1.1  Lagen om ändring av lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg

2 §.Definitioner. 

I paragrafens 38 punkt finns definitionerna av havsområden enligt non-SOLAS-ändringsdirektivet.  

Till paragrafen fogas en ny 38 a punkt dit definitionen av passagerarfartygsklasser överförs från 38 punkten. Dessutom ändras definitionen så att den motsvarar passagerarfartygsklasserna enligt non-SOLAS-ändringsdirektivet.  

I definitionen av redare i paragrafens 43 punkt görs en teknisk ändring, och därtill ersätts punkten med ett kommatecken eftersom det föreslås ytterligare definitioner och definitionen i fråga således inte längre är den sista definitionen i paragrafen. 

Till paragrafens fogas en ny 44 punkt med en definition av hamnområde. Hamnområde definieras i denna lag på samma sätt som i lagen om passagerarfartygs personlistor. Definitionen av hamnområde baserar sig på det vattenområde som förvaltas av hamnbolaget.  

Till paragrafen fogas en ny 45 punkt som bygger på definitionen av traditionsfartyg enligt artikel 2 zc i non-SOLAS-ändringsdirektivet. Enligt non-SOLAS-ändringsdirektivet avser traditionsfartyg alla slags historiska passagerarfartyg konstruerade före 1965 och kopior av sådana, företrädesvis byggda i de ursprungliga materialen, inklusive sådana som har byggts för att uppmuntra och främja traditionella färdigheter och sjömanskap, vilka tillsammans utgör levande kulturella minnesmärken, och som handhas enligt traditionella principer för sjömanskap och teknik. Traditionsfartyg ska dessutom registreras i Museiverkets register över traditionsfartyg som är avsett för traditionsfartyg som har ett sjöfartshistoriskt värde.  

Till paragrafen fogas en ny 46 punkt med en definition av nöjesfartyg. Definitionen av nöjesfartyg motsvarar definitionen av nöjesfartyg enligt lagen om fartygspersonal. För närvarande innehåller lagen endast definitionen av fritidsbåt och därför blir lagens tillämpningsområde tydligare då definitionen av nöjesfartyg läggs till.  

3 §.Fartyg som omfattas av lagens tillämpningsområde. Paragrafens tillämpningsområde preciseras så att det i bestämmelsen nämns att utöver fritidsbåtarna står även nöjesfartygen utanför lagens tillämpningsområde.  

4 §. Hänvisningar till annan lagstiftning. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 1, 2, 5, 6, 8 och 9 mom. motsvarar den gällande regleringen. De föråldrade hänvisningarna i 3 och 4 mom. till författningsnumren i lagen om tryckbärande anordningar och elsäkerhetslagen ersätts med de gällande författningsnumren. I paragrafens 7 moment ersätts namnet på lagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (621/2005) (nedan den tidigare fritidsbåtslagen) med namnet på den nuvarande fritidsbåtslagen (lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015).  

23 a §.Överensstämmelse med kraven för yrkesbåtar. Det föreslås att 4 kap. i lagen om fartygssäkerhet ska innehålla en ny 23 a § om yrkesbåtar. Innehållet i 36 § 4 mom. om anlitande av andra organ för besiktning av yrkesbåtar ändras och överförs till denna paragraf. I den nya paragrafen föreskrivs om skyldigheterna hos tillverkare av yrkesbåtar och hos redarna, bedömningen av yrkesbåtars överensstämmelse med kraven och om det certifikat för yrkesbåt som beviljas av Transport- och kommunikationsverket.  

Enligt paragrafens 1 mom. är tillverkaren av en yrkesbåt skyldig att för iakttagandet av de tekniska föreskrifter som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av 23 § säkerställa att yrkesbåten är konstruerad och byggd i överensstämmelse med kraven. Med tekniska föreskrifter avses kraven i den föreskrift om yrkesbåtar som meddelas med stöd av 23 § i lagen och som gäller projektering av yrkesbåtar och yrkesbåtars konstruktion. 

Skyldigheten hos tillverkaren av en yrkesbåt motsvarar nuvarande praxis och är av samma art som den skyldighet enligt 10 § 1 mom. i lagen om fritidsbåtar som tillverkaren av en fritidsbåt har att säkerställa att en produkt som släpps ut på marknaden har konstruerats och tillverkats i enlighet med de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar. En yrkesbåts överensstämmelse med kraven avviker delvis från en fritidsbåts överensstämmelse med kraven, eftersom en yrkesbåts överensstämmelse med kraven avser de krav på yrkesbåtens konstruktion som ställs i lagen om fartygssäkerhet och i den föreskrift om yrkesbåtar som meddelas med stöd av den lagen.  

Enligt 1 mom. är tillverkaren även skyldig att se till att antingen ett sådant anmält organ som avses i 4 kap. i den gällande lagen om fritidsbåtar, ett motsvarande anmält organ som utsetts av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller ett erkänt klassificeringssällskap bedömer yrkesbåtens överensstämmelse med kraven. Denna skyldighet hos tillverkaren av en yrkesbåt är av samma art som den skyldighet som tillverkaren av en fritidsbåt har enligt 10 § 2 mom. i den gällande lagen om fritidsbåtar att se till att produkten genomgår en lämplig bedömning av överensstämmelse.  

Delvis baserar sig bestämmelsen på 36 § 4 mom. i lagen om fartygssäkerhet enligt vilket Trafiksäkerhetsverket kan anlita ett sådant anmält organ som avses i 11 § i lagen om fritidsbåtar, som ändras och överförs till nya 23 a § 1 mom. Eftersom det egentligen är fråga mera om en bedömning av överensstämmelsen än om att assistera vid besiktningen, ska det i den nya bestämmelsen användas bedömning av överensstämmelse i stället för anlitande av ett annat organ vid besiktning. I den nya bestämmelsen ersätts dessutom hänvisningen till 11 § i lagen om fritidsbåtar med en hänvisning till 4 kap. i lagen om fritidsbåtar.  

Den lagens 4 kap. gäller i fråga om fritidsbåtar endast de till Europeiska kommissionen anmälda organ som Trafiksäkerhetsverket har utsett, som för närvarande endast är ett enda. Således gäller kapitlet inte motsvarande anmälda organ som utsetts av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I och med den nya bestämmelsen kan bedömningen av en yrkesbåts överensstämmelse inte bara utföras av ett anmält organ som Transport- och kommunikationsverket i fråga om fritidsbåtar har utsett, utan även av ett motsvarande anmält organ som har utsetts av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.  

