1.1  Bakgrund

Tobakspolitiken i Finland syftar till att användningen av tobaksprodukter ska minska och upphöra. En bestämmelse om detta finns i 1 § i tobakslagen (549/2016). Enligt paragrafen är syftet med lagen att användningen av tobaksprodukter och andra nikotin-haltiga produkter som innehåller för människor giftiga ämnen och orsakar beroende ska upphöra. I förarbetena till tobakslagen (RP 15/2016 rd s. 5) sägs det: ”Enligt under-sökningar dör varannan rökare i förtid i sjukdomar som orsakats av tobak. Rökare dör i genomsnitt tio år tidigare än icke-rökare, och omkring 10 procent av alla dödsfall beror på tobaksrökning. Tobaksrökning orsakar 25 procent av de socioekonomiska skillnaderna i dödligheten bland män och 13 procent bland kvinnor.”  

I samma proposition (s. 5) står det: ”På 1980-talet började man uppmärksamma tobaksrök i omgivningen, eftersom forskningsresultat visade att också så kallad passiv rökning är farlig.” 

I den nämnda propositionen (s. 47) sägs det vidare: ”Med passiv rökning avses att icke-rökare utsätts för de irriterande och giftiga ämnena i tobaksrök i omgivningen på grund av att andra människor röker. Tobaksrök i omgivningen utgörs främst av sidorök från cigaretterna, det vill säga av rök som frigörs i omgivningen från den brinnande änden av cigaretten. Dessutom ingår också rök som rökaren andas ut i tobaksröken i omgivningen. 

Det finns starka belägg för att passiv rökning orsakar och förvärrar många sjukdomar av betydelse för folkhälsan. För barn ökar passiv rökning risken för infektioner i mellanörat, nedre luftvägsinfektioner, astma och plötslig spädbarnsdöd och för vuxna ökar den risken för astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, lungcancer samt hjärt- och kärl-sjukdomar. Då gravida kvinnor utsätts för tobaksrök kan detta leda till tillväxtrubbningar hos fostret och störa utvecklingen av kroppen. 

Spår av tobaksrök återfinns bland annat i ytmaterial, textilier och damm under lång tid efter det att en tobaksprodukt har förbränts. Från ytmaterialen frigörs de senare på nytt i luften och orsakar exponering för de skadliga ämnena. Denna exponering har man börjat kalla rökrester eller tredjehandsrök (så kallad third-hand smoke).” 

Merparten av fångarna och de häktade röker. Enligt Brottspåföljdsmyndighetens rapport från 2010 ”Hälsa, arbetsförmåga och vårdbehov hos brottspåföljdsklienter” (Joukamaa med arbetsgrupp, Rikosseuraamuslaitoksen julkaisuja 1/2010) uppgav då t.ex. över 80 procent av de brottspåföljdsklienter som ingick i undersökningen att de rökte. Också minskad rökning i fängelserna kan ses som eftersträvansvärt enligt tobakslagen. När det gäller att minska denna rökning måste det emellertid beaktas att tobak orsakar tobaks- och nikotinberoende. Arbetet för minskad rökning måste därför utföras på ett sådant sätt att fångarna och de häktade får den behandling de behöver för de abstinenssymtom som beroendet ger upphov till. 

I slutna fängelser har fångarnas och de häktades rökning enligt vedertagen praxis ordnats så att det har varit möjligt att röka i bostadsrummen och utomhus. Det har inte varit tillåtet att röka i de allmänna utrymmena. I öppna anstalter har fångarna fått röka utomhus. I praktiken har man inte tidigare försökt minska eller begränsa rökningen i fängelserna. Innehav av elektriska cigaretter och rökfria tobaksprodukter är inte tillåtet i fängelser. År 2015 trädde 7 kap. 6 a § i fängelselagen (767/2005) i kraft. Enligt paragrafen kan rökning förbjudas i fångarnas bostadsrum.  

Med stöd av den bestämmelsen förbjöds rökning i bostadsrum helt och hållet i Helsingfors fängelse från och med den 1 augusti 2018. Många fångar anförde klagomål hos riksdagens biträdande justitieombudsman över arrangemangen kring rökningen. 

Biträdande justitieombudsmannen tog i sitt avgörande EOAK/5349/2019 ställning till angemangen beträffande rökningen i Helsingfors fängelse. Han ansåg att det med stöd av 7 kap. 6 a § i fängelselagen inte är möjligt att avsevärt begränsa fångarnas möjlig-heter att röka. Enligt biträdande justitieombudsmannens uppfattning bör fångarna ha lika omfattande möjligheter att röka oberoende av om rökningen ordnas i bostads-rummen eller någon annanstans.  

