Senast publicerat 03-11-2021 13:25

Regeringens proposition RP 33/2017 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av fordonslagen och vägtrafiklagen

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att fordonslagen och vägtrafiklagen ändras.  

Genom de föreslagna lagarna ändras behörigheten att utfärda tekniska normer i fråga om bilar och bilsläpvagnar. Behörigheten att utfärda detaljerade normer om de tekniska kraven på bilar och bilsläpvagnar överförs enligt förslaget från kommunikationsministeriet till Trafiksäkerhetsverket genom bemyndiganden att meddela föreskrifter. 

Genom att behörigheten att utfärda tekniska normer som gäller fordon överförs till Trafiksäkerhetsverket effektiveras genomförandet av nationella normgivningsåtgärder som följer av den snabba internationella utvecklingen i fråga om de fordonstekniska kraven. De föreslagna ändringarna bidrar till genomförandet av regeringsprogrammet, eftersom de tydliggör förvaltningen och gör den smidigare. 

Överföringen av behörigheten att utfärda normer om fordonstekniska krav har genomförts stegvis. Det första steget bestod i att ge Trafiksäkerhetsverket behörighet att utfärda föreskrifter om de tekniska kraven på motorcyklar, mopeder, traktorer, trafiktraktorer, motorredskap och cyklar samt släpvagnar till dessa fordonskategorier. Detta andra steg består i att ge Trafiksäkerhetsverket behörighet att meddela föreskrifter om de tekniska kraven på bilar och bilsläpvagnar, efter vilket Trafiksäkerhetsverkets behörighet att meddela föreskrifter om tekniska krav omfattar samtliga fordon. Bestämmelser om de viktigaste kraven på fordon, deras komponenter och egenskaper ska dock också i fortsättningen utfärdas genom lag. 

Utöver ändringarna med bemyndiganden att utfärda föreskrifter föreslås det i fordonslagen vissa andra ändringar och kompletteringar i huvudsak när det gäller specialtransportfordon. 

I vägtrafiklagen föreslås ändringar i de viktigaste bestämmelserna om tillstånd till specialtransport och genomförande av specialtransporter.  

Lagförslaget stöder regeringens mål om smidigare författningar och avveckling av normer.  

Lagarna avses träda i kraft sommaren 2017. 

Allmän motivering

1  Nuläge

1.1  Lagstiftning och praxis

1.1.1  1.1.1 Fordon och bestämmelser och föreskrifter som gäller dem

I fordonslagen (1090/2002) och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den föreskrivs det om kraven på fordon. Också i vägtrafiklagen (267/1981) och de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den finns det bestämmelser om användningen av fordon. 

Fordonslagen innehåller bl.a. de viktigaste bestämmelserna om klassificering av fordon, tekniska krav, godkännande, besiktning, registrering, förhandsanmälan, tekniska vägkontroller och rätt att använda fordon, komponenter och separata tekniska enheter och om förhindrande av användning, om reparationsskyldighet samt om installation och reparation av system, komponenter och separata tekniska enheter i fordon. Också annat som rör komponenter, system, separata tekniska enheter och utrustning i fordon tas i stor utsträckning upp i lagen. 

I vägtrafiklagen ingår de viktigaste bestämmelserna om framför allt trafikbeteende och reglering av trafiken, inklusive bestämmelser om användningen av fordon. De grundläggande bestämmelserna om fordons mått, massa och belastning ingår i 6 kap. i vägtrafiklagen. 

Mera detaljerade bestämmelser om användningen av fordon finns i förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992, nedan användningsförordningen). 

Bestämmelser om de tekniska kraven på bilar och släpvagnar finns i huvudsak i kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning (1248/2002, nedan bilförordningen), som utöver bestämmelser i form av paragrafer också innehåller omfattande bilagetabeller med hänvisningar till de EU-direktiv och E-reglementen som gäller varje enskilt krav och system och varje enskild komponent eller teknisk enhet, och dessa hänvisningar är också kompletterade med eventuella hänvisningar till EU-förordningar. 

Därutöver finns det bestämmelser om tekniska krav på fordon i ett flertal andra förordningar, såsom i statsrådets förordning om fordons konstruktion och utrustning (1270/2014), kommunikationsministeriets förordning om reparation och ändring av konstruktionen hos fordon i kategori L (1078/2009), kommunikationsministeriets förordning om påvisande av att bilar med tryckluftsbromsar och till dem kopplade släpvagnars bromsar stämmer överens med kraven (257/2009) och kommunikationsministeriets förordning om dubbar på fordonsdäck (408/2003). Det är meningen att de förordningar utfärdade av kommunikationsministeriet som nämns ovan ska upphävas och ersättas av de föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket fått fullmakt att utfärda med stöd av ändringen av fordonslagen (1042/2014). 

I trafikministeriets beslut om lastkorgar till fordon, lastning av fordon och fastgörande av last (940/1982) ingår bestämmelser om det som framgår av beslutets namn. Trafiksäkerhetsverket har i det första skedet av överföringen av bemyndiganden att utfärda föreskrifter fått rätt att meddela tekniska föreskrifter om kraven på lastkorgar och lastutrymmen, om fästanordningar som används för lastsäkring samt om skyddskonstruktioner när det gäller fordon som används för godstransport. Dessa tekniska föreskrifter kan vid behov användas som komplement till de bestämmelser som gäller lastning av fordon som utfärdats genom användningsförordningen. 

I de tekniska föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket meddelat med stöd av de normgivningsbemyndiganden som överfördes i samband med ändringen av fordonslagen (1042/2014) föreskrivs om konstruktion och utrustning av två- och trehjuliga fordon, fyrhjulingar, släpvagnar avsedda för sådana fordon samt lätta elfordon (TRAFI/20118/03.04.00/2016), om traktorers, motorredskaps och terrängfordons och deras släpvagnars konstruktion och utrustning samt konstruktion och utrustning av andra släpanordningar än sådana som är avsedda att kopplas till bilar (TRAFI/26407/03.04.03.00/2015), om ändring av bilars och till dem tillhörande släpvagnars konstruktion (TRAFI/66404/03.04.03.00/2015) och om tekniska krav på och installation på fordon av kontrollampor, varningslyktor, arbets- och hjälpstrålkastare, ljudsignalanordningar för utryckningsfordon samt på reflektorer och reflekterande märkningar på vissa fordon (TRAFI/9461/03.04.03.00/2012). 

1.1.2  1.1.2 Specialtransporter

Bestämmelser om fordons mått och massa samt lastning av fordon ingår i 6 kap. i vägtrafiklagen. Mer detaljerade bestämmelser om fordons massor, mått samt lastning av fordon finns i 4, 4 a och 6 kap. i användningsförordningen. Fordonslagen och de författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den innehåller i sin tur tekniska krav på fordon. 

Bestämmelser om specialtransporter och specialtransportfordon finns för närvarande i kommunikationsministeriets förordning om specialtransporter och specialtransportfordon (786/2012). Förordningen innehåller såväl tekniska krav på fordon som bestämmelser om användning av fordon. Sådana är bestämmelser om godkännande av ett specialtransportfordon och fordonets konstruktion, lastning och markering av specialtransporter, användning av varningsbil, det egentliga utförandet av specialtransporter samt mått och massa som är tillåtna med tillstånd för specialtransport. Det föreslås i denna proposition att förordningen ska upphävas. De omständigheter som tidigare reglerades genom förordning ska i fortsättningen regleras i vägtrafiklagen och fordonslagen, och närmare tekniska föreskrifter ska meddelas av Trafiksäkerhetsverket. 

Specialtransporter är transporter vars mått eller massa överskrider de mått eller den massa som allmänt tillåts på väg. Att mått eller massa överskrids kan bero på själva det olastade fordon som används, på själva lasten eller på att det fordon som används inte är avsett för att transportera detta slag av last. Tillstånd för specialtransport krävs för transporter som överskrider de mått eller den massa som allmänt tillåts för specialtransporter på väg. Beviljandet av tillstånd för specialtransport är koncentrerat till Birkalands närings-, trafik- och miljöcentral. 

Årligen beviljas 12 000–15 000 tillstånd för specialtransport. Totalt utförs årligen närmare 400 000 specialtransporter i Finland, varav två tredjedelar med tillstånd för specialtransport och en tredjedel inom ramen för allmänt tillåtna mått. 

De som sköter trafikregleringen av specialtransporter ser till att transporterna sker smidigt och att övrig trafik kan röra sig tryggt. Bestämmelser om reglering av trafiken ingår i 3 kap. i vägtrafiklagen. 

1.1.3  1.1.3 Trafiksäkerhetsverket och dess nuvarande normgivningsbemyndiganden

Till Trafiksäkerhetsverkets ansvarsområde hör att svara för reglerings- och övervakningsuppgifter inom trafiksystemet, främja trafiksäkerheten och en hållbar utveckling i trafiksystemet samt producera myndighetstjänster inom trafiken. Enligt 2 § i lagen om Trafiksäkerhetsverket (863/2009) ska verket bl.a. sörja för den allmänna säkerheten i trafiksystemet och utvecklandet av säkerheten, begränsa miljöolägenheter som orsakas av trafiken, sörja för uppgifter i anslutning till trafikmarknaden inom sitt verksamhetsområde, utfärda rättsnormer för sitt verksamhetsområde inom ramen för särskilt föreskriven behörighet och delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde. 

Enligt fordonslagen är Trafiksäkerhetsverket en central aktör i frågor som gäller fordon. Trafiksäkerhetsverket är bl.a. typgodkännandemyndighet, beviljar olika slags dispenser, godkänner forskningsinstitut och avgör vilka som är godkända sakkunniga inom verksamhetsområdet, beviljar besiktningskoncession och utövar tillsyn över besiktningsställena samt svarar för registreringen av fordon. Myndigheten deltar också i stor omfattning i det EU-samarbete som gäller fordon och i annat internationellt samarbete. Därutöver meddelar Trafiksäkerhetsverket föreskrifter som gäller tekniska krav på fordon. 

1.1.4  1.1.4 Bemyndiganden att utfärda förordning och meddela föreskrifter om fordon

Fordonslagen innehåller flera bemyndiganden för statsrådet och kommunikationsministeriet att utfärda förordning och för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter. De bemyndiganden som getts statsrådet gäller i huvudsak godkännande av fordon för trafik, trafikduglighet, tillsyn och registrering. 

Kommunikationsministeriet bemyndigas att utfärda närmare bestämmelser i totalt 12 av paragraferna i fordonslagen. Ministeriet bemyndigas i 10 och 17 § att utfärda bestämmelser om klasserna för fordon i vissa kategorier, i 27 § att utfärda bestämmelser om fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning och i 29 § att utfärda bestämmelser om begränsning av energi- och miljökonsekvenser. I 32, 36, 60 a, 61 a, 62, och 78 § ges kommunikationsministeriet rätt att utfärda bestämmelser om vissa andra omständigheter, såsom undantag från typgodkännandeskyldigheten och påvisandet av överensstämmelse med kraven, och i 50 c och 50 e § ingår bemyndiganden att utfärda bestämmelser om tekniska krav i fråga om fordon som tillhör vissa fordonsklasser och om vissa andra egenskaper. Flera bestämmelser om bemyndiganden gäller utöver fordon också fordons komponenter, utrustning och separata tekniska enheter. 

Fordonslagen innehåller i viss utsträckning bemyndiganden för försvarsministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning. Dessa ingår i 1, 20, 21 och 64§ i lagen. Enligt 1 § får det genom föreskrifter av huvudstaben utfärdas bestämmelser om militärfordon som avviker från de föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket meddelat. Också Polisstyrelsen ges rätt att meddela föreskrifter i 100 §. Bemyndigandena sammanhänger med dessa ministeriers eller ämbetsverks ansvarsområden. 

Trafiksäkerhetsverket ges i fordonslagen rätt att meddela föreskrifter om fordon i 7, 13 a, 26, 27, 27 a och 29 §, om tekniska krav på fordon i olika fordonsklasser och vissa andra egenskaper i 14, 17, 19 och 19 a § och om igenkänningslyktor, varningslyktor och ljudsignaler för vissa fordon avsedda för särskilda ändamål i 20 och 21 §. Enligt 24 § kan verket meddela vissa föreskrifter som gäller museifordon, enligt 24 a § om de tekniska tilläggskrav som förutsätts för specialtransportfordons användning i trafik och om genomförandet av kraven, enligt 29 § om begränsning av energi- och miljökonsekvenser, enligt 29 b § om krav på fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter, enligt 36 § om typgodkännandekrav, enligt 45 § om det förfarande som ska iakttas vid nationellt typgodkännande, enligt 48 § om de utredningar som gäller verksamhet som bedrivs av godkända sakkunniga, enligt 53 § om kontroll av tryckluftsbromsar och elektroniskt styrda bromsar, enligt 60 a § om de tekniska sätten för påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning, enligt 61 a § om ändringsbesiktning och enligt 66 a § om de handlingar som gäller registrering av fordon och om registreringsskyltar. 