Med motsvarande anmält organ som myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har utsett avses ett anmält organ som en sådan stat har utsett till anmält organ på basis av dess nationella lagstiftning med vilken direktivet om fritidsbåtar har införlivats i dess nationella rättsordning.  

Dessa anmälda organ som har utsetts av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan bedöma fritidsbåtars överensstämmelse även i de EU-medlemsstater eller EES-stater som inte har utsett dessa organ. På basis av ordalydelsen i gällande 36 § 4 mom. i lagen om fartygssäkerhet har dessa anmälda organ inte rätt att bedöma yrkesbåtars överensstämmelse, och Transport- och kommunikationsverket kan inte heller utse dem, eftersom ett anmält organ endast kan utses av myndigheter i en EU-medlemsstat eller EES-stat. Bedömningen av yrkesbåtars överensstämmelse med kraven borde inte endast få göras av de anmälda organ som Finland har utsett när det gäller fritidsbåtar, utan det är ändamålsenligare att även anmälda organ som utsetts av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan bedöma yrkesbåtars överensstämmelse med kraven. Detta ökar likabehandlingen vad gäller de anmälda organen och möjliggör en konkurrens mellan de anmälda organen. 

Av motsvarande anmälda organ som är utsedda av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet förutsätts det att de har ett ombud som har hemort i Finland och som för det anmälda organets talan inför domstol och andra myndigheter. Kravet om ett ombud säkerställer att det tjänsteansvar och skadeståndsansvar som hänför sig till den bedömning av överensstämmelse som är en offentlig förvaltningsuppgift kan riktas till ett ombud som befinner sig i Finland.  

Enligt den nya bestämmelsen kan även ett sådant erkänt klassificeringssällskap som avses i 2 § 42 punkten i lagen om fartygssäkerhet bedöma en yrkesbåts överensstämmelse med kraven. Av ett sådant klassificeringssällskap förutsätts det i 36 § 1 mom. i lagen om fartygssäkerhet att ombudet har hemvist i Finland och för klassificeringssällskapets talan inför domstol och andra myndigheter.  

Enligt 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket på ansökan bevilja ett certifikat för yrkesbåt till en yrkesbåt som uppfyller kraven. Bestämmelsen ger Transport- och kommunikationsverket möjligheten att med stöd av lagen om fartygssäkerhet bevilja certifikat för yrkesbåt till den yrkesbåt som uppfyller kraven. Under åren 2011–2017 beviljades det i genomsnitt 24 certifikat för yrkesbåt per år. 

Certifikat för yrkesbåt behövs för att säkerställa yrkesbåtars konstruktionssäkerhet. Certifikatet är ett stöd vid första besiktningen av yrkesbåten, och det behövs också för att båten ska kunna registreras som yrkesbåt. Förutom att certifikatet för yrkesbåt behövs vid första besiktningar av yrkesbåtar, behövs det även när det ur oljeskyddsfonden ansöks om ersättning av anskaffningskostnaderna för en yrkesbåt avsedd för oljebekämpning.  

Även utländska beställare av yrkesbåtar har önskat certifikat för yrkesbåt i sådana situationer där en yrkesbåt som har byggts i Finland och som förs utomlands inte besiktas i Finland. Att i en sådan situation kunna få ett certifikat för yrkesbåtens konstruktionssäkerhet beviljat av myndigheten kan väga mycket tungt när den utländska beställaren överväger huruvida denna ska skaffa yrkesbåten från Finland eller något annat land. I och med bestämmelsen kan dessa yrkesbåtar som inte besiktas i Finland beviljas certifikat även i fortsättningen.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs också att Transport- och kommunikationsverket på ansökan beviljar certifikat för yrkesbåt även till motsvarande yrkesbåtar som har godkänts enligt en annan stats reglering, förutsatt att en sådan säkerhetsnivå som motsvarar åtminstone den säkerhetsnivå på yrkesbåtar som föreskrivs i de tekniska föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket meddelat med stöd av 23 §. Detta ger Transport- och kommunikationsverket möjligheten att bevilja certifikat för yrkesbåt till exempel till sådana yrkesbåtar som beviljats ett utländskt certifikat för yrkesbåt i en annan EU-medlemsstat och som ska säljas till Finland och således blir finska fartyg. Detta kräver dock att kravet om säkerhetsnivån uppfylls.  

I paragrafens 2 mom. jämställs dessutom certifikatet för yrkesbåt med det certifikat som beviljas av ett erkänt klassificeringssällskap och som intygar att yrkesbåten uppfyller kraven i det erkända klassificeringssällskapets regler eller standarder. Ett certifikat som beviljats av ett erkänt klassificeringssällskap motsvarar ett certifikat för yrkesbåt som beviljats av Transport- och kommunikationsverket. En yrkesbåt som beviljats ett sådant certifikat av ett klassificeringssällskap behöver inte särskilt ansöka om certifikat för yrkesbåt, om inte detta särskilt önskas.  

Enligt paragrafens 3 mom. får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter om bedömningen av yrkesbåtars överenskommelse med kraven, om förfarandena för detta och om ansökan om certifikat för yrkesbåt. Föreskrifterna är av teknisk natur. Bestämmelsen bygger delvis på gällande 2 kap. 7 § 3 mom. i den gällande lagen om fritidsbåtar enligt vilket Trafiksäkerhetsverket i enlighet med Europeiska unionens bestämmelser får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska tillämpas vid bedömning av överensstämmelse. Tillämpningsområdet för bemyndigandet kommer dock att vara lite bredare, eftersom det till skillnad från bedömningen av fritidsbåtars överenskommelse med kraven inte finns bestämmelser på EU-nivå om bedömningen av yrkesbåtars överensstämmelse. Bestämmelsen möjliggör vid behov dessutom meddelande av närmare föreskrifter om ansökan om certifikat för yrkesbåt.  

26 §. Begränsning av kapitlets tillämpningsområde. I rubriken för paragrafen görs en teknisk ändring. Dessutom ändras paragrafen så att den motsvarar nuvarande tillämpningspraxis.  

I paragrafen stryks hänvisningen till de fartyg som nämns i 3 § 3 mom., dvs. fritidsbåtarna, eftersom fritidsbåtarna i detta moment lämnas helt och hållet utanför tillämpningsområdet för lagen om fartygssäkerhet.  

Till paragrafen fogas en hänvisning till de fartyg som avses i lagens 3 § 4 mom., dvs. vissa fartyg inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet och vissa fartyg som används vid frivillig sjöräddningsverksamhet, samt en hänvisning till hyresbåt.  

