1.1  Lotsningslagen

1 §.Lagens syfte. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Enligt momentet är syftet med lagen dessutom att föreskriva om skyldigheten att anlita lots, om lotsens uppgifter och ansvar samt om lotsningsbolagets rättigheter och skyldigheter. 

2 §. Definitioner. I paragrafen föreslås efter de gällande definitionerna av lotsning, lots och lotsbolaget nya 4–23 punkter där de centrala begrepp som används i lagen definieras. Samtidigt vill man säkerställa att en enhetlig terminologi används. Huvuddelen av de nya definitionerna gäller de bestämmelser om skyldighet att anlita lots och om lotsexamina som i förslaget överförs från förordningen till lagen. Den definition av lotsplats som för närvarande ingår i förordningen preciseras och tas in i 4 punkten. Med lotsplats ska avses ett i sjökortet utprickat område i den del av den lotspliktiga farleden som mynnar i öppet hav eller på annat ställe i farleden där lotsen ska embarkera eller debarkera fartyget eller lotsbyte ska äga rum. Enligt 21 § meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om lotsplatserna. Ambitionen är att definiera dem så att det är tryggt för en lots att embarkera eller debarkera fartyget, att navigeringen av fartygen är säker och att fartyg tryggt kan mötas på lotsplatsen. Den hänvisning till begreppet allmänt vattenområde enligt vattenlagen som för närvarande ingår i 5 § i den gällande lagen ska enligt förslaget flyttas in i definitionen i 5 punkten. Med allmän farled ska avses en allmän farled enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 13 punkten i vattenlagen. På grund av de nya bestämmelser om behörighet som ingår i lagförslaget är det nödvändigt att i lagen definiera vad som avses med VTS-myndighet. Med VTS-myndighet ska enligt 6 punkten avses samma som i lagen om fartygstrafikservice (623/2005). På grund av bestämmelserna om anlitande av lots är det nödvändigt att i lagen ta in en definition av isbrytare. Enligt 7 punkten ska med isbrytare avses fartyg som används för isbrytarassistans enligt lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans. I 8 punkten föreslås som en ny bestämmelse en definition av statsfartyg, som motsvarar definitionen av statsfartyg i territorialövervakningslagen (755/2000). På grund av den nya bestämmelsen om bogserkombinationers skyldighet att anlita lots är det nödvändigt att ta in en ny definition av automatiska identifieringssystem för fartyg. I definitionen föreslås en hänvisning till SOLAS-konventionen, med vilken det enligt 9 punkten avses 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981) jämte ändringar. Med ett automatiskt identifieringssystem (AIS) ska enligt 10 punkten avses ett sådant automatiskt identifieringssystem för fartyg som avses i bestämmelserna om navigationssäkerhet i kapitel V i SOLAS-konventionen. På grund av de föreslagna bestämmelserna om anordnare av lotsexamina och hur examina ska ordnas är det nödvändigt att definiera vad som avses med STCW-konventionen och en fartygssimulator. Enligt 11 punkten ska med STCW-konventionen avses STCW-konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (FördS 22/1984) jämte ändringar. Enligt 12 punkten ska med fartygssimulator avses en fartygssimulator som av en läroanstalt eller yrkeshögskola som utvärderats enligt STCW-konventionen används för fartygssimulering inom utbildningen för sjöfolk. Med MARPOL-konventionen ska enligt 13 punkten avses protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (FördrS 51/1983) jämte ändringar. För närvarande ingår definitioner av farligt respektive skadligt gods som utlöser skyldigheten att anlita lots i 2 § i statsrådets förordning om lotsning (246/2011). Avsikten är att definitionerna ska tas in i lagen och uppdateras så att de motsvarar ändringarna i de internationell överenskommelserna. De koder för Internationella sjöfartsorganisationen IMO som används i definitionerna av gods förklaras i punkterna 14 och 15, medan definitioner av gods föreslås i punkterna 16–20. IGC-koden gäller konstruktion och utrustning av fartyg som transporterar kondenserade gaser i bulk. IMDG-koden gäller transport av farliga ämnen som styckegods på fartyg. I 16 punkten föreslås en definition av olja, med vilket ska avses mineralolja i alla dess former. I 17 punkten definieras begreppet kondenserad gas genom en hänvisning till IGC-koden. Begreppet skadligt flytande ämne definieras i 18 punkten genom en hänvisning till MARPOL-konventionen. I 19 punkten definieras begreppet farligt gods i fast form i bulk genom en hänvisning till SOLAS-konventionen. Genom en hänvisning till SOLAS-konventionen definieras också begreppet INF-gods i 20 punkten. På grund av bestämmelserna om lotsning i Saimen behöver begreppen den arrenderade delen av Saima kanal, Saima kanal och Saimens vattenområde definieras. Dessa definitioner föreslås i punkterna 21–23. 

