2.1.1  2.1.1 Fastställande och komplettering av förskott

Förskottsuppbörd 

Förskott uppbärs under skatteåret för betalning av skatt som debiteras på grund av inkomst av näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet, såsom uthyrningsverksamhet och vinst av egendomsöverlåtelse. Skatteåret sammanfaller med kalenderåret eller, om den räkenskapsperiod som avses i bokföringslagen (1336/1997) inte utgörs av ett kalenderår, med den eller de räkenskapsperioder som har löpt ut under kalenderåret. Bestämmelser om förskottsuppbörd finns i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, förskottsuppbördslagen) medan närmare bestämmelser och föreskrifter finns i förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996) samt i Skatteförvaltningens beslut. Enligt förskottsuppbördslagen ska den skattskyldige påföras ett belopp som så noggrant som möjligt motsvarar det sammanlagda belopp av skatter och avgifter som den skattskyldige, enligt de skattegrunder som ska tillämpas under skatteåret, ska betala för sina inkomster, minskat med det belopp som beräknas inflyta i form av förskottsinnehållning. 

Skatteförvaltningen fastställer förskott på tjänstens vägnar eller på ansökan av den skattskyldige. Förskott kan påföras i en eller flera rater. Skatteförvaltningen kan ändra ett fastställt förskott antingen på tjänstens vägnar eller på yrkande av den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten, om det har fastställts till ett för stort eller för litet belopp. Om den skattskyldige kräver att förskottet ska bestämmas på nytt eller avlyftas, ska han eller hon lämna utredning som stöd för sitt yrkande. 

Skatteförvaltningen kan höja ett förskott på tjänstens vägnar eller på yrkande av den skattskyldige. Förskottet kan höjas under skatteåret. Beslut om höjning ska i praktiken fattas senast ca en månad före skatteårets utgång, eftersom förskottet ska förfalla till betalning under skatteåret. 

Samfund och samfällda förmåner kan ansöka om sänkning av förskott inom fyra månader efter skatteårets utgång. Detta motsvarar tidsfristen för upprättande av bokslut och inlämnande av skattedeklaration. Avsikten är att de skattskyldiga då bokslutet och skattedeklarationen är klara ska kunna räkna ut det skattebelopp som ska betalas för skatteåret och även ansöka om återbäring av överbetalda förskott. Övriga skattskyldiga ska före skatteårets utgång ansöka om sänkning av förskott. 

Skatteförvaltningen kan antingen på tjänstens vägnar eller på ansökan avlyfta förskott helt och hållet. Förskott kan avlyftas senast två månader innan beskattningen slutförs. I regeringens proposition med förslag till lagar om förskottsuppbörd och om ändring av lagar som har samband med den (RP 202/1996 rd) konstateras det att det av tekniska skäl har bestämts att tidsfristen för avlyftande av förskott ska vara längre än tidsfristen för sänkning av förskott. 

Förskott kan inte ändras med anledning av ändringssökande om förskottet redan har använts till betalning av skatt som påförts den skattskyldige eller dennas make. 

Komplettering av förskott 

En skattskyldig kan på eget initiativ komplettera förskottsbetalningen för ett skatteår genom att betala komplettering till utgången av månaden innan beskattningen slutförs. 

Bestämmelser om komplettering av förskott togs genom lagen 1338/1990 första gången in i den dåvarande lagen om förskottsuppbörd och genom lagen 1339/1990 i beskattningslagen. Lagarna trädde i kraft 1991, men bestämmelserna om komplettering av förskott tillämpades redan vid förskottsuppbörden för 1990. I regeringens proposition (RP 185/1990 rd) föreslogs att systemet med förskottsuppbörd utvecklas så att den skattskyldige har möjlighet att komplettera det belopp som debiterats som förskottsbetalning eller förskottsinnehållning, genom att på eget initiativ betala komplettering av förskott. Sådan betalning kan göras utan utredningsskyldighet eller kontakt med skattebyrån. Bestämmelserna om komplettering av förskott motiverades uttryckligen med bristande motsvarighet mellan förskottsbetalningen och den slutliga beskattningen. Målsättningen var att skapa ett från både de skattskyldigas och från förvaltningens synpunkt enklare och smidigare förfarande för betalning av förskott. Komplettering av förskott kunde ursprungligen betalas endast till den 31 januari efter skatteåret. 

Det som förskottskomplettering betalade beloppet minskar kvarskatten och sålunda grunden för ränta på kvarskatten. På det skattebelopp för ett skatteår som ett samfund eller en samfälld förmån har betalat som komplettering inom fyra månader efter utgången av räkenskapsperioden och som en annan skattskyldig har betalat före utgången av januari efter skatteåret, ska inte räknas samfundsränta och inte heller kvarskatteränta. Den skattskyldige kan betala förskottskomplettering också efter dessa tidpunkter, ända till utgången av månaden innan beskattningen avslutas. På det betalda beloppet ska då till betalningsdagen räknas samfundsränta eller kvarskatteränta. 

Komplettering av förskott ska betalas till Skatteförvaltningen med en giroblankett på vilken betalaren antecknar närmare uppgifter om den skattskyldige och det skatteår som betalningen hänför sig till. Kvarskatt som har betalats före förfallodagen och senast en månad innan beskattningen avslutas, ska vid beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner jämställas med komplettering av förskott. 

Komplettering av förskott ska enligt förskottsuppbördslagen inte beaktas då grunderna för en skattskyldigs förskottsinnehållning eller det belopp som debiteras som förskott fastställs eller ändras. Om en fysisk person eller ett dödsbo under skatteåret har betalat komplettering av förskott t.ex. för en överlåtelsevinst på vilken Skatteförvaltningen ska fastställa förskottsskatt, kan det belopp som den skattskyldige betalt inte som sådant dras av från det förskott som fastställs. 

2.1.2  2.1.2 Tillgodoräknande av förskott

I lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) föreskrivs hur förskott ska användas till betalning av skatt. Som betalning av skatt som påförs samfund och samfällda förmåner för ett skatteår räknas de förskottsrater som har förfallit till betalning före räkenskapsperiodens utgång och som har flutit in senast en månad innan beskattningen slutförs. Övriga skattskyldigas förskott används till betalning som påförs för ett skatteår, till den del som de har betalts senast en månad innan beskattningen för skatteåret slutförs. 

Det nuvarande förfarandet, som innebär att endast betalda förskott räknas till godo, har tillämpats från och med skatteåret 1993. Före det tillgodoräknades förskott vid den slutliga beskattningen till debiterat belopp. I förskottsåterbäring som fastställts vid den slutliga beskattningen kunde sålunda ingå belopp som de facto inte hade betalts. Det belopp som återbetalades till den skattskyldige i pengar framgick efter den slutliga beskattningen vid ett särskilt avkortningsförfarande då även dröjsmålsränta räknades på obetalda förskott eller delar av förskott. 

Övergången till det nuvarande förfarandet motiveras i regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av beskattningslagen, lagen om förskottsuppbörd, lagen om skatteuppbörd samt lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (RP 279/1993 rd) med att Skatteförvaltningens nya ADB-tillämpningar gör det möjligt att tillämpa ett tillgodoräkningsförfarande som baserar sig på de influtna förskotten. Till följd av ändringen blev det möjligt att ordna Skatteförvaltningens arbetsuppgifter på ett ändamålsenligare sätt och lindra den svåraste rusningstoppen under Skatteförvaltningens arbetsår. 

Det nuvarande förfarandet innebär att obetalda förskott avlyfts innan beskattningen avslutas. Eventuella indrivningsåtgärder avbryts och anhängiga utsökningsansökningar återkallas. Om de obetalda förskotten ska ha behövts för betalning av den slutliga skatten för skatteåret, påförs motsvarande belopp som kvarskatt. 

Som betalning av den skattskyldiges skatter räknas också förskottsinnehållning som uppges i årsdeklarationen eller utreds på något annat sätt samt förskott som överförs till Finland från en annan stat. Förskottsinnehållning räknas till godo för det skatteårs skatter under vilket förskottsinnehållningen har verkställts. 

Komplettering av förskott används i första hand till betalning av förskott och förseningsräntor som inte betalats för skatteåret. Om en komplettering har betalats senare än en månad innan beskattningen avslutats ska den räknas till godo för det skatteår som löper vid betalningstidpunkten. 

Förskott, förskottsinnehållning och förskottskomplettering som uppburits hos ett samfund eller en samfälld förmån ska räknas till godo per räkenskapsperiod. 

2.2.1  2.2.1 Yrkanden om förskott

På yrkanden som gäller fastställande och ändring av förskott på inkomstskatt ställs inga formkrav. Samfund och samfällda förmåner kan be om ändring av förskott med Skatteförvaltningens blankett, med en fritt utformad ansökan, muntligen hos kundtjänsten eller per telefon. Yrkanden om förskott på samfunds och samfällda förmåners inkomstskatt kan framföras också i en bilaga till en elektronisk inkomstskattedeklaration. Också tonnageskatt som ska betalas av ett bolag enligt tonnageskattelagen (476/2002) ska betalas vid förskottsuppbörd, i tillämpliga delar i enlighet med förskottsuppbördslagen. 

2.2.2  2.2.2 Skattedeklaration

I lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om inlämnande av skattedeklaration. Skatteförvaltningen fastställer deklarationsblanketter och ger närmare föreskrifter om när och hur skattedeklarationen ska lämnas in samt om förfarandet i övrigt. Skatteförvaltningen kan också meddela föreskrifter om begränsad deklarationsskyldighet i sådana fall då det är uppenbart onödigt att lämna in en skattedeklaration. 

Samfund och samfällda förmåner kan lämna in sin inkomstskattedeklaration i pappersform eller elektroniskt. I fråga om samfunds och samfällda förmåners elektroniska skattedeklarationer krävs att den som lämnar in deklarationen identifierar sig med en Katso-kod. Denna är en elektronisk kod som Skatteförvaltningen tillhandahåller för användning av Skatteförvaltningens och andra myndigheters, t.ex. Folkpensionsanstaltens och Tullens elektroniska tjänster. Också bokföringsbyråer som befullmäktigats av samfund eller samfällda förmåner kan lämna in dessas skattedeklarationer elektroniskt. 

Bolag som godkänts som tonnageskatteskyldiga ska enligt tonnageskattelagen lämna in separata skattedeklarationer för tonnagebeskattad respektive inkomstbeskattad verksamhet, i tillämpliga delar med iakttagande av vad som i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om skyldigheten att deklarera skattepliktiga inkomster. Landets samtliga 18 tonnageskatteskyldiga aktörer ska också lämna in en separat inkomstskattedeklaration. En skattedeklaration för tonnagebeskattad verksamhet kan inte lämnas in elektroniskt, men också en tonnageskatteskyldig kan lämna in sin inkomstskattedeklaration elektroniskt. Bolag som avses i lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder (299/2009) ska trots skattelättnaden lämna in en skattedeklaration med iakttagande av vad som i annan skattelagstiftning föreskrivs om skyldigheten att deklarera skattepliktig inkomst. Också sådana bolag kan lämna in sin inkomstskattedeklaration elektroniskt. 

Med stöd av hänvisningarna i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940) samt fastighetsskattelagen (654/1992) ska bestämmelserna om deklarationsskyldighet i lagen om beskattningsförfarande i tillämpliga delar tillämpas också på deklarationer som ska lämnas in med stöd av dessa lagar. 

2.2.3  2.2.3 Kontonummer

I lagen om skatteuppbörd föreskrivs om betalning av återbäring på det bankkonto som den skattskyldige uppgett. Det ställs inga formkrav på hur uppgiften ska lämnas. Den skattskyldige kan meddela kontonumret via Skatteförvaltningens e-tjänst. En förutsättning för att kontonumret ska kunna meddelas elektroniskt är att den som lämnar uppgiften identifierar sig med en Katso-kod, nätbankskoder eller ett chipförsett identitetskort. Den skattskyldige kan meddela Skatteförvaltningen sitt kontonummer också med en pappersblankett som Skatteförvaltningen tillhandahåller för detta ändamål. 

2.3.1  2.3.1 Räntor på kvarskatt och förskottsåterbäring

Enligt lagen om beskattningsförfarande ska den skattskyldige åläggas att betala kvarskatt om de förskottsinnehållningar, förskott och förskottskompletteringar som ska räknas till godo inte räcker till betalning av skatterna. Till den skattskyldige ska betalas förskottsåterbäring om beloppet av de förskottsinnehållningar, förskott och förskottskompletteringar som räknas den skattskyldige till godo är större än de skatter som påförs vid den slutliga beskattningen. 

På kvarskatt och förskottsåterbäring räknas ränta. På samfunds och samfällda förmåners kvarskatt räknas samfundsränta som ska betalas och på förskottsåterbäring samfundsränta som ska återbäras. På övriga skattskyldigas, dvs. närmast fysiska personers och inhemska dödsbons kvarskatt, räknas kvarskatteränta och på förskottsåterbäring räknas återbäringsränta. I lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om samfundsränta som ska betalas respektive återbäras samt om kvarskatteränta och återbäringsränta. 

Sedan skatteåret 1996 har ränta räknats på kvarskatt och förskottsåterbäring. Avsikten har varit att de skattskyldiga på grund av räntepåföljderna i större utsträckning själva ska se till att förskottsbetalningen motsvarar de slutliga skatterna. Kvarskatteräntan anses motivera de skattskyldiga att justera och komplettera förskottsbetalningen t.ex. då de har fått oförutsedda inkomster och inser att förskottsbetalningen inte räcker till skatteårets skatter. Återbäringsräntan är till sin karaktär en ersättning för att skattetagaren har fått disponera extra medel. 

Vid beräkning av samfundsränta som ska betalas, kvarskatteränta, samfundsränta som ska återbäras och återbäringsränta anses en månad bestå av 30 dagar och ett år av 360 dagar. 

På samfunds och samfällda förmåners kvarskatt räknas samfundsränta som ska betalas. Räntan räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till förfallodagen för kvarskatten. Samfund och samfällda förmåner ska lämna in sin skattedeklaration inom fyra månader från räkenskapsperiodens utgång, vilket innebär att samfundsränta räknas från början av den femte månaden efter skatteåret. Den räntefria betalningstiden när det gäller kvarskatt är sålunda för samfund och samfällda förmåner fyra månader från skatteårets utgång. 

Om flera räkenskapsperioder för ett samfund eller en samfälld förmån löper ut under samma kalenderår ska samfundsräntan för varje räkenskapsperiod räknas separat, som om skatt hade fastställts för varje räkenskapsperiod. Vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner för ett skatteår kan det sålunda bli aktuellt att räkna både samfundsränta som ska betalas och samfundsränta som ska återbäras. För samma tid ska emellertid inte räknas både samfundsränta som ska betalas och samfundsränta som ska återbäras. Samfundsränta räknas på skillnaden mellan de förskott som ska räknas till godo för den första räkenskapsperioden och den kalkylerade skatten, från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till inlämningsdagen för den andra räkenskapsperioden. Från och med dagen efter den sista inlämningsdagen för den andra räkenskapsperiodens skattedeklaration ska samfundsränta räknas på skillnaden mellan å ena sidan de belopp som tillgodoräknas den första och den andra räkenskapsperioden och å andra sidan den sammanlagda kalkylerade skatten för räkenskapsperioderna, till den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen för en eventuell tredje räkenskapsperiod. Samfundsräntan ska från och med dagen efter den sista inlämningsdagen för den räkenskapsperiod som sist löper ut dock räknas på skillnaden mellan å ena sidan de belopp som ska räknas till godo för hela skatteåret och å andra sidan skatteårets skatt, antingen till förfallodagen för kvarskatten eller till utgången av månaden före den då förskottsåterbäringen betalas tillbaka. Samfundsränta ska räknas högst på det sammanlagda beloppet av skatterna för de räkenskapsperioder som löper ut samma kalenderår. 

Om ett samfund eller en samfälld förmån betalar förskott eller förskottskomplettering efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen ska samfundsräntan på kvarskatten och den samfundsränta som återbärs räknas på skillnaden minskad med det betalda förskottet eller med kompletteringen från dagen efter betalningsdagen till förfallodagen eller till utgången av månaden för den dag då förskottsåterbetalningen betalades tillbaka. Samfundsränta för tiden före förskottsbetalningen eller kompletteringen räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till betalningsdagen. 

Den samfundsränta som ska betalas motsvarar den i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med två procentenheter. Från samfundsränta som ska betalas görs inga avdrag. Samfund och samfällda förmåner ska betala kvarskatt och samfundsräntan på den i en rat. 

På samfunds och samfällda förmåners förskottsåterbäringar räknas samfundsränta som ska återbäras. Samfundsränta som ska återbäras räknas från dagen efter skattedeklarationens sista inlämningsdag till utgången av månaden före den månad då förskottsåterbäringen betalas ut. Den samfundsränta som återbärs är referensräntan minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. 

På andra skattskyldigas än samfunds och samfällda förmåners kvarskatter räknas ränta från den första februari året efter skatteåret till förfallodagen för den första kvarskatteraten. Den räntefria betalningstiden för kvarskatt är således i fråga om övriga skattskyldiga en månad från skatteårets utgång. 

Om andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner betalar förskott eller förskottskomplettering efter den 31 januari året efter skatteåret, räknas ränta på kvarskatten eller återbäringsränta på förskottet eller kompletteringen från dagen efter betalningsdagen till kvarskattens första förfallodag eller till utgången av månaden för den då förskottsåterbäringen betalas tillbaka, på så sätt att det betalda förskottet eller kompletteringen beaktas. För tiden före betalningen av förskott eller komplettering av förskott räknas ränta från den första februari året efter skatteåret till den dag då förskottet eller kompletteringen har betalats. 

Kvarskatteräntan är den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Till den del som kvarskatten överstiger 10 000 euro utgörs kvarskatteräntan dock av referensräntan förhöjd med två procentenheter. Från kvarskatteräntan avdras 20 euro, dock högst räntans belopp. Som motivering till att beloppet dras av från kvarskatteräntan anförs i regeringens proposition med förslag till lag om skatteförvaltningen och till lag om beskattningsförfarande samt till vissa lagar som har samband med dem (RP 131/1995 rd) att en liten avvikelse mellan förskottsinnehållningen och den slutliga räntan inte ska leda till räntebetalningsskyldighet. Den nuvarande räntesatsen på 0,5 procent innebär att kvarskatteränta ska betalas först då kvarskattens belopp överstiger ca 4 750 euro. Kvarskatt och räntan på den ska betalas i en rat om kvarskattens belopp är mindre än 170 euro. Om kvarskatten uppgår till minst 170 euro ska kvarskatten och räntan på den betalas i två lika stora rater. 

På andra skattskyldigas än samfunds och samfällda förmåners förskottsåterbäringar räknas återbäringsränta. Återbäringsränta räknas från den 1 februari året efter skatteåret till utgången av månaden före den då förskottsåterbäringen betalas ut. Återbäringsräntan är den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. 

2.3.2  2.3.2 Räntor på obetalda förskott

Det nuvarande förfarandet innebär att en skattskyldigs obetalda förskott avlyfts innan beskattningen avslutas, på det sätt som beskrivs ovan i punkt 2.1.2. På obetalda förskott ska, i samband med att de avlyfts, separat räknas förseningsräntor som debiteras i samband med kvarskatten för skatteåret. Bestämmelser om förseningsränta på förskott finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995, lagen om förseningsränta). 

Förseningsräntan motsvarar den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. Förseningsräntan räknas från dagen efter den förfallodag som bestämts för skatten till betalningsdagen. 

