7.1
Penningspelslag
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §.Lagens tillämpningsområde och syfte
. Enligt 1 mom. innehåller lagen bestämmelser om penningspelsverksamhet och tillsynen över den. Det föreslås att penningspelsverksamhet definieras i lagens 4 §, enligt vilken penningspelsverksamhet innefattar anordnande och marknadsföring av penningspel samt tillverkning, tillhandahållande, installerande eller ändring av spelprogramvara. Enligt 2 mom. är syftet med lagen att garantera rättsskyddet för dem som deltar i penningspel, att förhindra missbruk och brott i samband med penningspel samt att förebygga och minska de hälsomässiga, ekonomiska och sociala skadeverkningarna av penningspel. Lagens syfte motsvarar enligt förslaget till innehållet den gällande regleringen och syftet med lotterilagen. Enligt förslaget ingår i bestämmelsen, avvikande från lotterilagen, en hänvisning till skadeverkningar av penningspel som i 4 § 10 punkten definieras på ett sätt som motsvarar bestämmelsen om syftet med lotterilagen.
I 3 mom. föreslås det bestämmelser om lagens territoriella tillämpning. Enligt förslaget ska lagen tillämpas inte på bara penningspelsverksamhet som bedrivs i riket utan också på penningspelsverksamhet som riktas till riket. Med riket avses i praktiken det finländska fastlandet till skillnad från landskapet Åland som har ett eget penningspelssystem och egen penningspelslagstiftning. Penningspelslagen ska tillämpas också på penningspelssammanslutningar som fått penningspelslicens och vilkas spel kan spelas av personer som är bosatta inom rikets territorium, men vilkas spelsystem kan vara belägna också utanför rikets territorium. Bestämmelser om kravet på bostadsort i fråga om elektroniska penningspel föreslås i 21 §. I landskapet Åland hör lotterilagstiftningen med stöd av självstyrelselagen för Åland till landskapets egen lagstiftningsbehörighet. Avvikande från lotterilagen innehåller den föreslagna lagen ingen bestämmelse om att tillsynsmyndigheten vid tillsynen över marknadsföring av penningspel ska tillämpa också bestämmelserna i konsumentskyddslagen, som tillämpas i hela Finland, inklusive landskapet Åland. Också i detta avseende är regleringen och den åtskilda lagstiftningsmakten mellan riket och landskapet i penningspelsregleringen således entydig.
I 4 mom. föreskrivs det om vissa undantag från lagens tillämpningsområde, även om spelande fysiskt kan ske inom rikets territorium. Dessutom ska spel som i sig uppfyller definitionen i lagen inte omfattas av tillämpningen av lagen, om det inte handlar om att anordna penningspel i affärssyfte utan om att spela i sociala situationer av privat karaktär. Till exempel penningspelande på ett hemfridsskyddat ställe, mellan enskilda personer och inom den egna sociala sfären, såsom vid penningspel mellan vänner, släktingar och andra personligen bekanta personer, ska undantas från lagens tillämpningsområde. Ett typiskt exempel på sådant penningspel är pokerspel med vänner i hemmet. Ett ytterligare krav är att vederlaget och den eventuella förlusten är skäliga. I praktiken handlar det om att spela med små, främst symboliska belopp.
Enligt 5 mom. gäller penningspelslagen inte erbjudande av slumpartad förmån vid marknadsföring, om det för erhållande av förmånen inte krävs någon annan motprestation än köp av en nyttighet eller anbud om köp. Det är fråga om så kallade marknadsföringslotterier. Motsvarande bestämmelse om lagens tillämpningsområde ingår i lotterilagen. Om inget annat vederlag tas ut bedöms lagligheten i marknadsföringslotterier enligt bestämmelserna i konsumentskyddslagen och lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (1061/1978).
I fråga om varuvinstlotterier föreslås i 6 mom. en hänvisningsbestämmelse till lotterilagen. Vid varuvinstlotterier betalas inga pengar ut som vinster och om anordnandet av dem föreskrivs i lotterilagen.
2 §.Allmänna bestämmelser om penningspelsverksamhet
. I paragrafen föreslås bestämmelser om en grundläggande princip enligt vilken anordnandet av penningspel kräver licens. Enligt 1 mom. får penningspel anordnas endast av sådana fysiska eller juridiska personer som har beviljats ensamrättslicens eller penningspelslicens. I den föreslagna 5 § finns bestämmelser om ensamrättslicens och i 6 § om penningspelslicens. I 2 mom. föreskrivs det i sin tur om att sådan spelprogramvara som används vid tillhandahållande av penningspel kräver licens. Bestämmelserna om licensplikt för spelprogramvara ska tillämpas efter en övergångsperiod från och med början av 2028. Bestämmelser om ikraftträdandet av bestämmelserna finns i 106 §.
Paragrafens 3 mom. innehåller en undantagsbestämmelse om licensplikten vid penningspelsverksamhet. Licenshavares ombudsverksamhet, det vill säga mottagande av betalningar i samband med penningspel eller förmedling av penningspelsvinster, betraktas som anordnande av penningspel, men kräver inte licens. Undantagsbestämmelsen ska också tillämpas på affärsrörelse i form av överlåtelse av lokaler för att tillhandahålla penningspelautomater och verksamheten är därför undantagen från licensplikten. Det ska inte heller vara licenspliktig verksamhet att överlåta lokaler för användning av dragningsutrustning. Som exempel kan nämnas att tv-bolagen förvarar dragningsutrustning för Lottospelet i sina lokaler och att det inte heller i fortsättningen ska vara licensbelagt att förvara sådan utrustning.
3 §.Definitioner av penningspel, av formerna för anordnande av dem samt av spelplatser
. Paragrafen föreslås innehålla definitioner av penningspel och olika former av anordnande av penningspel. Definitionerna är nödvändiga för att penningspelsverksamheten ska kunna regleras. Penningspel ska, i likhet med enligt gällande lag, kunna anordnas endast på det sätt som föreskrivs i lag. Av dessa skäl måste penningspel och de olika formerna av anordnande av dem definieras exakt och noggrant avgränsat i lagen. I paragrafen definieras uttömmande olika former av anordnande av penningspel och penningspel får anordnas endast på det sätt som anges i paragrafen. I den föreslagna 75 § förbjuds anordnandet av penningspel på andra sätt än de som avses i 3 §. En del av definitionerna i momentet ingår i den gällande lotterilagen, som sådana eller preciserade i förhållande till den gällande lagen, men en del av definitionerna är helt nya.
Definitionen av penningspel i 1 punkten motsvarar med vissa preciseringar definitionen i den gällande lotterilagen. I likhet med enligt den gällande lagen består definitionen av penningspel av kännetecken som alla ska uppfyllas för att ett spel ska kunna anses vara ett penningspel som definieras i lagen. I enlighet med definitionen är de viktigaste kännetecknen för ett spel ett penningvederlag för deltagandet, en vinst som helt eller delvis beror på slumpen och en penningvinst från spelet. När det gäller pokerturneringar uppfylls definitionen av penningspel även i så kallade satellitturneringar där spelaren i stället för pengar kan vinna en biljett som ger rätt att delta i nästa turnering, förutsatt att turneringen har ett förutbestämt turneringsschema. När en spelare vinner en biljett kan han eller hon lösa in en plats i nästa avsnitt av turneringsschemat och slutligen är priset en penningvinst i finalen enligt turneringsschemat. Däremot utgör valfria satellitturneringar utan fördefinierat turneringsschema inte en turneringshelhet, vilket innebär att de inte är sådana penningspel som avses i definitionen. Definitionen av penningspel uppfylls också i fråga om sådana spel, där spelaren som vederlag vid spel av licenshavarens penningspel använder bonusspelpengar som avses i 26 §.
I 2 punkten definieras penningspelande. Med penningspelande avses en helhet som består av köp av penningspel och spelande samt inlösning av en eventuell penningvinst. Definitionen är viktig med tanke på flera av de föreslagna lagarna. Exempel på sådana paragrafer är de föreslagna 1 § 4 mom. om avgränsning av lagens tillämpningsområde så att det inte omfattar penningspelande som sker i sociala situationer av privat karaktär, definitionen i 3 § om penningspelautomater och 24 § om åldersgränsen för penningspelande. I 3–15 punkten definieras formerna för anordnande av penningspel. Eftersom det avses vara förbjudet och straffbart att anordna former för anordnande av penningspel på annat sätt än det som regleras i penningspelslagen måste formerna för anordnande av penningspel definieras exakt och noggrant avgränsat i lagen. Det föreslås att definitionen av penninglotteri i 3 punkten preciseras i förhållande till den gällande definitionen i fråga om lottningen och slumpmässigheten i dragningen. Definitionerna i 4 och 5 punkten om snabblotterier och elektroniska snabblotterier med penningvinst är nya. Snabblotterier med penningvinst har tidigare ansetts ingå i definitionen av penninglotterier men det är motiverat att i lagen definiera penninglotterier, snabblotterier med penningvinst och elektroniska snabblotterier med penningvinst på grund av skillnader i deras egenskaper och dragningsförfarandet som gör att de är förknippade med olika regleringsbehov. I praktiken har Veikkaus Ab inte anordnat penninglotterier, utan penninglotterier har anordnats endast som snabblotterier med penningvinst. I den fysiska försäljningskanalen finns det som en form av anordnande av snabblotterier med penningvinst så kallade skraplotter till salu. Vid penninglotterier förrättas dragningen alltid efter att lotterna sålts och vid snabblotterier med penningvinst förrättas dragningen innan lotterna börjar säljas. Snabblotterier med penningvinst som anordnas i Veikkaus Ab:s elektroniska distributionskanaler är så kallade onlinelotterier. Vid elektroniska snabblotterier med penningvinst kan dragningen ske även vid inköpstidpunkten. På grund av de olika försäljningskanalerna skiljer sig det tekniska genomförandet av snabblotterier med penningvinst åt.
Punkterna 6 och 7 innehåller definitioner av vadhållningsspel. Det föreslås att vadhållningsspel ska delas in i vadhållningsspel med fasta odds och vadhållningsspel med rörliga odds. Definitionen av ett vadhållningsspel med fasta odds i 6 punkten motsvarar med vissa preciseringar definitionen av vadhållningsspel enligt gällande lag. Enligt förslaget ska tippningsspel som Veikkaus Ab anordnar och som gäller idrottstävlingar eller andra tävlingar i framtiden anordnas i form av vadhållningsspel med rörliga odds. Också hästtävlingar kan vara föremål för vadhållningsspel med rörliga odds. Det föreslås att vadhållningsspel med både fasta odds och rörliga odds i framtiden anordnas med penningspelslicens.
Till egenskaperna i vadhållningsspel med fasta och rörliga odds hör också möjligheten att helt eller delvis lösa in vinsten innan slutresultat av föremålet för vadhållningen är klart. Vadhållningsformerna innefattar spelformer av så kallad cash-out- och partiell cash out-typ, där spelarna har möjlighet att lösa in sitt vad med ett cash out-värde som anordnaren av vadhållningsspelet fastställer innan det finns ett resultat i alla de föremål för spelet som ingår i vadet. I fråga om vadhållningen ingår i spelformens egenskaper att spelaren inte med cash out-värde kan lösa in sitt vad förrän något av de spelmatcher eller speltävlingar som vadet gäller har börjat.
I 7 punkten avses med vadhållning med rörliga odds penningspel som definieras snävare än i 3 § 2 mom. 3 punkten i lotterilagen och där spelaren har möjlighet att genom gissning av händelser eller resultat vid idrottstävlingar eller andra tävlingar, delta i fördelningen av vinster. Också händelser och resultat i hästtävlingar kan vara föremål för vadhållningsspel med rörliga odds.
Också så kallade Fantasy Sports-spel som anordnas med penningvinst omfattas av definitionen av vadhållningsspel med fasta och rörliga odds. I Fantasy Sports-spel bygger spelarna upp fantasilag med riktiga spelare i lag i den reella världen. Fantasilagen poängsätts enligt de verkliga spelarnas prestationer. I Fantasy Sports-spel bygger möjligheten till framgång i spelet delvis på sakkunskap, men oförutsedda händelser, såsom resultat i idrottstävlingar eller skadefall bland de tävlande, har emellertid betydelse för slumpmässigheten i spelet och därmed för slutresultatet i spelet.
I 8 punkten definieras virtuell vadhållning. Det föreslås att virtuell vadhållning i framtiden anordnas med penningspelslicens. Till skillnad från vadhållning i den reella världen har spelarens färdigheter och kunskaper vid virtuell vadhållning ingen betydelse för slutresultatet i spelet, utan vinsten fastställs utifrån dragning. Vadhållningsresultaten i föremålen för spelen visualiseras för spelaren i form av animation eller videoklipp eller som en kombination av dessa. De har emellertid ingen betydelse med tanke på hur slutresultatet i spelet fastställs. Vid virtuell vadhållning kan man se att spelet i fråga om fokuseringen på dragning har liknande egenskaper som till exempel elektroniska penningspelautomater.
I 9 punkten föreslås det en definition av tippningsspel, som avses vara snävare än i den gällande lagen av sådana penningspel där spelaren har möjlighet att delta i fördelningen av vinster på grund av lottning av nummer, märke eller andra igenkänningstecken. I praktiken är tippningsspel till exempel sådana nummertippningsspel som Veikkaus Oy för närvarande anordnar, såsom Lotto, Vikinglotto, Eurojackpot och Keno. Det föreslås att tippningsspel i framtiden ska ordnas med stöd av ensamrättslicens.
I 10 punkten föreslås det en definition av bingospel som anordnas elektroniskt och som enligt förslaget i framtiden ska anordnas med stöd av penningspelslicens. I 3 a § i den gällande lotterilagen ingår en definition av bingospel som anordnas som varulotteri och i den föreslås ingen ändring. Bingotillstånd kan med stöd av lotterilagen beviljas allmännyttiga samfund som varuvinstlotteri som det är möjligt att delta i också i elektroniska distributionskanaler. Elektronisk penningbingo avviker från andra tippningsspel som bygger på numror så till vida att den spelare i allmänhet vinner på vars spelrutfält det utifrån lottade numror uppkommer en på förhand bestämd figur eller på vars spelrutfält de lottade numrorna är placerade i en på förhand bestämd ordning. Definitionen av kasinospel i 11 punkten motsvarar definitionen i den gällande lagen.
I den föreslagna 12 punkten definieras penningspelautomater. I 3 § 2 mom. 4 punkten i lotterilagen finns en definition av penningautomater. Jämfört med den gällande lagen ändras definitionen av spelautomat eller anordning vad gäller benämningen för formen av anordnande. I den allmänspråkliga betydelsen kan penningautomat (på finska raha-automaatti) som term upplevas som vilseledande (jfr rahannostoautomaatti för kontantautomat) och benämningen på formen för anordnande ändras för att bättre motsvara det allmänspråkliga uttrycket. Penningspelautomaterna är numera oftast apparater med pekskärm och kan innehålla ett omfattande utbud av penningspel. Automaterna kan också ha mekaniska element, såsom dragningshjul eller knappar. I de nuvarande penningspelautomaterna bygger dragningen på ett mikrochip som finns i anordningen eller på dragning som en extern server förrättar vid spelögonblicket, varvid dragningen bygger på en statistisk algoritm. Dragningen kan också bygga på dragning som förrättas av en mekanisk dragningsanordning. Det är karakteristiskt för automaterna att de med undantag för automater på spelkasinon spelas med förhållandevis små insatser och att de möjliga penningvinsterna är relativt små. I enlighet med nuvarande praxis kan en spelare i stället för kontanter få ett vinstverifikat på papper som vinst i en penningspelautomat. Det går också att kombinera en penningspelautomat med jackpotvinster som fungerar via en separat server. En spelgrupp för sig bland penningspelautomaterna utgörs av automatiserade bordsspel, som är automatiska tillämpningar av bordsspel, där spelarna spelar antingen mot spelanordnaren eller mot varandra. I dessa spel deltar spelaren i spelet genom att använda en penningspelautomat och kan följa spelets gång via apparatens skärmpanel eller en mekanisk dragningsanordning.
Det föreslås dessutom en precisering i definitionen så att penningspelautomat avser en spelautomat eller spelanordning som uttryckligen är avsedd för penningspelande och som är fast installerad på en viss plats och där man kan vinna pengar genom att spela. Syftet med att precisera definitionen är att tydligare skilja de automater som är avsedda för penningspel från de automater som är avsedda för färdighetsspel. En annan motivering till preciseringen av definitionen är de begränsningar som ska tillämpas på utlokaliserade penningspelautomater. Eftersom fysiska penningspelautomater föreslås höra till de penningspel som kan anordnas med stöd av ensamrättslicens ska innehavare av penningspelslicens inte ha rätt att tillhandahålla penningspel via fysiska penningspelautomater. Denna begränsning ska inte kunna kringgås till exempel genom att bildskärmar eller andra motsvarande anordningar som är avsedda för penningspelande och som skiljer sig från traditionella penningspelautomater placeras på platser där penningspelautomater inte får finnas på grund av ensamrätt, begränsning av maximiantalet penningspelautomater, platsens läge eller någon annan begränsning. Nedan föreslås det i 40 § ett förbud mot självbetjäningsterminaler. Också om en flyttbar enhet, såsom en pekplatta eller dator, även tillfälligt placeras för användning på en viss fysisk plats är det fråga om fast placering på en viss plats. Därmed är det inte möjligt att kringgå restriktionerna för automater genom att placera flyttbara terminaler på vissa fysiska platser.
Definitionen i 13 och 14 punkten av elektroniska kasino- och penningautomatspel är ny. Det föreslås att elektroniska kasinospel och penningautomatspel i framtiden ska anordnas på den konkurrensutsatta marknaden med stöd av penningspelslicens. Med elektroniska kasinospel avses roulett-, kort- och tärningsspel samt andra därmed jämförbara penningspel som anordnas elektroniskt. Elektroniska kasinospel är bland annat elektronisk poker och black jack.
Till elektroniska kasinospel räknas också så kallade livekasinospel, där egenskaper från fysiska kasinospel och penningspelautomater samt elektroniska kasino- och penningautomatspel kombineras. Dragningen i livekasinospel sker i allmänhet med fysiska spelredskap antingen automatiskt eller så att den görs av spelledaren och dragningen är gemensam för dem som deltar i spelet. Dragningen kan också ske digitalt. De spelare som deltar i spelomgången följer hur den framskrider och dragningen via video och spelomgången framskrider oavsett om en spelare gör aktiva val eller satsningar. En spelare deltar i livekasinopenningspel via licenshavarens webbplats och följer dragningen via video i realtid på sin enhet. Vid livekasino agerar spelbordsskötaren på samma sätt som på ett fysiskt spelkasino.
Med elektroniska penningautomatspel avses penningspel som anordnas elektroniskt och där spelavgiften, dragningen och vinstutbetalningen utgör på varandra följande delar i en enhetlig spelhändelse. I elektroniska penningautomatspel bygger spelresultatet på slumpen. I vissa spel kan spelresultatet också delvis bygga på spelarens kunskaper eller färdigheter. Ett penningautomatspel kan bestå av en eller flera delar, där varje del kan innehålla en eller flera dragningar. I penningautomatspel kan dragningen förrättas med ett fysiskt dragningsredskap, en slumptalsgenerator som grundar sig på en digital algoritm eller på en kombination av dessa. Resultatet i varje del av ett penningautomatspel och slutresultatet i hela spelomgången visas för spelaren med spelmarker, kortlek, lyckohjul eller på annat sätt. Ett penningautomatspel kan också innehålla jackpotvinster. Dessutom kan en eller flera spelare samtidigt delta i ett elektroniskt penningautomatspel på samma sätt som till exempel i så kallade livekasinospel.
I 15 punkten definieras kombinationsspel. Med kombinationsspel avses penningspel med en kombination av egenskaper hos formerna för anordnande i fråga om penningspel som avses i 3–14 punkten. Nedan i 5 och 6 § föreslås att innehavare av ensamrättslicens och penningspelslicens ska ha rätt att anordna också sådana penningspel som kombinationsspel som de har licens för att anordna.
Definitionerna i 16 och 18 punkten av spelkasino och spelplats motsvarar definitionen i den gällande lagen. I 17 punkten definieras spelsalar. Enligt 4 § 6 punkten i lotterilagen avses med särskild spelsal en lokal som uteslutande eller huvudsakligen reserverats för spelande av penningspel eller en sådan elektronisk spelwebbplats där en förutsättning för att kunna spela är att man registrerat sig som spelare. Definitionen av spelsal i 17 punkten preciseras enligt förslaget genom att hänvisningen till en elektronisk spelwebbplats stryks. Samtidigt stryks ordet särskild från definitionen av spelsal, eftersom det är överflödigt. Det föreslås nedan att bestämmelser om maximiantalet penningspelautomater som är placerade i spelsalar och maximiantalet kasinospel och spelsalar utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 §.Övriga definitioner
. Paragrafen föreslås innehålla de övriga definitioner som är nödvändiga för att lagstiftningen ska kunna genomföras. I 1 punkten föreslås det en definition av penningspelsverksamhet som omfattar inte bara anordnandet av penningspel, utan även marknadsföring av penningspel och tillverkning, tillhandahållande, installerande och ändring av den programvara som behövs för anordnandet av penningspel. I 2 och 3 punkten ingår definitioner av anordnandet av penningspel. Enligt definitionerna avses med anordnande av penningspel försäljning, förmedling eller tillhandahållande av penningspelsprodukter för att spelas i en fysisk eller elektronisk miljö och med anordnande av penningspel i riket försäljning, förmedling eller tillhandahållande av penningspelsprodukter för att spelas i en fysisk eller elektronisk miljö så att syftet med åtgärderna i anslutning till anordnandet och marknadsföringen av penningspel är att möjliggöra och främja deltagande i penningspel särskilt i riket. Med riket avses i praktiken det finländska fastlandet till skillnad från landskapet Åland som har ett eget penningspelssystem och egen penningspelslagstiftning. Definitionen omfattar inte tillhandahållande av spelprogramvara. Definitionen i 3 punkten kan utnyttjas till exempel vid bedömning av huruvida penningspel har ordnats i riket i strid med det förbud som avses i 75 § 2 mom. 1 punkten i penningspelslagen.
I 4 punkten definieras anordnare av penningspel. I 5 punkten definieras licenshavare. I 6 punkten definieras spelkonto. Bestämmelser om spelkonto samt öppnande och stängande av spelkonto finns i de föreslagna 22 och 23 § nedan. En innehavare av ensamrättslicens och en innehavare av penningspelslicens kan under en licens öppna flera spelkonton för sina kunder. Med andra ord är antalet spelkonton som öppnas för kunderna inte begränsat inom ramen för en licens. Licenshavaren ska emellertid se till att den kan uppfylla de villkor för gränsen för penningöverföring för bolaget som föreskrivs i den föreslagna 30 §, även i situationer där licenshavarens kunder har möjlighet att öppna flera spelkonton. Nedan föreslås att det i 3 kap. införs bestämmelser bland annat om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att öppna ett personligt spelkonto för en registrerad spelare samt bestämmelser om avslutande av ett spelkonto.
I 7 punkten ingår en definition av marknadsföring och i 8 punkten en definition av riktande av marknadsföring till riket. Enligt förslaget införs i definitionen av marknadsföring som riktas till riket för att göra lagstiftningen tydligare, så att det blir lättare att ingripa i olaglig marknadsföring. I punkten finns inte någon uttömmande förteckning över marknadsföringsmetoder som är riktade till riket, utan definitionen återspeglar kända sätt att rikta marknadsföring till riket och konsumenter i riket. Med riket avses i praktiken det finländska fastlandet till skillnad från landskapet Åland som har ett eget penningspelssystem och egen penningspelslagstiftning. Till exempel innehåll som särskilt intresserar konsumenter i riket kan betraktas som marknadsföringsinnehåll som är riktat och adresserat till konsumenter i riket. I sådan marknadsföring utnyttjas till exempel innehåll som talar till allmänheten i riket eller till personer som är kända i offentligheten enbart eller nästan enbart i riket. Marknadsföring som riktar sig till riket kan också inbegripa ett omnämnande om en serviceproducent som tillhandahåller hjälp vid skadeverkningar av penningspel och den vägen innebära ett försök att fördunkla konsumenternas uppfattning om att penningspelssammanslutningen i fråga har rätt att ordna penningspel i riket. Också marknadsföring på svenska och engelska kan anses vara riktad till riket, eftersom båda språken har omfattande spridning i riket. En förutsättning är dock då att marknadsföringen innehåller några element av det slag som beskrivs ovan.
Vid bedömning av när marknadsföringen är riktad till konsumenter som vistas i riket kan riktlinjer hämtas i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 (Rom I-förordningen) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel I-förordningen) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Rom I-förordningen tillämpas inom civil- och handelsrätt. Enligt artikel 6 i Rom I-förordningen ska konsumentavtal vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, under förutsättning att näringsidkaren bedriver sin affärsverksamhet eller yrkesverksamhet i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, eller på något sätt riktar sådan verksamhet till det landet eller till flera länder, inbegripet det landet. På motsvarande sätt ges enligt artikel 17 i Bryssel I-förordningen när den behöriga domstolen i fråga om konsumentavtal fastställs betydelse bland annat åt huruvida näringsidkaren bedriver verksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist eller till flera stater, däribland den medlemsstaten.
Europeiska unionens domstol har konstaterat att artikel 6 i Rom I-förordningen ska tolkas från fall till fall med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, eftersom definitionen är omfattande och täcker ”vilket sätt som helst att rikta verksamheten. Vid bedömning av om verksamheten riktar sig till den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist är det väsentligt om näringsidkaren agerar aktivt för att påverka de köpbeslut konsumenten, som bor i en annan medlemsstat, fattar. Om konsumenten på eget initiativ söker sig till vissa webbplatser för att spela utan att näringsidkaren på något sätt har riktat sin verksamhet till Finland, är marknadsföringen då inte inriktad på riket och den tillämpliga lagen är inte finländsk lag.
Europeiska unionens domstol har till exempel i fallet (C-585/08) konstaterat att till de faktorer med vilkas hjälp det går att utreda om verksamheten riktar sig till den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist, hör alla tydliga yttringar om vilja att få konsumenter i medlemsstaten i fråga som kunder. Den ovannämnda domen gäller tillämpning av artikel 15.1 i förordning nr 44/2001, som föregick Bryssel I-förordningen, och där ordalydelsen i led c avseende inriktning av verksamheten motsvarar ordalydelsen i artikel 17.1 c i Bryssel I-förordningen.
Europeiska unionens domstol konstaterar i fallet ovan att följande faktorer, vilka inte uppräknas uttömmande, kan vara faktorer utifrån vilka det kan anses att näringsidkarens verksamhet riktas till den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist: verksamhetens internationella karaktär, omnämnande av sådana rutter som leder från andra medlemsstater till den plats, där näringsidkaren har hemvist, användning av ett annat språk och en annan valuta än den som i allmänhet används i den medlemsstat där näringsidkaren har hemvist, och möjligheten att göra och bekräfta en bokning på detta andra språk, omnämnande av kontaktuppgifter för kontakt per telefon så att det internationella prefixet anges, användning av medel för en indexeringstjänst som tillhandahålls på internet för att det ska vara enklare för konsumenter som har hemvist i andra medlemsstater att få åtkomst till näringsidkarens webbplats eller till näringsidkarens förmedlares webbplats, användning av ett annat domännamn på huvudnivå än domännamnet för den medlemsstat där näringsidkaren har hemvist samt omnämnande av en kundkrets som består av kunder som har hemvist i andra medlemsstater.
När i tolkningen som hjälp används Europeiska unionens domstols rättspraxis kan bedömningen av ärendet påverkas också av att konsument i Finland avser en fysisk person som skaffar en konsumtionsnyttighet i huvudsak för annat syfte än för sin näringsverksamhet. I Europeiska unionens lagstiftning avseende konsumenter definieras en konsument däremot som en fysisk person som verkar i ett syfte som inte hör till hans eller hennes närings- eller yrkesverksamhet. Det är i allmänhet lätt att bedöma när en fysisk person ska betraktas som konsument. Alltid är det ändå inte så. Europeiska unionens domstol har i sitt avgörande A.B och B.B mot persona Exchange International Limited avgjort frågan om huruvida den som spelar nätpoker ska betraktas som konsument. Domstolen ansåg att spelaren ska betraktas som konsument trots att spelaren fick betydande vinster av sin verksamhet och spelade spelet flera timmar om dagen, eftersom spelaren inte hade registrerat sig officiellt för utövande av spelverksamhet och inte hade erbjudit tjänster till tredje part som avgiftsbelagd service.
I 9 punkten föreslås det en definition av sponsring, som avser finansiering eller annat ekonomiskt stöd som den som anordnar penningspel erbjuder en organisation, ett evenemang, ett lag eller en enskild person och vars syfte är att främja försäljningen eller kännedomen om tjänsterna hos den som anordnar penningspel. Bestämmelser om sponsring föreslås i 56 §. I 10 punkten definieras skadeverkningar av penningspel. I 11 punkten ges en definition av ett ombud vars verksamhet handlar om att anordna penningspel. Enligt det föreslagna 2 § 3 mom. krävs dock inte licens för den verksamhet som ombudet bedriver. I 12 punkten definieras spelsystem. Ett spelsystem är något annat än den spelprogramvara som definieras i punkt 13. Spelprogramvaran är en programvara som är utformad för att användas vid anordnandet av penningspel och som är avsedd att användas av en anordnare av penningspel eller som används av en anordnare av penningspel för tillhandahållande av spelfunktioner. Spelprogramvaran omfattar alla tillämpningar och applikationer som används vid anordnandet av penningspel, till exempel vadhållningsprogram, slumptalsgeneratorer och programvara som accepterar och lagrar spelhändelser, bestämmer resultatet eller beräknar och delar ut vinster på kundens konto. Paragrafens 14 och 15 punkter innehåller definitioner av spelhändelser och spelkontotransaktioner.
2 kap. Ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara.
5 §. Ensamrättslicens
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om de former för anordnande av penningspel som kan beviljas ensamrättslicens.
De detaljerade definitionerna av formerna för anordnande av penningspel som omfattas av ensamrättslicens ingår i 3 § i den föreslagna lagen. I praktiken omfattar dessa former för anordnande sådana penningspel som Veikkaus Ab har anordnat med stöd av den nuvarande lagstadgade ensamrätten och som inte ska omfattas av det nya systemet med penningspelslicens.
I fråga om de former för anordnande av penningspel som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten beviljas den som ansöker om ensamrättslicens separata licenser, det vill säga separata licenser beviljas för anordnande av penninglotterier och tippningsspel samt penningspelautomater i fysiska kanaler och kasinospel. Det kan således beviljas högst två ensamrättslicenser.
En aktör med ensamrättslicens har enligt 3 mom. rätt att anordna kombinationsspel som består av penningspel som anordnas i de former som avses i 1 mom. Detta innebär att spel som anordnas i olika former kombineras i samma spel. För att licenshavaren ska kunna kombinera penningspel som hör till olika former för anordnande, måste licenshavaren ha licens för båda formerna av anordnande. En beviljad licens ger licenshavaren rätt att anordna även sådana kombinationsspel där egenskaper från olika former av penningspel som omfattas av licensen i fråga kombineras. En innehavare av ensamrättslicens kan ha i bruk flera olika spelwebbplatser vid anordnande av penningspel under en och samma licens.
Enligt 4 mom. kan ensamrättslicens som avses i 6 § inte beviljas en innehavare av penningspelslicens. Detta innebär i praktiken att samma företag inte samtidigt kan vara innehavare av ensamrättslicens och penningspelslicens.
6 §.Penningspelslicens
. I paragrafen föreslås bestämmelser om de former för anordnande av penningspel som kan beviljas penningspelslicens. Genom bestämmelsen skapas förutsättningar för en reglerad, konkurrensutsatt penningspelsmarknad som grundar sig på licenser inom riket i fråga om de former för anordnande av penningspel som definieras i paragrafen.
Penningspelslicens kan enligt 1 mom. beviljas för anordnande av vadhållning med fasta odds och rörliga odds, virtuell vadhållning, elektroniska kasinospel, elektronisk penningbingo samt elektroniska penningautomatspel. I fråga om vadhållning kan licens beviljas både för vadhållningsspel som anordnas via nätet och för sådana som anordnas i en fysisk försäljningskanal. Också hästtävlingar kan vara föremål för vadhållning med fasta och rörliga odds.
Penningspelslicens kan beviljas för alla eller endast en del av de former för anordnande av penningspel som avses i den föreslagna paragrafen. Med stöd av penningspelslicens kan ett penningspelsbolag erbjuda sina kunder flera olika penningspel, förutsatt att de ingår i en form för anordnande av penningspel som är tillåten för licenshavaren som är specificerad i penningspelslicensen. Penningspelsbolaget kan också ha i bruk flera olika spelwebbplatser vid anordnande av penningspel under en och samma licens. Innehavaren av penningspelslicens kan också ha i bruk fler än ett varumärke.
På samma sätt som innehavare av ensamrättslicens har innehavare av penningspelslicens rätt att anordna penningspel som kombinationsspel. En innehavare av penningspelslicens har rätt att anordna kombinationsspel endast med egenskaperna hos de former för anordnande som avses i 6 § 1 mom. Licensen för innehavare av penningspelslicens omfattar alla de former för anordnande vars egenskaper kombineras i kombinationsspelen.
Enligt 3 mom. kan den som har ensamrättslicens inte beviljas penningspelslicens. Nedan föreslås i 8 § bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för beviljande av ensamrättslicens och för licensens giltighet. Det är fråga om en särskild begränsning som gäller innehavare av ensamrättslicens. Syftet med begränsningen är att se till att den ensamrätt som beviljats innehavaren av ensamrättslicens inte snedvrider konkurrensen på marknaden för penningspel eller andra tjänster som erbjuds på den konkurrensutsatta marknaden inom ramen för systemet med penningspelslicenser. Den föreslagna begränsningen är motiverad för att innehavare av ensamrättslicens ska kunna hindras från att korssubventionera spelverksamhet på den konkurrensutsatta licensmarknaden med intäkterna från penningspelsverksamhet som omfattas av ensamrätt. Den föreslagna begränsningen hindrar dock inte att licens som berättigar till anordnande av penningspel som omfattas av licenssystemet beviljas en särskild juridisk person som hör till samma koncern som innehavaren av ensamrätten.
7 §.Licens för spelprogramvara
. I paragrafen fastställs enligt förslaget att tillverkning, tillhandahållande, installerande och ändring av spelprogramvara som används vid anordnande av de i 5 och 6 § avsedda licenshavarnas penningspel är licensbelagd verksamhet. Med spelprogramvara avses enligt 4 § programvara som används vid anordnande av penningspel. Exempel på programvara som motsvarar definitionen är bland annat vadhållningsprogram, slumptalsgeneratorer, spelprogram som används för att presentera spelresultat, streaminglösningar för spelevenemang som används i livekasinoverksamhet och program som används för att kontrollera spelhändelser, penningspelsprogram som utför beräkningar, program som accepterar och lagrar penningspelsevenemang, penningspelsprogram som definierar spelresultat och program som används för att beräkna och överföra spelvinster till spelkonton.
Enligt 33 § i lagen är det förbjudet för andra än innehavare av licens för spelprogramvara att använda spelprogramvara vid anordnandet av licensbelagda penningspel. Samma paragraf innehåller bestämmelser om att det är förbjudet att tillverka, tillhandahålla, installera eller anpassa spelprogramvara för en aktör som inte har sådan licens för anordnande av penningspel som avses i penningspelslagen. För erhållande av licens för spelprogramvara och för innehavare av ensamrättslicens eller innehavare av penningspelslicens blir det sålunda nödvändigt att avstå från att tillhandahålla programvara till aktörer som anordnar penningspel eller riktar penningspelsutbud till riket utan den licens som förutsätts i propositionen. Licens för spelprogramvara krävs dock inte för programvara som används endast i spelaktörens kompletterande funktioner, såsom analys av prestanda, marknadsföring, hantering av kundrelationer eller i aktörens ekonomi- och personalförvaltning och annan förvaltning.
Licens för spelprogramvara söks sannolikt åtminstone av de aktörer som tillhandahåller spelprogramvara för anordnande av elektroniska penningautomatspel och kasinospel. Sådana aktörer är till exempel spelbolag, spelsystemsleverantörer och spelstudior. Spelsystemsleverantörer kan också organisera sig bakom ett så kallat aggregat eller erbjuda sin egen spelprogramvara för leverans via aggregatet. Med aggregat avses typiskt en aktör som driver och administrerar sitt eget spelsystem och därtill har aktören en eller flera spelsystemsleverantörer eller spelstudior som samarbetspartner. I princip står endast aggregatet i avtalsförhållande till det penningspelsbolag på vars internetsida spelbolagets kunder erbjuds spel. Aggregatets spelutbud består av aggregatets egna spel, spel som tillhandahålls av spelsystemsleverantörer i aggregatets bakgrund (integration) eller spel som utformas och genomförs av spelstudior och som har installerats i aggregatets eget spelsystem.
Tillverkning, tillhandahållande, installerande och ändring av spelprogramvara kan i praktiken vara ett samarbete som involverar flera aktörer, av vilka en i slutändan erbjuder programvaran för att användas vid anordnandet av penningspel. En praktisk utmaning kan då bli gränsdragningen mellan vilka aktörer som behöver licens för spelprogramvara. Det avgörande är då vilken aktör som i fråga om utvecklingsarbetet har bestämmande inflytande över spelprogramvarans innehåll och slutresultatet samt vilken aktör som har äganderätt till den spelprogramvara som används vid anordnandet av penningspel. Till exempel behöver en tredje part som utvecklaren av spelprogramvaran använder för att utföra en begränsad uppgift som underleverantör i utvecklingen av spelprogramvaran inte ha någon licens för spelprogramvara. Om exempelvis en leverantör av spelprogramvara som är samarbetspartner i aggregatet är huvudansvarig vid tillverkningen av spelprogramvaran och aggregatet erbjuder spelprogramvaran som sådan eller bara med små ändringar för användning av en innehavare av ensamrättslicens eller penningspelslicens, ska också den leverantör av spelprogramvara som är aggregatets samarbetspartner ansöka om licens för spelprogramvara.
Kravet på licens för spelprogramvara innebär, precis som kravet på penningspelslicens, en viss begränsning av näringsfriheten och kan utgöra ett hinder för marknadstillträde, särskilt för små företag. Licensförfarandet gällande spelprogramvara är emellertid mycket lätt jämfört med ansökningsförfarandet gällande ensamrättslicenser och penningspelslicenser. De utredningar som enligt förslaget ska bifogas ansökan om licens för spelprogramvara är ägnade att säkerställa att den sökande är tillförlitlig och lämplig på det sätt som avses i den föreslagna regleringen. I den föreslagna 11 § är de utredningsskyldigheter som gäller sökande av licens för spelprogramvara emellertid betydligt lindrigare än de som gäller sökande av ensamrättslicens och penningspelslicens. Den föreslagna lagstiftningen medför inte heller för innehavare av spelprogramvara någon motsvarande regelmässig rapporteringsskyldighet eller auditeringsskyldighet i fråga om programvara och metoder, som föreslås för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens.
Licensförfarandet är även i sin lindrigare form framför allt av betydelse för förebyggande och bekämpande av utbud utanför systemet och för tryggande av systemets kanaliseringsförmåga. Bland annat Sverige har infört ett liknande licensförfarande. Licensplikten ökar tillsynsmyndighetens möjligheter till aktiv tillsyn. Kravet på licens för spelprogramvara ger tillsynsmyndigheten en mer övergripande bild av leveranskedjan för spelprogramvara, eliminerar en del av den administrativa bördan för licenshavarna, begränsar tillgången till spelprogramvara för aktörer utanför systemet som tillhandahåller spel i riket och dessutom hindrar de underleverantörer av spelprogramvara som verkar i riket från att tillhandahålla spelprogramvara till utländska företag utan tillsynsmyndigheternas vetskap. Enligt den svenska modellen ska licensplikten också gälla verksamhet som bedrivs av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens, även när tillverkningen, tillhandahållandet, installerandet och ändringen av spelprogramvaran sker för licenshavarens eget anordnande av penningspel.
En övergångsperiod föreslås för bestämmelserna om licens för spelprogramvara, så att skyldigheten att endast använda spelprogramvara som tillhör en innehavare av licens för spelprogramvara tillämpas först från och med början av 2028. Licens för spelprogramvara kan emellertid sökas från och med 2027. Penningspelsbolagen ska säkerställa att de leverantörer av spelprogramvara som de anlitar har licens från och med början av 2028, och vid behov byta leverantör, om den leverantör av spelprogramvara som de anlitat tidigare inte ansöker om licens eller om leverantören inte uppfyller villkoren för att få licens.
8 §.Allmänna förutsättningar för beviljande och giltighet av ensamrättslicens
. Det föreslås i 1 mom. att ensamrättslicens, till skillnad för penningspelslicens, endast ska beviljas ett aktiebolag som står under finska statens bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Dessutom ska den som ansöker om ensamrättslicens, när ansökan görs och under licensperioden, uppfylla de övriga villkor som anges i den föreslagna paragrafen. I 10 § föreslås bestämmelser om de villkor för tillförlitlighet och lämplighet som gäller den sökande och dess betydande ägare och dess ledning.
Den partiella ensamrätt till anordnande av penningspel som ingår i penningspelssystemet ska avvikande från nuläget genomföras genom bestämmelser om en särskild typ av licens som kan beviljas endast ett aktiebolag som står under statens bestämmande inflytande enligt bokföringslagen och vars verksamhetsområde är anordnande av penningspel. Den föreslagna regleringen ger statsägaren större handlingsutrymme för eventuella framtida beslut om lösningar för ägandet av Veikkaus Ab. Inom ramen för den föreslagna regleringen ska staten således ha möjlighet att avstå från en del av sitt innehav i Veikkaus Ab, om detta i framtiden anses motiverat med hänsyn till utvecklingen av statens ägarvärde. Samma föreslagna reglering säkerställer att staten i alla situationer bevarar sitt bestämmande inflytande över Veikkaus Ab och därmed även den faktiska möjligheten att styra och strikt övervaka anordnandet av penningspel med stöd av ensamrättslicens.
Begreppet bestämmande inflytande i anslutning till den juridiska formen hos den som ansöker om ensamrättslicens hänvisar till begreppet bestämmande inflytande som används i 1 kap. 5 § 1 mom. i bokföringslagen. Finska staten anses därmed ha bestämmande inflytande i det bolag som ansöker om licens om staten 1) innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den som ansöker om licens och denna röstmajoritet grundar sig på ägande, medlemskap, bolagsordningen, bolagsavtalet eller därmed jämförbara stadgar eller något annat avtal, 2) har rätt att utse eller avsätta flertalet av ledamöterna i styrelsen för det bolag som ansöker om licens eller motsvarande organ eller i ett organ som har denna rätt och rätten grundar sig på samma omständigheter som den röstmajoritet som avses i 1 punkten, eller 3) i övrigt har faktiskt bestämmande inflytande i det bolag som ansöker om licens. Vid bedömningen av förutsättningarna för beviljande av licens ska villkoret gällande bestämmande inflytande också kunna uppfyllas direkt genom att staten utövar bestämmande inflytande över koncernens moderbolag. I sådana fall kan sådan licens som avses i paragrafen, utöver moderbolaget till en koncern där staten har bestämmande inflytande, på ansökan beviljas även ett dotterbolag som står under statens bestämmande inflytande.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om en skyldighet för innehavaren av ensamrättslicens att åtskilja eventuell annan ekonomisk verksamhet som innehavaren av ensamrättslicens bedriver från den penningspelsverksamhet som bedrivs med stöd av ensamrättslicensen. Syftet med detta krav är att förhindra eventuell snedvridning av konkurrensen till följd av ensamrätten på den konkurrensutsatta marknaden för andra tjänster. Kravet på åtskiljande av den övriga verksamhet som innehavaren av ensamrättslicens bedriver kan i princip också uppfyllas genom differentiering av den övriga affärsverksamheten från innehavaren av ensamrättslicens till ett separat koncernbolag. Skyldigheten till åtskiljande omfattar också ett förbud mot korssubvention, det vill säga ett förbud mot att rikta poster som hör till olika affärsverksamheter på ett sätt som leder till korssubvention. Detta krav bidrar till att se till att EU:s regler om statligt stöd efterlevs. Licenshavaren ska på begäran beskriva för tillsynsmyndigheten vilka åtgärder den vidtar för att uppfylla sin skyldighet att skilja åt verksamheterna.
I det föreslagna 3 mom. krävs dessutom att alla ekonomiska relationer mellan innehavaren av ensamrättslicens och de bolag som ingår i samma koncern ordnas på marknadsvillkor. Eventuella koncerninterna affärsförbindelser ska prissättas på marknadsmässiga villkor enligt den så kallade principen om armlängdsavstånd. För tillgångsposter som överförs eller licenseras till ett annat bolag i samma koncern ska betalas en ersättning enligt marknadsvillkoren. Marknadsvillkoren för överföringsprissättning ska tillämpas i alla affärstransaktioner mellan bolagen inklusive ersättningar för utnyttjande av immateriella tillgångar. Marknadsvillkoren för överföringsprissättning ska tillämpas till exempel vid överlåtelse av immateriella rättigheter och spelplattformar samt när ett dotterbolag eventuellt utnyttjar ett av koncernens bolags stödtjänster.
En innehavare av ensamrättslicens ska dokumentera marknadsvillkoren för ekonomiska relationer och på begäran lämna dokumentationen till tillsynsmyndigheten eller en annan myndighet, om uppgifterna behövs för att myndigheten i fråga ska kunna sköta sin lagstadgade uppgift. En annan myndighet som kan komma i fråga är till exempel Konkurrens- och konsumentverket. Syftet med dokumentationsskyldigheterna är att förbättra möjligheterna att inom myndighetstillsynen i efterhand utreda om en viss transaktion har gjorts med marknadsvillkor eller om ett dotterbolag inom samma koncern som verkar på den konkurrensutsatta marknaden kan ha fått en fördel som kan snedvrida konkurrensen. Myndigheterna ska vid behov kunna få tillgång till dokumentationen.