4 d §.Drifthandbok. Enligt förslaget ska en ny 4 d § med bestämmelser om drifthandbok fogas till lagen. Genom handboken säkerställs det att lotsningsverksamheten är lagenlig och enhetlig och att det finns beredskap för åtgärder vid olyckor och i undantagsförhållanden. I 1 mom. föreslås en skyldighet för lotsningsbolaget att utarbeta och föra en drifthandbok. Bestämmelser om kraven på handbokens innehåll föreslås i 4 d § 1–4 punkten. I 1 punkten åläggs bolaget att beskriva tillhandahållandet av lotsningstjänster i den omfattning som anges i 4 §. Bestämmelserna i 2 punkten gäller lotsens rättigheter och skyldigheter. I drifthandboken ska beskrivas de förfaranden som säkerställer iakttagandet av de rättigheter och skyldigheter som i lagen föreskrivs för lotsar. Enligt bestämmelsen i 3 punkten ska drifthandboken innehålla en beskrivning av samarbetet och utbytet av information med VTS-myndigheten när det gäller lotsning. Bestämmelsen i 4 punkten gäller åtgärder vid olyckor och i undantagsförhållanden. Övergångsbestämmelsen ålägger lotsningbolaget att utarbeta drifthandboken inom sex månader från lagens ikraftträdande. Att lotsningsbolaget ska föra en drifthandbok innebär att drifthandboken ska uppdateras varje gång det sker förändringar i verksamheten som föranleds av interna förfaranden, verksamhetsmiljön eller regleringen. Bestämmelsen i 2 mom. ålägger lotsningsbolaget att lämna drifthandboken till Trafiksäkerhetsverket för kännedom innan den tas i bruk och varje gång den har uppdaterats. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket ska använda handboken vid tillsynen över lotsningen. Att lotsarna deltar i utarbetandet av handboken är viktigt, eftersom lotsen har ansvar för lotsningen och eftersom det i lagen föreskrivs om lotsens rättigheter och skyldigheter. Handboken ska vara ett stöd för lotsarna när de utför sina lotsningsuppdrag och främja en enhetlig lotsningspraxis och säkerhetskultur. Olycksutredningscentralen har i flera av sina utredningsrapporter (C1/2011 M M/V Stadiongracht, M2012-01 M/S Barentszdiep, M2012-02 M/S Phoenix J (ATG) och M2013-04 MT Jurmo) uppmärksammat behovet av att utveckla lotsningsbolagens interna förfaranden och rekommenderat att praxis i lotsningsområdena förenhetligas för att förbättra samarbetet mellan lotsarna och VTS-centralerna. Lotsningsbolagen och VTS-centralerna har redan börjat förbättra sitt samarbete. De har emellertid inte någon skyldighet att samarbeta, trots att man har kunnat konstatera att samarbete i betydande utsträckning förbättrar säkerheten i fartygstrafiken. Genom att i lagstiftningen ställa krav på att samarbetet och förfarandena för det fastställs i drifthandböckerna i bägge organisationerna vill man förvissa sig om att samarbetet och informationsutbytet är regelbundet och ändamålsenligt. Den föreslagna skyldigheten för lotsningsbolaget att utarbeta en driftshandbok motsvarar den skyldighet som ålagts VTS-myndigheten i 19 § i lagen om fartygstrafikservice. Förfarandena för samarbetet mellan lotsningspersonalen och VTS-centralerna kan skrivas in på ett enhetligt sätt i båda drifthandböckerna.  

5 §.Skyldighet att anlita lots. Paragrafens rubrik ändras på finska så att den bättre avspeglar paragrafens innehåll. Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningen till vattenlagen i 1 mom. stryks. Ändringen behövs eftersom begreppet allmän farled redan definieras i 2 §. Det föreslås att paragrafens nuvarande 1 och 2 mom. slås samman till ett enda moment. Bestämmelserna om skyldigheten att anlita lots överförs från statsrådets förordning om lotsning och blir nya 1–4 punkter i 5 § 1 mom. Skyldigheten att anlita lots bestäms såsom tidigare antingen på basis av hur farlig eller skadlig fartygets last är eller på basis av fartygets storlek. Samtidigt preciseras bestämmelserna, och den gräns som gäller djupgående slopas. Fartyg som är skyldiga att anlita lots på grund av sitt djupgående är endast ett fåtal och de är i huvudsak små bogserbåtar. I fråga om fartyg som trafikerar Saima kanal och Saimens vattenområde höjs den längd vid vilken skyldigheten att anlita lots inträder från nuvarande 25 meter till 35 meter. De föreslagna ändringarna medför att storleksgränserna för lotspliktiga fartyg överensstämmer med dem som används i Norge och Sverige. 

Enligt 1 mom. 1 punkten ska fartyg, fartygskombinationer eller bogserkombinationer som transporterar farligt eller skadligt gods vara skyldiga att anlita lots. I 2 punkten fastställs de storleksgränser vid vilka skyldigheten att anlita lots inträder för fartyg och fartygskombinationer som trafikerar de finska territorialvattnen. Gränserna är 70 meter i fråga om längden och 14 meter i fråga om bredden. Lots ska anlitas om någotdera måttet överskrids. Bestämmelserna i 3 punkten gäller fartyg som trafikerar Saima kanal och Saimens vattenområde. I underpunkt a anges den längd i meter som medför lotsplikt för fartyg och fartygskombinationer som överstiger längdgränsen. Enligt underpunkt b ska en bogserkombination anlita lots om det som bogseras har en längd av mer än 35 meter. Skyldigheten ska dock inte gälla virkesflottning. Enligt 4 punkten ska ett utländskt statsfartyg med en längd av mer än 15 meter vara skyldigt att anlita lots. Enligt förslaget ska små utländska statsfartyg vara befriade från skyldighet att anlita lots, eftersom anlitandet av lots på små fartyg inte i nämnvärd grad främjar säkerheten i fartygstrafiken eller förhindrar skador på miljön. Bestämmelser om utländska statsfartygs ankomst till och uppehåll i landet finns i territorialövervakningslagen.  

Det nuvarande 3 mom., som innehåller bestämmelser om fartyg som inte omfattas av skyldighet att anlita lots, blir 2 mom. Samtidigt fogas till momentet nya 2 och 5 punkter. Den gällande punkt 2 blir punkt 3 och punkt 3 blir punkt 4. Enligt den nya 2 punkten ska skyldigheten att anlita lots inte gälla isbrytare som används för isbrytarassistans på basis av en beställning som avses i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans. I syfte att säkerställa verksamhetens kvalitet kan Trafikverket i det avtal som verket ingår om isbrytarassistans kräva att befälet ombord på isbrytaren ska ha utbildning i isnavigering, ha genomgått övningar i isnavigering i form av fartygssimulering och ha praktisk erfarenhet av farledsnavigering. I 5 punkten föreslås en ny bestämmelse om att bogserkombinationer är befriade från skyldigheten att anlita lots. En bogserkombination ska dock alltid vara lotspliktig när den transporterar farligt eller skadligt gods. Underpunkt a gäller små bogserkombinationer som har en sammanlagd längd av mindre än 70 meter. I underpunkt b ställs det villkor för när bogserkombinationer som är större än ovannämnda kan befrias från skyldigheten att anlita lots. Villkoren är att bogserbåten har en längd av högst 50 meter och det som bogseras en längd av högst 110 meter och att bogserbåten är utrustad med ett automatiskt identifieringssystem (AIS) i klass A avsett för professionellt bruk med vilket det anges att bogsering pågår. Detta säkerställer att övriga fartyg och VTS-centralerna kan följa bogserbåtens rörelser och förutse kommande trafiksituationer. För närvarande är bogsersbåtar och bogserkombinationer i regel befriade från skyldigheten att anlita lots genom dispens för befälhavaren. Bogserbåtar är enligt statistiska uppgifter sällan inblandade i olyckor och dessa har inga större konsekvenser. Att bogserkombinationer inte omfattas av skyldigheten att anlita lots minskar också förvaltningsförfarandena i samband med behandlingen av befrielsen och omkostnaderna inom näringen. Det motsvarar också praxis i de övriga nordiska länderna. 

