1.1
Föreningslagen
32 §.Klanderbara beslut. Det föreslås att 1 mom. ändras så att endast ett sådant procedurfel som har kunnat påverka ett föreningsbesluts innehåll eller föreningsmedlemmarnas rätt i övrigt kan leda till att beslutet förklaras ogiltigt. Förslaget motsvarar till innehållet i huvudsak associationslagstiftningen i övrigt (bl.a. 21 kap. 1 § 1 mom. i ABL och 7 kap. 1 § 1 mom. i StifelseL).
På motsvarande sätt som i den gällande lagen är det fråga om ett procedurfel om föreningens beslut inte har tillkommit i behörig ordning. Procedurfel kan således förutom underlåtelse att iaktta lag eller föreningens stadgar vara underlåtelse att iaktta andra i föreningen godkända eller på etablerad praxis baserade procedurregler, om dessa har kunna påverka beslutets innehåll eller föreningsmedlemmarnas rätt i övrigt.
Om det visas att ett fel har begåtts, är föreningen i allmänhet skyldig att vid klanderprocessen påvisa att felet saknar betydelse. Vid bedömningen beaktas dels felets eventuella inverkan på slutresultatet av föreningens beslut, dels medlemmarnas rätt i övrigt.
Beslutet kan påverka medlemmens rätt i övrigt på det sätt som avses i förslaget när en förutsättning för utövande av medlemmens rätt förutsätter deltagande i föreningsmötet och medlemmen på grund av ett fel eller en brist i samband med möteskallelsen inte har deltagit i mötet. En sådan rätt kan t.ex. vara en på föreningens stadgar eller föreningsmötets beslut baserad rätt till medlemstjänster eller andra medlemsförmåner (t.ex. båtplatser i en båtklubb) som föreningen delar ut till medlemmarna i anmälningsordning och anmälningsmöjligheten öppnar sig på föreningsmötet.
40 §.Likvidation som grundar sig på ett föreningsbeslut. I 1 mom. ska det för klarhetens skull nämnas att det är föreningsmötet som beslutar om upplösning. I föreningens stadgar kan det fortfarande på basis av lagens 23 § bestämmas att fullmäktige beslutar om upplösning av föreningen. Förslaget motsvarar innehållsmässigt den gällande lagen.
Till skillnad från associationslagstiftningen i övrigt föreslås det i lagen inga bestämmelser om försättande av föreningen i likvidation och om anteckning av likvidation i föreningsregistret. Vid behov kan likvidatorerna dock anmäla sig själva till registret och utomstående kan då av föreningsregistret få reda på vem som har rätt att teckna firma under likvidationsförfarandet. Mandatperioden för de likvidatorer som avses i momentet inleds i och med föreningsmötets beslut och fortgår tills vidare. Om en likvidator avgår eller posten annars blir ledig kan man enligt allmänna associationsrättsliga principer sammankalla ett föreningsmöte för att välja ett behövligt antal likvidatorer (Halila—Tarasti, Yhdistysoikeus, 2011, s. 608).
I paragrafens nya 2 mom. föreslås det för klarhetens skull bestämmelser om syftet med likvidationsåtgärderna, på samma sätt som i den nyare lagstiftningen om enskilda sammanslutningar. Förslaget motsvarar till innehållet gällande rätt även om en motsvarande uttrycklig bestämmelse saknas i den gällande lagen.
I fråga om att överlämna föreningen i konkurs föreslås det att ordalydelsen i 3 mom. klargörs så att likvidatorn ska ansöka om att föreningen försätts i konkurs, om föreningens medel inte förslår till betalning av dess skulder. Förslaget motsvarar till innehållet gällande rätt (RP 64/1988 rd, s. 64) och lagstiftningen om andra enskilda sammanslutningar.
För att medlen i en förening som upplöses ska kunna användas snabbare och ansvaret i anslutning till likvidationsåtgärderna bli klarare föreslås det att likvidatorerna ska överlåta medlen för att användas för att främja något ändamål som står föreningens verksamhet nära, om de inte kan användas på det sätt som bestäms i stadgarna i fall av upplösning. Förslaget avviker från den gällande lagen, enligt vilken en upplöst förenings medel i dessa fall ska överlåtas till staten för att om möjligt användas för att främja något ändamål som står föreningens verksamhet nära. Veterligen har staten i praktiken inte mottagit sådana medel. Förslaget motsvarar innehållsmässigt den nya stiftelselagen (487/2015).
