1.1  Lagen om yrkesutbildning

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Tillämpningsområde. Paragrafen har bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Innehållsligt motsvarar tillämpningsområdet paragrafen om tillämpningsområde i den nuvarande lagen om grundläggande yrkesutbildning och den nuvarande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Enligt paragrafen innehåller lagen bestämmelser om de yrkesinriktade examina som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, om den utbildning som behövs för att förvärva yrkeskompetens och om påvisande och intygande av yrkeskompetens. Närmare bestämmelser om yrkesinriktade examina finns i 5 §. 

2 §.Syftet med yrkesinriktade examina och yrkesutbildning. I 1 mom. anges det allmänna syftet med yrkesinriktade examina och yrkesutbildning. Precis som i nuläget är syftet att förbättra och upprätthålla befolkningens yrkeskompetens. Dessutom är syftet med yrkesinriktade examina och yrkesutbildning att ge möjlighet att påvisa yrkesskicklighet oberoende av hur den har förvärvats eftersom alla yrkesinriktade examina ska kunna avläggas genom att påvisa yrkeskompetens oberoende av hur den har förvärvats. Vidare syfte med yrkesinriktade examina och yrkesutbildning när även att utveckla arbets- och näringslivet och att svara på dess kompetensbehov. Mötande av kompetensbehoven inom arbetslivet hör till de viktigaste uppgifterna för yrkesutbildningen, eftersom kvalificerad och kunnig arbetskraft är en förutsättning för att företag och offentliga organisationer ska kunna vara framgångsrika och utvecklas. I överensstämmelse med nuläget är syftet också att främja sysselsättningen och ge de studerande färdigheter för företagande. Därmed avses färdigheter dels för att vara självständig yrkesutövare, dels för att driva företag i egenskap av arbetsgivare. Dessutom avser lagen att ge färdigheter för att kontinuerligt upprätthålla arbets- och funktionsförmågan och att stödja livslångt lärande och yrkesutveckling. Förmåga att ta hand om sin egen arbets- och funktionsförmåga, förmåga att kontinuerligt lära sig nya saker och förmåga att förbättra sin yrkeskompetens är nödvändiga färdigheter i ett ständigt föränderligt arbetsliv, där människor kan bli tvungna att byta yrke och arbete flera gånger under sin arbetskarriär. Avslutningsvis är syftet med yrkesutbildning dessutom att främja avläggande av examina och examensdelar. 

I 2 mom. ingår det bestämmelser om övriga mål med yrkesutbildningen. Den ska också stödja de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar och ge dem de kunskaper och färdigheter som de behöver med tanke på förutsättningarna för fortsatta studier, yrkesutveckling, fritidsintressen och en mångsidig personlighetsutveckling. Bestämmelsen motsvarar i övrigt 5 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, men den skulle kompletteras med att syftet med den utbildning som lagen avser också är att stödja de studerandes utveckling till bildade människor och samhällsmedlemmar. En bestämmelse med samma innehåll finns också i 2 § 1 mom. i gymnasielagen (629/1998). 

3 §.Definitioner. Paragrafen definierar de viktigaste begreppen i lagen. 

Enligt punkt 1 avses med personalutbildning utbildning som en viss arbetsgivare ordnar för sin personal och som delvis finansieras av arbetsgivaren och delvis är offentligt finansierad. Därmed är annan utbildning än den som finansieras av arbetsgivaren utbildning som finansieras enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Övrig utbildning enligt den föreslagna lagen kommer att vara delvis helt och hållet offentligt finansierad eller delvis finansierad av den studerande själv och delvis offentligt finansierad. Det ska inte finnas någon fri rätt att söka sig till personalutbildning, utan det är arbetsgivaren som bestämmer vem som antas. 

Enligt punkt 2 avses med examensutbildning utbildning som behövs för att förvärva yrkeskompetens och som syftar till avläggande av en yrkesinriktad examen eller av en eller flera delar av en yrkesinriktad examen. Examensutbildning ska kunna ordnas i olika lärandemiljöer och på olika arbetsplatser som utbildningsanordnaren har. Examensutbildning skiljer sig från handledande utbildning och övrig yrkesutbildning enligt denna lag som inte syftar till avläggande av examen eller examensdelar. 

Enligt punkt 3 avses med arbetskraftsutbildning sådan utbildning till vilken de studerande väljs utifrån det utbildningsbehov som arbets- och näringsmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i 5 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt paragrafen beslutar arbets- och näringsbyrån om antagningen av studerande till arbetskraftsutbildning. Som studerande kan de personer antas som är lämpade för utbildningen och för det yrke eller den uppgift som utbildningen siktar på, om de har ett av arbets- och näringsbyrån konstaterat utbildningsbehov. En person under 20 år som har fullgjort sin läroplikt kan antas till annan utbildning än integrationsutbildning endast om det inte är möjligt eller annars ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier. Arbetskraftsutbildningen skiljer sig från övrig utbildning som avses i denna lag i det hänseendet att det inte ska finnas någon fri rätt att söka sig till utbildningen och att utbildningsanordnaren inte ska bestämma om antagningen. Närmare bestämmelser om antagning som studerande till arbetskraftsutbildning finns i 37 §. Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån som avses i kap. 6 i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice betraktas inte som arbetskraftsutbildning enligt denna lag. 

Enligt förslaget kommer den examensinriktade och en del av den icke-examensinriktade arbetskraftsutbildningen med yrkesinriktning på andra stadiet att flyttas över till undervisnings- och kulturministeriet. I fortsättningen ska arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde svara för att lägga upp en strategi för, styra och genomföra arbets- och näringspolitiken och för att planera och genomföra arbetskrafts- och företagsservicen. För att man i inriktningen av utbildningen och antagningen av studerande ska kunna ta hänsyn till de aktuella resultatmålen och andra mål för arbets- och näringspolitiken inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde föreslås det att bestämmelser om antagning som studerande till arbetskraftsutbildning ska ingå i lagen om arbetskrafts- och företagsservice och att antagningen fortfarande ska bygga på ett utbildningsbehov som konstateras av arbets- och näringsbyrån. Utbildningsbehovet ska bedömas utifrån arbets- och näringsförvaltningens prognostiseringsverksamhet och en plan som producerats utgående från arbets- och näringslivets behov. 

Enligt punkt 4 anses med utbildningsanordnare den som beviljats ett i 3 kap. avsett anordnartillstånd. Enligt 22 § ska kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser eller statliga läroanstalter kunna beviljas tillstånd att ordna yrkesutbildning. 

Enligt punkt 5 avses med studerande en person som har antagits för att genomföra en sådan utbildning eller avlägga en sådan yrkesinriktad examen eller en eller flera delar av en yrkesinriktad examen som avses i denna lag. Med studerande avses en person som deltar i den utbildning enligt denna lag som behövs för att skaffa yrkeskompetens, men också en person som avlägger någon av de yrkesinriktade examina som ingår i examensstrukturen enligt 6 § eller en eller flera delar av en sådan examen utifrån tidigare förvärvat kunnande utan att delta i examensutbildning. 

4 §.Samarbete med arbets- och näringslivet. Paragrafen föreskriver om samarbete med arbets- och näringslivet och anger att arbets- och näringslivets behov ska beaktas i yrkesinriktade examina, i utbildning som behövs för att förvärva yrkeskompetens och när examina och utbildningar ordnas. Syftet är att medverka till att examina och utbildningar ligger i linje med kompetensbehoven inom arbetslivet och att utbildning ordnas på det sätt som bäst lämpar sig för både de studerande och arbetslivet. Vidare föreskriver paragrafen att samarbete ska idkas med arbets- och näringslivet när examina och utbildningar planeras, ordnas, bedöms och utvecklas och när kompetensbehov förutses. 

2 kap. Examina och utbildningar

5 §.Yrkesinriktade examina. Målet med paragrafen är att förtydliga examensstrukturen och att vara till hjälp när det ska avgöras när ett kompetensbehov inom arbets- och näringslivet är av den arten att det kräver en yrkesexamen som ingår i examensstrukturen. Vidare är målet med definitionen av kunnande som visas i respektive examenstyper att förtydliga och samordna hur ett nytt kompetensbehov inom arbets- och näringslivet placeras i en viss examenstyp. Ett annat mål är att göra examina inom ett examenssystem mer jämförbara. Definitionerna ska också beaktas när examensgrunderna utarbetas. 

Med hjälp av definitionerna ska man kunna bedöma behovet av att komplettera examensstrukturen med nya examina eller att utrangera föråldrade examina. Tanken är dock att de föränderliga kompetensbehoven inom arbets- och näringslivet i fortsättningen huvudsakligen ska mötas med en översyn av examensgrunderna, och inte med nya examina. Det kan exempelvis innefatta att ändra examensuppbyggnaden eller att ändra, komplettera eller ta bort kompetensområden inom vissa examina eller delar av examina. 

Syftet med definitionen är dock fortfarande att kompetensbehoven i arbetslivet ska kunna beaktas flexibelt och att olika typer av examina ska kunna byggas upp utifrån behoven inom respektive branscher. Yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina ska kunna vara uppbyggda på olika sätt för olika branscher vad beträffar kompetensbehoven inom arbets- och näringslivet. För vissa branscher kan kompetensbehoven vara hierarkiskt uppbyggda, vilket innebär att kraven på yrkesskicklighet i yrkesexamina är uppbyggda på den kompetens som yrkesinriktade grundexamina ger och specialyrkesexamina på den kompetens som yrkesexamina ger. För vissa branscher är det dock inte rationellt att tillämpa en hierarkisk examensstruktur. 

I 1 mom. anges det vilka examina som är yrkesinriktade examina enligt den föreslagna lagen. Yrkesinriktade examina är yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen i överensstämmelse med den gällande lagstiftningen. 

I 2 mom. anges det vilken typ av yrkesskicklighet som ska påvisas genom yrkesinriktad grundexamen. Den studerande ska visa att han eller hon har breda grundläggande yrkesfärdigheter för olika uppgifter inom en bransch eller ett yrkesområde, det vill säga den typen av praktiska färdigheter och kunskaper som gör att en person med grundexamen kan utföra olika typer av grundläggande arbetsuppgifter inom sin bransch eller sitt yrkesområde. Dessutom ska den studerande visa att han eller hon har mer specialiserat kunnande och sådan yrkesskicklighet som arbetslivet kräver inom minst ett delområde med anknytning till en samlad verksamhet inom arbetslivet. Mer specialiserat kunnande kan den studerande uppnå exempelvis via kompetensområden som ingår i yrkesinriktad grundexamen eller via yrkesinriktade delar som är valbara i examina. En yrkesinriktad grundexamen innehåller därmed både uppgifts- eller branschspecifik yrkesskicklighet, brett kunnande som kan utnyttjas inom ett flertal branscher och generisk kompetens som inte är branschspecifik. Den som har avlagt grundexamen inom sitt specialiseringsområde ska kunna utföra grundläggande arbetsuppgifter självständigt inom sitt yrke och i den takt som de vanligen utförs inom yrket. Krävande arbetsuppgifter och arbete i omväxlande miljöer kan dock förutsätta att personen får handledning eller att arbetet utförs under vägledning eller insyn av en mer erfaren yrkesutbildad person. Bestämmelsen motsvarar 4 § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och 12 a § 1 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Yrkesinriktad grundexamen ska vara primär examen för den som genomgått grundläggande utbildning. 

I 2 mom. ingår en bemyndigandebestämmelse om att det genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om det kunnande som ska påvisas i de yrkesinriktade grundexamina. Genom förordning av statsrådet ska vid behov definitionen på det kunnande som ska påvisas i alla yrkesinriktade grundexamina preciseras, exempelvis vad beträffar breda grundläggande yrkesfärdigheter eller yrkesskicklighet som krävs i arbetslivet. På så sätt ges en mer exakt ram för beredningen av examensgrunderna. Utbildningsstyrelsen ska dock alltjämt besluta om kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnande i fråga om enskilda yrkesinriktade grundexamina i examensgrunderna, med hänsyn till det som föreskrivs om yrkesinriktade grundexamina och uppbyggnaden av dem i lagen och bestämmelser som utfärdas med stöd av den. Närmare bestämmelser kan behövas för att säkerställa att de yrkesinriktade examina inom alla kompetensområden och branscher genererar det kunnande som behövs för att få arbete och komma vidare inom sitt yrke samt för att kunna bedriva fortsatta studier och ta till sig livslångt lärande. Närmare bestämmelser kan också behövas för att beskriva omfattningen av yrkesexamina och specialyrkesexamina. Omfattningen av yrkesexamina och specialyrkesexamina ska enligt 10 § beskrivas med hjälp av kompetenspoäng och tanken är att bedöma omfattningen med det kunnande som ingår i grundexamen som jämförelseobjekt. 

I 3 mom. definieras det yrkeskunnande som ska påvisas genom yrkesexamen. I en yrkesexamen ska den studerande visa att han eller hon har sådan yrkesskicklighet i enlighet med arbetslivets behov som är djupare än den som krävs för grundexamen eller som gäller mer avgränsade arbetsuppgifter. Yrkesexamen lämpar sig väl för personer med tidigare arbetserfarenhet som vill få sin yrkeskompetens erkänd, uppdatera sitt yrkeskunnande eller utveckla sin yrkesskicklighet. En yrkesexamen kan dessutom vara ett sätt att påvisa den yrkesskicklighet som krävs i ett nytt yrke eller i det första yrket. En person med yrkesexamen ska kunna utföra arbetsuppgifter självständigt inom sitt yrkesområde också under föränderliga förhållanden. Dessutom ska han eller hon kunna handleda andra och övervaka andras arbete. 

Den yrkesskicklighet som visas genom yrkesexamen ska således vara djupare än den som krävs för grundexamen eller som gäller mer avgränsade arbetsuppgifter. Yrkesskickligheten kan exempelvis vara en påbyggnad av det kunnande som förvärvats genom grundexamen eller kräva en djupare kunskapsbas och mer utvecklade praktiska färdigheter än vid grundexamen. Yrkesskickligheten kan också gälla ett snävare yrkesområde än de som ingår i grundexamina. Kunnande som ska visas genom yrkesexamen ska inte kräva att yrkesexamina byggs hierarkiskt ovanpå den kompetens som ingår i grundexamen. I stället ska den studerande utifrån behoven inom respektive branscher och inom arbets- och näringslivet också kunna visa den typen av yrkeskunnande som behövs i ett nytt yrke eller i det första yrket och som inte ingår som grundexamen i examensstrukturen och inte heller nödvändigtvis behöver betecknas som grundexamen. Bestämmelsen motsvarar 12 a § 2 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I 4 mom. anges det vilket yrkeskunnande som ska visas i specialyrkesexamina. Examinanden ska visa att han eller hon har sådan yrkesskicklighet i enlighet med arbetslivets behov som innefattar djupare yrkeskunskaper än de som krävs för yrkesexamen eller innefattar mångprofessionellt kunnande. Specialyrkesexamen lämpar sig väl för personer med god yrkesskicklighet som vill få sitt kunnande erkänt samt uppdatera och utveckla sitt yrkeskunnande. 

En specialyrkesexamen ska visa yrkesskicklighet i enlighet med arbets- och näringslivets behov. Det kan innefatta planering, framställning, produktion eller utveckling av varor och tjänster eller vara kopplat till styrning och ledning av verksamhetsprocesser. Med djupa yrkeskunskaper än vid yrkesexamen avses att en person med specialyrkesexamen kan utföra många olika typer av arbetsuppgifter självständigt inom sitt yrkesområde också under krävande förhållanden och att personen har förmåga att se hur arbetsuppgifterna är kopplade till varandra i ett större perspektiv. Bestämmelsen motsvarar definitionen av specialyrkesexamen i 12 a § 3 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I 5 mom. säkerställs det att fristående yrkesexamina placerar sig på rätt kvalifikationsnivå enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015). I 5 § i den lagen anges kvalifikationsnivåerna för allmänt erkännande via betyg över utbildning, inte via fristående examina eller betyg från yrkesprov. I momentet föreskrivs det följaktligen att en yrkesinriktad grundexamen och en yrkesexamen placerar sig på den kvalifikationsnivå som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och en specialyrkesexamen på den kvalifikationsnivå som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten i den lagen. Bestämmelsen motsvarar 12 § 2 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

6 §.Examensstruktur. Paragrafen föreskriver hur beslut fattas om de yrkesinriktade examina som ingår i examensstrukturen. 

I 1 mom. ingår ett bemyndigade att utfärda förordning om examensstrukturen. Bestämmelser om de yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina som ingår i examensstrukturen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. De anger således vilka yrkesinriktade examina det finns och kan avläggas. Förordningen ska ange namnet på varje examen. Däremot föreslås det att den nuvarande regleringen av utbildningsområden slopas. I arbets- och näringslivet uppstår nya kompetensbehov ofta i gränslandet mellan nya branscher och utbildningsområden. Examina som motsvarar de nya kompetensområdena innefattar krav på yrkesskicklighet inom fler än bara ett utbildningsområde. Följaktligen är det svårt att inordna dem naturligt i något visst område. När regleringen slopas är det lättare att se över examensstrukturen eftersom kraven på yrkesskicklighet då uteslutande kan definieras utifrån arbetslivsbehoven och de inte läggs fast utifrån ett utbildningsområde. I klassificeringen av utbildningsområden ska man dock fortfarande kunna använda olika typer av klassificeringar som är avsedda för statistiska eller andra ändamål, exempelvis ISCED. 

Enligt 15 § 2 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna de kompetensområden som kan ingå i en examen. I 1 mom. ingår dock en bestämmelse om undantag från den regeln och den säger att det genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet, det vill säga genom förordningen om examensstrukturen, kan föreskrivas om ett kompetensområde som ingår i en viss examen, om kostnaderna för att ordna kompetensområdet avviker från de allmänna kostnaderna för att ordna examen. Undantagsbestämmelsen behövs eftersom viktkoefficienterna enligt det nya sättet att finansiera yrkesutbildning i första hand kommer att bestämmas utifrån kostnaderna för att ordna de examina som ingår i examensstrukturen. Det ska finnas fem kostnadsgrupper. I fortsättningen ska det dock vara möjligt att inbegripa något kompetensområde i en examen trots att kostnaderna avviker betydligt från de allmänna kostnaderna för att ordna examen. De kompetensområden som har avvikande anordnarkostnader ska enligt förslaget anges i undervisnings- och kulturministeriets förordning om examensstrukturen. Då kan också deras viktkoefficient anges i finansieringsförordningen på ett annat sätt än i kostnadsgruppen för examen. I dag är exempelvis skogsmaskinstransport ett kompetensområde, där kostnaderna avviker i hög grad från de allmänna kostnaderna för att ordna grundexamen inom skogsbranschen. 

I examensgrunderna kan Utbildningsstyrelsen besluta om andra kompetensområden som ska ingå i en examen, trots att ett kompetensområde kan ha angetts genom förordning av ministeriet. Alla kompetensområden i examina som Utbildningsstyrelsen bestämmer ska dock finansieras enligt den allmänna kostnadsgrupp för examen som ingår i finansieringsförordningen. Det går inte att i finansieringsförordningen föreskriva om en avvikande kostnadsgrupp. 

I 2 mom. föreskrivs det precis som i den gällande lagstiftningen att förslag till ändringar av examensstrukturen bereds av Utbildningsstyrelsen. Minst en gång om året ska Utbildningsstyrelsen bedöma behovet av att se över examina och förordningen om examensstrukturen och i förekommande fall lägga fram förslag till ändringar i examensstrukturen för undervisnings- och kulturministeriet. Förslagen kan grunda sig på kvalitativa bedömningar av kompetensbehoven, på initiativ som lämnas in till Utbildningsstyrelsen eller på Utbildningsstyrelsens egen bedömning av situationen. När undervisnings- och kulturministeriet tar emot ändringsförslag om examensstrukturen för yrkesinriktade examina från någon annan än Utbildningsstyrelsen, ska de överlämnas till Utbildningsstyrelsen för beredning, om det inte finns särskilda skäl att avvika från den praxisen. 

När initiativ till en ändring kommer utifrån ska Utbildningsstyrelsen bedöma om ändringen behövs. Vid behov ska Utbildningsstyrelsen begära yttranden och utredningar som underlag för sin bedömning. När Utbildningsstyrelsen bedömer initiativen ska den också alltid ta ställning till om de kräver ändringar i förordningen om examensstrukturen, det vill säga om en ny examen behöver läggas till eller en befintlig examen slopas i förordningen eller om namnet på en examen i examensstrukturen behöver ändras eller om de förändrade kompetensbehoven kan tillgodoses genom att examensgrunderna och kompetensområdena eller examensbenämningarna där ändras. Vid beredningen av förslagen ska Utbildningsstyrelsen höra respektive arbetslivskommissioner. På så sätt kan det säkerställas att kommissionerna kan fullfölja de uppgifter de har enligt 120 § 2 mom. 2 punkten. 

Utbildningsstyrelsens förslag ska också innehålla ett förslag om tidpunkten när ändringen av examensstrukturen ska träda i kraft. Utbildningsstyrelsen ska då ta hänsyn till den tid som krävs för att utarbeta examensgrunderna och det faktum att examensgrunderna ska utarbetas samtidigt som examensstrukturen ändras. Om förslaget handlar om att ta in en ny examen i examensstrukturen ska Utbildningsstyrelsen också ange de allmänna målen för examen, och vad gäller yrkesexamina och specialyrkesexamina omfattningen av examen i form av kompetenspoäng. Däremot behöver omfattningen nämnas i fråga om yrkesinriktade grundexamina bara när bestämmelserna om yrkesområdet kräver att grundexamen omfattar fler än 180 kompetenspoäng. 

Utbildningsstyrelsens förslag om ändrad examensstruktur är inte bindande för undervisnings- och kulturministeriet. Ministeriet har rätt att besluta om examensstrukturen enligt vad som föreskrivs i 1 mom. 

Enligt 15 § ska Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna lägga fast kompetensområdena för och benämningarna på examina. Med kompetensområde avses inriktningar inom en examen med anknytning till en självständig samlad verksamhet inom arbetslivet. Med examensbenämningar avses de benämningar som ingår i 17 § och som kan användas efter att en person med godkänt resultat har avlagt den examen som ger rätt att använda examensbenämningen. 

I 3 mom. föreslår det en bestämmelse om att de principer som ska tillämpas vid bestämmande av kompetensområden och examensbenämningar får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Precis som nu behövs regleringen för att examensstrukturen ska vara tydlig och samordnad. 

7 §.Handledande utbildningar. Paragrafen föreskriver vilka icke-examensinriktade handledande utbildningar det ingår i lagens tillämpningsområde. Enligt 1 mom. avses med handledande utbildning, utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. 

Enligt 2 mom. ger utbildning som handleder för yrkesutbildning de studerande färdigheter för att söka sig till yrkesinriktad examensutbildning och stärker de studerandes förutsättningar att avlägga en yrkesinriktad examen. I första hand avses de studerandes förutsättningar att avlägga yrkesinriktade grundexamina som ger det kunnande som de behöver för att komma ut på arbetsmarknaden eller alternativt en yrkesexamen som ger det kunnande som behövs i det första yrket eller i ett nytt yrke. Dessa examina kan anses vara en grundläggande förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden samt för att ägna sig åt fortsatta studier och genomföra livslångt lärande. Tanken är att personer med sämre förutsättningar ska med hjälp av handledande utbildning få bättre färdigheter att söka in till studier och avlägga en yrkesinriktad examen. Målet med handledande utbildning är att varje studerande efter avlagd handledande utbildning ska ha en plan för fortsatta studier. Syftet med bättre studiefärdigheter och förtydligade möjligheter för fortsatta studier är också att motverka att de studerande avbryter examensutbildning och att förbättra genomströmningen i utbildningen. 

Handledande utbildning ska vara inriktad på yrkesutbildning och den skiljer sig på så sätt från andra övergångsutbildningar, exempelvis påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen. Utbildningen ska vara nära kopplad till arbetslivet, och under utbildningstiden ska de studerande också kunna avlägga studier som ingår i examensutbildning eller en yrkesinriktad examen, särskilt en yrkesinriktad grundexamen eller delar av en yrkesexamen. 

Handledande utbildningar ska anordnas i samarbete med andra intressenter i övergångsfasen, exempelvis offentliga aktörer, sammanslutningar och stiftelser som bedriver ungdomsarbete, social- och hälsovårdsmyndigheter och anordnare av grundläggande utbildning. Tanken är att de studerande genom individuella val får möjlighet att till exempel höja sina vitsord från den grundläggande utbildningen eller att delta i verksamheten på någon arbetsverkstad som ett led i den handledande utbildningen inför yrkesutbildning. De studerande ska också få tillräcklig handledning, stöd under studierna och information om möjligheter att söka in till fortsatta studier. 

I 3 mom. ingår bestämmelser om utbildning som handleder de studerande som behöver särskilt stöd på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning för arbete och ett självständigt liv och som därför inte kan delta i examensutbildning. Målet med utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv är att ge de studerande undervisning och handledning enligt deras individuella mål och färdigheter. 

8 §.Övrig yrkesutbildning. Paragrafen anger vilken annan yrkesutbildning än den examensutbildning enligt 6 § som ingår i examensstrukturen och förbereder för examina eller den handledande utbildning som avses i 7 § som kan anordnas som utbildning som avses i den föreslagna lagen. Enligt 1 punkten kan det ordnas utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen som inte syftar till avläggande av en examen eller en examensdel. Denna utbildning ska företrädesvis tillgodose ett avgränsat kompetensbehov och ge särskild kompetens för ett arbete eller ett yrke. Det kan ofta handla om kompetens som är kopplad till krav som ställs av någon utomstående aktör, exempelvis för ett certifikat. Dessutom är det kunnande som förvärvas vanligen snävt och den anknytande utbildningen därför också kortvarig. Enligt den föreslagna 23 § ska utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen bara kunna ordnas i anknytning till de examina som anges i anordnartillståndet. 

I 2 punkten föreskrivs det om utbildning som förbereder för yrkesuppgifter som inte är förberedande utbildning för examina som ingår i examensstrukturen enligt 6 §. Enligt bestämmelsen kan utbildning som förbereder för yrkesuppgifter ordnas som utbildning som förbereder för arbete som yrkes- och trafikflygare, utbildning som förbereder för uppgifter som flygledare och utbildning som förbereder för arbete som förare i spårbunden stadstrafik. Utbildningen för dessa yrkesuppgifter ska ge studeranden grundläggande yrkesskicklighet för de avsedda arbetsområdena. Den utbildning som förbereder för yrkesuppgifter ska inte följa Utbildningsstyrelsens examensgrunder, utan innehållet och kraven i utbildningen bestäms utifrån regelverket för de berörda yrkesområdena. För att få ordna utbildningen krävs det anordnartillstånd enligt 23 § för utbildningen samt de tillstånd av andra myndigheter som eventuellt krävs. 

9 §.Personalutbildning. Paragrafen har bestämmelser om personalutbildning. De gällande lagarna om yrkesutbildning har inga bestämmelser om personalutbildning, men lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning har bestämmelser om antagning av studerande till personalutbildning och information om utbildningen. Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet har bestämmelser om finansiering av personalutbildning som ordnas i form av yrkesinriktad tilläggsutbildning i syfte att utveckla kompetensen hos personalen vid ett företag eller en annan sammanslutning. 

I 3 § finns en definition av personalutbildning. Med personalutbildning avses utbildning som en viss arbetsgivare ordnar för sin personal och som delvis finansieras av arbetsgivaren och delvis är offentligt finansierad. 

Enligt den gällande lagstiftningen har yrkesexamina som avläggs som fristående examina, utbildning som förbereder för dem och annan yrkesinriktad tilläggsutbildning som inte utmynnar i examen kunnat ordnas som personalutbildning. När det bara kommer att finnas ett sätt att avlägga examen kan inte personalutbildning uteslutas ur systemet. I denna proposition föreslås det att bara examensutbildning och utbildning som förbereder för yrkesuppgifter i fortsättningen ska kunna ordnas som personalutbildning. Följaktligen föreskriver paragrafen att det som personalutbildning kan ordnas i 5 § avsedda examina och examensdelar, examensutbildning och utbildning enligt 8 § 2 punkten som förbereder för yrkesuppgifter. I överensstämmelser med den gällande lagstiftningen kan handledande utbildningar enligt 7 § inte ordnas som personalutbildning. 

Ändringen innebär vidare att övrig yrkesutbildning enligt 8 § 1 punkten inte kan ordnas som personalutbildning, det vill säga utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen och som inte syftar till avläggande av en examen eller examensdel. Paragrafen innehåller dock också ett undantag om att det som arbetskraftsutbildning också kan ordnas i 8 § 1 punkten avsedd utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen. 

10 §.Dimensioneringsgrunder för och omfattningen av examina. Paragrafen innehåller bestämmelser om dimensioneringsgrunderna för och omfattningen av examina. 

Enligt 1 mom. är en kompetenspoäng grunden för dimensioneringen av yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina, specialyrkesexamina och examensdelar. Med examensdelar avses dels examensdelar enligt examensgrunderna, dels mindre enheter, exempelvis delområden i gemensamma examensdelar. Kompetenspoängen förtydligar examenssystemet och gör att omfattningen och bredden på yrkeskunnandet blir mer synlig för både arbetsgivaren och den studerande. Dessutom blir det lättare att jämföra examina och examensdelar både nationellt och internationellt. Kompetenspoängen ska följa rekommendationen om ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET), som avser att underlätta studentutbyte och fri rörlighet för arbetskraften inom Europeiska unionen. 

Enligt 2 mom. är omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen 180 kompetenspoäng, vilket motsvarar det nuvarande poängtalet för yrkesinriktad grundexamen. Det är den lägsta tillåtna omfattningen för att avlägga en yrkesinriktad grundexamen i enlighet med reglerna för examensuppbyggnad. Omfattningen på grundexamen ska alltså basera sig på ECVET-rekommendationen, som säger att poängen först måste läggas fast för hela examen. Det totala poängantalet bör basera sig på den officiella studievägen för en examen, det vill säga att inlärningsresultaten av den officiella utbildningen på heltid under ett år motsvarar 60 poäng. Om det inte finns någon officiell studieväg för en examen, kan poängen enligt ECVET-rekommendationen läggas fast efter jämförelse med en annan examen som har en officiell studieväg. 

Yrkesinriktade examina och grunderna för dem baserar sig på kunnande. Dessutom kommer man som det föreslås i denna proposition att införa ett enda sätt att avlägga examen, nämligen examen som baserar sig på yrkesprov. Därmed är det viktigast att de studerande uppnår de krav på yrkesskicklighet eller de mål för kunnandet som gäller för en examen eller en examensdel. Examen ska kunna avläggas oberoende av hur man har förvärvat kunnandet och en examen ska kunna avläggas helt och hållet utan förberedande examensutbildning. Varje studerande ska få en personlig utvecklingsplan för kunnandet och arbeta sig fram enligt den till det kunnande och visande av det kunnande som är satta som mål. Det betyder exempelvis att en studerande med särskilda behov kan behöva längre tid än genomsnittet att uppnå ett kunnande som motsvarar ett visst antal kompetenspoäng eller att någon annan studerande kan uppnå samma kunnande på kortare tid än genomsnittet. Det går således inte att lägga fast en enda samordnad officiell studieväg för yrkesinriktade examina som genererar kompetenspoäng. Därför kommer kompetenspoängen för yrkesinriktade examina att basera sig på jämförelse med gymnasieutbildningen, där det finns en officiell studieväg. Kompetenspoängen för yrkesexamina och specialyrkesexamina ska basera sig på jämförelse med yrkesinriktade grundexamina. 

I 2 mom. ingår, precis som i den gällande lagstiftningen, ett bemyndigande för undervisnings- och kulturministeriet att genom förordning utfärda bestämmelser om att en yrkesinriktad grundexamen i vissa fall får omfatta fler än 180 kompetenspoäng. En omfattning med fler än 180 poäng kan avse en yrkesinriktad examen i sin helhet eller bara ett visst kompetensområde i examen. I sådana fall är omfattningen för övriga kompetensområden 180 kompetenspoäng. I dessa fall ska det, i motsats till det som sägs i 15 § 2 mom. 2 punkten, genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet kunna föreskrivas om kompetensområdena, även om bestämmelser om dem i övrigt med stöd av 15 § utfärdas i Utbildningsstyrelsens examensgrunder. Genom förordning får det dock inte föreskrivas att en enskild yrkesinriktad grundexamen omfattar färre än 180 kompetenspoäng. 

Enligt bemyndigandet kan minimiomfattningen av en yrkesinriktad grundexamen eller av ett kompetensområde vara fler än 180 kompetenspoäng, om regleringen för branschen kräver det. Grundexamen och särskilda kompetensområden ska omfatta fler än 180 kompetenspoäng bara om det finns grundad anledning till det, exempelvis om de krav på yrkesskicklighet som arbetslivet kräver till följd av regleringen för branschen inte kan uppnås inom ramen för en examen med 180 kompetenspoäng. Huvudregeln är således att alla yrkesinriktade grundexamina samordnat omfattar 180 kompetenspoäng. 

I 3 mom. ingår det bestämmelser om omfattningen av yrkesexamina och specialyrkesexamina. Omfattningen på yrkesexamina beror på hur brett och djupt kunnande det krävs för de kompetensbehov inom arbets- och näringslivet som ligger till grund för den yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som krävs för examina i relation till yrkesinriktade grundexamina. Omfattningen av en yrkesexamen är enligt momentet 120, 150 eller 180 kompetenspoäng. Poängtalen avser minimiomfattningen för att avlägga en yrkesexamen i enlighet med reglerna för examensuppbyggnaden. I en yrkesexamen visar den studerande prov på djupare kunnande, men det kan avse mer avgränsade arbetsuppgifter eller en snävare bransch. Därför kommer yrkesexamina som regel att omfatta färre kompetenspoäng än grundexamina. 

Omfattningen av specialyrkesexamina anges enligt samma principer som för yrkesexamina. Specialyrkesexamina ger betydligt djupare kunnande än yrkesinriktade grundexamina och yrkesexamina, men de är inte alltid lika brett upplagda som grundexamina. Enligt 3 mom. är omfattningen av en specialyrkesexamen 160, 180 eller 210 kompetenspoäng. Poängtalen avser minimiomfattningen för att avlägga en specialyrkesexamen i enlighet med reglerna för examensuppbyggnaden. 

Grunderna för yrkes- och specialyrkesexamina ska precis som idag motsvara kompetensbehoven inom respektive branscher. Examina är inte planerade och kommer inte att planeras för att vara jämförliga, utan kraven på yrkesskicklighet kan avvika mycket från varandra beträffande omfattning och krav beroende på kompetenskraven i arbetslivet. Vad beträffar kraven på yrkesskicklighet ligger yrkes- och specialyrkesexamina på en nivå som normalt kräver att examen som avläggs utan examensutbildning ska kombineras med kunnande förvärvat i arbetslivet eller på något annat sätt. Undervisnings- och kulturministeriet ska i samarbete med Utbildningsstyrelsen och arbets- och näringsministeriet lägga fast omfattningen för yrkesexamina och specialyrkesexamina i förordningen om examensstrukturen som ett led i förslagen om ändring av examensstrukturen och beredningen av examensgrunderna. 

Den examen som en studerande avlägger kan i själva verket vara mer omfattande än det föreskrivna antalet kompetenspoäng som ingår i examen, om den studerande i sin examen tar med valbara examensdelar som är mer omfattande än minimiomfattningen på en valbar del och examensomfattningen därmed överskrids. Examensomfattningen räknat i kompetenspoäng kan däremot inte öka utifrån att det i examen ingår extra examensdelar som avviker från uppbyggnaden. Vad beträffar yrkesinriktade grundexamina är detta en ändring jämfört med nuläget eftersom en studerande enligt statsrådets förordning om yrkesinriktade grundexaminas uppbyggnad i sin examen har kunnat ta med fler yrkesinriktade examensdelar eller examensdelar som grundar sig på lokala krav på yrkesskicklighet än det är föreskrivet, om det är nödvändigt med tanke på branschvisa eller lokala krav på yrkesskicklighet i arbetslivet eller för att de studerande ska kunna fördjupa sin yrkesskicklighet. I fortsättningen ska en examen inte kunna utvidgas av dessa skäl. I stället kommer det i förekommande fall att alltid utfärdas ett särskilt betyg över genomförda utbildningsdelar. 

11 §.Dimensioneringsgrunder för, omfattningen av och tiden för genomförande av handledande utbildningar. Paragrafen har bestämmelser om dimensioneringsgrunder för, omfattningen av och tiden för genomförande av handledande utbildningar. 

Enligt 1 mom. är en kompetenspoäng grunden för dimensioneringen av handledande utbildning och delar av sådan utbildning. Grunderna för dimensioneringen av handledande utbildning och delar av sådan utbildning är desamma som för yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina, specialyrkesexamina och examensdelar. Med delar av handledande utbildning avses utbildningsdelar som definieras i utbildningsgrunderna. Också inom handledande utbildning förtydligas omfattningen och djupet i kunnandet för de studerande genom kompetenspoäng. Därtill gör poängen det lättare att jämföra handledande utbildning och delar av sådan utbildning både nationellt och internationellt. 

I 2 mom. anges omfattningen av handledande utbildningar. Precis som idag ska omfattningen av den utbildning som handleder för yrkesutbildning och av den utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv vara 60 kompetenspoäng. Det lagstadgade poängtalet är minimiomfattningen för att avlägga en handledande utbildning i enlighet med reglerna för examensuppbyggnaden. Även om grunderna för den handledande utbildningen bygger på kunnande och även om studerande inom den handledande utbildningen ska ha en personlig utvecklingsplan för kunnandet, bygger den handledande utbildningen som namnet säger i första hand på utbildning. Därmed kan det läggas upp en officiell studieväg som kan kopplas ihop med utbildningens omfattning. Det kunnande som en studerande i snitt kan uppnå under ett år motsvarar 60 kompetenspoäng i överensstämmelse med ECVET-rekommendationen. Om den studerande avlägger studier inom handledande utbildning för färre än 60 kompetenspoäng, får den studerande precis som i dagsläget ett betyg över de avlagda utbildningsdelarna. 

Omfattningen på den utbildning som en studerande inom handledande utbildning avlägger kan i själva verket vara mer omfattande än det poängtal som föreskrivs för utbildningen, om den studerande går in för valbara utbildningsdelar som är mer omfattande än minimiomfattningen och som innefattar fler kompetenspoäng än minimiomfattningen på de valbara delarna och omfattningen på utbildningen då överskrids. Utbildningens omfattning räknat i kompetenspoäng kan däremot inte öka utifrån att det i utbildningen ingår extra utbildningsdelar som avviker från uppbyggnaden. 

Precis som i den gällande lagstiftningen föreskriver 3 mom. om tiden för att slutföra utbildning som handleder för yrkesutbildning. Enligt 2 mom. ska omfattningen på utbildningen vara 60 kompetenspoäng. Det kunnande som i snitt uppnås på ett år motsvarar 60 kompetenspoäng. Följaktligen ska utbildning som handleder för yrkesutbildning som regel alltid slutföras inom ett år. I 3 mom. föreskrivs det därför att utbildning som handleder för yrkesutbildning ska slutföras inom ett år, om inte den studerande på grund av sjukdom eller av någon annan särskild orsak beviljas förlängning av utbildningsanordnaren. 

Studerande med mycket stort behov av särskilt stöd har rätt att använda längre tid än ett år för att uppnå kunnande motsvarande 60 kompetenspoäng. Tiden för att avlägga utbildning som handleder för yrkesutbildning kan förlängas exempelvis av någon annan särskild orsak som anges i bestämmelsen, om den studerande på grund av sina studiefärdigheter inte kan uppnå det kunnande som krävs för 60 kompetenspoäng inom ett år. 

I 4 mom. föreskrivs det i överensstämmelse med nuläget om tiden för att slutföra en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Tiden ska enligt momentet bestämmas utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Utbildningsanordnaren har rätt att besluta om tiden för att slutföra utbildningen. Utbildningstiden kan dock vara högst tre år. Precis som nu är målet att tillåta varierande tider för att slutföra utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. 

Enligt 2 mom. omfattar utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv 60 kompetenspoäng. Det innebär att tiden för att slutföra utbildningen som regel är minst ett år. Samtidigt inskränker bestämmelsen precis som den gällande lagstiftningen tiden till högst tre år. De studerande kan ha stora skillnader i sina inlärningsfärdigheter och studerande med mycket stort behov av särskilt stöd kan behöva längre tid än genomsnittsstuderande för att tillägna sig kunnande motsvarande 60 kompetenspoäng, upp till 2—3 år. 

Enligt bestämmelsen är det utbildningsanordnaren som beslutar om tiden för att slutföra utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Tiden ska bestämmas utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Beslutet om tiden för att slutföra utbildningen fattas i början av studierna som ett led i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, men beslutet kan ses över under utbildningens gång utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. 

12 §.Dimensioneringsgrunder för examensdelar och för utbildningsdelar i handledande utbildningar. Paragrafen har bestämmelser om dimensioneringsgrunderna för examensdelar och för utbildningsdelar i handledande utbildningar. Den relativa vikten för examensdelar och handledande utbildning, det vill säga antalet kompetenspoäng, anges enligt principerna i ECVET-rekommendationen. 

Enligt ECVET ska examensdelarnas relativa vikt av examen för det första kunna fastställas enligt den relativa betydelse som examensdelens läranderesultat har för deltagandet på arbetsmarknaden, för att gå vidare till andra utbildningsnivåer eller för social integration. För det andra ska examensdelarnas relativa vikt kunna fastställas enligt svårighetsgrad, omfattning och täckning av de läranderesultat som ingår i examensdelen. För det tredje ska vikten kunna fastställas enligt den ansträngning den studerande måste göra för att tillägna sig de kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs för examensdelen. Olika kombinationer av kriterierna kan också användas för att fastställa den relativa vikten. 

Kompetenspoängen för examensdelarna inom den handledande utbildningen bestäms enligt paragrafen utifrån omfattningen, svårighetsgraden och betydelsen av det kunnande som ingår i dem i förhållande till de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som gäller examen eller den handledande utbildningen som helhet. Med omfattningen för en examensdel avses hur stor del den aktuella examensdelen utgörs av examinandens samlade yrkesskicklighet. Med svårighetsgrad avses hur svår en examensdel är i relation till andra delar i samma examen. Betydelsen av en examensdel syftar på vilken betydelse examensdelen har för deltagandet på arbetsmarknaden, för att gå vidare till andra utbildningsnivåer eller för social integration. Samma dimensioneringsgrund ska också tillämpas på dimensioneringen av delarna i den handledande utbildningen. 

Vid dimensioneringen av examina och utbildningsdelar i handledande utbildningar tillämpas en kombination av alla dessa kriterier. Vid dimensioneringen av enskilda examina eller utbildningsdelar kan dock något av kriterierna ges större vikt än de andra. Utbildningsstyrelsen lägger fast antalet kompetenspoäng för examensdelar i examensgrunderna, som utarbetas i samarbete med arbetslivet och andra intressenter. Antalet kompetenspoäng för handledande utbildningar läggas fast i utbildningsgrunderna. 

Dimensioneringsgrunderna i paragrafen ska också användas som grund för enheter som är mindre än en examensdel. Det kan behövas i examensgrunderna vid dimensioneringen av de delområden som hör till de gemensamma examensdelarna. Sådana enheter kan också dimensioneras som kompetenspoäng i de studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet, exempelvis när den studerande förvärvar kunnande utomlands eller genom en utbildning som ordnats av en annan utbildningsanordnare. 

13 §.Uppbyggnaden av yrkesinriktade examina. Enligt 1 mom. byggs yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina upp av yrkesinriktade examensdelar. Examensdelarna ska motsvara arbets- och verksamhetsområden inom arbetslivet. En yrkesinriktad examensdel ska bilda ett samlat arbets- och verksamhetsområde som kan avskiljas från en omfattande arbetsprocess till en verksamhet som kan utvärderas självständigt. 

I en yrkesinriktad examen eller i ett kompetensområde inom en examen ska det ingå minst en obligatorisk yrkesinriktad examensdel och minst en valbar yrkesinriktad examensdel. Det betyder att examensgrunderna måste innehålla minst en yrkesinriktad examensdel som är obligatorisk för alla och valbara yrkesinriktade examensdelar. Antalet obligatoriska och valbara yrkesinriktade examensdelar och relationen mellan dem kommer att variera inom olika examina beroende på särdragen och kraven inom de aktuella branscherna. Bestämmelser om examensuppbyggnaden ska ingå i examensgrunderna. De anger vilka obligatoriska och valbara examensdelar i examensgrunderna de studerande måste avlägga för att få examensbetyg. Bestämmelserna om examensuppbyggnad tillåter att examensdelar kombineras flexibelt utifrån behoven i arbetslivet och att valfriheten utökas. Syftet med större valfrihet är att möta de varierande och delvis mycket specialiserade kompetensbehov som arbetslivet ställer inom samma examen. 

I 2 mom. föreskrivs det att yrkesinriktade grundexamina utöver yrkesinriktade examensdelar också ska innehålla gemensamma examensdelar. De ska säkerställa att de som har avlagt en yrkesinriktad grundexamen oberoende av examen har de grundläggande färdigheter som behövs i arbetet och i livet, den gemensamma kompetens som behövs inom alla branscher och lika färdigheter för fortsatta studier och livslångt lärande. Vid sidan av de gemensamma examensdelarna kommer de viktigaste färdigheterna för livslångt lärande att stärkas i och med att de integreras i kraven för yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelarna. 

De gemensamma examensdelarna består av följande tre tematiska delar: kunnande i kommunikation och interaktion, kunnande i matematik och naturvetenskap och kunnande om samhälle och arbetsliv. Examensdelen socialt och kulturellt kunnande som ingår i den gällande lagstiftningen föreslås bli struken som särskild examensdel, men de kunskaper som ingår i den införlivas i de tre återstående gemensamma examensdelarna som delområden eller mål för kunnandet. 

Yrkesexamina och specialyrkesexamina ska inte innehålla några gemensamma examensdelar. De studerande kan dock avlägga gemensamma delar som fristående examensdelar om det i den personliga tillämpningen anses vara nödvändigt och lämpligt. 

De fritt valbara examensdelar som enligt den gällande lagstiftningen ingår i yrkesinriktade grundexamina som fristående examensdelar föreslås bli slopade. I stället ska valfriheten ingå i de yrkesinriktade examensdelarna. De valbara examensdelarna som ingår i de yrkesinriktade examensdelarna i yrkesinriktade grundexamina kan fortfarande, enligt vad som sägs i examensgrunderna, vara gemensamma examensdelar, gymnasiestudier alternativt andra studier som stöder färdigheterna för fortsatta studier eller högskolestudier även om de inte har ett yrkesinriktat innehåll. Bestämmelser om detta ingår i examensgrunderna. Därmed blir det möjligt att bland annat avlägga yrkesinriktad grundexamen och studentexamen samtidigt eller att snabbare flytta över till fortsatta studier på högskolenivå. De valbara yrkesinriktade examensdelarna kan också vara examensdelar med anknytning till lokala krav på yrkesskicklighet eller individuella examensdelar bestående av kunnande som förvärvats genom arbetserfarenhet, precis som i nuläget. När de fritt valbara examensdelarna försvinner förenklas bestämmelserna om uppbyggnaden av yrkesinriktade grundexamina samtidigt som det underlättar byggandet av individuella studievägar. 

I 3 mom. ingår det en bemyndigandebestämmelse. Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om hur examen byggs upp av yrkesinriktade och gemensamma examensdelar, om de gemensamma examensdelarnas omfattning i kompetenspoäng och om de delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna samt om huruvida delområdena är obligatoriska eller valbara. 

Enligt de föreslagna bestämmelserna i förordningen av statsrådet ska en yrkesinriktad grundexamen dimensionerad till 180 kompetenspoäng innehålla gemensamma examensdelar bestående av 35 kompetenspoäng, precis som i nuläget. De yrkesinriktade examensdelarna får en aning större omfattning och ökar från 135 till 145 kompetenspoäng, när de tidigare fritt valbara examensdelarna bestående av 10 kompetenspoäng införlivas i de yrkesinriktade examensdelarna. 

Genom förordning av statsrådet ska det också utfärdas bestämmelser om omfattningen av varje gemensam examensdel i kompetenspoäng. I och med att den nuvarande examensdelen socialt och kulturellt kunnande fasas in i de tre återstående gemensamma examensdelarna måste kompetenspoängen för de gemensamma examensdelarna omfördelas. I detta sammanhang beaktas resultaten från den internationella PIAAC-studien av den vuxna befolkningens kunskaper. Den visar att i synnerhet kunskaperna i läsning och matematik och de datatekniska färdigheterna behöver förbättras. Samtidigt görs det en översyn av i vilka examensdelar olika delområden och kompetensområden kan inordnas naturligast. Delområdena kan i viss mån inordnas under någon annan examensdel än de ingår i nu. Ändringarna förenklar bestämmelserna om uppbyggnaden av yrkesinriktade grundexamina och tillåter att kompetensbehoven bland den vuxna befolkning som kommer från arbetslivet till yrkesutbildning bättre beaktas i uppbyggnaden av de gemensamma examensdelarna. Dessutom blir examensbetygen mer informativa när benämningen på examensdelen bättre beskriver delområdena. I dagsläget har det enda delområdet inom socialt och kulturellt kunnande hos enskilda studerande kunnat vara exempelvis matematik och namnet på examensdelen på examensbetyget har då varit missvisande. 

I de gemensamma examensdelarna ska fortfarande bland annat modersmål, det andra inhemska språket, främmande språk, kulturkännedom, matematik, fysisk, kemi, informations- och kommunikationsteknik, samhällskunskap och samhällsfärdigheter, arbetslivskunskap och arbetslivsfärdigheter, bevarande av arbetsförmågan och välbefinnande, idrott och hälsokunskap, företagsamhet, etik, psykologi, främjande av hållbar utveckling, konst, kultur och kreativ framställning ingå som delområden för att examensdelarna ska stärka yrkesbildningen och ge färdigheter för fortsatta studier och livslångt lärande. De gemensamma examensdelarna och deras delområden och mål för kunnandet läggs dock fast utifrån krav på kunnande. Starkare förankring i kunnande gör det lättare att identifiera i synnerhet informellt lärande och vardagskunskap. Dessutom blir det lättare att genomföra gemensamma examensdelar i samband med yrkesinriktade examensdelar. Det i sin tur hjälper de studerande att förstå vilken roll de gemensamma examensdelarna spelar i arbetslivet och motiverar dem att studera de delarna. 

De tre examensdelarna, kunnande i kommunikation och interaktion, kunnande i matematik och naturvetenskap och kunnande om samhälle och arbetsliv är obligatoriska för alla. De kan dock innehålla både obligatoriska och valbara delområden. Genom förordning av statsrådet utfärdas det bestämmelser om vilka delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna och om huruvida delområdena är obligatoriska eller valbara. Valmöjligheterna kommer att ha i stort sett samma omfattning som idag, men de byggs in i varje gemensam examensdel. 

I examensgrunderna anger Utbildningsstyrelsen målen för kunnandet för delområdena inom de gemensamma examensdelarna samt dimensioneringen i kompetenspoäng. Vidare lägger Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna fast vilka av målen för kunnandet för delområdena inom de gemensamma examensdelarna som är obligatoriska för alla examinander och vilken omfattning de har räknat i kompetenspoäng. Dessutom kan delområdena ha valbara mål för kunnandet och de studerande kan väja ut de mål som stöder deras egna mål eller som de i övrigt är intresserade av. 

Enligt den gällande förordningen om yrkesinriktade grundexaminas uppbyggnad kan Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna bestämma att högst 15 poäng av de yrkesinriktade examensdelarna ska avsättas för fritt valbara examensdelar, under förutsättning att de studerande genom examen uppnår de lagstadgade mål som ställs på en yrkesinriktad grundexamen. Tack vare bestämmelsen har exempelvis gymnasiestudier kunnat införlivas i yrkesinriktade examina i större omfattning än inom ramen för de 35 kompetenspoäng som gäller för gemensamma examensdelar och de 10 kompetenspoäng som gäller för fritt valbara examensdelar. Tanken är att det också i fortsättningen genom förordning av statsrådet ska kunna föreskrivas om möjlighet att inbegripa kunnande som motsvarar gemensamma examensdelar i yrkesinriktade examensdelar via den valfrihet som ingår i examensgrunderna. Denna möjlighet är viktig till exempel för de studerande som samtidigt genomför yrkesinriktad grundexamen och studentexamen och utnyttjande av vitsord gällande yrkesinriktad grundexamen i samband med antagning av studerande till högre utbildning. 

14 §.Uppbyggnaden av handledande utbildning. Paragrafen anger hur handledande utbildning ska vara uppbyggd. Handledande utbildning ska vara uppbyggd av utbildningsdelar. Delarna består av kompetenser som bygger på målen för utbildning som handleder för yrkesutbildning eller för arbete och ett självständigt liv. Det ingår ett bemyndigande om att närmare bestämmelser om uppbyggnaden av handledande utbildning får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

15 §.Examensgrunder. Paragrafen har bestämmelser om examensgrunderna, innehållet i dem och hur de bereds. Utbildningsstyrelsen bestämmer enligt 1 mom. examensgrunderna för varje examen som ingår i den examensstruktur som avses i 6 §. 

Enligt 2 mom. anges det i examensgrunderna vilka frågor som Utbildningsstyrelsen har rätt att besluta om i examensgrunderna. I 2 mom. 1 punkten nämns examensbenämningarna precis som i den gällande lagen. Yrkesinriktade grundexamina ska alltid ha en examensbenämning. Yrkesexamina och specialyrkesexamina ska ha en benämning när det är ändamålsenligt och benämningen ska ge arbets- och näringslivet eller den studerande själv ytterligare information. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska det i examensgrunderna anges eventuella kompetensområden för examina. De tillämpas när det är nödvändigt för att bygga examina på ett tydligt sätt. Om kompetensområden ingår i examen ska de alltid vara minst två. I motsats till vad som anges i 2 mom. 2 punkten föreskrivs det dock genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet om kompetensområdet för en yrkesinriktad grundexamen, om det med stöd av 10 § 2 mom. behöver föreskrivas att omfattningen av ett visst kompetensområde är fler än 180 kompetenspoäng. 

Enligt 2 mom. 3 punkten ska Utbildningsstyrelsen bestämma examensuppbyggnaden i examensgrunderna om det inte föreskrivs om dem i 13 § eller i en statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den. I examensgrunderna fastställer Utbildningsstyrelsen vilka enskilda examensdelar som ingår i varje examen. Med de examensdelar som ingår i examen avses alla de obligatoriska och valbara examensdelar som ska fastställas i examensgrunderna och som en examen kan byggas upp på. En viss examensdel kan antingen höra till bara en examen eller vara gemensam för flera examina. 

Utbildningsstyrelsen fastställer också regler för uppbyggnaden av examen, det vill säga vilka av de obligatoriska och valbara examensdelarna i examensgrunderna som den studerande ska avlägga för att få examensbetyg. Bestämmelsen kompletterar 13 §. I samband med bestämmelsen om examensuppbyggnaden kan också ordningsföljden för att avlägga examensdelarna fastställas, om det kräver en viss nivå av kunnande för att avlägga dem. 

Enligt 2 mom. 3 punkten anger Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna uppbyggnaden av obligatoriska och valbara examensdelar och omfattningen räknat i kompetenspoäng av examensdelarna och de delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna, om det inte föreskrivs om dem i 13 § eller i en förordning som utfärdas med stöd av den. Närmare bestämmelser om de gemensamma examensdelarnas omfattning i kompetenspoäng och om de delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna samt om huruvida de gemensamma examensdelarna och deras delområden är obligatoriska eller valbara utfärdas med stöd av ett bemyndigande i 13 § 3 mom. genom en förordning av statsrådet. Däremot ska det inte föreskrivas om omfattningen av delområdena i gemensamma examina genom en förordning av statsrådet. I examensgrunderna föreskriver Utbildningsstyrelsen i stället om enskilda yrkesinriktade examensdelar och om omfattningen i kompetenspoäng av delområdena i gemensamma examensdelar. I de yrkesinriktade examensdelarna ska Utbildningsstyrelsen inte föreskriva om omfattningen i kompetenspoäng av enheter som är mindre än en examensdel. 

Enligt 2 mom. 4 punkten föreskrivs det i examensgrunderna om kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i de gemensamma examensdelarna. Vidare föreskrivs det om bedömningen av det kunnandet som ska ingå i examensdelarna, bland annat på vilka sätt yrkesskickligheten kan visas samt vilka delar som ska bedömas och bedömningskriterierna. 

Enligt 2 mom. 5 punkten ska Utbildningsstyrelsen bestämma till vilken del det inte är möjligt att anpassa bedömningen av kunnandet i enlighet med 64 § 2 mom. eller att göra avvikelser från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i enlighet med 66 § 1 mom. Anpassning av bedömningen av kunnandet och avvikelser från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet får bara göras i yrkesinriktade grundexamen. 

Vid sidan av gymnasiet är yrkesinriktade grundexamina den primära studievägen för ungdomar som går ut grundskolestadiet. Följaktligen är det viktigt att alla som genomgått lärokursen för en yrkesinriktad grundexamen eller gymnasiet får ett lika starkt kompetensunderlag för att komma ut i arbetslivet eller för att påbörja fortsatta studier efter andra stadiet oberoende av vad och var de studerar. Därför föreskriver 3 mom. att Utbildningsstyrelsen ska sammanställa grunderna för de yrkesinriktade grundexamina så att examina till sin omfattning motsvarar omfattningen av gymnasiets lärokurs enligt 7 § i gymnasielagen. Yrkesinriktade grundexamina omfattar alltså minst 180 kompetenspoäng oberoende av eventuella variationer i kompetensbehoven inom olika branscher. 

I 4 mom. påförs Utbildningsstyrelsen skyldighet att bereda examensgrunderna i samarbete med representanter för arbets- och näringslivet, utbildningsanordnarna och andra viktiga intressentgrupper. Bestämmelsen är ny, men i själva verket ändras inte nuvarande praxis som inneburit att examensgrunderna har beretts av intressentgrupperna i brett upplagt samarbete. Dessutom ska Utbildningsstyrelsen bereda examensgrunderna i samarbete med respektive arbetslivskommission för att kommissionerna ska ha möjligheter att utföra de uppgifter som de har enligt 120 § 2 mom. 2 punkten. 

16 §.Grunder för handledande utbildning. Paragrafen föreskriver om grunderna för den handledande utbildningen. Enligt 1 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen utbildningsgrunderna för utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, vilket motsvarar nuläget. Det ska finnas separata grunder för den utbildning som handleder för yrkesutbildning och den utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. 

I 2 mom. ingår bestämmelser om de frågor som Utbildningsstyrelsen har rätt att bestämma om i utbildningsgrunderna. Enligt 1 punkten anges i utbildningsgrunderna utbildningens uppbyggnad av obligatoriska och valbara utbildningsdelar samt utbildningsdelarnas omfattning i kompetenspoäng, om det inte föreskrivs om dem med stöd i 14 § eller i en förordning som utfärdas med stöd av den. Lagbestämmelsen kräver inte att grunderna för de handledande utbildningarna innehåller både obligatoriska och valbara examensdelar. Med stöd av bemyndigandebestämmelsen i 14 § kan det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om vilka utbildningsdelar i den handledande utbildningen som är obligatoriska respektive valbara, om det är nödvändigt exempelvis för att möjliggöra individuella och flexibla studievägar. Enligt 2 punkt anges i utbildningsgrunderna även målen för kunnandet samt bedömningen av kunnandet i utbildningsdelarna, det vill säga de delar som bedöms och bedömningskriterierna. 

17 §.Skydd av namn på examina och examensbenämningar. Paragrafen har, precis som den gällande lagstiftningen, bestämmelser om skydd av namn på examina och examensbenämningar. Både namnen på examina och examensbenämningen eller examensbenämningarna i anknytning till namnet ska vara skyddade. Examensbenämning är en benämning som kan användas efter att en person med godkänt resultat avlagt den examen som ger rätt att använda examensbenämningen. Bestämmelser om namn på examina utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Däremot förskriver Utbildningsstyrelsen om examensbenämningarna i examensgrunderna. 

18 §.Behörighet för fortsatta studier. Paragrafen föreskriver om den allmänna behörighet för fortsatta studier som yrkesinriktade examina ger. Bestämmelsen är informativ och den ändrar inte de bestämmelser om behörighet för fortsatta studier som finns i universitetslagen och yrkeshögskolelagen. I universitetslagen föreskriver 37 § 1 mom. att till studier som bara leder till lägre högskoleexamen eller till både lägre och högre högskoleexamen kan den antas som har avlagt yrkesinriktad grundexamen eller motsvarande tidigare studier eller yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller motsvarande tidigare examen. En likadan bestämmelse om allmän behörighet för fortsatta studier finns i 25 § 1 mom. i yrkeshögskolelagen. Den föreskriver att till studier som leder till yrkeshögskoleexamen kan den antas som har avlagt eller fullgjort yrkesinriktad grundexamen eller motsvarande tidigare studier eller yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen, specialyrkesexamen eller motsvarande tidigare examen. 

19 §. Rätt att delta i studentexamen. Paragrafen har bestämmelser om rätt för studerande som deltar i examensutbildning och dem som har avlagt en yrkesinriktad examen att avlägga studentexamen. Bestämmelsen är informativ eftersom rätten att avlägga studentexamen fortfarande regleras i gymnasielagen. 

Också i fortsättningen ska det precis som nu vara tillåtet att kombinera yrkesinriktad grundexamen och gymnasieutbildning, det vill säga att avlägga så kallad dubbelexamen. Enligt 30 § kan en utbildningsanordnare skaffa undervisning för gymnasieutbildning av en utbildningsanordnare som ordnar sådan undervisning. De genomförda gymnasiestudierna räknas in i yrkesinriktad grundexamen via identifiering och erkännande av kunnande. 

20 §.Försök. Paragrafen anger att det i syfte att utveckla examina och utbildningar som avses i den föreslagna lagen kan ordnas tidsbegränsade försök. Innehållsligt stämmer bestämmelsen överens med 23 § i den gällande lagen om yrkesinriktad grundutbildning. Bestämmelser om utbildningsanordnare som väljs att delta i försök ingår i 21 §. 

Enligt 1 mom. kan det i syfte att utveckla examina och utbildningar som avses i denna lag ordnas tidsbegränsade försök. Utöver nya examina kan utbildningar som motsvarar handledande utbildning och andra utbildningar ordnas på försök. Försökstillstånd kan beviljas för högst sex år precis som i dagsläget. 

I 2 mom. föreskrivs det om undervisnings- och kulturministeriets rätt att starta försök. Enligt momentet får bestämmelser om de examina som ska ingå i ett försök utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. I praktiken går det till så att beslutet om en examen som införs på försök fattas genom att den examensuppbyggnad som avses i en förordning av undervisnings- och kulturministeriet enligt 6 § kompletteras med bestämmelser om en examen som införs tidsbegränsat på försök. Dessutom måste denna examen beaktas i kostnadsgrupperna för finansiering av yrkesutbildning. Examina på försök får bara ordnas av de utbildningsanordnare som väljs ut att delta i försök. 

Enligt 2 mom. kan det genom beslut av undervisnings- och kulturministeriet göras försök med nya utbildningar. Ministeriet kan också besluta att omfattningen av en examen som ingår i ett försök avviker från det som föreskrivs i 10 § eller i en förordning av undervisnings- och kulturministeriet som utfärdas med stöd av den. Vidare kan ministeriet besluta att uppbyggnaden av en sådan examen avviker från det som föreskrivs i 13 § eller i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av den. Dessutom kan ministeriet vad beträffar handledande utbildning bestämma att omfattningen av en handledande utbildning som ingår i ett försök avviker från det som föreskrivs i 11 § och uppbyggnaden av utbildningen från det som föreskrivs i 14 § eller i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av den. 

I 3 mom. ingår det bestämmelser om Utbildningsstyrelsens rätt att starta försök. Försök med avvikelser från examens- eller utbildningsgrunderna, examinas kompetensområden eller examensbenämningarna kan enligt bestämmelsen göras genom beslut av Utbildningsstyrelsen. Genom beslut av Utbildningsstyrelsen kan man alltså starta försök som innefattar de element som enligt de föreslagna 15 och 16 § ingår i Utbildningsstyrelsen bestämmanderätt inom ramen för examensgrunderna eller utbildningsgrunderna. 

Enligt 4 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen såväl de examens- eller utbildningsgrunder som ska iakttas vid försök som avses i 2 mom. och ingår i undervisnings- och kulturministeriets beslutanderätt som de examens- eller utbildningsgrunder som ska iakttas vid försök som avses i 3 mom. och ingår i Utbildningsstyrelsens egen beslutanderätt. I försöken bestäms grunderna på samma sätt som grunderna för de examina som ingår i examensgrunderna och de utbildningsgrunder för handledande utbildning som ingår i den föreslagna lagen. Precis som i den gällande lagstiftningen föreskriver momentet att en examen som avläggs inom ramen för ett försök till sitt syfte och innehåll ska vara sådan att den ger det kunnande och den yrkesskicklighet som krävs för examen samt behörighet för fortsatta studier. Utbildningsstyrelsen måste beakta denna bestämmelse när den förbereder den examen eller de examensdelar som ingår i försöket och de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som ingår i dem. Examensgrunderna måste vara uppbyggda så att de avvikelser som avses i 2 och 3 mom. inte försämrar de studerandes yrkesskicklighet eller förutsättningar för fortsatta studier. 

Försöksexamina ska ingå i examensstrukturen bara den begräsande tid som försöket pågår. Utifrån resultaten och effekterna av försöken kommer det senare att bestämmas om de examina som ingått i försöken införlivas i examensstrukturen för yrkesutbildningen eller om det är mer rationellt att tillgodose kompetensbehoven inom arbetslivet på något annat sätt. Vad beträffar de utbildningar och examensgrunder som ingår i försöken avgörs det senare om de ska integreras i yrkesutbildningen. 

21 §.Utbildningsanordnare som väljs att delta i försök. Paragrafen anger hur utbildningsanordnare väljs att delta i de försök som avses i 20 §. Bestämmelsen motsvarar 23 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

Enligt 1 mom. väljs de utbildningsanordnare som deltar i ett försök efter ansökan. I försöket tas ett behövligt antal utbildningsanordnare med för att syftet med försöket ska nås. Vid valet beaktas representativiteten i regionalt och språkligt hänseende, när det är motiverat med hänsyn till omfattningen av och syftet med försöket. En utbildningsanordnare som väljs ska ha förutsättningar att genomföra försöket på ett sätt som motsvarar dess syften och utan att äventyra de studerandes rättigheter. Utbildningsanordnarna väljs av den som enligt 20 § har rätt att starta ett sådant försök, det vill säga undervisnings- och kulturministeriet vid försök enligt 20 § 2 mom. och Utbildningsstyrelsen vid försök enligt 20 § 3 mom. 

Enligt definitionsbestämmelsen i den föreslagna lagen avses med utbildningsanordnare den som beviljats ett i 3 kap. avsett anordnartillstånd. Följaktligen kan bara den typen av aktörer, alltså utbildningsanordnare som redan har ett anordnartillstånd som avses i lagen, väljas att starta ett försök. 

3 kap. Ordnande av examina och utbildning

22 §.Tillstånd att ordna examina och utbildning. Enligt 1 mom. ska det krävas tillstånd av undervisnings- och kulturministeriet för att ordna de yrkesinriktade examina och den yrkesutbildning som avses i den föreslagna lagen. I lagen kallas tillståndet anordnartillstånd. I överensstämmelse med nuläget kan anordnartillstånd beviljas kommuner, samkommuner och registrerade sammanslutningar eller stiftelser. Med registrerad sammanslutning avses exempelvis aktiebolag, föreningar och andelslag. Anordnartillstånd beviljas på ansökan av undervisnings- och kulturministeriet. 

Examina och utbildning som avses i denna lag kan enligt 2 mom. genom beslut av undervisnings- och kulturministeriet också ordnas vid statliga läroanstalter. Det stämmer överens med den gällande lagstiftningen. Undervisnings- och kulturministeriet beslutar hur examina och utbildning ordnas och om nedläggning av verksamheten vid statliga läroanstalter. Ministeriet ska då i tillämpliga delar iaktta det som föreskrivs i 3 kap. om anordnartillstånd. 

I 2 mom. föreskrivs det att examina och utbildning som avses i denna lag genom beslut av undervisnings- och kulturministeriet också kan ordnas vid en statlig läroanstalt eller med stöd av ett fördrag som Finland har ingått. För närvarande gäller en överenskommelse (10/2016) mellan Finland, Norge och Sverige om Stiftelsen Utbildning Nordkalotten. Överenskommelsen har satts i kraft genom en förordning av statsrådet och den gäller till och med 2019. Stiftelsen Utbildning Nordkalotten ska ordna och utveckla utbildningar för arbetsmarknadens behov i, i första hand, de nordligaste delarna av Finland, Norge och Sverige. Länderna ska inför varje nytt verksamhetsår ingå avtal med stiftelsen om att köpa ett bestämt antal utbildningsplatser för respektive budgetår. Enligt överenskommelsen avser Finland att köpa 80 utbildningsplatser, Norge att köpa 60 utbildningsplatser och Sverige att köpa 145 utbildningsplatser per år under avtalsperioden. Stiftelsens verksamhet är förlagd till Sverige, där Utbildning Nord ordnar arbetsmarknadsutbildning. Utbildningscentrets verksamhet finansieras med anslag på moment 32.30.51 (Offentlig arbetskrafts- och företagsservice). För närvarande har Utbildning Nord ett flertal avtal med examenskommissionerna om att ordna fristående examina och avtal med andra utbildningsanordnare om att anskaffa fristående examina. Enligt lagförslaget upphör alla avtal om att ordna fristående examina att gälla när lagen träder i kraft, det vill säga den 31 december 2017. 

Bestämmelsen i 2 mom. om rätt att ordna utbildning med stöd av ett fördrag behövs för att verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten ska kunna fortsätta när den examensinriktade arbetskraftsutbildningen flyttas över till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. I fortsättningen krävs det som regel att undervisnings- och kulturministeriet beviljar anordnartillstånd för utbildningen, och tillståndet ger rätt att bara ordna utbildning i Finland. När den nya lagen träder i kraft kommer ministeriet inte att bevilja Stiftelsen Utbildning Nordkalotten anordnartillstånd, precis som det inte heller beviljar statens läroanstalter anordnartillstånd. Undervisnings- och kulturministeriet ska dock besluta vilka examina Stiftelsen Utbildning Nordkalotten kan ordna för att den ska kunna bevilja och ordna de examina och examensdelar som avses i lagen om yrkesutbildning. 

Med stöd av en övergångsbestämmelse kommer verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten att också i fortsättningen finansieras med ett anslag från arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde avsett för att främja sysselsättning, och inte inom ramen för finansieringssystemet enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Lagen om ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får en övergångsbestämmelse om detta. Enligt den får arbetskraftsmyndigheten anskaffa arbetskraftsutbildning vars syfte är avläggande av en yrkesexamen eller en examensdel hos Stiftelsen Utbildning Nordkalotten till och med den 31 december 2019, och efter detta datum om personens arbetskraftsutbildning har börjat senast nämnda datum. När övergångsbestämmelsen har gått ut ska det fattas ett separat beslut om fortsatta anslag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten. 

23 §.Examina och utbildning som ska anges i anordnartillståndet. Enligt 1 mom. ska de examina som utbildningsanordnaren har rätt att bevilja och för vilka utbildningsanordnaren kan ordna examensutbildning anges i anordnartillståndet. Bestämmelserna om anordnartillstånd avviker från den gällande lagstiftningen och tillståndet ger utbildningsanordnaren rätt att för varje examen som ingår i tillståndet utfärda examen, ordna de yrkesprov som behövs för att påvisa kunnande och ordna den examensutbildning som behövs för att de studerande ska kunna avlägga examen. 

Enligt 1 mom. innehåller anordnartillståndet dessutom bestämmelser om rätt att ordna handledande utbildning, det vill säga utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Precis som i nuläget är handledande utbildning en uppgift som anordnaren måste ansöka om särskilt. 

Utöver examina och utbildning som avses i anordnartillståndet kan utbildningsanordnaren också ordna i 8 § 1 punkten avsedd utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen och som hänför sig examina som omfattas av anordnartillståndet. Den typen av utbildning kan utbildningsanordnaren ordna direkt med stöd av tillståndet för examina och uppgiften behöver inte ansökas särskilt. Däremot kommer det inte längre att vara möjligt att bevilja anordnartillstånd enbart för utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen, det vill säga för yrkesinriktad tilläggsutbildning som inte leder till examen enligt den gällande lagstiftningen. I stället måste den som ordnar sådan utbildning alltid också ha anordnartillstånd för examensutbildning. Vidare ändras villkoren för anordnartillstånd så att utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen i fortsättningen alltid måste hänföra sig till de examina som ingår i anordnartillståndet. Det kan exempelvis vara yrkesskicklighet, kunnande eller utbildning som kompletterar eller fördjupar arbetsuppgifter inom branschen och som alltså ska hänföra sig till de aktuella examina. De föreslagna ändringarna betyder att en del av de som i dagsläget anordnar yrkesinriktad tilläggsutbildning måste ta ställning till om deras utbildningsverksamhet kan fortsätta i den nuvarande formen eller inte. Utbildningsanordnarna kan ansöka om ändring av anordnartillståndet för att det också ska inbegripa att ordna examina. I annat fall upphör deras rätt att ordna statligt finansierad utbildning när övergångsperioden i lagförslaget går ut. 

