1.1  Avgångsåldern i militära tjänster

Pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) trädde i kraft den 1 januari 2017. Enligt den lagen ska pensioneringen från och med 2018 senareläggas med tre månader per år till dess att en senareläggning på två år har uppnåtts 2025. I pensionslagen för den offentliga sektorn anges det när rätten till pension börjar. Man kan gå i pension när den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. Ett anställningsförhållande upphör på motsvarande sätt senast när avgångsåldern uppnås. I pensionslagen för den offentliga sektorn finns det också bestämmelser om militärpensionssystemet. 

I 47 § i lagen om försvarsmakten (551/2007) föreskrivs det om avgångsåldrarna för militära tjänster vid försvarsmakten. För att undvika en situation där ett anställningsförhållande upphör vid avgångsåldern utan rätt till ålderspension ska bestämmelserna om avgångsåldern i lagen om försvarsmakten ändras så att de stämmer överens med pensionsreformen. Ett centralt mål vid beredningen av pensionsreformen var att från och med 2018 ska pensioneringen senareläggas med tre månader per år på lika villkor för alla grupper. Avgångsåldrarna måste likaså höjas stegvis på motsvarande sätt.  

I pensionslagen för den offentliga sektorn graderas en militärs lägsta ålder för ålderspension utifrån militärens födelseår från 55 år och uppåt och för flygare från 45 år och uppåt. Det har inte fastställts en egen pensionsålderstabell för alla specialgrupper, men i 102 § 5 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn anges det att en militärs lägsta ålder för ålderspension är samma som hans eller hennes avgångsålder, om denna är högre än den i 2–4 mom. i paragrafen föreskrivna åldern för ålderspension. Om förutsättningarna i 6–7 mom. i paragrafen uppfylls kan en militär dock gå i ålderspension redan före sin avgångsålder.  

Avgångsåldrarna i militära tjänster inom försvarsmakten ska på motsvarande sätt höjas stegvis med högst två år. En höjning är nödvändig eftersom den lägsta åldern för ålderspension annars blir högre än den nuvarande avgångsåldern, vilket innebär att rätt till ålderspension inte uppkommer. Av motsvarande skäl ska också avgångsåldrarna för dem som tjänstgör i uppgifter som förutsätter flygarutbildning höjas.  

I fråga om de högsta militära tjänsterna inom försvarsmakten är avgångsåldern högre än för andra militära tjänster, dvs. 60–63 år. De högsta militära tjänsterna inom försvarsmakten är kommendören för försvarsmakten, chefen för huvudstaben och tjänsterna som general, amiral, försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, överste, kommodor, fältbiskop, militäröveringenjör, militäröverläkare och militärprofessor. Det är inte nödvändigt att höja avgångsåldrarna för de högsta tjänsterna eftersom personerna som tjänstgör i dem kan gå i ålderspension redan före sin avgångsålder, om förutsättningarna uppfylls, och de lägsta åldrarna för ålderspension inte är högre än de nuvarande avgångsåldrarna. För att pensionsreformen ska gälla alla personalgrupper på lika villkor är det dock motiverat att höja också avgångsåldrarna för de högsta tjänsterna. Detta gäller även tjänsten som general och tjänsten som överste i uppgifter som förutsätter flygarutbildning. I dessa uppgifter är avgångsålder nu 55 år i en tjänst som general och 52 år i en tjänst som överste. Avgångsåldrarna för de högsta militära tjänsterna ska höjas så att de graderas enligt födelseår med början från den nuvarande avgångsåldern.  

I de övriga militära tjänsterna är avgångsåldern 55 år. Övriga militära tjänster är tjänsterna som officer, visstidstjänsterna för yngre officer, visstidstjänsterna för reservofficer, institutofficerstjänsterna, tjänsterna som underofficer, visstidstjänsterna för underofficer, specialofficerstjänsterna, tjänsterna som militärpräst och visstidstjänsterna för specialofficer. Avgångsåldrarna för de övriga militära tjänsterna ska höjas så att de graderas enligt födelseår med början från avgångsåldern 55 år. Den avgångsålder som bestäms på detta sätt är densamma som den lägsta ålder för ålderspension som anges i 102 § 2 och 4 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn.  

1.2  Ändring av de tidigare bestämmelserna om avgångsåldern

Finansministeriet har i sitt brev av den 29 januari 2016 till försvarsministeriet och inrikesministeriet ansett att det är viktigt att pensionsreformen gäller alla grupper av statligt anställda på lika villkor så att ingen grupp utesluts från ändringen. Med tanke på principen om likabehandlingen kräver detta att de tidigare bestämmelserna om avgångsåldern ändras.  