I 87 § i vägtrafiklagen föreskrivs om fordons största tillåtna mått och massa, om mått som gäller koppling av släpfordon och andra villkor för koppling av motordrivna fordon samt om lastning av fordon. I samma paragraf bemyndigas Trafiksäkerhetsverket att bevilja undantag från bestämmelserna om mått och massa för fordon som har registrerats eller tagits i bruk någon annanstans än i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

I 3 § 1 mom. i bilskattelagen (1482/1994) bemyndigas statsrådet att utfärda bestämmelser om beräkning av den procentuella andelen fordonsdelar som får bytas ut. 

1.2  Den internationella utvecklingen samt lagstiftningen i utlandet och i EU

1.2.1  1.2.1 Allmänt

Den reglering som gäller fordon grundar sig i stor utsträckning på EU-lagstiftningen och internationella fördrag. Största delen av de för Finlands vidkommande viktigaste besluten som gäller fordon fattas i EU och arbetsgruppen för vägsäkerhet inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE). UNECE:s huvudsakliga uppgift är att främja den ekonomiska integrationen i Europa. Organisationen har över 50 medlemsstater. Dessutom deltar över 70 internationella yrkesorganisationer och andra organisationer utanför förvaltningen. Ett viktigt mål för den del av UNECE:s verksamhet som gäller reglering är en global harmonisering för att gallra bort onödiga fordonsändringar, test och godkännandeprocesser. 

Det nationella spelrummet när det gäller att genomföra internationella bestämmelser och föreskrifter är ytterst begränsat. Det består närmast i planering av genomförandet av direktiven och nationell reglering på de områden som inte omfattas av EU-regelverket. 

1.2.2  1.2.2 Den viktigaste EU-lagstiftningen om fordon

Den tekniska reglering som gäller nya fordon bygger på tre rättsakter om typgodkännanden. Bestämmelser om typgodkännande av bilar och släpvagnar finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, nedan ramdirektivet för bilar och släpvagnar. 

I direktivet skapas enhetliga ramar för typgodkännande av nya bilar och släpvagnar avsedda för användning i vägtrafik och för system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon. Syftet är att underlätta registrering, försäljning och ibruktagande av fordonen. 

För att förbättra och förenkla regelverket skapades samtidigt förutsättningar för att hänvisa direkt till internationella standarder och tekniska föreskrifter och därmed inte behöva upprepa anvisningarna i dem i unionens rättsakter. Direktivet innehåller detaljerade krav på kvalitetskontroll inom produktionen och på behörigheten hos dem som svarar för det tekniska godkännandet. För att trygga konsumenternas valmöjligheter och en fullständigt konkurrensutsatt marknad fastställs behövliga förfaranden för att få uppgifter om fordonens tekniska detaljer med tanke på produktionen av reservdelar samt underhålls- och reparationstjänster. 

När det gäller de tekniska kraven har man i huvudsak övergått från att vidareutveckla EU-lagstiftningen till att tillämpa UNECE:s E-reglementen. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem, (nedan förordningen om bilars och släpvagnars allmänna säkerhet) upphävdes 50 direktiv som gällde begagnade bilar och släpvagnar till dessa fordon fr.o.m. den 1 november 2012 och det blev i stället obligatoriskt för EU:s medlemsstater att tillämpa motsvarande E-reglementen. 

För andra fordonskategorier än bilar och släpvagnar har det utarbetats två EU-rättsakter i stil med ramdirektivet för bilar och släpvagnar. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon innehåller bestämmelser om typgodkännande av traktorer, släpfordon och utbytbar dragen utrustning. Motsvarande förordning i fråga om fordon i kategori L är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. 

1.2.3  1.2.3 Övriga internationella bestämmelser

De tekniska kraven på fordon vilade redan för EU-anslutningen i stor utsträckning på tillämpning av de E-reglementen som fanns i den överenskommelse om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande som ingicks inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (FördrS 70/1976, nedan Genèveöverenskommelsen) och på tillämpning av de parallella EG-direktiven med motsvarande innehåll. Finland anslöt sig till Genèveöverenskommelsen år 1976 och EG 1997. 

FN:s E-reglementen och de typgodkännandekrav som ingår i dem gäller numera endast fordons utrustning, egenskaper och delar, medan EU-bestämmelserna gäller typgodkännande av hela fordon. Som bäst pågår dock en totalrevidering av innehållet i Genèveöverenskommelsen inom ramen för UNECE, och det är meningen att också kraven för typgodkännande av hela fordon ska ingå i överenskommelsen. Samtidigt bereds ett förslag till E-reglemente som ska gälla typgodkännande av hela fordon i FN:s arbetsgrupper. 

1.3  Bedömning av nuläget

Trafiksäkerhetsverkets behörighet att meddela föreskrifter utökades i fråga om vägtrafik och därmed också i fråga om fordon i den ändring av fordonslagen (1042/2014) som gjordes i första skedet av normöverföringen. I och med den meddelar Trafiksäkerhetsverket föreskrifter som gäller tekniska krav, särskilt på andra fordon än bilar, men redan i viss mån också på bilar och släpvagnar. I avsnitt 1.1.4 redogörs det mer ingående för verkets behörighet att meddela föreskrifter. 

Det är typiskt för fordonsbranschen att regleringen är teknisk och i vissa fall mycket detaljerad. Utvecklingstakten i branschen har ökat ytterligare på grund av den tekniska utvecklingen och diversifieringen, vilket har lett till ett ständigt behov av att uppdatera bestämmelserna. Den inhemska regleringen grundar sig i stor utsträckning på EU-lagstiftningen och de på basis av Genèveöverenskommelsen godkända E-reglementena. Därmed fattas de viktigaste besluten om tekniska krav på fordon i regel någon annanstans än i Finland. 

Inom Europeiska unionen håller man mer och mer på att övergå från att lagstifta genom direktiv, som kräver genomförande på nationell nivå, till att lagstifta genom direkt tillämpliga EU-förordningar och de mycket tekniskt detaljerade E-reglementen som i och med hänvisningarna i förordningarna också blir direkt tillämpliga. I framtiden kommer möjligheterna att påverka de tekniska kraven på fordon och att beakta nationella särbehov i samband med dem i allt större utsträckning att övergå till de arbetsgrupper som bereder de tekniska kraven i E-reglementena. Utvecklingen i fråga om fordonstekniska EU-rättsakter, dvs. att direktiven frångås till förmån för förordningar, minskar å ena sidan arbetet med att genomföra EU-bestämmelserna på nationell nivå, men ökar å andra sidan behovet av att bereda fordonsbestämmelser på internationell nivå och att informera och ge anvisningar om EU-förordningarna på nationell nivå. 

De närmare tekniska kraven i fråga om olika fordonskategorier utfärdas för närvarande med stöd av bemyndiganden i fordonslagen genom förordning av kommunikationsministeriet och föreskrifter som meddelas av Trafiksäkerhetsverket. Att de tekniska kraven på fordon i allt större utsträckning utvecklas inom ramen för EU:s och FN:s E-reglementen har lett till att deltagandet i möten där sådana fordonskrav bereds som reglerats av ministerierna på förordningsnivå under de senaste åren har delegerats till de sakkunniga vid Trafiksäkerhetsverket. Till följd av den allt snabbare utvecklingen när det gäller fordonskrav och den ökade mängden uppdateringar av författningar som blivit konsekvensen har många fordonskrav som reglerats av ministerierna på förordningsnivå blivit föråldrade i förhållande till de internationella bestämmelserna. 

I det första skedet av överföringen av normgivningsbemyndiganden (2014) överfördes behörighet att meddela föreskrifter i huvudsak till Trafiksäkerhetsverket i fråga om andra fordon än bilar och släpvagnar. Verket har stor sakkunskap om fordonsteknik och de internationella kraven och kraven i EU-reglementena har därmed snabbt och effektivt kunnat införas i form av myndighetsföreskrifter. Den fortsatta överföringen av normgivningsbemyndigandena kompletteras med ytterligare bemyndiganden att meddela föreskrifter som gäller bilar och släpvagnar. 

Den reglering som gäller specialtransporter grundar sig för närvarande på en ministerieförordning. I det första skedet av överföringen av normgivningsbemyndiganden fick Trafiksäkerhetsverket med stöd av fordonslagen bemyndigande att meddela föreskrifter om specialtransporter. Eftersom specialtransporter kräver myndigheternas tillstånd, är det motiverat att de grundläggande bestämmelserna om specialtransporter finns på lagnivå, och det föreslås därför att de ändringar som presenteras närmare i avsnitt 1.2 i detaljmotiveringen ska göras i vägtrafiklagen. 

2  Målsättning och de viktigaste förslagen

2.1  Målsättning

En viktig målsättning för propositionen är att modernisera och förtydliga de bestämmelser och föreskrifter som gäller bilar och släpvagnar och att samtidigt överföra bemyndigandet att meddela de mycket detaljerade tekniska krav som gäller fordonen till Trafiksäkerhetsverket. 

Utgångspunkten för överföringen av bemyndigandena att meddela föreskrifter till Trafiksäkerhetsverket är att föremålen för de överförda bemyndigandena ska bilda sammanhängande sakkomplex och därmed göra det möjligt att undvika överlappande arbete vid ministeriet och Trafiksäkerhetsverket vid beredningen och uppdateringen av bestämmelser och föreskrifter. Det är meningen att detta ska göra uppgiftsfördelningen mellan ministeriet och Trafiksäkerhetsverket tydligare i fråga om kraven på fordon och effektivisera lagberedningen inom kommunikationsministeriets ansvarsområde. 

Målet för överföringen av normgivningsbemyndiganden till Trafiksäkerhetsverket är att borga för att ministeriets resurser koncentreras till dess centrala uppgifter och att på ett effektivt sätt utveckla de tekniskt inriktade kraven och följa den internationella utvecklingen med avseende på fordonsbestämmelserna med hjälp av Trafiksäkerhetsverkets sakkunskap inom fordonsbranschen. Kommunikationsministeriet kan därmed i fortsättningen koncentrera verksamheten till lagstiftnings- och utvecklingsarbetet och till att utöva inflytande på internationell nivå. Genom propositionen uppfylls också målen i regeringsprogrammet, eftersom de föreslagna ändringarna tydliggör förvaltningsprocessen och gör den smidigare samtidigt som den bildar ett led i regeringsprogrammets avregleringsprojekt. 

2.2  De viktigaste förslagen

Bemyndigandena i fordonslagen och vägtrafiklagen ska ändras så att de tekniskt inriktade krav i dessa lagar som gäller bilar och släpvagnar i fortsättningen ska meddelas av Trafiksäkerhetsverket i form av föreskrifter och inte utfärdas av kommunikationsministeriet i form av förordningar. 

På förordningsnivå ska fortsatt föreskrivas om sådana mera detaljerade krav som kompletterar de viktigaste grundläggande bestämmelserna i lagen och som anses omfatta prövningsrätt eller kräva detaljerade avgränsningar av lagens bestämmelser på grund av kravet på noggrann avgränsning av behörigheten. Efter det första skedet av överföringen av normgivningsbemyndigandena kvarstår bemyndigandena att utfärda bestämmelser om sådana tekniska krav som gäller fordonskategorier som är av central betydelse för hushållen och den inhemska vägtrafiken hos kommunikationsministeriet, undantaget de krav som gäller ändring av bilar och släpvagnar, som redan omfattas av föreskrifter meddelade av Trafiksäkerhetsverket. Till Trafiksäkerhetsverket överförs rätten att meddela föreskrifter närmast i fråga om de tekniskt inriktade krav på bilar och släpvagnar som ska tillämpas på nationell nivå. De förordningar utfärdade av kommunikationsministeriet som gäller dessa ska i fortsättningen ersättas med föreskrifter meddelade av Trafiksäkerhetsverket och uppdateras vid behov. 

3  Förslagets konsekvenser

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen har inte några betydande ekonomiska konsekvenser eftersom de föreslagna ändringarna närmast gäller den interna uppgiftsfördelningen inom trafikförvaltningen. De uppgifter som i och med detta överförs från kommunikationsministeriet kan skötas vid Trafiksäkerhetsverket genom viss omorganisering av uppgifterna. 