I paragrafen föreskrivs det att kapitlets bestämmelser inte tillämpas på fiskefartyg i inrikes fart. Bestämmelsen preciseras så att det blir klart att kapitlets bestämmelser aldrig ska tillämpas på fiskefartyg. På fiskefartyg med en längd på över 24 meter tillämpas med stöd av 21 § i lagen om fartygssäkerhet egna fribordskrav enligt rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, medan fribordskraven i praktiken inte ska tillämpas på de övriga fiskefartyg som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om fartygssäkerhet.  

I paragrafen föreskrivs också att kapitlets bestämmelser tillämpas på obemannade pråmar, med undantag för pråmar som är fast kopplade till ett skjutande fartyg. Bestämmelsen preciseras så att det blir klart att kapitlets bestämmelser inte tillämpas på obemannade pråmar i inrikes fart. Kapitlets bestämmelser ska dock tillämpas på pråmar som används i internationell fart, eftersom sådana pråmar med en längd av minst 24 meter omfattas av lastlinjekonventionen och sådana pråmar med en längd över 15 meter men under 24 meter kräver ett fribord som med hänsyn till farvattnets karaktär kan anses tryggt.  

Till paragrafen fogas ett tillägg om att kapitlets bestämmelser inte tillämpas på yrkesbåtar. Tillägget behövs därför att yrkesbåtarna omfattas av andra bestämmelser om fribord och lastmärke än de som gäller för de övriga fartygen som omfattas av kapitlet.  

27 §. Fartyg i internationell fart. Paragrafen ändras till den del det är fråga om de fartyg i internationell fart som inte omfattas av lastlinjekonventionen och Östersjölastlinjeöverenskommelsen.  

Lastlinjekonventionen tillämpas inte på mindre fartyg, eftersom det i artikel 5 föreskrivs att den inte ska tillämpas bland annat på s.k. nya fartyg med en längd under 24 meter och på s.k. gamla fartyg som har en bruttodräktighet under 150 registerton.  

Till den första meningen i 1 mom. läggs till att meningen gäller fartyg som omfattas av lastlinjekonventionen och Östersjölastlinjeöverenskommelsen.  

Till momentet fogas en ny mening enligt vilken andra fartyg än de fartyg i internationell fart som omfattas av dessa överenskommelser och vars längd är över 15 meter men under 24 meter ska ha ett sådant fribord som med hänsyn till farvattnets karaktär kan anses tryggt. Bestämmelsen motsvarar tillämpningspraxis samt även den första meningen i lagens 28 § 3 mom. enligt vilken vissa fartyg i internationell fart vars längd är över 15 meter men under 24 meter ska ha ett sådant fribord som med hänsyn till farvattnets karaktär kan anses tryggt.  

Till den första meningen i 2 mom. läggs till att bestämmelsen gäller fartyg som omfattas av lastlinjekonventionen och Östersjölastlinjeöverenskommelsen. 

I paragrafens 3 mom. preciseras att bemyndigandet att utfärda förordning genom att till 3 mom. foga ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om konstruktionskrav och fribord och uträknandet av det även i fråga om andra fartyg än de som omfattas av ovannämnda överenskommelser. Föreskrifterna är av teknisk natur. Bestämmelsen motsvarar tillämpningspraxis och även den andra meningen i lagens 28 § 4 mom. enligt vilken Transport- och kommunikationsverket i fråga om vissa fartyg i inrikes fart får meddela närmare tekniska föreskrifter om konstruktionskrav och fribord och uträknandet av det.  

28 a §. Yrkesbåtar i internationell fart eller i inrikes fart. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att yrkesbåtar i internationell eller inrikes fart ska ha ett sådant fribord som med hänsyn till farvattnets karaktär kan anses tryggt. Bestämmelsen motsvarar tillämpningspraxis.  

Enligt 1 mom. ska sådana yrkesbåtar i internationell eller inrikes fart som är avsedda för transport av last ha ett lastmärke för yrkesbåt. Med yrkesbåt avsedd för last avses en yrkesbåt vars särdrag är att den transporterar last.  

Paragrafens 2 mom. innehåller ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om yrkesbåtars konstruktionskrav och fribord och uträknandet av det samt om måtten, placeringen och utmärkningen i fråga om yrkesbåtens lastmärke. Föreskrifterna är av teknisk natur. I huvudsak motsvarar bemyndigandet det bemyndigande som finns i den andra och tredje meningen i 28 § 4 mom., men det ska inte gälla måtten, placeringen och utmärkningen för de linjer som används i samband med lastmärket, eftersom sådana linjer inte används när det gäller yrkesbåtars lastmärken.  

36 §.Besiktningsförrättare. Paragrafens 4 mom. upphävs, och texten ändras och flyttas till nya 23 a §. Ändringen och överföringen av momentet motiveras närmare i detaljmotiveringen till 23 a §.  

36 a §.Egenkontroll. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket godkänner på ansökan den bedömning av säkerheten som görs av redaren i fråga om yrkesbåtar och pråmar samt lastfartyg med en längd under 24 meter i inrikes fart. Den bedömning av säkerheten som utförs av redaren ska benämnas egenkontroll. För egenkontroll kan godkännas fartyg som genomgått första besiktning. Redaren ska ha kompetens för att kunna utföra egenkontroll på behörigt sätt. Med tillräckligt kunnande för genomförande av egenkontroll avses att redaren utöver förarbrev för hyresbåt och internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt har behörighetsbrev för däcksbefäl, om vilket det föreskrivs i statsrådets förordning om fartygs bemanning och fartygspersonalens behörighet (508/2018). Dessa behörighetsbrev innefattar förarbrev, skepparbrev för inrikes fart, vaktstyrmansbrev, styrmansbrev i närtrafik, befälhavarbrev i närtrafik, överstyrmansbrev, sjökaptensbrev, förarbrev A och förarbrev B för fiskefartyg samt skepparbrev A och skepparbrev B för fiskefartyg. 

Enligt 2 mom. ska redaren göra upp en egenkontrollplan om åtgärderna för bedömningen av säkerheten på fartyget och om genomförandet av dem. Redaren ska dessutom regelbundet anmäla åtgärderna enligt egenkontrollplanen i det elektroniska system för sjöfarten som förs av Transport- och kommunikationsverket.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om besiktning av fartyg som omfattas av egenkontroll. Redaren ska se till att ett sådant fartyg genomgår en förnyad besiktning vart femte år. Redaren ska ansöka om besiktning hos Transport- och kommunikationsverket, ett erkänt klassificeringssällskap eller en utsedd besiktningsförrättare.  

