1.1  Bakgrund

Nordatlantiska fördraget undertecknades den 4 april 1949 och trädde i kraft internationellt den 24 augusti 1949. Nordatlantiska fördraget är det fördrag genom vilket Nordatlantiska fördragsorganisationen (North Atlantic Treaty Organization, Nato) inrättats. Det innehåller bestämmelser om principerna för alliansens verksamhet och om medlemmarnas skyldigheter. Nato är en internationell organisation bestående av Förenta staterna, Kanada och 28 europeiska stater. Organisationens viktigaste uppgift är att med politiska och militära medel garantera säkerheten för de stater som är parter i Nato. De stater som hör till Nato undertecknade Finlands anslutningsprotokoll efter anslutningssamtalen den 5 juli 2022. Genom att ansluta sig till nordatlantiska fördraget (lag om nordatlantiska fördraget 442/2023, förordning 644/2023 och RP 315/2022 rd) blev Finland medlem i Nato. Finlands anslutning till nordatlantiska fördraget trädde i kraft när Finlands anslutningsinstrument deponerades hos Amerikas förenta staters regering den 4 april 2023. 

Bestämmelser om det mervärdesskattesystem som ska tillämpas i EU finns i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan mervärdesskattedirektivet. Genom direktivet har en gemensam skattebas inom mervärdesskattesystemen för EU:s medlemsstater fastställts. 

Mervärdesskattedirektivet innehåller bestämmelser om försvarsinsatser inom ramen för Nato. Med stöd av dessa är försäljning av varor och tjänster samt införsel av varor under vissa förutsättningar befriade från mervärdesskatt, när förvärvet eller införseln genomförs av försvarsmakten i en stat som är part i nordatlantiska fördraget när staten deltar i gemensamma försvarsinsatser utanför sin egen stat. Undantag har angetts för sådana situationer där kopplingen mellan intäktsflödet och kostnadsflödet bryts. Den mervärdesskatt som tas ut för leveranser och tillhandahållanden utgör annars inkomst i den stat där de väpnade styrkorna är stationerade i stället för i styrkornas egen stat. 

Mervärdesskattedirektivet innehåller också bestämmelser om försvarsinsatser inom EU. Dessa bestämmelser trädde i kraft vid ingången av juli 2022 (lag 417/2022 och RP 66/2022 rd). Syftet med dem var att så långt det är möjligt förenhetliga mervärdesskattebehandlingen av de försvarsinsatser som görs inom ramen för EU och Nato. Därför följer ordalydelsen i bestämmelserna om försvarsinsatser som görs inom ramen för EU i stor utsträckning ordalydelsen i mervärdesskattedirektivets bestämmelser om de försvarsinsatser som görs inom ramen för Nato. 

Anslutningen till Nato förutsätter att Finlands mervärdesskattelag (1501/1993) ändras. Genom förslaget sätts bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet om Natos försvarsinsatser i kraft nationellt. Syftet med förslaget är att befria anskaffning av varor och tjänster som görs för försvarsinsatser inom ramen för Nato från mervärdesskatt i samma utsträckning som för närvarande i fråga om försvarsinsatser som genomförs inom ramen för EU. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Utkastet till proposition var på remiss 2–20.1.2023. Utlåtande begärdes av sådana myndigheter och intresseorganisationer inom näringslivet som är centrala med tanke på propositionen, sammanlagt nio aktörer. 

Begäran om utlåtande och de utlåtanden som lämnats finns på statsrådets webbplats på adressen valtioneuvosto.fi/hankkeet med projektkoden VM001:00/2023. 

2.1  EU-lagstiftningen

Bestämmelser om försvarsinsatser som görs inom ramen för Nato ingår i artiklarna 22, 143 och 151 i mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskattelagen innehåller också bestämmelser om försvarsinsatser som görs inom ramen för EU. De ingår i samma artiklar i direktivet. 

Enligt artikel 143.1 h i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta transaktioner från skatteplikt när det gäller import av varor till en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget, om den görs av väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i detta fördrag och varorna är avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna. En motsvarande bestämmelse om försvarsinsatser som görs inom ramen för EU finns i artikel 143.1 ga. 