Den överföring av bemyndiganden till Trafiksäkerhetsverket som nu föreslås befrämjar strävandena efter effektivare reglering och rådgivning inom vägtrafiksektorn på lång sikt. Enligt bedömning kan verkets gemensamma verksamhetsmodeller utnyttjas bäst då bemyndigandena i lagstiftningen regleras på samma sätt för vägtrafikens vidkommande som för övriga trafikformer som ingår i verkets ansvarsområde. 

Att en del av de tekniska krav på bilar och släpvagnar som tidigare reglerats genom förordning av kommunikationsministeriet i stället kommer att regleras genom föreskrifter av Trafiksäkerhetsverket har inte några konsekvenser för hushållen eller företagen. Några nämnvärda merkostnader för information eller organisering av distributionen orsakas inte heller av överföringen, eftersom föreskrifterna kommer att publiceras i den elektroniska tjänsten Finlex, som är en tjänst öppen för alla, och de kommer dessutom att finnas att tillgå på Trafiksäkerhetsverkets webbsidor. 

3.2  Konsekvenser för myndigheterna

Enligt förslaget ska kommunikationsministeriets bemyndiganden att utfärda förordning ändras och i stället bli bemyndiganden för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter. Trafiksäkerhetsverket ska i fortsättningen meddela också sådana föreskrifter som gäller tekniska krav på bilar och släpvagnar. 

Kommunikationsministeriet ska i stället koncentrera sig mera på sina centrala lagstiftningsuppgifter och på strategiarbete, styrning och utveckling. Trafiksäkerhetsverket ska meddela föreskrifter som gäller fordonskrav av teknisk natur. I det arbete som gäller meddelande av föreskrifter är det närmast fråga om sådant operativt arbete som kräver särskild sakkunskap om fordon, vilket till sin karaktär lämpar sig väl för Trafiksäkerhetsverket. 

När propositionen godkänts innebär den endast mindre ändringar i tjänstemännens arbetsuppgifter, eftersom de resurser som krävs för meddelande av föreskrifterna är relativt små. I detta skede bedöms det att de överförda uppgifterna kräver en ökning av resurserna vid Trafiksäkerhetsverket med 0,3 årsverken. Detta motsvarar minskningen av resurserna för ändamålet vid ministeriet. I praktiken blir verkningarna av lagändringen liten i fråga om resurser, eftersom de resurser som behövs för meddelande av de föreskrifter som förslaget innebär är små, och beredningsarbetet i anslutning till utfärdandet av förordningar och det övriga arbete som gäller fordonsteknik också hittills har utförts med hjälp av Trafiksäkerhetsverkets sakkunniga. 

4  Beredningen av propositionen

4.1  Allmänt

Propositionen har beretts vid kommunikationsministeriet. Trafiksäkerhetsverket har hörts ett flertal gånger i samband med beredningen av förslaget och har också deltagit i beredningen i övrigt. 

4.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Yttranden begärdes av finansministeriet, justitieministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, inrikesministeriet, försvarsministeriet, miljöministeriet, Trafiksäkerhetsverket, Polisstyrelsen, Gränsbevakningsväsendet, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland, Finlands näringsliv rf, Teknologiindustrin rf, Automobilförbundet rf, Autoalan ja Korjaamoiden Liitto ry, Privata Besiktningsställenas Förbund rf, Suomen Erikoiskuljetusten Liikenteenohjaajat SEKLI ry, A-katsastus Oy och flera andra intresseorganisationer och företag i fordons- och trafikbranschen. Remissorganen har i sina yttranden inte motsatt sig den föreslagna överföringen av normgivningsbemyndiganden från kommunikationsministeriet till Trafiksäkerhetsverket och inte heller några andra av de föreslagna ändringarna. 

Arbets- och näringsministeriet föreslog i sitt yttrande vissa ändringar av teknisk och innehållslig natur i lagutkasten. De utgjorde närmast kompletteringar till motiven eller tillägg i fråga om vissa bestämmelser. Lagförslagen har kompletterats och ändrats utifrån arbets- och näringsministeriets yttrande. Social- och hälsovårdsministeriet önskade i sitt yttrande att också de fordon utöver ambulanser som används för prehospital akutsjukvård ska beaktas i fordonslagen. Det är meningen att fordonslagen ska ändras i fråga om detta sakkomplex i samband med det första skedet av transportbalken (RP 161/2016 rd). Avsikten är att detta sakkomplex ska tas upp i en kommande ändring av fordonslagen. Inrikesministeriet hade inget att anmärka på innehållet i lagförslagen. De övriga remissorganen gjorde vissa förslag till tillägg och ändringar som i huvudsak gällde sådana författningar och föreskrifter på lägre nivå som utfärdats med stöd av fordonslagen. Finlands Transport och Logistik SKAL rf framhöll i sitt yttrande att det är viktigt att trafikministeriets beslut om lastkorgar till fordon, lastning av fordon och fastgörande av last förblir i kraft till dess att Trafiksäkerhetsverket har meddelat en ersättande föreskrift. Trafiksäkerhetsverket bereder den ersättande föreskriften. De övriga förslagen ledde inte till några ändringar eller tillägg.  

5  Samband med andra propositioner

I propositionen föreslås det att fordonslagens 27 a § ändras. Ändringar i samma bestämmelse föreslås också i regeringens proposition med förslag till transportbalk och till vissa lagar som har samband med den (RP 161/2016 rd). Dessutom föreslås i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av fordonslagen, lagen om fordonsbesiktningsverksamhet och lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon ändring av fordonslag. 

Detaljmotivering

1  Lagförslag

1.1  Fordonslagen

3 §.Definitioner. Det föreslås att paragrafens 10, 20, 24 och 30 punkter ändras och att en ny 31 punkt fogas till paragrafen. I 10 punkten föreslås i enlighet med bestämmelserna i 60 § att registreringsbesiktning också ska göras för att konstatera ett fordons överensstämmelse med kraven. Hänvisningen i 2 mom. till ”rättsakt utfärdad av Europeiska gemenskaperna” ändras till ”EU-rättsakt”. Bestämmelsen i 24 punkten föreslås bli ändrad så att där endast hänvisas till EG-förordningen (EG) nr 765/2008. Det finns inget skäl att bevara den nuvarande definitionen, eftersom det i den nämnda EG-förordningen direkt föreskrivs om de förfaranden som iakttas när överensstämmelsen med kraven bekräftas genom CE-märkning. I 30 punkten i paragrafen föreslås en teknisk ändring till följd av att den nya 31 punkten fogas till paragrafen. I den nya 31 punkten föreslås en definition av klassificeringsvikt, som ska användas vid den grundläggande klassificeringen av bilar och släpvagnar, dvs. klassificeringen i fordonskategorier. I definitionen preciseras det att den vikt som fordonets hjul för över till marken ska vara den vikt som ligger till grund för den grundläggande klassificeringen. Den del av vikten av en påhängsvagn eller medelaxelsläpvagn som fördelas på dragfordonets kopplingsanordning ska därmed inte räknas in i klassificeringsvikten. Klassificeringsvikten motsvarar den vikt som enligt bilaga II till ramdirektivet för bilar och släpvagnar används som grund för klassificering. 

7 §.Ändring, konstruktion och reparation av fordon. I den gällande 7 § föreskrivs det att ett fordon inte efter ibruktagandet får ändras så att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att av den framgår att ett fordon emellertid får ändras i sådana situationer som föreskrivs i lagen. Normer som gäller de situationerna är exempelvis de bestämmelser och föreskrifter om ändring av fordons konstruktion som avses i 7 § 2 mom., genom vilka man exempelvis på grund av förarens funktionsnedsättning eller på grund av att fordonet har ett särskilt användningssyfte får avvika från alla de krav som gäller fordon. 

10 §.Bil. Det föreslås att 2 och 4 mom. ändras. Bestämmelserna om personbilar, bussar, paketbilar och lastbilar i 2 mom. föreslås bli ändrade så att de bättre än hittills motsvarar bestämmelserna i bilaga II till ramdirektivet för bilar och släpvagnar. Avsikten är att det i stället för termen ”totalmassa” ska användas termen ”klassificeringsvikt”, som föreslås bli definierad i 3 §. Ändringen har ingen praktisk betydelse för grunderna för klassificering av fordon. I 4 mom. föreslås bemyndigandet att genom förordning av kommunikationsministeriet utfärda närmare bestämmelser om underkategorier för fordon bli upphävt. Bemyndigandet behövs inte, eftersom bestämmelser om klassificering av bilar finns i bilaga II till direktivet om bilar och släpvagnar, som har utfärdats med stöd av förordning (EU) nr 678/2011. För närvarande utfärdas bestämmelser om underkategorier på nationell nivå i fordonsförordningen, som avses bli upphävd i samband med denna ändring av fordonslagen. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket i fortsättningen med stöd av 19 b § och 24 c § ska få utfärda föreskrifter om närmare klassificering av bilar. I 4 mom. ska också i fortsättningen hänvisas till fordonsskattelagen, där det finns bestämmelser om konstruktionen för och dimensioneringen av bilar som är befriade från skatt eller för vilka betalas nedsatt skatt samt om övriga villkor för skattefrihet eller nedsatt skatt. Sådana bestämmelser är exempelvis villkoren för nedsatt bilskatt för vissa paketbilar. 

13 a §.Närmare föreskrifter om klassificering av fordon i kategori L. Det föreslås att paragrafen upphävs och att bestämmelserna i den tas in i en ny 19 b §, där det i fråga om samtliga fordonskategorier föreslås närmare bestämmelser om klassificeringen. 

14 §.Traktorer och släpvagnar till dem samt utbytbar dragen utrustning. Det föreslås att 5 mom. upphävs och att bestämmelserna i den tas in i 19 b §, där det i fråga om samtliga fordonskategorier föreslås närmare bestämmelser om klassificeringen. 

17 §.Släpvagn och släpanordning. I 2 mom. föreslås termen ”totalmassa” bli ersatt av termen ”klassificeringsvikt”, som definieras i 3 §. Genom ändringen förtydligas det att den vikt som fordonets hjul för över till marken ska ligga till grund för klassificeringen. Exempelvis en lätt släpkärra utan bromsar (medelaxelsläpvagn) som har en klassificeringsvikt på 750 kg kan således ha en totalvikt som är större än så, i praktiken dock högst 825 kg beroende på andra bestämmelser. Ett sådant fordon ska lastas så att den del av vikten som överstiger 750 kg fördelas på dragfordonets kopplingsanordning. I påhängsvagnar kan skillnaden mellan fordonets högsta vikt och klassificeringsvikt vara avsevärd, rentav i samma storleksklass som klassificeringsvikten, eftersom en stor del av påhängsvagnens massa fördelas på dragfordonets kopplingsanordning. 

Det föreslås att 4 och 5 mom. upphävs och att bestämmelserna i dem tas in i den nya 19 b §, där det i fråga om samtliga fordonskategorier föreslås närmare bestämmelser om klassificeringen. 

19 §.Övriga fordon utan motor. Det föreslås att 3 mom. upphävs och att bestämmelserna i den tas in i den nya 19 b §, där det i fråga om samtliga fordonskategorier föreslås närmare bestämmelser om klassificeringen. 

19 a §.Lätta elfordon. Det föreslås att 2 mom. upphävs och att bestämmelserna i den tas in i den nya 19 b §, där det i fråga om samtliga fordonskategorier föreslås närmare bestämmelser om klassificeringen. 

19 b §.Närmare föreskrifter om grundläggande klassificering av fordon. I 2 kap. föreslås en ny paragraf, där Trafiksäkerhetsverket bemyndigas att utfärda föreskrifter om klassificering av i 2 kap. avsedda fordon. En mer detaljerad klassificering av fordon än vad som görs i lagen kan i vissa fall behövas exempelvis för att ett fordons användningsändamål ska framgå av registeruppgifterna. Vissa tekniska krav och lindringar av krav på fordon är bundna till fordonets användningsändamål. 

21 §.Ambulans. I 1 mom. föreslås en liten precisering av ordalydelsen som harmoniserar texten med texten i bilaga II till ramdirektivet för bilar och släpvagnar. Det föreslås att det i bestämmelsen ska hänvisas till ett fordon i kategori M som är avsett för transport av sjuka eller skadade människor, i stället för till ett fordon i kategori M som har tillverkats för transport av sjuka eller skadade människor. Ändringen påverkar inte tillämpningen av bestämmelsen i praktiken. 