I paragrafens 4 mom. föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets återkallande av ett godkännande av egenkontroll. Godkännandet kan återkallas antingen temporärt eller helt och hållet.  

Paragrafens 5 mom. innehåller ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om innehållet i egenkontrollplanen, om anmälan av åtgärderna enligt egenkontrollplanen i det elektroniska systemet för sjöfarten och om behörigheten hos de redare som kan godkännas att utföra egenkontroll. Föreskrifterna är av teknisk natur.  

48 §.Sjösäkerhetsbesiktning av andra passagerarfartyg i inrikes fart än sådana som omfattas av non-SOLAS-direktivet. Paragrafens 1 mom. ändras inte.  

Till paragrafens 2 mom. fogas de nya besiktningsformerna mellanliggande besiktning och periodisk besiktning. Dessa tillägg förtydligar nuläget och motsvarar bättre de nuvarande besiktningsbehoven. Ändringen ger också redaren möjligheten att mer flexibelt utföra besiktningar samt medför i viss mån inbesparingar. Till bestämmelsen läggs också till orden vid behov, eftersom det inte alltid finns behov att utföra en förnyad besiktning, årlig besiktning, mellanliggande besiktning eller periodisk besiktning.  

Till paragrafens 3 mom. fogas de nya besiktningsformerna mellanliggande besiktning och periodisk besiktning. Dessa tillägg ger Transport- och kommunikationsverket möjligheten att med stöd av 3 mom. meddela närmare föreskrifter om när de i paragrafen nämnda första, förnyade, årliga, mellanliggande och periodiska besiktningarna utförs och vad dessa besiktningar innehåller.  

51 §. Besiktning av specialfartyg, traditionsfartyg, yrkesbåtar och hyresbåtar.Traditionsfartygen, vars definition föreslås bli fogad till 2 § 45 punkten, ska i fortsättningen utgöra en egen fartygsklass. I paragrafen föreskrivs det om besiktningar av traditionsfartyg.  

Rubriken för paragrafen ändras så att traditionsfartyg läggs till.  

I paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas att ett traditionsfartyg ska besiktas innan det sätts i trafik som finskt fartyg.  

Till paragrafens 2 mom. fogas traditionsfartyg som en ny fartygsklass. Till bestämmelsen läggs också till orden vid behov, eftersom det inte alltid finns behov att utföra en förnyad besiktning, årlig besiktning, mellanliggande besiktning eller periodisk besiktning.  

Då traditionsfartyg läggs till i paragrafen kan Transport- och kommunikationsverket med stöd av 3 mom. meddela närmare föreskrifter om när en första, förnyad, årlig, mellanliggande eller periodisk besiktning av ett traditionsfartyg ska utföras och vad dessa besiktningar ska innehålla.  

52 §.Skrovbesiktning av fartyg som används i vintertrafik. I paragrafens 1 mom. stryks kravet om en årlig besiktning av bottnen på ett fartyg som används i vintertrafik. Däremot ska det krävas att ett fartyg som används i vintertrafik ska genomgå en skrovbesiktning på nytt för vintertrafik vart femte år.  

Paragrafens 2 mom. upphävs. Då fartyg isklassas av ett erkänt klassificeringssällskap kan detta anses motsvara en skrovbesiktning enligt 1 mom. Även skrovet på de fartyg som isklassas ska besiktas vart femte år. Således inverkar inte upphävandet av 2 mom. på besiktningarna av dessa fartyg. Då den årliga besiktningen av fartygen slopas, kommer det inte heller att finnas något behov av att bevilja befrielser från denna besiktning.  

81 a §. Tjänsteansvar. Till paragrafen fogas en bestämmelse om att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar även ska tillämpas på de personer som är anställda hos ett anmält organ.  

Paragrafen preciseras för att det för närvarande inte föreskrivs om tjänsteansvaret i lagen om fartygssäkerhet och för att den bedömning av överenskommelse som det anmälda organet utför med stöd av 23 a § är en offentlig förvaltningsuppgift. Bestämmelserna om tjänsteansvaret hos de anmälda organen i fråga om fritidsbåtarna finns för närvarande i 34 § i den gällande lagen om fritidsbåtar, enligt vilken tjänsteansvaret endast gäller de offentliga förvaltningsuppgifter som avses i lagen om fritidsbåtar.  

Enligt föreslagna 23 a § ska motsvarande anmälda organ som är utsedda av myndigheter i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ha ett ombud som har hemort i Finland och som för det anmälda organets talan inför domstol och andra myndigheter. Detta gör det möjligt att inrikta tjänsteansvaret hos ett sådant anmält organ till ett ombud som befinner sig i Finland.  

91 §. Fartygssäkerhetsförseelse. I paragrafens 1 mom. 8 punkten preciseras hänvisningen till 27 § så att det hänvisas till 27 § 1 eller 2 mom. Till punkten fogas dessutom en bestämmelse om försummelse av att iaktta de i 27 § 1 mom. avsedda fribordskrav som gäller andra fartyg samt de föreskrifter som avses i 27 § 3 mom. De föreslagna ändringarna i 27 § förutsätter att punkten ändras på ovannämnda sätt.  

I paragrafens 1 mom. 9 punkten preciseras hänvisningen till 28 §. Till paragrafen fogas också en hänvisning till nya 28 a §. Hänvisningen i 9 punkten till de krav enligt 28 § 2 mom. på lastmärke och fribord som gäller andra fartyg ersätts med en hänvisning till de krav enligt 2 och 3 mom. på lastmärke och fribord som gäller andra fartyg. Även hänvisningen till de föreskrifter som avses i 28 § 3 mom. ersätts med en hänvisning till de föreskrifter som avses i 28 § 4 mom.  

Till 9 punkten fogas en bestämmelse om försummelse att uppfylla de krav på lastmärke och fribord enligt 28 a § 1 mom. som gäller yrkesbåtar samt att iaktta de föreskrifter som avses i 2 mom. i den paragrafen. Nya 28 a § innebär att det kan påföras straff för försummelse att iaktta kraven i 28 a § och de föreskrifter som meddelats med stöd av 28 a § 2 mom.  