1.3  Avgångsåldern i vissa militära tjänster

I enlighet med 47 § i lagen om försvarsmakten är avgångsåldern 55 år för tjänstemän som tjänstgör i tjänsterna som bl.a. försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, fältbiskop, militäröveringenjör och militäröverläkare. Enligt en ändring (678/2008) av ikraftträdandebestämmelsen i 50 § i den lagen tillämpas på avgångsåldern för en tjänsteman som den 31 december 2007 innehade en tjänst inom försvarsmakten de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft. Avgångsåldern är enligt förordning 137/1998 om ändring av förordningen om försvarsmakten 60 år i tjänsten som försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, fältbiskop, militäröveringenjör och militäröverläkare. Enligt 47 § 2 mom. i lagen om försvarsmakten utfärdas genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser om hur utbildning och erfarenhet ska beaktas vid reglering av avgångsåldern. En förordning har inte utfärdats eftersom det enligt 80 § i grundlagen genom lag ska utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, såsom om avgångsåldrar.  

Enligt 11 § i statsrådets förordning om försvarsmakten (1319/2007) är särskilda behörighetsvillkor för försvarsmaktens chefsingenjör och militäröveringenjör bl.a. tillräcklig erfarenhet i militäringenjörs uppgifter samt för försvarsmaktens överläkare och militäröverläkare bl.a. tillräcklig erfarenhet i militärläkares uppgifter. På grund av dessa särskilda behörighetsvillkor har de personer som i nuläget innehar tjänsterna som försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, militäröveringenjör och militäröverläkare varit anställda inom försvarsmakten den 31 december 2007, vilket innebär att deras avgångsålder är 60 år.  

Av fältbiskopen krävs högre pastoralexamen, men med avvikelse från de högsta tekniska och medicinska tjänsterna inom försvarsmakten krävs det inte att fältbiskopen har tidigare erfarenhet från kyrkliga tjänster inom försvarsmakten. Högre pastoralexamen krävs för kyrkliga ledningsuppgifter, såsom kyrkoherde för församlingen. Till tjänsten som biskop väljs i praktiken endast personer som har tillräcklig erfarenhet och dessa personer är vanligen över 50 år.  

De personer som utnämns till tjänsterna som försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, fältbiskop, militäröveringenjör och militäröverläkare har ofta påbyggnadsexamen samt utbildning som delvis bekostats av försvarsmakten. Tjänsterna förutsätter en omfattande och lång arbetserfarenhet. En person uppnår av denna orsak behörighet för de högre tjänsterna först sent i sin karriär. Avgångsåldern 55 år avbryter många personers tjänstebana före personen har möjlighet att söka de högre tjänsterna. Ur försvarsmaktens synvinkel är det inte ändamålsenligt att till en uppgift utnämna en person som inte kan tjänstgöra hela tidsfristen på fem år eller eventuellt en längre tid, vilket innebär att man går miste om behöriga sökande både från försvarsmakten och från andra håll. Den följande femårsperioden för t.ex. tjänsten som fältbiskop inleds 2017 och den nuvarande tjänsteinnehavaren uppnår 2018 sin avgångsålder på 55 år. Utnämningarna till dessa specialtjänster är i regel tidsbundna. Tidsmässigt sett kan möjligheten att tjänstgöra i de högre specialofficerstjänsterna i praktiken vara så kort att försvarsmakten inte till fullo kan utnyttja den långa utbildning och erfarenhet som innehas av specialofficerare i högre tjänster. 

Före utnämningen till tjänsten ska personen samtycka till utnämningen och i samband med detta ska höjningen av avgångsåldern från 55 till 60 år diskuteras med dem som höjningen av avgångsåldern gäller.  

Som avgångsålder för tjänsterna som försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, fältbiskop, militäröveringenjör och militäröverläkare föreslås 60–62 år som graderas enligt födelseår. 

Tjänsten som biträdande militärprofessor inrättades den 1 augusti 2016 genom förordning 597/2016 om ändring av statsrådets förordning om försvarsmakten. Tjänsten ska tillsättas på samma sätt som tjänsten som militärprofessor, dvs. i enlighet med 38 a § i lagen om försvarsmakten. Med tjänsten som biträdande militärprofessor skapades ett nytt steg i tjänstestrukturen för vetenskaplig forskning och undervisning, och avsikten med tjänsten är att för forskare möjliggöra en yrkeskarriär inom Försvarshögskolan. Avgångsåldern fastställdes inte när tjänsten inrättades. Avgångsåldern för biträdande militärprofessor ska vara densamma som för militärprofessor, dvs. 60–62 år som graderas enligt födelseår. 