Utifrån de ovannämnda syftena med tobakslagen och biträdande justitieombudsmannens avgörande behöver det göras en bedömning av behoven att ändra bestämmelserna om fångars och häktades rökning. 

1.2  Beredning

Vid justitieministeriet utarbetades våren 2020 en bedömningspromemoria om arrangemangen för rökning i fängelserna. Utgångspunkten för promemorian var att rökning i bostadsrummen ska förbjudas, eftersom rökningen har negativa effekter på hälsan hos fångar och häktade som inte röker och hos personalen. I bedömningspromemorian granskades fyra olika sätt att ordna rökningen i fängelserna. Alternativen var följande: 1) obegränsade möjligheter att röka i rökrum, 2) möjlighet att röka tre gånger per dygn, 3) möjlighet att röka en gång per dygn i samband med vistelse utomhus och 4) förbud mot rökning. Remissinstanserna ombads bedöma vilka konsekvenser dessa alternativ har för den praktiska verksamheten och säkerheten i fängelserna och för fångarnas och andra personers hälsa samt de kostnader som de olika alternativen medför. Information (på finska) om remissbehandlingen finns på adressen  

https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=c9a18ee2-eab4-4c33-b4d4-3cfc1b07340d 

Nästan alla remissinstanser ansåg att förbud mot rökning i slutna fängelser är den bästa lösningen. I remissyttrandena betonades vikten av stödåtgärder för rökavvänjning. I några yttranden ansågs det att det inte finns likadana grunder för förbud mot rökning i öppna anstalter som i slutna fängelser. 

Utifrån remissvaren har det vid justitieministeriet utarbetats ett utkast till en proposition som gäller ordnandet av rökningen i fängelserna. I utkastet har utgångspunkten för bestämmelserna varit att rökning ska förbjudas i slutna fängelser och tillåtas utomhus i öppna anstalter.  

Utlåtanden om utkastet till proposition begärdes av 19 remissinstanser. Responsen på remissyttrandena behandlas senare. Information (på finska) om remissbehandlingen finns på adressen: 

https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=602e9cd1-b82a-400d-8a33-7c2b43e68cc0 

2.1  Lagstiftning och Brottspåföljdsmyndighetens föreskrifter

Bestämmelser om begränsning av rökningen

I fängelselagen och häktningslagen (768/2005) finns bestämmelser om ordnandet av rökningen i fängelser. Till lagarna fogades 2015 bestämmelser om detta (RP 45/2014 rd). Vid beredningen av bestämmelserna ansågs det att det vid verkställighet av fängelse och häktning är motiverat att föreskriva om rökning i fångarnas och de häktades bostadsrum i fängelselagen och häktningslagen, och inte i tobakslagen. De allmänna bestämmelserna i tobakslagen ansågs inte tillräckligt tydligt täcka ordnandet av rökningen i fängelser. Bestämmelserna i fängelselagen och häktningslagen motsvarar varandra, så i fortsättningen hänvisas det enbart till bestämmelserna i fängelselagen. Dessutom avses i fortsättningen med fånge i tillämpliga delar även en häktad.  

Enligt 7 kap. 6 a § i fängelselagen kan rökning förbjudas i fångarnas bostadsrum. Om rökning förbjuds i fångarnas bostadsrum, ska fångarna ges möjlighet att röka i rökrum eller på något annat sätt. I lagberedningsdokumenten (RP 45/2014 rd s. 41) sägs det att ”rökning kan ordnas t.ex. i särskilda rökrum. Det är i regel tillåtet att röka utomhus. Fångarna får inte röra sig fritt i fängelset. Därför föreslås det att lagen ska innefatta en bestämmelse om att fångar som inte får röka i sina bostadsrum ska ges tillfälle att röka någon annanstans. Rökning kan ordnas t.ex. genom att fångarna tillåts besöka avdelningens rökrum eller rökbås. Förbud mot rökning i fångarnas bostadsrum kan införas bara i sådana fängelser där det är möjligt att på något annat sätt erbjuda fångarna till-fälle att röka tillräckligt ofta.” I förarbetena till lagen har det inte preciserats hur ofta tillfälle att röka bör erbjudas. 

Enligt 7 kap. 7 § 4 mom. i fängelselagen beslutar Brottspåföljdsmyndighetens central-förvaltningsenhet om förbud mot rökning i fängelset enligt 6 a §.  

Med stöd av 7 kap. 8 § 2 mom. i fängelselagen meddelar Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet närmare föreskrifter om anordnande av rökning och innehav av tändredskap. I förarbetena till lagen har det inte preciserats hurdana föreskrifter om ordnande av rökning som det är meningen att meddela. 