Förseningsräntan räknas på olika sätt beroende på om förskottet behövs för betalning av skatten för skatteåret eller inte. Om kvarskatt uppbärs hos den skattskyldige på grund av obetalda förskott, ska förseningsränta på detta belopp räknas till den dag då skatten förfaller till betalning, nämnda dag medräknad. På kvarskatt räknas till denna del inte kvarskatteränta eller samfundsränta som ska betalas. På delvis obetalda förskottsrater räknas förseningsränta från den dag då delbetalning har skett. 

Om debiterade förskott överstiger skatteårets slutliga skatt, uppbärs i fråga om samfund och samfällda förmåner förseningsränta på den överdebiterade delen till den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen. I fråga om övriga skattskyldiga uppbärs förseningsränta till den sista januari året efter skatteåret. 

2.3.3  2.3.3 Räntor vid ändring i inkomstbeskattningen

Verkställd beskattning kan senare ändras t.ex. till följd av rättelse av beskattningen eller följdändringar. Räntorna ska då räknas på nytt så att de motsvarar situationen efter den ändrade beskattningen. På kvarskatt som påförs den skattskyldige till följd av ändring av beskattningen räknas samfundsränta som ska betalas eller kvarskatteränta. På skatt som ska återbäras till den skattskyldige till följd av ändring av beskattningen räknas samfundsränta som ska återbetalas eller återbäringsränta. 

På ytterligare kvarskatt som fastställs i samband med ändring av ett samfunds eller en samfälld förmåns beskattning räknas samfundsränta som ska betalas. Räntan räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till förfallodagen för den skatt som ska betalas med anledning av ändringen. I ändringssituationer är samfundsräntan den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med två procentenheter till utgången av den andra månaden efter avslutad beskattning. Samfundsräntan som ska betalas för tiden därefter är referensräntan minskad med två procentenheter. Från samfundsränta som ska betalas görs inga avdrag. 

På ränta som i samband med ändring av beskattningen återbärs till ett samfund eller en samfälld förmån ska räknas samfundsränta som återbärs. Räntan räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till den dag då återbäringen sker. Om skatten har betalats efter den sista inlämningsdagen ska räntan räknas från betalningsdagen till återbäringsdagen. Den samfundsränta som ska återbäras är den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. 

På ytterligare kvarskatt som fastställs i samband med beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner räknas kvarskatteränta. Räntan räknas från den 1 februari året efter skatteåret till förfallodagen för den skatt som ska betalas med anledning av ändringen. I ändringssituationer är kvarskatteräntan den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Till den del som kvarskatten överstiger 10 000 euro är kvarskatteräntan referensräntan förhöjd med två procentenheter till utgången av den andra månaden efter skatteårets utgång. För tiden därefter är kvarskatteräntan alltid referensräntan minskad med två procentenheter. Från den för skatteåret uträknade kvarskatteräntan dras av 20 euro, dock högst räntans belopp.  

På skatt som i samband med en ändring av beskattningen ska återbäras till andra skattskyldiga än samfund eller samfällda förmåner räknas återbäringsränta. Återbäringsräntan räknas från den 1 februari året efter skatteåret till den dag då återbäringen sker. Om skatten har betalats efter den 1 februari året efter skatteåret ska återbäringsräntan räknas från betalningsdagen till återbäringsdagen. Återbäringsräntan är den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. 

Avsikten med den lägre räntesats som tillämpas i ändringssituationer har varit att för de skattskyldiga lindra konsekvenserna av en rättelse av beskattningen i andra situationer än vid försummelse av deklarationsskyldigheten. 

Då en skattskyldig vid inkomstbeskattningen har försummat sin deklarationsskyldighet och beskattningen rättas till nackdel för den skattskyldige, ska denna i enlighet med lagen om förseningsränta påföras skattetillägg. På den förhöjda skatt som ska betalas till följd av en rättelse av beskattningen räknas då samfundsränta eller kvarskatteränta som ska betalas till utgången av den andra månaden efter att beskattningen avslutats. För tiden därefter räknas skattetillägg till den dag då skatten förfaller till betalning. Skattetillägget har karaktären av en påföljd som motsvarar dröjsmålsränta till följd av att den skattskyldige inte har betalat skatten i tid. Skattetillägget motsvarar referensräntan enligt räntelagen förhöjd med sju procentenheter, dock minst tre euro. 

Om Skatteförvaltningen till nackdel för den skattskyldige beslutar att inte rätta beskattningen men senare gör detta t.ex. till följd av ett beslut i en besvärsinstans, ska på skatten räknas ett skattetillägg till den tidpunkt som framgår av Skatteförvaltningens beslut. För tiden därefter räknas inte något skattetillägg på skatten. Förfarandet är baserat på gammal rättspraxis (högsta förvaltningsdomstolens beslut 1983-B-II-590). På skatten räknas för denna tid inte heller kvarskatteränta eller samfundsränta som ska betalas. 

Om inkomstskatt inte betalas på förfallodagen ska på den obetalda skatten uppbäras förseningsränta enligt lagen om förseningsränta. Förseningsränta räknas från dagen efter förfallodagen till betalningsdagen. Förseningsräntan är referensräntan enligt räntelagen förhöjd med sju procentenheter, dock minst tre euro. Om räntan sänks eller avlyfts till följd av ändringssökande, ska förseningsräntan på det minskade eller avlyfta beloppet återbäras. Förseningsränta beräknas inte på samfundsränta som ska betalas och inte heller på kvarskatteränta eller skattetillägg. 

2.4.1  2.4.1 Reglering av skatteuppbörd och indrivning

Lagen om skatteuppbörd träder i kraft vid ingången av 2017 och innehåller bestämmelser om betalning av skatter som uppbärs av Skatteförvaltningen, om användning av förskott och andra belopp till betalning av skatt, om skatteåterbäring, om användning av återbäring till betalning av skatter och Skatteförvaltningens övriga fordringar, om indrivning av skatt, om skatteansvar, om internationell överföring av skattemedel samt om ändringssökande. 

I det första skedet av revideringen behandlas utifrån det nya uppbördsförfarandet skatter som ska betalas på eget initiativ enligt 7 § i skatteuppbördslagen samt försummelseavgift enligt lagen om beskattningsförfarande. Bestämmelserna om det nya uppbördsförfarandet ska delvis tillämpas också på arvsskatt och gåvoskatt samt då källskatt i anslutning till räntor, utdelningar och royaltyer återbärs till inkomsttagaren. I fråga om andra skatter gäller i det första skedet av reformen fortfarande bestämmelserna om det gamla uppbördsförfarandet. 

I skatteuppbördslagen finns en allmän bestämmelse om återbäringsräntesatsen för alla skatter inom lagens tillämpningsområde och en bestämmelse om hur räntor ska räknas då förskottsåterbäring eller förskottsinnehållning används till betalning av en fordran. I skatteuppbörslagen föreskrivs också om preskription av skatter och accessoriska kostnader. 

2.4.2  2.4.2 Vissa bestämmelser i lagen om skatteuppbörd

Enligt skatteuppbördslagen får den skattskyldige ett månatligt sammandrag av skatter och avgifter som ska betalas på eget initiativ och behandlas i enlighet med det nya uppbördsförfarandet. Av sammandraget ska framgå användningen av avgifter och återbäringar, obetalda skatter och betalningsuppmaningar. Genom sammandraget delges också vissa av Skatteförvaltningens beslut enligt skatteuppbördslagen. Skatteförvaltningen kan i sammandraget dessutom ta in andra uppgifter än de som nämns i bestämmelsen. Sammandraget ska delges den skattskyldige genom Skatteförvaltningens e-tjänst. Uppgifterna kan på begäran av den skattskyldige sändas också per post. Den skattskyldige anses emellertid alltid ha fått ta del av sammandraget den sjunde dagen efter utgången av den kalendermånad som sammandraget avser. Tidsfristen för ändringssökande när det gäller uppgifter i sammandraget börjar från denna delgivning. 

Skatteförvaltningen kan på begäran av den skattskyldige hålla kvar en återbäring för betalning av kommande betalningsförpliktelser. Kvarhållandet ger den skattskyldige möjlighet att minska på penningrörelsen till och från Skatteförvaltningen. I skatteuppbördslagen föreskrivs också om rättelse av fel i uppbördsförfarandet och om tidsfristen för rättelse. 

Bestämmelserna om sammandrag och kvarhållande av återbäring samt om rättelse av fel i uppbördsförfarandet ska tillämpas endast på skatter och avgifter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet. I skatteuppbördslagen finns inte motsvarande bestämmelser om andra skatter. Återbäringar som avser sådana skatter kan sålunda inte hållas kvar och den skattskyldige har inte rätt att få uppgifter om dem i det månatliga sammandraget. Trots att det i skattelagstiftningen inte finns bestämmelser om rättelse av fel i fråga om andra skatteslag, korrigerar Skatteförvaltningen dock med stöd av förvaltningslagen (434/2003) också fel i uppbördsförfarandet när det är fråga om sådana skatteslag. 

I skatteuppbördslagen föreskrivs om förfarandet vid användning av återbäringar i fråga om samtliga skatteslag, med undantag för sådana specialarrangemang för återbäring som föreskrivs i mervärdesskattelagen. Återbäringar ska med undvikande av onödiga transaktioner användas till betalning av skatter, dröjsmålspåföljder och andra fordringar som Skatteförvaltningen har. Återbäringar och betalningar ska i det första skedet av revideringen av uppbördsförfarandet först användas till Skatteförvaltningens fordringar inom ramen för den helhet som utgörs av ett eller flera skatteslag, varefter återstående belopp används till betalning av Skatteförvaltningens övriga fordringar och slutligen till betalning av andra myndigheters fordringar. Skatteåterbäringar som behandlas i det nya uppbördsförfarandet ska i första hand användas till Skatteförvaltningens fordringar som behandlas i det nya uppbördsförfarandet, medan skatteåterbäringar som behandlas i det gamla uppbördsförfarandet används till fordringar som behandlas i det gamla uppbördsförfarandet. 

Enligt skatteuppbördslagen blir det i sista hand fråga om en skatteförhöjning i den interna betalningsordningen gällande skatter och avgifter som ska behandlas enligt det nya uppbördsförfarandet. I fråga om andra skatter ska betalningar och återbäringar användas för betalning av skatteförhöjning efter skattekapitalet. 

Till Finland kan från utlandet överföras skatt på inkomst som erhållits i det landet. Förfarandet är baserat på det mellan de nordiska länderna den 7 december 1989 ingångna avtalet om handräckning i skatteärenden och den överenskommelse som den 30 juni 1997 enligt artikel 20 träffats mellan de behöriga myndigheterna i Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige. I lagen om beskattningsförfarande och i den nya skatteuppbördslagen föreskrivs om tillgodoräknande av skatt som överförts från utlandet. 

Enligt lagen om beskattningsförfarande ska förskott som från en annan stat överförts till Finland användas till betalning av skatterna för skatteåret i samband med att beskattningen verkställs. I skatteuppbördslagen föreskrivs om användning av överförd skatt efter att beskattningen avslutats. Då till Finland från en främmande stat har överförts skatt eller förskott på skatt och då förskottet inte har använts till avkortning av den skattskyldiges skatter enligt lagen om beskattningsförfarande vid beskattningen av motsvarande inkomst, ska de överförda medlen användas till betalning av den kvarskatt eller något annat belopp som återstår att betala vid uppbörden i samband med denna beskattning. På den del av skatten som svarar mot de överförda medlen tas inte ut någon i lagen om beskattningsförfarande avsedd kvarskatteränta eller samfundsränta som ska betalas. Räntor ska enligt bestämmelsen inte tas ut heller vid senare betalning. 

Enligt skatteuppbördslagen ska i det nya uppbördsförfarandet behandlas skatter som betalas på eget initiativ, arvsskatt, gåvoskatt samt återbäring av källskatt till inkomsttagaren i anslutning till räntor, dividender och royaltyer som används till betalning av dessa skatter, också till den del som återbäringens belopp är mindre än fem euro. Andra skatter som ska betalas på eget initiativ än sådana som behandlas i det nya uppbördssystemet tas inte ut, om beloppet är mindre än tio euro. 

2.4.3  2.4.3 Användning av förskottsåterbäring till betalning av makens skatter

Enligt lagen om beskattningsförfarande kan en skattskyldig yrka att en förskottsåterbäring används till betalning av makens skatter. Innan förskottet används till betalning av makens skatter ska på förskottsåterbäringen och kvarskatten räknas återbäringsränta respektive kvarskatteränta. Yrkandet att förskottsåterbäringen ska användas till förmån för maken ska framföras innan beskattningen för skattåret i fråga slutförs. Ett sådant yrkande kan inte längre framställas i det skedet då ändring söks. 

Syftet med överföring av förskottsåterbäring har varit att skattskyldiga kan minska på penningrörelsen till och från Skatteförvaltningen. Om förskottsåterbäringen räcker till makens skatt behöver maken inte separat betala kvarskatt. Om förskottsåterbäringen inte räcker till betalning av makens skatt ska maken betala återstoden av kvarskatten till Skatteförvaltningen. 

2.4.4  2.4.4 Ränta på obetald skatt

På skatt som ska betalas på eget initiativ och behandlas i det nya uppbördsförfarandet räknas förseningsränta enligt lagen om förseningsränta. Räntesatsen är referensräntan enligt räntelagen förhöjd med sju procentenheter. Räntan räknas från dagen efter förfallodagen till betalningsdagen, enligt de faktiska kalenderdagarna. 

På annan obetald skatt som ska betalas på eget initiativ än sådan som behandlas i det nya uppbördsförfarandet räknas förseningsränta enligt lagen om förseningsränta. Räntesatsen är referensräntan enligt räntelagen förhöjd med sju procentenheter. Räntan räknas från dagen efter förfallodagen till betalningsdagen. På arvsskatt och gåvoskatt räknas föreningsränta enligt de faktiska kalenderdagarna och på andra skatter så att en månad anses bestå av 30 dagar och ett år av 360 dagar. 

2.4.5  2.4.5 Preskription av förskott

Förskott som påförts vid förskottsuppbörd preskriberas enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) i regel fem år efter ingången av året efter det år då förskottet påfördes. Preskriptionstiden för förskott och kvarskatt räknas från början av kalenderåret efter påförandet. En skattskyldig kan påföras förskott i rater under skatteåret, under året före skatteåret och i vissa situationer också under det andra året före skatteåret. Kvarskatt påförs i samband med att beskattningen för skatteåret slutförs. Förskott och kvarskatt kan sålunda formellt preskriberas vid olika tidpunkter. 

Om förskott för ett skatteår fortfarande är obetalda en månad innan beskattningen slutförs ska debiteringen upphävas i fråga om obetalda förskott och endast betalda förskottsbelopp räknas till godo vid beskattningen. Till den del som obetalda förskott ska ha behövts till betalning av skatten för ett skatteår ska den skatt som motsvarar obetalda förskott påföras som kvarskatt. Av denna anledning ska skatt som påförts då beskattningen verkställdes och sådana obetalda förskott som behövs till betalning av skatteårets skatt de facto preskriberas samtidigt, trots att förskott som självständig skatt preskriberas tidigare än kvarskatten. 

3.1.1  3.1.1 Fastställande och komplettering av förskott

Förskottsuppbörd 

Tidsfristerna för avlyftande och sänkning av förskott är inte enhetliga. Ett förskott kan avlyftas i sin helhet ännu två månader innan beskattningen slutförs. Ansökan om sänkning av förskott ska göras betydligt tidigare och ansökningstiderna är olika långa för olika kategorier av skattskyldiga. Samfund och samfällda förmåner ska ansöka om sänkning av förskott inom fyra månader räknat från utgången av den månad då räkenskapsperioden löper ut. Skatteförvaltningen kan fastställa eller höja förskott endast så att de förfaller till betalning under skatteåret. Om förskotten har varit alltför små i förhållande till den beskattningsbara inkomsten under skatteåret kan den skattskyldige under eller efter skatteåret komplettera förskottsbetalningen genom att betala förskottskomplettering. 

Till följd av de olika långa tidsfristerna försätts de skattskyldiga i olika ställning beroende på sin rättsliga form. En fysisk person och ett dödsbo kan inte ansöka om sänkning av förskott som fastställts på dess inkomst av näringsverksamhet eller jordbruk, trots att förskottet uppenbart är alltför stort i förhållande till den faktiska inkomsten för skatteåret. Överbetalt förskott betalas tillbaka som förskottsåterbäring först efter slutförd beskattning. Däremot kan ett aktiebolag få tillbaka överbetalda förskott för motsvarande verksamhet efter räkenskapsperiodens utgång men före slutförd beskattning genom att framställa ett yrkande om saken inom fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång. Olika företagsformer behandlas sålunda för närvarande på olika sätt i situationer där det är fråga om sänkning av förskott. 

På grund av de nuvarande tidsfristerna kan Skatteförvaltningen inte fastställa förskott t.ex. för överlåtelser som skett i slutet av skatteåret, trots att överlåtelsevinstens och skattens belopp har utretts. Egendomsöverlåtelser behandlas sålunda på olika sätt beroende på i vilket skede av skatteåret överlåtelsen har skett. Om förskott inte hinner förfalla till betalning under skatteåret kan skatten påföras först som kvarskatt. 

När förskottsuppbördslagen stiftades motiverades de olika långa tidsfristerna med tekniska argument. Numera finns det inte längre några med verkställandet av beskattningen eller skatteuppbörden sammanhängande tekniska skäl för att förskott inte kan minskas och avlyftas med tillämpning av längre och enhetliga tidsfrister också efter skatteårets utgång. 

Komplettering av förskott 

Komplettering av förskott har visat sig vara ett relativt enkelt och populärt sätt att betala inkomstskatt. Skatteåren 2012–2014 har komplettering av förskott årligen betalats av ca 28 000—30 000 samfund och samfällda förmåner. Inbetalningarna har varierat mellan 0,9 och 1,3 miljarder euro. Under samma period har ca 77 000—88 000 fysiska personer och inhemska dödsbon årligen betalat förskottskomplettering. Inbetalningarna har varierat mellan 0,5 och 0,7 miljarder euro. I siffrorna för fysiska personer och inhemska dödsbon räknas också in sådana senast en månad före slutförd beskattning gjorda betalningar av kvarskatt som jämställs med förskottskomplettering. 

För närvarande betalas förskottskomplettering på den skattskyldiges eget initiativ på basis av de uppgifter i meddelandefältet som lämnas i samband med betalningen. Uppgifterna om förskottskomplettering kan inte utnyttjas vid transaktioner som sker via utländska banker och också vissa inhemska banker har avvecklat eller håller på att avveckla förfarandet med att lämna uppgifter i meddelandefältet. Av denna anledning baseras betalningar ofta på bristfälliga uppgifter, vilket innebär att de inte systematiskt kan hänföras till de skatter som den skattskyldige avser. En förutsättning för att en betalning korrekt ska kunna hänföras till en skattskyldigs skatter är, liksom i fråga om andra betalningar, att ett referensnummer uppges och förmedlas. 

I syfte att förenhetliga beskattningen föreslås att förfarandet med särskild förskottskomplettering slopas och att de skattskyldiga ges möjlighet att komplettera förskottsbetalningen genom ett utvidgat och smidigare förskottsförfarande. 

3.1.2  3.1.2 Uppfyllande av kravet på motsvarighet

Kravet på motsvarighet 

Enligt förskottsuppbördslagen ska förskottsinnehållningen och förskottsbetalningen av skatt så exakt som möjligt motsvara den slutliga skatt som ska betalas för skatteåret. Då kravet på motsvarighet uppfylls betalas och redovisas skatten till skattetagarna i realtid, allteftersom inkomster flyter in. 