24 a §.Specialtransportfordon. I 1 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela en sådan dispens som krävs för att ett specialtransportfordon ska godkännas för trafik. Ett specialtransportfordon är ett fordon som överskrider de dimensioner eller den massa som är allmänt tillåtna på väg. Ett bemyndigande att meddela dispens som har nästan samma innehåll finns för närvarande i 6 § i kommunikationsministeriets förordning om specialtransporter och specialtransportfordon (786/2012), nedan förordningen om specialtransporter. Med stöd av 6 § 3 mom. i den förordningen kan besiktningsstället emellertid godkänna dimensionerna för en lastbil som tillverkats för transport av arbetsmaskiner och som definieras som ett specialtransportfordon. Besiktningsställets godkännande är emellertid i praktiken i de flesta fall onödigt, eftersom det för nästan alla bilar av detta slag dessutom krävs dispens av Trafiksäkerhetsverket för att avvika från viktkraven. Förfarandet har lett till vacklande praxis och till ett ökat behov av styrning från Trafiksäkerhetsverkets sida. Efter ändringen kommer alla egenskaper hos ett specialtransportfordon att godkännas genom en och samma dispens som Trafiksäkerhetsverket beviljar. Detta gör förfarandet enhetligare och smidigare. Genom den ändring av fordonslagen som trädde i kraft vid ingången av 2015 bemyndigades Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter om specialtransportfordon. I ändringen ingick inte ett sådant bemyndigande att meddela dispens som avses här. Trafiksäkerhetsverket bereder för närvarande en föreskrift som ska ersätta förordningen om specialtransporter. Avsikten är att föreskriften ska träda i kraft samtidigt med den ändring av fordonslagen som föreslås i denna proposition. 

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om undantag från kravet på dispens enligt 1 mom. Enligt förslaget ska dispens inte krävas för ett typgodkänt fordon vars användning i trafik inte förutsätter tillstånd för specialtransport enligt 87 c § i vägtrafiklagen. Dispens ska inte heller krävas för ett typgodkänt fordon för vilket det i registret har antecknats uppgift om ett tillstånd för specialtransport enligt vägtrafiklagens 87 c §. Genom ändringen undviker man onödig behandling av dispensansökningar, när de uppgifter som behövs redan har antecknats i registret i samband med att fordonet har godkänts för trafik. Inte heller för motorredskap ska det krävas dispens, eftersom motorredskap har en enklare konstruktion som inte kräver någon särskild behovsprövning med tanke på dispens. Dispens ska inte heller krävas för fordon som inte behöver registreras och som endast i fråga om dimensionerna avviker från det som är allmänt tillåtet på väg. Sådana fordon är i praktiken närmast vissa släpvagnar till traktorer och släpanordningar som kopplats till en traktor. Därmed kommer man också i fortsättningen att få använda släpvagnar till traktorer exempelvis för transport av stora båtar utan att behöva ha sådan dispens som beviljas för fordon. Kraven på märkning och andra säkerhetsanordningar enligt bestämmelser och föreskrifter som gäller fordon ska emellertid gälla också sådana fordon. 

På grund av det nya momentet föreslås det att gällande 2 mom. blir 3 mom. 

24 b §.Närmare föreskrifter om klassificering av fordon som är avsedda för särskilda ändamål. I 3 kap. föreslås en ny paragraf, där Trafiksäkerhetsverket bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om klassificering av fordon som är avsedda för särskilda ändamål. Bemyndigandet är av samma slag som i fråga om andra fordon i 19 b § i denna proposition. 

27 §.Undantag från kraven på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Rubriken för paragrafen preciseras så att det talas om undantag från kraven i stället för om närmare bestämmelser. 

De undantag från kraven enligt 25 § 1 mom. som anges i 1 mom. utvidgas till att gälla alla fordon, inklusive bilar och bilsläpvagnar. Genom ändringen kommer de bestämmelser om t.ex. undantag från fordons användningsändamål som för närvarande regleras i bilförordningen att regleras genom förordning av statsrådet. Avsikten är att bilförordningen ska upphävas i samband med lagändringen. 

Paragrafens 2 mom. föreslås bli upphävd, eftersom det i 27 a § 2 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter om kraven på bilar och bilsläpvagnar. Eftersom momentet upphävs blir gällande 3 mom. 2 mom., medan det gällande 4 mom. blir 3 mom. 

I det nya 2 mom. föreslås uttrycket ”inte uppfyller vad som föreskrivs” bli ersatt med uttrycket ”inte uppfyller bestämmelser eller föreskrifter”. Genom ändringen förtydligas det att avvikelsen från kraven också gäller Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter. 

27 a §.Föreskrifter om fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till 27 § 2 mom. som föreslås bli upphävt stryks. 

I 2 mom. 1, 2 och 3 punkten slopas den begränsning enligt vilken Trafiksäkerhetsverkets behörighet att meddela föreskrifter inte gäller bilar och bilsläpvagnar. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter ska ersätta de närmare tekniska krav på bilar och bilsläpvagnar som föreskrivs i bilförordningen. Trafiksäkerhetsverket ska därmed i fortsättningen vid behov meddela närmare tekniska föreskrifter i fråga om samtliga fordonskategorier. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. 6 punkten till 27 § 2 mom. som föreslås bli upphävt stryks.  

Det föreslås att 4 mom. stryks, eftersom möjligheten till nationellt typgodkännande av trafiktraktorer löpte ut vid utgången av 2015. Det finns därmed inte längre något behov av att föreskriva om de specialvillkor som gäller Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter. Ett utvidgat typgodkännande av trafiktraktorer samt ibruktagande av trafiktraktorer tillåts emellertid till utgången av 2017. 

29 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter om begränsning av energi- och miljökonsekvenser. Det föreslås att 1 mom. upphävs. Därmed blir gällande 2 mom. 1 mom. medan gällande 3 mom. blir 2 mom. och gällande 4 mom. blir 3 mom. 

I 1 mom. ingår ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet föreskriva om komponenter och egenskaper samt andra motsvarande objekt som ska godkännas, som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenserna av fordon och som krävs för att fordonen i fråga ska kunna godkännas för transportändamål. Bemyndigandet utvidgas till att också gälla bilar och bilsläpvagnar. 

I 2 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddela närmare föreskrifter om begränsningen av energi- och miljökonsekvenserna av bilar och bilsläpvagnar. Föreskrifterna avses till denna del ersätta bestämmelserna i bilförordningen. Dessutom föreslås i hänvisningen i momentet en författningsteknisk ändring till följd av ändringen av numreringen av momenten. 

32 §.Typgodkännandeskyldighet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att bestämmelser om undantag från typgodkännandeskyldigheten i fråga om system, komponenter och separata tekniska enheter ska utfärdas genom förordning av statsrådet när det gäller samtliga fordonskategorier. För närvarande utfärdas bestämmelser om detta genom förordning av kommunikationsministeriet till den del som gäller bilar och bilsläpvagnar. 

36 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid typgodkännande. Det föreslås att 2 och 4 mom. upphävs, eftersom avsikten är att påvisandet av överensstämmelsen med kraven vid typgodkännandet av en bil eller bilsläpvagn ska förenhetligas med förfarandet för de övriga fordonskategorierna. I avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen redogörs det närmare för hur bestämmelser om kraven ska utfärdas på förordnings- eller föreskriftsnivå. 

Det gällande 3 mom. blir 2 mom. Momentets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta alla typgodkända fordon, inklusive bilar och bilsläpvagnar. 

Det gällande 5 mom. blir 3 mom. Av författningstekniska skäl ändras hänvisningen till 4 mom. till en hänvisning till 2 mom., och hänvisningen till 3 mom. till en hänvisning till 2 mom. 

37 §.Vägran att bevilja typgodkännande. Benämningen ”Europeiska gemenskapernas kommission” i paragrafen ändras till ”Europeiska kommissionen”. 

39 §.Register över typgodkännanden. I 1 mom. slopas kravet på att typgodkännandemyndigheten ska föra ett register över sådana typgodkännanden av fordon om vilka den får uppgifter av godkännandemyndigheter i de övriga EES-staterna, i landskapet Åland eller i de stater som tillträtt Genèveöverenskommelsen eller av fordonstillverkare eller dessas representanter. Kravet på att föra register ska endast gälla typgodkännanden som typgodkännandemyndigheten själv har utfärdat. Trafiksäkerhetsverket har i dag tillgång till typgodkännanden som utfärdats av andra stater i elektronisk form. Därför är kravet på att föra ett nationellt register över dem en onödig administrativ börda. 

41 §.Intyg över överensstämmelse och godkännandemärkningar. I paragrafens 2 och 3 mom. ska det talas om Europeiska unionen i stället för om Europeiska gemenskapen. 

43 §.Anmälan om att i Finland godkända typer inte stämmer överens med kraven. 

Benämningen ”Europeiska gemenskapernas kommission” i paragrafen ändras till ”Europeiska kommissionen”. Dessutom föreslås en liten precisering av den finska ordalydelsen. 

46 a §.Behörighet för den som utför tillsyn över överensstämmelse I 2 mom. 2 punkten ska det talas om Europeiska unionen i stället för om Europeiska gemenskapen. 

50 c §.Krav som gäller enskilt godkännande. Bemyndigandet att genom förordning av kommunikationsministeriet i fråga om beviljande av enskilda godkännanden av fordon föreskriva om smärre undantag från de tekniska kraven i förhållande till EG-typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier föreslås bli struket i paragrafen. I stället bemyndigas Trafiksäkerhetsverket att föreskriva om alternativa tekniska krav. Som ytterligare villkor ska ställas att föreskrifterna ska säkerställa en nivå för trafiksäkerhet och miljöskydd som så långt möjligt motsvarar den nivå som förutsätts vid EG-typgodkännandet. 

50 d §.Förfarande vid enskilt godkännande. I 2 mom. föreslås en precisering av att fordonet utöver kraven i gällande bestämmelser också ska uppfylla kraven i gällande föreskrifter. 

50 e §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande. Paragrafens 2 mom. föreslås bli ändrat så att bestämmelser om de tekniska kraven vid påvisande av överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande ska utfärdas genom förordning av statsrådet. För närvarande regleras frågan i bilförordningen. 

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., där Trafiksäkerhetsverket bemyndigas att vid behov meddela närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande. I avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen redogörs det närmare för hur bestämmelser om kraven ska utfärdas på förordnings- eller föreskriftsnivå. 

60 §.Registreringsbesiktning. I 4 och 7 mom. föreslås en precisering av att fordonet utöver kraven i gällande bestämmelser också ska uppfylla kraven i gällande föreskrifter. 

60 a §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. Det föreslås att 4 mom. ändras så att överensstämmelsen med kraven vid registreringsbesiktning i fråga om bilar och bilsläpvagnar ska påvisas på samma sätt som i fråga om övriga fordonskategorier. När det gäller bilar och bilsläpvagnar regleras frågan för närvarande i bilförordningen. Därföre föreslås det att hänvisningen till bilförordningen stryks. 

I 5 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att utöver i fråga om de övriga fordonskategorierna också i fråga om bilar och släpvagnar vid behov meddela närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. 

I 6 mom., som gäller de tekniska sätten att påvisa överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning i fråga om fordon som förts in i landet som begagnade, föreslås omnämnandet av avvikelsen från 4 mom. bli struket eftersom det ändrade 4 mom. också ska gälla bilar och bilsläpvagnar. Hänvisningen till 30 § 1 mom. i fråga om EU-rättsakterna ändras till en hänvisning till 2 a §. 

61 a §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att bilars och bilsläpvagnars överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning ska påvisas på samma sätt som i fråga om övriga fordonskategorier. Bemyndigandet att genom förordning av kommunikationsministeriet utfärda bestämmelser om saken för bilars och bilsläpvagnars del stryks. 

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att utöver i fråga om de övriga fordonskategorierna också i fråga om bilar och släpvagnar vid behov meddela närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. 

I 4 mom., som gäller påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning i fråga om andra komponenter och egenskaper än de som anges i EU-rättsakter, föreslås omnämnandet av avvikelsen från 2 mom. bli struket eftersom det ändrade 2 mom. också ska gälla bilar och bilsläpvagnar. Hänvisningen till 30 § 1 mom. i fråga om EU-rättsakterna ändras till en hänvisning till den nya 2 a §. 