Enligt 74 § i tobakslagen är tobaksrökning förbjuden bl.a. på platser inomhus som är tillgängliga för allmänheten eller anställda. Enligt förarbetena till tobakslagen (RP 15/2016 rd s. 47–48 och 61–62) föreslås det i propositionen att den paragraf som gäller rökförbud ska förenklas till att gälla sådana lokaler och sådana situationer där tobaks-rök och spår av rök som samlas på ytorna kan vara skadliga eller äventyra andra människors hälsa.  

Med stöd av 75 och 76 § i tobakslagen kan rökning tillåtas i vissa lokaler eller i rökrum. Innehavaren av lokalen ska då se till att tobaksrök inte kan sprida sig till områden där tobaksrökning är förbjuden. Tobakslagens rökförbud tillämpas för närvarande i andra lokaler i ett fängelse än fångarnas bostadsrum. 

Brottspåföljdsmyndighetens föreskrifter om rökning

Brottspåföljdsmyndigheten har meddelat föreskriften ”Fångarnas basvård och boende” (19/004/2010). Där sägs det att ”arbetsgivare är skyldig att se till att arbetstagare inte oförskyllt utsätts för tobaksrök på arbetsplatsen. Enligt lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (tobakslagen) är tobaksrökning förbjuden bl.a. i lokaler reserverade för allmänheten och kunderna vid ämbetsverk, myndigheter och liknande offentliga inrättningar, i gemensamma lokaler på arbetsplatser, på allmänna kommunikationsmedel och i lokaler avsedda för patienter vid hälso- och sjukvårdsenheter. Undantag görs för utrymmen reserverade för ändamålet och där tobaksrök inte sprider sig till andra lokaler. När man anordnar boende och sysselsättning för fångar ska man se till att ingen utsätts för tobaksrök mot sin vilja. En fånge ska ha möjlighet att bo i en cell där man inte röker.” 

Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet meddelade den 15 juni 2018 föreskriften ”Anordnande av rökning och innehav av tändredskap” (7/004/2018). Enligt den ska fångarna ges tillfälle att röka minst tre gånger per dag, om rökning i fångarnas bostadsrum förbjuds. 

Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet meddelade den 17 februari 2020 en ny föreskrift, ”Anordnande av rökning och innehav av tändredskap i slutna fängelser” (4/004/2020). Enligt den nya föreskriften ska fångarna i de fängelser där rökning är förbjuden i fångarnas bostadsrum ges möjlighet att röka så ofta som detta låter sig göras utan att säkerheten och ordningen i fängelset äventyras. Minimiantalet gånger anses vara tre gånger om dagen. Enligt föreskriften förvaras fångarnas tobaksprodukter och tändredskap i personalens besittning, och en fånge får inneha dem endast vid rökning. 

2.2  2.2 Ordnandet av rökningen i praktiken

2.3  Bedömning av nuläget

Rökning har en betydande inverkan på rökarnas hälsa. Därför är det motiverat att uppmuntra fångarna att sluta röka. I fängelserna behövs det mer omfattande stödåtgärder än för närvarande för att minska rökningen bland fångar.  

I slutna fängelser orsakar rökningen i fångarnas bostadsrum emellertid också många andra problem. I förarbetena till fängelselagens bestämmelse om rökning (RP 45/2014 rd) hänvisades det till försämrat hälsotillstånd till följd av passiv rökning och till eldsvådor som orsakas av innehav av tändredskap. 

Med stöd av tobakslagen har rökning i regel förbjudits i för allmänheten avsedda lokaler där andra människor kan exponeras för tobaksrök. I fängelserna har detta inte beaktats i praktiken. Arbetshälsoinstitutet mätte fängelseanställdas exponering för tobaksrök i Helsingfors fängelse sommaren 2017. Mätningarna visade att rökning i fångarnas bostadsrum medför en sådan mängd tobaksrök i avdelningarnas allmänna utrymmen som för de anställdas del överskrider de gränsvärden som är skadliga för hälsan (Arbetshälsoinstitutets utlåtande 5.7.2017). Arbetshälsoinstitutet rekommenderade i sitt utlåtande att åtgärder vidtas för att minska exponeringen.  

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har tagit ställning till rökning i fängelser t.ex. i avgörandet i målet Elefteriadis mot Rumänien (38427/05). I sitt avgörande ansåg domstolen att placeringen av en fånge som lidit av lungsjukdom i samma cell som rökande fångar och förvaringen under transporterna i domstolarnas lokaler där man kan röka hade förvärrat fångens sjukdom. Detta innebar en kränkning av artikel 3 i Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Också i avgörandet i målet Florea mot Rumänien (37186/03) ansåg domstolen att exponeringen för passiv rökning innebar en kränkning av artikel 3 i konventionen. Att tillåta rökning inne i fängelserna kan således leda till en situation där ar-tikel 3 i konventionen kränks. 