Förskottsbetalningen baseras på en uppskattning av skatteårets beskattningsbara inkomst och den skatt som ska fastställas på basis av den. Av denna anledning kan förskotten inte exakt motsvara skatten för skatteåret. Den skattskyldige har själv de bästa förutsättningarna att uppskatta sina inkomster för skatteåret. Också för den skattskyldige kan det vara svårt att under skatteåret uppskatta skattebeloppet, t.ex. på grund av de periodiseringsbeslut som företaget ska fatta i slutet av året samt på grund av den invecklade personbeskattningen. Den skattskyldige är inte heller skyldig att be om fastställande eller höjning av förskott trots att det är uppenbart att förskottsbetalningen inte motsvarar den slutliga skatten. 

Skatteförvaltningen kan fastställa förskott på tjänstens vägnar. Dessutom kan Skatteförvaltningen under skatteåret höja förskottet om förskottsbeloppet uppenbart är alltför litet. Skatteförvaltningen har dock i praktiken begränsade möjligheter att utreda och systematiskt övervaka att t.ex. förskott som ska betalas på företagsinkomster räcker till betalning av skatteårets skatter och avgifter. 

Skatteförvaltningen har i allmänhet inte förutsättningar att avvika från ett samfunds eller en samfälld förmåns yrkande om sänkning av förskott, då den skattskyldige med sin ansökan lämnar in de bilagor och utredningar som krävs. Utredningar som i beskattningspraxis avkrävs samfund och samfällda förmåner är t.ex. den senaste resultaträkningsrapporten, en kopia av ett mellanbokslut eller någon annan motsvarande utredning om bolagets ekonomiska tillstånd. Om begärda utredningar inte lämnas in ska yrkandet om sänkning sannolikt att avslås. I fråga om andra bokföringsskyldiga, exempelvis affärsidkare, yrkesutövare och övriga skattskyldiga, förutsätts att den utredning som krävs för sänkning av förskott är tillförlitlig och adekvat. 

Bokföringsskyldigas förskott baseras på en uppskattning av den beskattningsbara inkomsten, delvis också med beaktande av den skattskyldiges periodiseringslösningar och dispositiva yrkanden. I fråga om andra skattskyldiga har periodiseringslösningar inte motsvarande betydelse. 

I beskattningspraxis har det förekommit fall där ett samfund först ansöker om sänkning eller avlyftande av sina förskott och efter skatteårets slut betalar motsvarande skatt som komplettering av förskott. Genom detta förfarande kan samfundet få räntefri skattekredit ända till den tidpunkt då skattedeklarationen ska lämnas in. Skatteåren 2012—2014 avlyftes årligen på ansökan förskott för ca 2 200—2 500 samfund och samfällda förmåner, vilka dock senare betalade komplettering för skatteåret. Dessa skattskyldigas andel utgjorde årligen 10—12 procent av alla samfund och samfällda förmåner för vilka hade fastställts förskott och som också betalade förskottskomplettering. Dessa skattskyldigas sammanlagda inbetalningar varierade årligen mellan ca 155 och 216 miljoner euro. 

I fråga om andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner avlyftes förskott skatteåren 2012—2014 årligen för ca 1 300 skattskyldiga som betalade förskottskomplettering. Denna kategori av skattskyldiga utgjorde årligen ca sju procent av de övriga skattskyldiga för vilka hade fastställts förskott och vilka dessutom betalade komplettering. Årligen betalade de sammanlagt 10,9—12,9 miljoner euro i förskottskomplettering. 

Samfund och samfällda förmåner 

Samfund och samfällda förmåner ska under en räkenskapsperiod betala förskott på inkomstskatt. Skatteåren 2012—2014 betalade samfunden och de samfällda förmånerna årligen sammanlagt mellan ca 3,2 miljarder och 3,9 miljarder euro i förskott. Samfunden och de samfällda förmånerna påfördes skatteåren 2012—2014 inkomstskatt till ett sammanlagt årligt belopp som varierade mellan 4,4 miljarder och 4,7 miljarder euro. De skatter som vid förskottsbetalningen betalades av samfunden och de samfällda förmånerna motsvarade ca 71—81 procent av skatteårets sammanlagda inkomstskatt. 

Från samfund och samfällda förmåner flyter, utöver förskottsbetalningarna, i mindre utsträckning in inkomstskatt i form av förskottsinnehållningar. På betalningar till samfund och samfällda förmåner uppbärs årligen sammanlagt ca 5—6 miljoner euro i förskottsinnehållningar. 

Enligt statistiken för åren 2012—2014 betalade samfunden och de samfällda förmånerna årligen mellan ca 0,9 och 1,3 miljarder euro i komplettering av förskott. Betalningen av dessa kompletteringar skedde i stor utsträckning de sista dagarna av tidsfristen för räntefri förskottskomplettering. Av kompletteringarna betalades ca 84 procent under den sista månaden av den räntefria betalningstiden och ca 54 procent den sista dagen av den räntefria betalningstiden. 

Förskott påfördes skatteåren 2012—2014 årligen ca 117 000—130 000 samfund och samfällda förmåner. Utöver de ovan nämnda samfunden och samfällda förmånerna fanns det samtidigt årligen ca 5 300 samfund och samfällda förmåner som inte betalade förskott men däremot förskottskomplettering. Dessa skattskyldigas andel av de samfund och samfällda förmåner som betalade komplettering av förskott utgjorde ca 19 procent. Dessa samfunds och samfällda förmåners sammanlagda kompletteringsbetalningar varierade årligen mellan ca 81 miljoner och 105 miljoner euro, vilket motsvarande ca 8—10 procent av samfundens och de samfällda förmånernas sammanlagda förskottskompletteringar. 

Övriga skattskyldiga 

På andra skattskyldigas än samfunds och samfällda förmåners, dvs. närmast fysiska personers och dödsbons inkomster tas, beroende på inkomsttypen, ut skatt antingen som förskottsinnehållning eller som skatt som ska betalas vid förskottsbetalning. Skatteåren 2012—2014 varierade de sammanlagda årliga förskottsinnehållningarna mellan ca 26,0 och 28,3 miljarder euro. I fråga om andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner varierade de för skatteåren 2012—2014 fastställda sammanlagda skatterna och avgifterna mellan 26,8 och 29,9 miljarder euro. De sammanlagda förskottsinnehållningarna och förskottsbetalningarna har motsvarat ca 99—102 procent av skatteårens sammanlagda skatter och avgifter. 

Enligt statistiken för åren 2012—2014 betalade andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner årligen mellan ca 0,5 och 0,7 miljarder euro i komplettering av förskott. Också i fråga om övriga skattskyldiga skedde kompletteringsbetalningarna företrädesvis de sista dagarna av tidsfristen för räntefri kompletteringsbetalning. Övriga skattskyldiga betalade ca 60 procent av kompletteringarna under den sista månaden av den räntefria betalningstiden och 26 procent den sista dagen av den räntefria betalningstiden. 

En fysisk person kan ha både inkomster som är föremål för förskottsinnehållning och inkomster som är underkastade förskottsuppbörd. Affärsidkare och yrkesutövare kan t.ex. ha inkomst av näringsverksamhet för vilken de ska betala förskottsskatt, och dessutom löne- eller förmånsinkomster som är föremål för förskottsinnehållning. En jordbruksidkare kan utöver jordbruksinkomster ha inkomster som är underkastade förskottsinnehållning. Också löntagare och pensionstagare kan ha hyresinkomster, överlåtelsevinster eller andra förskottspliktiga inkomster. 

Affärsidkare och yrkesutövare samt dessas makar betalade skatteåren 2012—2013 ca 653—678 miljoner euro i förskott och vid beskattningen av dem tillgodoräknades förskottsinnehållningar på ca 676—720 miljoner euro. För skatteåren 2012—2013 påfördes de årligen 1,47—1,53 miljarder euro i skatter och avgifter. Det sammanlagda beloppet av förskott och förskottsinnehållningar motsvarade skatteåren 2012—2013 ca 90—92 procent skatteårets sammanlagda skatter och avgifter. 

Skatteåret 2014 betalade affärsidkare och yrkesutövare ca 633 miljoner euro i förskott och vid beskattningen av dem tillgodoräknades förskottsinnehållningar på ca 222 miljoner euro. De sammanlagda förskotten och förskottsinnehållningarna motsvarade ca 84 procent av de sammanlagda skattena och avgifterna. 

Jordbruksidkare och deras makar betalade skatteåren 2012—2013 ca 230—254 miljoner euro i förskott och vid beskattningen av dem tillgodoräknades ca 1,19—1,30 miljarder euro i förskottsinnehållningar. Skatteåren 2012—2013 påfördes de årligen sammanlagt ca 1,50—1,63 miljarder euro i skatter och avgifter. Förskottsbetalningarnas och förskottsinnehållningarnas sammanlagda belopp motsvarade skatteåren 2012—2013 ca 95 procent av respektive skatteårs sammanlagda skatter och avgifter. 

Skatteåret 2014 betalade jordbruksidkare ca 246 miljoner euro i förskott och vid beskattningen av dem tillgodoräknades ca 377 miljoner euro i förskottsinnehållningar. De sammanlagda förskotten och förskottsinnehållningarna motsvarade 2014 ca 84 procent av skatternas och avgifternas sammanlagda belopp. 

Förskott påfördes skatteåren 2012—2014 årligen ca 330 000—356 000 andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner. Utöver ovan nämnda skattskyldiga fanns det samtidigt årligen ca 58 000—68 000 andra skattskyldiga som inte betalade förskott men nog komplettering av förskott. Dessa skattskyldigas andel av övriga skattskyldiga som betalade komplettering av förskott utgjorde ca 74—78 procent. De betalda kompletteringarnas sammanlagda belopp varierade årligen från ca 318 till 458 miljoner euro, vilket motsvarade ca 62—68 procent av de sammanlagda förskottskompletteringar som betalades av övriga skattskyldiga. 

Slutsatser 

Betalningsuppgifterna visar att motsvarighetskravet vid förskottsuppbörden inte i alla avseenden uppfylls på ett effektivt och jämlikt sätt. För de kategorier av skattskyldiga vilkas inkomster huvudsakligen är underkastade förskottsuppbörd, är den sammanlagda skatt som flyter in vid förskottsbetalningen och förskottsinnehållningen mindre än summan av de skatter som de påförs för skatteåret. I synnerhet när det gäller samfund är skillnaden betydande mellan å enda sidan den skatt som flyter in under skatteåret och å andra sidan den slutliga skatt som fastställs för skatteåret. Då skatten flyter in som förskottsinnehållning ska förskottsbetalningen att bättre motsvara den skatt som fastställs för skatteåret. Den nuvarande situationen kan inte anses vara tillfredsställande med tanke på jämlikheten mellan de skattskyldiga och motsvarighetskravet i fråga om förskottsbetalningen. 

Kvarskatteräntan motiverar de skattskyldiga att se till att det vid förkottsbetalningen insamlade skattebeloppet är tillräckligt. Räntepåföljderna i anslutning till kvarskatten är ett ändamålsenligt sätt att främja överensstämmelsen mellan förskottsbetalningen och den slutliga beskattningen. Den skattskyldige har själv den bästa uppfattningen om sina framtida inkomster och räntepåföljden motiverar att se till att ett tillräckligt skattebelopp samlas in vid förskottsbetalningen. Alternativa metoder, exempelvis uppföljning av tillräckligheten genom att Skatteförvaltningen ber om utredningar och gör inspektioner, är inte effektiva eller ändamålsenliga från administrativ synpunkt och de innebär också en extra administrativ börda för de skattskyldiga. 

En skattskyldig som under ett skatteår eller en räkenskapsperiod inte har betalat tillräckligt mycket i förskott kan för närvarande helt slippa betala kvarskatteränta genom att efter räkenskapsperioden eller skatteåret betala förskottskomplettering. Den räntefria betalningstiden är för samfund och samfällda förmåner fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång och för övriga skattskyldiga en månad efter skatteårets utgång. Den skattskyldige kan genom att betala förskottskomplettering inom de ovan nämnda tidsfristerna helt undgå räntepåföljder, oberoende av ett hur stort belopp eller en hur stor andel av den skatt som fastställs för skatteåret den skattskyldige betalar som förskottskomplettering. 

I regeringens proposition med förslag till lag om skatteförvaltningen och till lag om beskattningsförfarande samt till vissa lagar som har samband med dem (RP 131/1995 rd) motiverades de tidsfrister för förskottskomplettering och ränta som tillämpas på samfund med att samfundet själv ska räkna ut sina skatter på basis av sina bokslutsuppgifter. Därvid ska beaktas också räkenskapsperiodens utdelningar enligt tidigare eller kommande beslut samt tillgodoräknande av bolagsskatt i anslutning till erhållna utdelningar. Om den beräknade skatten är större än de förskott som räknas till godo kan samfundet på eget initiativ betala skillnaden som förskottskomplettering. Om däremot den beräknade skatten är mindre än de förskott som ska räknas till godo kan samfundet ansöka om sänkning av förskottet inom fyra månader från räkenskapsperiodens utgång. 

Den räntefria betalningstid på fyra månader som ska tillämpas vid beskattningen av samfund sammanhänger med inlämningstiden för samfundets skattedeklaration och med tidsfristen för upprättande av det bokslut som skattedeklarationen baseras på. Enligt bokföringslagen ska bokslutet och verksamhetsberättelsen upprättas inom fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång. I bokföringslagen föreskrivs också om bokföringstidpunkten för olika transaktioner. Enligt bokföringslagen ska kontantbetalningar bokföras utan dröjsmål. Övriga noteringar ska göras i så god tid att i bokföringslagen eller enligt någon annan lag förutsatta anmälningar och deklarationer till myndigheterna för beskattning eller andra syften kan upprättas på det sätt som föreskrivs om uppdaterad bokföring. 

Trots att ett samfunds skattedeklaration huvudsakligen är baserad på bokslutet, kan de skattskyldiga med hjälp av moderna bokföringsprogram och löpande bokföring vanligen i realtid ta fram uppgifter om räkenskapsperiodens verksamhetsresultat och den inkomstskatt som ska betalas på basis av resultatet. De anmälningar och deklarationer som ska göras och lämnas in under räkenskapsperioden, exempelvis månatliga momsdeklarationer och deklarationer av arbetsgivaravgifter, förutsätter bokföring i realtid också av poster som påverkar dessa. 

För bolag som emitterat offentligt noterade värdepapper gäller dessutom värdepappersmarknadslagens (746/2012) bestämmelser om informationsskyldighet, vilket i praktiken förutsätter en resultaträkning för räkenskapsperioden. Den regelbundna informationsskyldigheten innebär enligt värdepappersmarknadslagen skyldighet att upprätta och offentliggöra en halvårsrapport, som ska ge en rättvisande bild av emittentens verksamhetsresultat och finansiella ställning. Halvårsrapporten ska upprättas enligt samma bokförings- och värderingsprinciper som bokslutet. Halvårsrapporten ska offentliggöras utan obefogat dröjsmål, dock senast tre månader efter rapportperiodens utgång. 

Ett aktiebolags beslut om utdelning för en räkenskapsperiod inverkar inte längre på beloppet av den skatt som bolaget ska betala, eftersom systemet med gottgörelse för bolagsskatt har slopats från och med skatteåret 2005. På grund av den inverkan som ett utdelningsbeslut har behövs sålunda inte någon fyra månaders räntefri betalningstid för förskottskomplettering. 

Företagens förutsättningar att se till att tillräckliga förskott debiteras och att reagera då förskottsbeloppen än alltför små genom att be om fastställande av förskott eller genom att komplettera förskottsuppbörden innan bokslutet upprättas och skattedeklarationen lämnas in har förbättrats jämfört med tiden då de nuvarande bestämmelserna om förskottskomplettering kom till. Också andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner kan bättre än förr med hjälp av utvecklade bokföringsprogram redan under skatteåret följa hur beskattningsbar inkomst uppkommer i företagsverksamheten. Skatteförvaltningen tillhandahåller också olika elektroniska tjänster, exempelvis Verokortti verkossa och en skatteprocenträknare med vilken personkunder redan under skatteåret kan bedöma om förskottsbetalningen är tillräcklig. 

Den nuvarande för samfund och samfällda förmåner gällande fyra månaders räntefria betalningstiden efter utgången av räkenskapsperioden fördröjer i onödan skattebetalningen och fungerar inte som motivation att redan under räkenskapsperioden se till att förskottsbetalningen är tillräcklig. Den räntefria betalningstiden leder i praktiken till att bristande skattebelopp betalas först vid utgången av den skattefria betalningstiden, trots att den skattskyldige redan tidigare varit medveten om det korrekta beloppet. Inte heller räntesatsen 0,5 procent som tillämpas när ränta räknas på andra skattskyldigas kvarskatt som understiger 10 000 euro motiverar de skattskyldiga att under skatteåret betala skatt på inkomster som är underkastade förskottsuppbörd. 

Det kan såväl för samfund och samfällda förmåner som för övriga skattskyldiga vara svårt att under skatteåret uppskatta det exakta skattebeloppet för skatteåret i fråga. Av den anledningen ska de skattskyldiga fortsättningsvis ha möjlighet att under en kort tid komplettera förskottsbetalningen, utan att drabbas av räntepåföljder. För att främja enhetligheten i ränteberäkningen ska alla skattskyldiga ges en lika lång tid för räntefri förskottskomplettering. 

3.1.3  3.1.3 Tillgodoräknande av förskott

Det nuvarande förfarandet som innebär att obetalda förskott avlyfts innan beskattningen slutförs, också till den del som de behövs till betalning av skatteårets skatt, är inte effektivt från administrativ synpunkt. Förfarandet innebär att uppbörden av skatt som fastställs för ett skatteår i onödan avbryts och att motsvarande skatt ska börja indrivas på nytt som kvarskatt, om den skattskyldige inte betalar skatten ens som kvarskatt. Ett avbrott i uppbörden kan också äventyra skatteintaget. 

I samband med att förskott avlyfts ska på obetalda förskott separat beräknas förseningsränta som påförs i samband med skatten för skatteåret. Förseningsräntan räknas på olika sätt beroende på om ett obetalt förskott ska ha behövts till betalning av skatteårets skatt eller inte. Förseningsräntan på obetalda förskott är för sin del ägnad att komplicera ränteberäkningen vid inkomstbeskattningen samt skatteuträkningen. Förfarandet att fastställa förseningsränta på ett obetalt förskott som inte behövs till betalning av skatten för skatteåret avviker dessutom från huvudregeln när det gäller ränteberäkning i samband med beskattningen, dvs. att i sådana fall då debiteringen visar sig vara obefogad ska också motsvarande räntepåföljder avlyftas. 

Det nya uppbördsförfarandet innebär att avgifter som hänför sig till skatter i första hand ska riktas till den obetalda skatterat som preskriberas först. Med tanke på uppbördsförfarandets enhetlighet är det konsekvent att också sådana förskott på inkomstskatt som den skattskyldige påförts i det nya uppbördsförfarandet behandlas på samma sätt som övriga skatterater som påförs för skatteåret, exempelvis kvarskatt och inkomstskatt med anledning av ändring i beskattningen. Detta förutsätter att det frångås det nuvarande förfarandet som innebär att endast betalda förskott räknas till godo medan obetalda förskott avlyfts vid den ordinarie beskattningen. 

