2.1.1  Arbetstid och rätten till jämkad arbetslöshetsförmån

Bestämmelser om arbetslösa arbetssökandes rätt att få jämkad arbetslöshetsförmån finns i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Rätten att få jämkad arbetslöshetsförmån avgörs på basis av arbetsinkomsten och, när det är fråga om lönearbete, arbetstiden. 

Enligt 1 § i kapitlet kan jämkad arbetslöshetsförmån betalas till arbetssökande som får lön för deltidsarbete (1 punkten i paragrafen) eller för heltidsarbete som varar högst två veckor (2 punkten i paragrafen). Jämkad arbetslöshetsförmån kan också betalas till personer vars arbetstid per dag har förkortats på grund av permittering eller av en orsak som jämställs med permittering eller som är förhindrad att arbeta på grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med den arbetssökandes anställningsvillkor eller arbetsförhållanden (3 punkten i paragrafen) eller till personer som har inkomst av företagsverksamhet eller eget arbete (4 punkten i paragrafen). 

Kortvarigt heltidsarbete som berättigar till jämkad förmån har i 4 kap. 1 § 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definierats som heltidsarbete som varar högst två veckor. Detta innebär i praktiken arbete som pågår högst 14 kalenderdagar som oavbrutet följer på varandra inklusive veckoslut. Dessutom förutsätts att arbetstiden är över 80 procent.  

Om personen sysselsätts i deltidsarbete eller kortvarigt heltidsarbete föreligger inte rätt till jämkad arbetslöshetsförmån om arbetstiden överskrider gränsen på 80 procent under jämkningsperioden. Om branschen saknar kollektivavtal jämförs den faktiska arbetstiden med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. i arbetstidslagen (872/2019). 

Enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en permitterad arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid, på basis av vilken lönen betalas, under en granskningsperiod om en kalendervecka överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Denna begränsning gäller både dem som är permitterade med förkortad arbetsdag och dem som är permitterade med förkortad arbetsvecka. Begränsningen gäller också situationer där den dagliga arbetstiden har förkortats på grund av en orsak som jämställs med permittering eller där personen är förhindrad att arbeta på grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med den arbetssökandes anställningsvillkor eller arbetsförhållanden. 

Utöver detta har en arbetssökande inte heller rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes avtalsenliga, ordinarie arbetstid eller den genomsnittliga arbetstid som ligger till grund för månadslönen i periodarbete under en utjämningsperiod överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. 

När arbetstidens inverkan på rätten att få jämkad arbetslöshetsförmån granskas, beaktas i arbetstiden den arbetstid som sparats i och tagits ut från en arbetstidsbank. Bestämmelser om detta finns i 4 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Vid jämkningen av arbetslöshetsförmåner beaktas även inkomster som sparats i eller tagits ut från en arbetstidsbank (kapitlets 4 § 1 mom.). I arbetstiden beaktas både den tid som arbetstagaren sparar i arbetstidsbanken och den tid som arbetstagaren tar ut som avlönad ledighet. Både inkomster som sparats i arbetstidsbanken och inkomster som tagits ut från den är inkomster som ska beaktas vid jämkningen. I detaljmotiveringen till regeringens proposition 136/2007 konstaterades det att systemet med arbetstidsbanker lämpar sig dåligt i situationer där en person får jämkad arbetslöshetsdagpenning på grund av att det finns så lite av det arbete som han eller hon utför. Det uppstår problem när rätten till jämkad arbetslöshetsdagpenning bestäms på grundval av den arbetade arbetstiden och inkomsterna av denna. Eftersom en arbetstagare inom systemet med arbetstidsbanker själv kan bestämma om sina inkomster genom att sätta in arbetstid eller inkomster i arbetstidsbanken eller genom att ta ut betald ledighet eller penningersättning, ansågs det vara viktigt att hindra att det uppstår möjligheter att utnyttja systemet. I arbetstiden ska därför beaktas både den tid som arbetstagaren sparat i arbetstidsbanken och den tid som arbetstagaren tar ut som betald ledighet. 

Med sparade inkomster avses enligt förarbetena till lagen förutom insättningar i pengar, till exempel övertidsersättningar eller semesterpenningar, även lön som motsvarar den arbetstid som satts in. Till de inkomster som tas ut från arbetstidsbanken hör penningersättningar och lön som betalats för den ledighet som tagits ut. 

Den som ansöker om arbetslöshetsförmån ska meddela arbetstiden till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan genom att fylla i uppgifterna i anmälan om arbetslöshetstid. Dessutom kan timmarna vid behov meddelas genom någon annan utredning som begärts av Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, som betalar ut arbetslöshetsförmånen. Uppgifterna i ansökan kompletteras med ett eventuellt skriftligt arbetsavtal som skickas elektroniskt eller som papperskopia. 

Om veckoarbetstiden för en arbetssökande som har utfört heltidsarbete har förkortats med en eller flera dagar per vecka på grund av permittering eller om förkortningen av veckoarbetstiden beror på väderhinder, betalas full arbetslöshetsförmån för dessa helt arbetslösa dagar. Lönen för arbetade dagar under veckan beaktas alltså inte. Bestämmelser om detta finns i 4 kap. 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om den arbetssökande under en förkortad arbetsvecka dock får inkomster från arbete som avses i 1 §, betalas till honom eller henne en jämkad arbetslöshetsförmån i vars belopp även inkomsten för fulla arbetsdagar under den förkortade arbetsveckan beaktas. Vid permittering med förkortad arbetstid per vecka är en förutsättning för att jämkad arbetslöshetsförmån ska kunna betalas att arbetstagarens lön har minskats så att minskningen motsvarar förkortningen av arbetstiden. 

