7.1
Lagen om främjande av integration
1 kap Allmänna bestämmelser
I kapitlet ska på motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen föreskrivas om lagens allmänna bestämmelser såsom lagens syfte, tillämpningsområde och definitioner. I kapitlet föreskrivs det om tillämpning av lagen på barn samt om tolkning och översättning som i den gällande lagen. I kapitlet anges också en ny informativ 7 § om rätten till arbetslöshetsförmån och utkomststöd, en ny 8 § om kommunernas samarbetsmöjligheter samt en ny 9 § om att ta kontakt.
1 §.Lagens syfte. I paragrafen föreskrivs det om lagens syfte. Enligt 1 mom. 1 punkten är syftet med lagen att främja invandrares integration. Integration definieras i den föreslagna 5 §. Enligt 1 mom. 2–5 punkten är syftet med lagen att främja invandrares sysselsättning eller företagsamhet, kompetens och arbetslivsfärdigheter, förverkligandet av likabehandling, delaktighet och jämlikhet samt välfärd och hälsa. Dessa faktorer kan anses vara olika delområden inom integration.
Syftet med den gällande lagen om främjande av integration (nedan integrationslagen) är att stödja och främja integration och möjligheterna för invandrare att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland. Dessa faktorer ska bevaras i den föreslagna paragrafen, men utöver dem betonas invandrarens sysselsättning, företagsamhet, arbetslivsfärdigheter och kompetens. I övriga Norden har arbetslivsorientering uttryckts kraftigare i målsättningarna för de lagar som motsvarar integrationslagen än i den integrationslag som gäller i Finland. Även i den föreslagna paragrafen är det bra att betona målet sysselsättning eller företagsamhet starkare än tidigare.
Delaktighet avser möjlighet för invandraren enligt den gällande integrationslagen att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland, inklusive verksamhet inom tredjesektorn, till exempel organisations- och frivilligverksamhet. Genom att främja invandrares delaktighet kan man stödja utnyttjandet av deras färdigheter och kunskaper på bästa möjliga sätt för både invandrarna själva och hela samhället. Med jämställdhet avses jämställdhet mellan invandrarmän och invandrarkvinnor samt invandrare av annat kön. Lagens allmänna mål är att de föreslagna integrationsfrämjande tjänsterna ska främja invandrarnas möjligheter att uppnå en med den övriga befolkningen jämlik ställning i samhället både i fråga om rättigheter och i fråga om skyldigheter. För att invandrarna ska kunna vara aktiva i samhället krävs det både kunskap och färdigheter, men också egen aktivitet och målinriktat deltagande i olika integrationsfrämjande tjänster.
Från början av 2023 ansvarar välfärdsområdena för ordnandet av social- och hälsovården. Det är viktigt att invandraren vid behov även hänvisas till välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster och till bedömningar av servicebehovet som gäller dem. I lagen föreskrivs det om de nya sektorsövergripande bedömningarna av kompetens och behov av integrationstjänster och sektorsövergripande integrationsplaner som ska göras för särskilt utsatta grupper och i vilka kommunen tillsammans med välfärdsområdet och invandraren gör en mera övergripande bedömning av invandrarens servicebehov och kommer överens om tjänster som är ändamålsenliga för personen. I lagen ska det också föreskrivas om välfärdsområdets uppgift att i sin planering även ta hänsyn till invandrarnas servicebehov. Även kommunerna ska i sin planering ta hänsyn till aspekter som främjar välfärd och hälsa för de invandrare som kommunerna ansvarar för. Speciellt genom dessa bestämmelser i integrationslagen främjas invandrarens välfärd och hälsa.
Lagens syfte är enligt 1 mom. 6 punkten att främja goda befolkningsrelationer och samhällets mottaglighet. Goda befolkningsrelationer definieras i den föreslagna 5 §. Enligt principerna för Europeiska unionens gemensamma integrationspolitik är integration en dynamisk, dubbelriktad samspelsprocess som inte endast kräver åtgärder av nationella, regionala och lokala myndigheter, utan även ett allt större åtagande från den mottagande gemenskapens och invandrarens sida. Målet är alltså att de föreslagna tjänsterna i lagförslaget om integrationslagen ska stödja invandrarens delaktighet, påverkningsmöjligheter och även en dubbelriktad integration. När invandrare är aktiva på samhällets olika områden ökar växelverkan mellan invandrarna och majoritetsbefolkningen och dessutom blir det lättare att lära känna seder och bruk i det finländska samhället och landets kultur. Goda befolkningsrelationer är ett bredare begrepp än begreppet etniska relationer i den gällande integrationslagen. Goda befolkningsförhållanden är förknippade med till exempel förhållandet mellan personer med funktionsnedsättning och andra, förhållandet mellan sexuella minoriteter och könsminoriteter och andra samt andra förhållande mellan olika befolkningsgrupper.
Lagens syfte är enligt mom. 7 punkten att främja tillgången på behövliga och högklassiga integrationsfrämjande tjänster. I den föreslagna 5 § definieras integrationsfrämjande tjänster med två olika definitioner på basis av om de ingår i kommunens integrationsprogram eller inte. Andra integrationsfrämjande tjänster utanför integrationsprogrammet avser andra tjänster inom det allmänna servicesystemet och so ordnas till exempel som en del av kommunens utbildnings- och sysselsättningstjänster eller välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster. Syftet med tjänsterna enligt lagförslaget är att stödja i synnerhet invandrarens integration, sysselsättning och företagsamhet, arbetslivsfärdigheter och kompetens.
Dessutom är lagens syfte enligt 1 mom. 9 punkten att främja samordningen av integrationsfrämjande planering och utveckling med övrig nationell, regional och lokal planering och utveckling. Ovan beskrevs behovet att samordna tjänster, men utöver det är det behövligt att samordna också integrationsfrämjande planering och utveckling med övrig planering och utveckling. Genom att samordna sektorsövergripande samarbete och integrationsfrämjande planering och service med olika politikområden främjas den integrationsfrämjande genomströmningen och preciseras samtliga myndigheters skyldigheter att beakta invandrarbefolkningen när tjänster planeras och tillhandahålls. Genom att ta hänsyn till hela befolkningens, inklusive invandrarnas, behov kan servicens lämplighet för olika behov förbättras och således servicens effekt. På riksnivå avses speciellt statsrådet samt utvecklings- och förvaltningscentret. Namnet på närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter ändras i reformen av arbetskraftsservicen genom regeringens proposition om ordnande av arbetskraftsservice (RP xx/2022) till närings-, trafik- och miljöcentralerna utvecklings- och förvaltningscenter. I denna proposition används om myndigheten i fortsättningen det korta namnet utvecklings- och förvaltningscentret. På regional nivå avses i synnerhet närings-, trafik- och miljöcentralerna och välfärdsområdena. På lokal nivå avses kommuner eller verksamhet som genomförs som interkommunalt samarbete. Samordning ska gälla den egna planeringen för varje myndighet. Det är dock inte meningen att skapa en roll för till exempel kommunerna i planeringen eller utvecklingen av de självstyrande välfärdsområdena. De mål som ställts i den riksomfattande planeringen ska dock beaktas i planeringen, utvecklingen och uppföljningen på regional- och lokal nivå.
Utgångspunkten för hur lagens syfte ska förverkligas är respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna.
2 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs om lagens tillämpningsområde. Enligt det föreslagna 1 mom. omfattar lagens tillämpningsområde alla personer som har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland enligt utlänningslagen (301/2004) eller vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken har beviljats ett uppehållskort i enlighet med utlänningslagen. Lagens tillämpningsområde omfattar alltså medborgare i EU och de nordiska länderna samt deras familjemedlemmar. Enligt 157 § 3 mom. i utlänningslagen ska en nordisk medborgare som kommer till Finland i annat än kortvarigt syfte registrera sin vistelse så som överenskommits om folkbokföring mellan de nordiska länderna. Med stöd av den gällande integrationslagen har även en registrerad nordisk medborgare i praktiken ansetts omfattas av lagens tillämpningsområde även om det ordagranna uttrycket lagtekniskt sett hänvisar till att uppehållsrätten ska vara registrerad i enlighet med utlänningslagen. För tydlighetens skull är det bra att foga till 1 mom. att lagen också tillämpas på en nordisk medborgare vars uppehållsrätt har registrerats i enlighet med det som har avtalats mellan de nordiska länderna om registrering av befolkningen. Bestämmelser om folkbokföring mellan de nordiska länderna finns i överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring (FördrS 96/2006). Till denna del är avsikten inte att ändra tillämpningsområdets personkrets jämfört med nuvarande tillämpningspraxis.
Arten av uppehållstillstånd har inte någon betydelse med tanke på lagens tillämpningsområde, för även de som flyttar till Finland tillfälligt, såsom studerande och de som fått tillfälligt uppehållstillstånd på grund av arbete, ska kunna få de tjänster som anges i lagen, om inte något annat föreskrivs särskilt i lagen eller om det inte är uppenbart onödigt. Lagen ska också kunna tillämpas i fall där uppehållstillståndets giltighetstid har gått ut, men den berörda personen har en anhängig ansökan om fortsatt tillstånd eller har överklagat ett avslag på ansökan om fortsatt tillstånd och ärendet ännu inte har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.
Lagen ska på så sätt inte tillämpas på personer som söker internationellt skydd eller som vistas i landet med visum eller visumfritt. Lagen ska inte heller tillämpas på personer som för första gången ansöker om uppehållstillstånd eller registrering av uppehållsrätt innan tillståndet eller registreringen beviljas.
Det är inte heller tänkt att lagen ska tillämpas på personer med finskt medborgarskap, om det inte är fråga om undantag som det föreskrivs särskilt om. Det kan i praktiken förekomma fall då en finsk medborgare är i behov av att få del av tjänster som motsvarar integrationsfrämjande tjänster. En finsk medborgare eller en multimedborgare, som också är finsk medborgare, kan till exempel har levt hela sitt liv utomlands och kan ingen finska eller svenska vid flytten till Finland, eller kan ha mycket svaga språkkunskaper. Det är dock förenligt med definitionen av integration och sålunda mera ändamålsenligt att stödåtgärder för finska medborgare som flyttar till Finland i första hand ordnas som en del av den allmänna basservicen. Integrationslagens syfte är att rikta sig till det inledande skedet av invandringen och integrationen. Erhållandet av finskt medborgarskap kan snarare betraktas som ett steg på vägen till integration för invandrare, även om medborgarskapet inte nödvändigtvis alltid innebär att integrationsprocessen skulle ha slutförts.
I denna lag definierade tjänster som främjar och stöder integration ska erbjudas de invandrare som uppfyller villkoren för erhållande av åtgärder och tjänster på det sätt som anges närmare i lagen. Alla åtgärder som avses i lagen gäller med andra ord inte alla invandrare, även om de har ett uppehållstillstånd, uppehållelserätt eller ett uppehållskort enligt 1 mom. Syftet med de integrationsfrämjande tjänsterna som anges i denna lag är att stödja integrationen av invandrare, särskilt i det inledande skedet av invandringen och integrationen.
Enligt 2 mom. finns avvikande från det tillämpningsområde som beskrivs ovan i lagen en paragraf som tillämpas på alla invandrare som vistas i Finland. Det är 10 § som gäller vägledning och rådgivning. Redan nu har vägledning och rådgivning i praktiken kunnat erbjudas utan att fråga närmare om situationen när det gäller invandrarens uppehållstillstånd eller om andra förutsättningar, eftersom vägledning och rådgivning har betraktats som en tjänst som är jämförbar med myndighetens allmänna rådgivningsplikt och som ska erbjudas med låg tröskel. Det föreslås även att situationen ska klarläggas genom att i den föreslagna lagen föreskriva ett eget moment, som entydigt konstaterar att paragrafen som gäller vägledning och rådgivning tillämpas och på så sätt erbjuds väglednings- och rådgivningstjänster i enlighet med den även till en annan invandrare. Då kan även de invandrare som nämns i motiveringen till 1 mom. ovan och som lagen annars inte är tillämplig på få vägledning och rådgivning på det sätt som föreskrivs i 10 §.
Det ska dock observeras att statens, kommunens och välfärdsområdets uppgifter till exempel i planeringen och samordnandet av främjandet av integration delvis gynnar alla invandrare till exempel oberoende orsaken till invandringen.
Dessutom ska i 2 mom. föreskrivas om ett annat undantag som gäller tillämpningsområdet. Den föreslagna 68 §, som gäller ersättningar som betalas för offer för människohandel tillämpas även på en finsk medborgare som är offer för människohandel i enlighet med 3 § 7 punkten i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011). Redan i motiveringen till den redan gällande integrationslagen har detta undantag gjorts och den har tillämpats i praktiken när det gäller de ersättningar som betalas för offer för människohandel. Det är dock tydligare att föreskriva om detta undantag separat i 2 §. Nedan i det föreslagna 5 mom. föreslås ännu ett tredje undantag som gäller tillämpningsområdet.
Enligt 3 mom. tillämpas bestämmelserna i lagens 4 kap. om anvisande till kommuner och bestämmelserna i 61—66 § om ersättning för kostnader på de personer som är förtecknade i momentet i fråga. Det är meningen att en särskild sårbarhet för dessa personer ska beaktas på motsvarande sätt som i den gällande lagen. Många som söker internationellt skydd har i ursprungslandet, under resan eller i Finland upplevt traumatiserande situationer, vilket bidrar till att deras servicebehov, bland annat behovet av mentalvårdstjänster och rehabilitering, kan vara mera omfattande än för andra invandrare. Integrationslagen syftar till att trygga tjänster för denna utsatta grupp genom att staten bär ansvar för kostnaderna.
Ersättningsparagraferna gäller de kalkylerade ersättningar som betalas till kommunen och till välfärdsområdet samt följande ersättningar som söks separat: ersättning för utkomststöd, beredskap att ta emot personer, specialkostnader och återflyttningsbidrag. Momentet i fråga motsvarar samma bestämmelse i den gällande integrationslagen, men den ändring i nuläget som föreslås är att välfärdsområdet utöver kommunerna i fortsättning kan få ersättning från staten. Detta föreslås också i regeringspropositionen 84/2022 rd.
Momentets 1 punkt gäller personer som tagits emot inom den flyktingkvot som avses 90 § i utlänningslagen eller som efter att ha sökt internationellt skydd har beviljats asyl med stöd av 87 § i utlänningslagen eller beviljats uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd med stöd av 88 § i utlänningslagen.
Momentets 2 punkt gäller personer som efter att ha ansökt om internationellt skydd beviljats uppehållstillstånd med stöd av 51 § (beviljande av uppehållstillstånd på grund av att utlänningen är förhindrad att lämna landet), 52 § (beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker) eller 89 § (beviljande av uppehållstillstånd vid tillämpning av uteslutningsklausuler) i utlänningslagen.
Momentets 3 punkt gäller personer som tagits till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser enligt 93 § (annan humanitär invandring) i utlänningslagen.
Momentets 4 punkt gäller personer som har beviljats kontinuerligt uppehållstillstånd enligt 52 a § 2 mom. (offer för människohandel befinner sig i en särskilt utsatt ställning) eller 54 § 5 mom. (en utlänning som med stöd av 51 § beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet, ett offer för människohandel som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet och som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd) i utlänningslagen.
Momentets 5 punkt gäller personer som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 110 § i utlänningslagen och som uppfyller villkoren i 4 § i lagen om hemkommun. I praktiken innebär det att personen kan ansöka om och få en hemkommun. Anvisande till kommuner föregås av anteckning om hemkommun. Däremot är en förutsättning för statens ersättningar enligt 59 § att personens hemkommun har registrerats i befolkningsdatasystemet. Propositionen motsvarar den ändring i integrationslagen som föreslås i regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagen om främjande av integration och av 14 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (RP 135/2022 rd).
Om personens vistelsegrund efter att personen fått fortsatt tillstånd ändrar och blir någon annan än de grunder som nämns i detta moment kan ersättningar för personen inte längre betalas till kommunen eller välfärdsområdet.
Enligt 4 mom. tillämpas bestämmelserna i 4 kap. och 61—66 § i lagförslaget om integrationslagen också på en familjemedlem eller någon annan anhörig till en person som avses i 3 mom., om familjebandet har funnits redan innan ankomsten till Finland. Momentet motsvarar samma bestämmelse i den gällande integrationslagen.
Enligt 5 mom. tillämpas bestämmelserna i lagens 61—62 och 65 § om ersättning av kostnader till kommunen eller välfärdsområdet på ett i Finland fött barn till den som avses i 3 eller 4 mom.
Enligt 6 mom. tillämpas bestämmelserna om ersättning av kostnader i 3 kap. och 69 § i lagförslaget om integrationslagen på en person under 25 år som har kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare och som har beviljats uppehållstillstånd efter att som minderårig ha ansökt om internationellt skydd eller som har tagits till Finland inom en flyktingkvot enligt 90 § i utlänningslagen eller har anvisats till Finland inom en flyktingkvot enligt 90 § i utlänningslagen då personen var minderårig och utan vårdnadshavare och som blivit myndig före sin ankomst till Finland eller som tagits till Finland som minderårig utan vårdnadshavare på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser enligt 93 § i utlänningslagen samt på en minderårig som har anlänt till Finland som familjemedlem eller annan anhörig till en sådan person som avses i 1–3 punkten. I paragrafen om tillämpningsområde i den gällande integrationslagen finns inget sådant moment, men i bestämmelser om minderåriga som kommit till Finland utan vårdnadshavare och i kapitlet om företrädare av minderåriga har motsvarande avgränsningar gjorts. För tydlighetens skull ska även denna specialgrupp som har ett eget kapitel och sin egen ersättningsparagraf tas med som ett eget moment i paragrafen om tillämpningsområdet. Dessutom tillämpas 3 kap. och bestämmelserna i 69 § om ersättning för kostnader i denna lag på en person som avses i 1–4 punkten ovan och som har fått finskt medborgarskap.
Minderåriga och barn avser personer under 18 år och unga personer mellan 18 och 24 år. Åldersgränserna motsvarar den gällande integrationslagen enligt vilken en minderårig som anlänt till Finland utan vårdnadshavare erbjuds stöd tills han eller hon fyller 25 år eller tills han eller hon har en vårdnadshavare i Finland. I denna lag används begreppet barn eller ungdom som anlänt utan vårdnadshavare då det är fråga om både barn och unga oberoende av om personens vårdnadshavare senare har anlänt till Finland. Till exempel stödet till unga som övergår till att leva självständigt gäller dessa barn och unga. Dessutom används begreppet barn utan vårdnadshavare då det är fråga om ett barn som kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare och som ännu är under 18 år och inte har en vårdnadshavare. Till exempel förordnande av företrädare gäller dessa barn.
I den föreslagna 2 punkten beaktas det att det ibland förekommer situationer där en minderårig utan vårdnadshavare har anvisats till Finland inom en flyktingkvot som avses i 90 § i utlänningslagen medan personen är minderårig och utan vårdnadshavare, men personen har hunnit fylla 18 år innan sin ankomst till Finland. Personen är dock jämförbar med en ung person som kommit till Finland som minderårig och som fyllt 18 år och som erbjuds tjänster enligt 3 kap. tills personen är 25 år.
I den föreslagna 3 punkten ska det också tas hänsyn till de minderåriga som kommit till landet utan vårdnadshavare och som tagits till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser enligt 93 §. Under de senaste åren har det med stöd av 93 § i utlänningslagen tagits personer till Finland från till exempel Afghanistan och bland dem finns det också minderåriga av vilka en del kan vara utan vårdnadshavare. För att säkerställa likabehandling är det behövligt att föreskriva att det även för denna grupp garanteras samma tjänster enligt integrationslagen för barn eller unga som kommit till Finland som minderåriga utan vårdnadshavare.
I den föreslagna 4 punkten beaktas personer som får tillfälligt skydd och som har en hemkommun. Innehållet i propositionen motsvarar det som föreslås i regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagen om främjande av integration och av 14 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (RP 135/2022 rd) det vill säga gör det möjligt även för barn och unga som får tillfälligt skydd och som kommit till Finland som minderåriga utan vårdnadshavare att få samma service som till exempel barn och unga som får internationellt skydd.
I den föreslagna 5 punkten beaktas situationer där ett barn som sökt internationellt skydd har kommit till Finland som minderårigt med en vårdnadshavare eller sina vårdnadshavare, men vårdnadshavaren av en eller annan orsak har avlägsnat sig från landet eller till exempel avlidit under asylsökningsprocessen och därför blir barnet kvar i Finland utan vårdnadshavare.
Med en minderårig familjemedlem som avses i den föreslagna 6 punkten hänvisas det i enlighet med 37 § i utlänningslagen till en maka eller make, en vårdnadshavare eller ett barn. En familjemedlem kan på så sätt vara en minderårig förälder till den person som kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare eller personens minderåriga barn. En annan anhörig kan vara till exempel ett minderårigt syskon till det barn eller den unga som befinner sig i landet utan vårdnadshavare i en situation där inga föräldrar är med i familjeåterföreningsprocessen.
Dessutom ska i den föreslagna 7 punkten föreskrivas om en avvikelse från tillämpningsområdet som avses i 2 § 1 mom. i integrationslagen. Enligt den föreslagna 4 punkten tillämpas bestämmelserna i 3 kap. och 69 § på en person som avses i 1–6 punkten ovan och som har fått finskt medborgarskap. Det är fråga om en ändring i nuvarande läge. Ändringen gäller en marginell grupp.
I nuläget har erhållande av finskt medborgarskap för ett barn eller en ung person som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare inneburit att personen inte längre har rätt till de tjänster som anges i integrationslagen och kommunen har inte heller rätt att få ersättning för kostnader som ordnandet av dem medför. Då har det inte alltid varit förenligt med barnets bästa att ansöka om finskt medborgarskap även om erhållande av medborgarskap annars är förenligt med barnets bästa. Nuvarande läge har också lett till återkrav av ersättningar i situationer där det sökts medborgarskap, men erbjudandet av tjänster har fortsatt. Ändringen bidrar också till att barn som kommit till Finland som yngre får en likvärdig ställning med dem som kommer till Finland först i tonårsåldern. Det finns vissa villkor, såsom boendetid i landet, som ska vara uppfyllda för att erhålla finskt medborgarskap. Bestämmelser om dessa villkor finns i medborgarlagen (359/2003). Det är bra att observera att erhållande av medborgarskap för ett barn eller en ung person som kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare innebär att personen i fortsättningen har rätt till stöd och boende enligt 3 kap. och att ersättningar för personen kan betalas till välfärdsområdet. Erhållande av medborgarskap innebär dock att det för personen inte utarbetas en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster eller integrationsplan enligt 2 kap och att personen inte heller utgående från dem hänvisas till tjänster i enlighet med integrationslagen.
3 §. Tillämpning av lagen på arbetssökande. Paragrafens syfte är att säkerställa ett arbetslivsorienterat främjande av integration genom att koppla integrationsfrämjande tjänster till arbetskraftsservice till den det gäller arbetssökande. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om att ansvaret för att ordna de tjänster och åtgärder som ålagts kommunen enligt 12—32 § i denna lag i fråga om arbetssökande ankommer på arbetskraftsmyndigheten enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, om inget annat följer av denna eller annan lagstiftning. Det är meningen att regeringspropositionen om lagen i fråga ska överlämnas till riksdagen för behandling samtidigt som denna proposition.
Paragrafens 1 mom. motsvarar i fråga om organiseringsansvaren nuläget på så sätt att arbets- och näringsbyrån ansvarar för att ordna den inledande kartläggningen och integrationsplanen för en invandrare som är registrerad som arbetssökande enligt den gällande integrationslagen. Enligt den gällande integrationslagen svarar närings-, trafik- och miljöcentralen för anskaffningen av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Organiseringsansvaret för tjänsterna ändrar dock i förhållande till nuläget, eftersom arbetskraftsmyndigheten, som är en myndighet vid kommunen eller samkommunen i och med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice i fortsättningen ska ansvara för ordnande av offentlig arbetskraftsservice. Genom överföringen av organiseringsansvaret för arbetskraftsservice till kommunerna förbättras kommunernas möjligheter att samordna integrationstjänster, arbetskraftsservice, tjänster inom det nationella utbildningssystemet och kommunens övriga bastjänster till helheter som svarar mot integrationskundernas och arbetsgivarnas behov. Bestämmelsen är också betydande, därför att man som det är i nuläget göra bedömningen att de personer som deltar i integrationstjänsterna är invandrare som är anmälda som arbetssökande. I propositionen har det uppskattats att det årligen kommer att göras en första integrationsplan för 8 000 arbetssökande och för 1 000 andra invandrare. Finansieringen av arbetskraftsservicen överförs till kommunerna i huvudsak via statsandelssystemet och även tjänster för arbetssökande integrationskunder och andra invandrare ska finansieras, som det föreslås bli föreskrivet i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Finansieringen av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning överförs till kommunerna i huvudsak via statsandelssystemet för basservice fördelat genom kriteriet som gäller personer med ett främmande språk, men i fråga om de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i lagförslaget om integrationslagen graderas finansieringen för integrationsutbildningen till en del av den kalkylerade ersättningen till kommunen. Den flerspråkig samhällsorienteringen enligt 25 § i lagförslaget om integrationslagen finansieras också via statsandelar och kalkylerad ersättning, som det föreslås bli föreskrivet i 60 och 61 §.
Av 1 mom. följer att kommunens eller samkommunens arbetskraftsmyndighet kan ordna de tjänster som kommunen föreskrivits ansvar för i enlighet med bestämmelserna i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice till vilka det i integrationslagen föreslås bli hänvisat till många delar. Enligt propositionen i fråga kan kommunen ordna arbetskraftsservice själv om arbetskraftens storlek i kommunen uppgår till minst 20 000 personer. Om arbetskraftens storlek i kommunen underskrider gränsen 20 000 personer, ska kommunen tillsammans med en eller flera andra kommuner bilda ett samarbetsområde för främjande av sysselsättning för ordnande av arbetskraftsservicen. Den sammanlagda arbetskraftens storlek i de kommuner som hör till det sysselsättningsområde som bildas på detta sätt ska vara minst 20 000 personer. I lagförslaget i fråga ska det dock också föreskrivas om situationer där avvikelser kan göras från kraven för samarbetsområdet (inklusive arbetskraftens storlek på 20 000 personer).
Här syftar lagförslaget till att undvika att det i varje paragraf upprepas särskilt huruvida det är fråga om en arbetskraftsmyndighet enligt lagförslaget om ordnandet av arbetskraftsservice eller en annan myndighet i kommunen. För tydlighetens skull föreskrivs det endast om kommunen och när det är fråga om service för en invandrare som är registrerade som arbetssökande avses med kommunen en arbetskraftsmyndighet och det beror på området huruvida det är fråga om en myndighet vid kommunen eller samkommunen. Omnämnandet ”om inget annat följer av denna eller annan lagstiftning” i paragrafen hänvisar till att det i annan lagstiftning föreskrivs om ordnande av integrationsfrämjande tjänster.
För andra invandrare än sådana som är arbetssökande och integrationskunder beslutar kommunen vilken myndighet i kommunen som ska ansvara för ordnandet av integrationsprogrammet. Tjänster för denna målgrupp finansieras som det föreslås bli föreskrivet i 8 kap. Tjänster i enlighet med integrationsprogrammet för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i lagförslaget om integrationslagen finansieras i huvudsak som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna. Finansieringen av tjänster för andra personer än sådana som avses i 2 § 3 och 4 mom. i lagförslaget om integrationslagen och som inte är arbetssökande genomförs som en del av statsandelen för basservice precis som det föreslås bli föreskrivet i 60 §.
Enligt 2 mom. ska när tjänster som avses i 14—24 § ordnas och tillhandahålls för en integrationskund som är registrerad som arbetssökande, dessutom iakttas vad som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, om inte något annat följer av det som föreskrivs i denna eller i någon annan lag. Bestämmelserna om serviceprocessen för arbetssökande i 4 kap. och om jobbsökningsskyldighet i 5 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice tillämpas således i regel också på integrationskunder som har registrerat sig som arbetssökande. Detta omfattar till exempel olika tidsgränser, som anges i den lagen. I 19 § i lagförslaget om integrationslagen föreskrivs dessutom att det i integrationsplanen för integrationskunder ska överenskommas om jobbsökningsskyldigheten i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice och i 24 § om integrationskundens skyldighet som hänför sig till genomförandet av integrationsplanen att meddela om genomförandet av planen. Syftet med bestämmelserna är att förtydliga dessa skyldigheter för integrationskunden på lagnivå. För att undvika överlappande åtgärder ska det i 14 och 15 § i lagförslaget om integrationslagen föreskrivas om ett undantag, enligt vilket det i stället för kompletterande arbetssökningssamtal enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice kan ordnas åtgärder som hör till bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster.
Även bestämmelserna om frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån i lagförslaget om integrationslagen skiljer sig delvis från bestämmelserna om frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Bestämmelser om stöd för frivilliga studier med stöd av integrationslagen finns i 28—32 § i lagförslaget.
4 §.Tillämpning av lagen på barn. I paragrafen ingår bestämmelser om hur lagen ska tillämpas på barn. Enligt 1 mom. ska när lagen tillämpas på personer under 18 år barnets bästa beaktas i första hand. Vid bedömningen av barnets bästa tillämpas vad som föreskrivs om det i 4 § 2 mom. i barnskyddslagen (417/2007). Barnets bästa ska genomgående beaktas när integrationsfrämjande åtgärder och tjänster planeras, ordnas och genomförs. Det ska också inkluderas i vägledning, information och rådgivning samt i introduktion i samhället och dess funktioner.
Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991; nedan barnkonventionen) ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Barn ska behandlas likvärdigt oavsett deras egen eller föräldrarnas bakgrund eller egenskaper (artikel 2 i barnkonventionen). Barn som är i stånd att bilda egna åsikter har rätt att fritt uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör dem själva, varvid deras åsikter ska tillämpas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad (artikel 12 i barnkonventionen).
Barn ska beredas möjlighet att höras i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör dem själva (artikel 12 i barnkonventionen). Barn som hör till en minoritetsgrupp får inte förvägras rätten att ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk (artikel 30 i barnkonventionen). Barn har utöver rätten till utbildning rätt till vila, lek och rekreation samt rätt att bekanta sig med det kulturella och konstnärliga livet (artikel 31 i barnkonventionen). Särskilt med tanke på hur dessa rättigheter omsätts i praktiken är det viktigt att i olika integrationssituationer säkerställa de minderåriga invandrarnas möjligheter att delta och uttrycka sin åsikt till exempel om sin egen eller familjens integrationsplan.
Enligt 6 § 3 mom. i grundlagen ska barn bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Också i 10 § 1 mom. I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) föreskrivs det om skyldigheten att utreda och beakta minderåriga klienters önskemål och åsikter på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter.
Enligt 4 § 2 mom. i barnskyddslagen ska vid bedömningen av barnets bästa uppmärksamhet fästas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garantera barnet 1) en harmonisk utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer, 2) möjlighet till förståelse och ömhet samt övervakning och omsorg i enlighet med ålder och utvecklingsnivå, 3) en utbildning som motsvarar barnets anslag och önskemål, 4) en trygg uppväxtmiljö samt fysisk och psykisk integritet, 5) utveckling till självständighet och mognad till ansvarsfullhet, 6) möjlighet att delta och påverka i frågor som gäller barnet självt, samt 7) hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund.
I 2 mom. föreskrivs att barnets önskemål och åsikter ska utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå vid genomförandet av tjänster enligt denna lag. I bestämmelsen uttrycks en tydlig skyldighet att utreda och beakta barnets bästa och att utreda barnets åsikt oavsett ålder. Barnets åsikter och synpunkter ska beaktas i förhållande till dess ålder och utvecklingsnivå. Barnets åsikt ska klarläggas och barnet höras på ett språk som det förstår. Ett barn ska till exempel höras när dess egen sektorsövergripande integrationsplan utarbetas. Barnet ska också höras till exempel vid anvisande till kommun eller i fall av beslut om placering i gruppfamiljehem, annan boendeenhet eller familjevård.
Om utredande av barns åsikt och hörande av barn föreskrivs till exempel i 20 § i barnskyddslagen. Det är bra att beakta samma principer när barns åsikt utreds enligt integrationslagen. Då barnskydd genomförs ska enligt paragrafen barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Barnets åsikt ska utredas finkänsligt och så att det inte onödigt skadar relationerna mellan barnet och föräldrarna eller andra personer som står barnet nära. Likaså ska hänsyn tas till barnets ålders- och utvecklingsadekvata förmåga att uttrycka sig. De metoder och hjälpmedel som används samt det stöd och den hjälp barnet behöver bestäms enligt det.
När det är fråga om ett litet barn kan man bland annat iaktta barnets beteende och relation till personer som står barnet nära. I synnerhet riktigt små barns önskemål och åsikter kan även utredas indirekt med hjälp av till exempel personer som står barnet nära, daghemspersonalen eller andra sakkunniga, genom att man hör dem eller får andra utredningar via dem. I fråga om barn som närmar sig skolåldern eller äldre utreds deras åsikter och önskemål i regel genom diskussion och man kan också använda hjälpmedel som utvecklats särskilt för arbete med barn. Då ett barns åsikt utreds ska det säkerställas att barnet uppriktigt och fritt kan säga sin mening i ärendet. Barnet måste vara medvetet om varför och i vilket ärende det hörs och till vilket ändamål de uppgifter som samlas in ska användas.
I 3 mom. föreskrivs det dessutom om situationer där barnets åsikt inte behöver utredas. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 20 § 3 mom. i barnskyddslagen. Syftet med bestämmelsen är att framhålla att huvudregeln är att barnets åsikt ska utredas och att det endast undantagsvis kan utelämnas. Barnets åsikt behöver inte utredas endast i det fall att utredningen skulle äventyra barnets hälsa eller utveckling eller det i övrigt är uppenbart onödigt. En utredning kan äventyra barnets hälsa eller utveckling till exempel när barnets mentala tillstånd är sådant att utredandet av dess åsikt skulle chocka eller annars belasta barnet oskäligt. Det psykiska skyddet av barnet ska i sådana fall gå före utredandet av dess åsikt.
5 §.Definitioner. I denna paragraf föreskrivs det om centrala begrepp med tanke på lagen. Till följd av förändrad syn i samhället har det utarbetats en integrationsordlista Integrationsordlista. Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2021:54. under ledning av arbets- och näringsministeriet och den ska också delvis beaktas i definitionerna i lagen.
Begreppet integration definieras enligt 1 punkten som invandrarens individuella process som sker i samspel med samhället, under vilken invandrarens likabehandling och jämlikhet i samhället samt delaktighet i arbets- och näringslivet, utbildning, organisationsverksamhet eller annan samhällelig verksamhet fördjupas och bli mångsidigare. Genom begreppet betonas den individuella processen hos invandraren och vidare erkänns dess samspel med samhället. I fråga om likabehandling och jämlikhet är det bra att beakta att det föreskrivs om jämlikhet i 6 § i Finlands grundlag. I diskrimineringslagen (1325/2014) föreskrivs det om myndigheternas skyldighet att främja likabehandling och utarbeta en plan för likabehandling. I den gällande integrationslagen har begreppet integration använts genom att avse invandrarens och samhällets interaktiva utveckling med målet att ge invandraren de kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet samtidigt som invandrarens möjligheter att upprätthålla sitt eget språk och sin egen kultur stöds.
Enligt 2 punkten definieras begreppet främjande av integration som stödjande av integration genom att tillhandahålla invandrare tjänster som avses i lagförslaget om integrationslagen, stödja invandrares möjligheter att upprätthålla sitt eget språk och sin egen kultur och genom att främja samhällets mottaglighet. I den gällande integrationslagen avser integration de åtgärder och tjänster med vilka en myndighet eller en annan aktör stödjer interaktion. Användning av den finska termen ”kotouttaminen” rekommenderas inte eftersom den kan tolkas som att invandraren inte har någon aktiv egen roll i integrationen. Främjande av integration fokuserar på det inledande skedet av invandringen, ofta dock de första åren personen bor i Finland. Tjänster som främjar och stödjer integration ska i regel ordnas av regionala eller lokala myndigheter som till exempel kommunernas arbetskraftsmyndigheter och utbildningsmyndigheter, välfärdsområdenas social- och hälsovårdsmyndigheter eller Folkpensionsanstalten och andra aktörer såsom läroanstalter inom fritt bildningsarbete och olika organisationer. Enligt 17 § 3 mom. i Finlands grundlag är grupper som bor i Finland garanterade rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.
Begreppsparet integration och samhällets mottaglighet beskriver integrationens ömsesidighet. Den egentliga integrationen sker i samspel med det finländska samhället, mest i vardagliga situationer och i närsamhället, såsom daghem, skolor, fritidsverksamhet och arbetsplatser. Integration och samhällets mottaglighet är alltså en ömsesidig anpassningsprocess där samhället förändras allteftersom befolkningen blir mer heterogen. Integration av invandraren är en långvarig process, men det är inte enbart fråga om invandrarens individuella integrationsprocess. Det är bland annat fråga om att förvärva kunnande och färdigheter som är till nytta även för andra än bara för den som förvärvat dem. Till exempel organisationer kan oberoende sitt verksamhetsfält främja integration genom att utveckla sinaverksamhetssätt så att de tar hänsyn till invandrarbefolkningens behov.
Enligt 3 punkten avses med främjande av etablering åtgärder genom vilka särskilt integrationen av en invandrare eller personens make eller familjemedlem som flyttar till kommunen på grund av arbete eller studier stöds utanför kommunens integrationsprogram. Främjande av etablering ska vara en del av främjandet av integration och som för tydlighetens skull lyfts upp på lagnivå. Etablering syftar här på de åtgärder som riktar sig till andra än målgruppen för anvisande till kommuner enligt 4 kap. På så sätt är målgruppen för åtgärder som stödjer etablering i synnerhet personer som flyttar till kommunen på grund av arbete och studier samt deras familjemedlemmar. Genom åtgärder som stödjer etablering underlättas etablering i Finland och kommunen för en invandrare som flyttat till Finland på grund av arbete eller studier, till exempel behövlig ärendehantering under invandringens inledande skede och genom att ge annan information om det finländska samhället och servicesystemet. I en del städer har servicen samlats till en enda kontaktpunkt inom International House- eller Talent Hub-verksamheten.
Genom att inkludera definitionen av främjande av etablering i lagen är syftet inte att skapa nya tjänster utan stärka beaktandet av tjänster som stödjer etablering för personer som flyttar på grund av arbete och studier som en del av den regionala planeringen, samordnandet och uppföljningen av integrationsfrämjandet. Främjande av etablering kan också utgöras av integrationsfrämjande tjänster, och tjänster inom det allmänna servicesystemet kan användas inom främjandet av etablering på det sätt som anses vara ändamålsenligt i området. Närings-, trafik- och miljöcentralens uppgift att främja etablering beskrivs närmare i motiveringen till 55 §.
Väglednings- och rådgivningstjänsterna enligt 10 § i lagförslaget är öppna för alla invandrare oavsett orsaken till invandringen och även till nytta för till exempel personer som flyttar på grund av arbetet och studier. I kommunerna har väglednings- och rådgivningstjänsterna samarbetat också med etableringsfrämjande tjänster, som till exempel med den Talent Hub verksamhet som beskrivs nedan. Ett sätt att ordna till exempel språkundervisning på arbetsplatsen är en detaljerad skräddarsydd arbetsplatsfinska eller arbetsplatssvenska språkutbildning. För personer som flyttar till landet på grund av arbete eller familjeband kan arbetsgivare, kommunen, läroanstalter eller andra tjänsteproducenter stödja och bidra till smidigare etablering. Kommuner med minst 15 000 invånare med främmande språk som modersmål har kunnat söka statligt stöd för att främja Talent Hub verksamhet från början av 2020. Talent Hub avser regionala samarbetsmodeller som erbjuder kundorienterade servicestigar som överskrider organisationsgränserna inklusive stöd för etablering och integration.
Enligt 4 punkten avses med invandrare en person som flyttat till Finland och som vistas i landet med ett tillstånd som beviljats för annat än turism eller därmed jämförbar kortvarig vistelse. Det handlar om invandrare som har beviljats uppehållstillstånd eller uppehållskort i Finland enligt utlänningslagen eller vilkas uppehållsrätt i Finland har registrerats. Utanför begreppet invandrare står då i denna lag utlänningar som har beviljats visum till Finland eller vistas i Finland visumsfritt samt de som söker internationellt skydd eller som ansöker om första uppehållstillstånd innan uppehållstillstånd har beviljats. Definitionen motsvarar definitionen i den gällande lagen.
Enligt 5 punkten avses med integrationskund invandrare med en giltig integrationsplan eller en sektorsövergripande integrationsplan. Definitionen är ny jämfört med den gällande integrationslagen. I 13 punkten definieras integrationsplan och i 14 punkten sektorsövergripande integrationsplan. Bestämmelser om dem finns i 16—24 §. Begreppet syftar till att klarlägga vilka tjänster är avsedda för integrationskunder och inte för alla invandrare. En definition behövs för att man genom att hänvisa till den ska kunna ange vilka som omfattas av paragraferna nedan.
Enligt 6 punkten avses med arbetssökande en person enligt 3 § 3 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Enligt 7 punkten avses med arbetslös arbetssökande en person som uppfyller definitionerna av en arbetslös och arbetssökande enligt 3 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Enligt 8 punkten avses med offer för människohandel en person som avses i 3 och 7 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel.
I lagförslaget om integrationslagen föreslås bestämmelser om två slags integrationsfrämjande tjänster. Terminologiskt indelas tjänsterna i sådana som ingår i integrationsprogrammet och andra integrationsfrämjande tjänster. Dessa begrepp definieras nedan i 9–11 punkten.
Enligt 9 punkten avses med integrationsprogram en tjänstehelhet som kommunen ordnar för invandrare i inledningsskedet av integrationen. Det är fråga om ett nytt begrepp som det föreskrivs närmare om i lagens 13 §. Kommunen ansvarar för integrationsprogrammet och för att ordna tjänster inom det. Närmare bestämmelser om kommunens organiseringsansvar finns i lagens 3 §, enligt vilken arbetskraftsmyndigheten enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice ska ansvara för ordnandet av kommunens integrationsprogram för arbetssökande personer, om inget annat följer av annan lagstiftning. För andra invandrare än sådana som är arbetssökande beslutar kommunen vilken myndighet i kommunen som ska ansvara för ordnandet av integrationsprogrammet. Enligt 8 § kan kommunen ordna integrationsprogrammet även som samarbete mellan kommunerna. Inledningsskedet av integrationen avser i denna lag den tid det tar från att en person fått uppehållstillstånd tills dess integrationsplanens varaktighet upphör. Enligt 1 punkten är integrationen i sig invandrarens individuella process och därför kan även dess varaktighet variera.
Enligt 10 punkten avses med tjänster som ingår i integrationsprogrammet tjänster i inledningsskedet av integrationen och som har till syfte att främja invandrarens integration, sysselsättning eller företagsamhet, kompetens och arbetslivsfärdigheter, hälsa och välfärd och vardagskompetens samt förverkligandet av likabehandling, delaktighet och jämställdhet för invandrare och deras deltagande i organisationsverksamhet och annan samhällelig verksamhet. I integrationsprogrammet ingår de tjänster som närmare beskrivs i 13 §. Målen motsvarar lagens syften som anges i 1 § i integrationslagen. Dessutom ingår vardagskompetens som är en del av integrationen och delaktighet i organisationsverksamhet och annan samhällelig verksamhet som är en del av delaktigheten men vilket man syftar till att betona ännu här. Eftersom stöd för sysselsättningen är en viktig del av integrationsfrämjandet är även samarbetet med arbetsgivarna viktigt i ordnandet av tjänster.
Enligt 11 punkten avses med andra tjänster som främjar integration integrationsfrämjande tjänster som inte ingår i integrationsprogrammet och som ska ordnas som en del av arbetskraftsservicen, annan kommunal basservice, det nationella utbildningssystemet, välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster, Folkpensionsanstaltens service samt organisationers, föreningars eller sammanslutningars verksamhet. Dessa andra tjänster som främjar integration erbjuds alltså åtminstone av välfärdsområdet, Folkpensionsanstalten, läroanstalter samt olika organisationer, föreningar och sammanslutningar. Bestämmelser om dessa andra integrationsfrämjande tjänster finns i speciallagstiftningen om dem.
Det nationella utbildningssystemet avser i detta sammanhang bland annat den småbarnspedagogik, grundläggande utbildning, gymnasieutbildning, yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning som kommunen har ansvar att ordna.
Kommunal basservice omfattar kultur-, motions-, fritids- och ungdomstjänster. Med Folkpensionsanstaltens tjänster avses i synnerhet rehabilitering samt vägledning och rådgivning som hänför sig till förmånerna.
I 12 punkten definieras samhällsorientering, med vilket avses studier som ingår i integrationsprogrammet, som förstärker förståelsen för det finländska samhället, de egna rättigheterna och skyldigheterna samt vardagskompetensen hos integrationskunden och som ordnas på integrationskundens eget språk eller ett språk som denne har goda kunskaper i. Begreppet och tjänsten är ny jämfört med den gällande integrationslagen. Samhällsorientering ska om möjligt genomföras på integrationskundens eget modersmål eller på ett annat språk som personen förstår bra. Vid behov kan man till exempel i fråga om ett sällsynt språk, om det inte går att ordna en undervisningsgrupp, utnyttja tolkning eller ljud- eller annat material som självstudier på det sätt som närmare föreskrivs om genomförande av samhällsorientering i statsrådets förordning. Syftet med samhällsorienteringen är att öka medvetenheten om det finländska samhället och att verka som en del av det. Närmare bestämmelser om samhällsorientering finns i 25 §.
Enligt 13 punkten avses med integrationsplan en plan som utarbetas för främjande av den individuella integrationen, där kommunen kommer överens med invandraren om individuella integrations- och sysselsättningsmål samt om deltagande i integrationsfrämjande tjänster eller i annan integrationsfrämjande verksamhet. Dessutom ska i integrationsplanen för en integrationskund som är arbetssökande inkluderas en jobbsökningsskyldighet enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice om inget annat följer av den lagen. Närmare bestämmelser om integrationsplanen finns i 16 § och om målen för den, dess innehåll och utarbetande i 18—20 § och om översyn av den i 22 §. Integrationsplanen ska inte förväxlas med andra kundplaner, såsom de klientplaner inom socialvården som välfärdsområdet utarbetar eller sysselsättningsplanerna som arbetskraftsmyndigheten utarbetar. Integrationsplanen är en plan som ersätter sysselsättningsplanen på det sätt som föreskrivs i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. En person kan samtidigt ha till exempel en integrationsplan och en klientplan inom socialvården om personen behöver båda.
Enligt 14 punkten avses med den sektorsövergripande integrationsplan en plan som utarbetas för främjande av den individuella integrationen, där kommunen kommer överens med välfärdsområdet och invandraren om individuella integrations- och sysselsättningsmål samt om deltagande i integrationsfrämjande tjänster och i annan integrationsfrämjande verksamhet. Dessutom ska i den sektorsövergripande integrationsplanen för en integrationskund som är arbetssökande inkluderas en jobbsökningsskyldighet enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice om inget annat följer av den lagen. Närmare bestämmelser om den sektorsövergripande integrationsplanen finns i 17 §. Närmare bestämmelser om målen för den, dess innehåll och utarbetande av den finns i 18—20 § och om översyn av den i 22 §. En person kan endast ha antingen en integrationsplan enligt 13 punkten eller en sektorsövergripande integrationsplan enligt 14 punkten. I de mera exakta bestämmelserna beskrivs när det ska utarbetas en integrationsplan och när en sektorsövergripande integrationsplan.
Enligt 15 punkten avses med tjänsteproducent en aktör som i regel med stöd av ett upphandlingsavtal eller kommunens beslut producerar sådana tjänster åt kommunen som avses i 10 § eller i 13 § 1 mom. 3 eller 4 punkten. Det kan också vara fråga om en läroanstalt som producerar utbildningstjänster utan att det är fråga om upphandling eller ett annat beslut av kommunen.
Den allmänna vägledning och rådgivning som kommunen ordnar samt den flerspråkiga samhällsorienteringen, integrationsutbildningen eller annan utbildning och service som ingår i kommunens integrationsprogram samt genomförandet av sluttestning av språkkunskaper kan läggas ut till en tjänsteproducent. Kommunen har alltid organiseringsansvar, men när det gäller dessa uppgifter kan kommunen lägga ut genomförandet av dem.
En tjänsteproducent kan innebära en organisation, förening, sammanslutning, stiftelse, enskild näringsidkare eller utbildningsanordnare eller läroanstalt. Det är bra att observera att speciellt organisationer, föreningar och sammanslutningar kan främja integration också i sin roll inom tredjesektorn utan att det ingår i kommunens integrationsprogram eller i den roll som tjänsteproducent som avses här.
Enligt 16 punkten avses med kommunplats en sådan anmälan enligt ett i 42 § avsett avtal mellan närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen som kommunen gör om sin beredskap att ordna bostad, mottagande och service samt ta emot en invandrare som avses i 2 § 3 och 4 mom. inom ett förfarande för anvisande till kommunen enligt 4 kap. Syftet med definitionen är att klarlägga förutsättningarna för förfarandet som gäller anvisande till kommunen.
Enligt 17 punkten avses med anvisande till kommunen förfarande där närings-, trafik- och miljöcentralen på det sätt som anges i 43 § anvisar en person enligt 2 § 3 eller 4 mom. till en kommunplats som kommunen har beviljat eller personen flyttar från flyktingförläggningen till kommunen genom utnyttjande av flyktingförläggningens stödåtgärder eller självständigt. Det finska begegreppet kuntaan ohjaaminen ersätter begreppet kuntaan osoittaminen i den gällande integrationslagen, medan det svenska begreppet anvisande till kommunen inte ändras. Med stöd av den gällande integrationslagen är anvisande till kommunen ett förfarande genom vilket en person som kommer till Finland som kvotflykting anvisas till en kommun eller en person som fått uppehållstillstånd utgående från en ansökan om internationellt skydd överförs från en flyktingförläggning till en kommun. Närmare bestämt avser anvisande till kommunen enligt den gällande integrationslagen det förfarande då närings-, trafik- och miljöcentralen anvisar en person till en kommun med vilken ett avtal om kommunplatser har ingåtts. Målgruppen för anvisande till kommunen är enligt den gällande lagen personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. och som motsvarar de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i detta lagförslag. I praktiken flyttar dock många asylsökande som fått uppehållstillstånd till kommunen hänvisade av flyktingförläggningen eller självständigt, inte genom ett avtal mellan närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen eller anvisande till kommunen. Avsikten är att ändra integrationslagens begreppsapparat så att den bättre beskriver praxis. Genom denna proposition föreslås att anvisande till en kommunplats som motsvarar anvisande till kommunen uttryckligen ska rikta sig till de personer enligt 2 § 3 eller 4 mom. som är kvotflyktingar eller särskilt utsatta och vid behov även till andra. Närmare bestämmelser om anvisande till kommunen och till en kommunplats finns i 4 kap.
Enligt 18 punkten avses med sektorsövergripande samarbete mellan myndigheter, organisationer, föreningar, sammanslutningar, stiftelser, utbildningsproducenter, läroanstalter, tjänsteproducenter som representerar olika förvaltningsgrenar och andra aktörer. Med myndigheter avses speciellt kommunen, välfärdsområdet, närings-, trafik- och miljöcentralen och Folkpensionsanstalten. Det är bra att observera att läroanstalter och organisationer också kan ha rollen som tjänsteproducent på det sätt som avses i 15 punkten ovan. Med organisationer avses bland annat frivillig- och arbetsmarknadsorganisationer. Sammanslutningar omfattar också olika religiösa sammanslutningar.
Enligt 19 punkten avses med goda befolkningsrelationer relationer mellan befolkningsgrupper som baserar sig på positiva attityder, en fungerande växelverkan, en känsla av säkerhet och deltagande i samhället. Attityder och interaktiva relationer påverkar känslan av säkerhet samt förmågan och viljan att delta i samhället. Genom att främja goda relationerna mellan befolkningsgrupperna på ett övergripande sätt via dessa fyra dimensioner, attityder, växelverkan, delaktighet och säkerhet, kan man bättre påverka deras inbördes relationer och inrikta åtgärder effektivare. Exempelvis icke-diskriminering och likabehandling spelar en nyckelroll för att utveckla känslan av delaktighet.
6 §.Tolkning och översättning. Paragrafen gäller myndigheternas skyldighet att ordna tolkning eller översättning i olika ärenden. Det rör sig om en informativ bestämmelse vars tillämpning till sitt syfte motsvarar den oändamålsenligt detaljerade regleringen enligt den gällande integrationslagen. I regel ska det hänvisas till de allmänna förvaltningslagarna. Enligt det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om myndighetens skyldighet att ombesörja tolkning eller översättning av ett ärende i 26 § i förvaltningslagen. Myndigheten avser i detta samband i synnerhet kommunen och välfärdsområdet, men också andra myndigheter såsom Folkpensionsanstalten.
Bestämmelser om språket för social- och hälsovårdstjänsterna och möjligheterna till tolkning finns i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021). I paragrafen ska det föreskrivas om när en invandrare har rätt att använda tolk i samband med de åtgärder och tjänster som avses i denna lag. Om invandraren inte kan finska eller svenska, behöver personen i många ärenden en yrkeskunnig tolk till sin hjälp. Som exempel på sådana ärenden kan nämnas hälso- och sjukvårdstjänster, socialservice och barnskydd. Särskilt bör man se till att inte barnen behöver fungera som tolk för sina föräldrar. Även andra ska kunna sköta tolkningen än sådana som har tolkexamen eller annars uppfyller behörighetskraven. Myndigheten ska dock om möjligt säkerställa att tolkningen är högklassig och i första hand ska en sådan yrkestolk anlitas som alla parter anser vara objektiv och kompetent.
För att utreda ett ärende eller för att trygga den berörda personens rättigheter får myndigheten enligt förslaget i mån av möjlighet även ordna tolkning eller översättning i andra ärenden, särskilt om det gäller en person som är i behov av särskilda åtgärder. Vid handledning, rådgivning och andra myndighetskontakter bör man överväga när det är motiverat att använda tolk med tanke på att bägge ska förstå saken samt kundens eller myndighetens rättsskydd. I ärenden som gäller barn, unga och familjer fattas ofta beslut med långtgående följder, och då är det särskilt skäl att överväga tolkning. Enligt detaljmotiveringen till förvaltningslagen accentueras i ärenden som blir anhängiga på en parts initiativ betydelsen av tillgången till avgiftsfri tolkning och översättning i synnerhet när det är fråga om ett ärende som gäller en persons grundläggande försörjning.
Enligt 26 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet, om en part som använder romani eller teckenspråk eller något annat språk inte behärskar det språk, finska eller svenska, som skall användas vid myndigheten, eller en part på grund av handikapp eller sjukdom inte kan göra sig förstådd. I 1 mom. i den gällande integrationslagen finns motsvarande bestämmelser.
Skyldigheten till tolkning eller översättning enligt 26 § i förvaltningslagen gäller också invandrarspråk. I förvaltningslagen är det inte fråga om auktoriserad tolkning. Termerna tolkning och översättning hänför sig i förvaltningslagen till smidig ärendehandläggning. Myndigheten kan själv sköta tolkningen eller ty sig till utomstående. Tolkningen eller översättningen behöver inte ske på den berörda personens modersmål. Det kan ske på ett språk som den berörda personen kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art. Särskilt när det gäller sällsynta eller sällan förekommande språk finns det inte utan svårighet tolkar att tillgå överallt i Finland. Tolkning förutsätter inte att tolken befinner sig i samma rum som den berörda personen, utan vid behov kan man också använda distanstolkning via telefon eller video. Distanstolkning sparar resekostnader och restid. Även anonym telefontolkning kan vara ett bra alternativ när känsliga ärenden behandlas. När distanstolkning används måste man emellertid se till att tolkningen är tillräckligt högklassig och sörja för att den tekniska lösningen är fullgod och för datasäkerheten.
I enlighet med 26 § 2 mom. i förvaltningslagen kan ett ärende tolkas eller översättning göras till ett språk som invandraren kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art. Avsikten är att främja en smidig ärendehandläggning, dock så att invandrarens rättsskydd sköts korrekt och att ärendena behandlas på behörigt sätt i enlighet med 21 § i grundlagen. Motsvarande bestämmelser finns i 5 § 2 mom. i den gällande integrationslagen.
7 §.Rätten till arbetslöshetsförmån och utkomststöd. Enligt den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om invandrares rätt att få arbetslöshetsförmån i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och om invandrares rätt att få utkomststöd i lagen om utkomststöd (1412/1997).
Den föreslagna bestämmelsen är informativ och med stöd av den har en invandrare inte rätt till utkomststöd eller arbetslöshetsförmån, det vill säga inkomstrelaterad dagpenning som arbetslöshetskassan betalar eller grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd som Folkpensionsanstalten betalar. Förutsättningarna för att erhålla dessa förmåner avgörs med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om utkomststöd.
8 §.Kommunernas samarbete. De uppgifter som föreskrivs kommunen i denna lag kan genomföras i samarbete mellan kommuner enligt 49 § i kommunallagen. Bestämmelsen i kommunallagen behöver inte upprepas i denna lag, eftersom den är direkt tillämplig.
I denna lag föreslås det dock att de uppgifter som föreskrivs kommunen i denna lag även kan genomföras av den arbetskraftsmyndighet som avses i 3 § 1 punkten i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Paragrafens syfte är att möjliggöra olika samarbetsmodeller för kommunerna, eftersom situationen i olika kommuner varierar betydligt både med avseende på befolkningsmängd och antalet invandrar- och integrationskunder samt servicebehovet. Speciellt för en liten kommun kan det vara utmanande att ordna till exempel samhällsorientering eller integrationsutbildning om det bor endast enstaka integrationskunder i kommunen och då kan det vara mera lönsamt att upphandla eller ordna utbildningen i samarbete med andra kommuner antingen regionalt, gemensam för flera regioner eller nationellt. I 49 § i kommunallagen anges bland annat samkommuner som en samarbetsform. I lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice ska det föreskrivas om den arbetskraftsmyndighet som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice, vilket innebär en myndighet vid kommunen eller samkommunen Genom interkommunala samarbetsmodeller kan man bland annat främja också det att det finns tillgång till tjänster utan långa väntetider och att de kan skräddarsys för olika målgrupper. Kommunerna kan till exempel samarbeta och på det sättet går det bättre att ordna svenskspråkiga tjänster som sträcker sig över regiongränserna eller som är nationella än i nuläget.
Eftersom det i 3 § 1 mom. i lagförslaget föreskrivs om ordnande och genomförande av tjänster för arbetssökande gäller denna paragraf tillhandahållandet av tjänster för andra invandrare och integrationskunder än sådana som är registrerade som arbetssökande. Det är bra att observera att kommunen själv bestämmer om sin egen förvaltningsstruktur med hänsyn till hur integrationstjänsterna i synnerhet för andra personer än sådana som är arbetssökande ska organiseras i kommunen. Då kommunen har fastställt under vilken myndighet vid kommunen de integrationsfrämjande tjänsterna ska vara, ska den i sin kommunikation meddela det på sätt som bidrar till att integrationskunderna söker sig och styrs till tjänsterna och till identifierbara tjänster även för samarbetsparter.
Här syftar lagförslaget till att undvika att det i varje paragraf upprepas särskilt huruvida det är fråga om en arbetskraftsmyndighet enligt lagförslaget om ordnandet av arbetskraftsservice eller om det också kan vara fråga om en annan myndighet i kommunen. För tydlighetens skull föreskrivs det endast om kommunen och när det är fråga om service för en invandrare som är registrerade som arbetssökande på det sätt som avses i 3 § i lagförslaget avses med kommunen en myndighet som tillhandahåller arbetskraftsservice och det beror på området huruvida det är fråga om en myndighet vid kommunen eller samkommunen.
9 §. Kontakt för bedömning av behovet av integrationsfrämjande tjänster. Det föreslås att om en myndighet i sin tjänsteutövning har fått kännedom om en person som bedöms vara i behov av integrationsfrämjande tjänster i den mening som avses i denna lag och vars första uppehållstillstånd eller uppehållskort har utfärdats eller vars uppehållsrätt har registrerats i högst tre år, ska myndigheten hänvisa personen till integrationsfrämjande tjänster eller, om personen ger sitt samtycke, ta kontakt med den myndighet i kommunen som ansvarar för integrationsfrämjande tjänster, för att bedöma behovet av tjänsterna. En myndighet kan avse till exempel ett välfärdsområde, en annan myndighet vid kommunen, Folkpensionsanstalten eller polisen eller en tjänsteman som arbetar hos dem. Även i den sektorspecifika lagstiftningen, som 40 § i socialvårdslagen finns det egna paragrafer för vägledning.
I kontakten ska inkluderas invandrarens identifierings- och kontaktuppgifter. Dessa uppgifter är nödvändiga för kommunen så att den kan nå invandraren för en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 14 §. Identifieringsuppgifter avser till exempel namn och personbeteckning och kontaktuppgifter avser adress, telefonnummer och e-postadress.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen fastställa den aktör som tar emot anmälan, utan dröjsmål ta anmälan som är riktad till denne till behandling samt enligt behov vidta de åtgärder som avses i 2 kap.