3.2.1  3.2.1 Elektronisk deklaration

Elektroniskt inlämnande innebär att informationen överförs till Skatteförvaltningen oförändrad efter kontroller av dataflödet. Det elektroniska förfarandet är snabbare, samtidigt som deklarationerna och förskottsyrkandena innehållsmässigt blir av bättre kvalitet än om motsvarande uppgifter lämnas i pappersform. Den elektroniska tjänsten styr kommunikationen och förutsätter att vissa uppgifter lämnas. Styrningsfunktionen minskar felmöjligheterna. 

I lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om obligatorisk elektronisk deklaration av skatter som ska betalas på eget initiativ från och med början av 2017. Avsikten är att förfarandet med obligatorisk elektronisk skattedeklaration ska införas stegvis. I syfte att främja den elektroniska kommunikationen är det skäl att i detta skede utsträcka den elektroniska deklarationsskyldigheten till att gälla också samfunds och samfällda förmåners yrkanden om förskott på inkomstskatt och deras inkomstskattedeklarationer. 

3.2.2  3.2.2 Yrkanden om förskott

Eftersom det inte ställs några formkrav på yrkanden som gäller förskott på inkomstskatt får de skattskyldiga framställa sådana yrkanden formfritt och på olika sätt. År 2015 behandlade Skatteförvaltningen sammanlagt ca 35 000 ärenden som gällde samfunds och samfällda förmåners ansökningar om ändring av förskott på inkomstskatt. 

Samfund och samfällda förmåner får framställa yrkanden om förskott på inkomstskatt som en elektronisk bilaga endast i sådana fall då inkomstskattedeklarationen har lämnats in elektroniskt. Den som är skyldig att betala tonnageskatt får inte framställa ett yrkande om förskott på tonnageskatt elektroniskt om den skattskyldige inte lämnar in också tonnageskattedeklarationen elektroniskt. Både i pappersform och som elektroniska bilagor inkomna yrkanden som gäller förskott på inkomstskatt avläses elektroniskt. Yrkanden i pappersform och som elektroniska bilagor förutsätter manuell handläggning och förfarandet omfattar inte dataflödeskontroll för att säkerställa att informationen är formellt korrekt. Informationen överförs inte heller automatiskt till systemet. Detta förlänger handläggningstiderna och ökar Skatteförvaltningens administrativa börda. 

3.2.3  3.2.3 Skattedeklaration

Merparten av samfundens och de samfällda förmånernas inkomstskattedeklarationer lämnas in elektroniskt trots att det elektroniska förfarandet inte är obligatoriskt. Andelen elektroniskt inlämnade inkomstskattedeklarationer varierar dock mellan olika kategorier av skattskyldiga. Aktiebolagen utnyttjar de elektroniska kanalerna i större utsträckning än andra skattskyldiga. 

Antalet samfund som lämnar in sin skattedeklaration elektroniskt ökar år för år. I januari—augusti 2015 lämnade tre av fyra aktiebolag in sin inkomstskattedeklaration elektroniskt medan två av tre aktiebolag gjorde det i januari—augusti 2014. Ungefär en tredjedel av övriga samfund och samfällda förmåner lämnade in sina inkomstskattedeklarationer för 2014 elektroniskt. Av dessa kunder lämnade över två tredjedelar in sina periodskattedeklarationer för 2014 elektroniskt. 

Digitaliseringen av pappersdeklarationer fördröjer handläggningen och orsakar Skatteförvaltningen betydande kostnader. År 2015 uppgick digitaliseringskostnaderna till ca 640 000 euro. Vid optisk avläsning uppstår också fel som kan bero både på kundens åtgärder och på fel i den optiska avläsningsprocessen. 

3.2.4  3.2.4 Kontonummer

En förutsättning för att meddela kontonummer via e-tjänsten är att den som lämnar uppgiften identifierar sig. Den som meddelar kontonumret ska sålunda ha de uppgifter som behövs för identifiering av den skattskyldiga. Det kan sålunda utgås ifrån att uppgiftslämnaren har rätt att meddela den skattskyldigas kontonummer. Risken för bedrägligt förfarande är klart större då ett kontonummer lämnas i papperform, dvs. risken för att en uppgiftslämnare som inte har rätt att företräda den skattskyldige försöker styra en återbäring till fel konto. Skatteförvaltningen har gjort den iakttagelsen att det i bedrägerifall där kontonummer lämnats i pappersform framför allt varit fråga om att styra momsåterbäringar till fel konton. 

3.3.1  3.3.1 Räntor på kvarskatt och förskottsåterbäring

Regleringen av räntor på kvarskatt och förskottsåterbäringar är inte enhetlig för olika kategorier av skattskyldiga. Räntorna räknas på olika sätt beroende på om det är fråga om samfund och samfällda förmåner eller om andra skattskyldiga, exempelvis fysiska personer eller dödsbon. 

Skillnaderna gäller beräkningsperioderna, räntesatsen för kvarskatt och räntans minimibelopp när det är fråga om kvarskatt. Vid beskattning av övriga skattskyldiga räknas ränta på kvarskatter och förskottsåterbäringar för längre tid än tre månader på samma sätt som vid beskattning av samfund och samfällda förmåner. På samfunds och samfällda förmåners kvarskatter ska däremot tillämpas en högre räntesats, som beroende på den rådande räntenivån kan vara upp till fyra procentenheter högre än räntan på andra skattskyldigas smärre kvarskatter. Från övriga skattskyldigas kvarskatteränta görs ett avdrag på 20 euro, vilket innebär att ca 94 procent av de övriga skattskyldiga som påförs kvarskatt inte behöver betala ränta på kvarskatten. Motsvarande avdrag görs inte från ränta som räknas på samfunds och samfällda förmåners kvarskatt, vilket innebär att de ska betala ränta också på mindre kvarskattebelopp. 

Om flera räkenskapsperioder under samma kalenderår löper ut för ett samfund eller en samfälld förmån ska förskottsbetalningar och förskottsinnehållningar räknas till godo respektive betalas per räkenskapsperiod, medan samfundsskatt som ska återbäras, avvikande från det normala sättet, räknas per skatteår. Ränta ska då inte räknas på skatt som påförs eller återbärs för skatteåret, utan på de kalkylerade skattebeloppen per räkenskapsperiod enligt särskilda regler. Antalet samfund och samfällda förmåner vilkas skatteår består av fler än en räkenskapsperiod är årligen ca 1 200, vilket utgör ca 0,7 procent av det sammanlagda antalet samfund och samfällda förmåner som årligen lämnar in skattedeklaration. 

De nuvarande bestämmelserna om ränta på kvarskatt är oenhetliga, vilket innebär att de skattskyldiga inte blir jämlikt behandlade vid ränteberäkningen. De oenhetliga räntebestämmelserna komplicerar beräkningen vid inkomstbeskattningen och gör den svårbegriplig. Bestämmelserna om beräkning av ränta på samfunds och samfällda förmåners kvarskatt och förskottsåterbäring är speciellt invecklade i situationer där flera räkenskapsperioder löper ut under ett och samma kalenderår. Också de olika räntebegreppen gör beräkningen av räntor svårbegriplig. 

Den omständigheten att räntan räknas på olika sätt för olika kategorier av skattskyldiga ökar Skatteförvaltningens administrativa kostnader. De nuvarande räntepåföljderna uppfyller inte heller i alla avseenden motsvarighetskravet i fråga om förskottsbetalningen. 

3.3.2  3.3.2 Räntor på obetalda förskott

Skatteåren 2012—2014 påfördes årligen ca 900—1 200 samfund och samfällda förmåner förseningsräntor för obetalda förskott och förseningsräntorna uppgick till sammanlagt ca 298 000—422 000 euro. Ca 300—400 av dessa är årligen sådana fall där förskott inte behövdes till betalning av skatteårets skatt och dessas andel av de påförda förseningsräntorna uppgick årligen till ca 155 000—288 000 euro. 

Förseningsräntor på obetalda förskott påfördes skatteåren 2012—2014 årligen ca 4 500—4 900 övriga skattskyldiga till ett sammanlagt belopp av 825 000—885 000 euro. Av dessa fall var årligen ca 1 200 sådana där förskott inte behövdes till betalning av skatteårets skatt och dessas andel av de påförda förseningsräntorna var årligen ca 440 000—532 000 euro. 

Påförandet av en separat ränta på obetalda förskott komplicerar ränteberäkningen vid inkomstbeskattningen som en helhet samt ränteberäkningen på kvarskatt. En omständighet som ytterligare komplicerar saken är att på kvarskatt som påförs på grund av obetalt förskott inte räknas ränta för den tid som förseningsränta räknas på det obetalda förskottet. Beräkningen av förseningsränta på obetalt förskott är också oenhetlig, eftersom bestämmelserna om olika kategorier av skattskyldiga delvis skiljer sig från varandra. Upprätthållandet av parallella ränteberäkningsmetoder för olika kategorier av skattskyldiga ökar dessutom Skatteförvaltningens administrativa kostnader. 

3.3.3  3.3.3 Räntor vid ändringar i inkomstbeskattningen

Kvarskatteräntan på skatt som ska betalas till följd av ändring i beskattningen och beloppet av samfundsränta som ska betalas fastställs från början av den tredje månaden efter slutförd beskattning på ett avvikande sätt jämfört med den föregående tiden. Sinsemellan avvikande beräkningsregler komplicerar ränteberäkningen. 

Skattetillägg som påförs i samband med rättelse av beskattningen är till sin karaktär en dröjsmålsränta på skatt som den skattskyldige ska ha betalat senast som kvarskatt redan vid den ordinarie beskattningen. Räknandet av skattetillägg skiljer sig emellertid från beräkningen av dröjsmålsränta i det avseendet att skattetillägg inte räknas från kvarskattens förfallodag utan i stället från början av den tredje månaden efter slutförd beskattning. De olika räntebegreppen och beräkningsreglerna när det gäller skattetillägg och dröjsmålsränta komplicerar ränteberäkningen och försämrar begripligheten. 

Enligt nuvarande praxis ska i sådana fall då rättelse av beskattningen först lämnats ogjord men senare görs t.ex. på grund av ett beslut i en besvärsinstans, på den skatt som påförs i samband med rättelsen inte över huvud taget räknas ränta eller skattetillägg för en viss period. Denna praxis stämmer inte överens med de bestämmelser som annars tillämpas då räntor räknas i samband med ändring av beskattningen och den komplicerar sålunda ränteberäkningen. 

Från kvarskatteräntan på skatt som fastställs i situationer då beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner ändras, ska dras av det för skatteåret icke avdragna beloppet 20 euro, dock högst räntans belopp. Avdrag görs inte från samfunds och samfällda förmåners kvarskatteränta. Avdraget som görs från räntan på skatt som fastställs till följd av ändringar i beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner motiverar inte de skattskyldiga att i sin skattedeklaration lämna korrekta uppgifter om alla inkomster och avdrag som påverkar beskattningen och att innan beskattningen slutförs korrigera eventuella fel i deklarationen. Ränteavdrag i situationer då beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner ändras ökar oenhetligheten i ränteberäkningen mellan olika kategorier av skattskyldiga. 

3.4.1  3.4.1 Bestämmelser om skatteuppbörd och indrivning

Skatteuppbördslagen innehåller bestämmelser om två olika uppbördsförfaranden. I syfte att förenhetliga uppbördsförfarandet utsträcks tillämpningen av det nya förfarandet etappvis till att gälla samtliga skatter som uppbärs av Skatteförvaltningen. I det andra skedet av reformeringen av uppbördsförfarandet överförs behandlingen av inkomstskatt, förskott och andra belopp som fastställts med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen (1224/2004) samt tonnageskatt till det nya uppbördsförfarandet. Inkomstskatter som överförs till det nya uppbördsförfarandet är skatter som enligt skatteuppbördslagens 4 § ska uppbäras gemensamt, dvs. samfunds inkomstskatt och rundradioskatt samt statsskatt, kommunalskatt, försäkrades sjukförsäkringsavgift och personers rundradioskatt enligt lagen om beskattningsförfarande. På arvsskatt, gåvoskatt samt på källskatt som påförs inkomsttagaren och återbärs ska bestämmelserna om det nya uppbördsförfarandet tillämpas endast delvis. För genomförande av reformen ska skatteuppbördslagen ändras så att uppbörden av ovan nämnda skatter i sin helhet kan överföras till det nya uppbördsförfarandet. 

Bestämmelserna om räntor på belopp som återbetalas är oenhetliga. Bestämmelser om återbäringsränta samt om förskottsåterbäring och förskottsinnehållning finns både i skatteuppbördslagen och i lagen om beskattningsförfarande. Bestämmelser om ränta på belopp som återbetalas till följd av ändring i beskattningen finns i lagen om beskattningsförfarande. 

I skatteuppbördslagen finns allmänna bestämmelser om preskription av skatt. Däremot finns det inga uttryckliga bestämmelser om preskription av förskott. 

3.4.2  3.4.2 Vissa bestämmelser i skatteuppbördslagen

I skatteuppbördslagen finns inga bestämmelser om att den skattskyldige har rätt att i ett sammandrag som upprättas varje kalendermånad få uppgifter om andra skatter och avgifter som ska betalas på eget initiativ än sådana som behandlas i det nya uppbördsförfarandet. Bestämmelsen begränsar inte heller Skatteförvaltningens möjligheter att genom sammandraget ge den skattskyldige också andra uppgifter om skatter. Skatteförvaltningen kan sålunda i sammandraget lämna de skattskyldiga uppgifter t.ex. om arvsskatter som ska behandlas i det nya informationssystemet. 

Bestämmelserna om rättelse av fel i uppbördsförfarandet och kvarhållande av återbäring är oenhetliga, eftersom skatteuppbördslagen till denna del ska tillämpas endast på skatter och avgifter som betalas på eget initiativ och behandlas i det nya uppbördsförfarandet. Också bestämmelserna om betalning och användning av skatteåterbäringar som ska behandlas i det nya respektive det gamla uppbördsförfarandet skiljer sig från varandra. 

Enligt regleringen av användningsordningen för återbäringar är skatter som ska behandlas i det gamla uppbördsförfarandet bl.a. inkomstskatt, förskott och andra belopp som fastställts enligt förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt samt källskatt som ska påföras och återbäras till inkomsttagaren för annat än ränta på royalty eller utdelning. Återbäringar på dem används i första hand till betalning av skatter som ska behandlas i det gamla uppbördssystemet och därefter till betalning av skatter som behandlas i det nya uppbördssystemet. För betalning av dessa skatter ska på motsvarande sätt användas återbäring av skatt som uppbärs enligt det gamla systemet först efter skatter som uppbärs enligt det nya systemet. Betalning och återbäring av skatter som behandlas enligt det gamla uppbördssystemet används till betalning av skatteförhöjning före skattekapitalet, då skattebetalningar och återbäringar som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet först används till betalning av skattekapitalet och därefter till skatteförhöjningen. Då inkomstskatt, förskott och andra belopp som fastställts enligt förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt och källskatt som påförs inkomsttagaren överförs till det nya uppbördsförfarandet är det skäl att förenhetliga regleringen av användningsordningen för återbäringarna och betalningsordningen för skatten med bestämmelserna om andra skatter och avgifter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet. 

Skatt som efter slutförd beskattning överförts från utlandet ska användas till betalning av kvarskatt som påförts i Finland. Räntor som räknats och fastställts på kvarskatten ska avlyftas. Att använda skatt som från utlandet har överförts till Finland för betalning av skatt som debiterats i Finland är komplicerat och förutsätter manuell handläggning vid skatteuppbörden. 

3.4.3  3.4.3 Överföring av förskottsåterbäring mellan makar

På förskottsåterbäring och makes kvarskatt räknas för närvarande separat återbäringsränta och kvarskatteränta innan återbäringen dras av från makens kvarskatt. I fråga om ränteberäkningen skiljer sig beskattningen av makar sålunda inte från beskattningen av andra skattskyldiga. När det gäller betalning av kvarskatt skiljer sig beskattningen av makar däremot från beskattning av andra skattskyldiga i situationer där den skattskyldige har yrkat att förskottsåterbäringen ska användas till betalning av makens kvarskatt. 

Möjligheten att överföra förskottsåterbäring till betalning av makens kvarskatt infördes under en tid då makar sambeskattades och då skatter och avgifter som samlats in vid förskottsuppbörd räknades till godo på ett annat sätt än för närvarande. Också användningen av banktjänster, exempelvis betalning av räkningar, gireringar samt aktiv uppföljning av kontotransaktioner, var på den tiden betydligt besvärligare än nu. 

Förfarandet att använda förskottsåterbäringar till betalning av makens kvarskatt är ägnat att komplicera skatteuppbördsförfarandet. Att överföra återbäringar mellan skattskyldiga blir än mera komplicerat i och med övergången till det nya uppbördsförfarandet, där de skattskyldigas samtliga skatter tas ut i ett enda förfarande. I det nya uppbörsförfarandet ska avgifter och återbäringar som hänför sig till olika skatter automatiskt användas i en viss prioritetsordning, först till betalning av den skattskyldiges skatt av ifrågavarande slag och därefter till betalning av övriga skatter. I en sådan situation kan överföring av förskottsåterbäring enligt lagen om beskattningsförfarande till betalning av makens kvarskatt inte verkställas på det sätt som avses i bestämmelsen. Överförd förskottsåterbäring kan enligt förslaget eventuellt användas till betalning av makens andra skatter än kvarskatt. 

Enligt statistiken tillämpas förfarandet att överföra förskottsåterbäring mellan makar i en liten utsträckning jämfört med hur ofta sådan överföring är möjlig. Åren 2010—2014 betalades årligen förskottsåterbäringar till i medeltal 230 000 skattskyldiga vilkas makar påfördes kvarskatt för samma år. Av dessa skattskyldiga överförde årligen i genomsnitt 11 procent eller ca 26 000 personer sin förskottsåterbäring till betalning av makens kvarskatt. Den överförda förskottsåterbäringen var i medeltal ca 440 euro. 

Det sammanlagda beloppet av överförbara förskottsåterbäringar uppgick skatteåren 2010—2014 årligen till i medeltal 155 miljoner euro och de överförda förskottsåterbäringarnas sammanlagda belopp till i medeltal 12 miljoner euro per år. De sammanlagda överförda återbäringarna motsvarade ca åtta procent av de överförbara förskottsåterbäringarna sammanlagt. 

De största överföringarna av förskottsåterbäringar mellan makar varierade åren 2010—2014 mellan ca 28 000 och 97 000 euro. Årligen görs 200—230 överföringar på över 4 000 euro mellan makar. De sammanlagda beloppen av överförda förskottsåterbäringar på över 4 000 euro varierade under granskningsperioden på årsnivå mellan ca 1,4 och 1,7 miljoner euro. 

3.4.4  3.4.4 Ränta på obetald skatt

Ränteberäkningen på obetald skatt är inte enhetlig för olika skatteslag. Ränta räknas, beroende på skatteslaget, under benämningarna förseningsränta och dröjsmålsränta. Beräkningsreglerna varierar trots att räntesatsen är densamma. 

3.4.5  3.4.5 Preskription av förskott

Då beskattningen för ett skatteår verkställs ska förskott som inte har betalats senast en månad innan beskattningen av en skattskyldig avslutats inte räknas till godo utan i stället avlyftas. Om beloppen som räknas till godo inte räcker till betalning av skatterna för ett skatteår ska den skattskyldige påföras kvarskatt. Den skatt som motsvarar det avlyfta förskottet tas då ut som kvarskatt och preskriptionstiden för skatten räknas från början av året efter att kvarskatten påförts. Av denna anledning har en preskriptionstid som avviker från den som gäller kvarskatten för närvarande i praktiken ingen betydelse för skatteuppbörden. 