1.2  Lagen om ändring av lagen om tillsyn över fartygssäkerheten

2 §. Definitioner.Definitionen i 4 punkten av besiktningsdirektivet ändras så att den motsvarar det nya direktivet. I paragrafens 5 punkt om de internationella konventionerna ändras definitionen av SOLAS-konventionen i a) underpunkten så att definitionen motsvarar definitionen i lagen om fartygssäkerhet. I paragrafens 6 punkt ändras definitionen av non-SOLAS-direktivet så att den motsvarar den definition som föreslås i lagen om fartygssäkerhet i denna proposition. Genom ändringen preciseras också att det nämnda direktivet alltid avser det gällande direktivet. I paragrafens 10 punkt görs en lagteknisk ändring och därtill ersätts hänvisningarna till HSC-koden med hänvisningar till HSC-riktlinjerna. Definitionen i 15 punkten av värdstat upphävs eftersom denna definition inte medges i besiktningsdirektivet. I definitionen i paragrafens 35 punkt tilläggs att inspektionsdatabasen även gäller de inspektioner som avses i besiktningsdirektivet. Till paragrafen fogas en ny 36 punkt med en definition av HSSC-riktlinjerna. 

5 §. Tillsynsmyndighet. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 1-3 mom. ska motsvara den gällande regleringen. 

Paragrafens 4 mom. ändras så att de inspektörer som uppfyller de minimikrav som fastställs i bilaga XI i PSC-direktivet ska få utföra även sådana inspektioner som avses i besiktningsdirektivet utöver de som avses i PSC-direktivet.  

7 §.Utförande av inspektioner ombord. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 2 och 3 mom. ska motsvara den gällande regleringen. Till 1 mom. fogas en hänvisning till Europeiska unionens lagstiftning. Till momentet fogas också kravet enligt besiktningsdirektivet om att inspektioner av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik ska utföras i enlighet med de tidsgränser och krav som anges i bilaga XVII till PSC-direktivet och beaktas vid beräkningen av fullgörandet av den årliga inspektionsplikt som gäller hamnstatskontroll. Denna bestämmelse stöder nuvarande praxis.  

I momentet föreskrivs dessutom att de utökade inspektioner enligt artikel 11 b i PSC-direktivet som gäller samtliga fartyg inte ska beaktas vid beräkningen av fullgörandet av den årliga inspektionsplikt som gäller hamnstatskontroll. Med utökade inspektioner avses bland annat inspektioner som utförs när en annan medlemsstat har anmält ett fartyg, när ett fartyg har varit delaktigt i en sammanstötning, när fartyget misstänks ha försummat iakttagandet av föreskrifter om utsläpp av skadliga ämnen eller avloppsvatten i vattnet eller när ett fartyg har manövrerats på ett onormalt sätt eller så att säkerheten har äventyrats. 

Till paragrafens 4 mom. fogas en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten på tillbörligt sätt ska beakta tidtabellen för fartygets trafik och underhåll vid planeringen av de inspektioner som ska utföras på fartyget. Syftet med detta är att minska de störningar för redaren som inspektionerna orsakar.  

8 §.Inspektionsrapport. Paragrafens 1 mom. motsvarar det gällande momentet.  

Till paragrafens 2 mom. fogas ett krav om att inspektören ska utarbeta en inspektionsrapport även om de inspektioner som utförs enligt besiktningsdirektivet utöver de som utförs enligt PSC-direktivet. Till bestämmelsen flyttas den tidsfrist på 24 timmar för införandet av uppgifterna i inspektionsdatabasen som för närvarande finns i 12 § i statsrådets förordning om inspektion av utländska fartyg i Finland (1241/2010). I den förordningen upphävs denna bestämmelse. I föreslagna 2 mom. ändras dessutom den instans som ska bekräfta de uppgifter som har förts in i inspektionsdatabasen.  

Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. 

11 a §. Förhandsmeddelande. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 1 och 2 mom. ska motsvara den gällande regleringen. Till paragrafen fogas ett 3 mom. enligt vilket skyldigheten i fråga om förhandsmeddelande inte ska tillämpas på de ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik som har inspekterats i enlighet med artikel 14 a i PSC-direktivet.  

11 b §.Utökad inspektion. Till paragrafens 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken inspektionen inte ska utföras på de ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som har inspekterats i enlighet med artikel 14 a i PSC-direktivet.  

I paragrafens 2 mom. föreslås inga ändringar och 2 mom. motsvarar den gällande regleringen.  

11 c §.Obligatorisk inspektion. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 1 och 2 mom. ska motsvara den gällande regleringen.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. tas in i paragrafen. Enligt det föreslagna momentet ska ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg av tillsynsmyndigheten anses höra till prioritet I, om ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget inte har inspekterats i enlighet med punkt 2 i bilaga XVII till PSC-direktivet. Bestämmelsen om prioriteringsklass ska tillämpas när ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg sätts i trafik.  

17 a §.Kapitlets tillämpningsområde. Till tillämpningsområdet för 1 mom. fogas det undantag som gäller tillämpningsområdet för 2 mom. i den gällande lagen. Dessutom ersätts hänvisningen i lagens 2 mom. till den upphävda förordningen om säkerheten på vissa passagerarfartyg som används på inrikes resor med en hänvisning till lagen om fartygssäkerhet.  

17 b §. Inledande kontroller av fartyg. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna är föråldrade.  

17 c §.Inledande kontroller av redare och flaggstater. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna är föråldrade. 

17 d §.Inspektioner innan ett fartyg sätts i reguljär trafik. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar besiktningsdirektivet.  

I paragrafens 1 mom. rättas hänvisningarna så att det i fortsättningen hänvisas till bilaga I och II till besiktningsdirektivet. Termen inledande besiktning ersätts med ordet inspektion.  

Paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar artikel 3.3 i besiktningsdirektivet enligt vilken redaren på begäran av tillsynsmyndigheten ska styrka i förväg att kraven enligt bilaga I till besiktningsdirektivet är uppfyllda.  

17 e §.Undantag från inspektionsplikten innan ett fartyg sätts i reguljär trafik. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar besiktningsdirektivet. 

Paragrafens 1 mom. ändras helt och hållet så att momentet i fortsättningen motsvarar artikel 4.1 i besiktningsdirektivet. Momentet ska innehålla bestämmelser om att tillsynsmyndigheten i samband med de inspektioner som ska utföras innan fartyget sätts i trafik kan godkänna vissa inspektioner och besiktningar som utförts tidigare.  