Enligt 2 a kap. 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en arbetssökande giltig orsak att lämna sitt arbete utan att förlora arbetslöshetsförmånen, om lönen för arbetet är mindre än 1 283 euro i månaden (enligt nivån 2022). Eurobeloppet är detsamma som förutsätts för att uppfylla det arbetsvillkor som förutsätts för arbetslöshetsdagpenning i branscher där det inte finns kollektivavtal. Det belopp som nämns i bestämmelsen anges enligt nivån för 2013 och justeras varje år på det sätt som avses i 14 kap. 1 a §. Samma belopp tillämpas oberoende av om arbetet är heltidsarbete eller deltidsarbete. Utöver villkoret om den lön som erhålls för arbetet förutsätter tillämpningen av 4 punkten för närvarande att den arbetssökande på grund av begränsningarna i 4 kap. 3 § inte har rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, dvs. att rätten till jämkad arbetslöshetsförmån har eller skulle ha förvägrats på grund av att det är fråga om heltidsarbete eller att arbetsgivaren inte övervakar arbetstiden. Bestämmelsen tillämpas för närvarande till exempel på sådant arbete med provisionslön där inkomsten från arbetet blir mycket låg även om det är ett heltidsarbete. 

2.1.2  Jämkningsperiod

När partiell sysselsättning utförs i lönearbete, prövas rätten till jämkad arbetslöshetsförmån på basis av den arbetstid som förmånssökanden har och den inkomst som betalats till honom eller henne. Enligt 4 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestäms den jämkade arbetslöshetsförmånen utifrån arbetsinkomsten under jämkningsperioden. Vid beräkningen av arbetstiden för heltidsarbete under en jämkningsperiod anses en månad innefatta 21,5 betalningsdagar.  

Jämkningsperioden är den period under vilken arbetsinkomsten betalas när inkomsten fås från deltidsarbete, från heltidsarbete som varar högst två veckor eller från företagsverksamhet eller eget arbete. Jämkningsperioden är också betalningsperioden för arbetsinkomsten när det är fråga om permittering som genomförs genom förkortad arbetstid per dag eller av en orsak som jämställs med permittering eller om personen är förhindrad att arbeta grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med den arbetssökandes anställningsvillkor eller arbetsförhållanden. Om det är fråga om förkortning av veckoarbetstiden på grund av permittering eller väderhinder, är jämkningsperioden den period under vilken arbetstimmarna har utförts.  

Bestämmelser om jämkningsperiodens längd och om när den förkortas finns i 4 kap. 2 § 1—4 mom. i den tills vidare gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Jämkningsperioden är i allmänhet en månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor, beroende på personens lönebetalningsperiod. Om en sådan normal jämkningsperiod emellertid innefattar perioder för vilka arbetssökanden har rätt till full arbetslöshetsförmån eller för vilka han eller hon inte alls har rätt till arbetslöshetsförmån, ska jämkningsperioden förkortas i motsvarighet till dessa perioder (särskild jämkningsperiod). Detta görs dock inte om förmånen inte betalas för att personen inte har varit arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Personen kan inte få större arbetslöshetsförmån genom att avbryta sin arbetssökning under tiden för det arbete om omfattas av jämkningen. 

Den särskilda jämkningsperioden är alltid kortare än en månad eller fyra veckor. De perioder för vilka personen har rätt till full arbetslöshetsförmån förkortar den normala jämkningsperioden. Sådana perioder är till exempel permitteringsdagar under en förkortad arbetsvecka och permittering på heltid. Perioder då rätt till arbetslöshetsförmåner saknas är till exempel perioder med heltidsarbete över två veckor, sjukdomstid och självrisktid. Sökanden hamnar under sådana perioder utanför systemet med utkomstskydd för arbetslösa, och då kan inte heller jämkningen omfatta sådan tid. Jämkningsperioden utgörs då av de delar av ansöknings- och betalningsperioden som inte berörs av ett sådant hinder, och vid jämkningen beaktas inte inkomster som har betalats under den tid hindret består. Ett undantag utgör den tid under vilken arbetsansökningen inte har varit i kraft. 

Om jämkad arbetslöshetsförmån betalas för en särskild jämkningsperiod, ska den inkomst som betalats under den särskilda jämkningsperioden omvandlas till beräknad inkomst genom att dagslönen multipliceras med talet 21,5. Dagslönen fås genom att inkomsten av arbetet divideras med antalet beräknade arbetsdagar under jämkningsperioden. Till följd av den temporära lagen tillämpas på jämkning inte bestämmelserna om särskilda jämkningsperioder i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (2 § 4 mom.) och inte heller bestämmelserna om beräknade löner (4 § 2 mom.) under tiden 1.12.2021—31.12.2022. 

2.1.3  Beaktande av arbetsinkomsten vid jämkning

Utöver arbetstiden kan också arbetsinkomsten förhindra att jämkad arbetslöshetsförmån betalas. I detta avsnitt beskrivs hur inkomsten genom jämkning påverkar arbetslöshetsförmånens belopp. 

Om det i en situation som avses i 1 § 1—3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (till exempel deltidsarbete i 1 punkten) under en jämkningsperiod betalas arbetsinkomst för en längre intjänandeperiod än en månad, fördelas arbetsinkomsten så att den påverkar utbetalningsmånaden och lika många därpå följande månader som för vilka arbetsinkomsten betalats på en gång. Om det på basis av tidpunkten för löneutbetalningen och övriga omständigheter likväl är uppenbart att syftet med arrangemanget har varit att undvika att inkomsten beaktas vid jämkningen, ska inkomsten jämkas enligt de perioder under vilka den arbetstid som ligger till grund för lönen har utförts. Syftet med denna bestämmelse är att förebygga situationer där man vill undvika att inkomsten jämkas med arbetslöshetsförmånen genom att koncentrera löneutbetalningen. Bestämmelser om dessa särskilda situationer som gäller beaktande av lön finns i 4 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I 4 kap. 2 § 6 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om vissa begränsningar i jämkningen av arbetsinkomst. Den arbetsinkomst som betalats under jämkningsperioden jämkas inte om den baserar sig på arbete som avses i 1 § 1—3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och har intjänats under en period för vilken arbetslöshetsförmån inte betalas på grund av en tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete enligt 2 a kap. eller allmänna begränsningar för erhållande av förmåner enligt 3 kap. (till exempel arbetsoförmåga, lön för uppsägningstid, periodisering, semester som baserar sig på lön för heltidsarbete, familjeledighet, partiell vårdledighet). Till exempel inkomster som intjänats under heltidsstudier eller företagsverksamhet på heltid eller under självrisktiden jämkas enligt utbetalningsprincipen, om inkomsten har intjänats från deltidsarbete, heltidsarbete som varar högst två veckor eller förkortade arbetsdagar. 