4.1.1  4.1.1 Fastställande och komplettering av förskott

Syftet med propositionen är att förenhetliga bestämmelserna om förskottsbetalning så att förfarandet då förskott fastställs, höjs, minskas och avlyfts samt tidsfristerna i anslutning till förskott förenhetligas för samtliga skattskyldiga. Det är också meningen att förskotten bättre ska motsvara den slutliga skatten och att de ska behandlas på ett ändamålsenligt sätt i det nya skatteuppbördsförfarandet. 

Vidare föreslås sådana ändringar i bestämmelserna om fastställande och ändring av förskott att det blir möjligt att på ett smidigare sätt fastställa och ändra förskott. Skatteförvaltningen ska enligt förslaget på ansökan av den skattskyldige eller på tjänstens vägnar kunna sänka eller avlyfta förskott ända tills beskattningen avslutas. Till den skattskyldige kan till följd av ändringen i större i utsträckning än för närvarande återbäras överbetalda förskott. Förskott ska på yrkande av den skattskyldige kunna fastställas till dess att beskattningen avslutas och på så sätt fastställda förskott kan förfalla till betalning också efter att beskattningen slutförts. En ändringsansökan som gjorts innan beskattningen slutförts och som inte avgjorts innan beskattningen slutförs förfaller enligt förslaget då beskattningen slutförs. 

Skatteförvaltningen kan enligt förslaget på tjänstens vägnar fastställa förskott ända till utgången av den andra månaden efter skatteårets utgång, vilket innebär att förskott kan fastställas till dess att en personkund har förhandsifyllt sin skattedeklaration med anledning av en egendomsöverlåtelse som skett i slutet av skatteåret. 

Till följd av de föreslagna ändringarna ska förskotten bättre och i realtid motsvara skatteårets slutliga skatt. De föreslagna ändringarna innebär att de förfaranden och tidsfrister avseende förskott som tillämpas på olika kategorier av skattskyldiga förenhetligas. 

Det föreslås att bestämmelserna om förskottskomplettering upphävs. Den skattskyldige kan enligt förslaget komplettera förskottsbetalningen under skatteåret och därefter alltid till dess att beskattningen slutförs, genom att kräva att Skatteförvaltningen fastställer tilläggsförskott. På yrkande av den skattskyldige kan förskott för komplettering av förskottsbetalningen fastställas också på andra än förskottspliktiga inkomster, vilket innebär att förskottsbetalningen liksom med den nuvarande kompletteringen kan kompletteras så att den skattskyldige ansöker om fastställande av förskott. Den skattskyldige kan framställa sitt yrkande via Skatteförvaltningens elektroniska tjänster och på så sätt få ett förskottsbeslut. Därefter uppmanas den skattskyldige att betala in förskottet via nätbanken. Det föreslagna förfarandet som ersätter förskottskompletteringen är sålunda smidigt och förenligt med förfarandet som innebär att förskottsskatt betalas under skatteåret. 

Efter skatteårets utgång förfaller ett förskott i regel till betalning tre veckor efter beslutet, men på yrkande av den skattskyldige kan förfallodagen bestämmas till ett tidigare datum, dock tidigast beslutsdagen eller, om denna inte är en bankdag, till följande bankdag. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om förfallodagarna för förskott. 

4.1.2  4.1.2 Förskott som räknas skattskyldiga tillgodo

Syftet med propositionen är att förenkla inkomstbeskattningen och skatteuppbörden. Det föreslås att förfarandet för tillgodoräknande av förskott ändras så att de beaktas till det belopp som den skatteskyldiga ålagts att betala. Obetalda förskottsrater som behövs till betalning av skatteårets skatt ska vid utgången av skatteåret inte undantas från uppbörd, utan indrivningsåtgärder ska vidtas utan avbrott. Då förskott beaktas till fastställt belopp ska skatt som motsvarar det obetalda förskottsbeloppet inte på nytt fastställas som kvarskatt. Fortsatt skatteuppbörd utan avbrott tryggar också skatteintaget. 

Om förskottsbelopp som räknas till godo vid beskattningen, förskottsinnehållningar och förskott som överförts till Finland från en annan stat är större än beloppet av de skatter som fastställts för ett skatteår, ska skillnaden räknas den skattskyldige till godo i första hand genom sänkning av de förskott som räknats till godo. Förskott som inte behövs till betalning av skatteårets skatt ska sänkas i ordning från den förskottsrat som förfallit till sist, enligt förfallodagarna. Betalda nedsatta förskottsbelopp ska återbetalas. Till den del som förskott inte har betalats ska beloppet sänkas och dröjsmålspåföljderna på det nedsatta beloppet avlyftas, men den skattskyldige kan inte få återbäringen i pengar. Om belopp som ska räknas till godo återstår ännu efter sänkningen av förskotten ska till den skattskyldige återbäras tillgodoräknade förskottsinnehållningar och förskott som från en annan stat överförts till Finland. 

Belopp som betalas tillbaka efter slutförd beskattning kallas skatteåterbäring. Begreppet skatteåterbäring används redan nu allmänt för att beskriva återbetalning till den skattskyldige efter slutförd inkomstbeskattning, trots att lagen använder benämningen förskottsåterbäring. Det är inte konsekvent att i fortsättningen kalla överbetalda tillgodoräknade belopp för förskottsåterbäring, inte heller av den anledningen att beloppet enligt förslaget inte utgör återbäring till den del som det består av obetalda förskott. Det är inte heller ändamålsenligt att kalla belopp som återbetalas efter slutförd beskattning för förskottsåterbäring, eftersom en sänkning av förskott inte alltid utgör återbäring. 

Om beloppet av förskott, förskottsinnehållningar och förskott som från en annan stat överförs till Finland och som ska räknas till godo vid beskattningen inte räcker till betalning av skatteårets skatter, ska det bristande beloppet påföras den skattskyldige som kvarskatt. 

4.2.1  4.2.1 Elektronisk skattedeklaration

Syftet med propositionen är att skattedeklarationer i större utsträckning ska lämnas in elektroniskt. Det föreslås att skyldigheten att lämna in elektronisk skattedeklaration utsträcks till att omfatta yrkanden och inkomstskattedeklarationer som avser samfunds och samfällda förmåners förskott på inkomstskatt. Avsikten är att skyldigheten att lämna in skattedeklarationer elektroniskt stegvis utsträcks också till andra skatteslag, exempelvis samfunds och samfällda förmåners fastighetsskatt och, i beskattningsreformens slutskede, till uppgifter om överlåtelseskatt. 

Det elektroniska deklarationsförfarandet gör det möjligt för Skatteförvaltningen att effektivare allokera sina resurser eftersom informationen inte särskilt behöver digitaliseras och eftersom det elektroniska deklarationsförfarandet minskar felmöjligheterna. Det elektroniska deklarationsförfarandet stödjer också målsättningen att digitalisera den offentliga förvaltningen, som nämns i programmet för statsminister Juha Sipiläs regering och i finansministeriets framtidsöversikt 2014. 

Den allmänna målsättningen när det gäller elektronisk ärendehantering är att förenkla de skattskyldigas verksamhet och lätta deras administrativa börda med hjälp av elektroniska tjänster samt att i kvalitativt hänseende utveckla förskottsförfarandet och skattedeklarationerna genom logistiska justeringar av det elektroniska förfarandet. 

Syftet med att samfunden och de samfällda förmånerna åläggs att lämna in elektroniska skattedeklarationer är att automatisera förfarandet, påskynda handläggningen av yrkanden och minska Skatteförvaltningens kostnader. Genom justering av bestämmelserna om elektroniska deklarationskanaler och om vilka uppgifter som ska lämnas är det dessutom möjligt att underlätta de skattskyldigas deklarationsförfarande och säkerställa att uppgifterna som lämnas in är korrekta och sålunda minska den administrativa bördan. En förutsättning för att lämna in uppgifterna elektroniskt är att samfundet kan identifieras med en Katso-kod. Genom att användningen av elektroniska förfaranden främjas förbättras sålunda också informationssäkerheten. 

4.2.2  4.2.2 Yrkanden om förskott samt skattedeklarationer

För att de mål som nämns ovan ska kunna nås föreslås att samfund och samfällda förmåner åläggs att framställa yrkanden om förskott på inkomstskatt elektroniskt och att också lämna in sina inkomstskattedeklarationer elektroniskt. Formkrav uppställs både för samfunds och för samfällda förmåners yrkanden om förskott och för deras skattedeklarationer. Skatteförvaltingen kan dock av särskilda skäl godkänna att pappersblanketter används för förskottsyrkanden och för skattedeklarationer. 

På grund av att de tonnageskatteskyldiga är få till antalet och på grund av tonnageskatteförfarandets karaktär är det inte möjligt att på ett kostnadseffektivt sätt tillhandahålla en elektronisk tjänst för tonnageskattedeklarationer. Om det inte uttryckligen föreskrivs om undantag för tonnageskatteskyldiga ska de bestämmelser om elektronisk deklarationsskyldighet som föreslås i lagen om beskattningsförfarande och i förskottsuppbördslagen, med stöd av tonnageskattelagens hänvisningsbestämmelser tillämpas också på skattedeklarationer som lämnas in om tonnagebeskattad verksamhet. Av denna anledning föreslås det att tonnageskattelagens hänvisningsbestämmelser preciseras så att skyldigheten att lämna in skattedeklarationer elektroniskt inte gäller tonnagebeskattad verksamhet och inte heller yrkanden om förskott som fastställs för verksamheten. Tonnageskatteskyldigas inkomstskattedeklarationer ska omfattas av det föreslagna elektroniska förfarandet. 

4.2.3  4.2.3 Kontonummer

Det föreslås att samfund och samfällda förmåner samt andra skattskyldiga som är införda i registret över momsskyldiga ska använda e-tjänsten för att meddela kontonummer till Skatteförvaltningen. Liksom i fråga om deklarationsförfarandet är det endast i undantagsfall möjligt att meddela kontonummer med en pappersblankett. Förutom för att främja användningen av elektroniska förfaranden behövs denna ändring också t.ex. för att förebygga missbruk i anslutning till momsåterbäringar. Av denna anledning ska utöver samfund och samfällda förmåner också andra skattskyldiga som är införda i momsregistret meddela Skatteförvaltningen sina kontonummer via e-tjänsten. Det är till denna del motiverat att ålägga andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner att meddela kontonummer elektroniskt, eftersom de momsskyldiga enligt bestämmelser som träder i kraft från början av år 2017 ska lämna in också sin momsdeklaration elektroniskt. 

4.3.1  4.3.1 Räntor på kvarskatt, skatteåterbäring och förskott

Förenhetligande av ränteregleringen 

I propositionen föreslås att bestämmelserna om ränteberäkning vid inkomstbeskattningen förenhetligas och förtydligas så att ränta räknas på samma sätt vid beskattning av alla skattskyldiga. Enkla räntebestämmelser som bygger på en enhetlig terminologi och likartade metoder förbättrar ränteberäkningens begriplighet och förtydligar regleringen. Skatteförvaltningens administrativa effektivitet ökar också till följd av att regleringen förenhetligas. Syftet med den föreslagna regleringen är att redan under skatteåret se till att skatter flyter in till rätt belopp och att sålunda förbättra motsvarigheten mellan förskottsbetalningen och den slutliga beskattningen. Ändringen innebär tidigarelagt skatteinflöde och att skatterna sålunda också kan redovisas till skattetagarna tidigare än för närvarande. 

Räntor på kvarskatt och skatteåterbäring 

Det föreslås att regleringen av kvarskatteräntor ska revideras så att begreppen samfundsränta som ska betalas och ränta på kvarskatt frångås. På kvarskatt ska vid beskattningen av samtliga skattskyldiga fastställas nedsatt dröjsmålsränta. Det föreslås att bestämmelser om nedsatt dröjsmålsränta, liksom också bestämmelser om andra räntor som ska betalas av skattskyldiga, tas in i lagen om förseningsränta. 

På kvarskatt ska enligt förslaget, oberoende av den skattskyldiges rättsliga form, räknas nedsatt dröjsmålsränta på samma sätt. Nedsatt dröjsmålsränta ska räknas från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång. Beräkningsperioden börjar för samfund och samfällda förmåner i regel tre månader tidigare än för närvarande. För övriga skattskyldiga börjar beräkningsperioden vid samma tidpunkt som tidigare. På kvarskatt ska enligt förslaget räknas ränta från och med samma dag som på förskott som förfaller till betalning efter den månad som infaller efter skatteåret. Denna ändring ska motivera samfunden och de samfällda förmånerna att redan under skatteåret och omedelbart efter skatteårets utgång bättre ge akt på att den skatt som tas ut vid förskottsbetalningen är tillräcklig. Ränta ska liksom för närvarande räknas till den dag då den första kvarskatteraten förfaller till betalning. Med avvikelse från nuläget ska en kvarskattebetalning som gjorts senast en månad före förfalldagen inte ha någon betydelse för räntans belopp. Beloppet av den nedsatta dröjsmålsränta som fastställs på kvarskatten kan efter skatteårets utgång påverkas genom en ansökan om att ett större förskott ska fastställas för skatteåret. 

Den nedsatta dröjsmålsräntan är för alla skattskyldiga den i räntelagen avsedda referensräntan ökad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Räntesatsen motsvarar den nuvarande samfundsräntan samt räntan på den del av andra skattskyldigas än samfunds och samfällda förmåners kvarskatt som överstiger 10 000 euro. Den nedsatta dröjsmålsräntan är således enligt förslaget för andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner högre i situationer där kvarskatten uppgår till högst 10 000 euro. Ändringen av räntesatsen för den nedsatta dröjsmålsräntan ska motivera de skattskyldiga att under skatteåret eller direkt efter skatteårets utgång i större utsträckning betala förskottsskatt. Den föreslagna ändringen leder sålunda till bättre motsvarighet mellan förskottsbetalningen och den slutliga skatten. 

Den nedsatta dröjsmålsräntan är inte en avdragbar utgift vid inkomstbeskattningen. Nedsatt dröjsmålsränta som återbetalas till den skattskyldige är inte heller skattepliktig inkomst. Till denna del motsvarar regleringen nuläget. 

I propositionen föreslås också att begreppen samfundsränta och återbäringsränta som ska återbäras slopas. På skatteåterbäringar ska enligt förslaget betalas ränta som enligt skatteuppbördslagen räknas på återbäringar. 

På skatteåterbäring räknas ränta från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång eller från dagen efter en senare betalningsdag till återbetalningsdagen. Ränta räknas, liksom för närvarande, på belopp som återbetalas från samma dag som när det är fråga om kvarskatt som fastställs för samma skatteår. Tiden för beräkning av ränta på skatteåterbäring börjar sålunda löpa från samma tidpunkt som tiden för nedsatt dröjsmålsränta som påförs den skattskyldige. 

På en skatteåterbäring ska, när det är fråga om användning av skatteåterbäringen, med avvikelse från nuläget, räknas ränta till den dag då det återbetalda beloppet används till betalning av skatt. På återbäringen räknas ränta för en längre tid än för närvarande, eftersom ränta i nuläget räknas till dess att beskattningen slutförs. Till följd av ändringen räknas räntor på samma sätt när det gäller återbäringar i fråga om alla skatteslag. 

Enligt förslaget ska ränta på samfunds och samfällda förmåners skatteåterbäring och på skatt som återbärs i ändringssituationer räknas från ett tidigare datum än för närvarande. Vid beskattning av samfund och samfällda förmåner börjar återbäringsränta räknas tre månader tidigare än för närvarande. Vid beskattning av övriga skattskyldiga börjar återbäringsränta räknas vid samma tidpunkt som förr. 

På återbäringar räknas ränta enligt samma räntesats som för närvarande. Räntesatsen är den i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter. Räntan är dock alltid minst 0,5 procent. Räntan på återbäring är inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen, vilket motsvarar nuläget. 

I propositionen föreslås att räntan vid beskattning av samfund och samfällda förmåner i alla situationer ska räknas på kvarskatt som fastställs för hela skatteåret eller på skatteåterbäringen. Ränteberäkningen ska enligt förslaget förenklas genom att förfarandet med ränteberäkning per räkenskapsperiod frångås vid beskattningen av sådana samfund och samfällda förmåner vilkas skatteår består av flera än en räkenskapsperiod. I dessa situationer ska överensstämmelsen mellan förskottsuppbörden och inkomstskatten vid ränteberäkningen inte bedömas per räkenskapsperiod. Ränta ska räknas endast på den kvarskatt eller återbäring som påförs den skattskyldige eller som återbetalas på basis av skillnaden mellan skatteårets skatt och de belopp som räknats till godo för skatteåret. 

Ränta på förskott som förfaller till betalning efter skatteårets utgång 

På förskott som förfaller till betalning senast den sista dagen i månaden efter skatteårets utgång påförs inte ränta i samband med att förskottet fastställs. Den skattskyldige kan sålunda liksom för närvarande komplettera förskottsbetalningen räntefritt också efter skatteårets utgång. Vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner förkortas den räntefria kompletteringstiden sålunda från fyra månader till en månad, medan den för övriga skattskyldiga ska vara oförändrad. Den föreslagna ändringen ska motivera samfunden och de samfällda förmånerna att i ett tidigare skede än för närvarande se till att förskottsbetalningen motsvarar den slutliga skatten. Den föreslagna räntefria kompletteringstiden på en månad innebär att det också i fortsättningen ska vara möjligt att räntefritt komplettera förskottsbetalningen i situationer där den skattskyldige inte under skatteåret kan göra en exakt uppskattning av skattebeloppet. 

På förskott som förfaller till betalning den månad som följer efter skatteårets utgång ska enligt förslaget i samband med att förskottet fastställs räknas nedsatt dröjsmålsränta från och med den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång till den dag då förskottet förfaller till betalning. 

Genom att via den elektroniska tjänsten yrka på tidigareläggning av förfallodagen kan den skattskyldige stoppa räknandet av nedsatt dröjsmålsränta från och med den första dagen i månaden efter skatteårets utgång till beslutsdagen eller, om denna inte är en bankdag, till följande bankdag. Den skattskyldige kan slippa betala ränta efter förfallodagen genom att betala den påförda skatten omedelbart. 

Avdrag från nedsatt dröjsmålsränta 

I syfte att förenhetliga förfarandet när det gäller sådan nedsatt dröjsmålsränta på kvarskatt som fastställs vid skatteårets utgång föreslås att vid beskattningen av alla skattskyldiga dras av 20 euro, dock högst räntans belopp. Till följd av avdraget fastställs inte nedsatt dröjsmålsränta på små kvarskattebelopp. Sådant avdrag ska till skillnad från nuläget göras också vid beskattning av samfund och samfällda förmåner, vilket är ägnat att förenhetliga ränteberäkningen vid beskattningen. 

Avdraget från kvarskatteräntan hindrar på samma sätt som det nuvarande avdraget att ränta i samband med avslutandet av beskattningen påförs ett kvarskattebelopp som understiger ett visst belopp. Genom bestämmelsen förhindras det att kvarskatteränta påförs utgående från nuvarande räntenivå och kvarskattens förfallodag, om kvarskattebeloppet understiger 1 000 euro. 

Med avvikelse från nuläget ska enligt förslaget inte göras avdrag från räntan på skatt som fastställs i en ändringssituation. Ändringen ska motivera den skattskyldige att bättre än för närvarande se till att inkomster och avdrag korrekt uppges i skattedeklarationen och att korrigera eventuella fel innan beskattningen slutförs. 