På grund av det ovan sagda bör de skadliga effekterna av passiv rökning beaktas också i hur fängelserna ordnar rökningen. Med tanke på fängelsepersonalens arbetarskydd och skyddet av hälsan hos de fångar som inte röker är det därför nödvändigt att också rökningen i fängelserna sker på ett sätt som inte har negativa effekter på andra människors hälsa.  

I praktiken saknar fångarnas celler sådana vädrings- eller ventilationsmöjligheter att det kan säkerställas att tobaksröken vädras ut och inte sprider sig till avdelningarnas allmänna utrymmen eller andra fångars celler. Inte heller andra praktiska arrangemang, som att hålla celldörrarna stängda, kan förhindra att tobaksrök sprider sig till andra utrymmen. Om det är tillåtet att röka i cellerna är det också omöjligt att förhindra att personalen exponeras för tobaksrök t.ex. i samband med granskningsverksamheten. Det är också svårt att förhindra att en fånge som inte röker blir placerad i en cell där det tidigare har rökts, som har kvar spår av rökning på ytorna. I slutna fängelser är det därför mycket svårt att vidta sådana arrangemang att rökning i cellerna inte påverkar andra människor negativt.  

Dessutom finns det också en brandrisk när fångarna röker i sina celler.  

Nackdelarna med rökning i cellerna är således betydande och det är inte möjligt att förhindra dem. I fortsättningen är det nödvändigt att förbjuda rökning i fångarnas bostadsrum. En sådan ändring motsvarar också bestämmelserna i tobakslagen. 

Med stöd av det ovan sagda kan fångarnas rökning i fortsättningen inte ordnas i deras celler. Det behöver därför bedömas hur rökningen kan ordnas i fortsättningen och om ändringarna också förutsätter ändringar i lagstiftningen.  

4.1  De viktigaste förslagen

Slutna fängelser

I propositionen föreslås det ett förbud mot rökning i slutna fängelser. Rökning ska vara förbjuden både inomhus och utomhus i fängelset. Ett förbud motsvarar den lagstiftningsmetod som tillämpas i tobakslagen och enligt vilken begränsningar gäller för ett visst fysiskt område. Det är motiverat med heltäckande bestämmelser i fängelselagen om sådana rökrestriktioner som gäller fängelser. Därför föreslås det att bestämmelserna om förbud mot rökning i fängelser i sin helhet ska finnas i fängelselagen och att rökförbuden i 74 § i tobakslagen inte längre ska tillämpas på fängelseområden. På motsvarande sätt som enligt 73 § i tobakslagen ska förbudet gälla alla tobaksprodukter för rökning och elektroniska cigaretter.  

Eftersom förbudet ska gälla fängelseområden, gäller det också alla som befinner sig på ett fängelseområde, dvs. såväl fångar, häktade och personal som personer som besöker fängelserna. Personal och besökare ska ha möjlighet att avlägsna sig från fängelseområdet för att röka. Ändringen är inte väsentlig eftersom det även i nuläget har varit möjligt för personal och besökare att röka endast utomhus på fängelseområdet.  

Eftersom det föreslås att rökning förbjuds kommer fångar och häktade inte att ha något behov av att inneha tobaksprodukter för rökning eller röktillbehör i fängelset. Det blir förbjudet för fångar och häktade att inneha tobaksprodukter för rökning, elektroniska cigaretter och röktillbehör i slutna fängelser. Det är redan i nuläget med stöd av bestämmelserna om innehav av egendom förbjudet att inneha elektroniska cigaretter eftersom de är svåra att granska. De tobaksprodukter och röktillbehör som en fånge har med sig till fängelset ska vid behov förvaras i anslutning till mottagningen till fängelset, tillsammans med fångens övriga saker. På innehav av rökfria tobaksprodukter tillämpas, precis som för närvarande, 9 kap. 1 § i fängelselagen. Förbuden ska gälla både fångar i fängelse och häktade. 

I det följande behandlas orsakerna till att ett förbud mot rökning kan anses vara motiverat. 

Rökning i cellerna äventyrar hälsan hos fångar och personal som inte röker eftersom tobaksröken inte kan avlägsnas från fångarnas celler och det inte går att förhindra att den sprids till allmänna utrymmen. Således kan rökningen inte längre ordnas i cellerna.  

Det föreslagna rökförbudet innebär att fångarna inte själva får besluta om rökningen medan de är i fängelse. Förbudet mot rökning utgör således en omfattande begränsning av en rökande fånges självbestämmanderätt. Enligt de alternativ som beskrivs i avsnitt 5.1 är en fånges rätt att besluta om sin rökning större än vad som nu föreslås, men ändå i viss mån begränsad. Därför måste det föreslagna rökförbudets godtagbarhet granskas med tanke på de negativa effekterna på hälsan hos fångar och personal som inte röker, ordningen och säkerheten i fängelset, ordnandet av fängelsets funktioner och främjandet av rökande fångars hälsa.  