Spelwebbplatser, kundregister och spelkonton som anknyter till penningspel som anordnas med stöd av ensamrättslicens och annan penningspelsaffärsrörelse som bedrivs i samma koncern ska också hållas i sär i enlighet med det föreslagna 4 mom. Till exempel i Sverige har Svenska Spel och i Danmark Danska Spil bolag på den konkurrensutsatta penningspelsmarknaden för ensamrätt en gemensam webbplats, men separata webbplatser för spelen. Enligt det föreslagna momentet ska penningspel som anordnas av innehavare av penningspelslicens och ensamrättslicens som hör till samma koncern anordnas på separata spelwebbplatser. Bestämmelsen hindrar inte att aktörer i samma koncern har en gemensam webbplats. Bestämmelsen förutsätter att separata aktörers kundregister hålls i sär. Vid verksamhet som omfattas av penningspelslicens får alltså inte kunduppgifter som aktivt eller passivt insamlats vid verksamhet som omfattas av ensamrättslicens utnyttjas. Den kundkrets som uppstått på grund av Veikkaus Ab:s ensamrättsverksamhet som bedrivits med stöd av den gällande lotterilagen kan i fråga om penningspelsverksamhet som bedrivs av en innehavare av penningspelslicens på den konkurrensutsatta marknaden endast utnyttjas till den del det är fråga om en kundkrets som består av spelare av penningspel som omfattas av penningspelslicensen. I momentet föreslås dessutom bestämmelser om separata spelkonton. På spelkonton som är kopplade till spel som anordnas med ensamrättslicens får endast finnas medel som är kopplade till sådana spel och medel får inte överföras till spelkonton som är kopplade till spel som anordnas med penningspelslicens.
Avsikten är inte att med den föreslagna regleringen ändra Konkurrens- och konsumentverkets behörighet att bedöma verksamheten hos en innehavare av ensamrättslicens och vid bolag som hör till samma koncern inom ramen för regleringen av konkurrensneutralitet i enlighet med 4 a kap. i konkurrenslagen.
I 12 § i den gällande lotterilagen finns bestämmelser om Veikkaus Ab:s uppgift och förvaltningsråd. Paragrafen innehåller också en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om aktiebolag samt lagen om statens bolagsinnehav och ägarstyrning tillämpas på bolaget om inte något annat föreskrivs i lotterilagen eller någon annanstans i lag. Dessutom föreskrivs det i 13 b § i lotterilagen om begränsningar i bolagets verksamhet, som bland annat gäller att bolaget inte utan tillstånd av statsrådets kansli får bilda eller förvärva andra bolag än sådana som behövs för dess penningspelsverksamhet, inrätta fonder, ändra sitt aktiekapital eller sin bolagsordning eller bevilja lån. Den nya penningspelslagen föreslås inte innehålla motsvarande bestämmelser.
9 §. Allmänna förutsättningar för beviljande och giltighet av penningspelslicens och licens för spelprogramvara
. Penningspelslicens och licens för spelprogramvara ska enligt 1 mom. beviljas en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § 1 mom. eller 3 § 1 eller 2 mom. i näringsverksamhetslagen och som uppfyller förutsättningarna i den föreslagna paragrafen. Även en sammanslutning eller stiftelse som har grundats enligt lagstiftningen för landskapet Åland och som har registrerad hemort, centralförvaltning eller huvudkontor i landskapet, kan enligt förslaget i egenskap av aktör enligt 2 § 1 mom. 2 punkten i näringsverksamhetslagen ansöka om penningspelslicens och licens för spelprogramvara. I 10 § föreslås bestämmelser om de villkor för tillförlitlighet och lämplighet att bedriva penningspelsverksamhet som gäller den sökande och dess ägare och ledning. För att licens ska beviljas en fysisk person förutsätts enligt 2 mom. därtill att sökanden har uppnått myndighetsåldern, att sökandens handlingsbehörighet inte har begränsats med stöd av 18 § i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) och att en intressebevakare inte har förordnats för sökanden med stöd av 8 § 1 mom. i den lagen. Den föreslagna bestämmelsen begränsar inte antalet licenshavare.
10 §.Sökandens tillförlitlighet och lämplighet
. I den föreslagna 10 § finns bestämmelser om de förutsättningar som tillsynsmyndigheten vid beviljande av licens ska beakta vid bedömningen av sökandens tillförlitlighet och lämplighet. En förutsättning för beviljande av licens är utöver de allmänna förutsättningar som anges i 8 och 9 § att sökanden är tillförlitlig och lämplig när det gäller att anordna penningspel eller tillhandahålla spelprogramvara. Villkoren för tillförlitlighet och lämplighet i den föreslagna paragrafen är tillämpliga på fysiska och juridiska personer som ansöker om licens och på juridiska personers betydande ägare och ledning. Paragrafens 2 mom. 2 punkt är dock endast tillämplig på fysiska personer.
Alla som ansöker om olika typer av licens, det vill säga ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara, ska uppfylla samma krav på tillförlitlighet och lämplighet. I 1 mom. i den föreslagna paragrafen preciseras dock hur tillförlitlighet och lämplighet ska bedömas i fråga om dem som ansöker om de olika licenserna. Den som ansöker om ensamrättslicens och penningspelslicens ska vara tillförlitlig och lämplig att anordna penningspel som avses i denna lag. Den som ansöker om licens för spelprogramvara ska för sin del vara tillförlitlig och lämplig när det gäller att tillverka, tillhandahålla, installera eller anpassa spelprogramvara som används vid anordnande av penningspel. Tillsynsmyndigheten ska därför alltid bedöma de i 2 mom. nämnda förutsättningarna för tillförlitlighet och lämplighet i förhållande till den verksamhet som bedrivs, eftersom anordnandet av penningspel och tillhandahållande av spelprogramvara är olika affärsverksamhetshelheter. I penningspelsverksamhet betonas verksamheten i kundgränssnittet, tillförlitlig organisering av penningrörelsen, såsom utbetalning av vinster, samt målet att förebygga spelskador.
I 2 mom. uppräknas alla de förutsättningar för tillförlitlighet och lämplighet för sökande som ska bedömas vid licenshandläggningen.
Enligt 2 mom. 1 punkten föreskrivs det om ett villkor som gäller sökandens brottsliga bakgrund och om en juridisk person gjort sig skyldig till brott som bestraffas med samfundsbot. Villkoret är tillämpligt både på en fysisk person och en juridisk person som är sökande och på en juridisk persons betydande ägare och ledning. I 9 kap. i strafflagen finns bestämmelser om dömande till samfundsbot. Till samfundsbot döms en juridisk person om någon som hör till ett av dess lagstadgade organ eller annars hör till dess ledning eller utövar faktisk beslutanderätt inom den juridiska personen har varit delaktig i brottet eller tillåtit att brottet har begåtts eller om i den juridiska personens verksamhet inte har iakttagits den omsorg och försiktighet som krävs för att förebygga brottet. Samfundsbot kan dömas ut även om brottsutövaren inte kan klarläggas. Den juridiska personens straffansvar kommer i fråga framför allt vid närings- och penningtvättsbrott som kan anses vara väsentliga med tanke på bedömning av den juridiska personens tillförlitlighet och lämplighet.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan den som gjort sig skyldig till ett brott som kan anses visa att han eller hon är uppenbart olämplig att anordna penningspel eller att tillverka, tillhandahålla, installera eller anpassa spelprogramvara för penningspel inte anses vara tillförlitlig och lämplig. En sökandes brottsliga bakgrund ska beaktas rörande de föregående fem åren om det är fråga om ett fängelsestraff eller om gärningen hade lett till samfundsbot. Bötesstraff ska beaktas rörande de tre senaste åren räknat från den tidpunkt tillsynsmyndigheten gjorde bedömningen. Bestämmelser om anordnande av hasardspel, penningspelsbrott och lotteribrott finns i 17 kap. 16, 16 a och 16 b § i strafflagen. Därtill ska särskilt ekonomiska brott och egendomsbrott betraktas som sådana brott som kan anses äventyra sökandens tillförlitlighet och lämplighet. Till exempel i Skatteförvaltningens utredning har det undersökts hur brottslig bakgrund inverkar på försummelser i fråga om skyldigheter. Utredningen visar att brottslig bakgrund hos en ansvarsperson har en tydlig riskhöjande effekt på störningar som upptäcks vid skötseln av företagets skattskyldigheter. Företagets skyldigheter mättes med tre dimensioner: deklaration i rätt tid, deklaration med rätt innehåll och betalning i rätt tid. Brottsdomar mot företagets bakgrundspersoner ökade risken för bristande uppfyllande av skyldigheterna inom alla tre dimensioner. Av utredningen framgår att grov oredlighet som gäldenär bland företagets bakgrundspersoner förutspår de största bristerna i skötseln av skyldigheter. Därefter följer en rad andra ekonomiska överträdelser som låter logiska; grovt bedrägeri, bedrägeri och grov penningtvätt. Eftersom dessa olika typer av ekonomiska brott ofta är direkt kopplade till bakgrundspersonens verksamhet, är det rimligt att ett företag som leds av en person som dömts för dem oftare än andra uppvisar brister när det gäller att fullgöra sina skattskyldigheter. (Rikostaustatiedon vaikutus velvoitteiden laiminlyönteihin, Verohallinnon selvitys 2/2022).
Det kan dock inte anses uteslutet att även olika våldsbrott och andra brott kan äventyra tillförlitligheten och lämpligheten hos en sökande som avses i den föreslagna 10 §. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslut (HFD:2024:50) bedömt på vilket sätt en brottsdom för våldsbrott och straffbart bruk av narkotika kan beaktas vid bedömningen av en sökandes tillförlitlighet och därmed också lämpligheten att verka som försäkringsförmedlare. I sitt avgörande konstaterade HFD att det villkorliga fängelsestraffet på fyra månader som sökanden fick som icke tidigare dömd visade hur allvarlig gärningen är. Misshandeln hade dessutom riktats mot en okänd person och varit förknippad med våld mot en person som låg på marken. HFD ansåg att den misshandel som utlöstes av offrets rop i viss mån kan ha visat sökandens sätt att reagera på en situation som han eller hon upplevde som provokativ och ger orsak att tvivla på att han eller hon kan förhålla sig professionellt i svåra situationer i arbetet. Det straffbara bruket av narkotika handlade om både bruk av narkotika under kvällen och innehav av narkotika. HFD konstaterade att narkotikamissbruk kan ha olika former av följder, såsom skuldsättning och bristande livshantering, vilket kan påverka skötseln av uppgifter i samband med försäkringsdistributionen.
I de föreslagna 2 mom. 2 och 3 punkten föreskrivs om de förutsättningar för tillförlitlighet och lämplighet som gäller sökandens ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Enligt den föreslagna 2 punkten får sökanden inte vara försatt i konkurs och han eller hon ska med avseende på sina tillgångar kunna sköta verksamheten och fullgöra sina lagstadgade skyldigheter. Vid bedömning av förmögenheten ska företagets soliditet beaktas, det vill säga uppmärksamhet ska ägnas åtminstone åt sökandens relativa skuldsättning, skuldsättningsgrad, nettoskuldsättningsgrad samt soliditetsgrad. Enligt den föreslagna 3 punkten kan sökanden inte heller betraktas som tillförlitlig eller lämplig om han eller hon har skulder som ska drivas in genom utsökning, som med avseende på sökandens betalningsförmåga är större än ringa eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att göra det möjligt för myndigheten att i första hand pröva om sökandens verksamhet riskerar att upphöra på grund av ekonomiska svårigheter eller om sökanden håller på att bli insolvent. En aktörs insolvens ökar risken för missbruk och försummelse av skyldigheter och är således en faktor som på ett avgörande sätt påverkar den ekonomiska tillförlitligheten. Näringsverksamhet som är i ekonomiska svårigheter kan lätt åtföljas också av likgiltighet för efterlevnad av penningspelslagen.
Vid bedömningen av om sökandens förmögenhet är tillräcklig ska tillsynsmyndigheten beakta att anordnandet av penningspel kan kräva en annan förmögenhetsnivå av sökanden än vad som kan krävas av till exempel tillhandahållare av spelprogramvara för penningspel. Om den som anordnar penningspel upphör med företagsverksamheten och blir insolvent kan detta exempelvis äventyra spelarnas rättssäkerhet i en situation där licenshavaren inte har tillräckliga tillgångar för att till spelarna betala tillbaka de medel som dessa har överfört till spelkonto eller för att betala ut deras vinster. Bedömningen av de ekonomiska verksamhetsförutsättningarna är bunden till situationen vid tidpunkten för bedömningen. Detta innebär att bedömningen av den sökandes tillförlitlighet och lämplighet inte ska ta ställning till sökandens tidigare konkurser eller tidigare försvagade ekonomiska situation.
I den föreslagna 2 mom. 4 punkten finns bestämmelser om försummelse av förpliktelser i anslutning till skatter eller lagstadgade avgifter. Sökanden ska inte kunna betraktas som tillförlitlig och lämplig om han eller hon har eller under innevarande år eller de tre kalenderår som föregår det har haft upprepade eller betydande försummelser av sina skyldigheter i fråga om skatter eller lagstadgade avgifter. Vid bedömningen av en aktörs tillförlitlighet och lämplighet ska uppmärksamhet ägnas åt huruvida försummelsen upprepas och åt eurobeloppet av försummelsen, om beloppet är mätbart. Den föreslagna bestämmelsen kräver därför att tillsynsmyndigheten gör en helhetsbedömning av om sökandens agerande har varit återkommande eller om försummelserna har varit av betydande art. Således kan en ansökan om licens inte avslås till exempel enbart på den grunden att det uppdagas försummelse av betalningen av enskilda skatter i sökandens tidigare verksamhet, utan ett ytterligare villkor är att verksamheten visar att sökanden är olämplig att anordna penningspel eller tillverka, tillhandahålla, installera eller anpassa spelprogramvara som används vid anordnande av penningspel.
I den föreslagna 2 mom. 5 punkten föreskrivs det att en sökande inte kan anses vara tillförlitlig och lämplig om sökanden har meddelats näringsförbud eller temporärt näringsförbud. Grunden för näringsförbud är i enlighet med lagen om näringsförbud (1059/1985) alltid otillbörligt och skadligt agerande i affärsverksamheten. Ett näringsförbud hindrar också i praktiken att rörelse drivs i Finland.
Enligt den föreslagna 2 mom. 6 punkten kan en sökande inte heller betraktas som tillförlitlig och lämplig om sökandens licens enligt penningspelslagen har återkallats under de senaste tre åren av någon annan orsak än på sökandens egen begäran. Bestämmelser om återkallande av licens och förutsättningarna för återkallande finns i 79 § i den föreslagna lagen.
Enligt den föreslagna 2 mom. 7 punkten betraktas som ett hinder för tillförlitlighet och lämplighet också att sökanden under de senaste tre åren före bedömningen har meddelats ett beslut om förbud eller påförts en påföljdsavgift för anordnande av penningspel i strid med den föreslagna penningspelslagen eller för marknadsföring utan sådan licens som lagen förutsätter. Det är då fråga om en situation, där en aktör utanför licenssystemet, som inte har penningspels- eller ensamrättslicens lagstridigt har anordnat eller marknadsfört penningspel och där aktören på grund av gärningen i fråga har meddelats ett beslut om förbud eller en påföljdsavgift. I 1 punkten i momentet finns bestämmelser om bedömning av tillförlitlighet och lämplighet i fråga om brott.
I 8 punkten finns bestämmelser om brott mot bestämmelserna i den gällande lotterilagen som ska betraktas som hinder för tillförlitlighet och lämplighet. Licens kan inte beviljas om sökanden under de två senaste åren före bedömningen, men ändå efter den 1 september 2024, har meddelats ett beslut om förbud eller en påföljdsavgift för anordnande av penningspel eller för marknadsföring i strid med lotterilagen. Det är då fråga om aktörer som meddelats ett beslut om förbud eller påförts en påföljdsavgift för verksamhet som strider mot lotterilagen. Syftet med bestämmelsen är att för sin del säkerställa att licens beviljas sådana aktörer som inte har brutit mot den gällande penningspelslagstiftningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. 9 punkten ska sökanden inte kunna anses vara tillförlitlig och lämplig om sökanden har lämnat väsentligt oriktiga uppgifter då den lämnat tillsynsmyndigheten uppgifter som avses i detta kapitel eller försummat att lämna de uppgifter som krävs. Enligt 10 punkten ska sökanden inte kunna anses vara tillförlitlig och lämplig om sökanden direkt eller indirekt är föremål för sanktioner på basis av sanktionsbestämmelser eller nationella frysningsbeslut.
I det föreslagna 10 § 3 mom. finns bestämmelser om bedömning av tillförlitligheten och lämpligheten hos de betydande ägarna och ledningen för en juridisk person som är sökande. Om sökanden är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet och lämplighet utöver den sökande juridiska personen även ledamöter och ersättare i sökandens styrelse och personer som hör till sökandens operativa ledning samt personer som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i aktiebolaget eller av den rösträtt som aktierna medför, eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag. Till den operativa ledningen hör verkställande direktören och medlemmar i ledningsgruppen.
I 4 mom. föreskrivs det om möjligheten att vid bedömning av tillförlitligheten och lämpligheten även beakta hur de företag och organisationer som har en direkt eller indirekt koppling till sökanden och dess ansvarspersoner har fullgjort sina skyldigheter. Momentet innehåller en hänvisning till 3 § i företags- och organisationsdatalagen, där de företag och organisationer räknas upp som ska registreras enligt den lagen. Momentet innehåller också en jämförelse mellan de företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen och motsvarande sammanslutningar som är registrerade någon annanstans än i Finland. Detta beror på att de som ansöker om licens också kan vara andra aktörer än företag och organisationer som är registrerade i Finland.
Med ett företag eller en organisation som har en direkt koppling till företaget och organisationen avses till exempel ett aktiebolag som delvis eller helt äger företaget eller organisationen eller ett aktiebolag som är bolagsman i ett öppet bolag. Med ett företag eller en organisation som har en indirekt koppling till företaget eller organisationen avses i sin tur till exempel företag eller organisationer som har koppling till företaget eller organisationen genom dess ansvarsperson eller andra företag eller organisationer. Ett företag eller en organisation som har indirekt koppling till ett aktiebolag är till exempel ett annat aktiebolag som uteslutande ägs av en styrelsemedlem i aktiebolaget i fråga eller ett systerbolag som ägs av moderbolaget. Med ett företag eller en organisation som har en direkt koppling till en fysisk person avses ett företag eller en organisation där personen verkar eller har verkat som ansvarig person. Med ett företag eller en organisation som har en indirekt koppling till en fysisk person avses ett företag eller en organisation som har direkt eller indirekt koppling till personens direkta företags- eller organisationskoppling, till exempel ett moderbolag till vars dotterbolags styrelse personen hör.
Utredningen av tillförlitligheten och lämpligheten hos ansvarspersonerna hos den juridiska person som är sökande är underställt prövning gällande den övriga företagsverksamheten och förutsätter inte att det finns orsak att betvivla aktörens tillförlitlighet. En utredning behövs i synnerhet när det inte är möjligt att enbart utifrån uppgifterna om aktören eller dess ansvariga personer få en rättvisande bild för att tillförlitligheten ska kunna bedömas. Exempelvis i en situation där en aktör är ett nyligen bildat aktiebolag eller där det har skett betydande förändringar bland ett företags ansvariga personer, kan det för bedömning av tillförlitligheten och lämpligheten vara behövligt att reda ut företagets ansvariga personers och ägares övriga eller tidigare företagsverksamhet. Att utreda tillförlitligheten och lämpligheten på det sätt som beskrivs i 4 mom. är vanligen inte nödvändigt om aktörens och dess ansvarspersoners verksamhet under flera års tid har varit etablerad och om det inte heller för övrigt har uppstått någon anledning att betvivla deras tillförlitlighet och lämplighet.
Enligt 5 mom. kan tillsynsmyndigheten för utredning av sökandens tillförlitlighet och lämplighet av Enheten för utredning av grå ekonomi begära en sådan fullgöranderapport över sökanden som avses i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010).
11 §.Ansökan om licens
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om ansökan om licens. Enligt 1 mom. ska alla typer av licens, det vill säga ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara, sökas skriftligen hos tillsynsmyndigheten. Enligt 9 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) uppfyller också elektroniska dokument som sänts till en myndighet kravet på skriftlig form vid anhängiggörande och behandling av ärenden.
Enligt 2 mom. ska, för att myndigheten ska kunna överväga om förutsättningarna för beviljande av licens är uppfyllda, till ansökan fogas tillräckliga utredningar om sökanden och ägandet, ledningen och sökandens ekonomiska verksamhetsförutsättningar, om de inte redan är myndigheten tillhanda. Det är då fråga om uppgifter om bland annat identifiering, juridisk form, verksamhetens syfte, ägande- och besittningsförhållanden och den ekonomiska situationen avseende sökanden.
I paragrafen föreskrivs det om sådana uppgifter som till stor del finns tillgängliga i finska myndighetsregister. I fråga om sökande som är registrerade i Finland finns bland annat uppgift om sökandens juridiska form, uppgifter ur bötes- och straffregistret samt utsökningsregistret samt uppgift om att näringsförbud har meddelats. Dessa kan myndigheten kontrollera i myndighetsregister och det är inte nödvändigt för sökanden att lämna separat redogörelse för dessa uppgifter i samband med ansökan. Bland dem som ansöker om licens finns dock också utomlands registrerade sökande, för vilkas del uppgifter som behövs vid licensförfarandet inte nödvändigtvis finns tillgängliga i finländska myndighetsregister. I fråga om utländska sökande uppmanas sökanden vid handläggningen av ansökan om licens att till myndigheten själv lämna de utredningar och bilagor som behövs för bedömning av förutsättningarna för erhållande av licens enligt 10 §. Till ansökan om licens ska fogas sökandens namn, personbeteckning och andra identifieringsuppgifter samt kontaktinformation för kontaktpersonen hos sökanden. Också uppgift om sökandens juridiska form ska fogas till ansökan om licens. I fråga om sökande som är registrerade i Finland hör till identifieringsuppgifterna FO-nummer, och i fråga om utländska sökande som idkar handel i EU-staterna kan som identifieringsuppgift användas exempelvis VAT-nummer. I den föreslagna 16 § finns bestämmelser om skyldighet att komplettera uppgifterna, enligt vilken alla licenshavare för betalning av lotteriskatt ska lämna det obligatoriska FO-numret till tillsynsmyndigheten senast inom tre månader efter att penningspelsverksamheten har inletts. I sådana fall fogas FO-numret till identifieringsuppgifterna för utländska licenshavare i efterskott.
I ansökan om licens ska också anges uppgifter som beskriver ägande- och besittningsförhållandena avseende sökandens organisation och uppgift om sökandens ekonomiska situation. Vid verifiering av dessa uppgifter kan till exempel företagets balans och resultaträkning användas. Dessutom ska i ansökan lämnas uppgift om huruvida sökanden har belagts med näringsförbud eller temporärt näringsförbud. Ytterligare ska till ansökan om licens fogas sökandens bolagsordning, stadgar eller någon annan beskrivning av syftet med sökandens verksamhet. Innehållet i bilagorna beror på sökandens juridiska form. I ansökan om licens ska dessutom ges en beskrivning av sökandens verksamhet och uppgift om den tid för vilken licens söks. För beskrivning av verksamheten kan utnyttjas exempelvis företagets befintliga årsberättelse om där på ett tillräckligt sätt framgår verksamhetens natur. Den tid för vilken licens söks är i fråga om ensamrättslicens alltid tio år, men penningspelslicens och licens för spelprogramvara kan beviljas för fem år eller kortare tid. Ytterligare ska till ansökan fogas bötes- och straffregisterutdrag för den fysiska person som är sökande och sökandens betydande ägare och medlem i sökandens operativa ledning.
I 3 mom. föreskrivs det om uppgifter och utredningar som ska lämnas som bilaga till ansökan om ensamrättslicens och penningspelslicens. Det är fråga om sådana uppgifter som är centrala vid bedömning av hur sökanden, efter att ha fått licens, kommer att anordna och marknadsföra penningspel samt se till de skyldigheter som i lagstiftningen åläggs licenshavare. Tillsynsmyndigheten kan utifrån de uppgifter och utredningar som ges i ansökan bedöma också hur tillsynsåtgärder ska inriktas. Sökande ska till sin ansökan foga uppgift eller utredning till exempel om planerade former för anordnande av penningspel, det vill säga om vilka olika former av anordnande av penningspel sökandens verksamhet kommer att omfatta.
I ansökan ska också ingå bland annat utredning om var och hur penningspel kommer att marknadsföras, uppgift om sökandens eventuella ombud som avses i 4 § 11 punkten i lagen eller om en i 12 § avsedd företrädare för en sökande som är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I ansökan ska dessutom ingå en utredning om i 48 och 49 § avsedda planerade åtgärder för bekämpning av tävlingsmanipulation och finansiering av penningtvätt och terrorism samt om andra förfaranden för behandling av meningsskiljaktigheter och besvär gällande penningspelen. Med tävlingsmanipulation avses arrangemang, verksamhet eller underlåtelse att agera som sker avsiktligt och har syftet att på ett olämpligt sätt ändra resultatet i en idrottstävling eller förloppet i ett evenemang så att den oförutsebara karaktären i en idrottstävling utgår helt eller delvis och aktören på detta sätt får orättmätig fördel antingen för sig själv eller för andra. Åtgärderna för bekämpning av tävlingsmanipulation kan anknyta exempelvis till valet av objekt för vadhållning, metoder för riskhantering samt nationellt och internationellt samarbete för bekämpning av manipulation. I fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism ska i utredningen beskrivas hur sökanden har för avsikt att fullgöra de skyldigheter som anges i penningtvättslagen gällande kundkontroll, utrednings- och rapporteringsskyldighet, riskbedömning och riskhanteringsmetoder för den som enligt penningtvättslagen är rapporteringsskyldig.
För tryggande av tillräckligt omsorgsfullt licensförfarande ingår i 4 mom. bestämmelser om sökandens skyldighet att till myndigheten lämna sådana kompletterande uppgifter som behövs för avgörande av licensärendet. Därtill ska sökanden till myndigheten meddela om omständigheter och ändringar som påverkar riktigheten i fråga om uppgifter som redan lämnats.
I 5 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att lämna en utredning eller någon annan handling som är uppenbart bristfällig eller har lämnats in efter tidsfristen obeaktad. Det kan vara fråga om en sådan situation till exempel om sökanden som bilaga till sin ansökan lämnar in en utredning eller en handling som inte till sitt innehåll alls anknyter till de uppgifter som avses i 2 eller 3 mom. eller om utredningen är otydligt skriven och dess innehåll därför inte kan bedömas tillförlitligt. I 6 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att meddela närmare föreskrifter om innehållet i, formen för och bilagorna till ansökan om licens. Genom förordning kan föreskrivas exempelvis om på vilket sätt eller med hjälp av vilka bilagor sökanden kan beskriva sin ekonomiska situation eller sin verksamhets natur.
För ansökan om licens tas en behandlingsavgift vars storlek till en början fastställs i inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer och avgiftsbelagda handräckning som utfärdas årligen och när tillsynen över penningspelsverksamhet överförs till det nya Tillstånds- och tillsynsverket, i förordningen om Tillstånds- och tillsynsverkets avgiftsbelagda prestationer. Storleken på behandlingsavgiften fastställs enligt principen om kostnadsmotsvarighet i lagen om grunderna för avgifter till staten.
12 §.Företrädare för innehavare av penningspelslicens som är etablerad i ett tredjeland
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om en företrädare för en innehavare av penningspelslicens som är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 1 mom. ska en företrädare för licenshavaren ha hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Företrädaren ska uppfylla de krav på tillförlitlighet och lämplighet som gäller dem som ansöker om licens, om vilka det finns bestämmelser i 10 §. Sökanden ska i samband med ansökan om licens för sökanden lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som avses ovan i 11 § 2 mom. även i fråga om företrädaren. Innehavaren av penningspelslicens ska i enlighet med vad som föreskrivs i 2 mom. i den föreslagna paragrafen ge företrädaren behövlig fullmakt att företräda licenshavaren. I fullmakten befullmäktigar innehavaren av penningspelslicens sin företrädare att agera för sin räkning i olika skyldigheter enligt penningspelslagen, såsom vid lämnande av en årlig rapport enligt den föreslagna 68 § till tillsynsmyndigheten. Fullmakten gäller dessutom företrädarens rätt att agera för innehavaren av penningspelslicens i olika myndighetsprocesser i Finland, såsom vid mottagande av stämning.
13 §.Licensens innehåll
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om licensens innehåll. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om de uppgifter som ska anges i ensamrättslicensen och penningspelslicensen. Enligt 1 mom. 1 punkten ska i licensen för det första anges ett licensnummer som identifierar licenshavaren. Bestämmelser om skyldigheten att informera om licensnumret i samband med anordnande av penningspel föreslås i 37 §. Med hjälp av licensnumret kan licenshavaren visa spelarna och den övriga allmänheten att penningspelet anordnas av en aktör som har beviljats sådan licens för verksamheten som lagstiftningen kräver. Licensnumret är en av de faktorer som främjar tillförlitligheten i anordnandet av penningspel.
I enlighet med 1 mom. 2 punkten ska de tillåtna formerna för anordnande av penningspel anges i licensen. Formerna för anordnande av penningspel definieras i lagens 3 §. Utgångspunkten för tillsynsmyndigheten vid angivande av de tillåtna formerna för anordnande av penningspel är utöver de föreslagna licensspecifika tillåtna formerna för anordnande enligt 5 och 6 § de uppgifter som sökanden lämnat i licensansökan. Alla som ansöker om penningspelslicens ansöker inte nödvändigtvis om licens för alla former för anordnande som avses i 6 §, utan de planerar eventuellt att anordna bara en del av dem. För anordnande av de former av anordnande av penningspel som avses ovan i 5 § beviljas alltid separata ensamrättslicenser. I varje licens ska specificeras inom vilka former av anordnande av penningspel licensen berättigar till anordnande av spel.
I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det att licensens giltighetstid ska anges i licensen. Ensamrättslicens beviljas alltid för en tioårsperiod, men i fråga om fastställande av giltighetstiden för penningspelslicens och licens för spelprogramvara har myndigheten större utrymme för skönsmässig bedömning. Om licensens giltighetstid bestäms i 14 § och om den tillåtna tidpunkten för inledande av verksamheten i 15 §.
Enligt paragrafens 2 mom. ska det i licensen för spelprogramvara anges ett licensnummer som identifierar licenshavaren och licensens giltighetstid.
I innehållet i beslutet om licens ska hänsyn tas också till 44 § i förvaltningslagen, enligt vilken det av ett skriftligt beslut ska framgå tydligt den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet, de parter som beslutet direkt gäller, motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts samt namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.
I paragrafen ingår inte bestämmelser om myndighetens befogenhet att i licensen inbegripa villkor eller begränsningar.
14 §.Licensens giltighetstid
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om giltighetstiden för de olika licenserna.
Enligt 1 mom. är en ensamrättslicens giltig i tio år från och med beviljandet, till skillnad från de licenser som beviljas enligt licenssystemet. En förutsättning är dock att licenshavaren fortlöpande uppfyller de förutsättningar för verksamheten som föreskrivs i lag. Bestämmelser om särskilda villkor gällande giltighetstiden i fråga om en innehavare av ensamrättslicens finns i 8 §. Möjligheten att bevilja ensamrättslicens för längre tid än de licenser som beviljas enligt licenssystemet är motiverad på grund av att innehavarna av ensamrättslicens, till skillnad från de bolag som tillhandahåller penningspel inom licenssystemet, kontrolleras av staten, vilket gör det möjligt för staten att övervaka verksamheten och ingripa i eventuella missförhållanden i ensamrättslicenshavarens anordnande av penningspel under licensperioden, i sista hand även med hjälp av de medel som föreskrivs i aktiebolagslagen. Den stränga övervakningen genomförs dock i första hand av tillsynsmyndigheten inom ramen för dess lagstadgade behörighet.
I 2 mom. finns bestämmelser om huvudregeln för giltighetstiden för penningspelslicens och licens för spelprogramvara, enligt vilken licensen beviljas för högst fem år. Enligt 3 mom. kan penningspelslicens och licens för spelprogramvara beviljas för kortare tid än fem år i de fall då sökanden själv har ansökt om en kortare tidsbegränsad licens. Avvikande från huvudregeln kan licens beviljas också för en kortare tid om verksamheten är kortvarig.
15 §.Inledande och fortsättande av verksamheten
. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om inledande av verksamheten. Enligt 1 mom. får licenspliktig verksamhet inledas omedelbart efter att licensen har beviljats, om inte något annat följer av licensens giltighetstid. Giltighetstiden för licensen ska i enlighet med 13 § ovan meddelas licenshavaren i licensen. Licens- och tillsynsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om fastställande av tidpunkten för licensens giltighetstid är främst kopplat till situationer där licenshavaren uppfyller förutsättningarna för ansökan om licens, men inte har beredskap att omedelbart inleda verksamheten i överensstämmelse med den föreslagna regleringen av penningspelslagen. Inledande av licensbelagd verksamhet påverkas åtminstone av den i 44 § reglerade skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att innan anordnande av penningspel inleds till tillsynsmyndigheten lämna kontrollorganets utredning om och godkännande av de spelsystem, dragningsanordningar och dragningsförfaranden som licenshavaren använder. Anordnandet kan inte inledas förrän det har kunnat säkerställas att informationsöverföringen fungerar. Licens- och tillsynsmyndigheten kan också under övergångsperioden efter att penningspelssystemet delvis införts under 2026 bevilja licenser till sökande som uppfyller ansökningsvillkoren och bestämma att det är tillåtet att inleda verksamheten den 1 januari 2027, när det nya penningspelssystemet införs fullt ut.
I 2 mom. föreskrivs det om licenshavarens rätt att utan avbrott fortsätta sin licenspliktiga verksamhet i en situation där licenshavaren ansöker om en ny licens och myndigheten inte kan behandla den nya ansökan inom den lagstadgade tiden. Enligt bestämmelsen får licenshavaren fortsätta sin verksamhet till dess att ärendet gällande den nya licensen har behandlats, om licenshavaren ansöker om en ny licens senast sex månader innan den gällande licensen upphör att gälla. I praktiken innebär bestämmelsen en skyldighet för tillsynsmyndigheten att behandla en licensansökan som lämnats in under giltighetstiden för en tidigare licens inom sex månader, eftersom licensens giltighetstid annars förlängs automatiskt till dess att myndigheten har behandlat den nya ansökan och sökanden har fått ett beslut i ansökningsärendet. Momentet innehåller inga bestämmelser om den allmänna handläggningstiden för ansökningar, utan det gäller situationer där licenshavaren ansöker om ny licens.
16 §.Skyldighet att komplettera uppgifterna
. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheten för en innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att i efterhand tillställa tillsynsmyndigheten licenshavarens företags- och organisationsnummer. Utländska spelbolag som tillhandahåller penningspel med stöd av licens är skyldiga att deklarera lotteriskatt i enlighet med lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Ett utländskt samfund som anordnar lotteri i Finland ska ha FO-nummer för lämnande av deklaration av skatter på eget initiativ. Att en licenshavare är registrerad i Finland är inte ett villkor för att få licens, utan det är fråga om att till tillsynsmyndigheten anmäla att man uppfyller en skyldighet som beror på annan lagstiftning. Tillsynsmyndigheten kan med hjälp av FO-numret identifiera licenshavaren tillförlitligare än enbart med hjälp av företagets namn och dessutom gör FO-numret det möjlighet för myndigheten att beställa en fullgöranderapport också om ett utländskt spelbolag. Uppgiften om FO-nummer stöder också samarbetet mellan myndigheterna när tillsynsmyndigheten kan lämna ut uppgifterna om licenshavarnas FO-nummer exempelvis till Skatteförvaltningen.
17 §.Förbud mot överföring och överlåtelse av licens
. I paragrafen föreslås bestämmelser om förbud mot att sälja eller på annat sätt överlåta licens som berättigar till anordnande av penningspel eller licens för spelprogramvara och de rättigheter som ingår i dem helt eller delvis till någon annan. Beslutet om att bevilja licens grundar sig alltid på sökandens verksamhet samt på uppgifter som visar sökandens, dess betydande ägares och lednings tillförlitlighet och lämplighet. Följaktligen är utövandet av licenspliktig verksamhet alltid bundet till licenssökanden och sökandens verksamhet och det är inte möjligt att överlåta de rättigheter som följer av licensen till någon annan.
18 §.Licenshavarens skyldighet att anmäla ändringar samt ändring av licensen
. I paragrafen föreslås bestämmelser om licenshavarens skyldighet att till tillsynsmyndigheten anmäla väsentliga förändringar som gäller licenshavarens verksamhet, ägande, ledning och ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Ändringarna ska alltid anmälas skriftligen.
För att myndigheten på ett effektivt sätt ska kunna övervaka penningspelsanordnarna och till exempel om förutsättningarna för licensen uppfylls, föreskrivs det i paragrafen om anmälningsskyldighet. Enligt 1 mom. ska licenshavaren skriftligen underrätta tillsynsmyndigheten om en väsentlig ändring i sin verksamhet inom två veckor efter ändringen. Väsentliga ändringar är till exempel ändringar i de uppgifter som behövs vid bedömning av licenshavarens tillförlitlighet och lämplighet, såsom ändringar av sökandens ägare och ledning, bötes- och brottsdomar, konkurs, näringsförbud eller annan väsentlig förändring i soliditeten. Väsentliga ändringar är också vissa väsentliga ändringar i de uppgifter som lämnas i ansökan om licens, såsom uppgift om byte av leverantör av spelprogramvara eller företrädare, byte av ombud eller ändringar som gäller sökandens organisationsform. I 80 § 1 mom. 2 punkten i den föreslagna lagen föreslås det bestämmelser om myndighetens behörighet att påföra licenshavaren en ordningsavgift, om licenshavaren uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 18 §. Ordningsavgift kan också påföras om de uppgifter som avses i 18 § lämnas uppenbart bristfälliga, efter utsatt tid eller i sådan form att de inte innehållsmässigt motsvarar de uppgifter som tillsynsmyndigheten begärt eller det ärende som behandlas.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om en juridisk persons skyldighet att i egenskap av licenshavare underrätta tillsynsmyndigheten om att bestämmande inflytande som grundar sig på ägande, avtal eller något annat arrangemang överförs. Anmälan ska göras skriftligen inom två veckor från det att det bestämmande inflytandet överfördes. Syftet med skyldigheten är att säkerställa att tillsynsmyndigheten får aktuell information om väsentliga omständigheter som har samband med licenshavaren, särskilt för att bedöma om licenshavaren under hela licensperioden uppfyller de villkor för anordnande av penningspel som anges i den föreslagna lagen. Enligt förslaget föreskrivs det i 3 mom. om ändring av ensamrättslicens och penningspelslicens i fråga om de former för anordnande av penningspel som anges som tillåtna i licensen, när licenshavaren själv ansöker om ändring under licensperioden. När tillsynsmyndigheten behandlar den ändring som licenshavaren har ansökt om ska den särskilt bedöma om förutsättningarna för beviljande av licens uppfylls i fråga om den form för anordnande av penningspel som ändringen gäller.
Licenshavaren är enligt 4 mom. i den föreslagna paragrafen skyldig att ansöka om ändring av licensen, om licenshavaren beslutar att ändra sin verksamhet väsentligt och om en redan beviljad licens inte längre täcker den ändrade verksamheten eller om förutsättningarna för beviljande av licens inte längre är uppfyllda. Licenshavaren ska då utan dröjsmål ansöka om ändring av licensen och avstå från att vidta åtgärder för att genomföra ändringen tills tillsynsmyndigheten har fattat ett beslut om ändring av licensen.
19 §.Ersättning som innehavare av ensamrättslicens betalar till staten
. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens att till staten betala en ersättning som kan anses vara marknadsanpassad i fråga om rätten att med ensamrätt anordna penningspel som hör till de former av anordnande av penningspel som avses i 5 §. Syftet med den särskilda ersättningen är att se till att innehavaren av ensamrättslicens inte som följd av den beviljade ensamrätten får en ekonomisk fördel som snedvrider konkurrensen och som omfattas av EU:s regler om statligt stöd. I paragrafen föreskrivs det om grunderna för bestämmande av den ersättning som ska betalas, om tidsplanen för betalning av ersättningen, om ändring av ersättningens belopp samt om sökande av ändring i ersättningsbeslutet.
Den föreslagna ersättning som avses i 19 § är ett separat ärende i förhållande till den avgift som betalas för behandling av licensen. Ensamrättslicensen, liksom penningspelslicensen och licensen för spelprogramvara, är avgiftsbelagda. Uppbörden av behandlingsavgift för licensansökan grundar sig dock på lagen om grunderna för avgifter till staten och den förordning som årligen utfärdas med stöd av den, och den föreslagna lagen innehåller därför inte några bestämmelser om behandlingsavgiften. I enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten ska en prestation motsvara beloppet av de genomsnittliga totala kostnaderna för prestationen. Behandlingsavgiftens storlek påverkas således av den tid som krävs för behandling av ansökan, personalkostnaderna för behandlingen av ärendet, kostnaderna för informationssystem och utveckling samt av en andel av tillsynsmyndighetens allmänna kostnader, såsom lokalerna.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen är den ersättning som en ensamrättsaktör ska betala alltid specifik för varje licens. Detta innebär att i fråga om de licenser som berättigar till anordnande av penninglotterier och tippningsspel samt fysiska kasinospel och penningautomatspel ska för varje form av anordnande av penningspel betalas en ersättning som bestäms på grundval av spelöverskottet. I samma 1 mom. föreskrivs det att betalning av ersättningen är en förutsättning för att licensen ska vara giltig. Enligt 79 § 1 mom. 3 punkten i den föreslagna lagen kan tillsynsmyndigheten återkalla licensen om innehavaren av ensamrättslicensen försummar att betala ersättningen.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om grunderna för bestämmande av ersättningens storlek samt om förfarandet för betalning av ersättningen. Ersättningen består av två delar: en grundersättning och en årlig proportionell ersättning.
Den första delen av ersättningen, grundersättningen, baserar sig på en bedömning som innan licensen träder i kraft görs av spelöverskottet från penningspel som anordnas med stöd av licensen samt på den avkastning av penningspelsverksamheten som kan anses vara skälig för hela licensperioden. Från det beräknade spelöverskottet av penningspel som anordnas med stöd av licensen under hela licensens giltighetstid avdras en avkastning av penningspelsverksamhet som bedrivs med stöd av licensen i fråga som anses skälig.
Vid fastställandet av en skälig avkastning ska en uppskattning av de årliga ersättningar som ska betalas enligt 2 mom. 2 punkten beaktas. När skälig avkastning bedöms beaktas särskilt att den ska täcka verksamhets- och kapitalkostnaderna för den penningspelsverksamhet som licenshavaren bedriver med stöd av licensen samt en skälig vinst av penningspelsverksamheten.
Som skälig avkastning betraktas den vinst som licenshavaren får för anordnande av penningspel i enlighet med licensen och som på lämpligt sätt avspeglar den risk som är förknippad med bedrivandet av affärsverksamheten i enlighet med licensen under licensperioden. Det finns flera metoder för beräkning av skälig avkastning, av vilka den lämpligaste enligt nuvarande bedömning är en metod som grundar sig på de uppskattade kassaflödena under licensperioden (DCF). Utifrån det diskonterade kassaflödet definieras nettonuvärdet (NPV) av ensamrätten, som utgör grunden för bedömningen av skälig avkastning. Bedömningen av den risk som är förknippad med affärsverksamheten enligt licensen och därmed av kravet på avkastning av kapitalet kan grundas på den uppskattade genomsnittliga kostnaden för kapitalet (WACC). Vid bedömningen av den risk som är förknippad med verksamheten ska jämförelseobjektet vara framför allt den risk som är förknippad med verksamheten i företag som bedriver affärsverksamhet med ensamrätt på penningspelsmarknaden. Som jämförelseobjekt kan inte användas den risknivå som är förknippad med verksamheten i penningspelsbolag som verkar på den konkurrensutsatta marknaden. Efter att de avgifter som anknyter till ensamrättslicensen, det vill säga grundersättningen och den proportionella ersättningen, har betalats ska licenshavarens uppskattade effektiva ränta (ISS) för affärsverksamheten enligt licensen motsvara den avkastning som bedömts vara skälig.
Eftersom beloppet av grundersättningen i euro fastställs innan licensperioden börjar kan avkastningen av licenshavarens affärsverksamhet enligt licensen bli antingen större eller mindre än uppskattningen, det vill säga licenshavaren bär också en risk för lönsamheten i sin affärsverksamhet under licensperioden. När beloppet av den proportionella ersättningen räknas utgående från det årliga spelöverskottet, dämpar den proportionella ersättningen både den negativa och den positiva effekten för licenshavaren av att spelöverskottet avviker från uppskattningen.
Den metod som används för fastställande av den ersättning som ska betalas till staten för ensamrättslicens har behandlats tillsammans med Europeiska kommissionen för säkerställande av att den avlägsnar den eventuella överstora avkastningen av ensamrätten på det sätt som reglerna om statligt stöd förutsätter. Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens har satt sig in i den föreslagna metoden och i sitt brev av den 23 januari 2025 meddelat som sin preliminära bedömning att det för en innehavare av ensamrättslicens som har betalat ersättning för ensamrättslicens som beräknats enligt metoden inte uppkommer statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget. Enligt den bedömning som kommissionens generaldirektorat för konkurrens gör verkar metoden vara ett ekonomiskt motiverat och ändamålsenligt sätt att fastställa ersättningen för ensamrättslicens på marknadsvillkor.
Statsrådet beslutar enligt förslaget om grundersättningens storlek och tidsplanen för betalningen. Syftet med den grundersättning som fastställs i förskott är att säkerställa att staten, oberoende av det faktiska resultatet av den penningspelsverksamhet som innehavaren av ensamrättslicens bedriver, får lämplig ersättning för den rätt att anordna penningspel som omfattas av den licens som staten har beviljat innehavaren av ensamrätten. Om innehavaren av en ensamrättslicens dock är skyldig att som engångsersättning redan i början av licensperioden betala ett belopp som motsvarar beloppet av spelöverskottet från penningspel som anordnas med stöd av ensamrätten, kan detta bli en oskäligt stor ersättning i förhållande till ensamrättshavarens betalningsförmåga vid den tidpunkten.
I lagen definieras inte i detalj den beräkningsmodell som ska tillämpas på beräkningen av ersättningarna, utan lagen föreskriver om de allmänna principer inom vilka statsrådet kan utfärda mer detaljerade bestämmelser om fastställande av ersättningen och om bedömning av ersättningsnivåns riktighet. Ansatsen är liknande som exempelvis i fråga om prissättningen av el- och naturgasnät, där den allmänna principen om skälig prissättning fastställs i lagstiftningen och Energimyndigheten dessutom har getts möjlighet att besluta om mer detaljerade metoder för övervakning av prissättningen. Energimyndigheten fastställer för el- och naturgasnätsbolag i förskott för åtta år med vilka metoder övervakningen utförs och övervakar nätbolagens prissättning som helhet i fyraårsperioder. I övervakningsmetoderna fastställs bland annat principerna för fastställande av det kapital som är bundet till verksamheten, den skäliga avkastningsgraden och intäkterna av och kostnaderna för verksamheten.