Bestämmelser om den jämkade arbetslöshetsförmånens belopp finns i 4 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Den jämkade arbetslöshetsförmånen räknas ut så att förmånen och 50 procent av den del av inkomsten som överstiger det skyddade beloppet under en jämkningsperiod sammanlagt kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i förmån. 

Det skyddade beloppet är 

1) 300 euro under en jämkningsperiod om en månad, 

2) 300 euro vid användning av beräknad inkomst för den särskilda jämkningsperioden, och 

3) 279 euro under en jämkningsperiod om fyra på varandra följande kalenderveckor. 

Om inkomsten är tillräckligt hög hindrar detta att jämkad arbetslöshetsförmån betalas ut. I fråga om arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning är eurobeloppet beroende av nivån på grundskyddet. Då grundskyddet är 35,72 euro per dag, dvs. 768,00 euro i månaden (enligt nivån 2022), utgör en inkomst som beräknas vara 1 720,00 euro eller mer i månaden ett hinder för att jämkat arbetsmarknadsstöd eller jämkad grunddagpenning ska betalas. 

Beloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning beräknas så att summan av nämnda dagpenning jämte eventuella barnförhöjningar och inkomsten under jämkningsperioden är högst lika stor som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, dock minst samma belopp som personen i fråga skulle ha rätt att få i grunddagpenning. Om den inkomst som betalats under jämkningsperioden och som jämkningen grundar sig på är lika stor eller större än den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, betalas inkomstrelaterad dagpenning inte ut, om inte förmånen undantagsvis ska betalas på grund av bestämmelsen om grunddagpenning. Bestämmelser om inkomstbegränsningen vid betalning av jämkad arbetslöshetsförmån finns i 4 kap. 5 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

2.1.4  Utbetalning av arbetslöshetsförmån

I 1 § i statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1330/2002) föreskrivs om utbetalning av arbetslöshetsförmån. Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd betalas i efterskott i betalningsperioder så, att den första betalningsperioden är två veckor lång och varje därpå följande betalningsperiod är fyra veckor lång. Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd ska utbetalas så att de kan lyftas av sökanden inom en vecka från betalningsperiodens utgång. Den inkomstrelaterade dagpenningen betalas från och med dagpenningsperiodens begynnelse i efterskott för betalningsperioder om fyra veckor eller en månad, dock så, att den första betalningsperioden kan vara kortare än ovan nämnda period. En arbetslöshetsförmån kan betalas för en kortare tid än fyra veckor eller en månad om den arbetssökande påbörjar arbete under betalningsperioden. Den jämkade arbetslöshetsförmånen kan betalas månatligen i efterskott. 

Enligt 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som gäller tills vidare, kan arbetslöshetsförmån betalas i förskott utan beslut på basis av ansökan. Förskott kan få vara betalt för sammanlagt högst två månader. I bestämmelsen har användningen av betalning i förskott för högst två månader inte begränsats enligt kalenderår, än mindre enligt den maximala betalningstiden. Förskottet avdras från en arbetslöshetsförmån som beviljas senare och avdraget görs när förmånen betalas. Förskottet kan också betraktas som förskottsbetalning på någon annan arbetslöshetsförmån som beviljas senare. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan då kvitta beloppet av en förmån som i förskott betalats till ett för stort belopp mot en förmån som beviljas senare.  

Enligt lagen om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1015/2021) kan förskott få vara betalt för högst sex månader. Under de undantagsförhållanden som coronavirusepidemin orsakade föreskrevs det temporärt om undantag från 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (lag 315/2020). Ändringen gjordes eftersom ett mer omfattande och effektivt utnyttjande av förskottsbetalning antogs underlätta ordnandet av utkomstskydd via systemet med utkomstskydd för arbetslösa när antalet ansökningar ökade kraftigt 2020.  

2.2.1  Arbetstidsövervakning och rätt till jämkad arbetslöshetsförmån

För att jämkad arbetslöshetsförmån ska kunna beviljas vid partiell sysselsättning förutsätts att sökandens arbetstid inte överskrider den gräns på 80 procent som föreskrivs i 4 kap. 3 §. Syftet med arbetstidsbegränsningen, som är en förutsättning för jämkad arbetslöshetsförmån, är att ersätta ekonomiska förluster till följd av partiell arbetslöshet. Enbart ringa eller minskade löneinkomster är inte en grund för att jämkad arbetslöshetsförmån ska betalas, om minskningen av inkomsterna inte står i proportion till minskningen av arbetstiden. 

Rätt till jämkad arbetslöshetsförmån föreligger inte om deltidsanställningen baserar sig på arbetstidsförkortning som skett på arbetstagarens initiativ. Då beror deltidsarbetet inte på arbetslöshet. Sådana situationer är till exempel vägran att utföra extra timmar/merarbete som arbetsgivaren erbjuder, förkortning av arbetstiden på basis av en anhörigs vårdbehov eller av orsaker som hänför sig till arbetstagarens arbetsförmåga. Enligt 2 kap. 5 § i arbetsavtalslagen ska arbetsgivaren, om arbetsgivaren behöver flera arbetstagare för uppgifter som är lämpliga för sådana arbetstagare som redan arbetar på deltid, erbjuda de deltidsanställda dessa arbeten. 

För att arbetskraftsmyndigheten ska kunna utreda de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmån och vid behov ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande, ska arbetssökanden underrätta arbetskraftsmyndigheten om att arbete inleds och avslutas samt om ändringar i arbetstiden. Arbetskraftsmyndigheten kan för utredning av arbetstiden vid behov be arbetssökanden visa upp ett arbetsavtal, men arbetskraftsmyndigheten följer inte upp hur arbetstiden förverkligas. Utbetalaren av arbetslöshetsförmån får utredningen om arbetstiden från de arbetstidsuppgifter som förmånssökanden fyllt i anmälan om arbetslöshetstid samt från arbetsavtalet. Vid behov kompletteras uppgifterna med en utredning av arbetsgivaren. Uppgifter om huruvida den som ansöker om förmån och är partiellt sysselsatt har underlåtit sig eller vägrat ta emot merarbete som arbetsgivaren erbjuder bedöms i praktiken sällan komma till arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens samt arbetskraftsmyndighetens kännedom. 