Med tanke på hälsan hos de fångar och den personal som inte röker samt ordningen och säkerheten i fängelserna måste förslaget granskas särskilt i förhållande till de negativa effekterna av partiella begränsningar av rökningen, såsom att rökningen begränsas till vistelse utomhus. I avsnitt 2 behandlas erfarenheterna i Helsingfors och Vanda fängelser och i avsnitt 5.2 erfarenheterna i de nordiska länderna och Estland av partiell begränsning av rökningen. Erfarenheterna särskilt i Helsingfors och Vanda fängelser och i Danmark och Estland har visat att det i praktiken är mycket svårt att införa partiella begränsningar av rökningen så att fångarna inte tar med sig cigaretter till cellerna och röker där. Trots att fångarna får inneha tobaksprodukter och röktillbehör endast medan de röker har de lyckats ta med sig cigaretter till sina celler i Helsingfors och Vanda fängelser och i Danmark och Estland. Problemet kan anses vara allmänt.  

Vid beredningen av propositionen har man granskat om det genom övervakning kan förhindras att cigaretter tas med till cellerna. Det är ändå svårt att genomföra sådana arrangemang. Som det påpekas ovan har man genom begränsningar av innehav av tobak och röktillbehör inte kunnat förhindra att cigaretter tas med till cellerna. Det är i praktiken omöjligt att utvidga övervakningen t.ex. så att varje fånge alltid kontrolleras när han eller hon har rökt. Det kan därför konstateras att det inte genom ökad övervakning går att förhindra att fångarna tar med sig cigaretter till cellerna när de har rökt.  

Genom partiella begränsningar av rökningen och genom övervakning av dem kan man således inte helt och hållet säkerställa att rökningen i cellerna inte fortsätter i någon omfattning. Vid partiella begränsningar av rökningen har tobaksröken således fortfarande negativa effekter på hälsan hos de fångar och den personal som inte röker. Det är ändå klart att även partiella begränsningar av rökningen minskar de negativa effekterna av tobaksröken jämfört med nuläget. Genom ett förbud mot rökning kan tobaksrökens skadliga effekter i praktiken förhindras helt och hållet. När rökförbudet har trätt i kraft är det möjligt att tobaksprodukter i viss mån smugglas in i fängelserna. De negativa effekterna av detta är emellertid små jämfört med de negativa effekterna av partiella rökrestriktioner.  

Partiella rökrestriktioner och smygrökning i cellerna i anslutning till dem äventyrar också ordningen och säkerheten i fängelset. Enligt fängelsernas erfarenheter orsakar smygrökningen i cellerna elavbrott och egendomsskador eftersom fångarna tänder cigaretterna med hjälp av elektrisk utrustning. Brandrisken ökar dessutom ytterligare om cigarettfimpar göms i ventilationskanalerna. Smygrökningen i cellerna leder också till många anmälningar om ordningsförseelser. Den smygrökning i cellerna som förekommer i anslutning till partiella rökrestriktioner äventyrar således ordningen och säkerheten i fängelset. I värsta fall kan bränder eller skador på elektrisk utrustning leda till personskador. Ett förbud mot rökning undanröjer nästan helt dessa negativa effekter. Även ett rökförbud kan orsaka oroligheter och ordningsstörningar i fängelserna, särskilt i början. De negativa effekterna på säkerheten i fängelserna kan ändå anses vara mindre än effekterna av smygrökning i cellerna. Det är också möjligt att minska säkerhetsriskerna särskilt genom stödåtgärder som syftar till att minska symtomen på tobaksabstinens. 

Med stöd av det ovan sagda är ett förbud mot rökning den mest motiverade lösningen eftersom man endast den vägen på ett tillfredsställande sätt kan förhindra de negativa effekter som rökning i cellerna har på hälsan hos de fångar och den personal som inte röker samt på ordningen och säkerheten i fängelserna.  

Förslaget är det mest fungerande också med tanke på ordnandet av fängelsernas funktioner. Eftersom fångarnas rökning inte behöver ordnas eller övervakas, inverkar propositionen inte på ordnandet av fängelsernas funktioner. Fängelserna behöver inte använda sina personalresurser till att ordna eller övervaka rökningen, utan resurserna kan användas för ändamål som är mer ändamålsenliga med tanke på fängelsets verk-samhet. 