Enligt artikel 151.1 c i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta transaktioner från skatteplikt när det gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs i en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget och är avsedda för väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i det fördraget samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna. Enligt artikel 151.1 d ska medlemsstaterna undanta transaktioner från skatteplikt när det gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs med en annan medlemsstat som bestämmelseort och är ämnade för väpnade styrkor tillhörande varje annan stat som är part i Nordatlantiska fördraget än destinationsmedlemsstaten samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna. Motsvarande bestämmelser om försvarsinsatser inom ramen för EU finns i artikel 151.1 ba och bb. 

Enligt artikel 398 i mervärdesskattedirektivet ska mervärdesskattekommittén behandla frågor som avser tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om mervärdesskatt. Enligt kommissionens dokument som behandlades i mervärdesskattekommittén 2015 (taxud.c.1(2015)2047898) är syftet med undantagen i fråga om nordatlantiska fördraget att medlemsstaterna kan respektera sina internationella åtaganden och undantagen sträcker sig endast så långt som det förutsätts för att fullgöra åtagandena. Enligt kommissionens dokument som behandlades i mervärdesskattekommittén 2016 (taxud.c.1(2016)923028) förutsätts för tillämpningen av undantagen i fråga om Nato i artiklarna 143 och 151 i mervärdesskattedirektivet att försäljningen sker i en EU-medlemsstat som är part i nordatlantiska fördraget, att försäljningen sker till väpnade styrkor som hör till försvarsmakten i en annan fördragsstat än den stat där varorna överlåts eller tjänsterna tillhandahålls och att dessa väpnade styrkor deltar i gemensamma försvarsinsatser. I fråga om artikel 151.1 d i direktivet förutsätts det dock inte att den EU-medlemsstat där försäljningen sker hör till nordatlantiska fördraget. 

Enligt Europeiska unionens domstols dom (mål C-225/11, Able UK Ltd) ska artikel 151.1 c om Nato tolkas på så sätt att tjänster som tillhandahålls i en stat som är part i nordatlantiska fördraget är undantagna från mervärdesskatt endast när dessa tjänster tillhandahålls en del av den andra fördragsstatens väpnade styrkor som deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna eller en civil del som åtföljer dessa styrkor, och tjänsterna tillhandahålls en del av dessa väpnade styrkor som är stationerade i eller befinner sig i den berörda medlemsstaten eller en civil del som åtföljer dessa styrkor. I beslutet konstateras det också att undantag från mervärdesskatteplikt enligt domstolens fasta praxis ska tolkas restriktivt, eftersom de utgör undantag från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på alla tjänster som en skattskyldig tillhandahåller mot vederlag. 

Artikel 5 i nordatlantiska fördraget innehåller en central bestämmelse om kollektivt självförsvar. Enligt artikeln ska ett väpnat angrepp mot en eller flera av parterna betraktas som ett angrepp mot dem alla, och i händelse av ett sådant väpnat angrepp ska varje part under utövande av rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar bistå den eller de angripna parterna genom att individuellt och i samförstånd med de övriga parterna utan dröjsmål vidta de åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt, för att återställa och upprätthålla säkerheten. Enligt artikel 3 i fördraget ska parterna, för att effektivare uppnå målen för fördraget, var för sig och tillsammans, genom kontinuerlig och effektiv egen beredskap och ömsesidigt bistånd, upprätthålla och utveckla sin individuella och kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp. 

Enligt kommissionens dokument (taxud.c.1(2016)923028) är en förutsättning för de gemensamma försvarsinsatser som avses i mervärdesskattedirektivet att väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget är på plats eller deltar i enlighet med de mål och syften som anges i nordatlantiska fördraget. Undantagen gäller inte situationer där väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget är på plats eller deltar på grund av ett sådant bilateralt avtal som inte i sig följer av eller kan härledas till nordatlantiska fördraget. Undantagen gäller situationer där väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en stat som är part i nordatlantiska fördraget är stationerade på, besöker eller passerar genom en annan fördragsparts territorium. 

