det i övrigt finns förutsättningar för att tillstånd ska beviljas. Det ska från fall till fall övervägas hur stora ändringar som kan göras i kraftledningens sträckning. Vid prövningen kan vikt fästas vid miljökonsekvensbeskrivningen och kontaktmyndighetens motiverade slutsats av den. Det ska dock inte vara möjligt att helt flytta kraftledningen till en annan plats, utan i en situation som denna ska det anses att förutsättningen för att bevilja tillstånd saknas och att ansökan om inlösningstillstånd ska avslås. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att meddela villkor för hur och när ett projekt ska genomföras. Dessa hör i princip till den projektansvariges beslutanderätt och därför bör villkor om dem meddelas endast i sådana situationer där det är nödvändigt för att förhindra uppkomsten av skadliga konsekvenser och trygga de rättsobjekt som tryggas i lagen. Dessa kan användas t.ex. för att trygga fåglarnas häckningsfrid eller förhindra att odlingarna förstörs. Beslut om ersättning för de olägenheter och skador som projektet orsakat fattas vid inlösningsförrättningen.
Kontrollen av konsekvenserna av verksamhet i fråga om projekt som omfattar någon typ av anläggning inriktar sig framför allt på konsekvenserna under anläggningstiden. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att följa upp projektets konsekvenser också efter det att anläggningsarbetena avslutats. Det kan vara fråga om en sådan situation t.ex. när det är nödvändigt att följa hur fridlysta växter som flyttats från anläggningsområdet trivs på den plats dit de flyttades.
Vid förfarandena för inlösningstillstånd för kraftledningar och vid inlösningsförrättningar som gäller verkställighet av beslut framförs ibland krav på utnyttjande av befintlig infrastruktur. I praktiken har olika samarbetsarrangemang visat sig vara synnerligen besvärliga, och meddelande av villkor med detta innehåll bör anses vara förenat med betydande problem. När en verksamhetsutövare ansöker om tillstånd att anlägga en kraftledning kan det inte skäligen förutsättas att verksamhetsutövaren oberoende av sin vilja förbereder sig på sådana tekniska lösningar vid planeringen och genomförandet som gör det möjligt att en annan verksamhetsutövare i efterhand utnyttjar t.ex. stolparna för kraftledningen. När verksamhetsutövaren ansöker om tillstånd känner man oftast inte till något behov av samarbetsarrangemang. På motsvarande sätt kan de befintliga strukturerna ha konstruerats så att ett gemensamt utnyttjande i efterhand skulle innebära betydande kostnader. Situationen skulle förståeligt nog vara en annan, om verksamhetsutövarna har kommit överens om saken. Då ska det vid tillståndsprövningen bedömas om ett projekt som bygger på ett samarbetsarrangemang ska anses vara påkallat av ett allmänt behov.
4 b §.Tillsyn och förvaltningstvång. Det föreslås att det i lagen tas in bestämmelser om den myndighet som ska övervaka efterlevnaden av lagen och de tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den. Tillsynsuppgiften handlar å ena sidan om att allmänna miljömässiga aspekter beaktas vid tillståndsförfarandet och å andra sidan om övervakning av att de villkor som meddelats i syfte att trygga miljön och som fogats till ett inlösningstillstånd som beviljats för genomförande av ett projekt iakttas. Övervakningen fokuserar särskilt på projektets anläggningsfas, även om det i vissa situationer kan vara nödvändigt att följa upp projektets konsekvenser på längre sikt för ett visst delområde i miljön. Det föreslås att uppgiften ska anvisas närings-, trafik- och miljöcentralen, som redan för närvarande är tillsynsmyndighet enligt flera olika miljölagar.
Enligt 8 § 2 mom. i inlösningslagen ska närings-, trafik- och miljöcentralen beredas tillfälle att avge utlåtande om ansökan om inlösningstillstånd, om projektet är av regional betydelse eller om projektet är av avsevärd betydelse för miljöskyddet. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan således redan i samband med inlösningstillståndsförfarandet enligt den gällande lagen lägga fram sin bedömning av projektet och dess lagenlighet. I och med 4 § i den föreslagna lagen om inlösningstillstånd kompletteras tillståndsprövningen för de aktuella projekten med sådana förutsättningar som tryggar miljön och som kan öka behovet av att säkerställa att kraven i lagen uppfylls i samband med tillståndsförfarandet. Av betydelse skulle här kunna vara i vilken utsträckning närings-, trafik- och miljöcentralens anmärkningar vid MKB-förfarandet har beaktats i ansökan om inlösningstillstånd.