Enligt förslaget ska avdrag inte heller göras från nedsatt dröjsmålsränta på förskott som förfaller till betalning efter den månad som följer på skatteårets utgång. Oberoende av kompletteringens belopp kan förskottsbetalningen efter skatteårets utgång kompletteras i en månads tid. Då avdrag inte görs från räntan på förskott som förfaller efter en månad från skatteårets utgång, motiverar bestämmelsen den skattskyldige att komplettera förskottsbetalningen senast under månaden efter skatteårets utgång. Den fungerar som motivering för att komplettera förskottsbetalningen i synnerhet då kompletteringsbehovet är betydande. När det är fråga om ett så litet kompletteringsbehov att någon ränta till följd av avdraget på 20 euro inte betalas på beloppet, kan den skattskyldige enligt förslaget betala det bristande beloppet räntefritt som kvarskatt som påförs av Skatteförvaltningen. Förslaget eliminerar behovet att efter skatteårets utgång ansöka om ett litet förskott och minskar sålunda den administrativa börda som en betalning innebär. Vidare slipper Skatteförvaltningen det extra arbetet med att fastställa små förskott. 

4.3.2  4.3.2 Räntor på obetalda förskott

Det föreslås att förfarandet med separat beräkning av förseningsränta på obetalda förskott frångås i samband med att tillgodoräknandet av förskott slopas. På obetalda förskott som behövs till betalning av skatteårets skatt ska enligt förslaget räknas dröjsmålsränta i stället för förseningsränta. 

Dröjsmålsränta ska enligt förslaget räknas från dagen efter förfallodagen till den dag då skatten betalas. Räntesatsen för dröjsmålsräntan motsvarar den förseningsränta som för närvarande räknas på obetalda förskott, men för dröjsmålsräntan gäller inget minimibelopp. För närvarande ska den skattskyldige betala förseningsränta vars belopp är minst tre euro. 

Enligt förslaget ska belopp som räknas till godo vid beskattningen och som inte behövs till betalning av skatteårets skatt räknas den skattskyldige till godo i första hand genom sänkning av förskottsraterna i förfallodagsordning från den senaste till den äldsta. Förslaget innebär att de förskottsrater avlyfts som inte behövs till betalning av skatteårets skatt. Samtidigt avlyfts dröjsmålsräntorna på dessa förskottsrater. Med avvikelse från nuläget föreslås att dröjsmålsräntor på ogrundade förskott ska avlyftas i sin helhet, vilket motsvarar förfarandet när det gäller dröjsmålsräntor på andra ogrundade skatter. 

4.3.3  4.3.3 Räntor vid ändring i inkomstbeskattningen

Det föreslås att ränteräkningen i ändringssituationer förenklas så att nedsatt dröjsmålsränta i sådana situationer ska räknas på enhetliga grunder till den förfallodag som bestämts för skatten. Det nuvarande förfarandet som innebär att ränta i ändringssituationer från och med början av den tredje månaden efter slutförd beskattning räknas enligt en lägre räntesats, ska enligt förslaget frångås. I syfte att förenkla ränteberäkningen ska ränta i samband med vissa sådana rättelser av beskattningen som nämns nedan räknas också för den tid då på skatten i undantagsfall inte räknas dröjsmålsränta som ersätter nuvarande skattetillägg. 

Nedsatt dröjsmålsränta ska i likhet med ränta på kvarskatt räknas från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång till förfallodagen för skatt som ska betalas till följd av ändring i beskattningen. Om till den skattskyldige tidigare har återbetalats skatt som skatteåterbäring ska nedsatt dröjsmålsränta i situationer då beskattningen ändrats till denna del räknas från följande dag efter återbäringsdagen till förfallodagen för den skatt som ska betalas. Från nedsatt dröjsmålsränta på skatt som påförs i en ändringssituation ska med avvikelse från nuläget inte göras ett 20 euros avdrag. Ränteregleringen av skatt som ska påföras efter skatteåterbäringen stämmer överens med nuläget. 

Den nedsatta dröjsmålsräntan är enligt förslaget, också i situationer då beskattningen har ändrats, referensräntan ökad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. I lagen om förseningsränta föreskrivs om räntor i ändringssituationer. 

På skatt som återbärs i en ändringssituation ska enligt förslaget räknas ränta på motsvarande sätt som på en skatteåterbäring. I en ändringssituation ska ränta liksom för närvarande räknas på skatten som återbärs och dessutom också på den skatteförhöjning som återbärs. I skatteuppbördslagen föreskrivs om räntor som ska betalas till den skattskyldige. 

Det föreslås att skattetillägg som fastställs i samband med rättelse av beskattningen ska ersättas med dröjsmålsränta. Om beskattningen rättas till nackdel för den skattskyldiga, på den grunden att den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet, ska på skatt som fastställs i samband med ändring av beskattningen räknas nedsatt dröjsmålsränta till den första förfallodagen för skatteårets kvarskatt. Dessutom ska på skatten betalas dröjsmålsränta från dagen efter kvarskattens förfallodag till den förfallodag som fastställs för skatten. Till den del som på skatten inte räknas dröjsmålsränta för den nämnda perioden med anledning av att det i ärendet tidigare har fattats ett beslut om att inte rätta beskattningen, ska på skatten med avvikelse från nuläget räknas nedsatt dröjsmålsränta. 

Räntesatsen för dröjsmålsräntan motsvarar den nuvarande räntesatsen för skattetillägg. Dröjsmålsränta ska enligt förslaget räknas på den skatt som fastställs med anledning av rättelsen av beskattningen räknat från en tidigare tidpunkt än den dag då skattetillägget började räknas. Skattetillägg räknas för närvarande från början av den tredje månaden efter skatteårets utgång. Bestämmelser om hur förseningsränta räknas finns i lagen om förseningsränta, också i fråga om dröjsmålsränta som fastställs i ändringssituationer. 

4.3.4  4.3.4 Beslut om att inte uppbära nedsatt dröjsmålsränta

I propositionen föreslås det att på beslut om att inte uppbära nedsatt dröjsmålsränta ska tillämpas de bestämmelser i lagen om förseningsränta som gäller beslut om att inte uppbära skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor. I situationer där betalningen har fördröjts av någon orsak som är oberoende av den skattskyldige eller av något annat särskilt skäl, kan Skatteförvaltningen låta bli att uppbära nedsatt dröjsmålsränta helt eller delvis. Så kan ske t.ex. då den skattskyldige i en ändringssituation påförs skatt vid en tidpunkt som den skattskyldige själv inte har någon möjlighet att påverka. 

En av den skattskyldige oberoende orsak till att betalningen försenas kan vara t.ex. att den skattskyldiges beskattning ändras till följd av att det har gjorts en ändring i makens beskattning samt att Skatteförvaltningen har rättat beskattningen för att korrigera ett fel som den skattskyldige upptäckt att en myndighet gjort. Det kan vara motiverat att låta bli att uppbära skatt också i situationer där beskattningen på yrkande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har ändrats till nackdel för den skattskyldige om Skatteförvaltningen uttryckligen har avgjort ett tolkningsbart ärende till förmån för den skattskyldige. 

4.3.5  4.3.5 Räntor på andra skatter

På grund av de ändrade bestämmelserna om räntor vid beskattning som verkställs i enlighet med lagen om beskattningsförfarande föreslås att bestämmelserna om ränteräkning ändras också i fråga om skatter på vilka för närvarande med stöd av hänvisningsbestämmelser räknas ränta i enlighet med lagen om beskattningsförfarande. På skatt och skatteåterbäring i samband med tonnagebeskattning och beskattning vid vilken tillämpas lagen om skattelättnader för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder, ska också i fortsättningen räknas ränta med stöd av hänvisningsbestämmelserna, liksom på skatt som fastställs enligt lagen om beskattningsförfarande. Bestämmelserna om beräkningsperioden för återbäringsränta i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) ändras av jämlikhetsskäl så att de stämmer överens med bestämmelserna om beräkningsperioden för ränta på återbäring vid beskattning som verkställs enligt lagen om beskattningsförfarande. 

4.4.1  4.4.1 Reglering av skatteuppbörd och indrivning

Det föreslås att skatteuppbördslagens bestämmelser om det nya uppbördsförfarandet ändras så att tillämpningen av dem utsträcks till att omfatta inkomstskatt, förskott och andra belopp som fastställs med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen samt till tonnageskatt. Inkomstskatter som överförs till det nya uppbördsförfarandet är skatter som enligt skatteuppbördslagens 4 § ska uppbäras gemensamt, dvs. samfunds inkomstskatt och rundradioskatt samt statsskatt, kommunalskatt, försäkrades sjukförsäkringsavgift och personers rundradioskatt enligt lagen om beskattningsförfarande. 

Det föreslås att tillämpningsområdet för bestämmelserna etappvis utvidgas så att det nya uppbördsförfarandet gäller alla former av inkomstbeskattning, men med stöd av övergångsbestämmelserna ska det nya uppbördsförfarandet vid inkomstbeskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner tillämpas först i det skedet då dessa skatter överförs till Skatteförvaltningens nya informationssystem. Tillämpningen av bestämmelserna utsträcks också till att omfatta arvsskatt och gåvoskatt samt till källskatt som påförs inkomsttagaren, till den del som bestämmelserna inte efter reformens föregående skede har tillämpats på dessa skatter. Till skatteuppbördslagen överförs också bestämmelserna om användningsordningen för betalningar som avser vissa skatteslag som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet eller gemensamt i det nya uppbördsförfarandet. Dessutom föreslås att bestämmelserna om kvarhållande av återbäring, sammandrag och offentliggörande av sammandrag samt om rättelse av fel i uppbördsförfarandet ska tillämpas på alla skatter som omfattas av det nya uppbördsförfarandet. 

Det föreslås att skatteuppbördslagens bestämmelse om användning av återbäring som från utlandet har överförts till Finland ska upphävas och att återbäring som har överförts från utlandet ska räknas den skattskyldige till godo på samma sätt som övriga poster. Dessutom föreslås i syfte att förtydliga regleringen att till skatteuppbördslagen fogas en bestämmelse om preskription av förskott. 

4.4.2  4.4.2 Vissa bestämmelser i skatteuppbördslagen

Det föreslås att tillämpningsområdet för bestämmelserna om användningsordningen för betalningar och återbäringar av skatter som i reformens första etapp överförts till det nya uppbördsförfarandet utvidgas till att omfatta inkomstskatt, förskott och andra belopp som fastställts med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen samt tonnageskatt och källskatt som påförts inkomsttagaren. Dessutom föreslås att bestämmelserna om betalningsordningen för skatter som överförs till det nya uppbörsförfarandet ändras så att avgifter och återbäringar i likhet med övriga skatter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet används till betalning av skatteförhöjning först efter skattekapitalet. Ändringen innebär att ordningen för betalning av skatt förenhetligas, då både medel som betalats till Skatteförvaltningen och medel som betalats till utsökningsmyndigheten används till betalning av skatterater i samma ordning. 

I propositionen föreslås bestämmelser om hur en betalning till Skatteförvaltningen ska användas då betalaren har avsett att den ska användas till betalning av en viss skatt som behandlas i det nya uppbördsförfarandet eller till betalning av alla skatter som behandlas i det nya uppbörsförfarandet. I skatteuppbördslagen finns inga uttryckliga bestämmelser om användningsordningen för betalningar när det är fråga om påförda skatter, utan de används med stöd av lagens bemyndigande till betalning av skatter enligt närmare föreskrifter som utfärdas av Skatteförvaltningen. 

I det nya uppbördsförfarandet ska betalningar som riktas till skatter användas till betalning av förfallna skatter i den ordning som de preskriberas, från den äldsta till den senaste. Skatter som preskriberas samma dag ska betalas i förfallodagsordning från den äldsta till den senaste. Om skatterna förfaller på samma dag ska betalningen användas i första hand till betalning av skatter och andra belopp som fastställts enligt förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen. Därefter ska betalningen användas till andra skatter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet, i föreskriven användningsordning enligt skatteslag. Om en del av betalningen ännu därefter är oanvänd ska den användas till betalning av skatter som behandlas i Skatteförvaltningens gamla uppbördsförfarande. 

Betalaren kan enligt förslaget, genom att själv välja till vilket skatteslag betalningen ska användas eller genom att hänföra betalningen till skatter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet, inverka på till vilket eller vilka skatteslag betalningen i första hand ska användas. Skatter som enligt det nya uppbördsförfarandet ska betalas på eget initiativ ska när det gäller bestämmelserna om riktad betalning, liksom för närvarande, i regel betraktas som ett enda skatteslag. En betalning kan riktas till ett visst skatteslag genom angivande av referensnummer för skatteslaget i fråga. 

I det nya uppbördsförfarandet ska inkomstskatt och sådana förskott och andra belopp som fastställs med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen betraktas som ett enda skatteslag. Om betalningen hänförs till dessa skatter ska den sålunda i första hand användas till betalning av obetalda skatterater, exempelvis förskott och kvarskatter. Betalningen ska i första hand användas i preskriptionsordning och i andra hand i förfallodagsordning, från den äldsta till den senaste. 

En betalning som den skattskyldige hänför till ett visst skatteslag ska i regel användas för den äldsta fordringen av det slaget. Den skattskyldige kan i regel inte rikta en betalning till en viss rat inom ett skatteslag. En betalning som riktas till ett visst skatteslag ska i första hand användas till betalning av skatt som har förfallit, vilket är fördelaktigt för den skattskyldige med beaktande av löpande räntor. Genom detta förfarande förhindras det också att förpliktelser som gäller ett visst skatteslag preskriberas trots att betalningar har flutit in för andra förpliktelser som hänför sig till skatteslaget i fråga. Skatteflödet blir sålunda bättre än enligt det nuvarande förfarandet. Om skatt uppbärs i flera rater kan betalaren inte längre rikta sin betalning till en viss rat, utan endast till betalning av ett visst skatteslag eller en helhet som består av flera skatteslag. Det är emellertid möjligt att avvika från den föreskrivna ordningen om den skattskyldige har en särskild orsak att rikta betalningen till en viss skatterat. Som en sådan orsak kan anses t.ex. att betalaren inte ansvarar för hela skattebeloppet. 

En betalning som betalaren hänför till en annan skatt som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet än en skatt som ska betalas på eget initiativ, ska först användas till betalning av skatteslaget i fråga, oberoende av om den har förfallit till betalning eller inte. Behandlingen avviker från förfarandet när det gäller skatter som ska betalas på eget initiativ. I fråga om dessa kan betalningen användas endast till betalning av skatt som har förfallit till betalning. Om skatt av det slag som betalaren riktat betalningen till inte är obetald, ska betalningen användas till andra förfallna fordringar av det skatteslag som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet. Om skatter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet inte är obetalda ska betalningen användas till skatter som behandlas i det gamla uppbördsförfarandet. 

Det föreslås att betalaren enligt det nya uppbördsförfarandet också kan rikta en betalning i första hand till fordringar för vilka Skatteförvaltningen i detta syfte har gett detaljerade betalningsanvisningar. Regleringen gör det möjligt att rikta en betalning förbi den normala användningsordningen, till att avse t.ex. fordringar som omfattas av ett betalningsarrangemang. 

Förfarandet att rikta en betalning till fordringar i den användningsordning som det nya uppbördsförfarandet innebär, kan också i vissa speciella situationer klart strida mot den skattskyldiges intresse. Exempelvis i en situation där det har avtalats om ett betalningsarrangemang för skatter som är av ett visst slag och har förfallit till betalning och det uppkommer en ny fordran som hör till samma skatteslag, ska en betalning som riktas till skatteslaget i fråga i första hand användas för en fordran som omfattas av betalningsarrangemanget. Detta leder till att det uppkommer en ny skatteskuld och att betalningsarrangemanget går om intet. Det föreslås därför att Skatteförvaltningen ges möjlighet att i det nya uppbördsförfarandet avvika från användningsordningen för en betalning och att i sista hand använda betalningen till fordringar för vilka har ingåtts betalningsarrangemang eller som har sänts för indrivning genom utsökning samt i andra situationer där det med betalaren har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller att betalningen i strid med betalarens intresse ska användas till en fordran som är föremål för indrivning. Skatteförvaltningen föreslås bli bemyndigad att meddela närmare föreskrifter om avvikelse från användningsordningen. 

Det föreslås att till paragrafen om delgivning av sammandrag ska fogas en bestämmelse om hur uppgifterna i ett sammandrag ska delges sådana fysiska personer och dödsbon som inte är införda i arbetsgivarregistret och inte heller i registret över momsskyldiga eller som inte bedriver annan momspliktig verksamhet än skogsbruk. Detta undantagsförfarande för delgivning ska enligt förslaget tillämpas då en skattskyldig inte har samtyckt till att uppgifterna i sammandraget ska sändas genom e-tjänsten. Sammandraget ska då delges den skattskyldige per post som vanlig delgivning enligt förvaltningslagen, vilket innebär att den skattskyldige anses ha fått ta del av uppgifterna i sammandraget den sjunde dagen efter att brevet avsänts, om något annat inte visas. 

Sammandraget ska sålunda i princip inte delges per post till fysiska personer och dödsbon som redan nu i fråga om skatter som ska betalas på eget initiativ får uppgifterna elektroniskt. Undantagsförfarandet i fråga om delgivningen ska emellertid i fortsättningen av dessa skattskyldiga omfatta dem som för närvarande genom sammandraget får uppgifter endast om mervärdesskatt i samband med skogsbruk som de bedriver samt merparten av hushållsarbetsgivarna av vilka de flesta är arbetsgivare som endast tillfälligt betalar lön och sålunda inte införs i Skatteförvaltningens arbetsgivarregister. Dessa skattskyldiga får enligt förslaget, med avvikelse från nuläget, sammandraget per post också i fråga om uppgifter som gäller skatter som ska betalas på eget initiativ. 

Om sammandraget i alla situationer sänds per post till fysiska personer och dödsbon som omfattas av undantagsregleringen ökar detta avsevärt antalet brevförsändelser till skattskyldiga. Av denna anledning ska sammandrag inte sändas per post till fysiska personer och dödsbon i sådana fall då sammandraget inte innehåller uppgifter som med tanke på den skattskyldiges rättssäkerhet ska delges per post. Sammandraget ska sålunda inte sändas per post då i det av de obligatoriska uppgifterna antecknats endast uppgifter om användning av betalningar till skatt eller om obetald skatt som Skatteförvaltningen inte meddelar att den s att driva in genom sådana åtgärder som föreskrivs i skatteuppbördslagen. I sammandraget tas enligt förslaget då inte in en betalningsuppmaning enligt skatteuppbördslagen och Skatteförvaltningen kan sålunda inte vidta sådana åtgärder för indrivning av i sammandraget angiven obetald skatt som avses i skatteuppbördslagen. Sammandraget ska enligt förslaget, alltid innan sådana indrivningsåtgärder som avses ovan vidtas, per post sändas till skattskyldiga som omfattas av undantagsregleringen. 

Det föreslås att till skatteuppbördslagen fogas en bestämmelse enligt vilken Skatteförvaltningen på begäran av en skattskyldig, till betalning av kommande betalningsförpliktelser, kan hålla kvar inte bara sådana återbäringar av skatter och avgifter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet utan också återbäringar av andra skatter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet. Den skattskyldige kan be Skatteförvaltningen hålla kvar en återbäring av skatt som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet om den skattskyldige vill minska på penningrörelsen till och från Skatteförvaltningen. 

I propositionen föreslås dessutom bestämmelser om rättelse av fel som skett i samband med uppbördsförfarandet också i fråga om andra skatter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet än skatter som ska betalas på eget initiativ. 