Rökning har betydande negativa effekter på rökarnas hälsa. Alla åtgärder som syftar till att minska rökningen minskar också de negativa effekterna på hälsan. Ett förbud mot rökning är det bästa sättet att främja hälsan hos de fångar som röker, jämfört med partiella rökrestriktioner. Rökning är också betydligt vanligare bland fångar än bland befolkningen i övrigt eftersom största delen av fångarna röker. Ett syfte med tobakspolitiken är att minska den omfattande rökningen särskilt bland personer i svag ställning, såsom fångar, och på så sätt främja fångarnas hälsa och minska ojämlikheten när det gäller befolkningens hälsa. Rökförbud under fängelsetiden främjar också bäst dessa syften.  

Eftersom rökning leder till att rökande fångar får ett tobaks- och nikotinberoende, förutsätter ett förbud mot rökning stöd för att sluta röka. Avsikten är därför att genomföra förbudet mot rökning genom att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och Brottspåföljdsmyndigheten tillhandahåller fångarna stöd för rökavvänjning. Stöd ska omfatta nikotinersättningsprodukter och vid behov substitutionsbehandling med läkemedel till rökande fångar samt individuell handledning och stödgrupper som stöder rökavvänjningen. Med stöd av 10 kap. i fängelselagen beslutar Enheten för hälso- och sjukvård för fångar om vård och behandling som omfattas av hälso- och sjukvården. Enheten ska också när det gäller rökavvänjning göra en bedömning av fångens behov av vård eller behandling. På det sättet ges fångarna en möjlighet att bli av med sitt beroende under fängelsetiden. Att fångar slutar röka under fängelsetiden kan således ha positiva effekter på deras hälsa också efter det att fängelsestraffet har avtjänats. 

Öppna anstalter

I propositionen föreslås det att rökning i öppna anstalter ska vara tillåten utomhus. Innehav av tobaksprodukter för rökning och röktillbehör begränsas inte jämfört med nuläget. Innehav av t.ex. elektroniska cigaretter ska fortfarande kunna förvägras med stöd av 9 kap. 1 § i fängelselagen. På rökfria tobaksprodukter tillämpas, precis som för närvarande, 9 kap. 1 § i fängelselagen. 

Propositionen är motiverad eftersom ordnandet av rökningen inte medför likadana problem i öppna anstalter som i slutna fängelser. Förhållandena i öppna anstalter är friare än i slutna fängelser, och fångarna kan under dagtid fritt gå ut för att röka. I praktiken har rökningen i öppna anstalter redan nu begränsats till rökplatser utomhus, och rökning i cellerna förekommer inte. I öppna anstalter finns det således inte lika-dana grunder som i slutna fängelser att förbjuda rökning helt och hållet. 

Propositionen leder till att fångar i slutna fängelser och fångar i öppna anstalter behandlas olika. Detta utgör inte i sig något undantag från de många andra skillnaderna mellan slutna fängelser och öppna anstalter. Alla fångar har lika förutsättningar enligt 4 och 6 kap. i fängelselagen att bli placerade i en öppen anstalt. Eftersom det i slutna fängelser finns ovan angivna grunder för mer omfattande begränsningar av rökningen, kan propositionen inte anses vara problematisk med tanke på likabehandlingen av fångar. 

Fångar i öppna anstalter ska emellertid också ges en möjlighet att sluta röka och att få de stödåtgärder som behövs. Det är meningen att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och Brottspåföljdsmyndigheten i fortsättningen ska tillhandahålla en möjlighet till rökavvänjning och de stödåtgärder som behövs för detta. På så sätt kan rökande fångars hälsa främjas också i öppna anstalter. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Ordnandet av rökningen i fängelserna i vissa andra länder

Sverige

I Sverige kan rökning i ett fängelse begränsas för att ordningen eller säkerheten i fängelset ska kunna upprätthållas (4 § i fängelseförordningen och 4 § i häktesförordningen). Den svenska brottspåföljdsmyndigheten Kriminalvården begränsade 2007 möjligheten att röka till vissa platser på fängelsegården, så i praktiken är det förbjudet att röka inne i fängelserna. I samband med att rökningen begränsades erbjöd man fångarna möjlighet till gratis nikotinersättningsprodukter.  

Kriminalvården föreslog 2019 för regeringen att det genom lag införs totalförbud mot rökning i fängelser, inklusive elektroniska cigaretter. Förslaget motiverades med orsaker som hänför sig till säkerheten i fängelserna, hälsan och användningen av övervakningsresurser. Regeringen har inte tagit ställning till förslaget. 

Norge

Norge har inga enhetliga bestämmelser om rökning i fängelserna. I vissa fängelser är det tillåtet att röka inomhus, antingen på de ställen som anvisats för rökning eller i cellerna. I de fängelser där det är förbjudet att röka inomhus beror det på fängelset och dess personalsituation hur rökningen utomhus är ordnad. Då har fängelsegården rök-områden dit fångarna kan gå på egen hand eller tillsammans med någon ur personalen. Fångarna erbjuds inga nikotinersättningsprodukter.  