Eftersom en ersättning som bestäms enligt 2 mom. 1 punkten baserar sig på en bedömning som gjorts innan licensen trädde i kraft av de framtida spelöverskotten från den penningspelsverksamhet som bedrivs med stöd av licensen för en tioårsperiod också med beaktande av den årsavgift som baserar sig på den årliga spelmarginalen enligt 2 mom. 2 punkten, kan de faktiska intäkterna av den penningspelsverksamhet som bedrivs med stöd av licensen väsentligt avvika från det uppskattade spelöverskott som ligger till grund för fastställandet av grundersättning enligt 2 mom. 1 punkten. Statsrådet fastställer genom sitt beslut beloppet av den avgift som avses i 1 punkten.
I 2 mom. 2 punkten föreslås det bestämmelser om den andra delen av den ersättning som innehavaren av ensamrättslicens ska betala, och som utgörs av en proportionell ersättning som fastställs på grundval av den årliga faktiska spelmarginalen. Lagen reglerar inte storleken på den relativa andelen, utan statsrådet fattar beslut om den proportionella andelen (procent av det årliga spelöverskottet) för hela licensperioden i samma sammanhang som statsrådet fastställer beloppet av grundersättningen. Grunden för bestämmande av den proportionella ersättningen är det faktiska spelöverskottet för den penningspelsverksamhet som utövats med stöd av ensamrätten under det föregående kalenderåret multiplicerat med det ovan beskrivna procenttal som statsrådet fastställt. Statsrådet fastställer genom sitt beslut årligen beloppet i euro av den ersättning som avses i 2 punkten. Innehavaren av ensamrättslicens ska betala den proportionella ersättningen till staten första gången under det kalenderår som följer omedelbart efter licensens ikraftträdande, det vill säga 2028, och sista gången under det kalenderår som följer omedelbart efter licensens upphörande det vill säga 2037.
I 3 mom. föreskrivs det om förfarandet för fastställande av ersättningsbeloppet och betalningsplanen enligt 2 mom. 1 punkten. Det föreslås att statsrådet innan licensen träder i kraft ska fastställa de uppskattade spelvinsterna netto av penningspel som anordnats med stöd av ensamrättslicens och den skäliga avkastningen av penningspelen samt beloppet av den i 1 punkten avsedda ersättning som fastställs på denna grund. Genom detta beslut fastställs också en exakt tidsplan för betalningen av engångsersättningen, inklusive en eventuell fördelning av engångsersättningen på delbetalningar. Ersättningen ska dock betalas till staten i sin helhet före licensperiodens utgång.
I 4 mom. föreskrivs det om möjligheten att avvika från beloppet av den ersättning som avses i 2 mom. 2 punkten. Utgångspunkten för den föreslagna bestämmelsen är att den skäliga avkastningen av verksamheten bör möjliggöra täckande av de verksamhets- och kapitalkostnader som den penningspelsverksamhet som licenshavaren bedriver med stöd av licensen förutsätter. I den skäliga avkastningen kan också ingå högst den vinst av penningspelsverksamheten under kalenderåret i fråga som kan betraktas som skälig. Om det under licensperioden visar sig att tillhandahållandet av spel på grund av de ersättningar som ska betalas inte blir lönsamt till exempel på grund av en snabbare minskning av spelandet än vad som beräknats, är det möjligt för statsrådet att på ansökan av licenshavaren fastställa en lägre relativ andel som ligger till grund för fastställandet av den årliga ersättningen. Den relativa andelen får dock inte underskrida noll. Att fastställa en lägre ersättning är en prövningsfråga för statsrådet, och ett sådant beslut bör endast fattas under exceptionella omständigheter. Detta är fallet i första hand om det på grund av den proportionella ersättningen är mer lönsamt för licenshavaren att upphöra med tillhandahållandet av de tjänster som omfattas av licensen. Licenshavaren ska i sin ansökan ange en detaljerad motivering till att en skälig avkastning inte kan uppnås och redogöra för vilka åtgärder bolaget har vidtagit för att uppnå en skälig avkastning. Möjligheten att avvika från ersättningsbeloppet ska dock inte tillämpas annat än i mycket exceptionella situationer, och avsikten är inte att göra det möjligt att nå skälig avkastning till exempel i en situation, där bolaget skäligen kunde ha förutsett marknadsutvecklingen, och där bolaget inte har vidtagit lämpliga åtgärder till exempel för att skära ned kostnaderna eller öka effektiviteten i sin verksamhet.
Eftersom det inte kan uteslutas att licenshavarens spelöverskott för affärsverksamhet enligt licensen blir större än vad som uppskattades när licensen beviljades, är det motiverat att möjliggöra också en höjning av den ersättning som avses ovan i 2 mom. 2 punkten. Höjning av ersättningen kommer i fråga endast när det uppskattade och det faktiska spelöverskottet avviker från varandra. Ersättningen höjs då på föredragning av statsrådets kansli med statsrådets beslut, men så att statsrådet ska höra licenshavaren innan beslutet fattas.
Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som statsrådet har fattat med stöd av 19 § 2 mom. finns i det föreslagna 5 mom. Högsta förvaltningsdomstolen är besvärsmyndighet i fråga om statsrådets beslut om ersättning för ensamrätt. Enligt 11 § i högsta förvaltningsdomstolens arbetsordning (136/2024) ska ärenden som enligt lag ska behandlas brådskande eller som på grund av sin art kräver brådskande behandling handläggas i brådskande ordning. Eftersom de ersättningar som betalas av en ensamrättsaktör bedöms vara av betydande storlek och de har betydande konsekvenser för licenshavarens finansiella ställning, behövs det bestämmelser om att högsta förvaltningsdomstolen ska handlägga besvären i brådskande ordning. Att ett ärende gällande sökande av ändring har inletts hindrar inte verkställigheten av statsrådets beslut om ersättning, om inte högsta förvaltningsdomstolen i egenskap av besvärsmyndighet meddelar förordnande om verkställighet av beslutet med stöd av 123 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Till övriga delar tillämpas bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden på sökande av ändring i beslut som statsrådet har fattat med stöd av 2 mom., varvid till exempel besvärsrätten gällande statsrådets beslut bestäms i enlighet med 7 § i nämnda lag.
Om ett ärenden gällande sökande av ändring i ett beslut av statsrådet inleds eller besvärsmyndigheten till exempel meddelar ett beslut eller något annat förordnande om förbud mot verkställighet av ett beslut inverkar detta inte på licensens giltighet och utgör därför inte en grund för tillsynsmyndigheten att återkalla den beviljade licensen. Eftersom sökande av ändring enligt det föreslagna 5 mom. inte hindrar verkställigheten av statsrådets beslut, ska licenshavaren dock trots att ändring har sökts betala den ersättning som avses i 2 mom. 1 eller 2 punkten inom den tidsfrist som anges i det överklagade beslutet eller, om verkställigheten förbjuds genom beslut av besvärsmyndigheten, omedelbart efter det att verkställighetsförbudet i fråga har upphört att gälla, om betalningsförpliktelserna enligt det överklagade beslutet har förfallit under verkställighetsförbudets giltighetstid. Om statsrådets beslut om ersättning upphävs till följd av att ändring sökts, bestäms licenshavarens betalningsförpliktelser i stället i enlighet med ett nytt statsrådsbeslut som meddelas efter upphävandet eller, om högsta förvaltningsdomstolen ändrar det överklagade statsrådsbeslutet, i enlighet med det ändrade beslutet.
I det föreslagna 19 § 6 mom. föreskrivs det om statsrådets möjlighet att genom förordning utfärda noggrannare bestämmelser om fastställande av de ersättningar som avses i 2 mom. Bestämmelserna kan gälla till exempel bedömningen av bundet kapital, skälig avkastningsnivå samt intäkterna och kostnaderna av verksamheten.
3 kap. Anordnande av penningspel.
20 §.Registrering av spelare och verifiering av spelarnas identitet
. Bestämmelser om registrering av spelare och verifiering av spelarens identitet finns i 14 § i lotterilagen. Den gällande bestämmelsen ålägger Veikkaus Ab, som med ensamrätt anordnar penningspel, att registrera spelaren när ett kundförhållande etableras och att kontrollera spelarens identitet för att säkerställa att han eller hon har uppnått myndighetsålder. Skyldigheten att registrera spelare gäller enligt det föreslagna 1 mom. alla dem som med stöd av ensamrättslicens och penningspelslicens anordnar penningspel i riket. I 2 mom. föreskrivs det att en person som registreras ska vara en fysisk person som har fyllt 18 år. Nedan i 24 § föreslås en bestämmelse om den allmänna åldersgränsen för penningspel. I 3 mom. avser verifiering av identiteten att säkerställa spelarens identitet utifrån handlingar och uppgifter från en tillförlitlig och oberoende källa. Sådana handlingar är åtminstone pass och identitetskort. Identiteten kan också verifieras genom stark elektroniska autentisering. Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om verifiering av spelarens identitet. Paragrafens 5 mom. innehåller en hänvisningsbestämmelse till penningtvättslagen och det i den föreskrivna kravet på kundkontroll. I lagen i fråga föreskrivs det bland annat om åtgärder som hänför sig till avslöjande av penningtvätt och finansiering av terrorism.
21 §.Krav på bostadsort
. I 1 mom. föreslås det i fråga om elektroniska penningspel bestämmelser om skyldigheten att registrera endast sådana fysiska personer som bor stadigvarande inom rikets territorium. Med riket avses i praktiken det finländska fastlandet till skillnad från landskapet Åland som har ett eget penningspelssystem och egen penningspelslagstiftning. Syftet med bestämmelsen är att respektera det regionala tillämpningsområdet för en annan stats eller regions lagstiftning så att det i lag reglerade anordnandet av elektroniska penningspel inte strider mot lagstiftningen i någon annan stat eller region. Penningspelsverksamhet i andra länder kan grunda sig på lagstadgad ensamrätt eller licensplikt. Till exempel den svenska penningspelslagstiftningen innehåller en motsvarande bestämmelse om spelarens bostadsort. Enligt den bestämmelsen får endast fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige registreras för onlinespel.
Skyldigheten att säkerställa bostadsorten ingår i den gällande lotterilagen och skyldigheten har gällt Veikkaus Ab som utövare av ensamrättsverksamhet. I den nya penningspelslagen föreslås exaktare reglering i fråga om elektroniska penningspel genom ett uttryckligt krav på att en fysisk persons bostadsort ligger inom rikets territorium. Bestämmelsen utgör inte ett hinder för licenshavare att tillhandahålla andra än elektroniska penningspel för spel i riket för spelare som är stadigvarande bosatta utanför riket medan de vistas inom rikets territorium.
Den skyldighet som föreslås i 2 mom. att regelbundet kontrollera spelarens bostadsort även under kundförhållandet har enligt lotterilagen ingått i Veikkaus Ab:s lagstadgade skyldigheter. Bestämmelserna gäller alla som med stöd av ensamrättslicens eller penningspelslicens bedriver penningspelsverksamhet i riket. I praktiken grundar sig efterlevnaden av bestämmelserna på sökningar i Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas befolkningsdatasystem och på automatiska kontroller i befolkningsdatasystemet. För spelare med spärrmarkering förutsätter kontrollen särskilda åtgärder. I lagen anges inte något visst tidsintervall för de regelbundna kontrollerna. Kontrollerna ska emellertid göras tillräckligt ofta för att uppfyllelsen av målet med bestämmelsen ska säkerställas. Till exempel Veikkaus Ab genomför i nuläget regelbunden verifiering av bostadsorten genom att varje vecka kontrollera en spelares bostadsort i befolkningsdatasystemet. I fråga om personer med spärrmarkering och om det inte av andra orsaker går att kontrollera en spelares bostadsort, begär Veikkaus Ab spelaren årligen lämna in en utredning över sin bostadsort.
Om licenshavaren utifrån kontroller eller annan information upptäcker att spelaren bor stadigvarande utanför riket, ska licenshavaren i enlighet med 3 mom. hindra spelaren från att spela elektroniska penningspel. Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande att genom förordning av inrikesministeriet utfärda närmare bestämmelser om verifiering av spelarens bostadsort.
22 §.Spelkonto
. Den föreslagna lagens 4 § innehåller en definition av spelkonto. I 14 § i lotterilagen föreskrivs det på ett sätt som är förpliktande för Veikkaus Ab om öppnande av ett spelkonto, begränsning av antalet spelkonton till ett personligt spelkonto samt om Veikkaus Ab:s skyldighet att ge spelaren uppgifter om de medel som finns på spelkontot, om överföring av medlen, om spelhändelser och om begränsningar som gäller spelandet. Motsvarande skyldigheter gäller enligt 1 mom. alla som med stöd av ensamrättslicens eller penningspelslicens bedriver penningspelsverksamhet i riket. Penningspelslagen föreslås emellertid inte innehålla någon begränsning av antalet personliga spelkonton som kan öppnas för en kund. Licenshavaren ska emellertid se till att den kan uppfylla de villkor för gränsen för penningöverföring för bolaget som föreskrivs i den föreslagna 30 §, även i situationer där licenshavarens kunder har möjlighet att öppna flera spelkonton. Enligt 2 mom. utgör spel på kasino i likhet med enligt den gällande lotterilagen ett undantag från de skyldigheter som följer av regleringen av spelkonton. För närvarande har Veikkaus Ab:s spelkasino ett eget kundregister i bruk.
Enligt 3 mom. ska licenshavaren göra det möjligt för en spelare att ha en vy som visar de tillgångar som finns på spelarens spelkonto, överföringarna av tillgångar, spelhändelser och begränsningar gällande spelandet. Uppgifterna ska tillhandahållas åtminstone för det innevarande året. Ny reglering utgörs av skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att erbjuda spelarna ett verktyg för att bedöma sitt eget spelbeteende på månads- och årsnivå. Motsvarande verktyg är i bruk i Sverige för identifiering av eventuellt problemspelande. Syftet med regleringen är att främja hanteringen av penningspelande och förebygga skadeverkningar av penningspel samt förhindra skuldsättning bland penningspelare i enlighet med målen i regeringsprogrammet. Flera penningspelsbolag har sedan tidigare verktyg av det här slaget som är avsedda för uppföljning och bedömning av spelande.
Som ny reglering av spelkonton åläggs licenshavaren i 4mom. att hålla spelarens medel på spelkontot åtskilda från licenshavarens egna medel. Dessutom är licenshavaren skyldig att informera spelaren om hur de medel som finns på spelkontot skyddas, om licenshavaren blir insolvent. Denna information ska i enlighet med momentet lämnas till spelaren senast när spelkontot öppnas. Paragrafens 5 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande att genom förordning av inrikesministeriet utfärda närmare bestämmelser om spelkonton.
23 §. Stängande av spelkonto
. I paragrafen föreskrivs det om ett förfarande som innehavaren av ensamrättslicens och penningspelslicens bör följa när en kunds spelkonto stängs. Spelkontot ska stängas bland annat i en situation som avses i 21 §, när licenshavaren upptäcker att spelaren bor stadigvarande utanför riket och spelandet ska förhindras. När spelkontot stängs ska licenshavaren i enlighet med 1 mom. utan dröjsmål betala ut tillgångarna på spelkontot till spelaren och enligt 2 mom. får licenshavaren inte ta ut någon avgift för stängandet av spelkontot.
När spelkontot stängs ska spelaren i princip inte ha pågående penningspel, såsom tidsbundet penningspel eller elektroniskt penningspel som inte slutförts, för vilka eventuella vinster inte har betalats in på spelkontot eller för vilka vinsterna inte lösts in. Om spelaren har pågående penningspel ska eventuella penningspelsvinster redovisas till spelaren eller spelarens dödsbo eller åtminstone ska licenshavaren förvara sådana vinstmedel under en fastställd minimitid.
24 §.Åldersgräns för penningspelande
. För att skydda minderåriga mot spelskador föreskrivs det i paragrafen en allmän nedre åldersgräns på 18 år för penningspelande. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om åldersgräns för penningspelande i den gällande lotterilagen. Skyldigheten att följa åldersgränsen gäller innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens och ombud som säljer penningspel för licenshavarens räkning samt innehavare av placeringsplatser för penningspelautomater.
25 §.Förbud mot erbjudande av spel på skuld, gratisspel och rabatter
. Liksom i den gällande lotterilagen föreslås i 1 mom. en bestämmelse om att man inte ska kunna delta i penningspel på skuld eller mot pant. Med anordnande av penningspel på skuld avses att spelaren inte betalar det vederlag som krävs för deltagande i spelet, utan blir med en skuld för spelandet. I enlighet med det föreslagna 1 mom. kan penningspel inte heller anordnas så att det går att delta med kreditkort, även om skuldförhållandet då inte uppstår mellan den som anordnar penningspelet och spelaren utan mellan spelaren och kreditbolaget. Penningspel kan inte heller anordnas så att spelaren betalar en avgift för penningspel med ett betaltidskort där det belopp som influtit av köp som gjorts med kortet ska betalas senast på den förfallodag som kortinnehavaren och utfärdaren av kortet kommit överens om.
I undersökningar av penningspel har man funnit att det finns ett nära samband mellan spelande på skuld och spelproblem och i synnerhet spelande på kredit och allvarliga spelproblem är nära sammankopplade. Att spela på skuld anses i sig självt vara ett skadligt spelbeteende och spel mot betalning med kredit anses innebära fler risker för att spelandet blir skadligt än spel med egna pengar. Att betala med kredit gör det möjligt för spelaren att fortsätta spela i en situation där de pengar som står till förfogande har använts och därmed uppkommer en risk för skuldsättning och anknytande hälsorelaterade och sociala skadeverkningar. I övrigt är det inte lämpligt eller ens möjligt att i detalj fastställa olika betalningssätt, bland annat med hänsyn till att betalningssätten förändras och utvecklas snabbt. Bestämmelsen utgör inget hinder för att använda olika betalningsapplikationer för betalning av penningspel eller för att införa nya betalningsmetoder som grundar sig på så kallad debitbetalning, varvid avgiften debiteras från ett konto som är fogat till betalkortet. Om licenshavaren inte kan försäkra sig om att penningspelsavgiften inte kommer från kreditsidan av ett kort, kan ett nytt betalningssätt inte användas för betalning av penningspel. Licenshavarna ska också sörja för sina skyldigheter enligt penningtvättslagen. Till dessa hör bland annat skyldigheten att vid behov utreda ursprunget till de tillgångar som är knutna till transaktionen. I momentet avses med pant alla förmåner med förmögenhetsvärde som ställts som säkerhet för en skuld.
I 2 mom. föreskrivs det om ett förbud mot förmedling av pengar som lån för penningspelande. Som det anges i motiveringen till 1 punkten har undersökningar visat att det finns ett nära samband mellan framför allt spelande med skuld och allvarliga spelproblem. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att penningspelsanordnarna också fungerar som förmedlare av pengar som skuld.
I 3 mom. föreskrivs det om en grundläggande princip enligt vilken innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens inte får erbjuda spelaren spelpengar eller erbjuda spel gratis eller till nedsatt pris eller med kombinerade erbjudanden. Ett undantag utgörs av den i 26 § föreslagna möjligheten för licenshavare att på vissa villkor erbjuda sina befintliga kunder bonusspelpengar. Förbjudna är alltså till exempel bonus, stamkundsprogram och andra motsvarande förmåner och egenskaper som licenshavaren erbjuder andra än sina kunder och med vilka kunderna uppmuntras att spela mer eller med vilka mängden spelande eller insättningarnas storlek ger belöning. Grunden för förbudet är i synnerhet bekämpningen av spelskador och främjandet av ansvarsfullt anordnande av penningspel.
26 §.Erbjudande av andra nyttigheter och bonusspelpengar som ges till kunden
. I paragrafen föreslås bestämmelser om att i samband med marknadsföringen av penningspel erbjuda kunderna andra nyttigheter till ett nedsatt pris eller gratis och givande av bonusspelpengar till kunderna hos innehavare av ensamrättslicens eller innehavare av penningspelslicens.
I 1 mom. föreskrivs det att erbjudande av andra nyttigheter är tillåtet för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens under kundförhållandet för att upprätthålla det. De förmåner som enligt förslaget till bestämmelse erbjuds kunderna är till exempel inträdesbiljetter till nedsatt pris eller gratis till evenemang eller tjänster eller nyttigheter. Den kundförmån som erbjuds får inte strida mot god sed och dess värde ska vara måttfullt. Med syftet att förebygga skadeverkningar av penningspel och förhindra lockande till överdrivet penningspelande får grunderna för erbjudande av kundförmåner eller värdet på en kundförmån inte påverkas av det penningbelopp som kunden använder eller av om kunden avhåller sig från att spela.
Enligt 2 mom. är det under en etablerad kundrelations tid tillåtet att ge bonusspelpengar till ett måttligt belopp på lika villkor till kunder hos innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens. Detta innebär att bonusspelpengarna ska erbjudas alla kunder på samma villkor. Erhållandet av bonusspelpengar får inte grunda sig på den tid som använts för spelandet eller stå i proportion till det belopp som använts för penningspel. I enlighet med 3 mom. ska licenshavaren före bonusspelpengar ges säkerställa att detta inte äventyrar den skyldighet som licenshavare enligt den föreslagna 34 § har att skydda spelarna mot överdrivet spelande.
Villkoren för erhållande och användning av bonusspelpengar ska i enlighet med 4 mom. vara transparenta, tillgängliga för kunderna och lätta att förstå. Avsikten med regleringen är att säkerställa att kunderna har en faktisk möjlighet att ta del av villkoren för bonusspelpengar. Bonusspelpengar kan enligt 5 mom. inte direkt växlas till pengar och licenshavaren kan ställa ett högst femfaldigt omsättningskrav på bonusspelpengarna. Återanvändningskravet innebär att licenshavaren kan förutsätta att spelaren spelar med bonuspengen i högst fem penningspel innan spelaren kan lyfta bonuspengen till spelkontot och överföra den till sitt eget bankkonto.
27 §.Begränsningar i anordnandet av vadhållning
. För bekämpning av skadeverkningar av penningspel och förhindrande av olika missbruk föreskrivs det i paragrafen om begränsningar av penningspelsverksamhet som omfattas av en penningspelslicens. Begränsningarna är kopplade till vadhållningsspel. Ett vadhållningsspel får inte anordnas i fråga om händelser eller resultat av penningspel som anordnas med stöd av en ensamrättslicens. Vadhållning får inte anordnas i fråga om händelser eller resultat av tävlingar där den övervägande delen av deltagarna är under 18 år eller som är stötande eller olämpliga från allmän synpunkt. Dessutom får det vid vadhållning inte bland objekten finnas sådana vars slutresultat kan vara förenade med en betydande risk för oegentligheter. Sådana kan exempelvis vara objekt för mindre omröstningar eller andra tävlingsrelaterade objekt där slutresultatet inte avgörs som en följd av ett idrottsligt resultat. Denna princip tar sig uttryck i att licenshavaren inte får anordna ett vadhållningsspel där objektet är påföljden eller straffet för överträdelse av reglerna för turneringen eller idrottsgrenen. Objektet får alltså inte vara påföljderna för regelbrott, såsom till exempel rött eller gult kort, matchstraff eller varning. Motsvarande reglering för bekämpning av tävlingsmanipulation finns också till exempel i Sverige.
Enligt definitionerna i den föreslagna 3 § är objektet för vadhållningsspel händelserna eller resultaten i idrottstävlingar eller andra tävlingar. Det föreslås att i lagen införs en förtydligande bestämmelse, enligt vilken objektet för ett vadhållningsspel inte heller kan vara val som avses i 1 § 1 mom. i vallagen (714/1998), det vill säga riksdagsval, presidentval, välfärdsområdesval, kommunalval och Europaparlamentsval. Även om det på finansmarknaden inte är fråga om idrottstävlingar eller andra tävlingar som avses i definitionerna, föreslås det att i lagen tas in en bestämmelse, enligt vilken objektet för vadhållningen inte heller får vara finansmarknaden. Syftet med bestämmelserna om val och finansmarknader är att förhindra eventuellt missbruk.
28 §.Spelande som identifierad
. Enligt förslaget ska det i paragrafen finnas bestämmelser om att det är obligatoriskt att identifiera sig. I lotterilagen föreskrivs det att obligatorisk identifiering gäller Veikkaus Ab:s hela penningspelsutbud. Identifiering ska fortsätta att vara en förutsättning för spelande och i enlighet med 1 mom. gälla alla innehavare av ensamrättslicens och penningspelslicens. Obligatorisk identifiering gör det möjligt att införa begränsningar och andra instrument för spelkontroll. Utan obligatorisk identifiering vid allt penningspelande är det inte möjligt att till exempel skapa effektiva verktyg för spelkontroll. Identifiering av spelare gör det också möjligt att övervaka spelande. Utöver införandet av begränsningar och övervakningen gör detta det också möjligt att utveckla en extern utvärdering av spelbeteendet och därmed sammanhängande interventioner. När det gäller elektroniskt penningspelande sker det alltid som identifierad, men identifieringstvånget ska också gälla spelande som förmedlas av licenshavaren eller dennes ombud, spelande på penningspelautomat och kasinospel.
Liksom i lotterilagen avses i penningspelslagen inte identifiering av spelare och identitetskontroll enligt penningtvättslagen, utan begreppet har en annan betydelse på grund av regleringens syfte. I penningtvättslagen föreskrivs det om identifiering av kunder i syfte att hindra penningtvätt och terrorism. I penningtvättslagen avser kontroll av identiteten att säkerställa spelarens identitet utifrån handlingar och uppgifter från en tillförlitlig och oberoende källa. På motsvarande sätt föreslås det att bestämmelser om verifiering av spelarens identitet när spelaren registreras och kundrelationen etableras ingår i 20 § ovan. Syftet med bestämmelserna i penningspelslagen om identifiering är däremot i första hand att effektivisera förebyggandet och minskandet av skadeverkningarna till följd av penningspelandet. Spelande som identifierad är kopplat till en kundrelation mellan licenshavaren och spelaren. Spelande som identifierad i enlighet med den föreslagna paragrafen ska ske på ett sådant sätt att spelaren identifierar sig som registrerad kund hos licenshavaren. I praktiken kan detta innebära till exempel att ett användarnamn och lösenord som skapats i samband med registreringen ges vid inloggning på spelkontot.
Paragrafens 2 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande att genom förordning av inrikesministeriet utfärda närmare bestämmelser om verifiering av att spelaren är registrerad som spelare och identifierad.
29 §.Spärrande av spelandet
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om hur man ställer spelspärrar. Förhindrande av spelande är ett centralt medel för förebyggande av skadeverkningar av penningspelande. Det bör vara möjligt att ställa spelspärrar på ett mångsidigt sätt och per licenshavare, per spel och per form av anordnande utan att det enda sättet att ställa spelspärr är att förhindra allt spelande. Detta stöder också kanaliseringen, eftersom möjligheten att ställa spelspärr som förhindrar allt spelande inte är den enda metoden som en spelare förfogar över. Det föreskrivs därför i paragrafen att spelspärrarna ska utgöras av en spelspärr enligt ett centraliserat system för spelspärr som gör det möjligt för en spelare att hindra spelande av alla licenshavares spel och av en skyldighet per licenshavare att på en spelares begäran hindra denne från att spela licenshavarens spel eller en del av dem. Spärrarna kan ställas in för en viss tid eller tills vidare. Dessutom åläggs licenshavarna att erbjuda spelaren möjlighet att omedelbart förhindra spelande till slutet av följande dygn, på samma sätt som i gällande lagstiftning. Definitioner av penningspel och former för anordnande av penningspel ingår i 3 § i den föreslagna lagen.
I 1 mom. föreskrivs det om spelarens möjlighet att genom sin egen anmälan till tillsynsmyndigheten ställa spelspärr. Det är fråga om en sådan i regeringsprogrammet avsedd spelspärr som skaffas för alla licensierade tjänster från en enda plattform, det vill säga ett så kallat centraliserat spelspärrsregister. Via det centraliserade spelspärrsregistret kan spelspärr ställas gällande penningspel som anordnas av alla licenshavare. Spärrandet av allt spelande omfattar också spelkasinospelande. Det går inte att via det centraliserade spelspärrsregistret ställa partiell spelspärr till exempel gällande vissa former för anordnande av penningspel eller en viss licenshavares penningspel, utan sådana spärrar måste ställas via innehavaren av ensamrättslicens eller penningspelslicens. I 2 mom. föreskrivs det om licenshavarens skyldighet att göra det möjligt att ställa spelspärr per spel eller form för anordnande av spel.
Lagen reglerar inte formen på den anmälan som görs till myndigheten. De praktiska möjligheterna att ställa spärr beror delvis på hur spelspärrsregistret tekniskt genomförs. Eftersom allt penningspelande sker efter identifiering ska en person ändå identifieras på tillförlitligt sätt vid ställande av spelspärr, för att spärren ska riktas mot rätt person. I samband med anmälan som görs till spelspärrsregistret Spelpaus, som administreras av tillsynsmyndigheten i Sverige identifieras en person genom elektronisk autentisering.
I den föreslagna 28 § ingår bestämmelser om skyldigheten att möjliggöra penningspelande endast med identifiering. Därför måste ställande av spelspärr och kontroll av spelspärrens giltighet kunna göras helt eller nästan i realtid. På webbplatsen för det svenska spelspärrsregistret Spelpaus ges personer som ställt spelspärr för att spärren ska få omedelbar effekt anvisningar om att logga ut från alla spelsidor och mobilappar. På spelspärrswebbplatsen, som administreras av tillsynsmyndigheten, kan personer som ställt spelspärr ges information bland annat om skadeverkningarna av penningspelande och identifiering av skadeverkningarna samt om stöd- och vårdtjänster som erbjuds den som upplever skadeverkningar, inklusive överskuldsättning, till exempel i samband med en webbplatstext som bekräftar registreringen av spärren.
I 2 mom. föreskrivs det om licenshavarens skyldighet att göra det möjligt för en spelare att ställa spelspärr för licenshavarens penningspel för specifika spel eller former av anordnande. Syftet med bestämmelsen i momentet är att göra sätten att ställa spelspärrar mångsidigare än det spärrande av allt penningspelsutbud som avses i 1 mom. I 3 mom. föreskrivs det att licenshavaren inte får låta spelare som har ställt en spelspärr spela de spärrade penningspelen. Licenshavaren ska således säkerställa att en spelare som har ställt spelspärr antingen gällande alla penningspel via det spelspärrsregister som administreras av myndigheten eller spelspärr gällande licenshavarens egna penningspel hindras från att spela på licenshavarens spelwebbplats. I fråga om spelspärr som gäller alla spel förutsätter detta att licenshavaren har säkerställt att dess spelsystem är interoperabelt med tillsynsmyndighetens spelspärrssystem.
I 4 mom. föreskrivs det om möjligheten att ställa spelspärrar tills vidare eller för en viss tid samt om minimitiden för och förfarandet vid undanröjande av sådana spärrar som gäller tills vidare. Bestämmelserna gäller både de centraliserade spelspärrsregister som tillsynsmyndigheten administrerar och spelspärrar som licenshavarna tillhandahåller. I ett centraliserat spelspärrsregister enligt svensk modell kan alternativ ges för hur länge spelspärren är giltig. I det svenska spelspärrsregistret Spelpaus är de tidsbundna spelspärrarna giltiga en, tre eller sex månader. Enligt det föreslagna momentet ska spelaren kunna undanröja en spelspärr som gäller tills vidare efter en minimitid på ett år. Detta är dock förknippat med en väntetid på tre månader, varefter spärren undanröjs.
I syftet att göra möjligheterna att ställa spelspärrar mångsidigare föreskrivs det i 5 mom. på samma sätt som i 2 mom. om licenshavarens skyldighet att erbjuda spelaren även möjlighet att spärra spelandet så att spärren träder i kraft omedelbart och gäller till utgången av det dygn som följer efter det att spärren ställts. Den omedelbarhet som föreskrivs i bestämmelsen innebär att det ska vara så enkelt som möjligt för spelaren att förhindra spelandet. En spelare ska till exempel kunna förhindra spel genom att använda funktionen för att spärra spelandet, som alltid visas i samband med penningspelande.
De metoder för spärrande av spelandet som föreslås i paragrafen föreslås ingå i de uppgifter som enligt 37 § nedan ska ges i samband med anordnande av penningspel. Uppgiften om spärrande av spel ska i den elektroniska kanalen alltid vara tillgänglig, lätt att hitta och innehålla en direkt länk eller annars ha en sådan form som gör det möjligt att omedelbart övergå till att ställa spelspärr. När spelspärr ställts föreslås det nedan i 54 § bland annat enligt svensk modell att detta samtidigt förbjuder direktmarknadsföring av penningspel av det slag som spärrats. Licenshavaren ska som en del av rapporteringen om den omsorgsplikt som föreslås i 68 § årligen lämna uppgifter om spelspärrar som ställts gällande dess spel samt om spelspärrar som licenshavaren själv har ställt för en spelare, vilket särskilt förbättrar tillsynsmyndighetens möjligheter att sköta den uppgift som i 57 § 4 mom. föreslås i fråga om uppföljning av utvecklingen på spelmarknaden och rapporteringen om detta.
I penningspelslagen föreslås ingen reglering av licenshavarnas ställande av spelspärr på eget initiativ, frånsett de bestämmelser som föreslås nedan i 41 § gällande rätten för en innehavare av ensamrättslicens att på de villkor som definieras i paragrafen avlägsna en person från spelkasinot eller spelsalen. Licenshavaren kan emellertid också själv ha ett behov av att spärra spelande på eget initiativ till exempel vid fall av missbruk eller för att i enlighet med den föreslagna lagen förhindra och minska skadeverkningar av spelande. I praktiken kan licenshavaren göra det möjligt att spärra spelande på eget initiativ i vissa godtagbara fall till exempel genom sina avtalsvillkor.
30 §.Licenshavarspecifik gräns för penningöverföring
. I paragrafen föreslås bestämmelser om gränser som spelaren kan ställa för överföring av pengar. Gränserna för penningöverföring är licenshavarspecifika, det vill säga spelaren ställer gränsen separat för varje licenshavare. Med gräns för penningöverföring avses i 1 mom. en maximigräns som spelaren själv ställer för det penningbelopp som spelaren kan sätta in på sitt spelkonto. Begränsningarna är i bruk i allt penningspelande förutom spel på kasino. Ett kasino ska enligt gällande praxis ha ett eget kundregister och verktyg för spelkontroll. Paragrafens 2 och 3 punkter föreslås innehålla bestämmelser om fastställande och ändring av gränser för penningöverföringar. Sänkningar av gränserna för penningöverföring träder i kraft omedelbart. Höjningar av gränserna träder i kraft följande dag i fråga om gränsen för penningöverföring per dygn och från ingången av följande månad i fråga om gränsen för penningöverföring per månad.
31 §.Anordnande av penningspel i fråga om innehavare av ensamrättslicens
. I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten för en innehavare av ensamrättslicens att anordna penningspel så att spelarens rättsskydd tryggas, att missbruk och brott i anslutning till penningspel kan förhindras och så att skadeverkningarna av penningspel är så små som möjligt. En motsvarande bestämmelse som beskriver syftena för lagstiftningen ingår också i lotterilagen. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om bemyndigande att genom förordning utfärda sådana bestämmelser som behövs för att spelarnas rättsskydd ska kunna tryggas och skadeverkningar av penningspel ska kunna förebyggas och minskas. Paragrafen gäller ensamrättslicenshavares anordnande av penningspel. I 2–5 mom. föreslås det att statsrådet och i 6 mom. inrikesministeriet ges bemyndigande att utfärda de bestämmelser som behövs för att de i 1 mom. angivna målen ska kunna uppnås. Motsvarande bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning om anordnande av Veikkaus Ab:s penningspel ingår i 13 c § i den gällande lotterilagen. Paragrafen ligger till grund för statsrådets förordning om anordnande av Veikkaus Ab:s penningspel och inrikesministeriets förordning om spelregler för Veikkaus Ab:s penningspel.
I 2 mom. 1 och 2 punkten ges statsrådet bemyndigande att utfärda bestämmelser om hur stor andel av de spelavgifter som insamlas vid anordnandet av penningspel som ska betalas till spelarna i form av vinster samt en bestämmelse om hur vinsterna ska avrundas. I 3–5 punkten ges statsrådet bemyndigande att utfärda bestämmelser om omfattningen av penningspelsverksamheten i fråga om penningspelautomater och kasinospel samt antalet spelplatser för dessa penningspel. I 3 mom. ges statsrådet bemyndigande att utfärda bestämmelser om förfaringssätt som gäller överskottsmedel från spelare som inflyter av spelverksamheten till innehavare av ensamrättslicens. I den gällande statsrådets förordning om anordnande av Veikkaus Ab:s penningspel ingår bland annat bestämmelser om situationer där det i något av bolagets penningspel undantagsvis under ett kalenderår har betalats mindre i vinst än vad som ska betalas i vinst. Medel från sådana situationer, medel från avrundande av vinster samt oinlösta vinster behandlas som obetalda medel från spelverksamheten och ska enligt förordningen användas för utbetalning av vinster i olika penningspel senast under det följande kalenderåret. I enlighet med 4 mom. kan det dessutom genom förordning av statsrådet föreskrivas om tillåtna försäljningstider för penningspel.
I inrikesministeriets gällande förordning om spelregler för Veikkaus Ab:s penningspel ingår bland annat bestämmelser om gränser för penningöverföring och maximala förluster som en del av den genom förordning föreskrivna helheten för spelkontroll. I 30 § föreslås det att gränserna för penningöverföringen i fortsättningen ska regleras direkt på lagnivå. I fråga om förlustgränserna ger 5 mom. statsrådet bemyndigande att genom förordning fastställa maximala förlustgränser per dygn, månad och år. Förlustgränserna begränsas till att gälla penningspel med hög risk för skadeverkningar av spelandet. Med elektroniska tippningsspel med snabb spelrytm avses i momentet sådana tippningsspel som en innehavare av ensamrättslicens anordnar i elektroniska speltjänster där flera dragningar förrättas i timmen. Nedan i 6 mom. föreslås bemyndigande för inrikesministeriet att genom förordning utfärda bestämmelser om spelreglerna för penningspel, som i fråga om elektroniska tippningsspel bland annat kan gälla tillåtna intervaller mellan dragningarna som behövs för förhindrande och minskande av skadeverkningarna av penningspel. I inrikesministeriets gällande förordning betraktas som tippningsspel med snabb spelrytm sådana spel, där intervallet mellan på varandra följande spelomgångar är sju minuter. I och med funktionen för förlustgräns kan en spelare som så vill spela med sin vinst upp till den maximigräns för förlust som fastställs i förordningen.
Paragrafens 6 mom. innefattar bemyndigande för inrikesministeriet att genom förordning utfärda spelregler för penningspel. Utöver de bestämmelser som nämns i 7 mom. och som ska införas i förordningen kan spelreglerna i enlighet med momentet även innehålla andra bestämmelser som behövs för att de skadeverkningar som penningspel orsakar ska kunna förebyggas och minskas. De regleringsbehov som gäller spelens egenskaper samt kvantitativa och tidsmässiga begränsningar behandlas närmare nedan i motiveringen till 32 §. Dessutom ska innehavare av ensamrättslicens i enlighet med 8 mom. vid behov ställa upp kvantitativa och tidsmässiga begränsningar för spelandet av penningspel enligt formen för anordnande, spel och spelare samt ge spelaren möjlighet att själv ställa sådana begränsningar. Genom förordningarna fastställs det minimibegränsningar, och genom bemyndigandena att utfärda förordning och bestämmelser som utfärdas med stöd av dem begränsas inte den skyldighet som föreslås för innehavare av ensamrättslicens att införa begränsningar eller att erbjuda spelare möjlighet att sätta upp sådana för att penningspel ska kunna anordnas på ett sätt som är ansvarsfullt och som bekämpar penningspelsskador.
32 §.Anordnande av penningspel i fråga om innehavare av penningspelslicens
. I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten för en innehavare av penningspelslicens att anordna penningspel så att spelarens rättsskydd tryggas, att missbruk och brott i anslutning till penningspelen kan förhindras och så att skadeverkningarna av penningspel blir så små som möjligt. En motsvarande bestämmelse som beskriver syftena för lagstiftningen ingår också i lotterilagen. Paragrafen föreslås dessutom innehålla bemyndiganden att utfärda förordning som behövs i fråga om penningspelslicenshavares anordnande av penningspel. Paragrafen innehåller också i 2 mom. bemyndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om licenshavarspecifika maximala förlustgränser. Förlustgränserna begränsas till att gälla penningspel med hög risk för skadeverkningar av spelandet. Som spel som delvis grundar sig på skicklighet omfattas vadhållning och nätpoker inte av de bestämmelser om förlustgränser som utfärdas genom förordning.
I syftet att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel innehåller 3 mom. bemyndigande för inrikesministeriet att genom förordning utfärda behövliga bestämmelser om egenskaperna hos penningspel som anordnas av innehavare av penningspelslicens. Av de penningspel som anordnas av licenshavare är i synnerhet kasinospel med snabb rytm och penningautomatspel som anordnas via nätet till sina egenskaper penningspel med hög risk för skadeverkningar. Nätet som spelmiljö ökar skaderiskerna och accentuerar behovet av reglering av penningspelens egenskaper. Särskilt när det gäller penningautomatspel gäller de viktigaste behoven av att reglera spelegenskaperna bland annat de största tillåtna insatserna och spelvinsterna, möjligheterna till ytterligare satsning inom en spelomgång, spelets rotationshastighet, starten för en automatiserad spelomgång (så kallade autoplay-funktion) och artificiellt skapade så kallade nära-ögat-situationer. Med de begränsningar av egenskaperna som nämns ovan är det möjligt att minska riskerna för skadeverkningar av penningspel utan att spelarens spelupplevelse försämras onödigt. Ställandet av begränsningar är behövligt för att de mål som anges i paragrafen ska kunna uppnås. Av de kvantitativa och tidsmässiga begränsningar som avses i 3 mom. kan till exempel nämnas kravet att påminna spelaren om den tid som använts för spelande (tidspåminnare) och begränsning av speltiden så att spelsystemet kräver minst en kort obligatorisk paus efter långvarigt spelande utan avbrott.
Dessutom ska innehavaren av ensamrättslicens i enlighet med 4 mom. vid behov utöver de begränsningar som anges genom förordning ställa kvantitativa och tidsmässiga begränsningar för spelandet av penningspel enligt formen för anordnande och spel och spelare samt ge spelaren möjlighet att själv ställa sådana begränsningar. Genom förordningarna fastställs det minimibegränsningar, och genom bemyndigandena att utfärda förordning och bestämmelser som utfärdas med stöd av dem begränsas inte den skyldighet som föreslås för innehavare av penningspelslicens att införa begränsningar eller att erbjuda spelare möjlighet att ställa sådana för att penningspel ska kunna anordnas på ett sätt som är ansvarsfullt och som bekämpar skadeverkningarna av penningspel.
33 §.Spelprogramvara som används av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens
. I paragrafen föreslås ett villkor för anordnandet av penningspel med stöd av licens för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens, enligt vilket man vid anordnandet av penningspel uteslutande får utnyttja spelprogramvara som tillverkats, tillhandahållits, installerats eller ändrats av sådana innehavare av licens för spelprogramvara som avses i den föreslagna 7 §. Enligt 2 mom. ska det också vara förbjudet att tillverka, tillhandahålla, installera eller anpassa spelprogramvara för någon som anordnar penningspel inom rikets territorium eller riktar penningspelsutbud till rikets territorium och som inte har sådan licens för anordnande av penningspel som förutsätts i denna lag. Utöver att en innehavare av ensamrättslicens och en innehavare av penningspelslicens ska se till att den spelprogramvara de använder kommer från leverantörer av spelprogramvara som har licens ska de säkerställa att den spelprogramvara som levereras är förenlig med regleringen av anordnande av penningspel i den föreslagna penningspelslagen. Innehavare av ensamrättslicens och penningspelslicens är beställare av innehållet i spelprogramvaran i förhållande till innehavarna av licens för spelprogramvara och därmed har de penningspelsbolag som anordnar penningspel också ansvaret för att spelprogramvaran uppfyller villkoren i penningspelslagen för anordnande av penningspel. I 84 § 1 mom. 12 punkten i den föreslagna lagen föreslås att det ska föreskrivas om myndighetens behörighet att påföra licenshavaren en påföljdsavgift, om licenshavaren uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar förbuden enligt 33 §.
Bestämmelsen föreslås innehålla en övergångsperiod. Denna skyldighet att endast använda spelprogramvara som tillhör en innehavare av licens för spelprogramvara gäller först från och med ingången av 2028.
34 §.Omsorgsplikt
. I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att säkerställa att spelandet är förenligt med sociala och hälsomässiga aspekter för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det är motiverat. Omsorgsplikten omfattar bekämpning av överdrivet spelande genom kontinuerlig övervakning och bedömning av spelbeteendet. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska i enlighet med 68 § nedan årligen rapportera till tillsynsmyndigheten om de åtgärder som licenshavaren inom ramen för omsorgsplikten har vidtagit för att förhindra och minska skadeverkningarna av penningspel. En motsvarande skyldighet för licenshavare att följa spelarna spelbeteende och rapportera om det till myndigheten ingår också i Sveriges penningspelslagstiftning.
I 2 mom. föreskrivs det om licenshavarens skyldighet att som en del av sin omsorgsplikt med hjälp av automatisk behandling av spel- och spelardata bedöma risken för skador som spelandet medför för kunderna. Licenshavaren ska också vid behov vidta åtgärder för att förebygga och minska riskerna. Motsvarande skyldigheter infördes i lotterilagen vid ingången av 2022 (RP 135/2021 rd). Åtgärder ska vidtas till exempel om bedömningen av skaderiskerna visar att spelarens penningspelsbeteende har blivit klart skadligare. När modellen för bedömning av skadeverkningar byggs upp kan bland annat användas variabler som beskriver stabiliteten, regelbundenheten och planenligheten i kundbeteendet samt som kvantitativa variabler tid och pengar som använts för att spela.
Resultaten av den automatiska behandling som avses i momentet kan till exempel användas för automatisering av innehållet i licenshavarens elektroniska speltjänst. Utifrån bedömningen kan man bland annat välja den produktinformation som erbjuds, begränsa den digitala marknadsföringen och bidra till att lyfta fram olika verktyg för spelhantering i speltjänsten. Dessutom kan resultaten användas vid kundkontakter, till exempel för att göra ett urval av kunder som kontaktas på grundval av den risk som bedömningen visar.
Den ovannämnda bedömningen är inte avsedd att användas till exempel vid automatiskt införande av spelförbud, införande av förbud mot tillträde till fysiska spelsalar eller borttagande av tillgång till licenshavarens elektroniska speltjänsts innehåll. Bedömningen ska inte användas för att främja spelande.