Begränsningen av arbetstiden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och påvisandet av arbetstiden som en förutsättning för jämkad arbetslöshetsförmån lämpar sig väl för att granska rätten till förmån i branscher där lönen baserar sig på arbetstiden eller där arbetsgivaren annars kan följa upp arbetstagarnas arbetstid och även gör det. I fråga om branscher där grunden för lönebetalning är någon annan än arbetstiden (t.ex. provisionslön) eller uppgifter som inte omfattas av arbetstidslagen, kan det vara svårare att påvisa att arbetstiden och arbetslösheten är partiell. 

Arbetsgivaren övervakar inte nödvändigtvis arbetstiden noggrant och arbetsgivaren har inte nödvändigtvis alltid ens möjlighet att övervaka arbetstiden, om arbetstiden inte inverkar på lönen och arbetstidslagen inte lämpar sig för arbetet i fråga. Då begränsas den tid som använts för arbetet i allmänhet inte av arbetsgivaren så att den understiger gränsen för heltidsarbete och arbetets art är inte sådan att det på grund av omständigheterna endast finns en begränsad mängd arbete.  

Om arbetsgivaren inte har möjlighet eller behov av att övervaka arbetstiden (t.ex. i branscher som enbart baserar sig på provision eller i uppgifter som utförs någon annanstans än i arbetsgivarens lokaler och som inte förutsätter inloggning i ett system som arbetsgivaren upprätthåller), kan den som betalar ut arbetslöshetsförmånen i allmänhet inte konstatera att villkoren för jämkad arbetslöshetsförmån uppfylls. Då kan jämkad arbetslöshetsförmån inte beviljas. 

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden (nuvarande besvärsnämnden för social trygghet) har i sitt avgörande TTLL 4787/13/A ansett att man i fråga om en person som arbetat som reklamutdelare skulle beakta att det i personens arbetsavtal hade avtalats om två arbetsdagar, och enligt arbetsgivarens utlåtande hade antalet arbetsdagar varit riktigt, och dessutom hade det i arbetsgivarens utlåtande konstaterats att arbetstiden var 6 timmar i veckan. Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden upphävde arbetslöshetskassans beslut om avslag och ansåg att tillräcklig utredning om arbetstiden hade lagts fram och att villkoren för jämkad arbetslöshetsdagpenning uppfylldes. 

Med stöd av ovan nämnda rättsfall i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden har arbetslöshetskassornas tillämpningsanvisningar för lagen om utkomstskydd för arbetslösa preciserats. I tillämpningsanvisningen konstateras det att arbetets karaktär eller omständigheterna ibland kan vara sådana att det även på annat sätt än genom en noggrann arbetstidsövervakning med stor säkerhet kan konstateras att arbetstidsgränsen underskrids. I sådana situationer kan arbetsgivarens och arbetstagarens utredningar om arbetstiden i regel anses vara ett tillräckligt bevis på att arbetstidsgränsen underskrids, även om arbetstiden inte noggrant övervakas. Frågan ska dock bedömas från fall till fall. Uppmärksamhet kan fästas exempelvis vid följande:  

Vad har avtalats om arbetstiden eller arbetets omfattning i arbetsavtalet? 

Begränsas arbetstiden av arbetets karaktär eller av arbetsgivaren?  

Har arbetet utförts vid sidan av annat arbete eller bindande studier (t.ex. mycket närvaro vid läroanstalten)? 

Är arbetet sådant att det kan utföras endast under en viss kort tid? 

Är den arbetstid som normalt används för motsvarande arbete ringa?  

Är den prestationslön som betalas för utförande av en arbetshelhet fastställd så att grunden för lönen är den tid som normalt används för arbetsprestationen i fråga? 

Kan arbetstiden härledas från faktureringen eller andra motsvarande uppgifter om kunderna?  

Om arbetsgivaren eller den som ansöker om arbetslöshetsförmån genom ovan beskrivna uppgifter kan visa att arbetstidsgränsen på 80 procent inte överskrids i arbetet, kan rätt till jämkad arbetslöshetsförmån uppkomma. 

Enligt uppgifter från arbetslöshetskassorna är andelen sökande som inte omfattas arbetstidsövervakning liten, och arbetstidsövervakning är inget stort problem i behandlingen. Arbetstidsövervakningen måste mestadels granskas när det gäller personer som utför försäljningsarbete (vanligen t.ex. fastighetsmäklare). I nuläget gäller problemen med tillämpningspraxis oftast situationer där det är fråga om arbetstagare med provisionslön. Till exempel 2020 gav arbetslöshetskassorna sammanlagt 84 negativa beslut med stöd av 4 kap. 1 och 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (arbetstiden kan inte övervakas), medan de 2014 gav 109 beslut. Antalen har sammantaget varit obetydliga. Samtidigt gav arbetslöshetskassorna 2020 över 550 000 positiva beslut om jämkad arbetslöshetsförmån och sammanlagt över 390 000 negativa beslut om inkomstrelaterad dagpenning. 

Enligt rättspraxis kan rätt till jämkad förmån uppkomma om det är uppenbart att arbetet är partiellt. I situationer där det inte går att dra slutsatser om arbetstiden på grund av arbetets art eller andra omständigheter, ska den som betalar ut arbetslöshetsförmånen fästa särskild uppmärksamhet vid utredningar om arbetstider och partiell arbetstid. Enbart en egen anmälan eller arbetsgivarens anmälan om förkortad arbetsvecka eller arbetsdag eller utförande av deltidsarbete är inte som sådan en tillräcklig grund för utbetalning av arbetslöshetsförmån. Inte heller ett arbetskraftspolitiskt utlåtande utan hinder är i sig en tillräcklig utredning. Betalning av jämkad arbetslöshetsförmån i dessa situationer förutsätter därför prövning av den som betalar ut arbetslöshetsförmånen. Detta beviljande eller förvägrande av rätt som grundar sig på helhetsprövning och som är beroende av avgörande- och rättspraxis möjliggör utbetalning av förmån, men förtydligar inte denna eller stöder förutsägbarheten om när rätt till jämkad arbetslöshetsförmån kan uppkomma. 