Syftet med propositionen är att med kommunens integrationstjänster nå i synnerhet de invandrare som behöver integrationstjänster. Nedan i 2 kap. i lagförslaget föreskrivs om de bedömningar av av kompetens och behovet av integrationstjänster till vilka invandrare på vilka denna lag tillämpas ska hänvisas. Som grund för bedömningen kan för personen utarbetas en integrationsplan eller en sektorsövergripande integrationsplan. I 9 kap. i lagförslaget föreskrivs det om behandling av personuppgifter och kommunens rätt att få uppgifter, genom vilken kommunen ska få uppgifter om dessa personer. Utöver dessa målgrupper kan även för andra invandrare i inledningsskedet av invandringen göras en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt en integrationsplan, om han eller hon behöver det.
Den kontakt som föreslås i paragrafen gäller i synnerhet situationer där myndigheten bedömer att invandrarens möjlighet att främja sin egen eller familjens välfärd äventyras på grund av brister förknippade med integrationen och att personens situation kan förbättras med integrationsfrämjande tjänster enligt denna lag. Undantaget från sekretessbestämmelserna är behövligt, eftersom myndigheten kan ha fått information om personen i sin egen verksamhet och utan en sådan bestämmelse kan den inte lämpa ut uppgifter om personen till kommunen. Propositionens syfte är att nå ut till särskilt utsatta personer, invandrare som blivit utanför integrationstjänsterna och även bland annat att förebygga utnyttjande av utländsk arbetskraft. Om myndigheten får kännedom om en sådan situation, kan den göra en anmälan till kommunen som når ut till personen med de integrationsfrämjande tjänsterna.
Utöver de integrationsfrämjande tjänsterna som kommunen ansvarar för är det viktigt att det vid behov görs en sektorsövergripande bedömning av kundens stödbehov. Kontakten kan inte ersätta kontakten med socialvården för bedömning av stödbehovet enligt 35 § i socialvårdslagen. Enligt 35 § i socialvårdslagen ska till exempel en anställd hos undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barndagvården, arbets- och näringsmyndigheten eller Folkpensionsanstalten som sitt arbete har fått kännedom om en person vars behov av socialvård är uppenbart, styra personen till att söka socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för socialvården inom välfärdsområdet, så att stödbehovet kan bedömas. När det gäller minderåriga barn ska man utöver skyldigheten enligt 35 § i socialvårdslagen också ta hänsyn till anmälningsskyldigheten enligt 25 § i barnskyddslagen, om barnets behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds. Vid behandlingen kontakten ska det säkerställas att det vid behov görs en sektorsövergripande utredning av kunden stödbehov och att erhållande av stöd från till exempel socialvården inte onödigt fördröjs.
2 kap Integrationsfrämjande tjänster
I kapitlet ska det föreskrivas på motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen om integrationsfrämjande tjänster, myndighetsansvar som hänför sig till dem och om invandrares skyldigheter. Vid sidan av ett tillräckligt och behovsorienterat utbud av integrationsfrämjande tjänster är invandrarens egen aktivitet viktig och en central utgångspunkt för tjänsterna är att stärka invandrarens egen roll som aktör i det finländska samhället och på arbetsmarknaden.
I kapitlet föreskrivs det om vägledning och rådgivning med låg tröskel och om vad som avses med integrationsfrämjande tjänster. Dessutom anges i kapitlet bestämmelser om det nya integrationsprogrammet för kommunen och om de tjänster som ingår i det. Genom kommunens roll som anordnare av integrationsprogrammet syftar man till att stärka arbetslivsorienteringen för integrationsfrämjandet i en situation där organiseringsansvaret för den offentliga arbetskraftsservicen i och med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice överförs till arbetskraftsmyndigheten, som är en myndighet vid kommunen eller samkommunen. Propositionens syfte är att stärka kommunens möjligheter att samordna integrationstjänster, arbetskraftsservice, tjänster inom det nationella utbildningssystemet och kommunens övriga basservice för att främja integration och sysselsättning både av invandrare som är registrerade som arbetssökande och av invandrare som står utanför arbetskraften. Tjänster för utveckling av sysselsättning och kompetens kan som det är i nuläget bedömas vara viktiga i inledningsskedet av integrationsfrämjandet för största delen av de invandrare som deltar i integrationstjänsterna. Dessutom säkerställs genom de åtgärder, den rådgivning och vägledning som ingår i integrationsprogrammet även en behovsorienterad vägledning till social- och hälsovårdstjänster.
Den inledande kartläggningen i den gällande integrationslagen ska ersättas med en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt sektorsövergripande genomförande av den. Det ska också föreskrivas om sektorsövergripande genomförande av integrationsplanen. Motsvarande bestämmelser som i den gällande integrationslagen ska också anges om integrationsplanen för familjer, medan en särskild integrationsplan för minderåriga slopas eftersom det ska göras en sektorsövergripande integrationsplan för dess nuvarande målgrupp. I kapitlet föreskrivs det också om integrationsutbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och om den nya flerspråkiga samhällsorienteringen som ska inkluderas i lagen. Genom de tjänster som det föreslås bli föreskrivet om svarar man mot behoven hos en mycket heterogen grupp av invandrare och därför betonas sektorsövergripande samarbete och samordnande av olika tjänster i bestämmelserna. Genom tjänsterna främjas sysselsättning och delaktighet, och arbetslivsorienterade tjänster och samarbete med organisationer är viktigt i planeringen och genomförandet av tjänsterna.
Det är bra att ta i beaktande att kommunen har organiseringsansvar för de tjänster som anges i detta kapitel, men kommunen får också avtala med en tjänsteproducent om genomförandet av tjänsterna när det gäller vägledning och rådgivning enligt 10 §, samhällsorientering enligt 25 § och integrationsutbildning enligt 26 §.
10 §.Vägledning och rådgivning. I paragrafen ska det föreskrivas om allmän vägledning och rådgivning särskilt i början av integrationen. Innehållsmässigt motsvarar bestämmelsen i huvudsak gällande lagstiftning, men genom den preciseras kommunens ansvar att säkerställa tillgången på vägledning och rådgivning med låg tröskel enligt det behov som identifierats i kommunen för en bredare målgrupp än det egentliga tillämpningsområdet för integrationslagen. Det görs också en mera detaljerad genomgång av rådgivningens innehåll än i den gällande lagstiftningen och lyfter fram en övergripande allmän rådgivning.
I paragrafen preciseras dessutom målgruppen för vägledningen och rådgivningen så att behövlig rådgivning ska vara tillgänglig oberoende av orsaken till invandringen, ställning på arbetsmarknaden eller varaktigheten av vistelsen i Finland. Syftet med detta är att säkerställa behövlig rådgivning som stöd för självinställning och integration. Information om det finländska samhället och arbetslivet ska också tillhandahållas personer som flyttat till Finland på grund av till exempel arbete eller familjeförhållanden och som speciellt i början efter ankomsten till landet kan ha liknande behov av information och tjänster som personer som hör till de huvudsakliga målgrupperna för integrationslagens tillämpningsområde. Genom att förbättra tillgången på rådgivning och vägledning med låg tröskel kan man också bidra till att förebygga till exempel arbetsrelaterat utnyttjande då information, rådgivning och vägledning tillhandahålls oberoende av orsaken till invandringen och i den utsträckning det är möjligt även på flera språk. Genom vägledning och rådgivning främjas också vägledning av invandrare i den mån det motsvarar behovet till bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt till integrationsfrämjande och andra tjänster.
Även om det i paragrafen föreskrivs speciellt om ordnandet av den vägledning och rådgivning med låg tröskel som kommunen ansvarar för, gäller den allmänna väglednings- och rådgivningsskyldigheten i enlighet med förvaltningslagen alla myndigheter. I enlighet med förvaltningslagen är också andra myndigheter än kommunala myndigheter skyldiga att ge råd om de tjänster som finns inom det egna ansvarsområdet samt vid behov vägleda invandraren vidare till tjänster som tillhandahålls av andra myndigheter. I lagförslaget som gäller integrationslagen ska det dock inte särskilt föreskrivas om denna skyldighet, eftersom en allmän lag också är tillämplig på andra integrationsfrämjande myndigheter, såsom välfärdsområdena, Migrationsverket, Folkpensionsanstalten och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Samtidigt är det dock viktigt att varje myndighetsaktör som tillhandahåller rådgivning för invandrare har som mål att kontinuerligt utveckla rådgivningen om tjänsterna inom sitt ansvarsområde även med hänsyn till invandrarnas behov. I integrationslagen föreslås närmast bestämmelser om kommunens vägledningsskyldighet för tydlighetens skull. Till exempel när det ges vägledning och rådgivning eller utgående från bedömningen av behovet av kompetens och integrationstjänster ska kommunen vid behov hänvisa personen också till tjänster som tillhandahålls av andra myndigheter. Inom ordnandet av väglednings- och rådgivningstjänster är det också möjligt att samarbeta med andra myndigheter till exempel genom att avtala om att koncentrera de rådgivningstjänster som ofta hänför sig till inledningsskedet av etableringen och integrationen till en enda kontaktpunkt i enlighet med konceptet International House eller om rådgivningssamarbete som genomförs på distans.
I förvaltningslagen föreskrivs det om myndigheterna allmänna skyldighet att ordna vägledning och rådgivning. Enligt förvaltningslagen ska utgångspunkten för myndigheternas verksamhet vara god förvaltningssed vid behandlingen av ärenden för alla kunder, även när det gäller invandrare. Enligt 8 § 1 mom. i förvaltningslagen ska myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Rådgivningen är avgiftsfri. Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet, ska den enligt 8 § 2 mom. i mån av möjlighet hänvisa kunden till den behöriga myndigheten. Väglednings- och rådgivningsskyldigheten gäller också asylsökningskunder. Både kommunen och andra myndigheter ska vid behov kunna vägleda kunden till tjänster enligt lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd. Rådgivningen är också förknippad med serviceprincipen som anges i 7 §, enligt vilken möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ska ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service.
Paragrafen har anknytning till lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice, där det föreskrivs om ordnande av arbetskraftsservice och om kommunernas samarbete samt om informations- och rådgivningstjänster i samband med arbetskraftsservicen och till propositionen med förslag till lagar om sektorsövergripande samverkan som främjar sysselsättningen där det föreskrivs om ordnandet av en modell för samverkan inom sektorsövergripande stöd och tillhandahållande av sektorsövergripande stöd med låg tröskel för unga. Verksamhetsställen för vägledning och rådgivning med låg tröskel och servicemodeller enligt detta lagförslag kan i tillämpliga delar fungera i samarbete eller samordnat med de tjänster som nämns ovan dock ska tillgängligheten för olika invandrargrupper beaktas.
I den föreslagna paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas om kommunens ansvar att ordna allmän rådgivning och vägledning. Genom bestämmelsen betonas i synnerhet kommunens roll vid ordnande av vägledning och rådgivning som gäller integrationen i enlighet med det helhetsansvar för främjandet av integration som föreslås för kommunen. Genom den vägledning och rådgivning som tillhandahålls kan kommunen i större utsträckning än nu nå de invandrare som bor inom kommunen och härigenom också bidra till att invandrare vid behov styrs till integrationsfrämjande och andra tjänster. Ett nära samarbete inom vägledning- och rådgivning med kommunens integrationstjänster eller arbetskraftsservice främjar vägledning till tjänster som främjar integrationen och sysselsättningen.
För att förbättra tillgången på vägledning oh rådgivning ska kommunen föreskrivas ansvar för att personlig allmän vägledning och rådgivning är tillgänglig inom kommunen på det sätt som servicebehovet i området förutsätter. Vägledning och rådgivning med låg tröskel kan tillhandahållas vid ett särskilt serviceställe eller som en del av kommunens övriga tjänster, till exempel i samband med annan allmän rådgivning. Kommunerna kan också avtala om olika samarbetsarrangemang för att tillhandahålla vägledning och rådgivning på ett större område än en enskild kommun. Eftersom det i många kommuner finns etablerade verksamhetsställen och servicemodeller för vägledning och rådgivning, gör bestämmelsen det möjligt för kommuner och andra aktörer att skapa modeller som flexibelt svarar mot kommunernas och invandrarnas behov. Utöver personlig service ansikte mot ansikte kan inom vägledningen och rådgivningen utnyttjas till exempel rådgivning i grupp, rådgivning via fler kanaler och olika cirkulerande och nätverksbaserade modeller för genomförande. Vid tillhandahållande av rådgivning kan också till exempel kunnandet hos organisationer och föreningar och kännedom om olika språk- och målgrupper utnyttjas. När väglednings- och rådgivningstjänster organiseras och tjänster tillhandahålls bör invandrarnas behov beaktas, bland annat principen om låg tröskel, flerspråkighet och samarbete med andra myndigheter och med utbildningsanordnare.
Enligt det som föreslås i momentet är vägledning och rådgivning en offentlig förvaltningsuppgift, men i genomförandet av den kan kommunen utnyttja en tjänsteproducent. Då kommunen utnyttjar en tjänsteproducent i uppgiften är kommunen ansvarig att regelbundet säkerställa och följa upp kvaliteten på och tillgängligheten för den vägledningen och rådgivning som invandrare tillhandahålls och tillgängligheten för olika invandrargrupper. En tjänsteanordnare kan till exempel vara en organisation, förening eller sammanslutning som genom avtal med kommunen tillhandahåller vägledning och rådgivning. Kommunen kan på det sätt som anges i 8 § också genomföra uppgiften i samarbete med andra kommuner. Överföring av en offentlig förvaltningsuppgift på andra än myndigheter behandlas närmare i 12 kap. Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
Vägledningen och rådgivningen stärks genom nätverksliknande samarbete mellan myndigheterna. Som ett exempel på samordning av tjänster kan nämnas den sektorsövergripande verksamhetsmodellen Navigatorn (Ohjaamo) för personer under 30 år och som bidrar till att främja livskompetens samt utbildning och sysselsättning för unga genom samarbete mellan myndigheter inom olika förvaltningsområden samt tredje sektorn och privata sektorn. Också många invandrarungdomar är klienter hos Navigatorerna, och många av dessa ungdomar drar nytta av navigatorernas samlade verksamhetsmodell. Navigatorverksamhetens sektorsövergripande karaktär grundar sig på avtalsbaserat samarbete mellan olika aktörer där de parter som deltar i verksamheten placerar sina arbetstagare vid ett gemensamt verksamhetsställe och svarar för lönekostnaderna för personerna i fråga. I lagförslaget om sektorsövergripande samverkan som främjar sysselsättning ska det i fortsättningen föreskrivas om tillhandahållande av sektorsövergripande stöd med låg tröskel för unga. Också när väglednings- och rådgivningstjänsterna genomförs kan motsvarande sektorsövergripande synergi utnyttjas för att på ett kundorienterat sätt svara mot behoven av rådgivning.
I 2 mom. anges innehållet i vägledningen och rådgivningen. Kommunen ska vid behov ge invandrare information, vägledning och rådgivning om det finländska samhället, service- och utbildningssystemet, arbetslivet samt invandrares rättigheter och skyldigheter i Finland. Syftet med det är att säkerställa att personer som har flyttat till landet av olika orsaker har likvärdig möjlighet att få information och vägledning åtminstone om de viktigaste ämnesområdena när det gäller att bosätta sig, integration och det finländska arbetslivet. I vägledningen och rådgivningen ska det också tas hänsyn till verksamhet som det civila samhället, organisationer, föreningar och sammanslutningar tillhandahåller.
I momentet föreslås dessutom att kommunen vid behov ska hänvisa invandraren till en bedömning av kompetens och behov av integrationsfrämjande tjänster, till service eller verksamhet som tillhandahålls av någon annan aktör i kommunen, välfärdsområdet, någon annan myndighet, läroanstalt, högskola, organisation, förening eller sammanslutning som främjar integration eller etablering. Väglednings- och rådgivningstjänsten kan till exempel hänvisa invandrare som flyttat till orten på grund av arbete eller studier till integrationsfrämjande tjänster, som till exempel olika språkkurser på deltid eller organisations- och fritidsverksamhet. Det här gäller i synnerhet situationer där det inte utarbetas en integrationsplan för invandraren i vilken det kan avtalas om deltagande i dessa tjänster eller om invandrarens behov att uträtta ärenden gäller ett ärende som omfattas av en annan myndighets rådgivningsansvar.
Enligt statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin ska utlänningar som bosätter sig i Finland inom den service som erbjuds enligt integrationslagen systematiskt ges information om Finlands tvåspråkighet och kursutbudet i finska och svenska samt tvåspråkighetens betydelse på arbetsmarknaden. Genom vägledningen och rådgivningen säkerställs att invandrarna får behörig rådgivning om integrationsfrämjande tjänster enligt lagens 2 kap. och om arbetslivet. Information om det finländska samhället och arbetslivet samt om invandrarnas rättigheter och skyldigheter främjar invandrarnas möjligheter att delta i samhällslivet och arbetslivet samt gör dem mer självständiga och aktiva. Genom vägledning och rådgivning främjas hänvisning till tjänster som motsvarar behoven och förebyggs negativa fenomen som är förknippade med till exempel bristande språkkunskaper och dålig kännedom om samhället och arbetslivet.
11 §. Basinformation om det finländska samhället.I paragrafen ska det på motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen föreskrivas om den basinformation som ska ges till invandrare om det finländska samhället. Basinformation är den första fasen av den rådgivning som tillhandahålls invandrare och med hjälp av den får invandrarna genast i början av flytten till Finland information om det finländska samhället. Enligt 1 mom. delas information i första hand ut av Finlands beskickningar utomlands, Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i samband med delgivningen av uppehållstillståndet, registreringen av uppehållsrätt, beviljandet av uppehållskort eller registreringen av hemkommuns- och befolkningsuppgifter. Dessa myndigheter har en skyldighet att åtminstone dela en länk till basinformationsinnehållet. Det effektiverar distributionen och ökar sannolikheten att informationen når en större del av invandrarna. Basinformationen innehåller aktuell information om det finländska samhället och arbetslivet. Basinformation tillhandahålls på flera olika språk. Information ska ges till invandraren på det språk som personen bäst förstår.
Enligt 2 mom. svarar varje myndighet för sitt eget verksamhetsområde för produktionen och uppdateringen av basinformationens innehåll. Myndigheter som svarar för att producera och uppdatera innehåll är bland annat utrikesministeriet, miljöministeriet, Migrationsverket, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd, Utbildningsstyrelsen, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, polisen samt några representanter från närings-, trafik- och miljöcentralerna, kommunerna och i fortsättningen också välfärdsområdena. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för samordnandet av basinformationsmaterielet, aktuella översättningar och distributionen till myndigheter. Basinformationen och formerna för att tillhandahålla den förnyas och utvecklas för att säkerställa tillgången till mångsidig, omfattande och aktuell information även med hänsyn till behoven hos särskilt utsatta grupper.
Utöver basinformation tillhandahålls webbaserad information på flera språk om det finländska samhället och arbetslivet samt om service hos olika myndigheter till exempel via webbplatsen infoFinland.fi och olika myndigheter, kommuner och organisationer har producerat rikligt med material på flera språk för olika situationer. Ökad användning av flerspråkighet och lättläst språk i synnerhet i myndighetskommunikationen främjar invandrarnas möjligheter att aktivt vara en del av samhället och stärker tillgången på tillförlitlig information.
12 §.Ordnande av integrationsfrämjande tjänster. I paragrafen föreskrivs om ordnande av integrationsfrämjande tjänster. Syftet med paragrafen är att beskriva att det finns två slags integrationsfrämjande tjänster. För det första ordnas integrationsfrämjande åtgärder och tjänster som en del av kommunens integrationsprogram som avses i 13 §. Andra integrationsfrämjande tjänster är tjänster inom det allmänna servicesystemet, det vill säga arbetskraftsservice, kommunal basservice (inklusive kultur-, motions-, ungdoms- och fritidstjänster) det nationella utbildningssystemets tjänster, välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster, Folkpensionsanstaltens tjänster eller organisationers, föreningars eller sammanslutningars verksamhet. Det nationella utbildningssystemet avser i detta sammanhang bland annat den småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning, gymnasieutbildning, yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning som kommunen har ansvar att ordna. En närmare definition av begreppen finns i 5 §.
Det är bra att beakta att Helsingfors stad inte hör till ett välfärdsområde. Enligt den föreslagna 99 § tillämpas det som i denna lag föreskrivs om välfärdsområde även på Helsingfors stad. Således avses i fråga om ordnande av social- och hälsovårdstjänster också Helsingfors stad. Motsvarande är också tillämpligt på de paragrafer i lagen där det föreskrivs om välfärdsområdena. I landskapet Åland finns det heller inga välfärdsområden. Åland har sin egen landskapslag om främjande av integration. När det i integrationslagen hänvisas till myndigheter i riket så avgör åländsk lagstiftning vilken eller vilka myndigheter på Åland som ansvarar för motsvarande uppgifter. Centrala för landskapet Åland är bestämmelserna i 8 kap. i integrationslagen, genom vilka det föreskrivs om ersättningar även till Ålands kommuner och andra myndigheter. Även bestämmelserna i 4 kap. om anvisande till en kommun och i 9 kap. om tillgången till information är centrala för Åland.
13 §.Innehållet i kommunens integrationsprogram. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i kommunens integrationsprogram. Integrationsprogrammet är ett nytt element inom främjandet av integration. Syftet med kommunens integrationsprogram är att förtydliga servicehelheten för invandrare i den inledande fasen av integrationen och för aktörer inom integration. Dessutom är syftet att trygga ett enhetligt tillhandahållande av integrationsfrämjande tjänster i Finland. Integrationsprogrammet motsvarar inte kommunens program för integrationsfrämjande enligt 32 § i den gällande integrationslagen och som utgörs av ett dokument om planering av integrationsfrämjande. Syftet med integrationsprogrammet är att skapa en tydlig och behovsorienterad helhet av separata tjänster. Integrationsprogrammet är en servicehelhet från vilken kommunen tillsammans med invandraren vid utarbetandet av en integrationsplan enligt 16 § eller av en sektorsövergripande integrationsplan som avses i 17 § väljer de åtgärder och tjänster som motsvarar invandrarens individuella behov och målet för integrationen. I form av en slags servicebricka förtydligar integrationsprogrammet målen för integrationsfrämjandet samt utbudet av integrationsfrämjande åtgärder och tjänster och deras betydelse även för andra målgrupper. I integrationsprogrammets kommunikation ska kommunen observera helhetens tillgänglighet och målgruppernas delaktighet. I integrationsprogrammet ska man också beakta och synliggöra utbudet av integrationsfrämjande tjänster och annan verksamhet på båda nationalspråken.
I 1 mom. föreskrivs det om vad integrationsprogrammet åtminstone ska innehålla. Enligt momentet ska kommunen ordna ett integrationsprogram som åtminstone ska innehålla en bedömning av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster och en integrationsplan samt de sektorsövergripande versionerna av dem, flerspråkig samhällsorientering, utbildning och tjänster, vägledning och rådgivning under programmet samt en slutbedömning av språkkunskaperna. Närmare bestämmelser om bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster och om den sektorsövergripande versionen av den finns i 14—15 §. Efter det följer utarbetande av integrationsplan och sektorsövergripande integrationsplan, om vilka det föreskrivs i 16—24 § och flerspråkig samhällsorientering, som det föreskrivs om i 25 §. Samhällsorienteringen syftar till att stärka invandrarens medborgarfärdigheter i vardagen och förståelse för det finländska samhället, arbetslivet samt om de egna rättigheterna och skyldigheterna.
Kommunerna kan ordna de tjänster som ingår i integrationsprogrammet i form av en gemensam introduktionsperiod för hela målgruppen och som en del av den identifiera invandrarens kompetens, planera utbildnings- och sysselsättningsvägar och ordna flerspråkig samhällsorientering. Dessutom kan introduktionsperioden innehålla en omfattande identifiering av stödbehoven (till exempel social- och hälsovårdstjänster) och i anslutning till det vägledning till behövliga tjänster och organisationsverksamhet. Genom att ordna introduktionsperioden gemensamt för arbetssökande och personer som står utanför arbetskraften stärks arbetslivsorienteringen inom integrationsfrämjandet även för personer som står utanför arbetskraften.
I integrationsprogrammet ska också inkluderas utbildning och tjänster som främjar språkkunskaper i finska och svenska, läs- och skrivkunskaper, samhälls- och arbetslivsfärdigheter samt sysselsättning och företagsamhet. Beroende på situationen i kommunen kan det vara tillräckligt att tillhandahålla integrationsutbildning, som det föreskrivs om i 26—27 § och stöd för frivilliga studier, som det föreskrivs om i 28—32 §. I kommunen ska det också finnas utbildningsutbud som stöds med barntillsyn. Som en del av integrationsutbildningen ska det ordnas en slutbedömning avseende integrationskundens språkkunskaper i finska eller svenska för såsom anges i 26 §.
Vägledning och rådgivning under integrationsprogrammet är också en del av integrationsprogrammet. Vägledning och rådgivning tillhandahålls naturligtvis också med stöd av den föreslagna 10 §. Vägledningen och rådgivningen under integrationsprogrammet fokuserar dock speciellt på vägledning och rådgivning i anslutning till tjänster och åtgärder enligt integrationsprogrammet samt stöd för att integrationskundens individuella integrations- och sysselsättningsprocess ska framskrida enligt plan och skiljer sig på så sätt från den allmänna vägledningen och rådgivningen med låg tröskel enligt 10 §.
När integrationsprogrammet upphör görs en bedömning av integrationskundens situation och personen vägleds utan dröjsmål att söka sig ut i arbets- och näringslivet, till utbildning eller till för personen behövliga tjänster beroende på hans eller hennes personliga mål och behov. Det är bra att observera att om integrationskunden är arbetssökande, kan situationen och servicebehovet då integrationsplanen upphör bedömas till exempel vid ett arbetssökningssamtal. Däremot kan det speciellt för en integrationskund som står utanför arbetskraften vara behövligt att gå igenom personens situation och servicebehov då integrationsplanen upphör och vägleda personen till att anmäla sig som kund hos arbetskraftsservicen eller till andra för personen ändamålsenliga tjänster eller verksamhet.
Enligt 2 mom. kan integrationsprogrammet dessutom omfatta andra tjänster som främjar integrationskundens sysselsättning, företagsamhet, arbets- och funktionsförmåga, tjänster som kommunen har anordnaransvar för och som främjar invandrarnas välfärd och hälsa eller integration eller att bekanta sig med verksamheten i organisationer, föreningar eller sammanslutningar eller med samhället i övrigt eller med kultur- och fritidsverksamhet och att delta i dessa verksamheter. Eftersom det är fråga om kommunens program får kommunen i det inkludera även annan service som den ordnar.
Situationen i kommunerna kan vara mycket olika när det gäller mängden invandrarbefolkning och servicebehov och kommunerna ska erbjuda integrationskunderna tjänster som motsvarar detta servicebehov. I 26 § i den gällande integrationslagen finns bestämmelser om övriga åtgärder och tjänster som stödjer och främjar integration. Enligt den kan kommunen också ordna till exempel åtgärder och tjänster som främjar integration av invandrarbarn och unga invandrare. Även i fortsättningen ska kommunen kunna ordna integrationsfrämjande tjänster som riktar sig till barn, unga och familjer. Det är speciellt viktigt att ta hänsyn till barn och unga eftersom det i regel inte utarbetas egna integrationsplaner för minderåriga om det inte är fråga om ett minderårigt barn som kommit till landet utan vårdnadshavare eller om inte barnets egen situation kräver det. Lagförslaget om integrationslagen syftar också till att i större utsträckning än tidigare nå ut till invandrare som står utanför arbetskraften, såsom föräldrar som sköter barn hemma. För att en invandrare ska kunna delta i integrationstjänster till exempel under vårdledighet, ska kommunen erbjuda personen lämpliga tjänster, till exempel utbildningar med stöd i form av barntillsyn.
Arbetslivsorientering och beaktande av arbetsmarknadens behov är viktigt i planeringen av innehållet i och genomförandet av integrationsprogrammet. Även riksdagen har i sitt betänkande om redogörelsen om behoven av att reformera integrationsfrämjandet (FvUB 10/2022 rd) ansett att det är viktigt att stärka arbetslivsorienteringen genast från början integrationen. Kommunen kan också avtala med organisationer, föreningar och sammanslutningar i sitt område om att ordna gemensam verksamhet inom integrationsfrämjande. En närmare beskrivning av möjligheterna att finansiera den verksamhet som organisationer genomför finns i beskrivningen av nuläget i avsnittet ”organisationernas, föreningarnas och sammanslutningarnas roll i främjandet av integration”. Kommunen ansvarar också för att ordna kultur-, ungdoms, biblioteks- och motionstjänster, vilket också kan inkluderas i integrationsprogrammet.
Orientering och deltagande i kulturverksamhet och annan fritidsverksamhet avser olika åtgärder genom vilka integrationskunden bekantar sig med eller deltar i denna verksamhet. Till exempel bibliotek och muséer har redan länge aktivt tjänat asylsökande och invandrare genom att erbjuda verksamhets- och mötesplatser med låg tröskel samt lokal information och uppgifter om områdets historia och kulturarv. Dessutom ordnar biblioteken och muséerna olika kulturevenemang och genomför skräddarsydda integrationsfrämjande projekt i samarbete med invandrare. Det material som biblioteken erbjuder på invandrarnas eget modersmål stöder invandrarnas tillgång till information och upprätthållande av det egna språket och kulturen.
Enligt 3 mom. ska kommunen utarbeta integrationsprogrammet i form av ett dokument som beskriver tjänsterna i inledningsskedet av integrationen, de ansvariga aktörerna för tjänsterna samt samarbetet med andra aktörer i anslutning till tjänsterna. Syftet med det skriftliga formatet är att underlätta uppföljningen av integrationsprogrammet och klarlägga ansvaret för olika aktörer och ordna samarbete inom organiseringen av olika tjänster. Integrationsprogrammet ska uppdateras då tjänsteutbudet ändrar eller utvecklas. Integrationsprogrammet är ett verktyg då integrationsplanen utarbetas. När integrationsprogrammet utarbetas är det viktigt att kommunen fäster särskild vikt vid integrationsprogrammets tillgänglighet för målgrupperna inom sitt område.
I 22 § i kommunallagen finns bestämmelser om invånarnas möjligheter att delta och påverka. Kommunerna kan i planeringen och utvecklingen av integrationsfrämjandet utnyttja metoder i enlighet med den för att höra invånarna i kommunen och ordna en dialog. I synnerhet beaktande av invandrarnas syn och egna erfarenheter i kommunens planering ska understödjas och likaså en dialog som främjar goda befolkningsrelationer.
14 §.Bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster. I paragrafen ska det föreskrivas om myndighetsansvaret för att bedöma kompetens och behovet av integrationstjänster, de primära målgrupperna och det viktigaste innehållet i bedömningen. Paragrafen ersätter paragraferna om inledande kartläggning och arrangemang för inledande kartläggning i den gällande lagen. Enligt den föreslagna paragrafen slopas termen inledande kartläggning och i fortsättning görs en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster för en invandrare som hör till målgruppen. Genom uppdatering av terminologin klarläggs syftet med den bedömning som görs i inledningsskedet av integrationen och inriktas innehållsmässigt så att den framför allt fokuserar på att inleda en identifiering av invandrarens befintliga kompetens och bedöma servicebehovet i anslutning till integrationen. Begreppet är också delvis enhetligt med lagstiftningen om arbetskraftsservice där begreppet bedömning av servicebehovet används. Bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster ska dock inte förväxlas med bedömning av behovet av arbetskraftsservice, socialvård eller servicebehovet enligt annan lagstiftning.
Enligt 1 mom. är en förutsättning för att utarbeta en bedömning att invandrarens första uppehållstillstånd eller uppehållskort beviljades eller uppehållsrätten registrerades för högst tre år sedan. Kommunen ska enligt 1 mom. 1 punkten utarbeta en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster för en invandrare som är arbetslös arbetssökande enligt den föreslagna lagen om ordnande av arbetskraftsservice. För bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster för en invandrare som är arbetslös arbetssökande svarar en arbetskraftsmyndighet enligt 3 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Redan nu utarbetas för denna målgrupp en motsvarande bedömning som inledande kartläggning. Definitioner av arbetssökande, arbetslös och arbetslös arbetssökande finns i 5 §.
En bedömning enligt 2 punkten ska utarbetas för vuxna invandrare som avses i 2 § 3 och 4 mom. det vill säga för till exempel personer som får internationellt skydd och deras familjemedlemmar. Enligt 3 punkten ska en bedömning göras för invandrare som får stöd för hemvård av barn. Enligt 4 punkten görs en bedömning dessutom för sådana invandrare som antingen har begärt en bedömning eller för vilken en sådan anmälan görs som avses i 9 § och som bedöms behöva en bedömning. Till exempel för ett utländskt offer för utnyttjande av arbetskraft ska det utarbetas en bedömning om personen begär det eller om det för personen görs en sådan anmälan som avses i 9 § och personen bedöms behöva den.
De målgrupper som avses i 2–4 punkten är nya och i och med att de inkluderas i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster är syftet att nå alla vuxna som flyttat till Finland på grund av internationellt skydd samt föräldrar som sköter sitt barn i hemmet efter föräldraledigheten, för vilka integrationsprocessen antingen avbrutits i och med föräldraledigheten eller som har varit vårdlediga från det att de flyttade till Finland. Syftet med att lägga till de målgrupper som nämns ovan är att stöda integrationen i synnerhet av invandrarkvinnor då personer mera systematiskt än tidigare erbjuds servicebedömning samt i samband med det vägledning och rådgivning om integrations- och sysselsättningsfrämjande utbildningar och tjänster samt annan verksamhet som bidrar till ökad delaktighet i lokala sammanslutningar och i samhället.
Vårdledighet ska inte heller i fortsättningen vara en grund för att förlänga integrationsplanen till skillnad från graviditets- och föräldrapenningdagar, om vilka det föreskrivs i bestämmelsen om varaktighet för integrationsplanen. Av denna orsak är det viktigt att man i inledningsskedet av invandringen på ett övergripande sätt når ut speciellt till invandrarkvinnor med integrationstjänster som lämpar sig för livssituationen, som till exempel språkutbildningar som stöds med barntillsyn. Med tanke på integration av familjer är det viktigt att förutsättningarna för integration stöds för alla familjemedlemmar. Genom att stärka föräldrarnas tillgång till integrationstjänster bidrar man också till att stöda integrationen av och välbefinnandet för barn och unga.
Om invandraren har vårdnaden om ett barn, ska det i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster även tas hänsyn till barnets situation. I bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster ska det också utredas huruvida invandrarbarnen deltar i småbarnspedagogik och grundläggande undervisning. Alla barn, som har en hemkommun i Finland, har en subjektiv rätt till småbarnspedagogik som avses i 12 § i agen om småbarnspedagogik och kommunen har en i 5 § i lagen om småbarnspedagogik avsedd skyldighet att ordna den småbarnspedagogik som behövs kommunen. Genom att barnet deltar i småbarnspedagogiken främjas också förälderns möjligheter att arbeta eller delta i tjänster enligt integrationslagen. Om invandraren har vårdnaden om barn, kan man i bedömningen dessutom överväga behovet av en integrationsplan för familjer enligt 21 §. Genom att förbättra tillgången på bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster kan man också temporärt bidra till att personer utanför arbetskraften övergår till att vara arbetssökande eller kommer ut i arbetslivet. I momenten sätts det också ut en tidsgräns för att utarbeta en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster till de första åren efter invandringen, vilket betonar vikten av bedömningen som åtgärd speciellt i inledningsskedet av integrationen. Det här motsvarar den tidsgräns för utarbetande av den första integrationsplanen som ställs i den gällande integrationslagen och stöder ett snabbt inledande av integrationen. Även riksdagen har i sitt betänkande om redogörelsen om behoven av att reformera integrationsfrämjandet (FvUB 10/2022 rd) ansett att det är viktigt att integrationen inleds så snart som möjligt efter inresan.
Målet för regeringsprogrammet är att påskynda och effektivera integrationen av invandrare i det finländska samhället. I fråga om sysselsättningsmålen för regeringsprogrammet bedöms de grupper som står utanför arbetskraften, såsom till exempel personer med invandrarbakgrund, för närvarande ha den största potentialen att öka sysselsättningen. För att utnyttja sysselsättningspotentialen för invandrare som står utanför arbetskraften krävs det dock att de kan nås bättre än tidigare och potentiella personer vägledas till integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster. För att nå målgruppen på ett heltäckande sätt krävs en registerbaserad lösning. Kommunen har enligt det som föreslås i 84 § rätt att från Folkpensionsanstalten, Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata få de uppgifter som behövs för att göra den bedömning av kompetensen och behovet av integrationstjänster i fråga om de invandrare som avses i 2 och 3 punkten. Detta syftar till att främja kommunens möjligheter att nå ut i synnerhet till de invandrare som tillhör målgruppen för bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster och som bedöms ha den största nyttan av bedömningen.
En närmare bedömning av sysselsättningspotentialen förutsätter en närmare granskning av grupper som av olika orsaker står utanför arbetskraften. År 2018 fanns det över 400 000 personer med utländsk bakgrund i Finland. Av dem stod cirka 50 procent utanför arbetskraften, medan motsvarande andel personer med finländsk bakgrund var 53 procent. Merparten av personerna med finländsk bakgrund som stod utanför arbetskraften var pensionärer, medan betydligt fler personer med utländsk bakgrund var i arbetsför ålder. Största delen av de personer som står utanför arbetskraften är dock inte potentiell arbetskraft, eftersom kategorin omfattar till exempel 0–14-åringar, pensionärer och skolelever. Arbetskraftspotential har dock utöver studerande i synnerhet personer i ”restgruppen” övriga utanför arbetskraften. Statistiken beskrivs närmare i avsnitt 2 Nuläge och bedömning av nuläget i underavsnittet Målgrupper för integration.
Målet är att öka sysselsättningen bland annat genom att förbättra arbetsförmågan för personer som flyttat till Finland. Statistiken och skillnaden i sysselsättning för invandrarmän och invandrarkvinnor beskrivs närmare i avsnitt 2 Nuläge och bedömning av nuläget i underavsnittet Invandrarnas ställning på arbetsmarknaden. Orsakerna till den sämre sysselsättningen för invandrarkvinnor bedöms vara flera, men det att man inte når ut till kvinnor och systematiskt kartlägger deras behov av tjänster kan öka sannolikheten att stanna hemma. Det kan också finnas luckor i utbudet av flexibla integrationstjänster som passar livssituationen. I regeringsprogrammet har det med anknytning till detta ställts upp målet att säkerställa invandrarkvinnors deltagande i integrationsutbildning och språkundervisning.
Även OECD fäste i sin bedömning av Finlands integrationspolitik som genomfördes 2018 vikt bland annat vid den lägre sysselsättningsgraden bland personer med invandrarbakgrund än den övriga befolkningen och distansen till arbetslivet inom integrationstjänster för invandrare utanför arbetskraften. I OECD:s kritik som gällde Finlands integrationssystem har det i synnerhet lyfts fram ett behov att utveckla arbetslivsorienteringen inom integrationen av invandrarkvinnor. OECD (2018), Working Together: Skills and Labour Market Integration of Immigrants and their Children in.Finland, OECD Publishing, Paris. https://doi.org/10.1787/9789264305250-en. Utgående från den internationella jämförelsen sysselsätts personer med flyktingbakgrund inte lika bra i Finland som annanstans, utan sysselsättningen bland personer med flyktingbakgrund är efter 10 års vistelse i landet 35–40 procentenheter lägre än i Sverige och Norge. Brell. C. & Dustmann, C. & Preston, I. 2020. The Labour Market Integration of Refugee Migrants in High-Income Countries. Journal of Economic Perspectives. Vol 34:1. S. 94–121. Efter 10 års vistelse i landet var 25 procent av personerna med flyktingbakgrund sysselsatta i Finland, 60 procent i Norge och 63 procent i Sverige. Det är dock bra att observera att jämförelser i Norden inte grundar sig på helt samma data: det finns skillnader i målgrupperna, granskade år och definitioner av sysselsättning.
Det är nödvändigt att i större utsträckning nå ut speciellt till föräldrar som sköter barn hemma och öka deltagandet i tjänsterna för att bättre än i nuläget kunna stöda delaktigheten för och sysselsättningen av invandrarkvinnor och integrationen av hela familjen. En effektivering av integrationen och sysselsättningen av invandrarkvinnor har effekter både på kort och lång sikt även bland annat för integrationen av barn till invandrare och ungdomar. Utgående från undersökningsresultaten har man bedömt att förutsättningarna för integration av barn med utländsk bakgrund kan förbättras genom att öka sysselsättningen för deras föräldrar och utveckla språkkunskaperna. Svag integration och sysselsättning av invandrarkvinnor samt en lägre deltagargrad i småbarnspedagogik bland deras barn än bland barn med finländsk bakgrund påverkar också integrationen av barn. Det har observerats att deltagande i småbarnspedagogik har positiv effekt band annat när det gäller utveckling av läsförmågan hos barn med invandrarbakgrund: läsförmågan för de barn som deltagit i småbarnspedagogik är betydligt bättre än för dem som inte deltagit i småbarnspedagogik. Espoon kaupungin sisäinen selvitys (2022): Varhaiskasvatuksen vaikutus toisen luokan oppilaiden lukutaitoon väestöryhmittäin. Därför föreslås mera systematiska försök att nå ut till föräldrar som får hemvårdsstöd för barn och vägledning till integrationstjänster och utveckling av det utbildningsutbud som stöds med barntillsyn, för att inledningen av integrationen inte ska fördröjas på grund av familjeledigheter och vårdlediga personer uteslutas från integrationstjänster i vissa fall till och med i flera år. En översyn av villkoren för betalning av hemvårdsstödets kommuntillägg i de olika kommunerna kan ge positiva effekter när det gäller att barn med invandrarbakgrund deltar i småbarnspedagogik. I vissa kommuner har som villkor för betalning av kommuntillägg ställts att familjens alla barn under skolåldern ska vårdas hemma.
Det är också bra att beakta att om en person som får hemvårdsstöd för barn inte deltar i integrationsplanen får det inte konsekvenser i form av förlorade förmåner. Syftet med hemvårdsstödet är att ge familjen möjlighet att vårda barn under tre år och deras syskon under skolåldern i hemmet som alternativ till den småbarnspedagogik som kommunen ordnar. En person som får hemvårdsstöd är således inte skyldig att samtidigt delta i tjänster eller utbildning. Kommunerna kan i fortsättningen i enlighet med 84 § utnyttja de uppgifter om personer som får hemvårdsstöd som Folkpensionsanstalten har lämnat ut för att nå ut till de personer som hör till målgruppen för bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, vilket sannolikt ökar även antalet bedömningar som utarbetas för dessa invandrare och vägledningen till tjänster som lämpar sig för dem och således också behovet av integrationstjänster som lämpar sig för målgruppen. Genom att utveckla och öka utbudet av integrationstjänster som lämpar sig för livssituationen för föräldrar som vårdar sina barn hemma kan man främja möjligheterna att åtminstone på deltid delta i integrationsfrämjande verksamhet och stödja inledande av integrationen. Det har hittills varit utmanande att nå ut till invandrare som står utanför arbetskraften. Kommunen får med stöd av 87 a § i den gällande integrationslagen uppgifter av Folkpensionsanstalten om invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd och genomför utgående från uppgifterna en inledande kartläggning för dem. Bland invandrarna beaktas personer som fyllt 18 år, som annat än tillfälligt (2 månader eller längre) fått utkomststöd. Avsikten är inte att underrätta kommunen om redan aktiva arbetssökande eller studerande som får skälig förvärvsinkomst.
Uppgifterna lämnas numera ut varje vecka, men en uppgift lämnas endast ut en gång för samma person. Enligt Folkpensionsanstaltens statistik har det med stöd av bestämmelsen i fråga i integrationslagen gjorts endast cirka 800–900 anmälningar per år. Bestämmelsen i fråga har alltså inte uppfyllt sitt syfte, som enligt motiveringen till regeringspropositionen Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om utkomststöd, lagen om ändring av lagen om utkomststöd och vissa lagar som har samband med dem, RP 217/2016 rd. som gäller den är att på bredare front nå ut till personer utanför arbetskraften: ”I praktiken gäller utlämnandet av uppgifter de personer som varken står till förfogande för arbetsmarknaden som arbetslösa arbetssökande eller omfattas av arbetskraftsförvaltningens åtgärder. Sådana personer är t.ex. personer som är hemma på grund av sjukdom eller vård av barn.”
Det ska föreskrivas om en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster i 15 §. Den ska utarbetas för personer som är i en särskilt utsatt ställning, som kvotflyktingar, minderåriga barn och unga som kommit till landet utan vårdnadshavare, offer för människohandel och invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd. Målgrupperna för bedömningarna enligt 14 och 15 § utvidgas jämfört med den gällande integrationslagen, vilket syftar till att nå ut till invandrare som står utanför arbetskraften med integrationstjänster i större omfattning än nu.
Enligt den gällande integrationslagen har en inledande kartläggning på begäran kunnat ordnas också för en annan invandrare som anses vara i behov av det och en integrationsplan för en sådan annan invandrare som med stöd av den inledande kartläggningen bedöms vara i behov av det. Andra invandrare som avses i integrationslagen kan till exempel vara makar som flyttar med till Finland eller personer som flyttar för arbetets skull, personer som är i arbete, utländska examensstuderande och äldre invandrare samt invandrarbarn och invandrarungdomar. I fortsättningen ska denna grupp höra under 4 punkten.
Kommunen kan också aktivt informera om möjligheten att bedöma servicebehovet som en åtgärd som stödjer invandrarna att bosätta sig i kommunen och fördjupar vägledningen och rådgivningen med låg tröskel. I samband med bedömningen har kommunen möjlighet att ge invandrare mera heltäckande information om till exempel utbildningstjänster i kommunen, boende-, kultur- och motionstjänster samt tjänster som främjar välbefinnande, hälsa och delaktighet. Vid bedömning av behovet av en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster ska det fästas vikt vid till exempel huruvida bedömningarna kan bidra till att främja invandrarens tillträde till integritetsfrämjande tjänster eller till arbetslivet. Invandrarens möjlighet att medverka i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster får inte begränsa grunden för att bevilja uppehållstillstånd eller dess längd, eftersom bedömningen kan anses vara en viktig åtgärd som inleder integrationsprocessen.
En bedömning behöver dock inte göras om det anses vara uppenbart onödigt till exempel med hänsyn till att personen själv sökt sig till verksamhet som stödjer integration eller språkkunskap som uppnåtts efter tiden bosatt i Finland och andra färdigheter som behövs i samhället.
I 2 mom. ska innehållet i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster anges så att det motsvarar innehållet i den inledande kartläggningen i den gällande integrationslagen. Kommunen ska bedöma personens kompetens och förutsättningar för sysselsättning, studier och annan integration samt utbildningsbehov och andra behov av integrationsfrämjande tjänster som kommunen eller tjänsteproducenten tillhandahåller och behovet av att delta i en organisations, förenings eller sammanslutnings verksamhet. Under bedömningen görs en genomgång av invandrarens preliminära mål och önskemål som gäller integration och sysselsättning, utbildnings- och arbetshistoria samt språkkunskaper. Dessutom utreds andra omständigheter som avsevärt påverkar sysselsättningen och integrationen, såsom arbets- och funktionsförmågan som påverkar förutsättningarna för integration och sysselsättning eller familjesituationen. I kommuner där integration är möjlig på finska och svenska ska det också göras en bedömning av på vilket språk integrationen bättre svarar mot invandrarens behov och tas hänsyn till invandrarens eventuella behov och intresse att samtidigt utveckla sina kunskaper i båda språken.
Som stöd för olika delområden av bedömningen, som till exempel bedömningen av språkkunskap eller studiefärdigheter eller arbets- och funktionsförmågan kan kommunen använda till exempel expertbedömningar eller undersökningar som producerats av privata tjänsteproducenter eller tjänsteproducenter inom tredje sektorn. Bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster samt den diskussion och vägledning som ingår i den är kommunens myndighetsuppgift som omfattar utövning av offentlig makt. Då ska bedömningarna utarbetas av en tjänsteinnehavare under tjänsteansvar. Kommunen har det övergripande ansvaret för bedömningen av servicebehovet, även om det för att komplettera bedömningen skaffas särskilda bakgrundsbedömningar eller undersökningar från utomstående tjänsteproducenter eller andra myndigheter. En bedömning och närmare beskrivning av utövande av offentlig makt finns i avsnittet 12.9 Överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter.
Om det under bedömningen identifieras att invandraren har sektorsövergripande stödbehov så att det för personen ska utarbetas en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster enligt 15 §, ska kommunen vid behov bjuda in välfärdsområdet till bedömningen och slutföra den sektorsövergripande på det sätt som föreskrivs i 15 § 2 mom.
I 2 mom. ska det också föreskrivas om inledande av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster. I fråga om invandrare som är arbetslösa arbetssökande inleds bedömningen dock i enlighet med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster för en invandrare ersätter den inledande intervjun enligt den lag som nämns ovan.
Bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster för personer utanför arbetskraften enligt 1 mom. 2 och 3 punkten och personer som avses i 1 mom. 4 punkten som begär en bedömning eller invandrare som är föremål för en kontakt ska inledas utan dröjsmål efter att kommunen har fått information om invandraren eller då invandraren själv söker sig till bedömning. Enligt den gällande integrationslagen ska den inledande kartläggningen påbörjas inom två månader från det att klientrelationen inleddes eller begäran om inledande kartläggning lämnades. Syftet med en kortare tidsfrist än i den gällande integrationslagen är att säkerställa att invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster har utretts i ett så tidigt skede som möjligt för att snabbt inleda integrationsprocessen och så att också integrationsplanen kan utarbetas utan dröjsmål.
Enligt 3 mom. kan åtgärder som ingår i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, som till exempel de expertbedömningar enligt 2 mom. ovan som preciserar servicebehovet och som genomförts av en tjänsteproducent eller en annan myndighet och vidtas i stället för de kompletterande arbetssökningssamtal som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Enligt det föreslagna 4 mom. är kommunen skyldig att utifrån den bedömning som gjorts av invandraren vid behov hänvisa personen även till andra myndigheters tjänster, såsom social- och hälsovårdstjänster, om det i samband med bedömningen upptäcks att det finns behov av det. Kommunen kan vid behov hänvisa invandraren även till en integrationsfrämjande tjänst eller verksamhet som tillhandahålls av en tjänsteproducent eller till exempel av en organisation eller förening. I vägledningen ska det samarbetas med den aktör som ansvarar för tjänsten.
Integrationen sker i också i vardagen och i vardagslivets möten i växelverkan med det omgivande samhället. Många olika organisationer, föreningar och sammanslutningar ordnar verksamhet som främjar invandrarnas integration och delaktighet i samhället. I samband med bedömningen kompetens och behov av integrationstjänster ska invandraren ges information och vid behov också hänvisas till integrationsfrämjande åtgärder som ordnas av den tredje sektorn med hänsyn omständigheter som framkommit i bedömningen. Om det inte görs någon integrationsplan för invandraren på grund av att det inte behövs, kan personen dock hänvisas till exempel till organisationsverksamhet.
I 5 mom. föreslås dessutom att innehållet i och genomförandet av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster kan preciseras genom förordning av statsrådet på samma sätt som bestämmelserna om statsrådets förordning om inledande kartläggning enligt den gällande integrationslagen.
15 §.Sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster. Den föreslagna paragrafen är ny och där ska det föreskrivas om myndighetsansvar för den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, målgrupper, innehållet i bedömningen och undantag från förutsättningarna att utarbeta den bedömning av servicebehovet som föreslås i paragrafen. Genom bestämmelsen säkerställs att man vid behov genom sektorsövergripande samarbete svarar mot behoven hos invandrare i utsatt ställning och tjänster enligt behovet samordnas genom sektorsövergripande samarbete.
I praktiken kan behovet av sektorsövergripande stöd innebära att personen utöver tjänster enligt integrationsprogrammet behöver till välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster. En sektorsövergripande bedömning behövs då det krävs en samordning av de tjänster som är inom ramen för kommunens och välfärdsområdets organiseringsansvar.
För att en invandrares behov av tjänster ska kunna vara föremål för en samlad och sektorsövergripande bedömning bör kommunen se till att tillräcklig sakkunskap och kompetens med hänsyn till personens individuella behov finns att tillgå när den bedömningen görs. Utgående från den sektorsövergripande bedömningen kan det också utarbetas en sektorsövergripande integrationsplan enligt 17 §. Om det i den sektorsövergripande bedömningen identifieras att det genom integrationsplanen enligt 16 § är möjligt att i tillräcklig omfattning svara mot invandrarens behov av tjänster, kan kommunen tillsammans med invandraren utarbeta en sådan på det sätt som föreskrivs i 16 §. Utgående från den sektorsövergripande bedömningen kan invandraren vägledas till integrationsfrämjande tjänster utgående från personens individuella behov.
På motsvarande sätt som de utsatta tiderna i 14 § ovan ska bedömningen enligt 1 mom. göras innan det har förflutit högst tre år sedan invandrarens första uppehållstillstånd eller uppehållskort beviljades eller uppehållsrätt registrerades. Avvikelser från tidsfristen kan dock göras för offer för människohandel i enlighet med de bestämmelser som föreslås i 4 mom., eftersom ett offer för människohandel inte nödvändigtvis på grund av sin ställning kunnat delta i integrationsfrämjande tjänster i inledningsskedet av invandringen. Då ska kommunen och välfärdsområdet bedöma huruvida en sektorsövergripande integrationsplan med tanke på personens situation är ett lämpligt medel för att svara mot personens servicebehov.
I det föreslagna 1 mom. har identifierats de målgrupper, som på grund av sin utsatta ställning kan bedömas ha nytta av en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och ofta behöver sysselsättningstjänster, tjänster för kompetensutveckling, integrationsfrämjande tjänster, social- och hälsovårdstjänster och kommunens övriga tjänster. Kommunen ska tillsammans med välfärdsområdet utarbeta en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster för kvotflyktingar, minderåriga barn och unga som kommit till landet utan vårdnadshavare, offer för människohandel och invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd. Dessutom utarbetas en sektorsövergripande bedömning för andra invandrare än sådana som nämns ovan och vars servicebehov förutsätter samordning av kommunens och välfärdsområdets tjänster eller som till exempel på grund av en utmanande livssituation bedöms behöva en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet.
Utgångspunkten är att det krävs en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet för att svara mot servicebehovet hos kvotflyktingar i särskilt utsatt ställning, minderåriga barn och unga som kommit till landet utan vårdnadshavare samt offer för människohandel. Dessutom kan personer som får utkomststöd i princip utöver integrationstjänster även ha behov av socialservice. Däremot utgör personer enligt 2 § 3 och 4 mom. som får internationellt skydd och andra angivna personer samt andra invandrare en tämligen bred heterogen grupp, där alla inte har behov av tjänster inom social- och hälsovården i den omfattningen att det ur ett resursperspektiv är ändamålsenligt att för dem alla utarbeta en sektorsövergripande bedömning kompetens och behov av integrationstjänster. Därför är en förutsättning för att utarbeta en sektorsövergripande bedömning för andra invandrare, att främjandet av integrationen av invandraren förutsätter samordnande av de tjänster som omfattas av kommunens och välfärdsområdets organiseringsansvar. Om en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster utarbetas för en minderårig, ska i bedömningen även inkluderas en bedömning av den minderårigas behov av tjänster vid familjecenter, småbarnspedagogik, skolgång eller studier samt fritids-, ungdoms-, kultur- och motionstjänster.
Personer som får utkomststöd annat än tillfälligt kan också anses vara en sådan målgrupp som har nytta av tjänster enligt integrationslagen. Det är dock bra att observera att utarbetande av en integrationsplan och att delta i de tjänster som avtalats där är förpliktande för den som får utkomststöd liksom för den som får arbetsmarknadsstöd. Enligt 10 § 1 mom. 2 punkten i lagen om utkomststöd kan grunddelens belopp sänkas med högst 20 procent i fråga om en person vars behov av utkomststöd föranleds av att en invandrare som avses i lagen om främjande av integration utan grundad anledning har vägrat delta i utarbetandet av en integrationsplan eller i sysselsättningsfrämjande åtgärder som avtalats specificerat i integrationsplanen eller om han eller hon genom sin försummelse har föranlett att ingen integrationsplan har kunnat utarbetas. Detta motsvarar nuläget.
I 2 mom. föreslås dessutom att kommunen och välfärdsområdet ska utarbeta en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, om det i den bedömning av servicebehovet som inletts för invandraren enligt 14 § konstateras att personens servicebehov förutsätter samordning av kommunens och välfärdsområdets tjänster. Det är viktigt att det för invandraren utarbetas en sådan bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och en sådan integrationsplan som bäst motsvarar personens behov av tjänster. Det ska också vara möjligt att senare växla mellan dessa olika typer av planer på det sätt som anges nedan i 22 §, om servicebehovet ändrar.
I 3 mom. föreslås att kommunen för en sådan invandrare som avses i 1 mom. kan utarbeta en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster enligt 14 §, om invandraren inte konstateras ha några behov av en sektorsövergripande bedömning eller samordnande av tjänster inom olika förvaltningsområden för att främja integrationen och sysselsättningen. Av grundad anledning, till exempel tillgängliga personalresurser, kan man i området också besluta att i regel utarbeta bedömningar av servicebehovet enligt 14 § i stället för sektorsövergripande bedömningar, om det konstateras att det inte är möjligt att ordna sektorsövergripande bedömningar av kompetens och behov av integrationstjänster Då ska kommunen dock säkerställa att invandrarens behov av tjänster annars blir bedömda i tillräcklig omfattning och att invandraren vid behov utan dröjsmål också vägleds till bedömning av behovet av socialservice. Även i situationer med omfattande invandring kan man om ett sådant beslut fattas i området tillfälligt avstå från att utarbeta sektorsövergripande bedömningar av kompetens och behov av integrationstjänster för att säkerställa att integrationen av invandrare inleds utan dröjsmål.
I den gällande integrationslagen föreskrivs det om en särskild integrationsplan för minderåriga och den ska slopas. För barn eller unga som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare utarbetas i princip en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och utgående från den en sektorsövergripande integrationsplan. Någon sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster behöver dock inte göras för ett minderårigt barn som kommit till landet utan vårdnadshavare om barnets servicebehov kan tillgodoses genom någon annan kundplan. Man kan komma fram till en sådan lösning till exempel då det för barnet sektorsövergripande utarbetat en sådan bedömning av servicebehovet som avses i 36 § i socialvårdslagen och en klientplan enligt 39 §, i vilken det på ett tillräckligt sätt beaktats de faktorer som avses i bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster. För barn under skolåldern kan det räcka med en plan för småbarnspedagogik.
Enligt det föreslagna 4 mom. föreslås att det i fråga tidsfristen på tre år enligt i 1 mom. när det gäller beviljande av det första uppehållstillståndet eller uppehållskortet eller registrering av uppehållsrätten kan vara behövligt att kunna göra undantag för offer för människohandel. Ett sådant behov föranledas till exempel av att personen varit ett offer för människohandel under den första tiden i landet och på grund av sin ställning inte kunnat delta i integrationstjänster.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska kommunen och välfärdsområdet genom samarbete i den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster utreda invandrarens kompetens och förutsättningar för sysselsättning, studier och annan integration samt behov av sysselsättnings-, utbildnings-, social- och hälsovårdstjänster och andra integrationsfrämjande tjänster. Under bedömningen görs en genomgång av invandrarens preliminära mål och önskemål som gäller integration och sysselsättning, utbildnings- och arbetshistoria samt språkkunskaper. Dessutom utreds andra omständigheter som avsevärt påverkar sysselsättningen och integrationen, såsom familjesituationen. I bedömningen kan även inkluderas en bedömning av arbets- och funktionsförmågan. I den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster är det viktigt att sträva efter att preliminärt identifiera också till exempel traumarelaterade behov av mentalvårdstjänster. På motsvarande sätt som beskrivs i 14 § ovan ska det i bedömningen ovan även göras en bedömning av språket för integrationen eller vid behov förutsättningarna för tvåspråkig integration. I delområdena av bedömningen kan på motsvarande sätt som föreslås i 14 § 2 mom. som stöd utnyttjas utomstående expertbedömningar eller undersökningar. Även den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster är en myndighetsuppgift som omfattar utövning av offentlig makt och precis som det konstateras i motiveringen till 14 § 2 ovan har kommunen det övergripande ansvaret för bedömningen även då bedömningen kompletteras till exempel med en bedömning eller undersökning av en utomstående tjänsteproducent eller en annan myndighet.
Kommunen och välfärdsområdet ska inleda den sektorsövergripande bedömningen utan dröjsmål då kommunen fått information om en invandrare som avses i 1 mom. Precis som beskrivningen i motiveringen till 14 § ovan är syftet att på det sätt som föreslås i 84 § förbättra kommunens möjligheter att registerbaserat få uppgifter för att nå ut till målgrupperna för bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster. På motsvarande sätt som föreslås i 14 § ovan kan åtgärder som ingår i den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster vidtas i stället för de kompletterande arbetssökningssamtal som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Enligt det föreslagna 6 mom. ska kommunen och välfärdsområdet utifrån bedömningen vid behov även hänvisa personen till andra myndigheters tjänster. Kommunen eller välfärdsområdet kan vid behov även vägleda personen till en tjänsteproducents integrationsfrämjande tjänst eller till en organisations, förenings eller sammanslutnings verksamhet. Skrivelsen motsvarar det som föreslås i 14 § 4 mom. ovan. I 7 mom. föreslås dessutom att innehållet i den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster kan preciseras genom förordning av statsrådet.