Vid bedömning av risken för skador med hjälp av automatisk behandling av personuppgifter är det fråga om profilering enligt artikel 4.4 i dataskyddsförordningen, där de allmänna kraven i förordningen ska uppfyllas, till exempel när det gäller uppgiftsminimering, öppenhet och den registrerades rättigheter. De uppgifter som används för profilering ska också vara korrekta och aktuella. På grundval av den information som profileringen ger är det dock inte tillåtet att fatta enskilda automatiserade beslut som i princip är förbjudna enligt artikel 22 i dataskyddsförordningen. Enbart på grundval av automatisk behandling av personuppgifter är det därför inte möjligt att till exempel införa ett spelförbud eller andra begränsningar för spelaren, utan spelarspecifika begränsningar kräver alltid en bedömning som görs av en fysisk person.
I 3 mom. preciseras innehållet i omsorgsplikten. Licenshavaren ska framför allt fastställa förfarandena för att kontakta spelarna i situationer där licenshavaren upptäcker eller misstänker att en spelares spelande utgör skadligt penningspelande. Licenshavaren ska åtminstone fastställa i hurdana situationer misstanke om skadligt spelande överskrids och vilka kontaktkanaler som ska användas när spelarna kontaktas. Enligt 4 mom. ska licenshavaren dokumentera alla sådana kontakter som licenshavaren riktar mot spelarna som avses i 3 mom.
35 §.Plan för egenkontroll
. Det föreslås att det i lagen läggs till en bestämmelse om utarbetande och tillämpande av en plan för egenkontroll. Med egenkontroll avses ett system för att säkerställa att spelverksamheten ordnas på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Enligt förslaget ålägger 1 mom. alla innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens samt deras ombud att utarbeta en skriftlig plan för genomförande av egenkontrollen. Licenshavarna och ombuden är därför skyldiga att göra upp en plan för egenkontroll som innehåller en skyldighet att följa upp lagenligheten av den egna verksamheten och att se till att ansvarsåtgärderna är tillräckliga. Ombuden ska i sin plan säkerställa att den beaktar också de anvisningar för ombuden som licenshavaren gett i sin egen plan. Syftet med skyldigheten att utarbeta en plan för egenkontroll är att alla aktörer ska ha tillräcklig och korrekt information om de lagstadgade skyldigheterna i anslutning till verksamheten och om de risker som är förknippade med det praktiska fullgörandet av dem. Verksamhetsmiljöerna varierar och riskerna bör bedömas med hänsyn till de specifika särdragen i varje miljö. Centrala inslag i egenkontrollen är åtminstone identifiering av riskerna i varje spelmiljö, identifiering av och medvetenhet om personalens ansvar och skyldigheter samt dokumentation och rapportering av egenkontrollåtgärder till tillsynsmyndigheten. Licenshavarna ska säkerställa att den personal som deltar i egenkontrollen känner till sina skyldigheter enligt denna lag och planen. Skyldigheten sträcker sig också till den personal som deltar i ombudens egenkontroll. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska i planen för egenkontroll inbegripa en utredning om uppfyllande av den omsorgsplikt som föreskrivs i 34 §.
Skyldigheten till egenkontroll infördes i lotterilagen genom den ändring av lotterilagen som trädde i kraft vid ingången till 2022 (RP 135/2021 rd). Bestämmelserna om egenkontroll innebar en skyldighet till egenkontroll endast av penningautomater som placerats på spelplatserna, men i praktiken har Veikkaus Ab på eget initiativ utvidgat egenkontrollen till att omfatta all penningspelsverksamhet. Fördelarna med modellen för egenkontroll har visat sig vara till exempel att egenkontrollen ger dem som bedriver penningspelsverksamhet möjlighet att själva bedöma de risker som är förenade med deras verksamhet och att skapa de interna modeller som bäst passar deras egen verksamhet och som används för att övervaka att de lagstadgade förpliktelserna fullgörs. Egenkontrollen omfattar en skyldighet att rapportera till myndigheten om genomförandet av egenkontrollen och om de observationer som gjorts i samband med egenkontrollen. Detta gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att reagera på brister och utmaningar i bolagens verksamhet, till exempel genom anvisningar i form av rekommendationer eller utlåtanden. Således ger modellen för egenkontroll en möjlighet att ingripa på ett administrativt enklare, tidigt och förutseende sätt vid eventuella försummelser.
I regeringsprogrammet betraktades som en motivering till att övergå till ett partiellt system med licens att de företag på marknaden för digitala penningspel som står utanför systemet med ensamrätt får sina intäkter utan licensavgifter, skatter eller ansvar för de penningspelsproblem som verksamheten orsakar. I samband med övergången till licenssystemet ska tillsynen över penningsspelsbranschen effektiviseras. Med tanke på tillsynen över penningspelsverksamheten stöder skyldigheten att ha egenkontroll myndighetstillsynen och erbjuder en lågtröskelväg till ingripande i förhand, eftersom det i framtiden också ska kunna krävas en egenkontrollmodell av licenshavarna som beskriver hur man följer upp och övervakar att de lagstadgade skyldigheterna fullgörs samt hur man tar itu med eventuella missförhållanden. Modellen för egenkontroll betonar också skyldigheten för den personal som deltar i försäljningen av penningspel att känna till och vara medveten om innehållet i de lagstadgade skyldigheterna.
Enligt 2 mom. ska ombudet lämna in sin plan för egenkontroll till tillsynsmyndigheten på begäran. Ombuden har alltså inte någon regelbunden rapporteringsskyldighet, utan tillsynsmyndigheten kan begära att få planen för egenkontroll i en situation där det till exempel har uppstått en misstanke om att planen för egenkontroll inte har iakttagits eller att en sådan inte alls har utarbetats. En innehavare av ensamrättslicens eller innehavare av penningspelslicens ska däremot i enlighet med den i 68 § föreslagna rapporteringsskyldigheten rapportera om sin plan för egenkontroll och om iakttagandet av omsorgsplikten. Rapporteringsskyldigheten enligt den föreslagna 68 § förutsätter att innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens årligen lämnar in de uppgifter som ska rapporteras till tillsynsmyndigheten.
Paragrafens 3 mom. innehåller en hänvisning till 38 § där det föreskrivs om egenkontroll av penningspelautomater.
36 §.Rätt att behandla personuppgifter i fråga om innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens
. I paragrafen föreslås det bestämmelser om rätten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att behandla personuppgifter. I 1 mom. beskrivs de ändamål för vilka licenshavaren får använda personuppgifter på det sätt som avses i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen för att fullgöra sin lagstadgade skyldighet samt innehållet i de uppgifter som behandlas. Bestämmelserna motsvarar i stor utsträckning 51 § i den gällande lotterilagen. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens binds av 20, 34 och 42 § i den föreslagna penningspelslagen, där det finns bestämmelser om registrering av spelare och verifiering av spelares identitet, omsorgsplikt samt teknisk övervakning av spelkasinon och spelsalar. Också bestämmelserna i den föreslagna lagens 47–49 § om personalen hos licenshavare, förfaranden för att upptäcka och förhindra oegentligheter samt behandling av kontakt från spelare förutsätter behandling av personuppgifter.
Enligt de föreslagna 31 och 32 § ska en innehavare av ensamrättslicens anordna penningspel så att spelarens rättsskydd tryggas, missbruk och brott i anslutning till penningspel kan förhindras och skadeverkningarna av penningspel blir så små som möjligt. I 48 § föreskrivs det om en skyldighet för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att följa upp oegentligheter vid penningspel. Till de tillåtna behandlingsändamålen för personuppgifter hör därför även utredning av oegentligheter. Oegentligheter utreds bland annat för att säkerställa att spelverksamheten är korrekt.
Innehållet i de personuppgifter som behandlas regleras i dataskyddsförordningen och i enlighet med den riskbaserade strategi som betonas i grundlagsutskottets utlåtandepraxis detaljerat och noggrant avgränsat, särskilt när det gäller uppgifter som tillhör särskilda kategorier av personuppgifter eller som på annat sätt är känsliga och vars behandling kan bedömas medföra risker för den registrerades rättigheter. De personuppgifter som behandlas omfattar enligt 1 mom. 1 punkten kundens medborgarskap och uppgifter i en handling som styrker en utländsk kunds identitet. Behandlingen av de uppgifter som avses i denna punkt kan anses innebära risker för den registrerades rättigheter, bland annat på grund av att uppgifterna gör det möjligt att dra slutsatser om ras eller etniskt ursprung utifrån särskilda kategorier av personuppgifter. I enlighet med ingressen är det möjligt att behandla uppgifter endast om det är nödvändigt med tanke på syftet med behandlingen på grundval av licenshavarens lagstadgade uppgifter.
Den föreslagna 1 mom. 2 punkten är tillämplig på innehavaren av ensamrättslicens i egenskap av den som behandlar uppgifter, eftersom den föreslagna punkten handlar om spel som anordnas med ensamrätt (kasinospel och penningspelautomater). I momentets 2 punkt finns bestämmelser om hur ett fotografi av kunden och uppgifter som erhållits genom teknisk övervakning ska behandlas. Angående rätten för innehavare av ensamrättslicens att övervaka spelverksamheten genom att med hjälp av teknisk utrustning observera och fotografera i ett kasinos eller en spelsals ingång och kundlokaler samt i personalens lokaler föreslås i 42 § i lagen. Behandlingen av uppgifterna om den tekniska övervakningen och bilder av klienten har ansetts kräva reglering som kompletterar dataskyddsförordningen, bland annat på grund av att uppgifterna om den tekniska övervakningen kan innehålla biometriska uppgifter som hör till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen. Det föreslås inte bestämmelser om behandling av uppgifter om personalen som samlas in med hjälp av teknisk övervakning, eftersom det finns bestämmelser om kameraövervakning på arbetsplatsen i lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004).
I 3–5 punkten föreskrivs det om behandling av uppgifter om störande beteende, misstänkt eller konstaterat falskspel, spelspärr, förbud mot spel och begränsningar av spel. Vid behandling av uppgifter om misstänkt eller konstaterat falskspel kan det åtminstone delvis anses vara fråga om behandling av personuppgifter i samband med brottmålsdomar och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen. Licenshavaren kan behandla uppgifter om falskspel bland annat för att förhindra missbruk och brott samt för att utreda missbruk. Utöver påföljderna för användning av tjänster och betalning av spelvinster kan en utredning av missbruk leda exempelvis till indrivning av fordringar och till en civil eller straffrättslig process i domstol. Uppgifter om störande beteende, spelspärr, tillträdesförbud och spelbegränsningar bedöms också vara av så stor betydelse för privatlivet och skyddet av personuppgifter att behandlingen av uppgifterna kräver en detaljerad och exakt reglering.
Enligt 6 punkten kan licenshavaren dessutom behandla uppgifter om en misstanke om penningspelande som orsakar skadeverkningar. Uppgifter om misstanke om skada kan inte betraktas som direkt hälsoinformation eller i övrigt som uppgifter som hör till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen, men på basis av uppgifterna om misstanke om skada är det möjligt att dra slutsatser om problem som har samband med kundens hälsotillstånd. Bestämmelser om ett penningspelsbolags omsorgsplikt, som omfattar kontinuerlig uppföljning och bedömning av en spelares spelbeteende finns i den föreslagna 34 §. Bildandet av uppgifter om misstanke om skada till exempel med hjälp av automatisk behandling av personuppgifter som avses i 34 § 2 mom. kan också kräva behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller som annars är känsliga. I enlighet med ett riskbaserat tillvägagångssätt är det därför nödvändigt att uttryckligen föreskriva om behandlingen av uppgifter om misstänkt skada.
I 7 punkten föreskrivs det om behandling av kundens identifieringsuppgifter, uppgifter om spelhändelser och andra uppgifter i licenshavarens kundregister för de ändamål som avses i momentet. Det är fråga om personuppgifter som hänför sig till klientrelationen hos innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens och som normalt har registrerats i kundregistret på grundval av till exempel den registrerades samtycke, avtal eller den personuppgiftsansvariges berättigade intresse. Även behandling av dessa uppgifter för de ändamål som baserar sig på licenshavarens lagstadgade uppgifter enligt momentet är möjlig endast om det är nödvändigt med tanke på behandlingens syfte. Denna bestämmelse gör det möjligt att förutom identifieringsuppgifter och uppgifter om spelhändelser även behandla andra nödvändiga uppgifter i kundregistret. För tydlighetens föreslås ändå i punkten en precisering av att det inte är tillåtet att behandla andra uppgifter som ingår i särskilda kategorier av personuppgifter. Behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller som på annat sätt är känsliga ska uttryckligen regleras.
De personuppgifter som avses i paragrafen införs i licenshavarens personregister. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om en maximitid inom vilken licenshavaren kan behandla personuppgifter för behandlingsändamål enligt 1 mom. Enligt förslaget är maximitiden fem år. Behandlingstiden bestäms i regel enligt den tidpunkt då uppgifterna registreras. Avseende behandlingstidens längd ska hänsyn tas till preskriptionstiden på ett år i samband med indrivning av vinster, avbrytandet av preskriptionen och preskriptionstiden för åtalsrätten, som är relevant vid misstankar om missbruk som eventuellt leder till en rättsprocess. I fråga om spelförbud och marknadsföringsförbud bestäms den tillåtna behandlingstiden dock enligt den tidpunkt då förbudet upphör. Enligt den föreslagna 41 § kan spelförbud meddelas även tills vidare i fråga om ett spelkasino och en spelsal. Personuppgifter som gäller ett spel- eller marknadsföringsförbud ska kunna bevaras under en med tanke på behandlingsändamålet tillräckligt lång tid efter att förbudet har upphört.
I fråga om behandlingstiden ska därtill beaktas den princip om lagringsminimering som avses i artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen. Enligt principen ska personuppgifter lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Behandlingen av uppgifter för ändamål som avses i 1 mom. ska i enlighet med kraven i dataskyddsförordningen avslutas när uppgifterna inte längre behövs för behandlingsändamålet. Vid behandling av personuppgifter som avses i paragrafen ska också i övrigt principerna i artikel 5.1 i dataskyddsförordningen beaktas.
Rättsgrunden för den behandling av personuppgifter som avses i paragrafen är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, eftersom behandlingen behövs för fullgörandet av lagstadgade skyldigheter som är bindande för den licenshavare som är personuppgiftsansvarig. I fråga om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter grundar behandlingen sig på artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen, som möjliggör behandling av uppgifter när det är nödvändigt av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. De bestämmelser som föreslås baserar sig på det nationella handlingsutrymme som artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen medger.
I lagstiftningen om behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter ska det enligt artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen föreskrivas om lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Också behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser i enlighet med artikel 10 i förordningen kräver lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter. När det gäller behandlingen av personuppgifter som föreslås i paragrafen består skyddet bland annat i begränsning av behandlingen av personuppgifter till vad som är nödvändigt för licenshavarens lagstadgade uppgifter, fastställande av en maximal behandlingstid och förslag om paragrafer som gäller villkoren för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om de skyddsåtgärder som behandlingen förutsätter finns dessutom i den dataskyddslag som tillämpas på behandlingen av personuppgifter som allmän lag.
Utöver behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen kan licenshavaren i sin verksamhet behandla uppgifter om spelare direkt med stöd av dataskyddsförordningen. Rättsgrunden för behandlingen är då till exempel den registrerades samtycke, ett avtal eller den personuppgiftsansvariges legitima intresse. I detta avseende gör dataskyddsförordningen inte det möjligt att införa kompletterande nationella bestämmelser. Behandling av uppgifterna i licenshavarens kundregister för andra ändamål än de som avses i den föreslagna 36 § grundar sig på den allmänna lagstiftningen om dataskydd. Uppgifterna i kundregistret ska behandlas i enlighet med kraven i dataskyddsförordningen, som tillämpas direkt, till exempel med hänsyn till principen om uppgiftsminimering.
Licenshavaren behandlar dessutom personuppgifter också med stöd av annan speciallagstiftning. För bland annat behandlingsändamål enligt penningtvättslagen behandlas delvis samma personuppgifter som för ändamål enligt lotterilagen. Till denna del tillämpas på behandlingen av personuppgifter penningtvättslagen, i vilken det föreskrivs om registrering och behandling av uppgifter om kundkontroll.
37 §.Uppgifter som ska lämnas i samband med anordnandet av penningspel
. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om vilka uppgifter som ska ges i samband med spelande. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att för spelarna tillgängliggöra information om de penningspel som de anordnar. Syftet med skyldigheten för licenshavaren att lämna information om de penningspel som den anordnar är att konsumenten ska ha tillräcklig information om penningspel och risker i samband med penningspel för att fatta ett informerat beslut om att spela eller inte spela penningspel. Genom att den nödvändiga enhetliga informationen till spelaren regleras är det möjligt för konsumenten att jämföra de olika licenshavarna på den konkurrensutsatta penningspelsmarknaden. Utöver de regler, anvisningar och priser för penningspel som ska ingå i informationen ska det enligt förslaget också anges sannolikheten för vinst i penningspelet, en bedömning av penningspelets dragningshastighet samt en bedömning av penningspelets risk för skadeverkningar. Dessutom ska andra relevanta uppgifter om penningspelet lämnas. Ovan i 31 § 6 mom. föreslås det bestämmelser om bemyndigande för inrikesministeriet att genom förordning utfärda bestämmelser om spelreglerna för penningspel som anordnas av innehavare av ensamrättslicens. Motsvarande reglering ingår inte penningspel som anordnas med stöd av penningspelslicen, där licenshavarna själva ansvarar för utarbetandet av spelreglerna. I 2 mom. föreslås det i enlighet med 60 § i lotterilagen bestämmelser om att det på varje lott eller på ett meddelande som ges gratis i samband med lottförsäljningen ska anges uppgifter om anordnandet av lotteriet, den som anordnar lotteriet samt antalet vinster, deras värde och typ.
Enligt 3 mom. i den föreslagna paragrafen ska licenshavarna visa att de har en giltig licens som beviljats av tillsynsmyndigheten för anordnande av penningspel. I praktiken innebär detta meddelande av det licensnummer som identifierar licenshavaren. Den information som lämnas ska också innehålla uppgifter om tillsynsmyndigheten och åldersgränsen för penningspelande samt information om verktyg för hantering av spelandet och om de tjänsteproducenter som tillhandahåller hjälp mot penningspelsproblem. Dessutom ska licenshavarna informera spelarna om möjligheten att ställa spelspärr för sig själv. Bestämmelser om spelspärrar föreslås ovan i 29 §. Enligt den föreslagna 29 § kan en spelare genom anmälan till tillsynsmyndigheten spärra allt spelande som förutsätter registrering. Dessutom ska licenshavarna göra det möjligt att ställa spelspärr för ett specifikt spel eller en form av anordnande samt att omedelbart spärra spelandet av penningspel till slutet av följande dygn. Uppgiften om spärrande av spel ska i den elektroniska kanalen alltid vara tillgänglig, lätt att hitta och innehålla en direkt länk eller annars ha en sådan form som gör det möjligt att omedelbart övergå till att ställa spelspärr. Licenshavarna ska vid lämnande av de uppgifter som avses i 1–3 mom. beakta att uppgifterna ska publiceras med tillräckligt stor text och tydligt och på en sådan plats att det över huvud taget är möjligt för spelarna att notera informationen och läsa innehållet i den.
Alla uppgifter som avses i paragrafen ska i enlighet med 4 mom. finnas på finska och svenska.
38 §.Bestämmelser om penningspelautomater och egenkontroll i fråga om dem
. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om placering av penningspelautomater som motsvarar den gällande lotterilagen (RP 135/2021 rd). Syftet med bestämmelserna är att se till att personalen på den plats där penningspelautomaten är placerad kan övervaka spel på penningspelautomater på ett sådant sätt att spel vid behov kan förhindras eller avbrytas.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldigheten att planera placeringen av penningspelautomater på spelplatser och att hålla dem tillgängliga på spelplatser så att de skadeverkningar som spelandet orsakar blir så små som möjligt. Vid placeringen och tillhandahållandet av spelautomater ska dessutom särskild vikt fästas vid de skadeverkningar som penningspelen orsakar minderåriga och personer i utsatt ställning. Bestämmelsen motsvarar 16 § i lotterilagen. Principerna för tillhandahållande och placering av penningspelautomater kan i praktiken till exempel syfta på principerna för det maximala antalet penningspelautomater per placeringsplats, på att penningspelautomaterna är avstängda under vissa tider under dygnet och på beaktande av penningspelautomaternas synlighet på placeringsplatserna så att det är möjligt att uträtta ärenden i affärslokalerna utan synkontakt med penningspelautomaterna och exponering för penningspelautomatspel, dock så att spelet kan övervakas på det sätt som avses i 1 mom.
I 3 mom. finns bestämmelser i enlighet med 16 a § i lotterilagen om egenkontroll gällande penningspelautomater som ska utövas av innehavaren av ensamrättslicens för säkerställande av att målen enligt 1 och 2 mom. uppfylls. Innehavare av ensamrättslicens ska utarbeta en skriftlig plan för egenkontroll för det allmänna genomförandet av övervakningen och planeringen samt föra bok över utplaceringen av penningautomater och över de allmänna och särskilda föreskrifter som licenshavaren har meddelat i fråga om övervakningen av dem. I den föreslagna 35 § finns bestämmelser om en plan för egenkontroll gällande andra penningspel.
I 4 mom. föreslås det att en bestämmelse som motsvarar 16 a § lotterilagen införs om egenkontroll som ska utövas av spelplatsens innehavare. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att innehavaren av spelplatsen har tillräcklig och korrekt information om de lagstadgade skyldigheterna i anslutning till verksamheten och om de risker som är förknippade med det praktiska fullgörandet av dem. Verksamhetsmiljöerna varierar och riskerna bör bedömas med hänsyn till de specifika särdragen i varje miljö. Innehavare av en spelplats där penningspelautomater är placerade ska utarbeta en skriftlig plan för egenkontroll för att säkerställa att verksamheten är laglig och att den i 3 mom. avsedda plan som utarbetats av innehavaren av ensamrättslicensen följs, följa planen och föra bok över genomförandet av den. Planen ska hållas uppdaterad, och innehavaren av spelplatsen ska se till att den personal som deltar i övervakningen känner till sina skyldigheter enligt denna lag och enligt planen.
I 5 mom. finns motsvarande bestämmelser som i den gällande lotterilagen om att de planer som avses i 3 och 4 mom. ska beskriva de skyldigheter som föreskrivs i lagen och risker som är förenade med det praktiska genomförandet av dem, hur iakttagandet av skyldigheterna följs upp och hur brister som upptäckts avhjälps.
I 6 mom. föreskrivs det om skyldighet för innehavare av ensamrättslicens att på begäran tillställa tillsynsmyndigheten sin plan för egenkontroll, den bokföring som gäller placeringen av penningspelautomater och de föreskrifter som meddelats avseende kontrollen. I 7 mom. finns bestämmelser om skyldigheten för innehavaren av spelplatsen det vill säga licenshavarens ombud att på begäran tillställa tillsynsmyndigheten den plan för egenkontroll som avses i 4 mom. och den bokföring som gäller genomförandet av planen.
I 8 mom. finns bestämmelser om att det på en synlig plats på penningspelautomater ska anges uppgift om innehavaren av ensamrättslicens och dennes kontaktuppgifter och företags- och organisationsnummer. Uppgifterna behövs för att den som anordnar penningspelen ska kunna identifieras och för övervakning av verksamheten.
39 §.Kontroll av penningspelautomaters penningrörelse
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens att på ett tillförlitligt sätt registrera uppgifterna om avgifter och vinster som samlats genom användningen av penningspelautomater. Om en penningspelautomat kan spelas med kontanter ska spelautomaten ha en funktion som verifierar att pengarna är äkta. Lotterilagens 57–59 § innehåller bestämmelser om räkneverk för kontroll av penningrörelsen, om förordnande av kontrollorgan och om kontrollorganets skyldighet att lämna uppgifter samt om utredningar och verifikat. De gällande bestämmelserna har i den regeringsproposition som ledde till stiftandet av lotterilagen (RP 197/1999 rd) motiverats bland annat med att de säkerställer att riktiga uppgifter samlas in för beskattningen vid tillhandahållande av en penningspelautomat. Bestämmelserna har emellertid över tid blivit föråldrade som en följd av att tekniken utvecklats.
Penningrörelsens tillförlitlighet kan i fortsättningen säkerställas genom att man i första hand granskar funktionen i den helhet som penningspelautomaten och bakgrundssystemet utgör. Således kan den utveckling som skett och hela tiden pågår i fråga om penningspelautomater bättre beaktas i fråga om tillsynen över penningrörelsen. Vid inspektionen ska man enligt förslaget övergå från självständig uppföljning av penningrörelsen i en enskild penningspelautomat till uppföljning av den helhet som penningspelautomaten och bakgrundssystemet utgör. Vid bedömning av tillförlitligheten i penningspelautomaterna och deras bakgrundssystem tillämpas bestämmelserna i den föreslagna lagens 44 § om spelsystemen, dragningsanordningarna och dragningsförfarandena hos innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens. Penningrörelsens tillförlitlighet ska således konstateras genom revisioner och certifieringar. Tillsynsmyndigheten ska ha möjlighet att ingripa i revisionsverksamheten om penningrörelsens tillförlitlighet inte kan säkerställas med de åtgärder som vidtagits. Avsikten med den gällande bestämmelsen har varit strävan att säkerställa tillförlitlig funktion i sådana räkneverk för kontroll av penningrörelse som innehåller en mekanisk funktion. I dessa räkneverk för kontroll av penningrörelse kan räknevärdet avläsas direkt på räkneverket. Räknefunktionerna är numera digitala och värdena förmedlas till bakgrundssystem, där det också säkerställs att de bevaras. Olika betalningsarrangemang har blivit vanligare vid spelande av penningspel, men kontanta medel används fortfarande vid spel på penningspelautomater. För att det ska gå att tillförlitligt kontrollera att de pengar som matas in i penningspelautomaterna är äkta ska automaterna fortfarande ha en funktion för verifiering av att pengarna är äkta och riktiga, om det går att spela på en penningspelautomat med kontanter. Bestämmelserna om kontroll av penningspelautomaters penningrörelse ska förenklas och uppdateras på ett sätt som tar hänsyn till möjligheten att också spela med kontanter.
40 §.Förbud mot självbetjäningsterminaler
. Det föreslås att ett förbud mot självbetjäningsterminaler införs i lagen för att det ska gå att undvika att penningspel anordnas med hjälp av spelterminaler i fysisk miljö. Förbudet innebär i praktiken till exempel att vadhållningsterminaler inte får placeras i fysisk miljö. Förbudet mot självbetjäningsterminaler gäller emellertid inte penningspel som anordnas i spelkasino eller i penningspelautomater eller vadhållning gällande hästtävlingar som anordnas på travbanor. I den svenska lagstiftningen ingår en motsvarande begränsning gällande självbetjäningsterminaler i fråga om onlinespel och vadhållning på den konkurrensutsatta licensmarknaden och i fråga om penningspel som omfattas av den statliga ensamrätten frånsett penningspelautomater och spelkasinon.
Utöver de synpunkter i anslutning till bekämpning av skadeverkningar av penningspel som ligger i bakgrunden till bestämmelsen är syftet med den att förtydliga skillnaden mellan den konkurrensutsatta licensmarknaden och ensamrättsmarknaden. Eftersom det föreslås att fysiska penningspelautomater ska vara spel som får anordnas med ensamrättslicens, ska andra innehavare av penningspelslicens inte ha rätt att tillhandahålla penningspel via fysiska penningspelautomater. Denna begränsning ska inte kunna kringgås till exempel genom att terminaler för spel som skiljer sig från traditionella penningspelautomater eller andra liknande apparater placeras på platser där det inte är tillåtet att ha penningspelautomater på grund av kravet på ensamrättslicens, begränsningarna av maximiantalet penningspelautomater, platsen eller någon annan begränsning.
Enligt den föreslagna paragrafen ska det inte vara tillåtet för spelaren att själv satsa med hjälp av en teknisk eller elektronisk anordning som licenshavaren eller dennes ombud tillhandahåller och som är avsedd för penningspelande.
Med apparater i enlighet med bestämmelsen, som är avsedda för penningspelande, avses inte självbetjäningskassor i butiker. I fråga om dem ska hänsyn emellertid tas till den skyldighet för licenshavare och ombud som säljer penningspel som föreslås i 24 § att förhindra penningspelande för personer under 18 år och den skyldighet för licenshavare som föreslås i 28 § att säkerställa att en spelare kan spela penningspel endast identifierad som registrerad spelare hos licenshavaren. I fråga om självbetjäningskassor ska alltså övervakningen av åldersgränsen och den obligatoriska identifieringen säkerställas.
41 §.Begränsningar som gäller spelande på kasinon och i spelsalar
. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar med vissa preciseringar bestämmelserna i 15 § i lotterilagen om förhindrande av och förbud mot spelande i kasinon och i särskilda spelsalar. Jämfört med den gällande lagen förutsätts det inte att tillträde till spelsalar förhindras för personer som har spärr gällande spelande. Eftersom allt spelande sker identifierat är det möjligt för en person att förhindra sitt eget spelande av penningspel som anordnas i spelsalar på det sätt som avses i den föreslagna 29 §. Situationer enligt de föreslagna 1 och 2 mom. innehåller inte skönsmässig bedömning i fråga om att förhindra tillträde till eller avlägsnande av en person från spelkasinot.
Likaså föreslås 3 mom. innehålla en skyldighet att från spelsalar avlägsna en person som är under 18 år eller som uppenbart är påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel eller droger. Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla också prövningsbaserade bestämmelser om att vägra en person tillträde till ett kasino eller en spelsal, att begränsa personens spelande i fall av falskspel, eller störande beteende och att skydda spelaren mot ekonomiska, sociala eller hälsomässiga skador. Syftet med 1 och 2 punkten i momentet är att skydda spelare, den som bedriver spelverksamhet och dess personal mot falskspel och störande beteende. Den som bedriver spelkasinoverksamhet ska ha möjlighet att ingripa i en persons spelande om den bedömer att spelandet orsakar spelaren skadeverkningar av penningspelande. Det kan vara svårt att observera spelande som orsakar skadeverkningar, men kasinopersonalen kan utgående från en spelares beteende dra slutsatsen att personens spelande inte är under kontroll, utan orsakar ekonomiska, sociala eller hälsomässiga skadeverkningar för personen. Införandet av obligatorisk identifiering gör det i praktiken i de flesta fall möjligt att förhindra spelande med hjälp av spelspärr. På basis av personligt möte kan kasinopersonalen bilda sig en uppfattning om den problematiska eller skadliga inverkan av penningspelandet för en person till exempel utifrån den tid personen använder för spelandet, antalet spelomgångar, den mängd pengar spelaren använder för spelandet eller av någon annan orsak som är relaterad till personen. En representant för personalen kan genom att ta upp observationerna, genom att komma överens med spelaren eller på grund av uppenbara skadeverkningar av spelandet komma fram till att antalet besök ska begränsas eller att andra begränsande åtgärder ska vidtas eller att förbud i sista hand ska meddelas. Bestämmelsen kompletterar således de metoder för hantering och förhindrande av en persons spelande som är förknippade med obligatorisk identifiering. Ett sådant förbud eller en sådan begränsning som avses i paragrafen kan enligt 5 mom. meddelas för en viss tid eller tills vidare. Ett förbud eller en begränsning för viss tid gäller minst en månad och högst ett år. Ett förbud eller en begränsning som meddelas tills vidare gäller minst ett år.
I 6 mom. föreskrivs det om undanröjande av ett förbud eller en begränsning som gäller tills vidare. En person kan begära att ett förbud eller en begränsning som meddelats tills vidare undanröjs tidigast ett år efter det att förbudet eller begränsningen meddelats. När ett förbud eller en begränsning som gäller tills vidare har meddelats på initiativ av innehavaren av ensamrättslicens i en situation enligt 4 mom., kan spelaren begära att förbudet undanröjs tidigast ett år efter att förbudet meddelades. Efter spelarens begäran ska innehavaren av ensamrättslicensen bedöma om det finns vägande skäl för förbudet och motivera för spelaren att förbudet eventuellt fortsätter att gälla. Som sådana vägande skäl kan betraktas till exempel att de omständigheter som ledde till att förbudet meddelades har fortsatt att råda på samma sätt som vid tidpunkten då förbudet meddelades eller spelarens återkommande störande beteende eller falskspel som kund hos innehavaren av ensamrättslicens. Ett tillträdesförbud eller en begränsning som gäller tills vidare och som meddelats på spelarens begäran med stöd av 2 mom. undanröjs tre månader från det att begäran om undanröjande har framställts.
42 §.Teknisk övervakning på kasinon och i spelsalar
. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i den gällande lotterilagen. Enligt 1 mom. föreslås Veikkaus Ab i egenskap av innehavare av ensamrättslicens ha rätt att efter anmälan på förhand med hjälp av teknisk utrustning övervaka spelverksamheten genom observation och fotografering i kasinots ingång och kundlokaler samt i kasinopersonalens arbetslokaler. Rätten till teknisk övervakning gäller inte personalens rekreationslokaler eller sociala utrymmen. Momentet föreslås innehålla en hänvisningsbestämmelse till lagen om integritetsskydd i arbetslivet, där det i 16 och 17 § finns bestämmelser om kameraövervakning av arbetstagare. Bestämmelserna bör beaktas vid organiseringen av teknisk övervakning av kasinon och spelsalar. Teknisk övervakning kan i regel inte användas till exempel i arbetstagarnas omklädningsrum eller sociala utrymmen eller i arbetsrum som reserverats för personligt bruk. Enligt 12 § 1 mom. 3 punkten i samarbetslagen ska arbetsgivaren och en företrädare för personalen föra en regelbunden dialog bland annat om kameraövervakning och annan övervakning med tekniska metoder av arbetstagarna, ibruktagandet av dem och de metoder som används i övervakningen.
43 §.Internationellt samarbete
. I paragrafen föreslås bestämmelser om internationellt samarbete i fråga om anordnande av penningspel. Enligt 62 § 5 mom. i den gällande lotterilagen betraktas inte penningspel i vilkas anordnande Veikkaus Ab deltar som penningspel som anordnas utomlands. Syftet med bestämmelsen i lotterilagen har varit att Veikkaus Ab ska kunna delta i lotterier som anordnas i form av internationellt samarbete mellan olika penningspelsbolag. Sådana penningspel som Veikkaus Ab har anordnat i samarbete med utländska penningspelsbolag är Vikinglotto och Eurojackpot som Veikkaus Ab har anordnat tillsammans med flera nationella penningspelssammanslutningar samt ett pokerspel som Veikkaus Ab har anordnat elektroniskt tillsammans med ett österrikiskt penningspelsbolag. Enligt 43 § 4 mom. i lotterilagen kan inrikesministeriet bevilja tillstånd för anordnande av penningspel som avses i 62 § 5 mom. och godkänna ibruktagandet av övervakningsarrangemang i fråga om sådana penningspel. Den föreslagna paragrafen möjliggör anordnandet av penningspel i internationellt samarbete, vilket till exempel kan innebära bildandet av gemensamma vinstklasser för penningspel eller pooler för vinstutdelning. I paragrafen föreskrivs det om vissa begränsningar av det internationella samarbetet. Enligt det föreslagna 1 mom. förutsätter samarbetet att samarbetspartnern till licenshavaren har licens för motsvarande spel och rätt att bedriva internationellt samarbete. Dessutom förutsätts det att samarbetspartnern inte anordnar eller marknadsför penningspel i riket utan licens. Licenshavaren ska till tillsynsmyndigheten lämna uppgift om att de ovan nämnda kraven uppfylls i samband med den ansökan som avses nedan i 3 mom.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska licenshavaren säkerställa att spelarens rättsskydd garanteras vid penningspel som anordnas i internationellt samarbete och att missbruk och brott i anslutning till penningspel kan förhindras. Enligt 3 mom. kan tillsynsmyndigheten på ansökan bevilja licenshavaren tillstånd för internationellt samarbete. Internationellt samarbete får inte inledas förrän myndigheten har beviljat tillstånd för samarbetet. I 106 § föreslås det bestämmelser om att det är möjligt att ansöka om tillstånd för internationellt samarbete från och med början av 2026. Då börjar också mottagningen av licensansökningar.
Den föreslagna regleringen gör det möjligt för myndigheten att av penningspelsbolaget få uppgift om den planerade samarbetspartnern, de penningspel den anordnar och bland annat om i vilket land samarbetspartnern har rätt att anordna penningspel. Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande för inrikesministeriet att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för internationellt samarbete och tillförlitligheten av de system, anordningar och dragningsmetoder som används i samarbetet.
44 §. Spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens
. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om att innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska säkerställa att spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden som används vid anordnandet av penningspel är tillförlitliga och att dragningsresultaten är slumpmässiga. I den föreslagna paragrafen avses med spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden all sådan utrustning och spelprogramvara, alla metoder och förfaranden som är relevanta med tanke på säkerställande av ett tillförlitligt anordnande och slumpmässiga resultat. De omfattar således en stor mängd inbördes väldigt olika åtgärder, såsom programvara som används vid anordnandet, informationstekniska metoder som används för att skapa slumpmässig dragning och fysiska dragningsanordningar som används vid dragningen i Lotto- och Eurojackpotspel. Vid säkerställandet av att dragningen är tillförlitlig och slumpmässig när dragningen görs med fysiska dragningsanordningar anlitas, avvikande från enligt gällande lagstiftning, inte officiella övervakare som förordnats av myndigheten. Däremot omfattas behörigheten hos och uppgifterna för de personer som övervakar dragningsförfarandet, inklusive dess riktighet och slumpmässighet, av det förfarande för besiktning och godkännande av ett av myndigheten godkänt kontrollorgan som föreslås i paragrafen. Tillsynsmyndigheten deltar inte i anordnandet av penningspel. Detta innebär en avvikelse från gällande reglering och förfarande där myndigheten deltar i anordnandet bland annat genom att säkerställa att dragningsresultaten är slumpmässiga eller fastställa resultaten av penningspel.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att tillställa tillsynsmyndigheten kontrollorganets utredning och godkännande i fråga om spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden som licenshavaren använt under licensperioden för att säkerställa den tillförlitlighet och slumpmässighet som avses i 1 mom. I enlighet med vad som föreslås i paragrafen bedömer kontrollorganet licenshavarens spelsystem, dragningsutrustning eller dragningsförfaranden utifrån förutsättningarna för den tillförlitlighet och slumpmässighet som avses i 1 mom. och kontrollorganet får inte ge sitt godkännande om tillförlitligheten eller slumpässigheten är tvivelaktig. Kontrollorganet får inte heller ge sitt godkännande för spelsystem, spelutrustning eller dragningsförfarande som enligt utredningen strider mot bestämmelserna i 46 § om spelsystemens utplacering eller som annars uppenbart strider mot denna lag eller mot en bestämmelse eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen. Kontrollorganets utredning och godkännande av de system, den utrustning och de dragningsförfaranden som används är en förutsättning för inledande av penningspelsverksamheten. Av denna anledning ska utredningen och godkännandet lämnas till tillsynsmyndigheten innan penningspelsverksamheten inleds. Ett motsvarande villkor om kvalitetsrevision gällande spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden är i bruk också i penningspelssystemen i Sverige och Danmark.
I 3 mom. föreslås det bestämmelser om att utredningen kan göras och godkännandet ges endast av ett kontrollorgan som myndigheten godkänt och som ska vara ackrediterat på det sätt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Motsvarande villkor finns exempelvis i Sveriges gällande penningspelslagstiftning. Licenshavaren svarar enligt 4 mom. själv för kostnaderna för anlitande av ett kontrollorgan.
Enligt det föreslagna 5 mom. kan tillsynsmyndigheten när som helst under licensens giltighetstid kräva en utredning om funktionen och tekniska egenskaper i fråga om spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden som används vid anordnandet. Enligt momentet kan tillsynsmyndigheten också kräva att kontrollorganet besiktigar och godkänner spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden på ensamrättslicenshavarens eller penningspelslicenshavarens bekostnad. Det är fråga om tillsynsmyndighetens befogenhet att tillämpa skönsmässig bedömning, som i princip ska grunda sig på en misstanke hos tillsynsmyndigheten om att det till exempel har skett en ändring i licenshavarens spelsystem, dragningsutrustning eller dragningsförfarande, som gör att en sådan kompletterande besiktning som avses i bestämmelsen måste göras. Utförande av kompletterande besiktning kan också vara en del av tillsynsmyndighetens regelbundna efterhandsövervakning.
Utkastet till paragraf innehåller i 6 mom. ett bemyndigande att utfärda bestämmelser om tekniska krav för anordnande av penningspel. Syftet med den föreslagna regleringen är att säkerställa tillförlitligheten hos de spelsystem, den dragningsutrustning och de dragningsförfaranden som används vid anordnandet av penningspel samt slumpmässigheten i resultatet av dragningen, vilket kan betraktas som en av de viktigaste faktorerna för att garantera spelarnas rättsskydd och förhindra missbruk och brott. Genom sitt beslut kan tillsynsmyndigheten ålägga licenshavarna att tillämpa enhetliga förfaranden för att säkerställa att dessa mål uppnås. Förfarandet motsvarar i detta avseende den svenska penningspelsregleringen, där den behöriga myndigheten kan utfärda detaljerade bestämmelser och anvisningar om de tekniska föreskrifter som ska följas vid anordnandet av penningspel. Tillsynsmyndigheten kan meddela närmare föreskrifter om tillförlitligheten hos spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden som används vid anordnandet av penningspel och om de tekniska förutsättningar som gäller säkerställandet av att dragningsresultaten är slumpmässiga, om den närmare formen för och innehållet i kontrollorganets utredning och godkännande samt om förutsättningar som kontrollorganet ska uppfylla för att kunna godkännas av myndigheten. Med bestämmelserna preciseras paragrafens bestämmelser i fråga om de tekniska detaljerna med tanke på att säkerställa ett enhetligt förfarande som är tydligt ur licenshavarnas perspektiv. Således ska bestämmelserna bland annat gälla godtagbara kontrollorgan och ackreditering av dessa, systemtest, branschspecifika standarder och certifieringsförfaranden, informationssäkerhet och dataskydd, lagring av uppgifter i spelsystem, dataöverföring, säkerställande av slumpmässigheten i dragningsresultaten och efterhandskontroll av dragningsresultaten samt hantering av risker och sårbarheter vid anordnandet av penningspel.
45 §.Teknisk övervakning av spelhändelser och spelkontotransaktioner
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att spara uppgifter om spelhändelser i spel de anordnat och om spelarnas spelkontotransaktioner samt om övervakningen av dessa händelser. Med hjälp av informationen om spelhändelser och spelkontotransaktioner är det möjligt att övervaka till exempel efterlevnaden av spelspärrar som spelarna ställt och av regleringen gällande penningöverförings- och förlustgränser i penningspelsbolagens verksamhet. Motsvarande övervakningslösning är i bruk till exempel i Danmark. Tillsynsmyndigheten kan utnyttja de uppgifter som lämnas med stöd av paragrafen endast för de uppgifter som föreskrivs i denna lag.
Informationen ska enligt det föreslagna 1 mom. sparas i minst fem år. Den föreslagna regleringen förpliktigar i princip licenshavarna att för bevarande av spelhändelser och spelkontotransaktioner bygga om sina spelsystem till separata system för informationslagring. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska säkerställa att uppgifterna om spelhändelser och uppgifterna om spelkontotransaktioner är oföränderliga och använda ett certifikat som fastställts av myndigheten. I Danmark använder myndigheten ett certifikatsystem vid namn TamperToken, med hjälp av vilket penningspelsbolaget säkerställer att de speluppgifter som lämnas är oförändrade medan penningspelsbolaget bevarar uppgifterna innan de lämnas till tillsynsmyndigheten. I Danmark ska penningspelsbolagen integrera certifikatsystemet TamperToken, som myndigheten fastställt, i sitt eget spelsystem. Sparandet av uppgifter om spelhändelser och spelkontotransaktioner kan eventuellt ordnas också på andra sätt än genom att ett separat system byggs för lagring av uppgifter, om det är möjligt att genom en lösning av annat slag säkerställa att uppgifterna är oförändrade.
En innehavare av ensamrättslicens och en innehavare av penningspelslicens ska i enlighet med det föreslagna 2 mom. överlåta spelhändelserna och spelarnas spelkontotransaktioner i de spel licenshavarna anordnar i tillsynsmyndighetens bruk i den form som tillsynsmyndigheten bestämmer, vilket möjliggör ett effektivt utnyttjande av uppgifter till exempel med hjälp av automatik i tillsynsmyndighetens verksamhet. Myndigheten ska ha tillgång till uppgifterna inom en rimlig tid efter att penningspelet avslutats. Som rimlig tid kan betraktas en tid på ungefär två veckor.
Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska enligt det föreslagna 3 mom. säkerställa att de kan ställa de uppgifter som avses i 1 mom. till tillsynsmyndighetens förfogande med hjälp av gränssnittet i tillsynsmyndighetens tillsynssystem. Licenshavarna ska således säkerställa att de ur det system för lagring av uppgifter som är separat från deras spelsystem kan överlåta de uppgifter om spelhändelser och spelkontotransaktioner som behövs via gränssnittet mellan systemet i fråga och myndighetens tillsynssystem. Ett annat informationstekniskt sätt att genomföra det här är att överföra uppgifterna om spelhändelser och spelkontotransaktioner från penningspelsbolagens spelsystem direkt till tillsynsmyndighetens övervakningssystem via ett gränssnitt, om licenshavaren kan säkerställa att det är möjligt att ordna den lagringstid på fem år som förutsätts i 1 mom. på något annat sätt än med hjälp av ett separat system för lagring av uppgifterna.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande för tillsynsmyndighetens att meddela föreskrifter. Med bestämmelserna preciseras paragrafens bestämmelser i fråga om de tekniska detaljerna med tanke på att säkerställa ett enhetligt förfarande som är tydligt ur licenshavarnas perspektiv. Bestämmelserna gäller de tekniska egenskaperna hos det certifikat som används för säkerställande av att uppgifterna om spelhändelser och spelkontotransaktioner sparas oförändrade, den tekniska leveransformen för spelhändelserna och spelkontotransaktionerna och om de tekniska förutsättningarna för anslutning till gränssnittet i tillsynsmyndighetens tillsynssystem.
46 §.Spelsystemens och dragningsutrustningens utplacering
. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om licenshavarens huvudsakliga skyldighet att placera spelsystem och dragningsutrustning i Finland. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att de spelsystem och den dragningsutrustning som används vid anordnandet av penningspel uppfyller de tekniska krav som ställs på dem och att spelarnas rättsskydd inte äventyras och att det inte uppstår någon risk för missbruk. Att säkerställa att de tekniska kraven uppfylls är enklare för tillsynsmyndigheten om spelsystemen och dragningsutrustningen är belägna i Finland. Ett spelsystem är typiskt förknippat med en fysisk server, vars placering är central då kraven på utplacering av spelsystemet bedöms. Det är möjligt för licenshavarna att i informationstekniska lösningar som gäller spelsystemen utnyttja också molnplattformsteknik. Då ska kraven på utplacering enligt 46 § tillämpas på den apparatur som finns i bakgrunden till molntjänsten.