Enligt kommissionens dokument (taxud.c.1(2016)923028) ska undantagen tillämpas endast på direkt försäljning till väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget eller den civilpersonal som åtföljer dem. Tillämpningsområdet för undantagen får inte utvidgas längre i leveranskedjan. Undantagen omfattar sålunda inte försäljarnas, entreprenörernas eller underleverantörernas egna anskaffningar. Dessa har dock i enlighet med artikel 169.b i direktivet i princip rätt till avdrag i den mån varorna eller tjänsterna används för transaktioner som är undantagna från skatteplikt med stöd av artikel 151. Enligt artikel 169.b i direktivet ska den beskattningsbara personen ha rätt till avdrag för mervärdesskatt i den mån varorna eller tjänsterna används för transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 151. 

Enligt det åttonde skälet i ingressen till rådets direktiv (EU) 2019/2235 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt och direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt vad gäller gemensamma försvarsinsatser inom unionen bör, i likhet med undantaget från mervärdesskatt för försvarsinsatser som görs inom ramen för Nato, undantagen för de försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vara begränsade i omfattning. Dessa undantag bör endast gälla i situationer där väpnade styrkor utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och bör inte omfatta civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Varor som levereras eller tjänster som tillhandahålls för användning av civilpersonal kan därför endast omfattas av undantagen när civilpersonalen åtföljer väpnade styrkor som utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför deras medlemsstat. Uppgifter som uteslutande utförs av civil personal, eller uteslutande utförs genom utnyttjande av civil kapacitet, bör inte betraktas som en försvarsinsats när direktivets bestämmelser tillämpas. Enligt det fjärde skälet i ingressen till direktivet omfattar de gemensamma försvarsinsatserna bland annat militära uppdrag och operationer, insatser av stridsgrupper och ömsesidigt bistånd. Enligt kommissionens förslag från den 24 april 2019 (COM(2019) 192 final) skulle undantagen i fråga om militära uppdrag och insatser omfatta bland annat verksamhet som en del av en (åter)utplacering, såsom utplacering i operativa högkvarter, överföringar, förflyttningar, förhandsutplaceringar, övningar och möten. 

På motsvarande sätt som de försvarsinsatser som görs inom ramen för EU omfattar tillämpningsområdet för undantag som gäller försvarsinsatser inom ramen för Nato till exempel militära uppdrag och insatser som genomförs inom ramen för Natos gemensamma försvarsinsatser och övningsverksamhet som hänför sig till gemensamma försvarsinsatser. Undantagen omfattar inte uppgifter som uteslutande utförs av civil personal eller som uteslutande utförs genom utnyttjande av civil kapacitet. 

De undantag i mervärdesskattedirektivet som gäller försvarsinsatser inom ramen för Nato tillämpas endast på förvärv som görs av väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget eller av den civilpersonal som åtföljer dem. De tillämpas inte på Nato som internationell organisation eller organisationens personal. Bestämmelser om undantag som gäller internationella organisationer finns i artiklarna 143 och 151 i direktivet. Enligt artikel 143.1 g i direktivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta import av varor som görs av internationella organisationer vilka är erkända som sådana av myndigheterna i värdmedlemsstaten, och import som görs av medlemmar i sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtalen om deras säte. Enligt artikel 151.1 b i direktivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till internationella organisationer vilka är erkända som sådana av myndigheterna i värdmedlemsstaten, och för medlemmar av sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtalen om deras säte. 

Enligt artikel 151.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet ska undantagen i första stycket, inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten, gälla till dess att gemensamma skatteregler är införda. Enligt artikel 151.2 får undantaget när det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten. 

I artikel 22.2 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs det att om de väpnade styrkorna i en stat som är part i Nordatlantiska fördraget, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, ska användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143.1 h. Bestämmelsen gäller situationer där de väpnade styrkorna i stater som är part i nordatlantiska fördraget har deltagit i gemensamma försvarsinsatser och då skattefritt har skaffat eller importerat varor för att användas i dessa försvarsinsatser, medan varorna senare tas i annat bruk av de väpnade styrkorna eller av civilpersonalen. En motsvarande bestämmelse om försvarsinsatser inom ramen för EU ingår i artikel 22.1. 