Det nuvarande 4 mom., som innehåller bestämmelser om fartyg som på basis av storleken är befriade från skyldigheten att anlita lots, blir 3 mom. 3 mom. ändras så att det gäller alla fartyg som är befriade från skyldigheten att anlita lots. Det föreslås att 3 mom. 1 punkten ändras så att ett fartyg kan befrias från sådan skyldighet att anlita lots som grundar sig på fartygets storlek om fartygets befälhavare har antingen linjelotsbrev eller dispens för fartyget och farleden i fråga. Bestämmelser om villkoren för beviljande av linjelotsbrev eller dispens utfärdas i 14 och 16 § nedan. I 2 punkten anges de villkor under vilka små tankfartyg kan befrias från skyldigheten att anlita lots. Villkoren är att både fartygets befälhavare och styrman har beviljats linjelotsbrev för fartyget och farleden i fråga och att fartyget transporterar LNG, lätt brännolja eller brännolja med låg svavelhalt. Ett fartyg som transporterar lätt brännolja eller brännolja med låg svavelhalt ska dessutom ha dubbelt skrov. Det föreslås att definitionerna av vattnområdena i 3 punkten preciseras. Enligt förslaget ska fartyg som går i inrikestrafik på Saimen fortfarande vara befriade från skyldigheten att anlita lots om de inte transporterar farlig eller skadligt gods. Om ett fartyg som går i inrikestrafik på Saimen gör resor utanför detta vattenområde ska de bestämmelser om lotsplikt som gäller Saima kanal och finskt territorialvatten tillämpas. I momentet föreslås en ny 4 punkt enligt vilken fartyg som Trafiksäkerhetsverket med stöd av 21 § beviljat undantag ska vara befriade från skyldigheten att anlita lots. 

Det gällande 5 mom. blir paragrafens 4 mom. Momentet preciseras så att Trafiksäkerhetsverket ska ha motiverade skäl till att besluta att en namngiven befälhavare eller ett visst fartyg ska anlita lots.  

I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. som ålägger fartygets befälhavare att informera VTS-centralen om en dispens när fartyget anländer till ett VTS-område. Om befälhavaren utnyttjar någon i 3 mom. avsedd dispens från skyldigheten att anlita lots, ska han eller hon uppge dispensens nummer. Denna anmälningsskyldighet gör det möjligt för VTS-centralerna att delta i tillsynen över lotsningslagen. En motsvarande skyldighet finns inskriven i svensk lagstiftning.  

Det gällande 6 mom., där det ingår ett bemyndigande att utfärda förordning, upphävs. Eftersom bestämmelserna om skyldighet att anlita lots föreslås bli överförda från förordningen till lagen kommer det inte längre att att finnas behov av att föreskriva om saken genom förordning. 

6 §.Avgiftsskyldighet och prissättning. Enligt förslaget ska paragrafen ändras så att det finska begreppet "Saimaan vesistöalue" i 3 mom. ändras till "Saimaan vesialue". Det påverkar inte den svenska språkdräkten. Den tidsgräns som nämns i paragrafens 6 mom. och som gäller anmälan av ändrade priser ändras till minst tre månader. När Lotsverket bolagiserades utfärdades bestämmelser om skyldighet att anmäla ändringar i prissättningen minst sex månader i förväg. Med detta ville man säkerställa att kunderna inte skulle drabbas av överraskande prishöjningar. Lotsningsbolagets verksamhet är nu etablerad och tidsgränsen kan förkortas. En anmälan tre månader på förhand innebär att kunderna känner till priserna senast i början av oktober. Priserna ska fortsättningsvis vara skäliga och grunderna för hur de fastställs och priserna per enhet ska finnas tillgängliga. 

I lagen tas det in bestämmelser om att lotsningsbolaget ska lägga fram förslagen till ändring av lotsavgifterna till påseende för dem som anlitar lotsningstjänster, och bolaget ska hålla samråd om frågan. En liknande skyldighet att hålla samråd föreskrivs för flygplatsbolag (Finavia Abp) i lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter (210/2011). I den lagens 7 § ges en närmare definition av skyldigheten att hålla samråd medan det i 5 § ställs krav på enhetlig prissättning som tillämpas på icke-diskriminerande och likvärdiga grunder. 

11 a §.Lotsexamina. I lagen föreslås en ny 11 a §, som ska innehålla bestämmelser om de examina som krävs för beviljande av styrsedel för lots, linjelotsbrev eller dispens. Enligt 1 mom. ska lotsexamen bestå av de delområden som avses i 1–4 punkten. Bestämmelser om de delområden som krävs för beviljande av styrsedel för lots föreslås i 12 §. Bestämmelser om kraven på linjelotsbrev föreslås i 14 §. Bestämmelser om kraven på dispens föreslås i 16 §. Enligt 1 punkten fastställs sökandens kännedom om farleden genom täckritningsprov och utarbetande av en ruttplan. Det skriftliga provet omfattar enligt 2 punkten frågor om förhållandena, trafiken, fartygstrafikservicen, isbrytningen och hamnförhållandena på den farled eller de farleder som examen gäller samt om bestämmelserna i lotsningslagen, lagen om fartygstrafikservice och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Provet i fartygssimulator genomförs enligt 3 punkten för att klarlägga examinandens förmåga att i enlighet med en ruttplan navigera fartyget visuellt och med hjälp av radar, förmåga att hantera och framföra fartyget i den farled och i den hamn som examen gäller, förmåga att reagera på mötande och korsande trafik, förmåga att samverka med fartygets bryggpersonal, övrig trafik och fartygstrafikservicen samt förmåga att agera i undantagssituationer. Det prov som anges i 4 punkten och som gäller olika fartygstyper behöver endast avläggas av den som ansöker om styrsedel för lots.  