I momentet föreslås det att tidpunkten för när slutredovisningen ges klargörs, dvs. den ska ges utan ogrundat dröjsmål. För klarhetens skull ska det också föreskrivas att slutredovisningen ska innehålla en redogörelse för betalningen av föreningens skulder och användningen av återstående medel samt bokslutshandlingarna för hela likvidationstiden. Likvidation innebär inte att föreningens bokförings-, boksluts-, revisions- och verksamhetsgranskningsskyldighet upphör. På samma sätt som i gällande rätt ska det av slutredovisningen framgå att borgenärernas fordringar har betalats och att de resterande medlen på behörigt sätt har överförts (RP 64/1988 rd, s. 64). Till skillnad från den gällande lagen ska likvidatorerna i allmänhet kalla föreningsmedlemmarna till föreningsmöte för att granska slutredovisningen. Detta förfarande är ett sätt att säkerställa att föreningsmedlemmarna blir informerade om ekonomin, likvidationsåtgärderna och användningen av de återstående medlen i föreningen. Föreningsmöte behöver dock inte sammankallas om det är onödigt med beaktande av föreningens medel och andra omständigheter. I praktiken kan det hända att den förening som upplöses inte har några medlemmar eller att de enda medlemmarna fungerar som likvidatorer. Om föreningen har endast ett fåtal medlemmar, kan delgivning och granskning av slutredovisningen i praktiken ofta med medlemmarnas samtycke ske också via e-post eller på något annat motsvarande sätt. I praktiken kan de återstående medlen i den förening som upplöses vara så obetydliga att det inte är ändamålsenligt att ordna ett sådant möte för att säkerställa att medlen används på korrekt sätt.
Enligt förslaget ska likvidatorerna se till att slutredovisningen förvaras på det sätt det i bokföringslagen föreskrivs om förvaring av balansboken. När det gäller förvaring av slutredovisningen motsvarar förslaget innehållsmässigt gällande rätt.
För att klargöra likvidatorernas ställning och ansvar ska det i den sista meningen i momentet föreskrivas att bestämmelserna om styrelsen och dess medlemmar ska tillämpas på likvidatorerna. Detta innebär t.ex. vid val av flera likvidatorer att de utser en ordförande för sig och fattar sina beslut på mötena med kvalificerad majoritet, om inte något annat bestäms i stadgarna eller i det beslut som gäller utnämnande av likvidatorer. Trots likvidationen fortsätter föreningens bokförings- och bokslutsskyldighet och likvidatorerna ansvarar för uppgörandet av bokslut under likvidationen. Också den på lag eller stadgarna baserade revisionsskyldigheten fortsätter under likvidationen. Likaså ska slutredovisningen revideras om föreningen har en revisor. Det sistnämnda gäller också verksamhetsgranskning.
Till följd av förslaget blir bestämmelserna om skadeståndsansvaret i anslutning till likvidationsåtgärder enhetliga oberoende av om det är föreningens styrelse eller en av föreningsmötet vald likvidator som sköter likvidationsåtgärderna.
I paragrafens nya 4 mom. föreslås det bestämmelser om ansvaret för den som fått medel från en förening som upplöses i de fall att föreningens skulder inte har betalats innan de återstående medlen används. Den föreslagna bestämmelsen gäller endast fall då skulderna i en förening som upplöses inte har betalats innan medlen har använts i enlighet med 2 mom. I den situationen kan en borgenär driva in sin fordran direkt hos den som fått medlen, eftersom den registrerade föreningen inte längre existerar. Om likvidatorerna har sökt offentlig stämning och betalat kända skulder, är den som fått de återstående medlen inte längre skyldig att återbetala medlen t.ex. för att täcka skulder som inte kommit fram trots den offentliga stämningen. En bestämmelse om en till innehållet motsvarande återbetalningsskyldighet föreslås i 41 b § 2 mom. i fråga om avregistrering. Om en förening som är föremål för likvidation, upplösning eller avregistrering använder sina medel i strid med stadgarna, tillämpas samma principer på återbetalningsskyldigheten för den som fått medel som på användning av medel i strid med stadgarna under det föreningen var verksam.