Enligt artikel 3.1 a i mervärdesskattedirektivet ska skatt inte tas ut i fråga om gemenskapsinterna förvärv av varor som görs av en näringsidkare eller av en juridisk person som inte är näringsidkare, om leverans av varorna skulle vara undantagen från skatteplikt i medlemsstaten i enlighet med artiklarna 148 och 151. Denna skattefrihet är inte beroende av det sammanlagda beloppet av köparens årliga förvärv. I enlighet med artikel 151.1 d ska det sålunda inte betalas skatt för varor som köpts i en annan EU-medlemsstat av väpnade styrkor i en stat som är part i nordatlantiska fördraget, om motsvarande försäljning skulle ha varit skattefri i denna medlemsstat med stöd av bestämmelsen. Enligt artikel 139.1 andra stycket i direktivet ska undantaget i fråga om gemenskapsintern varuförsäljning inte tillämpas på leverans av varor till en sådan näringsidkare eller juridisk person som inte är näringsidkare och vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1. Med andra ord tillämpas inte bestämmelsen om skattefrihet vid gemenskapsintern varuförsäljning på detta slag av försäljning, utan skattefriheten följer av artikel 148 eller 151 i direktivet. Skyldigheten att lämna en sammanställning enligt artikel 262 gäller på denna grund inte försäljning som är skattefri. 

2.2  Nationell lagstiftning

Mervärdesskattedirektivet har i Finland huvudsakligen genomförts genom mervärdesskattelagen. Finland har inte varit part i Nordatlantiska fördraget, så i mervärdesskattelagen ingår för närvarande inte några andra bestämmelser om försvarsinsatser inom ramen för Nato än 72 d § 4 mom. Lagens 72 d § 4 mom. gäller försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är part i Nato men gäller inte destinationsstatens eget försvar. Lagen innehåller sålunda inte till exempel bestämmelser om försäljning av varor eller tjänster till väpnade styrkor som befinner sig i Finland och tillhör andra stater som är part i Nato eller deras varuimport i Finland. Detta beror på att endast sådan försäljning och import som genomförs i medlemsstater som är part i Nato eller på deras territorium ska befrias från skatt enligt bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet. Försäljning eller import som sker i Finland har alltså hittills inte kunnat befrias från skatt till denna del. 

På motsvarande sätt som mervärdesskattedirektivet innehåller mervärdesskattelagen redan nu bestämmelser om försvarsinsatser som genomförs inom ramen för EU. Befriad från skatt är enligt bestämmelserna försäljning av varor och tjänster i Finland till andra EU-medlemsstaters försvarsmakters väpnade styrkor, försäljning av varor och tjänster till en annan EU-medlemsstat till väpnade styrkor som tillhör försvarsmakten i en annan EU-medlemsstat än destinationsstaten samt import av varor som görs i Finland av väpnade styrkor tillhörande försvarsmakten i andra EU-medlemsstater. Undantagen omfattar inte försäljning av varor och tjänster eller import av varor till försvarsmaktens väpnade styrkor i den EU-medlemsstat där varorna levereras, tjänsterna tillhandahålls eller varorna importeras. 

Den för närvarande enda bestämmelsen i mervärdesskattelagen som gäller försvarsinsatser inom ramen för Nato finns i 72 d § 4 mom. Enligt momentet betalas skatt inte på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar. Enligt paragrafens 6 mom. ska förutsättningarna för skattefrihet påvisas så som föreskrivs genom förordning. Bestämmelsen motsvarar artikel 151.1 d i mervärdesskattedirektivet. En motsvarande bestämmelse om försvarsinsatser inom ramen för EU ingår i 72 d § 5 mom. i mervärdesskattelagen. 

I 94 § 1 mom. 24 punkten i mervärdesskattelagen ingår en bestämmelse som gäller import av varor som gjorts i Finland inom ramen för EU:s försvarsinsatser. Skattefria är enligt den punkten varor som importerats för användning enligt 129 c § av en annan medlemsstats försvarsmakt, under förutsättning att grunden för den skatt som ska betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 170 euro. Bestämmelsen motsvarar artikel 143.1 ga i mervärdesskattedirektivet. 