I 1 mom. föreskrivs det dessutom om tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter och utföra inspektioner för tillsynen. Närings-, trafik- och miljöcentralen samt en tjänsteman som förordnats av centralen är behöriga att utöva rätten att få uppgifter och utföra inspektioner. Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) rätt att av en annan myndighet få de uppgifter som är nödvändiga för att fullgöra tillsynsuppdraget. På grund av de mångfasetterade situationerna är det inte möjligt att på lagnivå på ett uttömmande sätt specificera vilka register och myndigheter tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter gäller. Tillsynsmyndigheten ska också ha rätt att av de projektansvariga få de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna sköta sitt uppdrag. Rätten att röra sig på annans område ger tillsynsmyndigheten rätt att röra sig också på sådana områden som inte omfattas av rätten att röra sig fritt enligt allemansrätten. Rätten att röra sig på den plats där verksamheten bedrivs är ofta begränsad, och därför föreskrivs det i momentet om tillsynsmyndighetens rätt att röra sig där. Tillsynsmyndigheten ska för kontroll av verksamhetens konsekvenser ha rätt att utföra inspektioner och undersökningar, utföra nödvändiga mätningar och ta prover samt ta upp ljud eller bild av det berörda området.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om den behörighet som behövs för den myndighet som utför tillsynen. Bestämmelserna gäller särskilt tillsynen över att beslutet om inlösningstillstånd iakttas. Om tillsynsmyndigheten anser att ett beslut om inlösningstillstånd strider mot lag eller att ett procedurfel har begåtts vid behandlingen av ärendet, kan myndigheten ingripa i detta genom ändringssökande. Då ska tillsynsmyndighetens rätt att söka ändring bedömas i enlighet med 7 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Om tillsynsmyndigheten upptäcker att någon försummar att iaktta bestämmelserna i lagen eller de villkor som ingår i ett beslut som meddelats med stöd av den, ska tillsynsmyndigheten uppmana denne att upphöra med det förfarande som strider mot bestämmelserna eller tillståndsvillkoren. Beroende på hur allvarlig förseelsen är kan myndigheten förbjuda den person som är föremål för förseelsen att fortsätta med eller upprepa det förfarande som strider mot bestämmelsen eller tillståndsvillkoren. Alternativt eller ytterligare kan myndigheten ålägga personen i fråga att fullgöra sin skyldighet eller att rätta till vad som har gjorts i strid med bestämmelserna eller tillståndsvillkoren.
I 3 mom. föreskrivs det om att förena ett förbud eller ett föreläggande som meddelats med stöd av 2 mom. med vite. Myndigheten kan förena sitt förbud eller sitt föreläggande med vite eller med hot om att den åtgärd som inte vidtagits utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. På behandlingen av ärendet tillämpas viteslagen (1113/1990).
I lagen föreslås inga särskilda bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid behandlingen av ett tillsynsärende. På behandlingen av ärendet tillämpas i detta fall bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003).
5 §.Sökande av ändring. I det gällande 5 § 1 mom. föreskrivs det om frivilligorganisationers rätt att söka ändring och om delgivning av beslut som avses i paragrafens 2 mom. i denna lag till föreningar och stiftelser som avses i 1 mom. I dessa bestämmelser föreslås inga ändringar. I momentet föreslås ingå bestämmelser om sametingets och skolternas byastämmas rätt att anföra besvär. Vilket projekt som helst ska inte ge besvärsrätt i ärendet utan ett villkor för att ändring får sökas är att projektet har skadliga konsekvenser med tanke på urfolkens språk, kultur, levnadsförhållanden och idkandet av näringar.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska ha till uppgift att övervaka efterlevnaden av denna lag och de tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska också med stöd av 7 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) kunna överklaga beslutet om inlösningstillstånd som meddelats med stöd av denna lag. Hänvisningen i 1 mom. till den upphävda förvaltningsprocesslagen ändras till hänvisning till den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
Enligt 4 b § i lagen om inlösningstillstånd ska närings-, trafik- och miljöcentralen övervaka efterlevnaden av lagen och de tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av den. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska i detta syfte kunna utfärda förpliktande beslut vilkas lagenlighet ska kunna föras till domstol för prövning. En lösning som grundar sig på 4 § i lagen om inlösningstillstånd meddelas som en del av inlösningstillståndet, och ändring i det söks i den ordning som anges i 87 § i inlösningslagen. För att undvika oklarheter föreslås att det till det nya 3 mom. i 5 § i lagen om inlösningstillstånd fogas en informativ hänvisning, enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Med stöd av den lagen avgörs frågor som gäller t.ex. rätt att anföra besvär (7 §), besvärsinstans (8 §) och rätt att anföra besvär över beslut av förvaltningsdomstolar (107 §).