I paragrafens nya 5 mom. föreslås det en bestämmelse om tidpunkten för upplösning. Rättsverkningarna av att upplösningen registreras klargörs så att föreningen efter det kan fortsätta som en oregistrerad förening som inte längre har tillgångar eller skulder. Uttrycket i den gällande bestämmelsen "föreningen anses ha upphört" har i den juridiska litteraturen tolkats så att föreningen efter det inte kan existera ens som oregistrerad, eftersom dess verksamhet helt har upphört (Halila—Tarasti, s. 613 i nämnda verk). En så långtgående tolkning begränsar föreningsverksamheten onödigt mycket. Vid behov kan en registrerad eller oregistrerad förening som handlar i strid med lag eller stadgar upplösas slutligt med stöd av 43 § i den gällande lagen. Efter att upplösningen registrerats kan en förening som fortsätter som oregistrerad inte längre använda ett FO-nummer. Det tidigare FO-numret stryks samtidigt ur offentliga register.
Det föreslås inga separata bestämmelser om likvidationsåtgärder som eventuellt behövs efter upplösningen. På motsvarande sätt som i gällande rätt kan likvidatorerna vid behov vidta behövliga likvidationsåtgärder också efter det att upplösningen av föreningen har införts i registret.
41 §.Förordnande om upplösning av en förening som upphört med verksamheten. I 1 mom. föreslås det att förfarandet för upplösning av en förening som upphört med verksamheten ska underlättas i de fall då sökanden är en föreningsmedlem eller någon annan som berörs av saken och uppgiften om att verksamheten upphört är ostridig. I sådana fall ska ansökan om förordnande om upplösning av föreningen riktas till registermyndigheten i stället för som nu till tingsrätten. På samma sätt som i den gällande lagen kan ansökan inlämnas också av en styrelsemedlem, av en i stadgarna specificerad förening eller stiftelse som enligt föreningens stadgar har rätt att få de återstående medlen i samband med en upplösning eller av en utomstående som berörs av att skötseln av föreningens egendom försummas.
Innan ett förordnande utfärdas ska föreningen höras. Förutsättningarna för utfärdande av ett förordnande är desamma som i den gällande lagen. Om det uppges att föreningen är verksam eller någon annars motsätter sig ett förordnande om upplösning, ska den som ansökt om upplösning väcka talan för fastställande av förutsättningarna för upplösning vid tingsrätten på föreningens hemort. Talan ska väckas och registermyndigheten ska underrättas om detta inom sex månader från registermyndighetens meddelande. Annars förkastas ansökan. En anmälan till registermyndigheten om att verksamheten fortgår eller att man motsätter sig en upplösning kan lämnas förutom av föreningens officiella företrädare också vid behov av en föreningsmedlem eller borgenär t.ex. om föreningen inte längre har styrelsemedlemmar. Om sökanden inte inom en månad visar registermyndigheten att sökanden ansökt om upplösning av föreningen vid domstolen på föreningens hemort, förfaller ansökan. På hörande av föreningen i tingsrätten tillämpas allmänna bestämmelser om rättskipning.
I 2 mom. föreskrivs det om hur föreningen ska höras innan registermyndigheten fattar beslut om utfärdande av ett förordnande enligt 1 mom. Efter att ha fått en ansökan om förordnande om upplösning av en förening som upphört med verksamheten ska registermyndigheten först på tjänstens vägnar utreda huruvida föreningen utövar verksamhet. En utredning görs åtminstone i Patent- och registerstyrelsens register. Också i skatteförvaltningens register kan en utredning göras. Om det på basis av utredningen inte finns anledning att anta att verksamheten fortgår, ska registermyndigheten på det sätt den i sammanhanget finner lämpligt uppmana föreningen att meddela om verksamheten fortgår. Om den första uppmaningen inte ger resultat ska föreningen ges en skriftlig uppmaning där det sägs att föreningen i sista hand kan försättas i likvidation eller avregistreras om en anmälan om fortsatt verksamhet inte lämnas in inom utsatt tid. Uppmaningen ska publiceras i den officiella tidningen senast fem månader före den utsatta dagen. Om den förening som är föremål för upplösning hör till en centralorganisation, har organisationen ofta tidsenlig kontaktinformation för föreningen. Registermyndigheten kan också sända ett meddelande till centralorganisationen om upplösningsförfarandet för att underlätta ett hörande. Ett sådant meddelande föreslås dock inte bli obligatoriskt, eftersom medlemskap i en centralorganisation inte förs in i föreningsregistret och att manuellt utreda medlemskapet i centralorganisationen skulle i praktiken i onödig utsträckning begränsa möjligheterna till ett automatiskt upplösningsförfarande hos registermyndigheten.