De obligatoriska delområdena av examen ska enligt 2 mom. ha avlagts med godkänt resultat före den provlotsning som avses i 11 b § genomförs. Enligt 3 mom. ska anordnare av lotsexamina utfärda ett intyg över godkänd examen eller meddela ett beslut om underkänd prestation. En bestämmelse om besvärsrätt föreslås i lagens 20 a §. I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter av teknisk natur om innehållet i de delområden som avses i 1 mom., om godkännande och underkännande av prov samt om examensintyg.  

I föreskrifterna ska det fastställas vilka kunskaper om varje lostspliktig farled examinanden ska ge prov på i de olika delområdena. I föreskrifterna ska beaktas vilka bestämmelser och föreskrifter som gäller enskilda farleder med avseende på lotsning, fartygstrafikservice, isbrytning och navigering i farleden samt noteras de bestämmelser som gäller hamnen eller hamnarna. I de föreskrifter som gäller täckritningsprov, dvs. ritning av blindkort, ska det krävas att sökanden har tillräckliga kunskaper om den farled som examen gäller och om dess omgivning, om farledens egenskaper under olika årstider samt om de begränsningar och regler som gäller farleden och som har relevans för fartygets navigering. Dessutom ska det föreskrivas om vad som ska anses utgöra sådana avgörande bevis på farledskännedom som examinanden bör kunna ge vid täckritningsprovet för att provet ska kunna godkännas. I fråga om det skriftliga provet ska föreskrifterna om de kunskaper som krävs av examinanden avse bestämmelserna om fartygstrafikservice, isbrytning och hamnar och om anmälningsskyldighet i fråga om samarbetspraxis, olyckor och nödsituationer samt om befälhavares och lotsars skyldigheter och rättigheter enligt bestämmelserna i lotsningslagen och i lagen om fartygstrafikservice. I fråga om fartygssimulatorsprovet ska det utfärdas närmare föreskrifter om kunskapskravet när det gäller navigeringen och hanteringen av fartyget i den farled och hamn som examen gäller under olika årstider. I föreskrifterna ska också fastställas vilka krav som ska ställas på examinandens förmåga att kommunicera med den övriga trafiken och göra behövliga anmälningar till fartygstrafikservicen, isbrytare och hamnar. Dessutom ska det närmare föreskrivas om de kunskapskrav som gäller samarbetet med isbrytare och bogserbåtar. 

11 b §.Provlotsning. I lagen föreslås en ny 11 b §, där det föreskrivs om provlotsning. Genom provlotsningen ska sökanden visa att han eller hon behärskar det ämnesområde som examen gäller också i praktiken. Den som ansöker om styrsedel för lots eller linjelotsbrev ska enligt 1 mom. vid provlotsningen visa att han eller hon i praktiken tryggt kan lotsa, navigera och hantera fartyget i den farled som examen gäller och kan samverka med fartygets bryggpersonal, övrig trafik, fartygstrafikservice och isbrytare och har tillräcklig lokalkännedom. Enligt 2 mom. ska provlotsningen utföras i den riktning som antecknas i styrsedeln för lots eller i linjelotsbrevet. För att examinanden ska få lotsningsrätt i bägge riktningarna krävs alltså två provlotsningar. Provlotsningen ska enligt 3 mom. göras för en tjänsteman vid Trafiksäkerhetsverket som verket utser och som har sjökaptensbrev och är insatt i lotsning. I 4 mom. föreslås bestämmelser om vem som ska närvara vid provlotsning. En erfaren lots med styrsedel för den aktuella farleden ska alltid vara närvarande vid en provlotsning för styrsedel för lots. Genom bestämmelsen vill man säkerställa att en person med tillräcklig expertis är närvarande vid provlotsningen. Enligt 5 mom. ska den som provlotsningen görs för utfärda ett intyg över godkänd provlotsning eller meddela ett beslut om underkänd prestation. Sökanden får enligt förslaget förnya en underkänd provlotsning efter att ha genomfört åtminstone två övningsfärder. I 6 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden, arrangemang, förhållanden och handlingar som gäller provlotsning. Föreskrifterna ska alltså närmast gälla provlotsningsförfarandena, och i dem kan det ingå bestämmelser om praktiska arrangemang, väderförhållanden och de handlingar som ska användas. 

11 c §.Anordnande av lotsexamina. I lagen föreslås en ny 11 c § med bestämmelser om anordnande av de examina som utgör villkor för beviljande avstyrsedel för lots, linjelotsbrev och dispens. Enligt 1 mom. får lotsexamina anordnas av läroanstalter eller yrkeshögskolor vars kvalitetsledningssystem har utvärderats och godkänts i enlighet med STCW-konventionen. De allmänna kraven på examensanordnarna motsvarar därmed de krav som de läroanstalter som anordnar utbildning för sjöfolk måste uppfylla. Trafiksäkerhetsverket bedömer om läroanstalten eller yrkeshögskolan uppfyller de allmänna kraven i 1 mom. och de särskilda krav som enligt 11 d § gäller anordnare av lotsexamina. Utifrån bedömningen godkänner Trafiksäkerhetsverket på ansökan en läroanstalt eller yrkeshögskola som anordnare av lotsexamen i den omfattning som examensanordnaren uppfyller de särskilda kraven enligt 11 d §. Trafiksäkerhetsverket svarar enligt 3 mom. för anordnandet av examensverksamheten. Lotsexamina ingår inte i examensstrukturen för den yrkesinriktade utbildningen (undervisnings- och kulturministeriets förordning om examensstrukturen inom yrkesutbildningen, 863/2015). Därmed omfattas lotsexamina inte heller av bestämmelserna om yrkesexamina i lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) eller i de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. 