Det är bra att beakta att Helsingfors stad inte hör till ett välfärdsområde. Enligt den föreslagna 99 § tillämpas det som i denna lag föreskrivs om välfärdsområde även på Helsingfors stad. Sålunda ska bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster när det gäller Helsingfors stad ordnas sektorsövergripande inom staden på det viset att både en expert inom integration- utbildning och sysselsättning och en yrkesutbildad person inom social- och hälsovård medverkar i bedömningen. Det samma gäller också utarbetandet av den sektorsövergripande integrationsplanen och granskningen av den. Alternativt kan Helsingfors stad utnyttja avvikelsen som avses i 3 mom. ovan, om det anses vara mera ändamålsenligt.
Den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster sparas i den riksomfattande informationsresursen för integrationsfrämjande på det sätt som anges i 75 § i lagförslaget om integrationslagen. Kommunen kan ge en anställd hos välfärdsområdet användarrättigheter till det riksomfattande kundinformationssystemet för integration på det sätt som anges i 80 § i lagförslaget.
16 §.Integrationsplan. I den föreslagna paragrafen ska det föreskrivas om en integrationsplan för invandrare. Enligt paragrafen ska kommunen tillsammans med invandraren utarbeta en integrationsplan utifrån en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster som gjorts enligt 14 § eller uppgifterna om ett sektorsövergripande genomförande av den enligt 15 §, om personen befinns i behov av en normal integrationsplan för att främja integrationen. På det viset kan en normal integrationsplan utarbetas också utgående från en sektorsövergripande bedömning, om det i bedömningen har konstaterats att invandrarens behov av integrations- och sysselsättningstjänster inte förutsätter att det utarbetas en sektorsövergripande integrationsplan i samarbete med välfärdsområdet eller samordnande av de tjänster som ska erbjudas personen. På motsvarande sätt kan man i en normal bedömning enligt 14 § av särskilt grundad anledning komma fram till det resultatet att en integrationsplan inte är till någon nytta för invandraren i den situationen, till exempel på grund av skötsel av ett litet barn på heltid. Då ska det beaktas att en integrationsplan likväl ska utarbetas inom tre år från det första uppehållstillståndet, uppehållskortet eller uppehållsrätten. Dessutom är det bra att beakta att det i 23 § föreskrivs om förlängning av maximitiden för en integrationsplan, om invandraren under tiden han eller hon fått stöd för hemvård av barn deltagit på deltid i integrationsplanen eller i det sektorsövergripande genomförandet av den. Utgångspunkten ska också vara att det även för en förälder som får hemvårdsstöd utarbetas en integrationsplan redan under den första tiden i landet och att personen kan delta i integrationsfrämjande tjänster och verksamhet i den omfattning som det är möjligt.
17 §.Sektorsövergripande integrationsplan. Den föreslagna paragrafen är ny och syftar till att stärka den sektorsövergripande karaktären i planeringen av integrationsfrämjande åtgärder och integrationsprocessen för de integrationskunder, som har ett sektorsövergripande servicebehov enligt bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster eller som annars har framgått. Målet för den sektorsövergripande integrationsplanen är att bygga upp en sektorsövergripande integrationsfrämjande tjänstehelhet för invandrare som behöver tjänster inom olika förvaltningsområden i stället för flera separata tjänster parallellt med varandra. Genom en gemensamt utarbetad sektorsövergripande plan kan man också främja effektiv användning av myndighetsresurser. Paragrafen ska också ersätta den integrationsplan som ska utarbetas för minderåriga som anländer utan vårdnadshavare enligt den gällande lagen.
Enligt 1 mom. utarbetar kommunen, välfärdsområdet och invandraren tillsammans en sektorsövergripande integrationsplan. En sektorsövergripande integrationsplan utarbetas i synnerhet för invandrare som utgående från bedömningen av behovet av tjänster enligt 15 § konstateras ha ett behov av tjänster som kräver sektorsövergripande samarbete eller samordning av till exempel sysselsättnings- och social- och hälsovårdstjänster. Behovet av en sektorsövergripande integrationsplan kan emellertid konstateras även i den bedömning som kommunen utarbetat enligt 14 § eller kan framgå annars efter att integrationsprocessen har inletts och då integrationskunden deltar i de tjänster som avtalats i integrationsplanen, då ska det för personen utarbetas en sektorsövergripande bedömning som avses i 15 § eller planen ses över på det sätt som avses i 22 §.
Enligt 2 mom. kan kommunen dock av grundad anledning tillsammans med invandraren utarbeta en integrationsplan enligt 16 §. Grundade anledningar till att avvika från utarbetande av en sektorsövergripande plan kan vara motsvarande som de som konstateras i motiveringen till 15 § 3 mom.
Den sektorsövergripande integrationsplanen sparas i den riksomfattande informationsresursen för integrationsfrämjande, så som föreskrivs i 76 § i den föreslagna lagen. Kommunen kan ge en anställd hos välfärdsområdet användarrättigheter till det riksomfattande kundinformationssystemet för integration så som föreskrivs i 80 § i den föreslagna lagen.
18 §.Mål som ska överenskommas i integrationsplaner eller i sektorsövergripande integrationsplaner. Den föreslagna paragrafen är ny och syftar till att stärka målinriktningen för främjandet av integration och sysselsättning eller företagande. I paragrafen ska det föreskrivas om de mål som ska överenskommas i den individuella integrationsplanen och skrivas in i planen. De målen som ställs ska bidra till en mera arbetslivsinriktad integration, ökad planmässigheten för karriär- och utbildningsstigarna och stödja integrationskundens framsteg vid behov via etappmål mot de mål som ställts för integration, sysselsättning och företagande.
Enligt 1 mom. ska kommunen tillsammans med invandraren i integrationsplanen komma överens eller kommunen, välfärdsområdet och invandraren tillsammans i den sektorsövergripande integrationsplanen komma överens om de individuella målen för integration och sysselsättning under integrationsprogrammet, men också om de långsiktiga målen. När målen ställs upp ska för invandraren beaktas de omständigheter som utretts i bedömningen enligt 14 eller 15 §, såsom kompetens och arbets- och utbildningshistoria, färdigheter, önskemål och livssituation. I diskussionen med invandraren är uppställda mål för integration och sysselsättning en viktig del i en fortsatt identifiering av kompetens och karriärplanering under integrationsplanen. Genom vägledande diskussioner i samband med utarbetandet och översynen av integrationsplanen stöds också arbetslivsorienteringen för invandrare som står utanför arbetskraften samt gestaltningen av utbildnings- och karriäralternativ.
I 2 mom. föreslås att det för en invandrare som är kund hos arbetskraftsservicen och som är arbetssökande i enlighet med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice som huvudmål för integrationen i integrationsplanen ska anges sysselsättning eller företagsverksamhet. För att främja framskridande mot målet ska det i planen ställas etappmål som till exempel kan vara förknippade med utveckling av kunskaperna i finska eller svenska eller yrkesmässiga eller andra arbetslivsfärdigheter. Dessutom ställs det upp andra integrationsfrämjande mål. Genom att ställa upp mål stärks arbetslivsorienteringen för integrationen och ett planmässigt avancemang ut i arbetslivet. I tidsperioden för målen ska beaktas den individuella situationen och de utbildningsbehov och andra behov av tjänster som förutsätts för att uppnå målen.
Då en integrationsplan utarbetas för någon annan arbetssökande än en sådan som avses i det föreslagna 2 mom. ovan, föreslås i 3 mom. att det som mål vid sidan om de integrationsfrämjande målen i regel anges förstärkande av arbetslivsfärdigheter och -orientering och på längre sikt sysselsättning eller företagsverksamhet. Syftet med detta är att stärka övergången till arbetskraften och mot arbetslivet även i integrationen av invandrare utanför arbetskraften dock så att den individuella livssituationen och de behov av utbildning, tjänster och eventuellt stöd som förutsätts för att uppnå målen beaktas. Om den person som planen utarbetas för bedöms stå utanför arbetskraften permanent till exempel på grund av sin ålder, skada eller sjukdom, kan man i integrationsplanen komma överens om mål som stödjer integration, välfärd och hälsa samt delaktighet och om verksamhet som stödjer dem.
Då en integrationsplan utarbetas för en person under 25 år föreslås i 4 mom. avvikande från 2 och 3 mom. i regel ska åtminstone genomförandet av en utbildning på andra stadiet anges som mål. Syftet med detta är att stödja förvärvande av behövlig kompetens och yrkeskompetens för arbetslivet i Finland, vilket också på längre sikt främjar personens sysselsättning och karriärstig. Undantag kan dock göras från målet om personen redan har den yrkesexamen som behövs för sysselsättning eller om personen inte är motiverad till en längre studieväg, om det av annan till exempel hälsorelaterad orsak bedöms att det inte är möjligt att avlägga examen. Då ställs det upp mål för annan integration, sysselsättning, välfärd och hälsa samt delaktighet med hänsyn till personens situation.
19 §.Innehållet i integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen. Den föreslagna paragrafen är ny och genom den separeras bestämmelser om integrationsplanens innehåll från definitionsparagrafen. Genom paragrafen preciseras det innehåll som ska överenskommas i den individuella integrationsplanen. Syftet med att fastställa innehållet att förbättra en individuell planering av integrationsfrämjande och kvaliteten hos de integrationsplaner som utarbetas.
Enligt 1 mom. kommer man i integrationsplanen och i den sektorsövergripande integrationsplanen utifrån den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som gjorts för invandraren i den omfattning som krävs och med hänsyn till de individuella målen för integration och sysselsättning överens om för kunden lämpliga tjänster som främjar integration, sysselsättning eller företagsverksamhet, hälsa och välbefinnande eller samhälleliga färdigheter, om studier i finska eller svenska språket samt om vägledning och rådgivning. Att komma överens om vägledning och rådgivning kan innebära till exempel överenskommelse om fortsatta möten. Planen kan också innehålla parallella studier i både finska och svenska språket om det är ändamålsenligt med tanke på invandraren. I integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen kommer man överens om de tjänster som bedöms vara ändamålsenliga med tanke på integrationen och sysselsättningen av invandraren i förhållande till individuella behov och mål. Den sektorsövergripande integrationsplan som ska utarbetas för minderåriga som anlänt utan vårdnadshavare är en individuell plan för den minderåriga integrationskunden över de tjänster som syftar till att stödja den minderåriges uppväxt, utveckling och välfärd samt inlärningsfärdigheter och utvecklingen av modersmålet och kunskaperna i finska och svenska eller kunskaperna i finska eller svenska. Integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen ska utarbetas i samarbete med invandraren och från början stödja kundens medverkan i planeringen av främjandet av integrationen och sysselsättningen.
I integrationsplanen är det viktigt att komma överens om flerspråkig samhällsorientering och om att utveckla kunskaperna i finska eller svenska samt yrkesmässiga färdigheter och arbetslivsfärdigheter i integrationsutbildningen eller inom frivilliga studier, som till exempel läskunnighetsutbildning eller grundläggande utbildning för vuxna eller inom andra språkstudier som motsvarar behovet. Integrationsplanen kan också innehålla till exempel handledande utbildning eller yrkesutbildning, behörighetsgivande utbildning och inledande av processen för erkännande av examina och vid behov studier i det egna modersmålet. I integrationsplanen kan det också tas hänsyn till utveckling av annan språkkunskap som behövs till exempel i tvåspråkiga miljöer i arbetet eller i vardagen dock så att språkstudier under integrationsplanen i regel ska avläggas på finska eller svenska. Då invandraren hänvisas till att utveckla sina kunskaper i finska eller svenska är syftet i princip att säkerställa integration av familjemedlemmarna på samma språk eller om det är möjligt att ta hänsyn till det språk som den familjemedlem som redan bor i Finland använder. Dessutom ska det i integrationsplanen kommas överens om andra integrationsfrämjande tjänster vid behov genom att samordna tjänster till en sektorsövergripande tjänstehelhet. Utgångspunkten är den att de tjänster som inkluderats i planen skapar ändamålsenliga och behovsorienterade servicehelheter.
Som innehåll i integrationsplanen kan man utöver det innehåll som nämns ovan också komma överens om olika ungdoms-, motions-, kultur- och fritidstjänster eller annat till exempel organisationers eller föreningars verksamhet med låg tröskel som bedöms främja tillträdet till lokala sammanslutningar, yrkesmässiga nätverk eller verksamhet i samhället och genom det delaktighet, integration och sysselsättning.
Till en ökad styrning av integrationsprocessens framskridande och arbetslivsorientering bidrar också serviceprocessen för arbetssökande som trädde i kraft i maj 2022. I och med serviceprocessen kommer man i integrationsplanen tillsammans med invandrare som är registrerade som arbetssökande dessutom överens om jobbsökningsskyldighet och andra åtgärder som främjar jobbsökning och sysselsättning på det sätt som föreskrivs i 44–48 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I 44 § i den lagen föreskrivs om jobbsökningsskyldighet och i 45–48 § närmare om till exempel undantag. Jobbsökningsskyldigheten ska i fortsättningen gälla även andra arbetssökande än sådana som är arbetslösa på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Vid sidan om tjänster som stöder sysselsättning erbjuds också tjänster som främjar företagsamhet, om det är ändamålsenligt med beaktande av invandrarens bakgrund och önskemål.
Tjänster som står nära arbetslivet, som lönesubventionerat arbete och arbetsprövning har enligt undersökningar konstaterats vara bland de effektivare tjänsterna med tanke på främjande av sysselsättning för invandrare. Ökad användning av dessa tjänster även för integrationskunder ska understödjas. Servicemodeller kan också utvecklas för att samtidigt främja sysselsättning och utveckling av språkkunskaper genom att kombinera sysselsättningsfrämjande tjänster med språkstudier eller med andra element som stödjer arbetslivsfärdigheterna. I integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen ska man också ta hänsyn till behoven hos invandrare i utsatt ställning eller sådana som behöver särskilda åtgärder. Likaså ska ett eventuellt behov av Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster beaktas när planen utarbetas.
I integrationsplanen ska man dessutom komma överens om hur uppföljningen görs av planen och av genomförandet av de tjänster som anges i den.
I enlighet med det som föreslås i 2 mom. har kommunen det övergripande ansvaret för att de tjänster som avtalats med invandraren i integrationsplanen eller i den sektorsövergripande integrationsplanen utgör en tydlig helhet som främjar integration och sysselsättning. Integrations- och sysselsättningsfrämjande helheter utformas genom att i den omfattning behovet av kompetens- och integrationstjänster förutsätter utnyttja och kombinera olika tjänster, till exempel integrationsutbildning, frivilliga studier och andra tjänster som främjar sysselsättning och delaktighet. Kommunen samarbetar vid behov med de aktörer som ansvarar för de tjänster som behövs för att främja invandrarens situation, integration och sysselsättning när integrationsplanen utarbetas. I integrationsplanen och den sektorsövergripande integrationsplanen ska alltid utgående från det individuella behovet inkluderas åtminstone tjänster inom kommunens integrationsprogram eller andra integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster. Kommunen kan komma överens om deltagande i kommunens tjänster, i den sektorsövergripande planen kan man också komma överens om deltagande i välfärdsområdets tjänster. Dessutom ska invandraren hänvisas också till andra myndigheters eller andra aktörers tjänster eller verksamhet om personen behöver dem.
I 3 mom. föreslås att ska ändamålsenligheten för de tjänster som överenskommits i integrationsplanen eller i den sektorsövergripande integrationsplanen med avseende på att uppnå det mål som har angetts i invandrarens integrationsplan motiveras i planen. På detta sätt stärks ett planmässigt och individuellt integrationsfrämjande. I samband med att planen utarbetas och ses över ska det diskuteras med invandraren om hur de överenskomna tjänsterna och eventuell annan verksamhet stödjer integration, sysselsättning eller företagsverksamhet. Syftet med detta är att stärka invandrarens förståelse för integrationen som en process, syftet med de överenskomna tjänsterna samt den egna rollen som aktör i främjandet av integration och sysselsättning.
20 §.Utarbetande av integrationsplanen eller sektorsövergripande integrationsplan. I den föreslagna paragrafen ska det föreskrivas om utarbetande av integrationsplaner eller sektorsövergripande integrationsplaner och fastställas tidsfrister för integrationsplanen. Genom de föreslagna tidsfristerna ska man svara mot förutsättningarna som gäller påskyndande av integrationen och säkerställa att integrationsprocessen inleds och integrationskunden vägleds till behövliga tjänster utan dröjsmål. Av grundad anledning kan man avvika från tidsfristerna till exempel för att ordna behövlig tolkning.
Enligt 1 mom. ska kommunen utarbeta en integrationsplan utan dröjsmål efter att invandraren har genomgått den bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster som avses i 14 § eller den sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster som avses i 15 § utifrån vilken det konstaterats att invandraren inte behöver en sektorsövergripande integrationsplan. Integrationsplanen kan utarbetas i samband med bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster, om det är motiverat till exempel med tanke på effektiv användning av vägledningsresurserna.
Enligt 2 mom. ska kommunen och välfärdsområdet utarbeta en sådan sektorsövergripande integrationsplan som avses i 17 § utan dröjsmål efter att den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 15 § har gjorts för invandraren. Utarbetande av en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och integrationsplan förutsätter samordnande av tidtabellerna för flera myndighetsaktörer och då kan både den inledande intervju som ingår i bedömningen av servicebehovet och integrationsplanen enligt prövning genomföras under samma möte.
Enligt 3 mom. ska integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen utarbetas senast inom tre år efter det att uppehållstillståndet beviljades eller uppehållsrätten registrerades. Tidsfristen motsvarar gällande lagstiftning. Utgångspunkten är dock att integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen ska utarbetas så snabbt som möjligt efter ankomsten till landet. Det här stödjer direkt hänvisande till ändamålsenliga tjänster som riktar sig speciellt till den inledande fasen av integrationen och inledandet av integrationsprocessen. Tre år från invandringen kan anses vara en så pass lång tid att det inte längre är ändamålsenligt att utarbeta en integrationsplan. Det underliggande antagandet för att sätta ut en tidsgräns är att invandraren under sin treåriga vistelse i landet har lärt sig tillräckligt med språk samt förvärvat de kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet. Tidsfristen motsvarar tidsfristen i den gällande lagen och syftar till att invandrarna ska delta i integrationstjänster under den första tiden i landet. Från denna tidsfrist på tre år kan man dock enligt 4 mom. vid behov avvika beträffande offer för människohandel. Behovet att avvika från tidsfristen kan framgå till exempel i situationer där ett offer för människohandel har nåtts och hänvisats till integrationstjänster först efter tidsfristen på tre år och personen behöver integrationsfrämjande tjänster.
I 5 mom. föreslås att integrationskunden ska anvisas att utan dröjsmål söka sig till utbildning som har överenskommits i integrationsplanen eller i den sektorsövergripande integrationsplanen, såsom integrationsutbildning eller frivillig utbildning eller till andra tjänster som främjar integrationen och sysselsättningen, dock senast inom en månad efter att integrationsplanen utarbetats. Syftet med det här är att det utöver eventuella väntetider på tillgång till tjänster och utbildning i integrationsprocessen inte uppstår onödiga fördröjningar. Tidsgränsen betyder dock inte att tjänsten ska börja inom en månad.
Dessutom förutsätts det att kommunen när den vägleder integrationskunder för att säkerställa en smidig integrationsprocess samarbetar med aktörer som producerar och ordnar utbildning och tjänster, såsom utbildningsanordnare, välfärdsområdet och organisationer. I vägledningen ska man beakta integrationskundens servicebehov utgående från bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster samt säkerställa att vägledningen är långsiktig, så att vägledningen till arbetslivet och integrationsutbildning samt annat stöd för integration och sysselsättning samt utbildningar i synnerhet i övergångsskeden mellan utbildningar eller tjänster genomförs på ett ändamålsenligt sätt både när integrationsplanen utarbetas och när den senare ses över. För integrationskunder som behöver utveckling av långsiktigare kompetens eller sektorsövergripande integrationsstöd är också samordnande av tjänster i synnerhet med social- och hälsovårdstjänster viktigt. Långsiktig vägledning förutsätter ett nära samarbete mellan myndigheter, utbildningsanordnare och andra tjänsteproducenter i olika skeden av integrationsprocessen. Precis som det konstaterats ovan i samband med vägledning och rådgivning samt bedömningarna av servicebehovet ordnar många olika sammanslutningar och organisationer inklusive invandrarnas egna organisationer smidig verksamhet och tjänster med låg tröskel som främjar integration av och delaktighet i samhället för invandrare parallellt med och som komplement till offentliga service. I integrationsplanen ska vägledning även till dessa tjänster beaktas.
21 §.Integrationsplan för familjer. Enligt den föreslagna paragrafen ska kommunen tillsammans med familjen och vid behov tillsammans med andra myndigheter som är centrala med avseende på familjens situation i samarbete utarbeta en integrationsplan för familjen om familjen helhetssituations kräver det. Integrationsplanen för familjen samordnas med de individuella integrationsplanerna och med andra planer som utarbetats för familjemedlemmarna. Den gemensamma integrationsplanen som utarbetas för familjen kompletterar familjemedlemmarnas individuella integrationsplaner där det antecknats målen för individens integration och deltagande i behövliga tjänster. Integrationsplanen för familjer gäller maximalt fram tills dess ingen av familjemedlemmarna har en gällande individuell integrationsplan med hänsyn till att varaktigheten för familjemedlemmarnas individuella planer kan variera. Vid bedömningen av behovet av en integrationsplan för familjen ska det utöver familjens helhetssituation fästas särskild vikt vid familjens och dess medlemmars välbefinnande, främjande av hälsa och delaktighet och kommunens funktioner och tjänster som stöder detta mål samt föräldrarnas behov av utbildning och sektorsövergripande stöd. Då en integrationsplan för familjer utarbetas ska dessutom vikt fästas vid att integrationen av hela familjen främjas på samma språk.
Integrationsplanen för familjen kan vid behov utarbetas sektorsövergripande tillsammans med kommunen, välfärdsområdet och familjen. Det här påverkas av i vilken bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster behovet har observerats och hurudana behov familjen har. En sektorsövergripande plan i samarbete med social- och hälsovården inom välfärdsområdet är viktigt i synnerhet i de situationer där man observerat sektorsövergripande stödbehov förknippade med barnets tillväxt och utveckling eller föräldraskapet samt med främjandet av integration. Även småbarnspedagogiken eller den grundläggande utbildningen kan vid behov delta i utarbetandet av en integrationsplan för familjer. I planen kan man till exempel beakta barnens deltagande i småbarnspedagogik, fritids- och klubbverksamhet i kommunen, ungdomsarbete och funktioner som riktar sig till familjer och föräldrar. För att utarbeta planen förutsätts enligt 1 mom. att familjens helhetssituation kräver att det utarbetas en plan på grundval av den bedömning som avses i 14 eller 15 § och att en vårdnadshavare eller vårdnadshavarna ger sitt samtycke.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen och eventuellt välfärdsområdet i fråga om en integrationsplan för familjer som utarbetas genom sektorsövergripande samarbete vid bedömningen av behovet av en integrationsplan för familjen fästa särskild uppmärksamhet vid främjande av barnets, den ungas och familjens välbefinnande, hälsa och delaktighet samt vid föräldrarnas behov av sektorsövergripande stöd och utbildning i anknytning till integrationen. Dessutom kan man vid behov fästa vikt vid att upprätthålla och återställa familjekontakter. Genom integrationsplanen för familjen stöds integration och delaktighet för varje familjemedlem. Planen kan i synnerhet vara behövlig då man bedömer att det finns ett behov att utreda hela familjen syn för att främja familjens integration. En integrationsplan för familjen syftar till att stödja hela familjen i inledningsskedet av integrationen genom att till exempel ta hänsyn till bristfälliga kunskaper i finska eller svenska, kännedom om samhället och dess servicestruktur samt konsekvenserna av små sociala nätverk på familjens situation och dynamik.
Genom en integrationsplan för familjen kan man förebygga konflikter i familjen till följd av att familjemedlemmarna integreras i olika takt, främja jämställdhet mellan könen samt att stödja föräldrarna i deras fostringsuppgift och barn och unga i hur de klarar av skolgången och studierna och annan integration. Behoven i en invandrarfamilj kan bland annat gälla tillgång till tjänster för föräldrar som sköter barn hemma, ordnandet av småbarnspedagogik för barn under skolåldern, barnens och de ungas skolgång och studier samt boendearrangemangen. Även möjlighet till meningsfull fritidssysselsättning, såsom att hitta lämplig hobby- eller föreningsverksamhet för familjemedlemmar i olika åldrar kan vara en del av den diskussions som förs i samband med planen.
I familjens integrationsplan bör uppmärksamhet fästas vid att alla familjemedlemmar har tillgång till tjänster. Speciellt invandrarkvinnor som sköter sina barn under skolåldern hemma blir lätt utanför integrationstjänsterna då information om tillbudsstående tjänster inte når dem på ett heltäckande sätt och å andra sidan på grund av det spridda utbudet av tjänster som passar livssituationen. Även rollfördelningen inom familjen kan påverka i synnerhet en kvinnas möjlighet att delta i tjänsterna eller i annan verksamhet utanför hemmet. Då en förälder blir utanför integrationsfrämjande åtgärder bromsas inlärningen av språket, tillgången till omgivningen och samhället och på så vis försvåras familjens ärendehantering, stöd för integration av barnen och genomförandet av egna fortsatta planer. Genom att delta i småbarnspedagogiken stöds även barnens integration och utvecklingen av färdigheter som behövs i skolan. Även barn som behöver samarbete mellan skolan och familjen bör identifieras i familjens plan. Samarbetet med välfärdsområdet när planen utarbetas och tjänsterna samordnas betonas i synnerhet i situationer där det bedöms att familjen behöver flera olika social- och hälsovårdstjänster. Samarbete ska också göras för att identifiera eventuellt familjevåld och ingripa i det.
Att erbjuda förebyggande åtgärder och tjänster som stärker välbefinnandet, hälsan och delaktigheten för hela familjen är en viktig del av familjens integrationsplan. Genom familjens integrationsplan kan det stöd som ges familjen samordnas i form av sektorsövergripande samarbete mellan kommunens olika sektorer och välfärdsområdets service där även tredje sektorns tjänsteutbud och verksamhet beaktas. I planen beaktas också de tjänster som påkallas av minderårigas behov. I genomförandet av de stödåtgärder som anges i familjens integrationsplan har till exempel familjecentrens tjänster, småbarnspedagogik, skolan samt ungdoms- och motionsverksamhet en central roll.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om motsvarande väglednings- och samarbetsskyldighet för kommunen som i 20 §.
22 §.Översyn av integrationsplan eller sektorsövergripande integrationsplan. Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen följa upp genomförandet av integrationsplanen. I synnerhet ska man följa upp hur de överenskomna åtgärderna och tjänsterna främjar integrationen och sysselsättningen för integrationskunden i förhållande till de uppställda målen och vid behov komma överens om ändringar i integrationsplanen.
Inom arbetskraftsservicen ses den integrationsplan som utarbetas över i samband med de arbetssökningssamtal och de kompletterande arbetssökningssamtal som ordnas för arbetssökande på det sätt som föreskrivs i 32 § i lagförslaget om arbetskraftsservice. I 3 § i lagförslaget föreskrivs det att inom tjänster för invandrare som är registrerade som arbetssökande ska utöver denna lag även tillämpas lagen om ordnande av arbetskraftsservice och sådana bestämmelser är exempel på det. En integrationsplan som utarbetas för andra integrationskunder än sådana som är arbetssökande ska ses över i enlighet med servicebehovet eller minst var sjätte månad. Behoven att uppdatera integrationsplanen ska ses över på kommunens initiativ i regel alltid om integrationskundens servicebehov eller livssituation väsentligt ändrar från den situation, där de överenskomna åtgärderna och tjänsterna i integrationsplanen bestämdes. Integrationsplanen ska också ses över om integrationskunden själv begär det. Integrationsplanen behöver ses över även då integrationskunden flyttar till en annan ort. Då svarar den nya hemkommunen för översynen och särskilt centralt är det att uppdatera integrationsplanen i förhållande till integrationsprogrammet i kommunen i fråga och till det övriga serviceutbudet i regionen. Den myndighet som svarar för integrationsfrämjandet i den nya hemkommunen får enligt 85 § information om den integrationskund som flyttar till kommunen av den tidigare hemkommunen om kunden gett sitt samtycke till att informationen lämnas.
Om det hos integrationskunden under tiden integrationsplanen är i kraft framgår sådana sektorsövergripande servicebehov, som man inte kan svara mot endast med tjänster i den integrationsplan som utarbetats mellan kommunen och integrationskunden, ska planen vid behov uppdateras till en sektorsövergripande integrationsplan i samarbetet med behövliga myndighetsaktörer och så att andra tjänster och integrationsfrämjande tjänster samordnas. Då görs vid behov också en översyn av de mål för integration och sysselsättning som man kommit överens om i planen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen och välfärdsområdet följa upp genomförandet av den sektorsövergripande integrationsplan och se över den av samma orsaker som anges i 1 mom. ovan för översyn av planer som utarbetats för andra än arbetssökande. Kommunen genomför översynen av en sektorsövergripande integrationsplan tillsammans med välfärdsområdet och integrationskunden. Enligt det föreslagna 3 mom. får dock en kommun eller ett välfärdsområde genomföra en översyn tillsammans med integrationskunden, om planen ses över och ändras endast i fråga om den tjänst som myndigheten i fråga har organiseringsansvar för. Då ska den andra myndigheten som deltagit i utarbetandet av planen underrättas om uppdateringen av planen.
Enligt det föreslagna 4 mom. kan man om det i samband med översynen konstateras att integrationskundens situation har förändrats sedan föregående gång eller från det att planen utarbetades ersätta den sektorsövergripande integrationsplanen med en integrationsplan eller vice versa. Syftet är att planen för integrationskunden ska svara mot personens behov. Det är möjligt att personens servicebehov ändrar eller att behov som funnits tidigare framgår först i ett senare skede. Till exempel en persons ställning som offer för människohandel kan framgå först senare.
Om välfärdsområdet tillsammans med integrationskunden ser över integrationsplanen, ska en anställd inom välfärdsområdet se till att den reviderade planen sparas i den riksomfattande informationsresursen för integrationsfrämjande. Kommunen kan ge en anställd hos välfärdsområdet användarrättigheter till det riksomfattande kundinformationssystemet för integration så som föreskrivs i 80 § i den föreslagna lagen.
23 §.Varaktighet för och upphörande av integrationsplan eller sektorsövergripande integrationsplan. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. bestäms varaktigheten för invandrarens integrationsplan eller sektorsövergripande integrationsplan individuellt för integrationskunden på grundval av de mål som överenskommits i integrationsplanen, arbets- och utbildningshistoria samt tjänster som planerats och erbjudits personen.
Enligt det föreslagna 2 mom. utarbetas den första integrationsplanen eller sektorsövergripande integrationsplanen för högst ett år. Planen kan också utarbetas för en kortare tid än ett år. En plan ska inte schematiskt utarbetas för en längre tid än det faktiskt behövs med hänsyn till det individuella utgångsläget för integrationskunden och behoven att främja integration och sysselsättning. Invandrarna är i mycket olika situation när de anländer till Finland och deras behov, kunskaps- och utbildningsnivå, familjesituation och andra därmed jämförbara omständigheter varierar stort. En del invandrare kan med hänsyn till sin utbildning och kompetens ha förutsättningar för att snabbt bli sysselsatta, lära sig språket och delta lokala sammanslutningar och i samhället, medan andra invandrare behöver intensivare integrationstjänster. Följaktligen kan integrationsplanerna inte heller till innehåll eller längd vara schematiska.
Integrationskunder som behöver särskilda åtgärder, som till exempel undervisning i läs- och skrivkunskap har sannolikt långvarigare behov av integrationsfrämjande åtgärder och tjänster än integrationskunder, vars mål är att snabbt komma ut på arbetsmarknaden. Det är motiverat att ta hänsyn till behov av särskilda åtgärder och tjänster i integrationsplanens varaktighet.
Den sammanlagda maximala varaktigheten för integrationsplan är två år från det att den första integrationsplanen undertecknades. I propositionen förkortas den maximala varaktigheten enligt den gällande integrationslagen med ett år och motsvarar de krav som ställs för påskyndad integration. I samband med en förlängning av integrationsplanen ska man alltid bedöma huruvida det är nödvändigt i förhållande till integrationskundens behov av integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster och de tillbudsstående tjänsterna. Om integrationen och sysselsättningen av integrationskunden effektivt kan främjas genom tjänster inom det allmänna servicesystemet, ska det i princip göras en bedömning av behovet att förlänga integrationsplanens varaktighet även om en förlängning inom ramen för den maximala varaktigheten är möjlig. Enligt utredningar verkar ett resultatrikt integrationsfrämjande bero mer på hur snabbt invandraren har möjlighet att få tillgång till integrationsfrämjande tjänster och hur bra tjänsterna svarar mot invandrarens servicebehov än på integrationsplanens varaktighet. Då maximitiden för integrationsplanen blir kortare är det också viktigt att tillträdet till integrationsfrämjande tjänster är smidigt och att det allmänna service- och utbildningssystemet utvecklas kontinuerligt så att det också svarar mot invandrarnas behov. Även riksdagen har i sitt betänkande om redogörelsen om behoven av att reformera integrationsfrämjandet (FvUB 10/2022 rd) ansett att utgångspunkten vid planeringen av åtgärder för integrationsfrämjande bör vara tillgång till tjänsterna och deltagande i rätt tid och att det är effektivt.
I det föreslagna 3 mom. presenteras de grunder på vilka integrationsplanens eller den sektorsövergripande integrationsplanens giltighetstid kan förlängas när den maximala varaktighet som föreslås i föregående moment är uppnådd. Enligt momentets kan integrationsplanens varaktighet förlängas med högst två år om det är motiverat på grund av integrationskundens låga utbildningsnivå eller behovet av sektorsövergripande tjänster och om det behövs särskilda åtgärder för att stödja integrationskundens integration och sysselsättning. Som särskilda åtgärder kan betraktas till exempel utbildning i läs- och skrivkunskaper eller deltagande i rehabilitering. Dessutom kan varaktigheten för integrationskundens integrationsplan förlängas om invandraren medan han eller hon har fått hemvårdsstöd deltagit på deltid i genomförandet av integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen och en förlängning av integrationsplanens varaktighet även annars anses vara motiverad för att svara mot integrationskundens servicebehov. Då varaktigheten för integrationsplanen förlängs är det ändamålsenligt att individuellt bedöma hur länge planen ska förlängas. I princip ska planens varaktighet inte automatiskt förlängas med två år.
Dessutom kan den maximala varaktigheten för integrationsplanen enligt 4 mom. förlängas för motsvarande tid som integrationsplanen tillfälligt inte har kunnat genomföras på grund av skada, sjukdom eller för att invandraren använt sina graviditets- eller föräldrapenningdagar enligt 9 kap. i sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller av någon annan jämförbar orsak. Som orsak som nämns ovan kan betraktas till exempel att verka som närståendevårdare. De förlängningsgrunder som nämns ovan motsvarar grunderna i gällande lag.
Det vore oskäligt med tanke på integrationsprocessen om de orsaker som nämns ovan inte beaktades i maximitiden för integrationsplanens varaktighet. Skadan eller sjukdomen ska utgöra ett faktiskt hinder för deltagande i de tjänster som överenskommits i integrationsplanen, vilket ska intygas exempelvis med ett läkarintyg där det tas ställning till frågan. En eventuell förlängning av integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen ska dock inte gälla vårdledighet om inte integrationskunden på deltid har deltagit i de åtgärder som överenskommits i integrationsplanen. Syftet med att inkludera deltagande i tjänster på deltid under vårdledigheten i förlängningsgrunderna är att uppmuntra integrationskunder som får hemvårdsstöd att söka sig till och delta i integrationstjänster i ett så tidigt skede som möjligt och å andra sidan kommuner att utarbeta integrationsplaner även för tiden med hemvårdsstöd samt öka tillhandahållandet av tjänster som lämpar sig för förädlarnas livssituation. För närvarande har man i kommunerna inte systematiskt utarbetat integrationsplaner för personer som får hemvårdsstöd eller som är vårdlediga eftersom det har ansetts förbruka förälderns rätt till integrationsplan. Ett ringa utbud eller avsaknad av integrationsfrämjande tjänster som lämpar sig för målgruppen har också bidragit till att det nödvändigtvis inte ansetts ändamålsenligt att utarbeta integrationsplaner. I fortsättningen ska de som får hemvårdsstöd erbjudas lämpliga tjänster och som beskrivs ovan kan deltagande på deltid berättiga till en förlängning av maximitiden för integrationsplanen. En bedömning av att lägga till vårdledighet som grund för förlängning av integrationsplanen vid sidan av graviditets- och föräldradagar har gjorts i avsnitt 5 Alternativa handlingsvägar.
I fråga om förlängningen tillämpas bestämmelserna i 2 mom. att planen utarbetas för högst ett år åt gången.
Paragrafens 5 mom. är nytt och syftar till att främja möjligheterna för integrationskunder att fortsätta avlägga en integrations- och sysselsättningsfrämjande frivillig studiehelhet som överenskommits i integrationsplanen i situationer där den maximala varaktigheten för integrationsplanen tar slut mitt under en frivillig studiehelhet som stöds med arbetslöshetsförmåner. Integrationsplanens varaktighet för en integrationskund som är arbetssökande kan av grundad anledning förlängas (personer under 25 år) med eller fortsätta i (personer som fyllt 25 år) högst ett år på det sätt som föreslås i 31 § för genomförande av frivilliga studier, om integrationskunden då maximitiden på två eller fyra år för integrationsplanen upphör uppfyller förutsättningar för stöd. En närmare beskrivning av skillnaden mellan en förlängning av och fortsatt stöd finns i motiveringen till 31 §.
Paragrafens 6 mom. är nytt och syftar till att stärka ett fortsatt planmässigt främjande av integration och sysselsättning när tiden för integrationsplanen går ut. Sysselsättningsfrämjande tjänster för arbetssökande integrationskunder, såsom fortsatt utveckling av språkkunskaper och stärkande av arbetsförmåga kan överenskommas i enlighet med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
24 §.Integrationskundens skyldighet att följa integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om integrationskunders skyldighet att följa integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen och om konsekvenser för underlåtenhet att följa planen. Paragrafens motsvarar i regel den gällande lagstiftningen. När integrationsplanen utarbetas är kommunen enligt 1 mom. en skyldighet att för integrationskunden redogöra vilka rättigheter och skyldigheter som följer av integrationsplanen och de anknytande tjänsterna på ett för honom eller henne begripligt sätt. Redogörelsen görs i allmänhet muntligt, men genom skriftlig dokumentering kan senare oklarheter undvikas.
Enligt 2 mom. är integrationskunden skyldig att delta i utarbetandet och översynen av integrationsplanen, genomföra den plan som utarbetats med honom eller henne, söka sig till och regelbundet delta i de tjänster som överenskommits i integrationsplanen, underrätta kommunen om genomförandet av planen samt om sådana förändringar i anknytning till servicebehovet, livssituationen eller något annat som eventuellt kan inverka på uppnåendet av de mål som överenskommits i planen och deltagandet i tjänsterna.
Integrationen lyckas bäst om integrationskunden själv aktivt förbinder sig till integrationsprocessen så att han eller hon inhämtar de kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet genom att delta i de integrationsfrämjande tjänster som myndigheterna eller andra aktörer ordnar. Av den anledningen ska integrationskunden vara skyldig att följa sin plan och att söka till och att delta i de tjänster som har överenskommits i planen och som stödjer hans eller hennes integration och sysselsättning. Anmälningsskyldigheten i momentets fjärde punkt är ny och den ska förbättra i synnerhet kommunens möjligheter att följa upp genomförandet av integrationsplanen och förutse ändringar i integrationskundens servicebehov.
Paragrafens 3 mom. är nytt och enligt det omfattas en integrationskund som är anmäld som arbetssökande av den arbetssökandes skyldigheter enligt 39 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
Enligt 4 mom. finns bestämmelser om vilka konsekvenser försummelse av dessa skyldigheter har på rätten att få arbetslöshetsförmån i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och bestämmelser om vilka konsekvenser sådan försummelse har på utkomststödet i lagen om utkomststöd. Om invandraren exempelvis utan giltig orsak vägrar delta i arbetet med att utarbeta en integrationsplan, i översynen av planen eller i en överenskommen tjänst i planen får enligt den föreslagna paragrafen hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån begränsas enligt vad som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utkomststödet sänkas enligt vad som föreskrivs i lagen om utkomststöd. Riksdagen har i sitt betänkande om redogörelsen om behoven av att reformera integrationsfrämjandet (FvUB 10/2022 rd) ansett det vara viktigt att iakttagandet av integrationsplanen är genuint förpliktande för integrationskunden och förutsatt att det vid behov används metoder som föreskrivits för att göra deltagande i åtgärder förpliktande. När det gäller barn och unga har skyldigheterna främst med läroplikten att göra. För andra personer än arbetssökande bestäms integrationsplanens förpliktande verkan utifrån deras övriga åtaganden och i princip kan det inte på samma sätt föreläggas sanktioner som innebär förlust av förmån för underlåtelse att iaktta integrationsplanen. Till exempel en vårdledig integrationskunds rätt till familjeförmåner kan inte begränsas om personen underlåter att genomföra sin integrationsplan. I avsnitt 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning finns en närmare bedömning av integrationsplanens förpliktande verkan.
25 §.Flerspråkig samhällsorientering. I paragrafen föreskrivs det om en ny integrationsfrämjande tjänst som syftar till att öka invandrarnas kännedom bland annat om det finländska samhället och om rättigheter och skyldigheter. Samhällsorientering definieras i 5 §.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen om möjlig ordna samhällsorientering för integrationskunder på deras modersmål eller på sådana språk som de annars har goda kunskaper i med beaktande av integrationskundernas servicebehov och de språkliga behov som förekommer i kommunen. Samhällsorientering som tillhandahålls på det egna modersmålet och som undervisning garanterar att information i fortsättningen bättre förmedlas till invandrare. Orientering i form av undervisning torde öka sannolikheten att information bättre förmedlas till invandraren än genom att förmedla skriftligt material. Undervisning i samhällsorientering bidrar till ökad interaktivitet och erbjuder invandrare möjlighet att fråga efter ytterligare information med låg tröskel. Samhällsorientering kan genomföras som en separat tjänst eller i samband med integrationsutbildningen eller annan tjänst i inledningsskedet av invandringen.
Samhällsorientering behöver inte ordnas för en enskild person, om det utgående från bedömningen av servicebehovet är klart att integrationskunden inte har behov av orienteringens innehåll. Även då ska integrationskunden om det är möjligt erbjudas skriftligt material för samhällsorientering för att på egen hand bekanta sig med det. För varje kund ska det också bedömas i vilken form och omfattning det är behövligt att genomföra orienteringen. Samhällsorientering i form av närundervisning stöder i synnerhet möjligheterna för till exempel integrationskunder som inte har läs- och skrivkunskaper eller som har svagare digitala kunskaper att delta i tjänsten och ta till sig orienteringens innehåll.
Eftersom målgruppen för den flerspråkiga samhällsorienteringen sannolikt i stor omfattning består av integrationskunder som talar olika språk som modersmål, inklusive dem som hör till sällsynta språkgrupper, kan samhällsorienteringen i stället för på modersmålet tillhandahållas på ett språk som integrationskunden annars har goda kunskaper i. Beroende på antalet invandrare i kommunen och hur ovanligt språket är kan det visa sig svårt att genomföra undervisningen helt på modersmålet. Genom att utnyttja kommunernas samarbetsmöjligheter och även distansundervisning kan utbudet av undervisning i samhällsorientering och språkutbudet ökas i genomförandet av samhällsorienteringen. För att genomföra samhällsorienteringen kommer det sannolikt att förutsätta att servicen produceras i form av nationell distansundervisning som kommunerna ordnar i samarbete med varandra. För att uppfylla språkkravet kan man vid behov också utnyttja tolkning. Med beaktande av behovet i kommunen och kommunens faktiska möjligheter att ordna samhällsorientering kan i genomförandet av samhällsorienteringen också utnyttjas ljudmaterial och skriftligt material som producerats på olika språk, om det anses ändamålsenligt i situationen i fråga. Nationellt förutsätter tillhandahållande av ett enhetligt material av jämn kvalitet åtminstone på de mest vanliga språken som integrationskunderna talar sannolikt produktion, underhåll och översättning av det nationella material som används i undervisningen i samhällsorientering. Ansvaret för att producera materialet kan lämpa sig som en nationell uppgift för staten. Det är viktigt att man till integrationskunden får förmedlat information åtminstone om de mest centrala delområdena inom samhällsorienteringen. Kommunen kan genomföra samhällsorienteringen själv eller lägga ut den på entreprenad till en serviceproducent. Kommunen kan enligt prövning utöver integrationskunder erbjuda samhällsorientering även andra invandrare som bedöms ha nytta av innehållet i orienteringen. Kommunen kan också ordna samhällsorientering gemensamt för integrationskunder med olika ställning på arbetsmarknaden.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska samhällsorienteringen åtminstone innehålla information om att bo, leva och arbeta i Finland, hur det finländska samhället fungerar samt om individens rättigheter och skyldigheter. Detta är motsvarande information som ingått i den basinformationen om det finländska samhället enligt 7 § i den gällande integrationslagen och den har ansetts vara viktig information med tanke på att bo och integreras i Finland. Även när det gäller produktion av innehåll för samhällsorienteringen är det viktigt att samarbeta med andra myndigheter.
Det föreslagna 3 mom. innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning. Genom en förordning av statsrådet kan noggrannare bestämmelser utfärdas om innehållet i och genomförandet av flerspråkig samhällsorientering.
26 §.Innehållet i integrationsutbildning. I paragrafen ska det föreskrivas om innehållet i den integrationsutbildning som ordnas för en integrationskund som inte är läropliktig enligt läropliktslagen (1214/2020) och om det språkliga målet för utbildningen. Med läroplikt avses läroplikt enligt Finlands utbildningssystem. Enligt lagen om läroplikt är barn som har sin vanliga vistelseort i Finland läropliktiga. Läroplikten upphör när barnet fyller 18 år eller när det före det avlägger en examen på andra stadiet. Integrationskunder kan också vara sådana personer som inte omfattas av läroplikt till exempel på grund av tillfälligt uppehållstillstånd. Därför föreslås som språkdräkt ”som inte är läropliktig”.
Enligt bestämmelserna är det närmast myndiga integrationskunder som utgör den huvudsakliga målgruppen för integrationsutbildningen. I paragrafen begränsas möjligheten till integrationsutbildning inte enbart till integrationskunder, utan integrationsutbildning kan precis som i nuläget ordnas om individens behov kräver det även för invandrare som inte har en gällande integrationsplan.
Bestämmelser om den integrationsfrämjande utbildning som erbjuds läropliktiga finns i läropliktslagen enligt vilken en läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildning som avses i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen kan fullgöra läroplikten i sådan utbildning vid en folkhögskola där man följer de grunder i läroplanen för integrationsutbildningen för vuxna invandrare som avses i lagen om främjande av integration (1386/2010) eller den rekommendation till läroplan för utbildning för invandrare som Utbildningsstyrelsen har utarbetat. Enligt läropliktslagen kan dessutom en läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande studier men som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen fullgöra läroplikten genom att delta i grundläggande utbildning för vuxna.
Enligt 1 mom. ska som integrationsutbildning för integrationskunden ordnas undervisning i finska eller svenska samt undervisning i yrkesfärdigheter och andra färdigheter som behövs i arbetslivet, yrkesplanering och vägledning till fortsatta studier, till andra tjänster eller till arbetsmarknaden. Genom utbildningen främjas de mål som ställts för integrationskunden i integrationsplanen.
Som integrationsutbildning ska också ordnas annan undervisning som främjar färdigheter i samhällsliv och kultur samt medborgarfärdigheter för det dagliga livet. Utbildningen ska utveckla sådana språkliga, skriftliga, samhälleliga, kulturella och med livskompetens förknippade färdigheter, med vilka invandraren klarar sig i det dagliga livets olika situationer i sin nya omgivning, förmår fungera i arbetslivet och söka sig till fortsatta studier. Integrationsutbildningen består av studiehelheter, vars innehåll och omfattning skräddarsys med beaktande av integrationskundens skolunderbyggnad, färdigheter och målsättningar.
Integrationsutbildning kan ordnas på finska eller svenska och dessutom kan integrationsutbildningen omfatta valfria studier, till exempel studier i det andra nationalspråket, vilket gör det möjligt att vid behov studera finska och svenska parallellt. Enligt statsrådets nationalspråksstrategi Nationalspråkstrategin, Kansalliskielistrategia: Statsrådets principbeslut, Valtioneuvoston periaatepäätös. 2021. Statsrådets publikationer 2021:87. ska en smidig integrationsväg säkerställas på båda nationalspråken. Enligt principbeslutet ska dessutom utbudet på svenskspråkig integrationsutbildning utökas så att invandrarna har reella möjligheter att också välja svenska som integrationsspråk. I integrationsutbildningen är det möjligt att stärka kunnandet även i det latinska alfabetet. En förutsättning är att personen har sådana inlärningsfärdigheter och kunnande att det räcker med en kort modul och att det annars är ändamålsenligt för personen att delta i integrationsutbildningen.
Paragrafens 2 mom. är delvis nytt och enligt det ska integrationsutbildningen även innehålla en period med inlärning i arbete eller verksamhet som stöder arbets- och funktionsförmågan. En period med inlärning i arbetet är även för närvarande en del av den integrationsutbildning som erbjuds i form av arbetskraftsutbildning och därför ska genom bestämmelsen säkerställas att perioden med inlärning i arbete har en viktig roll som en del av utbildningen även i fortsättningen. Dessutom gör bestämmelsen det möjligt att ersätta perioden med inlärning i arbetet med verksamhet som främjar arbets- och funktionsförmågan, till exempel rehabilitering om personen har behov av rehabiliteringsmässigt stöd.
Integrationsutbildningen ska innehålla även identifiering av tidigare kompetens. Genom att det ingår i utbildningen att identifiera tidigare inhämtad kompetens stöds individuell integrationsutbildning som svarar mot invandrarens behov, inklusive yrkesinriktad integrationsutbildning, samt hänvisas invandraren efter integrationsutbildningen till den utbildningsväg som passar honom eller henne bäst, inklusive yrkesutbildning, behörighetsgivande utbildning och andra eventuella modeller som kombinerar utbildning och sysselsättning. Bestämmelsen ska genomföras i samarbete med arbetskraftsservicen, utbildningsanordnare och läroinrättningar samt andra centrala myndigheter och aktörer. I synnerhet om det med tanke på sysselsättning av den studerande är viktigt att få behörighet för ett reglerat yrke i Finland, hänvisas den studerande till den behöriga myndigheten för erkännande av examen, till exempel till Utbildningsstyrelsen eller Tillstånds och tillsynsverket för social- och hälsovården. Under utbildningen får den studerande som en del av karriärplaneringen och vägledningen råd i inledandet av processen för erkännande av examen och eventuella fortsatta åtgärder förknippade med det.
I 3 mom. anges det språkliga målet i integrationsutbildningen. På motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen är det språkliga målet i integrationsutbildningen att invandraren ska få fungerande elementära språkfärdigheter i finska eller svenska det vill säga i genomsnitt språkkompetens som motsvarar nivån B1.1 i allmänna språkexamina. Då förutsätts det att invandraren kan följa med tal som grundar sig på gemensamma erfarenheter eller allmänna kunskaper och förstår huvudtanken och de viktigaste detaljerna i det talade budskapet. I tal ska invandraren kunna kommunicera om för sig själv viktiga frågor också i litet mera krävande situationer och klara av vardagssituationer och inofficiella diskussioner. Målet i läsförståelse är att man kan läsa några sidor långa texter av olika slag och förstå huvudtanken, nyckelorden och de viktigaste detaljerna. I skrift är strävan att man kan skriva en tydlig, sammanhängande text och effektivt förmedla bekant information i de vanligaste formerna av skriftlig kommunikation. Målet för integrationskundens språkkunskaper kan också sättas högre än nivån B1.1 och att uppnå nivån B1.1 utgör inget hinder för att delta i integrationsutbildningen.
I integrationsplanen kan man komma överens om en lägre målnivå för språket, om det finns särskilda grunder för det. Sådana grunder kan vara invandrarens ålder, sjukdom eller skada. En grund kan även för en invandrare som står utanför arbetskraften vara deltagande i utbildningen på deltid. Det kan inte göras en kategorisk sänkning till exempel på grund av en skada utan det ska sökas individuella lösningar som stödjer en utveckling av den språkliga kompetensen. Integrationsutbildningen ska också ha andra mål. Genom integrationsutbildningen främjas de mål som anges i 1 §, i synnerhet invandrarnas sysselsättning eller företagande, arbetslivsfärdigheter och kompetens, likabehandling, delaktighet och jämlikhet samt välbefinnande och hälsa.
Den föreslagna bestämmelsen om sluttestning av språkkunskaperna i finska eller svenska som ordnas som en del av integrationsutbildningen är ny. Även för närvarande bedöms de studerandes språkkunskaper som en del av integrationsutbildningen och genomförandet av bedömningen av annan inlärning styrs genom grunderna för läroplanen för integrationsutbildning.
Genom propositionen skapas en rättslig grund för nationellt enhetlig sluttestning av språkkunskaper i finska och svenska och säkerställs enhetligt genomförande av sluttestningen av språkkunskaper inom integrationsutbildningen som en del av de integrationsutbildningar som ordnas. Med hjälp sluttestningen syftar man till att förbättra uppföljningen av förverkligandet av språkkunskapsmålen, jämförbarheten för testningen mellan olika anordnare samt stödja hänvisning till andra tjänster eller utbildningar enligt integrationskundens språkkunskapsnivå. Insamling och uppföljning av information om språkkunskapsnivåer möjliggör också evidensbaserad samhällsdebatt.
Det föreslås att Utbildningsstyrelsen ska föreskrivas ansvar för att på riksnivå utveckla och upprätthålla sluttestningen av språkkunskaper i integrationsutbildningen. Uppgiften skapar en logisk uppgiftshelhet för Utbildningsstyrelsen, eftersom Utbildningsstyrelsen också ansvarar för att utarbeta läroplansgrunderna för integrationsutbildningen. Utbildningsstyrelsen ansvarar också för att ordna allmänna språkexamina och det är motiverat att utveckla integrationsutbildningens sluttestning parallellt med allmänna språkexamina.
Enligt 4 mom. ska integrationsutbildningen i princip ges i enlighet med Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder. I bestämmelsen preciseras vad som ska anges i läroplansgrunderna. Man ska dock av grundad anledning kunna avvika från läroplansgrunderna. En grundad anledning kan vara till exempel en situation där det anses ligga i en invandrares eller en invandrargrupps intresse att utbildningen genomförs smidigt på något annat sätt. Till exempel för invandrare som står utanför arbetskraften, som föräldrar som vårdar barn hemma kan det vara motiverat att avvika från grunderna för läroplanen, om utbildningen på grund av den studerandes livssituation genomförs på deltid.
Enligt momentet bestämmer Utbildningsstyrelsen om sluttestning av språkkunskaper i finska och svenska på det sätt som beskrivs ovan. I Utbildningsstyrelsens föreskrift preciseras åtminstone sätten att genomföra sluttestningen, innehåll och ansvar. I utvecklingen och genomförandet av sluttestningen av språkkunskaper tas det hänsyn till invandrarens individuella utgångspunkter och fästs särskild vikt vid att säkerställa jämlikhet och jämförbarhet.
Enligt 5 mom. och avvikande från 1–4 mom. kan integrationsutbildning även genomföras som utbildning i läs- och skrivkunnighet eller grundläggande utbildning för vuxna om det är motiverat på grund av integrationskundens bristfälliga läs- och skrivkunnighet eller svaga baskunskaper. Utbildningen i läs- och skrivkunnighet genomförs enligt Utbildningsstyrelsens Rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete. Efter utbildningen i läs- och skrivkunnighet kan integrationskunden vid behov vägledas till exempel till integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning.
Integrationskunden kan delta i grundläggande utbildning för vuxna i stället för integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning. Till målgruppen för grundläggande utbildning för vuxna hör framför allt ungdomar som kommit till Finland i slutskedet av sin grundläggande utbildning och som inte i läropliktsåldern har hunnit få något avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen eller vars färdigheter i samband med den grundläggande utbildningen förblivit svaga, samt 17–25-åriga unga med invandrarbakgrund som behöver ett avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen och studiefärdigheter för att kunna fortsätta studera på andra stadiet. Till målgruppen hör också övriga vuxna med invandrarbakgrund som på grund av svag grundutbildning behöver färdigheter som ges speciellt i inledningsskedet av den grundläggande utbildningen, såsom läs- och skrivkunskap samt matematiska färdigheter, eller som behöver avgångsbetyg för att komma vidare till fortsatta studier. Den grundläggande utbildningen innehåller som en del av inledningsskedet ett särskilt läskunnighetsskede, undervisning i inledningsskedet i den grundläggande utbildningen och undervisning i slutskedet i den grundläggande utbildningen. Det är inte obligatoriskt att genomföra hela den grundläggande utbildningen.
27 §.Ordnande av integrationsutbildning. I paragrafen ska det föreskrivas om ordnande av integrationsutbildning och vägledning av integrationskunder till utbildningen. Bestämmelsen ska ändras för att motsvara lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice, enligt vilket arbetskraftsmyndigheten vid en kommun eller samkommun ansvarar i fortsättningen för att ordna den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Bestämmelser om arbetskraftsutbildningen finns i 7 kap. i lagförslaget. Bestämmelsen har också en koppling till 4 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice, enligt vilket det vid ordnande av arbetskraftsservice ska tas hänsyn till att de till innehåll, omfattning och kvalitet motsvarar servicebehoven för olika kundgrupper.
Dessutom klarlägger den föreslagna bestämmelsen kommunens ansvar att ordna integrationsutbildning för integrationskunder som står utanför arbetskraften. För närvarande varierar tillgången på integrationsutbildning för personer utanför arbetskraften i varje region och kommun. Kommunens utbud av integrationsutbildning ska utvecklas efter behov även för arbetande integrationskunder.
Enligt 1 mom. svarar kommunen för att det i kommunen finns integrationsutbildning i den grad att tillgången motsvarar behovet hos de integrationskunder som bor i kommunen. Kommunen kan enligt 8 § i lagförslaget om integrationslagen ordna tjänster även i samarbete med andra kommuner.
Utbildning ska ordnas i den grad som motsvarar antalet integrationskunder som bor i kommunen och behoven av integration och sysselsättning. Utbildningens syftar till att främja vägar till arbetslivet och fortsatta studier, vilket av utbildningen förutsätter mångsidiga metoder för genomförande som beaktar behoven hos de integrationskunder som ger sig direkt ut i arbetslivet och dem som tar sikte på en yrkes- eller högskoleutbildning. Dessutom ska i genomförandet av integrationsutbildningen tas hänsyn till stärkande av arbets- och funktionsförmågan, till exempel behoven för integrationskunder som behöver rehabiliteringsstöd. Utbildningen kan för varje målgrupp innehålla moduler som främjar fortsatta vägar till exempel till yrkesinriktade studier eller högskolestudier och företagande. Inom och mellan utbildningsmodulerna kan det förekomma till exempel inlärning på arbetsplatsen, perioder då man får bekanta sig med arbetslivet, arbetsprövning, arbete med lönesubvention samt tjänster inom den tredje sektorn och frivilligarbete. Då integrationsutbildning ordnas ska kommunen dessutom beakta möjligheterna för integration på svenska i den mån det motsvarar behovet hos de integrationskunder som bor i kommunen.
Särskilda behov för integrationskunder som står utanför arbetskraften kan till exempel vara förknippade med småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik eller ordnande av annan utbildning som stöds med barntillsyn för att kunna påskynda deras tillträde till utbildning och genom det även främja sysselsättningen av dem senare. Utbildning för föräldrar som vårdar barn hemma kan till exempel genomföras genom att kombinera utbildning inom det fria bildningsarbetet och kommunal småbarnspedagogik. Möjligheterna för arbetande integrationskunder att delta i utbildning främjas bland annat genom att ordna utbildningar kvällstid. Behoven av språkutbildning för invandrare som arbetar kan mötas även genom en arbetsplatsspecifik språkutbildning i finska eller svenska som ordnas som gemensamt anskaffad utbildning inom arbetskraftsservicen. Då integrationsutbildningen genomförs ska det även tas hänsyn till de grupper som på grund av hälsotillståndet har en annan situation när det gäller studier.