Den gällande lotterilagen gör det möjligt för Veikkaus Ab att med inrikesministeriets godkännande utnyttja maskinsals- och molntjänster som finns utanför riket vid genomförandet av spelsystem och i fråga om placeringsplatser. Även den svenska och den danska lagstiftningen gör det möjligt att placera spelsystem utomlands om vissa villkor är uppfyllda. I 2 mom. föreslås det bestämmelser om att det är möjligt att avvika från huvudregeln i 1 mom. i två situationer. Enligt 1 mom. behöver ett spelsystem inte vara beläget i Finland, om licenshavaren har licens i en annan stat där en myndighet utövar tillsyn över dess anordnande av penningspel och myndigheten i fråga har ingått ett avtal med tillsynsmyndigheten om tillsyn av de penningspel som licenshavaren anordnar i Finland. Ett spelsystem behöver inte heller placeras i Finland, om licenshavaren ger tillsynsmyndigheten möjlighet att verifiera tillförlitligheten hos spelsystemet genom distansförbindelse eller någon annan motsvarande metod. Syftet med bestämmelserna är att se till att spelsystemen, oberoende av var de är placerade, kan fungera på ett tillförlitligt sätt som säkerställer att dragningen är slumpmässig.
47 §. Särskilda bestämmelser om personalen hos innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens
. I paragrafen föreslås det bestämmelser om licenshavarens skyldigheter i förhållande till personalen. Enligt 1 mom. ska innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ha regler om vilka arbetstagare som inte får delta i de penningspel som licenshavaren anordnar. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska på begäran visa reglerna för tillsynsmyndigheten. Licenshavaren ska också säkerställa att dessa arbetstagare inte deltar i penningspelen i fråga. Syftet med bestämmelsen är att förhindra eventuellt missbruk.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i lotterilagen att en anställd hos ett kasino inte får delta i penningspel som anordnas på kasinot. Kasinoverksamhet är en speciell spelverksamhet. Anordnande av kasinospel kräver särskild yrkeskunskap och kompetens från spelledarnas sida. I kasinospel, särskilt bordsspel, rör sig stora penningsummor. Det kan anses vara nödvändigt att begränsa spelandet för personer som är anställda vid ett kasino för att spelverksamhetens tillförlitlighet ska kunna garanteras.
Enligt 3 mom. ska licenshavaren se till att personalen känner till sina skyldigheter enligt lag. Licenshavaren ska för att uppfylla sin skyldighet genom utbildningar och med andra metoder se till att den med sin egen personal går igenom de skyldigheter som följer av lagar som gäller licenshavaren och dess personal. Innehavaren av ensamrättslicens och innehavaren av penningspelslicens ska föra bok över den utbildning och kompetens som de personer som arbetar på ett verksamhetsställe har och på begäran lägga fram uppgifterna för tillsynsmyndigheten.
48 §.Förfaranden för att upptäcka och förhindra oegentligheter samt underrättelseskyldighet
. För att säkerställa spelarnas konsumentskydd och rättsskydd och för att förhindra eventuella oegentligheter i samband med penningspel, såsom till exempel tävlingsmanipulation, föreslås det i paragrafen bestämmelser om särskild övervakningsskyldighet för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens och därtill ansluten skyldighet att inrätta förfaranden för att upptäcka och förhindra eventuella missförhållanden i penningspelsverksamheten.
Enligt 1 mom. ska innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ha förfaranden för att upptäcka och förhindra brott mot bestämmelserna om anordnande av penningspel, villkoren i avtalet mellan licenshavaren och spelaren och brott mot spelanvisningarna samt för att upptäcka och förhindra tävlingsmanipulation. Bestämmelser om anordnandet av penningspel finns i den föreslagna penningspelslagen och i förordningar som utfärdats med stöd av den. Licenshavaren och spelaren ska ingå ett avtal som reglerar deras förhållande till varandra när spelaren spelar licenshavarens spel. Dessutom utarbetas spelregler för penningspelen och de innehåller anvisningar som preciserar lagstiftningen om spel.
Tävlingsmanipulation kan grunda sig på vadhållning eller sport. Syftet med vadhållningsbaserad manipulation är att få direkt eller indirekt ekonomisk avkastning genom vadhållning. Direkt ekonomisk avkastning är den summa som erhållits genom vadhållning och indirekt ekonomisk avkastning är till exempel nytta som erhållits genom penningtvätt. Syftet med idrottsbaserad manipulation är att uppnå konkurrensfördelar med oärliga metoder. Vid övergången till ett licensbaserat spelsystem ökar antalet spelbolag som erbjuder vadhållningsspel, vilket kan öka risken för att tävlingsmanipulation blir allmännare. Åtgärder som syftar till att förebygga försök till tävlingsmanipulation spelar en central roll i kampen mot tävlingsmanipulation. Det är därför nödvändigt att licenshavarna inrättar tillräckliga förfaranden för att upptäcka och förhindra också tävlingsmanipulation. Redan när ensamrättslicens och penningspelslicens söks ska de sökande i enlighet med 11 § till ansökan bifoga en utredning om de förfaranden enligt 48 § och sökandens andra planerade åtgärder för att upptäcka och förhindra tävlingsmanipulation.
Enligt 2 mom. ska licenshavaren också se till att spelarna har möjlighet att omedelbart underrätta licenshavaren om omständigheter som avses i 1 mom. Licenshavarna ska erbjuda spelarna ett lättfattligt och tydligt förfarande för rapportering av missförhållanden.
Licenshavaren ska enligt 3 mom. på tillsynsmyndighetens begäran lägga fram förfaranden enligt i 1 och 2 mom.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten för innehavare av penningspelslicens att utan dröjsmål avbryta vadhållningen och underrätta tillsynsmyndigheten om de upptäcker oregelbunden eller tvivelaktig vadhållning. Med oregelbunden vadhållning avses sådan vadhållning som står i strid med sedvanliga drag eller drag som annars är karakteristiska för marknaden i fråga eller där det är fråga om vadhållning som anknyter till en idrottstävling där förloppet inte har en normal karaktär. Med tvivelaktig vadhållning avses idrottsvadhållning som med stöd av tillförlitliga och enhetliga bevis verkar vara kopplad till manipulering av det idrottsevenemang som är föremål för vadhållningen Tillsynsmyndigheten ska underrättas om sådan vadhållning till exempel för att andra licenshavare kan ha samma vadhållningsobjekt i sitt utbud.
Licenshavaren ska underrätta tillsynsmyndigheten också om de upptäcker andra missförhållanden eller förseelser, eftersom det kan vara fråga om en lagstridig gärning som leder till påföljder eller en situation som annars förutsätter åtgärder av tillsynsmyndigheten.
49 §.Behandling av kontakt från spelare
. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om skyldigheten för den som anordnar penningspel att erbjuda ett förfarande för meningsskiljaktigheter, besvär och andra liknande frågor och att se till att den har tillräckligt med personal för detta ändamål. Innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska på begäran lägga fram förfarandena för tillsynsmyndigheten.
Spelaren ska i första hand kontakta spelbolaget. Bolaget ska i enlighet med det föreslagna 2 mom. svara på kontakt från spelare inom skälig tid och på spelarens begäran ge ett skriftligt svar. Bolaget ska behandla och ge sitt ställningstagande till ett krav på vinstutbetalning som framställts i spelarens meddelande. Ställningstagandet ska innehålla grunder för vinstbetalning eller alternativt grunder för vägran att betala ut vinst. I det skriftliga svaret är det bra att föra fram också spelarens rätt att ansöka om en rekommendation till avgörandet av Konsumenttvistenämnden.
Om det efter behandlingen fortfarande råder oenighet mellan spelaren och bolaget, ska spelaren kunna ansöka om en rekommendation till avgörande hos Konsumenttvistenämnden. För att antalet ansökningar om rekommendation till avgörande ska kunna hanteras är det viktigt att licenshavarna själva tillsammans med spelaren försöker lösa eventuella meningsskiljaktigheter innan den egentliga ansökan om rekommendation till avgörande görs. Enligt förslaget kräver lagen att den som anordnar penningspelen svarar spelaren inom skälig tid. Svaret ska också lämnas skriftligen på spelarens begäran.
För att säkerställa spelarnas rättsskydd ska spelarna effektivt och tydligt informeras om förfarandet med rekommendation till avgörande av Konsumenttvistenämnden. Detta stöds också av den skyldighet som föreskrivs i 2 kap. i konsumentskyddslagen att lämna uppgifter om tvistlösningsorgan utanför domstol. Enligt lagen om konsumenttvistenämnden är Konsumenttvistenämnden ett oberoende och opartiskt rättsskyddsorgan som behandlar konsumenttvistefrågor. Nämnden har till uppgift att ge rekommendationer om hur enskilda tvister bör lösas bland annat i ärenden som gäller avtal mellan näringsidkare och konsumenter om konsumtionsnyttigheter eller i andra ärenden med anknytning till anskaffning av konsumtionsnyttigheter, när ärendena förs till nämnden av konsumenter. Ett ärende inleds hos nämnden genom en skriftlig eller elektronisk ansökan. Vid beredningen av ärendena ska förlikning eftersträvas och vid behov ska ett förslag som främjar förlikning läggas fram. En rekommendation om hur ärendet bör avgöras tillsammans med motivering ska ges skriftligen senast 90 dagar från det att nämnden har haft tillgång till allt det material som behövs för att avgöra ärendet. I ytterst komplicerade tvistemål får nämnden enligt prövning förlänga fristen på 90 dagar. Ett beslut som meddelats av nämnden i ett konsumenttvisteärenden är inte verkställbart och har inte samma rättsverkningar som en dom. Ändring i beslutet får inte sökas genom besvär. Nämndens behandling hindrar inte att ärendet förs till allmän domstol. Inga avgifter tas ut för utredning och handläggning av ärenden i nämnden.
50 §.Inlösning av vinster
. I 47 § i lotterilagen föreskrivs det om spelarens skyldighet att lösa in vinsten från ett penningspel. I paragrafen förslås det, liksom i den gällande lagen men med ändrad terminologi, bestämmelser om inlösning av vinster och om tidsfristerna för inlösning av vinster. Bestämmelsen kan fortfarande anses nödvändig, även om beloppet av de oinlösta vinsterna kan uppskattas vara litet när allt spelande bedrivs av identifierade spelare och utbetalningen av vinsten är automatiserad. I fråga om de snabblotterier med penningvinst som Veikkaus Ab för närvarande anordnar, det vill säga så kallade skraplotter, har bolaget trots identifieringsvillkoret inte tillgång till uppgifter om huruvida det finns någon vinst i den lott som spelaren har köpt. Vid snabblotterier med penningvinst förutsätter vinst sålunda en åtgärd av spelaren i form av återlämnande av den lott som innehåller vinst och inlösning av vinsten. När det gäller andra spel kan det inte heller uteslutas att spelaren måste vidta åtgärder för att få vinsten. Med tanke på spelarens rättsskydd är det ändamålsenligt att spelaren fortfarande har en lagstadgad tidsfrist för att lösa in vinsten. Tidsfristen är också ändamålsenlig för licenshavaren, så att denne inte behöver bevara oinlösta vinster under en oändamålsenligt lång tidsperiod.
Paragrafen innehåller en specificerad tidpunkt då tidsfristen för inlösning av vinst börjar för olika former av anordnande av penningspel. I förhållande till den gällande lagen är inlösningstidens början inte i 1 och 2 mom. bunden till fastställandet av dragningsresultatet i frågar om penninglotterier och tippningsspel, eftersom den nya penningspelslagen inte innehåller något motsvarande lagstadgat förfarande för fastställande. I enlighet med 43 § i den gällande lotterilagen har resultaten av dragning i penninglotterier fastställts av Polisstyrelsen eller en offentlig notarie och i tippningsspel av Polisstyrelsen eller en officiell övervakare. I penninglotterier ersätts fastställandet av dragningsresultatet av att slutresultatet uppnås vid den tidpunkt då tiden för inlösning av vinsten börjar. Uppnåendet av slutresultatet motsvarar som den tidpunkt då inlösningstiden börjar bäst det fastställande av dragningsresultat som föreskrivs i lotterilagen. Det är ofta också ur spelarens synvinkel den tydligaste tidpunkt enligt vilken tiden för inlösning av vinsten kan börja.
I 3 mom. föreslås det bestämmelser om tidpunkten för inlösning av vinster i vadhållningsspel. Vid vadhållning med fasta odds och vadhållning med rörliga odds samt virtuell vadhållning ska vinsten lösas in inom tre månader efter att slutresultat nåtts i spelet. I förhållande till den gällande lagen läggs virtuell vadhållning till i 3 mom. Det föreslås att en definition av spelet tas in lagens 3 §.
Jämfört med den gällande lagen föreslås att tidpunkten då spelet köps läggs till i 4 mom. som en tidpunkt då tiden för inlösning av vinsten kan börja i fråga om spel på penningspelautomater och kasinospel samt elektroniska penningautomatspel och kasinospel. I dessa penningspel kan tiden för inlösning av vinsten således börja antingen vid den tidpunkt då spelet köps eller när ett resultat som berättigar till vinst har uppnåtts. Dessutom föreslås det att inlösningstiden i fråga om dessa penningspel förkortas från ett år till tre månader. Ändringen kan inte uppskattas försvaga spelarnas rättsskydd i någon betydande grad, eftersom den tidsfrist som börjar vid köptillfället fortfarande är tillräckligt lång för att spelaren ska kunna lösa in vinsten. I förhållande till den gällande lagen föreslås det också att till momentet fogas en bestämmelse om tiden för inlösning av vinst i elektronisk penningbingo som anordnas med stöd av penningspelslicens. Det föreslås att en definition av spelet tas in lagens 3 §.
I 5 mom. anges att tiden för inlösning av vinsten i kombinationsspel börjar antingen vid den tidpunkt då ett slutresultat uppnås, när spelet köps eller när ett resultat som berättigar till vinst har uppnåtts. I fråga om kombinationsspel ska det vara möjligt att tillämpa en lösning gällande inlösning av vinst på alla de sätt som lagen möjliggör, eftersom kombinationsspel kan innehålla former för anordnande av flera sådana penningspel som licenshavaren har licens för.
Enligt 6 mom. föreskrivs det genom inrikesministeriets förordning när tidsfristen för inlösning av vinster i penninglotterier, spel på penningspelautomater och kasinospel, elektroniska penningautomat- och kasinospel, elektronisk penningbingo samt kombinationsspel ska börja löpa. I fråga om penninglotterier bestäms det genom förordning om tidsfristen för inlösning av vinsterna börjar löpa vid utgången av tiden för försäljning av lotten eller vid tidpunkten för köp av lotten. I fråga om spel på penningspelautomater och kasinospel samt elektroniska penningautomat- och kasinospel föreskrivs det genom förordning om tidsfristen för inlösning av vinsterna börjar löpa vid tidpunkten för köp av spelet eller när ett resultat som berättigar till vinst uppnås. I fråga om kombinationsspel föreskrivs det genom förordning om tidsfristen för inlösning av vinsterna börjar löpa när slutresultat uppnås i spelet, när spelet köps eller när ett resultat som berättigar till vinst uppnås.
4 kap. Marknadsföring av penningspel.
51 §. Reglering av marknadsföringen
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om tillåten marknadsföring. Syftet med begränsningarna för marknadsföring av penningspel är i enlighet med lagens mål inte bara att förebygga de skadeverkningar av penningspel som marknadsföringen medför, utan också att förbättra spelsystemets kanaliseringsförmåga. Tillsynsmyndighetens avgöranden om marknadsföringen ska vara förutsägbara. Tillsynsmyndigheten kan i detta syfte ge anvisningar om innehållet i marknadsföringsregleringen och det styrande tolkningsförfarandet samt till exempel informera om uppföljningsmått som utnyttjas i bedömningen. Anvisningarna och informationen ska vara offentliga och licenshavarna ska informeras om dem. Speciellt viktigt är detta i frågor som gäller kärnområdet i lagstiftningen om marknadsföring. Till exempel skyddandet av minderåriga mot penningspelande och skadeverkningar som spelandet orsakar är ett centralt mål i de marknadsföringsbestämmelser som föreslås i propositionen. Tillsynsmyndighetens avgöranden till exempel om marknadsföring som riktar sig till minderåriga ska grunda sig på en övergripande bedömning där objektiva mått utnyttjas.
I 1 mom. föreskrivs det om vissa allmänna principer för tillåten marknadsföring. Marknadsföringen ska genomföras eller produceras av licenshavaren själv och spridningen av marknadsföringen ska alltid vara grundad på ett avtalsförhållande med licenshavaren. Licenshavaren ska administrera marknadsföringens volym och täckning för att säkerställa att marknadsföringen är måttfull, vilket är möjligt att genomföra vid marknadsföring som sker via egna kanaler och medier.
I 2 mom. föreskrivs det om måttfull marknadsföring. Marknadsföringen ska vara måttfull till sin volym, omfattning, synlighet och frekvens. Bedömningen av måttfullheten i tillsynsverksamheten gäller i fråga om penningspelssystem som drivs av flera licenshavare särskilt bedömning av måttfullheten i marknadsföringen hos en enskild licenshavare. Om en licenshavares marknadsföring är avgränsad exempelvis till ett visst evenemang på ett avgränsat område och under en begränsad tid, kan marknadsföringen nästan alltid anses vara måttfull. Om licenshavaren däremot fyller alla tv-marknadsföringsplatser med sin egen reklam, strider marknadsföringen klart mot de krav på måttfullhet som avses i momentet.
I 3 mom. föreskrivs det om tillåtna kanaler för marknadsföring. Licenshavaren kan ordna marknadsföringen mångsidigt i olika marknadsföringskanaler. Paragrafen ställer inte hinder för eventuell gemensam marknadsföring som licenshavarna genomför i fråga om sin varumärkesmarknadsföring.
Penningspel och licenshavare som anordnar sådana får enligt 1 mom. marknadsföras på licenshavarens egna webbplatser och egna konton i sociala medier så att marknadsföringen inte interagerar med konsumenten. Syftet med interaktiv marknadsföring är att engagera konsumenten i aktiv verksamhet och därigenom stärka kundrelationerna och i sista hand öka konsumtionen av den produkt som marknadsförs. Med interagerande avses i detta sammanhang till exempel en dubbelriktad diskussion på sociala medier och reaktion på användarnas kommentarer bland annat via emojier. I synnerhet unga är mottagliga för interagerande marknadsföring. Licenshavaren bör se till att dess marknadsföringspublikationer på webbplatsen eller på konton på sociala medier inte åtföljs av diskussions- eller kommentarsmöjligheter. Licenshavaren ska dessutom se till att tredje part inte har möjlighet att dela eller vidarebefordra inlägg. På grund av webbplatsers och sociala mediers tekniska egenskaper får det dock vara möjligt att reagera på inlägg. Den föreslagna bestämmelsen enligt 3 mom. 1 punkten förbjuder användningen av så kallad influerarmarknadsföring som marknadsföringsmetod genom att avgränsa den tillåtna marknadsföringen till licenshavaren egna webbplatser och egna konton i sociala medier. Influerarmarknadsföring kan bedömas öka penningspelsmarknadsföringen synlighet, volym och spridning avsevärt, vilket inte är förenligt med målet gällande förebyggande av skadeverkningar av penningspelande.
Enligt 3 mom. 2 punkten är marknadsföring tillåten i televisions- och radioverksamhet enligt lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Enligt 3 § 26 punkten i den nämnda lagen avses med televisionsverksamhet ursprunglig sändning av programutbud som består av audiovisuella program och som är avsedd att tas emot av allmänheten samtidigt enligt en fastställd programtablå. Enligt specialmotiveringen för punkten är televisionsverksamhet lineär sändning av samma programflöde i realtid för hela publiken. Vilken sändningsteknik som används har ingen betydelse för definitionen. (RP 221/2013 rd). Enligt 3 punkten är marknadsföring av penningspel och licenshavaren tillåten vid idrottsevenemang och andra evenemang för allmänheten. Det är alltså möjligt att marknadsföra både penningspel och varumärket för det bolag som anordnar spelen på evenemangsplatser medan evenemangen pågår. Den föreslagna 56 § om sponsring gör det möjligt för en licenshavare som är sponsor att också vara huvudsponsor till exempel för en idrottsarena. Då kan licenshavarens varumärke marknadsföras på evenemangsplatserna också utanför evenemangtiden. Marknadsföring av penningspel på evenemangplatserna är med stöd av 51 § begränsad till evenemangtiden. I praktiken ska penningspelsreklam under pågående evenemang alltså placeras på evenemangsplatserna så att den utan dröjsmål kan avlägsnas när evenemanget är slut. Bestämmelsen om marknadsföring av penningspel gäller inte privata tillställningar. Det är då fråga om en sluten tillställning, där syftet inte är att främja konsumtionen av penningspel. En privat tillställning kan vara till exempel en tillställning som licenshavaren ordnar för sina samarbetspartner och till vilken det inte går att vinna biljetter till exempel genom utlottning. Marknadsföringsmaterial kan inte heller delas ut eller distribueras utanför den privata tillställningen, till exempel med synliga reklamer utanför evenemangsplatsen eller i sociala medier.
Enligt 4 punkten är marknadsföring tillåten i tryckta och elektroniska medier och i elektroniska publikationer som motsvarar tryckta medier. Med tryckta medier avses särskilt kommersiella dagstidningar och periodiska publikationer, som säljer reklamutrymme för kommersiell kommunikation. Marknadsföring är tillåten också i tryckta mediers publikationer i elektroniska kanaler. Enligt 5 punkten är marknadsföring tillåten på spelplatser i fråga om de penningspel som är tillgängliga på spelplatsen i fråga.
I 4 mom. föreskrivs det om utomhusmarknadsföring. Utomhusmarknadsföring är tillåten med de begränsningar som anges i momentet. Innehavaren av ensamrättslicens och tippningsspel, penninglotterier, snabblotterier och elektroniska snabblotterier samt innehavaren av penningspelslicens får marknadsföras utomhus. Penningspelslicenshavarens utomhusmarknadsföring får inte placeras i närheten av platser där småbarnspedagogik, förskoleundervisning eller grundläggande utbildning ordnas, läroanstalter på andra stadiet, apotek, verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården eller enheter inom missbrukarvården. Syftet med bestämmelsen är att minska exponeringen av minderåriga, unga och utsatta grupper för marknadsföring av penningspel som innehåller en särskild risk för skadeverkningarna av spel. I likhet med enligt gällande lag föreskrivs det i 5 mom. att fysiska penningspelautomater och kasinospel och spelplatser för dessa inte får marknadsföras. Marknadsföringen av dessa penningspel är dock tillåten i de spelsalar och spelkasinon där spelen är placerade. Enligt bestämmelsen är det inte tillåtet att marknadsföra penningspelautomater på de spelplatser där automaterna är placerade. Liksom i den gällande lagen ska det dock vara tillåtet att tillhandahålla information om spelplatserna för sådana spel. När det gäller spelplatser kan man till exempel ge information om var spelplatserna är belägna och om öppettiderna. Det handlar främst om att ge information om en viss typ av spelplats. I 6 mom. finns en hänvisning till 54 § som gäller direktmarknadsföring. I 7 mom. föreskrivs det att annan marknadsföring än sådan som är tillåten enligt 1–6 mom. är förbjuden.
52 §.Förbjudna marknadsföringsmetoder och marknadsföringssätt
. Bestämmelsen föreslås i huvudsak motsvara regleringen i 14 b § i den gällande lotterilagen om begränsningar i fråga om innehållet i och medlen för tillåten marknadsföring (RP 135/2021 rd). Liksom den gällande lagen innehåller paragrafen en förteckning över sådana marknadsföringsmetoder och marknadsföringssätt som kan anses främja spelande som orsakar skadeverkningar av penningspel och som därför inte är tillåten marknadsföring.
I marknadsföringen ska också bestämmelserna i konsumentskyddslagen om marknadsföring tillämpas. Marknadsföringen får således inte strida mot god sed eller vara olämplig. Marknadsföringen ska tydligt kunna identifieras som kommersiell kommunikation och det ska framgå för vems räkning marknadsföringen sker. Marknadsföringen får inte heller vara aggressiv, det vill säga trakasserier, tvingande och andra sådana sätt att utöva påtryckningar på konsumenten får inte användas, som är ägnade att leda till att konsumenten fattar ett köpbeslut eller ett annat beslut som gäller en konsumtionsförnödenhet, som han eller hon inte utan påtryckningar hade fattat. Marknadsföringen får inte innehålla påstående eller skapa föreställningar som inte bygger på fakta eller forskningsbaserad information. Samtidigt ska konsumenterna informeras om faktorer som har väsentlig betydelse för köpet av ett penningspel. Avvikande från den gällande lotterilagen föreskrivs det inte längre som en uppgift för tillsynsmyndigheten att övervaka att inte bara bestämmelserna i penningspelslagen utan också bestämmelserna i konsumentskyddslagen följs vid marknadsföringen av penningspel. I stället för de parallella behörigheterna ska efterlevnaden av bestämmelserna om marknadsföring i konsumentskyddslagen i enlighet med konsumentskyddslagen i fortsättningen endast övervakas av konsumentskyddsombudsmannen.
Den föreslagna paragrafen innehåller sådana principer om marknadsföring som EU-domstolen i sin rättspraxis har ansett stå i strid med penningspelssystemet, som syftar till att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspelande. Sådana principer är till exempel att uppvigla till penningspelande som avses i 1 punkten, att vardagliggöra penningspelande som avses i 3 punkten, att understryka möjligheterna till stora vinster som avses i 6 punkten och att uppmana att finansiera allmännyttig verksamhet genom penningspel som avses i 12 punkten. Skyddande av konsumenterna mot osaklig marknadsföring som uppmuntrar till skadligt spelande har beaktats i flera punkter i förteckningen, såsom i förbudet enligt 4 punkten att framställa penningspelande som en lösning på en persons ekonomiska problem eller som ett alternativ till arbete, förbudet enligt 5 punkten att beskriva penningspelande som ett sätt att främja en persons sociala framgång eller sociala acceptans eller i förbudet enligt 7 punkten att utnyttja okunnighet, bristande erfarenhet eller godtrogenhet i anslutning till penningspelande.
Den föreslagna paragrafens 8 punkt förbjuder användningen av olika erbjudanden och penningspel kostnadsfritt i marknadsföringen frånsett undantaget i 26 § ovan att ge kunderna bonusspelpengar med vissa begränsningar. Användningen av bonusomgångar och bonuspengar vid marknadsföring är en mycket vanlig form av marknadsföring av penningspel i synnerhet vid rekryteringen av nya kunder. Utan begränsningar kan en sådan marknadsföring ge intryck av att det är riskfritt att spela bonusomgångar och att spela med bonuspengar. Syftet med erbjudandena är dock att locka konsumenter till penningspelsnyttigheter och de kan vara attraktiva, särskilt för riskgrupper.
I den gällande lotterilagen ingår ett förbud mot att i samband med köp av penningspel eller annan nyttighet, val av penningspel eller inlösning av vinst erbjuda spelaren att köpa eller välja ett annat penningspel. Enligt lagmotiveringen får man i samband med ett köp av en annan nyttighet än ett penningspel inte föreslå för en person att han eller hon ska köpa ett penningspel, om inte personen har uttryckt sitt intresse för att köpa ett penningspel. I fråga om köp eller val av penningspel eller inlösning av vinst konstateras det i lagmotiveringen att bestämmelsen i strid med dess ordalydelse även gäller situationer där konsumenten föreslås att köpa samma spel som det som hans eller hennes ärende gäller. Polisstyrelsen har etablerat en tolkning av bestämmelsen i enlighet med motiveringen. Den föreslagna bestämmelsen i 9 punkten förbjuder dock inte i enlighet med sin ordalydelse att samma penningspel erbjuds i samband med köp eller val av penningspel eller inlösning av vinst. Syftet med det föreslagna förbudet är inte heller att förbjuda erbjudande av tilläggsspel i samband med köp av Lotto-, Vikinglotto- eller Eurojackpotspel. För närvarande anges det i inrikesministeriets förordning om spelregler för Veikkaus Ab:s penningspel att Jokerspel och Lomatonnispel kan spelas som tilläggsspel till Lotto-, Vikinglotto- och Eurojackpotspel. En spelare som spelar tilläggsspel kan inte själv välja numrorna. Ovan i 31 § föreslås det att spelregler för penningspel som anordnas av innehavare av ensamrättslicens i fortsättningen meddelas genom förordning av inrikesministeriet.
I 11 punkten föreslås ett förbud mot att foga marknadsföring av krediter eller andra motsvarande finansiella instrument till marknadsföringen. Förbudet stöder det förbud som i 25 § föreslås gällande spelande på skuld, enligt vilket man inte får delta i penningspel på skuld eller mot pant. Som skuld betraktas lån, uppskjuten betalning eller annat motsvarande ekonomiskt arrangemang. En särskild risk utgörs av så kallade snabbkrediter, med vilka avses till beloppet små konsumtionskrediter som typiskt fås snabbt för en kortare tid än tre månader och som beviljas privatpersoner på basis av en låneansökan som görs per sms eller på internet och för vilka det inte krävs några säkerheter. I 7 kap. 13 § i konsumentskyddslagen föreskrivs det att kreditgivaren ska handla ansvarsfullt vid kreditgivningen och det förutsätts särskilt att kreditgivaren vid marknadsföringen av en kredit inte kopplar användningen av krediten till speltjänster eller riktar marknadsföringen till konsumenter som kan antas använda krediten för penningspelstjänster.
I 13 punkten ingår ett förbud att erbjuda konsumenten andra nyttigheter i samband med marknadsföringen av penningspel antingen till nedsatt pris eller gratis, på annat sätt än det som avses i den föreslagna 26 §. Förbjudna sätt är sådana där kundförmånen strider mot god sed, förmånens penningvärde är väsentligt stor eller erbjudande av förmånen är kopplad till mängden spelande eller avhållande från spelande.
I 14 punkten föreskrivs det om ett förbud mot att i marknadsföringen av penningspel utnyttja så kallad partnerskapsmarknadsföring (på engelska affiliate marketing), som grundar sig på styrning av nättrafik till penningspelssidor. Användningen av sådan partnerskapsmarknadsföring som avses i bestämmelsen som en marknadsföringsmetod kan orsaka oegentligheter i fråga om de uppgifter som enligt den föreslagna 52 § ska lämnas i samband med marknadsföringen och göra skillnaden mellan licenshavare och olagliga aktörer otydligare. Partnerskapsmarknadsföring är i penningspelsbranschen ett allmänt sätt att rekrytera kunder som kan visa sig för kunden i väldigt olika former. I det nuvarande systemet är vanliga sätt olika temanätsidor, såsom sidor som jämför egenskaperna hos olika onlinekasinon eller aktualitetssidor som behandlar idrott eller hobbyer. En gemensam nämnare för de här sidorna är ofta att de skenbart är informativa och att när de styr nättrafik till penningspelsaktörens sidor innehåller de en länk som identifierar temasidan, en rabattkod eller någon annan motsvarande kod, som gör penningspelsaktören medveten om den sida som styr den potentiella kunden. Kännetecken för partnerskapsmarknadsföring kan också vara att spelarna styrs till spelsidorna med hjälp av olika erbjudanden. Det är typiskt att spelarna hittar till partnerskapssidorna på basis av sökningar i sökmotorer såsom Google. Det är också typiskt att partnerskapssamarbetet grundar sig på betalning av ett arvode till dem som administrerar sidorna utifrån den trafik som styrts. Arvodet kan grunda sig antingen på den styrda nättrafiken, på nya kundrelationer som registrerat sig på basis av styrningen, på den relativa andelen pengar som de registrerade kunderna har förlorat eller på en kombination av alla dessa.
Det är inte möjligt att reglera förbjudna marknadsföringsmetoder och marknadsföringssätt på ett uttömmande sätt, eftersom det inte är möjligt att identifiera alla former av marknadsföring som kan anses bidra till penningsspelande som orsakar skadeverkningar. Av denna anledning föreskrivs det i 15 punkten att marknadsföring av penningspel är förbjuden också på andra motsvarande sätt som de som avses i 1–14 punkten.
53 §. Förbud mot att rikta marknadsföring till minderåriga och personer i en utsatt ställning
. Skyddet av minderåriga mot skadeverkningar av penningspel har varit en viktig del av den gällande lotterilagen. Regeringsprogrammet innehåller en innehållsmässig skrivning om reformen av penningspelssystemet, enligt vilken marknadsföring av penningspel inte riktas direkt till minderåriga. I enlighet med vad som föreskrivs i 14 b § i lotterilagen föreslås i paragrafen ett förbud mot marknadsföring till minderåriga och personer i en utsatt ställning. Minderåriga får inte vara föremål för någon form av spelmarknadsföring i någon kanal, under något evenemang eller i något innehåll som riktar sig till dem och minderåriga personer får inte uppträda i marknadsföringen. I förhållande till den gällande lagen föreslås det i 4 mom. att en bestämmelse införs om förbud mot marknadsföring av penningspel vid sådana idrottsevenemang eller andra evenemang för allmänheten som är riktade till minderåriga. Som riktade till minderåriga betraktas sådana publikationer, evenemang eller reklamer, där målgruppen huvudsakligen består av barn och unga eller där den primära målgruppen är barn och unga. I fråga om idrottsevenemang avses med sådana som är riktade till minderåriga till exempel idrottstävlingar för barn och unga men inte idrott för vuxna, där det finns också minderåriga bland åskådarna.
54 §.Förbud mot direktmarknadsföring
. I paragrafen föreslås bestämmelser om direktmarknadsföring som riktar sig till fysiska personer. Förslaget till bestämmelse grundar sig på regeringsprogrammet, enligt vilket personlig marknadsföring av spel utan personens uttryckliga samtycke förbjuds. I 1 mom. föreslås det en bestämmelse om att direktmarknadsföring kräver uttryckligt samtycke. Genom denna ordalydelse förebygger bestämmelsen på ett bättre sätt situationer där givandet av samtycke exempelvis har dolts i andra sammanhang i samband med avtalsvillkor som inte är kopplade till direktmarknadsföring av penningspel och kombinerats med godkännande av sådana villkor. En kundrelation hos en penningspelssammanslutning får således inte automatiskt omfatta samtycke till direktmarknadsföring. Med direktmarknadsföring avses i detta sammanhang marknadskommunikation som riktas direkt till mottagaren bland annat per telefon, sms, e-post eller till exempel via privat meddelande i ett social medium.
I 2 mom. förbjuds direktmarknadsföring per telefon på grund av svårigheten att undvika den och särskilt med syftet att skydda personer i en utsatt ställning mot skadeverkningarna av penningspel. På grund av att telefonnummer byts ut kan telefonmarknadsföring också utsätta minderåriga för marknadsföring. Förbudet mot direktmarknadsföring per telefon innebär uttryckligen marknadsföring genom telefonsamtal, till skillnad för marknadsföring genom sms. Direktmarknadsföring per telefon är alltså inte möjligt ens med uttryckligt samtycke av en fysisk person.
I 3 punkten föreskrivs det att förbudet mot marknadsföring som riktas till kunder med spelspärr ska omfatta all riktad reklam. Marknadsföring får inte riktas till en person som har ställt spärr för sig själv mot allt spelande eller som inte har spelat licenshavarens penningspel under de föregående två åren. Riktad display-reklam ska förhindras om det bland personens kakinformation finns uppgift om spelspärr eller om uppgiften om spelspärr är direkt tillgänglig på något annat sätt. Det ska vara enkelt för konsumenten att stoppa direktmarknadsföring och det ska kunna göras på ett tillgängligt sätt. I 4 mom. föreskrivs det om ett förbud att till en person rikta marknadsföring av sådana spel som personen har ställt spelspärr för.
Dataombudsmannen övervakar att bestämmelserna om direktmarknadsföring i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation efterlevs samt att den rätt att göra invändningar mot behandling av personuppgifter för marknadsföring som föreskrivs i artikel 21 i dataskyddsförordningen tillgodoses. Tillsynsmyndigheten och dataombudsmannen kan ha parallella tillsynsärenden under behandling, vilket kan förutsätta en viss mån av samarbete mellan myndigheterna.
55 §.Uppgifter som ska ges i samband med marknadsföring
. I likhet med den gällande lotterilagen föreslås det i 1 mom. bestämmelser om skyldighet att i marknadsföringen av penningspel inkludera information om den tillåtna åldersgränsen för penningspelande samt om verktyg för hantering av problem till följd av penningspelande. Dessutom föreskrivs det i 2 mom. att information om den beviljade licensen och om tillsynsmyndigheten ska ingå i marknadsföringen. Det ska tydligt framgå av marknadsföringen att licenshavaren är verksam med stöd av den licens som beviljats. Marknadsföringen ska därför visa numret på den licens som beviljats licenshavaren och namnet på den myndighet som beviljat licensen. Informationen ska vara tydligt synlig och visas under tillräckligt lång tid och med tillräckligt stor text för att konsumenten ska kunna läsa den utan betydande ansträngning. Information om licensen och tillsynsmyndigheten ska finnas i all marknadsföring. Detta är särskilt viktigt när det gäller TV-marknadsföring, eftersom AVMS-direktivet gör det möjligt för sändningar från utlandet att marknadsföra penningspel från aktörer utanför systemet. Utan information om licensen kan konsumenten inte skilja marknadsföring av penningspelsverksamhet som sker med stöd av licens från marknadsföring av penningspelsverksamhet som sker utan licens. Informationen behöver inte ingå i material som är avsett för licenshavarnas interna bruk eller för samarbetspartner, såsom pennor, muggar och kläder. Enligt 2 mom. behöver radioreklam dock inte innehålla uppgift om beviljad licens eller tillsynsmyndigheten.
56 §.Sponsring
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om sponsring. Den gällande lotterilagen innehåller inte någon särskild bestämmelse om sponsring. Sponsring har varit en tillåten form av marknadsföring för Veikkaus Ab med de begränsningar i fråga om annan marknadsföring som föreskrivs i lag. Enligt 1 mom. ska licenshavaren säkerställa att penningspel som licenshavaren anordnar inte framträder i sponsringen. Det är karakteristiskt för sponsring och samarbete gällande sponsring att kommunikationen sker via ett objekt som sponsorn stöder. Med beaktande av särdragen i sponsringen kan det sponsorerade objektet föra fram sin sponsor till exempel på sina kläder, i sociala medier och på sina nätsidor. Det är således möjligt att till exempel på nätsidorna eller i kanaler i sociala medier för en liga, ett lag eller en enskild idrottare som sponsras publicera material som innehåller sponsorlicenshavarens namn och logotyp. En licenshavare som är sponsor kan också vara huvudsponsor till exempel för en idrottsarena. Då kan den sponsrade idrottsarenan namnges enligt sponsorn och sponsorns namn och logotyp kan vara framträdande på idrottsarenan och dess konstruktioner. Enligt den föreslagna 51 § 3 mom. 3 punkten är det dessutom under pågående evenemang möjligt att utöver varumärket för det bolag som anordnar penningspel marknadsföra också penningspelen. Marknadsföring av penningspel på evenemangplatserna är med stöd av 51 § begränsad till evenemangtiden.
I 53 § ovan föreslås det ett förbud mot marknadsföring till minderåriga och personer i en utsatt ställning. I de nya marknadsföringsbestämmelserna är det viktigt att ta hänsyn till de dimensioner som licenssystemet medför när det gäller att förbjuda marknadsföring till minderåriga, även när det gäller sponsring. Syftet med bestämmelsen i 2 mom. är att förhindra att personer under 18 år används i reklam som stöder och främjar penningspelande samt att förhindra reklam om penningspelande vid evenemang där deltagarna och publiken huvudsakligen består av minderåriga.
Syftet med 3 mom. är att till exempel förhindra användningen av de logotyper och namn som krävs enligt representationslagens sponsringsavtal på kläderna för juniorlagen i samma förening och på kläderna för juniorer som spelar i representationslaget. När en licenshavare ingår avtal om sponsring ska den säkerställa att dess logotyper samt namn på spelprodukter eller speltjänster endast förekommer på produkter eller tjänster som är avsedda att användas av myndiga personer.
Licenshavaren kan försäkra sig om att förfarandet är förenligt med den föreslagna paragrafens 1 och 3 moment åtminstone genom skrivningar om innehållet i sponsringen i samarbetsavtalet mellan licenshavaren och den som sponsras. Licenshavaren ansvarar för att se till att en uttrycklig skrivning görs i samarbetsavtalet om ett krav på att licenshavarens penningspel, namn eller logotyp inte i sponsringen får föras fram i produkter eller tjänster särskilt är avsedda för personer under 18 år. Bestämmelserna om egenkontroll enligt den föreslagna 35 § i penningspelslagen ålägger licenshavarna att göra upp en skriftlig plan för egenkontroll för att säkerställa lagligheten i sin verksamhet och att följa planen. Skrivningarna om sponsring i planen för egenkontroll förutsätter för sin del också att licenshavarna följer huruvida de förpliktelser som skrivits in i samarbetsavtalet uppfylls i den sponsrade personens eller juridiska personens verksamhet.
Syftet med 4 mom. är att förhindra att unga personer blir föremål för reklam via personer som de beundrar och följer. Under den gällande lagen har problem med olaglig marknadsföring i sociala medier orsakats av offentliga personer som marknadsför penningspel och vars anhängare till en stor del är minderåriga personer. Denna bestämmelse ska göra det möjligt att ingripa i olaglig marknadsföring av det här slaget. Avtal om sponsring ska kunna ingås med myndiga personer och i fråga om evenemang, tävlingar, serier eller därmed jämförbara evenemang för myndiga personer.
Syftet med 5 mom. är att precisera förbudet mot marknadsföring som riktas till minderåriga. Sponsring får endast inriktas på produkter eller tjänster som är avsedda att användas av myndiga personer.
5 kap. Tillsyn.
57 §.Tillsynsmyndighet
. I paragrafen förslås bestämmelser om den behöriga tillsynsmyndigheten och dess uppgifter. Enligt 1 mom. är Tillstånds- och tillsynsverket tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten har också till uppgift att bevilja de licenser som avses i 5–7 §. Polisstyrelsen svarar för licensverksamheten temporärt under övergångsperioden 2026 till den del den nya penningspelslagen ska tillämpas i fråga om ansökan om licenser.
Enligt 2 mom. ska penningspelsverksamheten övervakas för att skadeverkningarna av penningspel ska kunna förebyggas och minskas, för att spelarnas rättsskydd ska kunna garanteras och för att missbruk och brott ska kunna förhindras. Myndigheten ska övervaka att penningspelslagen samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas vid anordnandet och marknadsföringen av penningspel. Dessutom ska tillsynsmyndigheten på eget initiativ följa att villkoren i licenshavarnas licenser och villkoren för att vara verksam som företrädare uppfylls under licenshavarnas licensperiod. Tillsynsmyndigheten kan i synnerhet för att åstadkomma en effektiv tillsyn över marknadsföringen aktivt följa öppna informationskällor, inklusive publiceringar i sociala medier, som förutsätter inloggning i ifrågavarande tjänster eller anslutning till öppna grupper på de sociala medierna i fråga.
Enligt 3 mom. övervakar tillsynsmyndighet också att innehavare av ensamrättslicens, innehavare av penningspelslicens och ombud iakttar de bestämmelser och föreskrifter om bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism som gäller dem. Den tillsynsuppgift som i penningspelslagen föreskrivs för tillsynsmyndigheten gäller både licenshavare och de näringsidkare och sammanslutningar som sköter försäljning av licenshavarnas penningspel, om licenshavaren har gett en sådan annan näringsidkare eller sammanslutning i uppgift att identifiera kunden och verifiera kundens identitet (ombud). Penningspelslagen tillämpas i sin helhet på licenshavare och de kan inte undfly sina skyldigheter enligt lagen på den grunden att de använder ombud för att uppfylla skyldigheterna.
Enligt 4 mom. har tillsynsmyndigheten också till uppgift att följa utvecklingen på penningspelsmarknaden och årligen rapportera om den. Myndigheten ska till exempel rapportera de allmänna nyckeltalen för branschen, såsom antalet beviljade licenser och licenshavarnas spelmarginal, marknadsföringsåtgärder, påföljder som med stöd av lag ålagts licenshavare och andra aktörer samt andra motsvarande omständigheter som beskriver utvecklingen av penningspelsmarknaden. Myndighetens rapportering ska särskilt baseras på de uppgifter på en allmän nivå som samlats in inom ramen för tillsynsåtgärderna och på uppgifter som erhållits från licenshavarna i enlighet med de lagstadgade rapporteringsskyldigheterna, som kan utnyttjas vid produktionen av väsentliga nyckeltal på penningspelsmarknaden. Uppgiften förutsätter således inte att licenshavaren utnyttjar detaljerade uppgifter som erhållits för licens- och tillsynsverksamheten, såsom uppgifter om spel och speltransaktioner.
58 §. Licens- och tillsynsregister
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om ett licens- och tillsynsregister som förs av tillsynsmyndigheten och om att tillsynsmyndigheten är personuppgiftsansvarig för registret. Enligt 1 mom. för tillsynsmyndigheten register över ansökningar om ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara, behandling av licenser, återkallande av licenser, de som ansöker om och får licens, anmälningar, anmälare, anordnande och marknadsföring av spel, spelare, spelspärrar, gränser för penningöverföring och förlust, ombud, kontrollåtgärder samt åtgärder som hänför sig till förbud, offentliga varningar, vitesförfarande, påföljdsavgifter och ordningsavgifter.
Den personuppgiftsansvariges behörighet att behandla personuppgifter i registret grundar sig på bestämmelserna om tillsynsmyndighetens behörighet. Syftet med behandlingen av de uppgifter som samlas in i registret är tillsynsmyndighetens licens- och tillsynsuppgifter enligt 57 § i lagen. Lagens 63 och 64 § innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter.
Med de anmälningar som nämns i 1 mom. avses i lagens 18 § avsedda anmälningar om väsentliga ändringar som gäller licenshavaren, dess verksamhet, ägande, ledning och ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Med anmälningar avses dessutom en i 60 § i lagen avsedd anmälan om väckande av åtal och en i 69 § avsedd revisors anmälan.
I 2 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att behandla personuppgifter i licens- och tillsynsregistret, om det är nödvändigt för att den ska kunna sköta tillsynsmyndighetens uppgifter enligt denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 7/2019 rd) konstaterat att behandlingen av personuppgifter alltid kräver en särskild bestämmelse om behörighet.
Den föreslagna lagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om de informationssystem som tillsynsmyndigheten använder och om de tekniska kraven på dessa. Lagstiftningen om personuppgifter ska inte innehålla bestämmelser om tekniska lösningar, utan regler och principer för behandling av personuppgifter som styr de tekniska lösningar som möjliggör och stöder behandlingen. Eftersom bestämmelsen om användningsändamålet i dataskyddsförordningen i vilket fall som helst är direkt tillämplig, skulle det utifrån perspektivet av behandling av uppgifter vara meningslöst att binda behandlingen av personuppgifter till en viss plattform.