62 §.Kopplingsbesiktning. Paragrafens 1 mom. föreslås bli preciserat så att sådana lösningar i fråga om kopplingen av elkablar som avviker från dem som allmänt används i fordon ska kräva kopplingsbesiktning endast när det rör sig om de elkablar som styr bromsarnas funktion. Ändringen innebär att man slopar kopplingsbesiktningen i fråga om sådana elkopplingar som inte styr bromsarna, där besiktning inte är nödvändigt med tanke på trafiksäkerheten. 

I 2 mom. föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter om hurdana kopplingar som ska anses vara allmänt använda i fordon. För närvarande utfärdas bestämmelser om detta genom förordning av kommunikationsministeriet. Därför föreslås det att hänvisningen till förordningen stryks. Ordalydelsen i bemyndigandet för Trafiksäkerhetsverket preciseras jämfört med det nuvarande bemyndigandet för kommunikationsministeriet. Med koppling ska avses mekaniska kopplingsanordningar, koppling av de elkablar som styr bromsarnas funktion och dimensioneringen av släpbromskopplingarna. I bemyndigandet att meddela föreskrifter slopas emellertid kravet på att avgörandena ska följa ett direktiv, ett E-reglemente eller en standard. 

66 a §.Registreringsintyg, registreringsskyltar och certifikat. Ordalydelsen i 2 mom. preciseras. Enligt momentets gällande ordalydelse ska när ett fordon används i internationell trafik del I av det senast mottagna registreringsintyget, dvs. den tekniska delen, medföras i fordonet under körning. Det senast mottagna intyget i pappersform kan emellertid innehålla föråldrade uppgifter i förhållande till det elektroniska certifikat som tillåts i vägtrafiken i Finland. Genom att omnämnandet av ”det senast mottagna” stryks förtydligas det att det inte är tillåtet att använda ett föråldrat registreringsintyg i internationell trafik. 

I 4 mom. föreslås den finska ordalydelsen bli preciserad. 

73 §.Rapport om tekniska vägkontroller. I paragrafen ska det talas om Europeiska unionen istället för om Europeiska gemenskapen. 

76 §.Utbyte av information och övrigt samarbete med myndigheter i andra stater och i landskapet Åland. I 1 och 3 mom. ska det i enlighet med lagen om Tullens organisation talas om Tullen, i stället för om tullverket. 

78 §.Komponenter och tekniska enheter som kräver tillstånd. Paragrafens 2 mom. föreslås bli kompletterat så att kraven enligt ramdirektivet för bilar och släpvagnar ska tillämpas på komponenter och utrustning enligt 1 mom. som kräver tillstånd av typgodkännandemyndigheten. Dessutom föreslås i 2 mom. en liten precisering av ordalydelsen. 

Det föreslås att 5 mom. upphävs, eftersom ändringen i 2 mom. gör att bemyndigandet för kommunikationsministeriet att föreskriva om komponenter och utrustning enligt1 mom. och om förfarandet enligt 2 mom. inte längre behövs. 

84 §.Föreläggande om körförbud. I 2 mom. beaktas ändringen i 7 § i denna proposition. Hänvisningen till 7 § 2 mom. ändras till en hänvisning till 7 § eller till föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen. 

86 a §.Avlägsnande av fordon från marknaden. Benämningen ”Europeiska gemenskapernas kommission” i 3 mom. ändras till ”Europeiska kommissionen”. 

89 §.Villkor för beviljande av installations- och reparationstillstånd. I 3 mom. beaktas den senaste ändringsförordningen till förordning (EG) nr 561/2006 genom en hänvisning till 25 § 6 mom. 

93 b §.Övriga anvisningar från tillverkare av typgodkända fordon, komponenter och separata tekniska enheter. Hänvisningen i 2 mom. till ”rättsakt utfärdad av Europeiska gemenskaperna” ändras till ”EU-rättsakt”. 

1.2  Vägtrafiklagen

49 §.Personer som reglerar trafiken. I 6 mom. föreskrivs det om klädseln för dem som reglerar trafiken. Enligt det gällande momentet ska den som reglerar trafiken använda klädsel som kan urskiljas tydligt och uppfyller kraven i standard SFS-EN 471. Standarden har upphävts 2013 och ersatts genom en ny standard SFS-EN ISO 20471 ”Skyddskläder med god synbarhet (Varselklädsel)”. Eftersom varselkläder enligt den gamla standarden ännu kan säljas och användas vid sidan av varselkläder enligt den nya standarden, fogas till momentet som ett alternativ en möjlighet att använda klädsel som motsvarar den nya standarden. I momentet föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter om kraven på synbarhet i fråga om klädseln för dem som reglerar trafiken vid specialtransport. Föreskrifterna kan gälla exempelvis synbarhetsklassen för skyddskläderna, som fastställs enligt mängden fluorescerande och reflekterande material i kläderna. 

87 c §.Tillstånd för specialtransport. I paragrafen föreskrivs om tillstånd för specialtransport och om frågor i samband med det. Enligt det gällande 1 mom. krävs för specialtransport tillstånd för specialtransport om transporten överskrider den massa som allmänt tillåts på väg. Tillstånd för specialtransport krävs också för att fastställa en transportrutt som möjliggör transporten eller för att garantera trafiksäkerheten. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att för specialtransporter ska krävas tillstånd också om transporten väsentligt överskrider de mått som allmänt tillåts på väg. För närvarande finns bestämmelser om s.k. fria dimensioner för specialtransporter i förordningen om specialtransporter. Sakinnehållet i de gällande bestämmelserna ändras således inte. Ändringen innebär att Trafiksäkerhetsverket i fortsättningen ska meddela närmare föreskrifter om de högsta tillåtna mått för specialtransporter utöver vilka det krävs tillstånd för specialtransport. Bemyndigandet att meddela föreskrifter finns i 7 mom. I paragrafen tas det dessutom in en bestämmelse om att tillstånd alltid ska krävas för transport som överskrider de mått som allmänt tillåts på väg när det för transporten används ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat. Bestämmelsen motsvarar det nuläge som regleras genom förordning och överensstämmer med formuleringen i överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om landsvägstrafik (FördrS 56/2001). 

I 2 mom. föreskrivs det om förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport. I 2 mom. föreslås en ny 5 punkt, enligt vilken en förutsättning för beviljande av tillstånd är att det fordon eller den fordonskombination som används för transporten lämpar sig för tillståndspliktig specialtransport. Det föreslås att Trafiksäkerhetsverket med stöd av bemyndigandet i 7 mom. ska få meddela närmare föreskrifter om hur mycket de fria dimensionerna eller den högsta tillåtna massan på väg får överskridas vid specialtransport med olika fordon eller fordonskombinationer. 

Bestämmelser om tillåtna mått och massor samt om begränsningar som gäller beviljande av tillstånd har tidigare utfärdats i förordningen om specialtransporter. Enligt 38 § 3 mom. i förordningen beviljas tillstånd inte för exempelvis överskridning av bredden vid transport av arbetsmaskiner på det sätt som närmare definieras i förordningen. Tillstånd beviljas inte heller för transporter som sker med person- eller paketbil eller med traktor eller på en släpvagn till dessa, med undantag för tomkörning av en släpvagn som används vid torvproduktion. Ändringen syftar till att göra det möjligt att utnyttja tillståndet för specialtransport också vid lättare transporter, om det fordon som används för transporten lämpar sig för ändamålet och de övriga förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls. Genom att närmare föreskriva om gränser för mått och massa förhindrar man att farligt stora transporter genomförs med olämpliga fordon och säkerställer trafiksäkerheten också vid dessa transporter. 

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. där det bestäms om förutsättningarna för att bevilja tillstånd för specialtransport för fordon med förflyttningsmärke. Avsikten är att tillstånd för specialtransport i regel endast ska beviljas för tillfällig förflyttning utan last. Vid behov ska emellertid komponenter och utrustning som hör till fordonet få transporteras som last. Bestämmelsen syftar till att göra de möjligt att förflytta ett fordon till en annan stat för registrering. Enligt förslaget ska tillstånd för specialtransport endast kunna beviljas för den tid som krävs för transport. 

I det nya 5 mom. föreslås det att för att tillstånd för specialtransport ska beviljas för transport med en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än Finland ska krävas ett intyg som visar att fordonskombinationen uppfyller de krav som i Finland ställs på specialtransportkombinationer och som utfärdats av ett besiktningsställe i Finland. För att säkerställa sakkunskapen ska det dessutom krävas att den som utfärdar intyget har rätt att utföra registreringsbesiktning av tunga fordon. Kravet motsvarar gällande praxis enligt 7 § i förordningen om specialtransporter. I intyget ska antecknas de uppgifter om mått och massa samt kopplingarna i fordonskombinationen som behövs vid beviljande av tillstånd för specialtransport. Vid övervakningen av vägtrafiken kan föraren genom ett intyg som utfärdats av besiktningsstället visa att fordonet eller fordonskombinationen har godkänts för specialtransport i Finland. Ett motsvarande förfarande tillämpas i flera EU-länder. Ett intyg av ett besiktningsställe ska emellertid inte krävas för en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, om det i registreringsstaten har utfärdats ett intyg ur vilket tillståndsmyndigheten kan konstatera att fordonskombinationen uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport. 

Det gällande 3 mom. blir 4 mom., det gällande 4 mom. blir 6 mom. och det gällande 5 mom. blir 7 mom. 

88 a §.Transport av barn i fordon. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., där det bestäms hurdant typgodkännande som krävs i fråga om skyddsanordningar för barn i bilar. Till sakinnehållet motsvarar momentet kraven i 39 § 5 mom. i bilförordningen, genom vilket kommissionens genomförandedirektiv 2014/37/EU om ändring av rådets direktiv 91/671/EEG om obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon har genomförts i den nationella lagstiftningen. Det är motiverat att bestämmelser om kraven för sådan användning utfärdas i vägtrafiklagen. 

2  Närmare bestämmelser och föreskrifter

2.1  Allmänt

I propositionen handlar det till centrala delar om att behörigheten att utfärda bindande tekniska normer i fråga om bilar och bilsläpvagnar överförs från kommunikationsministeriet till Trafiksäkerhetsverket för att avse Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter i stället för kommunikationsministeriets förordningar eller beslut. 

2.2  Föreskrifter

Enligt förslaget till ändring av fordonslagen får Trafiksäkerhetsverket meddela föreskrifter med stöd av bemyndiganden i 19 b §, 24 c §, 27 a § 2 mom., 29 § 2 mom., 36 § 3 mom., 50 c §, 50 e § 3 mom., 60 a § 5 mom., 61 a § 3 mom. samt 62 § 2 mom. 

I 19 b § i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela sådana föreskrifter om klassificeringen av de fordon som avses i 2 kap. som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 

I 24 c § i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela sådana föreskrifter om klassificeringen av fordon som är avsedda för särskilda ändamål som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 

I 27 a § 2 mom. 1–3 punkten i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare tekniska föreskrifter om kraven på fordons konstruktion och egenskaper, tillverkningsnummer och tillverkarskylt, komponenter, separata tekniska enheter och utrustning. För närvarande gäller bemyndigandet enbart andra fordonskategorier än bilar och bilsläpvagnar. 

I 29 § 2 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddela närmare tekniska bestämmelser om sådana tekniska krav på komponenter och egenskaper som hänför sig till begränsningen av energi- och miljökonsekvenserna av fordon. Bemyndigandet utvidgas således till att också gälla bilar och bilsläpvagnar. Däremot ska det inte gälla motorredskap. 

I 36 § 3 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddelar närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid nationellt typgodkännande av små serier och vid nationellt typgodkännande. För närvarande gäller bemyndigandet enbart andra fordonskategorier än bilar och bilsläpvagnar. Föreskrifterna ska precisera de bestämmelser som utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 50 c § i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter om alternativa tekniska krav på fordon som beviljas enskilt godkännande. 

I 50 e § 3 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddela närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande. Föreskrifterna ska precisera de bestämmelser som utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 60 a § 5 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddela närmare föreskrifter om påvisandet av fordons överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. För närvarande gäller bemyndigandet enbart andra fordonskategorier än bilar och bilsläpvagnar. Föreskrifterna ska precisera de bestämmelser som utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 61 a § 3 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att vid behov meddela närmare föreskrifter om påvisandet av fordons överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. För närvarande gäller bemyndigandet enbart andra fordonskategorier än bilar och bilsläpvagnar. Föreskrifterna ska precisera de bestämmelser som utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 62 § 2 mom. i förslaget till ändring av fordonslagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter om de förutsättningar under vilka mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion och dimensioneringen av släpbromskopplingarna ska anses vara i allmän användning i fordon. 