Den föreslagna bestämmelsen begränsar inte målgruppen för integrationsutbildningen enbart till integrationskunder utan arbetskraftsutbildning som ordnas som integrationsutbildning kan ordnas även för invandrare som inte längre är berättigade till en integrationsplan, men för vilka det krävs integrationsutbildning för att främja sysselsättningen. Dessutom har invandrare som inte längre har rätt till ett integrationsprogram i samma mån som andra arbetssökande rätt till frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt bestämmelserna i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice och till kortvariga studier enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och till studier på deltid.
Kommunen ska vägleda en integrationskund, vars läroplikt har upphört, till att delta i en integrationsutbildning som ordnas av kommunen eller av en annan aktör. Kommunen kan alltså genomföra integrationsutbildningen själv eller vägleda integrationskunden till att delta i en integrationsutbildning som ordnas av en annan aktör om det är motiverat med tanke på integrationskundens behov. Utöver kommunbaserade metoder för genomförande kan man då integrationsutbildningen genomförs enligt 8 § i lagförslaget om integrationslagen i samarbetet mellan kommuner utnyttja regionala och nationella metoder för genomförande. Riksdagen (FvUB 10/2022 rd) har uttryckt att de aktörer som anskaffar utbildningar bör betona kvaliteten och genomslaget som kriterier för anskaffningen.
Enligt 2 mom. kan integrationsutbildningen för en integrationskund som är registrerad som arbetslös arbetssökande i enlighet med 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice ordnas i regel som arbetskraftsutbildning på det sätt som föreskrivs i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. På integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning tillämpas bestämmelserna om kommunernas organiseringsansvar i 2 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
Inom integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning ska bestämmelserna i 7 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice tillämpas på antagningen av studerande, de studerandes rättigheter och skyldigheter, avbrytande av studierna, utbildningsrelaterad inlärning i arbetet och gemensam upphandling av utbildning.
Integrationsutbildning kan för integrationskunder genomföras också som frivilliga studier. Det här gäller speciellt integrationskunder som står utanför arbetskraften och som inte är den primära målgruppen för arbetskraftsutbildningen. Även för integrationskunder som är arbetssökande kan integrationsutbildningen genomföras i form av frivilliga studier. Till dessa delar är utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och grundläggande utbildning för vuxna viktiga och dessutom kompletterar utbudet av frivilliga studier utbudet av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning.
Enligt 3 mom. ansvarar kommunen dessutom för att samordna integrationsutbildningen med de övriga tjänsterna som ingår i integrationsprogrammet (till exempel flerspråkig samhällsorientering), den arbetskraftsservice som anges i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice liksom med det nationella utbildningssystemet på ett sätt som ger invandraren tillgång till samordnade tjänstehelheter som främjar sysselsättning och yrkeskompetens och möjligheterna att bli behörig. Genom att samordna planeringen och genomförandet av planeringen och genomförandet av olika tjänster säkerställs att invandraren har tillgång till ändamålsenliga tjänstehelheter för kompetensutveckling och som svarar mot behoven både hos olika integrationskunder och på arbetsmarknaden i regionen. Effektivt samordnande med det nationella utbildningssystemet är väsentligt vid identifiering av invandrarnas tidigare kompetens och i samarbete med läroanstalter för att vägleda till rätt utbildningsväg.
28 §.Stöd för frivilliga studier. Den föreslagna paragrafen om stöd för frivilliga studier motsvarar till innehållet bestämmelsen i den gällande integrationslagen. Frivilliga studier ska främja integrationskundens integration och sysselsättning. Enligt det föreslagna 1 mom. har en integrationskund som bedriver frivilliga studier rätt till arbetslöshetsförmån enligt de förutsättningar som föreskrivs i denna lag och i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om integrationskunden har ett utbildningsbehov som arbetskraftsmyndigheten i en kommun eller samkommun enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice konstaterat och arbetskraftsmyndigheten bedömer att frivilliga studier stöder integrationskundens integration och sysselsättning. Dessutom ska utbildningen ha överenskommits i integrationsplanen och de övriga förutsättningarna som föreskrivs i detta kapitel vara uppfyllda.
Integrationsfrämjande frivilliga studier ska överenskommas i integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen innan studierna inleds. Detta motsvarar bestämmelserna i 75 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen för integrationskunden kan ersätta sysselsättningsplanen. Beslut om stöd för frivilliga studier kan av vägande skäl fattas efter att studierna har börjat. Hos en invandrare kan ett sådant vägande skäl också vara till exempel att studierna inleds innan invandraren har beviljats uppehållstillstånd som ger rätt att registrera sig som arbetssökande. I fortsättningen kan som vägande skäl betraktas också till exempel det att invandraren som 17-åring har inlett studier inom den grundläggande utbildningen för vuxna eller personen har anlänt till landet som asylsökande utan vårdnadshavare och har inlett studierna som läropliktig. På det här sättet svarar man mot behovet att precisera de situationer för unga 17-åriga invandrare där stöd för studier som inletts som läropliktig kan förlängas med arbetslöshetsförmån när integrationskunden fyller 18 år. Genom preciseringen svarar man mot de ändringar som kommit i och med reformen av läroplikten genom vilka personer under 18 år som inte fullgjort läroplikten inte har rätt till arbetslöshetsförmån.
Stödtiden för frivilliga studier är den samma som anges i 76 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt bestämmelsens 1 mom. kan stöd för studier som utgör en sammanhängande helhet ges för högst 24 månader och enligt 2 mom. i fråga om grundläggande utbildning för vuxna för högst 48 månader. Om en arbetssökande lägger fram en utredning från utbildningsproducenten om ett tillfälligt avbrott i studierna och det finns en giltig orsak till avbrottet, räknas tiden för avbrottet inte in i den maximitid som anges i 1 mom. En utredning ska läggas fram utan dröjsmål efter avbrottet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska bestämmelser om rätten till kostnadsersättning under tiden för studierna finns i 32 § och 11 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
29 §.Allmänna förutsättningar för stöd för frivilliga studier. I paragrafen föreskrivs det om integrationskundens frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmåner och det motsvarar till innehållet huvudsakligen bestämmelsen i den gällande integrationslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. krävs det för att frivilliga studier som främjar integrationskundens integration och sysselsättning ska stödjas med arbetslöshetsförmån att det är fråga om studier i finska eller svenska eller att studierna sker i huvudsak på finska eller svenska. Frivilliga studier kan också ske på det finska teckenspråket eller som studier i finska med blissymboler.
I huvudsak kan andra studier än sådana som sker på finska eller svenska inte anses stödja invandrarens integration och sysselsättning i tillräcklig omfattning. I huvudsak åsyftar dock att till exempel korta studieperioder på engelska är möjliga. I paragrafen ska dock som ett nytt element inkluderas ett 2 mom. enligt vilket även studier som sker på något annat språk kan stödjas med arbetslöshetsförmån om de ingår i den samhällsorientering som avses i 25 §.
Enligt 3 mom. kan i frivilliga studier som stöds utöver studierna dessutom ingå inlärning i arbete eller verksamhet inom en medborgarorganisation eller övrig frivilligverksamhet. Minst hälften av understödda frivilliga studier ska bestå av studier. Enligt den gällande lagen ska minst hälften av understödda frivilliga studier bestå av studier eller fullgörandet av därtill anslutna uppgifter. Det föreslås dock att andelen studier med undervisning i jämförelse med uppgifter som ska fullgöras självständigt ska fastställas.
30 §.Förutsättningar för frivilliga studier. I den föreslagna paragrafen ska det finnas en förteckning över hurudana studier kan stödjas som frivilliga studier. Förteckningen i det föreslagna 1 mom. över förutsättningar för frivilliga studier motsvarar i huvudsak förteckningen enligt 74 § i lagförslaget om ordnade av arbetskraftsservice och bestämmelsen i den gällande integrationslagen. Förteckningen ska dessutom kompletteras och uppdateras för att motsvara de ändringar som skett i lagstiftningen om utbildningssystemet.
När kriterierna i 28 och 29 § uppfylls kan som frivilliga studier stödjas studier om vilka det föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning, om invandraren inte har de kunskaper och färdigheter som nås i den grundläggande utbildningen eller om vilka det föreskrivs i gymnasielagen, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling. Som frivilliga studier kan också stödjas studier om vilka det föreskrivs i lagen om yrkesutbildning (531/2017), yrkeshögskolelagen (932/2014) eller universitetslagen (558/2009) och som leder till yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen, specialyrkesexamen eller till lägre eller högre högskoleexamen som avläggs vid universitet eller yrkeshögskola, eller som syftar till att avlägga delar av nämnda examina, samt tilläggsutbildning och fortbildning enligt nämnda lagar och öppen undervisning vid universitet och yrkeshögskolor. Dessutom möjliggörs stöd för specialiseringsutbildning och yrkeshögskolornas förberedande utbildning frivilligt med arbetslöshetsförmån.
Till förteckningen fogas lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (1215/2020) som trädde i kraft den 1 augusti 2021 och som bland annat möjliggör frivilligt stöd för utbildning som handleder för yrkesutbildning och gymnasieutbildning med arbetslöshetsförmån från den 1 augusti 2022. Utbildning som handleder för examen har också kunnat stödjas med stöd av den gällande integrationslagen och därför är det fråga om en revidering av bestämmelsen.
I fråga om studier inom det fria bildningsarbetet revideras bestämmelsen genom att lägga till en möjlighet att med arbetslöshetsförmån stödja studier i läs- och skrivkunnighet. Genom ändringen svarar man mot de ändringar som skett i organiseringsansvaren för utbildningen inom läs- och skrivkunnighet genom vilka utbildningen inom läs- och skrivkunnighet som tidigare ordnades som arbetskraftsutbildning överfördes och blev en del av utbildningen inom det fria bildningsarbetet och den grundläggande utbildningen för vuxna. Dessutom kan man stödja integrationsutbildning och studier enligt 26 § om vilka det föreskrivs i lagen om fritt bildningsarbete (632/1998), om utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och en utbildnings- eller studieplan över studierna uppvisas. Om invandraren frivilligt studerar inom studier som gör personen behörig i sitt yrke i Finland kan studierna också stödjas. Det här förbättrar bland annat möjligheterna för högt utbildade invandrare att bli behöriga i sitt yrke i Finland och stödjer således sysselsättningsmöjligheterna.
Stöd för frivilliga studier är enligt det föreslagna 2 mom. möjligt även för annan utbildning än de studier som avses i 1 mom., om utbildningen uppfyller de kriterier som anges i 28 och 29 §. Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande integrationslagen, men motiveringen till bestämmelsen kompletteras för att motsvara det mångsidiga utbildningsutbudet. Bestämmelsen ger mera omfattande möjligheter än i 1 mom. att till exempel studera finska eller svenska och frivilligt utveckla yrkeskompetensen med stöd av arbetslöshetsförmån, dessutom möjliggör momentet till exempel stöd för flerspråkig samhällsorientering och introduktionsutbildning som ordnas av invandrarorganisationer eller andra organisationer.
31 §.Fortsatta frivilliga studier efter att den maximala varaktigheten för integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen har uppfyllts. Paragrafen är ny och den möjliggör slutförande av en frivillig studiehelhet som stödjs med arbetslöshetsförmån enligt 28 § i denna lag i situationer där maximitiden för integrationsplanen enligt 23 § uppfylls mitt i en pågående frivillig studiehelhet som stödjs. Med hjälp av bestämmelsen avlägsnas de situationer som uppkommit i ledytan mellan integrationslagen och lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice där en integrationskund förlorat sin rätt till arbetslöshetsförmån helt då integrationsplanens giltighet upphört på det sätt som avses i integrationslagen medan studierna på heltid som stöds med arbetslöshetsförmån fortfarande pågår. Stödet för frivilliga studier som stödjs enligt integrationslagen kan inte heller direkt förlängas med stöd av lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice eftersom tidigare studier med stöd av det lagförslaget kan stödjas med arbetslöshetsförmån i princip endast då avbrottet i studierna har pågått i minst ett år. Genom bestämmelserna främjas slutförande av redan påbörjade studier och avlägsnas avbrott i studierna till följd av att integrationsplanen giltighet har upphört.
Det föreslagna 1 mom. ska tillämpas på integrationskunder som inte har fyllt 25 år inom maximitiden på 2 eller 4 år som anges i för integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen enligt 23 §. Genom bestämmelsen tryggas möjligheterna att utveckla kompetensen för unga integrationskunder och främjas genomförandet av studier på andra stadiet eller eftergymnasiala studier i synnerhet för lågutbildade integrationskunder under 25 år.
Varaktigheten för integrationsplanen för integrationskunder under 25 år kan med stöd av lagförslaget om integrationslagen förlängas med högst ett år för fortsatta frivilliga studier som stödjs med arbetslöshetsförmån. En förutsättning är dock att de villkor enligt 32 § i lagförslaget om integrationslagen som anges i 73–76 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice och villkoren i 28 och 29 § i lagförslaget om integrationslagen fortfarande uppfylls. En förlängning av integrationsplanen för fortsatta frivilliga studier förutsätter således också att det finns kvar av stödtiden för frivilliga studier enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. På fortsatta studier tillämpas i situationer som avses i 1 mom. också bestämmelserna om rätt till kostnadsersättning i 104 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice och bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmån i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa gäller förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda.
Det föreslagna 2 mom. gäller integrationskunder som har fyllt minst 25 år då maximitiden på 2 eller 4 år för integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen enligt 23 § har uppfyllts. Med stöd av denna lag har de möjlighet att fortsätta med frivilliga studier som stödjs med arbetslöshetsförmån när maximitiden på två eller fyra år för integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen uppfylls även om planens varaktighet upphör. En förutsättning är dock att de övriga villkoren för att stödja studierna fortfarande är uppfyllda och att det bland annat återstår av maximitiden för stöd för studierna. Den studiehelhet som ska stödjas kan i sin helhet inte överstiga 24 månader och i fråga om grundläggande undervisning för vuxna 48 månader. Med stöd av bestämmelsen kan stöd med arbetslöshetsförmån inte längre ges för att inleda en ny studiehelhet efter att maximitiden för integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen uppfylls.
I 32 § 2 mom. ska det föreskrivas om rätten till kostnadsersättning och rätten till arbetslöshetsförmån i situationer som avses i 31 § 2 mom. I det föreslagna 3 mom. ska det föreskrivas om att personens integrationsplanen eller sektorsövergripande integrationsplanen i de situationer som avses i 2 mom. ska förbli giltig för stöd till frivilliga studier till dess att personen får en sysselsättningsplan som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller en plan som motsvarar den och som inte är en integrationsplan eller en sektorsövergripande integrationsplan, så att ett byte av plan inte orsakar en situation där personen tillfälligt är utan en gällande plan som utarbetats av en arbetskraftsmyndighet. Enligt bestämmelsen ska en sysselsättningsplan eller en plan som motsvarar den utarbetas utan onödigt dröjsmål efter det att integrationsplanen eller den sektorsövergripande integrationsplanen har upphört.
32 §.Tillämpning av lagen om ordnande av arbetskraftsservice på frivilliga studier. På överenskommelse om frivilliga studier som ingår i integrationsplanen, i den sektorsövergripande integrationsplanen och i situationer som avses i 31 § 2 mom. i en annan plan, på stödtiden, integrationskundens skyldigheter, uppföljning av och avbrott i studier samt integrationskundens och utbildningsproducentens informationsskyldighet tillämpas vad som föreskrivs i 9 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Skrivelsen motsvarar bestämmelsen i den gällande integrationslagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. tillämpas när integrationskundens frivilliga studier stöds med arbetslöshetsförmån på grundval av 31 § 2 mom. inte bestämmelserna om rätten till kostnadsersättning i 104 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice, och på dessa studier tillämpas inte heller bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmån i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa gäller förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda. På så sätt har en person inte rätt till kostnadsersättning och nekande till frivilliga studier eller avbrott i dem leder inte heller till att det sätts ut en tid utan ersättning. Till övriga delar tillämpas 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa även under studierna. Bestämmelsen ska gälla endast personer över 25 år på det sätt som föreskrivs i 29 §.
3 kap Bestämmelser om minderåriga barn och unga personer som har kommit till landet utan vårdnadshavare
I kapitlet föreskrivs det om ordnande av boende och stöd för barn och unga personer som har kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare enligt 27–28 § i den gällande integrationslagen samt om företrädare av minderåriga enligt 7 kap. Kapitlet hänför sig till regeringens proposition med förslag till lag om ändring av socialvårdslagen, där det föreskrivs om familjegrupphemsverksamhet och ordnande av familjegrupphemsverksamhet i situationer med massinvandring samt användningen av begränsande åtgärder i familjegrupphemmen.
33 §.Ordnande av boende för barn som är i landet utan vårdnadshavare. I 1 mom. föreskrivs det om välfärdsområdets uppgift att för ett barn som avses i 2 § 6 mom. som befinner sig inom välfärdsområdets område ordna omvårdnad, omsorg och fostran i ett familjegrupphem, i form av familjevård eller på ett annat ändamålsenligt sätt i form av en sådan tjänst som avses i 14 § i socialvårdslagen. Tjänster i enlighet med organiseringsansvaret ska ordnas för sådana minderåriga som avses i 2 § 6 mom. och som befinner sig i landet utan vårdnadshavare. Numera ansvarar kommunen för att ordna omvårdnad, omsorg och fostran. Välfärdsområdet föreslås ha uppgiften från början av 2023 genom regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd). Genom propositionen i fråga föreslås verksamheten emellertid inte ännu bli verksamhet enligt socialvårdslagen, utan det föreslås genom den proposition som nu behandlas.
Enligt paragrafen ska välfärdsområdet ordna omvårdnad, omsorg och fostran ett barns som avses i 2 § 6 mom. Och som befinner sig inom välfärdsområdets område. Syftet med de föreslagna ändringarna är att trygga jämlik service för målgruppen i jämförelse med andra grupper som behöver särskilt stöd enligt socialvårdslagen. Med hjälp av ändringen åtgärdas de brister som riksdagens justitieombudsman, Statens revisionsverk och barnombudsmannen lyft fram i regleringen av ordnandet av service dygnet runt enligt integrationslagen jämfört med motsvarande reglering för verksamhetsenheter inom socialvården. En närmare beskrivning av myndigheternas syn som nämns ovan finns i avsnitt 2 Beskrivning och bedömning av nuläget.
Den gällande integrationslagen tar inte ställning till vilken kommun som ska ordna omvårdnad, omsorg och fostran för ett enskilt barn. Således har man i vissa situationer blivit tvungen att flytta barn efter beviljande av uppehållstillstånd till en annan kommun enligt hur boendet har kunnat ordnas. I och med de föreslagna förändringarna stärks välfärdsområdets ansvar att ordna omvårdnad, omsorg och fostran på ett sätt som svarar mot barnets individuella behov och bästa. Förändringens syfte är att trygga boende för den minderåriga i sådana boendeformer och på en sådan ort där man så bra som möjligt kan svara mot personens behov. Barnets utveckling stödjs i många fall av möjligheten att få bli kvar på samma ort där barnet befunnit sig under asylsökningstiden och där integrationen och studierna inleddes.
Närmare bestämmelser om familjegrupphem och familjevård finns i lagförslaget som gäller socialvårdslagen (lagförslag 2) och i familjevårdslagen (263/2015). Styrningen av och tillsynen över familjegrupphem behandlas i specialmotiveringen till lagförslaget om socialvårdslagen och i bedömningen av konsekvenser i denna proposition i avsnittet konsekvenser för myndigheterna. När det gäller familjegrupphemmen finns det skäl att notera även hybridenheter, det vill säga enheter där det finns minderåriga utan vårdnadshavare både enligt lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel och enligt integrationslagen, det vill säga både sådana minderåriga som ansökt om och sådana som fått uppehållstillstånd. Migrationsverket styr och utövar tillsyn över grupphem för mottagningsskedet och hybridenhetens sida för mottagningsskedet och därför är samarbetet mellan välfärdsområdet, Migrationsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen, regionförvaltningsverket samt Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården viktigt när det gäller hybridenheter.
Det finns skäl att notera att bestämmelserna i familjevårdslagen tillämpas på familjevård både för barn som bor utan vårdnadshavare och även för unga personer mellan 18 och 24 år. Paragrafen syftar till att klarlägga integrationslagens otydliga begrepp stödd familjeplacering vid övergången till socialvårdslagstiftningen, men även om paragrafen gäller bara barn är familjevårdslagen tillämplig även på unga personer.
Inom socialvården ordnas barnets omvårdnad, omsorg och fostran i en familj i form av familjevård enligt 14 § 2 mom. 17 punkten i socialvårdslagen. Enligt 14 § 3 mom. i socialvårdslagen ska välfärdsområdet när det ordnar familjevård agera enligt vad som bestäms särskilt om det i familjevårdslagen. Syftet är att trygga barn som befinner sig i landet utan vårdnadshavare lika rätt att växa upp i en familj. I synnerhet för små barn kan familjevård vara en motiverad serviceform. Familjevård är utöver barn möjligt även för unga eftersom familjevårdslagen även gäller myndiga personer. Beslut om placering i familjevård fattas med stöd av socialvårdslagen. Den föreslagna ändringen förtydligar lagstadgade principer som hänför sig till familjevård och som gäller till exempel familjevårdarens behörighet samt utbildning och stöd för familjevårdare.
I fråga om myndiga unga personer ska det göras en individuell bedömning av servicebehovet när det gäller boende. En del unga är kapabla att bo självständigt, men en del kan ha behov av stödboende enligt socialvårdslagen. Stödboende avser stöd för boende genom social handledning och annan socialservice. En myndig person kan också ha behov att bo i ett familjegrupphem under en viss tid efter att personen blivit myndig under tiden personen förbereds att övergå till självständigt boende eller stödboende.
I fråga om hemkommunen för personer som är i familjevård och befinner sig i landet utan vårdnadshavare har det rått oklarheter i nuläget. Avsikten är att man i fråga om målgruppen ska agera enligt huvudregeln i 2 § i lagen om hemkommun, enligt vilken hemkommunen bestäms enligt var personen faktiskt bor. På boende i familjevård eller i familjegrupphem för personer som befinner sig i landet utan vårdnadshavare tillämpas inte en situation enligt 3 § 1 mom. 2 punkten i lagen om hemkommun att en persons hemkommun inte ändras om han bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av vård i familjevård eller institutionsvård, eller boende med boendeservice. Då det är fråga om ett barn eller en ung person som bor i landet utan vårdnadshavare har personen inte en sådan ursprunglig bostad som kvarstår som grund för personens hemkommun på grund av undantagsbestämmelsen i 3 § 1 mom. 2 punkten, utan den kommun där familjevården eller familjegrupphemmets verksamhetsenhet är placerad antecknas i regel som personens hemkommun.
Bestämmelser om anvisande till kommunen finns i 4 kap. I 43 § 5 mom. föreskrivs det om ett undantag från bestämmelsen om avtal om kommunplats för barn och unga som hänvisas till familjevård för att underlätta ordnandet av familjevård även i en sådan kommun som inte har ett avtal om kommunplats enligt 42 §.
Enligt 2 mom. ska välfärdsområdet på grundval av en bedömning av servicebehovet i enlighet med 36 § i socialvårdslagen fatta beslut om ordnande av barnets boende i familjegrupphem, familjevård eller på något annat ändamålsenligt sätt med beaktande av barnets individuella situation och bästa. Bestämmelsen är ny, eftersom det i den gällande integrationslagen inte tas ställning till på vilka grunder beslutet om boendeform för barnet fattas. Bedömning av servicebehovet inleds redan innan barnet har en hemkommun. I 36 § i socialvårdslagen föreskrivs det att behov av brådskande hjälp för ett barn som behöver särskilt stöd ska bedömas omedelbart och att bedömningen ska inledas senast den sjunde vardagen efter kontakt för att få service togs med den myndighet i välfärdsområdet som ansvarar för socialservicen. Bedömningen görs i den omfattning som barnets livssituation kräver i samarbete med aktörer som är viktiga för barnets vardag. För de barn som befinner sig i landet utan vårdnadshavare är samarbete mellan välfärdsområdet och kommunen viktigt i bedömningen. Om barnet har bott i ett gruppfamiljehem, kan även gruppfamiljehemmet ha väsentlig information om barnet. Bestämmelser om rätten till information finns i 87 §.
Ett beslut enligt socialvårdslagen ska fattas också om barnet har bott i privat inkvartering i mottagningsskedet. I samband med detta kan det göras en bedömning av huruvida den familj hos vilken barnet bott i privat inkvartering kan bli familjevårdsfamilj eller av familjens behov att få stöd med stöd av socialvårdslagen. Särskild vikt ska läggas vid att barns och unga personers självbestämmanderätt respekteras. Bestämmelser om att respektera självbestämmanderätten finns också i socialvårdslagen. För bedömningen av servicebehovet svarar en yrkesutbildad person inom socialvården, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd svarar en socialarbetare i tjänsteförhållande.
Ett barn som befinner sig i landet har vid behov rätt till stöd enligt barnskyddslagen, om socialarbetaren utgående från en bedömning av servicebehovet i enlighet med 27 § i barnskyddslagen konstaterar att barnets uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling, eller barnet genom sitt beteende äventyrar sin hälsa och utveckling, och barnet behöver tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen. Som stöd för uppväxt och utveckling kan barnet behöva tjänster inom barnskyddets öppenvård och vid behov även stöd som erbjuds inom vård utom hemmet. Bestämmelser om utredning av behovet av barnskydd i samband med bedömningen av servicebehovet finns i barnskyddslagen.
Innehållet i bedömningen av servicebehovet anges i 37 § i socialvårdslagen. I enlighet med 39 § i socialvårdslagen ska bedömningen av servicebehovet kompletteras med en klientplan eller genom en annan motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt att utarbeta en plan.
Ordnande av socialvård ska enligt 6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) basera sig på ett myndighetsbeslut. Enligt 45 § i socialvårdslagen har klienten rätt att få ett skriftligt beslut om ordnandet av socialservicen. Ändring av beslut som gäller socialvård kan sökas genom att framställa en begäran om omprövning till det organ som ansvarar för välfärdsområdets socialvård inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I verksamhet enligt integrationslagen har ett barn inte haft möjlighet att söka ändring i ett avgörande som hänför sig till barnets boende. Den föreslagna ändringen och övergången till socialvårdslagstiftningen stärker således barnets rättsmedel i ärenden som är viktiga för dess vardag och liv. Välfärdsområdet kan fatta ett beslut först efter att kommunen, välfärdsområdet och närings-, trafik- och miljöcentralen på det sätt som avses i 43 § 5 mom. avtalat om anvisande till kommunen av ett barn eller en ung person som kommit till landet utan vårdnadshavare. I situationer där barnet då det överförs till kommunen flyttar från en ort till en annan till exempel därför att det är uppenbart att den kommun där grupphemmet ligger inte har beredskap att ta emot alla boende på grupphemmet, kan det mottagande välfärdsområdet göra en bedömning av servicebehovet och fatta ett beslut som grundar sig på det om ordnande av boende för barnet.
Enligt 3 mom. ska välfärdsområdet avtala med närings-, trafik- och miljöcentralen om inrättandet av ett familjegrupphem om servicebehovet i området förutsätter det. Enligt den gällande integrationslagen avtalar kommunen med närings-, trafik- och miljöcentralen om inrättandet av boendeenheter. Välfärdsområdet ska innan avtalet ingås höra den kommun där man vill inrätta enheten. Hörandet syftar till att säkerställa att familjegrupphem och andra boendeenheter inrättas i sådana kommuner där det finns beredskap att stödja integrationen av minderåriga och trygga dem ändamålsenlig utbildning och annat stöd. Hörande är en viktig del av kommunen och välfärdsområdets samarbete för att samordna tjänsterna. Kommunen och välfärdsområdet kan avtala om praxis för hörandet och om de kontaktpersoner mellan vilka hörandet sker. Syftet med hörandet är att stödja kommunen och välfärdsområdets samarbete när det ordnas service för barn som bor i gruppfamiljehem. Syftet är att säkerställa att det i kommunen finns tillräckliga tjänster för de barn som flyttar till enheten och att det planerade läget är ändamålsenligt med tanke på förbindelserna till exempel till skolan och till hobbymöjligheter. Bestämmelser om hörande finns i förvaltningslagen. Välfärdsområdet ska i samband med beslutet om inrättande föra fram kommunens ståndpunkt i fråga om inrättande av enheten och information om de tjänster som finns för barn och unga personer som kommit utan vårdnadshavare. Tjänsternas lämplighet bedöms då det bedöms huruvida kraven för att bevilja tillstånd enligt lagen om privat socialservice är uppfyllda.
I fråga om de begränsningsåtgärder som används i familjegrupphemmen föreslås som 4 mom. att när det gäller omhändertagande av ämnen och föremål samt granskning av utrymmen som kunden förfogar över tillämpas på familjegrupphemmet bestämmelserna i 60–62 § och 63 § 1–3 mom. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. I bestämmelsen i fråga föreskrivs om frågor som rör omhändertagande av ämnen och föremål och granskning av utrymmen som klienten förfogar över i grupphem. En kopia av protokollet över omhändertagande av ämnen och föremål och granskning av utrymmen som den boende förfogar över lämnas till välfärdsområdet och till regionförvaltningsverket som övervakar verksamheten. Lösningen stämmer annars överens med 28 § 3 mom. i integrationslagen som gäller familjegrupphem, men i fortsättningen ska den kopia av protokollet som nämns i stället för till kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen lämnas till välfärdsområdet och till regionförvaltningsverket.
Enligt 60 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel ska en boendeenhet omhänderta sådana ämnen och föremål som påträffas hos en boende och 1) som kan orsaka fara för den boendes eller en annan persons liv, hälsa eller säkerhet eller skada egendom, om det är sannolikt att ämnet eller föremålet kommer att användas på ett sådant sätt, eller 2) vars innehav är förbjudet med stöd av någon annan lag. Egendomen ska när inkvarteringen upphör återlämnas till den person av vilken den omhändertogs, om inte något annat föreskrivs om återlämnande, överlåtelse eller förstöring av sådan egendom någon annanstans i lag. Beslut om omhändertagande fattas och omhändertagandet utförs av enhetens förestående eller av en av denne förordnad yrkesutbildad person inom socialvården. I brådskande fall kan även någon annan yrkesutbildad person inom socialvården vid enheten utföra omhändertagandet. Föreståndaren eller den av denne förordnade yrkesutbildade personen inom socialvården ska då omedelbart underrättas om saken, och denne ska besluta om omhändertagande, om egendomen inte återlämnas.
Enligt 61 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel kan de rum som en boende vid en förläggning eller flyktingsluss förfogar över inspekteras, om det finns grundad anledning att misstänka att den boende där förvarar sådana ämnen eller föremål som avses i 60 §. Beslut om inspektion fattas och inspektionen utförs av enhetens föreståndare eller av en av denne förordnad yrkesutbildad person inom socialvården. Inspektionen ska utföras så att en annan anställd vid enheten och, om möjligt, den boende är närvarande. Enligt 62 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel är det tillåtet att omhänderta ämnen och föremål och inspektera rum som en boende förfogar över endast om det är absolut nödvändigt för att skydda den boendes eller någon annan persons hälsa eller säkerhet eller för att skydda egendom. Åtgärderna ska utföras på ett säkert sätt och med respekt för den boendes människovärde, och de får inte ge upphov till onödig olägenhet för den som åtgärderna gäller eller till skada på egendom.
Enligt 63 § 1 mom. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel ska enheten upprätta protokoll över omhändertagande av ämnen och föremål och över inspektion av rum som en boende förfogar över. Protokollet ska undertecknas av den som utfört åtgärden, av en annan anställd som varit närvarande vid utförandet och av den hos vilken den omhändertagna egendomen påträffades eller som förfogade över de rum som inspekterades. Enligt 2 mom. ska protokollet innehålla en beskrivning av åtgärden, orsaken till att den genomförts och tidpunkten för genomförandet samt namnet på den som fattat beslut om åtgärden, den som utfört den och en annan anställd som varit närvarande vid utförandet och på den boende som varit föremål för åtgärden. I protokollet ska uppräknas de ämnen och föremål som har omhändertagits och ges en beskrivning av deras skick vid omhändertagandet. Enligt 3 mom. ska den boende som varit föremål för åtgärden upplysas om innehållet i protokollet och om möjligheten att söka ändring, på sitt modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att han eller hon förstår. Han eller hon ska ges en kopia av protokollet.
Bestämmelsen om begränsande åtgärder i den gällande integrationslagen fogas till lagen i samband med behandlingen i riksdagen. I Förvaltningsutskottets betänkande (FvUB 26/2010 rd) konstateras att trots att 28 § som gäller familjegrupphem innehåller en hänvisning till barnskyddslagen är enheterna ändå inte sådana enheter som avses i barnskyddslagen även om den rättsliga grunden för verksamheten finns i barnskyddslagen. Barnskyddslagens 49 § föreskriver om vård utom hemmet. Begränsningarna enligt 11 kap. får bara tillämpas under den tid som barnet är placerat enligt 49 §. Barn och unga som bor i familjegrupphem är inte placerade med stöd av 49 § i barnskyddslagen, så begränsningarna enligt 11 kap. blir inte aktuella för deras del. Således föreslog förvaltningsutskottet att 28 § kompletteras med ett nytt 3 mom. där det hänvisas till lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel i fråga om begränsningsåtgärder som får tillämpas i familjegrupphem och andra boendeenheter.
Familjegrupphemmens verksamhet ska i fortsättningen grunda sig på socialvårdslagen och på dem kan ännu inte tillämpas de begränsningar som avses i 11 kap. i barnskyddslagen eftersom de inte är barnskyddsanstalter. Man har kommit fram till hänvisningen till 60—63 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel på grund av den brådskande tidtabellen för beredningen av reformen av integrationslagen. I de begränsande åtgärderna är det fråga om lagstiftning om verksamhetsprinciper förknippade med barnets grundläggande fri- och rättigheter och om det föreslås ändringar i den gällande lagstiftningen ska för beredningsarbetet reserveras tillräckligt med tid. I samband med den föregående reformen av integrationslagen 2010 ville riksdagen genom lag föreskriva om användningen av begränsande åtgärder i familjegrupphem. Den föreslagna formuleringen bevarar nuläget inom lagstiftningen när det gäller denna lösning. Den enda ändringen som föreslås är att det protokoll som upprättas över de begränsande åtgärderna i stället för till kommunen som i nuläget ska lämnas till välfärdsområdet, så att barnets egen kontaktperson får information om de åtgärder som vidtagits i familjegrupphemmet. Dessutom ska protokollet lämnas till regionförvaltningsverket i det område där familjegrupphemmet verkar. På så sätt kan man få heltäckande och sammanställd information om verksamhetsenheternas vardag och verksamhet.
Vid social- och hälsovårdsministeriet pågår en översyn av lagstiftningen om självbestämmanderätten för klienter och patienter i social- och hälsovården (STM081:00/2021). Syftet är att se över social- och hälsovårdslagstiftningen så att det föreskrivs heltäckande om klienternas och patienternas självbestämmanderätt och begränsning av den. Riksdagens vilja har varit att också den lagstiftning som berör barn bedöms som en helhet i samband med den processen. Därför är det motiverat att också behovet av och författningsgrunden för begränsningar som tillämpas i familjegrupphemmens verksamhet bedöms inom ramen för den helheten. I denna process bedöms bland annat behovet av ändringar i fråga om begränsningar vid vård utom hemmet enligt 11 kap. i barnskyddslagen. Genom de föreslagna bestämmelserna som berör familjegrupphem tryggas läget enligt gällande lagstiftning tills behovet av ändringar i lagstiftningen och behovet av att tillämpa dem i familjegrupphemmen har utretts grundligt. Om man temporärt avstår helt från lagstiftningen om begränsningar vid familjegrupphemsverksamhet riskerar uppfostringsmetoderna vid familjegrupphemmen att bli icke-ändamålsenliga med avseende på barnets grundläggande fri- och rättigheter och verksamheten riskerar att förlora sin behöriga grund i lagstiftningen.
Tjänsterna till socialvårdens klienter baseras i huvudsak på frivillighet och samförstånd. Den principen bör också iakttas vid familjegrupphemmen, och man bör med alla medel sträva efter att i dialog med barnen ställa upp gemensamma principer för verksamhetsenhetsenheten. I samband med lagberedningen begärdes uppgifter från familjegrupphemmen och närings-, trafik- och miljöcentralerna om vidtagandet av begränsningar. De uppgifter som fåtts tyder på att begränsningar sällan tillämpas vid familjegrupphemmen, vid enskilda familjegrupphem uppskattningsvis några gånger per år och vid vissa gruppfamiljehem inte alls. Vid de gruppfamiljehem där åtgärder har tillämpats har beslagtagandet av varor och ämnen snarast gällt tobaksprodukter, eggvapen och spel med märkningen F-18. Det har till exempel varit möjligt att komma överens om användningen av telefoner i dialog med barnen. Under åren 2016–2019 har behovet av begränsningsåtgärder varit mera omfattande då det i Finland fanns ett betydligt större antal minderåriga som kommit utan vårdnadshavare. I en utredning Martiskainen & Toivonen. 2019. Kotoutumisen polku Ilman huoltajaa tulleiden lasten oikeudet, tarpeet ja palvelut. Lastensuojelun Keskusliiton verkkojulkaisu 6/2019 (https://www.lskl.fi/wp-content/uploads/Kotoutumisen_polku_.pdf). som utarbetades 2019 hade man under ett år varit tvungen att vidta begränsningsåtgärder tiotals gånger. Syftet med användningen av begränsningsåtgärder är att skydda det barn som är föremål för dem eller de övriga barnen eller vuxna vid enheten eller egendomen. En del av familjegrupphemmen har dock i andra sammanhang föreslagit att lagstiftningen ska tillåta mer omfattande vidtagande av begränsningsåtgärder. Vid beredningen av översynen av lagstiftningen om klienters och patienters självbestämmanderätt bör det till exempel bedömas vilka begränsningsåtgärder som med avseende på barnets bästa är nödvändiga och proportionerliga vid familjegrupphemmen. Dessutom bör också olika aktörers befogenheter i de processer som berör begränsningsåtgärderna fastställas.
Behovet att precisera regleringen av de begränsningsåtgärder som familjegrupphemmen kan vidta bedöms också som en del av översynen av lagstiftningen om självbestämmanderätten för klienter och patienter inom social- och hälsovården.
I momentet ska det dessutom föreskrivas att om familjegrupphemservicen produceras av en privat serviceproducent, har den en lagstadgad begränsningsbefogenhet, men då tillämpas också bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar på denne. Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om omhändertagande av ämnen och föremål eller granskning av utrymmen finns i 95 §.
34 §.Stöd för barn och unga som har kommit till landet som minderåriga och utan vårdnadshavare. Paragrafen är ny och temat för den är det stöd som erbjuds till barn och unga personer i åldern 18 till 24 år som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare.
Paragrafens 1 mom. innehåller informativa hänvisningar till att även stöd för ett barn eller en ung person som kommit till landet utan vårdnadshavare ordnas inom ramen för tjänster inom välfärdsområdets och kommunens allmänna servicesystem beroende på hurudan service barnet eller den unga personen behöver. I paragrafens 1 mom. konstateras att välfärdsområdet ska ordna stöd i enlighet med det individuella behovet på det sätt som det föreskrivs i socialvårdslagen. Kommunen ska ordna integrationsfrämjande tjänster enligt det individuella behovet. Både välfärdsområdet och kommunen har en skyldighet att ordna de tjänster för unga personer som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare som de unga behöver. Syftet med skrivelsen är att öka tillgången på behövliga tjänster i rätt tid och minska skillnaderna mellan kommuner och regioner när det gäller att ordna och ge service.
Enligt momentet ska välfärdsområdet och kommunen samordna sina tjänster för barn och unga som kommit till landet utan vårdnadshavare. Välfärdsområdet har en skyldighet att samordna tjänster även enligt 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska välfärdsområdena bland annat se till att sådana kunder och kundgrupper som behöver samordnade tjänster på bred basis identifieras och att social- och hälsovårdstjänsterna samordnas med välfärdsområdets övriga tjänster. Välfärdsområdet ska också för sin del samordna sina social- och hälsovårdstjänster med kommunernas, statens och övriga aktörers tjänster.
Välfärdsområdet ska ordna social- och hälsovårdstjänster för barn och unga. Kommunen ordnar småbarnspedagogik, utbildning, kultur-, motions-, ungdoms och fritidstjänster. Dessutom ordnar kommunen de integrationsfrämjande tjänster som avses i 2 kap. i denna lag. Även de sysselsättningsfrämjande tjänster som överförs till kommunens ansvar i reformen av arbetskraftsservicen är viktiga i stödet av unga. Kommunen och välfärdsområdet utarbetar tillsammans en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt en sektorsövergripande integrationsplan för den unga. Barn och unga som befinner sig i landet utan vårdnadshavare har ofta servicebehov av flera slag, och största delen av dem är personer som behöver särskilt stöd enligt socialvårdslagen och för vilka ska utses en egen kontaktperson enligt 42 § i socialvårdslagen med uppgift att koordinera och samordna tjänsterna.
I 2 mom. ska det föreskrivas att ett barn eller en ung person som avses i 2 § i mom. har rätt till det stöd som avses i 1 mom. 1 tills personen fyller 25 år. Det är alltså fråga om en subjektiv rätt till stöd om barnet eller den unga personen har behov av det.
Även i den gällande integrationslagen finns en gräns på 25 år och dessutom utgör vårdnadshavarens ankomst till Finland en gräns som gäller både barn och unga personer. Myndiga personer har dock ingen vårdnadshavare och därför kan begränsningen till denna del strykas. Det är möjligt att vid behov erbjuda stöd till barn också efter att dess vårdnadshavare har anlänt till Finland, eftersom vårdnadshavaren inte alltid direkt efter ankomsten till Finland har förmåga att stödja sitt barn tillräckligt.
Unga personer ska erbjudas stöd enligt deras individuella servicebehov. Välfärdsområdet och kommunen ska enligt paragrafen tillhandahålla stöd och tjänster samt samordna de tjänster de tillhandahåller sinsemellan. Ur de ungas perspektiv är det viktigt att stödet genomförs på ett konkret sätt och som stöd med låg tröskel som är tillgängligt i den ungas vardag också utanför tjänstetid.
Med stöd avses heltäckande stöd för unga i åldern 18 till 24 år. Stödets syfte är att hjälpa en ung person som är på väg att bli vuxen att uppnå tillräckliga färdigheter för att inleda ett självständigt liv. Stödet kan genomföras i form av myndighetens egen verksamhet, eller det kan köpas in av tjänsteproducenter. Hur omfattande stöd den unga får och stödets innehåll påverkas främst av den ungas individuella stödbehov, färdigheter att klara av vardagen samt psykiska och fysiska hälsa. En bedömning av servicebehovet som genomförts i sektorsövergripande samarbete ligger till grund för planeringen. Det individuella stödet kan till exempel innefatta tjänster som tillhandahålls med stöd av socialvårdslagen och integrationslagen och som stöder den ungas integration och självständighetsprocess. Stödet kan innefatta en familjearbetares, socialarbetares eller socialhandledares tjänster. Den unga får stöd för självständigt boende och vägleds till utbildning eller till arbetslivet samt till hobbyer och fritidsverksamhet. Dessutom övas skötseln av officiella ärenden och den unga får stöd för att sköta sin psykiska och fysiska hälsa. Den unga får också stöd för livshantering, integration, tillståndsärenden och kontakt med familjen samt vid behov i processen för familjeåterförening. Eftersom det sociala nätverket för unga som anländer utan vårdnadshavare primärt består av unga i samma situation, är det väsentligt att erbjuda bestående vuxenkontakter. Stödet kan också innefatta ekonomiskt stöd. De unga som omfattas av stödet är i nuläget befriade från skyldigheten att uppfylla läroplikten på motsvarande sätt som unga som omfattas av eftervård inom barnskyddet.
35 §.Förordnande av företrädare. I 1 mom. föreskrivs det att en företrädare utan dröjsmål ska utses för ett barn med uppehållstillstånd enligt 2 § 6 mom. i lagförslaget om integrationslagen som vistas i Finland utan vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Målgruppen ska förtydligas jämfört med nuläget. I den gällande lagen föreskrivs det om förordnande av företrädare för en person som anländer inom flyktingkvoten samt för offer för människohandel som har uppehållstillstånd och som befinner sig i landet utan vårdnadshavare eller annan företrädare. I den gällande lagen föreskrivs det att företrädare även kan utses för ett annat barn som fått uppehållstillstånd och som vistas i Finland utan vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Det är till exempel fråga om barn som med stöd av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd förordnats en företrädare, men på grund av en flytt har företrädaren svårt att sköta sin uppgift eller i situationer där det av annan orsak är behövligt att byta företrädare. Formuleringen i paragrafen ändras nu så att den blir tydligare genom att slopa skrivelsen ”kan utses” och ändrar den så att den blir mer förpliktande på det sättet att en företrädare ska utses för barn som fått uppehållstillstånd och är utan vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare.
Det är behövligt att förordna en företrädare enligt integrationslagen även om en annan laglig företrädare förordnats för barnet för en mera begränsad uppgift än i lagförslaget, till exempel en intressebevakare som med stöd av barnskyddslagen utsetts att sköta en viss avgränsad uppgift. Enligt 22 § i barnskyddslagen kan för ett barn i ett barnskyddsärende förordnas en intressebevakare som i vårdnadshavarens ställe för barnets talan. På förordnande av intressebevakare i vårdnadshavarens ställe tillämpas enligt den nämnda 22 § lagen om förmyndarverksamhet. En domstol kan således utse en intressebevakare endast för att till exempel sköta en viss uppgift eller för en viss rättegång. Genom att inkludera en hänvisning till 2 § 6 mom. i lagförslaget om integrationslagen utesluts andra barn som vistas i Finland utan vårdnadshavare, till exempel minderåriga utbytesstuderande.
Förordnande av en företrädare krävs utöver den nationella lagstiftningen av FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59 och 60/1991) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (2013/33/EU, artikel 24) om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd och Europaparlamentets och rådets direktiv (2013/32/EU) om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd som är förpliktande för Finland.
I praktiken kan företrädaren vara samma person som utsetts för den minderåriga i mottagningsskedet med stöd av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Uppgifter om företrädare ska antecknas i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden på det sätt som föreskrivs i lagförslaget om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen.
Enligt 2 mom. ska välfärdsområdet ansöka om förordnande av företrädare efter att barnet har hörts och barnets bästa har beaktats på det sätt som föreskrivs i 4 §. Enligt den gällande integrationslagen görs ansökan om förordnande av företrädare av det organ i barnets vistelsekommun som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982). I samband med reformen av social- och hälsovården ändrades hänvisningarna till organ som ansvarar för socialvården till hänvisningar till välfärdsområdet. I välfärdsområdet sköts uppgiften i praktiken av välfärdsområdets tjänsteinnehavare, i regel en socialarbetare. Då en ansökan görs bedömer välfärdsområdets tjänsteinnehavare företrädarens behörighet och huruvida företrädaren har de väsentliga kunskaper och färdigheter som krävs för att sköta företrädarverksamheten. Arbets- och näringsministeriet har skapat en elektronisk utbildning för företrädare och genom att genomföra den får företrädaren de grundläggande kunskaper som uppgiften kräver.
Enligt 3 mom. förordnas företrädaren av den tingsrätt inom vars domkrets barnets hemkommun finns. Den gällande integrationslagen har till denna del en hänvisning till i lagen om mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, enligt vilken beslutet fattas av den tingsrätt inom vars domkrets den förläggning där barnet har registrerats som klient är belägen. Det finns emellertid ingen orsak att i integrationslagen ha en hänvisning till förläggningsorten utan beslutet ska fattas av den tingsrätt inom vars domkrets barnets hemkommun finns. I övrigt förblir regleringen till innehållet likartad som den är nu, men i stället för att hänvisa till lagen om mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd tas innehållet med i förslaget som gäller integrationslagen. Ändring i ett beslut av tingsrätten kan sökas genom att anföra besvär hos hovrätten på det sätt som anges i rättegångsbalken. Beslutet om förordnande av företrädare ska följas trots att beslutet inte har vunnit laga kraft.
Enligt 4 mom. ska tingsrätten meddela till välfärdsområdet, kommunen, Migrationsverket och befolkningsdatasystemet om beslut rörande förordnande av företrädare för barn eller befriande från uppdrag. Bestämmelsen motsvarar annars nuvarande reglering, men tingsrättens anmälningsplikt utökas så att utöver kommunen, Migrationsverket och befolkningsdatasystemet som i nuläget ska även välfärdsområdet meddelas. Välfärdsområdets uppgift är att anteckna information om representanten i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden som nämns ovan.
Enligt 5 mom. ska tingsrätten om barnet har egendom som förvaltas av en företrädare på det sätt som föreskrivs i 66 § i lagen om förmyndarverksamhet meddela förmyndarmyndigheten om förordnande av företrädare för anteckning om företrädarens uppdrag i registret över förmynderskapsärenden. Regleringen motsvarar bestämmelserna i den gällande integrationslagen. Dessa situationer är sällsynta, eftersom minderåriga som befinner sig i landet utan vårdnadshavare endast mycket sällan har sådan egendom.
36 §.Styrning, planering och tillsyn av företrädarverksamhet. Paragrafen är ny. I gällande integrationslagen har uppgiften att styra, planera och utöva tillsyn över företrädarverksamheten för personer som fått uppehållstillstånd inte förordnats någon myndighet. Bestämmelser om motsvarande uppgift när det gäller företrädare för asylsökande finns i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel, där styrningen, planeringen och övervakningen av verksamheten i anslutning till företrädande med stöd av 39 § 4 mom. hör till Migrationsverkets uppgifter. Dessutom får den personuppgiftsansvariga, det vill säga Migrationsverket och flyktingförläggningen, med stöd av lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen (615/2020) använda bland annat företrädares identifierings- och kontaktuppgifter till styrning, planering och tillsyn av företrädarverksamhet.
När det gäller personer som fått uppehållstillstånd ansvarar närings-, trafik- och miljöcentralen enligt förslaget för styrningen, planeringen och tillsynen av verksamheten. Styrningsuppgiften omfattar till exempel att ordna utbildning för företrädare och utarbeta anvisningar som riktar sig till företrädare samt rådgivning till företrädare. Planeringsuppgiften omfattar till exempel att följa med att det i regionen finns tillräckligt med kompetenta företrädare med tanke på behovet och vid behov rekrytera nya företrädare. Tillsynsuppgiften omfattar bland annat att följa med att företrädarna deltar i utbildningar som sig bör och att företrädaren inte har för många personer att företräda i förhållande till sina resurser. Tillsynsuppgiften omfattar åtminstone mottagande av klagomål som gäller företrädare och ingripande vid brister som framkommer i företrädarnas verksamhet. Om företrädarverksamheten är bristfällig, strider mot barnets bästa eller företrädaren försummar sina uppgifter och situationen inte förbättras trots närings-, trafik- och miljöcentralens styrning ska närings-, trafik- och miljöcentralen för välfärdsområdet föreslå att det gör en ansökan om befrielse från uppdraget som företrädare. I sin styrnings-, planerings- och tillsynsuppgift ska närings-, trafik- och miljöcentralen samarbeta med Migrationsverket, välfärdsområdena och familjegrupphemmen samt med andra behövliga myndigheter.
37 §.Företrädarens behörighet och uppgifter. I paragrafen ska det föreskrivas om företrädarens behörighet och uppgifter. En bestämmelse med samma innehåll finns också i den gällande lagen. På behörighet och uppgifter för en företrädare tillämpas vad som föreskrivs i 40 och 41 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd. Enligt 40 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd ska till företrädare förordnas en för uppdraget lämplig myndig person som ger sitt samtycke och som har förmåga att sköta sitt uppdrag på ett oklanderligt sätt. En person vars intressen står eller skulle kunna stå i strid med barnets intressen får inte förordnas till företrädare. En förutsättning för att en person ska kunna förordnas till företrädare är att personen för tingsrätten har uppvisat ett straffregisterutdrag.
Enligt 41 § i mottagningslagen ska företrädaren föra vårdnadshavarens talan i angelägenheter som gäller barnets person och förmögenhet. Även om företrädaren utsetts med stöd av mottagningslagen för denne ändå talan i alla angelägenheter som gäller barnets person och förmögenhet, även efter att uppehållstillstånd har erhållits i väsentliga frågor såsom främjande av familjeåterförening eller ansökan om fortsatta tillstånd för en minderårig. I företrädarens uppgifter ingår inte barnets dagliga vård, fostran eller övriga omvårdnad. Företrädaren ska föra vårdnadshavarens talan i centrala frågor som rör barnets integration, utbildning samt social- och hälsovård och i andra centrala frågor. Företrädaren ska vid behov hjälpa barnet med att hålla kontakt med sina släktingar i Finland eller på andra ställen. Företrädaren ska kunna börja spåra barnets familj via Finlands Röda Kors personförfrågan, om barnet inte exakt vet var familjen finns och inte har några kontaktuppgifter för att få tag på familjen. Företrädaren bör om möjligt rådgöra om barnets framtid med barnets släktingar eller med företrädare för den sammanslutning som barnet känner att det tillhör. Företrädaren har närvarorätt i alla planerings- och beslutsprocesser, inklusive behandlingen av besvärsärenden, vårdarrangemang och all verksamhet som syftar till att söka bestående lösningar på barnets situation. I det här sammanhanget ska företrädaren se till att trygga barnets bästa och att barnets rättsliga, sociala, hälsomässiga, psykiska, materiella och utbildningsmässiga behov täcks bland annat så att företrädaren fungerar som en kontaktperson mellan barnet och de speciella ämbetsverk eller personer som erbjuder kontinuitet för den vård som barnet behöver. Närmare bestämmelser om företrädarens rätt att få uppgifter finns i 9 kap.
38 §.Befriande av en företrädare från sitt uppdrag och upphörande av företrädaruppdraget. Enligt 1 mom. ska företrädaren om det efter att en företrädare har förordnats framkommer att barnet har en vårdnadshavare i Finland befrias från sitt uppdrag om inte befriandet strider mot barnets bästa. Företrädaren kan befrias från sitt uppdrag om denne begär det eller på grund av sjukdom eller någon annan orsak är förhindrad eller oförmögen att sköta sitt uppdrag eller om det finns någon annan särskild orsak till detta. Momentet motsvarar till innehållet den gällande integrationslagen, men i stället för att det i ärendet hänvisas till lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd, införs samma innehåll i lagförslaget. Befriande av en företrädare från sitt uppdrag efter att vårdnadshavaren har anlänt kan strida mot barnets bästa i situationer där vårdnadshavaren inte ännu har antecknats som barnets vårdnadshavare i befolkningsregistret till exempel på grund av att det saknas tillräckliga bevis i form av dokument eller om vårdnadshavaren inte direkt den kommit till landet kan sköta barnets ärenden på ett tillräckligt sätt. I dessa situationer är barnets bästa att företrädaren kan sköta barnets ärenden tills dess vårdnadshavaren har antecknats i systemet och i verkligheten har möjlighet att sköta barnets ärenden eller tills dess personen har tillräcklig förmåga att sköta uppgifterna. Det är dock viktigt att företrädaren i dessa situationer har ett nära samarbete med vårdnadshavarna för att utreda deras syn.
Enligt 2 mom. kan ansökan till tingsrätten om befrielse från uppdraget som företrädare göras av företrädaren, av barnet självt om han eller hon har fyllt 15 år, av välfärdsområdet, barnets vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. I momentet ska motsvarande innehåll tas med som när det gäller hänvisningen till lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd i den gällande integrationslagen. I lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd föreskrivs det dock att ansökan kan göras av Migrationsverket och inte av välfärdsområdet som i integrationslagen är den rätta myndigheten för uppgiften. Eftersom företrädandet inte upphör automatiskt till exempel i vid familjeåterförening ska välfärdsområdet göra ansökan om befrielse till tingsrätten.
Enligt 3 mom. befrias företrädaren från sitt uppdrag av den tingsrätt inom vars domkrets barnets hemkommun finns. Bestämmelsen har preciserats så att tingsrätt är den inom vars domkrets barnets hemkommun finns inte den inom vars domkrets den flyktingförläggning där barnet har registrerats som klient är belägen. På samma sätt som i den gällande integrationslagen får ändring i ett beslut av tingsrätten sökas genom att anföra besvär hos hovrätten på det sätt som anges i rättegångsbalken. Beslutet om befriande av företrädare från sitt uppdrag ska följas trots att beslutet inte har vunnit laga kraft.
Enligt 4 mom. tillämpas på tingsrättens rapporteringsskyldighet vad som föreskrivs i 35 § 4 och 5 mom.
Enligt 5 mom. tillämpas på upphörande av företrädaruppdrag vad som föreskrivs i 43 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Enligt den upphör företrädarens uppdrag när 1) den som företräds uppnår myndighetsålder, 2) den som företräds varaktigt flyttar från Finland, eller 3) en vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare utses i Finland för den som företräds. Enligt 43 § 1 mom. 3 punkten i den lagen upphör företrädarens uppdrag när en vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare utses i Finland för den som företräds. En annan laglig företrädare kan avse till exempel en intressebevakare som förordnats med stöd av 22 § i barnskyddslagen. När det gäller upphörande av uppdrag är det dock väsentligt att notera att uppdraget för en företrädare som förordnats med stöd av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel eller integrationslagen i allmänhet är mera omfattande än uppdraget för en intressebevakare som förordnats med stöd av barnskyddslagen. Uppdraget för en intressebevakare som förordnats med stöd av barnskyddslagen kan vara begränsad till exempel till att sköta ett visst ärende. Att föreskriva intressebevakaren ett begränsat uppdrag avslutar således inte företrädarens uppdrag helt, endast till den del det gäller uppdraget som intressebevakaren förordnats till.
39 §.Arvodet till företrädaren och kostnader. Paragrafen är överensstämmande med den gällande integrationslagen och enligt den betalar närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter på ansökan ett arvode med statens medel till en företrädare som förordnats för ett barn. Närmare bestämmelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet. För närvarande föreskrivs det om dem i statsrådets förordning om arvode och kostnadsersättning till företrädare för barn utan vårdnadshavare (115/2012) som föreslås bli upphävd genom den förordning som ska beredas senare och utfärdas på nytt med stöd av detta lagförslag och lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel som nämns ovan.
Namnet på närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter ändras i reformen av arbetskraftsservicen genom regeringens proposition om ordnande av arbetskraftsservice (RP xx/2022) till närings-, trafik- och miljöcentralerna utvecklings- och förvaltningscenter. I denna proposition används om myndigheten i fortsättningen det korta namnet utvecklings- och förvaltningscentret.
4 kap Anvisande till kommuner
I kapitlet ska det föreskrivas om anvisande till kommunen och om kommunplatser. De här begreppen definieras i 5 §. I kapitlet föreskrivs dessutom om uppgifter som gäller mottagning av personer som anvisats till kommunplats i kommunen. Frågor som rör mottagning av flyktingar till Finland och anvisande till kommuner
omfattas med stöd av 27 § 2 och 26 punkten i självstyrelselagen för Åland, som gäller rätten att vistas i landet och utlänningslagstiftning, av rikets lagstiftningsbehörighet. Därför är dessa frågor med stöd av 30 § i självstyrelselagen för Åland uppgifter som även på Åland tillkommer riksmyndigheter. En närmare beskrivning av frågan finns i motiveringen till regeringens proposition RP 100/2014 rd.
40 §.Riksomfattande planering och utveckling av anvisande till kommuner. Den föreslagna paragrafen är ny, men motsvarar nuläget. Enligt 1 mom. svarar arbets- och näringsministeriet för den riksomfattande planeringen och utvecklingen av anvisande till kommuner samt för det riksomfattande samordnandet av kommunplatser. Arbets- och näringsministeriet samordnar den riksomfattande planeringen och utvecklingen av anvisande till kommuner som en del av statens integrationsfrämjande åtgärder, ställer årligen upp nationella mål för kommunplatser och följer upp genomförandet av dem. Målsättningen för kommunplatser grundar sig på bedömningar av antalet personer som ska anvisas till kommunplatser under följande år. Den riksomfattande planeringen syftar till att stödja regional planering och utveckling samt tväradministrativt samarbete och genomförandet av de nationella målen. Målen som gäller kommunplatser utgör en grund för den regionala strategiska planeringen av anvisande till kommuner och regionala förhandlingar om kommunplatser.
Den riksomfattande planeringen och utvecklingen görs vid behov i samarbete med de ministerier som är centrala med tanke på anvisande till kommuner och med närings-, trafik- och miljöcentralerna, Migrationsverken och med andra myndigheter och aktörer inom tredjesektorn. I planeringen och utvecklingen av anvisandet till kommuner beaktas utöver de nationella målen för integration kontaktytor bland annat till målen för sysselsättnings-, region- och stadspolitiken. I den riksomfattande planeringen av anvisandet till kommuner ska det också tas hänsyn till placeringen av förläggningarna i området och antalet platser på förläggningarna, antalet boendeenheter för minderåriga asylsökande som befinner sig i landet utan vårdnadshavare samt det att flyktingförläggningarna i praktiken kan stödja flytten för asylsökande med uppehållstillstånd till den närings-, trafik- och miljöcentrals område där flyktingförläggningen finns.