I paragrafens 2 mom. görs lagtekniska korrigeringar genom att hänvisningen till 17 b och 17 c § stryks. Därtill fogas till momentet en bestämmelse som grundar sig på artikel 4.3 i besiktningsdirektivet om att tillsynsmyndigheten på begäran av redaren kan godkänna tidigare inspektioner och besiktningar som relevanta för de nya driftsförhållandena.  

Paragrafens 3 mom. ändras genom att hänvisningen till paragrafens 1 mom. och till 17 b och 17 c § som föreslås bli upphävd stryks.  

17 f §. Regelbundna inspektioner.Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar besiktningsdirektivet. 

Paragrafens 1 mom. ändras så att det i bestämmelsen anges tidsgränser för utförandet av inspektionerna. Även hänvisningarna till bilagorna rättas.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om kraven i artikel 5.2 i besiktningsdirektivet. Tillsynsmyndigheten ska kunna kombinera inspektioner så att en inspektion som avses i 1 mom. ska kunna utföras under vissa förutsättningar samtidigt eller i kombination med en årlig flaggstatsbesiktning.  

Till 3 mom. överförs bestämmelserna i 2 mom. och hänvisningen till bilagan uppdateras.  

17 g §.Samarbete mellan hamnstater och ett fartygs flaggstat. Paragrafens rubrik och 1 mom. ändras så att ordet värdstat ersätts med ordet hamnstat. Till paragrafens 1 mom. fogas en skyldighet gällande tillsynsmyndigheten om att tillsynsmyndigheten på begäran ska kalla en representant för flaggstaten att medfölja som observatör under inspektionen.  

Paragrafens 2 och 3 mom. föreslås bli upphävda eftersom de innehåller bestämmelser som bygger på det gamla besiktningsdirektivet.  

17 h §.Avhjälpande av brister, förbud mot resa och uppskjutande av inspektion. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar besiktningsdirektivet. 

Paragrafen ändras så att den motsvarar de bestämmelser i artikel 7 i besiktningsdirektivet som gäller avhjälpande av brister, förbud mot resa och uppskjutande av inspektion. 

21 a §.Ersättning för kostnader. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om ersättande av kostnader för de inspektioner som avses i 17 f § i lagen. I paragrafens 2 – 4 mom. föreslås inga ändringar och momenten motsvarar den gällande regleringen.  

1.3  Lagen om ändring av lagen om passagerarfartygs personlistor

2 §. Lagens tillämpningsområde. Paragrafens 2 mom. 3 punkt förtydligas genom att tillägga nöjesfartygen till bestämmelsen. Till paragrafens 2 mom. fogas en ny 4 punkt där de fartyg som endast trafikerar i ett hamnområde eller inom Finlands insjöområde lämnas utanför lagens tillämpningsområde. Ändringen motsvarar de ändringar som har gjorts i tillämpningsområdet enligt artikel 3 i direktivet om personlistor.  

3 §.Definitioner. I paragrafens 1 punkt görs en lagteknisk ändring av definitionen av direktivet om personlistor. Definitionen i 9 punkten av den som bolaget utsett att föra personlistan ändras i enlighet med förteckningen i artikel 2.6 i direktivet om personlistor på så sätt att det inte längre krävs att den som för personlistan befinner sig på land. Avsikten är att uppgifterna om personerna ombord på passagerarfartyget i fortsättningen ska kunna lämnas direkt till myndigheterna, vilket betyder att den person som ansvarar för utlämnandet av uppgifterna även kan befinna sig ombord på fartyget. Definitionen av ett skyddat havsområde i 11 punkten ersätts med en definition av område D. Ändringen motsvarar den definition av område D som finns i lagen om fartygssäkerhet samt det gällande direktivet om personlistor i vilket definitionen i artikel 2 av skyddat havsområde har upphävts. I definitionen i paragrafens 13 punkt görs en teknisk ändring. Därtill ersätts punkten med ett kommatecken eftersom det föreslås ytterligare definitioner och definitionen i fråga inte längre är paragrafens sista definition. Till paragrafen fogas en ny 14 punkt med en definition av den utsedda myndighet som ska ha tillgång till den gemensamma kontaktpunkten eller till uppgifterna i den mobilapplikation som utvecklas. Till paragrafen fogas en ny 15 punkt med en definition av den nationella gemensamma kontaktpunkt till vilket uppgifterna om passagerarna ska lämnas. Uppgifterna ska lämnas till det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten som det föreskrivs om i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Till paragrafens fogas en ny 16 punkt med en definition av hamnområde. Den definition av hamnområde som finns i denna lag ska motsvara den definition som finns i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg. Med hamnområde avses ett vattenområde som förvaltas av ett hamnbolag.  

4 §.Förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att paragrafen upphävs. I paragrafen hänvisas till personuppgiftslagen, och i fortsättningen ska det hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 679/2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG samt till dataskyddslagen. Nuförtiden anses dock dessa hänvisningsbestämmelser vara onödiga. Den föreslagna lagen är en speciallag i förhållande till de allmänna lagarna, och de allmänna lagarna ska alltid iakttas om inte något annat föreskrivs.  

5 §.Räkning av och anmälan om antalet personer. Paragrafens 1 mom. ändras så att antalet personer ska anmälas till den gemensamma kontaktpunkten eller till den utsedda myndigheten i stället för den som bolaget utsett att föra personlistan eller bolagets motsvarande landbaserade system som den som för personlistan ansvarar för. I momentet stryks även kravet om att anmäla fartyget och fartygets avfärds- och ankomsttid samt rutter genom en anmälan till land.  

I paragrafens 2 mom. föreslås det att befrielsen från anmälan av antalet personer ska strykas. Bestämmelsen om befrielsen överförs till 20 § i lagen där det föreskrivs om befrielser. I paragrafens 2 mom. föreslås ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om anmälan och om de system som används för anmälan. De tekniska systemen och olika möjligheter för anmälan av uppgifter utvecklas snabbt, och därför är det ett flexiblare sätt att definiera dem genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter än genom krav som anges i lagstiftningen.  

Till 3 mom. flyttas bestämmelsen om bolagets rätt att under övergångsperioden anmäla uppgifterna till den person som bolaget utsett att föra personlistan eller i bolagets motsvarande landbaserade system som den som för personlistan ansvarar för. Bolaget kan under övergångsperioden lämna uppgifterna till den person som bolaget utsett att föra personlistan eller i ett landbaserat system. Enligt direktivet om personlistor kan en medlemsstat under en övergångsperiod på sex år tillåta att uppgifterna enligt lagen lämnas till nuvarande system eller till den person som för personlistan. Övergångsperioden räknas från den 20 december 2017, vilket betyder att den tar slut den 21 december 2023. De bestämmelser som endast gäller under övergångsperioden ska upphävas genom en separat lag om upphävande som stiftas senare.  