Den norska brottspåföljdsmyndigheten Kriminalomsorgen har som mål att rökningen ska upphöra helt och hållet i fängelserna, och fängelserna uppmuntras att arbeta för detta mål.  

Island

På Island är det med stöd av artikel 10 i den isländska tobakskontrollagen (6/2002) förbjudet att röka inne i fängelserna. Fängelserna får ändå själva bestämma om det ska vara tillåtet att röka i cellerna. En fånge har enligt lagen rätt till en rökfri cell. Rökning är alltid tillåten på fängelsegården. Islands nyaste fängelse Hólmsheiði har på fängelsegården platser som är reserverade för rökning och där det är tillåtet att röka. Nikotinersättningsprodukter säljs till fångarna till normalpris. 

Danmark

I Danmark är det i lag förbjudet att röka inne i fängelserna, även i cellerna, sedan den 1 april 2017. Sedan dess är rökning tillåten endast på fängelsegården och endast en gång per dygn.  

Cigaretter och tändredskap förvaras i slutna fack dit fångarna har egna nycklar. Cigaretter och tändredskap får inte tas in i cellen, utan fångarna kan ta dem med sig när de går ut. 

Trots arrangemanget tar fångarna ofta med sig cigaretter till cellerna och tänder dem med hjälp av elektrisk utrustning. 

Fångarna erbjuds ersättningsprodukter som hjälp för att sluta röka. Elektroniska cigaretter får inte användas eftersom de utgör en säkerhetsrisk. 

Estland

I Estland förbjöds rökning i fängelserna 2017. Fångar, personal och besökare får inte röka eller inneha tobaksprodukter inomhus eller utomhus i fängelset. I öppna fängelseavdelningar kan fångarna förvara rökprodukter i ett skåp som kan låsas av väktare. De får ta produkterna med sig och kan använda dem om de t.ex. åker för att arbeta hos en arbetsgivare utanför fängelset.  

Före totalförbudet mot rökning hade rökningen från och med 2010 begränsats till vistelser utomhus, och det dagliga antalet cigaretter hade begränsats. Man övergick från partiella begränsningar till ett totalförbud mot rökning eftersom fångarna smugglade in cigaretter i cellerna och rökte där. Genom partiella begränsningar kunde man således inte förhindra de negativa effekterna av rökning i cellerna. 

I Estland utreder man om de fångar som anländer till fängelset har behov av nikotinersättningsprodukter. Fångarna erbjuds också rådgivning om hur de kan frigöra sig från sitt tobaks- och nikotinberoende. Dessa åtgärder började utvecklas i samarbete med det estniska hälsoinstitutet redan några år innan totalförbudet mot rökning infördes.  

Estlands högsta domstol har kommit med ett avgörande om huruvida ett totalförbud mot rökning är förenligt med grundlagen (Högsta domstolens dom i mål 5-19-40, 17.12.2019). I avgörandet ansåg högsta domstolen att ett totalförbud är förenligt med grundlagen. Den motiverade sitt avgörande bl.a. med att skyddet av hälsan hos andra som vistas på fängelseområdet, förebyggandet av olagliga relationer mellan fångarna och av brandfara samt en optimal användning av resurserna i fängelset är viktiga mål som vid en skälighetsprövning väger tyngre än de begränsningar som ett rökförbud medför i fångarnas självbestämmanderätt. 

7.1  Fängelselagen

7 kap. Basvård och boende 

6 a §.Rökning i fängelset. I paragrafen föreslås det bestämmelser om ordnandet av rökningen i slutna fängelser och öppna anstalter. Med tobaksrökning avses enligt 2 § 38 punkten i tobakslagen användning av tobaksprodukter avsedda för rökning eller annan upphettning. 

Det föreslagna 1 mom. innehåller ett förbud mot rökning i fängelser. 

Förbudet gäller all rökning i slutna fängelser. Rökning ska alltså vara förbjuden både inomhus och utomhus i slutna fängelser, dvs. på hela fängelseområdet. Inte heller på de områden utomhus där fångarna vistas ska det längre finnas platser som är avsedda för rökning. Förbudet gäller således inte bara fångar och häktade utan också andra som befinner sig på fängelseområdet. Det ska vara möjligt för personal och besökare att röka utanför fängelseområdet med beaktande av tobakslagens allmänna rökrestriktioner. 