En kungörelse gör det bl.a. möjligt att en borgenär eller någon annan kan påta sig ansvaret för kostnaderna för likvidationsförfarandet. Om ett skriftlig meddelande inte kan skickas till föreningen, t.ex. då det saknas en i registret införd adress till vilken meddelandet kunde skickas, ersätter en kungörelse i officiella tidningen det skriftliga meddelandet. En kungörelse i officiella tidningen ska på tjänstens vägnar införas i registret.
Om någon anmälan om fortsatt verksamhet i föreningen inte lämnas in till registermyndigheten på basis av en skriftlig uppmaning eller en kungörelse i officiella tidningen och om det inte innan ärendet avgörs visas att det saknas grund för detta, kan registermyndigheten förordna om upplösning av föreningen. Föreningen kan innan ärendet avgörs också själv besluta om inledande av likvidation, och ansökan om upplösning förfaller då.
Det föreslagna förfarandet för hörande och kungörelse motsvarar till innehållet hörande av andra sammanslutningar och stiftelser som ska införas i handelsregistret eller stiftelseregistret innan registermyndigheten utfärdar ett förordnande om upplösning. Avgiften för behandling av ansökan baserar sig på lagstiftningen om grunderna för avgifter till staten.
Utgångspunkten för förslaget är att också en förening som upphört med verksamheten upplöses med iakttagande av bestämmelserna om likvidation i 40 §. Enligt 3 mom. ska registermyndigheten eller domstolen i samband med förordnandet om upplösning av föreningen vid behov förordna sökanden eller någon annan att som likvidator sköta om likvidationen. Förslaget motsvarar innehållsmässigt den gällande lagen. När likvidator förordnas kan man beakta förslag från den centralorganisation vars medlemsförening är föremål för upplösning, samt förslag från en av föreningens förmånstagare eller någon annan vars rätt kan vara beroende av likvidationsförfarandet.
Det har i praktiken förekommit situationer då en förening utöver sökandena inte har en enda aktiv medlem och myndigheten har förordnat en likvidator som har sålt föreningens egendom till sin bulvan till underpris, med den påföljden att föreningens medlemmar, förmånstagare och andra aktörer som stått föreningen nära inte har kunnat få information om åtgärderna. För att förhindra sådana situationer föreslås det att likvidatorn ska se till att slutredovisningen finns tillgänglig för föreningens medlemmar och sådana borgenärer, avtalsparter och andra aktörer vars rätt berörs av att föreningen upplöses. Rätten att bekanta sig med slutredovisningen innefattar också rätt att ta fotografier och kopior av handlingarna.
Enligt förslaget ska en förening som har upphört med verksamheten avregistreras, om dess medel inte förslår till betalning av likvidationskostnaderna eller om uppgifter om medlens storlek inte kan fås och ingen tar på sig ansvaret för likvidationskostnaderna. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande lagen. En förening ska inte själv kunna besluta om avregistrering eller ansöka om det.
41 a §.Upplösning och avregistrering av en förening på myndighetens initiativ. I paragrafen tas det in en bestämmelse om avregistrering av en förening genom myndighetsbeslut när det förflutit tjugo år sedan föreningen senast gjort en anmälan till föreningsregistret och det inte heller annars finns skäl att anta att föreningens verksamhet fortgår.
Avsikten är avregistrering enligt de nya bestämmelserna ska genomföras första gången i ett förfarande som inleds i augusti 2016. Förfarandet gäller föreningar vars senaste anmälan till föreningsregistret har gjorts före 1996. Skatteförvaltningens register upptar ca 50 000 registrerade föreningar som har ett FO-nummer. Av dem saknar ca 600 ett föreningsregisternummer i skatteförvaltningens register. De föreningar som blir föremål för avregistrering har troligen inte FO-nummer. Sådana har givits från och med den 1 april 2001.