6 §.Anmälan av personuppgifter. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar det nya sättet att anmäla personuppgifter som avses i direktivet om personlistor. Paragrafens 1 mom. ändras så att kravet om registrering av ålder, födelseår eller födelsetid ändras till ett krav om registrering av födelsetid. Dessutom ändras avfärdsplatsen till hamnen.  

I paragrafens 2 mom. föreslås det att tiden för anmälan av uppgifterna ändras från 30 minuter till 15 minuter. Tiden för anmälan av uppgifterna motsvarar den nya artikeln 5 i direktivet om personlistor. I 2 mom. ersätts också den som för personlistan och bolagets landbaserade system av den gemensamma kontaktpunkten. I momentet stryks även det onödiga kravet om att personuppgifterna även ska lämnas till fartygets befälhavare, om passagerarfartyget befinner sig över 40 nautiska mil från avfärdsplatsen. I fortsättningen ska personuppgifterna vara i elektronisk form, vilket innebär att de omedelbart finns tillgängliga vid eventuella olyckor eller försvinnanden.  

Till 3 mom. flyttas bestämmelsen om bolagets rätt att under övergångsperioden anmäla uppgifterna till den person som bolaget utsett att föra personlistan eller i bolagets motsvarande landbaserade system som den som för personlistan ansvarar för.  

Till 4 mom. flyttas den befrielse för passagerarfartyg som gäller den registrerings- och anmälningsskyldighet som avses i 1 och 2 mom. Förutsättningarna för befrielse ändras så att de motsvarar direktivet om personlistor.  

I paragrafens 5 mom. föreslås ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om lämnandet av de uppgifter som avses i 1 mom.  

7 §.Anmälan av särskilda uppgifter. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar det nya sättet enligt direktivet om personlistor som gäller anmälan av uppgifter samt terminologin i EU:s allmänna dataskyddsförordning.  

I paragrafens 1 mom. föreslås det att ett telefonnummer för nödsituationer ska antecknas då när en passagerare eller dennes vårdnadshavare önskar det. 

I 2 mom. ersätts den som för personlistan och bolagets landbaserade system av den gemensamma kontaktpunkten.  

Till 3 mom. flyttas bestämmelsen om bolagets rätt att under övergångsperioden lämna uppgifter till den person som bolaget utsett att föra personlistan eller i bolagets landbaserade system som den som för personlistan ansvarar för. Paragrafens 3 mom. upphävs efter övergångsperioden.  

3 kap.

Krav för insamling av uppgifter

Rubriken för kapitlet föreslås bli ändrad till ”Krav för insamling av uppgifter”. Den nya rubriken beskriver kapitlet bättre med anledning av de bestämmelser som upphävs efter övergångsperioden.  

12 §.Insamling av uppgifter. Rubriken föreslås bli ändrad så att den motsvarar bättre det nya innehållet i paragrafen.  

Paragrafens 1 mom. föreslås bli ändrat så att punkterna om bolagets system för personlistor stryks. Till 1 mom. fogas ett krav enligt artikel 11 i direktivet om personlistor om att man ska undvika upprepad insamling av uppgifter på samma eller liknande rutter.  

Till paragrafens 2 mom. fogas de krav om systemet för personlistor som ska gälla under övergångsperioden. Efter övergångsperioden upphävs momentet.  

4 kap.

Bevaring av uppgifter

Kapitlets rubrik ändras så att den motsvarar det nya förfarande om bevarande av uppgifter som avses i direktivet om personlistor.  

15 §.Tid för bevarande av personuppgifter. Ordalydelsen i paragrafens 1 mom. förtydligas så att det framgår att de uppgifter som bolaget ska radera är de uppgifter som finns i bolagets system för personlistor. I momentet föreslås inga andra ändringar. Momentet upphävs efter övergångsperioden.  

Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att sörja för att de personuppgifter som samlats in med stöd av lagen raderas ur den gemensamma kontaktpunkten. Dessutom ändras tiden för bevarandet av uppgifterna så att den motsvarar bevaringstiderna i direktivet.  

16 §.Tillsyn. I paragrafens 1 mom. stryks Trafiksäkerhetsverkets rätt att utföra inspektioner för att kontrollera hur systemet för personlistor fungerar. Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande regleringen, men namnet Trafiksäkerhetsverket ersätts med namnet Transport- och kommunikationsverket.  

HYPERLINK "https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2009/20091038" \l "a1038-2009" \o "Länk till ikraftträdandebestämmelsen" 18 §. Förseelse mot bestämmelserna om passagerarfartygs personlistor. Innehållet i paragrafen ändras inte, men i paragrafens 1 mom. 9 punkten föreslås det en lagteknisk ändring genom en precisering av hänvisningen till 15 § 1 mom. Paragrafens 1 mom. 5-9 punkterna upphävs efter övergångsperioden.  

20 §.Undantag från skyldigheten att anmäla personantal. Paragrafens rubrik ska ändras så att den bättre beskriver paragrafens nya innehåll.  

Det föreslås att undantaget från den i 5 § 2 mom. avsedda skyldigheten att anmäla personantalet flyttas till denna paragraf. Befrielsen behöver i fortsättningen inte längre anmälas till Europeiska kommissionen. I paragrafen görs motsvarande ändringar som i direktivet om personlistor i fråga om anmälan av uppgifter och definitionen av havsområde. Skyldigheten att till Europeiska kommissionen anmäla de befrielser från anmälningsskyldigheten som finns i lagens nya 6 § 4 mom. flyttas till 21 §.  

21 §.Undantag och avvikelser från skyldigheten att anmäla personuppgifter. Paragrafens rubrik ska ändras så att den bättre beskriver paragrafens nya innehåll.  

Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att till Europeiska kommissionen anmäla de befrielser från anmälan av personuppgifter som avses i lagens 6 § 4 mom. föreslås bli flyttade till 1 mom. i denna paragraf.  

Till 2 mom. flyttas bestämmelsen i 21 § 1 mom. i den gällande lagen som gäller det undantag som Europeiska kommissionen beviljar med stöd av artikel 9.4 i direktivet om personlistor.  