Huvudregeln är att anordnartillstånd alltid beviljas för vissa examina och viss utbildning. Precis som i nuläget ska tillstånd dock också kunna beviljas för utbildning som förbereder för vissa yrken när det inte finns någon yrkesinriktad examen för dem i examensstrukturen. Därmed avses utbildning enligt 8 § 2 punkten som förbereder för yrkesuppgifter som yrkes- och trafikflygare, flygledare och förare i den spårbundna stadstrafiken. I 3 mom. föreskrivs det att anordnartillståndet för den här typen av utbildning också innehåller bestämmelser om rätten att ordna examina för utbildning som förbereder för yrkesuppgifter enligt 8 § 2 mom. I dessa fall kan utbildningen vara förknippad med extra villkor som ingår i andra myndigheters beslutanderätt. I sådana fall ger inte anordnartillstånd från undervisnings- och kulturministeriet ensamt rätt att ordna utbildningen. Exempelvis krävs det alltid att den som ordnar flygutbildning eller teoretisk utbildning inom området har tillstånd för flygutbildning av Trafiksäkerhetsverket. 

I 3 mom. föreskrivs det att ett anordnartillstånd kan innehålla bestämmelser om rätten att vara ett i 10 § i lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (273/2007) avsett utbildningscentrum för utbildning inom grundläggande yrkeskompetens eller utbildningscentrum som ger fortbildning. Redan nu anger anordnartillstånden denna rätt utan att det finns en särskild bestämmelse. För tydlighetens skull föreslås en explicit bestämmelse bli intagen i lagen. Utbildning för grundläggande yrkeskompetens får ges av de utbildningscentrum med anordnartillstånd som avses i denna lag, men också på grundval av 10 § i lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare av ett utbildningscentrum som har bilskoletillstånd av Trafiksäkerhetsverket för förarutbildning som ger körrätt för lastbil eller buss eller för fordonskombinationer av dem. Ett utbildningscentrum som har godkänts som utbildningscentrum för utbildning för grundläggande yrkeskompetens får också ge fortbildning, om Trafiksäkerhetsverket har godkänt ett utbildningsprogram som ingår i fortbildningen. 

Rätten att ordna examina och utbildning enligt anordnartillståndet gäller i första hand frivillig utbildning. Uppgiften att ordna arbetskraftsutbildning måste anhållas särskilt. Enligt 4 mom. ska anordnartillståndet innehålla bestämmelser om rätt att ordna examina och utbildning som avses i 1 och 2 mom. som arbetskraftsutbildning. Examina och utbildning som ingår i anordnartillståndet får således ordnas som arbetskraftsutbildning. Enligt momentet kan ett anordnartillstånd avgränsas till att enbart gälla arbetskraftsutbildning. Tack vare undantagsbestämmelsen kan utbildningsanordnarna i förekommande fall bara ansöka om arbetskraftsutbildning som sin utbildningsuppgift. I sådana fall bedöms förutsättningarna för att få anordnartillstånd med avseende på möjligheterna att ordna arbetskraftsutbildning. Utbildningsuppgiften kan avgränsas till arbetskraftsutbildning om det är motiverat med hänsyn till de kriterier för anordnartillstånd som ingår i 28 §. 

Uppgiften att ordna arbetskraftsutbildning beviljad av ministeriet är ett villkor för att utbildningsanordnaren ska kunna få finansiering för att ordna arbetskraftsutbildning. Inom ramen för uppgiften måste det ses till att det finns någon som ordnar arbetskraftsutbildning i alla delar av landet och att utbildningsanordnarna har fullgoda förutsättningar och specialkompetens för att ordna yrkesutbildning som arbetskraftsutbildning. Enligt bestämmelsen ska undervisnings- och kulturministeriet höra arbets- och näringsministeriet innan beslut fattas om sådan rätt som avses i momentet. Genom att höra arbets- och näringsministeriet säkerställs det att arbets- och näringspolitiska och arbets- och näringsstrategiska aspekter beaktas när tillstånd beviljas för att ordna arbetskraftsutbildning. 

Som regel ska en utbildningsanordnare kunna ordna examina och utbildning som ingår i anordnartillståndet inom sitt verksamhetsområde och enligt kompetensbehovet i övrigt, om det inte ingår särskilda villkor eller skyldigheter i anordnartillståndet. Enligt 4 mom. ska utbildningsanordnaren och arbets- och näringsförvaltningen avtala om ordnandet av arbetskraftsutbildning. Arbets- och näringsbyrån står för antagningen av studerande till arbetskraftsutbildning. Följaktligen krävs det praktiskt taget alltid att parterna avtalar om hur arbetskraftsutbildning ska ordnas. Utbildningsanordnaren avtalar med arbets- och näringsförvaltningen om hur examina, examensdelar och annan utbildning ska ordnas. Dessutom fastställer ministeriet i sitt prestationsbeslut för det målinriktade antalet studerandeår volymen för arbetskraftsutbildningen vad beträffar utbildningsanordnare med tillstånd för att ordna arbetskraftsutbildning. 

Enligt de gällande bestämmelserna innehåller anordnartillstånd för grundläggande yrkesutbildning rätt att ordna utbildningen som läroavtalsutbildning. I anordnartillstånd för tilläggsutbildning regleras antalet läroavtal. I dagsläget har utbildningsanordnarna rätt att ordna läroavtalsutbildning inom alla utbildningsområden, om de har anordnartillstånd för läroavtalsutbildning. I fortsättningen kommer rätten att ordna läroavtalsutbildning inte längre att regleras särskilt i anordnartillståndet, utan utbildningsanordnaren ska kunna ordna läroavtalsutbildning för examina som ingår i anordnartillståndet direkt på grundval av tillståndet. Som regel ska utbildningsanordnaren inte kunna ordna examensinriktad läroavtalsutbildning som inte ingår i anordnartillståndet och inte heller anskaffa sådan utbildning av någon annan utbildningsanordnare eller någon annan aktör. Angående ett utvidgat uppdrag om att ordna läroavtalsutbildning utfärdas i 27 § 1 mom. i lagförslaget.  

24 §. Undervisnings- och examensspråk. Enligt 1 mom. anges utbildningsanordnarens undervisnings- och examensspråk i anordnartillståndet. I 2 och 3 mom. föreskrivs det närmare vad som avses med undervisnings- och examensspråk. 

I 2 mom. finns det bestämmelser om undervisningsspråk. Utbildningsanordnaren ska meddela undervisning på de undervisningsspråk som anges i anordnartillståndet. Undervisningsspråket kan vara finska, svenska eller samiska. Precis som i dagsläget kan utbildningsanordnaren vara tvåspråkig med finska och svenska som undervisningsspråk. Enligt 11 § i lagen om yrkesinriktad grundutbildning kan också romani eller teckenspråk var undervisningsspråk. Men varken romani eller teckenspråk brukar anges som undervisningsspråk i anordnartillståndet, utan de är språk som utbildningsanordnaren kan meddela en del av undervisningen på allt efter de studerandes behov. Följaktligen ändras formuleringen i enlighet med detta. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan utbildningsanordnaren utöver de undervisningsspråk som anges i anordnartillståndet meddela undervisning på det andra inhemska språket, romani, teckenspråk eller något främmande språk. Med det andra inhemska språket avses beroende på vilket språk som anges i anordnartillståndet antingen finska eller svenska. Med främmande språk avses övriga språk. 

Den nya bestämmelsen ger mer flexibla möjligheter än den gällande lagstiftningen att meddela undervisning på andra språk utöver de undervisningsspråk som anges i anordnartillståndet. Utbildningsanordnaren är dock skyldig att alltid meddela undervisning på de undervisningsspråk som anges i anordnartillståndet. Inga andra språk anges i tillståndet utan utbildningsanordnaren kan själva bestämma om undervisning ges på andra språk. Om det i anordnartillståndet anges examensspråk för enskilda examina enligt vad som föreskrivs i 3 mom., bör som regel examensutbildningen också ges på det språket. 

I 3 mom. ingår det bestämmelser om examensspråk. Med examensspråk avses det språk som en studerande kan avlägga examen, en examensdel eller handledande utbildning på. Rent praktiskt avses med examensspråk det språk som den studerande kan avlägga yrkesprovet på eller i övrigt visa sitt kunnande på. Också examensbetyg och andra betyg utfärdas på examensspråket. 

En utbildningsanordnares examensspråk är alltid de undervisningsspråk enligt 2 mom. som anges i anordnartillståndet. Om utbildningsanordnaren också meddelar undervisning på andra språk, som inte är examensspråk, ska den studerande avlägga examen på examensspråket oberoende av vilket språk som är undervisningsspråk. När undervisningen har meddelats på teckenspråk, kan den studerande visa sitt kunnande i examen på teckenspråk som sitt modersmål. 

Enligt bestämmelsen kan anordnartillståndet också ange övriga språk för enskilda examina eller för handledande utbildning. Det betyder att utbildningsanordnarna kan ansöka om rätt att ordna enskilda examina på främmande språk. Då är examensspråket ett annat språk, exempelvis engelska, än det undervisningsspråk som anges i anordnartillståndet. De studerande kan i dessa fall avlägga examen, det vill säga avlägga yrkesprov, på det examensspråket och utbildningsanordnaren utfärdar examensbetyget på det språket. 

25 §. Verksamhetsområde. I överensstämmelse med gällande bestämmelser ska det i tillstånden för grundläggande yrkesutbildning anges i vilka kommuner utbildningsanordnaren kan ordna utbildning. Däremot finns det inga bestämmelser om verksamhetsområden för yrkesinriktad vuxenutbildning. I fortsättningen ska utbildningsanordnarens verksamhetsområde anges i anordnartillståndet, det vill säga det område vars kompetensbehov utbildningsanordnaren i första hand ska svara på. Inom verksamhetsområdet är utbildningsanordnaren skyldig att ordna examina och utbildning i överensstämmelse med kompetensbehovet. 

Verksamhetsområdet kan vara en enskild kommun, en grupp av kommuner, ett landskap eller flera landskap. Ett verksamhetsområde bestående av flera kommuner innebär att utbildningsanordnaren är skyldig att ordna utbildning enligt utbildnings- och kompetensbehovet i hela området, men inte i varje kommun. I anordnartillståndet kan dock inom ramen för verksamhetsområdet en viss kommun eller vissa kommuner anges som den kommun eller de kommuner där utbildningsanordnaren ska ordna utbildning. I tillståndet kan det dessutom anges att utbildningsanordnaren är skyldig att i verksamhetsområdet eller i en del av området, exempelvis i en enskild kommun, genomföra en viss examensutbildning. En del utbildningsanordnare kan ha hela riket som sitt verksamhetsområde om de exempelvis är specialiserade på en viss bransch eller en särskild kundgrupp. För att kunna tillgodose utbildningsbehoven flexibelt ska utbildningsanordnarna emellertid kunna ordna examina och utbildning också på andra ställen i landet, dock inte i landskapet Åland. Examina ska också kunna ordnas utomlands som uppdragsutbildning enligt 33 § eller examensutbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt 35 §. 

För omdefinitionen av verksamhetsområde talar det faktum att yrkesutbildning i allt större omfattning kan ordnas på arbetsplatser och i digitala inlärningsmiljöer, och inte bara på utbildningsanordnarnas läroanstalter och verksamhetsställen. Utbildningen är således mindre bunden till var läroanstalterna och verksamhetsställena finns fysiskt. Dessutom går det idag att mer heltäckande se till att utbildningsutbudet inom olika branscher tillgodoser arbetslivsbehoven i olika delar av landet. Följaktligen kan utbildningsanordnarna inom ramen för sitt tillstånd flexibelt inrikta utbudet på examina och utbildning utifrån det aktuella kompetens- och utbildningsbehovet och behoven bland olika typer av kunder. 

26 §. Studerandeår. Den kvantitativa regleringen i anordnartillstånden får en enhetlig prestationsenhet, studerandeår, för alla examina och utbildningar. En definition av studerandeår ingår i den nya 32 b § i finansieringslagen. Den föreslagna bestämmelsen föreskriver om minimiantalet studerandeår för utbildningsanordnarna. Enligt 32 c § 1 mom. i den lagen ska undervisnings- och kulturministeriet årligen besluta om målet för antalet studerandeår per finansår för utbildningsanordnaren. Målet får inte vara lägre än det minimiantal som nämns i anordnartillståndet. Syftet med minimiantalet är att skapa en förutsebar ram för volymen på utbildningsanordnarens verksamhet. Minimiantalet är samtidigt ett sätt att säkerställa en förutsägbar nivå på basfinansieringen eftersom basfinansieringen enligt det föreslagna 32 d § 1 mom. i finansieringslagen bestäms utifrån antalet målinriktade studerandeår, och antalet får således inte vara lägre än antalet studerandeår i anordnartillståndet. 

Som regel kan utbildningsanordnaren bestämma fritt hur utbildningsutbudet fördelas inom ramen för det målinriktade antalet studerandeår. Anordnartillståndet kan dock av särskilda skäl som hänför sig till kompetensbehovet eller ordnandet av utbildning innehålla bestämmelser om antalet studerandeår för en viss examen eller utbildning. Med stöd av denna bestämmelse kan man exempelvis bestämma hur många studerandeår de utbildningsanordnare maximalt får som har en avgränsad uppgift bestående av krävande särskilt stöd. Man kan också begränsa volymen på en viss examen, om det bedöms att det annars ordnas fler examina än det behövs för att tillgodose behovet i hela landet eller på det regionala planet. Kvantitativa restriktioner för vissa examina eller utbildningar kommer dock inte att tillämpas annat än i undantagsfall. 

27 §. Övriga rättigheter, skyldigheter, villkor och uppgifter som ska anges i ett anordnartillstånd. Anordnartillståndet kan i förekommande fall reglera andra rättigheter, skyldigheter och villkor samt utvecklingsuppgifter och andra uppgifter. Bestämmelser om detta finns i 27 §. 

Enligt 1 mom. kan ett anordnartillstånd innehålla bestämmelser om rätten att ordna alla examina som ingår i den i 6 § avsedda examensstrukturen i form av läroavtalsutbildning, alltså också andra examina och utbildningar än de som anges i anordnartillståndet. Det är en så kallad utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning. I sådana fall ordnas examina och utbildning alltid i form av i 30 § avsedd anskaffning av utbildning, om utbildningsanordnaren saknar tillstånd att ordna utbildningen. Den utvidgade uppgiften att ordna läroavtalsutbildning skiljer sig från rätten enligt 30 § 1 mom. att anskaffa enskilda examensdelar eller utbildningar för att ge de studerande individuella valmöjligheterna. Det hänger samman med att man inom ramen för den utvidgade utbildningsuppgiften utifrån den studerandes behov också kan skaffa hela examina eller vilka examensdelar som helst i form av läroavtalsutbildning oberoende av vilka examina som anges i utbildningsanordnarens tillstånd. Inom ramen för ett utvidgat uppdrag att ordna läroavtalsutbildning ska det vara möjligt att oavsett vilka examina som ingår i anordnartillståndet skaffa som läroavtalsutbildning utbildning enligt punkt 1 i 8 § som fördjupar eller kompletterar. 

Rätt till utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning beviljas en utbildningsanordnare på ansökan utifrån de allmänna förutsättningarna enligt 28 § för att bevilja anordnartillstånd. När ansökan behandlas tas det särskild hänsyn till att tillgången till läroavtalsutbildning för varje examen är tillräckligt stor i hela landet och på det regionala planet. Dessutom beaktas det att de studerande och arbets- och näringslivet ska ha tillräckligt stora och flexibla möjligheter att anlita läroavtalsutbildning på sina bostadsorter och i sina verksamhetsområden. Utbildningsanordnarna förväntas ha det kunnande om serviceprocesserna i läroavtalsutbildning som krävs för att kunna fullgöra en utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning. Vidare ska utbildningsanordnaren ha fullgoda resurser för att kunna utföra uppgiften samt fungerande och övergripande arbetslivskontakter och arbetslivsservice. Dessutom ska utbildningsanordnarna ha operativa förutsättningar för att skaffa den läroavtalsutbildning som krävs för uppgiften. 

I överensstämmelse med 30 § 2 mom. ska en utbildningsanordnare med en utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning svara för att de anskaffade examina, examensdelarna och utbildningarna ordnas enligt vad som föreskrivs i lag. Däremot är det den utbildningsanordnare som läroavtalsutbildning skaffas av och som således har tillstånd att ordna examen som ska bedöma de studerandes kunnande och utförda betyg. 

Enligt 2 mom. kan anordnartillståndet innehålla bestämmelser om utbildningsanordnarens skyldighet att ordna de examina och den handledande utbildning som avses i anordnartillståndet för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd enligt 65 § och att sköta utvecklings-, handlednings- och stöduppgifter som anknyter till särskilt stöd. Bestämmelsen stämmer överens med 20 § 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning, som föreskriver om särskild utbildningsuppgift inom specialundervisning. Precis som i dagsläget ska en uppgift med krävande särskilt stöd kunna ges av de så kallade specialyrkesläroanstalterna eller i form av en avgränsad uppgift också av andra utbildningsanordnare. Specialyrkesläroanstalterna är utbildningsanordnare med ett utbildningsutbud som är inriktat på studerande som behöver krävande särskilt stöd. Om särskilt stöd ges i form av en avgränsad uppgift, anges det i anordnartillståndet hur många studerandeår anordnaren högst får använda för uppgiften. 

Krävande särskilt stöd kan innefatta examensutbildning och handledande utbildning. Utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv ska alltid ordnas på grundval av uppgiften att ge krävande särskilt stöd. Enligt formuleringen handlar det om en skyldighet att ordna krävande särskilt stöd, men i själva verket beviljas utbildningsanordnaren uppgifter efter ansökan. Utbildningsanordnaren är dock skyldig att genomföra uppgiften om den anges i anordnartillståndet. 

Enligt 3 mom. kan anordnartillståndet innehålla bestämmelser om utbildningsanordnarens rätt att ordna utbildning vid en internatskola och fängelseundervisning. Redan nu ingår rätten att ordna internatutbildning i anordnartillstånden. Däremot har rätten att ordna fängelseutbildning inte tidigare ingått i anordnartillstånden, utan utbildningsanordnarna har själva kunnat bestämma att de ordnar sådan utbildning. Finansieringen kommer att motiveras med utbildning vid internatskola och fängelseundervisning. Därför är det befogat att rätten att ordna den typen av utbildning och undervisning anges i anordnartillstånden. När rätten att ordna fängelseundervisning finns inskriven anordnartillståndet, säkerställs tillgången till undervisningen. Rätten att ordna utbildning vid en internatskola och fängelseundervisning beviljas på ansökan. 

Enligt 4 mom. kan det i anordnartillståndet bestämmas om andra skyldigheter, om tryggandet av tillgången till utbildning eller andra orsaker som hänför sig till ordnande av examina och utbildning förutsätter det. Det kan avse att ordna en viss examen eller en skyldighet att ordna utbildning för personer som gått ut den grundläggande utbildningen. Skyldigheterna åläggs huvudsakligen när det anses att andra åtgärder inte kan säkerställa exempelvis ett tillräckligt stort utbud på en viss examen och utbildning som förbereder för den eller om utbildningsutbudet inte räcker till för att säkerställa att de som har gått ut den grundläggande utbildningen kommer in på utbildning på andra stadiet. De skyldigheter som ingår i bestämmelsen ska anges på initiativ av undervisnings- och kulturministeriet, men ministeriet hör och förhandlar med utbildningsanordnaren innan skyldigheterna införs. 

Dessutom kan anordnartillståndet innehålla bestämmelser om villkor för ordnandet av examina och utbildningar samt bestämmelser om utvecklingsuppgifter och andra uppgifter. Villkor för uppgifter att ordna examina och utbildningar kan exempelvis vara att förbättra kvaliteten på ordnandet av utbildning, eller villkoren kan hänföra sig till utbildningsanordnarens verksamhet. För att en viss uppgift i anordnartillståndet ska fortsätta måste anordnaren först uppfylla de uppställda villkoren. En utbildningsanordnare kan exempelvis beviljas rätten att ordna en viss examen eller någon annan särskild uppgift för viss tid på de villkor som sägs här. De villkor som avses i bestämmelsen ska införas på initiativ av undervisnings- och kulturministeriet. 

Utvecklingsuppgifter kan bland annat vara att främja utvecklingen i hela landet inom en viss bransch eller beträffande en viss examen eller att utbildningsanordnarna ska gå in för att samarbeta. En utvecklingsuppgift kan bland annat hänföra sig till att förbättra utbildningen för människor med invandrarbakgrund eller att utveckla arbetslivet. Andra liknande uppgifter kan vara att ordna utbildning för idrottare. Utvecklingsuppgifter och andra uppgifter anges i tillståndet på ansökan av utbildningsanordnaren. 

De skyldigheter, villkor och uppgifter som avses i 4 mom. ska hänföra sig till de examina och utbildningar som anges i anordnartillståndet. 

28 §.Förutsättningar för beviljande av anordnartillstånd. Paragrafen har bestämmelser om förutsättningar för att bevilja tillstånd att ordna examina och utbildning. Precis som i nuläget beviljas anordnartillstånd efter ansökan. De sökande ska uppge vilken uppgift att bevilja och ordna examina och vilken annan utbildning de ansöker om att ordna samt eventuella andra rättigheter och uppgifter de ansöker om. Vidare ska de beskriva utbildningsbehovet och sina förutsättningar för att fullgöra uppgiften. 

En förutsättning för att beviljas anordnartillstånd är att den ansökta verksamheten för att ordna examina och utbildning tillgodoser ett rikstäckande, branschspecifikt eller regionalt kompetensbehov. Behovet bedöms med hänsyn till prognostiseringen av kompetensbehovet och tillgången till utbildning. Bedömningarna ska fokusera på bland annat befolknings- och studerandeunderlaget och på arbetskrafts- och kompetensbehoven. Dessutom ska hänsyn tas till skillnader mellan regionerna och förändringar i näringsstrukturen, benägenhet att söka in till utbildning och befintligt utbildningsutbud. Examina eller utbildning får inte heller i fortsättningen ordnas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Det betyder emellertid inte att utbildningsanordnarna aldrig kan få ett överskott i verksamheten. Men verksamheten bör inte generera ekonomiska fördelar för delägarna i ett aktiebolag eller för andra som är engagerade i eller driver verksamheten. I stället ska tillgångarna användas till att ordna, utveckla och investera i yrkesutbildningen. 

I 2 mom. ingår förutsättningar som den sökande ska uppfylla för att få anordnartillstånd. Villkoren avser att säkerställa att den som får tillstånd har tillräckligt stort kunnande, fullgoda resurser och tillräckligt omfattande arbetslivs- och näringslivskontakter för att fullgöra uppgiften i anordnartillståndet med framgång. Uppgiften att ordna statsandelsfinansierade examina och anknytande utbildning måste utföras högkvalitativt, effektivt och verkningsfullt. 

Med avseende på de ekonomiska förutsättningarna är det av stor betydelse att den sökande har fullgod likviditet och soliditet för att kunna tillhandahålla högkvalitativ utbildning, utveckla verksamheten, göra investeringar som är nödvändiga för att driva verksamheten och klara av oförutsedda förändringar till följd av kostnadseffekter, exempelvis rimliga variationer i antalet studerande. 

För att kunna uppfylla de operativa förutsättningarna och för att fullgöra utbildningsuppgiften effektivt, verkningsfullt och högkvalitativt måste den sökande ha utbildningspersonal som uppfyller behörighetskraven, tidsenliga pedagogiska processer och stödprocesser som uppfyller kraven på kompetensbaserad och kundorienterad verksamhet samt ändamålsenliga inlärningsmiljöer där utbildningsuppgiften kan fullgöras. Därutöver ska den sökande ha nödvändig professionell expertis för att ordna examina. Det betyder att den sökande ska kunna visa att den har fullgod expertis och tillräckligt omfattande arbetslivskontakter som anknyter till examenssystemen och examina. Vidare ska den sökande kunna påvisa att den har fungerande kvalitetsledningssystem för att säkerställa och förbättra kvaliteten på verksamheten. Dessutom kräver 126 § i denna lag att utbildningsanordnaren regelbundet utvärderar verksamheten och förbättrar sina kvalitetsledningssystem. Den sökande ska också ha tillgång till de lokaler, redskap och inlärningsmiljöer som krävs för omfattningen och arten av utbildningsuppgiften. Om en sökande inte har ordnat utbildning innan tillstånd beviljas, beaktas den sökandes planer för att uppfylla de föreskrivna villkoren i tillståndsprocessen. 

Undervisnings- och kulturministeriet har alltid prövningsrätt när tillstånd beviljas. Ministeriet har dock inte helt fri prövningsrätt utan det ska enligt 3 mom. i samband med att anordnartillstånd beviljas se till att tillstånden bildar en helhet som säkerställer tillräckligt stor tillgång till yrkesutbildning. 

I 4 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Bestämmelser om de förfaranden som hänför sig till sökande av anordnartillstånd, om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan och om närmare förutsättningar för att bevilja anordnartillstånd utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt 25 § i statsrådets förordning om grundläggande yrkesbildning ska tillstånd för att vara anordnare av yrkesutbildning sökas senast ett år före den planerade undervisningsstarten. I förekommande fall kan ministeriet behandla en ansökan som kommer in senare. I ansökan ska den sökande redogöra för varför utbildningen behövs och hur de övriga förutsättningarna för att få tillstånd är uppfyllda. Genom förordning av statsrådet kan det också utfärdas bestämmelser om att begära yttrande av någon annan myndighet. Tanken är att yttrande om förutsättningarna att ordna examina ska begäras av arbetslivskommissionen när en ansökan om tillstånd behandlas. Yttrande från en annan myndighet kan också behövas exempelvis när en utbildningsuppgift ansöks för arbetskraftsutbildning eller fängelseundervisning. Enligt 23 § 4 mom. ska undervisnings- och kulturministeriet höra arbets- och näringsministeriet innan beslut fattas om tillstånd för att ordna arbetskraftsutbildning. 

29 §.Ändring och återkallande av anordnartillstånd. Undervisnings- och kulturministeriet beslutar om ändring och återkallande av anordnartillstånd. Vanligen ändras eller återkallas ett anordnartillstånd på ansökan av utbildningsanordnaren. Bestämmelser om detta finns i 1 mom. 

I vissa fall kan ministeriet dock ändra anordnartillståndet på initiativ av en myndighet. En del av fallen beror på utomstående faktorer och vissa andra på utbildningsanordnarens agerande. Bestämmelser om ändringar av anordnartillståndet som beror på utomstående faktorer ingår i 2 mom. Bestämmelser om ändring och återkallande av anordnartillstånd på initiativ av en myndighet finns i 3 mom. Undervisnings- och kulturministeriet får information om behovet av att ändra eller återkalla ett tillstånd på flera olika sätt. Det kan exempelvis komma fram vid inspektioner av utbildningsanordnarens verksamhet. Vid arbetskraftsutbildning kan behovet komma fram via anmälan från arbets- och näringsförvaltningen. 

Ett anordnartillstånd kan ändras på de grunder som anges i 2 mom, men det går inte att återkalla hela tillståndet. Undervisnings- och kulturministeriet kan utan ansökan ändra ett anordnartillstånd för det första om ordnandet av examina och utbildning i betydande grad avviker från kompetensbehoven. En sådan situation kan uppstå om utbildningsbehovet förändras i betydande grad jämfört med läget när tillståndet beviljades eller om den bedömning av utbildningsbehovet som gjordes när tillståndet beviljades i väsentlig grad avviker från det behov som påvisas genom data om utfallet, exempelvis hur många som sökt in till utbildningen, eller om verksamhetsområdet. 

För det andra kan ministeriet med ett ensidigt beslut ändra anordnartillståndet om andra särskilda skäl som hänför sig till ordnandet av examina och utbildning eller statsfinansiella skäl förutsätter det. Ändringar i anordnartillståndet kan också bli aktuella exempelvis om det sker omställningar bland anordnarna av yrkesutbildning och omställningarna har stora regionala eller rikstäckande verkningar för yrkesutbildningen. 

Enligt 2 mom. kan anordnartillståndet ändras utan ansökan också när statsfinansiella skäl kräver det. Minskade anslag till yrkesutbildningen till följd av anpassningsåtgärder i de offentliga finanserna kan leda till att utbildningsanordnaren får sämre förutsättningar att ordna högkvalitativ utbildning. I sådana fall kan det vara nödvändigt att ändra i synnerhet bestämmelsen om det minsta antalet studerandeår för att säkerställa att det finns betryggande anslag för att ordna utbildningen. 

Utbildningsanordnaren måste uppfylla villkoren för tillstånd också efter att ha fått tillstånd. Enligt 3 mom. kan undervisnings- och kulturministeriet utan ansökan ändra eller återkalla ett anordnartillstånd, om de examina eller den utbildning som anges i tillståndet inte längre ordnas. Detsamma gäller om de examina eller den utbildning som ordnats eller utbildningsanordnarens verksamhetsförutsättningar inte längre uppfyller de förutsättningar för beviljande av tillstånd som anges i 28 §, eller om examina eller utbildningen annars väsentligen ordnas i strid med denna lag eller med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Samtidigt betyder detta att utbildningsanordnarens förutsättningar att ordna exempelvis vissa examina, examensutbildning eller någon annan tillståndspliktig utbildning är kraftigt försämrade. Samma situation kan uppstå om utbildningsanordnaren inte ordnar examina eller utbildning i överensstämmelse med Utbildningsstyrelsens examens- och utbildningsgrunder. Detsamma gäller om utbildningsanordnarens lokaler eller personalens behörighet inte längre uppfyller förutsättningarna för att ordna högkvalitativa examina, högkvalitativ examensutbildning eller annan utbildning av hög kvalitet. 

I de fall som avses i 3 mom. får ett anordnartillstånd ändras eller återkallas för en viss examen eller utbildning eller beträffande andra föreskrifter, om bristerna bara gäller vissa delar av verksamheten. Ett anordnartillstånd får återkallas helt och hållet om bristerna betraktas som så stora att utbildningsanordnaren inte anses uppfylla förutsättningarna för tillstånd i något som helst hänseende. 

Bestämmelser om hörande av utbildningsanordnaren och om andra förfaranden när anordnartillstånd ska ändras eller återkallas finns i förvaltningslagen, som är en allmän lag. I dessa fall ska allmänna rättssäkerhetsprinciper inom förvaltningen följas, till exempel likabehandling, proportionalitet och ändamålsbundenhet. I 4 mom. föreskrivs det om särskild skyldighet för undervisnings- och kulturministeriet att höra berörda parter när anordnartillstånd ändras eller återkallas. Undervisnings- och kulturministeriet ska ge utbildningsanordnaren tillfälle att avhjälpa de brister som avses i 3 mom. innan anordnartillståndet ändras eller återkallas. På grundval av 3 mom. kan ett tillstånd således inte ändras eller återkallas bara för att utbildningsanordnaren eventuellt har hörts. I stället måste utbildningsanordnaren ges tillräckligt mycket tid för att avhjälpa bristerna eller lägga fram en plan för att rätta till dem. Utbildningsanordnaren är dock skyldig att utan onödigt dröjsmål vidta åtgärder för att avhjälpa bristerna. Om de inte kan rättas till genast, ska utbildningsanordnaren lägga fram en realistisk plan för åtgärderna. Undervisnings- och kulturministeriet ska bedöma hur acceptabel planen är innan det fattar beslut om anordnartillståndet. Trots att utbildningsanordnaren har vidtagit åtgärder eller lagt fram en plan får ministeriet ändra eller återkalla tillståndet, om det bedömer att åtgärderna eller planen inte räcker till eller att planen inte är genomförbar. 

Vidare föreskriver 4 mom. att undervisnings- och kulturministeriet ska höra arbets- och näringsministeriet innan ett tillstånd att ordna arbetskraftsutbildning ändras eller återkallas. I 23 § 4 mom. åläggs undervisnings- och kulturministeriet skyldighet att höra arbets- och näringsministeriet när ministeriet ska bevilja anordnartillstånd för arbetskraftsutbildning. 

Undervisnings- och kulturministeriet ska enligt 4 mom. i samband med beslut som gäller återkallande av ett anordnartillstånd se till att tillräcklig tillgång till yrkesutbildning inte äventyras. Bestämmelsen motsvarar 28 § 3 mom., som föreskriver att undervisnings- och kulturministeriet i samband med beslut som gäller beviljande av anordnartillstånd ska se till att tillstånden bildar en helhet som säkerställer tillräcklig tillgång till yrkesutbildning. Ändring eller återkallande av ett anordnartillstånd får följaktligen inte äventyra de samlade tillstånd som säkerställer tillräcklig tillgång till yrkesutbildning. 

30 §. Anskaffning av utbildning. Paragrafen har bestämmelser om utbildningsanordnarens rätt att anskaffa examina och utbildning. På så sätt kan utbildningsanordnaren komplettera sitt eget utbildningsutbud. Bestämmelsen tillåter dock inte att en utbildningsanordnare med anordnartillstånd själv slutar ordna utbildning. Bestämmelser om anskaffande av utbildning finns i 10 § 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning. De föreslagna bestämmelserna är mer exakta än de gällande bestämmelserna vad beträffar de fall när utbildningsanordnaren har rätt att anskaffa utbildning. 

En utbildningsanordnare kan skaffa delar av en examen eller utbildning som förbereder till examensutbildning för dessa som anges i anordnartillståndet, övrig utbildning enligt anordnartillståndet samt i 27 § 1 mom. avsedd läroavtalsutbildning. Möjligheten att skaffa delar av en examen som anges i anordnartillståndet betyder att utbildningsanordnaren inte själv behöver ordna exempelvis alla valbara examensdelar som ingår i examensgrunderna, utan anordnaren kan skaffa dem av någon annan utbildningsanordnare. Bestämmelsen tillåter bara att utbildningsanordnaren anskaffar en hel examensdel- eller utbildning enligt kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i examensgrunderna inom ett visst delområde av examensdelen. Paragrafen anger ingen exakt gräns för hur stor andel av en examensdel en utbildningsanordnare kan anskaffa från en annan utbildningsanordnare. Huvudregeln är dock att en utbildningsanordnare själv ska ordna åtminstone de obligatoriska delarna enligt examensgrunderna. 

Som övrig utbildning enligt anordnartillståndet avses till exempel handledande utbildning och delar av denna samt annan utbildning som ordnas enligt anordnartillståndet. Inom ramen för den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren även i anknytning till examen enligt 8 § 1 mom. i denna lag kunna skaffa utbildning som fördjupar och kompletterar yrkeskunnande. 

Enligt 27 § 1 mom. kan ett anordnartillstånd innehålla bestämmelser om rätten att ordna alla examina som ingår i den i 6 § avsedda examensstrukturen i form av i 30 § avsedd anskaffning av utbildning. Denna utvidgade uppgift att ordna läroavtalsutbildning ska alltid genomföras i form av anskaffning av utbildning, om det inte i utbildningsanordnarens tillstånd ingår rätt att bevilja den examen som avses. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en utbildningsanordnare skaffa utbildning av en annan anordnare av yrkesutbildning eller övrig utbildning, av någon annan offentlig aktör eller av någon annan privat sammanslutning eller stiftelse. Med anordnare av övrig utbildning avses exempelvis anordnare av gymnasieutbildning eller en högskola. I överensstämmelse med reglerna för examensuppbyggnaden kan en yrkesinriktad examen innehålla exempelvis studier som ingår i gymnasieutbildning eller studier vid yrkeshögskola. I sådana fall anskaffas studierna från en anordnare som ordnar sådana studier. Också i fortsättningen ska det precis som nu vara tillåtet att kombinera yrkesinriktad grundexamen och gymnasieutbildning, det vill säga att avlägga så kallad dubbelexamen. Enligt 30 § kan en utbildningsanordnare anskaffa undervisning för gymnasieutbildning av en utbildningsanordnare som ordnar sådan undervisning. I dessa fall avlägger de studerande dubbelexamen inom ramen för finansieringssystemet inom yrkesutbildningen. Det betyder att anslag enligt finansieringssystemet beviljas den som ordnar yrkesutbildning, som i sin tur anskaffar, det vill säga köper, utbildning av någon som ordnar gymnasieutbildning. Studerande inom yrkesutbildningen räknas då inte in i finansieringen av gymnasieutbildningen. Genomförda gymnasiestudier införlivas i yrkesinriktad grundexamen via identifiering och erkännande av kunnande. Gymnasiestudier kan inbegripas i en yrkesinriktad examen dels i gemensamma examensdelar, dels i valbara yrkesinriktade examensdelar enligt vad som föreskrivs i examensgrunderna. 

Enligt bestämmelsen kan utbildning också anskaffas av någon annan offentlig aktör eller av en privat sammanslutning eller stiftelse, som tillhandahåller lämplig utbildning och andra tjänster. Bestämmelsen om anskaffning av utbildning förutsätter alltså inte att utbildning bara kan anskaffas av andra utbildningsanordnare som har anordnartillstånd. 

Paragrafen föreskriver också om möjligheten att anskaffa annan utbildning än för de examina som ingår i anordnartillståndet. Enligt bestämmelsen kan utbildningsanordnaren dessutom, för att möjliggöra en studerandes individuella val, i samband med att examina och utbildning ordnas i enlighet med anordnartillståndet av de ovannämnda aktörerna även skaffa andra examens- och utbildningsdelar än sådana som anges i tillståndet samt skaffa stödåtgärder för förvärvande av kunnande. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas när en studerande har antagits att avlägga en viss examen som anges i anordnartillståndet, men den studerande utifrån sina individuella val i sin examen vill ta in en examensdel som inte ingår i utbildningsanordnarens anordnartillstånd. Bestämmelsen kan också tillämpas när en studerande antas för att avlägga enskilda examensdelar och alla delar inte ingår i utbildningsanordnarens anordnartillstånd. För att möjliggöra den studerandes individuella val kan utbildningsanordnaren i sådana situationer utöver sitt eget utbildningsutbud skaffa en eller flera examensdelar av någon annan utbildningsanordnare. Bestämmelsen anger ingen exakt gräns för hur stor andel av en examen eller en utbildning utbildningsanordnaren får skaffa. När det är fråga om en hel examen innehåller reglerna för uppbyggnaden av examensgrunden restriktioner för hur många delar av andra examina som får ingå i en examen. Om det däremot gäller enskilda examensdelar är en huvudregel att utbildningsanordnaren inom ramen för sitt anordnartillstånd måste kunna ordna minst hälften av den utbildning som ingår i den studerandes personliga plan för kunnandet. 

Enligt bestämmelsen kan utbildningsanordnaren också skaffa stödåtgärder för förvärvande av kunnandet för att möjliggöra den studerandes individuella val. Med stödåtgärder avses annat kunnande än det som ingår i examens- eller utbildningsgrunderna, exempelvis färdigheter eller tjänster som förvärvas på arbetsverkstäder eller i någon annan stödverksamhet och som stöder deltagandet i examensutbildning och förhindrar att den studerande avbryter studierna. Den typen av tjänster kan produceras av till exempel offentliga aktörer samt sammanslutningar och stiftelser som tillhandahåller arbetsverkstäder och bedriver ungdomsarbete. 

Vidare föreskriver paragrafen att en utbildningsanordnare kan skaffa bedömning av kunnandet enligt 53 § bara av en anordnare av yrkesutbildning som har beviljats anordnartillstånd eller av en anordnare av övrig utbildning som har beviljats ett motsvarande tillstånd. Med en anordnare av yrkesutbildning som har beviljats anordnartillstånd avses en anordnare som har rätt att ordna och bevilja den examen som avses. Med en anordnare av övrig utbildning som har beviljats ett motsvarande tillstånd avses exempelvis en anordnare av gymnasieutbildning eller en yrkeshögskola. Med anordnartillstånd får utbildningsanordnaren rätt att bevilja examen och samtidigt rätt att bedöma kunnandet i examensdelar. Bedömning av kunnandet är en offentlig förvaltningsuppgift som enligt grundlagen kan åläggas någon annan än en myndighet endast genom lag eller med stöd av lag. Avsikten med bestämmelsen är att förhindra att en utbildningsanordnare som har anordnartillstånd genom att skaffa utbildning kan delegera en offentlig förvaltningsuppgift som den har fått via anordnartillståndet till någon annan. Bedömningen av kunnandet i en examensdel kan alltså alltid bara göras av en utbildningsanordnare som har anordnartillstånd eller ett motsvarande tillstånd för uppgiften. 

Om utbildningsanordnaren skaffar gymnasieutbildning eller högskoleutbildning ska bedömningen göras enligt lagstiftningen om de utbildningsformerna. Kunnande som förvärvats via gymnasieutbildning eller högskoleutbildning måste dock erkännas som en del av en yrkesinriktad examen antingen som en yrkesinriktad eller en gemensam examensdel. Som regel gör en anordnare av yrkesutbildning en bedömning av kunnandet på det sätt som föreskrivs i denna lag och en bedömning som har gjorts i någon annan utbildningsform införlivas automatiskt i bedömningen av kunnandet för en yrkesinriktad examen. Enligt 47 § 3 mom. kan Utbildningsstyrelsen dock meddela föreskrifter om principerna för dimensioneringen av identifieringen och erkännandet av kunnande samt omvandlingen av vitsord. Med en föreskrift av Utbildningsstyrelsen säkerställs således samordnade förfaranden för identifiering och erkännande av kunnande i de vanligaste fallen av erkännande, exempelvis när gymnasiestudier erkänns som en del av yrkesinriktad grundutbildning. 

Enligt 2 mom. svarar utbildningsanordnaren för att examina, examensdelar och utbildningar som anordnaren skaffar ordnas i enlighet med denna lag. För anskaffning av utbildning gäller det som utbildningsanordnarna eller en annan sammanslutning eller en stiftelse kommer överens om. Föreskrifter om formerna för att övervaka kvaliteten på utbildningen kan tas in i avtalen för anskaffning av utbildning. Utbildningsanordnarna är vad beträffar deras studerande skyldiga att fatta de administrativa beslut som avses i lagen om yrkesutbildning. Den aktör som en utbildningsanordnare skaffar utbildning av svarar i enlighet med anskaffningsavtalet bara för undervisningen och åtgärder som direkt anknyter till den, bland annat bedömning av de studerande. 

Examensbetyg eller betyg över avlagd examensdel får bara utfärdas av en utbildningsanordnare som enligt anordnartillståndet har rätt att ordna den examen som avses. Om en utbildningsanordnare skaffar hela examensdelar och bedömning av kunnandet av en annan utbildningsanordnare, är det den utbildningsanordnare som har bedömt kunnandet i examensdelen som på begäran av den studerande ska utfärda betyg över examensdelen. Även om den examen som en studerande avlägger innehåller examensdelar som den studerande har avlagt via anskaffad utbildning, är det den utbildningsanordnare som har upprättat den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, det vill säga har anskaffat utbildningen, som utfärdar examensbetyg. När utbildningsanordnaren har skaffat hela examen i form av läroavtalsutbildning på grundval av den utvidgade uppgiften enligt 27 § 1 mom. att ordna läroavtalsutbildning, är det den utbildningsanordnare som hela examen har anskaffats av, det vill säga som i anordnartillståndet getts rätt att ordna den examen som avses, som utfärdar examensbetyg. 

De prestationer som ska beaktas i finansieringssystemet redovisas under den utbildningsanordnare som enligt 2 mom. svarar för att ordna utbildningen, det vill säga som skaffar utbildningen. Prestationer som ska räknas in är exempelvis studerandeår baserade på närvaro, examensdelar och examina som ska avläggas och element i genomslagsfinansieringen. För den utbildningsanordnare som utbildning skaffas av genererar anskaffning av utbildning inga som helst prestationer som måste beaktas. 

31 §. Avgiftsbelagd serviceverksamhet. Rätten att bevilja de examina och ordna den examensutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning grundar sig på ett anordnartillstånd beviljas av undervisnings- och kulturministeriet. En förutsättning för att få tillståndet är bland annat att utbildningen inte får ordnas i vinstsyfte. Enligt 30 § kan utbildningsanordnaren i vissa situationer skaffa examina, examensdelar och examensutbildning av någon annan utbildningsanordnare. I denna paragraf föreskrivs det om rätt för den utbildningsanordnare som utbildning anskaffas av att ordna examina, examensdelar och examensutbildning som avses i denna lag i form av avgiftsbelagd serviceverksamhet. I övrigt får examina, examensdelar eller examensutbildning som förbereder för dem inte ordnas i form av avgiftsbelagd serviceverksamhet. I ett kompetensbaserat system regleras vanligen inte sätten för att förvärva kunnande. Följaktligen inskränker inte lagen utbildningsanordnarnas eller andra aktörers rätt att ordna annan utbildningsverksamhet än de examina, examensdelar eller examensutbildning som avses i denna lag i form av avgiftsbelagd serviceverksamhet. Det stämmer överens med nuvarande praxis. 

Avgiftsbelagd serviceverksamhet genomförs utifrån uppdrag eller anbud. Prissättningen följer företagsekonomiska principer och därmed kan verksamheten uppvisa vinst för utbildningsanordnaren. I dagsläget har examensutbildning också sålts som avgiftsbelagd serviceverksamhet till arbets- och näringsförvaltningen i form av arbetskraftsutbildning. I fortsättningen kommer examensinriktad arbetskraftsutbildning att höra under undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Därför behövs det inte längre någon avgiftsbelagd serviceverksamhet i det hänseendet. Förslaget inskränker inte utbildningsanordnarnas möjligheter att i fråga om annan utbildning än examensinriktad utbildning delta i anbudsförfaranden som ordnas av närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån och som avser utbildning som finansieras av dem. 

I detta fall avses med avgiftsbelagd serviceverksamhet inte uppdragsutbildning enligt 33 § som vänder sig till studerande från länder utanför EU/EES eller examensutbildning enligt 35 § som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bestämmelser om rätten att ordna sådana utbildningar ingår i 33 och 35 §. 

32 §.Service- och produktionsverksamhet som stöder undervisningen. I likhet med den gällande lagen föreskriver paragrafen att utbildningsanordnaren också kan ha service- och produktionsverksamhet som stöder undervisning och ingår i anordnartillståndet. Syftet är att erbjuda de studerande en inlärningsmiljö som i så hög grad som möjligt motsvarar arbetslivet och dess omvärld. I den typen av arbetslivsinriktade inlärningsmiljöer kan de studerande fördjupa sig i och träna sig i de arbets- och verksamhetsprocesser som ingår i arbetslivet för att uppnå de krav på yrkesskicklighet eller de mål för yrkeskunnandet som ingår i examensgrunderna, helt och hållet eller i den omfattningen att de har tillräckligt stora grundläggande färdigheter och kunnande för utbildning på arbetsplatsen antingen via utbildningsavtal eller via läroavtal. Service- och produktionsverksamhet som stöder undervisning kan exempelvis finnas i läroanstaltens restaurang, frisersalong, bilverkstad, byggarbetsplats, bageri eller andelslag eller i övningsföretag som startas av de studerande. Det går att ta ut en avgift av kunderna för service- och produktionsverksamhet som stöder eller har nära samband med undervisningen. Målet är dock inte att verksamheten ska vara vinstbringande, och verksamheten får inte störa den konkurrensutsatta marknaden. 

33 §. Uppdragsutbildning. I paragrafen föreskrivs det om möjlighet för utbildningsanordnare att ordna uppdragsutbildning. Bestämmelsen är ny och ingår inte i den gällande lagen om yrkesutbildning. Principerna för uppdragsutbildning motsvarar dock de principer som ingår i universitetslagen och yrkeshögskolelagen. 

Enligt 1 mom. kan en utbildningsanordnare för en grupp av studerande ordna examina och examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem så att utbildningen beställs och finansieras av finska staten, en annan stat, en internationell organisation, ett finskt eller utländskt offentligt samfund eller en finsk eller utländsk stiftelse eller privat sammanslutning. Utbildningen kallas uppdragsutbildning. Uppdragsutbildning ska kunna ordnas flexibelt med hänsyn till utbildningsstrukturen och utbildningsinnehållet samt beställarens särskilda behov vad beträffar tidplaner för utbildningen. Bestämmelserna har inga inskränkningar vad gäller utbildningsstället, utan uppdragsutbildning kan ordnas i Finland eller någon annanstans, exempelvis i beställarens hemland. Bestämmelsen säger ingenting exakt om storleken på gruppen av studerande, men formuleringen indikerar att uppdragsutbildning inte kan ordnas för enskilda studerande och att privatpersoner inte kan vara beställare. 

Beställare kan vara de finländska eller utländska aktörer som nämns i bestämmelsen. Exempelvis ett företag bestående av en eller flera utbildningsanordnare kan vara beställare. Företaget kan svara för försäljningen av utbildningstjänsterna till kunder i länder utanför EES. Följaktligen har företaget också ekonomiskt ansvar för utbildningsexporten. 

Uppdragsutbildning får enligt 2 mom. inte ordnas för medborgare i stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller för personer som jämställs med medborgare i Europeiska unionen med stöd av ett avtal som Europeiska unionen och dess medlemsstater har ingått med en annan avtalspart, eller för sådana personers familjemedlemmar. Uppdragsutbildning får inte heller ordnas för personer som har ett EU-blåkort som avses i utlänningslagen, kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, eller för sådana personers familjemedlemmar. I fråga om begreppet familjemedlem tillämpas definitionen i utlänningslagen. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om uppdragsutbildning i högskolelagarna. Det är utbildningsanordnaren som svarar för att samla en grupp studerande, anta studerande till utbildningen och reda ut de studerandes status. 

34 §. Bestämmelser som tillämpas på uppdragsutbildning. På grund av uppdragsutbildningens natur är det varken relevant eller möjligt att tillämpa alla bestämmelser i lagen om yrkesutbildning. Paragrafen anger vilka bestämmelser som inte tillämpas på uppdragsutbildning. 

Enligt 1 mom. tillämpas på uppdragsutbildning inte vad som i 24 § föreskrivs om undervisnings- och examensspråk, i 25 § om verksamhetsområde och i 26 § om minimiantalet studerandeår. I avtalet mellan utbildningsanordnaren och beställaren föreskrivs det vilka undervisnings- och examensspråk som ska användas. Uppdragsutbildning är inte bunden av det verksamhetsområde som anges i anordnartillståndet, utan utbildningen kan ordnas överallt i Finland eller i utlandet. Utbildningen behöver inte heller ordnas inom ramen för antalet studerandeår i anordnartillståndet eftersom den ordnas utifrån uppdrag och prissätts och finansieras enligt företagsekonomiska principer. 

På uppdragsutbildning tillämpas enligt 2 mom. inte heller bestämmelserna i 4 kap., med undantag för bestämmelserna i 38 § 1 mom. om förutsättningar för antagning som studerande och bestämmelserna i 40 och 41 § om hinder för antagning som studerande och om information i anslutning till detta. Det är motiverat att dessa bestämmelser tillämpas på uppdragsutbildning eftersom syftet inte är att de studerande ska kunna avlägga examen utifrån lindrigare krav. Bestämmelserna motsvarar de principer som gäller för uppdragsutbildning inom högskolesektorn. Utbildningsanordnaren ska alltså ta reda på att de studerande uppfyller kraven på att bli antagna som studerande. I övrigt tillämpas inte bestämmelserna om att söka sig till utbildning, urvalskriterier och antagning som studerande i 4 kap. I stället svarar beställaren för och beslutar om dessa frågor, och beställer utbildning för sin studerandegrupp. 

Enligt 3 mom. tillämpas vad som i 5 kap. föreskrivs om personlig tillämpning på uppdragsutbildning, om inte utbildningsanordnaren och beställaren avtalar något annat. Avsteg från bestämmelserna om personlig tillämpning och anknytande förfaranden får således göras i ett avtal som beställarna ingår. Uppdragsutbildning bygger på ett avtal mellan utbildningsanordnaren och beställaren. Följaktligen är det befogat att de också kan avtala om hur tidigare förvärvat kunnande ska vägas in och hur förvärvande och påvisande av kunnande ska planeras. Kap. 6 om avläggande av examen och bedömning av kunnandet samt betyg ska alltid tillämpas på uppdragsutbildning eftersom bestämmelserna är av stor relevans för kvalitetssäkringen av avlagda examina. 

Enligt 4 mom. tillämpas inte bestämmelserna i 7 kap., med undantag för bestämmelserna i 62 § 1 mom. om examensutbildningens innehåll, bestämmelserna i 64 § 2 mom. om anpassning av bedömningen av kunnandet och bestämmelserna i 66 § om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet på uppdragsutbildning. I uppdragsutbildning bygger de studerandes rätt att få undervisning och handledning på avtal mellan utbildningsanordnaren och beställaren å ena sidan och mellan beställaren och den studerande å andra sidan. För kvalitetssäkringen av de examina och examensdelar som ordnas i form av uppdragsutbildning är det dock viktigt att utbildningsanordnaren enligt vad som föreskrivs i 62 § 1 mom. bestämmer om innehållet i utbildningen i överensstämmelse med examensgrunderna, även om innehållet i undervisningen och utbildningen i övrigt avtalas i uppdragsavtalet. Inte heller bestämmelsen om studier som stöder studiefärdigheterna i 63 § kommer att tillämpas på uppdragsutbildning eftersom studierna egentligen inte ingår i det kunnande som avses i examensgrunderna. De studerande har inte heller rätt att få särskilt stöd. Utbildningsanordnaren och beställaren kan dock i sitt avtal komma överens om att ordna särskilda stödåtgärder. Det ska dock gå att anpassa bedömningen av kunnandet enligt vad som sägs i 64 § 2 mom., om det är nödvändigt med avseende på den studerandes personliga mål och färdigheter. Dessutom får bestämmelsen i 66 § om avvikelser från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet tillämpas på utbildningen. Avvikelser kan vara motiverade exempelvis beträffande kraven på språkkunskaper enligt examensgrunderna, om de till någon del är orimliga med tanke på den studerandes tidigare förvärvade kunnande. 

Enligt 5 mom. tillämpas inte bestämmelserna i 70—79 § och 95 §, om uppdragsutbildningen ordnas någon annanstans än i Finland. I 70—79 § ingår det bestämmelser om utbildning som ordnas på arbetsplatsen. Enligt 69 § kan utbildningsanordnaren ordna i denna lag avsedd utbildning på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter och bestämmelsen ska alltid också tillämpas på uppdragsutbildning. I övrigt föreskriver 8 kap. om läroavtalsutbildning och utbildningsavtal, som i hög grad grundar sig på nationell lagstiftning. Det är inte rationellt att tillämpa bestämmelserna på någon annan uppdragsutbildning än den som ordnas i Finland. I 95 § föreskrivs det om de studerandes skyldighet att hemlighålla vad de får veta vid utbildning som ordnas på en arbetsplats. 

Bestämmelserna enligt 9 kap. om trygg studiemiljö, indragning och återställande av studierätten och drogtest tillämpas på uppdragsutbildning. Även bestämmelserna om disciplin ska tillämpas. Regleringen motsvarar bestämmelserna om uppdragsutbildning inom högskolesektorn. 

På uppdragsutbildning tillämpas inte bestämmelserna i 10 kap. om de studerandes skyldigheter, inte heller bestämmelserna om när studierätten börjar och upphör och temporär indragning av studierätten tillämpas, eftersom uppdragsutbildning baserar sig på avtal mellan utbildningsanordnaren och beställaren, vilket innebär att beställaren står för antagningen av studerande och bestämmer när studierätten börjar och upphör. Inte heller bestämmelserna om studerandevård, studiesociala förmåner och internatboende tillämpas på uppdragsutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas 95 § bara på uppdragsutbildning som ordnas i Finland. 

På uppdragsutbildning tillämpas 11 kap. om behandling och utlämnande av uppgifter och 12 kap. om sökande av ändring. Det motsvarar regleringen av uppdragsutbildning inom högskolesektorn. Rätten att söka ändringar gäller dock bara de omständigheter som enligt paragrafen i övrigt tillämpas på uppdragsutbildning. 

35 §. Ordnande av examensutbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen reglerar möjligheterna att ordna examensutbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bestämmelsen är ny och finns inte i den gällande lagen om yrkesutbildning. Paragrafen möjliggör att så kallad utbildningsexport, det vill säga examensutbildning som ordnas enligt företagsekonomiska principer, ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vid sidan om uppdragsutbildning som regleras i 33 §. 

Enligt 1 mom. kan en utbildningsanordnare utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ordna examina och examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem. Personer som avses i 33 § 2 mom. kan inte antas som studerande till utbildningen. Målgruppen för utbildningen är således densamma som för uppdragsutbildning. Utbildningen som avses paragrafen skiljer sig från uppdragsutbildning så till vida att utbildningen inte som beställning ordnas för studerandegrupper utan utbildningsanordnaren ska kunna erbjuda utbildning direkt till enstaka studerande. Examensutbildningen skiljer sig från uppdragsutbildning i det hänseendet att den inte kan ordnas i Finland, utan den måste ordnas i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

I 2 mom. anges det vilka bestämmelser som inte tillämpas på utbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Precis som vid uppdragsutbildning är det på grund av utbildningens natur varken relevant eller möjligt att tillämpa alla bestämmelser i lagen om yrkesutbildning. Men lagen tillämpas i större omfattning på den här utbildningsformen än på uppdragsutbildning eftersom utbildningen inte ordnas på grundval av uppdragsavtal utan är utbildning som erbjuds enskilda studerande. 

På utbildningen tillämpas inte bestämmelserna i 24 § om undervisnings- och examensspråk som regleras i anordnartillståndet, i 25 § om verksamhetsområde eller i 26 § om minimiantalet studerandeår. Utbildningsanordnaren bestämmer vilket språk som används i undervisningen och på vilket språk examen ska avläggas. Rätten att ordna utbildningen ska inte vara bunden till ett verksamhetsområde enligt anordnartillståndet eftersom utbildningen enligt 35 § bara får ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Utbildningen ordnas inte inom ramen för antalet studerandeår i anordnartillståndet eftersom den prissätts och finansieras enligt företagsekonomiska principer. 

Vidare tillämpas inte bestämmelserna i 42 § om val av examen eller utbildning, i 63 § om studier som stöder studiefärdigheterna, i 68 § om undervisningens offentlighet, i 70—79 § om läroavtalsutbildning och utbildning som grundar sig på utbildningsavtal eller i 99—106 § om studerandevård, rätten till avgiftsfria måltider, studiesociala förmåner, internatboende, avgifter som tas ut av studerande och studerandekårer. Bestämmelserna i 40 § tillämpas enbart i fråga om hinder för antagning som studerande och 64 § 2 mom. enbart i fråga om anpassning av bedömningen av kunnandet. 

Utbildningsanordnaren bestämmer om ansökningsförfarandena. I antagningen av studerande måste bestämmelserna i 4 kap. om förutsättningarna för antagning som studerande och hinder för antagning som studerande, det vill säga säkerhetskrav beträffande examina, tillämpas på samma sätt som vid uppdragsutbildning. Utbildningsanordnaren är skyldig att fatta ett beslut om antagning som studerande. Däremot tillämpas inte 40 § 1 mom. om tillgänglighet vid antagning som studerande eftersom kravet på tillgänglighet innefattar en skyldighet för utbildningsanordnaren att vidta rimliga åtgärder för att undanröja hindren för tillgänglighet. Eventuella specialarrangemang kan dock avtalas på företagsekonomiska villkor, vilket betyder att avgifter ska täcka kostnaderna. Inte heller 42 § om val av examen eller utbildning ska tillämpas eftersom utbildningsanordnaren i princip bara tillhandahåller en viss typ av utbildning för att ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

Bestämmelserna i 5 kap. om personlig tillämpning och personlig utvecklingsplan för kunnandet tillämpas på utbildningen utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Också 6 kap. om avläggande av examen och bedömning av kunnandet samt betyg kommer att tillämpas. Förfarandena är viktiga med avseende på kvalitetssäkringen av de examina som avläggs. 

Enligt förslaget tillämpas inte 63 § om studier som stöder studiefärdigheterna. Vidare tillämpas 64 § 2 mom. bara vad beträffar anpassning av bedömning av kunnandet. Bestämmelsen om studier som stöder studiefärdigheterna tillämpas inte eftersom studierna inte ingår i det kunnande som avses i examensgrunderna. De studerande har inte heller någon rätt att få särskilt stöd, men utbildningsanordnaren kan erbjuda de studerande särskilda stödåtgärder på företagsekonomiska principer. Det ska dock gå att anpassa bedömningen av kunnandet enligt vad som sägs i 64 § 2 mom., om det är nödvändigt med avseende på den studerandes personliga mål och färdigheter. Dessutom får bestämmelsen i 66 § om avvikelser från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet tillämpas på utbildningen. Avvikelser kan vara motiverade exempelvis beträffande kraven på språkkunskaper i examensgrunderna. 

Vidare tillämpas inte bestämmelserna i 70—79 § om utbildning som bygger på läroavtalsutbildning och utbildningsavtal på utbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 69 § kan utbildningsanordnaren ordna i denna lag avsedd utbildning på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter och bestämmelsen ska också tillämpas på utbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 70—79 § ingår bestämmelser om läroavtalsutbildning och utbildningsavtal, som i hög grad grundar sig på nationell lagstiftning. Det är inte rationellt att tillämpa bestämmelserna på någon annan utbildning än den som ordnas i Finland. 

Bestämmelserna enligt 9 kap. om trygg studiemiljö, indragning och återställande av studierätten och drogtest tillämpas på utbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Även bestämmelserna om disciplin ska tillämpas. Regleringen motsvarar regleringen för uppdragsutbildning inom högskolesektorn. 

På utbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas inte 99—106 § om studerandevård, rätt till avgiftsfria måltider, studiesociala förmåner, internatboende, avgifter som tas ut av de studerande och studerandekårer. Däremot tillämpas övriga bestämmelser om de studerandes rättigheter och skyldigheter. De studerande är enligt 94 § skyldiga att delta i undervisningen. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 96 och 97 § och de föreskriver när studierätten börjar och upphör, när studierätten kan dras in temporärt och när en studerande anses ha avgått. 

På utbildningen utanför Europeiska ekonomiska unionen tillämpas 11 kap. om behandling och utlämnande av uppgifter och 12 kap. om sökande av ändring. Det motsvarar regleringen av uppdragsutbildning inom högskolesektorn. Rätten att söka ändring gäller emellertid bara de omständigheter som enligt paragrafen i övrigt tillämpas på utbildning som avses i paragrafen. 

36 §. Finansiering av och avgifter för uppdragsutbildning och utbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen reglerar finansieringen av och avgifterna för uppdragsutbildning och utbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 1 mom. får uppdragsutbildning och i 35 § avsedd utbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte försämra utbildningsanordnarens förutsättningar att ordna examina och utbildning som anges i anordnartillståndet. Bestämmelsen motsvarar regleringen av uppdragsutbildning enligt högskolelagarna. 

Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnarna av i 33 § 1 mom. avsedda beställare av utbildning eller i 35 § 1 mom. avsedda studerande ta ut avgifter som åtminstone täcker kostnaderna för att ordna utbildningen. Uppdragsutbildning och utbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska alltså finansieras enligt företagsekonomiska principer. De prestationer som uppkommer inom utbildningen ska inte uppges som prestationer enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet, vilka kan vara grunden för beviljande av statsandelsfinansiering för utbildningsanordnaren. 

I 2 mom. föreskrivs det dessutom att den som har beställt utbildningen har rätt att av de studerande som deltar i uppdragsutbildningen ta ut avgifter i enlighet med lagstiftningen i beställarens placeringsstat eller i enlighet med beställarens praxis. Bestämmelsen motsvarar regleringen av uppdragsutbildning enligt högskolelagarna. 

4 kap. Att söka sig till utbildning samt antagning som studerande

37 §.Att söka sig till utbildning samt ansökningsförfaranden. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur man ansöker om att bli studerande inom examensutbildning, handledande utbildning eller någon annan yrkesinriktad utbildning. Enligt 1 mom. har var och en har rätt att fritt ansöka om att avlägga en examen eller genomföra en utbildning. Det är samma princip om fri rätt som ingår i den gällande lagstiftningen och är etablerad praxis. 

Som regel ska man kunna söka sig till yrkesutbildning via kontinuerlig ansökan, vilket betyder att man flexibelt kan söka in till utbildning året om. Det är då utbildningsanordnaren som beslutar om ansökningstiderna och andra ansökningsförfaranden. En bestämmelse om detta finns i 2 mom. Vid kontinuerlig ansökan kan man söka till en utbildning antingen genom att kontakta utbildningsanordnaren direkt eller genom att uttrycka intresse för att förbättra sin yrkeskompetens eller genom att lämna in en ansökan inom den ansökningstid och enligt det ansökningsförfarande som utbildningsanordnaren har bestämt. 

Bestämmelser om gemensamma ansökningsförfaranden finns i statsrådets förordning om förfarandet vid ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen. Den har bestämmelser om gemensam ansökan till yrkesinriktad utbildning och gymnasieutbildning för att avlägga yrkesinriktad grundexamen och gymnasieutbildning. Gemensam ansökan ordnas en gång om året på våren och den är avsedd för de som avslutar sin grundläggande utbildning och för andra som saknar yrkesinriktad examen. Vid gemensam ansökan tillämpas gemensamma urvalsgrunderna som föreskrivs genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Ansökningarna genomförs med hjälp av det register för ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och övrig utbildning efter den grundläggande utbildningen, som avses i lagen om antagningsregistret, högskolornas riksomfattande datalager och studentexamensregistret. Det är undervisnings- och kulturministeriet som bestämmer om ansökningstiden, medan Utbildningsstyrelsen svarar för att genomföra ansökningen och har hand om antagningsregistret. Motsvarande gemensamma ansökningar finns också till förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen, det vill säga påbyggnadsundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998), förberedande utbildning enligt gymnasielagen, utbildning som handleder för grundläggande yrkesutbildning samt till examensinriktad och handledande yrkesutbildning som ges i form av specialundervisning. Det finns dock inga bestämmelser om gemensamma urvalsgrunder för dessa utbildningar. 

Målet med gemensam ansökan är att så smidigt som möjligt slussa de årskullar som går ut den grundläggande utbildningen och andra utan yrkesinriktad examen in på examensinriktad utbildning eller någon annan lämplig utbildning. Också i fortsättningen ska det vid sidan om kontinuerlig ansökan finnas gemensamma ansökningsförfaranden. De som är utan studieplats efter gemensam ansökan ska hänvisas till utbildning via fortlöpande ansökan. Enligt 2 mom. kan riksomfattande ansökningsförfaranden tillämpas vid antagning som studerande för att avlägga yrkesinriktade grundexamina eller handledande utbildningar. Bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden ska utfärdas genom förordning av statsrådet precis som i nuläget. 

Enligt 4 mom. tillämpas bestämmelserna i kap. 4 på personalutbildning. Med undantag från bestämmelserna i kap. 4 ska beslut om antagning av studerande till personalutbildning fattas av arbets- och näringsbyrån i samarbete med utbildningsanordnaren. Beträffande ansökan om att bli antagen som studerande och antagning som studerande tillämpas 5 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och bestämmelser som utfärdas med stöd av den samt 38, 40 och 41 § i den föreslagna lagen. 

I 5 kap. 3 § föreskriver lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice att personer som är lämpade för utbildningen och för det yrke eller den uppgift som utbildningen siktar på ska kunna antas som studerande, om de har ett utbildningsbehov som konstaterats av arbets- och näringsmyndigheten. En person under 20 år som har fullgjort sin läroplikt kan antas till någon annan utbildning än integrationsutbildning endast om det inte är möjligt eller annars ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier. Ett villkor för att kunna antas som studerande är således att den sökande har ett utbildningsbehov som konstaterats av arbets- och näringsmyndigheten. Det är arbets- och näringsbyrån som beslutar om antagning av studerande till arbetskraftsutbildning. Närmare bestämmelser om antagningsförfarandet kan utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt 4 mom. fattas beslut om val av studerande till arbetskraftsutbildning av arbets- och näringsbyrån i samarbete med utbildningsanordnaren. Dessutom ska 38, 40 och 41 §, det vill säga bestämmelserna om förutsättningar och hinder för antagning som studerande, tillämpas på antagning som studerande. Utbildningsanordnaren är med och väljer studerande och antagningsbeslutet fattas med hänsyn till de allmänna förutsättningarna enligt 38 § för antagning som studerande samt i fråga om så kallade SORA-examina kraven enligt 40 § i fråga om hälsotillstånd och funktionsförmåga och anknytande rätt enligt 41 § att få information. Dessutom kan antagningsprocessen kombineras med test eller intervjuer och utomstående experter anlitas. Också arbetsgivaren kan delta i antagningsgruppen. Det är dock alltid arbets- och näringsbyrån som fattar det formella beslutet om antagning. 

I 4 mom. ingår det också bestämmelser om rätt att söka ändring i ett beslut om antagning som studerande till arbetskraftsutbildning. Bestämmelser om sökande av ändring i arbets- och näringsbyråns beslut finns i 14 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt 14 kap. 1 § 3 mom. 1 punkten får omprövning av beslutet inte begäras eller besvär över beslutet anföras om ett beslut om antagning till arbetskraftsutbildning grundar sig på villkoren i 5 kap. 3 § 1 mom. I ett antagningsbeslut som bygger på personens lämplighet får dock omprövning begäras eller besvär anföras om det gäller någon annan utbildning än den som avses i 5 kap. 7 §. Pargrafen avser arbetskraftsutbildning som kan genomföras tillsammans med arbetsgivaren, det vill säga gemensam anskaffning av utbildning. 

På grundval av 14 kap. 1 § 3 mom. 1 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får ändring sökas i ett antagningsbeslut som fattats av arbets- och näringsbyrån bara till den del beslutet gäller förutsättningarna för antagning som studerande enligt 38, 40 eller 41 § i lagen om yrkesutbildning. För tydlighetens skull föreslås lagen om yrkesutbildning bli kompletterad med en bestämmelse om detta. Om ett beslut som gäller antagning som studerande alltså grundar sig på de förutsättningar som fastställs i 38, 40 eller 41 §, tillämpas dock 12 kap. i denna lag på sökande av ändring. 

38 §.Förutsättningar för antagning som studerande. Paragrafen innehåller allmänna förutsättningar för antagning som studerande. Bestämmelser om urvalsgrunderna för sökande som uppfyller kraven i paragrafen finns i 39 §. 

Enligt 27 § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan som studerande till utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen eller som studerande till handledande utbildning den antas som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller inhämtat motsvarande tidigare lärokurs. Som studerande kan också andra antas, om de enligt utbildningsanordnaren anses ha tillräckliga förutsättningar att klara av studierna. Lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ställer inga krav på tidigare utbildning. 

Enligt 1 mom. kan som studerande en sökande antas om utbildningsanordnaren anser att personen har tillräckliga förutsättningar för att förvärva det kunnande eller avlägga den examen som eftersträvas. Bestämmelsen innebär en ändring i den gällande regleringen av yrkesinriktad grundexamen och handledande utbildning eftersom det inte ställs några krav på tidigare utbildning för att bli antagen som studerande, det vill säga att samma princip kommer att tillämpas som inom yrkesinriktad vuxenutbildning. I själva verket är det inte meningen att ändra det rådande läget eftersom 27 § 1 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning tillåter att personer som inte har avlagt den grundläggande utbildningens lärokurs antas till grundläggande yrkesutbildning och handledande utbildning, när utbildningsanordnaren anser att de har tillräckligt stora förutsättningar för att klara av utbildningen. 

I 2 och 3 mom. finns bestämmelser om kriterierna för att antas som studerande till utbildning som förbereder för yrkesutbildning. De kompletterar 1 mom. och motsvarar delvis bestämmelserna om grunderna för att bli antagen som studerande till handledande utbildning för grundläggande yrkesutbildning i 27 c § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Bestämmelserna gäller inte antagning som studerande till utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. I stället tillämpas de allmänna förutsättningarna enligt 1 mom. på sådan utbildning. 

Enligt 2 mom. 1 punkten är en förutsättning för att bli antagen som studerande till en utbildning som handleder för yrkesutbildning att den sökande inte har avlagt en examen efter grundläggande utbildning eller förberedande utbildning. Enligt a-punkten kan den som avlagt en examen som avses i lagen om anordnande av studentexamen (672/2005) eller en annan examen på motsvarande nivå inte bli antagen som studerande. I 17 § i den lagen finns bestämmelser om examina som till nivån motsvarar studentexamen. De examina som nämns är International Baccalaureate-examen, Reifeprüfung-examen och europeisk studentexamen vid Europaskolorna. De ger samma rättigheter som en examen enligt 18 § i gymnasielagen och enligt lagen om anordnande av studentexamen. 