Enligt 1 mom. kan registermyndigheten fatta beslut om avregistrering i ovannämnda fall. Förutsättningarna för avregistrering motsvarar den speciallag på basis av vilken passiva föreningar på registermyndighetens initiativ avfördes ur registret under 1990—1992. I den gällande föreningslagen finns det ingen motsvarande bestämmelse som skulle göra det möjligt att uppdatera uppgifterna i föreningsregistret genom massavregistreringar som genomförs med jämna mellanrum på myndighetens initiativ. Av den anledningen finns det nu uppskattningsvis 30 000—40 000 passiva föreningar i föreningsregistret. Registermyndigheten utreder i sina egna register och i skatteförvaltningens register om den förening som förfarandet gäller har upphört med verksamheten.
Om registermyndigheten får veta att föreningen i fråga äger t.ex. en fastighet, kan myndigheten utifrån det anse att föreningen är aktiv. Förslaget motsvarar till denna del handelsregisterpraxis för bostadsaktiebolag.
Enligt 2 mom. ska registermyndigheten innan den fattar beslut genom en kungörelse i officiella tidningen uppmana föreningar som på basis av 1 mom. antas ha upphört med verksamheten att inom fem månader skriftligen anmäla att deras verksamhet fortgår. Offentlig kungörelse har valts som informationskanal, eftersom de föreningar som berörs av en avregistrering enligt denna paragraf ofta är svåra att nå på annat sätt. För att skriftligen anmäla att verksamheten fortgår räcker det med ett fritt formulerat meddelande som kan göras på webbplatsen eller vid behov också per brev eller e-post av föreningens officiella företrädare men också av någon annan som saken gäller. Tidsfristen för anmälan har valts med beaktande av att det i praktiken kan ta tid innan föreningen får veta om avregistreringen och å andra sidan innan berörda personer i föreningen vidtar åtgärder för att göra anmälan.
I syfte att underlätta föreningarnas och deras intressentgruppers verksamhet är det skäl att en kungörelse för att inleda avregistreringen alltid offentliggörs vid samma tid på året. Utöver det som uttryckligen föreskrivs i lagen ska registermyndigheten informera om avregistreringsförfarandet också på annat sätt i enlighet med god förvaltningssed. Information om en kommande avregistrering, såsom tidtabell och olika skeden, ska således ges också bl.a. på registermyndighetens webbplats och till medierna.
Under beredningen har man också övervägt alternativet att alla de föreningar som berörs av en avregistrering skulle informeras om saken direkt. Detta föreslås dock inte, eftersom det för största delen av de föreningar som varit passiva i över 20 år troligen inte finns aktuell kontaktinformation i föreningsregistret och sådana inte heller lätt kan fås ur andra myndighetsregister och offentliga källor. Om en förening som blir föremål för förfarandet hör till ett förbund, kan förbundet har aktuell kontaktinformation om sin medlemsförening. Medlemskap i ett förbund är dock inte en uppgift som registreras och att från myndighetshåll utreda medlemskapet förutsätter i allmänhet åtminstone läsning och tolkning av stadgarna, vilket avsevärt skulle begränsa möjligheten till automatisk avregistrering. I praktiken kan förbundens tillgång till information för att identifiera de medlemsföreningar som blir föremål för förfarandet tillgodoses i tillräcklig utsträckning så att registermyndigheten utöver kungörelsen i officiella tidningen samtidigt på sin webbplats publicerar namn på och registernummer för de aktuella föreningarna i maskinläsbar form. På så sätt får förbunden information om avregistreringen och tidtabellen för förfarandet och vart och ett förbund kan maskinellt jämföra uppgifterna för de föreningar som saken gäller med sin egen medlemsförteckning och vidta behövliga åtgärder.
Enligt 3 mom. ska föreningen avregistreras, om någon anmälan om att verksamheten fortgår inte har kommit och det inte heller annars finns skäl att anta att verksamheten fortgår. Också en anmälan som kommit efter den utsatta tiden men innan ett beslut om avregistrering fattas ska beaktas liksom alla andra uppgifter som tyder på att föreningen fortfarande är verksam. Om sådana uppgifter inte har kommit fram, ska föreningen avföras ur registret.
I enlighet med handelsregisterpraxis ska de föreningar som avförts ur föreningsregistret återinföras på basis av förvaltningslagens bestämmelser om rättelse av fel (8 kap. i förvaltningslagen). Om registermyndigheten trots sin uttryckliga utredningsskyldighet har avfört en aktiv förening, har beslutet baserat sig på felaktig information om att föreningens verksamhet har upphört.