I 3 mom. föreskrivs det om ansökan om undantag. I stället för kommunikationsministeriet ska ansökan om undantag i fortsättningen lämnas till Transport- och kommunikationsverket. Innan undantag beviljas ska Transport- och kommunikationsverket höra de myndigheter för vilka ärendet är av betydelse. I bestämmelsen stryks kravet om att begära utlåtande av vissa myndigheter och av Ålands landskapsregering.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar 21 § 3 mom. i den gällande lagen.  

24 §.Ändringssökande. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet, men 1 och 3 - 5 mom. motsvarar den gällande regleringen. I paragrafens 2 mom. stryks omnämnandet av kommunikationsministeriets beslut.  

Paragrafens 5 mom. upphävs efter övergångsperioden.  

1.4  Lagen om ändring av 2 och 4 § i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg

2 §.Definitioner. Till paragrafens 1 mom. fogas en ny 22 a-punkt med definition av traditionsfartyg. Med traditionsfartyg avses ett historiskt fartyg som är registrerat i Museiverkets traditionsfartygsregister, som inte används i reguljär trafik, som har en längd på minst 5,5 meter och som är konstruerat före år 1965, Definitionen ska motsvara den definition som föreslås i lagen om fartygssäkerhet. Hittills har traditionsfartygen besiktats såsom antingen lastfartyg eller passagerarfartyg. I fortsättningen ska de utgöra en egen fartygsklass, och därför fogas definitionen av dem till lagen om fartygspersonal. Hittills har traditionsfartygen i enlighet med besiktningen omfattats av de bemanningskrav som gäller antingen för lastfartyg eller för passagerarfartyg. De ska fortfarande omfattas av de krav enligt passagerarantal som gäller bemanning och vakthållning. Med traditionsfartyg avses ett fartyg som hör till tillämpningsområdet för lagen om fartygspersonal och som omfattas av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen.  

4 §.Kapitlets tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det förtydligas vilka bestämmelser som ska tillämpas på traditionsfartyg. Enligt bestämmelsen ska traditionsfartygen omfattas av motsvarande krav som gäller lastfartyg när de medför högst 12 passagerare samt motsvarande krav som gäller passagerarfartyg när traditionsfartyget medför fler än 12 passagerare. Bestämmelsen förändrar inte nuläget, men den behövs eftersom traditionsfartygen inte längre ska besiktas såsom antingen passagerarfartyg eller lastfartyg, utan såsom en egen fartygsklass.  

Genom en ändring av lagen om fartygspersonal som trädde i kraft den 1 juli 2018 fogades till lagen om fartygspersonal en ny 6 a § enligt vilken bemanningen av fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II i inrikes fart inte ska fastställas i enlighet med 6 § i lagen och enligt vilken dessa fartyg inte behöver ansöka om bemanningscertifikat. Närmare bestämmelser om minimibemanningen på dessa fartyg finns i bemanningsförordningen. Denna 6 a § i lagen om fartygspersonal kan även tillämpas på traditionsfartyg som används i inrikes fart inom fartområdena I och II och som har en bruttodräktighet under 500. Även kraven på minimibemanning enligt 7 § i ovannämnda förordning kan tillämpas på traditionsfartygen. Dessutom kan t.ex. 25 och 26 § i lagen om fartygspersonal tillämpas på traditionsfartyg som medför över 12 passagerare.  

1.5  Lagen om ändring av lagen om transportservice

96 §.Tillämpningsområde för bestämmelserna om behörighet för fartygspersonal. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det förtydligas vilka behörighetskrav som ska tillämpas på traditionsfartygs fartygspersonal. Hittills har traditionsfartygen ansetts tillhöra antingen lastfartygen eller passagerarfartygen, och de har i enlighet med besiktningen omfattats av behörighetskraven antingen för lastfartygs eller för passagerarfartygs fartygspersonal. I fortsättning utgör de en egen fartygsklass och därför ska en egen definition av dem tas in i lagen om transportservice och i 10 kap. i den lagen förtydligas de behörighetskrav som ska tillämpas på deras fartygspersonal. På grund av den tekniska omnumreringen av lagen om transportservice kommer bestämmelsen att utgöra 96 § (tidigare 1 § i II avd. 10 kap. Därtill föreslås det i förslaget till ändring av lagen om transportservice att paragrafens rubrik preciseras för att förtydliga den helhet som lagen utgör (Tillämpningsområde för bestämmelserna om behörighet för fartygspersonal). Här har den nya rubriken i enlighet med förslaget till ändring av lagen om transportservice beaktats. 

På traditionsfartyg ska fortsättningsvis tillämpas behörighetskraven enligt passagerarantalet antingen för lastfartygs eller för passagerarfartygs fartygspersonal beroende på hur många passagerare fartyget medför. Om ett traditionsfartyg medför högst 12 passagerare ska behörighetskraven för lastfartygs fartygspersonal tillämpas på dess befälhavare och maskinchef. Om ett traditionsfartyg medför fler än 12 passagerare ska behörighetskraven för passagerarfartygs fartygspersonal tillämpas på dess befälhavare och maskinchef. Traditionsfartygen ska således omfattas av 10 kap. 99 § där det föreskrivs om behörighetskraven för passagerar- och lastfartygs befälhavare och av 101 § om behörighetskraven för last- och passagerarfartygs maskinchef. Även ålderskraven i 10 kap. 105 § ska tillämpas på traditionsfartygs befälhavare. Bemanningsförordningen har utfärdats med stöd av lagen om transportservice och lagen om fartygspersonal. Även de krav i förordningen som gäller passagerar- och lastfartygen ska tillämpas. Regleringen motsvarar nuvarande praxis.  

97 §.Definitioner gällande behörighet för fartygspersonal. Till paragrafens 1 mom. fogas en ny 16 a-punkt med definition av traditionsfartyg. Med traditionsfartyg avses ett historiskt fartyg som är registrerat i Museiverkets traditionsfartygsregister, som inte används i reguljär trafik, som har en längd på minst 5,5 meter och som är konstruerat före år 1965. Definitionen ska motsvara den definition som föreslås i lagen om fartygssäkerhet. På grund av den tekniska omnumreringen av lagen om transportservice kommer bestämmelsen att utgöra punkt 16 a i 97 § 1 mom. (tidigare 2 § i II avd. 10 kap.). Därtill föreslås det i förslaget till ändring av lagen om transportservice (157/2018) att paragrafens rubrik preciseras för att förtydliga den helhet som lagen utgör (Definitioner som gällande behörighet för fartygspersonal). Här har den nya rubriken i enlighet med förslaget till ändring av lagen om transportservice beaktats.