Även i öppna anstalter ska det enligt förslaget vara förbjudet att röka inomhus. Utomhus ska rökning fortfarande vara tillåten. Rökningen ska ordnas så att det inte kommer in rök i byggnader. I öppna anstalter ska det, precis som för närvarande, finnas rökplatser som har märkts ut. I ordningsstadgan för en öppen anstalt kan det med stöd av 15 kap. 1 § i fängelselagen meddelas föreskrifter om vistelse på fängelseområdet. Enligt vedertagen praxis har det i öppna anstalters ordningsstadgor och i de dagordningar som preciserar dem angetts när fångarna får röra sig utanför bostadsrummen. Man ska således kunna gå utomhus för att röka vid de tidpunkter som är tillåtna enligt ordningsstadgan och dagordningarna. I praktiken innebär detta andra tidpunkter än nattetid, precis som för närvarande.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i 73 § i tobakslagen att rökförbuden gäller tobaksprodukter för rökning, örtprodukter för rökning och elektroniska cigaretter. Förbudet gäller således samma produkter som rökförbuden enligt 74 § i tobakslagen. 

7 §.Beslutanderätt. Det gällande 4 mom. innehåller en bestämmelse om rätten att besluta om förbud mot rökning. Eftersom bestämmelser om rökförbuden föreslås ingå i lagen, upphävs detta moment. 

8 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. I det gällande 2 mom. föreskrivs om behörigheten för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att meddela föreskrifter om anordnande av rökning och innehav av tändredskap. Eftersom det är meningen att den föreslagna 6 a § ska innehålla heltäckande bestämmelser om ordnandet av rökningen och den föreslagna 9 kap. 1 § om innehav av tobaksprodukter och rök-tillbehör, är bemyndigandet att meddela föreskrifter onödigt.  

9 kap. Fångarnas egendom och inkomster 

1 §.Innehav av egendom. Det föreslås att 2 mom. kompletteras med bestämmelser om innehav av tobaksprodukter för rökning och röktillbehör.  

Eftersom det ska vara förbjudet att röka i slutna fängelser föreslås det också bli för-bjudet att inneha tobaksprodukter för rökning och röktillbehör. Bestämmelsen omfattar, på motsvarande sätt som 7 kap. 6 a §, tobaksprodukter för rökning, örtprodukter för rökning och elektroniska cigaretter. Dessutom ska det vara förbjudet att inneha röktillbehör och tändredskap. Med röktillbehör avses t.ex. pipor eller tillbehör som an-vänds för att rulla cigaretter. Med tändredskap avses tändstickor och tändare. 

I öppna anstalter ska det i regel inte vara förbjudet att inneha tobaksprodukter för rökning och röktillbehör eftersom fångarna fortfarande får röka. I enskilda fall föreslås det ändå vara möjligt att förvägra innehav med stöd av 1 mom. t.ex. om de produkter som fången innehar inte kan granskas på ett tillförlitligt sätt. Detta ska gälla t.ex. elektroniska cigaretter. Innehav av sådana har enligt vedertagen praxis förvägrats eftersom de är svåra att granska. 

I lagen föreslås inga särskilda bestämmelser om innehav av rökfria tobaksprodukter. Innehav av sådana produkter ska precis som för närvarande bedömas med stöd av 1 mom. Enligt vedertagen praxis har innehav av rökfria tobaksprodukter förvägrats av orsaker som hänför sig till möjligheterna att granska dem. Det är inte meningen att ändra på denna praxis, utan de begränsningar av innehav som nu föreslås ska på mot-svarande sätt som i fråga om 7 kap. 6 a § endast gälla produkter och tillbehör för rökning. 

7.2  Häktningslagen

3 kap. Placering i fängelset, basvård och förflyttning 

5 a §.Förbud mot rökning. Paragrafen föreslås bli upphävd eftersom fängelselagen med stöd av det tillägg som föreslås i 16 kap. 1 § i häktningslagen ska tillämpas i fråga om ordnandet av rökningen. 

10 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. I 2 mom. stryks, på motsvarande sätt som i fängelselagen, bemyndigandet för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att meddela föreskrifter om anordnande av rökning och innehav av tänd-redskap. 

5 kap. De häktades egendom och inkomster 

1 §.Innehav av egendom. Till 2 mom. föreslås det bli fogat en motsvarande bestämmelse som till fängelselagen, om förbud mot innehav av tobaksprodukter för rökning och röktillbehör. 

16 kap. Särskilda bestämmelser 

1 §.Tillämpning av fängelselagen. Enligt förslaget ska 1 mom. 4 punkten kompletteras med en hänvisning till den bestämmelse om rökning i fängelset som finns i 7 kap. 6 a § i fängelselagen. Begränsningarna i fråga om rökning ska gälla fängelselokaler, och det ska inte göras skillnad mellan fångar och häktade. Därför är det motiverat att inte i häktningslagen föreskriva särskilt om en sådan här begränsning som gäller fängelselokaler.