11 d §.Särskilda krav som gäller anordnare av lotsexamina. I lagen föreslås en ny 11 d § där det föreskrivs om de särskilda krav som gäller anordnare av lotsexamina. En läroanstalt eller yrkeshögskola som anordnar lotsexamina ska enligt 1 mom. 1 punkten ha en utsedd ansvarig person för lotsexamina och tillhandahålla undervisningspersonal som är godkänd för utbildning av sjöfolk och förtrogen med lotsexamina. Examensanordnaren ska enligt 2 punkten ha ett lotsexamensprogram som grunddar sig på kraven enligt lotsningslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Enligt 3 punkten ska examensanordnaren ha tillgång till en tekniskt avancerad fartygssimulator med program för simulering av lotsning och aktuella uppgifter om lotspliktiga farleder och fartygstyper. Enligt 4 punkten ska examensanordnaren också ha de utrymmen och den utrustning som behövs för lotsningsexamina. Kravet på att uppgifterna om farlederna ska vara aktuella förutsätter att examensanordnaren förbinder sig att uppdatera farledsuppgifterna i fartygssimulatorn varje gång som nya farleder tas i bruk eller ändringar görs i de befintliga farlederna. Enligt 5 punkten ska examensanordnarens kvalitetsledningssystem som avses i 11 c § täcka kraven i 1–4 punkten. Enligt 6 punkten ska examensanordnaren se till att grunderna för prissättningen samt priserna per enhet för varje examen är offentligt tillgängliga. Priserna ska fastställas utifrån de genomsnittliga kostnader som föranleds av anordnandet av examina.  

Enligt 2 mom. har Trafiksäkerhetsverket rätt att av den som anordnar examina få uppgifter om i 1 mom. avsedda omständigheter behövs för övervakningen av verksamheten och att utföra inspektioner i examensanordnarens utbildningslokaler där examina som avses i denna lag anordnas samt att närvara vid examenstillfällena. Vid inspektionerna ska bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas. Trafiksäkerhetsverket kan ge examensanordnaren en anmärkning eller en skriftlig varning, om denne inte längre uppfyller förutsättningarna för att anordna examina eller inte sköter anordnandet på behörigt sätt. Verket kan också återkalla godkännandet av examensprogrammet, om de missförhållanden som anges i anmärkningen eller den skriftliga varningen inte avhjälps inom skälig tid. Godkännandet kan återkallas helt och hållet endast om missförhållandena är betydande.  

Enligt 3 mom. ska examensanordnare när de utför de uppgifter som avses i denna lag iaktta bestämmelserna i förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och språklagen (423/2003). På den personal hos examensanordnaren som avses i 1 mom. 1 punkten tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). På så sätt säkerställs det att grundlagens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och en god förvaltning uppfylls. I paragrafens 4 mom. förslås ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om de särskilda krav som avses i 1 mom. 1–6 punkten får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla kompetenskraven för den personal som tar emot lotsexamina och avse krav på pedagogisk utbildning och utbildning i att använda fartygssimulator. Dessutom ska Trafiksäkerhetsverket vid behov få utfärda närmare föreskrifter av teknisk natur om innehållet i examensprogrammet och om examensförfarandena. 

12 §.Styrsedel för lots. I paragrafen som gäller styrsedel för lots föreslås ändringar i 1 mom. 3, 4 och 5 punkten och i 3 mom. Dessutom föreslås i paragrafen ett nytt 4 mom. Det föreslås att 3 punkten ändras så att de övningsfärder som utgör ett villkor för beviljande av styrsedel ska utföras i den farled som antecknas i styrsedeln eller i farleden och fartygssimulator. Det här gör det möjligt att ersätta en del av övningsfärderna med övning i fartygssimulator. Ändringen behövs eftersom det finns farleder där det bara rör sig fartyg några enstaka gånger i året. Bestämmelsen om lotsexamen i 4 punkten preciseras så att underpunkt a gäller dem som första gången ansöker om styrsedel för lots medan underpunkt b gäller sökande som redan har en styrsedel. Bestämmelser om delområdena av examen finns i 11 a §. Bestämmelsen om provlotsning i punkt 5 ändras så att sökanden ska vara skyldig att visa upp ett intyg över genomförd provlotsning enligt 11 b § i den farled som ansökan om styrsedel gäller. 

Bestämmelsen om bemyndigande i 3 mom. preciseras så att närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande och förnyande av styrsedel för lots och om de uppgifter som ska antecknas i den utfärdas genom förordning av statsrådet. Syftet är att utfärda närmare bestämmelser om antalet behövliga övningsfärder och om hur stor andel av dem som kan ersättas med övningar i fartygssimulator. De gällande kraven kvarstår i stort sett oförändrade. Utgångspunkten är att högst hälften av övningsfärderna i glest trafikerade farleder ska kunna ersättas med övningsfärder i fartygssimulator.  

I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. enligt vilket Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om förfarandena för ansökan om och förnyande av styrsedel för lots och fastställa ansökningsblanketterna eller deras elektroniska form. Föreskrifterna ska grunda sig på bestämmelserna i lagen och förordningen och närmast gälla förfaranden. De kan exempelvis gälla vilka handlingar som krävs för att styrka det som uppgetts i ansökningarna. De kan också gäller ansökningsförfarandena. 

14 §.Linjelotsbrev. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det av momentet framgår vilka fartygs befälhavare eller styrmän som kan beviljas linjelotsbrev. Enligt 1 punkten kan linjelotsbrev beviljas om fartyget på grund av storleken är lotspliktigt. Linjelotsbrev kan enligt 2 punkten beviljas ett tankfartygs befälhavare eller styrman om fartyget har en största längd av högst 90 meter eller en största bredd av högst 14 meter och transporterar kondenserad naturgas (LNG) i bulk. Enligt 3 mom. kan linjelotsbrev också beviljas befälhavaren eller styrmannen ombord på ett tankfartyg som transporterar lätt brännolja eller brännolja med låg svavelhalt om fartyget har dubbelt skrov och en största längd av högst 90 meter eller en största bredd av högst 14 meter.  

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket ett fartygsspecifikt linjelotsbrev som avses i 1 mom. på ansökan av ett fartygs befälhavare eller styrman även kan beviljas så att det gäller ett annat fartyg som till storlek och tekniska egenskaper i allt väsentligt motsvarar det fartyg som ansökan gäller. Två fartyg kan anses vara väsentligt lika om de är av samma fartygstyp, exempelvis ro-ro-fartyg, och om de inte i nämnvärd grad avviker från varandra i fråga om styrinrättningen och styregenskaperna.  