41 §.Regional planering och utveckling och regionalt genomförande av anvisande till kommuner. Den föreslagna paragrafen är ny, men innehåller element som i 37 § i den gällande integrationslagen presenteras som närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter. Paragrafen preciserar myndighetsansvar och målen för anvisandet till kommuner, men motsvarar nuläget. Enligt 1 mom. svarar närings-, trafik- och miljöcentralen för den regionala planeringen och utvecklingen av anvisande till kommunen samt för förberedelserna i synnerhet i fråga om kommunplatser. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska stödja kommunerna och välfärdsområdena inom sitt område i förberedelserna för att ta emot personer som flyttar till en kommunplats samt med stödåtgärder från flyktingförläggningen och personer som flyttar självständigt, vilket beskrivs nedan i 42, 43 och 55 §. I anvisandet till kommuner samarbetar närings-, trafik- och miljöcentralen med Migrationsverket och med flyktingförläggningarna. Flyktingförläggningarnas verksamhet styrs av Migrationsverket.
Närings-, trafik- och miljöcentralen utarbetar den regionala strategin för anvisande till kommunen av personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. och svarar för genomförandet av den. Den regionala planeringen syftar till att säkerställa att det i regionen finns kommunplatser i enlighet med de nationella målen och beredskap att ta emot också andra än asylsökande som fått uppehållstillstånd och flyttar från förläggningen till kommunplatser samt samordna och stödja myndighetssamarbete samt kommunernas och välfärdsområdenas beredskap att ta emot de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Även i den regionala planeringen och utvecklingen av anvisandet till kommuner ska man utöver målen för integration ta hänsyn till kontaktytor bland annat till målen för sysselsättnings-, region- och stadspolitiken.
Den regionala strategi på vilken mottagningen av flyktingar i området ska grunda stödjer det tväradministrativa samarbetet för anvisande till kommuner mellan närings-, trafik- och miljöcentralerna, Migrationsverket, flyktingförläggningarna och kommunerna samt välfärdsområdena. Strategin är i princip flerårig, men den ska ses över årligen.
Enligt 2 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen genomföra regional planering i samarbete med de myndigheter och andra aktörer som är centrala med avseende på anvisande till kommunen. Centrala aktörer är kommuner, välfärdsområden, Migrationsverket, flyktingförläggningar och familjegrupphemmen i området samt andra myndigheter, vilkas verksamhet bidrar till en smidig flytt till och etableringen i kommunen, till exempel Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Folkpensionsanstalten och polisen. Planeringen ska göras även i samarbete med aktörer inom tredje sektorn. Genom regelbundet samarbete och utbyte av information mellan myndigheter, kommuner och aktörer inom tredje sektorn stödjs ett smidigt anvisande till kommuner, beredskap för mottagning och säkerställs en smidig mottagningsprocess och tillräckligt stöd för den inledande fasen av integrationen i kommunerna.
Genom regional strategisk planering och tväradministrativt samarbete mellan myndigheter, kommuner och aktörer inom tredje sektorn främjas i genomförandet av anvisandet till kommuner även regional placering i olika delar av landet av de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Regional utlokalisering främjas framför allt genom att säkerställa tillgången på kommunplatser i olika regioner.
42 §.Avtal om anvisande till kommunen och främjande av integration. Innehållet i paragrafen motsvarar avtalet om anvisande till kommuner och främjande av integration enligt 41 § i den gällande integrationslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. kan närings-, trafik- och miljöcentralen tillsammans med en kommun i sitt område upprätta ett avtal om anvisande till kommunen och främjande av integration. Genom avtalet avtalar kommunen om beredskap att ta emot de personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. Som en del av avtalet ska man komma överens om kommunplatserna som den person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. kan anvisas enligt 43 §. Genom avtalet säkerställs i synnerhet placeringen i kommuner av kvotflyktingar och utsatta asylsökande som får uppehållstillstånd och personer som fått tillfälligt skydd.
Genom detta ändras inte avtalsprocessen, utan i avtalet ska man i fortsättningen beakta kommunens beredskap att ta emot alla personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. I avtalet ska det överenskommas om mottagning av personer som flyttar till en kommunplats i kommunen med eller utan utnyttjande av flyktingförläggningarnas stödåtgärder, om genomförandet av integrationsprogrammet, samarbetet med välfärdsområdet och om beaktande av servicebehovet för personer som behöver särskilt stöd.
Ett avtal om anvisande till kommunen och främjande av integration är på det sätt som föreskrivs i 59 § är en förutsättning för ersättning från staten.
I samband med processen där avtalet upprättas kan diskussioner föras om att en företrädare för kommunen deltar i bedömningen av förutsättningarna för mottagande och integration av kvotflyktingar i valen av kvotflyktingar för vilka Migrationsverket ansvarar för det övergripande samordnandet. De kvotflyktingar som kommer till Finland väljs huvudsakligen genom personliga intervjuer före uppehållstillstånd beviljas. Intervjuerna görs av en urvalsdelegation som består av företrädare för Migrationsverket och skyddspolisen samt sakkunniga inom integration som kommer från kommunerna eller närings-, trafik- och miljöcentralerna och kan i fortsättningen även komma från välfärdsområdena. Den sakkunniga inom integration samlar i intervjuerna även information som stöd för integrationen såsom flyktingens skol- och arbetshistoria, språkkunskap, läs- och skrivkunnighet, hälsotillstånd, familjesituation och andra centrala frågor. Dessa uppgifter lämnas när urvalsprocessen framskrider till flyktingens blivande hemkommun och välfärdsområde för att påskynda eventuella förhandsarrangemang och den inledande fasen av integrationen. Bedömningen av mottagande och integration i urvalsförfarandet grundar sig på 92 § i utlänningslagen.
I enlighet med den föreslagna paragrafen ska en kommun som inte är en kommun i landskapet Åland höra välfärdsområdet innan avtalet mellan kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen upprättas. Mottagande och integration av flyktingar stöds också genom social- och hälsovårdstjänster som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar och som i synnerhet personer som anvisas till en kommunplats ofta behöver som stöd för integrationen. Hörandets syfte är att förmedla information till välfärdsområdet om det avtal mellan kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen som är under beredning samt att säkerställa att välfärdsområdet förbereder sig för och vid behov deltar i mottagandet med stöd av avtalet. Kommunen ska se till att välfärdsområdet är informerat och delaktigt i den praktiska planeringen av mottagandet. Hörande mellan myndigheter beskrivs närmare i specialmotiveringen till 33 § och 43 §. En kommun i landskapet Åland ska i en motsvarande situation höra Ålands hälso- och sjukvård.
Enligt 2 mom. är avtal mellan kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen i flerårigt och det ska granskas minst vart fjärde år. I det kan anges antalet flyktingar som kommunen årligen ska ta emot och som närings-, trafik- och miljöcentralen kan utnyttja i anvisandet till en kommunplats. I avtalet antecknas också kommunens beredskap att ta emot personer som är i behov av akut vidarebosättning och minderåriga som kommer utan vårdnadshavare. Avtalet kan också upprättas som av ett flerårigt öppet avtal. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska årligen säkerställa antalet kvotflyktingar och asylsökande som fått uppehållstillstånd som kommunen ska ta emot och uppgifter om kommunens beredskap att ta emot kvotflyktingar som är i behov av akut vidarebosättning och minderåriga personer som kommer utan vårdnadshavare. Avtalet kan upprättas som ett öppet avtal även då kommunen genom avtalet endast bereder sig på att ta emot och ordna tjänster för asylsökande med uppehållstillstånd som flyttar till kommunen med stödåtgärder av flyktingförläggningen eller självständigt. Kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen har också möjlighet att ingå ett ettårigt avtal, vilket kan vara behövligt till exempel i situationer där antalet personer som anvisas till kommunen ökar snabbt eller temporärt, vilket bidrar till ett behov att på motsvarande sätt utöka nätverket av kommuner som tar emot flyktingar. Kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen ser över avtalet årligen utgående från målen när det gäller kommunplatser och håller välfärdsområdet underrättat.
43 §.Anvisande till kommuner. Den föreslagna paragrafen motsvarar i fråga om myndighetsuppgifter anvisande till kommuner enligt den gällande integrationslagen. Genom förslaget förtydligas dock dessa uppgifter och den huvudsakliga målgruppen för anvisandet till en kommunplats. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. anvisar närings-, trafik- och miljöcentralen till en kommunplats i en kommun, med vilken den upprättat ett avtal enligt 42 §, på förslag av Migrationsverket en person som tagits till Finland inom en flyktingkvot enligt 90 § samt på förslag av flyktingförläggningen en annan person som avses i 2 § 3 mom. och som är i utsatt ställning. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan även på förslag av Migrationsverket eller en flyktingförläggning anvisa någon annan person som avses i 2 § 3 mom. till en kommunplats. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan även anvisa en person som avses i 2 § 4 mom. till en kommunplats. Personer som kommer som familjemedlemmar ansöker om familjeåterförening från utlandet och varken Migrationsverket eller flyktingförläggningen lämnar förslag om att placera dem i en kommun. De kan dock behöva till exempel en bostad av kommunen eller andra särskilda tjänster och därför kan det vara behövligt att kommunen eller närings-, trafik- och miljöcentralen avtalar med kommunen om en kommunplats. Det här kan vara behövligt till exempel i beredningen av ankomsten till kommunen för och mottagandet av en familjemedlem till en anknytningsperson som är minderårig utan vårdnadshavare. Dessutom kan närings-, trafik- och miljöcentralen avtala med kommunen om anvisande till en kommunplats utan att Migrationsverket eller flyktingförläggningen lägger fram ett förslag då det är fråga om personer som statsrådet har fattat beslut om att ta till Finland med stöd av 93 § i utlänningslagen och som inte vistas på mottagningscentralen efter ankomsten till Finland utan anländer direkt till kommunen.
Enligt propositionen ska anvisande till en kommun i princip gälla personer i utsatt ställning som behöver särskilt stöd, men det är fortfarande möjligt att ansöka om kommunplats även för andra. Till kommunplatser anvisas alltså i synnerhet kvotflyktingar som anländer direkt till kommuner och utsatta asylsökande som fått uppehållstillstånd och personer som får tillfälligt skydd, som inte kan flytta från mottagningscentralen till kommunen med hjälp av flyktingförläggningens stödåtgärder eller utan dem, utan de behöver mera stöd och en bostad som kommunen ordnar. Som personer i utsatt ställning kan i synnerhet betraktas minderåriga, asylsökande med uppehållstillstånd som kommit utan vårdnadshavare och kvotflyktingar, sjuka och personer med psykiska störningar, personer med funktionsnedsättning, äldre, gravida kvinnor, familjer med en ensamförsörjande förälder, personer som utsatts för våldtäkt eller andra psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp, personer som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter samt offer för människohandel. Förteckningen är inte uttömmande och personens utsatta ställning och behovet av särskild service och stöd inom social- och hälsovården måste alltid bedömas individuellt av yrkesutbildad personal inom social- och hälsovården på flyktingförläggningen eller efter flytten till kommunen.
Enligt 2 mom. kan närings-, trafik- och miljöcentralen vid behov på förslag av Migrationsverket eller en flyktingförläggning anvisa även någon annan person som avses i 2 § 3 mom. till en kommunplats. Till exempel då antalet asylsökande eller personer som söker tillfälligt skydd ökar betydligt kan det vara behövligt att vägleda flytten regionalt i form av myndighetssamarbete även för andra än kvotflyktingar och utsatta asylsökande med uppehållstillstånd och personer som fått tillfälligt skydd. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan till en kommun anvisa också en person som avses i 2 § 4 mom., även om Migrationsverket och flyktingförläggningen inte lämnar något förslag om anvisande till en kommunplats för dem. En person som kommer med stöd av familjeband ordnar sin flytt till Finland på egen hand och flyttar i allmänhet till den kommun där personens familjemedlemmar redan bor.
Enligt 3 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen avtala med kommunen om anvisande till en kommunplats. En annan kommun än en som hör till landskapet Åland ska höra välfärdsområdet innan närings-, trafik- och miljöcentralens anvisande till kommunen om personen som ska anvisas till en kommunplats har uppenbara behov av social- och hälsovårdstjänster. På motsvarande sätt ska en kommun i landskapet Åland höra Ålands hälso- och sjukvård om personen har uppenbara behov av hälso- och sjukvårdstjänster. Hörande i samband med urvalsbeslutet är en viktig del av samarbetet mellan kommunen och välfärdsområdet för att säkerställa social- och hälsovårdstjänster, samordna tjänsterna och undvika överlappande arbete. Personer som ska anvisas en kommunplats, till exempel de som väljs i flyktingkvoten, är ofta personer i utsatt ställning och de kan ha behov av social- och hälsovårdstjänster som man kan svara mot med välfärdsområdets tjänster. Kommunen och välfärdsområdet kan avtala om praxis för hörandet och om de kontaktpersoner mellan vilka hörandet sker. Syftet med hörande i samband med urvalsbeslutet är kontakt mellan kommunen och välfärdsområdets myndigheter för att säkerställa samarbete och beredskap för service. Syftet med hörandet är inte att förhandla mellan kommunen och välfärdsområdet om mottagningen till en kommunplats av en person som föreslagits för kommunen utan stödja kommunens och välfärdsområdets samarbete i beredskapen att ta emot personen. Bestämmelser om hörande finns i förvaltningslagen. Hörande mellan myndigheter beskrivs närmare även i specialmotiveringen till 33 §.
En särskild grupp för vilken det är behövligt att höra välfärdsområdet vid verkställandet av mottagandet redan innan kommunen fattar sitt urvalsbeslut är kvotflyktingar med brådskande behov av omplacering. Det finns ofta ett allvarligt hälsomässigt skäl till att omplaceringen av dem brådskar mot vilket den mottagande kommunen och i synnerhet det välfärdsområde som ordnar dess social- och hälsovård bör kunna svara också i brådskande fall, till och med genast vid mottagandet. Kommunen och välfärdsområdet ska samarbeta i planeringen och samordningen av mottagningsåtgärderna redan innan personen anländer till kommunen.
Enligt 4 mom. kan en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. flytta till kommunen genom att utnyttja flyktingförläggningens stödåtgärder eller utan dem, om personen anser det vara ändamålsenligt. Då stödjer flyktingförläggningen enligt nuvarande praxis personens flytt till kommunen med tjänster och stödåtgärder enligt 3 kap. i lagen om mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, till exempel genom att ge information till kommunen i frågor som rör flytten, om integrationstjänster och integrationsmyndigheter samt bistå i sökandet efter bostad i flyktingförläggningens eller närings-, trafik- och miljöcentralens område. Asylsökande som fått uppehållstillstånd har rätt att välja bostadsort och största delen av dem som flyttar från flyktingförläggningarna till kommunen flyttar inte till kommunplatser utan ordnar sitt boende självständigt i den kommun de önskar. Alla som flyttar självständigt upplever inte att flyktingförläggningens stödåtgärder är väsentliga. I praktiken bor en del av de asylsökande med uppehållstillstånd ensamma utanför flyktingförläggningen redan i ansökningsskedet.
Kommunen och välfärdsområdet ska ha beredskap att ordna integrations-, utkomst- och välfärdsfrämjande tjänster även för andra personer än sådana som avses i 2 § 3 och 4 mom. och som anvisas till en kommunplats på det sätt som föreskrivs i detta lagförslag.
Genom paragrafen ändras i huvudsak inte nuläget, utan man förtydligar myndighetsansvaren och gör så att lagstiftningen motsvarar nuläget där flyktingförläggningen genom vägledning, rådgivning och andra stödåtgärder stöder största delen av de asylsökande som får uppehållstillstånd som flyttar till kommuner. I nuläget har man i praktiken kunnat anvisa kvotflyktingar och utsatta asylsökande med uppehållstillstånd till kommunplatser och därför minskar förslaget att i första hand rikta kommunplatser till kvotflyktingar och andra utsatta grupper det extra arbetet vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och i kommunerna när det gäller förhandling om kommunplatser.
Ett undantag är det föreslagna 5 mom. genom vilket nuläget ändras när det gäller att närings-, trafik- och miljöcentralen genom ett avtal enligt 42 § utöver kommunen ska avtala med välfärdsområdet om anvisande till avtalad kommunplats av barn eller unga personer som avses i 2 § 6 mom. Ett barn som avses i 2 § 6 mom. Kan inte flytta från flyktingförläggningen till kommunen utan att ha anvisats till en kommunplats. En myndig ung person kan ansöka en kommunplats eller personen kan i stället flytta från flyktingförläggningen genom att utnyttja dess stödåtgärder eller självständigt. Av grundad anledning kan närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunen och välfärdsområdet även utan avtal enligt 42 § avtala om placering av barn eller unga personer som avses ovan i sådan familjevård som avses i 33 §.
Ändringen i nuläget i det föreslagna 4 mom. beror på att ansvaret för ordnandet av omvårdnad, omsorg och fostran av minderåriga som kommit utan vårdnadshavare i familjegrupphem, familjevård eller på något annat ändamålsenligt sätt som service enligt socialvårdslagen föreslås bli överfört till välfärdsområdena och beslutet om placering i ett familjegrupphem av en minderårig person som kommit utan vårdnadshavare ska fattas av en socialarbetare efter att kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och välfärdsområdet har avtalat om placering av den minderåriga.
En avvikelse från nuläget är också bestämmelsen om möjligheten att placera barn eller unga personer som har kommit till landet utan vårdnadshavare och fått uppehållstillstånd i familjevård i en kommun som inte har ett avtal om kommunplatser enligt 42 §. Det här gynnar barnets bästa om placering i familjevård anses vara det tillrådliga boendealternativet för barnet även om kommunen inte annars genom avtal har förbundit sig att ta emot personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Kommunen ska ändå ordna integrationsfrämjande och andra kommunala tjänster enligt 2 kap. för den minderåriga som placerats i familjevård.
44 §.Kommunens uppgifter som gäller mottagande av personer som anvisats till kommunplats. Den föreslagna paragrafen är ny och genom den föreskrivs om uppgifterna för en annan kommun än en sådan som hör till landskapet Åland och som hänför sig till mottagning av personer som anvisats till en kommunplats. Det behöver föreskrivas om uppgifterna eftersom organiseringsansvaret för de social- och hälsovårdstjänster som stödjer integration annanstans i Finland än på Åland överförs från kommunerna till välfärdsområdena från början av 2023, vilket medför förändringar i organiseringen av kommunens uppgifter. I och med överföringen blir kommunerna, där mottagningen av flyktingar och integrationsfrämjande tjänster för invandrare är organiserade inom social- och hälsovårdens verksamhetsområde, tvungna att omorganisera uppgifterna eftersom ansvaret för flyktingmottagning och organisering av det kvarstår hos kommunen.
Enligt 1 mom. svarar kommunen för uppgifter som gäller mottagning av en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. till den del de inte är social- och hälsovårdsuppgifter för vilka välfärdsområdet ansvarar. En precisering av detta finns nedan. Kommunen ska utse den aktör som svarar för mottagning av flyktingar i kommunen och som samordnar mottagningen med den behöriga myndigheten i välfärdsområdet och andra aktörer i mottagningsprocessen.
Kommunen ansvarar på det sätt som avses i 43 § ovan för beslutet att ta emot en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. som anvisats till en kommunplats eller en person som ska tas till Finland med stöd av 93 § i utlänningslagen och hör välfärdsområdet vid fattandet av beslut. Personer som anvisas till en kommunplats är ofta i utsatt ställning och behöver särskilt stöd och välfärdsområdets service i inledningsskedet av invandringen eller vid flytt från förläggningen till kommunen och därför kräver mottagningsprocessen i fortsättningen nära samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet redan från det att urvalsbeslutet fattas. Kommunen och välfärdsområdet ska bygga en fungerande samarbetsmodell för funktionerna i inledningsskedet av mottagningen av de personer som tas emot till en kommunplats och en tväradministrativ process med flera aktörer för samordnande av tjänster och för att säkerställa ett smidigt samarbete och inledande av integrationen för de personer som tas emot.
Kommunen samordnar tillsammans med närings-, trafik- och miljöcentralen, Migrationsverket eller flyktingförläggningen tidtabellen för mottagningen och de praktiska förberedelserna som hänför sig till det genom att även vid behov ta hänsyn till rollerna för de organisationsaktörer som medverkar i processen i synnerhet vid mottagning av kvotflyktingar. Kommunen ansvarar för mottagningen av kvotflyktingar och samarbetar i behövlig omfattning med välfärdsområdet.
I 2 mom. finns närmare bestämmelser om kommunens ansvar. Efter att ha avtalat om mottagning av en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. med närings- trafik- och miljöcentralen reserverar kommunen i enlighet med 2 mom. 1 punkten en bostad och ansvarar för kvotflyktingens del för att el- och vattenavtal och andra avtal ingås färdigt innan ankomsten till landet. Välfärdsområdet bedömer behovet av stödboende eller annan boendeservice och ansvarar för att ordna servicen från den 1 januari 2023. Om man redan innan den person som ska tas emot till en kommunplats anländer till landet eller kommunen vet att personen behöver stödboendeservice enligt socialvårdslagen eller annan lagstiftning och den ska vara klar när personen anländer till landet eller till kommunen, behöver kommunen inte ordna en separat bostad för personen, utan välfärdsområdet ordnar boende och tjänster i anknytning till det. Även här är samarbetet mellan kommunen och välfärdsområdet viktigt då det ordnas tjänster för personen.
Kvotflyktingens ankomst till landet dröjer i allmänhet flera månader och även flytten från flyktingförläggningen till kommunen kan dröja och kostnader som uppkommit för reservering av en bostad kan ersättas till kommunen på det sätt som föreskrivs om ersättningar för beredskap att ta emot personer i 8 kap. nedan. I den föreslagna 64 § föreskrivs det om ersättning för beredskap att ta emot personer. Enligt det föreslagna 64 § 1 mom. kan kommunen få ersättning för nödvändiga kostnader orsakade av beredskap att ta emot personer som anvisats till en kommunplats för högst fyra månader innan personen anländer till Finland eller flyttar till kommunen. Av grundad anledning kan kostnaderna ersättas för högst åtta månader. En grundad anledning kan vara till exempel bostadssituationen i kommunen eller att personens ankomst till landet har fördröjts av personen oberoende eller oförutsebara orsaker. Kommunen kan möblera bostaden till nödvändiga delar innan en kvotflykting anländer till Finland och ansöka om ersättning för det från staten med stöd av 64 §. Paragrafen motsvarar den föreslagna 47 a § i integrationslagen enligt regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd).
Hyresavtalet i kommunens namn övergår i personens namn när personen flyttar till kommunen. Därefter ansvarar personen för hyreskostnaderna.
Om kommunen och välfärdsområdet avtalar om det kan bostaden också alternativt möbleras i förväg på personens vägnar med en förmån som ansöks för personens räkning. Om personen inte ännu vistas i Finland när anskaffningar bör göras för förmånen, sköter välfärdsområdet ärendena för personens räkning. Välfärdsområdet kan då först skaffa nödvändig utrustning för de första dagarna till bostaden. I dagsläget ansvarar kommunen för att bevilja förebyggande och kompletterande utkomststöd En ändring av utkomststödslagen förbereds dock för att ge ansvaret till välfärdsområdet (RP 127/2022 rd). Det grundläggande utkomststödet beviljas av Folkpensionsanstalten. Välfärdsområdet ansöker i fortsättningen vid behov proaktivt om utkomststöd till en kvotflykting eller annan person som anvisas till kommunen.
Utgångspunkten kommer även fortsättningsvis att vara att inköp av möbler och bohag till bostaden i huvudsak skulle ske efter att personen är i kommunen och själv kan delta i dessa inköp. I fortsättningen bör kommunen bistå personen med att köpa andra möbler, konsumtionsvaror och livsmedel vid behov. I det här fallet kan en kommunal tjänsteman, till exempel en invandrarrådgivare, vara med och uträtta ärenden med personen. Dessa anskaffningar kan finansieras med en betalningsförbindelse för grundläggande utkomststöd eller kompletterande utkomststöd. Kommunen kan också samarbeta med till exempel lokala organisationer och möbler kan också anskaffas genom donationer, som nu är fallet. Kommunen bör också bistå personen med att lära känna lägenheten och kommunen, om personen inte har behov av särskilt stöd och därför behöver social- och hälsovårdens stöd för att klara sig i vardagen. Det är viktigt att det för en kvotflykting eller annan person som anvisas en kommunplats under de första dagarna ordnas möten med en socialarbetare också för att säkerställa rådgivning och vägledning som hänför sig till det finska socialskyddssystemet och förmåner. Det åligger välfärdsområdet att ge vägledning och råd om förmåner samt att dokumentera diskussionerna enligt lag. Viktiga lagstadgade uppgifter inom socialvården och socialservice hänför sig utöver rådgivningen och vägledningen i fråga i huvudsak till ordnande av åtgärder och service som främjar och upprätthåller individens, familjens och samhällets funktionsförmåga, sociala välfärd, säkerhet och delaktighet. Till Socialvårdens uppgifter hör att svara mot de stödbehov som anges i 11 § i socialvårdslagen. Kommunen och välfärdsområdet ska genom gott samarbete säkerställa att kundernas servicebehov bedöms och att det svaras mot dem i tillräcklig omfattning, i rätt tid och med ändamålsenliga åtgärder och genom att undvika överlappande arbete.
I fråga om mottagning till en kommunplats ansvarar kommunen för den tväradministrativa processen och samarbetet med Migrationsverket och med andra aktörer i mottagningsskedet. Enligt 2 mom. 2 punkten ska kommunen samarbeta med välfärdsområdet i planeringen av mottagningsprocessen och genomförandet av mottagningen så att ankomsten till och etableringen i kommunen går smidigt för den person som ska tas emot och personen får behövliga tjänster av kommunen och välfärdsområdet. Kommunen svarar i princip för att ta emot en kvotflykting till exempel på flygplatsen eller järnvägsstationen. Om personen har betydande behov av social- eller hälsovård till följd av vilka yrkesutbildade personer inom social- eller hälsovården från välfärdsområdet bör närvara i mottagningssituationen, ska kommunen i samarbete med välfärdsområdet säkerställa att en sådan person är med och tar emot personen. Kommunen ska vid behov hänvisa den person som ska tas emot till andra myndigheters tjänster, till exempel till välfärdsområdets bedömning av behovet av socialservice. Kommunen ska säkerställa att de personer som ska tas emot får tillräckligt stöd, vägledning och rådgivning i att bosätta sig kommunen och sätta sig in i den nya situationen under den första tiden i landet. Om den person som tagits emot behöver särskilt stöd och välfärdsområdet för personen utser en egen kontaktperson inom socialvården, ansvarar den egna kontaktpersonen för den sociala handledning som ska ges personen och för annat stöd i vardagen samt för hänvisning till tjänster som motsvarar servicebehovet. Kommunen ska ha ett nära samarbete med välfärdsområdet och komma överens om samarbetspraxis, som bidrar till att säkerställa en smidig mottagningsprocess och att de personer som tas emot får tillräckligt stöd och service samt undvika överlappande arbete.
Kommunen svarar för samordnandet av mottagningen och den ska påbörja planeringen av mottagningen i samarbete med välfärdsområdet genast Migrationsverkets förslag till placering av en kvotflykting eller förläggningens förslag om en asylsökande som fått uppehållstillstånd inkommer till kommunen. I nuläget lämnar Migrationsverket förlaget om placering av kvotflyktingar i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden och närings-, trafik- och miljöcentralen delar förslaget till kommunen. Utifrån de uppgifter om förslaget som finns i systemet kan kommunen fatta beslut om mottagning. Efter mottagningsbeslutet får kommunen närmare uppgifter om de personer som ska tas emot och kan planera tjänster och samordnande av dem. På motsvarande sätt lämnar flyktingförläggningen till kommunen information om den person som ska anvisas till en kommunplats som samlats under mottagningsprocessen och som är väsentlig med tanke på integrationsfrämjande tjänster. Även i fortsättningen får kommunen och välfärdsområdet motsvarande uppgifter för att fatta mottagningsbeslutet samt ordna mottagningen och tjänsterna. Bestämmelser om rätten att få uppgifter finns i 9 kap.
Personer som ska tas emot till en kommunplats är ofta i utsatt ställning och behöver mer stöd än andra invandrargrupper för att klara sig i vardagen, säkerställa utkomst och integration. Förmågan att klara sig i vardagen och säkerställandet av utkomst stöds genom service i enlighet med 14 § och från och med den 1 januari 2023 ansvarar välfärdsområdet för att ordna den. I fråga om de personer som tas emot till en kommunplats ska kommunen och välfärdsområdet organisera samarbetet så att servicebehoven för de personer som ska tas emot bedöms genast under den första tiden efter att de anlänt till kommunen och service fastställs och samordnas. Kommunen ska vid behov hänvisa personer som flyttar till kommunen till välfärdsområdets bedömning av servicebehovet genom att utnyttja flyktingförläggningens stödåtgärder eller utan dem. Enligt 2 mom. 3 punkten ska kommunen ge vägledning och rådgivning för personer som tas emot till en kommunplats och vid behov hänvisa dem till andra myndigheters och aktörers tjänster. Sådana är till exempel inledande hälsogranskning av kvotflyktingar, registrering av personbeteckning och hemkommun, registrering som arbetssökande, tillgången till socialskydd, anskaffning av identitetskort för utlänning och resedokument samt öppnande av bankkonto.
Kommunen ska också erbjuda invandraren vägledning och rådgivning enligt 10 §. Invandrare ges ändamålsenligt vägledning och rådgivning om integrationsfrämjande åtgärder och tjänster samt om arbetslivet. Kommunen kan också ge råd i ärenden som rör familjeåterförening.
Dessutom är kommunen uppgift enligt 2 mom. 4 punkten att svara för kommunens integrationsfrämjande uppgifter som avses i 2 kap. i lagen lämpar sig och ordnas för personer som tas emot till en kommunplats på samma sätt som för andra personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. och som flyttar till kommunen. Det är fråga om en informativ hänvisning.
Dessutom svarar kommunen på det sätt som föreskrivs i 12 § för att ordna småbarnspedagogik, utbildning, motions-, ungdoms-, kultur- och fritidstjänster. Välfärdsområdet ansvarar för att ordna social- och hälsovårdstjänster och bedömningen av behov, rådgivning och vägledning som hänför sig till dem. Till följd av det som beskrivs ovan är samarbetet mellan kommunen och välfärdsområdet samt fastställande av praxis centralt. Främjande av delaktighet är till exempel ett mål enligt såväl integrationslagen som socialvårdslagen. Vid organisering och samordning av verksamhet och tjänster med anknytning till främjandet av delaktighet ska samarbete utföras, med beaktande av tjänster och möjligheter som tillhandahålls av den tredje sektorn.
I 3 mom. föreskrivs det om ett undantag från 2 mom. Enligt det behöver kommunen inte ordna bostad åt ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom., om välfärdsområdet på det sätt som avses i 33 § utgående från en individuell bedömning av servicebehovet har ordnat personens boende i familjegrupphem, familjevård eller inom någon annan ändamålsenlig socialservice som inkluderar boende. Till exempel en nästan myndig eller en ung person som redan fyllt 18 år kan vara kapabel att flytta självständigt till en egen bostad och behöver inte socialservice som hänför sig till boende. Kommunen ska enligt 2 kap. ordna integrationsfrämjande och andra tjänster för barn och unga som befinner sig i landet utan vårdnadshavare.
5 kap Integrationsfrämjande i kommunen
I kapitlet ska det föreskrivas om planering, utveckling, uppföljning samt ordnande och samordning av tjänster i kommunen. Kapitlet motsvarar delvis 3 kap. i den gällande integrationslagen.
45 §.Planering, utveckling och uppföljning av integrationsfrämjandet i kommunen. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. har kommunen det allmänna ansvaret och samordningsansvaret för planeringen, utvecklingen och uppföljningen av främjandet av integrationen av invandrare och integrationskunder inom de tjänster och andra åtgärder som hör till kommunens uppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvara huvudsakligen 30 § i den gällande integrationslagen. Kommunen ska utveckla integrationsfrämjandet genom sektorsövergripande samarbete. Sektorsövergripande samarbete definieras i 5 §.
Kommunen ska dessutom ombesörja samordningen av kommunens integrationsfrämjande planering och utveckling med planeringen och utvecklingen av de tjänster som välfärdsområdet har ansvar att ordna. Bestämmelser om välfärdsområdenas planering finns i 6 kap. Kommunen och välfärdsområdena är självstyrda områden, men samarbetet mellan dem är centralt inom främjandet av integration.
Enligt 2 mom. ska kommunen ska vid planering av integrationsfrämjandet ställa upp mål åtminstone för invandrarnas sysselsättning, utbildning, främjandet av välfärd och hälsa, boende, delaktighet, jämställdhet och likabehandling, möjligheter att upprätthålla det egna språket och den egna kulturen samt för främjande av goda befolkningsrelationer samt fastställa åtgärder, ansvariga aktörer, samarbete och uppföljning som stöder målen. Kommunen kan ställa upp även andra mål för främjandet av integration. Det är viktigt att det för att förverkliga varje mål har satts ut åtgärder med en ansvarig aktör och att förverkligandet av målen följs upp. Dessutom kan förverkligandet av målen kräva samarbete mellan olika aktörer och då är det bra att identifiera och fastställa även det i planeringsskedet. Till exempel främjandet av välfärd och hälsa är ett uppdrag för flera myndigheter och därför är det viktigt att kommunen i planeringen beaktar sektorsövergripande och tväradministrativt samarbete med andra aktörer, i synnerhet med välfärdsområdet.
Planeringen av integrationsfrämjandet ska omfatta dem som bor i kommunen och ta hänsyn till de olika livssituationerna och servicebehoven för invandrare som av olika orsaker flyttat till landet både sådana som är en del av arbetskraften och sådana som står utanför arbetskraften, inklusive barn. I planeringen av integrationsfrämjande ska man vid behov också ta hänsyn till planeringen av mottagning av personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. det vill säga personer som får internationellt skydd. Det är naturligtvis inte behövligt att planera mottagningen av personer som anvisas till en kommunplats, om kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen inte har avtalat om kommunplatser och det inte heller annars kan antas att sådana personer anvisas till kommunen. Kommunen ska dock i sin planering bereda sig på att även sådana personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. kan flytta till kommunen. Utöver de grupper som nämns ovan ska i planeringen tas hänsyn till personer som flyttat av olika orsaker och befinner sig i olika livssituationer samt offer för människohandel och offer för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Behoven av integrationsåtgärder och vägledning till integrationsfrämjande åtgärder ska granskas även med tanke på den betydligt ökande befolkningen av arbetskraftsinvandrare. Dessutom ska det göras uppföljning av resultaten för integrationsutbildningen inklusive den uppnådda nivån på språkkunskaper i finska eller svenska och utvecklingen av språkkunskaperna. Uppföljningsdata ska utnyttjas i utvecklingen av integrationsutbildningen.
Kommunen ska skriva ner de frågor som beskrivs ovan i ett separat åtgärdsprogram eller inkludera dem i någon annan planeringshandling i kommunen. För att genomföra uppföljningen ska det inrättas mätare för målen. Kommunen ska minst vartannat år rapportera till närings-, trafik- och miljöcentralen om uppnåendet av de integrationsfrämjande målen och genomförandet av de integrationsfrämjande åtgärderna, inklusive de uppgifter om tillgången till tjänster och kostnadsutvecklingen som avses i 53 §. Det här stödjer integrationshelheten och skapandet av en regional och nationell lägesbild över integrationsfrämjandet samt uppföljningen av dem.
Det föreslås att kommunens integrationsprogram enligt den gällande integrationslagen ska slopas som sådant. Däremot är det ändamålsenligt att kommunen kan välja om den ska planera främjandet av integration som en del av sin övriga planering och då tas det bättre hänsyn till invandrare och integration i kommunens allmänna planering eller om den även planerar främjandet av integration separat, varvid det kan vara enklare att följa upp hur målen framskrider från ett separat dokument. I något kommunalt planeringsdokument ska dock de mål, åtgärder, ansvariga aktörer, samarbete och uppföljning som nämns ovan antecknas. Denna information ska också vara tillgänglig för kommuninvånarna på det sätt som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
Kommunerna är tämligen olika till sin befolkningsstruktur och i en del kommuner har invandrar- och integrationspolitik drivits redan i flera år, medan de första invandrarna först på den senaste tiden har flyttat till vissa kommuner eller antalet invandrare i kommunen har börjat öka. Även kommunens resurser, kunnande om invandring och integration sam invandrarnas servicebehov i kommunen har styrt utvecklingen av integrationsfrämjande tjänster. Kommunen ska enligt den gällande lagen om främjande av integration följa upp främjandet av integration och genom förslaget är avsikten att stärka denna skyldighet genom att koppla ihop uppföljningen med att sätta upp mål och åtgärder.
Enligt 3 mom. ska kommunen i sin planering beakta de nationella målen för integrationsfrämjandet, de nationella målen för främjandet av sysselsättning när det gäller integrationskunder samt främjandet av kommunens livskraft. Bestämmelser om de nationella målen finns i 7 kap. Där föreskrivs det att arbets- och näringsministeriet ansvarar för den riksomfattande utvecklingen och planeringen av främjandet av integration och de ministerier som är centrala med avseende på utvecklingen av integrationsfrämjandet uppställer för sina respektive förvaltningsområden och som en del av planeringen av verksamheten och ekonomin inom förvaltningsområdet de mål och åtgärder för utveckling av integration som ska ingå i statens program för integrationsfrämjande. Främjandet av kommunens livskraft har en koppling till näringspolitiken och till att invandrare kan bli arbetskraft i regioner som har brist på arbetskraft. Dessutom har invandrare också företagarpotential. Målet är att få med aktörer inom näringslivet i främjandet av integration även på lokal nivå.
Kommunen ska också i sin planering av integrationsfrämjande ta hänsyn till samarbetsmöjligheter med aktörer inom näringslivet samt med organisationer, föreningar och sammanslutningar. Genom sektorsövergripande samarbete och genom att öka till exempel organisationernas roll i kommunens främjande av integration, beroende på organisationsverksamheten på lokal nivå, kan man främja integration.
Enligt 4 mom. ska planeringen, utvecklingen och uppföljningen av kommunens integrationsfrämjande beaktas när man utarbetar den kommunstrategi som avses i 37 § i kommunallagen (410/2015) och den budget och ekonomiplan som avses i 110 § i kommunallagen, kommunens välfärdsberättelse och -plan enligt 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) samt kommunens plan om ordnande av arbetskraftsservice som avses i 15 § 4 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice och när kommunen utarbetar och följer upp annan planering.
Enligt 37 § i kommunallagen ska kommunen ha en kommunstrategi, i vilken fullmäktige beslutar om de långsiktiga målen för kommunens verksamhet och ekonomi. I kommunstrategin ska hänsyn tas till bland annat främjandet av kommuninvånarnas välfärd, ordnandet och produktionen av tjänster, personalpolitiken, kommuninvånarnas möjligheter att delta och påverka, utvecklandet av livsmiljöns och områdets livskraft. Kommunstrategin ska grunda sig på en bedömning av nuläget i kommunen samt av framtida förändringar i omvärlden och deras inverkan på fullgörandet av kommunens uppgifter. I kommunstrategin ska det också anges hur genomförandet av strategin utvärderas och följs upp. Enligt specialmotiveringen som gäller kommunstrategin är syftet med paragrafen om en kommunstrategi att stärka styrningen av kommunens verksamhet som helhet och tätare sammanfoga kommunens strategiska och ekonomiska planering. I motiveringen konstateras dessutom att ett av syftena med paragrafen om kommunstrategin är att det ska vara möjligt för kommunen att endast göra upp en strategi, som i så stor utsträckning som möjligt också innehåller de planer som förutsätts i speciallagstiftningen.
För att främja integration på bred basis ska det i kommunstrategin kunna uppställas som mål att invandrarinvånare ska beaktas inom kommunstrategins och välfärdsberättelsens olika delområden, inklusive främjandet av invandrarnas välfärd och hälsa och utvecklingen av kommunens livskraft. Målet ska kunna främjas till exempel genom att man utvecklar en varierande stads- och servicestruktur, uppmuntrar att invandrarna tas med som en resurs som gör den verksamhet som bedrivs av kommunen och företagen på dess område, det övriga näringslivet och sammanslutningarna mer varierande, erbjuder lämpliga lokaler för den verksamhet som stöder integrationen samt förhindrar att invandrarna segregeras i egna bostadsområden. Delaktiga invandrare som känner samhörighet med samhället främjar dialogen mellan kommunens olika befolkningsgrupper och deras välfärd. Samtidigt borde utvecklingstjänsterna för kommunens näringsliv aktivt utnyttja den växande invandringen för tillväxt och internationalisering och innovativ verksamhet i företagen på kommunens område. Invandring, mångfald och internationell kompetens spelar en allt större roll för att utveckla regioners och kommuners livskraft, och genom att knyta internationella experter till näringslivets tillväxt- och internationaliseringstjänster kan man avsevärt främja regioners och kommuners konkurrenskraft och attraktionskraft för olika typer av företags- och innovationsverksamhet.
Det allmänna målet med paragrafen är att planeringen av integrationen ska införlivas med planeringen och utvecklingen i kommunens olika sektorer. I kommunstrategin eller ett separat dokument som motsvarar det nuvarande integrationsprogrammet ska det för utvecklandet av integrationsfrämjandet finnas en plan för hur kommunens olika tjänster ska genomföras anpassade för invandrarna samt en behovsanalys och plan för integrationsfrämjandetjänster samt främjande av integration, delaktighet och välfärd hos olika invandrargrupper.
I 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs att när en kommun främjar kommuninvånarnas välfärd i enlighet med 1 § i kommunallagen ska den följa kommuninvånarnas levnadsförhållanden, hälsa och välfärd och de faktorer som påverkar dessa i varje område och inom varje befolkningsgrupp. En rapport om kommuninvånarnas välfärd och hälsa och om de åtgärder som har vidtagits ska varje år lämnas till kommunfullmäktige. Dessutom ska en välfärdsberättelse tas fram för kommunfullmäktige en gång per fullmäktigeperiod. Kommunerna ska i sin strategiska planering sätta upp mål för främjandet av välfärd och hälsa. De ska vidare fastställa åtgärder som stöder målen. De konsekvenser som besluten har för människors välfärd och hälsa ska bedömas i förväg och beaktas vid beslutsfattandet inom kommunens olika verksamhetsområden. De kommunala verksamhetsområdena ska samarbeta med varandra för att främja välfärd och hälsa. Dessutom ska kommunen utse ansvariga för främjandet av välfärd och hälsa och samarbeta med välfärdsområdet samt andra offentliga aktörer som är verksamma i kommunen samt privata företag och allmännyttiga samfund.
Likaså bör man för att trygga samordningen av främjandet av integration utse en kommunal myndighet som ansvarar för samordningen samt ansvariga för de olika integrationsfrämjande tjänsterna, och kommunens olika sektorer och de övriga aktörerna som deltar i främjandet av integration ska känna till dem. Att ansvariga och kommunala aktörer som ansvarar för olika verksamhetsformer bestäms effektiviserar också planeringen och administreringen av integrationsfrämjandet i kommunerna samt förbättrar vägledningen och hänvisandet av invandrarna till ändamålsenliga kommunala tjänster. I utvecklingen borde dessutom ingå en plan för att främja goda befolkningsrelationer och dialog mellan olika befolkningsgrupper samt en plan för uppföljning av integration.
Till följd av social- och hälsovårdsreformen sker förändringar i kommunernas roll och uppgiftsfält, och de ska beaktas i planeringen av kommunens integrationsfrämjande. I och med reformerna är det inte längre kommunernas lagstadgade uppgift att ordna social- och hälsovårdstjänster. Kommunerna svarar emellertid i fortsättningen med anledningen av reformen av arbetskraftsservice för att sköta och främja sysselsättningen samt i enlighet med principerna i den nuvarande lagstiftningen för skötseln och främjandet av kompetens och bildning samt välfärd och hälsa, för idrotts- och motions-, kultur- och andra fritidstjänster, ungdomsverksamheten, den lokala näringspolitiken, markanvändningen, byggandet och stadsplaneringen och största delen av bostadspolitiken.
I 22 § i kommunallagen finns bestämmelser om invånarnas möjligheter att delta och påverka. Kommunerna kan i planeringen och utvecklingen av integrationsfrämjandet utnyttja metoder i enlighet med den för att höra invånarna i kommunen och ordna en dialog. I synnerhet beaktande av invandrarnas syn och egna erfarenheter i kommunens planering ska understödjas och likaså en dialog som främjar goda befolkningsrelationer.
46 §.Ordnande av kommunala integrationsfrämjande tjänster. Enligt 1 mom. ska kommunen svara för att kommunens integrationsprogram ordnas inom ramen för tillgängliga anslag så att det till innehåll och omfattning är sådant som invandrarnas behov i kommunen förutsätter. Närmare bestämmelser om integrationsprogrammet finns i 13 §.
Kommunen svarar för att de tjänster som ingår i integrationsprogrammet och kommunens övriga integrationsfrämjande tjänster utgör en ändamålsenlig och vid behov en sektorsövergripande tjänstehelhet som främjar integrationen. Kommunens samordningsansvar för integrationsfrämjande tjänster innebär att kommunens sysselsättningstjänster och basservice samt tjänster som ingår i integrationsprogrammet samordnas, så att kommunens integrationsfrämjande tjänster är högklassiga och effektiva och ges i rätt tid med tanke på invandrarnas behov och motsvarar dem tillräckligt. Ändamålsenligheten bedöms utgående från antalet invandrare som bor i kommunen och servicebehovet. Inom det sektorsövergripande samarbetet ska kommunen samarbeta även med andra myndigheter, organisationer och aktörer. Kommunens andra integrationsfrämjande tjänster än de som ingår i integrationsprogrammet ordnas som en del av den kommunala basservicen. Invandrarbefolkningens behov och integrationsfrämjande ska beaktas i den allmänna planeringen och uppföljningen av tjänsterna inom kommunens olika sektorer, såsom småbarnspedagogik, grundläggande utbildning, utbildning, sysselsättning, boende, bildning, kultur, motion och idrott samt ungdomsverksamhet, samt i själva verksamheten. Basservicen kompletteras vid behov med tjänster enligt 2 kap. och kommunens andra integrationsfrämjande åtgärder och tjänster för invandrarna.
Enligt 2 mom. ska kommunen beakta sektorsövergripande samarbete i genomförandet och uppföljningen av tjänster som ingår i integrationsprogrammet. Sektorsövergripande samarbete definieras i 5 §. Det innebär att närings-, trafik- och miljöcentralen, välfärdsområdet, Folkpensionsanstalten och andra myndigheter och tjänsteproducenter som är verksamma inom kommunens område samt lokala invandrar-, medborgar-, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, föreningar och religiösa sammanslutningar i behövlig omfattning kan delta i ordnandet och uppföljningen av integrationsprogrammet.
Enligt 3 mom. ska kommunen se till att dess tjänster även lämpar sig för invandrare. Det innebär alltså i synnerhet det allmänna servicesystemets tjänster som beskrivs ovan. I planeringen, utvecklingen och uppföljningen av dem ska det således fästas vikt vid hur de lämpar sig för invandrare och på vilket sätt särskilda behov hos invandrare, till exempel förknippade med undervisning i finska eller svenska språket eller tolkning har beaktats. När integration och goda befolkningsrelationer genomsyrar olika sektorer främjar det integration och preciserar alla myndigheters skyldighet att beakta invandrarbefolkningen när de ordnar tjänster.
Det är ytterst väsentligt ur integrationssynpunkt att man drar försorg om den grundläggande utbildningen och annan utbildning för barn och unga. Kommunen kan till exempel ordna undervisning som förbereder för den grundläggande utbildningen om det i kommunen finns elever med invandrarbakgrund som behöver det. Invandrarungas språkkunskaper varierar och ungdomar som behärskar de inhemska språken dåligt löper större risk att bli utanför utbildning och arbetsmarknad än unga bland majoritetsbefolkningen. Det är också vanligare att invandrarunga avbryter grundskolan, yrkesstudier och gymnasium än unga bland majoritetsbefolkningen. Detta gäller särskilt barn och unga som flyttat till Finland i grundskoleåldern eller som redan har passerat denna ålder när de anländer.
En väsentlig målgrupp för kommunens integrationsfrämjande åtgärder och integrationsprogrammet är utöver arbetskraftsservicens kunder också andra som står utanför arbetskraften, såsom föräldrar som sköter sina barn hemma, äldre eller långtidssjuka, som ofta stannar hemma och således står utanför de integrationsfrämjande tjänsterna. Kommunen bör se till att det på dess område ordnas kurser och annan utbildning på olika nivåer som främjarspråkkunskaper och integration och som stöder möjligheterna för invandrare som står utanför arbetskraften att studera finska eller svenska och det finländska samhällets funktion oberoende av livssituation. Till exempel är invandrarutbildningen inom det fria bildningsarbetet och den möjlighet till barndagvård som erbjuds under tiden för den en betydelsefull utbildningsväg för många invandrare som sköter barn hemma. När hemmaföräldrarna omfattas av integrationsplanerna och utbildningen öppnas en möjlighet att ge föräldrarna information om det finländska systemet för småbarnpedagogik samt småbarnspedagogikens möjligheter att stödja barnens uppväxt och utveckling.
Dessutom ska kommunen särskilt beakta det eventuella behovet av särskilt stöd och tjänsternaför särskilt stöd bland de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom., till exempel dem som fått internationellt skydd och deras familjemedlemmar. Kommunen ska också se till att det i kommunen utses ansvariga som sköter om de integrationsfrämjande tjänster som avses i 2 kap., inklusive kommunens uppgifter vid bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster och utarbetandet integrationsplanen för invandrare.
Kommunen ska dessutom se till att den egna personalen har tillräcklig kompetens i invandrar- och integrationsfrågor och att den kan identifiera bland annat invandrares särskilda behov och svara mot dem samt vid behov hänvisa till andra tjänster som svarar mot invandrarens behov. Det krävs kunnig personal för att främja integrationen på ett sätt som motsvarar olika invandrargruppers behov och för att låta integrationsfrämjandet genomsyra kommunens samtliga tjänster.
47 §.Samordning av integrationsfrämjande tjänster. Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen vid behov i samarbete med välfärdsområdet, någon annan myndighet och en tjänsteproducent som avses i denna lag ombesörja samordningen av de integrationsfrämjande tjänsterna som avses i 12 § på så sätt att de integrationskunder, invandrare och invandrargrupper som behöver samordnade tjänster identifieras och de tjänstehelheter de behöver fastställs. Förslaget motsvarar beskrivningen i 46 § ovan av samordnandet av de tjänster som kommunen själv ordnar, men gäller samordnande med andra myndigheter och aktörer. Främjandet av integration kräver sektorsövergripande samarbete, vilket kommunen svarar för. I samordnandet ska fastställas åtminstone de personer och grupper som behöver de tjänster som beskrivs ovan samt tjänstehelheterna.
48 §.Kommunal samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande. Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen tillsätta en sektorsövergripande samarbetsgrupp på lokal nivå för att utveckla planeringen och genomförandet av invandringen och integrationsfrämjandet i kommunen och för att främja goda befolkningsrelationer, om invandrarnas servicebehov i kommunen kräver det. Behovet av den samarbetsgrupp som avses i denna paragraf bedöms bland annat utifrån antalet integrationskunder och invandrare, servicebehovet och samordnandet av servicen. Det behövs nödvändigtvis inte en samarbetsgrupp som avses i denna paragraf om en regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande som avses i 58 § och som tillsats av närings-, trafik- och miljöcentralen eller en annan grupp för invandring eller integrationsfrämjande är verksam på kommunens område. Även när den här gruppen inrättas kan man på lokal nivå samarbeta mellan kommunerna precis som det föreslås bli föreskrivet i 8 § ovan.
I samarbetsgruppen kan utöver kommunen även delta välfärdsområdet, närings-, trafik- och miljöcentralen, en annan kommun i området, polisen, flyktingförläggningen eller flyktingslussen, annan myndighet, organisation, förening eller sammanslutning, representant för näringslivet samt den serviceproducent som vidtar integrationsfrämjande åtgärder och ger service.
En motsvarande bestämmelse finns i 31 § 2 mom. i den gällande integrationslagen. Åtminstone i små kommuner kan det vara ändamålsenligt att sammanställa samarbetsgruppen i samarbete mellan kommuner. En samarbetsgrupp som är gemensam mellan flera kommuner underlättar också invandrarorganisationernas deltagande i nätverksarbetet, eftersom det inte nödvändigtvis finns invandrarorganisationer i alla kommuner. Samarbete på lokal nivå med olika aktörer skapar ramarna för att för invandrarnas individuella behov bygga upp tjänstehelheter av olika myndigheters och andra aktörers tjänster. Dessutom kan samarbete på lokal nivå dra nytta av invandrarnas kompetens för att stärka kommunens livskraft på ett sätt som gynnar invandrarna själva och kommunen.
Enligt 2 mom. ska samarbetsgruppen stödja planering, utveckling och uppföljning av integrationsfrämjandet samt samordningen av integrationsfrämjandet med kommunens övriga planering och olika myndigheters övriga planering. Dessutom ska samarbetsgruppen samordna genomförandet av mottagningen av personer som får internationellt skydd och andra personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. samt främja likabehandling och goda befolkningsrelationer i kommunen. I synnerhet dessa uppgifter har identifierats vara sådana där det är behövligt att gynna samarbete på lokal nivå. Ett nära samarbete och samordning i synnerhet mellan kommunen och välfärdsområdet behövs speciellt vid ordnandet av mottagning för personer som får internationellt skydd.
Enligt 3 mom. kan samarbetsgruppen även ha andra uppgifter i anknytning till invandring och integrationsfrämjande. Samarbetsgruppen kan samlas vid behov. Kommunen sammankallar samarbetsgruppen på eget initiativ eller på initiativ av en aktör som hör till den. Det första konstituerande mötet ska ordnas så snart som möjligt efter att denna lag har trätt i kraft.
6 kap Integrationsfrämjande i välfärdsområdet
I kapitlet ska det föreskrivas om planering av och uppgifter förknippade med integrationsfrämjande i välfärdsområdet. Välfärdsområdets uppgifter grundar sig huvudsakligen på lagstiftningen inom social och hälsovård samt delvis på de uppgifter som anges 2–4 kap. ovan.
49 §.Beaktande av integrationsfrämjande i planeringen och utvecklingen av välfärdsområdets verksamhet. I paragrafen ska det föreskrivas om hur välfärdsområdet ska beakta främjandet av integration i planeringen och utvecklingen av sin verksamhet. Enligt 12 § gynnar också välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster främjandet av integration och därför ska man i organiseringen av dem även ta hänsyn till behoven hos dem som integreras och övriga invandrare.
Bestämmelser om främjandet av välfärd och hälsa i välfärdsområdet finns i 7 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 7 § 1 mom. i den lagen ska välfärdsområdet främja invånarnas hälsa och välfärd. Välfärdsområdet bär det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till den del denna uppgift är knuten till andra uppgifter som enligt lag ska skötas av välfärdsområdet. Enligt 7 § 2 mom. i den lagen ska välfärdsområdet i sin strategiska planering sätta upp mål för främjandet av hälsa och välfärd och fastställa åtgärder som stöder målen. Det ska i sitt beslutsfattande beakta de uppskattade konsekvenserna av sina beslut för människors hälsa och välfärd enligt befolkningsgrupp. Välfärdsområdet ska utse ett organ som ska ansvara för främjandet av hälsa och välfärd. En precisering av detta föreslås genom den lagstiftning som föreslås nedan med fokus på att ta hänsyn till invandrare och integrationskunder här i välfärdsområdets planering.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska välfärdsområdet i sin planering ställa upp mål som främjar invandrarnas välfärd, hälsa och delaktighet samt fastställa åtgärder och ansvariga aktörer som stöder målen. Skrivelsen motsvarar det som föreslås om planeringen av kommunens integrationsfrämjande. Föremålen för målen och åtgärderna har dock begränsats till de frågor som välfärdsområdet ansvarar för det vill säga välfärd hälsa och delaktighet. I tillsättandet av ansvariga aktörer räcker det med att konstatera huruvida välfärdsområdet har till exempel enheter som är specialiserade på integrationsfrämjande socialt arbete eller tjänster för kvotflyktingar eller om social- och hälsovårdstjänster för invandrare helt och hållet handhas av samma ansvariga aktörer som för majoritetsbefolkningen, till exempel enligt bostadsområde.
Välfärdsområdet ska i sin planering dessutom ta hänsyn till antalet invandrare i välfärdsområdet och behoven hos dem liksom de nationella målen för integrationsfrämjande. Med detta avses bland annat det att välfärdsområdet i sin planering ska beakta ordnande av tolkning i anslutning till ordnandet av tjänster för invandrare och stärkande av arbetstagarnas kompetens i särskilda frågor som hänför sig till invandrare, som till exempel identifiering av olika trauman eller situationer med könsstympning av flickor och kvinnor, hur man förhåller sig till dem, identifierar av de behov som de orsakar, utvecklingen av tjänster och vägledning till behövliga andra tjänster. I planeringen ska man dessutom ta hänsyn till behoven för utsatta grupper. Bland invandrarna är särskilt utsatta grupper till exempel kvotflyktingar, barn och unga personer som befinner sig i landet utan vårdnadshavare, offer för människohandel samt offer för utnyttjande av utländsk arbetskraft.
Eftersom främjandet av välfärd och hälsa är ett uppdrag för flera myndigheter är det viktigt att välfärdsområdet i planeringen också beaktar sektorsövergripande och tväradministrativt samarbete med andra aktörer, i synnerhet med kommunerna.
Med beaktande av de nationella målen åsyftas målen för det statliga programmet för integrationsfrämjande som avses i 7 kap. Om välfärdsområdet anser det vara behövligt kan det också göra mera omfattande planering och utveckling av integrationsfrämjande, till exempel ett särskilt program för integrationsfrämjande inom välfärdsområdet. Områdena kan göra programmet för integrationsfrämjande själva eller tillsammans med kommunerna om de bedömer att det är nödvändigt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska främjande av integrationen beaktas som en del av utvecklingen av välfärdsområdets övriga verksamhet. På motsvarande sätt som 1 mom. gäller planering ska man i utvecklingen av verksamheten också beakta antalet invandrare och integrationskunder samt behoven och fundera över vilka konsekvenser utvecklingen har för dessa grupper.
Enligt 7 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska välfärdsområdet följa invånarnas levnadsförhållanden, hälsa och välfärd och de faktorer som påverkar dessa i varje område och inom varje befolkningsgrupp. Välfärdsområdesfullmäktige i välfärdsområdet ska årligen lämnas en rapport om invånarnas hälsa och välfärd, de faktorer som påverkar dessa och de åtgärder som har vidtagits. Dessutom ska det i välfärdsområdet en gång per fullmäktigeperiod utarbetas en regional välfärdsberättelse och välfärdsplan för fullmäktige om de frågor som nämns ovan. Välfärdsområdet utarbetar välfärdsberättelsen och välfärdsplanen i samarbete med kommunerna i sitt område. Bestämmelser om möjligheterna för välfärdsområdets invånare och tjänsteanvändare att delta i och påverka utarbetandet av välfärdsberättelsen och välfärdsplanen finns i 29 § i lagen om välfärdsområden. Således är det inte behövligt att i integrationslagen föreskriva om en särskild uppgift för välfärdsområdet att utveckla eller följa upp integrationsfrämjande då de omfattas av bestämmelserna i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
Även 7 § 4 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård är förknippad med samarbetet inom integrationsfrämjande mellan kommunerna och välfärdsområdena och enligt det ska välfärdsområdet i främjandet av hälsa och välfärd samarbeta med kommunerna i sitt område och bistå dem med sin sakkunskap.
50 §.Välfärdsområdets integrationsfrämjande tjänster. Det föreslås en informativ paragraf där det tydligt förs fram välfärdsområdets integrationsfrämjande tjänster och uppgifter. I 7 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns redan bestämmelser om välfärdsområdenas uppgift att främja invånarnas hälsa och välfärd. Enligt det föreslagna 1 mom. ska välfärdsområdet se till att dess tjänster även lämpar sig för invandrare. Det är fråga om att erbjuda jämlik service vilket har kopplingar till 6 § i Finlands grundlag. Välfärdsområdet ska också sörja för utvecklingen av den egna personalens kompetens inom integrationsfrämjande. Skrivelsen motsvarar det som föreskrivs i 5 kap. ovan om kompetensen för kommunens personal. Syftet är att säkerställa att välfärdsområdets personal kan identifiera eventuella särskilda servicebehov hos integrationskunder och andra invandrare och erbjuda de tjänster som de individuella behoven förutsätter. En närmare beskrivning av exempel på särskilda servicebehov finns i 49 § i motiveringen.
Enligt 2 mom. svarar välfärdsområdet inom sitt verksamhetsområde för uppgifter som hänför sig till främjande av invandrares integration i anknytning till ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. Det att social- och hälsovårdstjänster främjar integration förs fram i 12 § och är här endast en informativ förtydligande upprepning. Dessutom föreslås välfärdsområdet ha nya uppgifter inom den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 15 § samt utarbetandet och uppföljningen av den sektorsövergripande integrationsplanen enligt 17 § i samarbete med kommunen och invandraren. Det föreslås även uppföljning av dessa enligt 22 §. Dessutom föreslås välfärdsområdet svara för ordnande av boende och stöd för de barn eller unga som avses i 2 § 6 mom. ovan på det sätt som avses i 33–34 §. Om boende och stöd föreskrivs det utöver integrationslagen om i det anslutande lagförslaget om ändring av socialvårdslagen. Med barn avses minderåriga och unga personer mellan 18 och 24 år. Dessutom svarar välfärdsområdet för uppgifter som avses i 35 § i integrationslagen när det gäller företrädare för minderåriga utan vårdnadshavare.