Enligt b-punkten kan en person som avlagt en yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen, genomfört handledande utbildning eller avlagt någon tidigare examen eller genomfört någon tidigare utbildning som motsvarar dem inte bli antagen som studerande. Med handledande utbildning avses dels utbildning som handleder för grundläggande yrkesutbildning, dels utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Med tidigare utbildning som motsvarar handledande utbildning avses olika typer av förberedande och handledande utbildningar som tidigare ingick i lagen om grundläggande yrkesutbildning, det vill säga utbildning som handleder och förbereder för grundläggande yrkesutbildning, handledande utbildning för grundläggande yrkesutbildning avsedd för invandrare och handledande och rehabiliterande undervisning och vägledning för studerande med funktionsnedsättning. Undervisning i huslig ekonomi enligt tidigare lagstiftning ska dock inte betraktas som tidigare utbildning som motsvarar handledande utbildning, eftersom målet med den undervisningen enligt lagstiftningen inte var att förbereda för grundläggande yrkesutbildning. Bestämmelserna om tidigare förberedande och handledande utbildning och om undervisning i huslig ekonomi upphävdes den 1 augusti 2015. 

Enligt c-punkten kan personer som avlagt högskoleexamen inte antas som studerande. Med högskoleexamen avses lägre och högre högskoleexamen och påbyggnadsexamen som avlagts vid universitet och andra högskolor och yrkeshögskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen som avlagts vid yrkeshögskola. 

I d-punkten sägs det att personer som avlagt en utländsk examen som motsvarar studentexamen, yrkesinriktad examen eller högskoleexamen som avses i underpunkterna a—c inte kan bli antagna som studerande. Däremot är motsvarande handledande utbildning som avlagts i utlandet inget hinder. 

Enligt 2 mom. 2 punkten är ett krav för att bli antagen som studerande att den sökande har som mål att efter den handledande utbildningen avlägga en examen eller examensdel. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning ska den som vill bli studerande ha som mål att söka sig att avlägga yrkesinriktad grundexamen. Enligt den föreslagna paragrafen kan personen också ha som mål att söka sig att avlägga yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller en del av en yrkesinriktad examen. Personer som inte kan anses eftersträva att avlägga en yrkesinriktad examen eller en examensdel kan inte bli antagna. Bestämmelsen betyder dock inte att den studerande måste avbryta studierna om målet för de fortsatta studierna ändras under utbildningens gång. 

I 3 mom. ingår ett undantag som också finns i den gällande lagen. Det innebär att en sökande under vissa förutsättningar kan antas som studerande till en utbildning som handleder för yrkesutbildning trots att han eller hon har avlagt en examen eller genomfört en utbildning som avses i 2 mom. 1 punkten. Villkoret är att det av särskilda skäl ska vara motiverat att personen genomför en sådan utbildning för att förvärva färdigheter för fortsatta studier. Bestämmelsen kan tillämpas exempelvis om en person med invandrarbakgrund har avlagt en examen som avses i 1 mom. 1 punkten i utlandet, men inte får jobb med sin examen och till följd av sin invandrarbakgrund behöver handledande utbildning för att kunna avlägga en yrkesinriktad examen. Undantaget kan också komma att tillämpas om någon på grund av sitt hälsotillstånd måste omskola sig och det kan anses vara motiverat att personen genomgår handledande utbildning för att förvärva färdigheter för fortsatta studier. Däremot är det inte tänkt att undantagsbestämmelsen ska tillämpas när en person med avlagd examen inte får någon studieplats, om han eller hon trots det kan anses ha färdigheter för att avlägga en yrkesinriktad examen. 

Den som har avlagt utbildning som handleder för yrkesutbildning ska inte antas på nytt för att avlägga samma handledande utbildning, även om personen inte har fått någon studieplats för fortsatta studier. Detsamma gäller i de flesta fall också personer som har avlagt utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. I stället bör de flytta över till utbildning som handleder för yrkesutbildning när de går på utbildning som förbereder för arbete och ett självständigt liv, om deras mål för fortsatta studier ändras under studietiden. 

39 §.Urvalsgrunder vid antagning av studerande. I paragrafen ingår urvalsgrunder för studerande. Med urvalsgrunder avses på vilka grunder de sökande som uppfyller de allmänna förutsättningarna för att bli antagna som studerande enligt 38 § ställs i antagningsordning, om inte alla sökande kan bli antagna som studerande. 

Enligt 1 mom. ska jämlika urvalsgrunder tillämpas vid antagning av studerande. Enligt 2 mom. är det utbildningsanordnaren som beslutar om de urvalsgrunder som ska tillämpas vid antagning av studerande och vid inträdes- och lämplighetsprov. Bestämmelserna motsvarar 27 § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, som genom en hänvisningsbestämmelse också ska tillämpas på utbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I 2 mom. ingår dessutom ett undantag från huvudregeln, det vill säga att det är utbildningsanordnaren som bestämmer om urvalsgrunderna. Bestämmelser om de urvalsgrunder som ska tillämpas i de riksomfattande ansökningsförfaranden som avses i 37 § 2 mom. får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Enligt 27 § 5 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan undervisnings- och kulturministeriet besluta närmare om grunderna för antagning av studerande. Med stöd av bestämmelsen har det genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet föreskrivits om grunderna för att bli antagen som studerande inom grundläggande yrkesutbildning. 

Enligt den gällande förordningen om urvalsgrunderna tillämpas den oberoende av om man söker in till utbildning för yrkesinriktad grundexamen via ett gemensamt ansökningsförfarande eller inte. I praktiken har det dock varit svårt att tillämpa urvalsgrunderna i andra fall än vid gemensam ansökan eftersom de studerande vid kontinuerlig ansökan ofta inte ställs i någon antagningsordning utifrån antagningspoäng. Enligt förordningens tillämpningsområde tillämpas förordningen dock inte vid antagning till studerande av personer som redan har avlagt en yrkesinriktad examen. Vid kontinuerlig ansökan har det således funnits flera olika målgrupper, om man ser till tillämpningsområdet. För tydlighetens skull och av praktiska skäl är det därför motiverat att inskränka möjligheten att föreskriva om gemensamma urvalsgrunder bara till de fall när också gemensamma ansökningsförfaranden tillämpas, det vill säga riksomfattande förfaranden enligt 37 § 2 mom. Gemensamma urvalsgrunder behövs i dessa förfaranden eftersom det finns tiotusentals sökande och utbildningsanordnaren därför inte under ansökningsfasen kan utreda valet av examen eller utbildning individuellt för varje sökande. Om utbildningsanordnarna så vill, kan de enligt beslut tillämpa urvalsgrunderna enligt förordningen också vid antagning via kontinuerlig ansökan. 

För närvarande finns det inga gemensamma urvalsgrunder för handledande utbildning eller för yrkesutbildning som ordnas som specialundervisning. Inga ändringar är tänkta att införas, men den föreslagna bestämmelsen tillåter att gemensamma urvalsgrunder också införs i de här utbildningarna om det anses vara lämpligt. 

40 §.Tillgänglighet. Paragrafen har bestämmelser om bedömning av en sökandes hälsotillstånd och funktionsförmåga som villkor för att bli antagen. Bestämmelserna motsvarar 27 a § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, som via en hänvisningsbestämmelse också tillämpas på utbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I de nya bestämmelserna beaktas de terminologiska ändringarna i totalöversynen av yrkesutbildningen. Också universitetslagen och yrkeshögskolelagen har i stort sett likadana bestämmelser om tillgänglighet och villkor för antagning som studerande. 

I 1 mom. ingår huvudprincipen om tillgänglighet vid antagning som studerande. En omständighet som hänför sig till en sökandes hälsotillstånd eller funktionsförmåga får inte vara ett hinder för antagning som studerande. Bestämmelsen motsvarar 27 a § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

I 1 mom. ingår det också bestämmelser om de situationer när utbildningsanordnaren måste bedöma hälsotillståndet eller funktionsförmågan innan en person antas som studerande och när hälsotillståndet eller funktionsförmågan kan vara ett hinder för att bli antagen som studerande. Som studerande kan enligt förslaget inte den antas som på grund av sitt hälsotillstånd eller sin funktionsförmåga inte kan genomföra utbildningsrelaterade praktiska uppgifter vid en läroanstalt, på en arbetsplats eller i en annan inlärningsmiljö, om kraven på säkerhet vid examina som avses i 81 § förutsätter det och om detta hinder inte kan undanröjas med rimliga åtgärder. Bestämmelsen motsvarar 27 a § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

Orden ”studerande” och ”studier” i den gällande lagstiftningen är otydliga vad gäller frågan om bestämmelserna också ska tillämpas på studerande som kommer direkt till yrkesprov utan förberedande utbildning eller bara på de som avlägger en examensdel. I det här fallet har det blivit praxis att den som anordnar förberedande utbildning vid den personliga tillämpningen av ansökningsfasen måste ta hänsyn till villkoren relaterade till hälsotillståndet och funktionsförmågan, om en studerande kommer direkt till ett examenstillfälle utan förberedande utbildning. Dessutom har det blivit praxis att de föreskrivna hindren för att bli antagen som studerande också tillämpas när någon avlägger en examensdel. Den föreslagna formuleringen täcker in alla dessa fall, det vill säga den gäller både studerande som avlägger en hel examen och studerande som bara avlägger en examensdel samt också studerande som kommer direkt till yrkesprov utan examensutbildning. 

Hänvisningen till examina som avses i 81 § gäller examina där det i utbildningen eller i yrkesutövningen ingår krav beträffande minderårigas säkerhet, patient- eller klientsäkerhet eller trafiksäkerhet. Genom förordning av statsrådet ska det utfärdas bestämmelser om i fråga om vilka examina restriktionerna kan tillämpas. Vid andra examina än de som ingår i förordningen av statsrådet får en sökandes hälsotillstånd eller funktionsförmåga inte vara något hinder för att bli antagen som studerande. Dessa examina som är föreskrivna genom förordning går under benämningen SORA-examina (från finskans SORA soveltumattomuuteen ratkaisuja; avgöranden i fråga om olämplighet för studier). Bestämmelser om SORA-examina infördes i lagstiftningen om yrkesutbildning via en lagändring (951/2011 och 952/2011) som trädde i kraft den 1 januari 2012. Likadana ändringar infördes samtidigt i lagstiftningen om universitet och yrkeshögskolor. 

Utbildningsanordnaren ska försäkra sig om att den som antas som studerande har ett hälsotillstånd som gör att personen kan klara av praktiska uppgifter på läroanstalten, på en arbetsplats eller i någon annan inlärningsmiljö på det sätt som det är nödvändigt för att uppfylla de krav på yrkesskicklighet som ingår i examen. Med avseende på den studerandes rättssäkerhet är det befogat att inte anta personen till en examen som innefattar uppgifter som personen inte kan inneha på grund av sitt hälsotillstånd eller sin funktionsförmåga. Vid bedömningen av om en studerande kan antas eller inte måste utbildningsanordnaren beakta de varierande arbetsuppgifter som ingår i olika yrken och arbeten. Det kan hända att det inom samma examen finns yrkesuppgifter och examensdelar som förutsätter vissa krav på hälsotillstånd och medger individuella lösningar för att genomföra utbildningen och avlägga examen. När en sjukdom eller funktionsnedsättning medför praktiska problem med studierna bör de i första hand försöka lösas med hjälp av anpassning, omorganisering av studierna och studerandevård. Att betrakta hälsotillståndet eller funktionsförmågan som ett hinder för att bli antagen som studerande ska alltid vara den allra sista utvägen. I bestämmelsen sägs det att hälsotillståndet eller funktionsförmågan får vara ett hinder för att anta någon som examinand bara om hindret inte kan undanröjas med rimliga åtgärder. 

Enligt 2 mom. kan ett beslut om avhållande från studierna på grund av den sökandes olämplighet för studierna även fattas av en annan anordnare av yrkesutbildning, en yrkeshögskola eller ett universitet betraktas som hinder för antagning som studerande, om omständigheter som har samband med skyddet för andras hälsa och säkerhet förutsätter det. Bestämmelsen motsvarar 27 a § 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning. Ett beslut om avhållande från studierna som fattas av en annan anordnare av yrkesutbildning eller av en högskola betyder inte alltid per automatik att det är ett hinder för att bli antagen som studerande. Utbildningsanordnaren bör nämligen pröva om skälen till avhållande eventuellt har undanröjts och om skälen kan vara ett hinder för att få rätt att avlägga den examen som avses. 

Enligt 3 mom. ska utbildningsanordnaren ge den sökande information om vilka krav på hälsotillståndet och andra förutsättningar som hänför sig till avläggande av examen eller genomförande av utbildning. Bestämmelsen motsvarar 27 a § 4 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Det är viktigt att den som vill bli studerande får information om vilka krav på hälsotillstånd och funktionsförmåga det eventuellt kan finnas i utbildningen. Det är angeläget för att denne ska låta bli att söka in till en examen eller en utbildning som utmynnar i ett yrke som denne inte kan utöva på grund av sitt hälsotillstånd eller sin funktionsförmåga. Då kan denne sökande hänvisas vidare och denne kan själva överväga sitt utbildningsval, men hälsotillståndet kan i vilket fall som helst inte vara ett absolut hinder för att bli antagen som studerande, utom vid de så kallade SORA-examina som det föreskrivs om genom förordning. 

Enligt 4 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen vilka krav på hälsotillståndet som hänför sig till examina som avses i 81 §. Bestämmelsen motsvarar 27 a § 4 mom. i en gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

41 §.Information om antagning som studerande. I 1 och 2 mom. föreskrivs det om den sökandes skyldighet att lämna uppgifter. Enligt det föreslagna 1 mom. ska den sökande på begäran av utbildningsanordnaren lämna sådana uppgifter om sitt hälsotillstånd som behövs för bedömningen av antagning som studerande, när det handlar om examina som avses i 81 § eller ansökan om att bli antagen som studerande hos en utbildningsanordnare som fått till uppgift att ordna krävande särskilt stöd som avses i 65 §. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 27 b § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. I den gällande bestämmelsen används dock enbart begreppet ”den som ansöker om att bli antagen som studerande”. Enligt den gällande ordalydelsen är det således oklart om bestämmelsen gäller endast sökande till SORA-examina eller alla sökande. Huvudregeln är att omständigheter som hänför sig till den sökandes hälsotillstånd inte får utgöra ett hinder för att han eller hon ska bli antagen som studerande, och därför kan det vara motiverat att begära uppgifter om hälsotillstånd vid bedömningen av antagning som studerande förutom när det gäller SORA-examina också när det gäller antagning som studerande hos en utbildningsanordnare som fått till uppgift att ordna krävande särskilt stöd som avses i den föreslagna 65 §. Det är då motiverat att begära uppgifter om den sökandes tillstånd för att man vid antagning som studerande ska kunna bedöma om den sökande har behov av krävande särskilt stöd. 

För att tolkningsmässiga oklarheter ska kunna undvikas föreslås det att ordalydelsen preciseras jämfört med den gällande bestämmelsen så att det explicit nämns i vilka situationer det är befogat att begära uppgifter om den sökandes hälsotillstånd. Dessa situationer utgörs av ansökan till de SORA-examina som avses i den föreslagna 81 § och av ansökan om att bli antagen som studerande hos en utbildningsanordnare som har fått till uppgift att ordna krävande särskilt stöd som avses i den föreslagna 65 §. Uppgifter om hälsotillstånd är känsliga uppgifter som avses i 11 § 4 punkten i personuppgiftslagen, och när de begärs bör utgångspunkten vara att relevansen av behandlingen av uppgifterna bedöms enligt strikta kriterier. I den föreslagna 107 § föreskrivs det om behandling av känsliga uppgifter på motsvarande sätt som för närvarande. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska den sökande på begäran av utbildningsanordnaren ge information om tidigare beslut om indragning av studierätten. I 3 mom. föreslås det i sin tur en bestämmelse enligt vilken utbildningsanordnaren trots sekretessbestämmelserna ska ha rätt att av en annan utbildningsanordnare, en yrkeshögskola eller ett universitet få sådana nödvändiga uppgifter om beslut om indragning av den sökandes studierätt och grunderna för detta som förutsätts för antagning som studerande. De föreslagna bestämmelserna motsvarar 27 b § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

42 §. Val av examen eller utbildning. I paragrafen föreskrivs det om utbildningsanordnarens skyldighet att utreda och hänvisa vid valet av examen eller utbildning. Genom bestämmelsen säkerställs det att alla sökande får råd och vägledning för att finna en lämplig examen eller utbildning oberoende av vilket ansökningsförfarande de använder för att söka sig till yrkesutbildning eller hur klar uppfattning de har om vilken examen eller utbildning som lämpar sig för dem. 

I 1 mom. föreskrivs det om valet av examen eller utbildning när en person ansöker om antagning som studerande vid kontinuerlig ansökan genom så kallad öppen ansökan, det vill säga en ansökan som inte gäller en viss examen eller en viss utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren tillsammans med den sökande utreda vilken examen, examensdel eller utbildning som är lämplig för honom eller henne. Vid bedömningen av om en examen eller utbildning är lämplig gäller det att beakta dels att branschen är lämplig, dels att examen eller utbildningen har rätt kravnivå. Vid valet av examen eller utbildning bör hänsyn tas till det kunnande som den sökande tidigare har förvärvat. Beaktande av tidigare förvärvat kunnande innebär att utbildningsanordnaren ska utreda om den sökandes behov av kunnande hänför sig till att komplettera eller fördjupa tidigare förvärvat kunnande eller till att den sökandes tidigare förvärvade kunnande inte längre svarar mot arbetslivets kompetensbehov, varvid det kan vara motiverat att den sökande omskolar sig. Det är viktigt att utreda kunnande som förvärvats tidigare också därför att man utifrån detta kan bedöma om det är motiverat att den sökande avlägger hela examen eller bara en eller flera examensdelar. Utifrån utredning av kunnande som förvärvats tidigare kan man också bedöma om den sökande bör delta i utbildning som handleder för yrkesutbildning eller i studier som stöder studiefärdigheterna för att förvärva de färdigheter som krävs för examensutbildning. Efter utredningen ska utbildningsanordnaren kunna anta den sökande direkt som studerande eller hänvisa den sökande att lämna in sin ansökan vid en eventuell pågående eller senare ansökningsomgång. 

I 1 mom. föreskrivs det också om utbildningsanordnarens skyldighet att hänvisa. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren hänvisa en sökande att söka sig till en annan utbildningsanordnares utbildning eller vid behov till någon annan ändamålsenlig tjänst, om utbildningsanordnaren inte antar den sökande som studerande. Inom ramen för denna skyldighet ska utbildningsanordnaren exempelvis utreda vilken utbildningsanordnare som tillhandahåller utbildning som lämpar sig för den sökande, om inte utbildningsanordnaren själv tillhandahåller en sådan utbildning. Utbildningsanordnaren ska också vid behov hänvisa en sökande att söka sig till exempelvis verkstadsverksamhet för unga, arbetskraftsservice eller social- och hälsotjänster, om det under ansökningsfasen har framkommit omständigheter utifrån vilka anordnaren bedömer att sådana tjänster är ett ändamålsenligare alternativ för den sökande än att han eller hon söker sig till utbildning. 

Vid kontinuerlig ansökan kan man söka in också inom ramen för det utbildningsutbud och den ansökningstid som utbildningsanordnaren offentliggör. Den sökande har då redan på förhand en uppfattning om vilket slags kunnande han eller hon vill förvärva, och har lämnat in sin ansökan till utbildningen. I enlighet med förvaltningslagens principer ska utbildningsanordnaren relatera bedömningen vid antagningen som studerande i förhållande till den examen eller utbildning som ansökan gäller. Enligt det föreslagna 2 mom. ska utbildningsanordnaren dock kunna hänvisa en sökande att ansöka om att få avlägga en annan examen eller att söka sig till en annan utbildning eller vid behov till någon annan ändamålsenlig tjänst, om utbildningsanordnaren med stöd av ansökan bedömer att någon annan examen eller utbildning är lämpligare för den sökande. Utbildningsanordnaren kan hänvisa den sökande att söka sig till någon annan utbildning som utbildningsanordnaren själv ordnar eller till utbildning som någon annan utbildningsanordnare ordnar. Om någon annan examen eller utbildning visar sig vara lämpligare, kan den sökande då återkalla sin ursprungliga ansökan och söka sig till den andra utbildningen. 

I 3 mom. föreskrivs det om val av examen eller utbildning i det fall att den som blivit antagen som studerande av grundad anledning vill byta examen eller utbildning eller om den studerande utan godtagbar orsak ämnar avbryta en utbildning som han eller hon inlett. Bestämmelsen gäller både de som söker sig till utbildning genom kontinuerlig ansökan och de som söker via riksomfattande ansökningsförfaranden. De som söker sig till utbildning vid ett riksomfattande ansökningsförfarande består till övervägande del av sökande som avslutar den grundläggande utbildningen eller en handledande utbildning under ansökningsåret. Det innebär att åtgärderna för att vägleda dessa sökande vid valet av examen eller utbildning genomförs vid den läroanstalt där den sökande är studerande under ansökningsfasen. 

En i bestämmelsen avsedd grundad anledning att byta examen eller utbildning kan vara exempelvis en sådan omständighet med anknytning till hälsotillståndet, funktionsförmågan eller övriga färdigheter hos den som blivit antagen som studerande som innebär att han eller hon lämpar sig bättre för någon annan bransch och som inte har upptäckts vid handledningen under ansökningsfasen. En grundad anledning kan också vara att den som har blivit antagen som studerande ännu inte har tillräckliga studiefärdigheter för en examensutbildning, och då är det ändamålsenligare att han eller hon deltar i utbildning som handleder för yrkesutbildning. Det ska dock finnas en grundad anledning att byta examen eller utbildning för att utbildningsanordnaren i enlighet med bestämmelsen ska vara skyldig att tillsammans med den studerande utreda en lämpligare examen eller utbildning. Utbildningsanordnaren kan då anta den studerande direkt till en lämpligare examen eller utbildning, om utbildningsanordnaren själv ordnar en sådan examen eller utbildning. Alternativt kan utbildningsanordnaren också hänvisa den studerande att söka sig till en annan utbildningsanordnares utbildning. 

Utbildningsanordnaren ska vara skyldig att utreda och hänvisa enligt den föreslagna bestämmelsen också i det fall att den studerande utan godtagbar orsak ämnar avbryta en utbildning som han eller hon inlett. Som en godtagbar orsak att avbryta utbildningen kan anses att den studerande har grundad anledning att avbryta utbildningen eller klara fortsatta planer för tiden efter avbrottet, varvid skyldigheten att utreda och hänvisa inte behöver fullgöras. I övriga fall ska utbildningsanordnaren utreda situationen tillsammans med den studerande. För att förhindra att den studerandes studieväg avbryts helt och hållet ska utbildningsanordnaren utreda en lämpligare examen eller utbildning för den studerande samt vid behov hänvisa den studerande att söka sig till en annan utbildningsanordnares utbildning. Utbildningsanordnaren kan också anta den studerande direkt till en lämpligare examen eller utbildning, om utbildningsanordnaren själv ordnar en sådan examen eller utbildning. Utbildningsanordnaren ska vid behov också hänvisa den studerande till någon annan ändamålsenlig tjänst på motsvarande sätt som i de situationer som avses i 1 och 2 mom. 

43 §. Beslut om antagning som studerande.I paragrafen föreskrivs det om beslut som gäller antagning som studerande. Enligt 1 mom. är det utbildningsanordnaren som beslutar vem som antas som studerande. Enligt förvaltningslagen ska förvaltningsbeslut ges skriftligen, ska ett beslut motiveras och ska anvisningar om hur man begär omprövning eller besvärsanvisning fogas till beslutet. I enlighet med den föreslagna 111 § ska omprövning av ett beslut om antagning som studerande få begäras hos regionförvaltningsverket. 

Med stöd av den föreslagna bestämmelsen om bemyndigande i 37 § 2 mom. kommer bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden att utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt gällande lydelse i 11 § i statsrådets förordning om förfarandet vid ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen utarbetar Utbildningsstyrelsen med hjälp av registret för ansökan utbildningsanordnaren ett förslag till antagning samt till sökande på reservplats. Det föreslås att den sökande antas till den undervisning eller utbildning som han eller hon kan bli vald till enligt antagningsgrunderna och i enlighet med det ansökningsönskemål som är först i prioritetsordningen. En sökande kan antas från reservplats endast till sådan undervisning eller utbildning som i prioritetsordningen föregår det ansökningsönskemål som avser den undervisning eller utbildning som han eller hon föreslås bli vald till. Enligt 12 § i förordningen fattar utbildningsanordnaren ett beslut om antagning av studerande i enlighet med det förslag till antagning som avses i 11 §. 

I 2 mom. föreskrivs det om ett förfarande för avvikelse som gäller meddelande av beslut när antagningen görs inom ramen för gemensamma riksomfattande ansökningsförfaranden. Principerna för den föreslagna bestämmelsen motsvarar det som anges i 26 a § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, men det föreslås att ordalydelserna preciseras. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan beslut om att inte anta en sökande meddelas honom eller henne med avvikelse från det som i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om givande av förvaltningsbeslut, om studerande antas i riksomfattande ansökningsförfaranden som avses i 37 § 2 mom. Beslut om att inte anta en sökande ska dock meddelas honom eller henne skriftligen. I praktiken får den sökande meddelandet per brev, som dock inte är ett överklagbart förvaltningsbeslut. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren ge ett i 7 kap. i förvaltningslagen avsett förvaltningsbeslut om antagning som studerande, om den sökande framställer en skriftlig eller muntlig begäran om beslutet inom 30 dagar från det att han eller hon fick det i momentet avsedda meddelandet om resultatet av antagningen för kännedom. 

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar det beslutsförfarande för antagning som studerande som för närvarande används vid gemensam ansökan och som har visat sig fungera i praktiken. Den sökande får per brev resultatet av antagningen, sina urvalspoäng och gränsen för godkända poäng. Utifrån den informationen kan den sökande bedöma behovet av att söka ändring. Förslaget om att ett överklagbart beslut ska meddelas endast på begäran av den sökande är motiverat med hänsyn till det stora antalet beslut om antagning i samband med gemensamma ansökningsförfaranden och med hänsyn till övriga särdrag hos antagningsprocessen. I annat fall skulle utbildningsanordnarnas tid gå åt till att meddela hundratusentals sådana avslag där de sökande ändå inte har något besvärsintresse. En sökande som blivit antagen i enlighet med det ansökningsönskemål som är först i prioritetsordningen har i praktiken vanligen inte något intresse av att överklaga avslag som gäller övriga ansökningsönskemål. 

5 kap. Personlig tillämpning

44 §. Personlig utvecklingsplan för kunnandet. I paragrafen föreskrivs det om en personlig utvecklingsplan för kunnandet som ska utarbetas utifrån personlig tillämpning. Med personlig tillämpning avses att processen för avläggande av examen eller genomförande av utbildning för en studerande som deltar i examensutbildning eller i handledande utbildning samt de handlednings-, rådgivnings- och stödåtgärder som ingår i den planeras och genomförs på ett kundorienterat sätt. Personlig tillämpning föreslås utgöra en del av rättsskyddet för de studerande, och genom den säkerställs det att examensutbildningen eller den handledande utbildningen tillhandahålls i enlighet med vad som behövs för avläggande av en examen eller examensdel eller genomförande av en utbildning eller utbildningsdel. Genom personlig tillämpning ses det också till att behövlig undervisning och övriga pedagogiska arrangemang för utvecklande av kunnandet genomförs så att den studerandes livssituation och tidigare förvärvat kunnande beaktas, även icke-formellt och informellt lärande. Med hjälp av personlig tillämpning säkerställs det också till att tiden för avläggande av examen, studiernas längd, studiesätten och inlärningsmiljöerna är ändamålsenliga för att målet för kunnandet ska kunna nås. Dessutom säkerställs det att den studerande får den handledning och det stöd som han eller hon behöver för att kunna uppnå det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Personlig tillämpning handlar om sådan planering av processen för avläggande av examen eller genomförande av utbildning samt handlednings-, rådgivnings- och stödåtgärderna inom processen som kräver pedagogisk kompetens. 

I mom. 1 i paragrafen föreskrivs det att för en studerande som inleder utbildningen ska utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnande. Avsikten är att man inom processen för personlig tillämpning får ett samlat dokument med uppgifter om kunnande som förvärvats och påvisats tidigare, uppgifter om förvärvande av behövlig yrkesskicklighet och behövligt kunnande, uppgifter om påvisande av kunnande, det vill säga avläggande av examen eller genomförande av utbildning, samt uppgifter om handlednings- och stödåtgärder, det vill säga i praktiken alla uppgifter som uppkommer när personlig tillämpning genomförs på det sätt som beskrivs närmare i 5 kap. Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnande utarbetas i ett så tidigt skede som möjligt då avläggande av examen eller utbildningen inleds. Planen utarbetas även när en studerande inte deltar i examensutbildning, utan påvisar sitt kunnande direkt i yrkesprov. När det gäller läroavtalsutbildning bör planen däremot utarbetas för sökande till läroavtalsutbildning till behövliga delar redan innan utbildningen inleds, eftersom planen bör kunna fogas till läroavtalet när avtalet godkänns. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska närmare bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i planen utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska utbildningsanordnaren svara för att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas och uppdateras. Planen ska utarbetas för en studerande som inleder sin utbildning, men de uppgifter som förs in i den kan dock preciseras och förändras under tiden för avläggande av examen eller genomförande av den handledande utbildningen. Förändringarna kan gälla exempelvis tidtabellerna för utbildning som ordnas på en arbetsplats eller för yrkesprov, de omgivningar där yrkesprov genomförs eller de examens- eller utbildningsdelar som valts. Det är meningen att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet ska hållas aktuell tills examen avläggs eller utbildningen avslutas, och därför bör dokumentet uppdateras regelbundet. Planen uppdateras enligt samma principer som de som gäller för utarbetandet. 

I samband med uppdateringen ska utbildningsanordnaren tillsammans med den studerande också bedöma hur pass väl den personliga tillämpningen har fungerat ur den studerandes synvinkel och vad som bör utvecklas i processen för att den allt bättre ska stödja utvecklandet av kunnandet. Insamling av respons och information som behövs för att utveckla verksamheten bör ingå i utbildningsanordnarens förfaranden för kvalitetsledning. Denna typ av responsinformation behövs såväl för att effektivisera utbildningsanordnarens verksamhetsprocesser som för att göra den enskilda studerandes individuella studieväg smidigare. I processen för personlig tillämpning ingår också karriärplanering, det vill säga man planerar åtgärder för att främja den studerandes sysselsättning eller övergång till fortsatta studier direkt efter examen eller utbildningen. 

Utbildningsanordnaren svarar för att det utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet också till den del utbildningsanordnaren skaffar utbildning från en annan utbildningsanordnare eller från någon annan aktör. I 45 § föreskrivs det om de aktörer som i olika situationer deltar i utarbetandet av planen. 

Enligt den föreslagna 43 § är det utbildningsanordnaren som beslutar vem som antas som studerande. I samband med beslut om antagning som studerande beslutar man i allmänhet också om huruvida den studerande antas för avläggande av hela examen eller vissa examensdelar. Ibland får man dock först i samband med utarbetandet av en personlig utvecklingsplan för kunnandet närmare klarhet i om det är motiverat att den som blivit antagen som studerande avlägger hela examen eller endast examensdelar samt närmare klarhet i vilka dessa examensdelar är. Utgångspunkten är att utbildningsanordnaren ska utarbeta den personliga utvecklingsplanen för kunnandet tillsammans med den studerande, varvid de också vid behov planerar om den studerande ska avlägga hela examen eller endast examensdelar. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse som gäller det förfarande som beskrivs ovan. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren på basis av den studerandes mål och identifierade tidigare förvärvade kunnande planera om den studerande ska avlägga hela examen eller en eller flera examensdelar, om inte beslut om detta har fattats i enlighet med 43 §. Vid beslutsfattandet används samma kriterier som de som beskrivits ovan när det gäller i 42 § avsett val av examen eller utbildning i samband med kontinuerlig ansökan. 

Den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. ska inte tillämpas på arbetskraftsutbildning. I samband med antagning som studerande till arbetskraftsutbildning beslutar arbets- och näringsbyrån i samarbete med utbildningsanordnaren om examen eller examensdelar som ska avläggas inom arbetskraftsutbildningen. 

Ett beslut om examen eller en eller flera examensdelar som ska avläggas ska ligga till grund för utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Erkännandet av kunnandet samt planeringen av förvärvandet av kunnandet kommer att omfattas av personlig tillämpning på basis av vilken examen eller vilken examensdel eller vilka examensdelar som ligger till grund för den studerandes studierätt. 

Enligt det föreslagna 4 mom. ska bestämmelserna i 5 kap. tillämpas på övrig yrkesutbildning enligt 8 § i den föreslagna lagen enbart till den del som det är fråga om utbildning som grundar sig på läroavtal eller utbildningsavtal. Bestämmelserna om processen för personlig tillämpning är således inte förpliktande inom utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen eller inom utbildning som förbereder för yrkesuppgifter i annat fall än då de nämnda utbildningarna genomförs som utbildning som grundar sig på läroavtalsutbildning eller utbildningsavtal. 

45 §. Utarbetande och godkännande av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Enligt 1 mom. ska utbildningsanordnaren utarbeta och uppdatera den personliga utvecklingsplanen för kunnandet tillsammans med den studerande. Tillsammans med den studerande deltar i utarbetandet och uppdateringen enligt momentet en lärare, en studiehandledare eller vid behov någon annan företrädare för utbildningsanordnaren som utbildningsanordnaren utser. Beroende på situationen ska flera av de ovannämnda personer som företräder utbildningsanordnaren kunna delta tillsammans eller var för sig i utarbetandet och uppdateringen av planen. Vid behov ska utbildningsanordnaren också kunna samarbeta med andra sakkunniga. 

I 2 mom. föreskrivs det om de aktörer som ska delta i utarbetandet och uppdateringen av planen när kunnandet förvärvas eller visas på arbetsplatser. Arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen ska enligt förslaget delta i utarbetandet och uppdateringen av planen, om utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning, om kunnandet förvärvas som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal eller om kunnandet visas på arbetsplatsen. Vid fängelseundervisning ska också fängelsets arbetsledare delta i utarbetandet av planen. Om det i arbetskraftsutbildning ingår att förvärva kunnande på en arbetsplats, ska också en företrädare för arbets- och näringsmyndigheten kunna delta i utarbetandet av planen. 

I 3 mom. föreskrivs det om andra än i 2 mom. avsedda samarbetsaktörers deltagande i utarbetandet av en personlig utvecklingsplan för kunnandet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska de aktörer som samarbetar med utbildningsanordnaren delta i utarbetandet och uppdateringen av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet till den del förvärvandet eller visandet av kunnandet eller handlednings- och stödåtgärderna i enlighet med planen baserar sig på sådan anskaffning av utbildning som avses i den föreslagna 30 § eller på någon annan form av samarbete mellan utbildningsanordnaren och en annan anordnare av yrkesutbildning, en anordnare av gymnasieutbildning eller andra aktörer, exempelvis aktörer som utför ungdomsarbete eller ansvarar för studerandevård. Enligt 30 § kan en utbildningsanordnare skaffa examensutbildning och bedömning av kunnandet av en annan utbildningsanordnare, och därför är det viktigt att dessa aktörer deltar i utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet när det gäller den utbildning som anskaffas. Dessutom är det viktigt att samarbetsparterna inom handlednings- och stödåtgärderna deltar i utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet till de delar som motsvarar dessa åtgärder. 

I 4 mom. föreskrivs det om godkännande av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och av ändringar i den. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska planen och ändringar i den alltid godkännas av utbildningsanordnaren och den studerande. Övriga i 2 och 3 mom. avsedda aktörer som deltar i utarbetandet av planen ska godkänna planen och ändringar i den till den del de enligt bestämmelsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av planen. 

I 4 mom. föreskrivs det också om hörande av en minderårig studerandes vårdnadshavare eller lagliga företrädare. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den studerandes vårdnadshavare eller lagliga företrädare höras innan planen godkänns. Vårdnadshavaren och den lagliga företrädaren ska också höras i samband med betydande ändringar i planen. Någon skyldighet att höra ska dock inte finnas, om uppdateringen av planen är av teknisk natur eller det är till exempel fråga om en precisering av tidsplanerna för förvärvande av kunnandet. 

Den personliga utvecklingsplanen för kunnandet är ett gemensamt och viktigt verktyg för de ovannämnda aktörerna för utveckling av den studerandes kunnande och säkerställande av kvaliteten på kunnandet. Därför är det viktigt att alla aktörer som deltar i utvecklandet av kunnandet och säkerställandet av kvaliteten på kunnandet har möjlighet att påverka planen och samtidigt förbinda sig vid att genomföra den. 

46 §. Identifiering av tidigare förvärvat kunnande. I paragrafen föreskrivs det om identifiering av tidigare förvärvat kunnande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren med stöd av dokument och annan utredning som den studerande lägger fram utreda och identifiera det kunnande som den studerande tidigare har förvärvat. Dokumenten kan utgöras av exempelvis examensbetyg, arbetsintyg eller andra betyg och intyg som den studerande ger in till utbildningsanordnaren. Som annan utredning kan användas exempelvis kompetenskartläggning, intervju eller andra lämpliga sätt att utreda kunnandet. Kunnandet identifieras genom att olika metoder som lämpar sig för respektive kunskapsområde och bransch tillämpas på ett mångsidigt sätt. 

47 §. Erkännande av tidigare förvärvat kunnande.I paragrafen föreskrivs det om erkännande av kunnande som en studerande tidigare har förvärvat. Erkännande av kunnande sker enligt förslaget med stöd av dokument och annan utredning som avses i 46 § och som den studerande lägger fram. Utifrån identifiering av kunnandet ska det bedömas till vilken del det kunnande som den studerande redan påvisat kan erkännas direkt som en del av den examen som ska avläggas eller till vilken del det kunnande som påvisat kan föreläggas bedömarna för bedömning och erkännande enbart på basis av dokument och annan utredning. Dessutom ska det bedömas till vilken del den studerande på basis av det kunnande som han eller hon redan har förvärvat kan hänvisas direkt till att avlägga en lämplig examen eller en eller flera examensdelar genom ett yrkesprov eller i fråga om gemensamma examensdelar och deras delområden till att påvisa sitt kunnande på något annat sätt. 

Enligt det föreslagna 1 mom. ska utbildningsanordnaren erkänna kunnande som en studerande tidigare har förvärvat och som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. Enligt den föreslagna bestämmelsen är erkännande av kunnande en skyldighet för utbildningsanordnaren, vilket förändrar nuläget när det gäller utbildning som avses i lagen om grundläggande yrkesutbildning. Enligt den gällande regleringen har nämligen en studerande varit skyldig att hos utbildningsanordnaren ansöka om identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande. 

När det gäller utbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning har däremot utbildningsanordnaren varit skyldig att erkänna kunnandet, och närmare bestämmelser om förfaranden i anslutning till detta finns i statsrådets förordning om personlig tillämpning inom yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Enligt förslaget ska utbildningsanordnaren med stöd av dokument och annan utredning som avses i 46 § och som en studerande lägger fram erkänna det kunnande som den studerande tidigare har förvärvat. Utbildningsanordnaren förpliktas inte till att på något annat sätt utreda det kunnande som en studerande eventuellt tidigare har förvärvat, om inte kunnandet kan ses direkt från de riksomfattande register eller tjänster som står till förfogande för alla utbildningsanordnare. 

Enligt det föreslagna 1 mom. ska närmare bestämmelser om förfaringssätten vid erkännande av kunnande även i fortsättningen utfärdas genom förordning av statsrådet. De förfaringssätt som enligt förslaget ska anges i förordningen motsvarar de förfaringssätt som anges i den gällande förordningen om personlig tillämpning. 

Utbildningsanordnaren ska erkänna en examensdel eller ett delområde av de gemensamma examensdelarna som en del av examen när examensdelen eller delområdet har avlagts enligt de gällande grunderna för yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina eller specialyrkesexamina. Vidare förutsätts det att reglerna för hur den examen som ska avläggas är uppbyggd medger att examensdelen eller delområdet av de gemensamma examensdelarna tas in i examen. När det gäller valbara examensdelar förutsätts det utöver det som nämns ovan också att man i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet kommer överens om att den aktuella examensdelen ingår i den studerandes examen. Utbildningsanordnaren ska som en del av examen erkänna också de gymnasiestudier, högskolestudier samt övriga motsvarande studier som bedömts och intygats av den behöriga myndigheten och som den studerande har genomfört, om reglerna för hur examen är uppbyggd medger att dessa studier tas in i examen som exempelvis en valbar examensdel eller som ett valbart delområde av gemensamma examensdelar. I dessa fall erkänner utbildningsanordnaren den avlagda examensdelen eller det avlagda delområdet av den gemensamma examensdelen som en del av den examen som ska avläggas. 

Om en studerande tidigare har avlagt examina, examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar eller genomfört med dessa innehållsmässigt motsvarande gymnasiestudier, högskolestudier eller andra motsvarande studier som den behöriga myndigheten har bedömt och intygat men som dock inte är förenliga med gällande grunder för yrkesinriktade examina, ska utbildningsanordnaren lämna bedömarna av kunnandet de dokument och sådan eventuell annan utredning som den studerande gett in. Bedömarna ska bedöma om de tidigare examina, examensdelarna eller delområdena av gemensamma examensdelar eller studierna motsvarar grunderna för den examen som avläggs som bäst och vilka examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar som utifrån dokumenten och annan utredning kan erkännas som en del av den examen som ska avläggas. Samtidigt säkerställer bedömarna utifrån dokumenten och annan utredning att det kunnande som den studerande tidigare har förvärvat är aktuellt. På basis av bedömningen beslutar bedömarna till vilka delar det intygade kunnandet lämpligen kan erkännas som kunnande som motsvarar examensdelar för den examen som ska avläggas eller delområden av gemensamma examensdelar. 

En studerande kan också ha annat tidigare kunnande relaterat till den målsatta examen än avlagda examina eller examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar eller sådana tidigare nämnda studier som bedömts och intygats av den behöriga myndigheten. Tidigare kunnande kan basera sig på exempelvis arbetserfarenhet, fritidsintressen eller utbildning där inga examina eller examensdelar har avlagts eller inga studier har genomförts. Om det i samband med personlig tillämpning konstateras att en studerandes tidigare kunnande räcker till för avläggande av en examensdel eller examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar, ska utbildningsanordnaren till denna del hänvisa den studerande direkt till att visa sitt kunnande i ett yrkesprov eller i fråga om gemensamma examensdelar och deras delområden även på något annat sätt. Om utbildningsanordnaren bedömer att det tidigare förvärvade kunnandet inte räcker till för påvisande av kunnandet, ska utbildningsanordnaren tillsammans med den studerande i en personlig utvecklingsplan för kunnandet planera hur den yrkesskicklighet eller det kunnande som krävs för att visa kunnandet ska förvärvas. 

Inom handledande utbildning erkänns tidigare förvärvat kunnande i praktiken bara i sällsynta fall, eftersom det primära syftet med handledande utbildning är att ge den studerande nya färdigheter, inte att vara ett sätt att intyga kunnande som har förvärvats. Den föreslagna bestämmelsen om erkännande av tidigare förvärvat kunnande ska dock tillämpas också på handledande utbildning när det är ändamålsenligt. En sådan situation förekommer exempelvis när en studerande fortsätter inom en handledande utbildning som inletts tidigare. För att tidigare förvärvat kunnande ska kunna erkännas som en del av de valbara delarna i handledande utbildning förutsätts det att man i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet har kommit överens om att den aktuella utbildningsdelen ska ingå i den handledande utbildningen. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om tillämpning av bestämmelserna om bedömning av kunnandet i samband med erkännande av tidigare förvärvat kunnande. Vid bedömning av tidigare förvärvat kunnande tillämpas enligt det föreslagna momentet bestämmelserna i 53 § 1—3 mom. om bedömning av kunnandet, bestämmelserna i 54 § om bedömare av kunnandet, bestämmelserna i 55 § om kontroll och rättelse av bedömningen och bestämmelserna i 56 § om höjning av vitsord. Om tidigare förvärvad yrkeskompetens bedöms utan att den studerande deltar i ett yrkesprov ska man enligt den föreslagna bestämmelsen dock avvika från det som i 54 § 1 mom. föreskrivs om bedömare av kunnandet. Två lärare eller andra företrädare för utbildningsanordnaren ska då vara bedömare av kunnandet, det vill säga den ena bedömaren ska inte vara en företrädare för arbetslivet. Denna bestämmelse om avvikelse behövs eftersom kunnandet i detta fall inte visas genom att praktiska arbetsuppgifter utförs i genuina arbetssituationer och arbetsprocesser utan genom dokument och annan utredning som lagts fram. Om företrädare för arbetslivet ska delta i sådan bedömning av kunnandet som sker enbart på basis av dokument och annan utredning kommer detta att belasta arbetslivet oskäligt mycket. 

Om tidigare förvärvat kunnande erkänns utan bedömning av kunnandet, det vill säga direkt i enlighet med examensgrunderna, ska enligt förslaget endast bestämmelserna i 56 § om höjning av vitsord tillämpas. 

Med tanke på likabehandling av de studerande bör dimensioneringen av omfattningen av kunnande som erkänns och omvandlingen av vitsord följa så enhetliga principer som möjligt. I 3 mom. föreslås därför en motsvarande bestämmelse om bemyndigande som den som finns i 30 § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och enligt vilken Utbildningsstyrelsen ska kunna meddela föreskrifter om principerna för dimensioneringen av identifieringen och erkännandet av kunnande samt omvandlingen av vitsord. Utbildningsstyrelsen ska kunna meddela föreskrifter om principerna för dimensioneringen av kunnande som erkänns och omvandlingen av vitsord i de mest typiska fallen, eftersom det är omöjligt att meddela föreskrifter som lämpar sig för alla enskilda situationer. I övriga situationer ska utbildningsanordnaren ange omfattningen av det kunnande som erkänns i form av kompetenspoäng samt bedömningen av kunnandet. Utbildningsstyrelsen ska på motsvarande sätt som enligt nuvarande praxis kunna meddela föreskrifter om principerna för dimensioneringen av kunnande som erkänns exempelvis när man i examen tar in högskolestudier som genomförts som studiepoäng eller kurser inom gymnasieutbildning eller när den studerande har fullgjort gymnasiets lärokurs. När det gäller omvandlingen av vitsord ska Utbildningsstyrelsen kunna meddela föreskrifter om exempelvis studier som genomförts i finländska högskolor och inom gymnasieutbildningen. 

48 §. Planering av förvärvande av kunnande.I paragrafen föreskrivs det om planering av förvärvande av kunnande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren planera hur den yrkesskicklighet eller det kunnande som förutsätts i examens- eller utbildningsgrunderna ska förvärvas, om den studerande inte har det tidigare förvärvade kunnande som behövs för att han eller hon ska kunna visa sitt kunnande. Dessutom ska utbildningsanordnaren enligt förslaget planera de handlednings- och stödåtgärder som den studerande behöver och vid behov de studier enligt 63 § som stöder studiefärdigheterna, det särskilda stöd och den anpassning av bedömningen av kunnandet som avses i 64 § och den avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet som avses i 66 §. 

I samband med planeringen av förvärvande av kunnande ska utbildningsanordnaren utreda den studerandes behov av examensutbildning, förvärvande av annan yrkesskicklighet eller annat kunnande, handledning och stöd, studier som stöder studiefärdigheterna och särskilt stöd. Även behovet av anpassning av bedömningen av kunnandet eller av avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt examensgrunderna ska utredas. Samtidigt utreds också de samarbetsaktörer som deltar i rådgivning och handledning för den studerande. I fråga om en studerande som deltar i utbildning för en yrkesinriktad grundexamen gäller det dessutom att utreda behovet av att ordna förvärvande av kunnande på en arbetsplats, om den studerande inte har i det föreslagna 62 § 2 mom. avsett tidigare kunnande som förvärvats i samband med praktiska arbetsuppgifter och som hänför sig till den examen som ska avläggas. 

Utbildningsanordnaren ska tillsammans med en studerande planera hur, var och när den studerande ska förvärva den yrkesskicklighet eller sådant annat kunnande som förutsätts i examens- eller utbildningsgrunderna. Den studerande ska hänvisas till examensutbildning eller till annat förvärvande av kompletterande yrkesskicklighet endast till den del han eller hon ännu inte har sådant tidigare förvärvat kunnande som behövs för att påvisa kunnandet. Den studerande ska informeras om de olika möjligheter att lära som utbildningsanordnaren erbjuder. Utbildningsanordnaren och den studerande ska tillsammans bedöma hur möjligheterna lämpar sig för den studerande. 

Enligt 2 mom. ska förvärvande av yrkesskicklighet eller kunnande planeras individuellt för varje examens- eller utbildningsdel. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken det som i den föreslagna paragrafen föreskrivs om studerande ska tillämpas också på den som söker till läroavtalsutbildning. Bestämmelsen behövs eftersom en del av planeringen av förvärvande av kunnande inom läroavtalsutbildning ofta behöver göras innan ett läroavtal ingås för att läroavtalsstuderandens arbetsgivare ska veta vad arbetsgivaren förbinder sig till och när den studerande står till förfogande för arbetsgivaren på arbetsplatsen. Den sökande har då ännu inte antagits som studerande till läroavtalsutbildning. Planeringen av förvärvande av kunnande genomförs dock på motsvarande sätt som enligt det som föreskrivs om den som redan har blivit antagen som studerande. 

49 §. Planering av påvisande av kunnande.I paragrafen föreskrivs det om planering av påvisande av det kunnande som behövs för avläggande av examen eller genomförande av utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren planera hur den yrkesskicklighet eller det kunnande som förutsätts i examens- eller utbildningsgrunderna ska visas. Utbildningsanordnaren ska tillsammans med en studerande planera hur, var och när den studerande ska visa den yrkesskicklighet eller sådant annat kunnande som förutsätts i examensgrunderna eller det kunnande som förutsätts i utbildningsgrunderna. Enligt 2 mom. ska påvisande av yrkesskickligheten eller kunnandet planeras individuellt för varje examens- eller utbildningsdel. 

Inom yrkesinriktade examensdelar visas kunnandet i regel genom att praktiska arbetsuppgifter utförs i yrkesprov på arbetsplatser. För att yrkesproven så bra och så smidigt som möjligt ska kunna integreras i normal praxis på arbetsplatserna bör utbildningsanordnaren under planeringen och ordnandet av yrkesprov samarbeta med de arbetsplatser där yrkesproven ordnas. 

6 kap. Avläggande av examen eller genomförande av handledande utbildning och bedömning av kunnandet

50 §. Avläggande av examen och genomförande av handledande utbildning. I paragrafen föreskrivs det om avläggande av yrkesinriktade examina och examensdelar som hör till yrkesinriktade examina samt om genomförande av handledande utbildning och utbildningsdelar i handledande utbildning. Enligt det föreslagna 1 mom. har en examensdel som hör till en yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen avlagts när den studerande har visat det kunnande som anges i examensgrunderna på åtminstone den lägsta godkända nivån på det sätt som föreskrivs i den föreslagna 52 § eller när kunnandet har erkänts i enlighet med den föreslagna 47 §. Hela examen ska anses vara avlagd när den studerande med godkänt resultat har avlagt de obligatoriska examensdelar som enligt examensgrunderna krävs för uppbyggnaden av examen och de valbara examensdelar som planerats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. 

För studerande som får särskilt stöd kan bedömningen av kunnandet enligt grunderna för yrkesinriktade grundexamina anpassas genom att den studerande får en individuell bedömning av kunnandet på det sätt som anges i det föreslagna 64 § 2 mom. Bedömningen av kunnandet ska kunna anpassas endast i den omfattning det är nödvändigt med hänsyn till den studerandes personliga mål och färdigheter. Bedömningen av kunnandet ska kunna anpassas endast när det gäller yrkesinriktade grundexamina. Också när det gäller undervisningen för studerande som får särskilt stöd bör det primära undervisningsmålet dock vara att den studerande med hjälp av stödåtgärderna kan uppfylla de krav på yrkesskicklighet och nå de mål för kunnandet som anges i grunderna för yrkesinriktade grundexamina eller utbildningsgrunderna. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om genomförande av en utbildningsdel i handledande utbildning och om genomförande av handledande utbildning på motsvarande sätt som det i det föreslagna 1 mom. föreskrivs om avläggande av en examen och examensdelar. Enligt 2 mom. har en utbildningsdel i handledande utbildning genomförts när den studerande har visat det kunnande som anges i utbildningsgrunderna på det sätt som föreskrivs i den föreslagna 52 § eller när kunnandet har erkänts i enlighet med den föreslagna 47 §. Den handledande utbildningen ska anses ha genomförts när alla utbildningsdelar som enligt utbildningsgrunderna krävs för uppbyggnaden av utbildningen har genomförts med godkänt resultat. 

51 §. Respons på hur kunnandet utvecklats. I paragrafen föreskrivs det om studerandes rätt att under avläggandet av examen och under utbildningen få respons på hur deras kunnande har utvecklats. Enligt det föreslagna 1 mom. gäller att under examensutbildningen och den handledande utbildningen ska bedömningen av hur de studerandes kunnande utvecklats göras och responsen på detta ges av de lärare som svarar för undervisningen eller andra företrädare för utbildningsanordnaren, samt under utbildning som ordnas på en arbetsplats också av den ansvariga arbetsplatshandledaren. 

Vanligen ska den lärare som svarar för undervisningen eller flera lärare tillsammans bedöma hur den studerandes kunnande har utvecklats. Om den studerande har endast en lärare som svarar för undervisningen, ska den läraren också ensam kunna bedöma hur den studerandes kunnande har utvecklats och ge respons på detta. Studerande ska ha rätt att få respons på hur kunnandet har utvecklats också i andra inlärningsmiljöer, exempelvis under tiden för utbildning som ordnas på en arbetsplats. Då ska även den studerandes ansvariga arbetsplatshandledare kunna vara den som ger respons. Den studerandes utveckling följs och bedöms genom att han eller hon ges skriftlig eller muntlig respons. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs vidare att om en studerande avlägger en examen eller examensdel utan att delta i examensutbildning, görs bedömningen av hur hans eller hennes kunnande har utvecklats och ges respons på detta av de bedömare av kunnandet som avses i den föreslagna 54 §, i samband med bedömningen av kunnandet. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att genom respons handleds och uppmuntras de studerande att nå målen enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och utvecklas deras förutsättningar för självbedömning. Responsens ska inte påverka bedömningen av eller vitsordet för en examens- eller utbildningsdel eller ett delområde av en gemensam examensdel och det ska inte heller vara möjligt att begära kontroll eller rättelse på det sätt som anges i den föreslagna 55 §. 

Hur de studerandes kunnande utvecklats bör bedömas regelbundet under studietiden och de studerande bör få respons på detta för att de ska veta vad de ännu behöver lära sig för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet eller nå målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. 

52 §. Påvisande av kunnandet. I paragrafen föreskrivs det om påvisande av kunnandet. I 1 mom. föreskrivs det om yrkesprov som medel för påvisande av kunnandet. Enligt momentet visas yrkesskickligheten och kunnandet genom att praktiska arbetsuppgifter utförs i genuina arbetssituationer och arbetsprocesser. Dessa situationer för påvisande av kunnande kallas yrkesprov. I ett yrkesprov visar den studerande hur väl han eller hon har förvärvat den centrala yrkesskicklighet eller det centrala kunnande som anges i examensgrunderna. Praktiska arbetsuppgifter ska utföras i den omfattning att det kunnande som ska visas, på ett heltäckande sätt motsvarar de krav på yrkesskicklighet samt de föremål och kriterier för bedömningen som anges i examensgrunderna. Genomförandet av yrkesprovet kan fortsätta på en annan arbetsplats eller arbetsstation så att det säkerställs att kunnandet visas på ett heltäckande sätt. 

Yrkesproven ska planeras för varje examensdel, och i planeringen och bedömningen av dem ska alltid de föremål och kriterier för bedömningen som anges i examensgrunderna iakttas liksom sätten för påvisande av yrkesskickligheten. Det kunnande som hör samman med kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet inom den examensdel som ska bedömas kan visas på en gång eller i flera delar. I ett yrkesprov kan också kunnande inom flera examensdelar visas. Utbildningsanordnaren svarar för planeringen av yrkesproven, men planeringen sker tillsammans med den studerande och företrädaren för den arbetsplats eller någon annan omgivning där yrkesprovet genomförs. De praktiska arrangemangen och tidtabellerna för yrkesproven ska planeras så att de är så väl anpassade som möjligt till behoven och den normala praxisen hos den studerande och på den arbetsplats eller någon annan omgivning där yrkesprovet genomförs. 

Yrkesproven används som bedömningsverktyg i de yrkesinriktade examensdelarna. I yrkesproven bedöms med stöd av 1 mom. även hur målen för kunnandet inom gemensamma examensdelar eller deras delområden har nåtts när en gemensam examensdel eller dess delområde avläggs i samband med en yrkesinriktad examensdel. Det kunnande som krävs för avläggande av gemensamma examensdelar kan vid behov visas också på något annat sätt, till exempel genom skriftliga eller muntliga prov. Det kunnande som krävs för genomförande av utbildningsdelar i handledande utbildning ska enligt det föreslagna 2 mom. visas på något annat sätt än genom yrkesprov, till exempel genom skriftliga eller muntliga prov. 

Yrkesproven ersätter de yrkesprov som avses i 25 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och de examenstillfällen som avses i 6 § 3 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Inom yrkesutbildningen övergår man till ett sätt för påvisande av kunnandet som baserar sig på ett yrkesprov och som i huvuddrag motsvarar examenstillfällena för de nuvarande fristående examina. Inom den grundläggande yrkesutbildningen har det enligt den gällande lagstiftningen varit möjligt att använda andra bedömningsmetoder för att komplettera yrkesproven. 

Enligt det föreslagna 3 mom. genomförs yrkesproven i regel på arbetsplatser i praktiska arbetssituationer. Utbildningsanordnaren ska svara för att yrkesproven genomförs. En viktig grund för att säkra kvaliteten på examina är att kunnandet visas i genuina situationer i arbetslivet och att bedömningen baserar sig på Utbildningsstyrelsens examensgrunder samt att bedömningen som görs av de lärare och företrädare för arbetslivet som är bedömare är kollegial. När yrkesproven genomförs på arbetsplatser i genuina situationer i arbetslivet får de studerande även en direktkontakt med arbetsgivarna och detta främjar därmed deras möjligheter till sysselsättning samt deras möjligheter att byta arbetsplats eller att förbättra produktiviteten i det egna arbetet. 

Det föreslagna 3 mom. motsvarar gällande lydelse i 5 § 2 mom. i statsrådets förordning om personlig tillämpning inom yrkesinriktad vuxenutbildning, enligt vilket examenstillfällen för fristående examina i regel ska ordnas på arbetsplatser. I enlighet med gällande lydelse i 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning har yrkesproven kunnat genomföras på en arbetsplats, i en läroanstalt eller på någon annan plats som utbildningsanordnaren anvisat. Utifrån bestämmelsen är det meningen att ordnande av examenstillfällen för fristående examina utanför en arbetsplats ska vara ett undantag som det finns behov av att ta till exempelvis när det inte är möjligt eller ändamålsenligt att på en arbetsplats visa allt det kunnande som förutsätts i examensgrunderna. I kraven på yrkesskicklighet enligt examensgrunderna kan det också ingå sådant kunnande som hör samman med bestämda specialsituationer och som det inte är möjligt att visa i samband med normala arbetsuppgifter eller också kan påvisandet i en genuin arbetssituation äventyra till exempel patient- eller trafiksäkerheten. I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det därför att av grundad anledning kan ett yrkesprov dock också ordnas någon annanstans än på en arbetsplats, exempelvis i en läroanstalt, på en läroanstalts byggarbetsplats eller i någon annan arbetsmiljö som hör till läroanstalten eller i en ungdomsverkstad. En grundad anledning kan utöver dessa också vara till exempel att den studerande är minderårig eller att det inte inom ett rimligt avstånd från den studerandes hem finns någon sådan arbetsplats som skulle uppfylla kraven på den omgivning där ett yrkesprov genomförs. 

Den omgivning där ett yrkesprov genomförs ska göra det möjligt att visa det kunnande som anges i examensgrunderna. Det kunnande som visas genom ett yrkesprov ska dock vid behov också kunna kompletteras med andra bedömningar av kunnandet på det sätt som bestäms i examensgrunderna enligt den föreslagna 15 §. Det kunnande som visas genom ett yrkesprov kan behöva kompletteras med andra bedömningar av kunnandet exempelvis när det är omöjligt att genom praktiska arbetsuppgifter på ett tillräckligt heltäckande sätt visa att den teoretiska kunskap som ligger till grund för arbetet behärskas. Yrkesprovet ska då kunna kompletteras med till exempel en muntlig intervju eller skriftliga uppgifter. I 3 mom. föreslås dessutom en bestämmelse som motsvarar 12 § 1 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och enligt vilken en studerande kan delta i yrkesprov oberoende av på vilket sätt han eller hon förvärvat sitt kunnande. Genom den föreslagna bestämmelsen betonas att det kunnande och den yrkesskicklighet som ska visas kan ha förvärvats också på något annat sätt än genom deltagande i examensutbildning. Kunnande kan förvärvas till exempel i arbetslivet eller genom hobbyverksamhet. 

Studerande har ofta kunnande som förvärvats i arbetslivet eller på något annat sätt och som innebär att de kan avlägga en examensdel eller examensdelar eller i vissa fall hela examen. I samband med personlig tillämpning enligt det föreslagna 5 kap. bedöms det till vilka delar en studerande utifrån de dokument eller andra utredningar som han eller hon lagt fram kan få ett examensbetyg, till vilka delar han eller hon har förutsättningar att visa sitt kunnande och till vilka delar han eller hon bör förvärva kompletterande kunnande. För att de som förvärvat behövligt kunnande och behövlig yrkesskicklighet på något annat sätt än inom en utbildningsanordnares examensutbildning ska ha likvärdiga möjligheter att få sitt kunnande påvisat föreskrivs det i momentet att studerande ska kunna delta i yrkesprov oberoende av på vilket sätt de har förvärvat sitt kunnande. 

Med tanke på rättsskyddet för de studerande är det viktigt att de erbjuds möjlighet att visa sitt kunnande så snart som möjligt efter det att de i sina studier eller på något annat sätt har förvärvat det kunnande som anges i examens- eller utbildningsgrunderna. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom. Påvisande av kunnandet bör höra ihop med examensutbildningen eller den handledande utbildningen så att inte avläggandet av en examen, genomförandet av en handledande utbildning eller delar av dem fördröjs på grund av att möjligheterna att visa kunnandet ordnas för sällan. Också sådana studerande som deltar i ett yrkesprov utan examensutbildning ska ha rätt att visa sitt kunnande inom en skälig tid. 

I 5 mom. föreslås en motsvarande bestämmelse som den som finns i 7 b § 3 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Den gäller skyldigheten att ordna möjlighet att avlägga examensdelar också för dem som av en myndighet som svarar för erkännande av yrkeskvalifikationer har fått ett sådant beslut om villkorligt erkännande av yrkeskvalifikationer enligt 13 § 2 mom. i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer där det av den sökande har krävts sådana kompensationsåtgärder som avses i den lagen. Examensdelar kan användas som det lämplighetsprov som krävs i beslutet om erkännande. Bestämmelsen omfattar också sådana situationer där ett lämplighetsprov endast utgör en del av en examensdel. 

53 §. Bedömning av kunnandet. Vid bedömningen av kunnandet bedöms om den studerande behärskar de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examens- eller utbildningsgrunderna. I 1 mom. anges också hur bedömningen av kunnandet ska genomföras. Enligt den föreslagna bestämmelsen bedöms den studerandes kunnande genom att kunnandet jämförs med de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examens- eller utbildningsgrunderna. Bedömningen av kunnandet när det gäller en examensdel, såsom föremålen för bedömningen, bedömningskriterierna och sätten för påvisande av yrkesskickligheten, anges i examensgrunderna. Bedömningen ska omfatta alla krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. Kunnandet ska bedömas mångsidigt. Om bedömningen av kunnandet har anpassats i enlighet med det föreslagna 64 § 2 mom. eller om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet har gjorts i enlighet med 66 §, ska den studerandes kunnande bedömas genom att det jämförs med de individuella målen i den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Bedömningen av kunnandet ger information om innehållet i och nivån på kunnandet hos den studerande förutom till den studerande själv också till utomstående aktörer, såsom arbetsgivare. Information om det kunnande som en studerande har behövs också inom fortsatta studier. 

Vid bedömningen av kunnandet bedöms nivån på kunnandet enligt en bedömningsskala som är antingen godkänd/underkänd eller ett numeriskt vitsord. I det föreslagna 2 mom. anges de helheter inom vilka kunnandet bedöms. Kunnandet bedöms separat för varje examens- eller utbildningsdel samt i fråga om gemensamma examensdelar även separat för varje delområde. På grundval av bedömningen av kunnandet ger bedömarna vitsord för examensdelar, gemensamma examensdelar och deras delområden och för utbildningsdelar i handledande utbildning i enlighet med skalan för bedömning av kunnandet. Vitsorden för examensdelar antecknas i examensbetyget och vitsorden för delområden av gemensamma examensdelar antecknas i studieregisterutdraget eller en motsvarande utredning. 

Vitsord som ska antecknas i betyget ges inte för några andra helheter än de som nämns i bestämmelsen. På motsvarande sätt är begäran om kontroll eller rättelse av bedömningen av kunnandet samt höjning av ett godkänt vitsord möjligt endast för dessa helheter. Om kunnandet som hör samman med kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet för den helhet som ska bedömas visas i flera delar, ges vitsordet för examensdelen på basis av helheten. 

I 2 mom. föreslås också en bestämmelse om bemyndigande enligt vilken bestämmelser om skalan för bedömning av kunnandet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Med tanke på rättsskyddet för de studerande är det viktigt att deras kunnande bedöms så snart som möjligt efter påvisandet. I 3 mom. föreskrivs det därför att bedömarna ska bedöma kunnandet utan obefogat dröjsmål efter det att ett yrkesprov eller något annat påvisande av kunnande som gäller en examens- eller utbildningsdel eller delområden av gemensamma examensdelar har genomförts. 

I 4 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens skyldighet att som en del av sitt kvalitetsledningssystem enligt 126 § separat för varje examen eller utbildning utarbeta en plan för hur bedömningen ska genomföras. Utbildningsanordnaren får besluta om utbildningsanordnaren utarbetar en mer generellt inriktad plan och i planeringen håller sig till nivån för examen eller utbildningen eller om utbildningsanordnaren gör en mer detaljerad plan där bedömningen av kunnandet för varje examen eller utbildning har planerats enligt examens- eller utbildningsdelar. 

I 5 mom. föreskrivs det om studerandes självbedömning. Att bedöma det egna kunnandet är en viktig färdighet i arbetslivet där arbetstagaren i allt högre grad själv måste kunna bedöma sitt kunnande och utvecklingsbehoven när det gäller kunnandet. Självbedömningsfärdigheterna är i praktiken en del av yrkeskompetensen. För främjande av självbedömningsfärdigheterna bör studerande ges möjlighet till självbedömning av sina prestationer, men detta innebär dock inte att de studerande förpliktas att bedöma det egna kunnandet. Självbedömningen ska inte heller påverka bedömningen av kunnandet eller det vitsord som ges över kunnandet.  

Enligt bestämmelsen som föreslås i paragrafens 6 mom. ska utbildningsanordnaren erbjuda möjlighet att avlägga en examen eller en examensdel utan deltagande i examensutbildning samt i samarbete med sådana aktörer, som erbjuder utvecklingstjänster på företagsekonomiska grunder. Personen kan ha i arbetslivet eller på annat sätt tidigare förvärvat kunnande, så att han eller hon har möjlighet att avlägga en examen eller examensdelar utan att delta i examensutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren ha plikt att även erbjuda en sådan person möjlighet att avlägga en examen eller examensdelar. I praktiken utreds personens tidigare förvärvade kunnande och bedöms behovet av en möjlig examensutbildning i samband med processen för personlig tillämpning. Den föreslagna bestämmelsen skulle motsvara det som bestäms enligt gällande 7 b § 1 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I det föreslagna 6 mom. bestäms också om utbildningsanordnarens plikt att erbjuda möjlighet att avlägga en examen eller en examensdel eller delar i samarbete med sådana aktörer, som på företagsekonomiska grunder erbjuder utvecklingstjänster för kunnande. Den föreslagna bestämmelsen är ny. Enligt gällande bestämmelse kan examenskommissionerna göra anordnaravtal för examina även med sådana aktörer, som inte har ett anordnaravtal för yrkesutbildning. I praktiken har också avtal gjorts med sådana aktörer, som på företagsekonomiska grunder erbjuder utvecklingstjänster för kunnande. I fortsättningen kan enbart utbildningsanordnare som har erhållit ett anordnartillstånd ta emot yrkesprov och erbjuda examina. Examenssystemet för yrkesutbildning är ändå oberoende av det sätt på vilket kunnandet inhämtats, så en yrkesinriktad examen eller examensdel kan avläggas oberoende av var och när det påvisade kunnandet har inhämtas. Med den föreslagna bestämmelsen möjliggörs i frågavarande aktörers verksamhetsförutsättningar även i det nya systemet, fastän man inte längre ger dem rätt att bevilja examen. Samtidigt ska det säkras, att personer som enligt företagsekonomiska grunder skaffar utvecklingstjänster även i fortsättningen har möjlighet att avlägga yrkesinriktade examina eller examensdelar. 

I praktiken ska utbildningsanordnaren och den som erbjuder utvecklingstjänster för kunnande kunna avtala, att personer som på affärsmässiga grunder köper utvecklingstjänster av en aktör hänvisas att söka sig för att avlägga en examen eller examensdelar till i frågavarande som samarbetspartner fungerande utbildningsanordnare. En utbildningsanordnare ska så som det enligt lagen bestäms i detta fall ansvara för den personliga tillämpningen i samband med avläggande av en examen eller examensdelen. Utbildningsanordnarna kan inte emellertid sälja till dessa aktörer tjänster tillhörande yrkesprov och beviljande av examina, eftersom examina och examensdelar som avses i 31 § i den föreslagna lagen kan ordnas som avgiftbelagda serviceverksamhet enbart då de är fråga om anskaffning av utbildning som avses i 30 §. Avlagda examensdelar och examina finansieras så som det bestäms i lagen om finansiering för undervisnings- och kulturverksamhet. 

54 §. Bedömare av kunnandet. Enligt 1 mom. ska bedömare som utsetts av utbildningsanordnaren utföra bedömningen av den studerandes kunnande i fråga om yrkesinriktade examensdelar och besluta om bedömningen. Bedömarna är två till antalet. Den ena bedömaren ska vara en pedagogiskt behörig och kompetent lärare eller av särskilda skäl någon annan företrädare för utbildningsanordnaren, och den andra ska företräda arbetslivet. Med annan företrädare för utbildningsanordnaren avses exempelvis en utbildare eller någon annan person i utbildningsanordnarens undervisningspersonal som uppfyller villkoren enligt det föreslagna 3 mom., vilket motsvarar det nuvarande förfarandet inom yrkesinriktad tilläggsutbildning och utbildning vid särskilda yrkesläroanstalter. Arbetslivets företrädare kan i praktiken företräda arbetsgivare, arbetstagare eller självständiga yrkesutövare. Genom bestämmelsen strävar man efter att bedömningen ska utgå från arbetslivet samt grunda sig på kunnande och kriterier. Av särskilda skäl, till exempel om ingen sådan företrädare för arbetslivet som uppfyller villkoren enligt det föreslagna 3 mom. finns att tillgå för att utföra bedömningen och den studerandes yrkesprov kan fördröjas oskäligt mycket på grund av detta, ska bedömningen kunna utföras och beslut om den kunna fattas också av två lärare eller andra företrädare för utbildningsanordnaren. Bedömarna av kunnandet fattar ett enhälligt beslut om bedömningen av examinandens kunnande separat för varje examensdel. Åtminstone den ena av bedömarna ska närvara vid ett enskilt yrkesprov. Bedömningen utförs och beslut om bedömningen fattas dock alltid i ett kollegium under en bedömningsdiskussion. 