Det föreslås att nuvarande 2 mom. blir 3 mom. och preciseras på motsvarande sätt som bestämmelsen om styrsedel för lots i 12 §. Enligt 3 mom. 1 punkten ska ett villkor för beviljande av linjelotsbrev vara att sökanden har erfarenhet av att i egenskap av befälhavare eller styrman ha navigerat ett fartyg i den farled som antecknas i linjelotsbrevet eller i farleden och i fartygssimulator. Erfarenheten kan ha inhämtats antingen på det fartyg som ansökan gäller eller på ett motsvarande fartyg. Bestämmelsen i 2 punkten föreslås bli ändrad så att den som ansöker om styrsedel enligt underpunkt a ska visa upp intyg över avläggandet av lotsexamens delområden 1–3, eller enligt underpunkt b avläggandet av delområdena 1 och 2 om sökanden tidigare har avlagt en examen som gäller en annan farled. Punkt 3 som gäller provlotsning ändras så att sökanden ska visa upp ett intyg över en provlotsning i den farled som ansökan gäller. 

Bestämmelsen om bemyndigande i 5 mom. ändras så att närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande och förnyande av linjelotsbrev samt om de uppgifter som ska antecknas i det utfärdas genom förordning av statsrådet. Syftet är att närmare bestämmelser ska utfärdas om antalet behövliga övningsfärder och om hur stor andel av dem som kan ersättas med övningar i fartygssimulator. Det är inte meningen att de gällande kraven ska ändras.  

I paragrafen föreslås ett nytt 6 mom. enligt vilket Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om förfarandena för ansökan om och förnyande av linjelotsbrev och fastställa ansökningsblanketterna eller deras elektroniska form. Föreskrifterna ska grunda sig på bestämmelserna i lagen och förordningen och närmast gälla förfaranden. De kan exempelvis gälla vilka handlingar som krävs för att styrka det som uppgetts i ansökningarna. De kan också gäller ansökningsförfarandena. 

16 §.Dispens. Det föreslås att den första meningen i 1 mom. ändras så att det av meningen framgår i fråga om vilka slags fartyg befälhavaren eller styrmannen kan beviljas dispens. Trafiksäkerhetsverket kan på ansökan bevilja befälhavaren eller styrmannen ombord på ett fartyg, en fartygskombination eller en bogserkombination som på grund av storleken omfattas av skyldigheten att anlita lots fartygsspecifik dispens från lotsplikt om fartygets bruttodräktighet är mindre än 3 700. Omnämnandet av isbrytare i 1 mom. stryks, eftersom isbrytare inte längre är lotspliktiga. Bestämmelsen i 1 mom. preciseras så att dispens kan beviljas för farleder som har fastställts vara lotspliktiga eller för alla farleder inom ett begränsat vattenområde. Sådana vattenområden kan vara allmänt kända vattenområden såsom Skärgårdshavet och Bottenviken.  

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket en fartygsspecifik dispens som avses i 1 mom. på ansökan av ett fartygs befälhavare eller styrman även kan beviljas så att det gäller ett annat fartyg som till storlek och tekniska egenskaper i allt väsentligt motsvarar det fartyg som ansökan gäller. Momentens ordningsföljd ändras på motsvarande sätt.  

Det föreslås att nuvarande 2 mom. blir 3 mom. I 3 mom. 1 punkten tar man in de bestämmelser om den erfarenhet som utgör ett villkor för beviljande av dispens som för närvarande finns i förordningen. För att få dispens ska sökanden ha erfarenhet av att i egenskap av befälhavare eller styrman ha navigerat på den farled eller de farleder som ansökan gäller. Enligt underpunkt a ska sökanden ha minst 12 månaders erfarenhet av detta, varav minst sex månader på det fartyg som ansökan gäller eller på ett motsvarande fartyg. Alternativt ska sökanden enligt underpunkt b ha minst åtta månaders erfarenhet på det fartyg som ansökan gäller eller på ett motsvarande fartyg, och ha genomfört minst en övningsfärd i fartygssimulator i vissa delar av de farleder som ansökan gäller. Om ansökan om dispens gäller Saima kanal ska det enligt underpunkt c dessutom krävas tio övningsfärder i kanalens bägge riktningar. I 2 och 3 punkten föreslås inga ändringar. Den nuvarande 4 punkten stryks eftersom det inte kommer att krävas någon ytterligare utbildning utöver lotsexamen. På motsvarande sätt slopas bemyndigandet i 21 § 2 mom. att meddela närmare föreskrifter om utbildningar. Numreringen av de gällande 5 och 6 punkterna ändras. Bestämmelserna i den punkt som enligt den nya numreringen är 4 punkten ändras så att den som ansöker om dispens ska ha intyg över att den avlagt delområdena 2 och 3 av lotsexamen. Däremot ska det inte krävas något nytt intyg över avläggandet av delområde 3 om sökanden har avlagt prov i simulator under de senaste fem åren.  

I 5 mom. föreslås bestämmelser om förnyande av dispens. Momentet ändras så att dispensen kan förnyas om sökanden visar att han eller hon har bevarat sin farledskännedom och att de övriga förutsättningarna för beviljande av dispens fortfarande finns.  

Det föreslås att till paragrafen fogas nya 7 och 8 mom. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för förnyande av dispens samt om de uppgifter som ska antecknas i den utfärdas genom förordning av statsrådet. Det är meningen att närmare bestämmelser ska utfärdas om hur det ska visas att sökanden har bevarat sin farledskännedom. Utgångspunkten är att även övningar i fartygssimulator ska kunna utnyttjas för detta ändamål. Enligt det nya 8 mom. kan Trafiksäkerhetsverket meddela närmare föreskrifter om förfarandena för ansökan om och förnyande av dispens och fastställa ansökningsblanketterna eller deras elektroniska form. Bestämmelserna ska grunda sig på bestämmelserna i lagen och förordningen och närmast gälla förfaranden. De kan exempelvis gälla vilka handlingar som krävs för att styrka det som uppgetts i ansökningarna. De kan också gäller ansökningsförfarandena. 

18 §.Tillsyn. Bestämmelsen i 2 mom. preciseras så att Trafiksäkerhetsverket ska övervaka att lotsningslagen följs, förutom att kommunikationsministeriet ska ansvara för tillsynen över bestämmelserna om avgiftsskyldighet och prissättning. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket med utgångspunkt i lotsningsbolagets drifthandbok ska utvärdera och övervaka lotsningsverksamheten. I syfte att förbättra tillsynen över efterlevnaden av lotsningslagen föreslås i paragrafen ett nytt 3 mom. som ålägger VTS-myndigheten att meddela Trafiksäkerhetsverket sina iakttagelser om avvikelser vid lotsningen av fartyg. Iakttagelserna ska gälla användningen av styrsedel för lots, linjelotsbrev och dispenser samt tillhandahållandet av lotsningstjänster. VHS-myndigheten övervakar fartygstrafiken på samtliga farleder med hjälp av radarobservationer, fartygens automatiska identifieringssystem (AIS) och radiotrafik över VHF-kanalerna. Myndigheten har därmed reella möjligheter att också följa i vilken utsträckning fartygen anlitar lots och lotsningstjänster tillhandahålls.  