Ansvaret att ordna boende och stöd för minderåriga som kommit till landet utan vårdnadshavare föreslås bli överfört till välfärdsområdet redan från början av 2023 genom regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd). Således föreslås ingen ändring i organiseringsansvaret. Genom den aktuella regeringspropositionen stärks dock referensramen för socialvården genom att bland annat föreskriva om att boende i familjegrupphem för minderåriga är en verksamhet inom socialvården och en närmare beskrivning av den finns i specialmotiveringen till 3 kap. och till det anslutande lagförslaget om ändring av socialvårdslagen.
Enligt 5 punkten svarar välfärdsområdet även för övriga uppgifter än de som föreskrivs i denna lag. Till exempel att delta i den integrationsplan för familjer som avses i 21 §, samarbetet med kommunen vi mottagningen av personer som anvisats en kommunplats som avses i 4 kap. samt att delta i de samarbetsgrupper som avses i 5 och 7 kap.
I 40 § i socialvårdslagen föreskrivs det om anmälan till andra myndigheter om klientens stödbehov. Enligt den ska om socialvårdens åtgärder inte räcker till för att möta en klients behov, den yrkesutbildade person inom socialvården som ansvarar för bedömningen av klientens servicebehov, den egna kontaktpersonen eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens service med klientens samtycke kontakta den myndighet som i första hand ansvarar för att vidta de åtgärder som krävs. Detta gäller också kommunens integrationsfrämjande tjänster.
7 kap Statens integrationsfrämjande åtgärder
I kapitlet ska det på motsvarande sätt som i 4 kap. i den gällande integrationslagen föreskrivas om statens integrationsfrämjande tjänster särskilt förknippade med planering, utveckling och vägledning på nationell nivå samt de statliga myndigheternas uppgifter.
51 §.Riksomfattande planering, utveckling och styrning av integrationsfrämjandet. I paragrafen ska det föreskrivas om arbets- och näringsministeriets ansvar och uppgifter inom integrationsfrämjandet. Enligt det föreslagna 1 mom. svarar arbets- och näringsministeriet för riksomfattande planering, utveckling och styrning av den integrationsfrämjande politiken och för dess samordning med andra politikområden och med arbetet för att främja goda befolkningsrelationer samt uppföljning och utvärdering av den integrationsfrämjande politiken. Samordningsansvaret gäller olika ministeriers verksamhet i fråga om integrationsfrämjande åtgärder och tjänster, som till exempel utbildnings-, sysselsättnings-, boende- samt social- och hälsovårdstjänster.
Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande lagstiftning, men syftet är att klarlägga arbets- och näringsministeriets ansvar. Den begreppsmässiga klarheten ökar genom att ersätta ordet integrering med integrationsfrämjande, ersätta etniska relationer med det bredare begreppet främja goda befolkningsrelationer och genom att betona den riksomfattande karaktären hos ministeriets uppgift. Främjandet av goda befolkningsrelationer är justitieministeriets uppgift. Delegationen för etniska relationer (ETNO) som statsrådet tillsatt har också som uppgift att främja goda etniska relationer liksom de regionala delegationerna för etniska relationer.
Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten svarar arbets- och näringsministeriet för integrationshelheten och för uppföljning och utvärdering av integrationshelheten samt den integrationsfrämjande politiken. Integrationshelheten avser den nationella lägesbilden av hur invandrare och olika invandrargrupper integreras i Finland. Lägesbilden av integrationen granskas bland annat i förhållande till kön, orsaken till invandringen, bakgrundsland och regionala skillnader. I den riksomfattande planeringen ska man också ta hänsyn till olika utsatta invandrargrupper, såsom kvotflyktingar, barn och unga personer som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare, offer för människohandel och offer för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Vid arbets- och näringsministeriets kompetenscenter för integration följs integrationen på bred front med hjälp av det riksomfattande uppföljningssystemet för integration och särskilda utredningar. Dessutom svarar ministeriet för uppföljningen och utvärderingen av den integrationsfrämjande politiken. Vilket avser uppföljning och utvärdering av lagstiftning, statens program för integrationsfrämjande och annan integrationsfrämjande politik inom olika ministeriers förvaltningsområden.
Arbets- och näringsministeriet ger närings-, trafik- och miljöcentralerna och kommunerna innehållsmässiga riktlinjer för att genomföra utvärderingen och uppföljningen. Arbets- och näringsministeriet ska delta i samarbetet med de aktörer som producerar statistik och registeruppgifter för att genomföra utvärderingen och uppföljningen av integration och goda befolkningsrelationer. Sådana aktörer är till exempel inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, miljöministeriet, justitieministeriet, Statistikcentralen, Migrationsverket, Utbildningsstyrelsen samt Institutet för hälsa och välfärd.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar innehållsmässigt den motsvarande bestämmelsen i den gällande integrationslagen som gäller arbets- och näringsministeriets styrning av närings-, trafik- och miljöcentralerna i uppgifter som gäller främjande av integration och etablering samt främjande av goda befolkningsrelationer. Dessutom styr ministeriet utvecklings- och förvaltningscentret i dessa uppgifter.Justitieministeriet svarar för främjandet av goda befolkningsrelationer och samarbetar med arbets- och näringsministeriet i styrningen av myndigheterna till denna del. Namnet på närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter ändras i reformen av arbetskraftsservicen genom regeringens proposition om ordnande av arbetskraftsservice (RP xx/2022) till närings-, trafik- och miljöcentralerna utvecklings- och förvaltningscenter. I denna proposition används om myndigheten i fortsättningen det korta namnet utvecklings- och förvaltningscentret.
52 §.Statens program för integrationsfrämjande. Paragrafen motsvarar huvudsakligen bestämmelsen i den gällande integrationslagen. Den syftar vidare till att ställa upp nationella mål och ekonomiska ramar med beaktande av beredningsprocesserna för statsfinanserna. Dessutom ska de integrationsfrämjande målen beaktas enligt mainstreamingprincipen i de olika förvaltningsområdenas ramprogram och strategier, såsom i den allmänna planeringen, genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av sysselsättnings-, etablerings-, utbildnings-, boende- samt social- och hälsovårdstjänsterna. Det finska begreppet valtion kotouttamisohjelma ändras till valtion kotoutumisen edistämisohjelma i linje med den övriga begreppsapparaten i förslaget, det svenska begreppet statens program för integrationsfrämjande ändras inte.
Enligt 1 mom. ska statsrådet även i fortsättningen besluta om hur integrationsfrämjandet ska utvecklas på riksnivå genom att för fyra år åt gången utarbeta ett statligt program för integrationsfrämjande, där målen för integrationsfrämjande ingår. Arbets- och näringsministeriet svarar även i fortsättningen för beredningen av programmet. De ministerier som är centrala med avseende på utvecklingen av integrationsfrämjandet uppställer inom sina förvaltningsområden även i fortsättningen de mål och åtgärder för utveckling av integrationsfrämjandet som ska inkluderas i statens program för integrationsfrämjande och som ska beaktas som en del av planeringen av verksamheten och ekonomin för varje förvaltningsområde. Syftet har varit att i klarlägga språkdräkten i momentet lite.
Enligt 2 mom. ska i det nationella programmet för integrationsfrämjande beaktas främjandet av lika och tillräcklig tillgång till integrationsfrämjande tjänster i kommunerna och välfärdsområdena, de nationella målen för främjande av sysselsättning som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt de nationella målen för anvisande till kommunen som avses i 40 §. Syftet är att säkerställa att integrationsfrämjande tjänster finns att tillgå i kommuner av olika storlek med avseende på befolkningsantalet och antalet invandrare. Enligt 3 mom. finansieras genomförandet av statens program för integrationsfrämjande inom ramen för statens budget. Bestämmelsen motsvarar motsvarande bestämmelse i den gällande integrationslagen.
Statens föregående program för främjande av integration är utarbetat för åren 2016–2019. I beredningen av det deltog olika ministerier och andra centrala aktörer med tanke på främjande av integration, såsom närings-, trafik- och miljöcentraler, arbetskraftsmyndigheter, kommuner, läroanstalter, invandrarnas egna organisationer, arbetsmarknadsorganisationer samt religiösa sammanslutningar. Statsrådets redogörelse om behoven av att reformera integrationsfrämjandet som lämnades till riksdagen 2021 ersatte undantagsvis statens program för integrationsfrämjande.
Paragrafen hänför sig också till 20–23 § i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice, där det finns bestämmelser om styrning som hänför sig till offentlig arbetskraftsservice.
53 §.Uppföljning av tillgången till tjänster och kostnadsutvecklingen. Enligt det föreslagna 1 mom. ska arbets- och näringsministeriet tillsammans med andra centrala ministerier övervaka att de integrationsfrämjande tjänsterna inom ramen för kommunens organiseringsansvar och som avses i 2 kap. genomförs genom lika tillgång och att nivån på finansieringen är tillräcklig och tjänsterna är effektiva. När organiseringsansvaret för integrationstjänster för arbetslösa arbetssökande invandrare överförs från närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna till kommunerna ska det övervakas lika tillgång på tjänsterna i olika kommuner. I reformen av arbetskraftsservicen ska det föreskrivas närmare om uppföljningen av arbetskraftsservicen. Föremål för uppföljning i enlighet med integrationslagen är också integrationstjänster för invandrare som står utanför arbetskraften. I och med överföringen av betydande myndighetsuppgifter är det också bra att övervaka kostnadsutvecklingen för tjänsterna. Dessutom ska det göras uppföljning av resultaten för integrationsutbildningen inklusive den uppnådda nivån på språkkunskaper i finska eller svenska och utvecklingen av språkkunskaperna. Uppföljningsdata ska utnyttjas i utvecklingen av integrationsutbildningen.
I 55 § nedan föreskrivs det att närings-, trafik- och miljöcentralen inom sitt verksamhetsområde följer upp tillgången och kvaliteten på de tjänster som avses i 2 kap. i fråga om invandrare som står utanför arbetskraften. I 51 § beskrivs att arbets- och näringsministeriet styr närings-, trafik- och miljöcentralerna i dess uppgifter som gäller integrationsfrämjande, inklusive denna.
I lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservicen ska det föreskrivas om regelbundna regionala diskussioner för samarbete och uppföljningsdiskussioner för förvaltning av sysselsättningen med de kommuner som har organiseringsansvar för arbetskraftsservice och samarbetsområdena för sysselsättning. I egenskap av företrädare för staten sammankallar närings-, trafik- och miljöcentralen diskussionerna. Syftet med diskussionerna är att stödja förvaltningen av sysselsättningen i kommunerna och i sysselsättningsområdena. Dessa diskussioner ska också vara en del av uppföljningen av sysselsättningen och servicen för invandrare i fråga om integrationstjänster som tillhandahålls i form av offentlig arbetskraftsservice.
54 §.Samarbetsorgan mellan ministerierna. I paragrafen ska det på motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen föreskrivas om samarbetsorgan mellan ministerierna. Samarbetsorganet ska precis som i nuläget arbeta för att främja samarbetet kring och informationen om samt åtgärder för integrationsfrämjande. Samarbetsorganet arbetar på motsvarande sätt som enligt nuvarande praxis med att bistå arbets- och näringsministeriet vid beredningen av programmet för integrationsfrämjande genom att samla in, bedöma och analysera information i syfte att utveckla integrationsfrämjandet för invandrare. Samarbetsorganet ska lägga fram de olika förvaltningsområdenas integrationspolitiska riktlinjer för gemensam behandling. Samarbetsorgan mellan ministerierna kan vid behov höra sakkunniga, som till exempel myndigheter eller aktörer inom tredje sektorn.
55 §.Närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter. I paragrafen ska det föreskrivas om närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter inom främjandet av integration och goda befolkningsrelationer. En del av uppgifterna motsvarar uppgifterna enligt nuvarande integrationslag, medan en del är nya och en del uppgifter ska överföras någon annanstans. Varje närings-, trafik- och miljöcentral svarar för de uppgifter som föreskrivs i paragrafen inom dess verksamhetsområde. Bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralerna utfärdas genom förordning av statsrådet om uppgifterna koncentreras till vissa centraler.
I det föreslagna 1 mom. 1 punkten ska som närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter föreskrivas regional utveckling, samarbete, samordning och uppföljning av integrations- och etableringsfrämjande åtgärder samt uppföljning av, tillgången till, kvaliteten på och effektiviteten hos de tjänster som avses i 2 kap. och som kommunen ordnar för andra integrationskunder än sådana som är registrerade som arbetssökande. I samordningen av integrationsfrämjandet ska det särskilt fästas vikt vid att ta hänsyn till invandrarnas behov vid planeringen av åtgärder och tjänster samt samordning av integrationsprogram och -strategier med regionens övriga strategier och program.
Främjande av etablering ska vara en del av främjandet av integration och det lyfts för tydlighetens skull upp på lagnivå. En definition av begreppet finns i 5 § 3 punkten. Närings-, trafik- och miljöcentralerna ska i uppgifterna som gäller främjande av integration även beakta etablerings- och integrationstjänster för personer som flyttar till regionen genom arbetskraftsinvandring samt utveckling och uppföljning av dem i samarbete med andra myndigheter och arbetsgivare i regionen. Bestämmelser om denna helhet av uppgifter finns också i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009).
Inkluderingen av etableringsåtgärder i närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter grundar sig särskilt på färdplanen för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring (2021), där det ställts som mål att åtminstone fördubbla den arbetsrelaterade invandringen från nuvarande nivå före 2030 på så sätt att en total ökning med minst 50 000 arbetskraftsinvandrare uppnås. Efter 2030 har som mål för den årliga ökningen ställts minst 10 000 arbetskraftsinvandrare. En planmässig ökning av arbetskraftsinvandringen genom olika åtgärder innebär också att behoven av integrationsåtgärder och vägledning till integrationsfrämjande åtgärder ska ses över med tanke på den arbetsrelaterade invandrarbefolkningen som ökar betydligt ur befolkningsperspektiv.
Som en del av uppföljningen producerar närings-, trafik- och miljöcentralen information om integrationsfrämjande och de tjänster som ingår i det och om deras kvalitet, tillgången på dem och deras regionala effekt. Närings-, trafik- och miljöcentralen lämnar information till utvecklings- och förvaltningscentret samt till arbets- och näringsministeriet enligt de anvisningar som ges.
Det här är förknippat med uppföljningen av tillgången på och kvaliteten hos tjänsterna enligt 2 kap. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan vid behov begära en utredning av en eller flera kommuner där man granskar behovet av integrationsfrämjande tjänster, den förverkligade utvecklingen för tillgången och kvaliteten och den uppskattade framtida utvecklingen i kommunerna. I utredningen kan man dessutom begära en bedömning av nödvändiga åtgärder som ska genomföras i kommunerna för att hantera kostnader och eventuella andra åtgärder genom vilka lika tillgång till och kvalitet hos tjänsterna kan tryggas med statlig finansiering och annan inkomstfinansiering.
Som ny uppgift för närings-, trafik- och miljöcentralen anges utöver uppföljning även tillsynen över främjandet av integration. Om kommunen inte genomför integrationsfrämjande tjänster eller integrationsutbildning i enlighet med behoven ska närings-, trafik- och miljöcentralen diskutera med kommunen om missförhållandena för att förbättra situationen. Det är också närings-, trafik- och miljöcentralens uppgift att i enlighet med 2 punkten stödja kommunen att agera enligt integrationslagen. Om samförstånd inte kan nås ska närings-, trafik- och miljöcentralen göra en anmälan till en sådan myndighet som utövar tillsyn över sådan kommunal verksamhet. Tillsynsmyndigheten är regionförvaltningsverket om det är fråga om tjänster som det utövar tillsyn över det vill säga till exempel småbarnspedagogik eller tillgängligheten för myndigheternas digitala tjänster. Ett klagomål kan också anföras hos justitieombudsmannen om ärendet hör till justitieombudsmannens verksamhetsområde. Riksdagens justitieombudsman övervakar och främjar lagligheten och respekten för de grundläggande rättigheterna hos myndigheter och privata aktörer som sköter offentliga uppdrag.
Myndighetstillsyn behövs som komplement till kommunens egenkontroll för att ingripa i en eventuellt svår situation så att invandrarna kan erbjudas tjänster enligt integrationslagen och det finns tillräckligt med tjänster att tillgå i kommunerna. Uppgiften i fråga kan skötas med myndighetens befintliga resurser.
För klarhetens skull konstateras att det för regionförvaltningsverket i fråga om undervisningsväsendet inte har föreskrivits tillsynsbefogenhet på eget initiativ eller grundat på anmälan, utan behörigheten grundar sig på 10 § 2 mom. i kommunallagen enligt vilket regionförvaltningsverket med anledning av klagomål kan undersöka om kommunen har iakttagit gällande lag. Regionförvaltningsverket kan alltså endast utifrån klagomål undersöka om kommunen när den ordnat undervisning iakttagit bestämmelser och föreskrifter. Regionförvaltningsverket kan således inte heller meddela en kommun föreskrifter om ordnande av undervisning utan endast utöva administrativ styrning med anledning av förvaltningsklagan enligt 53 c § i förvaltningslagen. Regionförvaltningsverkens tillsynsbefogenhet är mera begränsad i fråga om undervisningsväsendet än till exempel inom småbarnspedagogiken.
Det är också bra att ta beakta att det i propositionen om ordnandet av arbetskraftsservice föreslås egna bestämmelser om statens styrning och tillsyn som också gäller service för invandrare som är arbetssökande.
Enligt 1 mom. 2 punkten har närings-, trafik- och miljöcentralens till uppgift att ge stöd och råd angående integrationsfrämjande till kommunerna och välfärdsområdena. Staten styr välfärdsområdena när det gäller organiseringsansvaret för social- och hälsovården på det sätt som bestäms i lagstiftningen om dem. Kommunerna och välfärdsområdena är självstyrda områden och bestämmelser om deras laglighetsövervakning finns i den lagstiftning som gäller dem.
I närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter som avses i 1 och 2 punkten inom främjande av integration och etablering samt i stödet till kommuner och välfärdsområden ska centralerna också ta hänsyn till olika utsatta invandrargrupper. Exempel på sådana grupper är kvotflyktingar, minderåriga barn och unga som kommit till landet utan vårdnadshavare, offer för människohandel och offer för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan också stödja kommunerna i stödet för främjande av integration på svenska.
Enligt 1 mom. 3 punkten har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att utarbeta och genomföra en regional strategi i enlighet med 41 § för anvisande av de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. till kommunen på motsvarande sätt som i den gällande integrationslagen. Närmare bestämmelser om anvisande till kommuner fins i 4 kap.
Enligt 4 mom. har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att avtala med välfärdsområdet om inrättande av familjegrupphem för barn som avses i 2 § 6 mom. I lagförslaget om integrationslagen. Närmare bestämmelser om familjegrupphem finns i 3 kap och om ersättning av kostnader för dem till välfärdsområdet föreskrivs i 69 §. Även med stöd av den gällande integrationslagen har närings-, trafik- och miljöcentralerna en roll när det gäller att inrätta familjegrupphem och avtala om kostnaderna. Dessutom innehåller punkten en informativ hänvisning till uppgifterna med anvisande till kommuner som anges i 4 kap.
Enligt den föreslagna 5 punkten har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att utöva styrning och tillsyn av familjegrupphem för barn som avses i 2 § 6 mom. i lagförslaget om integrationslagen och andra boendeenheter tillsammans med välfärdsområdet, regionförvaltningsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och vid behov med Migrationsverket. Enligt den gällande integrationslagen är det dessutom närings-, trafik- och miljöcentralens roll att tillsammans med regionförvaltningsverket utöva tillsyn över familjegrupphem. Tidigare har familjegrupphemsverksamheten inte varit socialvård, vilket har talat för närings-, trafik- och miljöcentralens huvudsakliga tillsynsroll medan regionförvaltningsverket har övervakat verksamheten med tanke på skyldigheterna som hänför sig till barnskyddslagen.
Det föreslås att familjegrupphemsverksamheten ska bli socialvård och då ökar och preciseras välfärdsområdets, regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens roll inom tillsynen. Välfärdsområdet ska i enlighet med 10 § i lagen om välfärdsområden styra och övervaka den tjänsteproduktion som omfattas av dess organiseringsansvar. Välfärdsområdet ska också säkerställa att andra tjänsteproducenter som producerar tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar har tillräckliga professionella, verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar för att sörja för produktionen av tjänsterna. Regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har till uppgift att kontrollera lagligheten inom socialvården. Närings-, trafik- och miljöcentralen har dock kvar sin tillsynsroll med tanke på integrationsfrämjande. I nuläget finns det i Finland tre hybridenheter som kombinerar grupphems- och familjegrupphemsverksamhet där det bor både minderåriga som sökt uppehållstillstånd och minderåriga med uppehållstillstånd. För personer som sökt uppehållstillstånd har Migrationsverket ansvar för att ordna, styra och utöva tillsyn över grupphemsservicen. Avsikten är att på lagnivå föra fram samarbetet mellan de aktörer som ansvarar för styrningen och tillsynen av Migrationsverkets och socialvårdens service.
Under remissbehandlingen av propositionen framkom observationer om att styrning och tillsyn av familjegrupphem och i synnerhet hybridenheter är en uppgift som kräver samarbete mellan exceptionellt många myndigheter. Avsikten är att göra en närmare utredning av styrningen och tillsynen av familjegrupphem och hybridenheter inom ramen för samarbetet mellan arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt inrikesministeriet eller inom projekten under 2022–2023.
Enligt 1 mom. 6 punkten har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att styra och utöva tillsyn av verksamheten för de företrädare som avses i 35 §. I den gällande integrationslagen finns inga bestämmelser om styrning, rådgivning och tillsyn av företrädare för minderåriga. Enligt lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel är det Migrationsverket uppgift att utöva tillsyn över företrädare för minderåriga. Närings-, trafik- och miljöcentralerna som har stark kompetens inom integrationsfrämjande föreslås motsvarande uppgift när det gäller företrädare för minderåriga med uppehållstillstånd. I lagförslag 3 i propositionen föreslås bestämmelser om ett register över företrädare för minderåriga enligt integrationslagen som en del av migrationsförvaltningens ärendehanteringssystem för utlänningsärenden UMA, där också närings-, trafik- och miljöcentralerna redan i nuläget är personuppgiftsansvariga.
Under remissbehandlingen framkom observationer om att uppgifterna och behörigheten för företrädare för minderåriga både enligt integrationslagen och enligt lagen om mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd bör granskas närmare som en helhet. Avsikten är att göra en närmare utredning av bestämmelserna om företrädare för minderåriga inom ramen för samarbetet mellan arbets- och näringsministeriet och inrikesministeriet eller inom projekten under 2022–2023.
Momentets 7 punkt är en informativ hänvisning till närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter om vilka det föreskrivs i 8 kap. Enligt momentets 8 punkt har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att främja goda befolkningsrelationer samt dialog och samarbete mellan befolkningsgrupperna. I den gällande lagen är motsvarande uppgift mera begränsad, främjande av etniska relationer. Dialogen mellan olika befolkningsgrupper kan främjas till exempel genom att stödja en egen aktiv roll och delaktighet för invandrarna i det finländska samhällets verksamhet samt genom att kunskapsmässigt och finansiellt stödja invandrarnas organisationsverksamhet.
Enligt 9 punkten har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift de övriga uppgifter som separat föreskrivits centralen i denna lag. Skrivelsen i fråga syftar till att förtydliga att inte alla närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter finns samlade i denna paragraf, utan de finns också i andra bestämmelser i synnerhet i frågor som gäller ersättning av kostnader enligt 8 kap. Till exempel har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att begära ett utlåtande som gäller ersättningar för tjänster till offer för människohandel.
I 2 mom. föreskrivs det om närings-, trafik- och miljöcentralens nya uppgift att fungera som statsbidragsmyndighet enligt 4 § i statsunderstödslagen (688/2001) i uppgifter förknippade med främjande av integration. Uppdraget gäller uppgifterna att informera och fatta statsunderstödsbeslut enligt 9 och 11 § i statsunderstödslagen. Genom detta fastställs den juridiska grunden för att sköta uppgiften i fråga. Redan i nuläget anges i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna att Närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland har uppgifter som gäller statsunderstöd inom vissa ämnesområden. I samband med detta föreslås utvecklings- och förvaltningscentret ha den andra uppgiften som statsbidragsmyndighet i 55 § nedan. Närings-, trafik- och miljöcentralen fattar beslut om beviljande av statsunderstöd medan utvecklings- och förvaltningscentret betalar det.
Sakkunskapen i uppgifter förknippade med integrationsfrämjande, främjandet av integration och goda befolkningsrelationer är fördelad mellan närings-, trafik- och miljöcentralerna och regionförvaltningsverken. Det förutsätter ett nära samarbete mellan myndigheterna i området. Enligt 21 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) ska varje närings-, trafik- och miljöcentral i ärenden som gäller statens regionförvaltning samarbeta med regionförvaltningsverken inom sitt verksamhetsområde. Genom bestämmelsen i 3 mom. fastställs denna samarbetsskyldighet.
56 §.Utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter. Det föreslås en ny paragraf om närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (myndighetens namn ändrar i reformen av arbetskraftsservicen till Närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter). I denna proposition används i fortsättningen om myndigheten den korta benämningen utvecklings- och förvaltningscentret när det gäller uppgifter inom främjandet av integration och etablering. Närmare bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter när det gäller arbetskraftsservicen föreslås i de lagförslag som ingår i regeringens proposition om reformen av arbetskraftsservicen (RP xx/2022 rd).
Enligt 1 mom. 1 punkten har utvecklings- och förvaltningscentret till uppgift att följa upp och bedöma främjandet av integration och ta fram information om det. Uppgiften omfattar uppföljning och bedömning av integrationsfrämjande tjänster och framställning av information i anslutning till det. Dessutom kan uppgiften innehålla mera omfattande uppföljning och bedömning av främjandet av integration som fenomen, till exempel uppföljning av indikatorer och framställning av information i anslutning till det.
Närings-, trafik och miljöcentralen följer upp främjandet av integration regionalt och arbets- och näringsministeriet nationellt. Både utvecklings- och förvaltningscentrets och närings-, trafik- och miljöcentralens information framställs för arbets- och näringsministeriet till stöd för ministeriets egen analysverksamhet och beredning av politiken. För att stödja uppföljningen av arbets- och näringsministeriets integrationshelhet och integrationsfrämjande politik producerar utvecklings- och förvaltningscentret information också bland annat om tjänsternas kvalitet, lika tillgång till tjänster och deras effekt nationellt och regionalt enligt ministeriets anvisningar. Dessutom kan kommunerna och integrationsfrämjande aktörer utnyttja den information som utvecklings- och förvaltningscentret tagit fram om främjande av integration. Med hjälp av aktuell och jämförbar information och analyser som gjorts utifrån den kan kommunerna jämföra hur de integrationsfrämjande tjänsterna fungerar och deras effekt i förhållande till andra områden och utveckla tjänster i samarbete med utvecklings- och förvaltningscentret.
Enligt 1 mom. 2 punkten har utvecklings- och förvaltningscentret till uppgift att stödja utvecklingen av kompetens och tjänster för att främja integration och etablering och samordning av tjänsterna på riksnivå. Med stödet avses stöd för kompetens i kommunerna och hos andra integrationsfrämjande aktörer samt stöd för utvecklingen av integrationsfrämjande tjänster och samordnandet av tjänsterna då det utförs uppgifter enligt integrationslagen.
Det är bra att beakta att situationen är olika i kommunerna till exempel när det gäller antalet invandrare, de tjänster som erbjuds samt resurser. Uppgiftens syfte är också att stödja i synnerhet kommunerna och andra integrationsfrämjande aktörer i utförandet av uppgifter enligt integrationslagen samt till exempel i utvecklingen av planeringen av, kunskapsbasen för och servicesystemet för främjande av integration. Utvecklings och förvaltningscentret kan till exempel också ta fram nationella lösningar för tväradministrativ integrationsplanering och för att stödja genomförandet av integrationsprogrammet och den flerspråkiga samhällsorientering som ingår i det, såsom utbildningar, rekommendationer och annat material, och för att stödja genomförandet av integrationsfrämjande på svenska. Dessutom har utvecklings- och förvaltningscentret till uppgift att framställa nationellt flerspråkigt material och kommunikation för uträttande och behandling av ärenden hos myndigheter bland annat till arbetskraftsmyndigheter och andra myndigheter i kommunerna. Utvecklings- och förvaltningscentrets uppgift utförs i samarbete med andra nationella aktörer.
Momentets 3 och 4 punkt är informativa hänvisningar till de uppgifter som anges i lagförslaget om integrationslagen och som är förknippade med uppgifterna enligt i 8 och 9 kap. I 8 kap. föreskrivs centret uppgifter som gäller betalning av statens ersättningar och i 9 kap. uppgifter att fungera som personuppgiftsansvarig för det nya kundinformationssystemet för integration.
I 2 mom. föreskrivs det att utvecklings- och förvaltningscentret kan fungera som statsbidragsmyndighet enligt 12 § i statsunderstödslagen i uppgifter förknippade med främjande av integration. Uppgiften i fråga hänför sig till betalning av statsunderstöd. I motiveringen till 55 § beskrivs närings-, trafik- och miljöcentralens roll som statsunderstödsmyndighet som fattar beslut om statsunderstöden.
57 §.Regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter. I paragrafen ska föreskrivas liknande som i motsvarande bestämmelse i den gällande integrationslagen om regionförvaltningsverkets uppgifter. Enligt 1 mom. svarar regionförvaltningsverket i ärenden som hör till dess verksamhetsområde för planeringen och styrningen av samt tillsynen över åtgärder och tjänster som främjar och stöder invandrares integration och sörjer för att invandrarnas behov beaktas vid planeringen och anordnandet av andra åtgärder och tjänster som hör till regionförvaltningsverkets verksamhetsområde.
Regionförvaltningsverkets uppgifter inom laglighetskontroll som anges i 6 § i lagförslaget om den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen ska också tillämpas på de integrationstjänster som ska anges i lagförslaget om integrationslagen då de ordnas som arbetskraftsservice.
Invandrarnas särskilda behov blir närmast behandlade inom social- och hälsovården, utbildnings- och annat bildningsväsen samt vid bedömning av tillgången och kvaliteten på de tjänster som kommunen ansvarar för. Regionförvaltningsverkets uppföljning och bedömning är inriktad på hur invandrare har beaktats i ordnandet av åtgärder och tjänster och hur de i själva verket har kunnat använda dem eller delta i dem. Det kan finnas språkliga och kulturella hinder för att använda och delta i tjänsterna, brist på information och till och med diskriminerande hinder.
Regionförvaltningsverkets roll inom främjandet av integration ökar då ansvaren överförs till kommunerna och ansvaret för att ordna stöd och boende för personer som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare övergår till välfärdsområdena som en del av socialvården. Regionförvaltningsverket kan med stöd av 10 § i kommunallagen (410/2015) utföra laglighetövervakning i fråga om kommunerna och med stöd av 11 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) i fråga om välfärdsområdena.
Enligt 2 mom. styr och övervakar regionförvaltningsverket och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården tillsammans med välfärdsområdet och närings-, trafik- och miljöcentralen verksamheten i sådana familjegrupphem som avses i 33 § i denna lag och andra boendeenheter samt tjänster som ges unga i åldern 18 till 24 år i enlighet med socialvårdslagen. Det föreskrivs också om familjegrupphemsverksamhet i 22 a § i lagförslaget om ändring av socialvårdslagen.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är ett centralt ämbetsverk under social- och hälsovårdsministeriet. Enligt lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (669/2008) har Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården som ansvarsområde att genom styrning och tillsyn främja tillgodoseendet av rättsskyddet och tjänsternas kvalitet inom social- och hälsovården samt hanteringen av hälsorisker i livsmiljön och hos befolkningen. Verket ska sörja för den tillståndsförvalting, styrning och tillsyn som verket har enligt social- och hälsovårdslagstiftningen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr regionförvaltningsverken verksamhet inom styrning och tillsyn över socialvården och socialservice. Bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Tillstånds och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och tillsynen ingår i flera lagar som gäller den offentliga och privata socialvården. På tillsynen av socialservice tillämpas 42–49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
Enligt 17 § i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) ska varje regionförvaltningsverk i ärenden som gäller statens regionförvaltning samarbeta med närings-, trafik- och miljöcentralerna inom sitt verksamhetsområde. Genom bestämmelsen i 3 mom. fastställs denna samarbetsskyldighet.
58 §.Regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande. I paragrafen ska det föreskrivas om en ny regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande, som motsvarar den regionala kommissionen för invandrarfrågor enligt den gällande integrationslagen. Samarbetsgruppen kan tillsättas vid behov.
Enligt 1 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen tillsätta en regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande. En del närings-, trafik- och miljöcentraler har inrättat regionala kommissioner. Uppgiften kan skötas med närings-, trafik- och miljöcentralernas befintliga resurser.
Samarbetsgruppen har till uppgift att stödja närings-, trafik- och miljöcentralen då den genomför de uppgifter som avses i 55 § i lagförslaget om integrationslagen. Samarbetsgruppen kan även ha andra uppgifter i anknytning till invandring och integrationsfrämjande. I samarbetsgruppen kan man även diskutera andra frågor förknippade med dessa teman allt efter vilket behovet i regionen och hurudant behov av regionalt samarbete är efter samarbetsgrupperna på lokal nivå. Till exempel situationer där det finns misstanke om utnyttjande av utländsk arbetskraft kan medföra behov av diskussion och åtgärder mellan de centrala aktörerna. Samarbetsgruppen kan också sköta de uppgifter som de regionala kommissionerna har skött. Samarbetsgruppen kan bestå av regionens kommuner, välfärdsområden, polisen, flyktingförläggningar och flyktingslussar, andra myndigheter, representanter för näringslivet samt organisationer, föreningar, sammanslutningar och tjänsteproducenter som genomför integrationsfrämjande åtgärder och tjänster, såsom läroanstalter.
Den föreslagna formuleringen är en mera exakt och omfattande formulering än om de nuvarande uppgifterna för den regionala kommissionen för invandrarfrågor. Planeringen av det regionala integrationsfrämjandet kan ha beröringspunkter med närings-, trafik- och miljöcentralernas regionala strategi som föreslås i 41 § eller med annan planering samt effekter för kommunernas och välfärdsområdenas egen planering. Med utveckling kan avses till exempel samarbetsarrangemang inom ordnandet av integrationsfrämjande tjänster i regionen eller delning av god praxis regionalt. Uppföljningen är i enlighet med 54 § en uppgift som föreslås närings-, trafik- och miljöcentralerna och i samarbetsgruppen kan närings-, trafik- och miljöcentralen föra fram sina observationer och utvecklingsförslag och man kan diskutera dem. Den regionala samarbetsgruppen för invandring och integrationsfrämjande kan ha uppgifter även inom främjandet av anvisande till kommuner som avses i 4 kap. och speciellt när det gäller det regionala samordnandet av mottagningen av personer som anvisas till en kommunplats. I samarbetsgruppen kan man till exempel diskutera samarbetet mellan kommunen och välfärdsområdet i mottagningen av personer som anvisas till en kommunplats och utveckla mera fungerande praxis och informationsutbyte.
Samarbetsgruppen kan också ha till uppgift att främja likabehandling och goda befolkningsrelationer. I nuläget har närings-, trafik- och miljöcentralerna sju regionala delegationer för etniska relationer. Med stöd av denna paragraf är sådan verksamhet möjlig även i fortsättningen. Samarbetsgruppen kan även på annat sätt planera, utveckla och följa dialogen mellan olika befolkningsgrupper och främja goda befolkningsrelationer sam samhällets mottaglighet i synnerhet med tanke på olika invandrargrupper. I samarbetsgrupperna kan man diskutera även planeringen på lokal nivå och hur främjandet av goda befolkningsrelationer och ökande av samhällets mottaglighet ska genomföras på lokal nivå.
8 kap Ersättning för kostnader
Det föreslås bestämmelser som ersättning för kostnader till kommunerna och välfärdsområdena för att ordna tjänster enligt denna lag i 8 kap. på motsvarande sätt som i 6 kap. i den gällande integrationslagen. Ersättningar enligt den gällande integrationslagen har dock huvudsakligen betalats för mottagning av de personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. och främjande av integration. Eftersom det i lagförslaget om främjande av integration föreslås att kommunen i en större omfattning än tidigare ska ansvara också för att ordna integrationsfrämjande tjänster för andra personer än dem som nämns ovan, föreslås det ersättning till kommunerna för kostnader som detta medför som en del av statsandelen för basservice på det sätt som föreskrivs i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021). Det är också meningen att ersättningssystemet till vissa delar ska förenklas.
Kommunernas och samkommunernas finansiering består av flera olika källor. Invandrarna är i egenskap av kommuninvånare med i beräkningsgrunderna för den statliga finansieringen för kommunerna och välfärdsområdena och därför är kalkylerade eller ersättningar som söks separat en liten del av finansieringen av integrationsfrämjande tjänster. Dessutom är det bra att ta hänsyn till att varken kalkylerade ersättningar eller annan kalkylerad finansiering med allmän täckning är ”öronmärkt” för ett visst ändamål, utan kommunen eller välfärdsområdet ska besluta om hur alla deras totala intäkter från olika källor ska fördelas för att fullgöra deras lagstadgade uppgifter. En närmare beskrivning av kommunernas och välfärdsområdenas finansiering finns i avsnitt 2 Bedömning av nuläget och i dess underavsnitt 2.8 Finansiering av integrationsfrämjande.
Utöver ersättningar enligt den gällande integrationslagen har arbets- och näringsministeriet stött de kommuner som tar emot flyktingar med extra stöd som finansieras genom EU:s asyl-, migrations- och integrationsfonds (AMIF) anslag för vidarebosättning under AMIF-programperioden 2014–2020. Stödet till kommunerna för att ta emot flyktingar och främja integration genom AMIF-fondens anslag för vidarebosättning fortsätter också under den nya programperioden 2021–2027.
Enligt den gällande integrationslagen betalar staten ersättning till kommunerna. Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) överförs organiseringsansvaret för social- och hälsovården från kommunerna till välfärdsområdena från och med den 1 januari 2023. Därför kan den nuvarande ersättningen till kommunerna för till exempel särskilda kostnader inom social- och hälsovård slopas och ersättningar betalas till denna del till välfärdsområdena. Även de ersättningar som hänför sig till utkomststödet ska i fortsättningen betalas till välfärdsområdet. Dessa ändringar föreslås genom regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd).
Undantag föreslås dock för kommuner i landskapet Åland och Helsingfors stad, eftersom de inte hör till välfärdsområden. I kapitlet hänvisas det till kommunerna i tre olika betydelser. Med en annan kommun än en kommun som hör till landskapet Åland avses kommuner i Fastlandsfinland. En kommun i landskapet Åland avser endast kommuner som kommuner som hör till landskapet Åland. En kommun avser alla kommuner i riket Finland det vill säga både de kommuner som hör till landskapet Åland och kommunerna i Fastlandsfinland.
59 §.Statens ersättning till kommunen och välfärdsområdet. Den föreslagna paragrafen innehåller på motsvarande sätt som nuvarande reglering en allmän bestämmelse om att kostnaderna för att ordna de tjänster som avses i lagen ska ersättas med statens medel, men i och med reformen av social- och hälsovården ska kostnader utöver kommunerna också ersättas till välfärdsområdena. Enligt 1 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret inom ramen för statsbudgeten ersätta kommunen och välfärdsområdet för kostnaderna för anordnandet av de tjänster som avses i denna lag enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. Namnet på närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter ändras i reformen av arbetskraftsservicen genom regeringens proposition om ordnande av arbetskraftsservice (RP xx/2022) till närings-, trafik- och miljöcentralerna utvecklings- och förvaltningscenter. I denna proposition används om myndigheten i fortsättningen det korta namnet utvecklings- och förvaltningscentret.
Enligt 1 mom. är förutsättningen för ersättning för en kommun som hör till något annat landskap än Åland att ett integrationsprogram enligt 13 § har utarbetats i kommunen. För en kommun inom landskapet Åland är förutsättningen för ersättning att kommunen har utarbetat ett sådant program för integrationsfrämjande som avses i 26 § i landskapslagen om främjande av integration (Ålands författningssamling 2012/74).
Enligt den gällande integrationslagen betalas ersättning förutsatt att kommunen har gjort upp ett program för integrationsfrämjande i kommunen enligt 32 § i lagen om främjande av integration eller ett program för integrationsfrämjande som avses i 26 § i landskapslagen om främjande av integration och ingått ett avtal enligt 41 § i denna lag med närings-, trafik- och miljöcentralen. Paragrafen om utarbetande av kommunens program för integration slopas, men kommunen ska fortfarande ha allmänt ansvar och samordningsansvar för planeringen, utvecklingen och uppföljningen av integrationsfrämjande på lokal nivå. Kommunen ska dock ordna ett integrationsprogram med de tjänster och åtgärder enligt 13 § 1 och 2 mom. som främjar integrationskundens integration och sysselsättning. Integrationsprogrammet ska utarbetas i form av ett dokument som beskriver tjänsterna i inledningsskedet av integrationen, de ansvariga aktörerna för tjänsterna samt samarbetet med andra aktörer i anslutning till tjänsterna. Detta dokument ersätter kommunens integrationsprogram enligt den gällande lagen som en förutsättning för de ersättningar som betalas till kommunerna.
Dessutom krävs det för att ersättningar som betalas till kommunen att kommunen har ingått ett avtal enligt 42 § med närings-, trafik- och miljöcentralen. I kommunerna fattas beslut om mottagning av kvotflyktingar och andra kommunplatser på politisk nivå och avtalet är ett konkret medel som grund för beslutsfattande. Under avtalsprocessen diskuterar närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen om allmänna förutsättningar för att ta emot flyktingar och främja integration samt om de nödvändiga tjänster som kopplas till mottagningen. I och med avtalet anses kommunen ha förberett sig att ta emot flyktingar och en rätt till ersättning från staten som betalas för flyktingar uppstår.
De villkor för att få ersättnings om ställts i 1 mom. på andra kommuner än de som hör till landskapet Åland, på en kommun i landskapet Åland samt på kommunerna gäller inte välfärdsområdet. På välfärdsområdet ställs alltså inte kraven i fråga för att få de ersättningar som ska betalas till det.
Enligt 2 mom. betalas ersättning från det att den första hemkommunen registrerades i befolkningsdatasystemet för den person vars boende i kommunen eller erhållande av välfärdsområdets tjänster är grunden för att ersättning betalas. Om den person, vars boende i kommunen eller erhållande av välfärdsområdets tjänster är grunden för att ersättning betalas, inte har uppehållstillstånd när han eller hon kommer till landet eller efter att ha fått uppehållstillstånd inte uppfyller villkoren enligt 4 § i lagen om hemkommun (201/1994), betalas dock enligt 3 mom. ersättning från det att personen beviljades uppehållstillstånd.
Sådana personer kan vara till exempel personer som fått uppehållstillstånd med stöd av 51 eller 89 § i utlänningslagen. För personer som får tillfälligt skydd betalas ersättningar dock först efter att anteckningen om hemkommun har registrerats. Momenten 2 och 3 motsvarar i huvudsak nuläget och den språkdräkt som föreslås i regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagen om främjande av integration och av 14 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (RP 135/2022 rd). De preciseras genom att tidpunkten för ersättningen för välfärdsområdet fastställs.
I 4 mom. ska det för tydlighetens skull föreskrivas om på vilka paragrafer inledningstidpunkten för betalning av ersättning enligt 2 och 3 mom. inte ska tillämpas. För det första ska tidpunkten inte tillämpas på de statsandelar som avses i 60 §, eftersom statsandelarna betalas på det sätt som anges i lagen om statsandel för kommunal basservice. För det andra kan ersättningar för det utkomststöd som avses i 63 § eller 67 § uppstå redan innan personen flyttar till landet eller kommunen. Beslutet om utkomststöd kan fattas för personen på förhand. Kostnader för beredskap att ta emot personer enligt 64 § i lagförslaget uppstår redan innan personen anländer till kommunen eller till landet och det ska föreskrivs särskilt om tidpunkten för dem i paragrafen i fråga. Enligt 67 § i lagförslaget betalas ersättning för den tid personen bor i landet och där finns inget krav på anteckning om hemkommun.
Dessutom kan ersättningar för kostnader för service och stödåtgärder till ett offer för människohandel enligt 68 § betalas också för en finsk medborgare och därför är det behövligt att föreskriva att ersättningar enligt 68 § när det gäller ett offer för människohandel kan betalas från det att personen omfattas av hjälpsystemet enligt lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel.
60 §.Statsandel. Paragrafen är ny. Paragrafen ska inte gälla kommunerna i landskapet Åland, eftersom statsandelssystemet för kommuner gäller endast kommunerna i Fastlandsfinland. Ordnandet av vägledning och rådgivning enligt 10 § i denna lag utgör ett nytt statsandelsåliggande för kommunerna. Dessutom är en bedömning enligt 14 eller 15 § samt utarbetande av en plan enligt 16, 17 och 21 § samt revidering enligt 22 § för någon annan person än en som avses i 2 § 3 eller 4 mom. eller en arbetssökande enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice nya statsandelsåligganden för kommunerna. Även ordnande av flerspråkig samhällsorientering enligt 25 § för en annan person än en som avses i 2 § 3 och 4 mom. är ett nytt statsandelsåliggande för kommunen. Med sektorsövergripande integrationsfrämjande samarbete avses till exempel verksamhet av typen kompetenscenter.
Enligt den gällande lagen betalas kalkylerad ersättning till kommunerna för kostnader för anordnande av inledande kartläggning. Den kalkylerade ersättningen för anordnande av inledande kartläggning är 700 euro per person. Under lagens giltighetstid har kommunerna gjort tämligen få inledande kartläggningar. Under de senaste åren har det sökts ersättning från staten med stöd av integrationslagen för 200–400 inledande kartläggningar. Den inledande kartläggningen enligt den gällande integrationslagen ska ersättas med en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och kostnaderna som den medför ska ersättas till kommunerna för att minska det administrativa arbetet som statsandelsåläggande för andra personer än sådana som avses i 2 § 3 och 4 mom. eller arbetssökande enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. För personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. ingår ersättningen i den kalkylerade ersättning som avses i 61 § och för registrerade arbetssökande är finansieringen en del av finansieringen av arbetskraftsservicen.
Utgående från bedömningen av behovet av integrations- och kompetenstjänster utarbetas för personen en integrationsplan och personen vägleds till de tjänster som behövs. Som statsandelsåläggande ersätts kommunerna också för kostnader för utarbetande och uppföljning av en integrationsplan samt vägledning till tjänster enligt planen när det gäller andra personer än sådana som avses i 2 § 3 och 4 mom. och arbetssökande enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. För att kostnaderna för ordnande av flerspråkig samhällsorientering speciellt ska rikta sig till de kommuner till vilka det tas personer enligt 2 § 3 och 4 mom. är det ändamålsenligt att även kostnaderna för det är en del av den kalkylerade ersättningen för dem. Dessutom betalas kalkylerad ersättning mera i rätt tid och inte med en fördröjning som statsandelen. I paragrafen ska det hänvisas till lagen om statsandel för kommunal basservice där det föreskrivs om statsandelen och grunderna för hur den fastställs.
Bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster, utarbetande och uppföljning av integrationsplan samt servicehandledning för sådana personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. ska ingå i den kalkylerade ersättningen till kommunerna. För arbetssökande enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice fastställs finansieringen för bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster, utarbetande och uppföljning av integrationsplan, servicehandledning och integrationsutbildning som avses i 26 § och som ordnas som arbetskraftsutbildning på det sätt som besluts och föreskrivs i reformen av arbetskraftsservicen.
61 §.Kalkylerad ersättning till kommunen. Enligt 1 mom. betalas till en annan kommun än en kommun som hör till landskapet Åland av statens medel kalkylerad ersättning för att ta emot de personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom., för att bedöma deras kompetens och behov av integrationstjänster, för att utarbeta en integrationsplan, för vägledning och rådgivning samt för att ordna flerspråkig samhällsorientering, integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning, tolkning och annan integrationsfrämjande verksamhet. Under de senaste åren har kalkylerad ersättning betalats på så sätt att för en person som fyllt 7 år betalas 2 300 euro per år och för personer under 7 år betalas 6 845 euro per år. Bestämmelser om ersättningsbeloppen finns i statsrådets förordning om ersättning av statens medel för kommunens kostnader för främjande av integration (1393/2011). Närmare information om det totala beloppet för den kalkylerade ersättningen finns i avsnitt 4.2.1 Ekonomiska konsekvenser.
För bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 15 § ovan, medverkan i utarbetande av den flerspråkiga integrationsplanen enligt 17 § och ordnande av andra integrationsfrämjande tjänster ska en del av den kalkylerade ersättning som i nuläget betalas till kommunerna betalas till välfärdsområdena i enlighet med 62 §.
Fördelningen av de kalkylerade ersättningarna föreslås i regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd). Detta ska dock inte gälla Helsingfors stad. Till Helsingfors stad betalas separat en kalkylerad ersättning enligt denna paragraf och enligt 62 §, så att Helsingfors i sin ekonomi kan separera annan integrationsfrämjande verksamhet från finansieringen av social- och hälsovården.
Enligt 2 mom. ska till en kommun i landskapet Åland av statens medel betalas kalkylmässig ersättning för att ta emot de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. samt för att ordna de uppgifter och den tolkning som avses i landskapslagen om främjande av integration. Enligt den gällande integrationslagen ersätts kostnader för mottagande av personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. också till kommuner i landskapet Åland. Inrättandet av välfärdsområden och lagen om välfärdsområdenas finansiering gäller inte landskapet Åland, men i landskapet Åland ordnar Ålands hälso- och sjukvård landskapets hälso- och sjukvårdstjänster. I landskapet Åland ska den kalkylerade ersättningen delas mellan Ålands kommuner och Ålands hälso- och sjukvård.
Enligt en bedömning riktar sig 95 procent av den nuvarande kalkylerade ersättningen som betalas för personer under 7 år till de integrationsfrämjande tjänster som kommunen ordnar, såsom ordnande av småbarnspedagogik och annan service för barn. Enligt bedömningen riktar sig 85 procent av den nuvarande kalkylerade ersättningen som betalas för personer över 7 år till de integrationsfrämjande tjänster som kommunen ordnar, såsom bedömning av kompetens och servicebehov, utarbetande och uppföljning av integrationsplan, vägledning och rådgivning samt ordnande och utveckling av andra integrationsfrämjande tjänster. Den kalkylerade ersättningen ska som integrationsfrämjande tjänster för personer enligt 2 § 3 och 4 mom. täcka också bland annat bildnings-, kultur-, motions- och fritidstjänster, tjänster för barn och unga, främjande av välbefinnande och hälsa samt åtgärder och tjänster som främjar delaktighet, förebygger rasism och främjar goda befolkningsförhållanden. En invandrare som har ett giltigt uppehållstillstånd och hemkommun i Finland är likvärdigt berättigad till alla kommunens tjänster, varvid också kommunens bastjänster för invandrare ordnas i kommunen och finansieras som en dela av finansieringen av basservicen. Främmande språk är en del av de kalkylerade kostnaden för statsandelen.
I landskapet Åland delas den kalkylerade ersättningen för personer under 7 år mellan kommunerna i landskapet och Ålands hälso- och sjukvård i samma proportion som i Fastlandsfinland. För personer över 7 år ska 93 procent av den kalkylerade ersättningen riktas till en kommun i landskapet Åland och 7 procent till Ålands hälso- och sjukvård. För socialservicen på Åland svarar Kommunernas socialtjänst k.f. och därför betalas socialvårdens andel som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland.
Enligt 48 § i den gällande integrationslagen kan kommunen ersättas för kostnaderna för tolkning som kommunen ordnat för personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. i enlighet med de faktiska kostnaderna och i form av ersättningar som ska sökas separat. Enligt Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (01.04.2021 VN/9190/2021-TEM-1). ersätts kommunen för kostnaderna om de tolkningstjänster som anlitas hänför sig till social- och hälsovårdstjänster som ordnas för en person som avses i 2 § 2 och 3 mom. i integrationslagen, uppgörande av en integrationsplan, anlitande av integrationsfrämjande tjänster i det inledande skedet av ankomsten till landet, introduktion till kommunen (att handla i butiken, sköta ärenden på posten och hos myndigheter, använda kollektivtrafik) samt till samarbetet mellan skola och hem eller daghem och hem. År 2021 betalades cirka 36,5 miljoner euro kalkylerad ersättning till kommunerna och de ersättningar som sökts för tolkning uppgick till cirka 14,8 miljoner euro.
För att förenkla ersättningssystemet och minska det administrativa arbetet graderas de kostnader som ordnandet av tolkning medfört till en del av den kalkylerade ersättningen till kommunen och välfärdsområdet. Kostnaderna för tolkning fördelas dock i annan proportion till kommunen och välfärdsområdet än den kalkylerade ersättningen på grund av att kostnaderna för tolkning bedöms vara mera koncentrerade till social- och hälsovården. När det gäller tolkning föreslås det att 40 procent betalas till kommunerna och 60 procent till välfärdsområdena. Fördelningen bestäms dock utifrån utfallet under 2023.
Kostnaderna för tolkning ska också i landskapet Åland inkluderas i den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland och Ålands hälso- och sjukvård. I landskapet Åland avviker fördelningen dock från fördelningen i Fastlandsfinland, eftersom Kommunernas socialtjänst k.f. ansvarar för socialservicen på Åland. När det gäller tolkning föreslås det att 70 procent betalas till kommunerna i landskapet Åland och 30 procent till Ålands hälso- och sjukvård.
Enligt den gällande lagen finns ingen tidsgräns för ersättningar för tolkning. Enligt propositionen ska det finnas en tidsgräns för de kalkylerade ersättningarna. Det är dock bra att beakta att detta inte påverkar det totala beloppet ersättningar för tolkning eftersom ökningen av den kalkylerade ersättningen som tolkningen medför grundar sig på de ersättningar som i nuläget betalats till kommunerna genom att det totala beloppet ersättningar för tolkning divideras med antalet personer som omfattas av de kalkylerade ersättningarna. Individens behov av tolkning kan variera, en del invandrare kan behöva hjälp med översättning längre medan en del under en kortare tid. Kommunen eller välfärdsområdet kan finansiera kostnaderna för tolkning med den kalkylerade ersättning som den fått eller med annan finansiering som beskrivs ovan, eftersom den kalkylerade ersättningen precis som det beskrivs ovan inte är öronmärkt. Dessutom för det med sig inbesparingar för kommunen och välfärdsområdet då den administrativa bördan minskar när ersättningar för tolkning inte längre ska ansökas separat.
Kommunen kan dessutom påverka behovet av tolkning genom att ordna språkutbildning för invandrare, till exempel som integrationsutbildning eller stödd med barntillsyn inkluderad i kommunens integrationsprogram. Behovet av tolkning kan också påverkas genom språkkunnig personal i kommunen eller välfärdsområdets vilket bidrar till att kunderna kan få service på sitt modersmål eller på ett annat språk som de behärskar bra även utan tolk.
Kommunen och välfärdsområdet ska dock sörja för att invandrare och integrationskunder får service på ett språk som de förstår. Närmare bestämmelser om översättning och tolkning finns i 6 §.
För att förenkla ersättningssystemet och minska det administrativa arbetet ska den kalkylerade ersättningen enligt den gällande integrationslagen som betalas på ansökan till kommunen för den inledande kartläggningen också inkluderas i den kalkylerade ersättningen till kommunen. Kostnaden graderas till den kalkylerade ersättningen under det första året för en person som är över 18 år för att genomföra den sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i lagförslaget om integrationslagen och som inte är registrerade som arbetssökande.
Enligt riktlinjerna i reformen av arbetskraftsservicen överförs finansieringen av den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning graderat som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Då utformar de personer som fyllt 18 år en ny betalningskategori för betalning av kalkylerad ersättning eftersom ersättningsbeloppet är större än för 7–17-åringar även om fördelningsprocenten är enhetlig. Finansieringen av integrationsutbildningen graderas till en del av den kalkylerade ersättningen som ska betalas för det första året eftersom målet är att vägleda integrationskunderna så snabbt som möjligt till integrationsfrämjande tjänster. Av samma orsak läggs finansieringen av flerspråkig samhällsorientering till den kalkylerade ersättning som betalas för det första året för personer som fyllt 18 år.
Enligt 3 mom. betalas kalkylerad ersättning för tre år från det att den första hemkommunen registrerades i befolkningsdatasystemet för den person vars boende i kommunen är grunden för att ersättning betalas. Om den person, vars boende i kommunen är grunden för att ersättning betalas, inte har uppehållstillstånd när han eller hon kommer till landet eller sedan uppehållstillstånd beviljats inte kan få en hemkommun enligt lagen om hemkommun, betalas ersättning från det att personen beviljades uppehållstillstånd. I fråga om en person som har tagits till Finland inom den flyktingkvot som avses i 90 § i utlänningslagen betalas kalkylerad ersättning dock för fyra år. Ersättning kan inte betalas för längre än tre eller fyra år även om myndigheterna förlänger maximitiden för integrationsplanen för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. till över tre år. Eftersom lagen inte tillämpas på finländska medborgare (exklusive undantagen som anges i 2 §), betalas ingen kalkylerad ersättning efter att personen har fått finskt medborgarskap. Kalkylerad ersättning kan betalas till kommunen utan separat ansökan.
Enligt 4 mom. betalas kalkylerad ersättning för ett barn som avses i 2 § 5 mom. högst fram till dess ersättningstiden enligt 3 mom. upphör för barnets förälder som avses i 2 § 3 eller 4. Om båda föräldrarna har ett uppehållstillstånd som avses i 2 § 3 eller 4 mom., betraktas ersättningstiden enligt ersättningstiden för den förälder som har mer kvar.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalningen av ersättning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet ska bland annat föreskrivas om den kalkylerade ersättningens belopp och betalning tutan särskild ansökan. Nuläget ändras inte till denna del.
62 §.Kalkylerad ersättning till välfärdsområdet och till Ålands hälso- och sjukvård. I paragrafen föreskrivs det om den kalkylerade ersättning som ska betalas till välfärdsområdet för en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och medverkan i utarbetandet av en sektorsövergripande integrationsplan, ordnande av tolkning och andra integrationsfrämjande tjänster som inte finansieras som en del av finansieringen av välfärdsområdenas social- och hälsovård eller andra ersättningar enligt denna lag för en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. Paragrafen motsvarar den föreslagna nya 45 a § enligt regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd). I paragrafen ska det dessutom föreskrivas om den kalkylerade ersättningen till Ålands hälso- och sjukvård för att ta emot en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. och för att ordna de tjänster och den tolkning som ingår i uppgiftsområdet för Ålands hälso- och sjukvård enligt landskapslagen om främjande av integration. Närmare information om det totala beloppet för den kalkylerade ersättningen finns i avsnitt 4.2.1 Ekonomiska konsekvenser.
Finansieringen av välfärdsområdena är på hela Finlands nivå förknippad med en justering av kostnadsfördelningen till fullt belopp, då till exempel nettokostnaderna för 2023 justeras i finansieringen för 2025. Befolkningsuppgifterna den sista dagen 2023 påverkar välfärdsområdenas finansiering för 2025. Justeringen av kostnadsfördelningen och en eventuell tillväxt i befolkningsmängden, inklusive ett ökat antal personer som talar främmande språk kommer att kompensera kostnaderna i efterskott. Den särskilda kompensationen för kostnader tas i beaktande i den justering av kostnadsfördelningen som hänför sig till året i fråga. Den kalkylerade ersättning som ska betalas till välfärdsområdet hänför sig till en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och medverkan i utarbetandet av en sektorsövergripande integrationsplan, samt ordnande av tolkning och andra integrationsfrämjande tjänster som inte finansieras som en del av finansieringen av välfärdsområdenas social- och hälsovård eller av andra ersättningar enligt denna lag.
Till Helsingfors stad betalas separat en kalkylerad ersättning enligt denna paragraf och enligt 61 §, så att Helsingfors i sin ekonomi kan separera annan verksamhet från finansieringen av social- och hälsovården samt räddningsväsendet.
Eftersom främjande av integration av invandrare inte är en uppgift som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar enligt lagen om välfärdsområden (611/2021) ska de integrationsfrämjande uppgifterna som föreslagits för välfärdsområdet i denna regeringsproposition ersättas i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Det uppskattas att fem procent av den nuvarande kalkylerade ersättning som ska betalas för barn under sju år och 15 procent av ersättningen för sju år fyllda hänför sig till välfärdsområdets tjänster enligt integrationslagen som välfärdsområdet ordnar men som inte finansieras som en del av finansieringen av välfärdsområdenas social- och hälsovård. En invandrare som har ett giltigt uppehållstillstånd och hemkommun i Finland är likvärdigt berättigad till alla social- och hälsovårdstjänster, varvid också social- och hälsovårdstjänster för invandrare ordnas i välfärdsområdet och finansieras i enlighet med lagen om välfärdsområdenas finansiering. I välfärdsområdenas finansiering ingår ett särskilt tillägg för främmande språk.