Det föreslås att bestämmelserna om minsta belopp som uppbärs inte längre ska tillämpas i fråga om samtliga skatter och avgifter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet. Skatt som har påförts eller ska betalas på eget initiativ är föremål för uppbörd till dess att den betalts i sin helhet. Det föreslås att bestämmelserna upphävs eftersom det nya uppbördsförfarandet innebär att betalningar och återbäringar kan användas till betalning av alla skatter och att det inte längre av systemtekniska orsaker eller i syfte att förenkla uppbördsförfarandet är nödvändigt att föreskriva om minsta belopp när det gäller uppbördsförfarandet. Trots att i det nya uppbördsförfarandet inte regleras minsta belopp som uppbärs ska Skatteförvaltningen inte vidta indrivningsåtgärder enligt skatteuppbördslagen i sådana fall då det inte är ändamålsenligt, dvs. exempelvis i fall där skatteskuldens belopp är litet. Regleringen som gäller användning av små återbäringar till skattebetalning ska på motsvarande sätt ändras så att en återbäring oberoende av dess storlek ska användas till betalning av skatt. 

I syfte att undvika uppbörd och indrivning av små skattebelopp och minska de skattskyldigas administrativa börda föreslås att också vid inkomstbeskattningen och förskottsuppbörden ska tillämpas sådana bestämmelser om minsta skattebelopp som påförs, som för närvarande tillämpas vid fastighetsbeskattningen och källbeskattningen. Det föreslås att bestämmelserna om minsta skattebelopp som påförs inom olika skatteslag förenhetligas så att det minsta beloppet vid inkomstbeskattningen, förskottsuppbörden och källbeskattningen ska vara tio euro. 

Det föreslås att bestämmelsen om användning av återbäring som från utlandet överförts till Finland ska upphävas. Vidare föreslås att återbäring som uppkommer till följd av förskott som överförts från utlandet ska räknas den skattskyldige till godo på samma sätt som andra tillgodoräknade belopp. Ändringen påverkar inte ränteräkningen i anslutning till användning av utländsk skatt, men den förenklar förfarandet då också skatt som efter slutförd beskattning överförts från utlandet ska beaktas som tillägg till det belopp som räknas till godo. 

4.4.3  4.4.3 Överföring av förskottsåterbäringar mellan makar

I syfte att uppdatera och förenhetliga regleringen föreslås att den bestämmelse om överföring av förskottsåterbäring mellan makar som ingår i lagen om beskattningsförfarande samt den kompletterande bestämmelsen i förskottsuppbördslagen ska upphävas. 

Förfarandet med överföring av förskottsåterbäringar mellan makar har under de senaste åren inte utnyttjats i någon större utsträckning. Dessutom har de genomsnittliga överförda beloppen varit små. Skattelagstiftningen och skatteuppbördsförfarandet blir enklare och tydligare om bestämmelsen upphävs. Samtidigt garanteras en rättvis och opartisk beskattningsbehandling av rättshandlingar mellan skattskyldiga. Upphävandet av bestämmelsen ska inte medföra några rättsförluster för de skattskyldiga. 

4.4.4  4.4.4 Ränta på obetald skatt

Det föreslås att förseningsränta i stället för dröjsmålsränta ska räknas på obetald skatt, förskott och andra belopp som fastställs med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt, arvsskatt och gåvoskatt samt källskatt som påförs betalningsmottagaren. Avsikten med ändringen är att i detta skede av reformen, i fråga om skatter som överförs till det nya uppbördsförfarandet, förenhetliga bestämmelserna om ränta på obetald skatt så att de stämmer överens med bestämmelserna om skatter som enligt det nya uppbördsförfarandet ska betalas på eget initiativ. Förslaget innebär inte att räntesatsen för obetald skatt ändras, men räntan ska till skillnad från vad som nu är fallet räknas på de faktiska dagarna. 

4.4.5  4.4.5 Preskription av förskott

Det föreslås att bestämmelserna om preskription av förskott ändras. Förskott preskriberas enligt förslaget fem år räknat från början av året efter det då beskattningen för det skatteår senast avslutas för vars skatt förskottet har fastställts. 

Syftet med förslaget är inte att ändra tidsfristen för indrivning av skatteårets skatt. Obetalda förskott avlyfts för närvarande när beskattningen verkställs, också till den del som de ska behövas för betalning av skatteårets skatt. Skatt motsvarande dessa förskott debiteras som kvarskatt som preskriberas inom den tidsfrist som gäller för kvarskatt. 

I denna proposition föreslås ändringar i förfarandet för tillgodoräknande av förskott. Förskott ska vid beskattningen räknas till godo enligt det fastställda beloppet. Sådana obetalda förskott som behövs till betalning av skatteårets skatt ska enligt förslaget inte avlyftas, utan indrivningen av dem ska fortsättas. Om särskilda bestämmelser inte gällde preskription av förskott preskriberas den skatt som betalas i förskott för ett skatteår tidigare än för närvarande och före skatteårets kvarskatt. 

Till följd av den föreslagna ändringen preskriberas förskott som fastställts för skatteårets skatt samtidigt som kvarskatt för skatteåret. Tidsfristen för indrivning av den mot förskottet svarande skatten för skatteåret ändras sålunda inte. I skatteuppbördslagen föreskrivs om en särskild tidsfrist för preskription av förskott. 

5.1.1  5.1.1 Konsekvenser för Skatteförvaltningen

Genom Valmis-projektet eftersträvas en årlig produktivitetsförbättring på fem miljoner euro, vilket inom Skatteförvaltningen motsvarar en minskning på ca 100 årsverken fram till år 2021. De ändringar som föreslås i denna proposition gör det möjligt att uppnå Valmis-projektets målsättningar. Med tanke på sparmålet är det viktigt att förfarandena ses över i sin helhet, eftersom separata delreformer inte ger några betydande besparingar. 

De ekonomiska nyttor som eftersträvas genom Valmis-projektet realiseras etappvis i och med att det nya informationssystemet och de nya förfarandena för olika skatteslag tas i bruk. Besparingarna förverkligas fullt ut först då samtliga skatteslag omfattas av det nya systemet. De förverkligas med fördröjning eftersom införandet av det nya systemet kräver en betydande arbetsinsats av Skatteförvaltningen fram till år 2020. Värdet av de nyttor som uppnås under det första användningsåret minskas bl.a. av kostnaderna för underhåll av det nuvarande informationssystemet samt av de ökande utbildningskostnaderna. 

De föreslagna lagändringarna innebär för Skatteförvaltningen sådana ändringar i informationssystemen som huvudsakligen förverkligas inom ramen för Valmis-projektet. År 2012 beviljades för projektet 116 miljoner euro som separat finansiering. Merparten av projektets kostnader beror på ändringar i informationssystemen, medan resten beror på nya funktioner, planering av verksamheten, anvisningar, utbildning och kommunikation. 

Skatteförvaltningens övriga kostnader ska täckas med dess driftsanslag eftersom de föreslagna ändringarna inte medför behov av tilläggsanslag. 

5.1.2  5.1.2 Fastställande och komplettering av förskott

Till följd av de förlängda tidsfristerna för fastställande av förskott flyter inkomstskatter in och kan redovisas till skattetagarna tidigare än för närvarande. Eftersom inkomstskatter redan har kunnat betalas som förskottskomplettering till utgången av månaden innan beskattningen slutförs, bedöms förlängningen av tidsfristerna dock inte få någon större inverkan på skatteflödet. 

På grund av de längre tidsfristerna för sänkning av förskott kan en större andel betalda skatter än för närvarande återbäras till skattskyldiga som så önskar, redan innan beskattningen slutförs. En tidigareläggning av återbäringarna innebär för skattetagarna vissa finansieringskostnader. Till följd av sänkningen betalas emellertid inte ränta på belopp som återbärs, vilket i sin tur minskar skattetagarnas finansieringskostnader. 

De eventuella ekonomiska konsekvenserna av att tidfristerna för sänkning av förskott förlängs kan bedömas utifrån de årliga beloppen av återbäringar till skattskyldiga som betalat förskott. 

Samfunden fick skatteåren 2012—2014 årligen 405—476 miljoner euro i förskottsåterbäringar. En del av dessa skattskyldiga som fått återbäringar kan i större utsträckning än för närvarande yrka på sänkning av förskott till följd av de längre tidsfristerna, vilket innebär att samfundsskatt kan återbäras tidigare än för närvarande. Förlängningen av tidsfristen beräknas dock inte få några större konsekvenser. Merparten av samfunden yrkar inte heller i dagens läge på sänkning av förskott, trots att detta på basis av bokslutet och skattedeklarationen är möjligt inom fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång. Efter utgången av räkenskapsperioden har för skatteåret 2012—2014 sammanlagt ca 332—370 miljoner euro i förskott som påförts samfund och samfällda förmåner sänkts eller avlyfts. Inte heller detta belopp väntas växa i någon större utsträckning till följd av förlängningen av tidsfristen för sänkning av förskott. En bidragande orsak är framför allt att på belopp som återbetalas till följd av sänkning av förskott inte heller i fortsättningen betalas ränta, till skillnad från vad som är fallet med skatt som betalas tillbaka som skatteåterbäring efter slutförd beskattning. 

Av andra skattskyldiga är det närmast affärsidkare, yrkesutövare och jordbruksidkare som framställer yrkanden om sänkning av förskott. För dessa kategorier har förskotten baserats på företagsinkomsten vars exakta belopp kan utredas först i slutet av skatteåret. För år 2014 fick affärsidkare och yrkesutövare ca 96 miljoner euro i förskottsåterbäringar medan jordbruksidkare fick ca 61 miljoner euro. Affärsidkares, yrkesutövares och jordbruksidkares skatter flyter i typfallet in både som förskott och som förskottsinnehållningar och de används tillsammans till betalning av det slutliga skattebelopp som bestäms för skatteåret. Av denna orsak är det inte möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma det skattebelopp som kan bli resultatet av efter skatteåret gjorda yrkanden om sänkning av förskott och tidigareläggning av skatteåterbäringar. Förlängningen av tidsfristen för sänkning av förskott bedöms få små konsekvenser också för andra skattskyldiga än samfund. 

5.1.3  5.1.3 Hur förskott tillgodoräknas de skattskyldiga

På förskott som inte behövs till betalning av skatteårets skatter ska enligt förslaget inte tas ut förseningsränta. De förseningsräntor som påförs de skattskyldiga beräknas av denna anledning årligen minska med ca 600 000—700 000 euro. 

5.1.4  5.1.4 Ändring av ränteberäkningsperioden

Ändringen av ränteberäkningsperioden för samfund och samfällda förmåner får konsekvenser för skatteintaget. De skattskyldiga bedöms överlag tidigarelägga betalningen av skatter till Skatteförvaltningen, vilket innebär att också inflödet av skatteinkomster till skattetagarna sker tidigare. Den ändrade ränteberäkningsperioden innebär inte en ändring av skattegrunderna. Förslaget får sålunda inte några konsekvenser för de skattebelopp som påförs skattskyldiga under ett skatteår och sålunda inte heller för skatteårets intäkter. Förslaget får sålunda inte några konsekvenser för de skattebelopp som påförs skattskyldiga under ett skatteår och sålunda inte heller för skatteårets intäkter från samfundsskatten. 

Konsekvenserna för skattetagarnas skatteintäkter 2017 beror på de förskottsrater som under kalenderåret 2018 flyter in som förskottskompletteringar enligt det nuvarande systemet men som till följd av de föreslagna ändringarna överförs till intäkterna för skatteåret 2017. Tidigareläggningen av samfundsskatten bedöms öka skattetagarnas skatteintäkter med sammanlagt ca 40 miljoner euro under skatteåret 2017. Statens intäkter av samfundsskatten väntas på en gång öka med ca 30 miljoner euro. Kommunernas skatteintäkter ska öka med ca tio miljoner euro. 

Konsekvenserna när det gäller skattetagarnas skatteintäkter är av engångskaraktär och gäller endast 2017. Det beräknas att från varje kalenderår överförs ungefär lika mycket förskottsbetalningar till föregående år, vilket innebär att de budgetkonsekvenser beräknas upphäva varandra vilka orsakas av förskottsbetalningar som från ett kalenderår överförs till föregående år och från det följande året till det aktuella året. Ett undantag utgör det år då lagändringarna träder i kraft, dvs. 2017. Från det året överförs skatteintäkter inte till föregående år men till det överförs skatteintäkter från följande år. 

Ändringen av ränteberäkningsperioden får betydelse i synnerhet för de skattskyldiga som betalar samfundsskatter efter räkenskapsperiodens utgång. Skatteåret 2014 flöt ca 30 procent av samfundsskatterna in först efter skatteåret. Detta motsvarar skatteintäkter på ca 1,3 miljarder euro. Ungefär en miljard euro, dvs. 78 procent av dessa skatter hade före utgången av den räntefria betalningstiden flutit in som räntefria förskottskompletteringar. Under de tre sista räntefria betalningsdagarna flöt till Skatteförvaltningen in ca 840 miljoner euro, dvs. 67 procent av alla skatter som flöt in efter skatteårets. För samfund är den sista räntefria betalningsdagen enligt det nuvarande systemet den sista dagen i den fjärde månaden efter skatteårets sista månad. 

Enligt förslaget är den sista räntefria betalningsdagen den sista dagen i månaden efter skatteårets utgång. Räntan räknas enligt en nedsatt dröjsmålsränta som enligt den nuvarande räntenivån är 2,5 procent per år. 

Till följd av de ändringar som föreslås i fråga om ränteberäkningen beräknas det att förskottsraterna blir betalda i ett tidigare skede efter skatteårets utgång. De företag som med tanke på skatteintäkterna betalar stora förskott har en central ställning. Som exempel kan nämnas att de samfund som skatteåret 2014 betalade synnerligen stora förskottskompletteringar på över en miljon euro utgjorde ca två procent av alla samfund som betalade kompletteringar. Dessa samfunds inbetalningar utgjorde ca 57 procent av de sammanlagda förskottskompletteringarna. 

Eftersom ränta enligt förslaget ska betalas för en längre tid än för närvarande, får möjligheten att betala förskott också efter den räntefria betalningstiden en större betydelse i synnerhet när det är fråga om stora förskott, eftersom förskottsbetalningen avbryter räknandet av nedsatt dröjsmålsränta och sålunda minskar den nedsatta dröjsmålsräntans belopp. I synnerhet de skattskyldiga som för närvarande betalar stora belopp som förskottskomplettering beräknas tidigarelägga betalningen av förskottsrater efter skatteårets utgång samt med större noggrannhet se till att de betalar tillräckliga förskott under eller omedelbart efter skatteåret. 

För de samfund och samfällda förmåner som påförs mindre än 1 000 euro i kvarskatt förlängs den räntefria betalningstiden. De föreslagna ändringarna ger de skattskyldiga som för närvarande betalar små kompletteringsbelopp möjlighet att senarelägga den räntefria skattebetalningen. Detta blir ekonomiskt fördelaktigt i synnerhet för små företag. Samtidigt försvåras emellertid uppfyllandet av motsvarighetskravet. 

Den nedanstående figuren visar intäktsprofilen i euro för samfundsskatten efter skatteårets utgång enligt det nuvarande respektive det föreslagna systemet, inklusive förskottskompletteringarna för skatteåret 2014. Presumtionen när det gäller det nya systemet är att förskott betalas den sista räntefria dagen. 

Ackumulerad förskottskomplettering, kumulativ fördelning enligt betalningsfördröjning 

Till följd av den ändrade ränteberäkningsperioden beräknas över en miljard euro i samfundsskatt flyta in tre månader tidigare än för närvarande. Över 99 procent av de förskott som betalats efter skatteåret ska enligt förslaget flyta in under den räntefria första månaden, då det utgås ifrån att förskotten betalas senast den sista räntefria dagen. Detta innebär en tidigareläggning av ett uttag på ca 1,3 miljarder euro i samfundsskatt som ska betalas i förskott efter skatteåret. Eftersom förskott dock i praktiken betalas också under ränteberäkningsperioden, beräknas det att en dryg miljard euro kommer att flyta in tre månader tidigare. 

Eftersom förskottsinbetalningarna enligt en helhetsbedömning sker tidigare blir den räntemässiga nettoeffekten för de skattskyldiga den att kostnaderna stiger medan skattetagarnas inkomster ökar. Utgående från 2014 års uppgifter om förskottskompletteringar beräknas ränteeffekten av de föreslagna ändringarna på årsnivå uppgå till sammanlagt ca åtta miljoner euro, då diskontoräntan antas vara 2,5 procent. 

Då räntan på skatteåterbäringar också vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner börjar räknas från början av den andra månaden efter skatteårets utgång ökar räntebeloppet som betalas på återbäringar. Den årliga ökningen beräknad på återbäringsbeloppen för 2014 och en 0,5 procents räntesats ska från och med år 2018 uppgå till 0,5 miljoner euro. Ökningen av de återbäringsräntor på källskatter som betalas till begränsat skattskyldiga ska, beräknad på basis av de genomsnittliga källskatteåterbäringarna 2011—2015, en räntesats på 0,5 procent och en tre månaders förlängning av ränteperioden, uppgå till ca 0,2 miljoner euro. 

Det föreslås att för den tid som beskattningen av samfund och samfällda förmåner verkställs ska räknas ränta per skatteår också då skatteåret består av flera än en räkenskapsperiod. På basis av uppgifterna för skatteåren 2012—2014 kan den bedömningen göras att ändringen sammantaget inte får några större konsekvenser. De skattskyldiga påförs mindre ränta än för närvarande i situationer där vid förskottsuppbörden för skatteårets första räkenskapsperioder inte har fastställts tillräckliga förskott i förhållande till det kalkylerade skattebeloppet för räkenskapsperioden. På motsvarande sätt ska till den skattskyldige återbetalas mindre ränta än för närvarande i sådana fall då vid förskottsuppbörden för skatteårets första räkenskapsperioder har påförts för mycket förskott i förhållande till den beräknade skatten för räkenskapsperioden. 

5.1.5  5.1.5 Avdrag från nedsatt dröjsmålsränta

Enligt propositionen ska från den nedsatta dröjsmålsränta som räknas på alla skattskyldigas kvarskatt dras av 20 euro eller högst räntans belopp. Det föreslagna avdraget minskar räntebelastningen på samfund och samfällda förmåners kvarskatt, eftersom motsvarande avdrag inte tidigare har gjorts från den samfundsränta som ska betalas. Förslaget beräknas också senarelägga betalningen av små förskottsrater, då avdraget på 20 euro innebär att det på den nuvarande räntenivån blir möjligt att betala skattebelopp på ca 1 000 euro räntefritt först som kvarskatt. Till följd av avdraget ska ingen nedsatt dröjsmålsränta över huvud taget påföras för uppskattningsvis ca 7 800 samfunds och samfällda förmåners kvarskatt som har betalt komplettering av förskott. Detta motsvarar ca 25 procent av alla samfund och samfällda förmåner som betalat förskottskomplettering. Samtliga samfund som betalat kvarskatt ska enligt förslaget få räkna sig till godo ett avdrag på 20 euro från räntan. Ca 45 000 samfund och samfällda förmåner betalar för närvarande skatt i form av kvarskatt. Avdraget från räntan ska underlätta likviditetssituationen i synnerhet för småföretag. Då kravet på motsvarighet i fråga om förskott som förfallit till betalning under skatteåret och skatteårets skatt är oförändrat, minskar avdraget på 20 euro från kvarskatteräntan årligen samfundens och de samfällda förmånernas räntebörda med ca 500 000 euro. 

Följande diagram visar utifrån antal rater intäktsprofilen för samfundsskatten efter skatteårets utgång enligt det nuvarande respektive det föreslagna systemet, inklusive förskottskompletteringarna för skatteåret 2014. Presumtionen när det gäller det nya systemet är att förskott betalas den sista räntefria dagen. 