I 2 mom. föreskrivs det om den bedömning av kunnandet i fråga om utbildningsdelar i handledande utbildning samt gemensamma examensdelar och deras delområden som utförs och i fråga om vilken beslut fattas av en lärare eller av särskilda skäl någon annan företrädare för utbildningsanordnaren. Med annan företrädare för utbildningsanordnaren avses på samma sätt som i det föreslagna 1 mom. exempelvis en utbildare eller någon annan person i utbildningsanordnarens undervisningspersonal som uppfyller villkoren enligt det föreslagna 3 mom. När en gemensam examensdel eller ett delområde av en gemensam examensdel avläggs och bedöms i samband med en yrkesinriktad examensdel, ska också företrädare för arbetslivet kunna höras vid bedömningen av kunnandet. Läraren eller någon annan företrädare för utbildningsanordnaren som är bedömare beslutar dock alltid om bedömningen av en gemensam examensdel eller dess delområde. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska bedömarna av kunnandet ha tillräcklig yrkeskompetens i förhållande till examens- eller utbildningsgrunderna och i synnerhet i förhållande till den examens- eller utbildningsdel eller det delområde av en gemensam examensdel som ska bedömas. Bedömarna av kunnandet ska också ha tillräcklig yrkesskicklighet inom den yrkesbransch som ska bedömas. Bedömarna ska vara förtrogna med utgångspunkterna för bedömningen samt grunderna för den examen eller utbildning som ska bedömas. Utbildningsanordnarna ska se till att bedömare som företräder arbetslivet introduceras i bedömningen av kunnandet. Eftersom god yrkesskicklighet ofta utvecklas vid sidan av utbildningen genom lång och omfattande arbetserfarenhet inom branschen, föreslås det inte att bedömarna av kunnandet ska uppfylla kompetenskrav som grundar sig på utbildning. I fråga om jäv för bedömare tillämpas vad som föreskrivs i 27—29 § i förvaltningslagen. 

55 §. Kontroll och rättelse av bedömningen. I 1 mom. föreskrivs det om en studerandes rätt att få information om hur bedömningsgrunderna har tillämpats på bedömningen av hans eller hennes kunnande. Bestämmelser om förfaringssättet ska på motsvarande sätt som för närvarande utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 2 mom. föreskrivs det om en studerandes rätt att begära en kontroll av bedömningen av kunnandet. En kontroll ska begäras av bedömarna och tidsfristen för begäran föreslås vara 14 dagar från den tidpunkt då den studerande har haft tillfälle att ta del av resultaten av bedömningen och av information om hur bedömningsgrunderna har tillämpats på hans eller hennes prestation i yrkesprovet eller på någon annan prestation. Kontroll av bedömningen ska begäras skriftligen. Enligt bestämmelsen ska bedömarna fatta beslut om en kontroll av bedömningen utan obefogat dröjsmål. 

I 3 mom. föreskrivs det om rätt för en studerande som deltar i examensutbildning att begära rättelse av ett i 2 mom. avsett beslut om kontroll av bedömningen. Enligt momentet ska en studerande som deltar i examensutbildning ha rätt att hos respektive arbetslivskommission begära rättelse av bedömarnas beslut med anledning av begäran om kontroll. Rättelse ska begäras skriftligen inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. 

En studerande som deltar i examensutbildning ska begära rättelse av bedömningen av kunnandet i första hand hos den arbetslivskommission till vars ansvarsområde den examen som ska avläggas hör. Om en studerande som deltar i examensutbildning väljer en examensdel eller examensdelar av någon annan yrkesinriktad examen som delar i sin examen, ska han eller hon dock begära rättelse av bedömningen av dessa examensdelar hos den arbetslivskommission till vars ansvarsområde examen i fråga hör. Rättelse av bedömningen av gemensamma examensdelar och delområden av gemensamma examensdelar ska begäras hos den arbetslivskommission som Utbildningsstyrelsen har förordnat för uppgiften. Om en studerande som deltar i examensutbildning avlägger enbart examensdelar som hör till flera examina, ska han eller hon begära rättelse av bedömningen av examensdelarna hos den arbetslivskommission som Utbildningsstyrelsen har anvisat för uppgiften. 

En studerande som deltar i handledande utbildning och som avlägger examensdelar ska ha rätt att på motsvarande sätt som en studerande som deltar i examensutbildning begära rättelse av ett i 2 mom. avsett beslut om kontroll av bedömningen. I övrigt tillämpas inte 3 mom. på studerande som deltar i handledande utbildning. En studerande som deltar i handledande utbildning kan inte begära rättelse hos arbetslivskommissionen, eftersom arbetslivskommissionerna är examensspecifika och deras övriga uppgifter hör samman med exempelvis genomförande av yrkesprov samt utvecklande av yrkesutbildningens examensstruktur och yrkesinriktade examina och deras examensgrunder. Därför har arbetslivskommissionerna inte möjlighet eller kunnande för att behandla bedömningen av kunnandet när det gäller studerande som deltar i handledande utbildning. 

Enligt 4 mom. ska en studerande som deltar i handledande utbildning hos rektorn för läroanstalten eller utbildningsanordnarens verksamhetsställe skriftligen kunna begära rättelse av ett i 2 mom. avsett beslut om kontroll av bedömningen. På motsvarande sätt som det som gäller när en studerande som deltar i examensutbildning begär rättelse hos arbetslivskommissionen ska en studerande som deltar i handledande utbildning begära rättelse inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. 

Arbetslivskommissionen och i den situation som avses i 4 mom. rektorn ska kunna bestämma att en ny bedömning ska göras, om bedömningen är uppenbart felaktig. Av grundad anledning kan arbetslivskommissionen också bestämma att utbildningsanordnaren ska utse nya bedömare. I den situation som avses i 4 mom. ska även rektorn av grundad anledning kunna utse en ny bedömare. Nya bedömare kan utses till exempel när bedömningen har utförts på ett felaktigt sätt, när de studerande inte har behandlats jämlikt vid bedömningen eller om en bedömare är uppenbart jävig att bedöma ett yrkesprov eller någon annan prestation som är föremål för bedömningen. 

56 §. Omtagning av bedömning och höjning av vitsord.De studerande ska ges möjlighet att ta om yrkesprovet eller annat påvisande av kunnandet eller att höja ett godkänt vitsord. Utbildningsanordnaren ska ge en studerande möjlighet att ta om påvisandet av kunnandet, om den studerandes kunnande bedöms som underkänt. Utbildningsanordnaren ska också ge möjlighet att höja ett godkänt vitsord som getts på basis av bedömningen av kunnandet. Höjning av ett godkänt vitsord föreslås vara möjligt endast i fråga om examensdelar och andra helheter för vilka det ges vitsord. Det ska vara möjligt att ta ut en avgift för höjning av ett godkänt vitsord när en person redan fått ett betyg över avlagd examen eller ett betyg över genomförd utbildning. Bestämmelser om avgifter som tas ut av studerande föreslås i 105 §. 

57 §. Betyg över avlagd examen. Enligt 1 mom. ska utbildningsanordnaren ge den studerande ett examensbetyg när den studerande med godkänt resultat har avlagt de examensdelar som krävs för uppbyggnaden av examen. Examensbetyget ges automatiskt och det ska inte krävas en begäran av den studerande, då det i den personliga utvecklingsplanen för kunnande uppsatta målet har nåtts. Därtill ska utbildningsanordnaren utan begäran ge den studerande ett betyg över avlagda examensdelar då den studerande avlägger en examensdel eller delar och det i den personliga utvecklingsplanen för kunnande uppsatta målet har nåtts eller när den studerande anses ha avgått på det sätt som anges i den föreslagna lagens 97 §. I övrigt ska utbildningsanordnaren ge ett betyg över avlagda examensdelar på begäran av den studerande. Bedömningar av och vitsord för examen och examensdelar utfärdas i enlighet med den bedömning som de i 54 § avsedda bedömarna av kunnandet har gjort. Detta innebär att bedömarna fattar beslut om bedömningen och att utbildningsanordnaren inte utför någon ny bedömning av prestationerna vid utfärdandet av examensbetyget. 

Enligt 2 mom. i paragrafen ska ett betyg ifall examensutbildning enligt 27 § mom. 1 i den föreslagna lagen på basis av en utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning genom anskaffning som avses i den föreslagna 30 §, ges av den utbildningsanordnare, som läroavtalsutbildningen har skaffats. Därtill om enstaka examensdelar har ordnats genom anskaffning som avses i den föreslagna 30 §, och den studerande skulle behöva ett betyg enbart för en sådan enstaka examensdel ska betyget för den avlagda examensdelen ges av den utbildningsanordnare som utbildningen har anskaffats av. I övriga fall ger den utbildningsanordnare som har ansvarat för utarbetandet av den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnande alltså den utbildningsanordnare som har skaffat utbildningen. 

Examensbetyg ska också kunna ges en studerande för vilken bedömningen av kunnandet har anpassats enligt 64 § 2 mom. eller för vilken avvikelse enligt 66 § på något sätt har gjorts i fråga om kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet. I 3 mom. föreskrivs det om utfärdande av ett betyg i det fallet att den studerande på grund av anpassning av bedömningen av kunnandet enligt 64 § 2 mom. eller avvikelse enligt 66 § inte har uppfyllt examensdelarnas centrala krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet. I sådana fall ska utbildningsanordnaren inte få utfärda ett examensbetyg. Ett betyg över avlagda examensdelar får inte heller ges för sådana examensdelar där den studerande inte har uppfyllt examensdelarnas centrala krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet. Anpassningar och avvikelser behöver dock inte alltid innebära att ett examensbetyg eller ett betyg över avlagda examensdelar inte får ges. Utbildningsanordnaren ska bedöma om de centrala kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet har uppfyllts. 

Den studerande bör i vilket fall som helst få ett betyg över utbildningen och det kunnande som han eller hon har förvärvat under utbildningen. Om det enligt utbildningsanordnarens bedömning inte kan ges ett examensbetyg eller ett betyg över avlagda examensdelar, ska utbildningsanordnaren ge den studerande ett betyg över den studerandes kunnande. 

58 §. Betyg över genomförd handledande utbildning.I paragrafen föreskrivs det om betyg över genomförd handledande utbildning som ska ges den studerande. Enligt bestämmelsen ska utbildningsanordnaren ge den studerande ett betyg över genomförd utbildning, när en utbildning som handleder för yrkesutbildning eller en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv har genomförts på det sätt som anges i den föreslagna 50 §. Ett betyg över genomförd utbildning ges endast när den studerande har genomfört en utbildning som omfattar 60 kompetenspoäng i enlighet med utbildningsgrunderna. Om den studerande anses ha avgått under pågående utbildning, ska utbildningsanordnaren ge ett betyg över genomförda utbildningsdelar. Ett betyg över genomförda utbildningsdelar ska också ges på begäran av den studerande. 

59 §. Intyg över deltagande i utbildning. I paragrafen föreskrivs det om intyg över deltagande i utbildning. I 1 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens skyldighet att ge ett intyg över deltagande i övrig yrkesutbildning enligt den föreslagna 8 §, när utbildningen har slutat eller om den studerande anses ha avgått på det sätt som anges i den föreslagna 97 §. Utbildningsanordnaren ska också ge ett intyg över deltagande i övrig yrkesutbildning på begäran av den studerande. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska utbildningsanordnaren på begäran av den studerande ge honom eller henne ett intyg över deltagande i examensutbildning eller handledande utbildning. Syftet med det intyg som ges över deltagande i examensutbildning, handledande utbildning eller övrig yrkesutbildning är att lämna information om innehållet i och längden på den utbildning som den studerande deltagit i. Syftet med intyget är inte att bedöma kunnandet hos den som deltar i examensutbildning, eftersom kunnandet i yrkesinriktade examina visas genom yrkesprov eller på något annat sätt och den bedömning av kunnandet som hör samman med dem ingår i examensbetyget eller i betyget över avlagda examensdelar. På motsvarande sätt ingår bedömning av kunnandet hos den som deltar i handledande utbildning i betyget över genomförd utbildning eller i betyget över genomförda utbildningsdelar. 

60 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter om betyg och intyg. Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndiganden att utfärda förordningar och föreskrifter om betyg och intyg enligt de föreslagna 57—59 §. Med det innehåll i betygen och intygen som det får utfärdas närmare bestämmelser om genom förordning av statsrådet avses de centrala uppgifter som ska framgå av betygen och intygen. Examensbetyg och betyg över en avlagd examensdel eller avlagda examensdelar ska innehålla de avlagda examensdelarna och vitsorden för dem. Prestationer som är mindre än en examensdel ska antecknas i studieregisterutdraget eller i en motsvarande handling. Intyg över deltagande i examensutbildning eller övrig yrkesutbildning ska innehålla uppgifter om utbildningens innehåll och längd. 

Bestämmelsen om bemyndigande innebär att det genom förordning av statsrådet även utfärdas bestämmelser om de bilagor som ska fogas till det betyg eller intyg som ges studerande. I bilagorna preciseras de uppgifter som framgår av betyget och intyget. Till betyget och intyget fogas ett utdrag ur studieregistret eller en motsvarande utredning som visar vilka delområden av gemensamma examensdelar som den studerande avlagt och en bedömning av kunnandet i fråga om dem. Uppgifter om avlagda delområden av gemensamma examensdelar som är mindre än en examensdel behövs till exempel för den som söker sig till fortsatta studier. 

I paragrafen föreslås också ett bemyndigande för Utbildningsstyrelsen att bestämma vilka uppgifter som ska föras in i betygen och intygen och i bilagorna till dem. För att betygen och intygen ska vara jämförbara är det viktigt att de uppgifter av teknisk natur som ska föras in i dem anges enhetligt genom en föreskrift av Utbildningsstyrelsen. 

7 kap. Förvärvande av kunnande

61 §. Rätt till undervisning och handledning.Enligt 1 mom. har den studerande på motsvarande sätt som för närvarande rätt till undervisning och handledning i olika undervisningsmiljöer som gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. Rätten till handledning är även personlig. 

Bestämmelsen innebär inte att en enskild studerande har en subjektiv rätt till hur mycket undervisning och handledning som helst. Bestämmelsen förpliktar dock utbildningsanordnaren att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla tillräckligt med undervisning, studiehandledning och annan behövlig handledning för att den studerande ska anses ha möjlighet att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examensgrunderna samt få behövliga kunskaper och färdigheter för fortsatta studier och för att utvecklas i arbetslivet. Enligt 2 mom. har den studerande på motsvarande sätt som för närvarande rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning. 

Förvärvande av kunnande, studiehandledning och annan behövlig handledning samt avläggande av examen planeras individuellt och förs in i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, som uppdateras vid behov. Enligt den föreslagna 62 § beslutar utbildningsanordnaren hur utbildningen ska genomföras. Bestämmelser om behörighetskrav för lärare och studiehandledare utfärdas på motsvarande sätt som för närvarande genom förordning av statsrådet. 

62 §. Utbildningens innehåll. I en examensutbildning som förbereder för avläggande av en examen förvärvas yrkesskicklighet och övrigt kunnande som behövs för avläggandet av examen. På motsvarande sätt förvärvas kunnande för att genomföra utbildningen inom utbildningar som handleder för en yrkesinriktad examen eller för arbete och ett självständigt liv. Kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet för yrkesinriktade examina anges i de examensgrunder som fastställs av Utbildningsstyrelsen och målen för kunnandet för handledande utbildningar i utbildningsgrunderna. Enligt 1 mom. beslutar utbildningsanordnaren om innehållet i och genomförandet av sin examensutbildning i enlighet med de examensgrunder som avses i 15 § i den föreslagna lagen samt om innehållet i och ordnande av utbildning som handleder för en yrkesinriktad examen och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i enlighet med de utbildningsgrunder som avses i 16 § i den föreslagna lagen. Utbildningsanordnaren får därmed inom de gränser som möjliggörs av examens- eller utbildningsgrunderna besluta om utbildningens innehåll samt på vilket sätt, var och när utbildningen ordnas. Detta ger flexibilitet då en utbildning ska ordnas och ger utbildningsanordnaren möjlighet att beakta omgivningens behov och möjligheter när det gäller innehållet i och genomförandet av en utbildning. Med avvikelse från den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning behöver utbildningsanordnaren inte längre utarbeta en läroplan. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska utbildningsanordnaren med avvikelse från 1 mom. dock ordna utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter för studerande inom utbildningen för en yrkesinriktad grundexamen, om den studerande inte har tidigare kunnande som förvärvats i samband med praktiska arbetsuppgifter och som hänför sig till den examen som ska avläggas. Enligt 5 a § i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning ska yrkesinriktade grundexamina som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen inbegripa kunnande genom inlärning i arbetet omfattande minst 30 kompetenspoäng. I den föreslagna lagen föreskrivs det inte att mängden förvärvande av kunnande som sker på en arbetsplats ska vara bunden till kompetenspoäng eller en viss tid, eftersom längden på utbildningen tidsmässigt varierar från studerande till studerande på grund av den personliga tillämpningen beroende till exempel på tidigare förvärvat kunnande. Att förutsätta en viss längd på det förvärvande av kunnande som sker på en arbetsplats skulle dessutom kunna förlänga studietiden i onödan om den studerande kunde avlägga examen redan tidigare utifrån kunnande som inhämtats på annat sätt. 

Bestämmelser eller föreskrifter om övrig yrkesutbildning finns inte någon annanstans än i den föreslagna 8 §. Utbildningsanordnaren får därmed rätt fritt besluta om innehållet i och genomförandet och omfattningen av övrig yrkesutbildning, om inte regleringen inom branschen förutsätter något annat. Om detta föreskrivs det i 3 mom. Då utbildningsanordnaren har omfattande beslutanderätt i fråga om övrig yrkesutbildning är det möjligt för denne att reagera snabbt på arbetslivets kompetensbehov och skräddarsy utbildningarna på ett kundorienterat sätt enligt vars och ens behov. Däremot finns det i regleringen inom branschen till exempel i fråga om utbildningen för yrkes- och trafikflygare väldigt noggranna krav gällande längden på och innehållet i utbildningen och utbildningsanordnaren måste beakta dessa då utbildningen i fråga ordnas. Även olika tillstånds- och kompetensutbildningar kan ordnas som utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen och kraven på innehållet i dem regleras inom branschen. 

63 §. Studier som stöder studiefärdigheterna. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att som en del av examensutbildningen ordna studier i syfte att möjliggöra avläggande av en examen eller en del av den och deltagande i examensutbildning i de fall då en studerande inte har tillräckliga studiefärdigheter med avseende på det kunnande som ställts som mål. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak studier som förbättrar studiefärdigheterna i 8 b § i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan det, utöver det som anges i examensgrunderna, som en del av examensutbildningen, ordnas studier som stöder studiefärdigheterna. Syftet med dessa studier är att den studerande ska förvärva sådant kunnande som baserar sig på de individuella behoven och som ger honom eller henne förutsättningar att delta i examensutbildning och visa sitt kunnande genom yrkesprov eller på något annat sätt. 

Målet med studier som stöder studiefärdigheterna ska vara att stärka de studiefärdigheter som krävs i examensutbildningen, såsom språkliga, matematiska och datatekniska färdigheter, eller att träna färdigheter i anslutning till studieteknik. I studierna kan språkutbildning ingå då en studerande har bristfälliga kunskaper i finsk eller svensk terminologi i anslutning till examen eller i språkbruket i anslutning till yrket, såsom yrkesspecifika sätt att presentera eller producera skriftligt material. Genomförandet av examensutbildningen och förvärvandet av den behövliga yrkeskompetensen kan kräva bland annat förmåga att läsa olika handböcker och arbetsböcker, att man behärskar branschens terminologi samt skriftlig dokumentering. I detta fall kan nivån på de språkkunskaper som krävs för förvärvandet av yrkesskickligheten i praktiken vara rätt hög. Språkutbildningen ska dock alltid ha samband med den examen som avläggs och utbildningen får inte användas för att lära ut grundläggande språkkunskaper. Genom studierna kan man också stöda sådant förvärvande av kunnande som behövs på grund av inlärningssvårigheter. För allmänna inlärningssvårigheter, som läs- och skrivsvårigheter och inlärningssvårigheter i fråga om matematik eller främmande språk, kan den studerande erbjudas studier, såsom läs- och skrivundervisning, med hjälp av vilka målet för kunnandet kan nås. Utöver inlärningssvårigheter kan de studerande ha svårigheter som rör hanteringen av vardagen och livssituationen och de kräver olika slags stödåtgärder, men inte sådant långvarigt eller regelbundet särskilt stöd i lärandet och studierna som skulle berättiga den studerande till det särskilda stöd som föreslås i 64 §. I sådana situationer kan den studerande stödas med hjälp av studier som stöder studiefärdigheterna. 

Studierna som stöder studiefärdigheterna behöver inte ordnas oavbrutet eller som en separat enhet, utan de kan ordnas under en examensutbildning som följer examensgrunderna eller som en del av den. Utbildningsanordnaren beslutar om ordnandet av studier som stöder studiefärdigheterna och om studiernas innehåll. Då studier som stöder studiefärdigheterna ordnas kan utbildningsanordnaren dra nytta av mångsidiga och varierande undervisningsarrangemang och stödformer enligt de studerandes individuella behov. 

Enligt den gällande bestämmelsen om studier som förbättrar studiefärdigheterna får de som heltidsstudier räcka högst sex månader. I fortsättningen föreskrivs det inte i lagen om yrkesutbildning om den maximala längden på de studier som stöder studiefärdigheterna, eftersom det är svårt bestämma en längd som motsvarar sex månaders heltidsstudier. Däremot föreslås det att det i regleringen av finansieringen av yrkesutbildningen föreskrivs att för studier som stöder studiefärdigheterna får högst 0,5 studerandeår räknas som grund för finansieringen, det vill säga i praktiken sex månader. 

64 §. Särskilt stöd. I paragrafen föreskrivs det om särskilt stöd för sådana studerande inom examensutbildning och handledande utbildning som behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd i sitt lärande och sina studier för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och nå målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna på grund av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning, sjukdom eller av någon annan orsak. 

Specialundervisning i enlighet med 19 a § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning har endast gällt grundläggande yrkesutbildning och handledande utbildning, men inte utbildning som förbereder för en fristående examen enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Enligt förslaget ska med avvikelse från nuläget också en studerande inom en utbildning för en yrkesexamen eller en specialyrkesexamen ha rätt till särskilt stöd i form av specialundervisning om han eller hon för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och nå målen för kunnandet enligt examensgrunderna på grund av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning, sjukdom eller av någon annan orsak behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd i sitt lärande och sina studier. 

Med särskilt stöd avses pedagogiskt stöd enligt den studerandes individuella behov, personliga mål och färdigheter samt särskilda undervisnings- och studiearrangemang. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak bestämmelserna om specialundervisning i 19 a § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. I paragrafen används dock termen särskilt stöd i stället för specialundervisning, eftersom särskilt stöd som begrepp bättre beskriver de stödåtgärder som kan ges till de studerande. De studerande som behöver särskilt stöd studerar vanligtvis tillsammans med de andra studerandena, men de behöver betydligt mer stöd i olika former än övriga studerande. På motsvarande sätt som för närvarande betraktas inte sådant särskilt stöd och sådan särskild handledning för inlärningen som ges tillfälligt till en elev som särskilt stöd i enlighet med paragrafen. En förutsättning för särskilt stöd är att den studerande behöver långvarigt eller regelbundet stöd i sitt lärande och sina studier för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och nå målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna. För studerande som får särskilt stöd varierar behoven av särskilt stöd. Oftast är det fråga om någon form av inlärningssvårigheter som kräver pedagogiskt stöd. Det kan också vara fråga om en sådan funktionsnedsättning eller sjukdom som kräver andra särskilda undervisnings- och studiearrangemang för att möjliggöra lärande och studier. Behovet av särskilt stöd måste fastställas individuellt för varje studerande och uppfyllandet av målen stödas med hjälp av en individuellt planerad och handledd inlärningsprocess. 

Enligt det föreslagna 2 mom. är målet för särskilt stöd att den studerande ska nå den yrkesskicklighet och det kunnande som anges i examens- eller utbildningsgrunderna. Också i undervisningen av en studerande som får särskilt stöd är det primära målet att den studerande med hjälp av stödåtgärderna ska uppfylla kraven på yrkesskicklighet och nå målen för kunnandet som anges i grunderna för yrkesinriktade grundexamina eller i utbildningsgrunderna. I fråga om studerande som får särskilt stöd kan dock bedömningen av kunnandet i enlighet med grunderna för de yrkesinriktade grundexamina anpassas i den omfattning det är nödvändigt med hänsyn till den studerandes personliga mål och färdigheter. När bedömningen av kunnandet anpassas utarbetas en individuell bedömning av kunnandet för den studerande. 

Enligt 19 a § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan avvikelser från examensgrunderna göras i specialundervisningen genom att kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet samt bedömningen av kunnandet anpassas i den omfattning detta är nödvändigt med hänsyn till den studerandes personliga mål och färdigheter. Till skillnad från den gällande möjligheten till anpassning ska den anpassning som föreslås i momentet endast gälla en kvalitativ anpassning av bedömningen av kunnandet och den kan endast genomföras i den omfattning det är nödvändigt med hänsyn till den studerandes personliga mål och färdigheter. 

Anpassningen ska endast gälla avvikelse från bedömningskriterierna i grunderna för yrkesinriktade grundexamina. För att genomföra utbildningsdelar i enlighet med utbildningsgrunderna inom handledande utbildningar krävs i regel inte att man når kunnande på någon viss nivå. Målen för kunnandet inom handledande utbildningar bygger på den studerandes personliga val, mål och färdigheter. Bedömningen av kunnandet enligt grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina kan inte heller anpassas. Vid anpassningen är det fråga om att anpassa bedömningskriterierna i examensgrunderna till den studerandes inlärningsförutsättningar när det är nödvändigt för en studerande som får särskilt stöd. 

Vid anpassningen utarbetas individuella, anpassade bedömningskriterier för den studerande och de är baserade på examensgrunderna för den examen som den studerande ska avlägga. Anpassningen kan ske genom att bedömningskriterierna för en eller flera examensdelar anpassas. Om man till någon del måste avvika helt från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i examensgrunderna, ska det som föreskrivs i den föreslagna 66 § om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet tillämpas. 

Utbildningsstyrelsen ska i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina bestämma till vilka delar bedömningen av kunnandet inte får anpassas. Enligt 19 a § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna bestämma till vilka delar avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet inte får göras inom ramen för anpassning. För att förtydliga nuläget föreslås det att Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna separat för varje yrkesinriktad examen ska bestämma till vilka delar bedömningen av kunnandet inte får anpassas. Då grunderna för en yrkesinriktad grundexamen utarbetas ska det således alltid bedömas om det till exempel till kraven på yrkesskickligheten hör sådana krav på arbetarskyddet att det inte går att anpassa examensgrunderna. Det är nödvändigt att begränsa anpassningen i synnerhet om det inom branschen finns sådana ytterst centrala krav på yrkesskickligheten som man måste uppfylla för att kunna arbeta inom yrket i fråga. I övrigt beslutar utbildningsanordnaren om anpassningen i den personliga utvecklingsplanen för kunnande. 

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i 5 § 4 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning att målet för det särskilda stödet är att främja en total rehabilitering av den studerande i samarbete med dem som producerar rehabiliteringstjänster. 

Enligt 19 a § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna bestämma till vilka delar avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet inte får göras inom ramen för anpassning. För att förtydliga nuläget föreslås det att Utbildningsstyrelsen i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina ska bestämma till vilka delar bedömningen av kunnandet inte får anpassas. Denna bestämmelse finns i 15 § 2 mom. 5 punkten i den föreslagna lagen. En motsvarande bestämmelse gäller också sådan avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet som avses i 66 § i lagen. 

65 §.Krävande särskilt stöd. I paragrafen föreskrivs det om ordnande av krävande särskilt stöd. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en utbildningsanordnare som har fått till uppgift att ordna krävande särskilt stöd enligt 27 § 2 mom. i lagen som uppgift att ordna utbildning för studerande som har stora inlärningssvårigheter eller en svår funktionsnedsättning eller sjukdom som gör att de behöver individuellt, omfattande och mångsidigt särskilt stöd som avses i 64 §. 

Krävande särskilt stöd kan ordnas endast av de utbildningsanordnare som har det som uppgift enligt vad som anges i utbildningens anordnartillstånd. De studerande som antas till en utbildning enligt denna specialuppgift ska uppfylla de kriterier för att få krävande särskilt stöd som anges i paragrafen. Ordnandet av krävande särskilt stöd beaktas i viktkoefficienterna vid finansieringen av utbildningen. 

Såväl studerande inom examensutbildning som studerande inom den handledande utbildningen kan få krävande särskilt stöd. Utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv ordnas alltid utifrån uppgiften att ordna krävande särskilt stöd, vilket innebär att målgruppen för den här utbildningen endast utgörs av de studerande som har rätt till krävande särskilt stöd. 

66 §. Avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att avvika från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt grunderna för yrkesinriktade grundexamina. Sådan avvikelse som avses i bestämmelsen innebär att den studerande låter bli att visa något av kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt examensgrunderna och att det därmed inte heller bedöms. 

Avvikelse enligt bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak särskilda studiearrangemang enligt 21 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Avvikelse i enlighet med särskilda studiearrangemang i 21 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning har enligt ordalydelsen i bestämmelsen kunnat gälla avvikelse förutom från examensgrunderna även från grunderna för handledande utbildning. Avvikelse enligt den föreslagna paragrafen ska dock endast gälla avvikelse från examensgrunderna, eftersom det inte är behövligt att avvika från målen för kunnandet enligt grunderna för den handledande utbildningen. För att genomföra utbildningsdelar i enlighet med utbildningsgrunderna inom handledande utbildningar krävs i regel inte att man når kunnande på någon viss nivå. Målen för kunnandet inom handledande utbildningar bygger på den studerandes personliga val, mål och färdigheter. I enlighet med den föreslagna bestämmelsen kan en avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt examensgrunderna liksom för närvarande endast gälla en yrkesinriktad grundexamen och den får endast göras till de delar som det är nödvändigt med beaktande av den studerandes personliga mål och färdigheter. 

Det är inte möjligt att avvika från kraven på yrkesskicklighet, målen för kunnandet eller bedömningen av kunnandet i grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina. Det har inte heller enligt den gällande lagstiftningen varit möjligt att avvika från grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina. 

Enligt 1 mom. i paragrafen får avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt grunderna för yrkesinriktade grundexamina göras genom att den studerande låter bli att visa något av det kunnande som förutsätts i examensgrunderna. Avvikelse kan göras om de krav på yrkesskicklighet eller de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna till någon del är oskäliga för den studerande med hänsyn till förhållandena eller tidigare förvärvat kunnande, eller avvikelsen är motiverad av skäl som har samband med den studerandes funktionsnedsättning eller hälsotillstånd. 

Ordalydelsen i 1 mom. 2 punkten avviker från 21 § 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, i vilken det föreskrivs om grunderna för användandet av särskilda studiearrangemang, genom att avvikelse ska bli möjlig inte enbart av skäl som har samband med en persons hälsotillstånd, utan också av skäl som har samband med funktionsnedsättning. Redan med stöd av den gällande lagen har det varit möjligt att använda särskilda studiearrangemang av skäl som har samband med funktionsnedsättning, men enligt den föreslagna ordalydelsen avskiljs en funktionsnedsättning från skäl som har samband med hälsotillstånd och bildar en egen grund för avvikelse. 

Såsom för användningen av särskilda studiearrangemang enligt den gällande lagstiftningen, ska målet med avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet vara att den studerande kan avlägga en yrkesinriktad grundexamen, även om han eller hon av de orsaker som avses i 1 mom. till någon del inte kan uppfylla kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt examensgrunderna. På samma sätt som för särskilda studiearrangemang i den gällande lagen kan man också använda sig av avvikelse om den studerande inte är i egentligt behov av specialundervisning, men det till exempel till någon del är oskäligt för den studerande att uppfylla kraven i examensgrunderna med beaktande av den studerandes tidigare kunnande eller hälsotillstånd. Avvikelse är också möjlig vid påvisande av kunnandet för dem som ska avlägga en yrkesinriktad grundexamen, men som inte deltar i en examensutbildning. Avsikten är att detta inte ska vara ett hinder för avläggande av en yrkesinriktad grundexamen, även om det är ett hinder för att vissa krav på yrkesskickligheten eller mål för kunnandet ska kunna uppfyllas. Avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet får göras endast i den omfattning detta är nödvändigt av de orsaker som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten. 

Enligt 21 § 4 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan Utbildningsstyrelsen i examens- eller utbildningsgrunderna bestämma till vilka delar avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet inte får göras inom ramen för särskilda studiearrangemang. För att förtydliga nuläget föreslås det att Utbildningsstyrelsen i grunderna för de yrkesinriktade examina ska bestämma till vilken del avvikelse inte får göras från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet. En bestämmelse om detta finns i 15 § 2 mom. 5 punkten i den föreslagna lagen. Då grunderna för en yrkesinriktad grundexamen utarbetas ska det således alltid bedömas om det till exempel till kraven på yrkesskickligheten hör sådana krav på arbetarskyddet att det inte går att avvika från examensgrunderna. Det är behövligt att begränsa möjligheten till avvikelse från examensgrunderna särskilt då det inom branschen finns sådana ytterst centrala krav på yrkesskickligheten som man måste uppfylla för att kunna arbeta inom yrket i fråga. I övrigt får utbildningsanordnaren i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet besluta om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examensgrunderna. 

67 §. Beslut om särskilt stöd och avvikelse. På motsvarande sätt som i 20 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren enligt paragrafen besluta om särskilt stöd till de studerande och om anpassning av bedömningen av kunnandet samt om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet. Omprövning av dessa beslut får begäras hos regionförvaltningsverket i enlighet med den föreslagna 111 §. På motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen ska utbildningsanordnaren innan beslut fattas höra den studerande och den studerandes vårdnadshavare eller lagliga företrädare. Ett hörande är inte nödvändigt om avvikelsen grundar sig på en framställan av den studerande. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. ska utbildningsanordnaren i samband med den personliga tillämpningen föra in innehållet i det särskilda stöd som tillhandahålls en studerande, anpassning av bedömningen av kunnandet samt avvikelse från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Närmare bestämmelser om sådant gällande innehållet i det särskilda stödet, anpassning och avvikelse som ska föras in i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet kan utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av bemyndigandet som gäller den personliga utvecklingsplanen för kunnandet i 44 § i lagen. 

68 §.Undervisningens offentlighet. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som för närvarande om undervisningens offentlighet. Enligt paragrafen är undervisningen offentlig, med undantag för den utbildning som ordnas på arbetsplatser. Rätten att åhöra undervisningen kan dock begränsas av grundad anledning. 

Undervisningens offentlighet är utgångspunkten, men på grund av utbildningens karaktär är det behövligt att begränsa åhörandet av undervisningen inom yrkesutbildningen när det gäller undervisning som ordnas på en arbetsplats. Dessutom kan till exempel skäl som rör arbetarskyddet vara grundad anledning till att begränsa möjligheterna att åhöra undervisningen. 

8 kap. Utbildning som ordnas på en arbetsplats

69 §. Utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. I paragrafen föreskrivs det om utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Utbildningsanordnaren kan ordna i den föreslagna lagen avsedd utbildning på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. 

Utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter kan ordnas på en arbetsplats som är utomstående från utbildningsanordnaren som utbildning som grundar sig på läroavtal eller utbildningsavtal. Utbildningsanordnaren svarar för ordnandet av utbildning som grundar sig på läroavtal eller utbildningsavtal. Annat utvecklande av kunnandet på en arbetsplats, än det som konstaterats eller planerats i samband med den personliga tillämpningen och som utbildningsanordnaren har ansvar för att ordna, kan till exempel för studerande inom en examensutbildning ske på den studerandes egen arbetsplats, utan att det behöver avtalas om detta separat mellan utbildningsanordnaren och den studerandes arbetsgivare. Ett sådant utvecklande av kunnandet kan dock beaktas i samband med den personliga tillämpningen. Utbildningsanordnaren ansvarar inte för målen, handledningen, innehållet, ledningen eller övervakningen i fråga om sådan utbildning som gäller utvecklande av kunnandet på en arbetsplats. 

70 §. Läroavtalsutbildning. I paragrafen föreskrivs det om läroavtalsutbildning, som på motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen i huvudsak ordnas på en arbetsplats och som vid behov ska kompletteras med förvärvande av kunnande i andra inlärningsmiljöer. 

Enligt 1 mom. grundar sig läroavtalsutbildning på ett skriftligt arbetsavtal för viss tid mellan en studerande som fyllt 15 år och arbetsgivaren eller på ett skriftligt avtal för viss tid mellan en studerande i tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande och arbetsgivaren. Ett läroavtal utgörs av ett arbetsavtal mellan den studerande och arbetsgivaren eller ett skriftligt avtal för viss tid mellan en studerande i tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande och arbetsgivaren. I 17 § 5 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning föreskrivs det om tjänstemannaläroavtal. Även om det enligt förslaget inte längre ska föreskrivas om tjänstemannaläroavtal som en separat form av läroavtal, kan en studerande i tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande också i fortsättningen förvärva kunnande i läroavtalsutbildning på motsvarande sätt som för närvarande. 

För en studerande i läroavtalsutbildning ska arbetstiden per vecka i genomsnitt vara minst 25 timmar, för att utbildningen ska kunna betraktas som en utbildning som i huvudsak ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Det är meningen att till exempel arbetstiden vid periodarbete ska kunna utjämnas så att den i genomsnitt är minst 25 timmar per vecka. Kravet på att arbetstiden per vecka ska uppgå till minst 25 timmar motsvarar nuvarande praxis, även om det inte uttryckligen föreskrivs om detta i den gällande lagen. Antalet veckotimmar motsvarar förutsättningen för heltidsstudier enligt 5 a § 3 mom. i lagen om studiestöd. För yrkesinriktade heltidsstudier fordras enligt den bestämmelsen att den studerande under i genomsnitt minst 25 veckotimmar deltar i undervisning enligt undervisnings- eller utbildningsprogrammet eller i praktik som hör till studierna, när studiernas omfattning inte har dimensionerats i studieveckor eller kompetenspoäng. 

En förutsättning för att läroavtal ska kunna ingås är att huvudparten av den studerandes kompetensbehov som konstaterats i samband med den personliga tillämpningen kan förvärvas på en riktig arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Eftersom det för alla studerande utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet, där man för in handlednings-, rådgivnings- och stödåtgärder för den studerandes deltagande i utbildningen och för avläggande av yrkesprov och genomförande av handledande utbildning, kan man med hjälp av denna handling bekräfta hur omfattande hela kompetensbehovet är. Kunnandet kan förvärvas genom läroavtalsutbildning, om huvudparten av det kompetensbehov som konstaterats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet kan förvärvas på en läroavtalsarbetsplats i genuina situationer i arbetslivet i samband med praktiska arbetsuppgifter och de arbetsuppgifter som den studerande utför på arbetsplatsen möjliggör förvärvande av kunnande på det sätt som avtalas i läroavtalet. I bestämmelsen används inte begreppet teoretiska studier, som finns i den gällande lagen, för sådant förvärvande av kunnande som kompletterar utbildning som ordnas på en arbetsplats, eftersom kompletterande övrigt förvärvande av kunnande kan innefatta komplettering av kunnande som är mer omfattande än teoretiska studier. På detta sätt kan utbildningsanordnaren dra nytta av olika undervisningsmetoder, till exempel webb- eller flerformsundervisning eller undervisning som sker i utbildningsanordnarens övriga inlärningsmiljöer. 

I läroavtalsutbildningen förvärvar den studerande det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet i samband med praktiska arbetsuppgifter under arbetsgivarens ledning, övervakning och handledning mot en ersättning som arbetsgivaren betalar. Arbetsuppgifterna ska vara sådana att det genom att utföra dem är möjligt att uppfylla de krav på yrkesskickligheten enligt examensgrunderna som ställts i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. 

Om det förvärvande av kunnande som sker på arbetsplatsen inte kan utföras i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, kan utbildningen inte ordnas som läroavtalsutbildning. Således kan till exempel fångars förvärvande av kunnande i anslutning till arbetsverksamhet i ett fängelse i stället för som läroavtalsutbildning ordnas som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Ett undantag till kravet på arbetsavtals- och tjänsteförhållande utgörs dock av studerande som är verksamma som företagare. På motsvarande sätt som för närvarande kan deras förvärvande av kunnande i det egna företaget ordnas som läroavtalsutbildning. Om läroavtalsutbildning för företagare föreskrivs det i 4 mom. 

Enligt 2 mom. ska den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet fogas till utbildningsavtalet till den del planen gäller läroavtalsutbildning. Av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet ska de praktiska arbetsuppgifterna framgå som den studerande kan utföra för att nå det kunnande som har ställts som mål. Med stöd av 44 § i den föreslagna lagen utfärdas genom förordning av stadsrådet närmare bestämmelser om de övriga uppgifter som ska föras in i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Utöver huvudarbetsuppgifterna ska åtminstone också tidsplaneringen för arbetsuppgifterna på arbetsplatsen, den examen som ska avläggas, vilka examensgrunder som ska följas och examensdelarna, den ansvarige arbetsplatshandledaren, förvärvande av kunnande i andra inlärningsmiljöer som utbildningsanordnaren anvisat och tidsplaneringen för detta under utbildningstiden samt tidsplaneringen för yrkesproven under utbildningstiden framgå av den del av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet som ska fogas till läroavtalet. Den del av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet som ska fogas till utbildningsavtalet utarbetas och godkänns av utbildningsanordnaren, den studerande och arbetsgivaren tillsammans så att den kan fogas till läroavtalet när avtalet godkänns. Enligt 45 § 2 mom. i den föreslagna lagen deltar arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen utöver utbildningsanordnaren och den studerande i utarbetandet och uppdateringen av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, om utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning eller som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal eller om kunnandet visas på arbetsplatsen. 

Enligt det föreslagna bemyndigandet i 2 mom. på motsvarande sätt som för närvarande utfärdas närmare bestämmelser om de frågor som ska regleras i läroavtalet genom förordning av statsrådet. 

I analogi med den gällande lagstiftningen är en förutsättning för att läroavtal ska kunna ingås, enligt 3 mom., att utbildningsanordnaren och arbetsgivaren avtalar om ordnande av läroavtalsutbildning. Avtalet ska enligt bestämmelsen ingås skriftligt. Genom det avtal om ordnande av läroavtalsutbildning som ingås mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren får avvikelser inte göras från det som ingår i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Avtalet måste alltså till de delar som gäller innehållet i läroavtalsutbildningen motsvara det som ingår i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Utbildningsanordnaren och arbetsgivaren ska också tillsammans sköta om uppdateringen av avtalet om ordnande av läroavtalsutbildningen, om den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet uppdateras under läroavtalsutbildningen och ändringarna påverkar innehållet i avtalet om ordnande av läroavtalsutbildningen. 

Närmare bestämmelser om de frågor som ska regleras i avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren utfärdas genom förordning av statsrådet. På motsvarande sätt som i 5 § i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning utgörs de frågor som ska regleras i avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren åtminstone av parternas uppgifter, datum för inledande och avslutande av läroavtalsutbildningen samt beloppet av den utbildningsersättning som det ska överenskommas om enligt den föreslagna 73 §. 

Enligt 4 mom. kan det för företagare på motsvarande sätt som för närvarande ordnas läroavtalsutbildning i företagarens eget företag, om utbildningsanordnaren och företagaren på det sätt som avses i det föreslagna 3 mom. avtalar om ordnande av utbildningen. Utbildningen grundar sig då inte på ett arbetsavtal och på den tillämpas inte 77 § i den föreslagna lagen, i vilken det föreskrivs om tillämpningen av lagstiftningen om arbetstagare och tjänsteinnehavare. 

Enligt paragrafens 5 mom. får arbetskraftsutbildning och handledande utbildning inte ordnas som läroavtalsutbildning. Det kan på grund av utbildningarnas karaktär inte anses vara ändamålsenligt att ordna utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv som utbildning som i huvudsak ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Syftet med handledande utbildningar är att förbereda den studerande inför en yrkesutbildning och arbetslivet. I en utbildning som handleder för yrkesutbildning kan den studerande på motsvarande sätt som enligt den gällande lagstiftningen ha en möjlighet att förbereda sig inför en läroavtalsutbildning. Studerande som förbereder sig inför läroavtalsutbildning kan genomföra delar av utbildningen på en arbetsplats i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Sådant förvärvande av kunnande som sker på en arbetsplats inom den handledande utbildningen kan ordnas som förvärvande av kunnande med stöd av ett utbildningsavtal. På motsvarande sätt som i dag har den studerande möjlighet att flytta över till läroavtalsutbildning om förutsättningarna för att ordna läroavtalsutbildning är uppfyllda. 

Läroavtalsutbildningen är en utbildning som grundar sig på ett arbetsavtal eller tjänsteförhållande för viss tid, varför läroavtalsutbildning på motsvarande sätt som för närvarande inte kan ordnas som arbetskraftsutbildning för arbetslösa arbetssökande. En arbetslös arbetssökande kan på motsvarande sätt som i dag söka sig till en läroavtalsutbildning, men läroavtalsutbildningen kan inte finansieras som en arbetskraftsutbildning. Det kan också ordnas sådana studiehelheter för arbetslösa där en del av utbildningen ordnas som arbetskraftsutbildning och en del som läroavtalsutbildning. Arbetsgivaren kan under tiden för läroavtalsutbildningen enligt 7 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ha rätt att få lönesubvention som ersättning för lönekostnader som föranleds av att en arbetslös anställs. 

I tillämpningspraxisen för lagen om utkomstskydd för arbetslösa har det av hävd ansetts att bestämmelserna om studier i lagen om utkomstskydd för arbetslösa normalt inte ska tillämpas på läroavtalsutbildning. I praktiken tolkas ett läroavtal som vilket arbetsavtal som helst och om arbetstiden är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete, kan den arbetssökande under läroavtalstiden ha rätt till jämkad arbetslöshetsförmån. 

71 §. Utbildning som grundar sig på utbildningsavtal.I paragrafen föreskrivs det om utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och om utbildningsavtal. Enligt 1 mom. förvärvar en studerande i utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal kunnande motsvarande det kompetensbehov som konstaterats i samband med den personliga tillämpningen på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Utbildningsavtalsarbetsplatsen utgör således en inlärningsmiljö där den studerande genom att utföra praktiska arbetsuppgifter på en arbetsplats kan förvärva det kunnande som ställts som mål i examensgrunderna och i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Det föreskrivs dock inte om minimi- eller maximimängden när det gäller förvärvandet av kunnande för utbildningar som grundar sig på utbildningsavtal. I utbildningsavtalet ingår utbildningsanordnaren ett skriftligt avtal med en företrädare för utbildningsavtalsarbetsplatsen om den studerandes förvärvande av kunnande på arbetsplatsen i samband med praktiska arbetsuppgifter. 

Under en utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal står den studerande inte i ett anställningsförhållande. Detta betyder att när den studerande utför de arbetsuppgifter som nämns i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och i utbildningsavtalet är det fråga om arbete utan ett anställningsförhållande på arbetsplatsen. Om den studerande tillåts utföra andra arbetsuppgifter än de som förts in i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, kan ett anställningsförhållande uppstå mellan den studerande och arbetsgivaren om kriterierna för ett anställningsförhållande i arbetsavtalslagen (55/2001) uppfylls. Ett utbildningsavtal kan inte ingås om den studerande innan utbildningen inleds står i anställningsförhållande till arbetsplatsen där utbildningen ska ske, utan då är ett läroavtal rätt form för förvärvandet av kunnande. 

Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning står den studerande under tiden för inlärning i arbetet inte i ett arbetsavtalsförhållande till arbetsgivaren, om inte den studerande och arbetsgivaren separat har avtalat om att ingå ett arbetsavtal. I motsats till den gällande lagen föreskrivs det i den föreslagna bestämmelsen inte att den studerande och arbetsgivaren separat kan avtala om att ingå ett arbetsavtal. Den föreslagna bestämmelsen utgör inget hinder för den studerande att ingå ett arbetsavtal med utbildningsavtalsarbetsplatsens arbetsgivare i fråga om arbetsuppgifter som faller utanför utbildningsavtalet. 

Under utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal förvärvar den studerande det kunnande som anges i examensgrunderna i samband med praktiska arbetsuppgifter i regel på en utbildningsavtalsarbetsplats under dess ledning, övervakning och handledning. Både utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och läroavtal utgörs av målinriktad och handledd inlärning. Läroavtalsutbildningen baserar sig på ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, förutom i fråga om läroavtalsutbildning för företagare, men det gör inte utbildningsavtalet. Den som studerar med utbildningsavtal ska vara studerande på heltid. Inom en utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal betalar utbildningsavtalsarbetsplatsen inte den studerande lön eller annat vederlag enligt 1 § 1 eller 2 mom. i arbetsavtalslagen. 

Det är inte motiverat att ingå ett utbildningsavtal om den studerande i verkligheten inte förvärvar de färdigheter som krävs för avläggande av en yrkesinriktad examen eller för det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Studerande som deltar i en utbildning som grundar sig på utbildningsavtal får inte heller användas för att ersätta arbetsplatsens egen arbetskraft i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. I övrigt är det också viktigt att när det gäller utbildning som ordnas på en arbetsplats beakta att arbetsgivaren alltid ska följa sina i arbetslagstiftningen fastställda skyldigheter mot sin personal i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. 

Enligt 2 mom. är utbildningsavtalet ett avtal för viss tid och gäller i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet enskilda examensdelar när det gäller annan yrkesutbildning än sådan som avses i 8 § i den föreslagna lagen. Utbildningsavtalets längd och den studerandes arbetsuppgifter knyts således till varje examensdel som ska avläggas med undantag av övrig yrkesutbildning. Utbildningsavtalet eller dess längd kan inte bindas till en examensdel när det gäller övrig yrkesutbildning, eftersom det enligt den föreslagna 8 § med övrig yrkesutbildning avses utbildning som förbereder till en yrkesuppgift samt utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen, vilka inte syftar till att avlägga en examen eller examensdel.  

Enligt 13 § i den föreslagna lagen byggs en yrkesinriktad examen upp av yrkesinriktade examensdelar. En examen eller eventuella kompetensområden inom en examen har minst en obligatorisk yrkesinriktad examensdel och minst en valbar yrkesinriktad examensdel. Att det i utbildningsavtalet avtalas om en examensdel åt gången innebär att ett utbildningsavtal inte direkt kan ingås för tiden för avläggande av en hel yrkesinriktad examen, utan förutsättningarna för utbildningsavtal ska granskas för varje examensdel. Även om utbildningsavtal endast kan ingås för en examensdel åt gången, är det dock möjligt att ingå flera på varandra följande avtal för olika examensdelar för samma utbildningsavtalsarbetsplats. Genom att flera på varandra följande utbildningsavtal ingås kan också en hel examen avläggas som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Detta förutsätter dock att det är möjligt att till alla delar förvärva det kunnande enligt examensgrunderna som ingår i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet på en arbetsplats inom ramen för de arbetsuppgifter som ska utföras och att detta som en del av uppdateringen av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet planeras av den studerande, företrädaren för arbetsplatsen och utbildningsanordnaren tillsammans. Att det avtalas om enskilda delar av en examen innebär dock inte att ett utbildningsavtal endast kan ingås för avläggande av en hel examensdel, utan ett utbildningsavtal kan också ingås för avläggandet av en kompetenshelhet som är mindre än en examensdel. 

Om det ingår i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet att fler än en examensdel kan avläggas på en arbetsplats som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal, kan man avtala om dessa också genom ett avtal, men arbetsuppgifterna ska dock planeras för varje examensdel så att de motsvarar målen för kunnandet för varje examensdel. Det är motiverat att avtala genom ett avtal om den studerande samtidigt förvärvar kunnande för flera examensdelar. 

I den personliga utvecklingsplanen för kunnandet planeras förvärvandet av yrkesskicklighet och kunnande individuellt för varje examens- eller utbildningsdel. Utbildningsanordnaren utarbetar och uppdaterar den personliga utvecklingsplanen för kunnandet tillsammans med den studerande. En företrädare för arbetsplatsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet om utbildningen ordnas som en utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal. Under studietiden uppdateras den personliga utvecklingsplanen för kunnandet vid behov, varför också utbildningsavtalet måste uppdateras för att motsvara innehållet i planen, om ändringarna påverkar innehållet i utbildningsavtalet. 

Den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet ska fogas till utbildningsavtalet till den del planen gäller utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal. Av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet ska de individuellt planerade, praktiska arbetsuppgifter framgå som den studerande kan utföra för att nå det kunnande som har ställts som mål. Dessutom ska det av den del av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet som ska fogas till utbildningsavtalet enligt vad som närmare bestäms genom förordning av statsrådet framgå åtminstone den examen som ska avläggas, vilka examensgrunder som ska följas och examensdelarna, den ansvarige arbetsplatshandledaren, tidsplaneringen för och längden på det förvärvande av kunnande som ordnas på arbetsplatsen samt eventuell tidpunkt för yrkesprovet. Den del av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet som ska fogas till utbildningsavtalet utarbetas och godkänns av utbildningsanordnaren, den studerande och företrädaren för utbildningsavtalsarbetsplatsen tillsammans så att den kan fogas till utbildningsavtalet när avtalet godkänns. 

Utbildningsavtalet och uppdateringar av det ska delges den studerande. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning har det avtalats om inlärning i arbetet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren, men avtal har inte nödvändigtvis ingåtts individuellt för varje studerande. Då ett avtal upprättas separat för varje studerande och den studerande delges utbildningsavtalet och uppdateringar av det skapas tydligare ramar för hur studier som sker på en arbetsplats ska genomföras. Man säkerställer också att de här studierna genomförs målinriktat och under handledning och att avtalsparterna och den studerande är medvetna om innehåll, mål, genomförande och villkor i fråga om den inlärning som sker på en arbetsplats genom praktiska arbetsuppgifter. Detta främjar ett målinriktat genomförande av den inlärning som sker på en arbetsplats. I och med att avtalet ska vara skriftligt kommer det i eventuella konfliktsituationer att framgå av avtalet vad parterna sinsemellan har kommit överens om. Detta förbättrar parternas rättsskydd. Även om den studerande inte är avtalspart i utbildningsavtalet är det ändamålsenligt att den studerande informeras om utbildningsavtalet och innehållet i det redan när utbildningsavtalet godkänns. Då är den studerande i ett så tidigt skede som möjligt medveten om innehållet i, målen med, genomförandet av och villkoren för den utbildning som ordnas på en arbetsplats. 

Enligt paragrafens 3 mom. ingår utbildningsanordnaren ett avtal med en företrädare för en straffanstalt i fråga om fångars förvärvande av kunnande i anslutning till arbetsverksamhet i en straffanstalt. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning grundar sig inte heller i dag sådan läroavtalsutbildning som ordnas för fångar i anslutning till arbetsverksamhet i en straffanstalt på ett arbetsavtal. Eftersom läroavtal i fortsättningen, med undantag av läroavtalsutbildning för företagare, ska grunda sig antingen på ett arbetsavtals- eller på ett tjänsteförhållande, kan det förvärvande av kunnande i samband med praktiska arbetsuppgifter som ordnas för fångar i anslutning till arbetsverksamhet i en straffanstalt i fortsättningen inte ordnas som läroavtalsutbildning, utan som utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal. 

Enligt 4 mom. bestäms i utbildningsavtalet med iakttagande av det som föreslås i 77 § 2 mom. den arbetstid som ska tillämpas vid utbildning som ordnas i samband med praktiska arbetsuppgifter. När man kommer överens om den studerandes arbetstid inom en utbildning som grundar sig på utbildningsavtal ska man beakta bestämmelserna om ordinarie arbetstid, dagliga vilotider, dygnsvila, ledighet per vecka och arbetsskiftsförteckning i arbetstidslagen (605/1996) samt bestämmelserna om arbetstid i lagen om unga arbetstagare (998/1993). 

Enligt bemyndigandet i 5 mom. utfärdas närmare bestämmelser om de frågor som ska regleras i utbildningsavtalet genom förordning av statsrådet. På motsvarande sätt som i 5 § i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning avtalas i det avtal som ingås mellan utbildningsanordnaren och arbetsplatsen åtminstone om parternas uppgifter samt längden på och tidpunkten för utbildningen som ordnas på en arbetsplats. 

72 §. Förutsättningar för läroavtal och utbildningsavtal. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för läroavtal och utbildningsavtal. 

Enligt 1 mom. är en förutsättning för att ett avtal om ordnande av läroavtalsutbildning ska kunna ingås mellan en utbildningsanordnare och en arbetsgivare eller mellan en utbildningsanordnare och en företagare samt att ett utbildningsavtal ska kunna ingås mellan en utbildningsanordnare och en företrädare för en utbildningsavtalsarbetsplats eller mellan en utbildningsanordnare och en företrädare för en straffanstalt att det på den arbetsplats där utbildningen sker med tanke på utbildningen enligt examensgrunderna eller den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och ordnandet av yrkesprov finns tillgång till tillräcklig produktions- och serviceverksamhet, behövliga arbetsredskap och personal som är kompetent i fråga om yrkeskunskap, utbildning och arbetslivserfarenhet. Det är utbildningsanordnaren som i sista hand ansvarar för att förutsättningarna för de studier som sker på arbetsplatsen är tillräckliga. 

Utbildningsanordnaren bedömer om arbetsplatsen är lämplig som en arbetsplats där utbildningen ska ske. Lämpligheten bedöms för varje avtal med beaktande av den studerandes individuella mål enligt examensgrunderna och den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Dessutom bedömer utbildningsanordnaren om det på arbetsplatsen finns tillräcklig produktions- och serviceverksamhet som möjliggör det förvärvande av kunnande som utgör målet, behövliga arbetsredskap och personal som är kompetent i fråga om yrkeskunskap, utbildning och arbetslivserfarenhet. Om utbildningsavtal ingås för sådant förvärvande av kunnande på en arbetsplats som ingår i en utbildning som handleder för yrkesutbildning, ska arbetsplatsens och arbetsplatshandledarens lämplighet bedömas i förhållande till den studerandes mål enligt utbildningsgrunderna och den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. På detta sätt säkerställs att det på arbetsplatsen är möjligt att utföra praktiska arbetsuppgifter genom vilka kunnandet under handledning kan utvecklas på ett målinriktat sätt. Om det vid bedömningen av arbetsplatsens lämplighet framkommer att det på den endast är möjligt att genomföra en del av det planerade förvärvandet av kunnande, kan avtalet ingås endast i fråga om den delen. Man kan vid behov avtala om den utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter med flera arbetsplatser, så att det planerade kompetensbehovet uppfylls. 

Enligt 2 mom. ska det på den arbetsplats där utbildningen sker för den studerande utses en i fråga om yrkeskunskap, utbildning eller arbetslivserfarenhet kompetent ansvarig arbetsplatshandledare. Bestämmelsen förutsätter inte att den ansvarige arbetsplatshandledare som utses för den studerande utan undantag ska uppfylla alla de krav som anges i momentet, men utifrån en helhetsbedömning ska han eller hon uppfylla tillräckliga krav för att kunna vara ansvarig arbetsplatshandledare. Kravet på en i fråga om yrkeskunskap, utbildning eller arbetslivserfarenhet kompetent ansvarig arbetsplatshandledare är behövligt för att man ska kunna säkerställa att det finns förutsättningar för att förvärva yrkesskicklighet i samband med arbetsuppgifterna på ett målinriktat sätt under handledning. På den arbetsplats där utbildningen sker kan man också till exempel i fråga om det kunnande som krävs för någon examensdel eller något annat avgränsat kunnande dra nytta av en handledande resurs från en annan arbetsplats om det är ändamålsenligt för att trygga kvaliteten på handledningen. Då kommer företrädaren för arbetsplatsen där utbildningen sker överens om saken med en företrädare för den andra arbetsplatsen och uppgifter om detta förs in i läroavtalet eller utbildningsavtalet. 

För en företagare som får läroavtalsutbildning kan arbetsplatshandledaren också vara en person som kommer från en annan arbetsplats eller som i övrigt är lämplig för uppgiften. Till ansvarig arbetsplatshandledare för en företagare kan också en person utanför företaget eller en mentor utses, om han eller hon uppfyller de krav som anges i 2 mom. En sådan person kan komma i fråga då kraven är uppfyllda och till exempel en tidigare företagare som sålt sitt företag handleder och ger råd till den företagare som köpt företaget och som deltar i läroavtalsutbildning. 

73 §.Utbildningsersättningar. I paragrafen föreskrivs det om betalning av utbildningsersättning inom läroavtalsutbildning och inom utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Enligt 1 mom. betalar utbildningsanordnaren arbetsgivaren utbildningsersättning inom läroavtalsutbildningen, om den utbildning som sker på arbetsplatsen och handledningen inom den uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren. Om utbildningsersättning ska det överenskommas i avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren om ordnande av läroavtalsutbildning. Enligt 6 § 4 mom. i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning betalas inom läroavtalsutbildningen för den utbildning som ordnas på arbetsplatsen till arbetsgivaren ersättning enligt de kostnader som utbildningen bedöms åsamka arbetsgivaren. Den gällande bestämmelsen har tolkats som att det inom läroavtalsutbildningen alltid ska betalas utbildningsersättning till arbetsgivaren, fastän parterna anser att det inte behövs. Enligt den föreslagna bestämmelsen behöver utbildningsersättning inte betalas om parterna tillsammans anser att det inte är behövligt. Utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren kan inte ensidigt fatta beslut om nivån på utbildningsersättningen och om den ska betalas eller inte. Med stöd av det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning får närmare bestämmelser om hur utbildningsersättningen bestäms utfärdas genom förordning av statsrådet. På motsvarande sätt som i 6 § 4 mom. i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning kan bland annat den studerandes erfarenhet och vilket skede studierna befinner sig i samt den handledning som den studerande behöver beaktas då utbildningsersättningen bestäms. 

I 2 mom. föreskrivs det att med avvikelse från det föreslagna 1 mom. betalas ingen utbildningsersättning för läroavtalsutbildning som ordnas för en företagare i dennes eget företag. Utbildningsersättning kan dock betalas till en annan arbetsgivare eller en annan i 72 § 2 mom. i den föreslagna lagen avsedd person för kostnaderna för handledning och rådgivning till den företagare som får läroavtalsutbildning. Förutsättningen för att ersättning betalas till en annan arbetsgivare är att det utses en arbetsplatshandledare för den studerande från den andra arbetsgivarens arbetsplats i enlighet med vad som föreslås i 72 § 2 mom. På samma sätt ska förutsättningen för att utbildningsersättning betalas till en annan person vara att personen utses till ansvarig arbetsplatshandledare för företagaren. 

Enligt 3 mom. betalas ingen ersättning för en utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal och som ordnas på en arbetsplats. Utbildningsanordnaren och en företrädare för utbildningsavtalsarbetsplatsen kan dock ingå avtal om att den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen betalas utbildningsersättning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd enligt 65 § i den föreslagna lagen. Möjligheten att avtala om utbildningsersättning i fråga om studerande som har rätt till krävande särskilt stöd är behövlig för att möjligheten för de här studerandena att delta i utbildning som grundar sig på utbildningsavtal inte ska förhindras till exempel av eventuella specialarrangemang som måste genomföras på arbetsplatsen. 

74 §. Skyldighet att ordna förutsättningar att nå målen för kunnandet.I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för utbildningsanordnaren, när det gäller utbildning som ordnas på en arbetsplats, och för den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen, när det gäller utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal, att ge akt på förutsättningarna för den studerande att nå målen för kunnandet som ställts i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Enligt 1 mom. är det utbildningsanordnarens uppgift att svara för att de praktiska arbetsuppgifterna inom läroavtalsutbildning och utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal är sådana att den studerande genom att utföra dessa uppgifter kan nå de mål för kunnandet som anges i hans eller hennes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Således svarar utbildningsanordnaren för att arbetsuppgifterna är lämpliga redan vid utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Utbildningsanordnaren ska vid behov också besöka arbetsplatsen där utbildningen sker för att förvissa sig om att både arbetsuppgifterna och arbetsplatsen är lämpliga för utbildning som ordnas på en arbetsplats. Utbildningsanordnaren ska också se till att utbildningen som ordnas på en arbetsplats ordnas på en sådan arbetsplats som uppfyller kraven i 72 § och där målen för kunnandet som anges i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet verkligen kan nås. 

I 2 mom. föreskrivs att inom utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal är den som tillhandahåller en utbildningsavtalsarbetsplats skyldig att ge akt på hur den studerandes kunnande utvecklas, att vidta åtgärder om det som ställts som mål i den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet inte kan nås och att lämna utbildningsanordnaren rapporter om hur den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet förverkligas. Inom utbildning som grundar sig på utbildningsavtal är det behövligt att ytterligare betona skyldigheten för utbildningsavtalsarbetsplatsen att följa upp hur den studerandes kunnande utvecklas och lämna rapporter om detta. Liksom för den nuvarande inlärningen i arbetet är det nämligen sannolikt att fler unga studerande som avlägger en yrkesinriktad grundexamen kommer att studera inom utbildningar som grundar sig på utbildningsavtal än inom läroavtalsutbildningar. Genom att utbildningsanordnaren får rapporter om hur den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet har förverkligats blir det lättare för utbildningsanordnaren att förvissa sig om att den studerande verkligen utför endast sådana arbetsuppgifter som planerats på förhand i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och med hjälp av vilka den studerande kan nå det kunnande som ställts som mål. 

75 §. Hävande av läroavtal och avtal om ordnande av läroavtalsutbildning samt avbrytande av sådan utbildning.I paragrafen föreskrivs det om hävande av läroavtal och avtal om ordnande av läroavtalsutbildning samt avbrytande av läroavtalsutbildning. Enligt det föreslagna 1 mom. kan ett läroavtal hävas genom en gemensam överenskommelse mellan avtalsparterna. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuläget. Enligt 18 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan den studerande och arbetsgivaren häva ett läroavtal med omedelbar verkan. 

I 2 mom. föreskrivs det om hävningsgrunder för läroavtal som grundar sig på arbetsavtal. Enligt 1 punkten i bestämmelsen ska man kunna häva ett läroavtal på motsvarande sätt som i dag också under avtalad prövotid på de grunder som anges i 1 kap. 4 § i arbetsavtalslagen. På motsvarande sätt som för närvarande ska man kunna häva ett läroavtal också på de grunder som anges i 8 kap. 1 och 3 § i arbetsavtalslagen. Enligt 8 kap. 1 § i arbetsavtalslagen får arbetsgivaren endast av synnerligen vägande skäl häva ett arbetsavtal så att det genast upphör oberoende av den uppsägningstid som ska iakttas eller av avtalstiden. Som sådana skäl kan betraktas ett så allvarligt brott mot eller åsidosättande av arbetstagarens förpliktelser som följer av arbetsavtalet eller av lag och som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetsgivaren fortsätter avtalsförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar. Enligt samma paragraf får arbetstagaren på motsvarande sätt häva arbetsavtalet så att det genast upphör, om arbetsgivaren så allvarligt bryter mot eller åsidosätter sina förpliktelser som följer av arbetsavtalet eller av lag och som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetstagaren fortsätter avtalsförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar. I 8 kap. 3 § i arbetsavtalslagen föreskrivs det om rätten att anse arbetsavtalet hävt. Om arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet minst sju dagar utan att under denna tid till arbetsgivaren ha anmält giltigt skäl till sin frånvaro, har arbetsgivaren rätt att enligt den paragrafen anse arbetsavtalet hävt räknat från början av frånvaron. Om arbetsgivaren är frånvarande från arbetsplatsen minst sju dagar utan att under denna tid till arbetstagaren anmäla giltigt skäl till sin frånvaro, har arbetstagaren rätt att anse arbetsavtalet hävt. Om det på grund av ett godtagbart hinder inte varit möjligt att anmäla frånvaron till den andra avtalsparten, återgår hävningen av arbetsavtalet. 

Enligt 2 mom. 2 punkten kan ett läroavtal på motsvarande sätt som för närvarande ensidigt hävas om arbetsgivaren upphör med sitt företag, försätts i konkurs eller avlider. Enligt 3 punkten kan ett läroavtal likaså hävas med utbildningsanordnarens tillstånd enligt arbetsavtalslagens uppsägningsgrunder. 

Enligt 3 mom. kan utbildningsanordnaren efter att ha hört den studerande och arbetsgivaren häva avtalet om ordnande av läroavtalsutbildning mellan sig och arbetsgivaren, om bestämmelserna i den föreslagna lagen, bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller villkoren i läroavtalet inte iakttas i den utbildning som ordnas på arbetsplatsen. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan utbildningsanordnaren efter att ha hört den studerande och arbetsgivaren häva läroavtalet, om det i den utbildning som ordnas på arbetsplatsen inte iakttas bestämmelserna i den lagen eller en med stöd av lagen utfärdad förordning eller bestämmelserna i avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan utbildningsanordnaren dessutom häva ett tjänstemannaläroavtal efter att ha hört tjänstemannen och arbetsgivaren, om utbildningen inte följer denna lag eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den eller om bestämmelserna i avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren inte följs. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att häva avtal om ordnande av läroavtalsutbildning på motsvarande sätt som för närvarande också för studerande i ett tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande. 

I 4 mom. föreskrivs det om när ett läroavtal ska betraktas som hävt. Eftersom utbildningsanordnaren inte är part i läroavtalet mellan arbetsgivaren och den studerande, ska utbildningsanordnaren inte ha befogenhet att häva läroavtalet mellan den studerande och arbetsgivaren. Om utbildningsanordnaren häver avtalet om ordnande av läroavtalsutbildning mellan sig och arbetsgivaren, finns det inte längre förutsättningar för läroavtalets giltighet och också avtalet mellan den studerande och arbetsgivaren ska betraktas som hävt. Dessutom ska ett läroavtal betraktas som hävt om utbildningsanordnaren har dragit in den studerandes studierätt med stöd av 81 § i den föreslagna lagen. Om grunden för hävningen är att den studerandes studierätt dragits in, är utbildningsanordnaren inte skyldig att ordna förvärvandet av kunnandet på något annat sätt. Enligt vad som föreslås i 81 § 3 mom. ska utbildningsanordnaren innan studierätten dras in tillsammans med den studerande utreda hans eller hennes möjligheter att ansöka om att få avlägga någon annan examen. 

I 5 mom. föreskrivs det om hävande av avtal om ordnande av läroavtalsutbildning för företagare på motsvarande sätt som för närvarande. Enligt bestämmelsen kan utbildningsanordnaren och en studerande som är verksam som företagare genom en gemensam överenskommelse häva ett avtal om ordnande av utbildning. Utbildningsanordnaren kan efter att ha hört den studerande som är verksam som företagare häva avtalet om ordnande av utbildning, om bestämmelserna i den föreslagna lagen, bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller villkoren i det i 70 § 4 mom. avsedda avtal som ingåtts mellan utbildningsanordnaren och företagaren inte iakttas i utbildningen. 

Med avvikelse från nuläget föreskrivs det i 6 mom. att om ett läroavtal hävs på de grunder som avses i 1—3 och 5 mom. i den föreslagna paragrafen är utbildningsanordnaren skyldig att ordna möjlighet för den studerande att på något annat sätt förvärva det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. I första hand ska utbildningsanordnaren stöda den studerande att söka en annan arbetsplats med vilken läroavtal kan ingås. 

Om den studerande avstängs från läroanstalten för viss tid med stöd av 85 § 2 mom. eller 88 § 3 mom. i den föreslagna lagen, avhålls från studierna med stöd av 85 § 5 mom. i den föreslagna lagen eller om den studerandes studierätt avbryts tillfälligt med stöd av 96 § 3 mom. i den föreslagna lagen, avbryts läroavtalsutbildningen enligt 7 mom. för motsvarande tid. Om en studerande avstängts från läroanstalten för viss tid eller avhållits från studierna eller den studerandes studierätt avbrutits tillfälligt, kan han eller hon inte heller fortsätta förvärvandet av kunnande på en arbetsplats som läroavtalsutbildning för motsvarande tid. Enligt det som föreslås i 96 § 3 mom. har den studerande rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon utför värnplikt, civiltjänst, eller frivillig militärtjänst för kvinnor eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning. Dessutom kan studierätten enligt 96 § 3 mom. i den föreslagna lagen på begäran av den studerande tillfälligt avbrytas av någon annan grundad anledning. 

76 §.Hävande av utbildningsavtal och avbrytande av utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. I paragrafen föreskrivs det om hävande av utbildningsavtal och avbrytande av utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. I den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning finns inga bestämmelser om hur inlärning i arbetet avslutas och avtal har inte nödvändigtvis upprättats för varje studerande. De andra parternas ställning och möjligheter att påverka har varit otydliga, om arbetsgivaren med kort varsel innan inlärningen i arbetet skulle inledas meddelat att denne inte tar emot den studerande för inlärning i arbetet eller om den studerande inte dykt upp på stället för inlärning i arbetet som planerat. När det gäller utbildningsavtal är syftet med de föreslagna bestämmelserna om hävande och avbrytande av avtal att förtydliga nuläget och förbättra avtalsparternas rättsskydd. 

Enligt 1 mom. i paragrafen kan ett utbildningsavtal hävas genom en gemensam överenskommelse mellan avtalsparterna. Avtalet hävs då med omedelbar verkan. Enligt 2 mom. kan vardera parten efter att ha hört den andra parten häva ett utbildningsavtal, om bestämmelserna i denna lag, bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller villkoren i utbildningsavtalet inte iakttas i den utbildning som ordnas på arbetsplatsen. I praktiken kan hörandet ske under fria former, men avtalsparten ska meddela grunderna för varför denne vill häva utbildningsavtalet. 