I 49 § 6 mom. i förslaget till ändring av vägtrafiklagen föreslås ett bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter om klädseln för dem som reglerar trafiken vid specialtransport. 

Enligt bemyndigandet i 87 a § 5 mom. i den gällande vägtrafiklagen meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport samt om när en transport kräver tillstånd för specialtransport. Närmare föreskrifter kan meddelas om de förutsättningar som nämns i paragrafen. Omfattningen av det gällande bemyndigandet utvidgas genom att de grundläggande förutsättningarna i paragrafen preciseras. Till följd av ändringen i 1 mom. ska Trafiksäkerhetsverket i framtiden kunna meddela närmare föreskrifter om de högsta tillåtna mått utöver vilka det krävs tillstånd för transporten. Till följd av ändringen i 2 mom. 5 punkten i samma paragraf ska Trafiksäkerhetsverket också kunna meddela närmare föreskrifter om sådana faktorer som gäller det fordon eller den fordonskombination som används för att genomföra transporten som utgör en begränsning för att få tillstånd för specialtransport. Bemyndigandet blir 7 mom. i paragrafen. 

3  Ikraftträdande

Lagarna föreslås träda i kraft sommaren 2017. Avsikten är att lagarna ska kunna sättas i kraft i snabb ordning efter det att de har antagits och stadfästs. Enligt övergångsbestämmelsen till lagförslagen ska bestämmelser och föreskrifter som gäller vid ikraftträdandet av lagen förbli i kraft tills något annat föreskrivs eller bestäms i fråga om dem. Genom ändringen av fordonslagen upphävs två förordningar av kommunikationsministeriet. 

4  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

4.1  Bemyndiganden att meddela föreskrifter

Ett centralt syfte med propositionen är att ändra de bemyndiganden som gäller utfärdandet av bindande rättsbestämmelser. Det föreslås att bemyndiganden ska ges Trafiksäkerhetsverket. De föreslagna bemyndigandena granskas närmare i avsnitt 2.2 i detaljmotiveringen och i motiveringen till de enskilda paragraferna. 

Förslagen har betydelse med tanke på grundlagens 80 §. Enligt grundlagens 80 § 1 mom. kan statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska dock utfärdas genom lag. 

Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. 

Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis också behandlat de särskilda skäl som avses i 80 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 17/2004 rd, s. 3/II). Enligt grundlagsutskottets praxis har som särskilda skäl betraktats att den verksamheten som ska regleras har många yrkesmässiga särdrag. Grundlagsutskottet har också understrukit att tolkningen av bemyndigandebestämmelserna och innehållet i de bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandebestämmelserna inskränks direkt av 80 § 1 och 2 mom. i grundlagen (GrUU 48/2001 rd, s. 4, GrUU 1/2004 rd, s. 2, och GrUU 19/2006 rd, s. 3). 

Grundlagsutskottetet har i flera ställningstaganden granskat frågan om normgivningsbemyndiganden (se t.ex. GrUB 10/1998 rd, GrUU 16/2002 rd, GrUU 19/2002 rd, GrUU 40/2002 r, GrUU 19/2006 rd, GrUU 32/2009 rd, GrUU 17/2010 rd och GrUU 1/2013 rd). 

I sin utlåtandepraxis har grundlagsutskottet ställt krav på att bemyndigandebestämmelser i lag framför allt ska vara exakta och noggrant avgränsade (bl.a GrUU 19/2002 rd s. 5–7 och GrUU 17/2010 rd). I motsats till behörigheten att utfärda förordning ställs det större krav på myndighetens behörighet att utfärda rättsnormer än att bestämmelserna allmänt taget ska vara noga avgränsade. I detta fall måste det exakt sägas ut i lagen vilka frågor bemyndigandet gäller (se t.ex. GrUU 19/2002 rd). 

Sett i ett grundlagsperspektiv är andra myndigheters normgivningsrätt endast undantagsfall (GrUB 10/1998 rd, s. 23/II, och GrUU 16/2002 rd, s. 2/I). I samband med grundlagsreformen nämndes som exempel på en myndighets normgivningsrätt teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning (RP 1/1998 rd, s. 134/I, se även GrUU 16/2002 rd, s. 2/I och GrUU 19/2002 rd, s. 5/I). 

Ett bemyndigande att genom förordning avvika från det som bestäms i lag har enligt grundlagsutskottets tolkning i princip ansetts som ett problem med tanke på hierarkin mellan lag och förordning (se GrUU 14/2006 rd och GrUU 17/2010 rd). Det har emellertid i vissa fall varit möjligt att föreskriva om sådana bemyndiganden, om de har avgränsats till att gälla mindre undantag och om de innehåller skrivningar som inskränker och styr bemyndigandet att utfärda förordning. 

När grundlagsutskottet har behandlat normgivningsbemyndiganden har det upprepade gånger understrukit att bestämmelserna i grundlagens 80 § 1 mom. direkt inskränker tolkningen av bemyndigandebestämmelserna och innehållet i de bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandena (se t.ex. GrUU 16/2002 rd och GrUU 1/2013 rd). Det går därmed inte att genom förordning av statsrådet utfärda allmänna rättsregler om exempelvis grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. 

4.2  Bedömning av lagstiftningsordningen

Fordonslagen antogs 2002 med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 40/2002 rd). 

Genom den föreslagna ändringen av fordonslagen ges Trafiksäkerhetsverket behörighet att meddela föreskrifter om sådana frågor som för närvarande regleras genom kommunikationsministeriets förordningar. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket i fortsättningen ska meddela föreskrifter som gäller närmare tekniska krav på bilar och bilsläpvagnar. De föreslagna bemyndigandena har granskats på ett samlat sätt i avsnitt 2.2 i detaljmotiveringen enligt typen av bestämmelse eller föreskrift, och i motiveringen till de paragrafer där respektive bemyndigande ingår. 

De krav som gäller fordon går in på tekniska detaljer, och för att hantera dessa krav förutsätts omfattande yrkesmässig specialkompetens i fråga om fordon, vilket finns vid Trafiksäkerhetsverket. De tekniska kraven baseras även i stor utsträckning på EU-lagstiftning och internationella avtal, vars beredning och genomförande Finland snabbt måste reagera på. Under de senaste åren har man dessutom börjat utfärda författningar som gäller fordon i form av unionsförordningar i stället för såsom tidigare i form av direktiv. Trafiksäkerhetsverket har under de senaste åren i betydande utsträckning bedrivit EU-samarbete och annat internationellt samarbete som gäller fordon. 

De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordningar och i synnerhet föreskrifter har utarbetats så att de är exakta och noga avgränsade. Bemyndigandena att meddela föreskrifter är förenade med tillräckligt individuella i lag angivna grunder för den rättsliga ställningen. Dessutom utfärdas det på lagnivå bestämmelser om enskildas rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag.  

De föreslagna bemyndigandena att meddela föreskrifter gäller i hög grad teknisk reglering av smärre detaljer. De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordningar och föreskrifter inbegriper inte prövningsrätt i någon större utsträckning eller befogenheter i frågor som ska regleras genom lag. I fråga om de flesta bemyndiganden rör det sig också om utfärdande av bestämmelser och föreskrifter som preciserar lagen. Bemyndigandena strider således inte mot grundlagen. 

På de grunder som anges ovan anses det att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