Mervärdesskattelagens 129 c § gäller försäljning av varor och tjänster i Finland till försvarsmakten i andra medlemsstater. Enligt den paragrafen ska till försvarsmakten i en annan medlemsstat återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som har köpts för officiellt bruk av försvarsmaktens väpnade styrkor i Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem när de väpnade styrkorna deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Rätten till återbäring gäller även den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster för försörjning av deras mässar eller marketenterier i Finland. Förutsättningen för återbäring är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro. Bestämmelsen motsvarar artikel 151.1 ba i mervärdesskattedirektivet. 

I 26 j § i mervärdesskattelagen finns en bestämmelse där det föreskrivs att om försvarsmakten i en medlemsstat, för användning av försvarsmaktens väpnade styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, tar sådana varor i bruk som inte skulle vara berättigade till skattefrihet enligt 94 § 1 mom. 24 punkten om det var fråga om import till Finland, ska användningen likställas med gemenskapsinternt varuförvärv mot vederlag. Bestämmelsen gäller endast varor vars förvärv eller import ursprungligen har befriats från skatt med stöd av 72 d § 5 mom., 94 § 1 mom. 24 punkten eller 129 c § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat. Bestämmelsen motsvarar artikel 22.1 i mervärdesskattedirektivet. 

Bestämmelsen i 26 j § gäller situationer där en medlemsstats väpnade styrkor har deltagit i unionens gemensamma försvarsinsatser i en annan medlemsstat och de med stöd av bestämmelserna i direktivet skattefritt har förvärvat eller importerat varor för att användas i dessa försvarsinsatser. Bestämmelsen gäller till exempel sådana situationer där den finska försvarsmaktens väpnade styrkor har deltagit i unionens gemensamma försvarsinsatser i en annan medlemsstat och då skattefritt har köpt varor för att användas i den medlemsstaten och varorna i fråga överförs för att användas av den finska försvarsmakten i Finland. Med stöd av bestämmelsen ska försvarsmakten betala skatt för bruk av sådana varor på finskt territorium. Bestämmelsen gäller också situationer där en annan medlemsstats väpnade styrkor tar varor i sådant bruk som inte berättigar till skattefrihet när de befinner sig i Finland. 

3.1  Allmänt

Anslutningen till Nato förutsätter att Finlands mervärdesskattelag (1501/1993) ändras. Genom förslaget sätts bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet om försvarsinsatser inom ramen för Nato i kraft nationellt. Enligt förslaget ska försäljning av varor och tjänster i Finland till försvarsmakten i andra stater som är part i nordatlantiska fördraget samt import av varor som dessa har gjort i Finland befrias från mervärdesskatt under vissa förutsättningar, om dessa staters försvarsmakters väpnade styrkor deltar i en gemensam försvarsinsats utanför den egna staten. Syftet med förslaget är att från mervärdesskatt befria anskaffning av varor och tjänster som görs för försvarsinsatser inom ramen för Nato i samma utsträckning som för närvarande i fråga om försvarsinsatser som genomförs inom ramen för EU. 

3.2  Mervärdesskattelagen

Det föreslås att mervärdesskattelagen ändras så att det i lagens 129 c § tas in en bestämmelse enligt vilken det till försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster på vissa villkor när försvarsmaktens väpnade styrkor befinner sig i Finland om de väpnade styrkorna deltar i en gemensam försvarsinsats. I 94 § i mervärdesskattelagen, som gäller skattefrihet för varor som importeras, ska det enligt förslaget tas in en bestämmelse om skattefrihet för varor som importeras i Finland av försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget. Skattefriheten gäller situationer där väpnade styrkor i försvarsmakten i en stat som är part i Nato deltar i Natos gemensamma försvarsinsatser utanför den egna staten. 