I 99 § i den föreslagna lagen föreskrivs det särskilt om ett spelskaderegister med Institutet för hälsa och välfärd som personuppgiftsansvarig. I spelskaderegistret införs och behandlas delvis samma uppgifter som i licens- och tillsynsregistret. Eftersom det föreslagna licens- och tillsynsregistret inte är bundet till något särskilt tekniskt genomförande eller informationssystem, kan det tekniska genomförandet av licens- och tillsynsregistret och spelskaderegistret ske på flera olika sätt. Registeruppgifterna kan lagras i samma informationssystem, eller alternativt kan separata informationssystem byggas upp för de båda personuppgiftsansvariga.
Oberoende av det tekniska genomförandet av behandlingen av uppgifter ska den behandling av personuppgifter som äger rum i samband med registren ske i enlighet med regleringen om skydd av personuppgifter. Särskilt om uppgifterna i registret behandlas i samma informationssystem måste det säkerställas att principerna för behandling av personuppgifter enligt artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom artikel 5.1 b om principen om ändamålsbegränsning, uppfylls.
59 §.Förteckning över licenshavare
. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndighetens skyldighet att föra en förteckning över de fysiska och juridiska personer som har fått licens. Tillsynsmyndigheten ska ha förteckningen i ett allmänt datanät och den ska vara i maskinläsbar form. Förteckningen ska innehålla identifieringsuppgifter om licenshavarna som myndigheten fått i samband med ansökan om licens. I förteckningen ska åtminstone licenshavarens namn och FO-nummer offentliggöras. Syftet med bestämmelsen är att göra uppgifterna om giltiga licenser och innehavare av sådana samlat och lätt tillgängliga för allmänheten. Till exempel tillsynsmyndigheterna i Sverige och Danmark publicerar uppgifter om beviljade licenser på sina webbplatser.
60 §.Anmälan för väckande av åtal
. Enligt paragrafen ska tillsynsmyndigheten anmäla konstaterad lagstridig gärning eller försummelse till polisen för förundersökning. Tillsynsmyndigheten kan emellertid låta bli att göra anmälan om gärningen med tanke på omständigheterna kan betraktas som ringa och det inte måste anses att det allmänna intresset kräver att åtal väcks. Anmälan ska inte heller göras om tillsynsmyndigheten har inlett ett förfarande för påförande av påföljdsavgift i ärendet. Det är möjligt att inleda ett förfarande för påföljdssavgift för gärningen enligt 75 § 2 mom. 1 och 3 punkten i den föreslagna lagen eller alternativt att anmäla saken till polisen för förundersökning. Tillsynsmyndigheten ska när överträdelsen uppdagas överväga vilketdera förfarande den inleder. Eftersom påföljdsavgiften har karaktären av straff, får påföljdsavgift inte enligt 86 § i penningspelslagen påföras den som är misstänkt för samma överträdelse i en förundersökning, den i fråga om vilken det pågår åtalsprövning avseende samma överträdelse eller den som är svarande i domstol i ett brottmål som gäller samma överträdelse. Påföljdsavgift får inte heller påföras den som har dömts för samma överträdelse i ett brottmål. Tillsynsmyndigheten ska tillräckligt utreda de fakta som hänför sig till ärendet så att förundersökningen kan utföras utan stora svårigheter. Polisen kan också begära utredningar av tillsynsmyndigheten under förundersökningen.
61 §.Förbud för tillsynsmyndighetens personal att delta i penningspel
. Avsikten är att lagen ska begränsa tillsynsmyndighetens deltagande i penningspel. Enligt paragrafen får en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten inte delta i sådana penningspel vars övervakning ingår i tjänstemannens uppgifter, om tjänstemannen i sina tjänsteuppgifter kan ta del av sådant material om spelhändelser som denne kan utnyttja i sitt eget spelande. Beslutet om begränsning fattas av tillsynsmyndigheten. Det föreslagna bemyndigandet motsvarar det som anges i 43 § 3 mom. i den gällande lotterilagen. I 2 mom. anges dessutom som en noggrannare avgränsad bestämmelse ett förbud mot att spela på kasino för sådana tjänstemän vid tillsynsmyndigheten som övervakar penningspel som anordnas på kasino.
62 §.Utredningsskyldighet för tillsynsmyndighetens personal
. Syftet med den föreslagna penningspelslagen är att öppna en del av penningspelsmarknaden i riket för konkurrens. En betydande andel av penningspelsmarknaden förblir hos ett bolag som fått ensamrättslicens och som kontrolleras av staten, men antalet innehavare av penningspelslicens begränsas inte genom lagstiftning. Efter lagreformen kan det därför finnas upp till tiotals aktörer med penningspelslicens på den konkurrensutsatta marknaden. I paragrafen föreskrivs det för den som utnämns till en tjänst vid tillsynsmyndigheten om en anmälningsskyldighet som säkerställer myndighetens och dess tjänstemäns oberoende. En tjänsteman vid tillsynsmyndigheten ska i sitt uppdrag vara oberoende av den som ansöker om licens, tillsynsobjektet och dess ekonomiska verksamhet. Paragrafen kompletterar lagstiftningen om jäv för en tjänsteman enligt förvaltningslagen för varje verksamhetsområde och tar hänsyn till de bestämmelser i grundlagen, statstjänstemannalagen (750/1994) och diskrimineringslagen (1325/2014) som gäller utnämningen till en tjänst och förordnandet till en uppgift.
Avsikten är att bestämmelserna i den förslagna paragrafen i den nya verksamhetsmiljön i fråga om de rättsprinciper inom förvaltningen som är bindande för myndighetsverksamheten ska säkerställa i synnerhet att principerna om likabehandling och ändamålsbundenhet följs och bidra till strävandena att effektivt förebygga missbruk av sekretessbelagd information såsom företagshemligheter. Syftet med den föreslagna regleringen är också att i förväg skydda de tjänstemän som utför licens- och tillsynsuppgifter mot otillbörlig påverkan och att minska antalet jävssituationer i myndigheternas arbete.
Bestämmelser om de allmänna utnämningsgrunderna finns i grundlagen. Enligt 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen är särbehandling inte diskriminering, om behandlingen föranleds av lag och annars har ett godtagbart syfte och medlen för att uppnå detta syfte är proportionerliga. Enligt 12 § i samma lag är särbehandling berättigad i offentligrättsliga anställningar och i anställningssituationer, om särbehandlingen föranleds av verkliga och avgörande krav som gäller arbetsuppgifternas art och utförande och särbehandlingen är proportionerlig för att ett legitimt syfte ska uppnås.
I 1 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de uppgifter som den som utnämns till en tjänst ska lämna i form av en utredning. De uppgifter som ska lämnas gäller för den som ska utnämnas till tjänsten ägande i företag som bedriver penningspelsverksamhet, saldot på penningspelsbolags spelkonton, vinster som penningspelsbolag betalat och uttag från spelkonton under de senaste tolv månaderna, bisysslor i anslutning till penningspelsverksamhet samt andra bindningar som kan vara av betydelse med tanke på licens- och tillsynsuppgifterna. Med bisyssla avses en tjänst samt avlönat arbete eller avlönat uppdrag som tjänstemannen har rätt att avsäga sig samt yrke, näring och affärsrörelse.
Syftet med den föreslagna paragrafen är framför allt att i praktiken säkerställa myndighetens skyldighet enligt 8 c § 1 mom. i statstjänstemannalagen att se till att den som utnämns eller förordnas till en uppgift inte har bindningar som äventyrar en ändamålsenlig skötsel av de uppgifter som hör till tjänsten och att han eller hon även i andra avseenden har förutsättningar att sköta sina uppgifter oberoende och även i övrigt på ett tillförlitligt sätt. Enligt 6 c § i statstjänstemannalagen ska den som söker en tjänst foga behövliga utredningar till ansökan. En tjänsteman får inte på grund av en bisyssla bli jävig i sitt uppdrag i enlighet med 18 § i statstjänstemannalagen, och bisysslan får inte äventyra förtroendet för opartiskheten vid skötseln av uppgiften eller heller i övrigt hindra att uppgiften sköts på behörigt sätt eller som konkurrerande verksamhet uppenbart skada arbetsgivaren. Enligt 8 c § i statstjänstemannalagen ska myndigheten vid bedömningen av en person vid utnämningsprövningen beakta arten av den tjänst eller uppgift som ska besättas.
Enligt 2 mom. ska regleringen i 1 mom. tillämpas också på sådana tjänstemän som har tillgång till en sekretessbelagd uppgift om den som ansöker om eller innehar ensamrättslicens, den som ansöker om eller innehar penningspelslicens, eller om dessas ombud, som gäller påföljdsärenden enligt denna lag samt på sådana tjänstemän som har tillgång till system för datateknisk övervakning av penningspelen. Med påföljdsärenden avses till exempel beslut om förbud, ordnings- och påföljdsavgifter samt indragning av licenser. I 3 mom. föreslås bestämmelser om tillämpning av utredningsskyldigheten på en person som utnämns till tjänsteförhållande för att sköta uppgifter som avses i 1 eller 2 mom. I 4 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten för personer som avses i 1–3 mom. att meddela väsentliga ändringar i de uppgifter som avses i 1 mom. och att rätta till brister i uppgifterna.
Den föreslagna regleringen kränker inte rätten till egendom eller privatlivet för den som utnämns till tjänsten och begränsar inte oproportionerligt hans eller hennes frihet att utöva annan näring utanför sina tjänsteåligganden.
I 5 mom. införs dock ett förbud för tjänstemän som sköter licens- och tillsynsuppgifter enligt den föreslagna lagen att förvärva aktier eller derivat i bolag som drivs av licenshavare och andra penningspelsbolag. Förbudet gäller också fondföretag vars syfte är att investera över 50 procent av fondens tillgångar i aktier i penningspelsbolag. De uppgifter som ska lämnas är framför allt av betydelse för myndighetens bedömning av förutsättningarna för att den som utnämns ska kunna utföra uppgifterna i den tjänst som tillsätts.
Enligt 8 a § i statstjänstemannalagen ska uppgifter om en persons ekonomiska ställning som har getts en myndighet hemlighållas.
63 §.Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter av licenssökanden och licenshavaren
. Tillsynsmyndigheten ska ha omfattande rätt att få information från tillsynsobjekten för att tillsynen ska vara effektiv och omfattande. Marknadsaktörer som innehar ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens ska kunna övervakas effektivt för att det i regeringsprogrammet angivna målet att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel ska kunna uppfyllas. Effektiv tillsyn är också ett första steg mot bättre kanaliseringsförmåga i spelsystemet. Tillsynsmyndighetens rätt att få information om marknadsaktörerna är en nyckelfaktor när det gäller att organisera effektiv tillsyn. Utöver tillsynsuppgiften är myndighetens omfattande rätt att få uppgifter nödvändig också för att det ska kunna säkerställas att myndigheten får de uppgifter som krävs för beviljande av licens.
Enligt den föreslagna paragrafen har tillsynsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av licenshavaren få de uppgifter som uttömmande förtecknas i bestämmelsen och som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina licens- och tillsynsuppgifter enligt denna lag och för statistikföringen av penningspelsverksamheten. Rätten att få uppgifter begränsas i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis till uppgifter som förtecknas uttömmande i lagen och som behövs för utförandet av tillsynsuppgiften och uppföljningen och rapporteringen av spelmarknaden. Rätten att få uppgifter gäller innehavare av ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara. Tillsynsmyndighetens tillsyns- och rapporteringsuppgifter är nära förbundna med varandra.
Uppgifter som behövs för skötsel av myndighetens licens- och tillsynsuppgifter är för det första uppgifter som behövs för att ensamrättslicens, penningspelslicens och licens för spelprogramvara ska kunna beviljas. Det är fråga om sådana uppgifter som avses i 11 § i den föreslagna lagen. Efter att licensen beviljas ska myndigheten övervaka uppfyllelsen av förutsättningarna för licenserna och för detta ändamål kan tillsynsmyndigheten på nytt begära de uppgifter av licenshavaren som behövs för beviljande av licensen. Rätten att få uppgifter gäller också de uppgifter som behövs då tillsynsavgiften bestäms och de penningöverförings- och förlustgränser som spelaren ställer. Myndigheten ska också få kännedom om spelspärrar, spelevenemang och transaktionerna på spelkonton vid penningspel. Bestämmelser om leverans av uppgifter om spelhändelser och spelkontotransaktioner till tillsynsmyndigheten via gränssnittet till tillsynsmyndighetens tillsynssystem finns i den föreslagna 45 §.
För skötseln av tillsynsuppgifterna krävs också att myndigheten får information om marknadsföringen av penningspel och anordnandet av penningspel liksom identifieringsuppgifter om registrerade spelare. I praktiken avser uppgifterna om en registrerad spelare kundregisteruppgifter som en innehavare av en ensamrättslicens och en innehavare av penningspelslicens besitter. Behövliga uppgifter om marknadsföringen är till exempel sådana uppgifter om licenshavarens marknadsföring under det föregående året som avses i 68 § om rapporteringsskyldighet. De behövliga uppgifterna om anordnandet av penningspel innehåller i sin tur åtminstone uppgifter enligt samma 68 § om utvecklingen av spelverksamheten och om de åtgärder som licenshavaren har vidtagit för att förebygga de ekonomiska, sociala och hälsomässiga olägenheter som spelandet orsakar. De behövliga uppgifterna om anordnandet innehåller också de uppgifter om den föreskrivna planen för omsorgsplikt och egenkontroll som föreskrivs i den föreslagna 35 §. För skötseln av tillsynsuppgifterna krävs också uppgifter från licenshavarna om spelkonsumtionen på produktnivå, regionalt, per kanal och försäljningsställe samt uppgifter om placeringen av försäljningsställen och penningspelautomater. Uppgifterna om regional spelkonsumtion grundar sig på uppgifter om spelarnas bostadsort. De ovannämnda uppgifter kan också innefatta personuppgifter, såsom spelarnas personbeteckningar.
64 §.Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter av myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. En effektiv tillsyn över penningspelsverksamheten samt förebyggande och utredning av missbruk förutsätter samarbete mellan myndigheterna. Därför föreslås det att tillsynsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna har rätt att avgiftsfritt av en annan myndighet och av en annan aktör som sköter offentliga förvaltningsuppgifter få sådana uppgifter som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma förutsättningarna för beviljande av licens och ha tillsyn över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs. Uppgifterna kan innehålla personuppgifter.
Till exempel polis-, straffregister-, utsöknings-, skatte- och befolkningsregistermyndigheterna är sådana myndigheter som berörs av tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter. Uppgifter som Skatteförvaltningen ska lämna ut är till exempel uppgifter om att sökanden har eller har haft försummelser i skötseln av sina skatterelaterade skyldigheter. Erhållande av uppgifter om skötseln av skyldigheter som är relaterade till pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring förutsätter att det i paragrafen anges att tillsynsmyndigheten har rätt att få uppgifter också av andra som sköter offentliga uppgifter. Uppgifter som erhållits av en annan myndighet eller av en annan aktör som sköter en offentlig förvaltningsuppgift omfattas av samma tystnadsplikt som sådana uppgifter som tillsynsmyndigheten har fått vid utförandet av uppgifter som avses i penningspelslagen.
65 §.Tillsynsmyndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter
. Med stöd av 26 § 1 mom. 1 punkten i offentlighetslagen kan en myndighet ur en sekretessbelagd myndighetshandling lämna ut uppgifter om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter. I 65 § i penningspelslagen föreslås bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att trots sekretessbestämmelserna på begäran och även på eget initiativ lämna ut uppgifter till en annan myndighet i två olika situationer. Enligt punkt 1 i den föreslagna paragrafen får tillsynsmyndigheten lämna ut uppgifter som tillsynsmyndigheten har erhållit vid skötseln av sina licens- och tillsynsuppgifter till en annan myndighet, om utlämnandet av uppgifterna är nödvändigt för att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sina licens- och tillsynsuppgifter. En sådan situation kan uppstå till exempel i samband med anmälan om väckande av åtal som det föreslås bestämmelser om i 60 §.
Enligt 2 mom. är det möjligt att lämna ut uppgifter på begäran och på eget initiativ om de uppgifter som tillsynsmyndigheten erhållit vid skötseln av licens- och tillsynsuppgifter är nödvändiga för skötseln av en uppgift som föreskrivits för den andra myndigheten. Uppgifter om licenshavarens verksamhet, om licenshavaren eller dess ägare och ledning som tillsynsmyndigheten fått kännedom om kan också vara nödvändiga för skötseln av andra myndigheters uppgifter. En allmän förutsättning för beviljande av licens är inte att sökanden har registrerats i Skatteförvaltningens register. Till denna del är det tillräckligt att Skatteförvaltningen får kännedom om att licens beviljats och att informationsutbytet mellan Skatteförvaltningen och tillsynsmyndigheten fungerar. Skatteförvaltningen behöver av tillsynsmyndigheten få de uppgifter som behövs för skattekontrollen, till exempel månatligen.
66 §.Rätt att få uppgifter ur bötes- och straffregistret
. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter ur bötes- och straffregistret. För att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma tillförlitligheten och lämpligheten hos betydande ägare och ledning av fysiska och juridiska personer som är sökande samt företrädare för licenshavaren, måste tillsynsmyndigheten i enlighet med den föreslagna 10 § ha rätt att för detta ändamål få behövliga uppgifter ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Uppgifter ur straffregistret kan för utredning av en licenssökandes tillförlitlighet och lämplighet lämnas ut med stöd av 4 a § i straffregisterlagen (770/1993).
67 §.Granskningsrätt
. I paragrafen föreslås bestämmelser om att tillsynsmyndigheten har rätt att utföra inspektioner för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas. Myndigheten kan granska de lokaler som innehavaren av ensamrättslicens, innehavaren av penningspelslicens och innehavaren av licens för spelprogramvara förfogar över och deras informationssystem och verksamhet, om granskning är nödvändig för att tillsynsuppgiften ska kunna utföras. Det föreslås inte att inspektionsrätten utsträcks till att gälla utrymme som omfattas av hemfriden, det vill säga till att gälla utrymme som används för boende av permanent natur.
Tillsynsmyndigheten kan begära handräckning av polisen för att genomföra en inspektion, till exempel i en situation där tillsynsmyndigheten hindras från att utföra ett tjänsteuppdrag. I 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) föreskrivs det om handräckning av polisen, om polisens beslutsfattande i samband med handräckning och om den avgift som tas ut för handräckningen. Enligt 1 mom. i den paragrafen ska polisen på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning.
68 §.Rapporteringsskyldighet för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens
. I paragrafen föreslås det bestämmelser om skyldigheten för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens att lämna in rapport till tillsynsmyndigheten. En del av utredningarna och handlingarna ska också lämnas till de ministerier som nämns i paragrafen.
Rapporteringsskyldigheten är en central del av tillsynen i efterhand över licenshavarnas verksamhet. Kravet på att utredningarna och handlingarna rapporteras gör det möjligt för myndigheten att följa anordnandet och marknadsföringen av penningspel i riket och att bedöma om det finns förutsättningar för beviljande av licens. De utredningar och handlingar som avses i paragrafen är också nödvändiga med tanke på den uppföljnings- och rapporteringsuppgift gällande penningspelsmarknaden som enligt förslaget ska föreskrivas för tillsynsmyndigheten i 57 §.
Skyldigheten att rapportera årligen täcker enligt den föreslagna 1 mom. 1–5 punkten verksamhetsplanen för det följande året, budgeten för det följande året, bokslutsböckerna för det föregående året, en utredning över marknadsföringen under det föregående året samt en utredning över utvecklingen av spelverksamheten under det föregående året. Den gällande lotterilagen innehåller motsvarande bestämmelser.
I den verksamhetsplan som avses i 1 mom. 1 punkten ska licenshavaren beskriva sina planer för verksamheten under det kommande året. Verksamhetsplanen ska innehålla de centrala planerna gällande licenshavarens verksamhet, såsom ändringar gällande företagsarrangemang, marknadsföringsplaner, ändringar gällande penningspelsutbudet och ändringar i ombudsverksamheten. Eftersom de planerade åtgärderna kan ändra över tid är det möjligt att de åtgärder som beskrivs i verksamhetsplanen i någon mån skiljer sig från de genomförda åtgärder som beskrivs i samband med rapporteringen under det följande året.
Dessutom innefattar rapporteringsskyldigheten enligt 1 mom. 6 punkten lämnande av den plan för egenkontroll som avses i 35 §. Planen innehåller också de insatser som licenshavaren gjort för att genomföra omsorgsplikten enligt 34 §. Licenshavaren ska årligen rapportera de åtgärder den som en del av sin omsorgsplikt har vidtagit för att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel. Det är fråga om uppgifter till exempel om hur innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens har utnyttjat spel- och spelardata och hurdana åtgärder de på basis av bedömningen har vidtagit. Licenshavarna ska rapportera åtminstone om kontakter till spelare, spelspärrar som spelarna har ställt för bolagets spel och spelspärrar som bolaget har ställt för spelarna. Vid den årliga rapporteringen till tillsynsmyndigheten rapporteras på en allmännare nivå om åtgärder som vidtagits för förebyggande och minskande av skadeverkningarna, såsom till exempel om mängden av och formerna för kontakter till spelarna samt om utvecklingen av olika spelspärrar. Till myndigheten rapporteras alltså inte på nivån av enskilda spelare.
Enligt 7 punkten i momentet ska innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens också årligen lämna en utredning om oregelbunden eller tvivelaktig vadhållning vid licenshavarens vadhållningsobjekt, om misstänkta eller konstaterade fall av tävlingsmanipulation samt om åtgärder för att bekämpa tävlingsmanipulation. Rapporteringsskyldigheten är också kopplad till den skyldighet att ha förfaranden för att upptäcka och förhindra oegentligheter som särskilt i 48 § föreskrivs för licenshavare.
Myndigheten kan enligt 2 mom. meddela närmare föreskrifter om tidsfristerna för inlämnande av utredningarna och om utredningarnas innehåll. Föreskrifterna kan behövas med tanke på förenhetligande av utredningarna samt för säkerställande av att tillsynsmyndigheten får de uppgifter och utredningar den behöver för att utföra sina uppföljnings- och rapporteringsuppgifter inom ramen för en lämplig tidsplan.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska de handlingar som avses i 1 mom. lämnas också till inrikesministeriet, eftersom inrikesministeriet ansvarar för beredningen av lagstiftningen om penninginsamling och av penningspelspolitiken. Karaktären av inrikesministeriets uppgifter förutsätter att ministeriet får de här handlingarna, exempelvis avseende hur licenshavarna har anordnat och marknadsfört penningspel samt vilka åtgärder de har vidtagit för att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel. De handlingar som nämns i 1 mom. ska lämnas också till social- och hälsovårdsministeriet. Uppföljning, forskning och bedömning samt utveckling av förebyggandet av skadeverkningar av penningspel och relaterad behandling hör också i fortsättningen till social- och hälsovårdsministeriet. Till exempel med hjälp av de verksamhetsplaner som avses i den föreslagna 1 mom. 1 punkten och de utredningar som avses i 6 punkten kan ministeriet bedöma och följa upp skadeverkningarna av penningspel och hur förebyggandet av dessa kan utvecklas. I 4 mom. föreslås bestämmelser om att förena rapporteringsskyldigheten med vite.
För försummelse av rapporteringsskyldigheten enligt paragrafen kan med stöd av 80 § påföras ordningsavgift.
69 §. Revisorns anmälningsskyldighet
. Som en tillsynsmetod som är ny i förhållande till den gällande lotterilagen föreslås det i lagen bestämmelser om revisorns anmälningsskyldighet. I svensk spellagstiftning och till exempel i lagen om Finansinspektionen (878/2008) finns motsvarande bestämmelser. Enligt 1 mom. ska en licenshavares revisor utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om sådana omständigheter eller beslut i fråga om licenshavaren som han eller hon i sitt uppdrag har fått kännedom om och som exempelvis kan anses väsentligt strida mot bestämmelserna om förutsättningarna för beviljande av licens eller om anordnandet eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller äventyra den fortsatta verksamheten för licenshavaren. Enligt 2 mom. gäller samma anmälningsskyldighet om revisorn får kännedom om sådana omständigheter eller beslut i fråga om ett företag som hör till samma grupp eller koncern som licenshavaren eller i ett företag med betydande bindningar till licenshavaren.
6 kap. Tillsynsavgift.
70 §.Tillsynsavgift
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om tillsynsavgift som tas ut av innehavare av ensamrättslicens, innehavare av penningspelslicens och innehavare av licens för spelprogramvara. Det handlar om en avgift av skattenatur, som inte är baserad på kostnader som uppkommer direkt av tillsynsverksamheten. Bakgrunden till bestämmelserna är tanken om att stora tillsynsobjekt genom sin avgiftsandel betalar mer för tillsynskostnader och den infrastruktur som behövs i tillsynsarbetet än mindre tillsynsobjekt. En liknande tillsynsavgift av skattenatur tas ut av dem som övervakas av Finansinspektionen. Enligt 1 mom. bestäms tillsynsavgiften för varje kalenderår som en fast avgift i euro. Enligt uppskattning uppgår beloppet av de tillsynsavgifter som tillsynsmyndigheten tar in till högst 10 miljoner euro. Beloppet av tillsynsavgifterna har räknats ut med hjälp av en uppskattning att i genomsnitt 40 anordnare av penningspel i olika storleksklasser söker sig till licenssystemet. I det högsta belopp som kan tas in i form av tillsynsavgifter har man beaktat tillsynsmyndighetens resursfördelning i fråga om tillsynen på medellång sikt och man har försökt säkerställa effektiv tillsyn också i framtiden. Tillsynsmyndigheten tar årligen in tillsynsavgifter endast till ett belopp som motsvarar de budgeterade utgifterna för det innevarande året.
I 2 mom. finns bestämmelser om tillsynsavgift som tas ut av innehavare av ensamrättslicens. Båda penningspelsverksamheterna som bedrivs med stöd av en ensamrättslicens och de former för anordnande av penningspel som omfattas av licenserna samt tillsynen över dem avviker i någon mån till sin karaktär från varandra, varför det tas ut separata tillsynsavgifter till olika belopp för licenser som beviljas för ensamrättsverksamhet. I fråga om licenser som beviljats för fysiska penningspelautomater och anordnande av fysiska kasinospel ska tillsynsavgiften vara högre, eftersom de tillsynsåtgärder som krävs för sådan verksamhet skiljer sig från annan penningspelsverksamhet som bedrivs med ensamrätt.
I 3 mom. finns bestämmelser om tillsynsavgift som bestäms för innehavare av penningspelslicens. Tillsynsavgiftens belopp ska enligt förslaget vara graderat enligt spelöverskottet. Med spelöverskott avses enligt 4 mom. skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av penninginsatserna i de penningspel som anordnats med stöd av penningspelslicens enligt penningspelslagen och de vinster som utbetalats till spelarna. Den minsta tillsynsavgiften på 4 000 euro gäller penningspelsverksamhet med ett spelöverskott som är mindre än 100 000 euro. För en penningspelslicens kan tillsynsavgiften uppgå till högst 434 000 euro. Den tillsynsavgiften tas ut om spelöverskottet är 50 miljoner euro eller mer. Licenshavaren är enligt 71 § 4 mom. skyldig att för bestämmande av tillsynsavgiften lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om spelöverskottet som ligger till grund för tillsynsavgiften.
I 5 mom. finns bestämmelser om grunderna för bestämmande av tillsynsavgift i de fall då licenshavaren inte har haft penningspelslicens året innan. Detta innebär i praktiken alla de innehavare av penningspelslicens som inleder licensbelagd penningspelsverksamhet för första gången. Tillsynsavgiftens belopp för det första året består av två separata delposter. Den första delposten består av en så kallad grundavgift, som är densamma för alla innehavare av penningspelslicens. Tillsynsmyndigheten ska bestämma storleken på den andra delposten av tillsynsavgiften för det första verksamhetsåret på basis av det faktiska spelöverskott som framgår av licenshavarens fastställda bokslut. Om tillsynsavgiften för det första året underskrider den tillsynsavgift som räknats ut baserat på licenshavarens faktiska spelöverskott, ska licenshavaren betala skillnaden i samband med nästa års tillsynsavgift. Om tillsynsavgiften för det första året är större än den uträknade tillsynsavgiften, ska myndigheten betala tillbaka skillnaden till licenshavaren. Skillnaden kan beaktas genom att dra bort eller lägga till skillnaden på licenshavarens uträknade tillsynsavgift för det följande året, om licenshavarens licens är giltig längre än ett år.
I 6 mom. finns bestämmelser om tillsynsavgift som tas ut av innehavare av licens för spelprogramvara och den är densamma för alla innehavare av en licens för spelprogramvara. Enligt 7 mom. tas en separat tillsynsavgift ut för varje licens, om licenshavaren har fler än en licens.
71 §.Bestämmande av tillsynsavgiften
. Tillsynsmyndigheten ska enligt det föreslagna 1 mom. bestämma den tillsynsavgift som ska betalas. I sitt beslut bestämmer tillsynsmyndigheten förfallodagen för avgiften, som kan vara tidigast den sista juni under debiteringsåret. Avgiften kan betalas i flera poster, om tillsynsmyndigheten så beslutar. Avgiftsbeslutet ska sändas till den betalningsskyldige senast 30 dagar före förfallodagen. Uppgiften om tillsynsavgiftens belopp är offentlig i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
Om avgiftsskyldigheten börjar under kalenderåret, det vill säga att licensen börjar gälla under året, bestäms tillsynsavgiften enligt det föreslagna 2 mom. enligt antalet kalendermånader under vilka licensen är i kraft.
I 3 mom. finns bestämmelser om bestämmande av tillsynsavgift, om avgiftsskyldigheten upphör under kalenderåret. Av tillsynsavgiften återbetalas på licenshavarens ansökan så många tolftedelar som det ingår fulla kalendermånader i tiden mellan det att avgiftsskyldigheten upphör och kalenderårets slut.
En innehavare av penningspelslicens ska enligt 4 mom. för bestämmande av tillsynsuppgiften lämna tillsynsmyndigheten uppgifter om spelöverskottet för det föregående kalenderåret för den tid som penningspelslicensen varit i kraft. Uppgifterna ska lämnas senast i slutet av februari det år som följer efter att spelöverskottet realiserats. Syftet är att tillsynsmyndigheten ska ha tillgång till uppgifterna i tillräckligt god tid för att avgiften ska kunna bestämmas i enlighet med denna paragraf. Myndigheten kontrollerar senare det faktiska spelöverskottet, som ligger till grund för tillsynsavgiftens storlek, i licenshavarens senast fastställda bokslut, när licenshavaren lämnar detta i enlighet med den rapporteringsskyldighet som föreslås i 68 §.
Enligt det föreslagna 5 mom. får tillsynsmyndigheten förena skyldigheten att lämna uppgifter med vite. I 6 mom. finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenhet att meddela närmare föreskrifter om betalningsförfarandet, om betalning av avgiften i flera än en post och om hur de uppgifter som behövs för bestämmande av tillsynsavgiften ska lämnas.
72 §.Bestämmande av tillsynsavgiften genom uppskattning
. I det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att bestämma tillsynsavgift genom uppskattning, om licenshavaren inte i enlighet med 71 § 4 mom. lämnat de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för bestämmandet av tillsynsavgiften eller om uppgifterna är uppenbart felaktiga eller bristfälliga för bestämmandet av tillsynsavgiften.
Enligt 2 mom. ska myndigheten vid uppskattningen av avgiftens belopp beakta licenshavarens storlek och marknadsställning, de uppgifter som licenshavaren har meddelat under tidigare år, jämförelseuppgifter om andra licenshavare som bedriver motsvarande verksamhet samt andra med dessa jämförbara omständigheter som inverkar på grunden för bestämmande av avgiften. Tillsynsmyndigheten ska försöka uppskatta avgiftsgrunden på ett sådant sätt att den motsvarar verkligheten.
Enligt 3 mom. ska tillsynsmyndigheten sända en uppmaning till den betalningsskyldige att lämna de uppgifter som behövs vid äventyr att avgiften påförs genom en uppskattning, om inte uppgifterna lämnas inom en av tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid. Uppmaningen ska innehålla uppgift om beloppet av den uppskattade tillsynsavgiften.
Enligt 4 mom. kan tillsynsmyndigheten rätta debiteringen genom uppskattning inom ett år från ingången av kalenderåret efter debiteringen genom uppskattning. Tillsynsmyndigheten får göra en rättelse på eget initiativ. Tillsynsmyndigheten får göra en rättelse till fördel för den som omfattas av tillsynsskyldigheten, om tillsynsavgiften på grund av felet har påförts till ett för stort belopp. Myndigheten kan göra en rättelse till nackdel för licenshavaren, om tillsynsavgiften på grund av felet helt eller delvis inte har påförts. I praktiken begränsas rättelserna dock till korrigering av tydliga eller uppenbara fel. Rättelsen kan gälla sak-, skriv- och räknefel och andra fel i beslutet om tillsynsavgift. Som fel anses också en situation då tillsynsavgiften har grundat sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller där det i ärendet har framkommit sådan ny utredning som i betydande grad kunde ha inverkat på avgörandet av ärendet. En rättelse ska göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter debiteringen genom uppskattning. Syftet med bestämmelsen om rättelse är att möjliggöra att en korrekt tillsynsavgift påförs i situationer då ett fel upptäcks efter det att tillsynsavgiften påförts. Myndigheten kan tillämpa bestämmelsen bland annat om den har fått kännedom om någon ny information som väsentligt skulle ha påverkat bestämmandet av tillsynsavgiften. En sådan viktig uppgift kan till exempel vara ett senare fastställt bokslut.
73 §.Sänkning av tillsynsavgiften
. I 1 mom. föreslås bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att som tillsynsavgifter och andra intäkter ta ut sammanlagt ett belopp som täcker de i tillsynsmyndighetens budget fastställda kostnaderna för tillsynen över penningspelsverksamheten. Till andra intäkter räknas överskottet eller underskottet av tillsynsavgifterna från tidigare år.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att ta ut överskott, det vill säga högre tillsynsavgifter och andra intäkter än den gräns som anges i 1 mom. Det insamlade överskottet får dock högst uppgå till ett belopp som motsvarar fem procent av de kostnader som fastställts i tillsynsmyndigheten budget. I detta fall handlar det om en så kallad buffertpost. I momentet konstateras också att överskott endast får samlas in för att täcka ett eventuellt underskott, det vill säga i en situation där det belopp som samlas in i form av tillsynsavgifter och andra intäkter understiger det belopp som anges i 1 mom.
I 3 mom. finns bestämmelser om att tillsynsavgiften får tas ut till nedsatt belopp, om det är sannolikt att det insamlade överskott som nämns i 2 mom. kommer att överstiga fem procent av de kostnader som fastställts i tillsynsmyndighetens budget. Sänkningen gäller innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens i fråga om de avgifter som föreslås för dem i 70 §. När sänkningen beräknas ska som ökning av intäkterna också beaktas under tidigare kalenderår uppkomna överskott och som minskning av intäkterna under tidigare kalenderår uppkomna underskott. Sänkningen kommer inte att gälla den tillsynsavgift som tas ut för licenser för spelprogramvara, som har ett fast pris och till sitt belopp är betydligt lägre än de övriga tillsynsavgifterna.
74 §.Dröjsmålsränta på tillsynsavgiften och indrivning av avgiften i utsökningsväg
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om dröjsmålsränta på tillsynsavgiften och indrivning av avgiften i utsökningsväg. Enligt 1 mom. ska dröjsmålsränta betalas enligt 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982), om tillsynsavgiften inte betalas senast på förfallodagen. I 2 mom. föreskrivs det om indrivning av tillsynsavgiften i utsökningsväg. Enligt förslaget är tillsynsavgifter jämte ränta direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av tillsynsavgifter finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
7 kap. Förbjudande av penningspelsverksamhet och penningspelsmarknadsföring.
75 §.Förbud mot penningspelsverksamhet
. Det föreslås att det till lagen fogas förbud som gäller penningspelsverksamhet. Förbuden motsvarar i huvudsak till sitt innehåll de förbud som anges i 62 § i den gällande lotterilagen. Till den föreslagna paragrafen fogas en förteckning över förbud som gäller anordnande av penningspel. De gärningar som avses i paragrafen uppfyller i fråga om 1 mom. brottsrekvisitet för lotteribrott i strafflagen och i fråga om 2 mom. brottsrekvisitet för penningspelsbrott i samma lag.
Enligt 1 mom. ska det vara förbjudet att anordna penningspel på andra sätt än de som avses i 3 § 3–15 punkten. I 3 § definieras uttömmande formerna för anordnande av penningspel och det ska inte vara tillåtet att anordna penningspel på något annat sätt.
Enligt 2 mom. ska det vara förbjudet att anordna penningspel utan sådan licens som förutsätts i lagen, att sälja, förmedla eller till riket rikta marknadsföring av penningspel utan sådan licens som förutsätts i lagen samt att sälja, förmedla eller marknadsföra penningspel till utlandet, om det inte är tillåtet enligt lagstiftningen i den stat eller region till vilken penningspel säljs, förmedlas eller marknadsförs. Dessutom förbjuds i paragrafen att utan tillstånd av licenshavaren sälja eller förmedla penningspel, ta emot spelinsatser eller förmedla vinster samt att upplåta utrymmen för penningspelautomater och kasinospel vars tillhandahållande sker utan sådan licens som föreskrivs i lagen.
Vad som i paragrafen föreskrivs om penningspel tillämpas enligt 3 mom. också på spel i vilka man kan delta med kryptotillgångar eller vinna kryptotillgångar. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt att vid behov till exempel med stöd av paragrafen förbjuda marknadsföring av kryptokasinoverksamhet som sker i riket eller är riktad till riket. Användningen av kryptotillgångar tillåts alltså inte i penningspelande. Bedömningen är att spel med kryptotillgångar är förknippat med en förhöjd risk för penningtvätt och spel med kryptotillgångar kan också anses vara problematiskt med tanke på garanterandet av konsumentskyddet och penningspelsspelarnas rättssäkerhet. Utvecklandet av bestämmelserna om kryptotillgångar, risken för penningtvätt i anslutning till kryptotillgångsmarknaden och frågor kring konsumenternas rättsskydd bedöms närmare i avsnitt 4.3.3.3 och 5.1.12.
I 4 mom. finns en motsvarande bestämmelse till 62 § 5 mom. i lotterilagen, enligt vilken som penningspel som anordnas utomlands inte betraktas penningspel i vilkas anordnande en licenshavare deltar. Sådana penningspel som avses i momentet är penningspel som anordnas i samarbete mellan internationella penningspelsbolag. Penningspelsdragningen kan till exempel ske utomlands. I 43 § föreslås bland annat bestämmelser om förutsättningarna för internationellt samarbete mellan licenshavarna och licensplikt för samarbete.
76 §.Förbjudande av anordnande och marknadsföring av penningspel
. Tillsynsmyndigheten kan med stöd av den föreslagna paragrafen förbjuda både utomstående aktörer i penningspelssystemet och lagstridig penningspelsverksamhet och marknadsföring av licenshavare. Motsvarande bestämmelser finns i lotterilagen.
Enligt 1 mom. 1–2 punkten kan myndigheten förbjuda anordnande och marknadsföring av penningspel, om man vid anordnande eller marknadsföring av penningspel bryter mot ett förbud som avses i 75 § eller om man vid marknadsföring av penningspel bryter mot bestämmelserna i 51–56 §. Enligt 3 punkten kan beslut om förbud också meddelas i situationer när man vid anordnande av penningspel bryter mot bestämmelserna i 20–30 §, 33 eller 34 §, 35 § 1 mom. eller 37–49 §. Enligt 4 punkten kan anordnande och marknadsföring också förbjudas om man vid anordnande av penningspel bryter mot bestämmelserna i 31 eller 32 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Enligt 1 mom. 5 punkten i den föreslagna paragrafen kan anordnande och marknadsföring också förbjudas om man vid anordnande eller marknadsföring av penningspel i övrigt bryter mot penningspelslagen eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den lagen.
I 2 mom. finns bestämmelser om de aktörer som förbudet mot anordnande och marknadsföring kan riktas mot. Förbudet kan riktas mot innehavaren av ensamrättslicens, innehavaren av penningspelslicens och någon annan som anordnar penningspelet, sådana näringsidkare och sammanslutningar som förmedlar deltagaranmälningar eller deltagaravgifter i anslutning till penningspel, upplåter ett utrymme för tillhandahållande av penningspelautomater eller marknadsför penningspel samt sådana fysiska personer som i syfte att få ekonomisk vinning eller annan fördel marknadsför penningspel eller på annat sätt främjar deltagande i penningspel.
I 3 mom. finns bestämmelser om förbudets maximitid. Förbudet gäller i högst 12 månader. Tillsynsmyndigheten kan förlänga förbudets giltighetstid med högst 12 månader åt gången, om förfarandet för initiering och genomförande av en betalningstransaktion inte har korrigerats. En giltighetstid på 12 månader anses inte påverka rättigheterna för den aktör som är föremål för förbudet mer än vad som behövs, eftersom aktören kan undvika att bli dömd att betala vite som förenats med förbudsbeslutet genom att följa tillsynsmyndighetens beslut.
För att säkerställa rättsskyddet för deltagarna i penningspel bestäms enligt 4 mom. att myndigheten har befogenhet att temporärt förbjuda anordnandet av penningspel, om spelarnas rättsskydd eller övervakningen för att säkerställa det äventyras.
Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att trygga en snabb och effektiv metod för att ingripa vid tillsynen på ett mer noggrant avgränsat sätt än i de nuvarande bestämmelserna. Att det i paragrafen hänvisas till exakta paragrafer ger entydiga grunder för att förbjuda anordnande och marknadsföring, vilket också förtydligar tillämpningen och tolkningen av lagen. Förbjudandet av anordnande är tillämpligt på många väldigt olika former av verksamhet som anges i bestämmelsen och som strider mot anordnandet och mot bestämmelserna. Myndigheterna ska använda förfarandet utan särskilt hög tröskel. Till förfarandet med förbudsbeslut hör aktörens möjlighet att rätta till sitt felaktiga förfarande innan förbudsbeslutet meddelas. Under förfarandet med förbudsbeslut ska den myndighet som tillämpar lagen beakta också möjligheten att använda andra administrativa påföljder som anges i den föreslagna lagen och vid behov övergå till antingen mildare eller strängare tillsynsmetoder.
I 4 mom. finns en bestämmelse om att ett beslut om förbud i exceptionella situationer kan meddelas utan hörande. Bestämmelsen stöds också av 34 § 2 mom. 4 punkten i förvaltningslagen. Enligt den punkten får beslutet avgöras utan att en part hörs, om hörandet kan äventyra syftet med beslutet eller om det dröjsmål som hörandet medför i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, för den allmänna säkerheten eller för miljön.
Enligt 5 mom. får tillsynsmyndigheten förena beslutet om ett förbud med vite. Ett vite som är förenat med ett verkställighetsförbud döms ut av tillsynsmyndigheten. Ett vite som är förenat med ett marknadsföringsförbud döms för sin del ut av marknadsdomstolen på ansökan av tillsynsmyndigheten. Bestämmelser om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen (1113/1990).
Bestämmelser om sökande av ändring i ett förbudsbeslut finns i 11 kap. Ett beslut om verkställighetsförbud överklagas hos förvaltningsdomstolen genom besvär med stöd av 103 §. Förbudet är i kraft tills förvaltningsdomstolen meddelar att förbudet avslutas och detta beslut vinner laga kraft eller när den fysiska eller juridiska person som verkat utan licens beviljas sådan rätt som avses i denna lag att anordna penningspel med ensamrättslicens eller penningspelslicens. Ett beslut om marknadsföringsförbud kan med stöd av 104 § föras till marknadsdomstolen för behandling. Till marknadsdomstolen ska dessutom föras sådana förbudsbeslut som utöver förbud mot marknadsföring innefattar förbud mot anordnande av penningspel.
77 §.Utdömande av vite om anordnaren av penningspelet byts
. Ett vite som förenats med ett förbud som avses i 76 § i penningspelslagen kan enligt förslaget dömas ut till någon annan än den anordnare som nämns i förbudet, om anordnaren av penningspelet byts efter det att förbudet har meddelats. Enligt 1 mom. kan vite i stället för till den som nämns i förbudet dömas ut till den på grund av vars verksamhet vite döms ut och som kan jämställas med den som anordnar penningspelet. Vite kan dessutom i stället för till en anordnare dömas ut till den till vilken den verksamhet som har brutit mot ett förbud som avses i 76 § och som tillsynsmyndigheten har förbjudit har överlåtits, om mottagaren vid överlåtelsen kände till eller borde ha känt till tillsynsmyndighetens förbud mot penningspel. Enligt 2 mom. ska den jämförelse som avses i 1 mom. 2 punkten ske med beaktande av aktörens bestämmanderätt och ekonomiska relation till den anordnare av penningspel som nämns i förbudet.
78 §.Åläggande om avlägsnande
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenhet för åläggande om avlägsnande för överträdelse av de bestämmelser som hör till lagens tillämpningsområde. I bestämmelsen avses med tjänsteleverantör bland annat hosting-, internet- och plattformsleverantörer samt teleföretag eller i övrigt aktörer som svarar för att information publiceras, förmedlas eller läggs ut på webben. Utgångspunkten i bestämmelsen är att ett beslut av den behöriga myndigheten ska kunna riktas till aktörer som har en faktisk möjlighet att använda de metoder som nämns i bestämmelsen, varför det inte är ändamålsenligt att på ett uttömmande sätt definiera blivande tjänsteleverantörer. Motsvarande befogenheter finns till exempel i lagstiftningen om konsumentmyndigheter och vissa andra marknadskontrollmyndigheter.
Det föreslås att tröskeln för att utöva befogenheterna ska vara relativt hög. En förutsättning för att de befogenheter som anges i 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska kunna utövas är för det första att det är fråga om överträdelse av bestämmelserna. Enligt 1 mom. 1 punkten kan tillsynsmyndigheten, om det är nödvändigt för att en överträdelse av eller verksamhet som strider mot denna lag ska upphöra, ålägga tjänsteleverantören att avlägsna webbinnehåll som gäller anordnandet eller marknadsföringen av penningspel i en digital miljö. Utövandet av befogenheten i fråga bör vara nödvändigt och en förutsättning för utövande av befogenheten ska vara att andra effektiva metoder inte är tillgängliga. Det kan alltså bli aktuellt att utöva befogenheten i situationer när en aktör inte förfar på det sätt som förutsätts i ålägganden av tillsynsmyndigheten i första hand, såsom på det sätt som förutsätts i förbudet enligt den föreslagna 76 §. Myndigheten ska sträva efter att beslut riktas till den aktör som faktiskt kontrollerar innehållet. För att säkerställa möjligheten att reagera snabbt och effektiva tillsynsåtgärder föreslås i propositionen att åläggandet om avlägsnande inte ska kräva ett domstolsbeslut, utan myndigheten får utöva en befogenhet.