På motsvarande sätt föreslås i 18 § i lagen om fartygstrafikservice ett nytt moment där det föreskrivs om skyldighet för VTS-myndigheten att ta emot fartygens meddelanden om användning av lots och i sin tur rapportera sina iakttagelser om efterlevnaden av lotsningslagen. I 19 § i lagen om fartygstrafikservice föreslås ett nytt moment där VTS-myndigheten åläggs att i drifthandboken i fråga om skyldigheterna enligt lotsningslagen ange förfaringssätt, meddelandepraxis och former för samarbetet med Trafiksäkerhetsverket och lotsningsbolaget. På så sätt vill man se till att samarbetet fungerar mellan samtliga parter.  

Enligt det nya 4 mom. ska Trafiksäkerhetsverket med hjälp av en teknisk anslutning lämna VTS-myndigheten aktuella uppgifter om styrsedel för lots, linjelotsbrev, dispenser och undantag från skyldigheten att anlita lots. När det gäller undantag ska Trafiksäkerhetsverket emellertid få informera VTS-myndigheten också på annat sätt.  

Enligt det nya 5 mom. ska lotsningsbolaget lämna VTS-myndigheten aktuella uppgifter om beställning av lots och pågående lotsningsuppdrag i elektronisk form. Bolaget ska dessutom underrätta VTS-myndigheten om avvikelser eller störningar i lotsningsverksamheten. Detta underlättar VTS-myndighetens tillsynsuppdrag och främjar lotsarnas och fartygstrafikcentralernas lägesuppfattning och samarbetet mellan dem i enlighet med Olycksutredningscentralens rekommendationer. När VTS-myndigheten har tillgång till aktuell information kan myndigheten redan när fartyget anmäler sin ankomst till VTS-området eller hamnen kontrollera om fartyget är befriat från skyldigheten att anlita lots. Tillsynen över användningen av styrsedel för lots och tillhandahållandet av lotsningstjänster ska i sin tur grunda sig på Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om farleder där lots ska anlitas och om lotsplatserna, vilka verket ska meddela med stöd av bemyndigandet i 21 §. I föreskrifterna fastställs närmare omfattningen av fartygens lotsplikt, lotsarnas lotsningsplikt samt lotsningsbolagets skyldighet att tillhandahålla lotsningstjänster. VTS-myndigheten ska övervaka huruvida fartyget tar lotsen ombord på den lotsplats som anges i sjökortet, men också huruvida lotsningsbolaget erbjuder lotsningstjänster på lotsplatsen. Myndigheten övervakar dessutom huruvida fartyget och lotsen följer bestämmelserna i lagen om lotsen embarkerar fartyget på någon annan plats än en lotsplats. Utifrån de anmälningar som VTS-myndigheten gör kan Trafiksäkerhetsverket vidta behövliga åtgärder för att utreda eventuella förseelser och vid behov meddela förvaltningsbeslut om styrsedel för lots eller befrielse från skyldigheten att anlita lots eller begära en utredning till följd av att bestämmelserna i lagen inte har följts.  

Straffbestämmelser som gäller brott mot lotsningslagen finns i 19 §. I lagens 13 § finns dessutom bestämmelser om återkallande av styrsedel för lots, i 15 § bestämmelser om återkallande av linjelotsbrev och i 16 § bestämmelser om återkallande av dispens. Återkallande kan ske om innehavaren av en styrsedel för lots, ett linjelotsbrev eller en dispens upprepade gånger bryter mot lotsningslagen eller mot bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot andra bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygstrafiken, eller om han eller hon i övrigt genom sina handlingar äventyrar säkerheten i fartygstrafiken.  

Av betydelse med tanke på lotsarna är att de enligt 8 § omfattas av straffrättsligt tjänsteansvar. En lots kan därmed med stöd av 9 och 10 § i strafflagens 40 kap. som gäller tjänstebrott dömas för brott mot tjänsteplikt eller brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet exempelvis i en situation där lotsen försummar sin anmälningsskyldighet enligt 8 § 2 mom.  

I fråga om fartyg och befälhavare som är befriade från skyldighet att anlita lots kan bristande efterlevnad av lagen också medföra att Trafiksäkerhetsverket i enlighet med bestämmelserna i lagens 5 § ålägger en namngiven befälhavare eller ett visst fartyg att anlita lots. 

20 a §.Ändringssökande. Paragrafens 2 mom. föreslås bli ändrat så att till bestämmelsen fogas ett omnämnandet av besvärsrätt i fråga om lotsexamen. Enligt momentets första mening får därmed omprövning av ett annat beslut av Trafiksäkerhetsverket samt av ett examensbeslut av en i 11 a § avsedd anordnare av lotsexamen begäras hos Trafiksäkerhetsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen.  