Observerat antal förskottskompletteringar, kumulativ fördelning enligt betalningsfördröjning 

Vid beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner ska för 75 procent av de skattskyldiga som påförs kvarskatt, på grund av avdraget inte fastställas nedsatt dröjsmålsränta. Ränta ska dock betalas på mindre kvarskattebelopp än för närvarande. I nuläget har 94 procent av de skattskyldiga som påförs kvarskatt, på grund av avdraget inte ålagts att betala kvarskatteränta. Enligt förslaget ska på kvarskatt i alla situationer räknas en enhetlig ränta, medan den nuvarande lägre räntesatsen för kvarskatt under 10 000 euro som tillämpas på fysiska personer och dödsbon föreslås bli slopad. 

På basis av nuvarande räntenivå och tidpunkten då kvarskatten förfaller till betalning ska de skattskyldiga betala kvarskatteränta till den del som kvarskattens belopp överskrider ca 1 000 euro. Skatteåret 2014 var de fysiska personernas och dödsbonas räntefria kvarskattebelopp 4 750 euro och skatteåret 2015 ca 4 780 euro. 

5.1.6  5.1.6 Samfunds och samfällda förmåners yrkanden om förskott och inlämnande av skattedeklaration

Samfundens och de samfällda förmånernas skyldighet att framställa yrkanden om förskott och lämna in skattedeklarationer elektroniskt beräknas resultera i kostnadsbesparingar för Skatteförvaltningen. Framför allt kostnaderna för digitalisering av deklarationsblanketter minskar. År 2015 uppgick kostnaderna för digitalisering av samfunds skattedeklarationer till ca 640 000 euro. 

5.1.7  5.1.7 Vissa ändringar i anslutning till skatteuppbörden

Det förslag som innebär att regleringen av det nya uppbördsförfarandet i fråga om användning av betalningar och återbäringar ska utsträckas till att omfatta också inkomstskatt och andra belopp som bestämts med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt och källskatt som påförs inkomsttagaren, ökar antalet skattskyldiga vilkas återbäringar på mindre än fem euro får användas till betalning av Skatteförvaltningens fordringar. Den utvidgade användningen av små återbäringar ökar i någon mån antalet återbäringar som årligen används till betalning av skatter och att i någon mån tidigarelägga uppkomsten av sådana fordringar för vilka återbäringar används. 

Slopandet av bestämmelsen om minsta belopp som debiteras när det gäller alla skatter som behandlas i det nya uppbördsförfarandet ökar årligen skatteuppbörden med ca 600 000 euro. 

Enligt förslaget kan Skatteförvaltningen för betalning av kommande förpliktelser hålla kvar också återbäringar av andra skatter som ska betalas på eget initiativ än sådana som behandlas i det nya uppbördsförfarandet. På återbäringen räknas för förvaringstiden krediteringsränta, vilket innebär att räntebeloppen som betalas till de skattskyldiga ökar en aning. 

Enligt förslaget kan den ränta som betalas på obetald inkomstskatt, förskott och andra belopp som bestäms med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt och källskatt som påförs inkomsttagaren samt förseningsränta som bestäms i samband med rättelse av beskattningen, i fortsättningen understiga tre euro, medan den för närvarande alltid är minst tre euro. Utvidgningen av tillämpningsområdet minskar det årliga beloppet av dröjsmålsräntor på obetalda skatter med ca 1,2 miljoner euro från och med 2019, då de nya bestämmelserna ska tillämpas också vid inkomstbeskattningen av personkunder. Slopandet av minimibeloppet tre euro påverkar i praktiken inte beloppet av dröjsmålsräntor som fastställs i samband med rättelse av beskattningen, eftersom räntan i samband med rättelse av inkomstbeskattningen i praktiken alltid uppgår till minst tre euro. 

5.2.1  5.2.1 Förenhetligande av beskattnings- och uppbördsförfarandet

De föreslagna ändringarna inverkar i synnerhet på Skatteförvaltningens verksamhet. Möjligast enhetliga och enkla beskattnings- och uppbördsförfaranden minskar Skatteförvaltningens kostnader och gör det möjligt att organisera funktionerna på ett effektivt sätt. Ett konsekvent och tydligt beskattningssystem minskar också Skatteförvaltningens administrativa kostnader. 

De ändringar som föreslås i denna proposition utgör det andra skedet i en reform som går ut på att slopa förfarandet med två parallella uppbördsförfaranden och som ska göra det möjligt att inom Skatteförvaltningen stegvis införa ett enda informationssystem. Den sammantagna nyttan av ett förenhetligat uppbördsförfarande uppnås i det skedet då det nya uppbördsförfarandet omfattar samtliga skatteslag samt de övergripande processerna för uppbörd och indrivning av skatter. Det nya uppbördförfarandet införs åren 2017—2019 stegvis för samtliga skatteslag. 

5.2.2  5.2.2 Fastställande och komplettering av förskott

Förlängningen av tidfristerna för fastställande och ändring av förskott ska, i förening med att förskottskompletteringen slopas, öka antalet ansökningar och beslut samt Skatteförvaltningens arbete med behandlingen av dem. Ändringarna ska också öka antalet kundkontakter till Skatteförvaltningen och behovet av kundrådgivning. 

Eftersom tidsfristen för påförande av förskott förlängs kan Skatteförvaltningen på eget initiativ i större utsträckning än för närvarande fastställa förskott och för beskattningen utreda de inkomster som ligger till grund för dem. På så sätt främjas beskattningen i realtid samt kravet på motsvarighet vid förskottsuppbörden. 

Genom att förfarandet med förskottskomplettering slopas och ersätts med ett förfarande som innebär att förskott kan bestämmas på yrkande av den skattskyldige, minskar det administrativa arbetet med att utreda, allokera och tillgodoräkna betalningar. 

5.2.3  5.2.3 Tillgodoräknande av förskott

Eftersom indrivningen av obetalda förskott fortsätter efter att beskattningen slutförts, minskar Skatteförvaltningens arbete med att göra och återkalla utsökningsansökningar en aning. Ändringen av bestämmelserna om tillgodoräknande inverkar också på utsökningsmyndigheternas verksamhet då indrivningen av obetalda förskott inte ska avslutas innan beskattningen har slutförts. Förslaget minskar utsökningsmyndighetens administrativa arbete i och med att antalet utsökningsärenden minskar. 

5.2.4  5.2.4 Ändringar i ränteberäkningen

Revideringen och förenhetligandet av bestämmelserna om räntor minskar Skatteförvaltningens administrativa bördan samt förenklar beräkningsreglerna och därmed upprätthållandet av informationssystemen. De enhetliga och förenklade reglerna för ränteräkning minskar också antalet kundkontakter. 

5.2.5  5.2.5 Samfunds och samfällda förmåners yrkanden om förskott och inlämnande av skattedeklaration

Elektroniska inkomstskattedeklarationer och yrkanden om förskott på inkomstskatt kan i fortsättningen huvudsakligen behandlas elektroniskt. Uppgifterna genomgår automatisk dataflödeskontroll för att säkerställa att informationen är formellt korrekt. För närvarande innehåller mindre än en procent av alla elektroniskt inlämnade skattedeklarationer fel eller brister av typen skriv- och räknefel som ska behandlas manuellt. Det elektroniska förfarandet innebär också att arbetet med att registrera yrkanden om förskott och annat manuellt arbete i samband därmed minskar. Detta effektiviserar och försnabbar behandlingen av förskottsärenden i samtliga skeden av uppbörden. De uppgifter som förskotten baseras på kan genom det elektroniska förfarandet i realtid direkt läggas till grund för beskattningen. 

Förslaget innebär att Skatteförvaltningens resurser på ett mera ändamålsenligt sätt och effektivare än för närvarande kan inriktas på skattekontroll och proaktiv styrning. 

5.2.6  5.2.6 Vissa ändringar i anslutning till skatteuppbörden

Utvidgningen av det nya uppbördsförfarandet gör skatteuppbördsprocessen smidigare också när det gäller inkomstskatt, förskott och andra belopp som bestämts med stöd av förskottsuppbördslagen och sjukförsäkringslagen, tonnageskatt och källskatt som påförts inkomsttagaren samt arvsskatt och gåvoskatt. I övergångsskedet kan de ändringar som föreslås i bestämmelserna om användningsordningen dessutom i viss mån få konsekvenser för de belopp som redovisas till olika skattetagare. 

En omständighet som underlättar Skatteförvaltningens verksamhet är att alla de uppgifter om skatter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarande som avses i skatteuppbördslagen ska ges de skattskyldiga elektroniskt, i ett månatligt sammandrag. Trots att sammandraget i regel ska sändas per post till en stor del av de fysiska personerna och dödsbona, ska den mängd post som sänds till de skattskyldiga inte förändras i någon större utsträckning eftersom antalet meddelanden som sänds per post om användning av återbäringar samt antalet betalningsuppmaningar minskar i motsvarande mån. 

Till följd av de ändringar som föreslås i bestämmelserna om hur betalningar ska användas kan den skattskyldige hänföra sin betalning till ett visst eller till flera skatteslag som ska behandlas i det nya uppbörsförfarandet, vilket innebär att betalningarna mera smidigt och effektivt kan behandlas i samband med skatteuppbörden. Dessutom ska utvidgningen av möjligheten att hålla kvar återbäringar till att omfatta också andra skatter som överförs till det nya uppbördsförfarandet minska Skatteförvaltningens uppgifter i anslutning till betalningsrörelsen, när det gäller skattskyldigas betalningar och återbäringar. 

Enligt förslaget ska Skatteförvaltningen i fortsättningen inte överföra en skattskyldigs skatteåterbäring till betalning av makens kvarskatt. Ändringen förenklar uppbördsförfarandet då beskattningen slutförs. 

5.3.1  5.3.1 Fastställande och komplettering av förskott

Eftersom det föreslås att tidsfristerna för fastställande och ändring av förskott ska förlängas får de skattskyldiga bättre möjligheter att medan verkställandet av beskattningen pågår se till att förskottsbetalningen motsvarar den slutliga skatten. Den skattskyldige kan också påverka räntepåföljderna till dess att beskattningen avslutas, dvs. en månad längre än för närvarande. 

Till följd av förlängningen av tidsfristerna kan de skattskyldiga i större utsträckning än för närvarande få tillbaka överbetalt förskott innan skatteåterbäringarna betalas ut. Å andra sidan får de då inte ränta på återbäringen. 

Slopandet av förfarandet med förskottskomplettering innebär att den skattskyldige alltid ska yrka att Skatteförvaltningen fastställer ett förskott om den skattskyldige vill komplettera sina förskott och sålunda påverka räntepåföljderna. Förskott ska vid hot om dröjsmålspåföljder betalas på utsatt dag. En skattskyldig som efter skatteårets utgång använder e-tjänsten för ett yrkande om förskott får i samband med ärendet de uppgifter som behövs för betalning av förskottet och anvisas att betala förskottet via nätbanken. Om den skattskyldige inte använder e-tjänsten är det i någon mån besvärligare att ansöka om komplettering av förskott, eftersom den skattskyldige kan betala förskottet först efter att ha fått ett beslut om saken och sålunda inte, såsom i fråga om förskottskompletteringen i den nuvarande formen, kan påverka räntorna på skatten. 

Då Skatteförvaltningen på eget initiativ fastställer förskott efter skatteårets utgång kan den skattskyldige i dessa fall inte längre skjuta upp skattebetalningen till tidpunkten för betalning av kvarskatten. Fastställandet av förskott som förfaller till betalning efter den månad som följer på skatteårets utgång inverkar också på hur den skattskyldige kan utnyttja avdraget på högst 20 euro från den nedsatta dröjsmålsräntan på kvarskatten. 

5.3.2  5.3.2 Tillgodoräknande av förskott

Till följd av att förfarandet för tillgodoräknande av förskott ändras ska den skattskyldige ha en bättre förhandsuppfattning om beloppet av förskott som räknas tillgodo, eftersom tillgodoräknandet ska ske i enlighet med debiteringen och den faktiska användningen av den skattskyldiges betalningar och återbäringar påverkar det belopp som räknas till godo vid beskattningen. Som en följd av ändringen av tillgodoräknandet ska uppbörden av obetalda förskott till betalning av skatteårets skatt fortsätta utan avbrott. Åtgärder för indrivning av skatt kan sålunda vidtas mot den skattskyldige också under tiden mellan den avslutade beskattningen och förfallodagen för kvarskatten. 

5.3.3  5.3.3 Ändringar i ränteberäkningsperioden

De ändringar som gäller ränta på kvarskatt ska motivera de skattskyldiga att redan under skatteåret genom förskottsuppbörd betala en större del än för närvarande av skatteårets skatt samt att tidigarelägga betalningen av förskott efter skatteåret. Ändringen ska motivera de skattskyldiga att följa sin inkomstutveckling under skatteåret och att i realtid justera sina förskott. 

Förenhetligandet av perioderna och räntebegreppen förtydligar beräkningsprinciperna samt förbättrar de skattskyldigas rättssäkerhet, eftersom det blir lättare att kontrollera att resultatet är korrekt. Till följd av ändringen kan de skattskyldiga bättre förutse räntepåföljderna av sin ekonomiska verksamhet. 

Till följd av att förfarandet med ränteberäkning räkenskapsperiodvis slopas kan samfund och samfällda förmåner vilkas skatteår består av flera än en räkenskapsperiod skattefritt vid den andra räkenskapsperiodens förskottsuppbörd komplettera den första räkenskapsperiodens förskottsuppbörd i sådana situationer där den första räkenskapsperiodens förskottsuppbörd har blivit för liten i förhållande till periodens beskattningsbara inkomst. 

5.3.4  5.3.4 Avdrag från nedsatt dröjsmålsränta

Enligt förslaget ska det belopp som dras av från den nedsatta dröjsmålsräntan dras av endast från den kvarskatteränta som påförs då beskattningen avslutas. För den skattskyldige är det sålunda förmånligt att inte yrka på att förskott som förfaller till betalning efter den följande månaden efter skatteårets utgång ska betalas då behovet att komplettera skatten är litet. I dessa situationer görs från den nedsatta dröjsmålsräntan på förskott inte motsvarande avdrag, som räknas den skattskyldige till godo i samband med att kvarskatt påförs. Om det föreligger ett stort kompletteringsbehov ska det för den skattskyldige, trots avdraget från kvarskatteräntan, vara förmånligt att ansöka om räntebelagt tilläggsförskott och sålunda avbryta räknandet av nedsatt dröjsmålsränta till förskottets förfallodag. 

5.3.5  5.3.5 Samfunds och samfällda förmåners yrkanden om förskott och inlämnande av skattedeklaration

Effektiva och lättillgängliga avgiftsfria elektroniska kanaler som styr de skattskyldigas verksamhet underlättar och försnabbar skötseln av ärenden samt säkerställer att blanketterna blir korrekt ifyllda. Det elektroniska deklarationsförfarandet minskar behovet att i efterhand utreda och korrigera fel, vilket minskar de skattskyldigas administrativa börda. Det elektroniska förfarandet gör det lättare att framställa yrkanden om förskott och förkortar tiden för upprättande och behandling av yrkanden. Genom det elektroniska förfarandet kan de skattskyldiga snabbt få förskottsbeslut och samtidigt även betala förskott. Det elektroniska förfarandet innebär också att den fördröjning som vanlig postgång innebär undviks. 

De elektroniska tjänsterna och Katso-koden är i praktiken tillgängliga för alla samfund och samfällda förmåner. Aktiebolagen lämnar redan nu i regel in sina deklarationer elektroniskt. Skyldigheten att lämna in skattedeklarationer elektroniskt bedöms inte avsevärt öka aktiebolagens administrativa börda, eftersom elektroniska förfaranden redan används i stor utsträckning. Om ett samfund eller en samfälld förmån t.ex. på grund av datatekniska begränsningar inte har möjlighet att framställa ett yrkande om förskott eller lämna in skattedeklarationen eller kontonumret elektroniskt, kan dessa åtgärder fortfarande vidtas också i pappersform. 

Föreningar, stiftelser, samfällda förmåner och offentliga samfund sköter i betydligt mindre utsträckning sina ärenden elektroniskt. Övergången till elektroniska förfaranden kan i inledningsskedet i någon mån öka den administrativa bördan för dess kategorier av skattskyldiga. 

Att framställa yrkanden om förskott elektroniskt ska vara ett nytt förfarande för samfund och samfällda förmåner. Enligt förslaget får samfund och samfällda förmåner i fortsättningen inte framställa yrkanden om förskott formfritt, t.ex. med e-post eller per telefon. 

5.3.6  5.3.6 Vissa ändringar i anslutning till skatteuppbörden

Utvidgningen av bestämmelserna om sammandrag till att gälla nya skatteslag innebär att de skattskyldiga också i fråga om dessa skatter har möjlighet att få de uppgifter som antecknats i sammandraget genom e-tjänsten. De skattskyldiga får genom sammandraget en klarare och mera heltäckande uppfattning om hela skatteläget, vilket förbättrar uppbördsförfarandets genomskinlighet och sålunda också de skattskyldigas rättssäkerhet. Fysiska personer och dödsbon som inte har antecknats i arbetsgivarregistret och inte heller i registret över momsskyldiga eller som inte bedriver annan momspliktig verksamhet än skogsbruk, får sammandraget per post då i det antecknas andra enligt skatteuppbördslagen obligatoriska uppgifter än om användning av en betalning för skatter eller om skatteskulder som inte har föranlett en betalningsuppmaning i sammandraget. Begränsningen leder till en minskning av antalet sammandrag som sänds till de skattskyldiga i pappersform, i situationer där genom sammandraget inte delges uppgifter som är relevanta för de skattskyldigas rättssäkerhet. 

I enlighet med de ändringar som föreslås i bestämmelserna om riktande av betalningar i skatteuppbördsförfarandet kan den skattskyldige med avvikelse från nuläget i regel hänföra sin betalning endast till önskat skatteslag eller till en helhet bestående av flera skatter. Betalningen ska mellan fordringarna inom samma skatteslag användas i den allmänna användningsordningen utifrån preskriptionstidpunkten och förfallodagen. Om den skattskyldige t.ex. betalar skatt enligt de betalningsuppgifter som fogats till ett beskattningsbeslut om kvarskatt för 2018, ska betalningen i första hand användas till obetald kvarskatt från skatteåret 2017. Inte heller då skatten uppbärs i flera rater får den skattskyldige längre rikta sin betalning till en viss skatterat. 

Den skattskyldige får enligt förslaget rikta en betalning enligt den allmänna användningsordningen mellan alla förfallna skatter som ska behandlas i det nya uppbördsförfarandet. I situationer där Skatteförvaltningen endast på begäran återbär överbetalda avgifter kan den skattskyldige på förhand med en betalning betala flera skatter som förfaller till betalning enligt det nya uppbördsförfarandet, på så sätt att betalningen används till framtida skatter på dessas förfallodag. 

I propositionen föreslås vidare att återbäringarna på alla skatter som överförs till det nya uppbördsförfarandet, på den skattskyldiges begäran ska kunna hållas kvar för betalning av kommande betalningsförpliktelser. Skatteförvaltningen kan genom att hålla kvar återbäringen förenkla skattebetalningen och sålunda minska penningrörelsen fram och tillbaka är det är fråga om skattebetalningar och -återbäringar. 

Enligt förslaget kan en skatteåterbäring inte längre överföras och dras av från makens kvarskatt. Den skattskyldige ska i fortsättningen separat betala debiterad kvarskatt också då maken vid beskattningen för samma skatteår får skatteåterbäring.