Enligt 2 punkten i samma moment kan tillsynsmyndigheten under samma förutsättningar som i 1 punkten ålägga den som förvaltar ett domännamnsregister eller registraren att avregistrera ett domännamn ur domännamnsregistret. Enligt 164 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation förvaltar Transport- och kommunikationsverket ett register över domännamn under toppdomänen fi (domännamnsregister) och en databas med teknisk information om domännamn för styrning av internettrafiken (fi-roten). I fråga om dessa domännamn raderar Transport- och kommunikationsverket vid behov domännamnet genom att avregistrera det ur domännamnsregistret och avlägsna det ur fi-roten. Tillsynsmyndigheten får meddela ett föreläggande om att ett domännamn ska raderas även i fråga om andra toppdomäner genom att rikta sig till den som förvaltar toppdomäner eller till registraren. Punkten täcker på så sätt de domännamn som använder nationella (ccTLD), allmänna (gTLD) och eventuella andra toppdomäner och som är i användning vid respektive tidpunkt.
Efter att domännamnet avregistrerats frigörs det och kan registreras av vem som helst. Med andra ord mister användaren av domännamnet sitt domännamn. Ett sådant beslut kan inte meddelas interimistiskt.
Enligt 2 mom. får dock tillsynsmyndigheten meddela ett interimistiskt beslut enligt 1 mom. 1 punkten, varvid beslutet gäller tills ärendet är slutligt avgjort. Den ska avgöra saken skyndsamt. I 3 mom. föreskrivs det om myndighetens skyldighet att innan den meddelar ett beslut ge mottagaren av beslutet samt den berörda aktören tillfälle att bli hörda. Undantag från hörande får göras när ett interimistiskt åläggande meddelas, om hörandet inte kan förrättas så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.
Enligt 4 mom. kan tillsynsmyndigheten förena iakttagandet av ett sådant beslut som avses i paragrafen med vite. Bestämmelser om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen. Myndigheten kan utdöma vite med stöd av 10 § i viteslagen om huvudförpliktelsen inte uppfyllts och det inte finns något godtagbart skäl för detta.
I 5 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut. Beslutet får inte överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Den som beslutet riktar sig mot och den fysiska eller juridiska person som överträtt bestämmelserna får genom en ansökan föra ett sådant beslut som inte är interimistiskt till marknadsdomstolen. Det ska göras inom 30 dagar från delfåendet. I annat fall står beslutet fast. Beslutet ska iakttas, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat. I det föreslagna 6 mom. hänvisas till lagen om rättegång i marknadsdomstolen. Bestämmelserna om ändringssökande föreslås motsvara bestämmelserna i 12 § i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna.
Sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut styrs med stöd av 7 kap. 4 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen till högsta domstolen under förutsättning att besvärstillstånd beviljas.
8 kap. Påföljder.
79 §.Återkallande av licens
. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för återkallande av licens. Förutsättningarna för återkallande ska vara delvis tvingande och delvis beroende av prövning.
Tillsynsmyndighetens prövningsrätt i fråga om återkallande av en licens ska vara bunden i tre olika situationer. Enligt 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen ska myndigheten alltid återkalla en licens när licenshavaren begär det. På samma sätt ska en licens återkallas i enlighet med 2 punkten, om licenshavaren inte längre uppfyller de förutsättningar som föreskrivs för licenshavaren i 8–10 §. I 8 § finns bestämmelser om allmänna förutsättningar för beviljande av ensamrättslicens och för licensens giltighet, i 9 § om allmänna förutsättningar för beviljande av penningspelslicens och licens för spelprogramvara och för licensens giltighet, samt i 10 § om sökandens och betydande ägares och ledningens tillförlitlighet och lämplighet. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa bland annat att licenshavare som bedriver penningspelsverksamhet har ekonomiska och andra förutsättningar för att bedriva penningspelsverksamheten och att de kan anses vara tillförlitliga och lämpliga för verksamheten. Om dessa förutsättningar inte längre uppfylls, ska myndigheten återkalla licensen. Att förutsättningarna för beviljande av licens uppfylls kontrolleras som ett led i tillsynen över branschen bland annat med hjälp av licenshavarens lagstadgade skyldigheter att lämna uppgifter och rapportera.
Enligt 3 punkten ska tillsynsmyndigheten ha ovillkorlig skyldighet att återkalla en licens också när innehavare av ensamrättslicens inte har betalt den ersättning som avses i 19 § inom ramen för den betalningstidtabell som statsrådet bestämmer om. Ensamrättsersättningen ska betalas inom den betalningstidtabell som fastställts genom beslut av statsrådet för att licensen ska vara giltig, och då är tillsynsmyndigheten skyldig att återkalla en licens som beviljats en innehavare av ensamrättslicens om den betalningsskyldighet som fastställts genom ett lagligt beslut försummas.
En licens kan enligt förslaget återkallas efter prövning i fyra olika situationer. Enligt 2 mom. 1 punkten kan tillsynsmyndigheten återkalla licensen, om licenshavaren upprepade gånger eller allvarligt har brutit mot bestämmelserna i denna lag eller mot bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. I den föreslagna bestämmelsen är tröskeln för att återkalla en licens hög, vilket betyder att verksamhet som endast strider mot bestämmelserna och föreskrifterna inte är en tillräcklig grund för återkallande av en licens, utan verksamheten ska vara upprepad eller allvarlig. När bestämmelsen tillämpas ska det alltid bedömas om en fortlöpande verksamhet som strider mot bestämmelserna eller en enskild överträdelse är så allvarlig att den äventyrar bedrivande av penningspelsverksamhet i enlighet med förutsättningarna i lagen.
Enligt 2 mom. 2 punkten kan myndigheten återkalla en licens också om licenshavaren har lämnat tillsynsmyndigheten en oriktig eller vilseledande uppgift om en omständighet som varit ägnad att väsentligt påverka beviljandet av licens, eller hemlighållit en sådan omständighet. En förutsättning för återkallande av en licens är att lämnande av en oriktig eller vilseledande uppgift skulle varit ägnad att väsentligt påverka beviljandet av licensen. Således kan inte lämnande av vilken oriktig eller vilseledande uppgift som helst till tillsynsmyndigheten leda till återkallande av en licens, utan den lämnade eller hemlighållna uppgiften ska ha påverkat att den sökande beviljats licens. Enligt 2 mom. 3 punkten kan en licens återkallas efter prövning också i en situation då licenshavaren försummar betalningen av den tillsynsavgift som avses i 70 §.
Enligt 2 mom. 4 punkten ska tillsynsmyndigheten ha rätt att efter prövning återkalla en licens i situationer där licenshavaren under licensens giltighetstid upprepade gånger eller allvarligt har brutit mot bestämmelserna om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism och licenshavaren på grund av förseelsen har påförts en administrativ påföljd eller dömts till bötes- eller fängelsestraff.
Återkallande av licens är metoden i sista hand för att ingripa i verksamhet som strider mot lagstiftningen. Detta framgår av det föreslagna 3 mom. enligt vilket en licens får återkallas endast om licenshavaren fortsätter med förfarandet uppsåtligen efter det att påföljdsavgift påförts eller förbudsbeslutet meddelats. Bestämmelsen förutsätter således att myndigheten använder andra administrativa påföljder innan den börjar överväga att återkalla licensen. Förutsättningen gäller sådana situationer som avses i 2 mom. där återkallande av licens är beroende av prövning. I de situationer som avses i 1 mom. kräver återkallande av en licens inte att andra administrativa påföljder används först, eftersom det handlar om en tvingande grund för återkallande av en licens.
Att återkallande av licens är ett förfarande i sista hand framgår också av 4 mom., enligt vilket licenshavaren ska ges en skälig tidsfrist för att avhjälpa de brister som upptäckts i verksamheten innan beslut om återkallande av licens fattas. En licens kan dock återkallas utan en sådan tidsfrist, om det är nödvändigt för att garantera rättsskyddet för dem som deltar i penningspel och för att minska skadeverkningarna av penningspel.
80 §.Ordningsavgift
. Det föreslås att bestämmelser om ordningsavgift ska fogas till lagen. I den gällande lotterilagen finns inga motsvarande bestämmelser. Det föreskrivs ofta om ordningsavgifter som administrativ påföljd i fall som gäller brott mot eller försummelse av någon skyldighet, såsom brott mot eller försummelse av skyldighet att lämna uppgifter. Möjligheten att påföra administrativa sanktioner bedöms vara motiverad i situationer där överträdelsens art inte förutsätter att det straffrättsliga systemet tas i bruk, men det till exempel inte är tillräckligt med medel för administrativ styrning. Ordningsavgiften gäller smärre, noga angivna överträdelser och den är till sitt belopp lägre än påföljdsavgiften. Försummelse eller överträdelse som bestraffas med ordningsavgift gäller andra brott än de som avses i 17 kap. 16 a § och 16 b § i strafflagen, varvid det inte uppstår någon ne bis in idem-effekt i fråga om förbudet mot dubbelbestraffning. Försummelser eller överträdelser som bestraffas med ordningsavgift skiljer sig också från de gärningar som avses i 84 § i penningspelslagen och för vilka tillsynsmyndigheten får påföra gärningsmannen en påföljdsavgift för försummelsen eller överträdelsen. Förbudet mot dubbla straff hindrar inte heller att administrativa sanktioner påförs vid sidan om andra administrativa påföljder, såsom återkallande av licens och vite. De föreslagna bestämmelserna om ordningsavgift kan anses innehålla en gradering och bedömning av hur grov överträdelsen är så att gärningens art och uppsåtsbedömningen beaktas på tillbörligt sätt när sanktionen påförs och storleken på den mäts ut.
Enligt 1 mom. påförs ordningsavgift på grund av att en licenshavare eller näringsidkare försummar eller bryter mot skyldigheten att lämna uppgifter, rapporterings-, svars- eller anmälningsskyldigheten samt uppgifter som ska anges på penningspelsautomater.
Enligt 1 mom. 1 och 2 punkten ska ordningsavgift påföras om licenshavaren försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 16 § i fråga om organisations- och företagsnummer eller mot skyldigheten enligt 18 § 1, 2 eller 4 mom. att anmäla väsentliga förändringar och ändringar som grundar sig på en juridisk persons ägande, avtal eller något annat arrangemang. Paragrafens 1 mom. 3 punkten gäller klandervärt förfarande av licenshavarens ombud. Enligt punkten påförs ordningsavgift, om näringsidkaren försummar eller bryter mot ombudets skyldighet enligt 35 § 2 mom. att tillställa tillsynsmyndigheten en plan för egenkontroll. Det finns bestämmelser om licenshavarens skyldighet att lämna en plan för egenkontroll i samband med den årliga rapporteringen i 68 §. Brott mot eller försummelse av licenshavarens rapporteringsskyldighet bestraffas också med ordningsavgift och det föreslås bestämmelser om detta i 80 § 1 mom. 13 punkten.
På förfarande av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens tillämpas 1 mom. 4–6 punkten. Ordningsavgift påförs, om licenshavaren försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 38 § 6 mom. att tillställa tillsynsmyndigheten den plan som avses i 38 § 3 mom., den bokföring som gäller penningspelautomaternas placering och de föreskrifter som meddelats, skyldigheten enligt 38 § 7 mom. att tillställa tillsynsmyndigheten den plan som avses i 38 § 4 mom. och den bokföring som gäller genomförandet av planen eller skyldigheten enligt 38 § 8 mom. att på en synlig plats på penningspelautomater ange uppgift om innehavaren av ensamrättslicens och dennes kontaktuppgifter och företags- och organisationsnummer.
På förfarande av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens tillämpas 1 mom. 7–12 punkten. I de nämnda punkterna finns bestämmelser om brott mot eller försummelse av skyldigheten för penningspelsbolagen att lämna uppgifter om förfaranden och regler i anslutning till anordnandet av de penningspel som det finns bestämmelser om i 3 kap. Ordningsavgift påförs med stöd av 7 och 8 punkten om licenshavaren försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 47 § 1 eller 3 mom. att på begäran tillställa tillsynsmyndigheten regler om vilka arbetstagare som inte får delta i de penningspel som licenshavaren anordnar eller uppgifter om utbildning och kompetens som de personer som arbetar på ett verksamhetsställe har, eller om licenshavaren försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 48 § 3 mom. att på begäran tillställa tillsynsmyndigheten förfaranden för att upptäcka och förhindra brott mot bestämmelserna om anordnande av penningspel, villkoren i avtalet mellan licenshavaren och spelaren och brott mot spelanvisningarna samt för att upptäcka och förhindra tävlingsmanipulation.
Ordningsavgift påförs med stöd av 9 och 11 punkten, om licenshavaren försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 48 § 3 mom. att på begäran tillställa tillsynsmyndigheten förfaranden genom vilka spelarna omedelbart kan underrätta licenshavaren om omständigheter som avses i 48 § 1 mom. eller försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 49 § 1 mom. att tillställa tillsynsmyndigheten förfaranden för behandlingen av meningsskiljaktigheter, besvär och andra frågor som gäller penningspel som licenshavaren anordnar. Momentets 10 punkt gäller oregelbunden eller tvivelaktig vadhållning eller anmälning av andra observationer som gäller sådana oegentligheter som avses i 48 §, och 12 punkten gäller besvarande av kontakter från spelare.
Ordningsavgift ska enligt 13 punkten i momentet också påföras, om licenshavaren inte fullgör rapporteringsskyldigheten enligt 68 §. Enligt den paragrafen ska licenshavaren årligen till tillsynsmyndigheten lämna in bland annat en verksamhetsplan, en budget, bokslutshandlingar, en plan för egenkontroll och en redogörelse för de åtgärder som licenshavaren vidtagit föregående år för att förebygga och minska skadeverkningar av spel. Ordningsavgift ska enligt 14 punkten påföras i situationer då licenshavaren bryter mot eller försummar skyldigheten enligt 71 § 4 mom. att lämna tillsynsmyndigheten uppgifter för bestämmande av tillsynsavgift. Enligt 15 punkten ska ordningsavgift också påföras, om licenshavaren eller näringsidkaren lämnar de uppgifter som avses i 16 §, 18 § 1 eller 2 mom., 38 § 6–8 mom., 47 § 1 eller 3 mom., 48 § 3 eller 4 mom., 49 § 1 eller 2 mom., 68 §, eller 71 § 4 mom. klart bristfälliga, efter utsatt tid eller i en sådan form att de innehållsmässigt inte motsvarar de uppgifter som tillsynsmyndigheten begärt eller det ärende som är under behandling.
Enligt 2 mom. får ordningsavgift påföras också licenshavarens revisor, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 69 §. I den paragrafen föreskrivs om licenshavarens revisors skyldighet att utan dröjsmål underrätta om sådana omständigheter som han eller hon i sitt uppdrag har fått kännedom om och som kan anses väsentligt strida mot förutsättningarna för beviljande av licens eller bestämmelserna om verksamheten, äventyra den fortsatta verksamheten för licenshavaren eller leda till något annat i revisionsberättelsen än ett i revisionslagen (1141/2015) avsett uttalande som lämnas utan reservation eller till ett påpekande som avses i 3 kap. 5 § 5 mom. i revisionslagen.
Beloppet på ordningsavgiften ska enligt 3 mom. baseras på en helhetsbedömning. Vid bedömningen ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och varaktighet. Med förfarandets art avses till exempel gärningens eller försummelsens innebörd och klandervärda natur samt betydelsen av den skyldighet som åsidosatts. Med omfattning hänvisas till exempel till ekonomisk skada som orsakats av överträdelsen eller den beräknade vinningen. När förfarandets varaktighet bedöms, ska hänsyn tas till den enskilda gärningens eller försummelsens varaktighet och eventuella upprepning. Den ordningsavgift som ska påföras är minst 1 000 euro och högst 100 000 euro. För ordningsavgiften tas inte dröjsmålsränta ut. Detta beror på att ordningsavgiften är en avgift av sanktionskaraktär, som jämställs med penningstraff för vilka dröjsmålsränta inte tas ut.
Enligt 4 mom. ska ordningsavgifter betalas till staten. Ett beslut om påförande av ordningsavgift får enligt det föreslagna momentet inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft. I fråga om verkställbarheten för de påföljder som åläggs med stöd av den föreslagna lagen iakttas således bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
81 §. Avstående från att påföra ordningsavgift
. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillsynsmyndighetens prövningsrätt att inte påföra ordningsavgift. Enligt 1 punkten i den föreslagna paragrafen kan myndigheten avstå från att påföra påföljdsavgift främst när den licenshavare som förfarit felaktigt självmant har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att ha upptäckt felet och det inte är fråga om allvarliga eller upprepade fel eller försummelser. Enligt 2 punkten behöver ordningsavgift inte påföras om förfarandet kan anses vara ringa. Frågan om en gärning eller försummelse eventuellt är ringa ska bedömas från fall till fall med beaktande av bland annat gärningens art, omfattning och varaktighet. Det är då fråga om en gärning eller försummelse som med beaktande av dess menlighet eller gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen som helhet betraktad måste anses vara ringa. Det kan vara fråga om ett sådant fall när en rapport, information eller en anmälan som ska lämnas till en myndighet lämnas med väldigt liten fördröjning från den lagstadgade tidsfristen eller om ett fel snarare berott på ett mänskligt misstag än på oaktsamhet. I enlighet med 3 punkten behöver ordningsavgift inte påföras, om det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra ordningsavgift. I sådana fall ska de relevanta omständigheterna i ärendet beaktas som en helhet, bland annat det felaktiga förfarandets orsaker och verkningar samt gärningsmannens individuella förhållanden.
82 §. Preskription av rätten att påföra ordningsavgift
. Ordningsavgift får enligt förslaget inte påföras om det inte har gjorts inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen skedde eller, i fråga om en fortsatt överträdelse eller försummelse, inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde.
83 §. Verkställighet och avskrivande av ordningsavgift
. Ordningsavgifter och påföljdsavgifter ska enligt förslaget verkställas i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter. En ordningsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om ordningsavgiften meddelades. Den föreslagna preskriptionstiden motsvarar preskriptionstiden för böter. Enligt vad som föreslås i 2 mom. avskrivs en ordningsavgift som påförts en fysisk person när den betalningsskyldige avlider. Motsvarande bestämmelser om preskription och avskrivande finns också i de föreslagna bestämmelserna om påföljdsavgift.
84 §.Påföljdsavgift
. Det föreslås att bestämmelser om en administrativ påföljdsavgift ska fogas till lagen. Påföljdsavgift är en administrativ påföljd som också finns som tillsynsmetod för tillsynsmyndigheten i bestämmelserna i den gällande lotterilagen (RP 135/2021 rd). Till skillnad mot bestämmelserna i lotterilagen föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet för påföljdsavgiften i propositionen. Grunden för påförande av påföljdsavgift är brott mot penningspelslagen som är större än ringa. Bestämmelserna i penningspelslagen om marknadsföring och anordnande samt om åläggande om avlägsnande är viktiga för att uppnå målen med penningspelslagen. På motsvarande sätt som i bestämmelserna i lotterilagen kan påföljdsavgiften riktas till penningspelsbolagets ombud.
I den gällande lotterilagen är förutsättningen för påförande av påföljdsavgift att gärningen är uppsåtlig. Vid tillsynen har detta visat sig vara problematiskt i situationer när det tydligt handlar om oaktsamhet och likgiltighet. Utgångspunkten för de föreslagna bestämmelserna i penningspelslagen är att gärningen orsakats av uppsåtlighet eller oaktsamhet. En motsvarande bedömningströskel när det gäller påförande av påföljdsavgift finns också bland annat i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna och i lagen om tillsyn över förmedlingstjänster på nätet (18/2024). Utgångspunkten vid oaktsamhetsbedömningen är att en extern bedömning av aktsamheten i förfarandet ska göras. Det är fråga om huruvida förfarandet objektivt sett avviker från den angivna skyldigheten. Dessutom måste oaktsamheten också bedömas subjektivt. Det handlar om huruvida den aktör som bröt mot eller försummade bestämmelserna insåg att hans eller hennes förfarande medför en risk för att skyldigheten åsidosätts och tog en sådan risk eller huruvida aktören borde ha insett att det föreligger en risk för att skyldigheten åsidosätts. I praktiken är det vid den subjektiva aktsamhetsbedömningen fråga om huruvida aktören har gått tillväga tillräckligt aktsamt i syfte att iaktta bestämmelserna i lagen.
Med beaktande av oskuldspresumtionen är en allmän utgångspunkt vid påförande av påföljdsavgift att den behöriga myndigheten bär ansvaret för att överträdelsen utreds tillräckligt och på behörigt sätt samt bevisas. Bestämmelser om myndigheters utredningsskyldighet finns i 31 § i förvaltningslagen där det konstateras att en myndighet ska se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Påföljdsavgift ska enligt propositionen vara den strängaste administrativa påföljden. Påföljdsavgift ska påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser som anges i bestämmelsen. Det är fråga om ytterst klandervärda gärningar som i vissa fall till och med kan uppfylla brottsrekvisitet för en gärning som bryter mot bestämmelsen och är straffbar enligt strafflagen. Gärningar enligt 75 § 2 mom. 1 och 3 punkten i den föreslagna lagen uppfyller brottsrekvisiten både för överträdelse eller försummelse som ligger till grund för påföljdsavgiften och för penningspelsbrott enligt 17 kap. 16 a § 1 och 2 punkten i strafflagen. Om en gärning eller en försummelse kan bedömas uppfylla brottsrekvisitet för ett brott som anges i strafflagen, men gärningen eller försummelsen med tanke på dess menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen eller den vinning som fåtts av gärningen och andra omständigheter som hör till gärningen som helhet kan bedömas vara ringa, kan tillsynsmyndigheten påföra påföljdsavgift och låta bli att anmäla saken till förundersökningsmyndigheten.
Överträdelser enligt vad som föreslås i 75 § 2 mom. 1 och 3 punkten är de enda gärningar som uppfyller både gärningsbilden som ligger till grund för åläggande av en administrativ påföljd och brottsrekvisitet för en gärning som ska bestraffas enligt strafflagen. När det gäller övriga försummelser och överträdelser som bestraffas med påföljdsavgift enligt 84 § finns ingen motsvarande överlappning med brottsrekvisiten för penningspelsbrott enligt 17 kap. 16 a § i strafflagen eller lotteribrott enligt 17 kap. 16 b § i samma lag. Gärningar som leder till påföljdsavgift skiljer sig också från överträdelser och försummelser som bestraffas med ordningsavgift. Således uppstår det inte någon ne bis in idem-effekt i fråga om förbudet mot dubbelbestraffning.
Enligt 1 mom. får påföljdsavgift påföras den licenshavare, näringsidkare eller fysiska person som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar de bestämmelser om anordnande och marknadsföring av penningspel som nämns i momentet.
I 1 mom. 1–32 punkten handlar det om överträdelser och försummelser vid anordnandet av penningspel och de tillämpas främst på överträdelser och försummelser av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens. Med stöd av 1–6 punkten kan påföljdsavgift i första hand påföras licenshavare som bryter mot eller försummar bestämmelserna om registrering av spelare och verifiering av spelarnas identitet, krav på spelarens bostadsort, spelkonto, stängande av spelkonto, förbud mot erbjudande av spel på skuld, gratisspel och rabatter eller erbjudande av nyttigheter och bonusspelpengar. Påföljdsavgift får med stöd av 7–10 punkten påföras i fall där licenshavaren bryter mot eller försummar bestämmelserna om begränsningar i anordnandet, identifiering av spelare, spärrande av spelandet eller licenshavarspecifik gräns för penningöverföring. Överträdelser och försummelser som gäller anordnande av penningspel och bestraffas med påföljdsavgift är med stöd av 11 och 12 punkten också brott mot bestämmelserna i 31 eller 32 § i penningspelslagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem och brott mot bestämmelserna om spelprogramvara som används av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens. I 13 och 14 punkten handlar det om brott mot iakttagandet av omsorgsplikt och planen för egenkontroll. Påföljdsavgift kan med stöd av 13 punkten påföras licenshavare som bryter mot eller försummar bestämmelserna om omsorgsplikt. Med stöd av 14 punkten kan påföljdsavgift påföras licenshavarens ombud som bryter mot eller försummar bestämmelserna om att utarbeta en plan för egenkontroll, iaktta planen och föra bok över genomförandet av planen.
Enligt 15–18 punkten får påföljdsavgift påföras licenshavare som bryter mot eller försummar bestämmelserna i 37 § om uppgifter som ska lämnas i samband med anordnandet av penningspel, bestämmelserna i 38 § 1 mom. om placering av penningspelautomater, bestämmelserna i 39 § om kontroll av penningspelsautomaters penningrörelse eller bestämmelsen i 40 § om förbud mot självbetjäningsterminaler. Enligt förslaget gäller 19–21 punkten innehavare av ensamrättslicens och delvis också deras personal. Enligt 19–21 punkten ska det vara möjligt att påföra påföljdsavgift i situationer då en licenshavare, näringsidkare eller fysisk person bryter mot eller försummar bestämmelserna i 41 § 1 och 3 mom. om avlägsnande av personer som är yngre än 18 år från kasinon och spelsalar, bestämmelsen i 41 § 1 mom. om att hindra tillträde till ett kasino för eller avlägsna från kasinot sådana personer som är uppenbart påverkade av alkohol eller något annat berusningsmedel eller droger, eller bestämmelserna i 41 § 2 eller 4–6 mom. om begränsningar som gäller spelande på kasinon och spelplatser. Enligt 1 mom. 22 punkten är det möjligt att påföra en innehavare av ensamrättslicens påföljdsavgift, om denne bryter mot eller försummar bestämmelserna i 42 § 1 mom. om teknisk övervakning på kasinon och i spelsalar.
På innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens tillämpas 1 mom. 23–26 punkten. Påföljdsavgift får påföras en licenshavare som bryter mot eller försummar bestämmelserna i 43 § om internationellt samarbete, bestämmelserna i 44 § om spelsystem, dragningsutrustning och dragningsförfaranden för innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens, bestämmelserna i 45 § 1 eller 2 mom. om teknisk övervakning av spelhändelser och spelkontotransaktioner, eller bestämmelserna i 46 § om spelsystemens och dragningsutrustningens utplacering.
Paragrafens 1 mom. 27–31 punkten tillämpas på sådana överträdelser och försummelser av innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens som gäller licenshavarnas skyldighet att utarbeta och upprätthålla olika regler och förfaranden i anslutning till anordnandet av penningspel. Enligt 1 mom. 27 punkten får påföljdsavgift påföras, om licenshavaren bryter mot eller försummar bestämmelserna i 47 § 1 mom. om skyldigheten för innehavaren av ensamrättslicens och innehavaren av penningspelslicens att ha regler om arbetstagarnas rätt att delta i licenshavarens penningspel. Enligt 1 mom. 28 och 29 punkten får påföljdsavgift påföras, om licenshavaren bryter mot eller försummar bestämmelsen i 47 § 2 mom. om deltagandet, ifråga om den som är anställd hos ett kasino, i penningspel som anordnas på kasinot, eller bestämmelserna i 47 § 3 mom. om skyldigheten för innehavaren av ensamrättslicens och innehavaren av penningspelslicens att se till att dess personal känner till sina skyldigheter enligt denna lag och att föra bok över den utbildning och kompetens som de personer som arbetar på ett verksamhetsställe har. Enligt 1 mom. 30 och 31 punkten är det möjligt att påföra innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens påföljdsavgift i situationer där licenshavaren bryter mot eller försummar bestämmelserna i 48 § 1 mom. om skyldigheten att ha förfaranden för att upptäcka och förhindra brott mot bestämmelserna om anordnande av penningspel, villkoren i avtalet mellan licenshavaren och spelaren och brott mot spelanvisningarna samt för att upptäcka och förhindra tävlingsmanipulation eller bestämmelserna i 48 § 2 mom. om skyldigheten att ha förfaranden genom vilka spelarna omedelbart kan underrätta licenshavaren om omständigheter som avses i 48 § 1 mom. Med stöd av 32 punkten får påföljdsavgift också påföras för överträdelse och försummelse av bestämmelserna i 49 § 1 mom. Enligt 49 § 1 mom. i penningspelslagen ska licenshavaren ha förfaranden och tillräckligt med utbildad personal för behandlingen av meningsskiljaktigheter, besvär och andra frågor som gäller penningspel som licenshavaren anordnar.
Paragrafens 1 mom. 33–35 punkten gäller överträdelser och försummelser i anslutning till marknadsföring av penningspel. Med stöd av 1 mom. 33 punkten får tillsynsmyndigheten påföra en licenshavare, näringsidkare eller fysisk person påföljdsavgift om denne bryter mot eller försummar bestämmelsen i 51 § 7 mom. i fråga om 51 § 3–5 mom. I den föreslagna 51 § finns bestämmelser bland annat om måttfull marknadsföring, specialvillkor för utomhusmarknadsföring och begränsningar i marknadsföringen av penningspelautomater och kasinon. Med stöd av 34–35 punkten får tillsynsmyndigheten påföra en licenshavare, näringsidkare eller fysisk person påföljdsavgift om denne bryter mot eller försummar bestämmelserna i 54 § om förbud mot direktmarknadsföring eller mot bestämmelserna i 55 § om uppgifter som ska ges i samband med marknadsföring.
Med stöd av 1 mom. 36 punkten får påföljdsavgift påföras den som bryter mot eller försummar bestämmelserna i 71 § om betalning av tillsynsavgift. I 1 mom. 37 punkten möjliggörs påförande av påföljdsavgift för den som bryter mot eller försummar förbuden enligt 75 § 2 mom. 1 eller 3 punkten att anordna eller marknadsföra penningspel utan sådan licens som förutsätts i denna lag.
Enligt 2 mom. får påföljdsavgift också påföras den tjänsteleverantör eller registrar som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar bestämmelserna i det föreslagna 78 § 1 mom. om avlägsnande av webbinnehåll som gäller anordnandet eller marknadsföringen av penningspel eller avregistrering av domännamn.
85 §.Påföljdsavgiftens storlek
. Påföljdsavgiftens storlek ska enligt förslaget alltid baseras på en helhetsbedömning. I 1 mom. finns bestämmelser om omständigheter som ska beaktas när påföljdsavgift påförs. Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska enligt 1 punkten hänsyn tas till överträdelsens art, omfattning, klandervärdhet och varaktighet. Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska, enligt 2 punkten i momentet, hänsyn tas till den vinning som erhållits genom överträdelsen, om myndigheten har kännedom om detta. Det förutsätts dock inte att vinningen utreds för påförande av påföljdsavgift. När överträdelsens allvarlighet bedöms ska enligt 3 punkten i momentet hänsyn tas till åtgärder som vidtagits av den som påförts påföljdsavgift för att lindra eller avhjälpa skadan och enligt 4 punkten eventuella tidigare överträdelser av bestämmelserna i penningspelslagen.
I paragrafen föreslås olika bestämmelser om påföljdsavgiftens storlek för juridiska personer och fysiska personer. Den påföljdsavgift som fastställs för överträdelser av bestämmelserna ska vara tillräckligt stor för att en special- och allmänpreventiv effekt ska uppnås.
Enligt 2 mom. får den påföljdsavgift som påförs en juridisk person utgöra högst fyra procent av penningspelsanordnarens eller näringsidkarens omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande omsättning under året före det då överträdelsen upphörde, dock högst fem miljoner euro. Påföljdsavgiften ska dock vara minst 10 000 euro. I sådana situationer då bokslutet ännu inte är klart när påföljdsavgiften påförs, affärsverksamheten nyligen inletts och något bokslut inte finns att tillgå, kan omsättningen uppskattas utifrån annan tillgänglig utredning.
Enligt 3 mom. får den påföljdsavgift som påförs en fysisk person vara högst fyra procent av dennes inkomster enligt den verkställda beskattningen för året före det då överträdelsen upphörde, dock högst 40 000 euro. Påföljdsavgiften ska dock vara minst 3 000 euro. Om inkomsterna inte kan utredas på ett tillförlitligt sätt, kan de enligt momentet uppskattas utifrån annan tillgänglig utredning. I den gällande lotterilagen är påföljdsavgiftens minimibelopp 500 euro, vilket av tillsynsmyndigheten har konstaterats vara otillräckligt i praktiken med tanke på den vinning som uppnås med överträdelsen och målet med påföljdsavgiften.
Påföljdsavgiftens lägsta och högsta belopp motsvarar bestämmelserna i den gällande lotterilagen med undantag av minimibeloppet av den påföljdsavgift som ska påföras en fysisk person. Påföljdsavgiftens storlek ska alltid baseras på en helhetsbedömning under beaktande av de omständigheter som anges i paragrafen. Dessutom föreslås det att det i 88 § ska föreskrivas om avstående från att påföra påföljdsavgift. För påföljdsavgiften tas inte dröjsmålsränta ut. Påföljdsavgiften är en avgift av sanktionskaraktär, som jämställs med penningstraff för vilka dröjsmålsränta inte tas ut.
86 §.Påföljdsavgiftens förhållande till straffrättsliga bestämmelser
. I paragrafen finns ett förbud mot dubbla straff. Enligt vad som föreslås i 1 mom. får påföljdsavgift inte påföras den som är misstänkt för samma överträdelse i en förundersökning, den i fråga om vilken det pågår åtalsprövning avseende samma överträdelse eller den som är svarande i domstol i ett brottmål som gäller samma överträdelse. Påföljdsavgift får inte heller påföras den som har dömts för samma överträdelse i ett brottmål.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om hur anhängighet påverkar straffprocessen i fråga om ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift. Om ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift för samma överträdelse är anhängigt eller har avgjorts, får enligt 2 mom. åtal inte väckas eller dom i ett brottmål meddelas. Att ett ärende om påförande av påföljdsavgift är anhängigt betyder att det är anhängigt i marknadsdomstolen. Det att ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift är anhängigt avser däremot inte det skede då tillsynsmyndigheten bara förbereder att föra ärendet till marknadsdomstolen.
87 §.Påförande av påföljdsavgift
. Enligt 1 mom. ska påföljdsavgiften påföras av marknadsdomstolen på framställning av tillsynsmyndigheten. Enligt paragrafen får påföljdsavgift inte påföras, om inte tillsynsmyndigheten har gjort en framställning om påförande av påföljdsavgift till marknadsdomstolen inom fem år från det att överträdelsen upphörde.
Det föreslås att det till 2 mom. ska fogas en hänvisningsbestämmelse enligt vilken bestämmelser om behandling av ärendet i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen. Enligt 2 kap. 1 § 1 mom. i den lagen finns bestämmelser om förberedelsesammanträde samt muntlig förhandling i konkurrens- och tillsynsärenden i 4 kap. 10 och 11 § samt 14 §. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska konkurrens- och tillsynsärenden i övrigt handläggas i marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om något annat inte bestäms i de lagar som nämns i 1 kap. 2 §.
88 §.Avstående från att påföra påföljdsavgift
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om de grunder enligt vilka en myndighet kan avstå från att göra en framställning om påförande av påföljdsavgift eller marknadsdomstolen kan avstå från att påföra påföljdsavgift. Enligt den föreslagna 1 punkten i momentet ska framställning om påförande av påföljdsavgift inte göras och påföljdsavgift inte påföras om överträdelsen är ringa. En överträdelse kan anses ringa till exempel om en anordnare av penningspel, en näringsidkare eller en fysisk person självmant har vidtagit åtgärder för att korrigera sitt förfarande omedelbart efter att ha upptäckt sin överträdelse och de slutliga konsekvenserna således blivit obetydliga. På samma sätt kan överträdelsen betraktas som ringa om det handlar om en överträdelse av engångsnatur och överträdelsen inte heller som helhet bedömd kan betraktas som allvarlig.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska framställning om påförande av påföljdsavgift inte göras och påföljdsavgift inte påföras heller när påförande av påföljdsavgift måste anses uppenbart oskäligt. Det är fråga om en samlad bedömning, där det är möjligt att beakta exempelvis orsakerna till och följderna av ett felaktigt förfarande samt gärningsmannens individuella förhållanden.
Enligt 2 mom. ska framställning om påförande av påföljdsavgift inte göras eller påföljdsavgift inte påföras, om den som anordnar penningspelet, näringsidkaren eller den fysiska personen har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att överträdelsen upptäcktes och det inte är fråga om en allvarlig eller återkommande överträdelse. Även om överträdelsen alltså är större än ringa, är det möjligt att inte göra en framställning om påföljdsavgift eller inte påföra påföljdsavgift, om de förutsättningar som anges i momentet uppfylls.
Vite som är förenat med ett förbudsbeslut och påföljdsavgift ska kunna framställas eller påföras på grund av samma förfarande som strider mot penningspelslagen. Vite och påföljdsavgift skiljer sig från varandra till sin natur och sitt ändamål, emedan vite som är förenat med ett förbudsbeslut som gäller förfarande som strider mot penningspelslagen är riktat mot framtiden. Vite är villkorligt till sin natur och beroende av hur den som är föremål för vite agerar i framtiden. Vite föreläggs för att förhindra att ett förfarande som strider mot penningspelslagen fortsätter efter förbudet, medan påföljdsavgiften till sin karaktär är en direkt ekonomisk påföljd av lagstridigt förfarande som redan skett. Tillsynsmyndigheten får således utifrån samma förfarande som strider mot penningspelslagen föreslå både att det utdömda vitet som är förenat med förbudet ska förfalla till betalning och att en påföljdsavgift ska påföras.
89 §.Uppskov i behandlingen
. Enligt den föreslagna paragrafen kan domstolen skjuta upp behandlingen av ett ärende som gäller påföljdsavgift, om ett annat ärende som gäller samma verksamhet och som kan påverka avgörandet i det ärende som gäller påföljdsavgift är anhängigt i en annan rättegång. Bestämmelsen om uppskov efter prövning kan anses vara nödvändig, eftersom ändring i beslut om förbud mot anordnande enligt 76 § i penningspelslagen får sökas hos förvaltningsdomstolen och avgörandet av besvären kan ha rättslig betydelse även för påförande av påföljdsavgift. Å andra sidan kan ett beslut om förbud mot marknadsföring som meddelats enligt 76 § i penningspelslagen ha förts till marknadsdomstolen för behandling med stöd av 104 § i lagen, och en framställning även om påförande av påföljdsavgift har kunnat lämnas till marknadsdomstolen i ett ärende som i sak gäller samma verksamhet.
90 §.Verkställighet och avskrivande av påföljdsavgift
. Paragrafen föreslås innehålla en informativ hänvisningsbestämmelse till lagen om verkställighet av böter som avser den lagstiftning som ska iakttas vid verkställigheten. Enligt paragrafen preskriberas en påföljdsavgift fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Den föreslagna preskriptionstiden motsvarar preskriptionstiden för böter.
I fråga om verkställbarheten för de påföljder som åläggs med stöd av den föreslagna lagen iakttas bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och ett beslut om påförande av påföljdsavgift får således inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft.
Enligt det föreslagna 2 mom. avskrivs en påföljdsavgift som påförts en fysisk person när den betalningsskyldige avlider.
91 §.Administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang
. Det föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om inverkan av olika företagsarrangemang, till exempel köp av affärsverksamhet eller fusion, på påförandet av administrativa påföljder. Enligt den föreslagna paragrafen får ordningsavgift eller påföljdsavgift påföras också en sådan näringsidkare som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett. En motsvarande bestämmelse finns i lagen om Finansinspektionen.
92 §.Offentliggörande av administrativa påföljder och andra beslut
. Enligt det föreslagna 1 mom. ska tillsynsmyndigheten offentliggöra beslut om påförande av ordningsavgift och påföljdsavgift, beslut om återkallande av licens och beslut om förbjudande av anordnande och marknadsföring av penningspel enligt 76 §. I 43 § i lagen om Finansinspektionen finns motsvarande bestämmelser om offentliggörande av administrativa påföljder och andra beslut. Som exempel kan nämnas att också Spelinspektionen, som övervakar penningspelsverksamheten i Sverige, offentliggör sina beslut om lagstridig verksamhet på sin webbplats.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska beslutet offentliggöras utan dröjsmål efter det att den fysiska eller juridiska person som är föremål för beslutet har informerats om detta. När det gäller påföljdsavgift ska beslutet offentliggöras när marknadsdomstolen påfört den på framställning av myndigheten. Av offentliggörandet ska framgå överträdelsens art och slag samt identiteten hos den person som är ansvarig för överträdelsen. Dessutom ska det framgå huruvida beslutet har vunnit laga kraft. Information om påföljder och beslut ska finnas tillgänglig på tillsynsmyndighetens webbplats i fem år. Den fem år långa tidsperioden inleds när påföljden offentliggjorts på tillsynsmyndighetens webbplats.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan tillsynsmyndigheten skjuta upp offentliggörandet, offentliggöra påföljden utan att ange namnet på den som ålagts påföljden eller låta bli att offentliggöra beslutet om påföljden, om det är oskäligt att namnet på den fysiska eller juridiska person som ålagts en påföljd offentliggörs, eller om offentliggörandet av påföljden äventyrar en pågående myndighetsundersökning. Myndigheten ska i varje enskilt fall bedöma de olika alternativen för offentliggörande som nämns i bestämmelsen och följderna av ett offentliggörande. Det är fråga om en undantagsbestämmelse som ska tolkas snävt. Om det enligt myndighetens bedömning är oskäligt att offentliggöra namnet på den person som ålagts påföljden, ska myndigheten i första hand offentliggöra beslutet om påföljd utan angivande av namnet på den som ålagts påföljden. Att inte alls offentliggöra en påföljd är endast möjligt i situationer där det är oskäligt att offentliggöra påföljden anonymt med beaktande av att gärningen eller försummelsen är ringa. Bedömningen av gärningen eller försummelsen ska grunda sig på en samlad bedömning från fall till fall. Vid bedömningen ska bland annat beaktas gärningens eller försummelsens menlighet och gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen. Enligt 3 mom. kan tillsynsmyndigheten i sådana situationer som avses i 2 mom. där den beslutar att inte ange namnet på den som ålagts en påföljd, samtidigt fatta beslut om att offentliggöra namnet senare efter en skälig tid, om grunderna för att låta bli att offentliggöra namnet upphör under den tiden.
93 §.Hänvisning till strafflagen
. Det föreslås att det på samma sätt som i lotterilagen till lagen ska fogas en informativ bestämmelse med hänvisning till strafflagen. I strafflagens 17 kap. 16 a och 16 b §, som föreslås ändras i propositionen, ska det finnas bestämmelser om penningspelsbrott och lotteribrott. Det föreslås att dessa paragrafer ändras med anledning av den föreslagna nya penningspelslagen. I paragrafen hänvisas det dessutom till 17 kap. 16 § i strafflagen där det finns bestämmelser om anordnande av hasardspel.
9 kap. Statsunderstöd för att förebygga och minska skadeverkningarna av spel.
94 §.Verksamhet som understöds.
I 1 mom. föreslås att statsunderstöd inom ramen för ett anslag i statsbudgeten kan beviljas för verksamhet som syftar till att förebygga och minska skadeverkningar av penningspel eller digitala spel eller till att ta fram kunskapsunderlag som stöder detta. I en samförståndspromemoria (av den 8 februari 2022) som beretts genom parlamentariskt samarbete och som gäller en ny finansieringsmodell för allmännyttig verksamhet som finansieras med penningspelsintäkter föreslogs att det ska inrättas ett nytt anslagsmoment för att säkerställa att de insatser som görs för att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel är tillräckliga och för att förbättra öppenheten och verifierbarheten i åtgärderna. Riktlinjer för inrättandet av momentet finns i det spelpolitiska programmet (Statsrådets publikationer 2022:40, på finska, med presentationsblad på svenska).
Med hjälp av statsunderstöd stöds målen och åtgärderna i fråga om förebyggande och minskande av skadeverkningarna av penningspel i rusmedels- och beroendestrategin och det spelpolitiska programmet och målet som ställts upp i dem om att integrera behandlingarna av skadeverkningarna av digitala spel och penningspel med varandra. Penningspel och digitala spel närmar sig varandra som fenomen på många sätt, vilket märks på spelens skadeverkningar. Ett kännetecknande motiv för digitalt spelande är inte att vinna pengar utan själva spelandet, men digitalt spelande kan ändå vara förknippat med användning av pengar och stora ekonomiska insatser. WHO har lagt till diagnosen gaming disorder för digitalt spelande till den kommande sjukdomsklassificeringen ICD-11 och de diagnostiska kriterierna för beroende av digitala spel är i stor utsträckning identiska med de för penningspelsberoende.
I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering anges att regeringen bör ingripa i överskuldsättning och skadeverkningar till följd av penningspel i ett tidigt skede och trygga tillgången till vård för spelberoende, inklusive distanstjänster. Med hjälp av de understöd som avses i paragrafen stöds uppnåendet av dessa mål. Propositionen stöder också genomförandet av de skrivningar om mentalvårds- och missbrukartjänster i regeringsprogrammet enligt vilka tillgången till lågtröskelverksamhet främjas och tillgången till chattjänster, egenvårdsprogram och nätterapier ökas inom helheten mentalvårds- och missbrukartjänster.
Statsunderstöd för att förebygga och minska skadeverkningarna av spel kan enligt vad som föreslås i 2 mom. beviljas för tre olika understödshelheter, nämligen verksamhet inom elektroniska, anonyma tjänster för skadeverkningar av spel som kompletterar de lagstadgade tjänsterna (understödshelheten för elektroniska tjänster), utveckling av det regionala arbetet för att minska skadeverkningarna av spel (understödshelheten för det regionala arbetet), och vetenskaplig forskning som stöder förebyggande och minskande av skadeverkningar av spel (understödshelheten för vetenskaplig forskning).
Understödshelheten för elektroniska tjänster gäller finansiering av elektroniska, anonyma tjänster för skadeverkningar av penningspel och digitala spel. Dessa tjänster kompletterar de lagstadgade social- och hälsovårdstjänsterna som hör till välfärdsområdenas organiseringsansvar. Syftet med understödshelheten är att ersätta avtalet och finansieringen i fråga om ordnandet av Peluuris tjänster i sin nuvarande form. Peluuri erbjuder telefon- och webbaserat stöd för skadeverkningar av penningspelande och digitalt spelande för spelare, deras anhöriga och dem som möter skadeverkningar av spel i sitt arbete. Tjänsterna är avgiftsfria för användarna och kan användas anonymt. Till tjänsterna hör också Restart-tjänsten för skadeverkningar av digitala spel, som inrättades med understöd från social- och hälsoorganisationernas understödscentral år 2019 som en del av Peluuris och Sininauhaliittos verksamhet. Peluuri är en etablerad funktion som obestridligt är en viktig del av tjänsterna för spelens skadeverkningar. Ett viktigt led i främjandet av reformens mål att förebygga skadeverkningar är att motsvarande tjänster tryggas när penningspelssystemet ändras. Genom att trygga de elektroniska tjänsterna kan man för sin del minska den ytterligare börda som den uppskattade ökningen av skadeverkningarna av spel medför för de lagstadgade tjänsterna när hjälpbehovet och antalet personer som söker sig till tjänsterna ökar. Med statsunderstöd stärks dessutom samarbetet mellan de elektroniska tjänsterna och välfärdsområdena. Tryggandet av kontinuiteten i de elektroniska tjänsterna hör nära ihop med skrivningen om tryggande av distanstjänster i regeringsprogrammet. I enlighet med skrivningarna i regeringsprogrammet tryggas tillgången till vård- och stödtjänster för spelberoende på distans.