I branscher där lönebetalningen inte baserar sig på arbetstiden eller där arbetsgivaren inte följer upp arbetstiden till exempel genom automatisk arbetstidsövervakning kan det vara svårt eller till och med omöjligt att påvisa ringa, dvs. partiell arbetstid, och bristen på utredning kan förhindra att arbetslöshetsförmån betalas ut. Så är fallet även om inkomsterna blir mycket små. Detta gör det svårare för den som vill sysselsätta sig att förutse rätten till arbetslöshetsförmån om arbetet i princip är partiellt, men arbetsgivaren de facto inte följer upp arbetstiden. 

2.2.2  Särskild jämkningsperiod

I och med att jämkning sker enligt utbetalningsprincipen har betydelsen av den beräknade lönen och den särskilda jämkningsperioden ändrats. Nu bildas den beräknade lönen endast av de löner som betalats under en särskild jämkningsperiod. Om lön betalas under det hinder på grund av vilket en särskild jämkningsperiod uppstår, beaktas lönen inte vid jämkningen. Detta särdrag i jämkningen av arbetslöshetsförmåner enligt utbetalningsprincipen gör att användningen av särskild jämkningsperiod och beräknad lön blir oförutsebar och oändamålsenlig för både systemet och för den som ansöker om förmån. 

Det är ändamålsenligt att använda beräknad lön vid beräkningen av jämkad arbetslöshetsförmån när personen får inkomst regelbundet. Då motsvarar den beräknade lönen den månadsinkomst som personen annars skulle ha fått. En partiell sysselsättning är dock ofta inte regelbunden så att arbetstimmarna och den inkomst som fås av arbetet är de samma från en jämkningsperiod till en annan. Då kan månadsinkomsten, som motsvarar den beräknade lönen, inte bildas.  

Under giltighetstiden för den temporära lagstiftningen 1.12.2021—31.12.2022 har den särskilda jämkningsperioden för jämkade arbetslöshetsförmåner och den beräknade lön som hänger samman med den slopats temporärt. Slopandet av den särskilda jämkningsperioden och den beräknade lönen upplevs ha förenklat verkställigheten av jämkat utkomstskydd för arbetslösa. Enligt synpunkter från utbetalarna av arbetslöshetsförmåner, dvs. Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna, har kundkontakterna om jämkning minskat och förmånsbesluten om jämkad förmån har upplevts som rättvisare och mer begripliga än tidigare. Också antalet besvär upplevs ha minskat under den tid som undantagen har tillämpats, vilket möjligen också har minskat arbetsmängden vid besvärsinstanserna. Det har upplevts som svårt att informera kunderna om principerna för särskild jämkningsperiod och beräknad lön före ikraftträdandet av den temporära undantagslagen. 

2.2.3  Arbetsinkomst som betalats för en längre intjänandeperiod än en månad

I 4 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om fördelning av arbetsinkomsten. Första meningen i momentet föreskriver att om det i en situation med deltidsarbete, förkortad arbetsdag på grund av permittering eller kortvarigt heltidsarbete under en jämkningsperiod betalas arbetsinkomst för en längre intjänandeperiod än en månad, fördelas arbetsinkomsten så att den påverkar utbetalningsmånaden och lika många därpå följande månader som för vilka arbetsinkomsten betalats på en gång. I momentets andra meningen föreskrivs att om det på basis av tidpunkten för löneutbetalningen och övriga omständigheter likväl är uppenbart att syftet med arrangemanget har varit att undvika att inkomsten beaktas vid jämkningen, ska inkomsten jämkas enligt de perioder under vilka den arbetstid som ligger till grund för lönen har utförts. 

Vid jämkning enligt intjänandeprincipen hänfördes arbetsinkomsten för lönearbete till den jämkningsperiod då arbetstimmarna utfördes oberoende av om lönen betalades per intjänandeperiod eller till exempel för två månader åt gången. En sådan fördelning av lönen på hela tiden i arbetet skulle förebygga möjligheten att en person fick arbetslöshetsförmånen till fullt belopp för en del av tiden i arbetet, vilket skulle ha varit slutresultatet om hela löneinkomsten hade hänförts endast till den jämkningsperiod med deltidsarbete då lönen betalades. Man ville också att principen skulle gälla jämkning av lönen enligt utbetalningsprincipen, vilket konstateras i detaljmotiveringen till regeringens proposition RP 220/2018 rd. 

Lönebetalningsperioden är oftast två veckor eller en månad. Om grunden för tidlön är en kortare tid än en vecka, till exempel tim- eller daglön, ska lönen enligt arbetsavtalslagen betalas minst två gånger per månad. En månadsavlönad arbetstagares lön ska betalas en gång per månad. Om arbetstagarens lön fastställs på basis av en vecka är lönebetalningsperioden en månad. I arbete med prestationslön, till exempel entreprenadarbete, får lönebetalningsperioden enligt huvudregeln vara högst två veckor lång. Ett kollektivavtal som är bindande för arbetsgivaren kan innehålla preciserande bestämmelser om utbetalning av prestationslön. Om hela eller största delen av arbetstagarens lön betalas i form av vinstandel eller provisionslön, får betalningsperioden inte förlängas så att den är över en månad lång. 

Lönebetalningsperioden kan endast undantagsvis vara längre än en månad. I praktiken är detta möjligt i situationer där arbetstagaren utöver en fast grundlön, till exempel månadslön, får en del av lönen i form av provision eller vinstandel. Betalningsperioden för dessa andelar kan vara längre än lönebetalningsperioden på en månad. Även i dessa fall får betalningsperioden dock vara högst 12 månader lång. 

Om arbetstagarens lön förfaller till betalning på en söndag eller en kyrklig högtidsdag, självständighetsdagen, första maj, julaftonen eller midsommaraftonen eller på en helgfri lördag, anses enligt arbetsavtalslagen närmast föregående vardag som förfallodag. 

Enligt uppgifter från utbetalarna av arbetslöshetsförmåner, dvs. arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten, är det ganska vanligt att det infaller två lönebetalningsdagar under en jämkningsperiod (t.ex. lönen betalas med två veckors mellanrum eller lönen betalas för flera anställningsförhållanden på flera betalningsdagar under samma jämkningsperiod). Dessutom är det typiskt att tilläggen, inklusive grundlönerna för mertids- och övertidsarbeten, betalas kontinuerligt retroaktivt.  