I 3 mom. föreskrivs det om övriga hävningsgrunder för utbildningsavtal. Enligt 1 punkten kan vardera parten häva ett utbildningsavtal om den som tillhandahåller en utbildningsavtalsarbetsplats upphör med sitt företag, försätts i konkurs eller avlider. Enligt 2 punkten kan vardera parten häva ett utbildningsavtal när den studerande övergår till att genom läroavtalsutbildning förvärva det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. I sådana fall är förutsättningen för hävande av utbildningsavtalet att den studerande omedelbart övergår från utbildningen som grundar sig på utbildningsavtal till läroavtalsutbildningen. Syftet är att möjliggöra flexibla studievägar och att främja övergången till läroavtalsutbildning. Då ska utbildningsanordnaren säkerställa att det också ingås ett läroavtal för den studerande. 

Enligt 4 mom. ska utbildningsanordnaren häva ett utbildningsavtal, om det av information från den studerande framgår att bestämmelserna i den föreslagna lagen, bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller villkoren i utbildningsavtalet inte iakttas i den utbildning som ordnas på arbetsplatsen och det inte finns förutsättningar för att fortsätta utbildningsavtalet. Utbildningsanordnaren ska dock höra den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen innan utbildningsavtalet hävs. Även om den studerande inte är part i utbildningsavtalet är det ändamålsenligt att det är möjligt för honom eller henne att reagera på problem som han eller hon observerat på utbildningsavtalsarbetsplatsen eller på att bestämmelserna i den föreslagna lagen, bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller villkoren i utbildningsavtalet inte iakttas i den utbildning som ordnas på arbetsplatsen. För den studerande är det i detta fall behövligt att utbildningsavtalet kan hävas, om det inte finns förutsättningar för att fortsätta avtalet. Utbildningsanordnaren ska dock i första hand tillsammans med den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen försöka avhjälpa de observerade bristerna eller reda ut de eventuella problemen, så att utbildningen kan fortsätta på arbetsplatsen i fråga. 

Enligt 5 mom. upphör ett utbildningsavtal att gälla, om utbildningsanordnaren drar in den studerandes studierätt med stöd av 81 § i den föreslagna lagen. Om grunden för hävningen är att den studerandes studierätt dragits in, är utbildningsanordnaren inte skyldig att ordna förvärvandet av kunnandet på något annat sätt. Enligt vad som föreslås i 81 § 3 mom. ska utbildningsanordnaren innan studierätten dras in tillsammans med den studerande utreda hans eller hennes möjligheter att ansöka om att få avlägga någon annan examen. 

Med avvikelse från nuläget föreskrivs det i 6 mom. att om ett utbildningsavtal hävs på de grunder som anges i 1—4 mom. i den föreslagna paragrafen, är utbildningsanordnaren skyldig att ordna möjlighet för den studerande att på något annat sätt förvärva det kunnande som ställts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. I första hand ska utbildningsanordnaren stöda den studerande att söka en annan arbetsplats med vilken ett utbildningsavtal eller alternativt ett läroavtal kan ingås. 

I 7 mom. föreskrivs det om avbrytande av utbildning som grundar sig på läroavtal på motsvarande sätt som för avbrytande av läroavtalsutbildning. Om en studerande avstängs från läroanstalten för viss tid med stöd av 85 § 2 mom. eller 88 § 3 mom. i den föreslagna lagen eller avhålls från studierna med stöd av 85 § 5 mom. i den föreslagna lagen eller om den studerandes studierätt avbryts tillfälligt med stöd av 96 § 3 mom. i den föreslagna lagen, avbryts enligt bestämmelsen den utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal för motsvarande tid. Om en studerande avstängts från läroanstalten för viss tid eller avhållits från studierna eller den studerandes studierätt avbrutits tillfälligt, kan han eller hon inte heller fortsätta förvärvandet av kunnande på en arbetsplats som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal för motsvarande tid. 

77 §. Tillämpning av lagstiftningen om arbetstagare och tjänsteinnehavare.Enligt 1 mom. ska på motsvarande sätt som för närvarande lagstiftningen som tillämpas på arbetsavtalsförhållanden och tjänsteförhållanden tillämpas på läroavtal. Enligt bestämmelsen, om inte något annat föreskrivs i den föreslagna lagen, ska dock inte 1 kap. 3 och 8 §, 2 kap. 4 och 5 §, 4 kap. 4 och 5 §, 6 kap., 7 kap. 1—5 § och 7—11 §, 9 och 10 kap. samt 13 kap. 3 och 4 § i arbetsavtalslagen tillämpas på läroavtal som grundar sig på arbetsavtal. I de nämnda avsnitten i arbetsavtalslagen föreskrivs det om formen för ett arbetsavtal och avtalstiden (1 kap. 3 §), arbetstagarens biträde (1 kap. 8 §), information om de centrala villkoren i arbetet (2 kap. 4 §), arbetsgivarens skyldighet att erbjuda deltidsanställda arbete (2 kap. 5 §), partiell vårdledighet och avbrytande av denna (4 kap. 4 och 5 §), allmänna förutsättningar för upphävande av arbetsavtal (6 kap.), allmän bestämmelse om uppsägningsgrunder (7 kap. 1 §), uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person (7 kap. 2 §), uppsägning av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker (7 kap. 3 §), skyldighet att erbjuda arbete och ordna utbildning (7 kap. 4 §), uppsägningsrätt i samband med överlåtelse av rörelse och i anslutning till saneringsförfarande (7 kap. 5 och 7 §), upphävande av arbetsavtal vid arbetsgivarens konkurs och arbetsgivarens död (7 kap. 8 §), uppsägning av en gravid eller familjeledig arbetstagare (7 kap. 9 §), uppsägningsskydd för förtroendemän och förtroendeombud (7 kap. 10 §), ombildning av anställningsförhållande till anställningsförhållande på deltid (7 kap. 11 §), förfarandet vid upphävande av arbetsavtal (9 kap.), arbetsavtals ogiltighet och oskäliga villkor (10 kap.), förtroendeombud (13 kap. 3 §) och förtroendeombud och överlåtelse av rörelse (13 kap. 4 §). Det föreslagna 1 mom. motsvarar dessutom gällande lydelse i 18 § 1 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

Den tillämpning av arbetsavtalslagen som föreslås i momentet ska inte gälla läroavtalsutbildning för studerande i ett tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande. När det gäller läroavtalsutbildning för studerande i ett tjänsteförhållande eller i ett offentligrättsligt anställningsförhållande som kan jämföras med ett tjänsteförhållande föreslås det inte att vissa bestämmelser som ska tillämpas på tjänsteförhållanden ska slopas, eftersom det på motsvarande sätt som för närvarande är meningen att anställningsvillkoren för tjänsteförhållanden eller offentligrättsliga anställningsförhållanden som kan jämföras med ett tjänsteförhållande och de rättigheter och skyldigheter som hör samman med sådana anställningsförhållanden ska vara desamma under läroavtalsutbildningen som för sådana anställningsförhållanden i övrigt. Inte heller i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning har de bestämmelser som ska tillämpas på tjänsteförhållanden slopats i fråga om tjänstemannaläroavtal. 

På studerande i läroavtalsutbildning tillämpas liksom för närvarande dessutom vad som föreskrivs om arbetstagares arbetstid, semester, arbetarskydd och annat skydd av arbetstagare. 

Enligt 2 mom. tillämpas på studerande i en utbildning som grundar sig på utbildningsavtal diskrimineringslagen (1325/2014) och de bestämmelser i lagen om unga arbetstagare som gäller arbetstiden, säkerheten i arbetet och hälsoaspekterna på ett sätt som avviker från den gällande lagstiftningen om inlärning i arbetet. Det föreslås att bestämmelserna om arbetstiden i 2 kap. i lagen om unga arbetstagare ska tillämpas också på studerande i utbildning som grundar sig på utbildningsavtal som inte har fyllt 18 år. I kapitlet föreskrivs om ordinarie arbetstid, övertidsarbete och nödarbete, maximal arbetstid, arbetstidens förläggning och vilotider. Enligt 6 § i lagen om unga arbetstagare får arbetstiden för en ung arbetstagare inte överstiga nio timmar i dygnet eller 48 timmar i veckan. När det gäller arbetets förläggning föreskrivs i 7 § att arbetstiden för en person som har fyllt 15 år ska förläggas mellan klockan 6 och klockan 22. En arbetstagare som har fyllt 15 år och som utför av en offentlig myndighet godkänt och övervakat arbete för att få yrkesutbildning får dock hållas i tvåskiftsarbete högst till klockan 24. 

I momentet föreskrivs också om arbetstid som ska tillämpas på arbete som grundar sig på utbildningsavtal. Enligt momentet får arbetstiden för en studerande som har fyllt 18 år vara högst lika lång som den ordinarie arbetstid som iakttas i arbetet i fråga. Den ordinarie arbetstid som tillämpas på arbetsplatsen kan grunda sig på den allmänna regeln i 6 §, bestämmelsen om periodarbetstid i 7 § eller bestämmelsen om ordinarie arbetstid för motorfordonsförare i 8 § i arbetstidslagen. Den ordinarie arbetstiden kan också grunda sig på bestämmelserna om ordinarie arbetstid i det kollektivavtal som tillämpas på arbetsplatsen. Den studerandes maximala arbetstid är således den ordinarie arbetstid som tillämpas på arbetsplatsen. 

Dessutom ska bestämmelserna i arbetstidslagen om dagliga vilotider, dygnsvila och ledighet per vecka tillämpas på arbete som utförs i utbildningsavtal. Den studerandes arbetstider ska antecknas i den arbetsskiftsförteckning som ska uppgöras på arbetsplatsen. 

78 §.Arbetarskydd för studerande. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som för närvarande om den studerandes arbetarskydd. Arbetsgivaren eller den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen svarar för arbetarskyddet för den studerande vid utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter i enlighet med arbetarskyddslagen (738/2002). Arbetarskyddslagen ska tillämpas på alla som utför arbete på en arbetsplats. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i dag att utbildningsanordnaren ska informera arbetsgivaren eller den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen om detta ansvar för arbetarskyddet. 

Om ersättning till studerande för skadefall som inträffar under den nuvarande inlärningen i arbetet föreskrivs det i den gällande lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015). Enligt lagen betalas ersättning för skadefall som inte ersätts enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) och som har orsakat en skada eller sjukdom hos en person som deltar i utbildning som ordnas i enlighet med lagen om grundläggande yrkesutbildning, med undantag för sådan annan verksamhet som nära anknyter till undervisningen och som avses i 3 § 3 mom. i den lagen, och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. En förutsättning för att ersättning ska betalas är att skadefallet har inträffat under förhållanden som är utmärkande för studierna medan den studerande, i läroanstalten eller på något annat ställe som anvisats av utbildnings- eller undervisningsanordnaren eller av läroanstaltens huvudman, i enlighet med läroplanen eller examensgrunderna deltagit i sådan praktisk undervisning, sådan inlärning i arbetet, sådan arbetspraktik eller en sådan fristående examen eller i sådan arbetslivsorientering i samband med grundläggande utbildning som kan jämställas med arbete. Enligt övergångsbestämmelsen i 128 § 2 mom. i den föreslagna lagen avser en hänvisning någon annanstans i lagstiftningen till de upphävda lagarna lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen en hänvisning till den föreslagna lagen. Om de angivna förutsättningarna är uppfyllda betalas i fortsättningen enligt lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete således ersättning för skadefall som inte ersätts enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som har orsakat en skada eller sjukdom hos en person som deltar i utbildning som ordnas i enlighet med den föreslagna lagen. Till denna del blir studerande inom utbildning som grundar sig på utbildningsavtal aktuella. 

79 §. Ledningen av utbildningen och övervakningen av avtalen.I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i 7 § 1 mom. i statsrådets gällande förordning om grundläggande yrkesutbildning att utbildningsanordnaren svarar för ledningen av läroavtalsutbildningen och den utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och för övervakningen av avtalen. Redan nu kan åtminstone skötseln av de myndighetsuppgifter som utbildningsanordnaren ålagts genom lag anses höra till ansvaret för ledningen och övervakningen. Utbildningsanordnaren svarar också för att tjänster som denne skaffat ordnas i enlighet med lagen. 

9 kap. Trygg studiemiljö

80 §.Rätt till trygg studiemiljö. I 1 mom. föreskrivs om studerandes rätt till trygg studiemiljö. I 2 mom. föreskrivs om föremål och ämnen som är förbjudna i läroanstalten och annan studiemiljö. Till läroanstalten eller annan studiemiljö får inte medföras och under arbetsdagen får inte innehas sådana föremål eller ämnen som enligt lag inte får innehas eller ämnen med vilka den egna eller någon annans säkerhet kan äventyras eller som särskilt lämpar sig för att skada egendom och i fråga om vilka det inte finns någon godtagbar orsak för att de ska få innehas. 

Bestämmelsen gör det på samma sätt som i nuläget möjligt att ingripa i medförda potentiellt farliga föremål och ämnen och avlägsna dem, men hindrar ändå inte att studerande har med sig yrkesmässiga instrument under lektionerna i godtagbara syften. Den ordningsstadga och de ordningsbestämmelser som avses i 4 mom. får innehålla närmare regler om de föremål och ämnen som avses i 2 mom. och om deras närmare användning och förvaring, dvs. om rätten att av grundad anledning begränsa användningen av eller helt förbjuda sådana föremål och ämnen som har sådana egenskaper att de lämpar sig för att äventyra den studerandes eget eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller skada egendom. För att den studerandes rätt till trygg studiemiljö ska kunna garanteras föreskrivs i 3 mom. om skyldighet för utbildningsanordnare att utarbeta en plan för användning av disciplinära åtgärder och för de tillhörande förfaringssätten. Enligt momentet ska utbildningsstyrelsen meddela föreskrifter om hur planen ska utarbetas. Bestämmelser om en plan för hur de studerande ska skyddas mot våld, mobbning och trakasserier ingår i lagen om elev- och studerandevård (1287/2013). 

Enligt förslaget till 4 mom. ska utbildningsanordnaren anta en ordningsstadga eller meddela andra ordningsbestämmelser som ska tillämpas vid läroanstalten i avsikt att främja den interna ordningen, ostörda studier samt trygghet och trivsel i studiemiljön. Bestämmelsen motsvarar 28 § 4 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Inom utbildning som avses i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning har utbildningsanordnarna själva kunnat besluta om godkännande av ordningsstadgor eller andra ordningsbestämmelser. Enligt förslaget ska alla utbildningsanordnare i fortsättningen anta ordningsstadgor eller meddela andra ordningsbestämmelser som ska tillämpas vid läroanstalten. 

Utbildningsstyrelsen har i mars 2016 meddelat anvisningar om utarbetandet av ordningsstadgor. Med hjälp av anvisningarna kan praxis för utarbetandet av ordningsstadgor förenhetligas. I anvisningarna beskrivs de omständigheter som ska beaktas när ordningsstadgor utarbetas samt ges för den grundläggande utbildningens del en exempelförteckning över saker som kan regleras i ordningsstadgan. Anvisningarna kan utnyttjas även när ordningsstadgor utarbetas för yrkesläroanstalter, dock med hänsyn till de studerandes ålder och behov av handledning. 

Enligt 5 mom. får ordningsstadgan och de andra ordningsbestämmelserna på samma sätt som i nuläget innehålla sådana regler om praktiska arrangemang och ett korrekt uppförande som behövs för tryggheten och trivseln i studiemiljön samt närmare regler om de föremål och ämnen som avses i 2 mom. Enligt momentet kan regler också meddelas om hur läroanstaltens egendom får hanteras och om hur man får vistas och röra sig i läroanstaltens lokaler och på läroanstaltens område. 

81 §.Indragning av studierätten. I paragrafen bestäms om indragning av studierätten. Den föreslagna regleringen motsvarar 32 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning, som med stöd av en hänvisning tillämpas även i utbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Jämfört med den gällande regleringen beaktas i bestämmelserna de terminologiska ändringar som totalreformen av yrkesutbildningen förutsätter. Motsvarande bestämmelser om indragning av studierätten med nästan samma ordalydelse ingår även i universitetslagen och yrkeshögskolelagen, så för att regleringen ska vara enhetlig föreslås inga ändringar i bestämmelsernas innehåll i detta sammanhang. 

I 1 mom. föreslås att när utbildningen eller utövandet av yrket inbegriper krav som hänför sig till minderårigas säkerhet eller patient- eller klientsäkerheten eller säkerheten i trafiken kan utbildningsanordnaren dra in rätten att avlägga en examen och samtidigt rätten att delta i examensutbildning. Dessa åtgärder kallas indragning av studierätten och denna definition föreslås ingå i 1 mom. Genom indragning av studierätten förhindras på samma sätt som i nuläget en sådan studerande att fortsätta utbildningen och avlägga examen som i anslutning till utbildningen eller utövandet av yrket kunde allvarligt äventyra en annan persons hälsa eller säkerhet. 

I 1 och 2 mom. föreskrivs om de situationer för en studerande inom examensutbildning som kan leda till indragning av studierätten. I 3 mom. föreskrivs åter om skyldighet för utbildningsanordnaren att innan studierätten dras in utreda den studerandes möjligheter att ansöka om att få avlägga någon annan examen eller genomgå någon annan utbildning. I 4 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om de examina som omfattas av paragrafen utfärdas genom förordning av statsrådet. De föreslagna bestämmelserna motsvarar 32 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

82 §. Information om indragning av studierätten. I paragrafen föreskrivs om information om indragning av studierätten. I bestämmelserna beaktas de terminologiska ändringar som totalreformen av yrkesutbildningen förutsätter, men i övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande 32 a § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

83 §. Återställande av studierätten. I paragrafen föreskrivs om möjlighet att återställa studierätten. I bestämmelserna beaktas de terminologiska ändringar som totalreformen av yrkesutbildningen förutsätter, men i övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande 32 b § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

84 §. Narkotikatest. I paragrafen föreskrivs om narkotikatest. Paragrafen motsvarar bestämmelserna om narkotikatest i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

85 §.Disciplin. I 1och2 mom. föreskrivs om disciplinstraff som påförs i studiemiljö och som är skriftlig varning och avstängning från läroanstalten för viss tid. Varning kan ges om en studerande stör undervisningen, beter sig våldsamt eller hotfullt i studiemiljön, vägrar visa upp intyg över narkotikatest eller lämnar ett prov som visar att han eller hon missbrukat narkotika. Om handlingen eller försummelsen är allvarlig eller om det osakliga uppförandet fortsätter efter en skriftlig varning kan det leda till att den studerande avstängs från läroanstalten för viss tid, högst ett år. Jämfört med nuläget ska det i samband med disciplinstraff som påförs i studiemiljö inte längre föreskrivas om uppsägning av den studerande från internatboende, eftersom det föreskrivs om uppsägning från internatboende i den föreslagna bestämmelsen om disciplin på internatboenden. Rätten till en plats på ett internatboende för en studerande som bor på utbildningsanordnarens internatboende kan dock på det sätt som avses i 104 § avbrytas genom utbildningsanordnarens beslut för samma tid som den studerande är avstängd från läroanstalten. 

I 3 mom. föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget om tillsägelse att en studerande som stör undervisningen, beter sig våldsamt eller hotfullt eller äventyrar någon annans hälsa eller säkerhet ska avlägsna sig för den tid som återstår av lektionen. Bestämmelsen gäller också praktiska uppgifter i anslutning till undervisningen i läroanstalten, på en arbetsplats eller i någon annan studiemiljö, och kan vara tillämplig exempelvis i situationer där en studerande har kommit berusad till arbetsplatsen. Enligt 4 mom. kan rätt att delta i undervisningen förvägras för högst tre arbetsdagar när de föreskriva förutsättningarna föreligger. 

En studerande kan med stöd av 5 mom. avhållas från studierna om han eller hon vägrar att genomgå kontroller och undersökningar av hälsotillståndet i anslutning till förfarandet för indragning av studierätten eller att visa upp ett straffregisterutdrag. 

86 §.Disciplin på internatboenden. I paragrafen föreskrivs om disciplin på utbildningsanordnarens internatboende. Disciplinstraff som kan påföras på internatboenden som avses i 103 § i den föreslagna lagen är skriftlig varning och uppsägning från internatboendet. Den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning har inga egentliga bestämmelser om disciplin på internatboenden, men enligt 35 § 2 mom. i den gällande lagen har den studerande kunnat uppsägas från elevhemmet för en viss tid eller för den tid som återstår av studierna, om handlingen eller försummelsen har varit allvarlig eller om den studerande har fortsatt att uppföra sig olämpligt på det sätt som avses i 1 mom. efter en skriftlig varning. I förslaget utvidgas förutsättningarna för disciplinstraff på internatboenden jämfört med nuläget. Avsikten är att ordningen på internatboenden samt främjandet av en trygg och trivsam boendemiljö ska kunna effektiviseras med disciplinära åtgärder som tillämpas på internatboenden. Ett disciplinstraff enligt förslaget vore en potentiell följd av en förseelse som har inträffat i läroanstalten eller annan studiemiljö på ett sätt som motsvarar nuläget. Dessutom ska disciplinärt straff i fortsättningen kunna utgöra en påföljd även för en förseelse som har inträffat i internatboendets lokaler eller på internatboendets område. Internatboendets område avser i praktiken internatboendets tomt. 

Utöver det som föreskrivs om disciplin i 85 § i den föreslagna lagen kan enligt 1 mom.en studerande som bor på ett internatboende ges en skriftlig varning för det första om han eller hon uppträder våldsamt eller hotfullt i internatboendets lokaler. Eftersom misshandelsbrott faller under allmänt åtal och utbildningsanordnarens personal på internatboendet enligt 25 § 3 mom. i barnskyddslagen (417/2007) är skyldiga att anmäla allvarligare våld än lindrig misshandel som riktas mot ett barn, är disciplinstraff enligt den föreslagna bestämmelsen nödvändigt i första hand i lindrigare våldssituationer och när en studerande som bor på internatboendets uppträder hotfullt mot en annan studerande på internatboendet eller mot personalen. 

En skriftlig varning kan enligt 1 mom. ges även när en studerande bryter mot ordningen på internatboendet. Med att bryta mot ordningen på interboendet avses brott mot en eventuell ordningsstadga för internatboendet eller ett avsiktligt brott mot den allmänna tryggheten och trivseln på internatboendet och mot hemfriden för de studerande som bor på internatboendet. Enligt 103 § i den föreslagna lagen kan utbildningsanordnaren anta en ordningsstadga för internatboendet i avsikt att främja trygghet och trivsel i boendemiljön. Enligt den nämnda bestämmelsen kan ordningsstadgan innehålla sådana regler om praktiska arrangemang och ett korrekt uppförande som behövs för tryggheten och trivseln på internatboendet. Dessutom kan regler meddelas om hur egendom i utbildningsanordnarens internatboende får hanteras och om hur man får vistas och röra sig i internatboendet lokaler och på dess område. 

Om handlingen eller försummelsen är allvarlig eller om det osakliga uppförande som avses i 1 mom. fortsätter efter en skriftlig varning kan det enligt 2 mom. leda till att den studerande sägs upp från internatboendet för viss tid eller för den tid som återstår av studierna. Eftersom rätten till boende är en betydande individuell rättigheter följer förlust av platsen på internatboendet således först av allvarliga handlingar eller i situationer där det osakliga uppförandet fortsätter trots en skriftlig varning. 

När disciplinstraff påförs är det viktigt att proportionalitetsprincipen i 6 § i förvaltningslagen iakttas så att det råder balans mellan handlingen och påföljden. När proportionaliteten bedöms bör man beakta bland annat handlingens art, disciplinstraff som tidigare påförts den studerande som bor på internatboendet och övriga omständigheter i anslutning till handlingen. Efter en varning och före uppsägning från internatboendet kan en påföljd med rätt proportion vara att ge en andra varning till exempel i en situation där det har gått en lång tid sedan den tidigare varningen eller den tidigare varningen har hänfört sig till ett helt annat uppförande. Bestämmelser om förfarandet i disciplinärenden ingår i förslaget till 93 §. 

87 §.Avlägsnande av en studerande som uppför sig störande eller äventyrar säkerheten. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som i nuläget om möjlighet att avlägsna en studerande som uppför sig störande eller äventyrar säkerheten. Enligt 1 mom. har rektorn och läraren rätt att avlägsna en studerande från klassrummet eller en annan undervisningslokal eller utbildningsanordnarens tillställning, om den studerande inte iakttar en i 85 § 3 mom. avsedd uppmaning att avlägsna sig. Rektorn och läraren har också rätt att från läroanstaltens område avlägsna en studerande som inte avlägsnar sig efter att ha fått veta att han eller hon förvägrats rätt att delta i undervisningen i enlighet med 85 § 4 mom. 

Om en studerande som ska avlägsnas försöker förhindra detta genom att göra motstånd, har rektorn och läraren enligt 2 mom. rätt att använda sådana maktmedel som behövs för att få den studerande avlägsnad och som med hänsyn till den studerandes ålder och situationens hotfullhet eller motståndets allvar och en samlad bedömning av situationen kan anses vara försvarbara. Nödvändiga metoder kunde till exempel vara att lugna ner en studerande som uppför sig våldsamt eller hotfullt genom att hålla fast honom eller henne och leda bort honom eller henne från situationen. Användningen av maktmedel berättigar inte till onödigt eller överdrivet våld. Möjligheten att ingripa i en studerandes personliga integritet är avsedd för endast sådana exceptionella situationer där andra åtgärder inte har hjälpt och övriga studerandes rätt till undervisnings, arbetsro eller säkerhet kräver omedelbara åtgärder. 

Enligt 3 mom. kan rektorn och läraren i situationer som avses i 1 och 2 mom. agera tillsammans eller var för sig. Dessutom får enligt 3 mom. maktmedelsredskap inte användas för att avlägsna en studerande. En lärare eller rektor som använt sig av maktmedel ska lämna en skriftlig redogörelse för händelsen till utbildningsanordnaren. 

I 4 mom. hänvisas till strafflagens bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel. 

88 §.Verkningarna av ett anhängigt åtal eller ett domstolsbeslut på ett disciplinärt förfarande. I paragrafen föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget om verkningarna av ett anhängigt åtal eller ett domstolsbeslut på ett disciplinärt förfarande. Enligt 1 mom. får under den tid då åtal mot en studerande är anhängigt vid en allmän domstol inte ett disciplinärt förfarande av samma skäl inledas eller fortsättas mot den studerande. 

I 2 mom. sägs att om en domstol har frikänt en studerande, får inte ett disciplinärt förfarande av samma skäl inledas eller fortsättas annat än på grund av ett sådant förfarande som inte kan betraktas som ett brott men som kan medföra en disciplinär bestraffning. 

I 3 mom. sägs att om en domstol har dömt en studerande till straff, får han eller hon inte av samma skäl påföras disciplinstraff. Enligt momentet kan en studerande dock avstängas för viss tid från läroanstalten eller sägas upp från internatboendet för viss tid eller för den tid som återstår av studierna, om det är motiverat med hänsyn till den studerandes brott eller omständigheter i samband med det. 

89 §.Rätt att omhänderta föremål och ämnen. I paragrafen föreskrivs på ett sätt som motsvarar 35 d § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning om rätten att omhänderta förbjudna föremål och ämnen som en studerande innehar. 

Enligt1 mom. har rektorn och en lärare rätt att tillsammans eller var för sig under arbetsdagen frånta en studerande ett sådant föremål eller ämne som enligt lag inte får innehas, eller något annat föremål eller ämne som har sådana egenskaper att det lämpar sig för att äventyra den studerandes eller andras liv, hälsa eller säkerhet eller skada egendom. Föremål och ämnen som är nödvändiga på grund av utbildningen är i regel tillåtna, för bland annat i ordningslagen (612/2003)tillåts innehav av nödvändiga arbetsredskap. Föremål och ämnen som en studerande sannolikt har med sig i avsikt att orsaka skada får omhändertas. Befogenheten att omhänderta föremål eller ämnen ålägger dock inte lärarna och rektorn skyldighet utan möjlighet att agera, om det bedöms vara nödvändigt samt tillräckligt säkert. 

I 2 mom. föreskrivs om användning av nödvändiga och korrekt proportionerade maktmedel som krävs för att omhänderta ett föremål eller ämne. I momentet sägs att om en studerande som innehar ett föremål eller ämne som ska omhändertas försöker förhindra omhändertagandet genom att göra motstånd, har rektorn och läraren rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att omhänderta föremålet eller ämnet och som med hänsyn till den studerandes ålder och situationens hotfullhet eller motståndets allvar och en samlad bedömning av situationen kan anses vara försvarbara. En nödvändig metod kan till exempel vara att hålla fast den studerande. Avsikten är att läraren och rektorn ska ha tillräckliga befogenheter att omhänderta föremål och ämnen som äventyrar säkerheten, dock med omsorg om säkerheten och den studerandes grundläggande fri- och rättigheter. Enligt momentet gäller rätten att använda maktmedel endast föremål och ämnen som äventyrar den studerandes eller andra säkerhet. 

Enligt 3 mom. får maktmedelsredskap inte användas vid omhändertagande enligt 1 och 2 mom. I momentet hänvisas också till strafflagens bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel. 

I 4 mom. föreskrivs att de rättigheter och skyldigheter som anges i paragrafen gäller också under den tid som den studerande deltar i utbildning eller verksamhet som godkänts av utbildningsanordnaren och som är förenlig med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Med sådan utbildning eller verksamhet avses till exempel utfärder och lägerskolor, som också kan infalla under tid som går utöver arbetsdagen. 

90 §.Rätt att granska de studerandes saker. I paragrafen föreskrivs om rätt för rektorn och en lärare att söka efter ett föremål eller ämne som en studerande innehar och som ska omhändertas. Paragrafen motsvarar bestämmelsen om rätt att granska den studerandes saker i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Granskningsrätten är lindrigare än kroppsvisitation och ger befogenhet att granska de saker som den studerande har med sig och att utföra en ytlig granskning av den studerandes kläder. Förutsättningen ska vara att det är uppenbart att den studerande innehar ett förbjudet föremål eller ämne. Den studerande ska alltid först ges möjlighet att överlämna föremålet eller ämnet frivilligt eller att bevisa att han eller hon inte innehar något sådant. Sökandet ska utföras så att man så litet som möjligt ingriper i den studerandes personliga integritet på ett kränkande sätt. Enligt 2 mom. ska den studerande meddelas orsaken till granskningen innan den utförs. 

I 3 mom. förutsätts att den som utför granskningen ska vara av samma kön som den studerande, och att om möjligt ska vid granskningen även en annan myndig person som hör till läroanstaltens personal närvara. Den studerande har rätt att begära att en person som tillhör utbildningsanordnarens personal och som den studerande utser ska närvara vid granskningen om denna person är tillgänglig. På detta sätt försöker man göra situationen mindre hotfull ur den studerandes synvinkel, då den studerande i situationen får stöd av en person som hör till utbildningsanordnarens personal och som den studerande upplever som trygg. 

Avvikelse från det sätt att utföra granskningen som föreskrivs i 3 mom. får göras i situationer där det i praktiken är omöjligt eller räcker för länge att få en person av samma kön som den studerande att utföra granskningen eller en annan person till platsen och det är så nödvändigt att utföra granskningen för att garantera säkerheten att åtgärderna inte kan skjutas fram. 

Enligt 4 mom. gäller de rättigheter och skyldigheter som anges i paragrafen också under den tid som den studerande deltar i utbildning eller verksamhet som godkänts av utbildningsanordnaren och som är förenlig med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Med sådan utbildning eller verksamhet avses till exempel utfärder och lägerskolor, som också kan infalla under tid som går utöver arbetsdagen. 

91 §.Allmänna principer för omhändertagande och granskning. I paragrafen föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget om de allmänna principer som ska iakttas när de befogenheter som föreskrivs i 89 och 90 § utövas. 

Omhändertagande av föremål och ämnen, maktmedel i anslutning därtill och granskning för att hitta föremål och ämnen ska genomföras på ett så säkert sätt som möjligt, och åtgärderna får inte ingripa i den studerandes personliga integritet i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att trygga studieron och säkerheten. Vid granskning av en studerande ska den diskretion som omständigheterna kräver iakttas. Med diskretion avses bland annat att den studerande människovärde, könsidentitet, privatliv och fysiska integritet beaktas när ett föremål omhändertas och granskning utförs. 

Åtgärderna ska vara nödvändiga för att garantera en säker studiemiljö. Sålunda ska läraren för att beslagta ett föremål först använda alla tillbudsstående lindrigare medel för att omhänderta förbjudna föremål. 

För att genomföra åtgärderna på ett säkert sätt och förbättra samtliga parters rättsskydd föreskrivs i 1 mom. på nuvarande sätt också att användningen av åtgärderna ska planeras och att det ska ges anvisningar om dem i läroanstalterna. I 2 mom. föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget att en lärare eller rektor som använt sig av maktmedel enligt 89 § ska lämna en skriftlig redogörelse för händelsen. I 2 mom. föreskrivs dessutom om skyldighet att registrera och anmäla utnyttjande av befogenheterna. 

92 §.Överlämnande och förstörande av omhändertagna föremål och ämnen. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som i nuläget om återlämnande av omhändertagna föremål och ämnen och om överlämnande av dem till behöriga myndigheter samt om säker förvaring av dem medan de är omhändertagna. Omhändertagen egendom som tillhör studerande som fyllt 18 år och som inte överlämnas till en myndighet, ska återlämnas till den studerande efter arbetsdagens slut när den studerande lämnar läroanstaltens område. Egendom som tillhör studerande som är under 18 år överlämnas till den studerandes vårdnadshavare. 

Enligt 1 mom. ska omhändertagna föremål och ämnen dock överlämnas till polisen eller till någon annan i lag föreskriven myndighet, om den studerande, dennes vårdnadshavare eller en annan laglig företrädare inte har laglig rätt att inneha dem. 

Enligt 2 mom. ska föremål och ämnen överlämnas så fort som möjligt efter omhändertagandet. Narkotika, skjutvapen, vapendelar, patroner, projektiler, gassprejer och explosiva varor som fråntagits en studerande i en läroanstalt ska på grund av sin farlighet omedelbart överlämnas till polisen. I polislagen (872/2011) och ordningslagen föreskrivs om polisens omhändertagande av farliga ämnen eller föremål och om andra påföljder som ska riktas mot sådan egendom. Före överlämnandet ska föremålet eller ämnet förvaras omsorgsfullt till exempel i ett låst utrymme eller skåp. 

Enligt 3 mom. får omhändertagen egendom, som den studerandes vårdnadshavare trots uppmaning inte avhämtar, bevisligen förstöras inom tre månader efter meddelandet. Överlämnande och förstörande ska registreras. 

93 §.Förfarandet i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätten och i disciplinärenden. I paragrafen föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget om förfarandet i disciplinärenden och i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätten. 

I 1 mom. föreskrivs om beslutfattandet i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätten samt i disciplinärenden. Beslut om varning fattas av rektorn. Beslut om avstängning från läroanstalten och uppsägning från internatboendet, indragning och återställande av studierätten samt avhållande från studierna fattas av ett av utbildningsanordnaren tillsatt kollegialt organ. Eftersom förfarandet i anslutning till avstängning av en studerande för viss tid och uppsägning från internatboendet inte i alla situationer ger möjlighet att reagera tillräckligt snabbt, ska beslut om avstängning för en viss tid på högst tre månader och uppsägning från internatboendet på samma sätt som i nuläget kunna fattas av rektorn, om utbildningsanordnaren bestämmer så. Bestämmelsen ger utbildningsanordnaren möjlighet att till exempel i en instruktion överföra beslutanderätt på rektorn. Det är nödvändigt att föreskriva om beslutsfattandet eftersom man i de saker som avses i momentet ingriper i sådant som är centralt med tanke på den studerandes rättsskydd. Om läroanstalten i stället för rektor har en annan i 118 § avsedd föreståndare som svarar för verksamheten, svarar denne för skötseln av de uppgifter som föreskrivits för rektorn. 

Enligt förslaget till 112 § har en studerande rätt att överklaga ett sådant beslut av en utbildningsanordnare som avses i den föreslagna lagen och som gäller bland annat skriftlig varning till en studerande, avstängning av en studerande för viss tid samt uppsägning från internatboende genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. 

I 2 mom. föreskrivs på ett sätt som motsvarar nuläget om sammansättningen av och mandattiden för det kollegiala organ som avses i 1 mom. och som utbildningsanordnaren tillsätter. Organet kan också vara gemensamt för två eller flera utbildningsanordnare. I organet ska det ingå representanter för åtminstone utbildningsanordnaren, lärarna, studerandevården, arbetslivet och de studerande. För behandlingen av ett ärende som gäller indragning eller återställande av studierätten ska till organet dessutom utses en representant för den studerandes utbildningsavtalsarbetsplats eller, i fråga om läroavtalsutbildning, en representant för arbetsgivaren. Den medlem som företräder de studerande ska ha fyllt minst 15 år. Han eller hon har rätt att närvara och yttra sig. På jäv för medlemmarna tillämpas 27—29 § i förvaltningslagen. Närmare beslut om organets sätt att arbeta och fatta beslut fattas av utbildningsanordnaren. Organets röstberättigade medlemmar handlar under tjänsteansvar. Bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar för personer som utövar offentlig makt ingår i 40 kap. i strafflagen. 

I 3 mom. föreskrivs närmare om förfarandet i ärenden som gäller indragning av studierätten. Eftersom orsakerna till indragning av studierätten kan vara mycket olika, betonas i bestämmelsen att man ska inhämta behövlig expertutredning och annan utredning. Studierätten kan indras till exempel av orsaker som har att göra med hälsotillståndet, då ska nödvändig medicinsk eller annan utredning inhämtas. 

I 4 mom. föreskrivs om förfarandet i disciplinärenden. Innan beslut fattas om att en studerande avstängs från läroanstalten eller sägs upp från internatboendet för viss tid eller ges en skriftlig varning ska den handling eller försummelse som är orsaken till straffet specificeras för den studerande. Den studerande ska höras och behövlig utredning inhämtas. Om studeranden är minderårig, ska också föräldrarna höras. Eftersom en studerande som fyllt 18 år är myndig, behöver föräldrarna inte höras innan den studerande påförs ett disciplinstraff. Bestämmelsen motsvarar nuläget. 

I 5 mom. föreskrivs på nuvarande sätt att i fråga om de ärenden som avses i paragrafen ska ett skriftligt beslut meddelas och att åtgärder som innebär att en störande studerande blir tillsagd att lämna lektionen och förvägras undervisning ska registreras. I 6 mom. föreskrivs åter om verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft och om den tidpunkt då verkställigheten inleds. 

I ärenden som gäller indragning och återställande av studierätten samt disciplinärenden iakttas förvaltningslagen. Förutom förvaltningslagens jävsbestämmelser ska bland annat bestämmelserna om utredning av ärenden och hörande av parter samt beslutets form och motivering av beslut iakttas. 

10 kap. Studerandes övriga rättigheter och skyldigheter

94 §. Studerandes skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om studerandes skyldigheter. Enligt 1 mom. är utgångspunkten på samma sätt som i nuläget att en studerande ska i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet delta i undervisning och inom examensutbildning även i yrkesprov. Frånvaro ska emellertid vara möjlig, om det finns en grundad anledning till den, såsom sjukdom eller omständigheter i anslutning till utförandet av arbetsuppgifterna för en studerande som arbetar. 

I 1 mom. föreskrivs särskilt om skyldighet att delta för en studerande inom arbetskraftsutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utöver det som föreskrivs i 1 mom. inom arbetskraftsutbildning dessutom tillämpas det som i 5 kap. 4 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om en studerandes skyldighet att delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier. Enligt den bestämmelsen ska den studerande regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier på det sätt som avses i utbildnings- eller studieplanen. 

Enligt 2 mom. ska den studerande utföra sina uppgifter samvetsgrant och uppträda korrekt. Skyldigheten att utföra uppgifter har att göra med skyldigheten att delta i undervisningen. Korrekt uppträdande omfattar till exempel krav på att iaktta gott uppförande och att hantera utbildningsanordnarens egendom omsorgsfullt. För att uppnå den kompetens som satts som mål i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet är det viktigt att inte bara utbildningsanordnaren utan också den studerande förbinder sig att agera i enlighet med planen. 

I 3 mom. ingår en hänvisning till skadeståndslagen (412/1974) på samma sätt som i nuläget. Enligt bestämmelsen finns bestämmelser om skyldigheten för en studerande att ersätta skada som han eller hon har orsakat i skadeståndslagen. 

95 §. Tystnadsplikt för studerande. I paragrafen föreskrivs om särskild tystnadsplikt för studerande i läroavtalsutbildning, utbildning som baserar sig på utbildningsavtal och annan utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Enligt paragrafen ska tystnadsplikten för studerande motsvara tystnadsplikten för arbetstagare och tjänsteinnehavare i motsvarande uppgifter. 

96 §. Studierätt. I paragrafen föreskrivs när de studerandes studierätt börjar, upphör och tillfälligt avbryts. Tidpunkten när studierätten börjar och upphör är av betydelse till exempel för beviljandet av de förmåner som betalas för studietiden. 

Enligt 1 mom. börjar de studerandes studierätt vid en tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer. Studierätten börjar i regel inte vid den tidpunkt då beslutet om antagning som studerande fattas, utan när den studerande i enlighet med vad som överenskommit i den personliga utvecklingsplanen eller annars de facto inleder studierna. 

I 2 mom. föreskrivs när studierätten upphör. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör de studerandes studierätt när de har avlagt den examen eller den eller de examensdelar eller genomfört den utbildning till vilken de i enlighet med bestämmelserna i denna lag har blivit antagna som studerande, eller när de anses ha avgått på det sätt som anges i 97 §. Beslutet om vilken examen som ska avläggas eller vilken utbildning som ska genomföras fattas i regel i samband med beslutsfattandet som gäller antagning som studerande enligt 43 §. Beslut om examen som ska avläggas eller utbildning som ska genomföras inom arbetskraftsutbildningen fattas dock av arbets- och näringsbyrån i samarbete med utbildningsanordnaren. Dessutom kan det i enlighet med 44 § 3 mom. också kunna beslutas om den studerandes mål i samband med att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas. 

I 97 § föreskrivs om situationer då en studerande ska anses ha avgått. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör studierätten även i dessa situationer. 

I 3 mom. föreskrivs om en studerandes rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt. Den föreslagna bestämmelsen är ny i lagstiftningen om yrkesutbildning. En studerande har även för närvarande i praktiken kunnat avbryta sina studier tillfälligt, men praxisen och de godtagbara grunderna för avbrott har kunnat variera mellan olika utbildningsanordnare. Den föreslagna bestämmelsen behövs för att förenhetliga praxis och säkerställa likabehandling av de studerande. 

Enligt det föreslagna 3 mom. har en studerande rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon utför sådan tjänstgöring som avses i värnpliktslagen (1438/2007), civiltjänstlagen (1446/2007) eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004). De föreslagna grunderna motsvarar i stor utsträckning de orsaker som föreskrivs i universitetslagen och yrkeshögskolelagen för att en studerande ska kunna anmäla sig som frånvarande det första läsåret. En studerande kan dock fortsätta sina studier även under de omständigheter som nämns ovan, om det i övrigt är möjligt. Exempelvis enligt 8 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen har en försäkrad rätt till sjukdagpenning för den tid han eller hon är förhindrad att utföra sitt arbete, dvs. i fråga om en studerande förhindrad att studera, på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom. Enligt 8 kap. 4 a § i sjukförsäkringslagen får en studerande ändå studera i liten skala under sjukdagpenningsperioden. 

En studerande har alltid rätt att avbryta sin studierätt tillfälligt på de grunder som nämns ovan. Dessutom föreslås i 3 mom. att studierätten på begäran av den studerande alltid kan avbrytas tillfälligt av någon annan grundad anledning. I lagen föreskrivs inte desto närmare vilka dessa grundade anledningar kan vara, men de kan hänföra sig till exempelvis den studerandes olika livssituationer, såsom en utlandsvistelse eller familjesituationer som gör det motiverat att tillfälligt avbryta studierätten. Utbildningsanordnaren beslutar om denne godkänner den orsak som den studerande anför. I princip ska den studerande dock slutföra studier som han eller hon inlett utan ogrundade dröjsmål och avbrott, om det inte finns en grundad anledning till ett tillfälligt avbrott. 

I paragrafen föreskrivs inte hur länge ett sådant tillfälligt avbrott som avses där kan pågå. Utgångspunkten kan dock anses vara att beslut om en paus på några dagar eller till exempel ett par veckor i studierna inte behöver fattas på det sätt som avses i 3 mom., utan den studerande ska kunna komma överens om sådana situationer i enlighet med den praxis som gäller vid frånvaro. Det anges inte heller någon övre gräns för tillfälligt avbrott. Utgångspunkten kan dock anses vara att grunden för ett tillfälligt avbrott ska vara en tidsmässigt begränsad omständighet och ett tillfälligt avbrott ska endast av särskilda skäl kunna pågå vara mera än ett år. Om den studerandes studierätt har upphört, har han eller hon dock alltid möjlighet att söka sig till utbildning som ordnas av samma eller en annan utbildningsanordnare för att fortsätta sina studier. 

97 §.När studerande anses ha avgått. I 31 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning föreskrivs om studietid. I paragrafen föreskrivs om tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen och handledande utbildningar. Enligt bestämmelsen anses en studerande ha avgått om han eller hon inte har avlagt examen eller slutfört handledande utbildning inom den tid som anges i paragrafen. Enligt bestämmelsen anses också en sådan studerande ha avgått som utan att anmäla giltigt skäl uteblir från undervisningen, om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att fortsätta studierna. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I den föreslagna lagen ingår ingen maximitid för slutförande av handledande utbildning med undantag för maximitiden för avläggande av examen eller slutförande av studierna. Bestämmelserna om maximal studietid behövs för närvarande i första hand för att begränsa den maximitid som utbildningsanordnaren får finansiering, men de har samtidigt också begränsat den studerandes tidsmässiga rätt att slutföra sina studier. Sådana situationer där en studerande har varit tvungen att avbryta sina studier för att studietiden gått ut har dock varit sällsynta, eftersom studietiden enligt bestämmelsen har kunnat förlängas av grundad anledning. Slutförandet av yrkesutbildning och den finansiering som betalas utbildningsanordnarna ska dock enligt de grundläggande principerna för totalreformen av yrkesutbildningen inte vara tidsmässigt betingade, så i fortsättningen är det inte längre nödvändigt att begränsa studietiden i lagstiftningen med undantag av handledande utbildning. 

I lagen föreslås dock bestämmelser om grunderna för att en studerande kan anses ha avgått. Bestämmelsen om när någon anses ha avgått behövs för att fastställa de prestationer som ska användas för utbildningsanordnarens finansiering. Dessutom behövs bestämmelsen för att klarlägga en enskild studerandes situation till exempel om han eller hon får eller ansöker om förmåner som är beroende av om han eller hon har status som studerande eller om den upphört. 

Enligt 94 § i den föreslagna lagen ska en studerande i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet delta i undervisning och yrkesprov, om det inte finns grundad anledning till hans eller hennes frånvaro. Enligt förslaget till 1 mom. anses en studerande ha avgått, om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att delta i undervisningen eller i yrkesprov på det sätt som anges i 94 § och inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro. Villkoret för att någon ska anses ha avgått ska på samma sätt som i nuläget vara att detta är uppenbart, dvs. man kan konstatera att den studerande inte har för avsikt att delta i undervisning och yrkesprov. Innan en studerande anses ha avgått ska utbildningsanordnaren kontakta honom eller henne för att reda ut hans eller hennes situation. Om en person inte svarar på kontaktförsöken eller inte heller efter att man varit i kontakt med honom eller henne deltar i undervisning eller yrkesprov, ger någon grundad anledning till sin frånvaro eller annars kommer överens med utbildningsanordnaren om fortsatt utbildning, kan det anses att han eller hon avgått. 

Enligt förslaget till 1 mom. anses en studerande ha avgått också om han eller hon inte har genomfört den handledande utbildningen inom den tid som anges i 11 §. I 1 mom. föreskrivs dessutom för tydlighetens skull att utbildningsanordnaren i samtliga situationer som avses i 1 mom. ska fatta ett beslut där den studerande anses ha avgått. I förslaget till 111 § föreskrivs dessutom om möjlighet att begära omprövning av beslut som gäller situationer då en studerande ska anses ha avgått. Dessutom anses enligt förslaget till 2 mom. en studerande ha avgått när han eller hon själv skriftligen meddelar utbildningsanordnaren att han eller hon avgår. 

98 §.Studierätt inom arbetskraftsutbildning. I paragrafen föreskrivs när studierätten börjar och upphör inom arbetskraftsutbildning. Enligt den föreslagna lagen tillämpas bestämmelserna i 96 § 1 mom. om när studierätten börjar och i 96 § 3 mom. om tillfälligt avbrott i studierätten inte inom arbetskraftsutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen börjar och upphör studierätten inom arbetskraftsutbildning vid en tidpunkt som utbildningsanordnaren och närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån kommer överens om. Utbildningsanordnaren kan alltså inte ensam bestämma tidpunkten då studierätten börjar och å andra sidan är tidpunkten då studierätten upphör bunden till arbetskraftsutbildningens längd, som fastställs av arbets- och näringsförvaltningen. 

Inom arbetskraftsutbildning tillämpas dock 96 § 2 mom., enligt vilket de studerandes studierätt upphör när de har avlagt den examen eller den eller de examensdelar eller genomfört den utbildning till vilken de har blivit antagna som studerande, eller när de anses ha avgått på det sätt som anges i 97 §. Utöver detta ska enligt den föreslagna bestämmelsen i fråga om studierättens upphörande inom arbetskraftsutbildning tillämpas 5 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt 1 mom. i den bestämmelsen ska den arbets- och näringsbyrå som beslutat om antagningen av studerande fatta beslut om avbrytande av utbildningen, om en studerande inte gör framsteg i studierna på det sätt som avses i 4 § 2 mom. eller utan tillstånd har varit frånvarande fem utbildningsdagar utan avbrott. Enligt 2 mom. i den bestämmelsen är utbildningsproducenten skyldig att till den arbets- och näringsbyrå som beslutat om antagningen meddela att de villkor för avbrytande av utbildningen som avses i 1 mom. uppfylls. Med utbildningsproducent avses här utbildningsanordnaren enligt lagen om yrkesutbildning. 

99 §.Studerandevård. I paragrafen föreslås bestämmelser om studerandevård. För närvarande föreskrivs det om rätt till studerandevård för en studerande inom utbildning enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning i lagen om elev- och studerandevård. Lagen om elev- och studerandevård tillämpas inte på privatstuderande som avses i lagen om yrkesutbildning och inte på studerande inom utbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Enligt 1 mom. finns bestämmelser om rätt till studerandevård för studerande inom utbildningen för en yrkesinriktad grundexamen och studerande inom den handledande utbildningen i lagen om elev- och studerandevård. Enligt 3 § 3 mom. i lagen om elev- och studerandevård omfattar elevhälsan förutom elevhälsa även elevhälsotjänster, vilka är psykolog- och kuratorstjänster samt skol- och studerandehälsovårdstjänster. 

I 1 mom. föreskrivs dessutom att Utbildningsstyrelsen meddelar föreskrifter om de centrala principerna samt målen för studerandevården. Utbildningsstyrelsen ska på samma sätt som i nuläget bereda föreskrifterna i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd. Enligt 37 a § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning föreskriver Utbildningsstyrelsen även för närvarande om de centrala principerna för studerandevården samt om målen för den studerandevård som hör till undervisningsväsendet. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen beslutar utbildningsanordnaren med stöd av Utbildningsstyrelsen föreskrifter hur studerandevården ska ordnas. Enligt den gällande lagen om yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren i sin läroplan ange formerna för samarbetet mellan hemmet och läroanstalten samt för studerandevården. Eftersom utbildningsanordnaren inte utarbetar någon läroplan i fortsättningen, kan utbildningsanordnaren själv bestämma vilket sätt denne ordnar studerandevården för studerande inom utbildningen för yrkesinriktad grundexamen och studerande inom den handledande utbildningen. När beslut fattas om hur studerandevården ska ordnas ska utbildningsanordnaren ändå följa Utbildningsstyrelsens föreskrifter om de centrala principerna samt målen för studerandevården. Bestämmelser om utbildningsanordnarens skyldighet att samarbete med vårdnadshavare till studerande under 18 år finns i 124 § i den föreslagna lagen. 

I 2 mom. föreslås för studerandehälsovårdens del en hänvisning till hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), som motsvarar den gällande 16 a § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Bestämmelser om studerandehälsovård finns i hälso- och sjukvårdslagen och i statsrådets förordning om rådgivningsverksamhet, skol- och studerandehälsovård samt förebyggande mun- och tandvård för barn och unga (338/2011). Studerandehälsovård tillkommer som en tjänst som ordnas av den kommun där läroanstalten är belägen sådana studerande inom utbildning enligt både den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning som studerar inom utbildning som berättigar till studiestöd enligt lagen om studiestöd. Även i fortsättningen ska studerandehälsovård tillkomma alla studerande inom utbildning som berättigar till studiestöd. 

Eftersom andra än studerande än sådana som avses i 1 mom. inte heller i fortsättningen har rätt till studerandevård och studerandevårdstjänster enligt lagen om lagen om elev- och studerandevård, föreskrivs i 3 mom. att när det gäller andra studerande än de som avses i lagen om elev- och studerandevård ska utbildningsanordnaren informera de studerande om de förmåner och tjänster inom studerandevården som är tillgängliga och vid behov ge dem handledning när det gäller att ansöka om dessa förmåner och tjänster. Dessutom åläggs utbildningsanordnaren att samarbeta med de myndigheter och andra aktörer som tillhandahåller och ordnar studerandevård. Bestämmelsen motsvarar 16 a § 2 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Enligt förslaget till 3 mom. avses med studerandevård främjande och upprätthållande av de studerandes studieframgång, goda psykiska och fysiska hälsa och sociala välbefinnande samt understödjande verksamheter. Definitionen motsvarar definitionen av studerandevård i 16 a § 1 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

100 §. Rätt till avgiftsfria måltider. I paragrafen föreskrivs om rätt till avgiftsfria måltider för studerande inom utbildningen för yrkesinriktad grundexamen och den handledande utbildningen. Eftersom rätt till avgiftsfria måltiden enligt den gällande lagstiftningen inte har förelegat inom förberedande utbildning för fristående examen, utvidgas rätten till avgiftsfria måltider till den del som de studerande inom den utbildning som avses i paragrafen inte längre kan särskiljas på grund av sättet att ordna utbildningen. 

En studerande inom heltidsutbildning för en yrkesinriktad grundexamen samt den handledande utbildningen ska ha rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. 

I 1 mom. föreskrivs dessutom om studerandes rätt till även andra avgiftsfria måltider. En studerande ska dessutom utöver det som föreskrivs ovan ha rätt till andra dagliga avgiftsfria måltider inom en utbildning som i enlighet med anordnartillståndet ordnas i en internatskola samt vid grundexamina om vilka det förskrivs genom förordning av statsrådet och där förvärvandet av kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar en längre tid än en ordinarie arbetsdag. I den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning sägs att vid utbildning som enligt den utbildningsuppgift som avses i 9 § 2 mom. meddelas vid internatskola eller på något annat sätt som bestäms genom förordning, har studerandena utöver vad den dagliga avgiftsfria måltiden dessutom dagligen rätt till andra avgiftsfria måltider. Enligt 22 § i statsrådets förordning om grundläggande yrkesutbildning har en studerande som bedriver heltidsstudier inom naturbruk inom utbildningen i skogsbruk samt inom utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen inom lantbruk och trädgårdsskötsel rätt till avgiftsfria måltider varje arbetsdag, vilka förutom den dagliga skolmåltiden omfattar frukost och middag. Enligt förordningen ska utbildningsanordnaren för de studerande som bedriver studier på heltid ordna måltider också när den studerande inom naturbruk inom utbildningen i skogsbruk samt inom utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen inom lantbruk och trädgårdsskötsel eller i utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen inom turism-, kosthålls- och ekonomibranschen i enlighet med läroplanen är tvungen att vistas i läroanstalten eller på någon annan av utbildningsanordnaren anvisad plats också under veckosluten. De utbildningar för grundexamen och situationer som föreskrivs genom statsrådets förordning och där en studerande har rätt till andra måltider än den dagliga måltiden motsvarar de utbildningar och situationer enligt den gällande lagstiftningen, där studerande har rätt till andra avgiftsfria måltider. 

Rätten till avgiftsfria måltider ska på samma sätt som i nuläget gälla studerande inom utbildningen för yrkesinriktad grundexamen samt studerande inom den handledande utbildningen. Studerande inom utbildningen för yrkesinriktad grundexamen som ordnas som läroavtalsutbildning ska dock på samma sätt som i nuläget inte ha rätt till avgiftsfria måltider. Enligt 2 mom. tillämpas inte bestämmelserna i momentet på studerande i läroavtalsutbildning, arbetskraftsutbildning eller personalutbildning. Det är motiverat att lämna dessa studerande utanför de avgiftsfria måltiderna, eftersom de får annan ersättning under studietiden. Inom läroavtalsutbildning har den studerande rätt till dagpenning som avses i 102 § i lagen samt inom arbetskraftsutbildning enligt kapitel 9 i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice rätt till kostnadsersättning, som betalas som ersättning för de resekostnader och andra kostnader som uppstår i samband med deltagande i servicen. Personalutbildning finansieras däremot delvis av arbetsgivaren och är utbildning för vilken arbetsgivaren betalar lön till den som deltar i personalutbildningen. 

Enligt 3 mom. tillämpas i fråga om vilka studier som är heltidsstudier vad som 5 a § i lagen om studiestöd föreskrivs om heltidsstudier. Enligt den gällande lagen föreskrivs det om heltidsstudier i 23 § i statsrådets förordning om grundläggande yrkesutbildning, enligt vilken i fråga om vilka studier som är heltidsstudier gäller vad som bestäms i lagen om studiestöd (65/1994) och med stöd av den. 

101 §.Studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd. I paragrafen föreskrivs om studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd. Bestämmelsen motsvarar 38 § om studiesociala förmåner i specialundervisningen i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen har studerande som får särskilt stöd enligt 64 § rätt till sådana assistenttjänster och särskilda hjälpmedel som är en förutsättning för deras studier. Jämfört med den gällande regleringen stryks i bestämmelsen omnämnandet av övriga elevvårdstjänster, eftersom det numera föreskrivs särskilt om studerandevård i lagen om elev- och studerandevård. Rätt till assistenttjänster och särskilda hjälpmedel föreligger endast i den omfattning som den studerandes studier förutsätter. Med assistenttjänster och särskilda hjälpmedel som studierna förutsätter avses assistenttjänster och hjälpmedel som utbildningsanordnaren allmänt tillhandahåller de studerande, inte assistenttjänster eller medel som är avsedda för den studerandes personliga bruk. Eftersom även sådana som avlägger yrkesexamen och specialyrkesexamen och som uppfyller villkoren för erhållande av särskilt stöd ska vara berättigade till särskilt stöd i fortsättningen, har de i fortsättningen även rätt till de studiesociala förmåner som avses i denna paragraf. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som i nuläget att studerande som får särskilt stöd och studerar hos en utbildningsanordnare som fått till uppgift att ordna krävande särskilt stöd ska dessutom avgiftsfritt ges läroböcker och annat skolmaterial samt om de är inkvarterade erbjudas behövliga hemresor varje vecka, helpension på internatboende eller på något annat inkvarteringsställe samt personlig arbetsutrustning. 

I 2 mom. föreslås en informativ bestämmelse om att särskilda bestämmelser gäller för andra tjänster och stödåtgärder som ordnas för studerande på grund av deras funktionsnedsättningar. Studerande med funktionsnedsättning kan dessutom ha rätt till tjänster och stödåtgärder enligt bland annat lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987). 

102 §.Studiesociala förmåner i läroavtalsutbildning. I paragrafen föreskrivs om rätt till studiesociala förmåner för studerande i läroavtalsutbildning under den tid de förvärvar kunnande i inlärningsmiljöer som utbildningsanordnaren ordnat. Läroavtalsstuderande är studerande i anställningsförhållande som betalas lön för den tid de förvärvar kunnande på en arbetsplats och de har sålunda i regel inte rätt till studieförmåner som är avsedda för studerande som studerar på heltid, såsom studiestöd. 

Enligt 1 mom. betalar inom läroavtalsutbildning utbildningsanordnaren efter ansökan den studerande dagpenning, familjebidrag samt ersättning för rese- och inkvarteringskostnader för den tid som den studerande förvärvar kunnande i utbildningsanordnarens inlärningsmiljöer. Förmånerna motsvarar de studiesociala förmånerna i läroavtalsutbildning enligt den gällande lagstiftningen, som det bestäms om i 39 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och med stöd av den i undervisningsministeriets förordning om studiesociala förmåner för studerande under läroavtalsutbildningens teoretiska studier (799/2007). På samma sätt som i nuläget betalar utbildningsanordnaren den studerande de förmåner som föreskrivs i paragrafen. Den studerande ska ansöka särskilt om de ersättningar och förmåner som föreskrivs i paragrafen. Utbildningsanordnaren ska med anledning av ansökan fatta ett beslut om de förmåner som ska betalas den studerande. På samma sätt som i nuläget ska man ha rätt att söka ändring i utbildningsanordnarens beslut genom besvär hos förvaltningsdomstolen, på det sätt som föreskrivs i förslaget till 112 §. 

På samma sätt som i nuläget ska en studerande inte ha rätt till dagpenning eller familjebidrag, om han eller hon för samma tid får lön eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av någon annan lag. Då har den studerande rätt till endast ersättning för rese- och inkvarteringskostnader. 

Enligt 2 mom. har en studerande rätt till ersättning för inkvarteringskostnader, om det förvärvande av kunnande som sker i utbildningsanordnarens inlärningsmiljöer ordnas utanför den studerandes hemkommun enligt lagen om hemkommun eller utanför den kommun där den läroavtalsplats där utbildningen sker finns, och om den studerande inte har rätt till ett avgiftsfritt boende i ett internatboende som avses i 103 § i den föreslagna lagen. 

Enligt 3 mom. har en studerande rätt till ersättning för resekostnader, om det förvärvande av kunnande som sker i utbildningsanordnarens inlärningsmiljöer förutsätter att den studerande reser över 10 kilometer i en riktning från hemmet eller den läroavtalsplats där utbildningen sker till undervisningsplatsen. Den studerande har rätt till reseersättning för en resa tur och retur per vecka. Av särskilda skäl kan reseersättning på samma sätt som i nuläget betalas dagligen, om den studerande är inkvarterad i sitt hem. Om den studerande får ersättning för dagliga resekostnader, har den studerande inte rätt till inkvarteringsersättning. Reseersättning ska på samma sätt som enligt den gällande lagstiftningen betalas endast för resa i hemlandet och enligt det billigaste färdsättet mellan undervisningsplatsen och hemmet eller den läroavtalsplats där utbildningen sker, utifrån den faktiska platsen för avfärden och återresan. 

Enligt 4 mom. har den studerande rätt att få förmåner enligt paragrafen också när han eller hon deltar i ett yrkesprov eller visar sitt kunnande på något annat sätt. 

I 5 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om beloppet av dagpenningen, familjebidraget och ersättning för inkvarteringsersättning enligt paragrafen för en studerande i läroavtalsutbildning utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Även med stöd av den gällande lagen har det bestämts närmare om förmånerna genom förordning av ministeriet. 

103 §.Internatboende. I paragrafen föreskrivs om internatboende. Enligt 1 mom. kan utbildningsanordnaren ha ett internatboende för de studerande. Bestämmelsen motsvarar nuvarande praxis, även om det inte föreskrivs om internatboende i den gällande lagstiftningen. Med internatboende avses en byggnad avsedd för gemensamt boende, där de boende vanligtvis har gemensamt kök, uppehållsrum, tvättrum och toaletter. 

Utbildningsanordnaren kan på samma sätt som i nuläget ordna internatboendet själv eller köpa internatboende av någon annan som ordnar internatboende eller en privat tjänsteproducent, till exempel en stiftelse eller förening. När utbildningsanordnaren skaffar internatboende från någon annan som ordnar internatboende eller en privat tjänsteproducent behåller utbildningsanordnaren ändå sin ställning som den som ordnar internatboendet och sitt ansvar för verksamheten. Även då utövar utbildningsanordnaren för internatboendets del sin beslutanderätt i fråga om till exempel beviljande av platser på internatboende och disciplin. 

Syftet med utbildningsanordnarens internatboende är att erbjuda läroanstaltens studerande möjlighet att bo nära läroanstalten. Syftet med internatboendet är också att stöda den studerandes studieframgång, handleda den studerande att lära sig färdigheter som behövs i vardagen samt främja gemenskap. 

Enligt 2 mom. är det avgiftsfritt för de studerande att bo på utbildningsanordnarens internatboende. Bestämmelsen motsvarar 37 § 3 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad grundutbildning, som dock inte har tillämpats på utbildning som avses i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Boende på internatboende är en studiesocial förmån som är avgiftsfri för de studerande. 

Enligt 3 mom. kan utbildningsanordnaren anta en ordningsstadga för internatboendet i avsikt att främja tryggheten och trivseln i boendemiljön. Syftet med ordningsstadgan är att styra de studerande som bor på internatboendet att uppträda så att var och en har möjlighet till en trygg och trivsam boendemiljö. Eftersom den tid som de studerande tillbringar på internatboendet är deras fritid, är viktiga allmänna intressen i fråga om internatboendet i första hand säkerhet och trivsel. Den ordningsstadga kan innehålla sådana regler om praktiska arrangemang och ett korrekt uppförande som behövs för tryggheten och trivseln på internatboendet. Dessutom kan regler meddelas om hur egendom i utbildningsanordnarens internatboende får hanteras och om hur man får vistas och rör sig i internatboendets lokaler och på dess område. Förutom att reglerna i ordningsstadgan ska vara nödvändiga för tryggheten och trivseln på internatboendet ska de också vara exakta. 

104 §.Beviljande av och rätt till en plats på ett internatboende. I paragrafen föreskrivs om beviljande av platser på ett internatboende och om grunderna för beviljande. I paragrafen föreskrivs också när rätten till en plats på ett internatboende upphör samt när rätten till plats på ett internatboende kan avbrytas. Med plats på ett internatboende avses ett internatboende där den studerande har rätt att bo och där han eller hon anvisas ett rum. 

Enligt 1 mom. beslutar utbildningsanordnaren om grunderna för beviljande av platser på ett internatboende. När platser beviljas ska jämlika grunder för beviljandet tillämpas och den studerandes behov av en plats på ett internatboende beaktas. Grunderna för beviljande av platser på ett internatboende ska på förhand meddelas dem som ansöker om en sådan plats. Även om utbildningsanordnaren beslutar om grunderna för beviljande av platser på ett internatboende, är det ändamålsenligt för bedömningen av en studerandes behov av en plats på ett internatboende att platser i första hand ordnas för minderåriga studerande, som inte har möjlighet att slutföra sina studier och utexamineras för ett yrke hemifrån på grund av avståndet mellan hemmet och läroanstalten eller dåliga kollektivtrafikförbindelser. Avsikten är att grunderna för beviljande av platser på ett internatboende ska tillämpas i situationer där antalet som ansökt om en plats är flera än antalet lediga platser på internatboendet. I praktiken ska internatboende på samma sätt som i nuläget i huvudsak vara avsett för sådana studerande som studerar på heltid och vilkas studier förutsätter regelbundet deltagande i undervisningen. 

Enligt 2 mom. beviljas en plats på ett internatboende för viss tid, dock högst för den tid som studierna varar. Bestämmelsen motsvarar den praxis som för närvarande iakttas i fråga om utbildningsanordnarnas internatboende. En plats på ett internatboende är bunden till studier i utbildningsanordnarens läroanstalt. Om en studerande inte tar emot en studieplats eller inte inleder sina studier efter att ha tagit emot en studieplats, har han eller hon inte heller rätt till en plats på ett internatboende. Eftersom en plats på ett internatboende beviljas för viss tid, upphör rätten till platsen i princip när tiden gått ut. Enligt 1 punkten upphör rätten till en plats på ett internatboende dock, om den studerande före utsatt tid har avlagt examen eller förvärvat något annat kunnande som ställts som mål för honom eller henne i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Enligt 2 punkten upphör rätten till en plats på ett internatboende också när den studerande anses ha avgått med stöd av förslaget till 97 § samt enligt 3 punkten när den studerandes studierätt dras in på de grunder som avses i förslaget till 81 §. Även när den studerande sägs upp från internatboendet av disciplinära orsaker med stöd av förslaget till 86 § för den återstående studietiden, upphör automatiskt hans eller hennes rätt till en plats på ett internatboende. 

Rätten till en plats på ett internatboende kan enligt 3 mom. avbrytas genom utbildningsanordnarens beslut om den studerande avstängs från läroanstalten för viss tid med stöd av 85 § 2 mom. eller 88 § 3 mom., eller förvägras rätt att delta i undervisningen med stöd av 85 § 4 mom. eller avhålls från studierna med stöd av 85 § 5 mom. eller om den studerandes studierätt tillfälligt avbryts med stöd av 96 § 3 mom. Samtidigt kan utbildningsanordnaren besluta att den studerandes rätt till en plats på ett internatboende avbryts för motsvarande tid. Utbildningsanordnaren ska kunna pröva från fall till fall huruvida det är nödvändigt att avbryta den studerandes rätt till en plats på ett internatboende i de situationer som anges i 3 mom. Bestämmelsen förpliktar således inte utbildningsanordnaren att avbryta den studerandes rätt till en plats på ett internatboende till exempel när han eller hon avstängs från läroanstalten av disciplinära orsaker.  

Enligt paragrafens 4 mom. tillämpas inte det som bestäms i 103 § 2 mom. i lagen och den föreslagna paragrafens 1 mom. på en studerande som deltar i arbetskraftsutbildning och inte heller inom personalutbildning. Det är motiverat att lämna dessa studerande utanför det avgiftsfria internatboende, eftersom de får annan ersättning under studietiden. Inom arbetskraftsutbildning enligt kapitel 9 i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har den studerande rätt till kostnadsersättning, som betalas som ersättning för de resekostnader och andra kostnader som uppstår i samband med deltagande i servicen. Personalutbildning finansieras däremot delvis av arbetsgivaren och är utbildning för vilken arbetsgivaren betalar lön till den som deltar i personalutbildningen. På studerande i arbetskraftsutbildning och personalutbildning tillämpas inte heller det som bestäms i den föreslagna paragrafen 1 mom. om grunderna för beviljande av en plats på ett internatboende, eftersom det ska kommas överens med utbildningsanordnaren om dessa studerandes möjlighet till en plats på ett internatboende, ifall det finns lediga platser i ett internatboende. 

105 §. Avgifter som tas ut av studerande. I paragrafen föreskrivs om de avgifter som ska tas ut av studerande. Enligt 1 mom. ska den utbildning för en yrkesinriktad grundexamen och den handledande utbildning som avses i lagen vara avgiftsfria för de studerande. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 37 § 1 mom. om avgiftsfri undervisning i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. I enlighet med etablerad praxis ska den avgiftsfria undervisningen anses omfatta den egentliga undervisningen och kringfunktioner i omedelbar anslutning till den, såsom avgiftsfri handledning, prov, även nytt prov, bedömning och betyg under studietiden. 

Avgiftsbestämmelsen ska inte längre innehålla den bestämmelse som ingår i 37 § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, enligt vilken avgifter kan tas ut sådana privatstuderande som avses i lagens 27 § 4 mom. trots att undervisningens är avgiftsfri. Med privatstuderande har avsetts en studerande som i huvudsak deltar endast i prov, där han eller hon visar att han eller hon genom självstudier har förvärvat de kunskaper som förutsätts för en examen eller examensdel. Lagstiftningen om yrkesutbildning ska inte längre innehålla någon bestämmelse om privatstuderande, för i fortsättningen ska alla yrkesexamina vara oberoende av det sätt på vilket kunnandet förvärvats och en person ska alltid ha rätt att komma och påvisa kunnande som han eller hon förvärvat i ett yrkesprov. Avgiftsbestämmelsen ska inte heller innehålla bestämmelsen i 37 § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, enligt vilken undervisnings- och kulturministeriet kan av särskilda skäl ge tillstånd att ta ut avgifter hos de studerande i även i andra fall. Några sådana tillstånd har inte sökts hos ministeriet och sålunda inte heller beviljats. 

I 1 mom. föreskrivs dessutom att de inträdes- och lämplighetsprov som används vid antagningen av studerande ska vara avgiftsfria för de sökande. Den föreslagna bestämmelsen om avgiftsfria inträdes- och lämplighetsprov är ny. 