Enligt förvaltningslagen ska ett yrkande på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att det felaktiga beslutet fattades (52 § 1 mom. i förvaltningslagen). Det föreslagna utredningsförfarandet motsvarar vad som föreskrivs i handelsregisterlagen, vilket innebär att förvaltningslagen är tillämplig på återinförande av en förening som felaktigt avförts ur föreningsregistret på samma sätt som rättelse av ett felaktigt avförande ur handelsregistret. Om ett yrkande på återinförande framställs mer än fem år från avregistreringen, kan bestämmelsen i förvaltningslagen inte längre tillämpas. Föreningen måste då göra en ny grundanmälan.
I 4 mom. föreslås det bli föreskrivet att föreningen ska upplösas eller avregistreras när föreningen inte har någon i registret införd behörig styrelseordförande. Enligt föreningslagen har styrelseordföranden alltid rätt att företräda föreningen. Det är viktigt att styrelsen alltid har en företrädare som kan handla på föreningens vägnar och ta emot stämningar och meddelanden riktade till föreningen. Enligt momentet ska registermyndigheten bereda föreningen tillfälle att anmäla ordföranden för registrering innan det fattas beslut om upplösning eller avregistrering av föreningen. På den som har rätt att göra ansökan och på hörande av föreningen tillämpas vad som i 41 § 1 och 2 mom. föreskrivs om uppgörande av en ansökan som gäller upplösning av en förening som upphört med verksamheten och om hörande av föreningen innan ett förordnande om upplösning utfärdas. Styrelseordföranden ska anmälas för registrering enligt vad som föreskrivs om anmälningar till föreningsregistret. I en sådan situation kan registermyndigheten också på eget initiativ inleda ett upplösnings- eller avregistreringsförfarande.
41 b §.Rättsverkningar av avregistrering. I 1 mom. föreslås det för klarhetens skull en bestämmelse om tidpunkten för avregistrering. Någon sådan bestämmelse finns inte i den gällande lagen. En förening är avregistrerad när myndighetens beslut om avregistrering har antecknats i registret. Förslaget motsvarar lagstiftningen om andra enskilda juridiska personer. På föreningen tillämpas efter avregistreringen bestämmelserna i lagens 10 kap. om oregistrerade föreningar. Efter avregistreringen kan föreningen således inte längre förvärva rättigheter eller ingå förbindelser och inte heller kära eller svara. Då en förpliktelse har uppkommit genom en åtgärd som har vidtagits på föreningens vägnar efter avregistreringen, är de som deltagit i och beslutat om åtgärden personligen och solidariskt ansvariga för förpliktelsen.
I fråga om de medel och skulder som föreningen haft före avregistreringen ska föreningen enligt allmänna rättsprinciper betraktas som en typ av sammanslutning som fortfarande äger den avregistrerade föreningens medel och med dem svarar för den registrerade föreningens skulder. Ansvaret för de nya åtgärder som gäller också dessa medel och skulder bestäms enligt bestämmelserna i 10 kap. Av allmänna rättsprinciper följer att den som handlar på en sådan avregistrerad förenings vägnar dock inte ansvarar för åtgärder som är nödvändiga för betalning av föreningens skulder eller för bevarande av värdet av föreningens egendom (se negotiorum gestio-principen, som framgår av 18 kap. 10 § i handelsbalken och jämför med 20 kap. 22 § 2 mom. i ABL). Till denna del motsvarar rättsläget således till största delen t.ex. ställningen för ett aktiebolag som avförts ur handelsregistret.
Enligt 2 mom. kan eventuella medel hos en avregistrerad förening inte skiftas utan att det vidtas sådana likvidationsåtgärder som avses i 40 § 2 mom. Föreningens företrädare kan dock fem år efter avregistreringen skifta medel till ett värde som understiger 8 000 euro i enlighet med 40 § 3 mom. för ett ändamål som bestämts i stadgarna i fall av upplösning utan att det vidtas likvidationsåtgärder, om föreningen inte har kända skulder. Berättigade att handla på en avregistrerad förenings vägnar är i praktiken vanligen styrelseordföranden och övriga namntecknare enligt vad som bestäms i föreningens stadgar. De som fått medel utan att likvidationsåtgärder vidtagits svarar med beloppet av de mottagna medlen för betalningen av skulder som eventuellt dyker upp för föreningens del. Samma ansvar gäller på basis av den övriga associations- och stiftelselagstiftningen dem som fått medel från andra sammanslutningar och stiftelser som handlar under begränsat ansvar och som avregistrerats utan likvidationsförfarande.