I första meningen i 4 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det inte uttryckligen att den tillämpas endast på löner som en och samma arbetsgivare betalar för samma anställningsförhållande eller att den tillämpas också på löner som betalats på flera lönebetalningsdagar. I tillämpnings- och rättspraxis har det lyfts fram tolkningssituationer i anslutning till dessa förutsättningar, dvs. om den nämnda bestämmelsen endast gäller löneposter som en och samma arbetsgivare betalat för ett och samma anställningsförhållande och om bestämmelsen endast gäller löner som betalats samma lönebetalningsdag.  

Försäkringsdomstolen har i sitt avgörande Dnr 3964/2020/2605 tagit ställning till tillämpningen av 4 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och konstaterat att bestämmelsen är avsedd att tillämpas i situationer där inkomst betalas på en gång för ett och samma arbete för längre tid än en månad. Enligt uppgifter från arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten är en tolkning i enlighet med försäkringsdomstolens avgörande etablerad i tillämpnings- och avgörandepraxis. Om till exempel lön som förfaller till betalning på en helgdag betalas föregående vardag, kan två lönebetalningsdagar infalla under en jämkningsperiod då lönebetalningsdagen normalt infaller vid jämkningsperiodens början. Som exempel betalas lönen under två olika lönebetalningsdagar, och om arbetsinkomst inte betalas på någondera lönebetalningsdagen för en längre intjänandeperiod än en månad, fördelas arbetsinkomsten inte och den jämkas under jämkningsperioden. 

I 4 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det inte om den inverkan som den arbetstid som ligger till grund för lönen har när lönen fördelas och jämkas under två eller flera perioder. I arbetslöshetskassornas anvisningar för tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa konstateras att om det under en jämkningsperiod betalas arbetsinkomst för en längre intjänandeperiod än en månad och det inte är känt hur den arbetstid som ligger till grund för lönen fördelas, fördelas arbetstimmarna i arbetstidsjämförelsen jämnt så att de påverkar lika många månader som under vilka lönen tjänats in. Om månadernas faktiska arbetstimmar framgår av löneuppgifterna används dessa. I arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens etablerade tillämpnings- och avgörandepraxis fördelas arbetstimmarna i arbetstidsjämförelsen på motsvarande sätt som i den nämnda tillämpningsanvisningen. I rättspraxis har det behandlats en tolkning enligt vilken den arbetstid som ligger till grund för lönen påverkar betalningsperioden, även om lönen med stöd av 2 § 5 mom. fördelas och jämkas under två eller flera perioder. 

Enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid, på basis av vilken lönen betalas, i lönearbete på deltid eller i kortvarigt heltidsarbete under en jämkningsperiod överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, görs jämförelsen med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. i arbetstidslagen (605/1996).  

Enligt nämnda 4 kap. 3 § 1 mom. görs arbetstidsgranskningen under en jämkningsperiod, och arbetstiden och lönen inverkar alltid på rätten att få förmån under samma jämkningsperiod. Vid en arbetstidsjämförelse anses en månad alltid innehålla 21,5 vardagar och en period på 4 kalenderveckor anses innehålla 20 vardagar. Vid arbetstidsgranskningen beaktas de arbetstimmar som ligger till grund för den lön som betalats under jämkningsperioden. 

2.2.4  Förkortning av arbetstiden per dag på grund av permittering eller en orsak som jämställs med permittering, stridsåtgärd som inte inverkar på arbetsförhållandena och arbetstidsgranskning

En person omfattas av jämkning av utkomstskyddet för arbetslösa om arbetstiden per dag har förkortats på grund av permittering eller av en orsak som jämställs med permittering eller om personen är förhindrad att arbeta på grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med den arbetssökandes anställningsvillkor eller arbetsförhållanden. I dessa situationer jämkas den utbetalda arbetsinkomsten enligt utbetalningsprincipen under den sedvanliga jämkningsperioden. 

Enligt 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en arbetssökande i ovan nämnda situationer inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid, på basis av vilken lönen betalas, under en granskningsperiod om en kalendervecka överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Arbetstiden granskas per kalendervecka även när personen tar emot annat arbete som omfattas av jämkningen.  

Tillämpningen av ovan nämnda bestämmelse i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan leda till att arbetslöshetsförmånen avslås för en kalendervecka på grund av att arbetstiden överskridits, om den arbetstid under till exempel fyra veckor som ligger till grund för den utbetalda lönen hänförs till en kalendervecka. Som exempel arbetar en person under en permittering tio timmar per kalendervecka, varvid arbetstiden inte överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete under någon kalendervecka, men om arbetstiden hänförs till en kalendervecka motsvarar den arbetstiden för heltidsarbete.  

Enligt bestämmelserna i den tills vidare gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa bildas en särskild jämkningsperiod av de veckor vars arbetstid inte överstiger den nämnda tidsgränsen på 80 procent och personen lyfter full arbetslöshetsförmån, om villkoren för erhållande av arbetslöshetsförmån i övrigt uppfylls. Enligt den temporära ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa förvägras arbetslöshetsförmånen för en kalendervecka och arbetslöshetsförmånen för den övriga ansökningsperioden betalas jämkad på basis av den inkomst som betalats under den förvägrade tiden. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

De totala konsekvenserna av förslagen för den offentliga ekonomin bedöms vara små. I enskilda situationer kan den jämkade förmånen minska eller öka. I sin helhet har förslagen alltså konsekvenser som såväl minskar som ökar förmånsutgifterna något. Dessa konsekvenser bedöms i det närmaste ta ut varandra. Det går dock inte att göra exakta bedömningar av konsekvenserna för förmånsutgifterna, och bedömningarna är därför förenade med osäkerhet. 