I 1 mom. föreskrivs också att avgift kan tas ut för läromedel och material som den studerande får behålla efter avslutad utbildning. För närvarande föreskrivs om avgifter för läromedel och material genom undervisningsministeriets förordning, men det är ändå motiverat att föreskriva om avgifter för dem i lagen, eftersom avgifter utgör ett undantag från den avgiftsfrihet som föreskrivs i lagen. Enligt förslaget till 6 mom. utfärdas bestämmelser om grunderna för de avgifter som avses i paragrafen genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Avsikten är att på samma sätt som i nuläget föreskriva genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet att för läromedel och material som den studerande får behålla efter avslutad utbildning kan en avgift tas ut som motsvarar deras självkostnadsvärde. Genom förordning föreskrivs dessutom på samma sätt som i nuläget för vilka saker som enligt etablerad praxis anses ingå i avgiftsfri utbildning avgifter inte kan tas ut. 

Det är problematiskt att definiera den undervisning som är avgiftsfri entydigt eftersom yrkesutbildningen är så mångfasetterad. Undervisnings- och kulturministeriet har meddelat en skriftlig anvisning om avgiftsfri undervisning och de avgifter som ska tas ut den 22 oktober 2008 (Dnr 19/502/2008). Dessutom har avgiftsfrihet definierats i undervisningsministeriets förordning om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande. Enligt 6 § i förordningen omfattar den avgiftsfria undervisningen arbetsredskap, maskiner, anordningar, skyddskläder, i bestämmelserna om skydd i arbetet förskriven utrustning, i undervisningen behövliga material och förnödenheter som tillhör utbildningsanordnaren samt annan motsvarande undervisningsmateriel som behövs för att undervisningen ska kunna ordnas. Utan dessa läromedel, till exempel maskiner, utrustning och kärl i undervisningsköket, kan utbildningsanordnaren inte ordna undervisningen. 

Utbildningsanordnaren ansvarar också för att den studerande har tillgång till sådan personlig skyddsutrustning som behövs för att undervisningen ska kunna ordnas i läroanstaltens lokaler och på praktikarbetsplatser. När utbildning ordnas på en arbetsplats ansvarar arbetsgivaren för anskaffning och användning av personlig skyddsutrustning för de studerande, för enligt förslaget till 78 § svarar arbetsgivaren eller den som tillhandahåller utbildningsavtalsplatsen för arbetarskyddet för den studerande på det sätt som föreskrivs i fråga om arbetstagare vid läroavtalsutbildning och utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal. 

I enlighet med etablerad praxis anses inte läroböcker och andra läromedel som är avsedda för personligt bruk ingå i den avgiftsfria undervisningen. Den avgiftsfria undervisningen omfattar inte heller arbetsredskap, maskiner, anordningar, material och andra förnödenheter som är avsedda för den studerandes personliga bruk och som de studerande får behålla efter avslutad utbildning. Arbetsredskap kan anses vara avsedda för personligt bruk då det allmänt brukligt i branschen att man använder personliga arbetsredskap i stället för att arbetsgivaren tillhandahåller redskap. 

Utbildningsanordnaren kan förmedla olika läromedel och förnödenheter till de studerande, vilka inte ingår i den avgiftsfria undervisningen. Utbildningsanordnaren kan ändå inte ålägga den studerande att skaffa dem från utbildningsanordnaren, utan den studerande kan också skaffa dem någon annanstans. Allmänna obligatoriska avgifter för läromedel eller serviceavgifter kan inte tas ut av de studerande, om de de facto inte använder läromedlet eller tjänsten. De studerande ska meddelas klart vad avgiften tas ut för och på vilka grunden den uppstår. 

I 2 mom. föreskrivs om de studieavgifter som tas ut i utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen och i annan yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan utbildningsanordnaren i dessa utbildningar ta ut en skälig studieavgift hos de studerande för att delvis täcka kostnaderna för ordnande av utbildningen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 17 § 2 mom. i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Jämfört med den gällande bestämmelsen föreslås att ordalydelsen preciseras så att det konstateras att den avgift som tas ut hos en studerande delvis täcker kostnaderna för ordnande av utbildningen. Enligt kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt påverkas den offentliga utbildningens icke-ekonomiska art i princip inte av att elever eller deras föräldrar ibland måste betala undervisnings- eller inskrivningsavgifter som bidrar till att finansiera kostnaderna för att driva systemet. Enligt kommissionens tillkännagivande täcker sådana avgifter ofta endast en bråkdel av de verkliga kostnaderna för tjänsten och kan således inte betraktas som betalning för den tjänst som tillhandahålls. Sådana offentliga utbildningstjänster måste särskiljas från tjänster som finansieras främst av föräldrar och elever eller genom kommersiella intäkter. Genom att precisera bestämmelsen ordalydelse så att ordet ”delvis” tillfogas framhävs att avsikten är att täcka endast en del av kostnaderna för ordnande av utbildningen med studieavgifterna medan största delen täcks med offentliga medel. 

Närmare bestämmelser om de avgifter som tas ut i utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen och annan yrkesutbildning utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. I den gällande förordningen är de maximala avgifterna bundna till priset per enhet för yrkesinriktad tilläggsutbildning. I fortsättningen kan de maximala avgifterna inte bindas till priset per enhet, utan avsikten är att genom förordning binda den maximala avgiften till kompetenspoängen för utbildningen. Bestämmelser om de maximala avgifterna utfärdas genom förordning, men på nuvarande sätt ska utbildningsanordnaren besluta om avgiften för respektive examen eller utbildning och även kunna låta bli att ta ut avgift. När man bedömer vad som är skälig avgift ska utbildningens art beaktas. Avsikten är att studieavgifterna i fortsättningen ska täcka sammanlagt cirka 15 procent av kostnaderna för ordnande av utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen och annan yrkesinriktad tilläggsutbildning, men studieavgifterna för olika examina och utbildning ska enligt utbildningsanordnarens beslut kunna variera mellan avgiftsfri och den maximala avgift som föreskrivs genom förordning. 

Avgiftsbestämmelsen innehåller inte någon bestämmelse som motsvarar det gällande 17 § 4 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, enligt vilket en skälig avgift för ordnande av examen kan tas ut hos den som deltar i yrkesexamen och specialyrkesexamen och som avlägger examen utan förberedande utbildning. I bestämmelsen ingår inte heller någon bestämmelse som motsvarar 17 § 3 mom. i den lagen, enligt vilket examensavgift tas ut hos den som deltar i en fristående examen och examensavgiften fastställs så att avgifterna motsvarar kostnaderna för examensverksamheten. Examensavgifter har tagits ut för att finansiera systemet med examensnämnder, men när den nya lagen träder i kraft avvecklas systemet med examensnämnder. Sålunda är det inte längre motiverat att ta ut examensavgifter av nuvarande typ och ingen motsvarande avgift föreslås i stället för dem. 

Enligt 3 mom. får de avgifter som avses i 1 och 2 mom. inte tas ut inom arbetskraftsutbildning eller personalutbildning. Arbetskraftsutbildning och personalutbildning ska vara helt och hållet avgiftsfria för en studerande. Inom arbetskraftsutbildning eller personalutbildning får man alltså inte ta ut avgifter för läromedel och material och inte studerandeavgifter inom utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen eller övrig yrkesutbildning enligt 8 §. Inom personalutbildning ska dock arbetsgivaren delta i finansieringen. 

I 4 mom. föreskrivs om avgift som tas ut för att höja ett vitsord. Enligt 56 § ska utbildningsanordnaren ordna möjlighet att höja ett godkänt vitsord som getts på basis av bedömning av kunnandet. Enligt etablerad praxis är det avgiftsfritt för den studerande att ta om ett underkänt vitsord och även att höja ett godkänt vitsord. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det dock vara avgiftsbelagt att höja ett vitsord, om personen vill höja ett sådant vitsord som förts in i betyget över avlagd examen eller i betyget över genomförd handledande utbildning. Avgiften för höjning av vitsord ska således gälla endast sådana personer som inte är sådana studerande som avses i lagen. Bestämmelser om grunderna för avgiften utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

I 5 mom. föreskrivs om dröjsmålsränta på avgifterna samt om utsökbara avgifter. Enligt den föreslagna bestämmelsen får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av räntelagen (633/1982), om en i denna lag avsedd avgift som tas ut hos en studerande inte är betald på förfallodagen. Avgiften ska vara direkt utsökbar och om indrivning av den föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). De föreslagna bestämmelserna motsvarar 47 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning samt universitetslagen och yrkeshögskolelagen. 

I 6 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om grunderna för avgifter som avses i denna paragraf utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

106 §. Studerandes delaktighet och studerandekårer. I paragrafen föreskrivs om de studerandes delaktighet och om studerandekårsverksamhet. Enligt 1 mom. ska utbildningsanordnaren se till att de studerande har möjlighet att påverka utbildningsanordnarens i den föreslagna lagen avsedda verksamhet och utvecklandet av den samt beslut som gäller de studerande och påverkar deras ställning. 

Utbildningsanordnarens läroanstalt ska enligt 2 mom. ha en studerandekår som består av dem som studerande hos utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnarens olika läroanstalter kan också ha en gemensam studerandekår. Bestämmelsen möjliggör på samma sätt som i nuläget att två eller flera läroanstalter med samma utbildningsanordnare kan ha egna separata studerandekårer eller alternativt en gemensam studerandekår. Enligt 36 § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning ska varje läroanstalt där det ordnas i den lagen avsedd utbildning ha en studerandekår som består av läroanstaltens studerande. Även enligt den gällande bestämmelsen kan studerandekåren vara gemensam för flera läroanstalter. I den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning finns inga bestämmelser om studerandekår. Genom den föreslagna lagen föreskrivs om verksamhet hos både utbildningsanordnare enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och utbildningsanordnare enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Ordnande av studerandekårsverksamhet vore en ny uppgift för alla sådana utbildningsanordnare som har ordnat endast utbildning enligt den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Att en studerandekår förutsätts av alla utbildningsanordnare betyder att utbildningsanordnaren ska upprätthålla en studerandekår även om utbildningsanordnaren ordnar endast kortvarig utbildning. I 2 mom. föreslås emellertid en undantagsbestämmelse enligt vilken en utbildningsanordnare som i huvudsak ordnar sådan yrkesutbildning som behövs för den egna verksamheten eller för en medlemssammanslutnings verksamhet dock inte förutsätts ha en studerandekår. Ett sådant fall kunde vara till exempel de nuvarande särskilda yrkesläroanstalterna. Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnaren på samma sätt som i nuläget säkerställa tillräckliga verksamhetsförutsättningar för studerandekåren. 

Enligt 3 mom. är studerandekårens uppgift att på samma sätt som i nuläget främja samarbetet mellan de studerande, öka de studerandes påverkningsmöjligheter och delaktighet och utveckla samarbetet mellan de studerande och utbildningsanordnaren. 

I 4 mom. föreskrivs att utbildningsanordnaren ska utöver studerandekårsverksamheten även på något annat sätt säkerställa de studerandes möjligheter att delta i och påverka utbildningsanordnarens i den föreslagna lagen avsedda verksamhet och utvecklandet av dem samt beslut som gäller de studerande och påverkar deras ställning. Andra sätt att säkerställa de studerandes möjligheter att delta och påverka är till exempel tutorverksamhet, studerandeenkäter, olika former av samråd, faddergrupper och temaverkstäder som utbildningsanordnaren genomför samt studerandeorienterade projekt som ordnas till stöd för förvärvandet av kunnande. Utbildningsanordnaren beslutar hur dessa genomförs. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren informera de studerande om de tillgängliga sätten att delta och påverka. De studerande måste känna till de olika sätt att delta och påverka som utbildningsanordnaren kan erbjuda för att deras delaktighet ska kunna förverkligas. 

11 kap. Behandling och utlämnande av uppgifter

107 §.Behandling av känsliga uppgifter. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som i 42 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning om vem som har rätt att behandla uppgifter om hälsotillståndet hos en sökande och studerande. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 42 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. Enligt 16 § 4 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning har på utbildning och examina enligt den lagen tillämpats bestämmelserna om hantering av känslig information i 42 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

108 §. Offentlighet och rätt att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs delvis på samma sätt som i 43 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning om offentlighet för verksamhet som avses i lagen samt om rätt att få uppgifter. 1, 2 och 3 mom. motsvarar motsvarande moment i 43 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning och de har med stöd av en hänvisning i 16 § 5 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning även tillämpats på utbildning och examina enligt den lagen. 

I 4 mom. föreskrivs om skyldighet för utbildningsanordnaren att trots sekretessbestämmelserna ge respektive arbetslivskommissioner enligt 119 § de uppgifter som krävs för att de ska kunna sköta sina uppgifter. Arbetslivskommissionerna behöver uppgifterna av utbildningsanordnarna när de deltar i kvalitetssäkringen i fråga om genomförandet av yrkesprov och bedömningen av kunnandet samt utarbetar utlåtanden om planerna för hur bedömningen av kunnandet ska genomföras. Likaså behöver arbetslivskommissionerna uppgifter av utbildningsanordnarna när de behandlar begäran om rättelse av bedömningen av kunnandet enligt 55 §. Den berörda arbetslivskommissionen ska ha rätt att få de föreskrivna uppgifterna med beaktande av den arbetsfördelning enligt examina som Utbildningsstyrelsen fastställt. 

109 §. Rätt att få uppgifter i ärenden som gäller studerande. I paragrafen föreskrivs delvis på samma sätt som i 43 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning om rätt att få känsliga uppgifter. Innehållet i 4 och 5 mom. motsvarar 43 § 4 och 5 i lagen om grundläggande utbildning, som med stöd av en hänvisning i 16 § 5 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning även tillämpats på utbildning och examina enligt den lagen. 

I 1 mom. föreskrivs om rätt för arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen samt närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter att få uppgifter av utbildningsanordnare. Enligt den föreslagna bestämmelsen har dessa aktörer rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att avgiftsfritt av en utbildningsanordnare som ordnar arbetskraftsutbildning få de uppgifter som är nödvändiga för att genomföra arbetskraftsutbildning. I 12 kap. 6 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs på motsvarande sätt om rätt att få uppgifter av till exempel dem som producerar offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I 2 mom. föreskrivs om rätt för en utbildningsanordnare som ordnar arbetskraftsutbildning att av arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen få uppgifter om enskilda studerande inom arbetskraftsutbildningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en utbildningsanordnare rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att avgiftsfritt av dessa aktörer få de uppgifter om enskilda studerande som är nödvändiga för att ordna utbildningen. I 12 kap. 6 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om motsvarande rätt att få uppgifter. 

I 3 mom. föreskrivs dessutom om skyldighet för utbildningsanordnaren att utan dröjsmål lämna Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården de uppgifter om avlagda examina som förutsätts enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015). De uppgifter om en yrkesutbildad person och examen som denna avlagt eller utbildning som denna genomgått som avses i de nämnda författningarna ska lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för skötseln av de tillsynsuppgifter som föreskrivs för det i lag. Med de förordningar som nämns i paragrafen avses förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (564/1994) samt förordningen om yrkesutbildade personer inom socialvården (153/2016). Bestämmelsen motsvarar i sak 24 § i statsrådets förordning om yrkesutbildning. 

110 §.Dataöverföring med hjälp av teknisk anslutning. Paragrafen motsvarar den gällande 43 a § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 

12 kap. Ändringssökande

111 §.Begäran om omprövning. I paragrafen föreskrivs om rätt att begära omprövning hos regionförvaltningsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen. Rätten gäller de beslut av utbildningsanordnaren som särskilt nämns i paragrafen och som meddelats med stöd av denna lag, om inte något annat föreskrivs nedan i den föreslagna lagen. När det gäller tiden för sökande av ändring föreskrivs något annat i 114 §. Enligt 114 § ska dessutom ärenden som föreskrivs i 111 § behandlas skyndsamt. 

112 §. Sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen. I paragrafen föreskrivs om sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen. Enligt 1 mom. får ett sådant beslut av en utbildningsanordnare som avses i den föreslagna lagen och som gäller skriftlig varning till en studerande, avstängning av en studerande för viss tid, uppsägning från internatboende, avhållande från studierna, rätt till avgiftsfria måltider, studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte något annat föreskrivs nedan. När det gäller skriftlig varning till en studerande, avstängning av en studerande för viss tid, uppsägning från internatboende och avhållande från studierna föreskrivs något annat om tiden för sökande av ändring i 114 §. Enligt 114 § ska dessutom ärenden som gäller skriftlig varning till en studerande, avstängning av en studerande för viss tid, uppsägning från internatboende och avhållande från studierna behandlas skyndsamt. 

Enligt 2 mom. får ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning enligt 111 § överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs nedan i den föreslagna lagen. När det gäller tiden för sökande av ändring föreskrivs något annat i 114 §. Enligt 114 § ska dessutom sökande av ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning enligt 111 § behandlas skyndsamt. 

113 §. Sökande av ändring hos rättsskyddsnämnden för studerande. I paragrafen förskrivs på samma sätt som i nuläget om de beslut som överklagas hos rättsskyddsnämnden för studerande. Enligt paragrafen får ett sådant beslut av en utbildningsanordnare som avses i denna lag och som gäller indragning eller återställande av studierätten överklagas genom besvär hos rättsskyddsnämnden för studerande på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. När det gäller tiden för sökande av ändring föreskrivs något annat i 114 §. Ärenden som gäller indragning eller återställande av studierätten ska dessutom med stöd av 114 § behandlas skyndsamt. 

I paragrafen föreslås också på samma sätt som i nuläget ett informativt omnämnande av att bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut av rättsskyddsnämnden för studerande finns i lagen om rättsskyddsnämnden för studerande. Enligt 8 a § i lagen om rättsskyddsnämnden för studerande (956/2011) får ändring i nämndens beslut sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol inom 14 dagar från delfåendet av beslutet, och i övrigt i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ärendena ska behandlas skyndsamt. I förvaltningsdomstolens beslut om indragning eller återställande av studierätt får ändring inte sökas genom besvär. 

114 §. Tid för sökande av ändring. I paragrafen föreskrivs om tiden för sökande av ändring. Enligt 1 mom. ska besvär över ett beslut som gäller skriftlig varning till en studerande, avstängning för viss tid, uppsägning från internatboende, indragning eller återställande av studierätten, avhållande från studierna eller ett ärende som avses i 112 § 2 mom. anföras samt omprövning i ett ärende som avses i 111 § begäras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet, på samma sätt som i nuläget. Enligt 2 mom. ska ärenden som avses i den föreslagna paragrafen behandlas skyndsamt. 

115 §. Verkställande av disciplinbeslut och beslut om indragning av studierätten. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan ett beslut om avstängning av en studerande för viss tid, uppsägning från internatboende, avhållande från studierna eller indragning av studierätten verkställas även om det överklagas, om inte förvaltningsdomstolen eller rättsskyddsnämnden för studerande beslutar något annat. De grunder som leder till de beslut som nämns i bestämmelsen kan i många fall vara sådana att det är motiverat att verkställa beslutet trots en eventuell besvärsprocess. 

116 §. Besvärsförbud. I paragrafen föreskrivs om besvärsförbud, som på samma sätt som i nuläget ska gälla utbildningsanordnarens beslut som hänför sig till tidpunkten eller platsen för genomförandet av en enskild studerandes studier eller beslut om annan individuell uppläggning av utbildningen eller examen. Utbildningsanordnaren ska ha rätt att besluta hur utbildningen genomförs, såsom tidpunkten eller platsen för genomförandet av de studier som hänför sig till förvärvandet av kunnande eller de valmöjligheter som erbjuds de studerande. Med ärenden som gäller tidpunkten eller platsen för studierna avses till exempel tidpunkterna för lektioner eller i vilken undervisningslokal undervisningen ordnas. Med ärenden som gäller individuella valmöjligheter avses till exempel den studerandes möjlighet att avlägga valbara examensdelar. En utbildningsanordnare är inte skyldig att erbjuda alla valbara examensdelar som examensgrunderna möjliggör, utan utbildningsanordnaren kan fritt besluta vilka valbara examensdelar som erbjuds och inrikta sitt utbud i enlighet med behoven av kunnande i området eller branschens arbetsliv. Den studerande väljer i första hand bland de valbara examensdelar som utbildningsanordnaren erbjuder ensam eller i samarbete med andra utbildningsanordnare. Om en utbildningsanordnare inte själv eller genom samarbetsavtal erbjuder någon valbar examensdel som den studerande vill ha, kan utbildningsanordnaren för att bredda de individuella valmöjligheterna försöka ordna så att kunnande enligt examensdelen kan förvärvas till exempel i form av utbildning som ordnas på en arbetsplats, men det föreligger ingen skyldighet till detta. Det uppstår inget behov av rättsskydd, eftersom saken inte direkt berör den studerandes rättigheter. 

På samma sätt som i nuläget får enligt bestämmelsen besvär inte heller anföras i ett ärende som avses i 85 § 3 och 4 mom. I situationer enligt 85 § 3 mom. kan en studerande bli tillsagd att lämna klassrummet eller en annan lokal för den tid som återstår av lektionen, eller en tillställning. När de villkor som föreskrivs i 85 § 4 mom. är uppfyllda kan den studerande förvägras rätt att delta i undervisningen för högst tre arbetsdagar. I ovannämnda ärenden kräver den studerandes rättskydd inte möjlighet att söka ändring, eftersom när en studerande blir tillsagd att lämna lektionen eller en annan tillställning eller förvägras rätt att delta i undervisningen verkställs saken omedelbart på grund av dess brådskande natur, och rätten kan inte återställas i efterhand genom besvär. Enligt 2 mom. får ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket besvär som anförts i ett ärende som avses i 111 § har avgjorts inte överklagas genom besvär. Inte heller i 55 § avsedda beslut av arbetslivskommissionen eller rektorn som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär. 

117 §. Besvärstillstånd. I paragrafen föreskrivs om högsta förvaltningsdomstolens förfarande med besvärstillstånd som gäller förvaltningsdomstolens beslut. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. Enligt bestämmelsen får, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag, ett beslut av förvaltningsdomstolen överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

13 kap. Särskilda bestämmelser

118 §. Personal. I paragrafen föreskrivs om antalet anställda samt om behörighetsvillkor. Enligt 1 mom. ska varje sådan läroanstalt och varje sådant verksamhetsställe som en utbildningsanordnare har ha en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten och som uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för en rektor. Beslut om benämningen på tjänsten eller uppgiften som rektor fattas av utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnaren kan besluta att flera verksamhetsställen har en gemensam rektor eller föreståndare som svarar för verksamheten. Då ska den personen emellertid de facto kunna svara för verksamheten vid verksamhetsstället. Varje verksamhetsställe ska ha en person som i sista hand svarar för verksamheten. Eftersom en föreståndare som svarar för verksamheten vid en läroanstalt eller ett verksamhetsställe ska kunna utöva rektors befogenheter till exempel i disciplinärenden, ska föreståndaren uppfylla de behörighetsvillkor som gäller för en rektor. I 1 mom. föreskrivs dessutom att vad som någon annanstans i denna lag föreskrivs om rektorer, gäller också andra föreståndare som svarar för verksamheten. 

I 1 mom. föreskrivs också i huvudsak på samma sätt som i nuläget att tvåspråkiga utbildningsanordnare ska ha en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten för vardera språkgruppen, eller en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten och som fullständigt behärskar läroanstaltens bägge undervisningsspråk. Enligt 40 § 1 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning ska det vid tvåspråkiga läroanstalter finnas en rektor för vardera språkgruppen eller en rektor som fullständigt behärskar läroanstaltens bägge undervisningsspråk. Utbildningsanordnare som definierats som tvåspråkiga får ordna finsk- och svenskspråkig utbildning på alla utbildningsområden enligt anordnartillståndet. Bestämmelsen om kraven på språkkunskaper hos rektorer vid andra läroanstalter än tvåspråkiga sådana utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt 2 mom. ska en utbildningsanordnare i likhet med nuläget med beaktande av det sätt som utbildningen ordnas på ha ett tillräckligt antal lärare och annan personal. Läroanstalten kan även ha timlärare. Annan personal inom yrkesutbildningen är till exempel personer i olika biträdande och stöduppgifter inom specialundervisning. Med tanke på utbildningens kvalitet och verkningsfullhet är det väsentligt att utbildningsanordnaren har ett tillräckligt antal lärare och annan personal som uppfyller behörighetsvillkoren med tanke på den utbildningsuppgift som ålagts utbildningsanordnaren. 

Enligt 3 mom. ska det på samma sätt som i nuläget bestämmas om behörighetsvillkoren för rektor och lärare genom förordning av statsrådet. Genom förordning ska det bestämmas om behörighetsvillkoren för rektor, lärare i yrkesexamensdelar, lärare inom handledande utbildningar, lärare i gemensamma examensdelar, studiehandledare och lärare som ger särskilt stöd. 

Det föreslås att bestämmelsen om dispens ändras jämfört med nuläget så att i fortsättningen kan regionförvaltningsverket i stället för undervisnings- och kulturministeriet av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren. Således föreslås att uppgiften i anslutning till beviljande av dispens överförs från undervisnings- och kulturministeriet till regionförvaltningsverket. För närvarande behandlar Regionförvaltningsverket i Södra Finland beviljande av dispens från behörighetsvillkoren för lärare och rektorer inom grundläggande utbildning, gymnasiet och grundläggande konstundervisning i hela landet. Enligt 37 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning och 30 § 3 mom. i gymnasielagen kan regionförvaltningsverket av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren. Dessutom kan regionförvaltningsverket enligt 9 § 3 mom. i lagen om grundläggande konstundervisning (633/1998) av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren för rektor. 

När det gäller yrkesutbildning vore beviljande av dispens från behörighetsvillkoren för rektorer och lärare en ny uppgift för regionförvaltningsverket. Ansökningar om dispens är numera synnerligen sällsynta, och eftersom regionförvaltningsverket redan behandlar ansökningar om dispens för den grundläggande utbildningens, gymnasiets och den grundläggande konstundervisningens del, har det bättre förutsättningar och kunnande än undervisnings- och kulturministeriet att bedöma grunderna för att bevilja dispens. 

I 3 mom. föreskrivs dessutom att ett universitet kan i ett enskilt fall förklara en person behörig att ge utbildning på något konstområde i enlighet med vad som föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. Enligt 40 § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan ett universitet i ett enskilt fall förklara en person behörig att ge yrkesutbildning på något konstområde. I 9 § 3 mom. i lagen om grundläggande konstundervisning ingår en motsvarande bestämmelse, enligt vilken ett universitet kan i ett enskilt fall förklara en person behörig att meddela undervisning. Enligt bestämmelsen föreskrivs genom förordning av statsrådet om behörighetsintyg utfärdat av universitet. Enligt 24 § i den gällande förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet kan ett universitet som ordnar utbildning i musik eller i teater och dans förklara en person behörig att meddela sådan undervisning i yrkesinriktade studier i musik och i teater och dans som avses i 13 §, om han eller hon genom framgångsrika offentliga framträdanden eller genom annan verksamhet eller studier har visat sig ha uppnått den kompetens som fordras för uppgifterna. Vid behov kan universitetet fordra att kompetensen visas i ett särskilt prov. Av ordalydelsen i 40 § 3 mom. i den gällande lagen framgår inte direkt att det föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet om behörighetsintyg som universiteten utfärdar. Bestämmelsen ska dock på samma sätt som i nuläget möjliggöra det förfarande som iakttagits vid musikläroanstalter samt även inom yrkesutbildningen, dvs. att Sibeliusakademin och teaterhögskolan kan förklara att en person är behörig att meddela undervisning även om han eller hon saknar den föreskrivna formella behörigheten. 

119 §. Tillsättning av arbetslivskommissioner samt deras sammansättning. I paragrafen föreskrivs om tillsättning av arbetslivskommissioner och om deras sammansättning. Enligt förslaget till 1 § 1 mom. tillsätter Utbildningsstyrelsen arbetslivskommissioner för högst tre år i sänder och utser högst nio medlemmar till varje kommission. Arbetslivskommissionerna ska finnas i samband med Utbildningsstyrelsen, men ska ändå vara självständiga organ på samma sätt som de nuvarande examenskommissionerna. Arbetslivskommissionernas medlemmar ska företräda arbetsgivare, arbetstagare, undervisningssektorn och, om den självständiga yrkesutövningen i branschen är av betydande omfattning, självständiga yrkesutövare. Dessutom kan Utbildningsstyrelsen på förslag av en arbetslivskommission utse permanenta sakkunniga till kommissionen. Arbetslivskommissionerna ska vid behov också kunna höra andra sakkunniga. 

Utbildningsstyrelsen ska besluta om arvoden till arbetslivskommissionernas medlemmar och sköta kommissionernas betalningar, bokföring och arkivering på samma sätt som den för närvarande sköter motsvarande saker för examenskommissionernas del. 

Enligt 2 mom. handlar arbetslivskommissionernas medlemmar under tjänsteansvar på samma sätt som de nuvarande medlemmarna i examenskommissionerna. Likaså tillämpas i fråga om jäv för medlemmar i arbetslivskommissionerna 27—29 § i förvaltningslagen. 

Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om tillsättning av arbetslivskommissioner och om kommissionernas sammansättning och beslutsfattande. 

120 §.Arbetslivskommissionernas uppgifter.I paragrafen föreskrivs om arbetslivskommissionernas uppgifter och arbetsfördelning. Examenskommissionerna enligt 7 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning upphör, likaså de organ som svarar för planeringen och genomförandet av yrkesprov enligt 25 a § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. Arbetslivskommissionerna ska till vissa delar ha samma uppgifter om de nuvarande examenskommissionerna, men arbetslivskommissionerna ska inte ingå avtal om att ordna fristående examina och inte bevilja examina eller utfärda betyg. De som ordnar examina och utbildning har dock med stöd av förslaget till 4 § lagstadgad skyldighet att samarbeta med arbets- och näringslivet. Anordnarna ska själva få bestämma formerna för samarbetet med arbetslivet och avgöra om eventuella organ behövs. 

Enligt 1 mom. beslutar Utbildningsstyrelsen om arbetsfördelningen mellan arbetslivskommissionerna enligt examina, dvs. bestämmer vilka yrkesinriktade examina som hör till respektive kommissions ansvarsområde. I fråga om arbetsfördelningen enligt examina ska Utbildningsstyrelsen beakta den yrkesskicklighet och det kunnande som ska visas i yrkesinriktade examina, antalet enskilda examina och deras omfattning samt antalet utbildningsanordnare som ordnar examina och antalet personer som avlägger examina. Eftersom de yrkesinriktade examina breddas och de enskilda examina blir färre och arbetslivskommissionernas administrativa uppgifter minskar föreslås att arbetslivskommissionerna ska ha mer omfattande ansvarsområden än de nuvarande examenskommissionerna och att antalet arbetslivskommissioner ska vara färre än de nuvarande examenskommissionerna. 

I 2 mom. föreskrivs om arbetslivskommissionernas uppgifter. Enligt 1 punkten ska arbetslivskommissionerna delta i kvalitetssäkringen i fråga om genomförandet av yrkesprov och bedömningen av kunnandet samt lämna uppgifter om brister som de iakttagit till undervisnings- och kulturministeriet. Arbetslivskommissionerna utför kvalitetssäkringen genom att de kontrollerar hur yrkesinriktade examina ordnas med hjälp av landsomfattande information från feedback, uppföljning och utvärdering. I förekommande fall kan kommissionerna göra besök på läroanstalterna för att försäkra sig om att yrkesprov genomförs och kunnande i delar av yrkesinriktade examina bedöms i överensstämmelse med lagstiftning, examensgrunder och utbildningsanordnarens plan för hur bedömningen av kunnandet ska genomföras. Om kommissionerna upptäcker brister i hur yrkesprov genomförs eller kunnande bedöms ska de lämna uppgifter om bristerna till undervisnings- och kulturministeriet, som sedan beslutar om nödvändiga åtgärder. Arbetslivskommissionerna ska kunna lämna uppgifter om brister som de upptäckt inte bara till ministeriet utan också till Utbildningsstyrelsen, om bristen enligt kommissionens bedömning är återkommande och kräver en ändring i examensgrundernas föreskrifter om bedömningen av kunnandet. 

Arbetslivskommissionerna ska också delta i kvalitetssäkringen i fråga om genomförandet av yrkesprov och bedömningen av kunnandet på det sätt som konstateras i 2 mom. 1 punkten genom att på begäran ge undervisnings- och kulturministeriet utlåtanden om de enskilda utbildningsanordnarnas planer för hur bedömningen av kunnandet ska genomföras i fråga om varje examen när en utbildningsanordnare ansöker om nytt anordnartillstånd eller utvidgning av ett giltigt anordnartillstånd eller förlängning av ett temporärt anordnartillstånd. På begäran av ministeriet ska kommissionerna lämna utlåtande om genomförandeplanerna också när utbildningsanordnarens verksamhetsförutsättningar har försämrats uppenbart och det kan vara aktuellt med att ändra eller återkalla tillståndet. Syftet med utlåtandeförfarandet är att säkerställa att arbets- och näringslivet och de studerande kan lita på den bedömning av kunnandet som görs via yrkesprov och på att examina håller hög kvalitet. Ett annat syfte är att säkerställa att alla som avlägger examen behandlas lika oberoende av var de visar sitt kunnande och var kunnandet bedöms. Arbetslivskommissionerna kan lämna separata utlåtanden om planerna eller protokollföra sina synpunkter. Ett protokollsutdrag skickas då för kännedom till undervisnings- och kulturministeriet. Ministeriet beaktar utlåtandena i sina bedömningar av förutsättningarna för att bevilja nya tillstånd, utvidga tillstånd eller förlänga temporära tillstånd. Detsamma gäller när ministeriet ska utreda grunderna för att ändra eller återkalla ett anordnartillstånd. När undervisnings- och kulturministeriet beslutar om tillstånd för att ordna examina och utbildning ska det utöver utlåtandena också beakta den sökandes eller tillståndshavarens övriga verksamhetsmässiga förutsättningar, ekonomiska förutsättningar och utbildningsbehov. På grundval av 28 § 4 mom. utfärdas närmare bestämmelser om behandlingen av anordnartillstånd genom förordning av statsrådet. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska arbetslivskommissionerna delta i utvecklandet av yrkesutbildningens examensstruktur samt i utvecklandet av yrkesinriktade examina och av grunderna för dem i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Precis som i dagens läge ska undervisnings- och kulturministeriet besluta om examensstrukturen inom yrkesutbildningen och svara för att utveckla examensstrukturen inom yrkesutbildningen och yrkesinriktade examina. Däremot är det Utbildningsstyrelsen som ska utveckla och besluta om examensgrunderna. Arbetslivskommissionerna deltar i utvecklandet av examensstrukturen inom yrkesutbildning, yrkesinriktade examina och examensgrunder genom lämna in initiativ till Utbildningsstyrelsen om hur examensstrukturen eller examensgrunderna kan utvecklas inom deras ansvarsområden. Utvecklingsförslagen kan exempelvis bygga på den feedback om hur examensstrukturen och examensgrunderna fungerar som kommer in via uppföljning i samband med kvalitetssäkring av genomförandet av yrkesprov och bedömningen av kunnandet. Alternativt kan förslagen bygga på kommissionsmedlemmarnas synpunkter på förändrade kompetensbehov i arbetslivet. Däremot ska arbetslivskommissionerna inte prognostisera kompetens- eller utbildningsbehoven, trots att de kan ha samma medlemmar som prognostiseringsgrupperna eller expertnätverken i undervisnings- och kulturministeriets prognostiseringsforum. 

Arbetslivskommissionerna är också med och utvecklar examensstrukturen i yrkesutbildningen, yrkesinriktade examina och examensgrunderna genom att kommentera examensgrunderna inom sina ansvarsområden när grunderna bereds och genom att yttra sig om förslag till ändringar i examensstrukturen inom sina ansvarsområden och om utkast till examensgrunder. Vidare kan medlemmar i kommissionerna vara medlemmar i grupper vid Utbildningsstyrelsen som förbereder examensgrunder, när det är befogat för att säkerställa adekvat expertis i grupperna. Om kommissionerna så vill kan de också delta i uppföljningen av hur examensgrunderna genomförs inom deras respektive kompetens- och ansvarsområden. Utbildningsstyrelsen ska se till att samarbeta med respektive arbetslivskommissioner när förslag till ändringar av examensstrukturen är aktuella och examensgrunder bereds. 

Enligt 2 mom. 3 punkten ska arbetslivskommissionerna behandla en i 55 § avsedd begäran om rättelse av bedömningen av kunnandet hos en studerande som deltar i examensutbildning på samma sätt som examenskommissionerna och organen för yrkesprov gör i dag. Närmare beskrivning av rättelseförfarandet och arbetslivskommissionens roll i förfarandet ingår i 55 § och detaljmotiveringen till paragrafen. 

Utbildningsstyrelsen ålägger de arbetslivskommissioner som den bestämmer även specialuppgifter utöver de uppgifter som avses i 2 mom. En arbetslivskommission ska åläggas att svara för ordnande och övervakning av prov som avses i 15 § i lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (273/2007) och för utfärdade av intyg och betyg som avses i 5 § 3 mom. i den lagen. Arbetslivskommissionens verksamhet övervakas i detta avseende av Utbildningsstyrelsen på samma sätt som Utbildningsstyrelsen övervakar ett godkänt utbildningscentrum enligt 13 § i den lagen och den undervisning som meddelas vid det, om undervisnings- och kulturministeriet ger uppdraget till Utbildningsstyrelsen. 

En av Utbildningsstyrelsen utsedd arbetslivskommission ska godkänna prov och provarrangemang i anslutning till utbildning för grundläggande yrkeskompetens som ges i utbildningscentrum som undervisnings- och kulturministeriet godkänt. För de praktiska provarrangemangen kan arbetslivskommissionen utnyttja utbildningscentrumens lokaler och kunnande. Ansvaret för att ordna och övervaka provet vilar dock på arbetslivskommissionen. Arbetslivskommissionen utfärdar också intyg och betyg över godkänt prov. En av Utbildningsstyrelsen utsedd arbetslivskommission övervakar genomförandet av prov på samma sätt som arbetslivskommissionerna övervakar genomförandet av yrkesprov och kvaliteten på bedömningen av kunnandet. Arbetslivskommissionen följer ordnandet av prov med hjälp av landsomfattande information från feedback, uppföljning och utvärdering som sammanställs om yrkesutbildningen. Dessutom kan arbetslivskommissionen göra besök för att försäkra sig om att proven genomförs korrekt och att kunnandet visas och bedöms i överensstämmelse med lagstiftning. Om arbetslivskommissionen upptäcker brister i hur prov genomförs eller kunnande bedöms ska den lämna uppgifter om bristerna till undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen, som beslutar om nödvändiga åtgärder. 

Utbildningsstyrelsen ålägger en arbetslivskommission att behandla en i 55 § avsedd begäran om rättelse av bedömningen av en studerande som deltar i examensutbildning, när begäran gäller gemensamma examensdelar som avses i 13 § 2 mom. i den föreslagna lagen eller deras delområden. De gemensamma examensdelarna är obligatoriska och ingår i alla yrkesinriktade grundexamina och är likadana i alla grundexamina. Av denna orsak är det ändamålsenligt att begäran om rättelse som gäller gemensamma examensdelar i samtliga fall riktas till endast den arbetslivskommission som enligt Utbildningsstyrelsen bedömning har bäst kunskaper om de gemensamma examensdelarna och bedömningen av det kunnande som visas genom dem. 

På motsvarande sätt utser Utbildningsstyrelsen en arbetslivskommission att behandla en i 55 § avsedd begäran om rättelse av bedömningen av kunnandet hos en studerande som deltar i examensutbildning, när den studerande avlägger endast examensdelar som hör till flera olika examina. Med examensdelar som hör till flera examina avses examensdelar som innefattar yrkesmässigt kunnande som behövs i flera branscher och som av denna orsak redan från början är planerade för flera examina. Sådana examensdelar är till exempel Förberedelser för arbetsplatshandledaruppgifter, Planering av företagsverksamhet och Arbete som kräver spetskompetens. Även dessa examensdelar är på samma sätt som de gemensamma examensdelarna likadana i alla examina. Av denna orsak är det ändamålsenligt att i samtliga fall rikta begäran om rättelse till den arbetslivskommission som enligt Utbildningsstyrelsen bedömning har bäst kunskaper om examensdelar som hör till flera examina och bedömningen av det kunnande som visas genom dem. När en studerande inom examensutbildning avlägger en hel examen, begärs rättelse av bedömningen av kunnandet i fråga om examensdelar som hör till flera examina och som ingår i examen hos den arbetslivskommission till vars ansvarsområde examen hör. 

Med stöd av bemyndigandet i 4 mom. får närmare bestämmelser om arbetslivskommissionernas uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. 

121 §.Sekretariatet för arbetslivskommissionerna. Det ska finnas ett sekretariat till stöd för arbetslivskommissionerna. Sekretariatet ska bistå kommissionerna i deras arbete och medverka till att kommissionerna kan ägna sig åt sitt kvalitetssäkrings- och utvecklingsarbete. Sekretariatet ska svara för de administrativa förfarandena, såsom arbetslivskommissionernas sekreteraruppgifter, och säkerställa ett samordnat förfarande vid rättelse av bedömningar och vid yttrandeförfaranden. 

Sekretariatet ska finnas i samband med Utbildningsstyrelsen. Därmed kan det stå i nära samarbete bland annat med de som utarbetar examensgrunderna. 

122 §.Straffrättsligt tjänste- och skadeståndsansvar. Straffrättsligt tjänsteansvar kan vara aktuellt för en utbildningsanordnares anställda, dem som bedömer kunnandet och arbetslivskommissionernas medlemmar när de utövar offentlig makt. Det gör de i synnerhet när de beslutar om antagning av studerande, bedömning av yrkesprov eller andra studieprestationer, erkännande av tidigare förvärvat yrkeskunnande, indragning eller återställande av studierätt, avhållande från studierna, disciplin och beviljande av examen. 

Vad beträffar skadeståndsansvar hänvisar paragrafen för säkerhets skull till skadeståndslagen. 

123 §.Information om möjligheterna att avlägga examina och om utbildningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att informera om möjligheterna att avlägga examina och om den utbildning som ges samt om hur man söker sig utbildningen och till att få avlägga examina. Informationsskyldigheten gäller utbildning som är oberoende av de studerandes ställning på arbetsmarknaden och som det är fritt att söka till. Informationsskyldigheten gäller inte personalutbildning. Närmare bestämmelser om de frågor som information ska lämnas om får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

124 §.Samarbetsskyldighet för utbildningsanordnare. I 1 mom. föreslås en allmän skyldighet för utbildningsanordnare att samarbeta med andra utbildningsanordnare och arbets- och näringslivet i regionen. Bestämmelsen förutsätter samarbete med andra anordnare av såväl yrkesutbildning och gymnasieutbildning som annan utbildning, såsom universitet och yrkeshögskolor och läroanstalter som ger grundläggande utbildning. Dessutom omfattar samarbetsskyldigheten offentliga aktörer samt privata sammanslutningar och stiftelser som bedriver ungdomsarbete. För ungdomsarbetets del kan skyldigheten i detta sammanhang betyda till exempel att utbildningsanordnarna tillsammans med aktörer som bedriver ungdomsarbete utreder möjligheterna att med hjälp av tjänster som skaffas från aktörerna stöda sådana studerandes framsteg i studierna som löper risk att avbryta studierna. 

Omfattningen av den region som avses i paragrafen avgörs enligt de lokala förhållandena. Motsvarande samarbetsskyldighet föreskrivs också i den lagstiftning som gäller de andra aktörer som nämns i bestämmelsen, med undantag för verksamheten i ungdomsverkstäder. Dessutom ska utbildningsanordnarna samarbeta med de arbetslivskommissioner till vars ansvarsområde de examina hör som utbildningsanordnaren ordnar. 

I 2 mom. föreskrivs på samma sätt som i 5 § 3 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning att när det gäller studerande under 18 år ska lärarna och den övriga personalen vid behov också samarbeta med den studerandes vårdnadshavare. 

I 3 mom. föreskrivs att när utbudet av arbetskraftsutbildning planeras ska utbildningsanordnarna samarbeta med arbets- och näringsbyrån samt närings-, trafik- och miljöcentralen i regionen. En utbildningsanordnare vars utbildningsuppgift enligt anordnartillståndet är arbetskraftsutbildning ska på inbjudan av närings-, trafik- och miljöcentralen delta i diskussioner som gäller planering av utbudet av arbetskraftsutbildning. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska minst en gång om året samla utbildningsanordnarna inom sitt verksamhetsområde till en diskussion om utbudet av arbetskraftsutbildning. Till diskussionen inbjuds de anordnare som enligt sitt tillstånd att ordna yrkesutbildning har rätt att ordna arbetskraftsutbildning. Syftet med diskussionen är att styra utbildningsanordnarna vid planeringen av utbudet av arbetskraftsutbildning. Avsikten är att försäkra sig om att den statsandelsfinansierade arbetskraftsutbildning riktas mot de branscher och utbildningar som arbetslivet behöver. 

125 §. Prognostisering av kompetensbehoven. I paragrafen föreskrivs om prognostisering av kompetensbehoven. Utbildningsanordnaren ska utföra kvantitativ och kvalitativ prognostisering av kompetensbehoven inom det verksamhetsområde som angetts i anordnartillståndet och vid behov även inom utbildningsanordnarens övriga verksamhetsområden. Vid prognostiseringen ska behovet av arbetskraft och befolkningsutvecklingen inom området beaktas. Med kvantitativ prognostisering avses prognostisering av den mängd arbetskraft som behövs samt kvantitativ uppskattning av kompetensbehoven hos ungdomsåldersklassen. Med kvalitativ prognostisering avses uppskattning av hur innehållet i arbetet förändras. 

126 §. Utvärdering av utbildningen och kvalitetsledning. Enligt paragrafen ska utbildningsanordnaren utvärdera de examina, den utbildning och den övriga verksamhet som den ordnar samt deras kvalitet och effekter. Syftet med utvärderingen av utbildningen är att stöda utvecklandet av utbildningen, förbättra kvaliteten på utbildningen och främja utvecklandet av kunnandet. Utbildningsanordnaren svarar för kvaliteten på de examina, den utbildning och den övriga verksamhet som den ordnar och för kontinuerligt utvecklande av kvalitetsledningen. Detta förutsätter att utbildningsanordnaren har fungerande förfaranden och system för kvalitetsledning. Utbildningsanordnaren ska också regelbundet delta i extern utvärdering av sin verksamhet och kvalitetsledningssystemen och publicera viktiga resultat av utvärdering som den har ordnat. 

Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om utvärderingen och om utvecklandet av den utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt 3 mom. finns bestämmelser om Nationella centret för utbildningsvärdering i lagen om Nationella centret för utbildningsutvärdering. 

127 §. Finansiering. Enligt paragrafen finns bestämmelser om finansiering av verksamhet som avses i den föreslagna lagen i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. De statliga läroanstalter som avses i 22 § 2 mom. i den föreslagna lagen omfattas inte av tillämpningsområdet för lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Inte heller utbildning som ordnas i form av uppdragsutbildning enligt 33 § i den föreslagna lagen eller utbildning enligt 35 § som ordnas i form av examensutbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska finansieras på grundval av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. 

14 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 

128 §. Ikraftträdande. I 1 mom. föreskrivs om tidpunkten för lagens ikraftträdande. 

I 2 mom. föreskrivs att lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning upphävs när lagen träder i kraft. De lagarna kallas nedan i övergångsbestämmelserna de upphävda lagarna. I 2 mom. föreskrivs också att en hänvisning någon annanstans i lagstiftningen till de upphävda lagarna avser efter ikraftträdandet av denna lag en hänvisning till denna lag. Reformen av lagstiftningen om yrkesutbildning förutsätter i regel att även hänvisningarna till de upphävda lagarna ändras. Den föreslagna bestämmelsen tillåter emellertid också att en hänvisning inte behöver ändras, om det är fråga om en hänvisning av teknisk natur, vars innehåll inte behöver ändras för att den nya lagstiftningen träder i kraft. 

I 3 mom. föreskrivs att bestämmelserna om examensstruktur i 2 mom. i den föreslagna lagen tillämpas först på de examensgrunderna som träder i kraft efter att lagen har trätt i kraft. Denna övergångsbestämmelse är nödvändig eftersom det inte är möjligt att ta i bruk examensgrunderna enligt den nya lagen genast när lagen träder i kraft. Det behövs en övergångsperiod efter lagens ikraftträdande för att Utbildningsstyrelsen ska ha tillräckligt med tid att bereda examensgrunderna enligt den nya lagen och utbildningsanordnarna ska ha tillräckligt med tid att förbereda sig på att ta i bruk dessa nya grunder efter det att lagen stadfästs. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas bestämmelserna i 2 kap. om examensstruktur, om dimensioneringsgrunder för och omfattningen och uppbyggnaden av examina och examensdelar samt om examensgrunder på de examensgrunder som träder i kraft efter det att lagen har trätt i kraft. Bestämmelserna i fråga tillämpas alltså inte på de examensgrunder som gäller när lagen träder i kraft och som har utfärdats med stöd av de upphävda lagarna. 

I 4 mom. föreslås att det föreskrivs om den tidpunkt då examensgrunderna enligt den nya lagen träder i kraft. I övrigt föreskrivs det om ikraftträdandet av examina genom den förordning av undervisnings- och kulturministeriet som utfärdas med stöd av 6 §, dvs. examensstrukturförordningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen träder de i den nya lagen avsedda grunderna för yrkesinriktade grundexamina i kraft den 1 augusti 2018, dvs. ändringarna i samtliga yrkesinriktade grundexamina träder i kraft samtidigt. Bestämmelser om ikraftträdandet av grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina utfärdas enligt den föreslagna bestämmelsen genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina träder enligt den föreslagna bestämmelsen i kraft stegvis tidigast den 1 januari 2018 och senast den 1 januari 2019, men bestämmelser om ikraftträdandet under denna tid utfärdas särskilt för varje examen genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Det är nödvändigt att delvis bevilja en längre övergångstid för revision av grunderna för yrkesexamina och specialyrkesexamina än grundexamina, eftersom införandet av kompetenspoäng samt sammanslagningen av examina enligt den nuvarande examensstrukturen kräver avsevärda ändringar i examensgrunderna. 

I 5 mom. föreslås en tvingande bestämmelse för Utbildningsstyrelsen. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Utbildningsstyrelsen bestämma examensgrunderna så att utbildningsanordnarna ges tillräckligt med tid att dem i bruk vid de tidpunkter som anges i 4 mom. De nya examensgrunderna bör alltså fastställas så att utbildningsanordnarna ges tillräckligt med tid att ta dem i bruk efter det att de har fastställts. 

129 §. Övergångsbestämmelser om examensgrunder. I paragrafen föreskrivs om studerandes rätt att avlägga en examen i enlighet med examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna, dvs. om den övergångsperiod under vilken examensgrunderna fortsätter att gälla. Enligt den föreslagna bestämmelsen fortsätter de examensgrunder som utfärdats med stöd av de upphävda lagarna att gälla till och med den 31 december 2021, dvs. inom yrkesinriktade grundexamina tre och ett halvt år och inom yrkes- och specialyrkesexamina minst tre år efter det att de nya examensgrunderna enligt denna lag ska tas i bruk. För yrkesinriktade grundexamina betyder övergångstiden att en studerande som har börjat avlägga examen före lagens ikraftträdande har minst fyra år på sig att avlägga examen, vilket motsvarar den gällande tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen utan förlängning. 

I 1 mom. föreskrivs om antagning av studerande för att avlägga en examen i enlighet med de examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en utbildningsanordnare anta en studerande för att avlägga en examen i enlighet med de examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna, tills examensgrunder enligt 128 § 4 mom. för motsvarande nya examen gäller. I den nya examensstrukturförordningen är avsikten att minska antalet examina genom att slå samman nuvarande examina, så i sådana situationer avses med motsvarande nya examen den examen med vilken den gamla examen har slagits samman. I praktiken kan studerande för grundexamen antas till den 31 juli och studerande för yrkes- och specialyrkesexamen högst till den 31 december. 

I den nya lagen övergår man till ett enda sätt att avlägga examen, vilket för de yrkesinriktade grundexamina innebär att grundexamina inte längre indelas i examina som avläggs på basis av läroplanen och på basis av fristående examen. Dessutom ändras bestämmelserna om grundexamens uppbyggnad så i fortsättningen ska alla studerande också avlägga de gemensamma examensdelarna. Efter det att den föreslagna nya lagen trätt i kraft är det inte längre motiverat att anta studerande för att avlägga yrkesinriktad grundexamen som avläggs på basis av läroplanen eller på basis av fristående examen. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en utbildningsanordnare inte heller kunna anta en studerande för att avlägga yrkesinriktad grundexamen som avläggs som fristående examen efter lagens ikraftträdande. I praktiken betyder detta att alla studerande som antas för yrkesinriktad grundexamen efter lagens ikraftträdande men innan de nya examensgrunderna träder i kraft antas för att avlägga yrkesinriktad grundexamen på basis av läroplanen. Den föreslagna bestämmelsen är motiverad eftersom uppbyggnaden av grundexamen som baserar sig på läroplanen motsvarar bättre examensuppbyggnaden enligt den nya lagen. 

I paragrafen föreslås också en bestämmelse enligt vilken en studerande som har antagits för att avlägga en yrkesinriktad grundexamen övergår den 1 augusti 2018 till att avlägga examen i enlighet med de examensgrunder som bestämts med stöd av den nya lagen. Alla studerande som börjar avlägga yrkesinriktad grundexamen efter lagens ikraftträdande avlägger alltså examen i enlighet med de nya examensgrunderna, men för att utbildningsanordnarna ska kunna anta nya studerande även under övergångsperioden från den 1 januari till den 31 juli 2018, ska studerande under denna tid kunna antas för att avlägga yrkesinriktad grundexamen på basis av läroplanen i enlighet med de gamla examensgrunderna. Det är dock nödvändigt att beakta övergången när den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet utarbetas, för att prestationer enligt den gamla examensgrunden ska kunna beaktas fullt ut genom erkännande av kunnande när man övergår till att avlägga examen i enlighet med examensgrunder som bestämts med stöd av den nya lagen. 

I 2 mom. föreskrivs om ställningen för de studerande som har börjat avlägga examen i enlighet med de examensgrunder som gällde före lagens ikraftträdande. Enligt den föreslagna bestämmelsen får studerande som börjat avlägga en examen före ikraftträdandet av lagen slutföra sin examen i enlighet med de examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna, dvs. de examensgrunder som gällde vid ikraftträdandet av den nya lagen. På dessa studerande tillämpas dock i övrigt bestämmelserna i den nya lagen, om inte något annat föreskrivs i övergångsbestämmelserna. Exempelvis ska bestämmelser enligt den nya lagen tillämpas på förvärvandet av kunnande och bedömningen av kunnandet. 

Den föreslagna övergångsbestämmelsen garanterar att omfattningen av den studerandes examen eller reglerna för hur examen är uppbyggd inte ändras till följd av att den nya lagstiftningen träder i kraft. I examensgrunderna bestäms hur examen är uppbyggd av obligatoriska och valbara examensdelar. Dessutom bestäms det om kraven på yrkesskicklighet och kompetensmålen samt bedömningen av kunnandet. Grunderna för yrkesinriktad grundexamen som avläggs som fristående examen enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning skiljer sig från grunderna för yrkesinriktad grundexamen enligt den nya lagen så att grundexamen enligt vuxenutbildningslagen inte innehåller gemensamma examensdelar eller valbara examensdelar. I examina som avläggs som fristående examina enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning används inte heller kompetenspoäng. 

Enligt förslaget till 2 mom. får dock en studerande som vill övergå till att avlägga sin examen i enligt med de examensgrunder som bestämts med stöd av den nya lagen. Det kan vara motiverat att övergå till exempel om den studerande har börjat avlägga examen just före den nya lagens ikraftträdande och det är sannolikt att examen inte hinner avläggas under den tid de examensgrunder som avses i 1 mom. fortsätter att gälla. Det ska vara frivilligt för den studerande att övergå, men utbildningsanordnaren ska i samband med handledningen bedöma om det vore ändamålsenligt för den studerande att övergå till examen enligt de nya grunderna. Enligt den föreslagna bestämmelsen övergår alla studerande till att avlägga examen i enlighet med de examensgrunder som utfärdats med stöd av den nya lagen efter det att de examensgrunder som utfärdats med stöd av de upphävda lagarna upphört att gälla. 

130 §.Övergångsbestämmelser om handledande utbildning. I 1 mom. föreskrivs om skyldighet för Utbildningsstyrelsen att bestämma de i denna lag avsedda grunderna för den utbildning som handleder för yrkesutbildning och för den utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv så att utbildningsanordnarna kan ta i bruk utbildningsgrunderna när denna lag träder i kraft. I praktiken medför ikraftträdandet av den nya lagen inga betydande ändringar i innehållet i grunderna för handledande utbildning, så utfärdandet av nya grunder är i första hand av teknisk natur. 

I 2 mom. föreskrivs hur de studerande som före denna lags ikraftträdande inlett handledande utbildning som avses i lagen om grundläggande yrkesutbildning övergår till handledande utbildning i enlighet med den nya lagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen övergår de studerande som före ikraftträdandet av lagen har inlett utbildning som handleder för grundläggande yrkesutbildning i enlighet med lagen om grundläggande yrkesutbildning vid lagens ikraftträdande till att genomföra i denna lag avsedd utbildning som handleder för yrkesutbildning. De studerande som före lagens ikraftträdande inlett utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i enlighet med lagen om grundläggande yrkesutbildning övergår vid lagens ikraftträdande till att genomföra motsvarande utbildning som avses i denna lag. De studerandes övergång är i första hand en teknisk åtgärd, eftersom ikraftträdandet av den nya lagen inte påverkar innehållet i handledande utbildning på något betydande sätt. De studerandes tidigare prestationer inom handledande utbildning erkänns direkt som en del av den handledande utbildningen enligt de nya grunderna. 

Enligt 31 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning ska en handledande utbildning för grundläggande yrkesutbildning slutföras inom ett år, om inte den studerande på grund av sjukdom eller någon annan särskild orsak beviljas förlängning. Enligt 3 mom. i samma paragraf bestäms tiden för slutförande av en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Utbildningsanordnaren beslutar om tiden för slutförandet av utbildningen men utbildningstiden kan vara högst tre år. En motsvarande bestämmelse om tiden för slutförande av handledande utbildning föreslås i 11 § i den nya lagen. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska i fråga om studietiden för de studerande som inlett handledande utbildning före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen om studietid innebär att bestämmelserna om studerandes studietid och utbildningsanordnarens beslut om studietiden inte ändras när den nya lagen träder i kraft. 

131 §. Övergångsbestämmelse om skydd av namn på examina och examensbenämningar. Enligt 17 § i den föreslagna lagen får namn på examina och examensbenämningar som avses i denna lag användas endast om examina som har avlagts i enlighet med denna lag. Motsvarande namn på examina och examensbenämningar används dock delvis även i fråga om examina som avses i de lagar som föreslås bli upphävda. I paragrafen föreslås en övergångsbestämmelse om detta, enligt vilken med avvikelse från vad som föreskrivs i 17 § får för de examina som avlagts före ikraftträdandet användas namn och benämningar som motsvarar namnen och benämningarna på de examina som gällde vid ikraftträdande. 

132 §.Övergångsbestämmelser om försök. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om försök. Enligt den föreslagna bestämmelsen slutförs de försök enligt 23 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning som inletts med stöd av de upphävda lagarna innan denna lag trädde i kraft i enlighet med det beviljade försökstillståndet. Utbildningsstyrelsen bestämmer de examens- eller utbildningsgrunder som ska iakttas vid försöket. Enligt övergångsbestämmelsen gäller de grunder som Utbildningsstyrelsen bestämt att ska iakttas vid försöket medan försöket varar. 

133 §. Övergångsbestämmelser om ändring av tillstånd att ordna utbildning. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om ändring av anordnartillstånd. Enligt förslaget till 1 mom. upphör de tillstånd att ordna grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning som beviljats med stöd av de upphävda lagarna och de avtal om ordnande av fristående examina som ingåtts med stöd av dem att gälla vid ikraftträdandet av denna lag. Man behöver dock i regel inte ansöka om nya anordnartillstånd, utan undervisnings- och kulturministeriet ändrar utan ansökan de med stöd av de upphävda lagarna beviljande tillstånden att ordna yrkesutbildning till anordnartillstånd enligt denna lag. Nedan i paragrafen bestäms om de principer som ska iakttas när tillstånden ändras. I vissa situationer förlängs dessutom anordnartillståndets giltighet under övergångsperioden. Bestämmelser om dessa situationer föreslås i 134 §. 

I 2—4 mom. föreskrivs om principerna för hur de examina och utbildningar som bestämts i de anordnartillstånd som beviljats med stöd av de upphävda lagarna samt övriga rättigheter, uppgifter och skyldigheter ändras till tillstånd i enlighet med den nya lagen. Avsikten är att bevilja de nya anordnartillstånden så att de i så stor utsträckning som möjligt ska motsvara de anordnartillstånd som beviljats med stöd av de gällande lagarna. 

Enligt förslaget till 2 mom. fastställs rätten att bevilja och ordna examina enligt den nya lagen på så sätt att den gäller de yrkesinriktade grundexamina som utbildningsanordnaren med stöd av lagen om grundläggande yrkesutbildning har beviljats tillstånd att ordna samt de yrkes- och specialyrkesexamina i fråga om vilka examenskommissionen har ingått avtal med utbildningsanordnaren om ordnande av fristående examen med stöd av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I de gällande anordnartillstånden bestäms utbildningsuppgiften enligt utbildningsområde, dvs. utbildningsanordnarna kan ordna alla examina som hör till det utbildningsområde som nämns i tillståndet, om inte något annat bestäms i tillståndet. I fortsättningen ska utbildningsområden inte längre användas för att klassificera examina och även i anordnartillstånden ska rätten att bevilja och ordna examina bestämmas enligt examen. 

Det ändringsförfarande som föreslås ovan förändrar situationen särskilt i fråga om ordnandet av läroavtalsutbildning samt yrkes- och specialyrkesexamina inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen. I enlighet med gällande praxis har en utbildningsanordnare som fått läroavtalsutbildning i uppdrag kunnat ordna läroavtalsutbildning i fråga om samtliga examina oberoende av utbildningsområdena i anordnartillståndet. I tillstånden för grundläggande utbildning är dock ordnandet av teoretiska studier i utbildningsanordnarens egna läroanstalter bundet till de utbildningsområden som bestämts i anordnarens tillstånd. På motsvarande sätt har man inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen kunnat meddela utbildning som förbereder för fristående examen oberoende av om utbildningsanordnaren har ingått ett avtal om att ordna examen i fråga med examenskommissionen. I samband med att nya anordnartillstånd beviljas ska dock utbildningsanordnarna kunna ansöka om nya uppgifter, såsom utvidgad uppgift att ordna läroavtalsutbildning enligt 27 § 1 mom. eller rätt att bevilja och ordna sådana examina beträffande vilka de inte tidigare har haft ett avtal. Som grund för beviljande av dessa nya uppgifter beaktas i synnerhet utbildningsanordnarens tidigare verksamhet, dvs. har anordnaren tidigare i stor utsträckning ordnat läroavtalsutbildning och utbildning som förbereder för en viss examen. 

I 2 mom. föreslås också en undantagsbestämmelse, enligt vilken avvikelse från det som föreskrivs i 2 mom. kan dock av särskilda skäl göras på basis av utbildningsanordnarens faktiska verksamhet. Avvikelse vore motiverad i en situation där utbildningsanordnarens gällande tillstånd är omfattande och omfattar till exempel ett helt utbildningsområde, medan utbildningsanordnaren i praktiken har brukat ordna endast en eller några examina inom utbildningsområdet i fråga. Då är inte motiverat att direkt utifrån det gamla anordnartillståndet anse att utbildningsanordnaren har förutsättningar att ordna och bevilja alla examina inom det utbildningsområde som anges i tillståndet. 

I 3 mom. föreskrivs om ändring av övrig utbildning som bestämts i anordnartillståndet samt av övriga rättigheter, uppgifter och skyldigheter som bestämts i anordnartillståndet. Avsikten är att det som bestäms i de nya anordnartillstånden i så stor utsträckning som möjligt ska motsvara det som bestämts i det gällande anordnartillståndet, om inte något annat följer av särskilda skäl. 

Enligt den föreslagna 1 punkten ändras rätten att ordna utbildning som handleder för grundläggande yrkesutbildning till en rätt att ordna i den nya lagen avsedd utbildning som handleder för yrkesutbildning. Avsikten är att uppgifterna att ordna handledande utbildning ska förbli oförändrade, om inte anordnaren ansöker om ändring av anordnartillståndet i fråga om dem. 

Enligt den föreslagna 2 punkten ändras rätten att ordna utbildning som förbereder för uppgifter som yrkes- och trafikflygare, flygledare eller uppgifter i den spårbundna stadstrafiken till motsvarande rätt enligt den nya lagen. Enligt den föreslagna 3 punkten ändras rätten att vara ett i 10 § i lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare avsett utbildningscentrum till motsvarande rätt. Enligt den föreslagna 4 punkten ändras en särskild utbildningsuppgift att sörja för att det ordnas specialundervisning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv till en i 27 § 2 mom. i den föreslagna lagen avsedd motsvarande uppgift som gäller krävande särskilt stöd. Enligt den föreslagna 5 punkten blir även rätten att ordna utbildning vid en internatskola kvar i de nya anordnartillstånden. 

I den föreslagna 6 punkten föreskrivs att om utbildningsanordnaren på grund av ett anordnartillstånd som beviljats med stöd av en upphävd lag har påförts i 27 § 4 mom. i den nya lagen avsedda skyldigheter eller villkor eller utvecklingsuppgifter och andra uppgifter, ska motsvarande skyldigheter, villkor och uppgifter anges i det nya tillståndet, om inte något annat följer av särskilda skäl. Ett särskilt skäl kan till exempel vara att en skyldighet, ett villkor eller en uppgift enligt anordnartillståndet inte längre är aktuell eller att anordnaren inte har genomfört uppgiften i fråga i praktiken. 

I 4 mom. föreskrivs om anordnartillstånd som ändras i fråga om undervisnings- och examensspråk, verksamhetsområde och kvantitet. Enligt den föreslagna bestämmelsen fastställs de nya anordnartillstånden så att de undervisnings- och examensspråk som avses i 24 § motsvarar undervisningsspråket enligt de tillstånd att ordna utbildning samt tillstånd att ordna utbildning på främmande språk som har beviljats med stöd av de upphävda lagarna. Om utbildningsanordnaren har beviljats rätt att ordna en examen till exempel på engelska, beviljas motsvarande rätt även i det nya tillståndet. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska man när beslut fattas om det verksamhetsområde som avses i 25 § beakta det som i de med stöd av de upphävda lagarna beviljade tillstånden att ordna utbildning bestäms om de kommuner där utbildning får ordnas och även beakta utbildningsanordnarens faktiska verksamhetsområde. I tillstånden att ordna grundläggande yrkesutbildning anges för närvarande de kommuner på vilkas område utbildning får ordnas, så detta måste beaktas när tillstånden ändras åtminstone så att verksamhetsområdet inte inskränks i samband med att tillstånden ändras. I fortsättningen ska dock verksamhetsområdet kunna anges så att det är vidare än en kommun, till exempel ett landskap. I tillstånden att ordna yrkesinriktad tilläggsutbildning anges verksamhetsområdet inte för närvarande, så till denna del kan man inte iaktta det gällande tillståndet. När tillstånden ändras bör man beakta utbildningsanordnarens faktiska verksamhet, såsom i vilka kommuner eller inom vilket annat verksamhetsområde utbildningsanordnarens verksamhetsenheter är belägna. 

Definitionen av det nya verksamhetsområdet avviker från verksamhetsområdet i de gällande tillstånden, så i vissa fall kan det vara onödigt att ta in alla kommuner som för närvarande anges i tillstånden att ordna grundläggande utbildning i de nya anordnartillstånden. Det kan finnas behov av att utesluta en kommun från det nya tillståndet till exempel om utbildningsanordnaren de facto inte har haft någon verksamhet i den kommunen, för enligt den föreslagna bestämmelsen är utbildningsanordnaren skyldig att i enlighet med kompetensbehovet ordna examina och utbildning inom det verksamhetsområde som anges i anordnartillståndet. Detta begränsar ändå inte utbildningsanordnarens framtida verksamhet, för enligt den föreslagna bestämmelsen kan examina och utbildning också ordnas på andra ställen utöver det verksamhetsområde som anges i anordnartillståndet. 

När beslut fattas om det minimiantal studerandeår som avses i 26 §, ska man beakta det som i de med stöd av de upphävda lagarna beviljande tillstånden att ordna utbildning bestäms om antalet studerande, läroavtal, studerandeårsverken eller studerandearbetsdagar samt det antal studerande, läroavtal, studerandeårsverken eller studerandearbetsdagar hos utbildningsanordnaren som har finansierats i enlighet med lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. 

I de gällande tillstånden att ordna grundläggande yrkesutbildning anges maximiantalet studerande. I tillstånden att ordna yrkesinriktad tilläggsutbildning anges åter minimiantalet studerandeårsverken och läroavtal. I det nya tillståndet att ordna yrkesutbildning anges minimiantalet studerandeår, så den kvantitativa regleringen enligt de gällande tillstånden måste anpassas så att den motsvarar den nya principen för kvantitativ reglering. Det fastställs ingen direkt omvandlingskoefficient för antalet studerande och studerandeårsverken. Det maximala antalet studerande enligt tillstånden att ordna grundläggande yrkesutbildning motsvarar tämligen bra det antal studerande som man fått finansiering för, eftersom högst maximiantalet studerande enligt tillståndet att ordna utbildning beaktas som grund för finansieringen. Inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen kan minimiantalet enligt tillståndet, de faktiska och de finansierade studerandeårsverkena däremot avvika avsevärt från varandra. Den kvantitativa regleringen bör i princip omvandlas så att utbildningsanordnarens studerandevolym även i fortsättningen motsvarar verksamheten enligt de gällande tillstånden eller den faktiska verksamheten, dock med beaktande av att minimiantalet studerandeår enligt anordnartillstånden bör på landsnivå innefatta endast cirka 90 procent av det eftersträvande antalet studerandeår i hela landet som anges i prestationsbesluten. 

Huvudregeln är att undervisnings- och kulturministeriet beviljar anordnartillstånden enligt den nya lagen utan ansökan. Utbildningsanordnarna hörs om ministeriets förslag till nytt anordnartillstånd innan beslut fattas om tillståndet. I samband med samrådet kan utbildningsanordnarna ansöka om de ändringar de önskar i tillståndens innehåll eller om nya uppgifter. Utbildningsanordnarna bör också ansöka om sådana nya uppgifter som inte har angetts i de gällande anordnartillstånden, såsom arbetskraftsutbildning och fängelseutbildning. Även sådana aktörer som inte tidigare har haft tillstånd att ordna grundläggande yrkesutbildning eller tilläggsutbildning, men som i fortsättningen vill ordna utbildning enligt den nya lagen om yrkesutbildning, ska ansöka om tillstånd att ordna utbildning. Sådana aktörer kan vara utbildningsanordnare som tidigare ordnat endast arbetskraftsutbildning samt de anordnare av fristående examina enligt 8 a § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning som inte har haft tillstånd att ordna utbildning. 

134 §. Övriga övergångsbestämmelser om tillstånd att ordna utbildning och avtal om ordnande av fristående examina. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om de anordnartillstånd som upphör att gälla när den nya lagen träder i kraft. 1 mom. gäller utbildningsanordnare som enligt ett med stöd av de upphävda lagarna beviljat tillstånd att ordna utbildning har haft rätt att ordna utbildning som förbereder för fristående examen eller läroavtalsutbildning för en examen för vilken utbildningsanordnaren inte beviljas i denna lag avsett tillstånd att bevilja och ordna examina. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör ovannämnda tillstånd att ordna förberedande utbildning eller läroavtalsutbildning inte när denna lag träder i kraft, utan efter en övergångsperiod på två år den 31 december 2019. Eftersom utbildningsanordnaren inte har tillstånd att bevilja examen i fråga och systemet med examenskommissioner slopas när lagen träder i kraft, föreslås det att utbildningsanordnaren ska skaffa genomförandet av yrkesprov som avses i 52 § och den bedömning av kunnandet som avses i 53 § av en utbildningsanordnare som har beviljats ett i denna lag avsett tillstånd att bevilja och ordna examen i fråga. Den föreslagna bestämmelsen utvidgar den i 30 § föreskrivna rätten att skaffa utbildning enligt anordnartillståndet. 

Syftet med det föreslagna 1 mom. är att säkerställa att de studerande kan slutföra utbildning som de inlett före ikraftträdandet av denna lag. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnare ändå inte kunna anta nya studerande till utbildning enligt anordnartillstånd som avses i denna paragraf efter ikraftträdandet. Om en studerande inte har slutfört sina studier innan anordnartillståndet upphör att gälla, dvs. den 31 december 2019, ska utbildningsanordnaren hänvisa den studerande att söka sig till en annan utbildningsanordnares utbildning. 