Enligt den gällande lagen kan kommunen ersättas för kostnaderna för tolkning som kommunen ordnat för en person som avses i 2 § 2 och 3 mom. i enlighet med de faktiska kostnaderna och i form av ersättningar som ska sökas separat. Enligt arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (01.04.2021 VN/9190/2021-TEM-1). ersätts kommunen för kostnaderna till exempel då de tolkningstjänster som anlitas hänför sig till social- och hälsovårdstjänster som ordnas för en person som avses i 2 § 2 och 3 mom. i integrationslagen. För att förenkla ersättningssystemet och minska det administrativa arbetet graderas de kostnader som ordnandet av tolkningstjänster medfört till en del av den kalkylerade ersättningen till välfärdsområdet. Kostnaderna för tolkning fördelas dock i annan proportion till kommunen och välfärdsområdet än den kalkylerade ersättningen, eftersom tolkningens andel inom social- och hälsovården bedöms vara större än den kalkylerade ersättningen. Den kalkylerade ersättningen, inklusive tolkningens andel, får betalas även till välfärdsområdet och Helsingfors stad utan särskild ansökan. I avsnittet 4.2.1 om bedömningen av ekonomiska konsekvenser beskrivs fördelningen av de kalkylerade ersättningarna närmare.
Enligt 2 mom. betalas till Ålands hälso- och sjukvård kalkylerad ersättning för de tjänster den ordnar för att ta emot en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. samt för att ordna integrationsfrämjande tjänster och tolkning. Ålands hälso- och sjukvård ordnar landskapets hälso- och sjukvårdstjänster som bland annat omfattar hälsocentraltjänster, specialiserad sjukvård, hälsofostran, rådgivningsverksamhet för gravida och nyfödda, skolhälsovård, företagshälsovård, studerandehälsovård, tandvård, mentalvårdstjänster, rehabilitering och miljö- och hälsoskydd. Det föreslås också att Ålands hälso- och sjukvård ska kunna kompenseras direkt för den andel av den kalkylerade ersättningen som hänför sig till hälso- och sjukvården. För socialservicen på Åland svarar Kommunernas socialtjänst k.f. och därför betalas socialvårdens andel som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland.
Av den nuvarande kalkylerade ersättningen riktas 5 procent till integrationsfrämjande tjänster som Ålands hälso- och sjukvård ordnar och 7 procent för personer över 7 år. Socialvårdens andel ska betalas som en andel av den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland.
Enligt 3 mom. betalas kalkylerad ersättning för tre eller år från det att den första hemkommunen registrerades i befolkningsdatasystemet för den person vars erhållande av välfärdsområdets tjänster är grunden för att ersättning betalas. Bestämmelsen motsvarar 61 § 3 mom. och motiveringen till den är tillämpliga även här.
Enligt 4 mom. betalas kalkylerad ersättning för ett barn som avses i 2 § 5 mom. högst fram till dess ersättningstiden enligt 2 mom. upphör för barnets förälder som avses i 2 § 3 eller 4. Om båda föräldrarna har ett uppehållstillstånd som avses i 2 § 3 eller 4 mom., betraktas ersättningstiden enligt ersättningstiden för den förälder som har mer kvar.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalningen av ersättning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet ska bland annat föreskrivas om den kalkylerade ersättningens belopp och betalning till välfärdsområdet, Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller Helsingfors stad utan särskild ansökan.
63 §.Ersättning för utkomststöd. I 1 mom. ska det föreskrivas om ersättningar med statens medel för de kostnader som orsakats ett välfärdsområde av betalning av utkomststöd till personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Kostnader som orsakats av utkomststöd när det gäller personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. ska ersättas för högst tre år. Maximitiden ska dock inte gälla ersättning som beviljas i form av utkomststöd för återflyttningsbidrag enligt 66 §. Enligt den gällande integrationslagen får kommunerna ersättning för kostnader för utbetalning av utkomststöd, men betalningen av utkomststöd överförs från kommunerna i Fastlandsfinland till välfärdsområdet från och med den 1 januari 2023 i enlighet med lagen om ordnande av social och hälsovård (RP 612/2021 rd). Utkomststödet enligt detta moment är förebyggande och kompletterande.
I 2 mom. ska det föreskrivas om ersättningar med statens medel för de kostnader som orsakats en kommun i landskapet Åland av betalning av utkomststöd till personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Kostnader som orsakats av utkomststöd när det gäller personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. ska ersättas för högst tre år. Maximitiden ska dock inte gälla ersättning som beviljas i form av utkomststöd för återflyttningsbidrag enligt 66 §.
I 3 mom. finns närmare bestämmelser om statens ersättningar till Folkpensionsanstalten. Bestämmelsen motsvarar 55 a § i den gällande integrationslagen. Utkomststöd enligt detta moment är det grundläggande utkomststöd som Folkpensionsanstalten betalar. Enligt momentet gäller vad som föreskrivs i 59 § 2 och 3 mom. och i 1 mom. i denna paragraf om betalning av ersättning till ett välfärdsområde även för Folkpensionsanstalten beträffande det grundläggande utkomststöd som den betalat. Det föreslagna 59 § 2 och 3 mom. gäller den tidpunkt när betalningen av ersättning börjar, det vill säga registrering av personens hemkommun eller det första uppehållstillståndet. I det föreslagna 63 § 1 mom. föreskrivs det om maximitiden för ersättningarna, det vill säga tre år.
Hänvisningarna till bestämmelserna i lagen om utkomststöd motsvarar paragrafnumreringen i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om utkomststöd (RP 127/2022 rd) eftersom lagarna i propositionen i fråga avses träda i kraft före lagförslagen i denna proposition.
64 §.Ersättning för beredskap att ta emot personer. Den föreslagna paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen 47 a § som föreslås i regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd). Enligt paragrafen har de ersättningar som ska betalas dock varit möjliga med stöd av den redan gällande integrationslagen som en del av ersättningarna av specialkostnader, precis som beskrivs nedan.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan kommunen få ersättning för nödvändiga kostnader orsakade av beredskap för mottagande av en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. som anvisats till en kommunplats på det sätt som avses i 43 § för högst fyra månader innan personen anländer till Finland eller flyttar till kommunen. Av grundad anledning kan kostnaderna ersättas för högst åtta månader. En grundad anledning kan vara till exempel bostadssituationen i kommunen eller att personens ankomst till landet har fördröjts av oförutsebara orsaker.
Enligt 49 § 1 mom. 3 punkten i den gällande integrationslagen kan kommunen ersättas av särskilda skäl för övriga kostnader som kommunen orsakats. Enligt arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av den gällande lagen om främjande av integration Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (01.04.2021 VN/9190/2021-TEM-1). kan sådana kostnader vara till exempel direkta kostnader för reservering av bostäder för personer som får internationellt skydd, till exempel hyror eller elräkningar eller direkta kostnader för möblering av bostaden, då reservering av bostaden innan personen eller familjen anländer till Finland eller flyttar till kommunen inte har kunnat undvikas. Även om systemet för ersättning av specialkostnader enligt den gällande integrationslagen förenklas är den föreslagna bestämmelsen viktig i synnerhet för att säkerställa kvotflyktingarnas flyttning till kommunerna. I motiveringen till 44 § i lagförslaget finns en närmare beskrivning av kommunens uppgifter i samband med mottagning av en person som ska anvisas till en kommunplats.
Enligt 2 mom. är en förutsättning för ersättning dessutom ett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen om betalning av ersättning. Numera förutsätts ett avtal mellan kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen. I praktiken motsvarar processen dock till vissa delar ett beslutsförfarande, eftersom kommunen gör en ansökan och efter det diskuterar myndigheterna i fråga sinsemellan vilket ofta resulterar i ett avtal och i vissa fall inte. När resultatet inte är ett avtal har närings-, trafik- och miljöcentralen sammanställt avslagsbeslut enligt ministeriets anvisningar, även om det inte föreskrivs i lagen. Ett förvaltningsbeslut av en myndighet kan med stöd av förvaltningslagen omprövas och överklagas. För att klarlägga rättsläget finns det anledning att föreskriva att det alltid är fråga om närings-, trafik- och miljöcentralens beslut om betalning av ersättningar. Myndigheterna kan dock på motsvarande sätt som i nuvarande avtalsförfarande diskutera om vad som ska antecknas i beslutet och på det sättet komma fram till ett bifallande beslut. Ändringen lättar på den administrativa bördan vid de närings-, trafik- och miljöcentraler där det görs upp många avtal. Dessutom ökar ändringen rättssäkerheten genom att på ett tydligare sätt föra fram möjligheten att begära omprövning av och överklaga ett beslut än nuvarande avtalsförfarande.
65 §.Statens ersättning för specialkostnader. I paragrafen ska det föreskrivas om ersättning till välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller en kommun i landskapet Åland för specialkostnader inom social- och hälsovården.Eftersom personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. då de anländer till landet kan ha olika social- och hälsovårdsbehov till följd av långvariga sjukdomar eller skador är det ändamålsenligt att ersätta välfärdsområdena för kostnader som dessa medför. Organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs i Fastlandsfinland från kommunerna till välfärdsområdena från och med den 1 januari 2023. Då uppstår inte längre dessa kostnader för kommunen. Genom regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd) föreslås den gällande integrationslagen ändras så att välfärdsområdena kan söka ersättning för specialkostnader som ordnande av social- och hälsovård orsakat från och med den 1 januari 2023.
Eftersom landskapet Åland inte omfattas av inrättandet av välfärdsområden och lagen om välfärdsområdenas finansiering, ska också landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller kommuner i landskapet Åland ersättas för specialkostnader enligt paragrafen. Ålands hälso- och sjukvård ordnar hälso- och sjukvårdstjänsterna i landskapet och kommunernas socialtjänst k.f. ordnar socialservice och därför är det ändamålsenligt att ersättningarna betalas till de myndigheter som ordnar service det vill säga Ålands hälso- och sjukvård och kommunerna i landskapet Åland.
I 1 mom. ska det i fråga om de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. föreskrivas om ersättning till välfärdsområdet eller kommunerna i landskapet Åland för betydande kostnader som välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller en kommun i landskapet Åland orsakas av att ordna långvarig social- och hälsovård på grund av skada eller sjukdom, om personen har varit i behov av omsorg eller vård när han eller hon anlände till Finland, eller av särskilda skäl för andra betydande kostnader som orsakas välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller en kommun i landskapet Åland. Kostnader som orsakats välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller en kommun i landskapet Åland av särskilda skäl är i allmänhet oförutsedda och orsakas av dessa personers behov av social- och hälsovård. Som särskilda skäl kan man också ta hänsyn till hur betydande kostnaderna är. Välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller en kommun i landskapet Åland ska som stöd för ansökan om ersättning lämna in ett intyg eller utlåtande från en läkare eller en sakkunnig inom socialvården. Som kostnader som ersätts av särskilda skäl kan betraktas till exempel kostnader för barnskydd eller betydande vårdkostnader för ett barn med funktionsnedsättning eller ett sjukt barn som är fött i Finland.
Enligt 2 mom. ska med statens medel en annan kommun än en som hör till landskapet Åland ersättas för kostnaderna för det särskilda stöd som avses i 15 a § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik eller 17 § i lagen om grundläggande utbildning för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. Kostnaderna ersätts till den del de inte ersätts enligt någon annan lag. En kommun som hör till landskapet Åland ska med statens medel ersättas för kostnaderna för det särskilda stöd som avses i del II 41 § eller del III 19 § i landskapslagen om barnomsorg och grundläggande utbildning (Ålands författningssamling 32:2020) för en person som avses i 2 § 3 och 4 mom., om inte kostnaderna ersätts enligt någon annan lag. Enligt 49 § 1 mom. 3 punkten i den gällande integrationslagen kan kommunen ersättas av särskilda skäl för övriga kostnader som kommunen orsakats, som också kan vara andra än specialkostnader inom social- och hälsovården. Enligt arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av den gällande lagen om främjande av integration Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (01.04.2021 VN/9190/2021-TEM-1). kan sådana kostnader vara till exempel kostnader för specialdagvård till den del de överstiger kostnaderna för basdagvården, om behovet grundar sig på till exempel skada eller sjukdom. Eftersom bedömningen av huruvida ersättning ska beviljas och om det finns särskilda skäl ska grunda sig på en helhetsbedömning där det bland annat beaktas grunden till kostnaderna, dess natur, beloppet på de kostnader som uppkommit och kommer att uppkomma samt andra faktorer i ärendet i fråga förekommer det också regional variation i ersättningen av kostnaderna. Andelen andra kostnader som ersätts kommunerna än social- och hälsovårdskostnader är mycket liten av alla de ersättningar som betalas till kommunen. För ändamålsenlig fördelning av ersättningarna ska denna bestämmelse bevaras.
Enligt 3 mom. ska till en kommun i landskapet Åland betalas kalkylmässig ersättning för kostnaderna för tjänster som motsvarar de tjänster som avses i 60 §, eftersom statsandelssystemet för kommunerna gäller endast kommuner i Fastlandsfinland. Enligt 60 § betalas statsandel för vägledning och rådgivning enligt integrationslagen, en normal eller sektorsövergripande bedömning av kompetens eller behov av integrationstjänster samt för att utarbeta eller se över en normal eller sektorsövergripande integrationsplan eller och en integrationsplan för familjer samt fr att ordna flerspråkig samhällsorientering. Bedömningarna och planerna ersätts bland annat för personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. eller för arbetssökande eftersom kostnader för personer som får internationellt skydd ersätts som en del av den kalkylerade ersättningen som avses i 61 § och finansieringen av servicen för arbetssökande ordnas separat. Ersättning för ordnande av flerspråkig samhällsorientering betalas också endast för andra personer än sådana som avses i 2 § 3 och 4 mom. eftersom den kalkylerade ersättningen omfattar även denna service för dem.
Till kommuner i landskapet Åland betalas inga statsandelar och därför ersätts genom detta moment motsvarande kostnader kalkylmässig. En förutsättning är att en kommun i landskapet Åland ordnar servicen i fråga och söker ersättning från närings-, trafik och miljöcentralen. Ersättning får sökas endast en gång för samma person. Bestämmelser om den kalkylerade ersättningens belopp utfärdas genom förordning av statsrådet. I bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av denna proposition finns en närmare beskrivning av finansieringen av tjänsterna i fråga.
Enligt 4 mom. är en förutsättning för ersättning dessutom ett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen. Välfärdsområdet, landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller kommunen gör en ansökan om vilken närings-, trafik- och miljöcentralen ska fatta ett beslut. En närmare beskrivning av beslutsförfarandet finns i 64 § i motiveringen.
I 5 mom. föreskrivs det att de kostnader som avses i 1 och 2 mom. ersätts för högst tio år från det att den första hemkommunen registrerades för personen eller från det personen beviljades uppehållstillstånd, om personen inte har uppehållstillstånd när den kommer till landet eller sedan uppehållstillstånd beviljats inte kan få en hemkommun. Om personen efter att ha bott i Finland till exempel återvänder till sitt hemland och efter det tillbaka till Finland betalas inga ersättningar en gång till.
66 §.Ersättning för återflyttningsbidrag. Enligt paragrafen ersätts kommunerna i landskapet Åland och välfärdsområdet för kostnaderna för stödjande av återflyttning som avses i 97 §. Enligt 97 § kan välfärdsområdet till en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. och som frivilligt i annat än tillfälligt syfte återvänder till sitt hem- eller utreseland betala ersättning för skäliga rese- och flyttkostnader. Välfärdsområdet kan enligt nämnda bestämmelse stödja återflyttning också genom att betala återflyttningsbidrag, som motsvarar beloppet av utkomststödets grunddel för högst två månader när det gäller en enda person och för högst fyra månader när det gäller en familj. Enligt den gällande lagen om främjande av integration betalas ersättningen till kommunen. Eftersom ersättning för återflyttningsbidrag kan betalas som utkomststöd, betalas ersättning för en annan kommun än en kommun i landskapet Åland till välfärdsområdet. Välfärdsområdet eller en kommun i landskapet Åland ska på begäran till närings-, trafik- och miljöcentralen lämna in en förteckning över de personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. för vilkas kostnader för återflyttningsbidrag välfärdsområdet eller en kommun i landskapet Åland söker ersättning. Maximitiden som föreskrivs i 63 § ovan gäller inte ersättning för återflyttningsbidrag som beviljas som utkomststöd.
67 §.Ersättning för kostnaderna för personer som deltagit som frivilliga i krigen. Enligt paragrafen kan närings-, trafik- och miljöcentralen och välfärdsområdet avtala om ersättning för kostnaderna för ankomstgranskning av hälsotillståndet samt för boende, tryggande av försörjningen och ordnande av social- och hälsovård i fråga om personer från det forna Sovjetunionens territorium vilka deltog som frivilliga i Finlands krig åren 1939–1945 samt deras makar. När det gäller ersättningar motsvarar paragrafen den gällande integrationslagen, men ersättning för kostnader kan i stället för kommuner sökas av välfärdsområden, till vilka organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs från och med den 1 januari 2023. I Finland finns det för närvarande mindre än 10 sådana personer som avses i denna paragraf.
Enligt 2 mom. ersätts kostnaderna för hela den tid som de personer som avses i 1 mom. är bosatta i Finland. Till denna del föreslås inga ändringar i nuläget.
68 §.Ersättning för kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 53 § i den gällande integrationslagen och i den föreskrivs om ersättning till välfärdsområdet för sådana kostnader som orsakas av hälso- och socialvårdstjänster som ordnas på grund av specialbehov till följd av en persons ställning som offer för människohandel enligt 4 kap. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel, tolkning, skyddet av personens säkerhet och andra åtgärder och tjänster som ordnas på grund av specialbehov i anslutning till personens ställning som offer. Till denna del föreslås inga ändringar i nuläget.
I 4 kap. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel föreskrivs det om hjälpsystemet som fungerar i anslutning till Migrationsverket och till vilket ett offer för människohandel kan tas som kund. Ersättningar enligt den föreslagna paragrafen ska även i fortsättningen gälla endast hjälpsystemets kunder. Avsikten enligt den regeringsproposition med förslag till ändring av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel är att föreslå att välfärdsområdet med stöd av 38 b § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel ordnar tjänster endast för sådana kunder i hjälpsystemet som har hemkommun i Finland. Det är meningen att den regeringspropositionen ska överlämnas till riksdagen hösten 2022 och lagförslaget träda i kraft den 1 januari 2023. Om välfärdsområdet däremot ordnar tjänster för ett sådant offer för människohandel som inte är kund i hjälpsystemet, ansvarar välfärdsområdet för kostnaderna precis som i nuläget.
Enligt 2 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen begära ett utlåtande av föreståndaren för en flyktingförläggning som sörjer för hjälpen till offer för människohandel, eller av en tjänsteman som denne har förordnat, om huruvida det är möjligt att de kostnader för vilka ersättning söks kan härröra från ordnandet av åtgärder och tjänster på grund av personens ställning som offer för människohandel. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 53 § i den gällande integrationslagen som också gäller ersättning av kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel. Språkdräkten i bestämmelsen har dock förtydligat så att den motsvarar nuvarande praxis och det som avses i lagförslaget. För det första ska det för att förenkla processen i praktiken bli möjligt för en tjänsteman som föreståndaren för en förläggning förordnat att lämna in ett utlåtande. För det andra ska utlåtandet gälla huruvida de kostnaderna för vilka ersättning söks kan härröra från personens ställning som offer för människohandel.
Enligt språkdräkten i den gällande integrationslagen gäller utlåtandet huruvida de kostnader för vilka ersättning söks härrör från tillhandahållandet av åtgärder och tjänster på grund av personens ställning som offer för människohandel. I praktiken har man i utlåtandet som hänför sig till betalning av ersättningar som söks i efterhand tagit ställning till just huruvida de tjänster som är föremål för kostnader ur ett allmänt perspektiv är sådana att de kan ha anknytning till ställningen som offer för människohandel, till exempel olika terapitjänster. I utlåtandena har man inte heller i nuläget kunnat göra en bedömning av servicebehovet i efterhand eller ta ställning till känsliga uppgifter för enskilda offer för människohandel med den precision att föreståndaren för förläggningen har kunnat ta ställning till huruvida en viss tjänst för exakt denna person har varit förknippad med behov som orsakats av personens ställning som offer för människohandel.
Det finns inga tjänster som är särskilda för människohandel, men i typiska fall är psykologiskt stöd samt boende och inkvartering samt specialarrangemang som hänför sig till deras säkerhet sådana tjänster som offer för människohandel kan behöva. Behovet av dessa tjänster kan dock uppkomma även av andra orsaker än att en person faller offer för människohandel. Hjälpsystemet uttrycker alltså precis som på nuvarande sätt huruvida offret är hjälpsystemets kund och om kostnaderna kan härröra från en sådan åtgärd eller tjänst som grundar sig på att personen fallit offer för människohandel.
69 §.Ersättning för ordnande av boende eller stöd för minderåriga barn eller unga personer som anlänt till Finland utan vårdnadshavare. I paragrafen ska det föreskrivas om ersättning till välfärdsområdet för kostnader som orsakats av att ordna boende och stöd enligt 33 och 34 § för minderåriga barn eller unga personer som anlänt till Finland utan vårdnadshavare. I paragrafen ska det också föreskrivas om ersättning för kostnader till en kommun i landskapet Åland för tjänster som ordnats för ett barn eller en ung person som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare. Enligt 49 § 1 mom. 1 punkten i den gällande integrationslagen ersätts kommunen i fråga om de personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. för kostnader som kommunen orsakas av placeringen av en minderårig utan vårdnadshavare i ett familjegrupphem eller någon annan bostadsenhet enligt 28 § och för familjevård, stödtjänster för boende, socialvårdstjänster och andra stödtjänster till dess att den unga personen fyller 25 år. I 33 § och i regeringens proposition till riksdagen med lagar om ändring av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om främjande av integration och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (RP 84/2022 rd) föreslås att uppgiften överförs från kommunen till välfärdsområdet.
Enligt 2 mom. ska en kommun som hör till landskapet Åland ersättas för kostnader som motsvarar de kostnader som avses i 1 mom. för de tjänster som ordnas för ett barn eller en ung person som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare. Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om socialservice och därför kan det inte i fråga om kostnader som ersätts till en kommun i landskapet inte hänvisas till de bestämmelser om ordnande av boende och stöd som finns i 33 och 34 § i integrationslagen. Bestämmelser om motsvarande tjänster i landskapet finns i landskapslagen (2020:12) om socialvård på Åland, där det i 14 § föreskrivs om socialservice som möter stödbehoven, i 21 § om boendeservice och i 22 § om service på institution. Bestämmelser om bedömning av servicebehovet finns i 36 § i landskapslagen (2020:12) om socialvård. En kommun i landskapet Åland får inte ersättning med stöd av 69 § för tjänster som avses i 34 § 1 mom. 2 punkten och som kommunen ansvarar för att ordna utan endast motsvarande ersättningar som med stöd av 69 § 1 mom. betalas till välfärdsområdet.
Enligt 3 mom. ska kostnaderna ersättas tills dess personen fyller 25 år. I 49 § 3 mom. i den gällande lagen föreskrivs det att kostnader kan ersättas för högst tio år. Till denna del ska bestämmelsen ändras och det föreslås att den maximala tiden för ersättning av kostnader slopas. Enligt arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommunerna för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (01.04.2021 VN/9190/2021-TEM-1). får kommunen inte ersättning för kostnaderna ifall en person som omfattats av ersättningarna är finsk medborgare förutom om det är fråga om ett offer för människohandel. Bestämmelsen ska också ändras till denna del, och enligt 2 § 6 mom. kan ersättning betalas för tjänster som avses i 33–34 § när det gäller ett barn eller en ung person som anlänt till Finland också då barnet eller den unga personen fått finskt medborgarskap.
Enligt 4 mom. är en förutsättning för de ersättningar som betalas till välfärdsområdet dessutom ett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen. Välfärdsområdet eller en kommun i landskapet Åland gör en ansökan om vilken närings-, trafik- och miljöcentralen ska fatta ett beslut. En närmare beskrivning av beslutsförfarandet finns i 64 § i motiveringen.
70 §.Utbetalning av ersättning. Enligt 1 mom. ska kommunen eller välfärdsområdet ansöka om sådan ersättning som avses i denna lag för de kostnader som de orsakats genom en ansökan riktad till utvecklings- och förvaltningscentret. Ansökan om ersättning ska göras senast inom två år från utgången av det kalenderår under vilket den verksamhet för vilken ersättning söks har ägt rum. Kostnader ersätts inte om ansökan om ersättning för dem görs senare än två år från denna tidsfrist.
För att ersättning ska kunna betalas ska ansökan preciseras genom att de kostnader för vilka ersättning söks specificeras. Till ansökan om ersättning ska det också fogas verifikat över kostnaderna alltid när det är möjligt. Utvecklings- och förvaltningscentret kan vid behov företa granskningar för att säkerställa att kostnaderna är sanningsenliga, till exempel med hjälp av stickprov. Kommunerna och välfärdsområdena ska ersättas kostnaderna jämte mervärdesskatt, om de söker ersättning också för mervärdesskattens andel. Om ersättning söks för mervärdesskatten ska kommunen och välfärdsområdet i sin ansökan förete en utredning om att tjänsten är momspliktig. I de fall där kommunen och välfärdsområdet redan har fått kalkylerad återbäring från staten för tjänstens momspliktiga andel, ska kommunen och välfärdsområdet dra av mervärdesskattens andel från sina kostnader innan ersättning söks. Det är naturligtvis inte meningen att med statliga medel betala mervärdesskattens andel två gånger i form av ersättning enligt denna paragraf och som kalkylerad återbäring av skatt. Bestämmelser om ändringssökande finns i 10 kap.
Enligt 2 mom. kan den kalkylerade ersättningen betalas också utan särskild ansökan. Betalningen av den kalkylerade ersättningen till kommunerna har i regel skett utan särskild ansökan sedan våren 2016. Utbetalningen av den kalkylerade ersättningen automatiserades vid arbets- och näringsministeriet genom utvecklingsarbete inom det så kallade projektet LAKO-AUTO som finansierades med AMIF-medel under tiden 1.6.2015–31.3.2017. Inom projektet skapades en funktion i Migrationsverkets ärendehanteringssystem för utlänningsärenden som kopplar ihop klientuppgifterna för de personer som hör till betalningssystemet för ersättning enligt integrationslagen med uppgifterna om hemkommun i befolkningsdatasystemet och av dessa bildas ett förslag till betalning av kalkylerad ersättning och utgående från det betalar utvecklings- och förvaltningscentret numera kommunerna månatligen kalkylerad ersättning automatiskt utan någon särskild ansökan från kommunen. I fråga om de personer som omfattas av betalningarna, men vars uppgifter inte automatiskt registreras i systemen och som därmed inte kommer med på listan över de automatiska betalningsförslagen (till exempel personer med spärrmarkering i befolkningsdatasystemet), behandlas uppgifterna manuellt vid Migrationsverket. Därefter kan kommunen få också utbetalningarna för de här personerna automatiskt. Det automatiska betalningssystemet för kalkylerade ersättningar utvecklas så att också den kalkylerade ersättningen till välfärdsområdet kan betalas automatiskt.
71 §.Skyldighet att betala tillbaka ersättning. I paragrafen föreskrivs om skyldighet att betala tillbaka ersättning som betalats till en kommun och ett välfärdsområde. Utvecklings- och förvaltningscentret kan enligt bestämmelsen bestämma att kommunen, välfärdsområdet eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet helt eller delvis ska betala tillbaka den ersättning som staten betalat, om felaktiga eller vilseledande uppgifter har getts för betalningen av ersättning eller om det i övrigt framgår att ersättningen har betalats utan grund. På det belopp som betalas tillbaka ska enligt 2 mom. en dröjsmålsränta betalas enligt den räntesats som bestäms i enlighet med 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).
I 3 mom. föreskrivs att utvecklings- och förvaltningscentret ska besluta om återbetalning av en ersättning som utan grund betalats till en kommun, ett välfärdsområde eller landskapet Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet senast det femte kalenderåret efter utgången av det år för vilket ersättningen betalats. Ändring i beslutet får sökas enligt vad som föreskrivs i 10 kap. i denna lag.
9 kap Behandling av personuppgifter och riksomfattande informationssystemtjänster
I lagförslaget om integrationslagen föreslås ett eget kapitel som gäller behandling av personuppgifter och riksomfattande informationssystemtjänster för integrationsfrämjande. I nuläget finns inga riksomfattande informationssystemtjänster för integrationsfrämjande och inte heller någon informationsresurs.
Uppgifter för kunderna inom arbetskraftsservicen behandlas i nuläget i det riksomfattande informationssystemet som avses i 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Detta gäller också invandrare och integrationskunder som har anmält sig som arbetssökande. I reformen av arbetskraftsservicen föreslås det att arbetskraftsservicen övergår till kommunerna och arbetskraftsmyndigheten i kommunen eller samkommunen ska ansvara för användningen av systemet. Genom reformen i fråga reformeras lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som nämns ovan och som namn på lagförslaget föreslås lagen om ordnandet av arbetskraftsservice. I lagförslaget om arbetskraftsservice inkluderas motsvarande bestämmelser om informationssystemet och informationsresursen som i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Kunduppgifter för en integrationskund som är registrerad som arbetssökande behandlas och förs således in på motsvarande sätt som i nuläget, i enlighet med lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice även i fortsättningen i de informationssystem som används inom arbetskraftsservicen. Nedan hänvisas det till det nya lagförslaget för tydlighetens skull.
I aktuella regeringsproposition föreslås bestämmelser om ett nytt riksomfattande kundinformationssystem för integration och en nationell informationsresurs. Kommunerna föreslås ha skyldighet att använda det riksomfattande kundinformationssystemet i främjandet av integration. I lagen ska det föreskrivas om användningsändamål för kundinformationssystemet och informationsresursen, uppgifter som behandlas, uppgifter som förs in, personuppgiftsansvariga samt om beviljande, ändring och upphävande av användarrättigheter. Propositionen bidrar till ett smidigare informationsutbyte mellan olika myndigheter samt till exempel mellan myndigheter i en situation där en integrationskund flyttar fån en kommun till en annan. Syftet är dessutom att utveckla uppföljningen av tjänster och kunskapsbaserad ledning på lokal, regional och nationell nivå, vilket den nya helheten av informationssystem bidrar till att främja. Det föreslås bestämmelser om behandlingen av kunduppgifter och den riksomfattande informationssystemtjänsten i 72–81 §.
Dessutom föreslås att det även i fortsättningen föreskrivs om rätten att få uppgifter förknippade med integrationsfrämjande. I 87 och 87 a § i den gällande integrationslagen föreskrivs det om rätten att få uppgifter. Speciellt 87 § är tämligen bred och begränsar inte användningsändamålen exakt och noggrant avgränsat. I denna proposition föreslås bestämmelser om rätten att få uppgifter enligt användningsändamål i 82–94 §, som beskrivs närmare nedan. I varje bestämmelse av dessa ska det föreskrivas att informationen ska fås avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna. Avgiftsfrihet är ofta utgångspunkten för informationsutbyte mellan myndigheter, men det är ändamålsenligt att föreskriva om det eftersom man inom vissa myndighetsfunktioner även kan ta betalt för att svara på begäran om uppgifter. Genom sekretessbestämmelserna hänvisas det speciellt till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, enligt vilken många av de uppgifter som behandlas är sekretessbelagda i synnerhet enligt 24 § 1 mom. 24 eller 25 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Det är inte behövligt att särskilt föreskriva att uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål, eftersom ett ärende enligt 23 § i förvaltningslagen (434/2003) ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och i dataskyddslagen (1050/2018). På den behandling av information som ska föreskrivas i kapitlet tillämpas de allmänna förvaltningslagarna, såsom lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) samt EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen. Bestämmelser om rätten att få uppgifter och annan överlåtelse av personuppgifter ur en myndighets personregister finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Dessutom finns det förvaltningsområdesspecifik lagstiftning, såsom till exempel lagen om elektronisk behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (784/2021) inom social- och hälsovården.
Den koppling som behandlingen av personuppgifter och rätten att få uppgifter har till de grundläggande fri- och rättigheterna behandlas närmare i avsnittet Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
72 §.Behandlingsändamål för kunduppgifter. I 1 mom. föreskrivs det om behandlingsändamålen för invandrarnas och integrationskundernas uppgifter. Paragrafen innehåller beskrivningar av behandlingsändamål som motsvarar de faktiska behandlingsändamålen för kundinformationssystemet och informationsresursen. I artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principerna för behandling av personuppgifter och i artikel 6 om förutsättningarna för behandling av personuppgifter. En närmare beskrivning av dessa finns i avsnittet 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
Enligt det föreslagna 1 mom. 1 punkten kan uppgifter användas vid ordnande och produktion av sådan service och sådana uppgifter som avses i lagförslaget. Med detta avses i synnerhet de uppgifter i 2–4 kap. som föreslås för kommunen och välfärdsområdet. I synnerhet gäller detta vanliga och sektorsövergripande bedömningar av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 14 och 15 §, vanliga och sektorsövergripande integrationsplaner enligt 16 och 17 § i lagförslaget och integrationsplan för familjer enligt 21 §, hänvisning till tjänster förknippade med planerna och utarbetande och översyn av dessa planer på det sätt som anges i 20 och 22 §. Detta omfattar också tjänster som lagts ut, såsom ordnande av integrationsutbildning. Även inom den vägledning och rådgivning som avses i 10 § ska det vara möjligt att föra in behövliga uppgifter om kontakten med kunden i informationsresursen i sådana situationer där kunden gör upprepade besök eller får ingående individuell vägledning. Då har kunden en befintlig kundrelation och i informationssystemet förs det in uppgifter om till exempel hur kundens situation har framskridit och vad som har avtalats. Kunduppgifter får behandlas också vid anvisande till en kommun, om vilket det föreskrivs i 4 kap. i denna lag.
Enligt 2 punkten kan kundens uppgifter behandlas inom den tillsyn, utveckling, uppföljning, prognostisering och styrning samt utvärdering som nämns i den gällande integrationslagen. I synnerhet utvärdering av tjänsterna och deras effekt är en väsentlig del av uppföljningen och utvecklingen av genomförandet av integrationsfrämjandet. Den uppföljning och utveckling som hänför sig till de uppgifter som avses i den föreslagna 2 punkten kan inte genomföras på bästa möjliga sätt utan information om vidtagna åtgärder och en utvärdering av deras effekt. I punkten avses i synnerhet närings-, trafik- och miljöcentralens, regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens tillsynsuppgifter enligt 7 kap. och kommunen och välfärdsområdets uppgifter inom planering, utveckling och uppföljning enligt 5 och 6 kap. Enligt 3 punkten kan uppgifter också behandlas inom den statistikföring och kompetensledning som gäller uppgifter inom främjande av integration.
Paragrafens 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Uppgifter för en integrationskund som också är arbetssökande kan behandlas både med stöd av och i informationsresurser enligt detta lagförslag och lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
73 §.Uppgifter som får behandlas. I paragrafen föreskrivs det om vilka uppgifter om enskilda kunder som får behandlas. De uppgifter som behandlas motsvarar delvis bestämmelserna i 13 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice men fokuserar på uppgifter som är väsentliga med tanke på integrationskunder och därför ingår också till exempel uppgifter förknippade med uppehållstillståndet.
Det föreslagna 1 mom. 1 punkten har beröringar med reformen av personbeteckningen, men informationen är informativt med för tydlighetens skull. Personbeteckningen är en central uppgift i identifieringen av en integrationskund. En invandrare som fått uppehållstillstånd får tämligen snabbt en personbeteckning och den uppgiften kan behandlas när den har erhållits.
Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten kan även personkundens namn och kontaktuppgifter behandlas. Dessa är speciellt viktiga för att nå personer. Kontaktuppgifter omfattar också e-postadress om integrationskunden har en sådan.
Enligt den föreslagna 1 mom. 3 punkten kan uppgifter som gäller uppehållstillstånd behandlas. Med detta avses formen av uppehållstillstånd, tidpunkten när det beviljats och andra uppgifter som har betydelse för vilka tjänster i enlighet med integrationslagen integrationskunden får. Till exempel den inledande kartläggningen av kompetens och integration och integrationsplanen utarbetas endast under de första åren så som det föreslås i paragraferna som gäller dem. Dessutom har uppgifterna om uppehållstillstånd betydelse med tanke på huruvida personen är en kvotflykting eller en annan person enligt det föreslagna 2 § 3 eller 3 mom. i integrationslagen, och huruvida personen omfattas av anvisande till en kommunplats eller vissa ersättningar som anges i 8 kap.
Enligt den föreslagna 1 mom. 4 punkten kan uppgifter behandlas som gäller kommunens ärendehantering hos en myndighet samt uppgifter i anknytning till eventuella specialarrangemang som ärendehanteringen förutsätter. Det här kan avse till exempel behovet att ordna tolk och kontaktspråk.
Enligt den föreslagna 1 mom. 5 punkten kan uppgifter behandlas om utbildning, arbetshistoria och yrkeskompetens samt övriga uppgifter som används vid integrationsfrämjandet. Uppgifterna i fråga är sådana som klarläggs i bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster.
Enligt den föreslagna 1 mom. 6 punkten kan uppgifter behandlas som gäller bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, tjänsteinnehållet i och varaktigheten av integrationsplanen och andra planer samt genomförandet av planerna. Denna skrivelse omfattar bland annat uppgifter om huruvida personen behöver en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster eller en sektorsövergripande integrationsplan. Skrivelsen omfattar också uppgifter om när det utarbetats bedömningar av servicebehovet eller integrationsplaner eller andra planer som kan ha betydelse i främjandet av integration. Skrivelsen omfattar också uppgifter om i vilka tjänster man i planen kommit överens om deltagande för att senare kunna se över planen på det sätt som avses i 22 § och bedöma behovet av vidarehänvisning.
Enligt den föreslagna 1 mom. 7 punkten kan uppgifter behandlas om integrationsfrämjande tjänster och fortsatt vägledning till andra tjänster. Skrivelsen omfattar bland annat det att informationsresursen ska innehålla invandrarens integrationsplan eller sektorsövergripande integrationsplan där det framgår vilka tjänster och åtgärder som det har avtalats att invandraren deltar i och under vilken tidsperiod.
Enligt den föreslagna 1 mom. 8 punkten kan sådana uppgifter och bedömningar behandlas som gäller hälsotillståndet samt arbets- och funktionsförmågan som har inverkan på personens integration och som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster för honom eller henne.
Enligt den föreslagna 1 mom. 9 punkten kan information om anvisande till en kommun behandlas.
Enligt det föreslagna 1 mom. 10 punkten kan information om de ersättningar som staten med stöd av denna lag betalar till kommunerna och välfärdsområdena behandlas.
I de riksomfattande informationssystemtjänsterna för integrationsfrämjande kan det byggas upp systemstöd även för processen för anvisande till en kommun och betalning av ersättningar, om systemutvecklingen bedöms vara kostnadseffektiv och ändamålsenlig.
De uppgifter som avses ovan i 1 mom. kan grunda sig på invandrarens egen anmälan eller de kan vara bekräftade. Enligt det föreslagna 2 mom. ska det om personuppgiften som behandlas har erhållits på något annat sätt än av den registrerade själv antecknas i personens uppgifter varifrån uppgiften har erhållits och vem som har antecknat uppgiften.
I 3 mom. föreskrivs det att den registrerade har inte rätt i enlighet med artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av de uppgifter som avses i 1 mom. En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Artikel 18 i EU:s allmänna dataskyddsförordning gäller den registrerades rätt att begränsa behandlingen och genom artikel 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen ges medlemsstaterna en möjlighet att i sin nationella rätt begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artikel 18, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. En närmare beskrivning av bedömningen av detta finns i avsnittet 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
74 §.Riksomfattande informationssystemtjänster för integrationsfrämjande. I paragrafen ska det föreskrivas om det nya informationssystemet, som gäller integrationsfrämjande tjänster som erbjuds annars än inom ramen för arbetskraftsservice och om informationsresursen som ska gälla alla integrationsfrämjande tjänster.
I 13 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om arbetskraftservicens riksomfattande informationssystemtjänster som kommunens arbetskraftsservice använder i fråga om integrationskunder som anmält sig som arbetssökande. I lagförslaget om arbetskraftsservice föreskrivs det om arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem som används vid behandlingen av den offentliga arbetskraftsservicens kunduppgifter. Just nu pågår kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen och de kommuner som deltar i dem är enligt 14 § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020) förpliktade att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för ordnande och produktion av tjänster som avses i den lagen. En motsvarande skyldighet att använda det kundinformationssystem som staten tillhandahåller föreslås i denna lag. Staten tillhandahåller en helhet av kundinformationssystem som kommunerna är skyldiga att använda. Om kommunen vill kan den komplettera helheten av kundinformationssystem med tilläggsdelar som den själv anskaffat. Kundinformationssystemlösningen samt kommunernas och statens uppgifter och skyldigheter i utvecklingen, underhållet och användningen av kundinformationssystemet och informationsresursen motsvarar dem som anges i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice.
I 1 mom. föreskrivs att utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för att utveckla och förvalta den nationella informationsresursen och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem som omfattas av den riksomfattande helheten av informationssystemtjänster för integrationsfrämjande. Namnet på närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter ändras i reformen av arbetskraftsservicen genom regeringens proposition om ordnande av arbetskraftsservice (RP xx/2022) till närings-, trafik- och miljöcentralerna utvecklings- och förvaltningscenter. I denna proposition används om myndigheten i fortsättningen det korta namnet utvecklings- och förvaltningscentret.
Den nationella informationsresursen innehåller både informationsmaterial för den operativa verksamheten och informationsmaterial för rapportering och statistikföring. Informationsresursen ska gälla alla invandrare, men inte kundinformationssystemet. I fråga om arbetssökande tillämpas kundinformationssystemet enligt 13 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice och för andra invandrare tillämpas kundinformationssystemet enligt detta kapitel. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska sparas i informationsresursen finns i den föreslagna 76 §, om användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem i de föreslagna 79–81 § och om kommunens tillägg till kundinformationssystemet i den föreslagna 75 §.
I egenskap av administratör för de riksomfattande informationssystemtjänsterna för integrationsfrämjande svarar utvecklings- och förvaltningscentret för de tekniska specifikationerna för informationsresursen och kundinformationssystemet som är en del av informationssystemtjänsterna. Med stöd av 22 § 3 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, informationshanteringslagen) är det utvecklings- och förvaltningscentret som definierar och uppdaterar beskrivningen av strukturen för information som överförs via ett tekniskt gränssnitt.
I 2 mom. föreskrivs det dessutom om samarbete mellan utvecklings- och förvaltningscentret och de kommuner som använder de riksomfattande informationssystemtjänsterna när det gäller att utveckla de riksomfattande informationssystemtjänsterna. Samarbetet mellan utvecklings- och förvaltningscentret och de kommuner som använder informationssystemtjänsterna är viktigt, eftersom det för närvarande inte finns något riksomfattande informationssystem för integrationsfrämjande, men i fortsättningen är största delen av dess användare anställda hos kommunen. Användarerfarenheter av informationssystemtjänsterna är en central källa vid utredning och utvärdering av behoven att utveckla kundinformationssystemet för integrationsfrämjande. I fortsättningen finns den kundservicekompetens inom integrationsfrämjande som behövs i utvecklingen av informationssystemet huvudsakligen i kommunerna och därför samlas i genomförandet av integrationstjänsterna också mycket informations som är till nytta i arbetet med att utveckla informationssystemtjänsterna.
Utvecklings- och förvaltningscentret ska se till att kommunerna informeras om de utvecklingsåtgärder som ska genomföras innan de genomförs så att kommunerna har tillräckligt med tid att förbereda sig för förändringsåtgärder och anpassa sig till förändringar. Samarbetet inom utvecklingen av informationssystemtjänsterna omfattar också samarbete för att ordna användarutbildningar med anledning av systemändringar.
I 2 mom. föreskrivs det också om kommunens skyldighet att använda den nationella informationsresursen och kundinformationssystemet i genomförandet av integrationsfrämjandet. Bestämmelser om de uppgifter som kommuner och andra myndigheter är skyldiga att spara i den nationella informationsresursen finns i det föreslagna 76 §.
Syftet med skyldigheten att använda de riksomfattande informationssystemtjänsterna är att säkerställa att den information som samlas om integrationstjänsterna är jämförbar och främja utnyttjande av informationen. Enhetliga datastrukturer och registreringssätt för informationen bidrar till en smidigare överföring av kundinformation om dem som integreras mellan arbetskraftsmyndigheterna och övriga myndigheter i kommunen. Då man använder en riksomfattande helhet av kundinformationssystem är behovet att bygga gränssnitt mellan och integrera olika system sannolikt mindre än om det struktureras en länk mellan fler olika kundinformationssystem och den riksomfattande informationsresursen för integration, som också är kopplad till informationsresursen för arbetskraftsservice.
75 §. Kommunens tillägg till det riksomfattande kundinformationssystemet för integration. I paragrafen ska det föreskrivas om tillägg till det riksomfattande kundinformationssystemet för integration, som kommunen kan skaffa för att komplettera det riksomfattande kundinformationssystemet.
I paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas att kommunen ansvarar för anskaffningen av tillägg och för de skyldigheter som hänför sig till användningen. Med kommun avses även i denna paragraf en kommun eller kommunernas samarbete enligt den föreslagna 8 §, till exempel en samkommun. Enligt 4 § 1 mom. 7 och 8 punkten i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen är kommuner och samkommuner sådana informationshanteringsenheter som avses i den lagen. Kommuner och samkommuner ska med andra ord iaktta bestämmelserna i informationshanteringslagen när de för att genomföra integrationsfrämjande använder tillägg som kompletterar kundinformationssystemet. Därmed ska kommunen med stöd av 16 § i informationshanteringslagen ansvara för kontrollen av användarrättigheter för ett tillägg som den använder och för insamlingen av logginformation enligt 17 § i informationshanteringslagen.
I 2 mom. föreskrivs det att ett tillägg ska vara kompatibelt med den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Utvecklings- och förvaltningscentret har till uppgift att fastställa tekniska krav och informationssäkerhetskrav som tillägget ska uppfylla för att det ska kunna läggas till den helhet av kundinformationssystem som avses i 74 § 2 mom. Statsförvaltningen ansvarar för att bygga gränssnitt för det riksomfattande kundinformationssystemet och för kostnaderna för gränssnitten på riksnivå. Kommunerna ansvarar för eventuella tillägg samt för integrationen av tilläggen och för de kostnader som uppstår för integrationen i kommunerna.
I 3 mom. finns en informativ hänvisning till 16 § i informationshanteringslagen, där det föreskrivs om kontroll av användarrättigheter för informationssystem. I paragrafens 3 mom. föreskrivs dessutom att då en användarrättighet till kommunens system gäller den information som avses i 73 § ska kommunen vid beviljandet av användarrättigheter iaktta bestämmelserna i 79 § 2 och 3 mom.
76 §.Uppgifter som sparas i det riksomfattande informationslagret. I paragrafen föreslås bestämmelser om att föra in uppgifter i den nationella informationsresursen. Syftet med den nationella informationsresursen är att samla ihop uppgifter om integrationskunder på det sätt som föreskrivs i lagen.
Enligt 1 mom. är kommunen samt utvecklings- och förvaltningscentret skyldiga att i den nationella informationsresursen föra in de uppgifter som behövs för genomförandet av de uppgifter som avses i 72 § 1 mom. Sådana uppgifter är de uppgifter som avses i 73 § 1 mom. Kommunen ska föra in uppgifter om varje integrationskund och invandrare för vilken det genomförs en bedömning enligt 14 eller 15 §. Kommunen ska också föra in bedömningar som utarbetats hos särskilda experter och som är en del av bedömningen av servicebehovet eller integrationsplanen. Dessutom är kommunen skyldig att i informationsresursen föra in resultaten från sluttestningen inom invandrarens språkutbildning. Skyldigheten att föra in uppgifter ska också gälla integrationskunder som är arbetssökande enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Det är fråga om en klarläggande skrivelse om att det i kundinformationssystemet för integration behandlas uppgifter både om arbetssökande integrationskunder och om sådana som står utanför arbetskraften.
Eftersom kommunerna ska använda uppgifterna i den nationella informationsresursen i sitt dagliga kundarbete ska uppgifterna föras in i realtid. Detta innebär att kommunen också har tillgång i realtid till de data som gällerden operativa verksamheten inom integrationsfrämjande.
I 2 mom. ska det föreskrivas om välfärdsområdets skyldighet att föra in uppgifter i informationsresursen för integration. I den situation som avses i 22 § 3 mom. ska ett välfärdsområde, då det granskar en sektorsövergripande integrationsplan med en invandrare, i den nationella informationsresursen föra in de uppgifter som behövs för att utföra de uppgifter som avses i 72 § 1 mom. Det här avser de konstaterade förändringar i livssituationen, i hur tjänsterna framskrider eller i servicebehovet samt överenskomna ändringar med avseende på deltagande i tjänsterna, som görs vid översynen. Kommunen ska informeras om välfärdsområdet uppdaterar den sektorsövergripande integrationsplanen tillsammans med integrationskunden.
I den nationella informationsresursen ska det föras in de uppgifter som behövs för att ordna och producerade tjänster som anges i integrationslagen. Med dessa uppgifter avses uppgifter som behövs för att till exempel kundens serviceprocess och kundservicen ska kunna genomföras smidig. Baserat på förslaget kan kunder inom integrationstjänsterna också ta del av service som ordnas av en annan kommun än den på kundens hemort. Med tanke på detta är det ändamålsenligt att kundens uppgifter förs in i den nationella informationsresursen där de är tillgängliga för de kommuner som har rätt att behandla dem. Även vid flytt från en kommun till en annan eller i och med byte av läroanstalt är det bra att uppgifterna finns i det nationella systemet där de är tillgängliga för den nya hemkommunen eller läroanstalten. I de riksomfattande informationssystemtjänsterna för integrationsfrämjande kan det byggas upp systemstöd även för den tväradministrativa processen för anvisande till en kommun och betalning av ersättningar till kommunerna för integrationsfrämjande, om systemutvecklingen bedöms vara kostnadseffektiv och ändamålsenlig.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om uppgifter som ska föras in i den nationella informationsresursen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
I artikel 13 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om den personuppgiftsansvariges skyldighet att till den registrerade lämna information om behandlingen av dennes personuppgifter, om uppgifter samlas in från den registrerade. I artikel 14 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om den personuppgiftsansvariges skyldighet att till den registrerade lämna information om behandlingen av dennes personuppgifter, om uppgifterna fås från någon annan källa. Därför behöver det inte föreskrivas separat om att personkunder ska underrättas om att uppgifter för in i systemet.
77 §.Radering och arkivering av uppgifter som införts i det riksomfattande informationslagret. I 1 mom. föreslås bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets skyldighet att radera alla uppgifter om kunden eller den serviceproducent som avses i denna lag ur den nationella informationsresursen när fyra år har förflutit från det att kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. En uppgift behöver dock inte raderas om den behövs för att sköta ett uppdrag baserat på lagstiftningen eller ett ärende som fortfarande är anhängigt. Enligt principen om lagringsminimering i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen ska personuppgifter förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det behövs för att iaktta ändamålen med behandlingen. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan den nationella lagstiftningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Dessa särskilda bestämmelser kan gälla bland annat lagringstider.
Enligt motsvarande bestämmelse i 13 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice raderas alla uppgifter om en kund eller en tjänsteproducent när fyra år har förflutit från det att kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. En uppgift behöver dock inte raderas om den behövs för att sköta ett uppdrag baserat på lagstiftningen eller ett ärende som fortfarande är anhängigt. I den aktuella paragrafen föreslås motsvarande reglering med anledning av ett förenhetligande av lagringstiderna. Utvecklings- och förvaltningscentret har till uppgift att radera kundinformation, eftersom utvecklings- och förvaltningscentret som sköter den tekniska förvaltningen av kundinformationssystemet är den enda aktören som i praktiken kan göra det.
Med tanke på kundinformationens integritet är det väsentligt att det inte görs delvisa raderingar i kunduppgifterna innan lagringstiden slutligen går ut. För att trygga kundprocesserna bör de centrala uppgifterna finnas tillgängliga i en enhetlig form och raderingar göras som helhet inom den föreskrivna tiden. För att trygga integrationsfrämjande tjänster är det av avgörande betydelse att enskilda uppgifter inte raderas ur kunduppgifterna förrän eventuella processer efter kundrelationen har avgjorts och slutförts. Eftersom det föreslås att en kunds uppgifter i fortsättningen lagras som en helhet kan den registrerades rätt att begränsa lagringen enligt den allmänna dataskyddsförordningen tillgodoses genom att begränsa den till fyra år efter det att kundrelationen avslutats.
Exempelvis uppgifter om tjänster som ordnas med finansiering från Europeiska socialfonden och andra kunduppgifter i anslutning till sådana ska inte raderas, eftersom bestämmelserna förutsätter att uppgifterna bevaras i 10 år från det i finansieringsbeslutet fastställda slutdatumet för projektet (30 § i statsrådets förordning om stödberättigande kostnader som medfinansieras av strukturfonderna (358/2014)). Kundens uppgifter behöver inte heller raderas, om det pågår en process för ändringssökande.
Bestämmelser om arkivering av uppgifter finns i arkivlagen (831/1994).
78 §.Personuppgiftsansvariga för det nationella informationslagret för integrationsfrämjande. Enligt artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen om två eller fler personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen ska de enligt artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Respektive ansvar för gemensamt personuppgiftsansvariga kan fastställas genom de personuppgiftsansvarigas inbördes arrangemang eller helt eller delvis i medlemsstatens nationella rätt. Arrangemanget eller den nationella rätten ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot registrerade. Den registrerade får utöva sina rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga oberoende av de gemensamt personuppgiftsansvarigas ansvarsfördelning.
I den allmänna dataskyddsförordningen avses med personuppgiftsbiträde en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning.
Enligt det föreslagna 1 mom. är utvecklings- och förvaltningscentret och kommunerna gemensamt personuppgiftsansvariga för den nationella informationsresurs som avses i 74 §. Ansvarsområdena för de gemensamt personuppgiftsansvariga utvecklings- och förvaltningscentret och kommunerna ska anges i lag.
I 2 mom. finns en förteckning över de uppgifter som utvecklings- och förvaltningscentret föreslås ha i egenskap av personuppgiftsansvarig enligt dataskyddsförordningen. Enligt det föreslagna 2 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret svara för följande:
skyldigheter för personuppgiftsansvariga enligt artikel 12.1 och 12.2 i den allmänna dataskyddsförordningen,
inbyggt dataskydd och dataskydd som standard enligt artikel 25 i den förordningen,
säkerhet i samband med behandlingen enligt artikel 32 i den förordningen,
konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt artikel 35 i den förordningen,
förhandssamråd enligt artikel 36 i den förordningen och sådana andra skyldigheter med anknytning till informationssystemets informationssäkerhet som den personuppgiftsansvarige har enligt den förordningen.
De uppgifter som utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för enligt 2 mom. motsvarar den personuppgiftsansvarigas uppgifter enligt motsvarande bestämmelse i 13 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Kommunerna ansvarar enligt det föreslagna 3 mom. för den personuppgiftsansvariges skyldigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen utöver de skyldigheter som avses i det föreslagna 2 mom. Kommunerna är kundinformationssystemets huvudsakliga användare och informationsproducenter. Därför är det motiverat att de ansvarar för andra uppgifter för personuppgiftsansvariga enligt den allmänna dataskyddsförordningen än sådana som direkt hänför sig till informationssystemet. Den registrerades kundrelation utgör grund för ansvarsfördelningen mellan kommunerna. Varje kommun ansvarar för uppgifterna som personuppgiftsansvarig för sina integrationskunder.
Uppgifter som personuppgiftsansvariga har enligt dataskyddsförordningen och som kommunerna ansvarar för är till exempel den i artikel 28.1 avsedda skyldigheten att endast anlita sådana personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i förordningen Också de uppgifter för personuppgiftsansvariga som hänför sig till tillgodoseendet av den registrerades rättigheter ska, med undantag för de uppgifter som i 2 mom. föreslås höra till utvecklings- och förvaltningscentret, enligt förslaget skötas av kommunerna. Ansvaret mellan kommunerna med avseende på den personuppgiftsansvarigas uppgifter bestäms utifrån den registrerades klientrelation.
Enligt artikel 26.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får den registrerade utöva sina rättigheter enligt den förordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga, oavsett ansvarsfördelningen mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga. Med detta avses att den registrerade kan inleda ett ärende oavsett hos vilken av de personuppgiftsansvariga den registrerade framställer begäran. Tillgodoseendet av den registrerades rättigheter förutsätter att en begäran eller förfrågan vid behov förmedlas till den personuppgiftsansvarige som enligt de personuppgiftsansvarigas inbördes ansvarsfördelning svarar för frågan. Om den registrerade till exempel hos utvecklings- och förvaltningscentret yrkar på att uppgifter om honom eller henne ska rättas, kan ämbetsverket i enlighet med förvaltningslagen (434/2003) överföra frågan till den kommun där den registrerade är kund.
I det föreslagna 4 mom. ska det föreskrivas om ansvarsfördelningen i fråga om de uppgifter som lämnas ut från den nationella informationsresursen. Uppgifter om integrationskunder ska från den nationella informationsresursen lämnas ut av utvecklings- eller förvaltningscentret eller kommunen i fråga om deras egna kunder. Utvecklings- och förvaltningscentret kan från den nationella informationsresursen lämna ut uppgifter till de aktörer som har rätt att få information oberoende av i vilken kommuns kund det är fråga om. Syftet med bestämmelsen är att utvecklings- och förvaltningscentret främst ansvarar för att lämna ut uppgifter för sekundära användningsändamål det vill säga till de aktörer utanför arbetskraftsservicen som enligt lag trots sekretessbestämmelserna har rätt att få uppgifter om integrationskunder. En aktör som har rätt att få uppgifter kan framställa en begäran om uppgifter till utvecklings- och förvaltningscentret som lämnar ut uppgifterna oberoende av vilken arbetskraftsmyndighets kunder det är fråga om till exempel i situationer där begäran om uppgifter gäller kunder hos flera än en myndighet. Att koncentrera utlämnandet av de uppgifter som anges ovan till en aktör är mest ändamålsenligt med tanke på dataskyddet och informationssäkerheten. Koncentration av uppgiften till utvecklings- och förvaltningscentret är motiverat, eftersom utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för förvaltningen av den nationella informationsresursen. I föreslagna 117 § 2 mom. föreskrivs det att sådana tillstånd som avses i 28 § i offentlighetslagen beviljas enligt beslut av utvecklings- och förvaltningscentret när det gäller uppgifter införda i den nationella informationsresursen.
Om begäran om uppgifter till exempel framställs till en kommun som enligt den föreslagna bestämmelsen inte är behörig att lämna ut uppgifter ska kommunen i enlighet med förvaltningslagen överföra den framställda begäran till utvecklings- och förvaltningscentret för behandling.
79 §.Användarrättigheter till kundinformationssystem som ingår i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom., som motsvarar bestämmelserna i 13 kap. i lagförslaget om arbetskraftsservice, krävs det personliga användarrättigheter för att använda ett kundinformationssystem som ingår i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem
Det föreslagna 1 mom. innehåller dessutom en informativ hänvisning till 16 och 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Enligt 16 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska den systemansvariga myndigheten definiera användarrättigheterna för informationssystem. I den paragrafen föreskrivs det dessutom att användarrättigheterna ska definieras och uppdateras utifrån användarens uppgiftsrelaterade användningsbehov. Utvecklings- och förvaltningscentret har i enlighet med den föreslagna 7 § ansvaret att utveckla och förvalta de riksomfattande informationssystemtjänsterna och ska betraktas som systemansvarig myndighet enligt 16 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Således är det utvecklings- och förvaltningscentret som fastställer användarrättigheterna till informationssystemet.
I 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen finns bestämmelser om insamling av logginformation. Enligt den paragrafen ska en myndighet ombesörja att logginformation insamlas om användning av dess informationssystem och om utlämnande av information från dem, om användningen förutsätter identifiering eller annan registrering. Syftet med logginformationen är uppföljning av användningen och utlämnandet av information från informationssystem samt utredning av tekniska systemfel Eftersom utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för de kundinformationssystem som hör till de riksomfattande informationssystemtjänsterna är det också centret som ansvarar för att samla in logginformation från dessa system så som avses i 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Uppgifterna om de gällande användarrättigheterna ska hållas uppdaterade.
Den föreslagna paragrafens 2 och 3 mom. har samma innehåll som 13 kap. i lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt det föreslagna 2 mom. ska användarrättigheterna till sitt innehåll, sin omfattning, sina behörigheter och sin varaktighet begränsas enligt vad som är nödvändigt för att en person ska kunna sköta sina arbetsuppgifter. Det föreslagna 2 mom. kompletterar bestämmelsen i 16 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen om att användarrättigheter ska definieras utifrån användarens uppgiftsrelaterade användningsbehov.