Det är svårt att bedöma vilka konsekvenser slopandet av den särskild jämkningsperioden och den beräknade arbetsinkomsten har för förmånsutgifterna, eftersom de särskilda jämkningsperioderna och uppgifterna om vilka dagar de personer som hör till målgrupperna får arbetsinkomster inte framgår av materialet om betalning av arbetslöshetsförmåner. Analysen av konsekvenserna baserar sig således beräkningar som gjorts på basis av exempelkalkyler. Enligt förslaget minskar ändringen i någon mån arbetslöshetsförmånens belopp i situationer där personen får arbetsinkomster som inte beaktas vid tillämpningen av en särskild jämkningsperiod. På motsvarande sätt ökar ändringen enligt förslaget i någon mån arbetslöshetsförmånens belopp i situationer där beräknad arbetsinkomst inte används vid jämkningen. Dessa konsekvenser gäller enskilda ansöknings- och jämkningsperioder och förmånsnivån förändras inte långvarigt för någon. Situationerna där förmånen ökar är sannolikt fler till antalet, men i situationer där förmånen minskar är effekten sannolikt i genomsnitt större. Därför bedöms konsekvenserna till stor del ta ut varandra och den totala effekten bedöms därför bli liten. Det är osäkert om den lilla effekten minskar eller ökar utgifterna. 

Preciseringen av bestämmelsen om fördelning av arbetsinkomst som betalats för en längre intjänandeperiod än en månad så att den påverkar utbetalningsmånaden och därpå följande månader bedöms inte öka förmånsutgifterna, eller så bedöms inverkan vara liten. Bedömningen är förenad med osäkerhet. I bedömningen antas det att antalet situationer där arbetsinkomsterna fördelas i fortsättningen kommer att vara få på grund av ändringen, eftersom avvikelserna från den sedvanliga lönebetalningsperioden allmänt bedöms vara få. Situationerna där arbetsinkomsterna fördelas kan framöver vara fler än för närvarande, men ökningen bedöms vara liten.  

I och med försäkringsdomstolens avgörande Dnr 3964/2020/2605 har fördelningen av arbetsinkomst etablerats i situationer där arbetsinkomst betalas på en gång för ett och samma arbete för en längre tid än en månad. Av materialet om betalningar som omfattar förmånstagarna vid Finansinspektionens arbetslöshetskassor framgår det inte om fördelningen av arbetsinkomst redan nu gäller situationer där man avvikit från den sedvanliga lönebetalningsperioden eller situationer där arbetsinkomst har betalats för en längre intjänandeperiod än en månad i enlighet med den sedvanliga lönebetalningsperioden. Enligt arbetsavtalslagen kan lönebetalningsperioden endast undantagsvis vara längre än en månad. Om fördelningen av arbetsinkomst för närvarande huvudsakligen gäller situationer där man i löneutbetalningen har avvikit från den sedvanliga lönebetalningsperioden, bedöms ändringen inte öka förmånsutgifterna jämfört med nuläget. Om fördelningen av arbetsinkomst för närvarande huvudsakligen gäller situationer där löneutbetalningen sker enligt den sedvanliga lönebetalningsperioden, minskar ändringen förmånsutgifterna jämfört med nuläget, eftersom den jämkningsbara inkomsten blir större för en period och det skyddade beloppet tillämpas i mindre utsträckning. 

Att i bestämmelserna om fördelning av arbetstiden ta in en bestämmelse om fördelning av arbetsinkomst som betalats för en längre intjänandeperiod än en månad ökar enligt förslaget inte förmånsutgifterna jämfört med nuläget. Nuvarande tillämpnings- och avgörandepraxis motsvarar den föreslagna fördelningen av arbetstiden. Med beaktande av att antalet situationer där arbetsinkomster fördelas i fortsättningen kan vara fler än för närvarande, även om antalet bedöms vara litet, är antalet situationer där arbetstiden fördelas på motsvarande sätt fler och denna ändring bedöms ha liten inverkan på förmånsutgifterna. 

Det föreslås att arbetstidsgranskningsperioden är en jämkningsperiod (fyra veckor eller en månad) i stället för den nuvarande kalenderveckan, när en persons arbetstid per dag har förkortats på grund av permittering eller av en orsak som jämställs med permittering eller när personen är förhindrad att arbeta på grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden. Den föreslagna ändringen ökar förmånsutgifterna. Effekten är dock sannolikt tämligen liten, högst några hundra tusen euro. Slopandet av den särskilda jämkningsperioden inverkar dock så att lönerna jämkas oftare än tidigare när det gäller förkortade arbetsdagar. Detta minskar i sin tur förmånsutgifterna. De sammanlagda effekterna på förmånsutgifterna kan alltså vara positiva eller negativa beroende på vilka fall som blir vanligare. Permittering med förkortade arbetsdagar är ett mycket ovanligt permitteringssätt. Förmånsutgifterna för jämkat utkomstskydd för arbetslösa som betalats på grund av permittering med för förkortad arbetsdag har i allmänhet rört sig mellan några miljoner euro och cirka tio miljoner euro per år. Om ändringen inverkar så att permittering med förkortade arbetsdagar blir vanligare, finns det risk för att verkningarna blir större. 

Bestämmelserna om en exceptionell bedömning av arbetstiden förtydligar och befäster nuvarande tillämpningspraxis när en person sysselsätts i arbete där arbetsgivaren inte övervakar arbetstiden, men det kan konstateras att arbetstidsgränsen underskrids. Den samlade effekten på förmånsutgifterna kan bedömas vara obetydlig. Antalet fall bedöms vara litet i den nuvarande beslutsprocessen. 

4.2.2  Konsekvenser för medborgarna

De föreslagna ändringarna inverkar på den rätt till arbete och näringsfrihet som tryggas i 18 § i grundlagen och på den rätt till social trygghet som tryggas i 19 § i grundlagen. 

Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Det främjande av sysselsättningen som avses i bestämmelsen innebär att det allmänna ska sträva efter att tillförsäkra var och en rätt till arbete och att det allmänna ska sträva efter att förhindra att det bildas en grupp av människor som permanent saknar arbete. Klarläggandet av grunderna för bestämmande av jämkad arbetslöshetsförmån bedöms sporra arbetslösa att ta emot kortvarigt arbete och deltidsarbete, eftersom de tydliga reglerna för hur arbetslöshetsförmånen beräknas ökar förmånssökandens förståelse för hur merarbete inverkar på de disponibla inkomsterna. De föreslagna ändringarna stöder det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen. 