I fortsättningen ska tillstånd att ordna yrkesutbildning kunna beviljas endast för examensutbildning och utbildning enligt 8 § 1 punkten som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen ska kunna ordnas endast i anslutning till examina enligt anordnartillståndet. Anordnartillstånd enligt den nya lagen ska således inte kunna beviljas för att ordna endast utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen. I 2 mom. föreskrivs om ställningen för de utbildningsanordnare som har beviljats tillstånd att ordna endast yrkesinriktad tilläggsutbildning som inte leder till examen med stöd av de gällande bestämmelserna. I förslaget till 2 mom. föreskrivs att om utbildningsuppgiften enligt ett med stöd av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning beviljat tillstånd att ordna utbildning enbart omfattar sådan annan yrkesinriktad tilläggsutbildning som motsvarar i 8 § 1 punkten i den nya lagen avsedd utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen, upphör detta tillstånd att ordna utbildning att gälla den 31 december 2021. Anordnare av utbildning som inte leder till examen kan med stöd av övergångsbestämmelsen ordna utbildning enligt det gamla anordnartillståndet i tre år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Därefter upphör anordnartillståndet att gälla och utbildningsanordnaren beviljas inte längre finansiering för att ordna utbildningen i fråga. Utbildningsanordnaren kan fortsätta med motsvarande utbildningsverksamhet, men det är inte längre fråga om utbildning som baserar sig på undervisnings- och kulturministeriets tillstånd att ordna utbildning för vilken statlig finansiering beviljas. 

Enligt 9 § i den föreslagna lagen kan som personalutbildning inte ordnas i 8 § 1 punkten avsedd utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen. Utbildningsanordnare som avses i 134 § 2 mom. ordnar dock ofta i de gällande bestämmelserna avsedd yrkesinriktad tilläggsutbildning som inte leder till examen även som personalutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan dessa utbildningsanordnare inom ramen för övergångsperioden ordna utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen även som personalutbildning. 

Utbildningsanordnare som avses i det föreslagna 2 mom. kan om de vill ansöka om anordnartillstånd enligt den nya lagen, dvs. rätt att bevilja och ordna examina, om de beslutar att ändra sin verksamhet så att de i fortsättningen ordnar även examensutbildning. Med stöd av tillståndet att ordna examensutbildning kan de också ordna sådan utbildning i anslutning till examina enligt anordnartillståndet som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen. 

Utbildningsanordnare som avses i det föreslagna 2 mom. kan också anta nya studerande under övergångsperioden. Yrkesutbildning som inte leder till examen är i regel kortvarig utbildning. För att trygga de studerandes ställning föreslås dock att utbildningsanordnaren ska se till att de studerande slutför den utbildning som de inlett innan tillståndet att ordna utbildning upphör att gälla. 

Avtal om att ordna fristående examina som ingåtts med stöd av de bestämmelser som gällde vid den nya lagens ikraftträdande upphör att gälla när den nya lagen träder i kraft. De som ordnar fristående examina kan om de vill ansöka om tillstånd att ordna yrkesutbildning enligt den nya lagen, men alla som ordnat fristående examina kommer inte nödvändigtvis att ansöka om eller få anordnartillstånd enligt den nya lagen. I 3 mom. föreslås en bestämmelse där det föreskrivs om ställningen för de studerande som har börjat avlägga en examen eller examensdelar på grundval av personlig tillämpning som gjorts av en sådan arrangör av fristående examina. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning avsedd arrangör av fristående examina som inte beviljas tillstånd att ordna utbildning enligt den nya lagen hänvisa studerande som före lagens ikraftträdande börjat avlägga en examen eller examensdelar och vars personliga tillämpning arrangören av fristående examina svarat för i enlighet med 8 a § i lagen om yrkesutbildning att söka sig till en examensutbildning eller ett yrkesprov som ordnas av en annan utbildningsanordnare. Efter det att lagen har trätt i kraft kan den som ordnat fristående examina alltså inte längre ta emot fristående yrkesprov själv, eftersom avtalen att ordna fristående examina upphör att gälla när lagen träder i kraft. 

135 §. Övergångsbestämmelser om personlig tillämpning. Enligt 44 § i den föreslagna lagen ska det för en studerande utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet, där individuella uppgifter om identifiering, erkännande, förvärvande och påvisande av kunnandet och om handlednings- och stödåtgärder förs in. För studerande som börjat avlägga examen eller inlett handledande utbildning före ikraftträdandet av den nya lagen har det dock med stöd av den gällande lagstiftningen redan utarbetats olika personliga planer och dokument. Det är inte ändamålsenligt att utbildningsanordnaren utarbetar en ny plan för personlig tillämpning för alla dessa studerande när lagen träder i kraft. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska en personlig utvecklingsplan för kunnandet inte göras upp, om den studerande avlägger examen i enlighet med examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna, eller om en studerande inom den handledande utbildningen har inlett sina studier före ikraftträdandet av denna lag. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska då gälla den studerandes personliga studieplan som gjorts upp med stöd av 29 a § i lagen om grundläggande yrkesutbildning, den studerandes individuella studieprogram som gjorts upp med stöd av 17 § i den lagen samt det dokument om personlig tillämpning som gjorts upp med stöd av 8 a § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I 5 kap. i den föreslagna nya lagen föreskrivs delvis noggrannare än nu om de förfaranden som ska iakttas vid personlig tillämpning. Det vore ändamålsenligt att tillämpa dessa principer när olika ovan avsedda personliga planer och dokument som gjorts upp före lagens ikraftträdande uppdateras. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas bestämmelserna i 5 kap. vid uppdateringen av planer som utarbetats med stöd av ovannämnda upphävda lagar. I övergångsbestämmelsen specificeras inte till vilka delar bestämmelserna i 5 kap. ska tillämpas utan tillämpningsmöjligheten ska bedömas utifrån sakinnehållet i respektive bestämmelse i 5 kap. 

136 §. Övergångsbestämmelser om rättelse av bedömning av kunnandet. Den nya lagens bestämmelser om dem som utför bedömning av kunnandet och om rättelse av bedömning av kunnandet avviker från de gällande bestämmelserna. Enligt 25 c § i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning kan en studerande muntligen eller skriftligen begära rättelse av det vitsord som getts på basis av bedömning av kunnandet hos rektor eller hos den som enligt 25 b § har fattat beslut om bedömningen, dvs. en lärare eller företrädare för arbetslivet. En studerande får skriftligen begära rättelse av det beslut som meddelats på denna begäran om rättelse hos organet som svarar för planeringen och genomförandet av yrkesprov. Enligt 15 c § i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning får examinanden skriftligen begära rättelse av bedömningen hos de bedömare som har fattat beslut om bedömningen och som företräder arbetsgivare, arbetstagare och undervisningsområdet. Examinanden får hos examenskommissionen skriftligen begära rättelse av ett beslut som meddelats på denna begäran om rättelse. Enligt förslaget till 55 § i den nya lagen får den studerande av bedömarna, dvs. företrädare för utbildningsanordnaren och arbetslivet, skriftligen begära en kontroll av bedömningen. En studerande som deltar i examensutbildning kan hos respektive arbetslivskommission begära rättelse av detta beslut om kontroll av bedömningen. En studerande som deltar i handledande utbildning begär rättelse hos rektorn. 

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen begärs rättelse av sådan bedömning av kunnandet som den studerande fått del av före ikraftträdandet av denna lag i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Enligt de upphävda bestämmelserna ska begäran om rättelse göras inom 14 dagar från den tidpunkt då den studerande eller examinanden har haft möjlighet att ta del av resultaten av bedömningen samt hur bedömningsgrunderna har tillämpats på hans eller hennes prestation. I fråga om bedömning av kunnandet enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning begärs rättelse muntligen eller skriftligen hos rektorn eller hos den lärare eller företrädare för arbetslivet som har fattat beslut om bedömningen. I fråga om bedömning av kunnandet enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning begärs rättelse skriftligen hos de bedömare som har fattat beslut om bedömningen. De nämnda bedömarna ska behandla begäran om rättelse av bedömningen även efter det att den nya lagen trätt i kraft. Bestämmelserna om rättelse av bedömningen enligt den nya lagen ska tillämpas när man har fått del av bedömningen av kunnandet efter lagens ikraftträdande, trots att bedömningen av kunnandet eller en del av den har utförts före lagens ikraftträdande. 

I fråga om ett beslut på begäran om rättelse av bedömningen av kunnandet får man i enlighet med de gällande bestämmelserna begära rättelse antingen hos organet som svarar för planeringen och genomförandet av yrkesprov eller examenskommissionen. Organet som svarar för planeringen och genomförandet av yrkesprov upphör med sin verksamhet när den nya lagen träder i kraft och examenskommissionerna fortsätter delvis med sin verksamhet till och med den 31 juli 2018. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska rättelse av ett sådant beslut om rättelse av bedömningen av kunnandet som avses i 25 c § 2 mom. i den upphävda lagen om grundläggande yrkesutbildning och i 15 c § 2 mom. i den upphävda lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i enlighet med 55 § 3 mom. i den nya lagen om yrkesutbildning begäras hos arbetslivskommissionen, om beslutet om rättelse har fattats den 15 november 2017 eller senare. 

Med stöd av den föreslagna övergångsbestämmelsen riktas begäran om rättelse till arbetslivskommissionen redan före lagens ikraftträdande, men i dessa fall behandlar arbetslivskommissionen begäran om rättelse först efter ikraftträdandet. Det är motiverat att begäran om rättelse inte riktas till organet som svarar för planeringen och genomförandet av yrkesprov eller examenskommissionerna just innan de upphör med sin verksamhet, så att de hinner behandla de fall där begäran om rättelse har riktats till dem. Nämnda organ som upphör ska dock med stöd av övergångsbestämmelsen behandla sådana fall där begäran om rättelse gäller beslut om rättelse som fattats före den 15 november 2017. Tidsfristen för begäran om rättelse är 14 dagar från det att den studerande har fått del av beslutet, dvs. i praktiken blir de sista fallen av rättelse anhängiga hos organet för yrkesprov och examenskommissionerna i början av december. 

Såväl organet för yrkesprov och examenskommissionerna som arbetslivskommissionen kan i sitt beslut på begäran om rättelse bestämma att en ny bedömning ska utföras. På den nya bedömningen tillämpas den föreslagna nya lagens bestämmelser om aktör som utför bedömningen, om arbetslivskommissionen har behandlat begäran om rättelse. I övrigt begärs enligt övergångsbestämmelsen rättelse av bedömning av kunnandet som utförts före lagens ikraftträdande i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet och då utförs även den förnyade bedömningen i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 

137 §.Övergångsbestämmelser om särskilt stöd och om avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet. I paragrafen föreslås en övergångsbestämmelse om giltigheten för beslut om ordnande av specialundervisning, anpassning eller särskilda studiearrangemang som fattats med stöd av de gällande bestämmelserna. Det föreslås att om en studerande avlägger en examen i enlighet med examensgrunder som bestämts med stöd av de upphävda lagarna eller har inlett handledande utbildning före ikraftträdandet av den nya lagen, förblir ett med stöd av 20 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning fattat beslut om ordnande av specialundervisning och en med stöd av det momentet utarbetad individuell plan för hur undervisningens ska ordnas i kraft när denna lag träder i kraft. Detsamma gäller ett med stöd av 19 a § 2 mom. i den lagen fattat beslut om anpassning samt ett med stöd av 21 § i den lagen fattat beslut om särskilda studiearrangemang. Ett beslut om särskilda studiearrangemang som fattats med stöd av 21 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning motsvarar ett beslut om avvikelse från examensgrundernas krav på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet som fattas med stöd av den nya lagen. Bestämmelserna i 5 kap. tillämpas i tillämpliga delar på uppdateringen av den ovan avsedda individuella planen för hur undervisningen ska ordnas, på samma sätt som det också i övergångsbestämmelsen i 134 § föreskrivs om andra personliga studieplaner. 

138 §.Övergångsbestämmelser om läroavtalsutbildning och inlärning i arbetet. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser som gäller läroavtalsutbildning och inlärning i arbetet. Enligt bestämmelsen slutförs ordnandet av läroavtalsutbildning och inlärning i arbetet som har inletts före ikraftträdandet av den föreslagna lagen i enlighet med de bestämmelser om läroavtalsutbildning och inlärning i arbetet som gällde vid lagens ikraftträdande. Läroavtalsutbildning anses har inletts när ett läroavtalsförhållande som avses i ett skriftligt avtal för viss tid mellan den studerande och arbetsgivaren eller i ett skriftligt avtal för viss tid mellan en tjänsteman och arbetsgivaren uppkommer. Om ett läroavtal som ingåtts under den gällande lagens tid behöver uppdateras efter det att den föreslagna lagen har trätt i kraft, till exempel för att den studerande börjar genomföra läroavtalsutbildningen enligt de nya examensgrunderna, kan avtalsparterna också ingå ett helt nytt avtal i överensstämmelse med de föreslagna bestämmelserna. En period av inlärning i arbetet anses har inletts när den studerande har börjat förvärva kunnande på arbetsplatsen i samband med praktiska arbetsuppgifter så som utbildningsanordnaren och arbetsgivaren har avtalat om skriftligt. 

139 §. Övergångsbestämmelser som gäller utbildningsanordnarens personal. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om utbildningsanordnarens personal. Enligt 1 mom. kan med avvikelse från vad som i 4 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) föreskrivs om offentligt ansökningsförfarande en kommun eller samkommun som är utbildningsanordnare anställa en lärare som vid ikraftträdandet av lagen är anställd i arbetsavtalsförhållande i motsvarande tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande, om läraren uppfyller behörighetskraven. Lärarens anställningsförhållande ska dock fortgå utan avbrott efter den föreslagna lagens ikraftträdande för att han eller hon ska kunna anställas i tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande. 

Enligt 87 § i kommunallagen (410/2015) står de som är anställda hos kommunen i tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande till kommunen. Uppgifter i vilka offentlig makt utövas sköts i tjänsteförhållande. I 4 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare föreskrivs om offentligt ansökningsförfarande. Enligt bestämmelsen förutsätter anställning i tjänsteförhållande offentligt ansökningsförfarande, om inte något annat bestäms nedan i den lagen. I 4 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavaren uppräknas grunderna för avvikelse från huvudregeln om offentligt ansökningsförfarande i 1 mom. Grunderna för avvikelse gör det inte möjligt att anställa en person som är anställd i arbetsavtalsförhållande hos samma arbetsgivare i tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande. 

Syftet med övergångsbestämmelsen är att en kommunal utbildningsanordnare ska kunna bedöma behovet av att anställda en lärare som står i arbetsavtalsförhållande i motsvarande tjänsteförhållande, om utbildningsanordnarens personal förändrade uppgifter förutsätter det. Inom utbildning som avses i den gällande lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning står lärarna ofta i arbetsavtalsförhållande, för i det nuvarande systemet med fristående examina har läraruppgiften inte nödvändigtvis varit förenad med utövande av offentlig makt, såsom bedömning av studerande. Inom utbildning som avses i lagen om grundläggande yrkesutbildning står lärarna åter i huvudsak i tjänsteförhållande, eftersom det ingår i deras uppgifter att bedöma studerande. Sålunda kan för närvarande samma kommunala utbildningsanordnare ha lärare som uppfyller likadana behörighetsvillkor anställda i tjänsteförhållande och arbetsavtalsförhållande beroende på om de meddelar undervisning inom utbildning som avses i lagen om grundläggande yrkesutbildning eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

I fortsättningen övergår man till ett enda sätt att avlägga examen som baserar sig på yrkesprov och är oberoende av det sätt på vilket kunnandet förvärvats. Till följd av ändringen kan det finnas ett behov av att ändra typen av anställningsförhållande för lärare anställda hos kommunala utbildningsanordnare från arbetsavtalsförhållande till tjänsteförhållande, om lärarens uppgifter i fortsättningen är förenad med utövande av offentlig makt. Typen av anställningsförhållande ska även i fortsättningen bestämmas utifrån den enskilda lärarens uppgifter och arbetsbeskrivning. För att trygga en likvärdig ställning för kommunala utbildningsanordnare och deras personal är det emellertid nödvändigt att utbildningsanordnaren under en viss övergångsperiod har möjligt att anställda en lärare som redan är anställd hos denne i arbetsavtalsförhållande och som uppfyller behörighetskraven i motsvarande tjänsteförhållande, så att läraren inte behöver söka en intern uppgift hos den egna arbetsgivaren i ett offentligt ansökningsförfarande. En lärare som avses i den föreslagna bestämmelsen ska ha stått i arbetsavtalsförhållande till utbildningsanordnaren när den föreslagna lagen trädde i kraft och anställningsförhållandet ska ha fortgått utan avbrott även efter ikraftträdandet. I 2 mom. föreskrivs om den övergångsperiod under vilken en lärare som är anställd hos utbildningsanordnaren i arbetsavtalsförhållande kan anställas i motsvarande tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande. Enligt bestämmelsen ska i det föreslagna 1 mom. avsedd anställning i tjänsteförhållande utan offentlig ansökningsförfarande ske senast den 31 december 2018. 

140 §.Övergångsbestämmelser om examenskommissioner. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om examenskommissioner. Enligt det föreslagna 1 mom. fortsätter examenskommissioner som har tillsatts med stöd av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning sin verksamhet till och med den 31 juli 2018. Under övergångsperioden hänför sig examenskommissionernas uppgifter till utfärdandet av betyg. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska examenskommissionerna utfärda betyg över avlagda examensdelar som har bedömts före ikraftträdandet av denna lag samt över examina i fråga om vilka de examensdelar som krävs för examen har avlagts före ikraftträdandet. Betygen utfärdas i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Om någon examensdel som krävs för examen har avlagts efter ikraftträdandet utfärdas betyget av utbildningsanordnaren. På kommissionernas verksamhet när det gäller uppgifter som föreskrivs i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 7 och 7 a § i den upphävda lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och bestämmelser som utfärdats med stöd av de paragraferna. 

I 2 mom. föreskrivs om det sekretariat för fristående examina som hänför sig till systemet med examenskommissioner och som finns i samband med Utbildningsstyrelsen. Enligt den föreslagna bestämmelsen får det sekretariat för fristående examina som avses i 7 c § i den upphävda lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning fortsätta med sin verksamhet till och med den 31 juli 2018. På sekretariatet tillämpas då bestämmelserna i den paragrafen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen. Utbildningsstyrelsen beslutar huruvida och i vilken omfattning sekretariatet för fristående examina fortsätter sin verksamhet efter det att denna lag har trätt i kraft. 

141 §.Övergångsbestämmelser om prestationsregister för fristående examina. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser som gäller det prestationsregister för fristående examina som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. En övergångsbestämmelse behövs för efter det att examenskommissionerna upphört med sin verksamhet är avsikten att överföra de åligganden som registeransvarig som ankommit på dem till Utbildningsstyrelsen. Efter att examenskommissionerna upphört med sin verksamhet förs dock inga nya uppgifter in i prestationsregistret för fristående examina. 

Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. tillämpas bestämmelserna i 7 § 5 mom. i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i fråga om Utbildningsstyrelsens och examenskommissionernas åligganden som gäller prestationsregistret för fristående examina fram till den 31 juli 2018. Enligt det gällande 7 § 5 mom. för Utbildningsstyrelsen för examenskommissionernas räkning ett prestationsregister för fristående examina över sådana uppgifter som behövs för skötseln av examenskommissionernas åligganden. Utbildningsstyrelsen svarar för tillgängligheten och integriteten i fråga om uppgifterna i registret, för datainnehållets oföränderlighet samt för skyddande, bevarande och utplånande av uppgifter. Utbildningsstyrelsen svarar också för den tekniska anslutningen för införande, behandling och utlämnande av uppgifter. För den registeransvariges åligganden i övrigt svarar varje examenskommission i fråga om de uppgifter som hänför sig till den kommissionen. Examenskommissionernas åligganden när det gäller att föra registret fortgår till utgången av deras mandatperiod i fråga om de åligganden som föreskrivits för dem under övergångsperioden. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas 18 a, c och d § i lagen om yrkesinriktad yrkesutbildning i fråga om examenskommissionernas åligganden enligt 140 § fram till den 31 juli 2018. I 140 § i den föreslagna lagen föreskrivs om examenskommissionernas åligganden att utfärda betyg under övergångsperioden. I 18 a § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning föreskrivs om källor för och datainnehållet i prestationsregistret för fristående examina, i 18 c § om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till en examenskommission samt i 18 d § om dataöverföring med hjälp av teknisk anslutning. 

Enligt förslaget till 2 mom. för Utbildningsstyrelsen prestationsregistret för fristående examina från och med den 1 augusti 2018, dvs. efter det att examenskommissionernas övergångsperiod upphört. Efter denna tidpunkt förs det inte längre in nya uppgifter i prestationsregistret för fristående examina, men de uppgifter som redan förts in i registret blir kvar. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas på prestationsregistret för fristående examina vad som i 18 b § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning föreskrivs om tiden för bevarandet av uppgifter. Enligt 18 b § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ska uppgifterna om examensprestationer bevaras varaktigt i registret. Uppgifterna om arrangemangen kring examenstillfället, de arbetsuppgifter som ingår i examensprestationen, bedömarna av examensprestationen och de examensansvariga samt andra uppgifter som gäller hur examen avlagts eller ordnats ska bevaras i högst två år. 

142 §.Förordningar som förblir i kraft. I paragrafen föreskrivs att vissa förordningar som utfärdats med stöd av de upphävda lagarna förblir i kraft även efter ikraftträdandet av den nya lagen. Enligt den föreslagna lagen förblir i kraft förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998), undervisningsministeriets förordning om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande (1323/2001), statsrådets förordning om utvärdering av utbildning (1061/2009) samt statsrådets förordning om förfarandet vid ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen (294/2014). Det föreslås att dessa förordningar förblir i kraft, eftersom de har utfärdats med stöd av både lagar som upphävs och sådana lagar som förblir i kraft. Efter det att den nya lagen om yrkesutbildning har trätt i kraft är dock avsikten att med stöd av bemyndiganden att utfärda förordning i den nya lagen ändra dessa förordningar så att de börjar motsvara den nya lagstiftningen och samtidigt upphävda bestämmelser som inte behövs i fortsättningen. 

Övriga förordningar som utfärdats med stöd av lagen om grundläggande yrkesutbildning eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning upphävs när den nya lagen träder i kraft. 

1.2  Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet

1 §. Tillämpningsområde. Det föreslås att lagens tillämpningsområde utökas med den nya lagen om yrkesutbildning. Lagen om yrkesutbildning (fr.o.m. 1.8.2015 lagen om grundläggande yrkesutbildning), som nämns i 1 mom. 2 punkten, samt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, som nämns i 3 punkten, föreslås bli upphävda genom den nya lagen om yrkesutbildning, så det föreslås att 2 och 3 punkten ändras i överensstämmelse med detta. I 2 punkten nämns i fortsättningen lagen om yrkesutbildning medan 3 punkten upphävs. 

Enligt systematiken i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beviljas med stöd av lagen statsandel för driftskostnader samt statsunderstöd för anläggningsprojekt. Begreppet driftskostnader definieras inte i lagen, men driftskostnader betyder i praktiken finansiering som beviljas för de årliga löpande verksamhetskostnaderna. Statsandelen för driftskostnader beviljas som inkomst för de prestationer och priser per enhet som föreskrivs i lagen. Priserna per enhet kan basera sig på de faktiska kostnaderna (t.ex. gymnasieutbildning, grundläggande yrkesutbildning) eller budgeten (t.ex. yrkesinriktad tilläggsutbildning som läroavtalsutbildning och särskilda yrkesläroanstalter). Antagonisten till driftskostnader är anläggningsprojekt, varmed enligt 36 § avses byggande, förvärv eller grundlig reparation av lokaler som utgör en funktionell helhet, eller motsvarande åtgärder som berör sådana lokaler, samt anskaffning av lös egendom i samband med en nämnd åtgärd. 

I 1 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs om den verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde och för vars driftskostnader statsandel beviljas. I 2 och 3 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs åter om statsandel för anläggningsprojekt som beviljas för verksamhet som hör till lagens tillämpningsområde. Vid finansieringen av yrkesutbildning används dock inte indelningen i statsandel för driftskostnader och statsunderstöd för anläggningsprojekt enligt lagens systematik. I 4 mom. finns en undantagsbestämmelse som gäller yrkesutbildning och enligt vilken statsunderstöd för anläggningsprojekt inte beviljas i verksamhet enligt lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. För övriga kostnader än för driftskostnader för lokaler, inventarier och annan lös egendom beviljas finansiering enligt 25 §, dvs. inom ramen för statsandelssystemet som baserar sig på priser per enhet. 

Avsikten är inte att ändra på nuläget beträffande finansieringen för driftskostnader och anläggningsprojekt för yrkesutbildningens del, dvs. för anläggningsprojekt beviljas inte heller i fortsättningen sådant statsunderstöd för anläggningsprojekt som avses i lagen. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas för övriga kostnader än för driftskostnader för lokaler, inventarier och annan lös egendom som används i verksamhet som avses i lagen om yrkesutbildning finansiering enligt 9 § i denna lag. I 9 § föreskrivs om beviljande av finansiering till anordnare av yrkesutbildning för de uppgifter som det föreskrivs om i lagen om yrkesutbildning. 

Statsandelsfinansieringen för yrkesutbildning beviljas som en helhet, dvs. den indelas inte i finansiering för driftskostnader och för i 4 mom. avsedda övriga kostnader. Då man i finansieringslagens bestämmelser använder ordalydelsen ”finansiering för driftskostnader”, har detta enligt etablerad tillämpningspraxis ansetts betyda den statsandelsfinansiering som beviljas för yrkesutbildning som en helhet, dvs. även den del som avses i 4 mom. Avsikten är inte att ändra denna etablerade tillämpningspraxis. 

Det föreslås att till 5 mom. fogas en bestämmelse där viss verksamhet om avses i lagen om yrkesutbildning undantas från finansieringslagens tillämpningsområde. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas finansieringslagen inte på finansiering av sådan utbildning som avses i 22 § 2 mom., 33 eller 35 § i lagen om yrkesutbildning. Utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning kan enligt 22 § 2 mom. i den lagen också ordnas vid en statlig läroanstalt eller med stöd av ett fördrag som Finland har ingått. 

Det inledande stycket i 1 § 1 mom. i finansieringslagen utesluter redan nu statliga läroanstalter från finansieringslagens tillämpningsområde, så i detta avseende förändrar inte den föreslagna bestämmelsen nuläget. Däremot har utbildning som ordnas med stöd av fördrag inte reglerats tidigare i lagstiftningen om yrkesutbildning. I praktiken avses därmed arbetskraftsutbildning som ordnas vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, som finansieras som anskaffning enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Dessutom kan utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning i fortsättningen ordnas som uppdragsutbildning enligt 33 § i den lagen och som examensutbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt 35 § i den lagen. Dessa utbildningar ordnas och finansieras på företagsekonomiska grunder, så det är nödvändigt att undanta även dem från finansieringslagens tillämpningsområde. 

I det gällande 5 mom. konstateras att i lagen föreskrivs dessutom om kommunens kalkylerade självfinansieringsandel av driftskostnaderna för undervisningsverksamhet som avses i de lagar som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten. I den gällande 1 mom. 1 punkten nämns gymnasielagen och i 2 punkten lagen om yrkesutbildning (numera lagen om grundläggande yrkesutbildning). Bestämmelsen i 5 mom. behöver emellertid inte ändras, även om 1 mom. 2 punkten, som det hänvisas till, föreslås bli ändrad. I lagbestämmelsen i fråga nämns i fortsättningen den nya lagen om yrkesutbildning, och i finansieringen av den verksamhet som föreskrivs i den ingår kommunens självfinansieringsandel enligt 5 mom. Bestämmelser om kommunens självfinansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning föreslås ingå i 9 a §. 

3 §. Definitioner. Det föreslås att hänvisningen i 1 punkten till 1 § 1 mom. 1—3 punkten ändras till en hänvisning till 1 och 2 punkten på grund av de ändringar som föreslås i de nämnda punkterna. Av lagtekniska skäl föreslås att hänvisningen till 1—4 punkten ändras till en hänvisning till 1, 2, 3 a, 3 b och 4 punkten. 

5 §. Grunden för beräkning av finansieringen. Det föreslås att i 1 mom. 1 punkten stryks omnämnandet av grundläggande yrkesutbildning och att 2 punkten upphävs, eftersom finansieringen av grundläggande yrkesutbildning inte ska bestämmas enligt systemet med pris per enhet i fortsättningen. 

6 §.Kommunens statsandel och grunden för statsandelen för utbildning som avses i gymnasielagen. Finansieringen av yrkesutbildning ska inte basera sig på systemet med pris per enhet i fortsättningen, så kommunens statsandel och grunden för statsandelen kan inte längre beräknas enligt samma regler som inom gymnasieutbildningen. Med tanke på en tydlig reglering är det inte motiverat att föreskriva om beräkning av grunden för statsandelen för gymnasieutbildning och yrkesutbildning i samma paragraf. I fortsättningen föreskrivs i paragrafen endast om kommunens statsandel och grunden för statsandelen för gymnasieutbildning. Bestämmelser om kommunens statsandel för yrkesutbildning föreslås ingå i 10 §. 

I paragrafen föreslås ändringar av teknisk natur, men i övrigt föreslås inga ändringar för gymnasieutbildningens del. I rubriken för paragrafen stryks omnämnandet av grundläggande yrkesutbildning. Hänvisningen i 1 mom. till beviljande av statsandel för kostnader som föranleds av de verksamheter som nämns i 5 § 1 punkten ändras till formen för kostnader som föranleds av i gymnasielagen avsedd utbildning, eftersom det i fortsättningen föreskrivs endast om grunden för beräkning av finansieringen av gymnasieutbildning i 5 § 1 punkten. I 2 mom. stryks 2 punkten om grundläggande yrkesutbildning och paragrafens ordalydelse ändras tekniskt genom att förteckningen stryks. I 3 mom. stryks bestämmelsen om grundläggande yrkesutbildning. 

7 §.Finansiering av gymnasieutbildning som ordnas av samkommuner och privata utbildningsanordnare. Finansieringen av yrkesutbildning ska inte basera sig på systemet med pris per enhet i fortsättningen och den beviljade finansieringen beräknas inte längre enligt samma regler som inom gymnasieutbildningen, så med tanke på en tydlig reglering är inte motiverat att föreskriva om beviljandet av finansiering i samma paragraf. I paragrafen föreskrivs i fortsättningen endast för gymnasieutbildningens del om finansiering av utbildning som ordnas av samkommuner och privata utbildningsanordnare. Bestämmelser om finansiering som beviljas anordnare av yrkesutbildning föreslås ingå i 10 §. 

I paragrafen föreslås ändringar av teknisk natur, men i övrigt föreslås inga ändringar för gymnasieutbildningens del. I rubriken för paragrafen stryks omnämnandet av grundläggande yrkesutbildning. Hänvisningen i 1 mom. till beviljande av finansiering för de verksamheter som nämns i 5 § 1 punkten ändras till formen för i gymnasielagen avsedd utbildning, eftersom det i fortsättningen föreskrivs endast om grunden för beräkning av finansieringen av gymnasieutbildning i 5 § 1 punkten. I 3 mom. stryks bestämmelsen om grundläggande yrkesutbildning. 

8 §.Kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för utbildning som avses i gymnasielagen. Finansieringen av yrkesutbildning ska inte basera sig på systemet med pris per enhet i fortsättningen, så kommunens självfinansieringsandel kan inte längre beräknas enligt samma regler som inom gymnasieutbildningen. Med tanke på en tydlig reglering är det inte motiverat att föreskriva om beräkning av kommunens självfinansieringsandel för gymnasieutbildning och yrkesutbildning i samma paragraf. I fortsättningen föreskrivs i paragrafen endast om kommunens självfinansieringsandel för gymnasieutbildning. Bestämmelser om beräkning av kommunens självfinansieringsandel för yrkesutbildning föreslås ingå i 9 a §. 

I paragrafen föreslås ändringar av teknisk natur. I rubriken för paragrafen stryks omnämnandet av grundläggande yrkesutbildning och i 1 mom. styrks bestämmelsen om procentandelen för grundläggande yrkesutbildning. 

I 4 mom. föreskrivs om det belopp som årligen läggs till kommunens självfinansieringsandel med anledning av att kommunens finansieringsandel för yrkeshögskolor stryks. Detta belopp fördelades på basis av anslaget i budgeten för 2015 på momenten för gymnasieutbildning och yrkesutbildning. Eftersom det i fortsättningen föreskrivs endast om kommunens självfinansieringsandel för gymnasieutbildning i 8 §, föreslås det att bestämmelsen i 4 mom. ändras så att där bestäms endast om det belopp som ska läggas till kommunens självfinansieringsandel för gymnasieutbildningens del. Det belopp som ska läggas till för yrkesutbildningens del för att kommunens finansieringsandel för yrkeshögskolor stryks beaktas vid beräkningen av den koefficient som det föreskrivs om i 9 a §. 

I den föreslagna bestämmelsen i 4 mom. sägs att med anledning av att kommunens finansieringsandel för yrkeshögskolor stryks lägg det i fråga om gymnasieutbildningen årligen ett belopp på 14,69 euro per invånare på 2017 års nivå till kommunens självfinansieringsandel. Enligt förslaget ändras bestämmelsen så att det föreskrivna beloppet ändras till 2017 års nivå. På samma sätt som enligt den gällande bestämmelsen beaktas den uppskattade förändringen i kostnadsnivån för finansåret och förändringen i antalet invånare i hela landet när det årliga beloppet beräknas. 

9 §. Anslag för yrkesutbildning. I och med reformen av finansieringen av yrkesutbildning upphävs regleringen enligt den gällande 9 §. I den nya 9 § föreskrivs om anslag för yrkesutbildning. Den totala finansiering som beviljas anordnare av yrkesutbildning består av det anslag som tas in i statsbudgeten samt av kommunernas finansieringsandel, som bestäms på det sätt som föreskrivs i 9 a §. Utöver denna finansiering föreslås att privata anordnare av yrkesutbildning beviljas ersättning för mervärdesskatt vilken baserar sig på den faktiska mervärdesskatt som de betalat. 

I 1 mom. föreskrivs att den statliga finansieringen för yrkesutbildning grundar sig på budgeten. Dessutom föreskrivs att den totala finansieringen för yrkesutbildning består av statens och kommunernas finansieringsandelar. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljar undervisnings- och kulturministeriet anordnare av yrkesutbildning finansiering för de uppgifter som det föreskrivs om i lagen om yrkesutbildning inom ramen för det anslag som tas in i statsbudgeten och inom ramen för kommunens finansieringsandel enligt 9 a § 1 mom. Detta sammanlagda belopp av statens och kommunernas anslag kalla i lagen anslag för yrkesutbildning. 

Anslaget för yrkesutbildning indelas i fyra finansieringsandelar. Grunderna för bestämmandet av dem föreslås avvika från varandra. Enligt 1 mom. beviljas som finansiering för yrkesutbildning basfinansiering, prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering som i huvudsak bestäms på kalkylerade grunder. De finansieringsandelar som bestäms på kalkylerade grunder beviljas utan ansökan och betalas inom ramen för statsandelssystemet. På ansökan beviljas dessutom höjning av basfinansieringen efter prövning och strategifinansiering. Strategifinansiering beviljas som statsunderstöd på ansökan. I 3 a kap. föreslås bestämmelser om förhållandet mellan finansieringsandelarna och grunderna för bestämmande av dem. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om höjning av anslaget för yrkesutbildning enligt index. Enligt den föreslagna bestämmelsen höjs det statliga anslag som anvisats anordnare av yrkesutbildning det föregående året med undantag av poster av engångsnatur så att det motsvarar den årliga höjningen av kostnadsnivån enligt yrkesutbildningsindexet. Även kommunernas finansieringsandel enligt 9 a § 1 mom. höjs på motsvarande sätt enligt yrkesutbildningsindexet. Yrkesutbildningsindexet består av det allmänna förtjänstnivåindexet, konsumentprisindexet och partiprisindexet. Ett alternativt sätt att genomföra detta kunde också vara att använda prisindexet för basservice enligt 57 § 2 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice, som för närvarande används vid beaktandet av en ändring i kostnadsnivån i anslutning till bestämmandet av det genomsnittliga priset per enhet inom grundläggande yrkesutbildning. I propositionen har man emellertid stannat för att föreslå att ett yrkesutbildningsindex införs, så att man på ett så bra sätt som möjligt kan beakta kostnadsstrukturen för ordnandet av yrkesutbildning. 

Närmare bestämmelser om uträkning av yrkesutbildningsindexet och beaktandet av höjningen av kostnadsnivån utfärdas genom förordning av statsrådet. De föreslagna principerna för indexjustering motsvarar 49 § i universitetslagen och 43 § i yrkeshögskolelagen. Genom förordning av statsrådet föreskrivs om den inbördes viktningen av de kostnader som ska beaktas, dvs. de index som används i yrkesutbildningsindexet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs också om de förfaranden som ska användas när höjningen av kostnadsnivån beaktas. Höjningen av kostnadsnivån ska beaktas i överensstämmelse med finansministeriets uppskattning av höjningen av kostnadsnivån under finansåret. Den uppskattade höjningen av kostnadsnivån korrigeras så att den motsvarar den faktiska höjningen av kostnadsnivån enligt det aktuella finansårets yrkesutbildningsindex med två års fördröjning så att vid dimensioneringen av anslaget beaktas skillnaden mellan ändringen i den faktiska kostnadsnivån året före det år som föregår finansåret och finansministeriets uppskattning för det aktuella finansåret. 

Enligt förslaget till 3 mom. beviljas privata utbildningsanordnare dessutom ersättning för mervärdesskatt på det sätt som föreskrivs i 32 i §. Anslaget för ersättning för mervärdesskatt är ett bundet anslag som intas i statsbudgeten separat från det anslag som avses för basfinansiering, prestationsbaserad finansiering, genomslagsfinansiering och strategifinansiering i 1 mom. Den ersättning för mervärdesskatt som beviljas privata utbildningsanordnare baserar sig på den faktiska mervärdesskatt som betalats och ersättningen beviljas enligt principen euro för euro. De föreslagna principerna för anslaget för ersättning för mervärdesskatt motsvarar universitetens och yrkeshögskolornas ersättning för mervärdesskatt. 

9 a §. Kommunens självfinansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning. Det föreslås att till lagen fogas en ny 9 a §, där det föreskrivs om kommunernas finansieringsandel samt om kommunens självfinansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om kommunernas finansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning. Enligt den nya finansieringsmodellen fattas beslut om statens finansieringsandel av finansieringen för yrkesutbildning i statsbudgeten, medan kommunernas finansieringsandel genom den koefficient som föreskrivs i lagen bestäms som en relativ andel av det statliga anslag som tas in i budgeten. 

Avsikten är att övergå till det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning enligt 2017 års finanseringsnivå. Även kommunernas finansieringsandel ska bestämmas enligt 2017 års nivå. Den koefficient som ska föreskrivas i lagen bestäms så att situationen finansåret 2017 används som basår för bestämmandet av kommunernas relativa finansieringsandel och finansieringsandel i euro. 

Enligt uppgifter i statsbudgeten för 2017 uppgår det statliga anslaget under moment 29.20.30 till 721 415 000 euro. I detta eurobelopp ingår 435 787 000 euro i statlig finansiering för grundläggande yrkesutbildning i läroanstaltsform, 30 913 000 euro i statlig finansiering för grundläggande yrkesutbildning i läroavtalsform, 66 158 000 euro i statlig finansiering för yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroavtalsform, 126 854 000 euro i statlig finansiering för yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroanstaltsform, 16 055 000 euro i statlig finansiering för särskilda läroanstalter samt sammanlagt 44 648 000 euro i statsunderstödsfinansiering och 1 000 000 euro för kompensation av kostnader för återbetalning av mervärdesskatt som avses i 32 § 2 mom. i den gällande lagen. 

Enligt uppgifter i statsbudgeten för 2017 är kommunernas finansieringsandel 964 204 000 euro. I detta belopp ingår beräknat enligt 2017 års nivå sammanlagt 208 704 000 euro i kommunernas finansieringsandel, som beror på den överföring av kommunernas finansieringsandel för yrkeshögskolor som genomfördes 2015. Denna finansieringsandel beaktas i fortsättningen direkt i den koefficient som föreskrivs i lagen, varvid den i praktiken fryses på 2017 års nivå. Det föreslås att 8 § 4 mom. ändras på motsvarande sätt så att där föreskrivs i fortsättningen om det belopp som läggs till kommunens självfinansieringsdel endast för gymnasieutbildningens del. 

I kommunernas finansieringsandel enligt statsbudgeten ingår också den kommunala finansieringens kalkylerade andel av yrkesutbildning som ordnas av Sameområdets utbildningscentral, som är en statlig läroanstalt, samt Räddningsinstitutet, som hör till inrikesministeriets förvaltningsområde. Denna ovannämnda kalkylerade andel påverkar inte nivån på den totala finansieringen för yrkesutbildningen, utan den endast förändrar förhållandet mellan den statliga och kommunala finansieringen. Genom den kalkylerade andelen beaktas att kommunerna i enlighet med finansieringslagen också ska delta i finansieringen av yrkesutbildning som ordnas i dessa läroanstalter, även om de finansieras med statlig budgetfinansiering. Även när det gäller dessa kalkylerade tillägg iakttas på samma sätt som i fråga om kommunens självfinansieringsandel till följd av överföringen av yrkeshögskolorna principen att de kalkylerade posterna i fortsättningen beaktas direkt i den koefficient som anges i lagen så att de fryses på 2017 års nivå. 

De ersättningar för mervärdesskatt som betalas till privata anordnare av yrkesutbildning ingår för närvarande i det statliga budgetanslaget och i kommunernas finansieringsandel. I fortsättningen separeras beloppet av ersättningen för mervärdesskatt från anslaget för yrkesutbildning så att i budgeten fattas beslut om det belopp av anslaget under momentet som får användas för att betala ersättningar för mervärdesskatt enligt finansieringslagen. Vid beräkningen av koefficienten för kommunernas finansieringsandel har man beaktat denna förändring så att det statliga anslaget i budgeten för 2017 och kommunernas finansieringsandel har minskats med ett belopp som motsvarar det uppskattade beloppet av ersättningar för mervärdesskatt som ingår i finansieringen för 2017. De ersättningar för mervärdesskatt som ska betalas finansåret 2018 baserar sig enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen på det genomsnittliga mervärdesskattebeloppet i enlighet med de bestämmelser som gäller för närvarande, dvs. på uppgifter om de privata utbildningsanordnarnas mervärdesskatter 2016, så det exakta beloppet blir känt först efter att denna regeringsproposition har överlämnats. 

Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. är kommunernas finansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning det belopp som fås när det i 9 § 1 mom. avsedda statliga anslaget multipliceras med talet 1,3461. Denna koefficient har erhållits genom att anslaget under moment 29.20.30 i statsbudgeten för 2017 och uppgifter om statens och kommunernas finansieringsandelar som ligger till grund för det. I enlighet med vad som konstateras ovan har finansieringsandelarna minskats med ett belopp som motsvarar det uppskattade beloppet av ersättningar för mervärdesskatt som ingår i finansieringen för 2017 och som ska betalas under finansåret 2018 samt dessutom med det belopp som reserverats under momentet för den mervärdesskattekompensation som avses i 32 § 2 mom. i den gällande lagen. I övrigt har finansieringsandelarna beaktats i överensstämmelse med statsbudgeten för 2017 så att de innehåller alla statsunderstöd under moment 29.20.30. 

År 2017 är det statliga budgetanslaget för yrkesinriktad grundutbildning i läroanstaltsform 435 787 000 euro, varav den förhöjning av priset per enhet som gjorts på grund av de privata utbildningsanordnarnas mervärdesskatter är 7 342 000 euro (förhöjningen 4,58 procent). Budgetanslaget för grundläggande yrkesutbildning i läroavtalsform är 30 913 000 euro, varav den förhöjning av priset per enhet som gjorts på grund av mervärdesskatter är 493 000 euro. Budgetanslaget för yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroanstaltsform är åter 126 854 000 euro, varav den förhöjning av priset per enhet som gjorts på grund av mervärdesskatter är 2 725 000 euro. Priserna per enhet för yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroavtalsform och särskilda läroanstalter har inte höjts separat på grund av mervärdesskatter, utan de anslag och priser per enhet som det fattats beslut om i budgeten har även innehållit en andel för mervärdesskatter, så för dessas del har beloppet av mervärdesskatter inte beaktats särskilt i koefficientkalkylen. För övriga utbildningsformers del är det sammanlagda beloppet av förhöjningar som gjorts på grund av mervärdesskatter 10 559 748 euro, vilket har beaktats i kalkylen som ett uppskattat belopp av ersättningar för mervärdesskatt som dras av från det statliga anslaget (721 415 000 euro). Likaså har det statliga anslaget minskats med 1 000 000 euro som reserverats för den nuvarande mervärdesskattekompensationen. 

Beloppet av de mervärdesskatter som ingår i kommunens finansieringsandel har i fråga om grundläggande yrkesutbildning i läroanstaltsform och läroavtalsform bestämts på samma sätt som den statliga finansieringen. Inom grundläggande yrkesutbildning i läroanstaltsform är andelen för förhöjning av priset per enhet som gjorts på grund av de privata utbildningsanordnarnas mervärdesskatter 8 121 000 euro och för den grundläggande yrkesutbildningen i läroavtalsform är andelen 546 000 euro. Finansieringen för yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroanstaltsform innehåller ingen kommunal andel. Det sammanlagda uppskattade beloppet av ersättningar för mervärdesskatter som ska dras av från kommunernas finansieringsandel (964 204 000 euro) är 8 667 000 euro. 

Enligt förslaget till 1 mom. är beloppet av kommunernas finansieringsandel dock alltid högst enligt nivån 2017. Med nivån 2017 avses anslagsnivån enligt statsbudgeten. Denna bestämmelse är nödvändig för att beloppet av kommunernas finansieringsandel ska förbli enligt nivån 2017, om det statliga anslaget ökar. Exempelvis från och med finansåret 2018 är avsikten att stegvis överföra anslagen för arbetskraftsutbildning till anslaget för yrkesutbildning. En eventuell sänkning av anslaget i statsbudgeten skulle åter minska beloppet av kommunernas finansieringsandel direkt med stöd av den föreskrivna koefficienten, medan kommunernas relativa finansieringsandel inte skulle ändras. 

Enligt förslaget till 9 § 2 mom. höjs kommunernas finansieringsandel så att den motsvarar den årliga ändringen av kostnadsnivån enligt yrkesutbildningsindexet. Indexhöjningarna beaktas också i beloppet av kommunernas finansieringsandel enligt 1 mom. 

Enligt hänvisningen i 64 § 1 mom. 1 punkten tillämpas på sådan finansiering som avses i lagen 55 § 2 mom. om nya och mera omfattande statsandelsåligganden i lagen om statsandel för kommunal basservice. Enligt bestämmelsen i fråga är statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för nya och mer omfattande åligganden, om inte åliggandena minskas i motsvarande utsträckning. Denna bestämmelse ska med stöd av hänvisningen tillämpas på finansieringen av yrkesutbildning även i fortsättningen. Nya och mer omfattande åligganden förutsätter att den beräkningskoefficient för kommunernas finansieringsandel som föreskrivs i 1 mom. ändras, om 100-procentig statlig finansiering för nya och mer omfattande åligganden inte är möjlig att genomföra genom tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. om maximibeloppet av den kommunala finansieringsandelen, för att beloppet av kommunernas finansieringsandel av den totala finansieringen för yrkesutbildning inte ska öka. 

Statsunderstöd som beviljas med stöd av 44 § i finansieringslagen beaktas inte för närvarande när grunden för kommunernas finansieringsandel bestäms. I det nya finansieringssystemet kan strategifinansieringens andel av den totala finansieringen enligt förslaget variera årligen och utgöra 0-4 procent av anslaget för yrkesutbildning. Enligt förslaget ska vid bestämmandet av kommunens finansieringsandel även beaktas strategifinansieringsandelen, eftersom kommunernas relativa finansieringsandel annars kunde variera årligen beroende på strategifinansieringsandelens storlek. Alternativet vore att kommunernas finansieringsandel inte skulle ingå i den finansiering som beviljas som strategifinansiering, utan kommunernas finansieringsandel skulle bestämmas enbart utifrån det statliga anslag som anvisats för bas-, prestations baserad och genomslagsfinansiering. Då skulle den föreskrivna koefficienten i utgångsläget vara något högre än den koefficient som nu föreslagits i propositionen och kommunernas finansieringsandel skulle variera årligen beroende på strategifinansieringens andel. 

I 2 mom. föreskrivs om kommunens självfinansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen är kommunens självfinansieringsandel vid finansiering av yrkesutbildning det belopp som fås när det belopp av kommunens finansieringsandel som avses i 1 mom. divideras med antalet invånare i hela landet och det därigenom erhålla beloppet multipliceras med kommunens invånarantal. Den föreslagna beräkningsprincipen motsvarar i tillämpliga delar beräkningsprincipen för kommunens självfinansieringsandel enligt 8 § i den gällande lagen. 

Enligt den gällande regleringen beaktas vid beräkningen av kommunens självfinansieringsandel inte studerande som inte har hemkommun i Finland eller som har hemkommun på Åland. Enligt de uppgifter som använts som grund för beräkningen av finansieringen för 2016 var antalet sådana studerande 728. När finansieringsnivån 2017 används som underlag är utgångsantagandet att en viss andel av de studerande saknar hemkommun eller har hemkommun på Åland. För att finansieringssystemet ska vara enkelt föreslås att de studerande som saknar hemkommun ska beaktas kalkylmässigt på 2017 års nivå. Om antalet studerande som saknar hemkommun ökar avsevärt till exempel till följd av invandring, borde höjningen enligt de gällande bestämmelserna till 100 procent ske med statlig finansiering, så att kommunernas relativa finansieringsandel eller beloppet av deras finansieringsandel inte ökar. 

10 §.Finansiering som beviljas anordnare av yrkesutbildning samt kommunens statsandel. I och med reformen av finansieringen av yrkesutbildning föreslås att regleringen i 10 § upphävs. I den nya 10 § föreskrivs om finansiering som beviljas anordnare av yrkesutbildning och om kommunens statsandel. 

I 1 mom. föreskrivs hur beloppet av den finansiering som beviljas anordnare av yrkesutbildning bildas. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas anordnare av yrkesutbildning ett sådant belopp av det enligt 32 a § föreskrivna beloppet av varje finansieringsandel, bestämd enligt kalkylerade grunder, dvs. basfinansierings-, prestationsbaserad finansierings- och genomslagsfinansieringsandel, som motsvarar den relativa andel som utbildningsanordnarens prestationer utgör av alla utbildningsanordnares prestationer. I 3 a kap. föreskrivs hur prestationerna bestäms och beräknas. Det enligt 32 a § föreskrivna beloppet basfinansieringsandel ska dock först minskas med det sammanlagda beloppet av de höjningar efter prövning av basfinansieringen som avses i 32 e §, varefter det återstående beloppet basfinansieringsandel delas på det sätt som föreskrivs i bestämmelsen utifrån de relativa andelar som utbildningsanordnarnas prestationer utgör. 

I regel beviljas den finansiering som avses i 1 mom. genom ett finansieringsbeslut som fattas i slutet av året. Avsikten är dock att en liten andel av beloppet av basfinansieringsandelen inte ska fördelas, så att det är möjligt att bevilja finansiering för studerandeår som det besluts om under finansåret samt för eventuella rättelser. Beloppet för studerandeår som det besluts om under finansåret bestäms så att det belopp av basfinansieringsandelen som det beslutits om genom utbildningsanordnarens finansieringsbeslut delas med antalet av utbildningsanordnarens målinriktade studerandeår, varvid man får det anordnarspecifika priset för ett enskilt studerandeår. Det beloppet av basfinansieringsandelen som fortfarande är ofördelat i slutet av finansåret fördelas på utbildningsanordnarna i förhållande till det målinriktade antalet studerandeår viktat med en anordnarspecifik viktkoefficient som beslutits för finansåret. 

I 2 mom. föreskrivs om den statsandel som beviljas en kommun som är utbildningsanordnare. Bestämmelsen utgör ett undantag från det som föreskrivs i 1 mom. En kommun som ordnar yrkesutbildning beviljas inte hela det belopp basfinansiering, prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering som bestäms i enlighet med beräkningsgrunderna, utan det belopp som bestäms enligt 1 mom. minskas med kommunens självfinansieringsandel som räknats i enlighet med 9 a § 2 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas kommunen i statsandel ett belopp som fås när det belopp som räknats i enlighet med 1 mom. minskas med kommunens självfinansieringsandel enligt 9 a § 2 mom. Principen motsvarar den gällande lagens 6 § om statsandel som beviljas kommunen. 

10 a §. Beviljande av finansiering för yrkesutbildning finansåren 2018—2019. I finansieringslagen har genom lagändring 1486/2016, som trädde i kraft den 1 januari 2017, företagits ändringar där man har beaktat den sänkning av arbetsgivaravgifterna och ändring av finansieringsansvaret samt temporära sänkning av semesterpenningarna inom den offentliga sektorn 2017—2019 som konkurrenskraftsavtalet förorsakar. 

I konkurrenskraftsavtalet har man kommit överens om en temporär sänkning av semesterpenningarna inom den offentliga sektorn med 30 procent 2017—2019. Sänkningen av semesterpenningarna har genom den lagändring som trädde i kraft i början av 2017 beaktats så att när kommuner och samkommuner som ordnar yrkesutbildning beviljas finansiering beaktas inom den grundläggande yrkesutbildningen 99,10 procent och inom den yrkesinriktade tilläggsutbildningen 98,93 procent av statsandelsgrunden. I praktiken minskar detta förfarande statsandelen till kommuner och samkommuner och den besparing som följer av sänkningen av semesterpenningarna riktas i sin helhet mot statsfinanserna. 

De temporära sänkningarna av semesterpenningarna ska beaktas även i den nya finansieringsmodellen för yrkesutbildningen när det gäller 2018—2019. Det föreslås att till lagen fogas en ny 10 a §, där det föreskrivs hur den temporära sänkningen av semesterpenningarna ska beaktas när finansiering beviljas för yrkesutbildning finansåren 2018 och 2019. Med hjälp av bestämmelsen riktas de temporära sänkningarna av semesterpenningarna mot kommuner och samkommuner som är verksamma som anordnare av yrkesutbildning. 

Enligt förslaget till 1 mom. ska vid beräkning av den i 10 § 1 mom. avsedda finansieringen, dvs. beloppen av utbildningsanordnarnas basfinansierings-, prestationsbaserad finansierings- och genomslagsfinansieringsandelar, i det statliga anslag och i den kommunala finansieringsandel som avses i 9 § 1 mom., dvs. det totala anslaget för yrkesutbildning, göras en kalkylerad ökning som är 10 272 000 euro enligt nivån 2017. Denna föreslagna kalkylerade ökning motsvarar inverkan av sänkningen av semesterpenningarna för den grundläggande yrkesutbildningen i läroanstaltsform, den grundläggande yrkesutbildningen i läroavtalsform och den yrkesinriktade tilläggsutbildningen i läroanstaltsform i budgeten för 2017. 

I 2 mom. föreskrivs hur sänkningen av semesterpenningarna riktas mot kommunerna och samkommunerna. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den finansiering som beviljas de kommuner och samkommuner som är verksamma som anordnare av yrkesutbildning finansåren 2018 och 2019 minskas med ett belopp som motsvarar den kalkylerade höjningen, dvs. 10 272 000 euro enligt nivån 2017. Den anordnarspecifika minskningen beräknas så att det kalkylerade beloppet divideras med de sammanlagda prestationer som läggs till grund för basfinansieringen för kommuner och samkommuner som är verksamma som anordnare av yrkesutbildning och multipliceras med de prestationer som läggs till grund för basfinansieringen för utbildningsanordnaren i fråga. Den besparing som sänkningen av semesterpenningarna ger upphov till inriktas således utifrån den relativa andel som utbildningsanordnarnas prestationer utgör. 

Sänkningen av semesterpenningarna riktas mot finansåren 2017—2019, varefter den finansiering som motsvarar sänkningen återställs inom finansieringen av yrkesutbildningen. Till den gällande 25 § i finansieringslagen har genom den lagändring som trädde i kraft i början av 2017 fogats ett nytt 8 mom., enligt vilket åren 2020—2022 utökas de riksomfattande totalkostnaderna för den grundläggande yrkesutbildningen med 9 089 000 euro. Denna ökning baserar sig på att de priser per enhet som ligger till grund för finansieringen 2020—2022 baserar sig på de faktiska kostnaderna 2017—2019, så när priserna per enhet för 2020—2022 beräknas bör till de kostnader som respektive bestämningsår ligger till grund för dem läggas inverkan av sänkningen av semesterpenningarna, som inom den grundläggande yrkesutbildningen beräknades vara 9 089 000 euro. I den kompletterande budgetpropositionen preciserades det uppskattade beloppet för grundläggande yrkesutbildning i läroanstaltsform, grundläggande yrkesutbildning i läroavtalsform och yrkesinriktad tilläggsutbildning i läroanstaltsform till 10 272 000 euro. 

Återställandet av sänkningen av semesterpenningarna bör beaktas även i den nya finansieringsmodellen för yrkesutbildningen. Eftersom den nya finansieringsmodellen baserar sig på budgeten borde ökningen beaktas som en ökning av det statliga anslaget i budgeten. I 3 mom. föreslås en bestämmelse om detta, enligt vilken finansåret 2020 ökar det anslag som tas in i statsbudgeten med 10 272 000 euro enligt nivån 2017. Beloppet motsvarar inverkan på sänkningen av semesterpenningarna i fråga om den grundläggande yrkesutbildningen, den grundläggande yrkesutbildningen i läroavtalsform och den yrkesinriktade tilläggsutbildningen i läroanstaltsform i enlighet med budgeten för 2017. Ökningen riktas endast mot det statliga anslaget, eftersom även den besparing som sänkningen av semesterpenningarna gett upphov som helhet riktas mot statsfinanserna. 

23 §. Genomsnittliga priser per enhet. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar, eftersom finansieringen för grundläggande yrkesutbildning inte bestäms utifrån systemet med pris per enhet i fortsättningen. I 1 mom. stryks omnämnandet av pris per enhet för grundläggande yrkesutbildning och i 2 mom. stryks hänvisningen till 25 §. 

23 b §. Avdrag från det genomsnittliga priset per enhet. I paragrafen föreskrivs om avdrag från det gemensnittliga priset per enhet enligt 23 §. Avdraget baserar sig på de permanenta besparingar som riktats mot anslagen 2016 samt på frysningen av indexhöjningarna 2016—2019. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar, eftersom finansieringen för yrkesutbildning inte bestäms utifrån systemet med pris per enhet i fortsättningen. I 1 mom. stryks bestämmelsen i 2 punkten om besparingar i fråga om grundläggande yrkesutbildning, varvid 3 punkten blir ny 2 punkt. I 2 mom. stryks bestämmelsen om miniminivån för det genomsnittliga priset per enhet för grundläggande yrkesutbildning. I övrigt föreslås inga ändringar i paragrafens innehåll. 

I det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning beaktas de besparingar som riktats mot anslagen 2016 samt frysningen av indexförhöjningarna 2016—2017 direkt, så att finansieringsnivån 2017 används som basår för införandet av finansieringssystemet. Regeringsprogrammets indexfrysning 2018—2019 beaktas åter så att indexhöjningen enligt 9 § i enlighet med övergångsbestämmelsen tillämpas första gången i finansieringen finansåret 2020. 

25 §. Priserna per enhet för grundläggande yrkesutbildning. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

27 §. Priserna per enhet för yrkesinriktad tilläggsutbildning. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

27 a §. Beräkning under åren 2016—2019 av priserna per enhet för särskilda yrkesläroanstalter. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

31 §.Kostnader som inte beaktas vid beräkningen av priser per enhet. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar, eftersom finansieringen för grundläggande yrkesutbildning inte bestäms utifrån systemet med pris per enhet i fortsättningen. Det föreslås att omnämnandet av yrkesutbildning stryks i 1 mom. och att 4 mom. upphävs. 

32 §.Beaktande av mervärdesskatten i priserna per enhet för privata utbildningsanordnare. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar, eftersom finansieringen för grundläggande yrkesutbildning inte bestäms utifrån systemet med pris per enhet i fortsättningen. Det föreslås att omnämnandet av yrkesutbildning stryks i 1 mom., att 2 mom. upphävs och att hänvisningarna till 2 mom., som upphävs, stryks i 4 mom. 

3 a kap. Grunderna för fastställande av finansiering för yrkesutbildning

Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 3 a kap., där det föreskrivs om grunderna för fastställande av finansiering för yrkesutbildning. I det nya 3 a § kap. föreslås ingå nya 32 a—j §. Det föreslås att bestämmelserna om finansiering för yrkesutbildning i 3 kap., där det föreskrivs om priser per enhet för undervisningsverksamhet, upphävs. 

32 a §.Finansieringsandelar. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 a §, där det föreskrivs om de inbördes förhållandena mellan finansieringsandelarna enligt 9 § 1 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen är basfinansieringens andel 50 procent, den prestationsbaserade finansieringens andel 35 procent och genomslagsfinansieringens andel 15 procent av det belopp som fås när anslaget för yrkesutbildning minskas med det belopp av strategifinansiering som avses i 32 h §. Strategifinansieringens procentuella andel av den totala finansieringen kan variera från år till år, så även de andra finansieringsandelarnas faktiska procentuella andel ändras årligen utifrån strategifinansieringens storlek. Basfinansieringen, den prestationsbaserade finansieringen och genomslagsfinansieringen inbördes förhållanden ändras dock inte. 

32 b §. Studerandeår.Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 b §, där studerandeår definieras. Studerandeår föreslås vara ett verktyg för kvantitativ reglering av styr- och regleringssystemet för yrkesutbildning och det ska också användas som grund för bestämmande av basfinansieringen. Studerandeår föreslås vara en kommensurabel prestation inom alla former av yrkesutbildning. Enligt förslaget till 1 mom. avses med studerandeår 365 dagar då den studerande beaktas som finansieringsgrund. Studerandeår är en kalkylerad enhet som består av 365 dagar och till samma år kan räknas de prestationer som uppkommer genom flera olika studerandes deltagande i utbildning. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen beaktas den studerande som finansieringsgrund från den dag då den studerandes studeranderätt börjar gälla fram till den dag då studierätten upphör. Den studerande beaktas dock inte som finansieringsgrund om den studerandes studierätt tillfälligt avbryts. Avsikten är att få de uppgifter om studierätt som börjar och upphör samt är tillfälligt avbruten som ska användas vid beräkningen av studerandeår på basis av utbildningsanordnarens anmälan via KOSKI-tjänsten. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas när studierätten bestäms de bestämmelser i lagen om yrkesutbildning som gäller när studierätten börjar och upphör, tillfälligt avbrott i studierätten, indragning av studierätten och avhållande från studierna samt avstängning av en studerande för viss tid. Bestämmelser om när studierätten börjar och upphör samt tillfälligt avbrott i studierätten finns i 96 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt den bestämmelsen börjar de studerandes studierätt vid en tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer. Studierätten upphör åter när de studerande har avlagt den examen eller den eller de examensdelar eller genomfört den utbildning till vilken de har blivit antagna som studerande, eller när de anses ha avgått på det sätt som anges i 97 § i lagen om yrkesutbildning. Dessutom föreskrivs om när studierätten börjar och upphör i 98 § i lagen om yrkesutbildning. Studierätten anses också ha upphört när den har dragits in i enlighet med 81 § i lagen om yrkesutbildning. 

I 96 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning föreskrivs åter om situationer där studierätten kan avbrytas tillfälligt. Studierätten anses också ha avbrutits tillfälligt om den studerande har avhållits från studierna med stöd av bestämmelser i lagen om yrkesutbildning eller om den studerande har avstängts från läroanstalten för viss tid på det sätt som föreskrivs i 85 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning. Som tillfälligt avbrott i studierätten betraktas inte situationer som avses i 85 § 3 och 4 mom. i lagen om yrkesutbildning, dvs. när den studerande får tillsägelse att lämna klassrummet eller förvägras att delta i undervisningen för högst tre dagar. 

Definitionen i 1 mom. av de dagar som ingår ett studerandeår utifrån den dag då studierätten böjar och den dag då den upphör lämpar sig för situationer där den studerande har för avsikt att studera alla regelbundna studiedagar. I den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet kan man emellertid komma överens även om andra studietider, så att den studerande i enlighet med vad som överenskommits i planen kan studera till exempel bara en eller några dagar i veckan eller i flera fristående perioder. Studietider som avviker från den regelbundna används ofta till exempel för studerande som redan är ute i arbetslivet och som studerar samtidigt som de arbetar eller turar om att studera och arbeta. 

Syftet med beräkningen av studerandeåren är att mäta den tid som den studerande använder för handledda studier och utbildningsanordnarens undervisnings- och handledningsinsats när den studerande förvärvar kunnande, så sättet att räkna studerandeår enligt 1 mom. utifrån den dag då studierna börjar och då de avslutas lämpar sig inte i situationer där den studerande inte studerar alla regelbundna studiedagar. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om dessa situationer, enligt vilken den studerande beaktas som finansieringsgrund bara i fråga om de studiedagar som har överenskommits i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet, om det i den personliga utvecklingsplan för kunnandet som avses i 44 § i lagen om yrkesutbildning eller utbildning som avses i 8 § i nämnda lag i övrigt har överenskommits att den studerande inte studerar alla regelbundna studiedagar. I övrig yrkesutbildning som avses i 8 § i lagen om yrkesutbildning utarbetas inte till alla delar en personlig utvecklingsplan för kunnande. 

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande, enligt vilket närmare bestämmelser om hur en studerande beaktas som finansieringsgrund utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Det föreslås att genom förordningen föreskrivs att som dagar som beaktas räknas både den dag då studierätten börjar och den dag då den upphör. Som dagar som ingår i ett studerandeår beräknas i princip också allmänna ferier och veckoslut under utbildningen mellan den dag då studierätten börjar och den dag då den upphör. Tillfälligt avbrott i studierätten definieras med stöd av bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. Kortvarig frånvaro på grund av till exempel sjukdom eller semesterresor ska inte betraktas som ett tillfälligt avbrott i studierätten, utan sådana dagar räknas som dagar som ingår i studerandeåret. 

Det är också nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser genom förordning när det gäller förslaget till 2 mom., för att den andel som avses i bestämmelsen ska definieras enhetligt. När andelen beräknas ska utgångspunkten vara att en regelbunden studievecka omfattar fem studiedagar. Om man i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet har kommit överens till exempel om att den studerande studerar en dag i veckan, beaktas en andel som motsvarar en studiedag under studieveckan, dvs. 20 procent, av studietiden mellan den dag då studierätten börjar och den dag då den upphör. Om den studerande studerar i flera fristående perioder, beaktas dessa fristående perioder. Det anges inte någon gräns baserad på antalet timmar för en studiedag, utan tiden då den studerande deltar i utbildning kan variera från dag till dag. Som studier som ingår i ett studerandeår räknas handledd utbildning i olika inlärningsmiljöer, såsom när-, distans- och flerformsstudier samt läroavtalsbaserad utbildning som ordnas på arbetsplatsen. Som utbildning som ingår i ett studerandeår räknas dock inte sådana helt självständiga studier under vilka utbildningsanordnaren inte handleder den studerande i enlighet med vad som överenskommits i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. 

32 c §.Beslut om målinriktade studerandeår. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 c §, där det bestäms om beslut om målinriktade studerandeår. Enligt 1 mom. beslutar undervisnings- och kulturministeriet årligen inom ramen för statsbudgeten om antalet målinriktade studerandeår för utbildningsanordnaren under finansåret. Beslutet fattas på hösten varje år efter det att budgetförslaget har överlämnats, eftersom det totala antalet studerandeår som kan fördelas baserar sig på anslaget i budgeten och på det maximala antalet studerandeår som det beslutats om utifrån det. I praktiken fattas beslutet om studerandeår i samband med beslutet enligt 49 § 2 mom. om fastställandet av antalet prestationer som ska användas som underlag för finansiering. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska antalet målinriktade studerandeår för utbildningsanordnaren som ministeriet beslutar om inte få understiga det minsta antal studerandeår som anges i anordnartillståndet, utan minimiantalet i anordnartillståndet garanterar förutsägbarheten och stabiliteten hos volymen på anordnarens verksamhet. När beslut fattas om antalet målinriktade studerandeår ska man på ett flexibelt sätt kunna styra resurser till utbildningsanordnaren som överskrider minimiantalet enligt anordnartillståndet, vilket gör det möjligt att beakta de årliga behoven av att inrikta utbildningen utan att anordnartillstånden behöver ändras. När beslut fattas om antalet målinriktade studerandeår beaktas det faktiska antalet studerandeår under tidigare finansår, de årliga behoven av att styra utbildningen, arbetskraftsutbildningens behov samt fördelningen av eventuella tilläggsanslag mellan utbildningsanordnarna. När beslut fattas bör det också säkerställas att verksamheten är stabil och att det finns möjlighet att ordna långvarig utbildning. 

I enlighet med 1 mom. beslutar undervisnings- och kulturministeriet också om antalet målinriktade studerandeår för utbildningsanordnarens arbetskraftsutbildning, vilket innefattar det totala antalet målinriktade studerandeår. I statsbudgeten ska beslut fattas om det minsta antalet studerandeår för utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Beslut om antalet studerandeår för arbetskraftsutbildning fattas för sådana utbildningsanordnares del som i enlighet med anordnartillståndet får ordna arbetskraftsutbildning. Genom att besluta om studerandeåren för arbetskraftsutbildning tryggas arbetskraftsutbildningens volym och åläggs anordnare som fått i uppdrag att ordna arbetskraftsutbildning att ordna arbetskraftsutbildning. Utbildningsanordnaren kan dock inte ensam genom sina egna åtgärder påverka ordnandet av arbetskraftsutbildning, eftersom arbets- och näringsbyrån beslutar om studerande som hänvisas till arbetskraftsutbildning. Antalet målinriktade studerandeår för arbetskraftsutbildning förutsätter dock att utbildningsanordnaren reserverar en del av sina utbildningsplatser för arbetskraftsutbildning enligt vad som överenskoms närmare med arbets- och näringsförvaltningen. Om behovet av arbetskraftsutbildning under finansåret visar sig vara mindre än det antal målinriktade studerandeår som det beslutats om, får utbildningsanordnaren använda studerandeår som styrts till arbetskraftsutbildningen för annan utbildning. 

Enligt förslaget till 2 mom. får ministeriet öka antalet målinriktade studerandeår för utbildningsanordnare eller antalet målinriktade studerandeår för utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning under finansåret. Detta går det möjligt att reagera på akuta behov av att styra utbildningen även under finansåret. De studerandeår som det fattas beslut om under finansåret betalas inom ramen för den ofördelade basfinansieringsandelen. Förfarandet har förklarats mer ingående i detaljmotiveringen till 10 §. 

Det målinriktade antalet studerandeår ska i regel inte vara bundet till utbildningsformer, examenstyp eller examen, utan anordnaren ska få styra antalet studerandeår på det sätt anordnaren anser vara ändamålsenligt utifrån det iakttagna eller prognostiserade behovet. Enligt förslaget till 3 mom. kan undervisnings- och kulturministeriet dock besluta även om antalet målinriktade studerandeår för en viss examen eller utbildning. Avsikten är att beslut om antal som gäller en viss examen eller utbildning ska kunna fattas endast i undantagsfall, men den föreslagna bestämmelser gör det vid behov möjligt att styra utbildningsutbudet. 

Med stöd av 26 § i lagen om yrkesutbildning ska det vara möjligt att styra antalet studerandeår på ett sätt som motsvarar 3 mom. även i anordnartillståndet. Kvantitativa begränsningar i anordnartillståndet baserar sig emellertid på det permanenta behovet av att styra utbildningsutbudet, medan det genom det årliga beslutet om prestationer är motiverat att besluta om hur resurser riktas till en viss examen eller utbildning när det gäller det aktuella årets kompetens- och utbildningsbehov eller tilläggsanslag. Det är dock inte motiverat att genom det årliga beslutet om prestationer kunna besluta om styrning av antalet studerandeår på ett sätt som avviker från anordnartillståndet, så enligt den föreslagna bestämmelsen kan man genom beslutet om prestationer besluta om antalet studerandeår endast i fråga om de studerandeår som överstiger minimiantalet studerandeår enligt anordnartillståndet. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan man inom arbetskraftsutbildning emellertid besluta om antalet studerandeår även i fråga om minimiantalet studerandeår enligt anordnartillståndet. Detta är motiverat eftersom behovet av arbetskraftsutbildning varierar årligen, så att det inte är ändamålsenligt att beakta den kvantitativa styrningen av den i anordnartillstånden. 