Enligt 17 § i den lagen är syftet med logginformation att följa upp av användningen och utlämnandet av information från informationssystem samt att utreda tekniska systemfel. Baserat på detaljmotiveringen till 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (RP 284/2018 rd) är syftet med och grunden för insamling av logginformation att tillgodose informationssäkerheten i fråga om myndigheternas informationssystem genom att felsituationer kan utredas på basis av logginformation och användningen av systemen övervakas, bland annat i syfte att tillgodose rättssäkerheten och fastställa tjänsteansvar. Syftet med logginformationen är också att dokumentera överföringar från informationssystem och samtidigt säkerställa att det funnits en laglig grund för utlämnandet. På detta sätt uppkommer informationssystemens användarloggar och överföringsloggar. Eftersom utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för att samla in logginformation från kundinformationssystem som hör till de riksomfattande informationssystemtjänsterna är det också centret som följer upp hur uppgifterna i systemen används och lämnas ut samt reder ut tekniska fel i informationssystemen enligt vad som föreskrivs i 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. får den som beviljats användarrättigheter behandla endast sådana uppgifter i 73 § avsedda uppgifter som är nödvändiga för att personen ska kunna sköta sina uppgifter och endast på det sätt som är nödvändigt för att sköta uppgifterna.
Föreslagna 4 mom. innehåller en bestämmelse enligt vilken utvecklings- och förvaltningscentret utan dröjsmål ska anmäla avvikelser som upptäckts i ett kundinformationssystems logginformation till kommunen. Om avvikelsen inte beror på ett tekniskt fel i informationssystemet ska arbetskraftsmyndigheten utan dröjsmål utreda orsaken till avvikelsen. Om avvikelsen beror på ett felaktigt eller lagstridigt förfarande, till exempel behandling eller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter utan laglig grund, ska kommunen inleda de åtgärder som behövs för att det felaktiga förfarandet inte ska fortsätta eller upprepas. Dessutom ska kommunen sörja för att eventuella personuppgiftsincidenter behandlas på behörigt sätt vid behov tillsammans med utvecklings- och förvaltningscentret.
80 §. Beviljande av användarrättigheter till kundinformationssystem som ingår i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. I 1 mom. nämns de myndigheter vars anställda får beviljas användarrättigheter till kundinformationssystem som ingår i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. I momentet anges även de uppgifter för vilka användarrättigheter får beviljas. Enligt det föreslagna 1 mom. får användarrättigheter beviljas personer anställda vid kommuner, välfärdsområden, utvecklings- och förvaltningscentret och arbets- och näringsministeriet.
Användarrättigheter till kundinformationssystem som ingår i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem beviljas antingen av kommunen eller av utvecklings- och förvaltningscentret. Kommunen beviljar användarrättigheter till riksomfattande informationssystemtjänster till personer anställda hos den och till personer anställda hos externa aktörer för en tjänst som den anskaffat. Kommunen beviljar användarrättigheter även till de personer som är anställda hos välfärdsområdet och som deltar i utarbetandet av den sektorsövergripande bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 15 § eller i utarbetandet av den sektorsövergripande integrationsplanen enligt 17 § eller i översynen av den enligt 22 §.
Utvecklings- och förvaltningscentret beviljar i sin tur användarrättigheter till sina anställda samt till personer anställda hos arbets- och näringsministeriet eller hos närings-, trafik- och miljöcentralen. Dessutom beviljar närings utvecklings- och förvaltningscentret användarrättigheter till personer anställda hos utomstående aktörer när det är fråga om ett uppdrag som utförs eller tjänst som upphandlats av utvecklings- och förvaltningscentret eller arbets- och näringsministeriet.
Det är motiverat att kommunerna utöver utvecklings- och förvaltningscentret ska kunna bevilja användarrättigheter eftersom kommunerna har de bästa förutsättningarna att se till att personer anställda hos kommunen beviljas användarrättigheter i rätt omfattning med tanke vilka uppgifter personen har och för skötsel av vilka det är nödvändigt att bevilja användarrättigheter. Om dessutom endast utvecklings- och förvaltningscentret kunde bevilja användarrättigheter till alla anställda vid kommunen, välfärdsområdet och statliga myndigheter som använder kundinformationssystemen inom de riksomfattande informationssystemtjänsterna skulle det krävas mer resurser för detta ändamål än de som finns för närvarande. Skrivelsen motsvarar bestämmelserna i 13 kap. i lagförslaget om ordnandet av arbetskraftsservice.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan användarrättigheter kan beviljas om personen sköter uppgifter enligt integrationslagen eller sådana tillsyns-, utvecklings-, uppföljnings-, statistikförings-, prognostiserings- eller styruppgifter som anknyter till de tjänster, stöd eller kundprocesser som avses i integrationslagen eller uppgifter för personuppgiftsansvariga eller uppgifter som anknyter till administration av användarrättigheter eller insamling av logginformation. Skrivelsen motsvarar bestämmelserna i 13 kap. i lagförslaget om ordnandet av arbetskraftsservice.
I 3 mom. föreskrivs det om de utomstående aktörer vars anställda får beviljas användarrättigheter. Innehållet i det föreslagna 3 mom. motsvarar bestämmelserna i 13 kap. i lagförslaget om ordnandet av arbetskraftsservice.
Bestämmelserna i 16 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen begränsar inte kontrollen av användarrättigheter till att skötas enbart av den systemansvariga myndigheten Baserat på detaljmotiveringen till 16 § i regeringens proposition med förslag till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (RP 284/2018 rd) är det inte nödvändigt att den systemansvariga myndigheten har hand om kontrollen av användarrättigheterna. En myndighet som använder ett informationssystem kan också vara ansvarig för att hålla användarrättigheterna uppdaterade. E Enligt den propositionen är det kännetecknande för sådana informationssystem att ansvaret för användarrättigheterna är fördelat inom gemensamma nätverksbaserade informationssystem som flera myndigheter använder. Ett sådant exempel är serviceproduktion organiserad i form av en servicecentral. Det är servicecentralen som definierar användarrättigheterna i egenskap av systemansvarig myndighet, men de myndigheter som använder informationssystemet ska hålla användarrättigheterna uppdaterade. Baserat på det ovannämnda är det fullt möjligt att inte bara utvecklings- och förvaltningscentret utan också kommunerna ansvarar för att bevilja och förvalta användarrättigheter.
Enligt 4 mom. svarar utvecklings- och förvaltningscentret för det tekniska aktiverandet av användarrättigheterna på basis av anmälan från den myndighet som beviljat användarrättigheterna. Utvecklings- och förvaltningscentret ska med andra ord svara för det tekniska aktiverandet av alla användarrättigheter oberoende av om det är kommunen eller utvecklings- och förvaltningscentret som beviljat dem. När centret beviljar användarrättigheter ska det i princip inte ha ansvar för att kontrollera eller bedöma huruvida användarrättigheter har beviljats på korrekta grunder.
81 §.Ändring och upphävande av användarrättigheter till kundinformationssystem som ingår i de riksomfattande informationssystemtjänsterna. I paragrafen föreskrivs det om grunderna för ändring och upphävande av användarrättigheter samt om det förfarande som ska följas när sådana rättigheter ändras eller upphävs. Uppgiften att ändra eller upphäva användarrättigheter åvilar den myndighet som beviljat rättigheterna, det vill säga enligt den föreslagna 80 § kommunen eller utvecklings- och förvaltningscentret.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret upphäva användarrättigheten för det första om det framgår att förutsättningarna enligt 80 § för beviljande av användarrättigheter inte längre uppfylls. En sådan situation kan uppstå till exempel om den person som beviljats användarrättigheter har övergått till andra uppgifter. Dessutom ska utvecklings- och förvaltningscentret upphäva användarrättigheterna om det är nödvändigt av något annat vägande skäl som hänför sig till skyddet av personuppgifter eller kundinformationssystemets informationssäkerhet. Den tredje grunden är öppen och gör det möjligt att ingripa vid missbruk.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan den myndighet som har beviljat användarrättigheten upphäva användarrättigheten om den utövats i strid med 79 § 3 mom., den allmänna dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen. Det är motiverat att utvecklings- och förvaltningscentret kan utöva sin prövningsrätt vid upphävande av användarrättighet, om den felaktighet som inträffat vid behandlingen av uppgifter varit ouppsåtligt eller ringa eller om felet kan rättas till eller avhjälpas.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska den myndighet som har beviljat användarrättigheten ändra användarrättigheten om den sökta eller beviljade användarrättigheten inte längre till sitt innehåll, sin omfattning, sina behörigheter eller sin varaktighet motsvarar det syfte för vilket rättigheten har sökts eller beviljats.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska upphävande eller ändring av användarrättigheten anmälas till utvecklings- och förvaltningscentret som svarar för de tekniska raderingarna och ändringarna utgående från dessa anmälningar.
Den myndighet som beviljat användarrättigheten ska anmäla ändring eller upphävande av användarrättighet till utvecklings- och förvaltningscentret. Utvecklings- och förvaltningscentret ska svara för det tekniska upphävandet eller ändringen av användarrättigheten på grundval av den anmälan som centret tar emot.
82 §.Rätt att få uppgifter för den riksomfattande planeringen av anvisande till kommuner. Det är fråga om den första paragrafen om rätt att få uppgifter. Enligt den har arbets- och näringsministeriet rätt att av Migrationsverket och närings-, trafik- och miljöcentralen avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändig information om personer enligt 2 § 3 och 4 mom. som anvisats till kommunen för utförandet av uppgifterna som gäller riksomfattande planering och utveckling av anvisande till kommuner enligt 40 §. Närmare bestämmelser om anvisande till kommunen finns i 4 kap. och om statens uppgifter inom främjandet av integration i 7 kap.
För arbets- och näringsministeriet räcker i de flesta fall anonymiserade uppgifter om invandrarna, till exempel om antalet beviljade uppehållstillstånd av olika typ, ursprungslandets nationaliteter, antalet personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. som placerats i kommuner, placeringskommuner, antalet personer som befinner sig på olika flyktingförläggningar, antalet personer med uppehållstillstånd som vid flyktingförläggningarna väntar på att överföras till en kommun. Arbets- och näringsministeriet behöver dessa uppgifter för att kunna planera, utveckla och följa upp främjandet av integration och anvisandet till kommuner nationellt. Bestämmelserna motsvarar gällande lagstiftning. Även i nuläget har arbets- och näringsministeriet rätt att få dessa uppgifter av Migrationsverket. Uppgifterna kan lämnas ut automatiskt genom att bevilja användarrättigheter till befintliga informationssystem eller i form av en separat rapport eller utredning på arbets- och näringsministeriets begäran. I praktiken ansvarar Migrationsverket för ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden. Bestämmelser om det systemet, personuppgiftsansvar och behandlingen av uppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen (615/2020).
83 §.Rätt att regionalt få uppgifter för anvisande till kommuner. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Migrationsverket eller flyktingförläggningen avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna till närings-, trafik- och miljöcentralen lämna ut de uppgifter som är nödvändiga för utförandet av de uppgifter som avses i 43 § som gäller anvisande till en kommun om de personer som avses i 2 § 3 mom. för vilka Migrationsverket eller flyktingförläggningen föreslår anvisande till en kommunplats. Bestämmelserna motsvarar gällande lagstiftning. Även i nuläget lämnar Migrationsverket ut dessa uppgifter till närings-, trafik- och miljöcentralen när det bereder förslaget om anvisande till kommuner. Då förs diskussioner mellan närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen varvid det fattas beslut om anvisande av en person till en kommun det vill säga om anvisande av en person till en kommunplats enligt den nya begreppsapparat som föreslås i denna proposition. Utan uppgifter om en sådan person kan närings-, trafik- och miljöcentralen inte diskutera med kommunen om anvisande till en kommunplats.
Närings-, trafik- och miljöcentralen får från Migrationsverket eller en flyktingförläggning bland annat uppgifter om grunden för personens uppehållstillstånd, tidpunkten för beviljande och annan nödvändig information. Om personen är en kvotflykting, lämnar Migrationsverket ut den information som erhållits via FN:s flyktingkommissarie (United Nations High Commissioner for Refugees, UNHCR) och uppgifter som Migrationsverket samlat in i urvalsprocessen genom att intervjua personen. Dessa uppgifter omfattar bakgrundsuppgifter om personen, bland annat information om familjesammansättning, utbildning, arbetshistoria samt också personuppgifter inom social- och hälsovården som kan behövas vid anvisandet till kommuner till exempel för att fastställa hurudan bostad som passar inom ramen för personens eventuella begränsningar eller vilka social- och hälsovårdstjänster en kvotflykting eventuellt behöver och huruvida de finns att tillgå i kommunen eller i närheten.
Enligt det föreslagna 2 mom. har en annan kommun än en som hör till landskapet Åland och ett välfärdsområde rätt att av varandra, av Migrationsverket, flyktingförläggningen och flyktingslussen samt av närings-, trafik- och miljöcentralen avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som behövs för att kunna sköta de uppgifter som avses i 42–44 § som gäller avtal om kommunplatser, anvisande till en kommun och mottagande av en person som anvisats till en kommunplats i fråga om de personer som avses i 2 § mom. 3 eller 4 som har anvisats till kommunen. Likaså har en kommun i landskapet Åland och Ålands hälso- och sjukvård rätt att av varandra och av de myndigheter som nämns ovan få motsvarande uppgifter för samma ändamål.
Kommunen utarbetar det avtal om anvisande till en kommun som avses i 42 § och välfärdsområdet hörs i beredningen av det. Uppdatering av avtalet i fråga i och med förändrade invandrarvolymer kan till exempel vara en orsak till att man behöver uppgifter om dessa personer.
I det föreslagna 43 § föreskrivs det om anvisande till kommuner, där närings-, trafik- och miljöcentralen anvisar personen till en kommunplats efter att ha avtalat om det med kommunen. Kommunen ska höra välfärdsområdet. I den här processen är det särskilt viktigt att kommunen och välfärdsområdet får uppgifter om personen i fråga inklusive personuppgifter inom social- och hälsovården för personen för att kunna fatta beslut om att ta emot en person som anvisats till en kommunplats.
Kommunen ska ordna bostad, mottagning och behövlig service samt vid behov hänvisa till andra myndigheters tjänster till exempel välfärdsområdets bedömning av servicebehovet på det sätt som avses i 44 §. För att ordna bostad behöver kommunen uppgifter om till exempel familjens storlek och eventuella begränsningar i funktionsförmågan som kan påverka valet av bostad. Uppgifter om den person som ska placeras eller familjesammansättningen som till exempel behovet av hindersfritt boende påverkar också ansvaret för att ordna boende. Om personen i boendet eller annars behöver välfärdsområdets service direkt efter ankomsten till landet, behöver den kommun som beslutar om valet av personen och det välfärdsområde som ansvarar för att ordna boende eller andra social- och hälsovårdstjänster uppgifter om de bakgrundsfaktorer som påverkar ordnandet av boende eller andra eventuella servicebehov. Kommunen och välfärdsområdet har ett nära samarbete under de första dagarna för den person som anvisats till en kommunplats på det sätt som beskrivs närmare i specialmotiveringen till 44 §. Delning av information mellan kommunen och välfärdsområdet är viktigt i samordnandet av samarbete och service.
84 §.Rätt att få information för att nå ut till personer som ska omfattas av tjänster i enlighet med integrationsprogrammet. I paragrafen ska Migrationsverket, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Folkpensionsanstalten föreskrivas skyldighet att till kommunen och välfärdsområdet lämna uppgifter om personer så att man kan nå ut till dem med de tjänster som ingår i integrationsprogrammet alltså närmare bestämt en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster enligt den föreslagna 14 § eller en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster enligt 15 § som följs av en integrationsplan enligt 16 § eller en sektorsövergripande integrationsplan enligt 17 § genom vilken man avtalar om de åtgärder och tjänster som invandraren ska delta i. Kommunen når i egenskap av arbetskraftsmyndighet i stor utsträckning ut till invandrare som anmält sig som arbetssökande. Däremot bör det ske en utveckling när det gäller att nå ut till personer som står utanför arbetskraften. En närmare beskrivning av att nå ut till invandrare som står utanför arbetskraften finns i beskrivningen av nuläget, 14 § i specialmotiveringen och i bedömningen av konsekvenser.
Enligt det föreslagna 1 mom. har kommunen rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som behövs för att göra den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 14 § i fråga om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. Kommunen får redan med stöd av den nuvarande integrationslagen i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden se uppgifter förknippade med de personer som avses ovan för översyn av de kalkylerade ersättningar som staten betalar för dessa personer. Explicita bestämmelser om tillgången till information på det sätt som anges i den gällande integrationslagen föreslås nu också för användningsändamålet att nå ut till personer, det vill säga att nå ut till dessa personer med tjänster i enlighet med integrationsprogrammet. Även i nuläget har det i varierande omfattning utarbetas inledande kartläggningar och integrationsplaner för dessa kvotflyktingar, personer som får internationellt skydd och andra målgrupper som nämns ovan.
Propositionens syfte är att nå ut till personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. det vill säga till exempel personer som får internationellt skydd och kvotflyktingar. Det finns dock skäl att betrakta gruppen i fråga som särskilt utsatt och främjandet av integrationen av personer i den är mycket viktigt. Ytterligare motivering till att nå ut till dem finns i beskrivningen av nuläget, motiveringen till 14 och 15 § och i konsekvensbedömningen. Det är också bra att beakta att deltagande inte ska inverka på till exempel familjeförmåner.
Enligt det föreslagna 2 mom. har kommunen rätt att av Folkpensionsanstalten, Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som behövs för att göra den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 14 § om en invandrare på vilken denna lag tillämpas och som får stöd för hemvård. Folkpensionsanstalten lämnar redan i nuläget information till kommunerna personer som får stöd för hemvård då de fakturerar kommunerna för de hemvårdsstöd som betalats ut. I fortsättningen kan dessa uppgifter utnyttjas i integrationsfrämjande syfte. I kommunerna sammanförs informationen om personer som får stöd för hemvård med information om hemort och uppehållstillstånd som fås från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Migrationsverket. Syftet är att inom ramen för de riksomfattande informationssystemtjänsterna för integration genomföra en teknisk lösning som producerar information till kommunerna om de personer som får stöd för hemvård på vilka denna lag tillämpas. Ytterligare motivering till att nå ut till personer som får stöd för hemvård finns i beskrivningen av nuläget, motiveringen till 14 § och i konsekvensbedömningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska Folkpensionsanstalten avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna till kommunen lämna ut de uppgifter som behövs för att göra den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 15 § om en om en invandrare på vilken denna lag tillämpas och som får utkomststöd enligt lagen om utkomststöd annat än tillfälligt. Bestämmelsen motsvarar regleringen i 87 a § i den gällande integrationslagen. Enligt uppgifter från Folkpensionsanstalten har det på årsnivå gjorts 800–900 anmälningar med stöd av 87 a § i integrationslagen. Ytterligare motivering till att nå ut till dem finns i beskrivningen av nuläget, motiveringen till 15 § och i konsekvensbedömningen.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska Migrationsverket avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna till kommunen lämna ut de uppgifter som behövs för att göra den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 15 § om en person enligt 2 § 3 eller 4 mom. eller om ett offer för människohandel. Uppgifterna fås från det utlänningsregister som Migrationsverket förvaltar. För offer för människohandel utarbetas en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och en sektorsövergripande integrationsplan, genom vilka man kommer överens om de tjänster och åtgärder som personen deltar i. Offer för människohandel är en särskilt utsatt målgrupp som har betydande nytta av integrationstjänster.
85 §.Rätt till information mellan kommuner. I paragrafen ska det föreskrivas om rätten till information mellan kommuner i fråga om en kund som har en giltig integrationsplan. Om kommunen får kännedom om att en integrationskund flyttar och bosätter sig på en annan kommuns område, ska kommunen begära kundens samtycke till att kommunen kan kontakta kundens nya boendekommun. Efter att ha fått kundens samtycke kan kommunen kontakta kundens nya boendekommun. För personer som är registrerade som arbetstagare är det sannolikt att de snart efter flytten uträttar ärenden även hos arbetskraftsmyndigheten i sin kommande hemkommuns område, eftersom arbetssökande har olika förpliktelser och underlåtelse att iaktta dem kan leda till förlust av förmån. Särskilt för invandrare som står utanför arbetskraften är det viktigt att personen hänvisas att delta i integrationsfrämjande tjänster i sin blivande hemkommun och den nya hemkommunen ska på det sätt som avses i 22 § se över den integrationsplan som gjorts upp för invandraren för att säkerställa en smidig kontinuitet för tjänsterna.
86 §.Rätt till information för tillhandahållande av kommunala integrationsfrämjande tjänster. I paragrafen föreskrivs det om kommunens och välfärdsområdets rätt att få uppgifter för tillhandahållande av integrationsfrämjande tjänster.
Enligt det föreslagna 1 mom. har kommunen rätt att av Migrationsverket, flyktingförläggningen och flyktingslussen eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter för att göra den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 14 § och utarbeta den integrationsplan som avses i 16 § om en invandrare för vilken den bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 14 § ska utarbetas. Enligt den föreslagna 14 § ska kommunen alltid för vissa målgrupper utarbeta en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster och för dem som det gjorts en anmälan om enligt 9 § eller som bett om en bedömning om de anses behöva en bedömning. För denna bedömning behöver kommunen uppgifter från Migrationsverket eller från flyktingförläggningen och flyktingslussen. Med dessa uppgifter som fås från Migrationsverket avses i synnerhet information om grunden för personens uppehållstillstånd och tidpunkten så att kommunen kan bedöma om kommunen ska utarbeta en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster för invandraren. Från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata behöver kommunen information om personens hemkommun så att kommunen kan försäkra sig om att invandraren är dess invånare om inte kommunen får denna information redan via Migrationsverket. Informationen kan omfatta även andra uppgifter som är nödvändiga för bedömningen. Om man redan fått informationen för att nå personen enligt 84 § behöver uppgifterna inte lämnas ut på nytt.
Enligt det föreslagna 2 mom. har kommunen och välfärdsområdet rätt att av varandra, Folkpensionsanstalten, Migrationsverket, flyktingförläggningen och flyktingslussen eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter för att utarbeta den sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 15 §, den sektorsövergripande integrationsplan som avses i 17 § eller den integrationsplan för familjer som avses i 19 § om en invandrare för vilken det ska utarbetas den sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster som avses i 15 §. På motsvarande sätt som i 1 mom. ovan gäller informationen i synnerhet grunden till och tidpunkten för uppehållstillståndet och tidpunkten samt anteckning av hemkommun. Informationen kan omfatta även andra uppgifter som är nödvändiga för bedömningen. Om man redan fått informationen för att nå personen enligt 84 § behöver uppgifterna inte lämnas ut på nytt.
Enligt det föreslagna 3 mom. har kommunen och välfärdsområdet rätt att av varandra, invandrarens tidigare hemkommun, närings-, trafik- och miljöcentralen, den serviceproducent som avses i 2 kap. och av en företrädare för en minderårig som avses i 35 § avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter för det uppdrag som avses i 20 och 22 § om ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom. Det är alltså fråga om en rätt att få information som ska föreskrivas för att genomföra utarbetandet och översynen av en sektorsövergripande integrationsplan för ett minderårigt barn som kommit utan vårdnadshavare eller för en ung person.
I det föreslagna 4 mom. ska det föreskrivas om rätten att få uppgifter för att se över en integrationsplan eller en sektorsövergripande integrationsplan. För att kunna se över och uppdatera integrationsplanen behöver myndigheten uppgifter om till exempel hur de avtalade tjänsterna framskrider, tjänster som genomförts tidigare, en eventuell tidigare integrationsplan samt andra uppgifter som behövs för översynen. Med stöd av den gällande lagen har kommunen och arbetskraftsmyndigheten kunnat få motsvarande information, de bestämmelser som nu föreslås är bara mera exakta. Välfärdsområdet får information endast för att se över den sektorsövergripande integrationsplanen enligt 17 § om översynen förutsätter sektorsövergripande samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet och de villkor som anges i 15 § ännu är uppfyllda.
I denna paragraf har arbetskraftsmyndigheten undantagsvis nämnts särskilt, eftersom det finns situationer där kommunen och arbetskraftsmyndigheten inte är samma aktör och därför ska informationsutbyte mellan dem möjliggöras om personens arbetskraftspolitiska status ändrar till exempel från en person som står utanför arbetskraften till arbetssökande.
I översynen av en sektorsövergripande integrationsplan kan alla de myndigheter delta som deltagit i utarbetandet av den sektorsövergripande integrationsplanen. Alternativt kan en myndighet se över planen tillsammans med kunden om planen ändras endast i fråga om den tjänst som myndigheten i fråga har ansvar att ordna. För att se över planen behöver myndigheterna information av varandra om hur de mål som angetts i planen framskrider.
87 §.Rätt till information för organiseringen av tjänster för barn och unga personer som har kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare. I paragrafen föreslås bestämmelser om information som gäller ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 punkten i denna lag. I paragrafens första moment ska det föreskrivas om information om ett barn eller en ung person så att välfärdsområdet har rätt att av kommunen, Migrationsverket, flyktingförläggningen och den företrädare för en minderårig som avses i 35 § avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändig information för att sköta de uppgifter som avses i 33–35 § eller 38 § i denna lag. Rätten till information kan gälla en situation där välfärdsområdet ska fatta ett beslut om placering av barnet i ett familjegrupphem då den information som behövs för beslutet kan behövas från de aktörer som nämns ovan. En närmare beskrivning av detta finns i motiveringen till 33 §. Välfärdsområdet och kommunen ska på det sätt som avses i 34 § samordna sina tjänster för stödet och därför kan informationsutbyte vara behövligt på det sätt som avses i både i 1 och 2 mom.
I 2 mom. ska det föreskrivas om information om ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom. så att kommunen har rätt att av välfärdsområdet eller den företrädare för en minderårig som avses i 35 § få nödvändig information för att sköta de uppgifter som avses i 34 § i denna lag.
88 §.Folkpensionsanstaltens rätt till information. I paragrafen föreskrivs det om Folkpensionsanstaltens rätt att få information om utarbetandet av en integrationsplan enligt 16 § eller en sektorsövergripande integrationsplanen enligt 17 § för en invandrare samt om upphörandet av planen i fråga om invandraren fortsätter de frivilliga studierna efter att maximitiden för integrationsplanen har upphört i enlighet med 31 §, för att Folkpensionsanstalten ska kunna beakta den förändrade situationen när arbetslöshetsförmån och kostnadsersättning betalas till invandraren. Under en förlängning enligt 31 § 2 mom. i lagförslaget omfattas frivilliga studier inte av kostnadsersättning och Folkpensionsanstalten ska omedelbart beakta att en integrationsplan upphört när förmåner betalas ut med stöd av den så att man inte blir tvungen att återkräva dem av invandraren.
89 §.Rätt till information för behandling av kalkylerad ersättning. I paragrafen ska det på motsvarande sätt som i den gällande agen föreskrivas om rätten att få information, men mera exakt om rätten att få uppgifter för behandling av kalkylerad ersättning.
Enligt det föreslagna 1 mom. har arbets- och näringsministeriet och utvecklings- och förvaltningscentret rätt att av Migrationsverket samt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få information som är nödvändig för skötsel av uppgifterna enligt 61 och 62 § om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. I propositionen gäller 61 § kalkylerade ersättningar till kommunen och 62 § kalkylerade ersättningar till välfärdsområdet och Ålands hälso- och sjukvård. Arbets- och näringsministeriet behöver information för att sköta sin uppgift som personuppgiftsansvarig för det automatiska betalningssystemet för kalkylerade ersättningar. Därför ska ministeriet ha rätt att behandla uppgifter till exempel på grund av misstankar om missbruk.
Utvecklings- och förvaltningscentret betalar ut dessa ersättningar som avses i 8 kap. och behöver information av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om de personer som omfattas av ersättningarna (typen av uppehållstillstånd och tidpunkten för erhållande) och om deras hemkommuner. I praktiken formas i nuläget informationen om de personer som omfattas av kommunens kalkylerade ersättningar automatiskt från Migrationsverkets ärendehanteringssystem för utlänningsärenden som har kombinerat de kunduppgifter som finns där med uppgifter om hemkommun som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har plockat ur befolkningsdatasystemet och format en förteckning över personer utifrån vilken det kommunvis utformas ett betalningsförslag som därifrån överförs automatiskt till utbetalningssystemet Handi som används av utvecklings- och förvaltningscentret. Kalkylerade ersättningar betalas för de personer som avses i 2 § 2 och 3 i den gällande integrationslagen under tre eller fyra års tid från det att den första hemkommunen enligt lagen om hemkommun (201/1994) registrerats i befolkningsdatasystemet för den person vars boende i kommunen eller erhållande av välfärdsområdets tjänster är grunden för att ersättning betalas. Om personen inte kan få en hemkommun enligt lagen om hemkommun, börjar ersättningstiden för personen från tidpunkten då uppehållstillståndet beviljades. Därför behöver utvecklings- och förvaltningscentret i synnerhet uppgifter om grunden och tidpunkten för personens uppehållstillstånd samt anteckning om hemkommun och tidpunkten för den. Informationen kan omfatta även andra nödvändiga uppgifter.
Enligt det föreslagna 2 mom. har kommunen har rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna för granskning av de ersättningar som avses i 61 § få nödvändig information om de personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. Kommunen ser denna information från förteckningen över personer som utformas från ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden som och som utgör grund för betalning av ersättningar till kommunen och där det ingår uppgifter om personer som omfattas av ersättningarna till kommuner. Förteckningen över personer innehåller personens kundnummer i utlänningsregistret, kundens namn och personbeteckning, behandlingsgrund, diarienummer, tidpunkten när uppehållstillståndet började gälla, uppehållstillståndets art och hänvisning till det första uppehållstillståndet utifrån vilket personen har kopplats till personkretsen. Av förteckningen över personer framgår också uppgifter om den kommun till vilken ersättning betalats, ersättningsbelopp, datum när betalningsperioden började och upphörde. Förteckningen över personer innehåller också start och slutdatum för den ersättningsperiod som fastställts för personen, personens dödsdag och betalningsprincip det vill säga på vilken grund enligt integrationslagen har personen kopplats till personkretsen. Kommunen behöver dessa uppgifter så att den även i fortsättningen kan granska de ersättningar som betalts till den. Uppgifterna gäller i synnerhet grunden och tidpunkten för uppehållstillståndet samt anteckning om hemkommun och tidpunkten för det. Informationen kan omfatta även andra nödvändiga uppgifter. En kommun som fått användarrättighet av Migrationsverket ser även i fortsättningen dessa uppgifter i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden.
Enligt det föreslagna 3 mom. har även välfärdsområdet och Ålands hälso- och sjukvård rätt att på motsvarande sätt som kommunen i 2 mom. få uppgifter för granskning av de kalkylerade ersättningarna som avses i 62 § till välfärdsområdet eller Ålands hälso- och sjukvård. Även för dem kan rätten till information i praktiken tillgodoses genom att bevilja rätt att få tillgång till.
90 §.Rätt till information för ansökan om och behandling av andra ersättningar. I paragrafen föreskrivs det mera exakt än i den gällande lagen om rätten att få uppgifter som hänför sig till ansökan om och behandling av andra ersättningar än kalkylerade ersättningar det vill säga ersättningar som ska ansökas separat.
Enligt det föreslagna 1 mom. har utvecklings- och förvaltningscentret rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av de ansökningar om ersättning som avses i 63–65, 68 eller 69 § om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom., ett offer för människohandel eller ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom. Bestämmelser om dessa ersättningar från staten till kommunen eller välfärdsområdet finns i 8 kap. Utvecklings- och förvaltningscentret betalar dessa ersättningar till kommunen eller till välfärdsområdet. Det kan också återkräva ersättningar som betalats ut på felaktigt så som det föreskrivs i 8 kap.
Migrationsverket har uppgifter om invandrarnas uppehållstillstånd, grunden för det och tidpunkten. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har uppgifter om anteckning om hemkommun för personen och tidpunkten för den. Dessa uppgifter har betydelse för ersättning av kostnader. Ett offer för människohandel kan också vara finsk medborgare men även då fås från Migrationsverket information om att personen omfattas av hjälpsystemet för offer för människohandel. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
Enligt det föreslagna 2 mom. har närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att av Migrationsverket, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, kommunen och välfärdsområdet avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter för att upprätta det avtal som avses i 64 § om beredskap att ta emot personer, 65 § om ersättning för specialkostnader och 69 § om ersättning för kostnader för minderåriga barn eller unga personer som kommit utan vårdnadshavare om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. eller ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom. Från Migrationsverket samt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata behövs återigen i synnerhet uppgifter om uppehållstillstånd, anteckning om hemkommun samt om personen omfattas av hjälpsystemet för offer för människohandel. För att kunna utarbeta ett avtal om ersättning för kostnader behöver närings-, trafik- och miljöcentralen kunna utbyta information även med kommunen och välfärdsområdet. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
Dessutom har närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att av Migrationsverket och flyktingförläggningen få uppgifter som är nödvändiga för att sköta de uppgifter som avses i 68 § om ett offer för människohandel. Enligt 68 § ska närings-, trafik- och miljöcentralen begära ett utlåtande av föreståndaren för en flyktingförläggning som sörjer för hjälpen till offer för människohandel, eller av en tjänsteman som denne har förordnat, om huruvida det är möjligt att de kostnader för vilka ersättning söks kan härröra från ordnandet av åtgärder och tjänster på grund av personens ställning som offer för människohandel. Detta utlåtande utgör en viktig del av beslut om ersättningar.
Enligt det föreslagna 3 mom. har välfärdsområdet rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att ansökan om ersättningar för utkomststöd som avses i 63 § och specialkostnader som avses i 65 § och ett beslut som avses i 65 § om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom., i synnerhet om personens uppehållstillstånd och hemkommun enligt lagen om hemkommun.
Välfärdsområdet och kommunen har rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändig information om offer för människohandel för ansökan om ersättningar enligt 68 §, återigen i synnerhet om personens uppehållstillstånd och hemkommun enligt lagen om hemkommun. Välfärdsområdet har rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få nödvändig information för ansökan om de ersättningar som avses i 69 § och det beslut som avses där om ett barn eller en ung person som avses i 2 § 6 mom., i synnerhet om personens uppehållstillstånd och hemkommun enligt lagen om hemkommun. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
Enligt det föreslagna 4 mom. har Ålands hälso- och sjukvård rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att ansöka om de ersättningar som avses i 65 § och det beslut som avses i 65 § om de personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom.
Enligt det föreslagna 5 mom. har kommunen rätt att av Migrationsverket samt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att ansöka om ersättningar som hänför sig till beredskap att ta emot personer som avses i 64 § om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. i synnerhet om personens uppehållstillstånd och hemkommun enligt lagen om hemkommun. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
Enligt det föreslagna 6 mom. har kommunen har rätt att av välfärdsområdet, Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att ansöka om de ersättningar som avses i 65 § 2 mom. Och det beslut som avses i 65 § 3 mom. om en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. I 65 § finns bestämmelser om ersättning för specialkostnader. Informationen gäller uppehållstillstånd för ett barn eller en ung person och hemkommun enligt lagen om hemkommun samt de personuppgifter inom social- och hälsovården med anledning av vilka barnet eller den unga personen behöver särskilt stöd i småbarnspedagogiken eller i den grundläggande undervisningen där kostnaderna i fråga uppstår. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
Enligt det föreslagna 7 mom. har en kommun i landskapet Åland rätt att av Migrationsverket och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att ansöka om de ersättningar som avses i 65 § 4 mom. om den invandrare som är föremål för ersättningarna. Med uppgifterna avses i synnerhet uppgifter om personens uppehållstillstånd och hemkommun enligt lagen om hemkommun. Nödvändiga uppgifter kan omfatta även andra uppgifter som myndigheten behöver i sitt uppdrag.
91 §.Rätt att få information för styrnings- och övervakningsuppgifter. I paragrafen ska det mera exakt än i den gällande lagen föreskrivas om rätten att få uppgifter för tillsynsuppgifter. Enligt det föreslagna 1 mom. har närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna av en kommun, ett välfärdsområde, en regionförvaltningsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, en företrädare som avses i 35 § och en serviceproducent som avses i denna lag få de uppgifter som är nödvändiga för att sköta de uppgifter som avses i 55 § 1 mom. 1, 5 och 6 punkten. I paragrafen i fråga föreskrivs det om närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter. Närings-, trafik- och miljöcentralen har till uppgift att stödja och utöva tillsyn över kommuner och välfärdsområden inom främjandet av integration. I fråga om kommunerna gäller tillsynsuppgiften i synnerhet tillsyn över tjänster för integrationskunder som står utanför arbetskraften. För välfärdsområden gäller sig tillsynsuppgiften i synnerhet minderårigas boende i familjegrupphem.
Enligt det föreslagna 2 mom. har regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna av varandra, en kommun, ett välfärdsområde, närings-, trafik- och miljöcentralen, den företrädare som avses i 35 § och den serviceproducent som avses i denna lag få de uppgifter som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som avses i 57 §. I den föreslagna 57 § föreskrivs det om regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter.
92 §.Närings-, trafik- och miljöcentralernas övrig rätt till information. I paragrafen ska det föreskrivas om närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna av en kommun, ett välfärdsområde, en företrädare som avses i 35 § och en serviceproducent som avses i denna lag få de uppgifter som är nödvändiga för att sköta de uppgifter som avses i 55 § 1 mom. 1 och 2 punkten.
Närings- trafik- och miljöcentralen ansvarar för den regionala utvecklingen av, samarbete inom, samordnande, uppföljning och tillsyn av främjandet av integration och etablering och anvisande till kommuner. Närings- trafik- och miljöcentralen ska stödja och ge kommunen och välfärdsområdet råd inom främjandet av integration. Närings- trafik- och miljöcentralen ska avtala med välfärdsområdet om att inrätta familjegrupphem som är avsedda för barn som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare och andra boendeenheter. Dessutom har närings-, trafik- och miljöcentralen till uppgift att tillsammans med välfärdsområdet, regionförvaltningsverket, Tillstånds- och tillsynsverket och vid behov Migrationsverket utöva tillsyn och styrning över familjegrupphemmen. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska sköta styrning, rådgivning, planering och tillsyn av företrädarverksamheten för dem som har fått uppehållstillstånd och är i landet utan vårdnadshavare. Närings-, trafik- och miljöcentralen har också en roll då det gäller att avtala om finansiering för integrationsfrämjande. Dessutom fungerar närings-, trafik- och miljöcentralen som statsbidragsmyndighet i fråga om uppgifter som hänför sig till främjande av integration, till exempel vid beviljandet av statsbidrag för kompetenscenter samt väglednings- och rådgivningstjänster.
93 §.Rätt att få uppgifter för en företrädare för en minderårig. I paragrafen ska det anges en motsvarande bestämmelse som 87 § 3 mom. i den gällande integrationslagen om rätten att få uppgifter för en företrädare för en minderårig som befinner sig i landet utan vårdnadshavare. Enligt det föreslagna 1 mom. har den företrädare som avses i 35 § rätt att avgiftsfritt och oberoende av sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att utföra de uppgifter som avses i 37 § av Migrationsverket, välfärdsområdet, flyktingförläggningen, flyktingslussen, kommunen, Folkpensionsanstalten, familjegruppshemmet och den tjänsteproducent som avses i denna lag.
På uppdraget för en företrädare för en minderårig tillämpas enligt den gällande integrationslagen och ska enligt den föreslagna 37 § tillämpas vad som föreskrivs i 40 och 41 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Enligt den för företrädaren vårdnadshavarens talan i angelägenheter som gäller barnets person och förmögenhet samt förvaltar barnets förmögenhet på det sätt som bestäms i 12 kap. 1 och 2 § i rättegångsbalken, 14 § i förvaltningslagen, 25 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden samt i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Innan ett beslut som gäller barnets person eller förmögenhet fattas ska barnet höras på det sätt som föreskrivs i 5 § 2 mom. i denna lag. Företrädaren verkar i praktiken på samma sätt som barnets vårdnadshavare med avseende på att föra barnets talan. Företrädaren kan behöva information även i stor omfattning beroende på i hurudana angelägenheter det är behövligt att föra barnets talan.
Nedan finns en förteckning med exempel på sådana uppgifter som företrädaren kan behöva i något skede av sitt uppdrag:
namn,
födelsetid och -ort samt uppgifter som gäller bestämmande av ålder,
personbeteckning,
modersmål och kontaktspråk,
uppgifter om uppehållstillstånd och fortsatta tillstånd,
medborgarskap eller uppgift om att en person är statslös och om nationalitet,
uppgifter om kommunplats,
uppgifter om hem- och bostadsort,
uppgifter om familjeåterförening,
uppgifter om kundrelationer inom hjälpsystemet för offer för människohandel,
uppgifter om kundrelationer inom socialvård, barnskydd, handikappservice eller andra motsvarande tjänster samt hälsouppgifter,
uppgifter om bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt uppgifter om integrationsplan,
uppgifter om förmåner som Folkpensionsanstalten och andra myndigheter betalar ut,
uppgifter om läroanstalter och studier,
uppgifter som gäller domstols- och brottsärenden.
Denna förteckning är dock inte uttömmande utan företrädarens rätt att få uppgifter beror på vilka uppgifter som behövs direkt i företrädarens uppdrag. Det är också bra att beakta att en företrädares rätt till information dock är högst så omfattande som rätten till information för barnets vårdnadshavare.
94 §.Serviceproducentens rätt att få uppgifter för produktion av integrationsfrämjande tjänster. I paragrafen föreslås en motsvarande men en mera exakt bestämmelse än i 87 § 2 mom. i den gällande integrationslagen om en läroanstalts eller annan tjänsteproducents rätt att få uppgifter.
Enligt det föreslagna 1 mom. har en offentlig eller privat läroanstalt eller annan tjänsteproducent som producerar sådana tjänster som avses i 2 kap. och till vilken en integrationskund eller invandrare vägleds som kund i enlighet med integrationsplanen rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är förtecknade i paragrafen av kommunen och föregående tjänsteproducenter för utförandet av de uppgifter som avses i 2 kap. Tjänsteproducenten har med stöd av den gällande integrationslagen rätt att få uppgifter av kommunen. Det har dock i praktiken konstaterats vara utmanande att uppgifter inte fås från en tidigare tjänsteproducent då en invandrare flyttar till exempel från en läroanstalt till en annan. Då har det varit behövligt att begära uppgifter genom invandraren själv eller genom kommunen. För att möjliggöra informationsutbyte och för att invandraren ska få behövlig service i rätt tid och på det sätt som passar personen är det även behövligt att föreskriva att tjänsteproducenten kan få information direkt av den tidigare tjänsteproducenten.
I paragrafen ska det ingå en förteckning över de uppgifter som anses behövliga för att producera tjänsten. Största delen av dessa uppgifter ingår i till exempel datasystemet Koulutusportti, som arbetskraftsmyndigheterna och läroanstalterna utnyttjar i sin behandling av uppgifter. I fortsättningen kan datasystemet Koulutusportti användas även inom andra integrationstjänster än sådana som tillhandahålls som arbetskraftsservice då integrationskunder som står utanför arbetskraften hänvisas till utbildningstjänsten.
På motsvarande sätt som i nuläget är det behövligt att tjänsteproducenten får identifieringsuppgifter såsom namn, födelsetid och -ort samt personbeteckning. För att garantera ärendehantering och lämpliga tjänster behöver man också veta invandrarens modersmål, kontaktspråk samt medborgarskap eller uppgift om att en person är statslös och om nationalitet. För att ordna till exempel samhällsorientering på flera språk krävs att den ordnas på ett språk som invandraren förstår bra. För att nå ut till invandraren behöver man också uppgifter om hem- och bostadsort samt kontaktuppgifter, vilket också omfattar e-postadress.
Dessutom är det behövligt att anteckna och få information om ärenden som invandraren tidigare har uträttat, såsom tjänstemannens namn eller datum då den första integrationsplanen utarbetades. Datumet då den första integrationsplanen utarbetades har också betydelse med tanke på hur länge personen har rätt till tjänster. Även för läroanstalter inom det fria bildningsarbetet är det i fortsättningen allt viktigare att veta när integrationsplanens varaktighet upphör så att de vet när invandrarens rätt till avgiftsfri utbildning upphör på det sätt som avtalats genom integrationsplanen.
För att ordna lämplig utbildning och service kan följande information vara behövlig: antecknad utbildningsrekommendation och andra kartläggningar i anknytning till utbildning som framkommit vid bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster, resultatet från testningen av utgångsnivån på språkkunskaperna, tidigare avlagd utbildning eller examen, tidigare yrke eller arbetserfarenhet, kundens målyrke och en studieplan över integrationsfrämjande utbildning eller studier som eventuellt genomförts tidigare samt en bedömning av dess genomförande, åtgärder och mål för fortsättningen som avtalats i integrationsfrämjande utbildning eller studier som eventuellt genomförts tidigare. Utgående från denna information kan invandraren erbjudas sådan utbildning och service som lämpar sig för personens behov och genom vilken de mål som ställts upp för personen eftersträvas, till exempel när det gäller språknivå, utbildning eller sysselsättning. Invandrarens tidigare yrken eller examina kan grunda sig på personens egen utsaga eller vara verifierade. Det är bra att anteckna i systemet varifrån informationen kommer. Dessutom har tjänsteproducenten rätt att få övrig nödvändig information med avseende på undervisningen eller deltagandet i tjänsten och som bedöms från fall till fall.
10 kap Särskilda bestämmelser
95 §. Sökande av ändring. I paragrafen bestäms om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av integrationslagen. Sökandet av ändring ska gälla såväl kommunen eller en annan myndighets beslut som berör enskilda invandrare som beslut i anslutning till exempelvis de ersättningar som staten betalar till kommunerna eller välfärdsområdena. Det första steget i ändringssökandet föreslås vara omprövningsbegäran.
Enligt 1 mom. tillämpas i fråga om ändring i förvaltningsdomstol vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.
Genom detta lagförslag föreslås inte några offentliga förvaltningsuppgifter bli flyttade till andra än myndigheter. Kommunen ska ha organiseringsansvar även för de tjänster som den kan lägga ut. En begäran om omprövning av en tjänsteproducents beslut ska göras hos den kommun vars tjänsteproducent det är fråga om, det vill säga den som producenten ingått avtal med eller vars beslut producentens behörighet grundar sig på. Denna syn stöds av motiveringen till 49 d § i förvaltningslagen, där det konstateras att det till exempel i situationer då ett förvaltningsbeslut meddelas av en privat aktör, kan vara ändamålsenligt att omprövningsbegäran i stället för av denna privata aktör avgörs av den myndighet som övervakar eller styr aktören i fråga (RP 230/2014 rd, s. 58/II). När det begärs omprövning hos ett en kommun av en tjänsteproducents beslut, har klienten möjlighet att låta den privata tjänsteproducentens beslut prövas av en myndighet. Behandlingen av begäranden om omprövning är ett sätt att övervaka tjänsteproducentens verksamhet. Vilken myndighet omprövningsbegäran ska lämnas till framgår av den anvisning om hur man begär omprövning som fogas till beslutet i enlighet med 46 § i förvaltningslagen.
Bestämmelser om sökande av ändring i tingsrättens beslut som gäller förordnande av en företrädare för ett barn utan vårdnadshavare och om befriande av uppdraget ingår i 3 kap.
Enligt det 2 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som kommunen fattat enligt lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice i 16 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om arbetslöshetsförmån finns i 12 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om utkomststöd finns i 6 kap. i socialvårdslagen. Det är fråga om informativa hänvisningar.
Enligt 3 mom. får i kommunens beslut att inte stödja den arbetssökandes frivilliga studier rättelse inte yrkas och besvär inte anföras. Bestämmelsen ger en enhetligare lagstiftning om att man inte får begära omprövning av beslut om att inte stödja frivilliga studier med stöd av lagförslaget om integrationslagen eftersom man inte heller får begära omprövning av det med stöd av lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice. Beslut av betalare av utkomstskyddsförmåner omfattas av en särskild rätt att överklaga och därför påverkar förbudet att söka ändring inte invandrarens förmåner.
Enligt 4 mom. får ändring i den integrationsplan som avses i 16 § eller den sektorsövergripande integrationsplan som avses i 17 § eller den revidering av den som avses i 22 § ovan inte sökas genom besvär. I närings-, trafik- och miljöcentralens beslut enligt 43 § om anvisande till kommunplats får ändring inte sökas genom besvär.
Grundlagsutskottet har ansett att åtminstone en vägran att utarbeta en integrationsplan bör kunna överklagas genom besvär (se GrUU 42/2010 rd). Därför ska ett besvärsförbud gälla bara redan upprättade integrationsplaner.
Inte heller närings-, trafik- och miljöcentralens beslut om anvisande till en kommun får överklagas genom besvär. Enligt 9 § 1 mom. i grundlagen har utlänningar som lagligen vistas i landet rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort. Därför föreskrivs om besvärsförbud i anslutning till anvisande till kommun.
Besvärsförbuden ovan överensstämmer med gällande lag och deras förenlighet med grundlagen har bedömts närmare i avsnittet 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
96 §.Försäkringsskydd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att kommunen ska se till att personer som deltar i integrationstjänster enligt kommunens integrationsprogram som anges i 13 § i denna lag är försäkrade med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) samt med en gruppansvarsförsäkring. Den föreslagna paragrafen omfattar alla integrationskunder som deltar i kommunens integrationsprogram. I paragrafen föreskrivs det också att med avvikelse från 58 och 59 i den lag är dagpenningen 1/360 av årsinkomsten. Då den lagen tillämpas betraktas en arbetskraftsmyndighet eller en kommun som arbetsgivare. Enligt 84 § i gällande lag ska för olycksfall, som inträffat eller yrkessjukdom som ådragits i samband med deltagande i integrationsfrämjande frivilliga studier enligt 22 § eller i andra integrationsfrämjande åtgärder om vilka överenskommits specificerat till en person som får arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd, betalas ersättning av statens medel enligt samma principer som gäller för ersättning för olycksfall enligt lagen om olycksfallsförsäkring (459/2015). Ersättningen betalas dock bara om den som lidit skada inte har rätt till en minst lika stor ersättning enligt någon annan lag. Enligt den gällande integrationslagen ska arbets- och näringsministeriet ska ordna gruppansvarsförsäkring för den som deltar i integrationsfrämjande åtgärder enligt 1 mom.
Till följd av att kommunerna övertar ansvaret för att ordna tjänsterna, ska kommunerna också överta ansvaret för att ordna det försäkringsskydd som anknyter till tjänsterna. Genom bestämmelsen förenhetligas det försäkringsskydd som är knutet till tjänsterna enligt den föreslagna lagen så att den som deltar i en tjänst ska ha såväl en gruppansvarsförsäkring som en olycksfallsförsäkring enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som gäller hela den tid tjänsten varar. Enligt det föreslagna 1 mom. föreslås det även att kommunen ska ordna den försäkring samt gruppansvarsförsäkring som avses i 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Kommunen får överföra skyldigheten att teckna försäkring till en tjänsteproducent genom ett upphandlingskontrakt eller något annat avtal som gäller tillhandahållandet av tjänsten. Till exempel i fråga om integrationsutbildning kan kommunen på samma sätt som nu är fallet kräva att utbildningsproducenten tecknar de försäkringar som avses i lagen. Trots att kommunen får överföra försäkringsskyldigheten till tjänsteproducenten, är det dock alltid kommunen som i sista hand ansvarar för försäkringsskyddet gentemot den som deltar i tjänsten.
I lagförslaget om ordnande av arbetskraftsservice ska det föreskrivas om försäkringsskydd under träning, prövning och arbetskraftsutbildning.
97 §.Stödjande av återflyttning. I paragrafen bestäms om stödjande av återflyttning huvudsakligen på motsvarande sätt som i den gällande lagen. Myndighetsansvaret övergår från kommunen till välfärdsområdet, eftersom stödet för återflyttning är kopplat till utkomststödet och de uppgifter som gäller det övergår till välfärdsområdet.
Enligt 1 mom. kan välfärdsområdet till en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. eller till ett offer för människohandel och som frivilligt i annat än tillfälligt syfte återvänder till sitt hem- eller utreseland betala ersättning för skäliga rese- och flyttkostnader. Bestämmelsen ska motsvara den motsvarande bestämmelsen i den gällande integrationslagen, men för tydlighetens skull läggs det även till offer för människohandel som kan vara andra än de invandrare som avses i 2 § 3 och 4 mom. och behöva stöd för återflyttning. Med stöd av den gällande integrationslagen har ersättning kunnat betalas för tjänster för offer för människohandel, men för att förtydliga rättsläget i fråga om stödjande av återflyttning är det motiverat att inkludera dem i paragrafens tillämpningsområde.
Välfärdsområdet kan dessutom betala ett återflyttningsbidrag som motsvarar utkomststödets grunddel för till en person under högst två månader och till en familj under högst fyra månader. En förutsättning för stödjande av återflyttning är att personen avser flytta från landet annat än i tillfälligt syfte. Ett bevis på att flyttningen är stadigvarande kan vara till exempel en flyttningsanmälan till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata av vilken det framgår att vistelsen utomlands är stadigvarande.
Enligt 2 mom. beviljas ersättning för rese- och flyttkostnader samt återflyttningsbidrag på ansökan av det välfärdsområde inom vars område den i 1 mom. avsedda personen är bosatt. Ersättningar för rese- och flyttkostnader samt återflyttningsbidrag får med stöd av 3 mom. återkrävas av det välfärdsområde som beviljat dem. Ersättningar för rese- och flyttkostnader samt återflyttningsbidrag får återkrävas om det visar sig att ersättningen eller bidraget har betalats på felaktiga grunder eller utan grund. Bestämmelser om sökande av ändring finns i 95 §.
98 §.Ersättning för kostnader för inresa i landet. Paragrafen motsvarar gällande lag. Migrationsverket ersätter enligt 1 mom. kostnaderna för inresa i landet för en person som tagits till Finland inom den flyktingkvot som avses i 90 § i utlänningslagen och dennes familjemedlemmar. Enligt 2 mom. kan Migrationsverket i enskilda fall besluta att på ansökan ersätta kostnaderna för inresa i landet för familjemedlemmarna även till någon annan person som får internationellt skydd än en sådan som avses i 1 mom., om det vore oskäligt att inte ersätta kostnaderna med beaktande av en svår skada eller allvarlig sjukdom hos den som får internationellt skydd eller hans eller hennes familjemedlem eller något annat motsvarande exceptionellt vägande skäl.
Ett exceptionellt vägande skäl kan då hänföra sig till säkerställande av barnets bästa till exempel på grund av en skada som barnet har. Enbart medellöshet hos en person som fått internationellt skydd eller dennes familjemedlemmar kommer inte i fråga som ett exceptionellt vägande skäl.
Migrationsverket ska på ansökan ersätta kostnaderna för inresa i landet för familjemedlemmarna till en person som avses i 2 mom. och som fått internationellt skydd. Detta betyder att i de fall som avses i momentet ska kostnaderna för inresan i landet inte ersättas på myndigheternas initiativ, och Migrationsverket behöver således inte ta ställning till om ett sektorsövergripande vägande skäl existerar i fråga om varje familjemedlem till en person som fått internationellt skydd, och det har ingen särskild skyldighet att ge varje familjemedlem till en person som fått internationellt skydd rådet att lägga fram exceptionellt vägande skäl. Migrationsverket kan meddela en anvisning som ersättning för inresor i landet efter att ha rådgjort med inrikesministeriet om saken.
Familjemedlem definieras i 37 § i utlänningslagen. Inresan i landet ska ersättas endast i fråga om sådana familjemedlemmar till kvotflyktingar som har haft familjeband till den kvotflykting som är anknytningsperson innan uppehållstillstånd beviljades och endast i fråga om sådana familjemedlemmar till personer som avses i 2 mom. och som fått internationellt skydd som före inresan till Finland har haft familjeband till den som fått internationellt skydd i Finland. Med inresa i landet avses den första resan till Finland efter det att uppehållstillstånd beviljades.
Enligt Migrationsverkets anvisningar ersätter det resekostnaderna endast i det fall att familjemedlemmens resa till Finland har ordnats av Finlands Röda Kors (FRK) och den internationella migrationsorganisationen (IOM). Resekostnaderna för en ledsagare kan ersättas endast i undantagsfall, när det har överenskommits på förhand mellan Finlands Röda Kors och Migrationsverket. Kostnaderna ersätts inte direkt till anknytningspersonen eller den familjemedlem som anländer till Finland utan till den internationella migrationsorganisationen. Om familjemedlemmens resekostnader ersätts, skickar Migrationsverket anknytningspersonen ett positivt beslut om uppehållstillstånd samt Finlands Röda Kors och Migrationsverkets gemensamma anvisningar om ersättning för resekostnader och researrangemangen.
99 §.Tillämpning av lagen på Helsingfors stad. I paragrafen ska det föreskrivas om att det som i denna lag föreskrivs om välfärdsområdet ska även tillämpas på Helsingfors stad. I 3 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen föreskrivs det om tillämpning av den lagen på Helsingfors stad och på Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS). I Helsingfors finns inga välfärdsområden och Helsingfors hör inte heller till något välfärdsområde och därför gäller det som föreskrivs om välfärdsområden i denna lag även Helsingfors stad. I fråga om kalkylerade ersättningar är avsikten att i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av 61–62 § precisera hur de kalkylerade ersättningarna ska betalas för Helsingfors stads del.
11 kap Ikraftträdande
100 §.Ikraftträdande. I paragrafen ska det föreskrivas om lagens ikraftträdande och om upphävande av den gällande lagen om främjande av integration. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.
101 §.Övergångsbestämmelser. I 1 mom. föreskrivs det att kommunen ska söka ersättningar som beviljas med stöd av 48 § i den lag om främjande av integration som upphävts genom denna lag senast den 31 december 2026. Systemet med ersättningar som staten betalar till kommunerna ska förenklas och ersättningar av kostnader som ska sökas separat slopas delvis. En del av ersättningarna överförs till statsandelssystemet och en del till den kalkylerade ersättningen till kommuner och välfärdsområden. I 50 § i den gällande integrationslagen finns bestämmelser om ersättningar för den inledande kartläggningen. Den ersättning som på ansökan ska betalas till kommunen för den inledande kartläggningen graderas till en del av statsandelarna förutom för de invandrare för vilka betalas kalkylerad ersättning, såsom personer som får internationellt skydd (2 § 2 och 3 mom. i den gällande integrationslagen och 2 § 3 och 4 mom. i det nya lagförslaget). För dessa personer graderas bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster till en del av den kalkylerade ersättningen. Den inledande kartläggning som arbets- och näringsministeriet ordnar finansieras som en del av arbets- och näringsbyråernas omkostnader och finansieringen av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen. Den bedömningen av kompetens och behov av integrationstjänster som utarbetas inom arbetskraftsservicen finansieras även i fortsättningen som en del av finansieringen av arbetskraftsservicen.
Dessutom ska kommunen och välfärdsområdet ansöka om ersättningar som beviljas med stöd av 48 § i den gällande integrationslagen före samma tidpunkt. Det är fråga om ersättningar som betalas för tolkning och som genom lagförslaget om integrationslagen överförs och blir en del av den kalkylerade ersättningen som betalas till kommunen och välfärdsområdet. Det behövs en övergångsbestämmelse så att kommunen och välfärdsområdet har rimligt med tid att ansöka om de ersättningar som de har rätt till enligt 48 och 50 § i den gällande lagen.
Paragrafens 2 mom. gäller redan utarbetade integrationsplaner. Det är inte ändamålsenligt att blanda sig i redan utarbetade integrationsplaner, utan de ska iakttas tills dess integrationsplanen har setts över i enlighet med 22 § i denna lag. Integrationsplanens maximala varaktighet ska dock inte förkortas för de integrationskunder för vilka en första integrationsplan har utarbetats innan denna lag träder i kraft. Integrationskunder för vilka det utarbetas en integrationsplan före ikraftträdandet av denna lag har rätt till en maximitid på tre år och möjligheter till förlängning som hänför sig till det på det sätt som anges i den lag som gällde före ikraftträdandet av denna lag och som upphävs genom denna lag.
Enligt 3 mom. ska kommunen införa det riksomfattande kundinformationssystem för integration som avses i 74 § inom två år från ikraftträdandet av denna lag. Övergångsbestämmelsen ger kommunerna mer tid att förbereda sig inför ändringar i informationssystemen och på att de blir skyldiga att föra in uppgifter i den nationella informationsresursen I nuläget kan kommunerna ha gällande avtal om kundinformationssystem, som används inom integrationstjänsterna. Upphandlingsavtalet kan vara tecknat för en lång tid. Därför ger en längre övergångstid kommunerna flexibilitet och förebygger kostnader som kan uppstå om kommunen mitt i en avtalsperiod ska ändra avtalet. Kommunerna kan själva införa det riksomfattande systemet redan tidigare (till exempel från den 1 januari 2025), men skyldigheten att använda det införs först den 1 januari 2027.
Enligt 4 mom. ska kommunen, välfärdsområdet samt utvecklings- och förvaltningscentret från och med den 1 januari 2027 föra in de uppgifter som avses i 76 § i informationsresursen för integrationsfrämjande åtgärder.
Enligt 5 mom. tillämpas när ändring söks i beslut som fattats före denna lags ikraftträdande de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.