Det gällande 72 d § 4 mom. i mervärdesskattelagen gäller försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor som tillhör en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget men gäller inte väpnade styrkor som hör till destinationsstatens eget försvar. Formuleringen i bestämmelsen ändras så att den motsvarar den formulering i 72 § 5 mom. som gäller försvarsinsatser inom ramen för EU. Bestämmelsens tillämpningsområde ändras inte. 

Enligt 26 j § i lagen ska med gemenskapsinternt varuförvärv mot vederlag jämställas det att försvarsmakten i en EU-medlemsstat tar varor i bruk för sina egna väpnade styrkor eller den civilpersonal som åtföljer dem, om försvarsmakten inte har köpt dessa varor i enlighet med de allmänna skattebestämmelserna och om import av dessa varor inte skulle ha berättigat till skattefrihet. Enligt förslaget utvidgas bestämmelsens tillämpningsområde till att omfatta försvarsinsatser som görs inom ramen för Nato. 

Det föreslås att lagens gällande 26 c § 3 mom. 2 punkt samt 129 d, 129 e och 209 r §, vilka gäller försvarsinsatser som görs inom ramen för EU, med stöd av de hänvisningar som ingår i bestämmelserna också ska tillämpas på situationer som gäller försvarsinsatser som görs inom ramen för Nato. Enligt 26 c § 3 mom. 2 punkten i lagen är det inte fråga om gemenskapsinternt förvärv bland annat när förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring enligt 129 c §, om försäljningen skulle ske i Finland. Lagens 129 d § gäller avdrag av skatt som återburits till för stort belopp från ett skattebelopp som återbärs senare. Enligt bestämmelsen kan det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare. Lagens 129 e § gäller rätten att söka ändring och hur tidsfristen för begäran om omprövning räknas. Enligt paragrafen gäller rätten att söka ändring enligt 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) också den som är berättigad till återbäring enligt 129 c §. Vid sökande av ändring tillämpas omprövningsförfarande och tidsfristen beräknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller. I lagens 209 r § föreskrivs det om förvaring av fakturor som ligger till grund för en ansökan om skatteåterbäring. Enligt bestämmelsen ska fakturan förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Enligt förslaget ska försäljning av varor och tjänster i Finland till försvarsmakten i andra stater som är part i Nato samt import av varor som dessa har gjort i Finland befrias från mervärdesskatt under vissa förutsättningar. Undantagen från skatt gäller produkter för officiellt bruk för dessa försvarsmakters väpnade styrkor eller den civilpersonal som åtföljer dem samt produkter för försörjning av deras mässar och marketenterier. Undantagen omfattar bland annat övningsverksamhet som hänför sig till Natos gemensamma försvarsverksamhet. Undantagen gäller situationer där väpnade styrkor tillhörande försvarsmakten i stater som är part i Nato deltar i en gemensam försvarsinsats utanför sin egen stat. 

I brist på mer detaljerade uppgifter är det svårt att uppskatta eventuella intäktsförluster för Finland. Undantaget från skatt kan föranleda ökande förluster av skatteintäkter i takt med ökade försvarsinsatser inom ramen för Nato. Detta kan till exempel bero på att övningsverksamheten inom ramen för Nato ökar i Finland eller på att trupper från andra stater som är part i Nato eventuellt befinner sig i Finland. I detta skede bedöms de eventuella intäktsförlusterna vara små. Finland kan på motsvarande sätt dra nytta av undantagen vid deltagande i gemensamma försvarsinsatser inom ramen för Nato utanför Finland. 

4.2  Konsekvenser för förvaltningen

Ändringarna i den mervärdesskattemässiga behandlingen av försvarsinsatser inom ramen för Nato kan i vissa situationer medföra nya problem med gränsdragning mellan olika situationer och på så sätt öka de administrativa kostnaderna för Skatteförvaltningen och aktörerna. 

I det här skedet ökar de föreslagna ändringarna endast i liten utsträckning behovet av styrning och de administrativa kostnaderna för Skatteförvaltningen. Ändringarna bedöms inte medföra något behov av tilläggsfinansiering för Skatteförvaltningen. I takt med att försvarsinsatserna inom ramen för Nato utvecklas eller omfattningen ökar kan det bli nödvändigt att ompröva frågan.