Verksamheten för sådana tjänster som utförs på distans överförs från att finansieras av Veikkaus Ab till att vara en del av den statsunderstödshelhet som föreslås i 94 §. Samarbetsavtalet om att anordna servicen mellan Veikkaus Ab, social- och hälsovårdsministeriet och dem som producerar servicen enligt den nuvarande modellen, Sininauhaliitto och A-klinikstiftelsen, gick ut i slutet av 2024. Hösten 2024 konkurrensutsatte Veikkaus Ab upphandlingen av sådana elektroniska tjänster. Även efter konkurrensutsättningen fortsätter Sininauhaliitto och A-klinikstiftelsen att producera tjänsterna. Ett avtal har beretts om upphandlingen från och med den 1 januari 2025 för tolv månader med tolv månaders option. I sin nuvarande form upphör finansieringen av de elektroniska tjänsterna senast den 1 januari 2027.
De samlade elektroniska, anonyma tjänsterna ska i fortsättningen omfatta både penningspel och digitala spel. I rusmedels- och beroendestrategin och det spelpolitiska programmet har det konstaterats att behandling av skadeverkningar av penningspel och av digitala spel måste integreras med varandra på ett ändamålsenligt sätt. Servicen kan också i fortsättningen fungera via organisationer. Ändringen för servicen närmare det arbete med spelens skadeverkningar som koordineras av Institutet för hälsa och välfärd. Det fungerar som en del av det nätverk för spels skadeverkningar som stöder arbetet med spelens skadeverkningar nationellt och koordineras av Institutet för hälsa och välfärd. Samarbetet mellan de elektroniska, anonyma stödtjänsterna för skadeverkningar av penningspel och digitala spel och välfärdsområdenas lagstadgade vårdtjänster (som en del av andra missbrukar- och beroendetjänster) främjar tillgången, tillgängligheten och kvaliteten i fråga om tjänsterna. Samarbete bidrar till att arbetet med spelens skadeverkningar är jämställt, tillgodoser kundernas behov och främjar deras delaktighet, och främjar tillgången, tillgängligheten och kvaliteten i fråga om tjänsterna. Dessutom möjliggör samarbetet att både välfärdsområdenas och organisationernas arbete med spelens skadeverkningar utvecklas och experternas kompetens stärks med hjälp av nätverksarbetet.
Med hjälp av understödshelheten för det regionala arbetet får välfärdsområdena stöd i utvecklandet av lagstadgade tjänster. Den understödande verksamheten realiseras i tillämpliga delar som en del av det riksomfattande nätverk för spels skadeverkningar som koordineras av Institutet för hälsa och välfärd. Nätverket, som inledde sin verksamhet vid ingången av 2024, fungerar som ett riksomfattande samarbetsnätverk för personal inom hälso- och sjukvården i fråga om arbetet med skadeverkningar av penningspel. Nätverket är riktat till dem som i sitt arbete stöter på penningspelsproblem och målet med nätverket är att stödja välfärdsområdena och de anställda vid utvecklandet av stöd- och behandlingstjänsterna för spelproblem bland annat genom att samla de viktigaste aktörerna, erbjuda de anställda stöd och möjlighet att stärka kompetensen, förbättra tillgången och tillgängligheten i fråga om tjänsterna och förankra information och god praxis. Understödshelheten för det regionala arbetet stöder målet i regeringsprogrammet om att regeringen ska trygga tillgången till vård för spelberoende och bör ingripa i ett tidigt skede, så att de lagstadgade tjänsterna integreras på ett ändamålsenligt sätt i servicesystemet, tjänsterna är högklassiga och lättillgängliga.
Utöver de elektroniska tjänsterna kan man även med hjälp av understödshelheten för det regionala arbetet minska den ytterligare börda som de föreslagna lagstiftningsändringarna som helhet medför för välfärdsområdena genom att hjälpa välfärdsområdena att utveckla tillgången och kvaliteten i fråga om de lagstadgade tjänsterna. Med hjälp av understödshelheten för det regionala arbetet stöds välfärdsområdenas genomförande av utvecklingsprojekt för missbrukar- och beroendetjänsterna och stärkande av kompetens kring skadeverkningar av spel på samma sätt som förebyggande rusmedelsarbete stöds genom anslag för hälsofrämjande. Genom nätverket för spels skadeverkningar förankras information och god praxis på nationell nivå. Social- och hälsovårdsorganisationerna kan vara samarbetspartner som stöder välfärdsområdenas utvecklingsarbete.
Ansvaret för att ordna vård för penningspelsberoende och andra tjänster för skadeverkningarna av penningspel ligger även i fortsättningen på välfärdsområdena, Helsingfors stad och andra offentliga tjänster (t.ex. ekonomi- och skuldrådgivningen). Statsunderstödshelheten kompletterar välfärdsområdenas tjänster och stöder deras utvecklingsarbete när arbetsbördan på grund av skadeverkningar av spel förväntas öka för välfärdsområdena. Helheten stöder anordnandet av elektroniska tjänster i välfärdsområdena i enlighet med regeringsprogrammet också när kompetensen kring skadeverkningarna av spel blir uppdelad mellan de elektroniska tjänsterna och välfärdsområdena på ett tydligare sätt än tidigare.
Med hjälp av understödshelheten för vetenskaplig forskning som stöder förebyggande och minskande av skadeverkningar av spel stöds målsättningar som förebygger och minskar spelens skadeverkningar samt ledning genom information. Med understöden stöds den kunskapsbaserade utvecklingen av förebyggande och korrigerande arbete när det gäller skadeverkningar av penningspel och digitala spel.
Det är inte meningen att understöden ska ersätta de organisationsunderstöd som beviljas av social- och hälsoorganisationernas understödscentral, genom vilka man också försöker nå människor som själva eller i sitt arbete möter spelens skadeverkningar. I samband med reformen av finansieringsmodellen för verksamhet som finansieras med penningspelsintäkter (VNK045:00/2021) blev slutsatsen att det naturligaste är att innefatta det arbete som förebygger och minskar skadeverkningar av spel som utförs av organisationer i den allmänna understödshelheten från social- och hälsoorganisationernas understödscentral, och det ansågs inte finnas något behov av att separera det från det övriga missbruks- och mentalvårdsarbetet. En del av de statsunderstöd som avses i 94 § kan dock riktas till organisationer. Bevakning och utvärdering av och forskning kring skadeverkningar av penningspel samt utvecklande av förebyggande och vård genomförs i samarbete med allmännyttiga samfund. Välfärdsområdenas servicestruktur i fråga om både förebyggande och korrigerande arbete med skadeverkningar av spel innefattar också arbete som utförs av social- och hälsovårdsorganisationer.
Genom olika nätverk samarbetar ett brett aktörsfält kring förebyggande och minskande av skadeverkningar av spel och detta samarbete stärks som ett led i genomförandet av det spelpolitiska programmet, och organisationer och andra aktörer inbjuds till programmets undersektioner.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken understöd som beviljas för en understödshelhet som avses i 2 mom. 3 punkten också ska kunna beviljas som stipendium. Stipendieperioden kan vara högst ett år åt gången.
När det gäller understödshelheten för vetenskaplig forskning föreslås det att den finansiering som hör dit i liten utsträckning ska kunna beviljas också som forskningsstipendier för privatpersoner. Enligt det tillgängliga anslaget beviljas stipendier årligen sammanlagt cirka fem personer för högst ett år åt gången.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om att understöd kan beviljas till beloppet av alla godtagbara kostnader inom de understödshelheter för elektroniska tjänster och för vetenskaplig forskning som avses i 1 och 3 punkten i 2 mom. som gäller verksamhet som understöds, om annan finansiering inte finns att tillgå.
Att understödet ska uppgå till kostnadernas fulla belopp inom understödshelheten för elektroniska tjänster grundar sig på uppnåendet av målen med den verksamhet som understöds. Hittills har Veikkaus Ab finansierat motsvarande tjänster till fullt belopp. Med tanke på uppnåendet av målen med den verksamhet som understöds är det viktigt att det finns tillräcklig finansiering för anordnande av de elektroniska tjänsterna. De elektroniska tjänsterna kompletterar de lagstadgade tjänsterna som välfärdsområdena ansvarar för. Om man har beviljat eller kommer att bevilja annan offentlig finansiering för samma ändamål, minskar detta beloppet av det beviljade understödet i motsvarande mån.
Att understödet ska uppgå till kostnadernas fulla belopp inom understödshelheten för vetenskaplig forskning är baserat på den understödda verksamhetens karaktär. Det har ansetts att det i princip inte finns några förutsättningar för att utföra forskningsarbete om det inte finns tillräcklig finansiering och därför behöver verksamheten i regel understödas till fullt belopp.
I 5 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken närmare bestämmelser om den verksamhet som understöds och understödets belopp får utfärdas genom förordning av statsrådet. Det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning kompletterar bemyndigandet att utfärda förordning enligt 8 § i statsunderstödslagen (688/2001), enligt vilket närmare bestämmelser om hur statsunderstöd som hör till tillämpningsområdet för den lagen ska beviljas, utbetalas och användas i enlighet med budgeten kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
Även om det föreslås att bestämmelserna om den verksamhet som understöds rent allmänt ska utfärdas på lagnivå, har det ansetts ändamålsenligt att föreslå ett bemyndigande om att utfärda förordnande i anslutning till detta. Vid behov kan då mer detaljerade bestämmelser om den verksamhet som understöds utfärdas genom förordning av statsrådet. Prioriteringarna inom den verksamhet som understöds kan till exempel ändras vid byte av regeringsperiod och då kan prioriteringarna vid behov ändras lättare genom en ändring av förordningen. Utfärdande av bestämmelser om den understödda verksamheten genom förordning gör det också möjligt att vid behov avgränsa en viss del av verksamheten från den verksamhet som understöds.
Det har också föreslagits att statsunderstödets belopp ska kunna bestämmas närmare genom en förordning. Vid behov får närmare bestämmelser om understödets belopp utfärdas på förordningsnivå, till exempel om det tillgängliga anslaget ändras kännbart. Genom förordning kan vid behov närmare bestämmelser utfärdas om statsunderstödets belopp i fråga om alla tre understödshelheterna.
95 §.Statsbidragsmyndighet
. Statsbidragsmyndigheten är Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd ansvarar för de uppgifter för statsbidragsmyndigheten som beskrivs i statsunderstödslagen, såsom genomförande av utlysningar, beviljande av understöd samt den praktiska uppföljningen och övervakningen i fråga om understöd.
96 §.Dispositionsplan för anslaget
. Enligt vad som föreslås i 1 mom. ger social- och hälsovårdsministeriet årligen före utgången av maj riktlinjer till Institutet för hälsa och välfärd för beredningen av dispositionsplanen för anslaget samt en preliminär anslagsram för det följande året. Det preliminära anslaget fastställs årligen i budgeten. Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om fastställande av dispositionsplanen för anslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
97 §.Tillämpning av statsunderstödslagen
. På statsunderstöden tillämpas utöver bestämmelserna i 9 kap. i penningspelslagen också statsunderstödslagen som allmän lag.
10 kap. Uppgifter inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för att förebygga och minska skadeverkningar av penningspel.
98 §.Bevakning och utvärdering av och forskning kring skadeverkningar av penningspel samt utvecklande av förebyggande och behandling av skadeverkningarna
. Social- och hälsovårdsministeriet ska enligt förslaget på motsvarande sätt som enligt bestämmelserna i 52 § i den gällande lotterilagen svara för bevakningen och utvärderingen av och forskningen kring skadeverkningar av penningspel samt för utvecklandet av förebyggandet och behandlingen av skadeverkningar av penningspel. Institutet för hälsa och välfärd sköter uppgiften på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet.
Enligt 52 § i den gällande lotterilagen ska Veikkaus Ab ersätta staten för kostnaderna för genomförandet av de uppgifter som anges i paragrafen. Social- och hälsovårdsministeriet fakturerar Veikkaus Ab för verksamhetskostnaderna och genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas bestämmelser om debitering av avgiften (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om debitering av en avgift som tas ut hos Veikkaus Ab). Finansieringen av arbetet med spelens skadeverkningar ändras i och med reformen och ska finansieras i budgeten. Ur ett nytt moment för arbete med skadeverkningar av spel, som inrättas under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel, finansieras kostnaderna för statsunderstöd för förebyggande och minskande av skadeverkningar av spel enligt 94 §, Institutet för hälsa och välfärds utgifter för administrationen av statsunderstöden och social- och hälsovårdsministeriets utgifter för uppgifterna enligt 98 §. De kostnader som uppgifterna enligt 98 § medför för Institutet för hälsa och välfärd ska täckas med hjälp av institutets omkostnadsmoment, där det anges vilket anslag som reserveras för detta ändamål. Institutet för hälsa och välfärd ska presentera en årlig plan för användningen av anslaget och rapportera om utfallet till social- och hälsovårdsministeriet. Lösningen bidrar till att behövlig specialkompetens och tillräckliga åtgärder bevaras i en situation då både servicesystemet och penningspelssystemet befinner sig i en förändringsfas.
För att utföra de uppgifter som avses i 1 mom. behandlar social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd uppgifter och det föreslås att det ska föreskrivas om rätten att få dessa uppgifter i 100 och 101 §. Enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandlingen av personuppgifter laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.1 e är behandlingen laglig när den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt artikel 6.3 ska grunden för behandlingen i båda fallen fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt. Detta innebär att myndighetens uppgift och befogenheter ska anges på ett sådant sätt i lagstiftningen att den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter och ändamålet med behandlingen framgår av den med beaktande av verksamhetens syfte (se Slutbetänkande av arbetsgruppen för genomförande av EU:s allmänna dataskyddsförordning (TATTI), justitieministeriets publikation 8/2018, s. 33, på finska, med presentationsblad på svenska, och GrUU 14/2018 rd, s. 15–16). En precisering av lagstiftningen om social- och hälsovårdsministeriets och Institutet för hälsa och välfärds uppgifter är således motiverad också med tanke på behandlingen av personuppgifter.
Till verksamheten enligt paragrafen ska också i fortsättningen höra utvärdering av de risker för skadeverkningar och skadeverkningar som penningspelsverksamheten ger upphov till. Utvärderingen görs i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Bedömningsarbetet inleddes år 2016 och det har beskrivits närmare i en regeringsproposition om sammanslagning av penningspelssammanslutningar (RP 132/2016 rd). Bedömningen blev lagstadgad vid ingången av 2022 i samband med att ändringar i lotterilagen trädde i kraft (RP 135/2021 rd). I fortsättningen omfattar utvärderingen inte bara anordnande av penningspel av Veikkaus Ab utan också anordnande av penningspel av licenshavare. På motsvarande sätt som i dag granskas i utvärderingen spelens särdrag och egenskaper, spelbegränsningar och metoder för att hantera spelandet, tillgång och marknadsföring i fråga om penningspel med tanke på sociala, ekonomiska och hälsomässiga skadeverkningar av penningspelandet. Vid utvärderingen används även i fortsättningen data om spelhändelser och spelkontotransaktioner i enlighet med vad som föreskrivs i 100 och 101 §. Utvärderingen gäller i fortsättningen också i huvudsak den reglerade penningspelsverksamheten, men för ändamålsenliga bedömningar och rekommendationer följs också utbudet utanför systemet. Utvärderingsarbetet kommer också i fortsättningen att vara rådgivande expertarbete. Vid utvärderingen utarbetas utlåtanden och tas ställning till anordnande av penningspel, lagstiftningen och styrningen för att förebygga och minska de sociala, ekonomiska och hälsomässiga skadeverkningarna av penningspelande. I utvärderingsarbetet ska dessutom utvecklas en bedömning av uppkomsten av skadeverkningarna av spel med hjälp av spel- och spelardata, och rekommendationer om interventioner baserat på prognoser om uppkomsten av skadeverkningar. Uppgifter som används i utvärderingsarbetet kan offentliggöras, om det inte finns grunder för sekretess, såsom skydd för företagshemlighet, och skyddet för personuppgifter inte äventyras. Social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd svarar för bedömningen av sekretessen i fråga om de uppgifter som de innehar.
Det är ändamålsenligt att också i fortsättningen ordna förebyggandet av skadeverkningar av penningspel som ett led i det lagstadgade förebyggande rusmedelsarbetet. Social- och hälsovårdsministeriet leder och Institutet för hälsa och välfärd utvecklar och styr förebyggandet av de skadeverkningar som penningspel ger upphov till. I samarbete med andra myndigheter görs detta i hela landet som en del av det förebyggande rusmedelsarbetet. Kommunerna och välfärdsområdena svarar för förebyggande av skadeverkningar av penningspel som en del av de lagstadgade uppgifterna för förebyggande rusmedelsarbete. Till välfärdsområdenas uppgifter hör också att stödja kommunerna i det förebyggande rusmedelsarbetet. Välfärdsområdena stöder kommunerna inom sitt område i förebyggandet av penningspelens skadeverkningar som ett led i genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet genom att koordinera arbetet på regionnivå. Dessutom svarar välfärdsområdena för uppgifter med att förebygga penningspelens skadeverkningar som ett led i det förebyggande rusmedelsarbetet inom social- och hälsovårdstjänsterna. Regionförvaltningsverken styr inom sitt verksamhetsområde förebyggandet av penningspelens skadeverkningar som ett led i det förebyggande rusmedelsarbetet, planerar och utvecklar det i samarbete med andra myndigheter och med sammanslutningar samt stöder kommunerna och välfärdsområdena inom verksamhetsområdet i förebyggandet av penningspelens skadeverkningar vid genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet.
Det är ändamålsenligt att ordna den nationella utvecklingen, uppföljningen och forskningen när det gäller förebyggande av penningspelens skadeverkningar och ordnandet av service vid Institutet för hälsa och välfärd i samband med övrigt förebyggande rusmedelsarbete och utvecklingen, uppföljningen och forskningen när det gäller missbrukar- och beroendetjänster. Till Institutet för hälsa och välfärds arbete med att förebygga skadeverkningar av penningspel och utveckla tjänsterna hör forsknings- och utvecklingsarbete genom vilket det produceras information och praxis för förebyggande av skadeverkningar av penningspel och utvecklande av tjänster och yrkeskompetens utvecklas. I utvecklingsarbetet samarbetar man nära med innehåll och nätverk för förebyggande rusmedelsarbete som koordineras av Institutet för hälsa och välfärd och även bredare med verksamheter som forskar i och utvecklar missbrukar- och beroendetjänster. Institutet för hälsa och välfärd utför sin uppgift i samarbete med ett bredare aktörsfält och samordnar den helhet som åtgärderna bildar. Institutet för hälsa och välfärd följer upp, utvärderar och stöder missbrukar- och beroendetjänster och samlar riksomfattande information om ordnandet av tjänster till exempel genom olika register. Eftersom penningspelsproblem ofta hör samman med skuldsättning och därigenom med olika servicebehov, är det viktigt att på nationell nivå granska servicesystemet inte bara med tanke på vården utan också för att minska den överskuldsättning som hör samman med penningspelsproblem. Den offentliga servicen ansvarar för vården och för socialt och ekonomiskt stöd och rådgivning (välfärdsområdena, Folkpensionsanstalten, ekonomi- och skuldrådgivning m.fl.).
99 §.Register över skadeverkningar av spel
. Enligt den föreslagna 98 § verkställer Institutet för hälsa och välfärd på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet bevakningen av och forskningen kring skadeverkningarna, utvärderingen av de skadeverkningar som är förenade med anordnande av penningspel samt utvecklandet av förebyggandet och behandlingen av skadeverkningarna, vilka är uppgifter som social- och hälsovårdsministeriet svarar för. För skötseln av denna uppgift är Institutet för hälsa och välfärd personuppgiftsansvarig för registret över skadeverkningar av spel. I registret över skadeverkningar av spel behandlas i hög grad samma uppgifter som i det föreslagna licens- och tillsynsregistret. Närmare motiveringar till licens- och tillsynsregistret samt registret över skadeverkningar av spel finns i motiveringen till den föreslagna 58 §.
Som personuppgiftsansvarig för registret över skadeverkningar av spel kan Institutet för hälsa och välfärd under iakttagande av bestämmelserna i 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ur registret lämna ut uppgifter om licenshavarnas kunder och deras spelande för vetenskaplig forskning som stöder förebyggande och minskande av skadeverkningar av penningspel. Enligt 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en myndighet rätt att i enskilda fall bevilja tillstånd att ta del av en sekretessbelagd handling för vetenskaplig forskning, om det är uppenbart att de intressen som sekretessplikten är avsedd att skydda inte kränks om uppgifter lämnas ut.
100 §.Institutet för hälsa och välfärds rätt att få uppgifter
. Institutet för hälsa och välfärd ska trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av licenssökanden och licenshavaren avgiftsfritt erhålla uppgifter samt i fråga om uppgifter som behövs för att licensen ska kunna beviljas även av tillsynsmyndigheten.
I 1 mom. i den föreslagna paragrafen finns en uttömmande lista över de uppgifter som Institutet för hälsa och välfärd ska ha rätt att få. Enligt 1 punkten behövs åtminstone de uppgifter som licenssökanden lämnat för att licensen ska kunna beviljas. Institutet för hälsa och välfärd kan dock inte av tillsynsmyndigheten få uppgifter om licenssökande, licenshavare eller deras ägare eller ledning ur straff- eller bötesregistret, utan de ska begäras direkt ur straff- och bötesregistret. Behövliga uppgifter för att Institutet för hälsa och välfärd ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter är enligt 2–8 punkten i momentet också de uppgifter som licenshavaren lämnat för att tillsynsavgiften ska kunna bestämmas, de gränser för penningöverföring och förlust som spelaren uppställt, de spelspärrar som gäller spelarna, spelhändelser och spelkontotransaktioner i penningspelen, uppgifter om marknadsföring av penningspel och annat anordnande av penningspel samt identifieringsuppgifter om registrerade spelare. Andra uppgifter som behövs för skötseln av det uppdrag som avses i den föreslagna 98 § är enligt 9–12 punkten uppgifter om spelkonsumtionen på produktnivå, regionalt, kanalvis och per försäljningsställe, uppgifter om placeringen av försäljningsställen och penningspelautomater, uppgifter om antalet besökare på spelplatserna samt om övervakningen av minderåriga, uppgifter som hänför sig till planeringen av och strategin för affärsverksamheten för innehavaren av ensamrättslicens och innehavaren av penningspelslicens samt uppgifter om spelandet och spelmarknaden som fås genom internationellt samarbete. Uppgifterna om den regionala spelkonsumtionen grundar sig på uppgifter om spelarnas bostadsort. Rätten att få uppgifter gäller till exempel uppgifter som är sekretessbelagda som företagshemlighet. Enligt 13 punkten behövs uppgifter också om omsorgsåtgärder som innehavare av ensamrättslicens och innehavare av penningspelslicens riktar mot sina kunder.
I 2 mom. finns särskilda bestämmelser om Institutet för hälsa och välfärds rätt att få uppgifter när det gäller tillsynsmyndigheten i fråga om sådana uppgifter om licenssökande som behövs för att licensen ska kunna beviljas. Tillsynsmyndigheten får söka fram vissa uppgifter som behövs för behandlingen av licensen direkt ur olika myndighetsregister, såsom information om näringsförbud. Således lämnar inte licenssökanden alla uppgifter som gäller denne som behövs för beviljande av licensen till tillsynsmyndigheten, utan myndigheten söker själv fram en del av uppgifterna. En sådan rätt att få uppgifter som anges i det föreslagna 2 mom. tryggar alltså Institutet för hälsa och välfärds rätt att få också sådana uppgifter som behövs för att en licens ska kunna beviljas som licenssökanden inte själv lämnar till tillsynsmyndigheten. Institutet för hälsa och välfärd kan dock inte av tillsynsmyndigheten få uppgifter om licenssökande, licenshavare eller deras ägare eller ledning ur straff- eller bötesregistret. De uppgifter som avses i det föreslagna 1 och 2 mom. kan också innehålla personuppgifter.
Institutet för hälsa och välfärd bedömer sekretessen i fråga om de uppgifter som överlåtits till institutet och de uppgifter som det innehar i enlighet med offentlighetslagen. Beslutet om att sekretessbelägga en enskild uppgift fattas alltid av myndigheten.
Institutet för hälsa och välfärd ska ha rätt att få de personuppgifter som är nödvändiga för institutets uppdrag i identifierbar form. Enligt 3 mom. används identifieringsuppgifter för att samköra registeruppgifter i forskningsmaterial med andra administrativa register som innehåller uppgifter som Institutet för hälsa och välfärd har rätt att få med stöd av dess andra lagstadgade rättigheter att få uppgifter eller genom att samköra uppgifterna med annat identifierande material som innehas av Institutet för hälsa och välfärd, såsom enkätmaterial för forskning. Det är inte möjligt att samköra uppgifterna utan kundernas identifieringsuppgifter. Samkörning av uppgifter ska grunda sig på verkställandet av de uppdrag som det föreskrivs om i 98 §.
Spel- och spelardata innehåller inte all nödvändig information med tanke på forskning, bevakning och utvärdering. När orsakssammanhanget bakom skadeverkningar utreds är det nödvändigt att förstå bakgrunden hos olika spelarkategorier, vilket förutsätter samkörning av uppgifterna med andra registeruppgifter. Spel- och spelarmaterial måste således berikas genom användning av sådana administrativa register som statsförvaltningen samlar in. Aktörer som för samkörbara register är förutom Institutet för hälsa och välfärd också till exempel Statistikcentralen, Folkpensionsanstalten, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Skatteförvaltningen och arbets- och näringsministeriet. Registeruppgifter som kan samköras med spel- och spelarmaterial är demografiska data, uppgifter om bostadshushåll, uppgifter om bostadsort, pensions-, rehabiliterings- och anställningsuppgifter, uppgifter om sysselsättning och sysselsättningsåtgärder samt inkomstuppgifter. Skatteförvaltningen lämnar ut beskattningsuppgifter och uppgifter ur inkomstregistret till Statistikcentralen som har rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter för statistikföring till en annan statistikmyndighet, vilket Institutet för hälsa och välfärd är enligt 2 § 2 mom. 1 punkten i statistiklagen (280/2004). Dessutom kan med forskningsmaterialet samköras uppgifter om fällande domar, uppgifter ur registret över utkomststöd, vårdanmälningsregistret inom socialvården respektive hälsovården (Hilmo och AvoHilmo), uppgifter ur utsökningsregistret och positiva kreditupplysningsregistret samt uppgifter om dödsorsak. Institutet behandlar motsvarande uppgifter också när det utför sina lagstadgade grunduppgifter och förvaltar databaser och register inom sitt område. Bestämmelser om Institutet för hälsa och välfärds uppgifter finns i lagen om Institutet för hälsa och välfärd (668/2008).
I fråga om institutet baserar sig behandlingen av personuppgifter på utförande av en uppgift av allmänt intresse enligt artikel 6.1 e i allmänna dataskyddsförordningen (vetenskaplig forskning som föreskrivs i lag). Vad gäller behandling av särskilda kategorier av personuppgifter uppfylls kriterierna enligt artikel 9.2 j i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandling är tillåten när den är nödvändig för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, på grundval av unionsrätten eller medlemsstatens nationella rätt.
Enligt 4 mom. avses Institutet för hälsa och välfärd ansvara för att identifierbara personuppgifter pseudonymiseras innan de överförs för analysering. Ur forskningsmaterialet avlägsnas all direkt identifieringsinformation innan det överlämnas till institutets forskare, som analyserar materialet. Enskilda spelare eller deras identitet är aldrig föremål för forskning, utan analyserna sker alltid på gruppnivå och resultaten rapporteras på gruppnivå i anonymiserad form. Institutet för hälsa och välfärd är personuppgiftsansvarig för det material som det tar emot. Institutet ska därmed ansvara för det tillbörliga tillgodoseendet av de registrerades rättigheter samt för andra skyldigheter som gäller enligt den allmänna lagstiftningen om dataskydd, även i fråga om det pseudonymiserade materialet. Information tillhandahålls de registrerade i enlighet med artiklarna 12–14 i allmänna dataskyddsförordningen. Informationen sker genom att en dataskyddsanmälan publiceras på institutets offentliga webbplats. Dessutom för Institutet för hälsa och välfärd i egenskap av personuppgiftsansvarig ett register över behandlingen av personuppgifter enligt artikel 30. Vid behandlingen av personuppgifter beaktas bland annat principen för öppenhet enligt artikel 5.1 a i dataskyddsförordningen. I artikel 12 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av den registrerades rättigheter. Den personuppgiftsansvarige påförs en täckande skyldighet att tillhandahålla den registrerade information om behandlingen av personuppgifter och att informera den registrerade om hur denne kan utöva sina rättigheter. Det går att avvika från att informera den registrerade och från den registrerades rättigheter endast i särskilda situationer på de villkor som anges i allmänna dataskyddsförordningen och den nationella dataskyddslagen.
Så som konstaterats i motiveringen till 58 §, som gäller licens- och tillsynsregistret, är ett möjligt sätt att tekniskt realisera licens- och tillsynsregistret och registret över skadeverkningar av spel att data ur båda registren registreras i samma informationssystem. Alternativet kan vara att bygga upp separata informationssystem för båda personuppgiftsansvariga. Ett gemensamt informationssystem gör det möjligt för Institutet för hälsa och välfärd att söka fram i den föreslagna 100 § angivna uppgifter som behövs för skötseln av uppdraget enligt 98 § direkt ur informationssystemet utan en separat begäran om uppgifter till licenshavarna eller tillsynsmyndigheten. Detta minskar den administrativa bördan både för licenshavarna och tillsynsmyndigheten. Behandlingen av personuppgifter avses även för Institutet för hälsa och välfärd vara begränsad till de ändamål för vilka de lämnats ut samt för statistiska ändamål. Därmed kan uppgifter endast användas för uppdrag enligt 98 § och statistikföring. För tydlighetens skull föreslås i samband med institutets rätt till uppgifter en uttrycklig bestämmelse om att lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) inte ska tillämpas på behandlingen av de uppgifter som avses i paragrafen.
101 §.Social- och hälsovårdsministeriets rätt att få uppgifter
. I 1 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om social- och hälsovårdsministeriets rätt att trots sekretessbestämmelserna och avgiftsfritt erhålla de uppgifter som anges i 98 §, det vill säga för bevakning av och forskning kring de skadeverkningar som penningspelen ger upphov till och för utvärdering av penningspelens skadlighet och utvecklande av förebyggande och behandling av skadeverkningar. Uppgifterna kan fås av Institutet för hälsa och välfärd.
Rätten att få uppgifter ska vara begränsad till uppgifter som behövs med tanke på det ändamål som anges i den föreslagna 98 § och uppgifterna listas uttömmande i bestämmelsen. Social- och hälsovårdsministeriet ska som mottagare av uppgifterna bedöma behövligheten av de uppgifter som begärs med hänsyn till ändamålet och i varje enskilt fall motivera sin begäran.
De uppgifter som ska begäras utifrån rätten att få uppgifter kan också innehålla personuppgifter. Vid social- och hälsovårdsministeriet är behandling av dessa uppgifter nödvändig i synnerhet i det arbete som bedrivs av gruppen för bedömning av skaderiskerna och skadeverkningarna av anordnande av penningspel i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Bedömningsgruppen följer upp och bedömer skadeverkningar och skaderisker av anordnande av penningspel samt bereder utlåtanden i sådana ärenden. Bedömningsgruppen behöver spel- och spelaruppgifter med kort varsel och med jämna mellanrum till stöd för sitt arbete. En fortsatt uppföljning av anordnandet av penningspel är en väsentlig del av bedömningsarbetet, som till sin karaktär är utvärderande och monitorerande.
De uppgifter som behövs för utvärderings- och forskningsarbetet består av flera helheter som även inbegriper individuella uppgifter från kundregister om kunder och deras spelande. I dessa ingår bland annat följande uppgifter: demografiska data om kunder och uppgifter om kundrelation, uppgifter om kundprofilering och kundpersonifiering, uppgifter om bedömningar av risken för penningspelsproblem, uppgifter om identifierat spelande och åtgärder som inriktats på kunder samt kommunikation och kundenkäter, uppgifter om användning av penningspelstjänster, penningtransaktioner och bruket av verktyg för spelkontroll samt uppgifter om lokaliseringen av olika försäljningsställen och spelandet i dem.
Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter som erhållits med stöd av social- och hälsovårdsministeriets rätt att få uppgifter är på samma sätt som i den nuvarande lagstiftningen artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, eftersom behandlingen är nödvändig för att ministeriet ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse. I fråga om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter baserar sig behandlingen på artikel 9.2 g, enligt vilken behandling är tillåten om den är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstatens nationella rätt. I 98 § föreslås att social- och hälsovårdsministeriet ska svara för bevakningen och utvärderingen av och forskningen kring skadeverkningar av penningspel samt för utvecklandet av förebyggandet och behandlingen kring dessa skadeverkningar. Innehållet i utvärderingsarbetet har beskrivits närmare i motiveringen till den föreslagna 98 §.
Avsikten är att uppgifterna ska lämnas utifrån begäran om uppgifter i varje enskilt fall. Uppgifterna kan sändas in till exempel som krypterad e-post eller skyddad e-post.
Social- och hälsovårdsministeriets lagstadgade uppdrag förutsätter inte en sådan behandling av personuppgifter där enskilda personer behöver identifieras ur de uppgifter som lämnats ut. De uppgifter som lämnas ska alltså inte innehålla direkta identifieringsuppgifter. Enligt 2 mom. ska Institutet för hälsa och välfärd pseudonymisera de personuppgifter som avses i paragrafen innan de lämnas ut. Med pseudonymisering avses enligt definitionen i artikel 4.5 i allmänna dataskyddsförordningen behandling av personuppgifter på ett sätt som innebär att personuppgifterna inte längre kan tillskrivas en specifik registrerad utan att kompletterande uppgifter används, under förutsättning att dessa kompletterande uppgifter förvaras separat och är föremål för tekniska och organisatoriska åtgärder som säkerställer att personuppgifterna inte tillskrivs en identifierad eller identifierbar fysisk person. Tillämpningen av pseudonymisering på personuppgifter minskar de risker som orsakas av behandling, men de pseudonymiserade uppgifterna ska fortsättningsvis behandlas som personuppgifter i enlighet med dataskyddslagstiftningen.
Behandlingen av personuppgifter avses vara avgränsad endast för det ändamål som de lämnats ut för samt för statistiska ändamål. Därmed ska uppgifter som lämnats ut till social- och hälsovårdsministeriet endast få användas för ministeriets uppdrag enligt 98 § och statistikföring. I enlighet med den föreslagna 100 § är de utlämnade uppgifterna inte sådana uppgifter som avses i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården. För tydlighetens skull föreslås dock en uttrycklig bestämmelse om att lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården inte ska tillämpas på de uppgifter som avses i paragrafen. Motsvarande bestämmelse finns i 54 och 55 § i den gällande lotterilagen och motsvarande bestämmelse föreslås för Institutet för hälsa och välfärds del enligt 100 §.
Vid övergången till licenssystemet tryggar de föreslagna ändringarna en omfattande rätt att få uppgifter om det penningspelande som sker inom systemet. Propositionen bygger på att rätten att få uppgifter ska tryggas på samma nivå som i det gällande systemet. Genom registret över skadeverkningar av spel tryggas utvärdering av och forskning kring skadeverkningar och bevakning av penningspelsmarknaden i enlighet med 98 §.
11 kap. Sökande av ändring.
102 §.Begäran om omprövning av tillsynsavgiften
. I paragrafen föreslås bestämmelser om begäran om omprövning av tillsynsavgiften. Enligt paragrafen ska den som är missnöjd med ett beslut först begära omprövning hos tillsynsmyndigheten. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. En begäran om omprövning ska göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.
I 103 § föreslås bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol. Bestämmelsen tillämpas också på sökande av ändring med anledning av begäran om omprövning.
103 §.Sökande av ändring i förvaltningsdomstol
. I regel ska ändring i sådana myndighetsbeslut som avses i penningspelslagen få sökas i förvaltningsdomstolen. Enligt 1 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. En myndighets beslut överklagas hos den regionala förvaltningsdomstolen. Besvär över ett förvaltningsbeslut får anföras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. Vilken regional förvaltningsdomstol som är behörig bestäms enligt 10 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Om verksamhetsområdet för den myndighet som fattat beslutet omfattar hela landet, är den regionala förvaltningsdomstol behörig inom vars domkrets ändringssökanden har sin hemort. Om det i ett ärende inte finns någon regional förvaltningsdomstol som är behörig med stöd av 10 § 1–4 mom., är den behöriga regionala förvaltningsdomstolen Helsingfors förvaltningsdomstol. I 102 § föreslås bestämmelser om begäran om omprövning av tillsynsavgiften. Enligt 7 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär endast av den som har begärt omprövning. Till denna del får således endast tillsynsmyndighetens beslut med anledning av en omprövningsbegäran överklagas och ändring får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
Enligt 2 mom. ska ett beslut om förbjudande av anordnande av penningspel enligt 76 § och ett beslut om återkallande av licens enligt 79 § iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
En del av tillsynsmyndighetens beslut får föras till marknadsdomstolen för behandling. Sådana är i 78 § avsedda beslut om avlägsnande av webbinnehåll och avregistrering av domännamn som strider mot lagen och i 76 § avsedda marknadsföringsförbud, kombinerade förbud mot marknadsföring och anordnande, och vite som är förenat med dem. Bestämmelser om att föra dem till marknadsdomstolen finns i 104 §.
Med stöd av 34 § i statsunderstödslagen får omprövning begäras i fråga om statsbidragsmyndighetens beslut som gäller de statsunderstöd som avses i 9 kap. i penningspelslagen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
104 §.Att föra förbud mot marknadsföring till marknadsdomstolen
. Enligt 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär i ett förbud mot marknadsföring av penningspel, förbud mot marknadsföring och anordnande av penningspel enligt 76 § eller i vite som förenats med ett sådant förbud. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till stor del 66 a § i den gällande lotterilagen, som fogades till lagen i samband med lagändringar som trädde i kraft den 1 oktober 2010 (RP 96/2008 rd). Ett motsvarande besvärsförbud i fråga om marknadsrättsliga ärenden finns bland annat i alkohollagen (1102/2017) och i tobakslagen (549/2016).
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den nuvarande lagen att ärenden som enligt 1 mom. belagts med besvärsförbud på ansökan får föras till marknadsdomstolen för behandling. Till marknadsdomstolen kan i första hand föras sådana förbudsbeslut som gäller enbart förbud mot marknadsföring som strider mot penningspelslagen. Till marknadsdomstolen ska dessutom föras sådana förbudsbeslut som utöver förbud mot marknadsföring innefattar förbud mot anordnande av penningspel. På så sätt splittras inte behandlingen av förbudsbeslut som gäller den aktör som är föremål för förbudsbeslutet mellan flera domstolar. Förbudsbeslut som enbart gäller anordnande förs till förvaltningsdomstolen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak 66 a § i den gällande lotterilagen. Marknadsdomstolen handlägger som marknadsrättsliga ärenden de ärenden som hör till dess behörighet enligt olika lagar, såsom konsumentskyddslagen, alkohollagen och tobakslagen. I 3 mom. finns en hänvisning till lagen om rättegång i marknadsdomstolen i fråga om behandling av ärendet i marknadsdomstolen och sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut. Sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut styrs med stöd av 7 kap. 4 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen till högsta domstolen under förutsättning att besvärstillstånd beviljas.
Sökande av ändring i myndigheters beslut sker vanligen i förvaltningsprocessuell ordning. Enligt 5 kap. 17 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen ska, till den del något annat inte bestäms i den lagen eller i de lagar som nämns i 1 kap. 6 §, marknadsrättsliga ärenden i övrigt i tillämpliga delar handläggas i marknadsdomstolen på det sätt som i rättegångsbalken bestäms om handläggning av tvistemål. Sökandet av ändring följer alltså delvis civilprocessuell ordning. I marknadsrättsliga ärenden svarar parterna till exempel själva för sina rättegångskostnader. Även skyldigheten att utreda ärenden avviker från en förvaltningsprocess, enligt vilken förvaltningsdomstolen ska se till att ett ärende som handläggs blir utrett och vid behov ge en part eller den myndighet som har fattat beslutet anvisningar om vilken tilläggsutredning som ska läggas fram i ärendet. Förvaltningsdomstolen ska dessutom på eget initiativ inhämta utredning i sådan omfattning som en opartisk och rättvis behandling av ärendet samt ärendets art kräver. Vid handläggningen av marknadsrättsliga ärenden får marknadsdomstolen däremot skaffa upplysningar på eget initiativ i ett ärende och ålägga en näringsidkare att lämna sådana uppgifter som behövs för att ärendet ska kunna utredas. Ingen får dock förpliktas att röja en företagshemlighet om det inte finns särskilda skäl.
Marknadsdomstolen får genom sitt beslut förbjuda att ett lagstridigt förfarande fortsätter eller upprepas. För att förbudet ska iakttas förenar marknadsdomstolen det med vite, om det inte av särskilda skäl är onödigt. Omformulering av ett förbud i marknadsdomstolen är inte möjligt när ett ärende behandlas delvis i civilprocessuell ordning i marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen får dock i enlighet med rättspraxis formulera myndighetens förbud så att det blir snävare, om det finns grund för att förbjuda ett förfarande men inte på det sätt som myndigheten har utformat sitt förbud (LaUU 4/2020 rd).
105 §.Sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut om påföljdsavgift
. I den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut om påföljdsavgift. Enligt 1 mom. får ändring i ett beslut om påföljdsavgift som fattats av marknadsdomstolen sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom marknadsdomstolen ska fatta beslut om påföljdsavgift i första instans, avses regleringen i fråga om besvärstillstånd inte gälla besvär som anförs över beslut om påförande av påföljdsavgift. Ett beslut om påföljdsavgift som fattats av marknadsdomstolen får alltså överklagas utan besvärstillstånd. Enligt 2 mom. får marknadsdomstolens beslut överklagas genom besvär av den som marknadsdomstolen har påfört påföljdsavgift. Enligt 3 mom. får tillsynsmyndigheten genom besvär överklaga ett sådant beslut av marknadsdomstolen genom vilket marknadsdomstolen helt eller delvis har avslagit tillsynsmyndighetens framställning.
12 kap. Ikraftträdande.
106 §.Ikraftträdande
. Det föreslås att den nya penningspelslagen huvudsakligen träder i kraft den 1 januari 2027, varvid licensbelagd penningspelsverksamhet kan inledas till den del som licenserna har beviljats till dess och de har trätt i kraft. I penningspelslagen och de andra lagförslagen finns övergångsbestämmelser.
Bestämmelserna om licenser i 2 kap. samt bestämmelserna om myndighetens rätt att få uppgifter av licenssökanden och av andra myndigheter i 63 och 64 § som gäller licensförfarande träder i kraft redan den 1 januari 2026, så att myndigheten kan börja ta emot och behandla licensansökningar vid denna tidpunkt. Under övergångsperioden år 2026 är Polisstyrelsen behörig licensmyndighet enligt 57 § i den nya penningspelslagen och därefter ansvarar Tillstånds- och tillsynsverket för licens- och tillsynsverksamheten. Ärenden enligt penningspelslagen som under övergångsperioden inletts hos Polisstyrelsen och vilkas skötsel enligt lag hör till Tillstånds- och tillsynsverkets uppgifter överförs efter övergångsperioden från Polisstyrelsen till Tillstånds- och tillsynsverket den 1 januari 2027.
Dessutom föreslås det att 43 § 3 mom. i lagen träder i kraft redan den 1 januari 2026, när också licensansökningar börjar tas emot. Med stöd av övergångsbestämmelsen kan man innan spelverksamheten inleds hos tillsynsmyndigheten ansöka om tillstånd för sådant internationellt samarbete som avses i paragrafen.
Bestämmelserna om licens för spelprogramvara i 2 kap. tillämpas först vid ingången av 2027, vilket gör det möjligt att ansöka om licens för spelprogramvara år 2027. Den skyldighet som föreslås i 33 § i penningspelslagen om att endast spelprogramvara av en innehavare av licens för spelprogramvara får användas tillämpas först vid ingången av 2028 efter en övergångstid. Detta betyder att det vid övergången till det nya penningspelssystemet inte krävs att det vid anordnandet av penningspel endast används spelprogramvara som tillhandahålls av innehavare av licens för spelprogramvara.
I 19 § som finns i 2 kap. föreskrivs om den ersättning som innehavare av ensamrättslicens ska betala till staten. Även 19 § föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2026, eftersom statsrådet ska besluta om ersättningens belopp och betalningstidtabell och innehavare av ensamrättslicens ska betala den första posten av grundersättningen innan en ensamrättslicens blir giltig. Enligt 1 mom. i den föreslagna 19 § förutsätts att ersättningen betalas för att licensen ska vara giltig. Även 9 kap. i penningspelslagen föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2026. I kapitlet finns bestämmelser om statsunderstöd som beviljas för att förebygga och minska skadeverkningarna av spel. Bestämmelserna behöver träda i kraft tidigare, eftersom statsunderstöd kan beviljas för i 94 § 2 mom. 1 punkten avsedd verksamhet inom elektroniska och anonyma tjänster för skadeverkningar av spel som kompletterar de lagstadgade tjänsterna, så att tjänsterna kan ha kommit igång när penningspelsverksamhet tas i bruk enligt den nya penningspelslagen. Den nuvarande finansieringen av de elektroniska tjänsterna upphör senast den 1 januari 2027.
De avtal och förbindelser som behövs för skötseln av tillsynsmyndighetens uppgifter samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem överförs från Polisstyrelsen till Tillstånds- och tillsynsverket den 1 januari 2027. Även sådana arkiv, register och datamaterial som bildats vid Polisstyrelsen under övergångstiden år 2026 överförs efter övergångsperioden från Polisstyrelsen till Tillstånds- och tillsynsverket.
Bestämmelser om personalens ställning finns i 2 kap. i statstjänstemannalagen. I samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överförs, enligt 5 a–5 c § i den lagen, tjänsterna och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till.