I 19 § 2 mom. i grundlagen tryggas rätten till social trygghet. Förslaget om en exceptionell bedömning av arbetstiden förtydligar och befäster nuvarande tillämpningspraxis och förslaget anses därför inte ha någon inverkan på arbetslöshetsförmånstagarens totalekonomiska situation. De övriga föreslagna ändringarnas verkningar på förmånsnivån gäller enskilda ansöknings- och jämkningsperioder för arbetslöshetsförmånen och därmed enskilda förmånsbetalningsposter. Dessa ändringar ändrar inte arbetslöshetsförmånstagarnas förmånsnivå långvarigt. De föreslagna ändringarna stöder den i 19 § 2 mom. i grundlagen tryggade rätten till social trygghet. 

4.2.3  Konsekvenser för Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas verksamhet

På grund av slopandet av särskild jämkningsperiod och beräknad arbetsinkomst behöver man vid verkställigheten av arbetslöshetsförmånen inte skapa perioder som avviker från den normala betalningsrytmen eller räkna om den betalda lönen. Detta bedöms förenkla verkställigheten av jämkade arbetslöshetsförmåner. Eftersom den särskilda jämkningsperioden och den beräknade inkomst som hänför sig till den inte har tillämpats sedan maj 2020 till följd av den temporära lagändringen, påverkar den föreslagna ändringen inte den nuvarande verkställigheten. 

Fördelningen av arbetsinkomst vid jämkning gäller även i fortsättningen situationer där arbetsinkomst betalas för en längre intjänandeperiod än en månad under jämkningsperioden. På grund av preciseringen av avvikelserna från den sedvanliga lönebetalningsperioden bedöms situationerna med fördelning av arbetsinkomst bli få vid jämkning, eftersom situationerna där man avviker från den sedvanliga lönebetalningsperioden bedöms vara få. Enligt uppgifter från arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten fördelas lönen inte i nuläget om det under en jämkningsperiod infaller två lönebetalningsdagar på grund av att löneutbetalningen flyttas till föregående vardag till följd av en helgdag och arbetsinkomst under jämkningsperioden därför betalas för en intjäningsperiod som är längre än en månad. Till denna del kommer därför situationerna med fördelning av lön att öka i framtiden. Dessa fall bedöms dock vara få till antalet. Ändringsförslaget om fördelning av arbetstiden i situationer där arbetsinkomsten fördelas motsvarar nuvarande tillämpnings- och avgörandepraxis, men eftersom antalet situationer där arbetsinkomst fördelas framöver kan vara fler än för närvarande, kan antalet situationer där arbetsinkomst fördelas på motsvarande sätt öka, och denna ändring bedöms kunna öka arbetsmängden något i verkställigheten.  

Ändringen av arbetstidsgranskningen när förmånssökandens arbetstid per dag har förkortats på grund av permittering eller av en orsak som jämställs med permittering eller när personen är förhindrad att arbeta på grund av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden, bedöms förtydliga verkställigheten jämfört med nuläget, eftersom jämkningen i dessa situationer görs enligt utbetalningsprincipen. 

Till följd av den ändring som gäller exceptionell bedömning av arbetstiden ska arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten liksom som för närvarande begära en utredning om den partiella arbetstiden av förmånssökanden. Vid behov utreds den partiella arbetstiden också med uppgifter som begärs av arbetsgivaren. Enligt uppgifter från arbetslöshetskassorna har antalet fall för närvarande varit få. För att avgöra en förmånsansökan kan det dessutom behövas uppgifter om att arbetsgivaren inte har haft mer arbete att erbjuda, om saken inte framgår redan av arbetsavtalet eller någon annan utredning. Det kan antas att antalet fall som ska avgöras inte ökar väsentligt jämfört med nuläget, och därmed inte heller arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens arbetsmängd. Efter det att lagen har trätt i kraft och information om lagändringen getts kan antalet ansökningar antas öka något åtminstone tillfälligt. 

Prövningen från fall till fall av exceptionell bedömning av arbetstiden antas inte öka jämfört med nuläget. I verkställigheten kan uppmärksamhet fästas vid samma saker som för närvarande. Sådana omständigheter är bland annat vad som i arbetsavtalet har avtalats om arbetstiden eller arbetets omfattning, om arbetstiden begränsas av arbetets natur eller av arbetsgivaren och om arbetet kan utföras endast under en viss kort tid. Om den som ansöker om arbetslöshetsförmån genom sådana uppgifter kan visa att arbetstidsgränsen på 80 procent inte överskrids i arbetet, kan rätt till jämkad arbetslöshetsförmån uppkomma även framöver. På basis av respons från utbetalarna av arbetslöshetsförmån är antalet fall som omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde litet, och då är det möjligt att tillämpningen av den bestämmelse som förutsätter prövning från fall till fall blir obetydlig.  

Eftersom erhållandet av arbetslöshetsförmån vid exceptionell bedömning av arbetstiden enligt förslaget inte ska grunda sig på tids- eller inkomstgränser som noggrant definieras i lagen, ska man vid verkställigheten sträva efter att säkerställa så enhetlig tillämpnings- och avgörandepraxis som möjligt. 

4.2.4  Konsekvenser för arbetsgivare

Begärandet av tilläggsutredningar av arbetsgivare för behandlingen av utkomstskyddsärenden ökar arbetsgivarnas administrativa börda. Arbetsgivarnas administrativa börda bedöms inte öka till följd av den föreslagna bestämmelsen om exceptionell bedömning av arbetstiden. Förslaget motsvarar i huvudsak nuvarande tillämpnings- och avgöradepraxis, och antalet fall har varit litet. Under beredningen har det inte funnits tillgång till uppgifter om hur ofta man har varit tvungen att begära utredning av arbetsgivaren för att bedöma arbetstiden. 

Förslaget om fördelning av arbetsinkomst i situationer där arbetsinkomst betalas för en längre intjänandeperiod än en månad med avvikelse från den sedvanliga lönebetalningsperioden bedöms öka arbetsgivarnas administrativa börda högst i obetydlig grad. Uppgifter om anställningsförhållandets längd och löneutbetalningen fås av förmånssökanden.