1.4  Rätten att kvarstå i tjänst efter avgångsåldern

Enligt 47 § 3 mom. i lagen om försvarsmakten kan huvudstaben av tungt vägande skäl och med tjänstemannens samtycke besluta att en tjänsteman kan fortsätta i tjänsten en viss tid efter avgångsåldern. Detta gäller dock högst till dess att en tjänsteman fyller 68 år och en tjänsteman med en militärtjänst som militärprofessor fyller 63 år. Underofficerare som omfattas av de tidigare övergångsbestämmelserna kan beviljas rätt att kvarstå i tjänst under de förutsättningar som nämns i 3 mom. fram till högst utgången av den månad under vilken de uppnår avgångsåldern 50–55 år, som bestäms enligt 47 §. Försvarsutskottet har i sitt betänkande 1/2005 om regeringens proposition 199/2005 med förslag till lag om ändring av lagen om försvarsmakten föreslagit som riksdagens uttalande att försvarsmakten principiellt förhåller sig positiv till anhållanden om förlängt anställningsförhållande med särskild hänsyn till fall där den intjänade pensionen understiger 60 procent. Rätten att kvarstå i tjänst har varit viktig för dem som tjänstgjort som värvade vid utgången av 1994 och vars intjänade pension utan rätten avsevärt skulle ha understigit 60 procent. Kvinnor som tjänstgjort som värvade kan beviljas rätt att kvarstå i tjänst till dess att de fyllt 60 år. Skillnaden i fråga om män och kvinnor beror på att utan rätten att kvarstå längre i tjänst blir den pension som kvinnor tjänar in betydligt lägre än mäns med anledning av familjeledigheter, vilka enligt den lagstiftning som gällde tidigare i regel inte har räknats som tid som berättigar till militärpension.  

Genom en ändring (193/2016) av statstjänstemannalagen (750/1994) höjdes de allmänna avgångsåldrarna för tjänstemän enligt födelseår. I lagen om försvarsmakten ska 47 § 3 mom. ändras i överensstämmelse med ändringen av statstjänstemannalagen så att huvudstaben av tungt vägande skäl och med tjänstemannens samtycke kan besluta att en tjänsteman kan fortsätta i tjänsten en viss tid efter avgångsåldern, dock högst till utgången av den månad under vilken en tjänsteman som är född 1957 eller tidigare fyller 68 år, en tjänsteman som är född 1958–1961 fyller 69 år och en tjänsteman som är född efter 1961 fyller 70 år. 

Genom militärpensionssystemet upprätthålls den ledarreserv med militär yrkesutbildning som försvarsmaktens krigstida trupper behöver. Ändringarna i pensionslagstiftningen innebär att efter övergångsperioden minskar reservens storlek med cirka 600 personer. Med tanke på upprätthållandet av ledarreserven är det inte motiverat att på något annat sätt ändra rätten att kvarstå i tjänst efter avgångsåldern. Rätten för de nuvarande underofficerare som tjänstgjorde som värvade vid utgången av 1994 att genom beslut av huvudstaben kvarstå i tjänst efter avgångsåldern till högst utgången av den månad under vilken en underofficer fyller 55 år ska inte ändras.  

1.5  Anpassningen av avgångsåldrarna till förändringen i livslängden

Enligt 102 § i pensionslagen för den offentliga sektorn anpassas den lägsta åldern för ålderspension för en militär som är född 1973 eller senare och för en militär som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen och som är född 1983 eller senare till förändringen i livslängden. Den lägsta åldern för ålderspension fastställs genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då en militär fyller 54 år och en militär som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen fyller 44 år. Militärens lägsta ålder för ålderspension justeras med lika många månader som den lägsta ålder för ålderspension som avses i 83 § i lagen om pension för arbetstagare avviker från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts i enlighet med lagen om pension för arbetstagare. Den lägsta åldern för ålderspension för en militär som är född 1973 justeras från 57 års ålder för ålderspension, och den lägsta åldern för ålderspension för en militär som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen och som är född 1983 justeras från 47 års ålder för ålderspension. Den lägsta åldern för ålderspension för en militär fastställs första gången 2027 genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Då justeras den lägsta åldern för ålderspension för de militärer som 2030 uppnår sin lägsta ålder för ålderspension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Den lägsta åldern för ålderspension för en militär justeras med lika många månader som den lägsta ålder för ålderspension på 65 år som avses i lagen om pension för arbetstagare justeras med. Den lägsta ålder för ålderspension som ska fastställas kan dock avvika med högst två månader från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts. När den lägsta åldern för ålderspension fastställs första gången 2027 kan den lägsta fastställda lägsta ålder för ålderspension för en militär alltså vara högst 57 år och två månader och minst 56 år och 10 månader. 

Avgångsåldrarna enligt denna proposition ska i överensstämmelse med justeringen av den lägsta åldern för ålderspension justeras så att det i enlighet med målet för propositionen går att undvika situationer där ett anställningsförhållande upphör vid avgångsåldern utan rätt till ålderspension. För att tillämpningen ska vara enkel ska avgångsåldrarna för de högsta tjänsterna, dvs. tjänsten som kommendör för försvarsmakten och chef för huvudstaben samt tjänsterna som general, amiral, försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare, överste och kommodor, fältbiskop, militäröveringenjör, militäröverläkare samt militärprofessor och biträdande militärprofessor, dock justeras vid behov som jämna år.  

Avsikten är att avgångsåldern på samma sätt som den lägsta åldern för ålderspension ska vara känd flera år innan avgångsåldern enligt denna proposition uppnås, så att en person i god tid kan planera sin framtid och förbereda sig för en eventuell pensionering.