1. Lag om ändring av fordonslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i fordonslagen (1090/2002) 13 a §, 14 § 5 mom., 17 § 4 och 5 mom., 19 § 3 mom., 19 a § 2 mom. och 78 § 5 mom., sådana de lyder, 13 a §, 17 § 4 och 5 mom. samt 19 § 3 mom. i lag 1042/2014, 14 § 5 mom. och 19 a § 2mom. i lag 1069/2015 och 78 § 5 mom. i lag 226/2009, 
ändras 3 § 10, 20, 24 och 30 punkten, 7 och 10 §, 17 § 2 mom., 21 § 1 mom., 24 a, 27, 27 a och 29 §, 32 § 2 mom., 36 och 37 §, 39 § 1 mom., 41 § 2 och 3 mom., 43 §, 46 a § 2 mom., 50 c §, 50 d § 2 mom., 50 e § 2 mom., 60 § 4 och 7 mom., 60 a § 4–6 mom., 61 a och 62 §, 66 a § 2 mom. och den finska språkdräkten i 66 a § 4 mom., 73 §, 76 § 1 och 3 mom., 78 § 2 mom., 84 § 2 mom., 86 a § 3 mom., 89 § 4 mom. samt 93 b § 2 mom., av dem 3 § 10, 20 och 24 punkten, 37 §, 39 § 1 mom., 41 § 2 och 3 mom., 43 §, 46 a § 2 mom., 50 c §, 50 d § 2 mom., 50 e § 2 mom., 78 § 2 mom., 86 a § 3 mom. och 93 b § 2 mom. sådana de lyder i lag 226/2009, 3 § 30 punkten samt 66 a § 2 mom. och den finska språkdräkten i 66 a § 4 mom. sådana de lyder i lag 176/2015, 7 §, 17 § 2 mom., 21 § 1 mom., 24 a, 27, 27 a, 29 och 36 §, 60 § 4 och 7 mom., 60 a § 4–6 mom. samt 61 a och 62 § sådana de lyder i lag 1042/2014, 10 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1609/2015, 32 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1609/2015, 76 § 1 och 3 mom. samt 84 § 2 mom. sådana de lyder i lag 276/2010 och 89 § 4 mom. sådant det lyder i lag 1250/2006, samt 
fogas till 3 §, sådan den lyder i lagarna 226/2009, 961/2013, 176/2015 och 1609/2015, en ny 31 punkt, till lagen nya 19 b och 24 b § samt till 50 e §, sådan den lyder i lag 226/2009, ett nytt 3 mom. som följer: 
3 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
10) registreringsbesiktning kontroll som utförs för att klassificera och registrera ett enskilt fordon och för att konstatera överensstämmelse med kraven, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
20) utsedd teknisk tjänst en inrättning som Finland utsett till teknisk tjänst och som anmälts till Europeiska kommissionen eller Förenta Nationernas generalsekretariat, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
24) CE-märkning märkning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
30) den som utför registreringar Trafiksäkerhetsverket och en i 2 § 1 mom. i lagen om registrering av fordon (175/2015) avsedd avtalsregistrerare, 
31) klassificeringsvikt den tekniskt tillåtna högsta vikt inklusive last som hjulen överför till marken och som ligger till grund för klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O. 
7 § Ändring, konstruktion och reparation av fordon  
Om inte något annat föreskrivs nedan, får ett fordon som används i trafik inte efter ibruktagandet repareras, ändras, tillåtas bli ändrat eller förses med tilläggsanordningar så att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som fordonets ålder och naturliga slitage medför får inte heller öka mer än i ringa omfattning. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar närmare föreskrifter om de tekniska kraven för reparation och iståndsättning av fordon och ändring av fordons konstruktion samt om sådana smärre undantag och alternativa krav som tillämpas av ändamålsenlighetsskäl vid påvisande av överensstämmelse. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som undantagen och de alternativa kraven medför får inte öka mer än i ringa omfattning. Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter även om säkerhetskraven för strålkastare och lyktor samt andra tilläggsanordningar som installeras i fordon för särskilda ändamål. 
2 kap. 
Grundläggande klassificering av fordon 
10 § Bil 
Fordon i kategori M och N (bil) är ett för person- eller godstransport eller för en bestämd specialuppgift tillverkat motordrivet fordon som har minst fyra hjul eller band och vars största konstruktiva hastighet är högre än 25 km/h. Som fordon i kategori M och N betraktas dock inte ett fyrhjuligt fordon som med stöd av 11 § anses höra till kategori L, som med stöd av 14 eller 15 § betraktas som traktor eller motorredskap eller som med stöd av 16 § betraktas som terrängfordon. 
Fordonen i kategori M och N indelas i följande underkategorier: 
1) fordon i kategori M1 (personbil) är en bil som är utformad och tillverkad huvudsakligen för befordran av personer och deras bagage och som har högst åtta sittplatser utöver förarens sittplats; en personbil behöver inte ha fler sittplatser än förarens sittplats, men får inte ha utrymme för ståplatspassagerare,  
2) fordon i kategori M2 och M3 (buss) är en bil som är utformad och tillverkad huvudsakligen för befordran av personer och deras bagage och som har mer än åtta sittplatser utöver förarens sittplats; klassificeringsvikten är högst 5 ton för fordon i kategori M2 och större än 5 ton för fordon i kategori M3; i fordon i kategorierna M2 och M3 kan det utöver sittplatser finnas en yta som är avsedd för ståplatspassagerare,  
3) fordon i kategori N1 (paketbil) är en bil som är utformad och tillverkad huvudsakligen för godstransport och som har en klassificeringsvikt på högst 3,5 ton, 
4) fordon i kategoriN2 och N3 (lastbil) är en bil som är utformad och tillverkad huvudsakligen för godstransport och som har en klassificeringsvikt på mer än 3,5 ton; klassificeringsvikten är högst 12 ton för fordon i kategori N2 och större än 12 ton för fordon i kategori N3. 
Vid klassificering av fordon i kategori M och N jämställs kran, betongpump, serviceutrustning och andra tillbehör till fordon som tillverkats för en specialuppgift med gods. 
I bilskattelagen (1482/1994) finns det bestämmelser om konstruktionen för och dimensioneringen av bilar som är befriade från skatt eller för vilka betalas nedsatt skatt samt om övriga villkor för skattefrihet eller nedsatt skatt. 
17 § Släpvagn och släpanordning 
Kläm 
Bilsläpvagnar indelas enligt klassificeringsvikten i följande kategorier: 
1) fordon i kategori O1 (lätt släpvagn) med en klassificeringsvikt som är högst 0,75 ton, 
2) fordon i kategori O2 med en klassificeringsvikt som är större än 0,75 ton men högst 3,5 ton, 
3) fordon i kategori O3 med en klassificeringsvikt som är större än 3,5 ton men högst 10 ton, 
4) fordon i kategori O4 med en klassificeringsvikt som är större än 10 ton. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
19 b § Närmare föreskrifter om grundläggande klassificering av fordon 
Trafiksäkerhetsverket får meddela sådana närmare föreskrifter om klassificering av i detta kapitel avsedda fordon som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 
3 kap. 
Närmare klassificering av fordon för särskilda ändamål 
21 § Ambulans 
En ambulans är ett fordon i kategori M som är avsett för transport av sjuka eller skadade människor och som har specialutrustning för det ändamålet. 
Kläm 
24 a § Specialtransportfordon 
Ett specialtransportfordon är ett fordon som har godkänts för sådana specialtransporter som avses i 2 § 16 punkten i vägtrafiklagen och som utan last överskrider de dimensioner som är allmänt tillåtna på väg eller som med eller utan last har godkänts för transport som överskrider den massa som är allmänt tillåten på väg. För att ett specialtransportfordon ska godkännas för trafik krävs dispens som meddelas av Trafiksäkerhetsverket. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. 
En dispens enligt 1 mom. krävs inte för ett motorredskap, för ett typgodkänt fordon vars användning i trafik inte förutsätter tillstånd för specialtransport enligt 87 c § i vägtrafiklagen eller för ett typgodkänt fordon för vilket det i registret antecknas uppgift om ett tillstånd för specialtransport enligt 87 c § i vägtrafiklagen som utgör förutsättning för användningen av fordonet. För fordon som inte behöver registreras krävs dispens enligt 1 mom. endast om fordonets vikt eller axelmassa överskrider den massa som är allmänt tillåten på väg. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om de tekniska tilläggskrav med anknytning till specialtransportfordons användningsändamål som tillämpas vid godkännande av specialtransportfordon för transportändamål samt om undantag från de tekniska kraven på fordon. Dessutom meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om hur överensstämmelse med kraven ska påvisas tekniskt. 
24 b § Närmare föreskrifter om klassificering av fordon som är avsedda för särskilda ändamål 
Trafiksäkerhetsverket får meddela sådana närmare föreskrifter om klassificering av i detta kapitel avsedda fordon som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 
27 § Undantag från kraven på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning 
Bestämmelser om undantag från de krav som föreskrivs i 25 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Undantagen ska vara behövliga med beaktande av fordonens användningsändamål, trafiksäkerhetskraven och möjligheterna att uppfylla de krav som gäller fordonen. 
Fordon som är avsedda att användas av förare eller passagerare med funktionsnedsättning kan godkännas för transportändamål även om specialanordningen inte uppfyller bestämmelser eller föreskrifter, förutsatt att trafiksäkerheten inte nämnvärt äventyras. 
Trafiksäkerhetsverket får för enskilda fordon bevilja dispens från de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag i fråga om säkerheten när det gäller fordons konstruktion, manöverorgan, utrustning, system, komponenter, separata tekniska enheter och andra motsvarande objekt som ska godkännas. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av dispens utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. 
27 a § Föreskrifter om fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning 
Trafiksäkerhetsverket meddelar tekniska föreskrifter om 
1) de alternativa krav på bromssystemen i bilar och bilsläpvagnar med tryckluftsbromsar som tillämpas vid nationellt typgodkännande, enskilt godkännande, registreringsbesiktning och ändringsbesiktning, 
2) kraven på dubbar och dubbdäck som är tillåtna för användning i trafik. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar dessutom vid behov närmare tekniska föreskrifter om 
1) kraven på ett fordons konstruktion och egenskaper, 
2) kraven på ett fordons tillverkningsnummer och tillverkarskylt, 
3) kraven på system, komponenter, separata tekniska enheter och utrustning för fordon, 
4) kraven på lastkorgar och lastutrymmen, fästanordningar som används för lastsäkring och skyddskonstruktioner för fordon som används för godstransport, 
5) surrnings- och fästanordningar som används för surrning och säkring av last, 
6) sådana andra komponenter, system och separata tekniska enheter som behövs för fordonets drift än de som avses i 1–3 punkten och för vilka godkännande krävs samt om annan utrustning än den som avses i 1 mom. 2 punkten, 
7) dimensioneringen av transportutrymmet samt om de hjälpmedel som behövs för resandet och deras fastsättning i andra fordon i kategori M än ambulanser, om fordonen kan användas för transport av passagerare på bår eller personer med funktionsnedsättning. 
De föreskrifter som avses i denna paragraf ska vara behövliga för att en tillräcklig internationell allmän kravnivå ska kunna uppnås och en tillräcklig nivå på trafiksäkerheten och skyddet av hälsan och miljön säkerställas. 
29 § Närmare bestämmelser och föreskrifter om begränsning av energi- och miljökonsekvenser 
Bestämmelser om komponenter och egenskaper samt andra motsvarande objekt som ska godkännas, som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenserna av andra fordon än motorredskap och som krävs för att fordonen i fråga ska kunna godkännas för transportändamål, utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om de gränsvärden för buller och utsläpp som tillämpas vid godkännande av sådana fordon utfärdas också genom förordning av statsrådet. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de i 1 mom. avsedda tekniska krav på komponenter och egenskaper som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenser. Föreskrifterna ska vara behövliga för att en tillräcklig internationell allmän kravnivå ska uppnås och en tillräcklig nivå på trafiksäkerheten och skyddet av hälsan och miljön säkerställas. 
Trafiksäkerhetsverket får i fråga om enskilda fordon bevilja dispens från de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag i fråga om begränsning av fordons energi- och miljökonsekvenser. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan och miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av dispens utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. 
32 § Typgodkännandeskyldighet 
Kläm 
System, komponenter och separata tekniska enheter för fordon i de fordonskategorier som avses i 1 mom., för fordon i kategori C och för trafiktraktorer och som säljs separat ska vara typgodkända. I enlighet med de EU-rättsakter som avses i 30 § 1 mom. får emellertid bestämmelser om undantag från detta krav utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Kläm 
36 § Påvisande av överensstämmelse med kraven vid typgodkännande 
Överensstämmelse med kraven enligt 35 § påvisas genom att den som ansöker om godkännande lämnar in ett intyg över typgodkännande som utfärdats av en godkännandemyndighet i en EES-stat eller i landskapet Åland eller i en stat som tillämpar E-reglementet i fråga eller genom kontroller, mätningar, tester och kalkyler som utförs av en utsedd teknisk tjänst. 
Genom förordning av statsrådet utfärdas det bestämmelser om 
1) de tekniska sätten att vid nationellt typgodkännande av små serier påvisa överensstämmelse med andra krav än sådana där det krävs fullständig överensstämmelse enligt de EU-rättsakter som avses i 30 § 1 mom., 
2) de tekniska sätten att påvisa överensstämmelse med kraven vid nationellt typgodkännande, 
3) när överensstämmelse med kraven kan påvisas även med hjälp av en utredning som gjorts av en i 48 § avsedd godkänd sakkunnig. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de frågor som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten. Dessutom meddelar Trafiksäkerhetsverket, med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa dubbars överensstämmelse med kraven. 
37 § Vägran att bevilja typgodkännande 
Om typgodkännandemyndigheten bedömer att en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven enligt 35 § utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller hälsan, kan typgodkännandemyndigheten vägra att meddela typgodkännande. Typgodkännandemyndigheten ska trots bestämmelserna om sekretess utan dröjsmål underrätta godkännandemyndigheterna i de övriga EES-staterna och i landskapet Åland, godkännandemyndigheterna i de stater som tillämpar E-reglementet i fråga och Europeiska kommissionen om att godkännande vägrats, samt uppge grunderna för sitt beslut. Någon underrättelse behövs dock inte om att ansökan om typgodkännande har avslagits. 
39 § Register över typgodkännanden 
Typgodkännandemyndigheten för register över de typgodkännanden den utfärdat. I registret antecknas de uppgifter som finns i intyget över typgodkännande av fordonstypen och de testresultat som fogats till intyget. 
Kläm 
41 § Intyg över överensstämmelse och godkännandemärkningar 
Kläm 
Tillverkaren ska förse varje komponent och separat teknisk enhet som tillverkats i enlighet med typgodkännandet med sitt kommersiella märke eller sitt varumärke och med typbeteckning. Om så anges i Europeiska unionens rättsakter eller i ett E-reglemente, ska varje komponent och separat teknisk enhet förses med ett typgodkännandenummer eller typgodkännandemärke. Tillverkaren behöver då inte förse komponenterna och enheterna med ett kommersiellt märke eller varumärke och typbeteckning. 
Närmare bestämmelser om utfärdande av intyg över överensstämmelse för komponenter och separata tekniska enheter samt om uppgifterna i intyget utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får det också föreskrivas att komponenter och separata tekniska enheter inte behöver förses med varumärke eller typbeteckning eller andra godkännandemärkningar, om Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Finland inte kräver ett sådant märke eller en sådan märkning. 
43 § Anmälan om att i Finland godkända typer inte stämmer överens med kraven 
Om det i de fall som avses i 42 § är fråga om EG-typgodkännande, ska typgodkännandemyndigheten underrätta godkännandemyndigheterna i de övriga EES-staterna och i landskapet Åland samt Europeiska kommissionen om de åtgärder som vidtagits, om så förutsätts i EU-lagstiftningen. Anmälan ska göras utan dröjsmål i enlighet med det förfarande som anges i de EU-rättsakter som avses i 30 § 1 mom. Om det är fråga om typgodkännande med stöd av Genèveöverenskommelsen, ska typgodkännandemyndigheten underrätta godkännandemyndigheterna i de stater som tillämpar det aktuella reglementet om de åtgärder som vidtagits. En sådan anmälan får göras trots bestämmelserna om sekretess. 
46 a § Behörighet för den som utför tillsyn över överensstämmelse 
Kläm 
Typgodkännandemyndigheten, den utsedda tekniska tjänsten och den godkända sakkunniga har rätt att för tillsynen 
1) få tillträde till platser där fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas, lagras, säljs, installeras, repareras och kontrolleras, 
2) ta prov på produktionen och med bestämda intervaller utföra tester eller kalkyler som föreskrivs i standarder som tillämpas med stöd av denna lag, i Europeiska unionens rättsakter eller E-reglementen, 
3) vid behov få tillgång till material som behövs för att kontrollera kvaliteten och överensstämmelsen i fråga om varje godkänd typ eller CE-märkt produkt, 
4) kontrollera tillsynsmetoderna i fråga om produktionens överensstämmelse. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
50 c § Krav som gäller enskilt godkännande 
Ett fordon som beviljas enskilt godkännande ska till sina miljö- och trafiksäkerhetsegenskaper uppfylla de krav som gäller för EG-typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier. Trafiksäkerhetsverket får emellertid genom sina föreskrifter ställa sådana alternativa tekniska krav som avviker från dessa, när det gäller beviljande av enskilda godkännanden av fordon. Föreskrifterna ska säkerställa en nivå för trafiksäkerhet och miljöskydd som så långt möjligt motsvarar den nivå som förutsätts vid EG-typgodkännandet. 
50 d § Förfarande vid enskilt godkännande 
Kläm 
Vid enskilt godkännande kontrolleras fordonets identifieringsuppgifter och övriga uppgifter som behövs för registreringen. Dessutom kontrolleras om fordonet till sin konstruktion, sina mått och sin utrustning stämmer överens med gällande bestämmelser och föreskrifter. Vid enskilt godkännande iakttas det förfarande som föreskrivs i det EU-direktiv som avses i 30 § 1 mom. 1 punkten. Närmare bestämmelser om enskilda godkännanden och om registeranmälan av uppgifter om enskilda godkännanden får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
50 e § Påvisande av överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande 
Kläm 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom., föreskrivs det genom förordning av statsrådet när överensstämmelse med de tekniska kraven kan påvisas 
1) på basis av en utredning som motsvarar kompetensområdet för den tekniska tjänst som anmälts av en EES-stat eller en stat som tillämpar E-reglementet, 
2) på basis av en utredning som motsvarar kompetensområdet för en godkänd sakkunnig som avses i 48 §, 
3) genom någon annan än en i 1 mom. avsedd godkännandemärkning i allmänt internationellt bruk som fästs på komponenten, systemet eller den separata tekniska enheten, 
4) genom tillverkarens mätningar, kalkyler eller tester som baserar sig på förfaranden som används allmänt, 
5) till smärre delar genom kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar av den som beviljar enskilt godkännande. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordonets överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande. 
60 § Registreringsbesiktning 
Kläm 
Vid registreringsbesiktning kontrolleras fordonets identifieringsuppgifter och övriga uppgifter som behövs för registreringen. Dessutom kontrolleras om fordonet till sin konstruktion, sina mått och sin utrustning stämmer överens med gällande bestämmelser och föreskrifter. Till den som företett fordonet för registreringsbesiktning ges ett intyg över besiktningen. 
Kläm 
Närmare bestämmelser om registreringsbesiktning, intyg över registreringsbesiktning och registeranmälan av uppgifter om registreringsbesiktning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får det också föreskrivas att ett fordon, med avvikelse från 1 och 2 mom., inte behöver föras till registreringsbesiktning, om detta inte behövs 
1) för identifiering av fordonet, 
2) för registeranmälan av uppgifter om fordonet, 
3) för kontroll av om fordonet uppfyller kraven i de fordonsspecifika bestämmelserna och föreskrifterna, eller 
4) av andra än i 1–3 punkten avsedda skäl av motsvarande slag.  
60 a § Påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning 
Kläm 
Bestämmelser om när fordons överensstämmelse med kraven, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom., kan påvisas vid registreringsbesiktning så som avses i 50 e § 2 mom. 1–4 punkten eller till smärre delar genom besiktningsställets kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar, utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar dessutom vid behov föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa att ändrade fordon som förts in i landet som begagnade överensstämmer med kraven till den del ändringarna gäller andra komponenter och egenskaper än de som anges i de EU-rättsakter som nämns i 2 a §. 
61 a § Påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning 
Vid påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning tillämpas 60 a § 1–3 mom. 
Bestämmelser om när fordons överensstämmelse med kraven, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom., kan påvisas vid ändringsbesiktning så som avses i 50 e § 2 mom. 1–4 punkten eller till smärre delar genom besiktningsställets kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar, utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar dessutom vid behov föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning till den del ändringarna gäller andra komponenter och egenskaper än de som anges i de EU-rättsakter som nämns i 2 a §. 
62 § Kopplingsbesiktning 
Ett fordon i kategori M eller N och ett fordon i kategori O som ska kopplas till fordonet eller till dess släpvagn ska föras till kopplingsbesiktning innan kombinationen tas i bruk, om det är fråga om en fordonskombination som godkänts för specialtransporter eller om fordonets mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion och dimensioneringen eller placeringen av släpbromskopplingarna avviker från dem som allmänt används i fordon. 
Bestämmelser om utförande av kopplingsbesiktning och det intyg som ges över den samt om registeranmälan av uppgifter om kopplingsbesiktning utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om kriterierna för när mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion och dimensioneringen av släpbromskopplingarna ska anses vara i allmän användning i fordon. 
66 a § Registreringsintyg, registreringsskyltar och certifikat 
Kläm 
När ett fordon används i internationell trafik ska del I av registreringsintyget medföras i fordonet under körning. 
Kläm 
73 § Rapport om tekniska vägkontroller 
Fordonets förare får en rapport om den tekniska vägkontrollen, om Europeiska unionens lagstiftning eller internationella fördrag som är bindande för Finland så kräver. Närmare bestämmelser om rapporten utfärdas genom förordning av statsrådet. 
76 §  Utbyte av information och övrigt samarbete med myndigheter i andra stater och i landskapet Åland 
Polisen, Tullen, gränsbevakningsväsendet och Trafiksäkerhetsverket ska inom sitt verksamhetsområde bistå de behöriga myndigheterna i EES-staterna så som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen. 
Kläm 
Trots bestämmelserna om sekretess har polisen, Tullen och gränsbevakningsväsendet rätt att lämna Trafiksäkerhetsverket sådana i 2 mom. avsedda uppgifter som de fått vid tekniska vägkontroller, och Trafiksäkerhetsverket har rätt att lämna den behöriga myndigheten i staten i fråga de uppgifterna och övriga i 2 mom. avsedda uppgifter. 
Kläm 
78 § Komponenter och tekniska enheter som kräver tillstånd 
Kläm 
På ansökan om, beviljande och ändring av det tillstånd som avses i 1 mom., märkning och förpackning av komponenter eller utrustning, komponenter och utrustning som kräver tillstånd, tillverkarens anmälningar och säkerställande av produktionens överensstämmelse tillämpas de förfaranden som föreskrivs i eller har godkänts med stöd av den EU-rättsakt som avses i 30 § 1 mom. 1 punkten. 
Kläm 
84 § Föreläggande om körförbud 
Kläm 
Trafiksäkerhetsverket får meddela körförbud för ett fordon, om fordonets konstruktion har ändrats i strid med det som föreskrivs i 7 § eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen. 
Kläm 
86 a § Avlägsnande av fordon från marknaden 
Kläm 
Om typgodkännandemyndigheten inte godtar tillverkarens åtgärder enligt 1 mom. eller om myndigheten får ett i 2 mom. avsett meddelande av en godkännandemyndighet i en annan EES-stat eller i landskapet Åland, ska typgodkännandemyndigheten underrätta tillverkaren om detta. Om tillverkaren inte föreslår och genomför effektiva korrigerande åtgärder, ska typgodkännandemyndigheten vidta behövliga skyddsåtgärder, inbegripet återkallelse av EG-typgodkännandet. Vid återkallelse av EG-typgodkännandet ska typgodkännandemyndigheten inom 20 arbetsdagar underrätta tillverkaren, godkännandemyndigheterna i andra EES-stater och i landskapet Åland och Europeiska kommissionen om detta med rekommenderad post eller på likvärdigt elektroniskt sätt. 
89 § Villkor för beviljande av installations- och reparationstillstånd 
Kläm 
Tillstånd att installera och reparera digitala färdskrivare får inte beviljas om sökanden utför transporter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.  
Kläm 
93 b § Övriga anvisningar från tillverkare av typgodkända fordon, komponenter och separata tekniska enheter 
Kläm 
Om en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter är innehavare av ett intyg över EG-typgodkännande som i enlighet med den EU-rättsakt som beviljandet av godkännandet grundar sig på omfattar begränsningar för användningen eller särskilda monteringskrav, ska tillverkaren förse fordonstillverkaren med detaljerad information om detta. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 201X . 
På utvidgning av gällande typgodkännanden och första ibruktagande av fordon i kategorierna T, C, L1e, L2e och L6e och trafiktraktorer tillämpas till och med den 31 december 2017 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. 
Genom denna lag upphävs 
1) kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning (1248/2002), 
2) kommunikationsministeriets förordning om påvisande av att bilar med tryckluftsbromsar och till dem kopplade släpvagnars bromsar stämmer överens med kraven (257/2009), 
De bestämmelser och föreskrifter som utfärdats eller i övrigt är i kraft med stöd av fordonslagen och som gäller vid ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft. 
 Slut på lagförslaget 