I 3 mom. föreskrivs det om försättande av föreningen i likvidation, om det efter avregistreringen uppkommer behov av likvidationsåtgärder. Var och en vars rätt berörs av likvidationsåtgärder gentemot föreningen kan hos registermyndigheten göra en ansökan om inledande av likvidation av den avregistrerade föreningen. Registermyndigheten kan i enlighet med det föreslagna 41 § 3 mom. förordna en likvidator för en sådan avregistrerad förening. Om föreningen inte har medel att betala likvidationskostnaderna och ingen tar på sig ansvaret för dem, kan ett förordnande om försättande i likvidation inte utfärdas.
Enligt 4 mom. utfärdas ett förordnande om likvidation (3 mom.) dock inte, om det inte finns kända medel för att täcka likvidationskostnaderna. I så fall ska de ringa medel som återstår efter att kända skulder har betalats tillfalla staten. Enligt förslaget kan statskontoret besluta att sådana medel används för att främja något ändamål som står föreningens verksamhet nära. Föreningar och stiftelser som bedriver sådan verksamhet kan meddela statskontoret att de är villiga att ta emot också medel av mindre omfattning.
48 §.Grundanmälan. Det föreslås att 2 mom. ändras så att föreningen förutom de obligatoriska uppgifterna i en grundanmälan också vid behov kan anmäla hela styrelsen för registrering. Detta kan behövas för att underlätta föreningens verksamhet, som att göra olika slags anmälningar, och öka öppenheten i föreningen.
Paragrafens 3 mom. föreslås bli ändrat så att också alla andra myndiga styrelsemedlemmar förutom styrelseordföranden kan underteckna grundanmälan och försäkra att föreningen har bildats med iakttagande av föreningslagen. Också i andra associationsformer krävs det i grundanmälan alltid en försäkran av styrelsemedlemmar. Enligt förslaget behöver anmälaren inte längre försäkra att de angivna uppgifterna är riktiga. På lämnande av felaktiga uppgifter till myndigheten tillämpas nämligen den allmänna lagstiftning som gäller detta på samma sätt som på lämnande av felaktiga uppgifter till handelsregistret eller stiftelseregistret. Anmälaren behöver inte heller längre ge en försäkran om att de personer som anmäls för registrering är myndiga. Detta kontrolleras på tjänstens vägnar maskinellt på motsvarande sätt som i fråga om anmälningar till handelsregistret. Det föreslås att 52 § 1 mom. om ändringsanmälan ändras så att en ändringsanmälan kan undertecknas också av en person som bemyndigats av en styrelsemedlem. Förslaget motsvarar till innehållet 14 § 3 mom. i företags- och organisationsdatalagen. Det momentet gäller i fråga om föreningar en situation där en förening som bedriver näringsverksamhet anmäls också till handelsregistret.
52 §.Ändringsanmälningar. För att ändringsanmälningar lättare ska kunna göras föreslås det i enlighet med den lagstiftning som gäller andra associations- och stiftelseformer att 1 mom. ändras så att den ändringsanmälan som görs i föreningsregistret kan undertecknas av alla myndiga ordinarie medlemmar i föreningens styrelse. De är också ansvariga för att en sådan görs. Det föreslås att ändringen genomförs genom en hänvisning till 48 § som gäller grundanmälan. Dessutom ska också föreningen kunna ge rätten att göra anmälan till någon annan av styrelsen bemyndigad aktör på samma sätt som i andra associations- och stiftelseformer.
I momentet ska det också tas in en bestämmelse om att en styrelsemedlem och namntecknare som avgått själv kan anmäla detta till föreningsregistret. I praktiken förekommer det situationer då föreningen inte omedelbart anmäler att uppdraget som styrelseordförande eller namntecknare upphört på grund av avgång eller entledigande. Enligt förslaget kan anmälan göras av den styrelsemedlem eller namntecknare som avgått eller blivit entledigad. En anmälan till föreningsregistret visar i sig inte att föreningen fått kännedom om avgången. Anmälan ska göras på en blankett som fastställs av föreningsregistermyndigeten.