21 §.Närmare föreskrifter, förteckningar och undantag. Paragrafens rubrik ändras. Ordet bestämmelser stryks, ordet förteckningar införs och formuleringen allmänna undantag ersätts med ordet undantag. Formuleringen allmänna undantag är missvisande, eftersom det i paragrafen utfärdas detaljerade bestämmelser om när undantag från skyldigheten att anlita lots kan göras. Samtidigt upphävs 1 och 2 mom. eftersom det föreslås att bemyndiganden att utfärda närmare bestämmelser och föreskrifter tas in i de relevanta paragraferna. Momentordningen ändras i analogi med detta så att det nuvarande 3 mom. blir 1 mom. och det nuvarande 3 mom. blir 2 mom. Det nuvarande 4 mom., som gäller allmänna undantag, preciseras och blir 3 mom. Enligt momentet får Trafiksäkerhetsverket på ansökan undanta ett fartyg från skyldigheten att anlita lots om det är uppenbart onödigt eller oskäligt komplicerat att iaktta bestämmelserna. Kravet är emellertid att fartygssäkerheten och miljön inte äventyras. Bestämmelsen i 1 punkten motsvarar i huvudsak gällande reglering. Den har emellertid preciserats så att undantag också ska kunna göras på grund av bekämpningsåtgärder för eller övning av bekämpning av olje- eller kemikalieolyckor, på grund av tävlingar såsom Tall Ships Race eller på grund av gränssäkerhetsuppdrag. Det har i praktiken framgått att det vore nödvändigt att kunna göra undantag också i andra fall då det är uppenbart onödigt eller oskäligt komplicerat att anlita lots. Med tanke på dessa fall förelås i 2 punkten en ny bestämmelse. Enligt bestämmelsen kan undantag från skyldigheten att anlita lots också beviljas för arbeten på en hydroteknisk byggplats eller nedläggande av rör, kabel eller annat liknande, underhållsarbeten i lotsningsfarleden, forskningsverksamhet inom ett visst vattenområde eller specialtransport genom bogsering, eller tillhandahållande av trafik för tryggande av trafik- och transportservice som avses i 5 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981). Genom undantag ska man kunna avvika från kraven i lotsningslagen då det inte krävs en lots för att garantera säkerheten ombord eller när det i praktiken är omöjligt att anlita lots. Sådana situationer kan uppstå i samband med räddningsaktioner eller övningar, vid nedläggning av rör eller kablar eller när långsamma specialtransporter utförs. När förutsättningarna prövas ska fartygets storlek och konstruktion, besättningens erfarenhet samt fartygets och rederiets säkerhetsledningssystem beaktas. Bestämmelsen i 4 mom. preciseras så att Trafiksäkerhetsverket på de grunder som nämns i 3 mom. kan bevilja lotsningsbolaget undantag från skyldigheten att tillhandahålla lotsningstjänster. 

1.2  Lagen om fartygstrafikservice

3 §.Tillämpningsområde. I lagen om fartygstrafikservice föreslås ändringar i bestämmelserna i 3 § 3, 4 och 6 mom., som gäller lagens tillämpningsområde. Den tidigare på bruttodräktighet baserade storleksgränsen i 3 mom. stryks. I stället ska deen informationshantering och anmälningsskyldighet som gäller fartyg som besöker finska hamnar beaktas i tillämpningsområdet. Dessa kan grunda sig på lagen om fartygstrafikservice eller på bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller på andra författningar som avses i den, exempelvis tullkodexen eller lotsningslagen. I 4 mom., som gäller fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet för lagen, föreslås en ny 3 punkt genom vilken bogserbåtar som enbart förflyttar sig mellan två hamnar befrias från anmälningsskyldighet. I momentet föreslås en bestämmelse om att lagen också kan tillämpas på de fartyg som anges i 1–3 punkten om det bestäms om detta någon annanstans. Exempelvis skyldigheten att anmäla fartygsavfall gäller alla fartyg oavsett storlek. Till förteckningen i 6 mom. över innehållet i anmälningarna fogas lotsning. Bestämmelser om anmälningsskyldighet i fråga om lotsning ingår i den föreslagna ändringen av lotsningslagen. Enligt förslaget till ändring av lotsningslagen ska fartyg som anländer till VTS-området anmäla om de behöver anlita lots eller om de har dispens. Det ändrade tillämpningsområdet gör det möjligt att ta emot anmälningar om skyldighet att anlita lots och göra iakttagelser om efterlevnaden av lotsningslagen samt att meddela dessa iakttagelser till tillsynsmyndigheten på det sätt som anges i lotsningslagen. Skyldigheten att anlita lots gäller emellertid inte finska statsfartyg. Gränsbevakningsväsendets och försvarsmaktens fartyg som rör sig i ett VTS-område kan med stöd av 21 § i lagen om fartygstrafikservice anmäla sig till fartygstrafikservicen på det sätt som särskilt överenskoms med denna. I praktiken kan detta ske med hjälp av myndigheternas system för elektroniskt datautbyte. På detta sätt försäkrar man sig om att VTS-centralen på det sätt som förutsätts i lagen om fartygstrafikservice har en tidsenlig lägesuppfattning när det gäller trafiken i området och att den vid behov kan styra trafiken i syfte att garantera sjösäkerheten.  

17 §.Tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer. I paragrafen föreskrivs det om VTS-myndighetens befogenhet att i specialsituationer beordra att ett vattenområde, en farled eller en del av en farled ska stängas. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli preciserad så att VTS-myndigheten ges rätt att också öppna ett vattenområde, en farled eller en del av en farled. Tillägget behövs för att trygga sjösäkerheten och smidigheten i sjöfarten.  

18 §.VTS-myndighetens anmälnings- och rapporteringsskyldigheter. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket VTS-myndigheten tar emot meddelanden om anlitande av lots ombord på fartygen och därefter på det sätt som föreskrivs i lotsningslagen delger Trafiksäkerhetsverket sina iakttagelser av hur lotsningslagen följs. Efter tillägget blir det tidigare 3 mom. 4 mom. 

19 §.VTS-myndighetens drifthandbok. I paragrafen föreskrivs det om VTS-myndighetens drifthandbok. Till paragrafen fogas ett 2 mom. enligt vilket myndigheten i drifthandboken i fråga om skyldigheterna enligt lotsningslagen ska ange förfaringssätt, meddelandepraxis och former för samarbetet med Trafiksäkerhetsverket och lotsningsbolaget. Med detta säkerställer man att samarbetet fungerar mellan samtliga parter. Olycksutredningscentralen har i sina utredningsrapporter (C1/2011 M M/V Stadiongracht, M2012-01 M/S Barentszdiep och M2012-02 M/S Phoenix J (ATG)) uppmärksammat vikten av att lotsningspersonalen och VTS-centralerna utvecklar det gemensamma informationsutbytet och samarbetet och de gemensamma rutinerna. VTS-myndigheten och lotsningsbolaget har redan nu utvecklat det gemensamma samarbetet och informationsutbytet i enlighet med Olycksutredningscentralens rekommendationer. Parterna har inte någon skyldighet att samarbeta, trots att man har kunnat konstatera att samarbetet är av stor betydelse för säkerheten i fartygstrafiken. Genom att i lagstiftningen kräva att samarbetet och förfarandena för det ska definieras i drifthandböckerna i bägge organisationerna vill man förvissa sig om att samarbetet och informationsutbytet blir regelbundet och ändamålsenligt.