2. Lag om ändring av vägtrafiklagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i vägtrafiklagen (267/1981) 49 § 6 mom. och 87 c §, sådana de lyder, 49 § 6 mom. i lag 523/2009 och 87 c § i lag 1043/2014, samt 
fogas till 88 a §, sådan den lyder i lagarna 234/2006 och 1610/2015, ett nytt 5 mom. som följer: 
49 § Personer som reglerar trafiken 
Kläm 
Den som reglerar trafiken ska använda klädsel som kan urskiljas tydligt och uppfyller kraven i standard SFS-EN 471 eller SFS-EN ISO 20471. Trafiksäkerhetsverket meddelar närmare föreskrifter om kraven på synbarhet i fråga om klädseln för dem som reglerar trafiken vid specialtransport. 
Kläm 
87 c § Tillstånd för specialtransport 
För specialtransport krävs tillstånd för specialtransport, om transporten överskrider den massa som allmänt tillåts på väg eller väsentligt överskrider de mått som allmänt tillåts på väg. Tillstånd för specialtransport krävs emellertid också för transporter som överskrider de mått som allmänt tillåts på väg, om för specialtransporten används ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än en EES-stat. Tillstånd för specialtransport krävs också, om trafiksäkerheten måste garanteras särskilt på grund av transportens art eller av något annat särskilt skäl eller om en transportrutt som möjliggör transporten måste fastställas. 
Beviljande av tillstånd för specialtransport förutsätter 
1) att transporten inte med något fordon eller någon fordonskombination i rimlig mån kan genomföras utan att överskrida de mått eller den massa som allmänt tillåts på väg, 
2) att fordonets eller fordonskombinationens i trafik tillåtna massa eller den av tillverkaren tillåtna massan inte överskrids,  
3) att den bärighet som väghållaren har fastställt för vägar och väganordningar inte överskrids, 
4) att transporten kan genomföras utan att väganordningar begränsar färden eller att väganordningar vid behov kan avlägsnas temporärt för transporten, och 
5) att transporten genomförs med ett sådant fordon eller en sådan fordonskombination som gör det möjligt att genomföra en tillståndspliktig specialtransport på ett säkert sätt. 
För ett specialtransportfordon som är försett med förflyttningsmärken får tillstånd för specialtransport endast beviljas för tillfällig förflyttning utan last. Komponenter och utrustning som hör till det berörda fordonet får emellertid transporteras som last. 
Tillstånd för specialtransport beviljas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Tillståndet får förenas med villkor som gäller transportrutten och transporttidpunkten och med andra villkor som behövs för att säkerställa att transporten genomförs på ett säkert och smidigt sätt och trafikmiljön skyddas. 
För att tillstånd för specialtransport ska beviljas för transport med en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i någon annan stat än Finland, krävs ett intyg som visar att fordonskombinationen uppfyller de krav som ställs på specialtransportkombinationer i Finland och som utfärdats av ett besiktningsställe som utför besiktning av tunga fordon. Intyg krävs även om bara ett enda fordon i kombinationen är utländskt. Ett intyg från ett besiktningsställe behövs emellertid inte i fråga om en fordonskombination som registrerats eller tagits i bruk i en EES-stat, om det i registreringsstaten har utfärdats ett intyg ur vilket tillståndsmyndigheten kan konstatera att fordonskombinationen uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport. Ett intyg på finska eller svenska eller en officiell översättning av intyget till finska eller svenska ska på begäran visas upp för trafikövervakaren.  
Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd för specialtransport för viss tid eller helt och hållet, om tillståndshavaren inte iakttar gällande bestämmelser eller föreskrifter om specialtransport eller de villkor som tillståndet för specialtransport förenats med, eller om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls. Om det är oskäligt att återkalla tillståndet, får tillståndshavaren i stället ges en anmärkning eller en skriftlig varning. 
Trafiksäkerhetsverket meddelar närmare föreskrifter om förutsättningarna för beviljande av tillstånd för specialtransport samt om när en transport kräver tillstånd för specialtransport. 
88 a § Transport av barn i fordon 
Kläm 
En skyddsanordning för barn som används i en bil ska vara typgodkänd i enlighet med E-reglementet nr 44/03, E-reglementet nr 129 eller kommissionens direktiv 2000/3/EG om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 77/541/EEG om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon eller i enlighet med en senare version eller ändring av nämnda E-reglemente eller direktiv. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 201X . 
Tillstånd för specialtransport som är i kraft vid ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft. 
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 6 april 2017 
Statsminister Juha Sipilä 
Kommunikationsminister Anne Berner