I 4 mom. föreskrivs om samrådsskyldigheter. Enligt den föreslagna bestämmelsn ska undervisnings- och kulturministeriet höra utbildningsanordnarna före beslut som gäller studerandeår enligt paragrafen. I samband med samrådet kan anordnarna till exempel meddela sina motiverade behov av att styra utbildningen under det kommande finansåret samt göra ministeriet uppmärksamt på andra omständigheter i anslutning till omfattningen och karaktären av deras verksamhet som de anser att är av betydelse för beslutsfattandet. Före beslut som gäller studerandeår för arbetskraftsutbildning ska undervisnings- och kulturministeriet hör arbets- och näringsministeriet. 

32 d §.Basfinansiering. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 d §, där det föreskrivs om grunderna för bestämmande av basfinansiering. Enligt förslaget till 1 mom. bestäms basfinansieringen utifrån det i 32 c § 1 mom. avsedda antal målinriktade studerandeår som har viktats med en viktkoefficient som baserar sig på det faktiska antalet studerandeår under året före det år som föregår finansåret. Genom den på basis av det faktiska antalet studerandeår fastställda viktkoefficienten beaktas profilen hos den utbildning som utbildningsanordnaren ordnar. Den baserar sig på utbildningsanordnarens faktiska verksamhet. Profilen beskriver vilka slags examina och utbildningar som utbildningsanordnaren har ordnat och huruvida anordnaren har haft till exempel studerande som behöver särskilt stöd, som är inkvarterade eller som genomför studier som stöder studiefärdigheterna samt studerande i fängelseutbildning eller arbetskraftsutbildning, om anordnarens tillstånd omfattar dessa uppgifter. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om de grunder på vilka antalet studerandeår som beaktas som grund för finansieringen ska viktas. Genom viktningarna beaktas skillnader i kostnaderna för att ordna utbildning i fråga om varje föreskriven grund. 

Enligt förslaget till 2 mom. 1 punkt viktas studerandeåren utifrån kostnaderna för att ordna olika examina som ingår i examensstrukturen, utbildning som handleder för yrkesutbildning, utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv och övrig yrkesutbildning samt för att ordna studier som stöder studiefärdigheterna. Samtliga examina som ingår i examensstrukturen indelas i fem kostnadsgrupper. Kostnadsgruppernas koefficienter beräknas på basis av kostnadsuppgifterna och varje examen placeras i den kostnadsgrupp som bäst motsvarar dess kostnadsnivå. För yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina används gemensamma kostnadsgrupper. Kostnadsgrupper tillämpas också inom utbildning som ordnas i form av läroavtalsutbildning. 

Även utbildning som handleder för yrkesutbildning, utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, övrig yrkesutbildning som inte leder till examen samt studier som stöder studiefärdigheterna ska viktas med koefficienter. I viktkoefficienterna för dessa utbildningar beaktas också att de inte alls finansieras inom prestationsbaserad finansierings- och genomslagsfinansieringsandelarna, så den totala finansiering som beviljas för utbildningen inom ramen för basfinansieringen måste vara tillräcklig. Som övrig yrkesutbildning som inte leder till examen ordnas också utbildning som förbereder för uppgifter som yrkes- och trafikflygare samt som flygledare, där kostnadsnivån är anmärkningsvärt hög. Avsikten är att utöver basfinansieringen finansiera denna utbildning genom höjning av basfinansieringen efter prövning. 

En studerande genomför alltid antingen examensinriktad eller handledande yrkesutbildning eller yrkesutbildning som inte leder till examen, så studerandeåret kan viktas med endast en av dessa i 1 mom. avsedda grunder. Studier som stöder studiefärdigheterna skiljer sig däremot från de andra viktningsgrunderna i 1 punkten på så sätt att de ordnas i samband med examensutbildning. Det är dock motiverat att beakta studier som stöder studiefärdigheterna som en separat viktningsgrund för studerandeår, eftersom dessa studier inte ger upphov till prestationer som ska beaktas i den prestationsbaserade finansieringen och genomslagsfinansieringen. 

Om en studerande i samband med examensutbildning deltar i studier som stöder studiefärdigheterna, kan utbildningsanordnaren i princip anmäla den aktuella studietiden som studerandeår för antingen examensinriktad utbildning eller studier som stöder studiefärdigheterna. Avsikten är att genom förordning föreskriva mera exakt om studerandeår som anmäls för antingen examensinriktad utbildning eller studier som stöder studiefärdigheterna. Som studerandeår för studier som stöder studiefärdigheterna kan räknas endast sådan studietid under vilken den studerande i huvudsak genomför studier som stöder studiefärdigheterna. Om studier som stöder studiefärdigheterna ordnas till exempel två timmar i veckan i samband med examensutbildning, räknas studerandeåren som studerandeår för examensutbildningen. Om studier som stöder studiefärdigheterna däremot ordnas som en separat period, då den studerande i huvudsak genomför dessa studier, räknas studietiden till denna del som studerandeår för studier som stöder studiefärdigheterna. 

Studier enligt de gällande bestämmelserna som förbättrar studiefärdigheterna kan pågå högst sex månader om det är fråga om heltidsstudier. I fortsättningen är avsikten att förskriva om tidsmässig begränsning av studierna genom finansieringen i förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Enligt den bestämmelse som föreslås i förordningen kan en studerandes studier som stöder studiefärdigheterna anmälas som finansieringsgrund för högst 0,5 studerandeår, vilket i praktiken motsvarar studier som pågår sex månader. 

Enligt förslaget till 2 punkt viktas antalet studerandeår på grund av examenstyper. Genom koefficienterna beaktas om det är fråga om yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen. Yrkesexamen och specialyrkesexamen ska ha en lägre viktkoefficient än grundexamen, eftersom det även i fortsättning ska vara möjligt att ta ut studerandeavgifter inom dem. Som viktningsgrund kan dessutom beaktas utbildning som ordnas i form av läroavtalsutbildning, eftersom inom läroavtalsutbildningen är kostnaderna för att ordna utbildningen i genomsnitt lägre än inom utbildning som ordnas i andra inlärningsmiljöer. Enligt det utkast till förordning som utgör bilaga till propositionen vore viktkoefficienten för yrkesinriktad grundexamen 1,0 och viktkoefficienten för yrkes- och specialyrkesexamen 0,72. Det föreslås ingen särskilt viktkoefficient för läroavtalsutbildning, utan ett studerandeår för utbildning som ordnas i form av läroavtalsutbildning ska väga lika mycket som utbildning som ordnas i andra inlärningsmiljöer. 

Enligt förslaget till 3 punkt viktas antalet studerandeår på grund av anordnande av särskilt stöd som avses i 64 § i lagen om yrkesutbildning samt anordnande av krävande särskilt stöd som avses i 65 § i den lagen. Dessa viktkoefficienter fastställs utifrån den nuvarande graderingen av finansieringen för specialundervisning och en särskild uppgift att ordna specialundervisning. Koefficienterna för särskilt stöd påverkas inte av examens eller utbildningens kostnadskategori, examenstypen eller utbildningsformen, utan koefficienterna är desamma för alla studerande oberoende av dessa faktorer. 

Enligt förslaget till 4 punkt viktas antalet studerandeår på grund av ordnande av inkvartering enligt 103 § i lagen om yrkesutbildning. Koefficienterna fastställs på samma sätt som i nuläget utifrån de kostnader som olika inkvarteringsformer orsakar. 

Enligt förslaget till 5 punkt viktas antalet studerandeår på grund av ordnande av personalutbildning som avses i 9 § i lagen om yrkesutbildning. Genom koefficienten minskas finansieringen för utbildning som ordnas i form av personalutbildning med den andel varmed utbildningsanordnaren har rätt att finansiera utbildningen med avgifter som samlas in hos arbetsgivarna. 

Enligt förslaget till 6 punkt viktas antalet studerandeår på grund av ordnande av arbetskraftsutbildning. Genom koefficienten ökas finansieringen för utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning till den del som studerandeavgifter inte kan tas ut för avläggande av yrkes- och specialyrkesexamen inom utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. 

Enligt förslaget till 7 punkt viktas antalet studerandeår på grund av ordnande av fängelseutbildning. Genom koefficienten beaktas att kostnaderna för att ordna fängelseutbildning är högre än genomsnittet. Yrkesutbildning som ordnas i form av fängelseundervisning orsakar utbildningsanordnaren kostnader som avviker från annan utbildning till exempel på grund av små undervisningsgrupper, större behov av handledning än genomsnittet samt andra särdrag hos utbildning som ordnas i fängelsemiljö. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om för vilken utbildningsanordnare ett studerandeår räknas som prestation. Enligt den föreslagna bestämmelsen räknas ett studerandeår som prestation för den utbildningsanordnare som har utarbetat en i 44 § i lagen om yrkesutbildning avsedd personlig utvecklingsplan för kunnandet. I övrig yrkesutbildning som avses i 8 § i lagen om yrkesutbildning utarbetas inte till alla delar en personlig utvecklingsplan för kunnande, så enligt den föreslagna bestämmelsen räknas ett studerandeår i övrig yrkesutbildning som en prestation för den utbildningsanordnaren, som ansvarar för utbildningen. Bestämmelsen behövs i en situation där utbildningsanordnaren skaffar utbildning från en annan utbildningsanordnare eller aktör. Med den utbildningsanordnare som ansvarar för ordnandet av utbildningen avses en sådan utbildningsanordnare, som anskaffar utbildningstjänster av en annan anordnare eller en annan aktör. 

Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet fastställs koefficienterna för respektive finansieringsgrund. Genom förordning föreskrivs dessutom om reglerna för beräkning av basfinansieringsandelen. De anordnarspecifika vägda antalet studerandeår som baserar sig på faktiska uppgifter fås genom att räkna samman de faktiska studerandeåren vägda med kostnadskategoriernas koefficienter samt examenstypens och anordnarformens koefficienter, till dem lägga de faktiska studerandeåren vägda med koefficienterna för särskilt stöd, de faktiska studerandeåren vägda med inkvarteringskoefficienterna, de faktiska studerandeåren vägda med arbetskraftsutbildningskoefficienten och de faktiska studerandeåren vägda med fängelseutbildningskoefficienten samt till slut dra av de faktiska studerandeåren för personalutbildning vägda med personalutbildningskoeffcienten. Det målinriktade antalet studerandeår enligt prestationsbeslutet som används som grund för basfinansieringen viktas med avseende på det viktade faktiska antalet studerandeår, som beräknats på ovan redovisat sätt, och det oviktade faktiska antalet studerandeår samma år, varvid man får det användarspecifika antalet prestationer som ska beaktas som grund för basfinansieringen. 

32 e §.Höjning av basfinansieringen efter prövning. Det föreslås att en ny 32 e § fogas till lagen, där det föreskrivs om höjning av basfinansieringen efter prövning. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan den basfinansiering som beviljas utbildningsanordnare efter prövning höjas inom ramen för statsbudgeten av särskilda skäl som hänför sig till utbildningsanordnarens verksamhet. Undervisnings- och kulturministeriet beslutar på ansökan om höjning efter prövning. 

Avsikten med höjningen av basfinansieringen efter prövning är att beakta de särskilda skäl i anslutning till utbildningsanordnarens verksamhet som inom det nuvarande finansieringssystemet beaktas genom höjning av priset per enhet för grundläggande yrkesutbildning enligt prövning eller när beslut fattas om studerandeårsverkena inom tilläggsutbildning och som på grund av sin karaktär inte lämpar sig att finansieras inom ramen för strategifinansieringen enligt den nya finansieringsmodellen. De särskilda skälen för höjning av basfinansieringen efter prövning hänför sig i regel till de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Höjning av basfinansieringen efter prövning ska kunna användas till exempel för att trygga finansieringsnivån för utbildning med särskilt dyr kostnadsstruktur, till exempel inom luftfartsbranschen. Det är motiverat att använda höjning efter prövning, eftersom det inom utbildningar med särskilt dyr kostnadsstruktur inte är möjligt att uppnå en tillräcklig finansieringsnivå med en modell som baserar sig på det faktiska antalet prestationer och kostnadskoefficienter enligt kostnadsgrupperna. 

Beloppet av höjningen efter prövning ingår i basfinansieringsandelen enligt finansieringsmodellen. De belopp som beviljats som höjningar efter prövning ska dras av från det totala beloppet av basfinansieringsandelen innan den basfinansiering som baserar sig på det relativa antalet prestationer beräknas. 

32 f §.Prestationsbaserad finansiering. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 f §, där det föreskrivs om grunderna för fastställande av prestationsbaserad finansiering. Enligt förslaget till 1 mom. bestäms den prestationsbaserade finansieringen utifrån kompetenspoängen för examensdelar och antalet examina som avlagts under året före det år som föregår finansåret. 

I förslaget till 2 mom. föreskrivs om grunderna för viktning av kompetenspoängen för examensdelar och i 3 mom. om grunderna för viktning av examina. 

Enligt förslaget till 2 mom. 1 punkten viktas kompetenspoängen för examensdelar på grund av kostnaderna för att ordna olika examina som ingår i examensstrukturen. Kostnadsgrupperna motsvarar de kostnadsgrupper för examina som används vid viktningen av studerandeår inom basfinansieringen. 

Enligt den föreslagna regleringen i det utkast till förordning som utgör bilaga till propositionen bestäms kostnadsgruppen för en examensdel i enlighet med den examen i vilken examensdelen ingår i enlighet med examensgrunderna. Kostnadsgruppen för en examensdel bestäms enligt i vilken examen den enligt examensgrunderna ingår, även om den målsatta examen för en studerande som avlägger examensdelen hör till någon annan kostnadsgrupp. Enligt utkastet till förordning hör de gemensamma examensdelar som avses i 13 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning dock alltid till den lägsta kostnadsgruppen. 

I examensgrunderna ingår också sådana examensdelar som kan ingå i flera examina eller som kan ingå i vilken examen som helst. Enligt den föreslagna regleringen i utkastet till förordning ska kostnadsgruppen för en examensdel bestämmas i enligt med den examen som den studerande avlägger, om examensdelen enligt examensgrunderna kunde ingå i flera examina. Om den studerandes mål är att endast avlägga examensdelar, kan kostnadsgruppen för examensdelen inte bestämmas på grundval av den studerandes målsatta examen. I en sådana situation hör examensdelen till den lägsta kostnadsgruppen. 

Enligt förslaget till 2 mom. 2 punkten viktas kompetenspoängen för examensdelar på grund av examenstyper. Genom koefficienter beaktas om det är fråga om en yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen. Yrkesexamen och specialyrkesexamen väger mindre än yrkesinriktad grundexamen, eftersom de som avlägger yrkes- och specialyrkesexamina vanligtvis har förvärvat mer kunnande tidigare, som kan identifieras och erkännas. Avläggande av delar av yrkes- och specialyrkesexamina förutsätter i allmänhet mindre deltagande i examensutbildning än avläggande av delar av grundexamen. 

Enligt förslaget till 2 mom. 3 punkten viktas kompetenspoängen för examensdelar på grund av anordnande av särskilt stöd som avses i 64 § i lagen om yrkesutbildning eller anordnande av krävande särskilt stöd som avses i 65 § i den lagen. Koefficienterna motsvarar de koefficienter för särskilt stöd som används vid viktningen av studerandeår inom basfinansieringen. Enligt den reglering som föreslås i utkastet till förordning ska en examensdel anses ha avlagts av en studerande som fått särskilt stöd, om det beslut om särskilt stöd som avses i 54 § i lagen om yrkesutbildning är i kraft den dag då examensdelen avläggs. 

I förslaget till 4 mom. föreskrivs om de grunder på vilka examina viktas. Enligt förslaget till 1 mom. viktas examina på grund av kostnaderna för att ordna olika examina som ingår i examensstrukturen. Kostnadsgrupperna motsvarar de kostnadsgrupper som används vid viktningen av studerandeår inom basfinansieringen. Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten viktas examensdelar på grund av examenstyper. Enligt förslaget till 2 mom. 3 punkten viktas kompetenspoängen för examensdelar på grund av anordnande av särskilt stöd som avses i 64 § i lagen om yrkesutbildning eller anordnande av krävande särskilt stöd som avses i 65 § i den lagen. Koefficienterna motsvarar de koefficienter för särskilt stöd som används inom basfinansieringen. I fråga om 1—3 punkten är således viktningsgrunderna för examensdelar och examina desamma. 

Enligt förslaget till 3 mom. 4 punkten viktas kompetenspoängen för examina på grund av den studerandes utbildning efter grundstadiet. Enligt den reglering som föreslås i förordningen ska en examen väga tyngre, om den studerande saknar yrkesinriktad examen efter grundstadiet. Med yrkesinriktad examen efter grundstadiet avses yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller högskoleexamen. Studentexamen betraktas inte som en sådan yrkesinriktad examen som avses i bestämmelsen. 

I 4 mom. föreskrivs för vilken utbildningsanordnare en examensdel räknas som prestation. En examensdel räknas enligt den föreslagna bestämmelsen som prestation för den utbildningsanordnare som har utarbetat en i 44 § i lagen om yrkesutbildning avsedd personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Bestämmelsen behövs då utbildningsanordnaren i enlighet med 30 § i lagen om yrkesutbildning har skaffat examensutbildning som anges i anordnartillståndet eller examensdelar som möjliggör en studerandes individuella val från en annan utbildningsanordnare eller från en annan sammanslutning eller stiftelse. Om utbildningsanordnaren skaffar examensdelar från en annan anordnare, bedömer denna anordnare i allmänhet även kunnandet. Finansieringen beviljas dock den utbildningsanordnare som utarbetat den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. 

Det ska även i fortsättningen vara möjligt att kombinera en yrkesinriktad grundexamen och gymnasieutbildning, dvs. att avlägga s.k. dubbelexamen, i enlighet med nuvarande praxis. Dubbelexamen avläggs inom ramen för yrkesutbildningens finansieringssystem så att finansieringen enligt finansieringssystemet beviljas anordnaren av yrkesutbildning, som för sin del skaffar utbildning av gymnasieutbildningsanordnaren med stöd av 30 § i lagen om yrkesutbildning. Studerande inom yrkesutbildningen beaktas då inte inom finansieringen för gymnasieutbildningen, utan de studerandeår som fastställs på basis av de studerandes studierätt beaktas i basfinansieringen för yrkesutbildningen. Genomförda gymnasiestudier räknas som en del av den yrkesinriktade grundexamen genom identifiering och erkännande av kunnandet och beaktas som examensdelar inom den prestationsbaserade finansieringen för yrkesutbildningen. Gymnasiestudier kan inkluderas i yrkesinriktade examina både i de gemensamma examensdelarna och i de valbara yrkesinriktade examensdelarna i enlighet med examensgrunderna. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen räknas en examen som prestation för den utbildningsanordnare som har gett ett i förslaget till 57 § i lagen om yrkesutbildning avsett examensbetyg. Bestämmelsen behövs om en studerandes examen består av examensdelar som har avlagts hos olika utbildningsanordnare. En sådan situation kan föreligga till exempel om en studerande har återupptagit sina avbrutna studier eller annars under pågående studier börjat studera hos en annan utbildningsanordnare. I enlighet med den föreslagna bestämmelsen ska olika examensdelar som ingår i en examen kunna räknas som flera olika utbildningsanordnares prestationer i finansieringen, men examen räknas som prestation för endast en utbildningsanordnare, dvs. den som utfärdar examensbetyget. 

Om examensutbildning ordnas som anskaffning av utbildning på grund av en uppgift att ordna i 27 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning avsedd utvidgad läroavtalsutbildning, utfärdas examensbetyget av den utbildningsanordnare av vilken läroavtalsutbildningen har skaffats. I 4 mom. föreslås dock en undantagsbestämmelse, enligt vilken examen då ändå beaktas som prestation för den utbildningsanordnare som har skaffat läroavtalsutbildningen. Finansieringen styrs således i samtliga anskaffningssituationer till den utbildningsanordnare som enligt lagen ansvarar för att ordna utbildningen. 

I 5 mom. föreskrivs om situationer då examensdelar inte beaktas som grund för prestationsbaserad finansiering. Enligt den föreslagna bestämmelsen beaktas en examensdel inte som finansieringsgrund om den är erkänd på grund av tidigare förvärvat kunnande så att den studerande inte har visat sitt kunnande det sätt som avses i 52 § i lagen om yrkesutbildning i ett yrkesprov eller på något annat sätt. En examensdel ska således inte beaktas som finansieringsgrund då den helt och hållet erkänts på grund av sådant tidigare förvärvat kunnande som har konstaterats på grundval av en tidigare avlagd examen, examensdel eller någon annan bedömd studieprestation utan att den studerande har behövt visa sitt kunnande i ett yrkesprov eller på något annat sätt. En examensdel kan erkännas direkt eller genom bedömning som utförs av bedömare. Inte i någondera situationen orsakas utbildningsanordnaren kostnader av att ordna examensutbildning eller yrkesprov, så det är inte motiverat att beakta examensdelen i fråga som finansieringsgrund. Den avlagda examensdelen har också kunnat ligga till grund för finansiering tidigare, om en annan utbildningsanordnare som har tagit emot och bedömt yrkesprovet har uppgett det som finansieringsgrund. 

En utbildningsanordnare kan hänvisa en studerande direkt till ett yrkesprov för att visa sitt kunnande, om den studerande har sådant tidigare förvärvat kunnande som förutsätts i examensgrunderna och utifrån vilket examen eller en examensdel kan avläggas utan att kompletterande yrkesskicklighet förvärvas. Om en studerande avlägger en examen eller examensdel genom att gå direkt till ett yrkesprov, dvs. utan att delta i examensutbildning, utgör den inte en prestation som ska beaktas i studerandeårsverkena för basfinansieringen. Utbildningsanordnaren beviljas dock finansiering så att en examensdel beaktas som grund för prestationsbaserad finansiering. Enligt den gällande lagstiftningen beaktas yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina som avläggs utan handledande utbildning när antalet studerandeårsverken som används som grund för yrkesinriktad tilläggsutbildning fastställs, så att en del av en yrkesexamen som avläggs utan deltagande i utbildning som handleder för examen motsvarar åtta procent av ett fullt studerandeårsverke när finansieringen fastställs. 

Antalet prestationer som ska beaktas som grund för den prestationsbaserade finansieringen regleras i princip inte, men det vore ändå motiverat att begränsa antalet prestationer som beaktas per anordnare, om antalet prestationer är ovanligt stort. Begränsningen kunde genomföras genom att det antal prestationer per anordnare som beaktas sätts i relation till det målinriktade antalet studerandeår som man beslutat om för finansåret. Syftet med att begränsa antalet prestationer är att undvika att det går inflation i prestationernas värde samt en oändamålsenlig tillverkning av prestationer elimineras. 

Bestämmelserna om begränsningen av prestationerna finns i 6 mom. i paragrafen. Enligt den föreslagna bestämmelsen beaktas som grund för prestationsbaserad finansiering högst 120 kompetenspoäng för varje målinriktat studerandeår under i frågavarande finansår. Beaktande av kompetenspoäng begränsas alltså bara, ifall antalet prestationer per studerandeår märkbart överskrider det typiska antalet kompetenspoäng som avläggs under året. Denna begränsning tillämpas i praktiken i finansieringen under det första finansåret 2020, eftersom det enligt övergångsbestämmelsen i finansieringen för finansåren 2018 och 2019 inte som grund för den prestationsbaserade finansieringen beaktas kompetenspoäng för examensdelar. 

Tidigare nämnda bestämmelse om begränsning ska allmänt gälla för beaktande av begränsning av avlagda examensdelar. I 6 mom. i paragrafen ska det föreskrivas om beaktande av begränsning av prestationer i sådana fall, att ett märkbart överskridande gäller enbart en viss examen, där maximiantalet studerandeår är fastställt i anordnartillståndet för utbildningen eller har beslutats genom ett prestationsbeslut. Om en utbildningsanordnares faktiska studerandeår för en viss examen det aktuella finansåret har överskridit maximiantalet studerandeår som fastställts i anordnartillståndet eller vad som beslutats i fråga om målinriktade studerandeår, ska den överskridande delen av dessa examensdelar eller examina inte beaktas som grund för prestationsbaserad finansiering, om inte utbildningsanordnaren anför en grundad anledning till överskridningen. Denna begränsningsgrund ska inte vara ovillkorlig, utan med stöd av utbildningsanordnarens utredning ska den överskridande delen kunna beaktas helt eller delvis. Undervisnings- och kulturministeriet beslutar hur prestationerna ska beaktas i samband med prestationsbeslutet. 

Enligt förslaget till 7 mom. utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet närmare bestämmelser om beräkningen av det vägda antalet prestationer, viktkoefficienterna för de grunder som anges i 2 och 3 mom. och beräkningsgrunderna för de begränsningar som avses i 6 mom. Koefficienterna för respektive finansieringsgrund fastställs genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Inom basfinansieringen och den prestationsbaserade finansieringen används gemensamma koefficienter. Genom förordning föreskrivs dessutom om reglerna för beräkning av andelen prestationsbaserad finansiering. 

32 g §.Genomslagsfinansiering. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 g §, där det föreskrivs om grunderna för bestämmande av genomslagsfinansiering. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska genomslagsfinansieringen bestämmas utifrån sysselsättning och placering i fortsatta studier i fråga om dem som avlagt examen eller examensdelar samt utifrån studeranderespons och arbetslivsrespons. Närmare bestämmelser om bestämmandet och beräkningen av genomslagsfinansieringen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

Granskningen av sysselsättning och fortsatta studier ska omfatta alla som avlagt en hel examen eller examensdelar under ett visst kalenderår. Om en person har avlagt både examen och examensdelar under samma kalenderår, ska han eller hon ingå i granskningen endast som en person som avlagt en examen. En hel examen ska väga tyngre än avlagda examensdelar. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tas sysselsättningen och fortsatta studier för dem som avlagt en hel examen i bruk första gången finansåret 2020 och för dem som avlagt examensdelar finansåret 2022. 

Sysselsättning och övergång till fortsatta studier i fråga om dem som avlagt examen och examensdelar granskas enligt situationen i slutet av året efter det år då examen eller examensdelen avlagts. Med övergång till fortsatta studier avses övergång till högskolestudier, inte för att avlägga till exempel yrkesexamen eller specialyrkesexamen Vikten ska variera enligt om den som avlagt en examen eller examensdel har varit sysselsatt eller icke sysselsatt före utbildningen. Vikten ska vara större om personen inte har varit sysselsatt före utbildningen. Andelen personer som står utanför arbetskraften och som avlägger examen och examensdelar varierar enligt anordnare, och därför utjämnas skillnaderna i den andel som står utanför arbetskraften med en anordnarspecifik koefficient. Dessutom beaktas skillnaderna i arbetslöshet mellan regionerna. 

Som grund för genomslagsfinansieringen används även studerande- och arbetslivsrespons. Det föreslås att studeranderespons införs 2018 och används som grund för beviljande av genomslagsfinansiering första gången vid finansieringen för finansåret 2020. Det föreslås att arbetslivsrespons införs 2020 och används som grund för beviljande av genomslagsfinansiering första gången vid finansieringen för finansåret 2022. 

Enligt föreslagna 2 mom. tillämpas vi beräkning av examen eller en examensdel som en prestation för utbildningsanordnaren, vad som föreskrivs i 32 f 1 mom. I 32 f § 4 mom. föreskrivs för vilken utbildningsanordnare en avlagd examen eller examensdel utgör en prestation för den prestationsbaserade finansieringen. Motsvarande principer ska användas också vid bestämmande av genomslagsfinansieringen. 

32 h §.Strategifinansiering. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 h §, där det föreskrivs om grunderna för beviljande av strategifinansiering. Enligt den föreslagna bestämmelsen är strategifinansieringens andel högst fyra procent av anslaget för yrkesutbildning. Beslut om strategifinansieringens procentuella andel fattas i statsbudgeten och andelen kan variera från år till år. De statsunderstöd som avses i 44 § 1 mom. ska beviljas som strategifinansiering. Närmare bestämmelser om grunderna för beviljande av strategifinansiering får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

Syftet med strategifinansieringen är att stöda och handleda utbildningsanordnarna när de utvecklar och förnyar sin verksamhet i enlighet med de utbildningspolitiska målen. Undervisnings- och kulturministeriet kan komma överens om de åtgärder som avses ovan med en enskild utbildningsanordnare eller med flera anordnare och stöda genomförandet av dem med strategifinansiering. Dessa mål kan till exempel vara att stöda fusioner i anslutning till en reform av utbildningsanordnarstrukturen, omfördela utbildningsutbudet i enlighet med arbetslivets behov, utveckla verksamhetens kvalitet eller effektivitet, utveckla arbetslivssamarbetet, utveckla nya pedagogiska verksamhetsmodeller, utveckla arbetsfördelningen mellan utbildningsanordnarna, utveckla utbildning i hela landet som motsvarar en viss bransch eller kundgrupps behov eller att ordna yrkesskicklighetstävlingar som stöder utvecklandet av yrkesmässig specialkompetens och genomföra utvecklingsarbete i anslutning till dem. 

Strategifinansiering kan beviljas under finansåret när det uppstår behov. I regel beviljas strategifinansiering så att besluten fattas i början av finansåret. 

32 i §. Ersättning för mervärdesskatt till privata anordnare av yrkesutbildning. Enligt 32 § i den gällande lagen höjs för privata utbildningsanordnare priserna per enhet för yrkesutbildning så att höjningen motsvarar den andel som den mervärdesskatt som de privata utbildningsanordnarna betalat utgör av de mervärdesskattefria kostnader som orsakas de privata utbildningsanordnarna. Priserna per enhet för yrkesutbildning som ordnas av kommuner och samkommuner har inte höjts på motsvarande sätt, eftersom kommunerna i enlighet med 130 § i mervärdesskattelagen har rätt att genom återbäringsförfarandet få tillbaka mervärdesskatt som ingår i anskaffningar för skattefri verksamhet. 

När finansieringssystemet för yrkesutbildningen revideras kan mervärdesskatt som privata utbildningsanordnare betalat inte längre ersättas genom att priset per enhet höjs. I fråga om mervärdesskatteutgifter som orsakas av privata yrkesutbildningsanordnares lagstadgade uppgifter föreslås en övergång till ett kompensationsförfarande enligt principen euro för euro. Förfarandet motsvarar i princip förfarandet enligt universitetslagen och yrkeshögskolelagen. Betalningsförfarandet föreslås vara likadant som det som föreskrivs i yrkeshögskolelagen, dvs. vid betalningen används inte ett förfarande med förskottsbetalning som baserar sig på uppskattning, utan ersättningen baserar sig på uppgifterna från det senast fastställda bokslutet. Sålunda ska de faktiska ersättningsgilla mervärdesskatterna enligt bokslutet i regel beaktas som dimensioneringsgrund för mervärdesskattekompensationerna det finansår som infaller två år efter bokslutsåret. Om utbildningsanordnarens räkenskapsperiod är ett kalenderår, är det senast fastställda bokslutet som avses i bestämmelsen det bokslut som fastställts våren efter räkenskapsperioden. Om räkenskapsperioden är en annan än kalenderåret, beaktas det senast fastställda tillgängliga bokslutet med hänsyn till tidtabellen för fattandet av prestationsbeslutet. De faktiska mervärdesskatterna enligt respektive bokslut kan dock bli föremål för ersättning endast en gång. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ersätts privata anordnare av yrkesutbildning för den andel som den mervärdesskatt som ingår i utbildningstjänster enligt 39 och 40 § i mervärdesskattelagen och i anskaffningar i anslutning till annan än företagsekonomisk verksamhet utgör av de kostnader som utbildningsanordnaren orsakas. Med avvikelse från motsvarande bestämmelser i universitetslagen och yrkeshögskolelagen ska ersättning för mervärdesskatt inte betalas på grund av mervärdesskatt som ingår i lokalhyror, eftersom det skulle förutsätta att 30 § i mervärdesskatten ändras så att den även i fråga om anordnare av yrkesutbildning börjar motsvara det som föreskrivs om universitet och yrkeshögskoleaktiebolag. 

Enligt 39 § i mervärdesskattelagen betalas inte mervärdesskatt på försäljning av utbildningstjänster. Skatt betalas inte heller när den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen till deltagarna överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen. Skatt ska inte betalas för restaurang- eller cateringtjänst till den som utbildas vid en läroanstalt om tjänsten ges i samband med utbildningen och normalt anknyter till utbildningen. Enligt 40 § i mervärdesskattelagen avses med utbildningstjänst allmänbildande utbildning och yrkesutbildning, högskoleundervisning samt grundundervisning i konst som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel. 

Ersättning för mervärdesskatt beviljas endast för sådan utbildningsverksamhet som finansieras med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Ersättningen för mervärdesskatt ska inte omfatta utbildning som ordnas i form av avgiftsbelagd serviceverksamhet och på företagsekonomiska grunder. Om det är möjligt att ansöka om att bli mervärdesskatteskyldig för verksamheten ska ingen ersättning betalas. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska ersättningen basera sig på uppgifterna från det senast fastställda bokslutet. Utbildningsanordnaren ska i sin bokföring kunna specificera mervärdesskatt som hänför sig verksamhet som berättigar till ersättning för mervärdesskatt. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar 32 § 2 mom. i den gällande finansieringslagen enligt vilken en privat anordnare av yrkesutbildning kan utöver den ersättning som avses i 1 mom. i fråga om en sådan fastighet och sådana anläggningstillgångar som en kommun eller samkommun har överlåtit till en privat sammanslutning eller stiftelse för verksamhet som aves i lagen om yrkesutbildning efter ansökan beviljas en ersättning som motsvarar beloppet av mervärdesskatt som betalats för de överlåtelser som sker för nämnda ändamål. 

32 j §. Fastställande av prestationer för nya utbildningsanordnare. Det föreslås att till lagen fogas en ny 32 j §, där det föreskrivs om fastställande av de prestationer som ska användas som grund för prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering för en utbildningsanordnare som fått ett nytt anordnartillstånd. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig, eftersom som grund för beviljande av prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering används de faktiska prestationerna åren före finansåret. 

I 1 mom. föreskrivs hur prestationerna fastställs i en situation där ett nytt anordnartillstånd har beviljats på grund av att utbildningsanordnare har slagits samman, delats upp eller någon annan motsvarande omorganisering av verksamheten eller en ändring har inträtt i utbildningsanordnarens ställning som juridisk person. Då ska utbildningsanordnarens prestationsbaserade finansiering och genomslagsfinansiering bestämmas utifrån de faktiska prestationerna för sådana utbildningsanordnare som varit föremål för en sådan omorganisering. 

I 2 mom. föreskrivs om situationer där ett nytt anordnartillstånd har beviljats andra nya utbildningsanordnare än sådana som avses i 1 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen bestäms prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering för andra än i 1 mom. avsedda nya utbildningsanordnare utifrån det kalkylerade antalet prestationer som fastställs av undervisnings- och kulturministeriet. Kalkylen av antalet prestationer ska basera sig på alla utbildningsanordnares genomsnittliga antal faktiska prestationer som har ställts i relation till utbildningsanordnarens faktiska studerandeår. Det kalkylerade antalet prestationer tillämpas tills det faktiska antalet prestationer kan tillämpas. 

I 3 mom. föreskrivs hur den ersättning för mervärdesskatt som beviljas nya privata anordnare av yrkesutbildning beräknas. Enligt den föreslagna bestämmelsen bestäms den i 32 § 1 mom. avsedda ersättningen för mervärdesskatt för en ny privat utbildningsanordnare utifrån en kalkyl som undervisnings- och kulturministeriet fastställer med iakttagande av de bedömningsprinciper som anges i 32 i § 1 mom. 

45 a §. Statsunderstöd för kompetensprogrammet för unga vuxna och för yrkesutbildning för invandrare. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom de understöd som avses i paragrafen inte beviljas från och med 2018. Kompetensprogrammet för unga vuxna, som avses i 2 mom., upphör i slutet av 2017. Det anslag som avses i 3 mom. och som riktats till yrkesutbildning för invandrare beviljas åter i fortsättningen inom ramen för det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning. 

46 §. Statsunderstöd för ordnande av fristående examina som avläggs utan förberedande utbildning.Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom understödet inte längre beviljas inom det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning. 

48 §. Beräkning av antalet studerande och elever.I 1 mom. föreslås en teknisk ändring, eftersom finansieringen för grundläggande yrkesutbildning i fortsättningen inte bestäms på basis av antalet studerande vissa beräkningsdagar. I 1 mom. stryks bestämmelserna om beräkning av antalet studerande inom grundläggande yrkesutbildning. 

I 4 mom. föreskrivs att en studerande eller en elev kan räknas som en sådan prestation som utgör grund för finansiering inom endast en utbildning som omfattas av tillämpningsområdet för lagen. Antalet studerande ska inte längre användas som prestationer inom finansieringen för yrkesutbildning. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att i fråga om yrkesutbildning nämns i bestämmelsen de studerandeår enligt 32 b § som bestäms utifrån den studerandes studierätt. I praktiken är bestämmelsen för yrkesutbildningens del begränsad till beviljandet av enbart basfinansiering, eftersom studerandeår används som prestationer för basfinansieringsandelen. Examensdelar och examina som en studerande avlagt beaktas som grund för finansiering oberoende av om den studerande beaktas som grund för finansiering inom någon annan utbildning som hör till lagens tillämpningsområde, eftersom det förvärvande av kunnande som förutsätts för att avlägga examensdelar och examina är inte bundet till tiden. En studerande beaktas också som grund för genomslagsfinansiering oberoende av 4 mom. 

Utifrån den gällande bestämmelsen i 4 mom. har det förblivit oklart inom vilken utbildning en studerande beaktas som finansieringsgrund, om han eller hon studerar samtidigt inom flera utbildningar. Det föreslås att en bestämmelse om detta fogas till 4 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen beaktas då en studerande, en elev eller studerandeår som finansieringsgrund i den utbildning som den studerande eller eleven först har börjat avlägga. Då den studerande har slutfört den utbildning som han eller hon påbörjade först kan han eller hon därefter beaktas som finansieringsgrund i den andra utbildningen, om han eller hon fortsätter att studera inom den utbildningen. 

Det föreslås att bemyndigandet i 6 mom. preciseras så att genom förordning av statsrådets utfärdas närmare bestämmelser om beaktandet av en studerande, en elev eller studerandeår som finansieringsgrund i de situationer som avses i 4 mom. 

49 §.Fastställande av antalet prestationer som används vid beräkning av finansieringen. I 1 mom. stryks bestämmelserna om fastställande av studerandeårsverken, läroavtal i anslutning till tilläggsutbildning som ordnas i form av läroavtalsutbildning och studerandearbetsdagar. 2 och 3 mom. upphävs helt och hållet, eftersom de innehåller bestämmelser om finansiering av yrkesinriktad tilläggsutbildning. 

I det nya 2 mom. föreskrivs om fastställande av prestationer enligt det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen fastställer undervisnings- och kulturministeriet utifrån de uppgifter som utbildningsanordnarna har lämnat med stöd av 58 § antalet prestationer som används som grund för den prestationsbaserade finansieringen och genomslagsfinansieringen för yrkesutbildningen för följande finansår samt beloppet av de ersättningar för mervärdesskatt som avses i 32 i § 1 mom. I praktiken bestäms dessa belopp utifrån de faktiska uppgifterna för tidigare år, och i fastställandet ingår ingen prövningsrätt för undervisnings- och kulturministeriet i fråga om antalet prestationer. I paragrafen föreslås också att de studerandeår, examina, examensdelar och andra prestationer som inte har anmälts inom utsatt tid kan lämnas obeaktade som finansieringsgrund. Bestämmelser om tidsfristen utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av bemyndigandet i 58 § 1 mom. i finansieringslagen. 

50 §.Beviljande och justering av finansiering. Enligt det gällande 1 mom. beviljar undervisnings- och kulturministeriet utan ansökan kommunen eller en annan anordnare av verksamhet enligt någon av de lagar som nämns i 1 och 2 § de statsandelar som avses i 6, 10 och 19—22 § samt sådan finansiering för driftskostnader som avses i 7 och 11 §. Av de nämnda bestämmelserna berörs yrkesutbildningen av 6 § om beviljande av statsandel till kommuner, 7 § om beviljande av finansiering till samkommuner och privata utbildningsanordnare samt 10 § om beviljande av statsandel till anordnare av yrkesinriktad tilläggsutbildning. 

I enlighet med de föreslagna ändringar innehåller 6 och 7 § i fortsättningen inte reglering som gäller finansiering av yrkesutbildning, utan i dem förskrivs endast om beviljande av finansiering för gymnasieutbildning. För yrkesutbildningens del sammanförs motsvarande bestämmelser i 10 §. I det nya 10 § 1 mom. föreskrivs om beviljande av finansiering till anordnare av yrkesutbildning och i 2 mom. om beviljande av statsandel till kommuner som ordnar yrkesutbildning. Det föreslås också att 50 § 1 mom. ändras så att undervisnings- och kulturministeriet beviljar utan ansökan kommunen statsandel som avses i 10 § 2 mom. och en annan anordnare av yrkesutbildning sådan finansiering som avses i 10 § 1 mom. Dessutom föreslås att det fogas till 1 mom. att ministeriet beviljar privata utbildningsanordnare även den ersättning för mervärdesskatt som avses i 32 i § 1 mom. utan ansökan. 

I det gällande 2 mom. föreskrivs om justering av finansiering som beviljats i enlighet med 1 mom. Inom yrkesutbildningen beviljas finansieringen i fortsättningen direkt som slutgiltig och den justeras inte utifrån de faktiska prestationerna under finansåret. Alltså föreslås att bestämmelsen om justering av finansieringen för den grundläggande yrkesutbildningens del stryks i momentet. Dessutom ändras hänvisningen till 10 § så att den börjar motsvara paragrafens nya innehåll, dvs. i fortsättningen föreskrivs att sådan finansiering som avses i 10 § i sin helhet undantas från justering. Utanför justeringen ställs också den ersättning för mervärdesskatt som avses i 32 i § 1 mom. 

51 §.Utbetalning av finansiering för driftskostnader. Det föreslås att i paragrafen beaktas utbildning som hänför sig till det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen betalar servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ut den finansiering för driftskostnader som avses i 50 §, dvs. för yrkesutbildningens del basfinansiering, prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering. Dessutom förslås att servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning betalar ut den höjning av basfinansieringen efter prövning som avses i 32 e § och den ersättning för mervärdesskatt som avses i 32 i § 1 mom. 

I paragrafen föreslås också bestämmelser om betalningstidpunkten för strategifinansiering för yrkesutbildning och i 32 i § 2 mom. avsedd ersättning för mervärdesskatt. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska dessa finansieringsposter betalas till utbildningsanordnaren före utgången av finansåret. 

57 §.Statsbidragsmyndighet. Paragrafen innehåller bestämmelser om statsbidragsmyndigheten vid beviljande av statsunderstöd som avses i finansieringslagen. Enligt 2 mom. 2 punkten är Utbildningsstyrelsen statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller inledande och utveckling av verksamhet inom yrkesutbildning och yrkesinriktad vuxenutbildning och för försök som gäller sådan verksamhet, samt för behövliga specialuppgifter i samband med verksamheten. Enligt 3 punkten är Utbildningsstyrelsen statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller statsunderstöd som avses i 45 § 2 och 3 mom. samt 46 §. Enligt 3 mom. är undervisnings- och kulturministeriet är statsbidragsmyndighet i andra ärenden som avses i den aktuella lagen. 

Avsikten är att inom ramen före det nya finansieringssystemet för yrkesutbildningen bevilja sådana understöd som avses i 44 § 1 mom. i finansieringslagen som strategifinansiering. Undervisnings- och kulturministeriet ska i allmänhet ha befogenhet att bevilja strategifinansiering. Strategifinansiering ska delvis kunna beviljas på samma grunder som enligt 2 mom. 2 punkten. För tydlighetens skull föreslås att 2 punkten, som gäller Utbildningsstyrelsens befogenheter, preciseras så att Utbildningsstyrelsen inte är statsbidragsmyndighet vid strategifinansiering, om inte undervisnings- och kulturministeriet bestämmer något annat. Ministeriet kan alltså bestämma att en viss del av strategifinansieringen fördelas utifrån Utbildningsstyrelsens beslut, dvs. delegera beviljandet av statsunderstöd som beviljas som strategifinansiering även till Utbildningsstyrelsen. 

I 2 mom. 3 punkten stryks hänvisningen till 46 §, som upphävs. I bestämmelsen nämns också 45 § 2 och 3 mom., som gäller beviljande av statsunderstöd för verksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen, och de föreslås inte bli upphävda. 

58 §.Tillställande och granskning av uppgifter. I 1 mom. föreskrivs om de uppgifter som ska lämnas till statsbidragsmyndigheten. Enligt den gällande bestämmelsen ska kommunen, samkommunen och en privat verksamhetsanordnare tillställa statsbidragsmyndigheten de uppgifter baserade på budgeten, ekonomiplanen, bokslutet och verksamhetsberättelsen samt de övriga uppgifter om kostnaderna och verksamhetens omfattning som behövs för fastställandet av finansiering enligt denna lag. Dessa uppgifter behövs också vid beviljandet av finansiering för yrkesutbildning. Det föreslås dock att till 1 mom. fogas att ovannämnda aktörer ska lämna uppgifter om även de övriga prestationer som används som grund för finansieringen. Detta tillägg är nödvändigt, eftersom som grund för beviljandet inom yrkesutbildning används även sådana uppgifter, till exempel uppgifter om studerande- och arbetslivsrespons, som bestämmelsens gällande ordalydelse inte entydigt täcker. 

På samma sätt som enligt den gällande bestämmelsen kan närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas in utfärdas genom förordning av statsrådet. 

59 §.Förhandlingsförfarande. I paragrafen föreskrivs om förhandlingsförfarandet mellan undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Kommunförbund rf. I fortsättningen baserar sig finansieringen för yrkesutbildning inte på de faktiska kostnaderna och priser per enhet. I finansieringen för yrkesutbildning ingår emellertid även i fortsättningen kommunernas finansieringsandel, så det är nödvändigt att behålla det lagstadgade förhandlingsförfarandet även för yrkesutbildningens del. 

Det föreslås att bestämmelsens ordalydelse ändras så att den börjar motsvara den nya finansieringsmodellen för yrkesutbildningen. Enligt förslaget till 1 mom. ska undervisnings- och kulturministeriet förhandla med Finlands Kommunförbund rf om anslaget för yrkesutbildning. Enligt förslaget till 2 mom. ska ministeriet också förhandla med Finlands Kommunförbund rf om vilka uppgifter som ska anses vara behövliga när det gäller att bestämma finansieringen av yrkesutbildning. 

1.3  Lagen om grundläggande utbildning

40 §.Hemlighållande och behandling av personuppgifter. I 4 mom. ändras hänvisningarna som gäller yrkesutbildning så att de börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den nu gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

1.4  Gymnasielagen

18 a §.Rätt för andra än gymnasiestuderande att avlägga studentexamen. I paragrafen föreskrivs om rätt för andra än gymnasiestuderande att avlägga studentexamen. Det föreslås att hänvisningarna som gäller tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen stryks i bestämmelsen, eftersom det inte längre föreskrivs om tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Yrkesinriktade grundexamina ska enligt förslaget till lag om yrkesutbildning på samma sätt som i nuläget omfatta 180 kompetenspoäng. 

Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att andra än studerande som avlägger gymnasiets lärokurs får delta i studentexamen och studentexamensprov, om de har avlagt en yrkesinriktad grundexamen som avses i lagen om yrkesutbildning eller en motsvarande tidigare examen. I bestämmelsen stryks kravet på en yrkesexamen som omfattar minst två och ett halvt år. Till bestämmelsen fogas också ett omnämnande av motsvarande tidigare examen, så att även de som har avlagt en i den gällande 1 mom. 2 punkten avsedd yrkesexamen som omfattar minst två och ett halvt år fortfarande får delta i studentexamen och studentexamensprov. 

I 2 mom. föreslås att kravet på studier som omfattar ett och ett halvt år ersätts med kunnande som motsvarar minst 90 kompetenspoäng. 

1.5  Lagen om fritt bildningsarbete

3 §.Övriga uppgifter samt samarbete. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningarna där till lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.6  Universitetslagen

37 §.Behörighet för studier som leder till högskoleexamen och för specialiseringsutbildning. Enligt 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen kan till studier som leder till endast lägre högskoleexamen eller till både lägre och högre högskoleexamen den antas som har avlagt yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare studier. Enligt 3 punkten kan som studerande den antas som har avlagt sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998), eller motsvarande tidigare examen. 

Det föreslås att de nämnda 2 och 3 punkterna slås samman och ändras så att de börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den nu gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I fortsättningen föreskrivs det om alla yrkesexamina, dvs. yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina, i den föreslagna lagen om yrkesutbildning och i bestämmelser som utfärdas med stöd av den. Det ska inte längre föreskrivas om tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen i lagen om yrkesutbildning, så i behörighetsbestämmelsen stryks samtidigt kravet på att en yrkesinriktad grundexamen ska omfatta minst tre år. Yrkesinriktade grundexamina ska enligt förslaget till lag om yrkesutbildning på samma sätt som i nuläget omfatta 180 kompetenspoäng. 

I lagen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken utöver det som föreskrivs i 37 § 1 mom. kan till studier som leder till endast lägre högskoleexamen eller till både lägre och högre högskoleexamen den antas som enligt de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande är behörig för studier som leder till lägre högskoleexamen eller till både lägre och högre högskoleexamen. Som studerande kan således fortfarande den antas som är behörig för studier som leder till högskoleexamen efter att ha avlagt i den gällande 37 § 1 mom. 2 punkten avsedd yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare studier eller i 3 punkten avsedd sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning eller motsvarande tidigare examen. 

Den föreslagna 37 § 1 mom. 3 punkten motsvarar den gällande 4 punkten. 

37 a §.Tillgänglighet och förutsättningar för antagning som studerande. I 2 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna i den gällande bestämmelsen till 32 § i lagen om yrkesutbildning (630/1998) och 11 § 9 punkten i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) ändras i överensstämmelse med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. De nuvarande lagarna om grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad vuxenutbildning föreslås bli upphävda. I fortsättningen föreskrivs det om indragning av studierätten i 81 § i lagen om yrkesutbildning. I bestämmelsen rättas samtidigt hänvisningen till yrkeshögskolelagen så att den börjar stämma överens med den gällande yrkeshögskolelagen. 

1.7  Yrkeshögskolelagen

25 §.Behörighet för yrkeshögskolestudier. Enligt 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen kan till studier som leder till yrkeshögskoleexamen antas den som har avlagt eller fullgjort yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare studier. Enligt 3 punkten kan som studerande antas den som har avlagt sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller motsvarande tidigare examen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998). 

Det föreslås att de nämnda 2 och 3 punkterna slås samman och ändras så att de börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den nu gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I fortsättningen föreskrivs det om alla yrkesexamina, dvs. yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina, i den föreslagna lagen om yrkesutbildning och i bestämmelser som utfärdas med stöd av den. Det ska inte längre föreskrivas om tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen i lagen om yrkesutbildning, så i behörighetsbestämmelsen stryks samtidigt kravet på att en yrkesinriktad grundexamen ska omfatta minst tre år. Yrkesinriktade grundexamina ska enligt förslaget till lag om yrkesutbildning på samma sätt som i nuläget omfatta 180 kompetenspoäng. 

I lagen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken utöver vad som föreskrivs i 25 § 1 mom. kan till studier som leder till yrkeshögskoleexamen antas den som enligt de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande är behörig för studier som leder till yrkeshögskoleexamen. Som studerande kan således fortfarande antas den som är behörig för studier som leder till yrkeshögskoleexamen efter att ha avlagt i den gällande 25 § 1 mom. 2 punkten avsedd yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare studier eller i 3 punkten avsedd sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller motsvarande tidigare examen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Den föreslagna 25 § 1 mom. 3 punkten motsvarar den gällande 4 punkten. 

26 §.Tillgänglighet och förutsättningar för antagning som studerande. I 2 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna i den gällande bestämmelsen till 32 § i lagen om yrkesutbildning (630/1998) och 11 § 9 punkten i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) ändras i överensstämmelse med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Bestämmelser om indragning av studierätten föreslås i fortsättningen ingå i 81 § i lagen om yrkesutbildning. 

1.8  Lagen om Sameområdets utbildningscentral

1 §.Läroanstaltens syfte. I 1 mom. ändras ministeriets namn till undervisnings- och kulturministeriet. 

2 §.Läroanstaltens hemort samt undervisnings- och examensspråk. Det föreslås att rubriken för paragrafen och 2 mom. ändras i överensstämmelse med den nya lagen om yrkesutbildning så att man i stället för undervisningsspråk använder undervisnings- och examensspråk. Med undervisningsspråk avses det språk på vilket undervisningen ges. Med examensspråk avses åter det språk på vilket en studerande kan avlägga examen. Undervisnings- och examensspråk i Sameområdets utbildningscentral är på samma sätt som i nuläget finska och samiska i enlighet med vad som föreskrivs i paragrafen. 

3 §.Yrkesutbildning. Hänvisningen i paragrafen ändras till en hänvisning till den nya lagen om yrkesutbildning. 

7 §. Rättigheter och skyldigheter för dem som studerar samiska och samisk kultur. Det föreslås att de hänvisningar som använts i paragrafen ändras till hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om yrkesutbildning. Enligt det gällande 1 mom. ska 27 § 1—3 mom. i lagen om yrkesutbildning tillämpas på antagning av studerande som studerar samiska och samisk kultur. En bestämmelse som motsvarar 27 § 1 mom. i den nämnda lagen ingår i 38 § 1 mom. i den nya lagen om yrkesutbildning. Jämfört med det gällande 27 § 1 mom. föreskrivs i 38 § 1 mom. i den nya lagen dock inte slutförande av den grundläggande utbildningens lärokurs eller inhämtande av motsvarande tidigare lärokurs som förutsättning för att bli antagen som studerande, utan som studerande kan en sökande antas som utbildningsanordnaren anser ha tillräckliga förutsättningar att förvärva det kunnande eller avlägga den examen som eftersträvas. Dock har även enligt den gällande bestämmelsen som studerande kunnat antas någon annan som av utbildningsanordnaren anses ha tillräckliga förutsättningar att klara studierna, även om denna person inte har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs, så att den grundläggande utbildningens lärokurs stryks som förutsättning för att bli antagen som studerande förändrar i praktiken inte nuläget på något avsevärt sätt. 27 § 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning har upphävts genom lag 951/2011, så till denna del har den bestämmelse som det hänvisats inte varit i kraft. En bestämmelse som motsvarar 27 § 3 mom. ingår i 39 § i den nya lagen. 

Bestämmelser om en studerandes rätt till en trygg studiemiljö ingår i 80 § i den nya lagen om yrkesutbildning, så hänvisningen i 2 mom. till en trygg studiemiljö ändras i överensstämmelse med detta. Enligt det gällande 2 mom. är den plan samt de ordningsregler eller andra ordningsbestämmelser som avses i 28 § 2—4 mom. i lagen om yrkesutbildning gemensamma för de studerande som avses i 3 och 4 § i lagen om Sameområdets utbildningscentral. I 3 § avses studerande inom utbildning enligt lagen om yrkesutbildning eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och i 4 § åter studerande som studerar samiska och samisk kultur. I fråga om dem som studerar inom utbildning enligt lagarna om yrkesutbildning blir bestämmelserna om rätt till en trygg studiemiljö i den nya lagen om yrkesutbildning direkt tillämpliga med stöd av 3 §, så i praktiken gäller 7 § 2 mom. studerande som studerar samiska och samisk kultur. 

7 § 2 mom. i lagen om Sameområdets utbildningscentral har inte ändrats efter det att lagen trädde i kraft, så i hänvisningarna har inte beaktats de ändringar som företagits i 28 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning. Genom lag 1269/2013 har till 28 § fogats ett nytt 2 mom., där det föreskrivs om förbud mot att till läroanstalten medföra farliga föremål och ämnen, och de tidigare 2—4 mom. har blivit 3—5 mom. Samtidigt har till 3 mom. fogats en bestämmelse om skyldighet för utbildningsanordnaren att utarbeta en plan för användning av disciplinära åtgärder. Genom lag 1500/2016 har åter upphävts bestämmelsen i 3 mom. om skyldighet för utbildningsanordnaren att utarbeta en plan för att skydda de studerande mot våld, mobbning och trakasseri, eftersom det föreskrivs om skyldighet att utarbeta en motsvarande plan i 13 § i lagen om elev- och studerandevård. 

Hänvisningen i det gällande 7 § 2 mom. till den plan och de ordningsregler eller andra ordningsbestämmelser som avses i 28 § 2—4 mom. i lagen om yrkesutbildning avsåg när lagen om Sameområdets utbildningscentral trädde i kraft en hänvisning till planen för att skydda de studerande mot våld, mobbning och trakasseri samt den ordningsstadga och de ordningsbestämmelser som avses i 3 och 4 mom. Från och med ingången av 2017 föreskrivs det inte om planen för att skydda de studerande mot våld, mobbning och trakasseri i lagen om grundläggande yrkesutbildning, så för den planens del är den bestämmelse som det hänvisas till inte längre i kraft. Någon motsvarande skyldighet att utarbeta en plan föreslås inte i den nya lagen om yrkesutbildning. Eftersom det bestäms om planen i fråga i lagen om elev- och studerandevård, tillämpas planen endast på de studerande som omfattas av den lagens tillämpningsområde. Sålunda tillämpas inte planen på dem som studerar samiska och samisk kultur. 

Bestämmelser om ordningsstadga och ordningsbestämmelser som motsvarar den gällande 28 § i lagen om yrkesutbildning ingår i 80 § 4 och 5 mom. i den nya lagen om yrkesutbildning, så det föreslås att det i fortsättningen hänvisas till dessa moment i 7 § 2 mom. i lagen om Sameområdets utbildningscentral. 

8 §.Studiesociala förmåner för dem som studerar samiska och samisk kultur. Enligt det gällande 1 mom. i paragrafen beviljas de studerande som nämns i bestämmelsen studiesociala förmåner i enlighet med 37 § i lagen om yrkesutbildning. I det gällande 37 § 2 mom. föreskrivs om studerandes rätt till en avgiftsfri måltid. Enligt det gällande 37 § 3 mom. är det avgiftsfritt för studeranden att bo i studiebostäder som utbildningsanordnaren anvisar. 

De hänvisningar till studiesociala förmåner som använts i paragrafen ändras till hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om yrkesutbildning. Bestämmelser om studerandes rätt till avgiftsfria måltider ingår i 100 § i den nya lagen om yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en studerande rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Jämfört med det gällande 37 § 2 mom. nämns inte läroplanen i den nya bestämmelsen, eftersom det inte längre föreskrivs om utbildningsanordnarens läroplan i lagen om yrkesutbildning. I 8 § 1 mom. i lagen om Sameområdets utbildningscentral föreslås i fråga om rätten till avgiftsfri måltid en hänvisning till 100 § i lagen om yrkesutbildning. Den personliga utvecklingsplanen för kunnandet kan anses avse utbildningsanordnarens läroplan eller en motsvarande plan. 

En bestämmelse om avgiftsfritt boende på utbildningsanordnarens internatboende ingår i 103 § 2 mom. i den nya lagen om yrkesutbildning. Dessutom ändras ministeriets namn till undervisnings- och kulturministeriet. 

11 §.Studerandekår. Det föreslås att termen elevkår, som använts i paragrafen, ändras så att den börjar stämma överens med termen studerandekår, som används i lagen om yrkesutbildning. Enligt den gällande bestämmelsen kan till elevkåren höra studerande inom den grundläggande yrkesutbildning som avses i 3 § höra samt studerande inom den yrkesinriktade tilläggsutbildning som avses i 3 § och studerande som avses i 4 §, om de studerar vid utbildningscentralen åtminstone en termin. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning avses med grundläggande yrkesutbildning utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen. Med yrkesinriktad tilläggsutbildning avses åter i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning avsedd utbildning som förbereder för yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller annan yrkesinriktad tilläggsutbildning än sådan som förbereder för fristående examen. 

Det föreslås att bestämmelsens ordalydelse ändras så att till studerandekåren kan höra studerande för grundexamen inom den yrkesutbildning som avses i 3 § samt andra studerande inom den yrkesutbildning som avses i 3 § och studerande som avses i 4 §, om de studerar vid utbildningscentralen åtminstone en termin. I bestämmelsen stryks omnämnandet av att elevkåren för de studerandes talan, eftersom bestämmelsen om talan i lagen om yrkesutbildning har upphävts genom lag 1269/2013. 

12 §.Instruktion. Elevkår, som nämns i paragrafen, ändras till studerandekår i överensstämmelse med den ändring som föreslås i 11 §. 

15 §.Tystnadsplikt. Enligt den gällande 15 § finns bestämmelser om utbildningscentralens organs och personals tystnadsplikt i 42 § i lagen om yrkesutbildning. Bestämmelserna om offentlighet och tystnadsplikt i lagen om yrkesutbildning har ändrats efter det, men ändringarna har inte beaktats i lagen om Sameområdets utbildningscentral. 42 § i lagen om yrkesutbildning har ändrats genom lag 951/2011. Före ändringen föreskrevs i 42 § 1 mom. om tystnadsplikt för ledamöterna i utbildningsanordnarens organ, personal och personer som deltar i undervisningspraktik samt i 2 mom. om rätt för ovannämnda personer samt de personer som svarar för skolhälsovården och den övriga elevvården att ge varandra sekretessbelagda uppgifter. Genom lagändring 951/2011 ändrades bestämmelserna om tystnadsplikt i lagen om yrkesutbildning så att regleringen i 42 § överfördes till 43 § och i den ändrade 42 § föreskrivs om hantering av känslig information. 

I detaljmotiveringen till regeringens proposition (RP 164/2010 rd), som gällde lagändring 951/2011, konstaterades att 43 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning ersätter bestämmelsen om tystnadsplikt i 42 § i den gällande lagen. 43 § 1 mom. innehåller en hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt motiveringen till ovannämnda proposition innehöll förslaget till 43 § 4 mom. åter en bestämmelse motsvarande det tidigare 42 § 2 mom., dock så att bestämmelsen utvidgades från att gälla uppgifter som behövs för anordnande av utbildning till även uppgifter som är nödvändiga för säkerställande av tryggheten. Ordalydelsen i förslaget till 43 § 4 mom. preciserades dessutom under riksdagsbehandlingen utifrån grundlagsutskottets utlåtande. 43 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning har också ändrats så att genom lag 276/2015 har ett nytt 5 mom. tillfogats, där det föreskrivs om rätt att trots sekretessbestämmelsen lämna ut information till polisen för bedömning av ett hot mot liv eller hälsa och för förhindrande av en hotande gärning. 

Det föreslås att 15 § i lagen om Sameområdets utbildningscentral ändras så att där hänvisas till de bestämmelser i den nya lagen om yrkesutbildning som motsvarar 43 § 1 och 4 mom. i den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning, dvs. 108 § 1 och 3 mom., eftersom enligt motiveringen till regeringens proposition som gällde lagändring 951/2011 har dessa bestämmelser ersatt bestämmelserna i den tidigare gällande 42 §. Enligt förslaget till 108 § 1 mom. tillämpas offentlighetslagen på den verksamhet som avses i lagen. I förslaget till 108 § 3 mom. föreskrivs åter om rätt för den som har information att trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter i vissa situationer som anges i bestämmelsen. Dessutom föreslås att 15 § ändras så att bestämmelsen om rätt att till polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning i 109 § 5 mom. i den nya lagen om yrkesutbildning ska tillämpas, eftersom en motsvarande bestämmelse har fogats till alla lagar om utbildning. 

Enligt 3 § i lagen om Sameområdets utbildningscentral ska den nya lagen om yrkesutbildning tillämpas på yrkesutbildning som ordnas vid utbildningscentralen. Det föreslås att ordalydelsen i 15 § preciseras till denna del, så att det står klart att bestämmelserna om behandling och utlämnande av uppgifter i lagen om yrkesutbildning tillämpas inom yrkesutbildningen direkt med stöd av 3 §, och bestämmelsen i 15 § utgör inget undantag vad gäller tillämpningen av dessa bestämmelser. 

1.9  Lagen om studiestöd

4 §.Studier som berättigar till studiestöd. I 4 § i lagen om studiestöd föreskrivs om studier som berättigar till studiestöd. Det föreslås att 3 mom. ändras så att enligt 1 punkten beviljas studiestöd studerande som genomför utbildning enligt lagen om yrkesutbildning i lagförslag 1. Enligt 4 § 3 mom. 1 och 2 punkten i den gällande lagen om studiestöd beviljas studiestöd studerande som genomför yrkesutbildning enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning eller utbildning som förbereder för fristående examina eller annan yrkesinriktad tilläggsutbildning enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Lagarna om yrkesutbildning och yrkesinriktad vuxenutbildning, som det hänvisas till i gällande 4 § 3 mom. 1 och 2 punkten, föreslås bli upphävda genom lagen om yrkesutbildning. Dessutom ändras 3 mom. så att 3—5 punkten i den gällande bestämmelsen blir 2—4 punkt. 

6 §.Begränsningar i fråga om studiestödet. I 6 § i lagen om studiestöd föreskrivs om begränsningar i fråga om studiestödet. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 3 punkten till läroavtalsutbildning som ordnats i enlighet med lagen om grundläggande yrkesutbildning ändras till en hänvisning till läroavtalsutbildning som ordnats i enlighet med lagen om yrkesutbildning. Dessutom föreslås att till 3 punkten fogas ett omnämnande av arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning. Enligt den gällande 5 punkten beviljas studiestöd inte den som deltar i arbetskraftsutbildning enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Yrkesinriktad arbetskraftsutbildning som syftar till examen och en del av den övriga arbetskraftsutbildningen överförs till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde i början av 2018 och i fortsättningen ska det föreskrivas i lagen om yrkesutbildning om denna arbetskraftskraftsutbildning. 

7 §.Tidsbegränsningar. I 7 § 9 mom. i lagen om studiestöd föreskrivs om den tid som berättigar till studiestöd efter att den regelrätta studietiden i andra läroanstalter än högskolor gått ut. Enligt den gällande bestämmelsen kan i fråga om andra läroanstalter studiestöd beviljas för högst 12 månader när den regelrätta studietiden gått ut. Med den regelrätta studietiden avses tiden för slutförande av studierna utan förlängning enligt 31 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning eller 24 § 1 mom. i gymnasielagen eller tiden för slutförande av studierna enligt läroplanen, om tiden inte är angiven i lagstiftningen. 

I fråga om andra läroanstalter än vid högskolestudier ska stöd fortfarande beviljas i enlighet med huvudregeln i 1 mom. för den tid då den studerande bedriver heltidsstudier. Enligt förslaget till 9 mom. ska efter den regelrätta studietiden studiestöd kunna beviljas för högst 12 månader på samma sätt som enligt den gällande bestämmelsen. Med den regelrätta studietiden avses inom utbildning för grundläggande yrkesexamen högst fyra år och i fråga om andra studier den föreskrivna tiden för genomförande av studierna utan förlängning eller tiden för genomförande av studierna enligt läroplanen eller undervisningsprogrammet, om tiden inte är angiven i lagstiftningen. 

Den regelrätta studietiden som tid som berättigar till studiestöd inom utbildning för yrkesinriktad grundexamen motsvarar tiden utan förlängning, dvs. fyra år, för avläggande av en yrkesinriktad grundexamen som omfattar 180 kompetenspoäng enligt 31 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning, som det hänvisas till i det gällande 7 § 9 mom. i lagen om studiestöd. I bestämmelsen kan det inte längre hänvisas till tiden för avläggande av examen enligt lagen om yrkesutbildning, eftersom det i fortsättningen inte ska föreskrivas om någon tid för avläggande av yrkesinriktad grundexamen i lagen om yrkesutbildning. Däremot ska det i fortsättningen föreskrivas om tiden för genomförande av en utbildning som handleder för yrkesutbildning samt för arbete och ett självständigt liv i 11 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt den paragrafen ska utbildning som handleder för yrkesutbildning genomföras inom ett år, om inte den studerande på grund av sjukdom eller av någon annan särskild orsak beviljas förlängning. Tiden för genomförandet av en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv bestäms utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Utbildningsanordnaren beslutar om tiden för genomförandet av utbildningen. Utbildningstiden kan dock vara högst tre år. 

I lagen om yrkesutbildning föreskrivs det inte heller inom någon tid för avläggande av yrkesexamen eller specialyrkesexamen, liksom inte heller nu är fallet. I fråga dessa examina samt annan än examensinriktad yrkesutbildning bestäms den i lagen om studiestöd avsedda regelrätta studietiden i enlighet med undervisningsprogrammet. 

Jämfört med den gällande bestämmelsen ska 9 mom. inte längre hänvisa till 24 i gymnasielagen, där det föreskrivs om studietiden inom gymnasieutbildning. Avsikten är dock inte att ändra på nuläget i detta avseende, för enligt bestämmelsen avses med den regelrätta studietiden den föreskrivna tiden för genomförande av studierna utan förlängning. Enligt 24 § 1 mom. i gymnasielagen ska gymnasiets lärokurs slutföras på högst fyra år, om inte studeranden av grundad anledning beviljas förlängning. Den regelrätta tiden för genomförande av gymnasieutbildning som berättigar till stöd ska alltså på samma sätt som i nuläget vara fyra år, i enlighet med vad som föreskrivs i gymnasielagen. 

1.10  Lagen om stöd för skolresor för studerande i gymnasieutbildning och yrkesutbildning

2 §.Utbildning som berättigar till stöd för skolresor. I paragrafen föreskrivs om studier som berättigar till stöd för skolresor. Enligt 1 mom. 2 och 3 punkten berättigar till stöd för skolresor studier inom utbildning som leder till yrkesinriktad grundexamen samt handledande utbildning och studier inom självutbildning som förbereder för en yrkesinriktad grundexamen som avläggs genom fristående examen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att där hänvisas till den föreslagna lagen om yrkesutbildning och paragrafer i den. Samtidigt ändras terminologin så att den börjar stämma överens med lagen om yrkesutbildning. Det föreslås inga ändringar i bestämmelsens innehåll. 

1.11  Lagen om förvaltning av utbildning som ordnas av staten och privata

1 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna till lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i den gällande bestämmelsen ändras till en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.12  Lagen om en referensram för examina och övriga samlade kompetenser

1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningarna där till lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ändras i överensstämmelse med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.13  Lagen om allmänna språkexamina

4 §.Anordnande av examina. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna där till lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ändras till en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.14  Lagen om registret över rättstolkar

5 §.Förutsättningar för registrering. I 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen föreskrivs om den behörighet som krävs av yrkesskickliga tolkar som antecknas i registret. Enligt 2 a-punkten antecknas i registret en tolk som har avlagt specialyrkesexamen för rättstolk enligt den examensstruktur som anges i bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Det föreslås att hänvisningen till lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i bestämmelsen ändras så att den börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den nu gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Dessutom ersätts benämningen specialyrkesexamen för rättstolk med benämningen specialyrkesexamen i rättstolkning enligt den nya examensstrukturen. Innehållet i specialyrkesexamen i rättstolkning motsvarar specialyrkesexamen för rättstolk. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan i registret också antecknas en tolk som har avlagt en tidigare examen som motsvarar specialyrkesexamen i rättstolkning. 

1.15  Lagen om Nationella centret för utbildningsutvärdering

2 §.Uppgifter. I 2 b-punkten föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna till 13 § i lagen om yrkesutbildning och 13 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i den gällande bestämmelsen ändras i överensstämmelse med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Bestämmelser om examensgrunder föreslås i fortsättningen ingå i 15 § i lagen om yrkesutbildning. 

1.16  Lagen om rättsskyddsnämnden för studerande

1 §.Uppgifter och behörighet. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna till lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning i den gällande bestämmelsen ändras till en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Dessutom rättas hänvisningen till yrkeshögskolelagen i bestämmelsen. 

1.17  Lagen om statsandel för kommunal basservice

49 §.Utbetalning av statsandelar och hemkommunsersättningar. I 2 mom. 5 punkten föreskrivs om de statsandelar och finansieringar enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet som undervisnings- och kulturministeriet ska ge in uppgifter om till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning för utbetalning av statsandelar och annan finansiering. Det föreslås att 51 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet ändras så att Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ska betala kalkylerad basfinansiering, prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering, höjning av basfinansieringen efter prövning samt förhöjning för mervärdesskatt enligt det nya finansieringssystemet för yrkesutbildning. I 2 mom. 5 punkten föreslås ändringar som stämmer överens med detta. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ger undervisnings- och kulturministeriet in uppgifter om i 6, 7, 10, 11, 19—22, 29 och 32 e § samt 32 i § 1 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet avsedda statsandelar och finansieringar. I 10 § i den lagen föreskrivs om kalkylerad basfinansiering, prestationsbaserad finansiering och genomslagsfinansiering som beviljas utbildningsanordnare samt om beviljande av statsandel till en kommun som är utbildningsanordnare. I 32 e § föreskrivs om beviljande av höjning av basfinansieringen efter prövning och i 32 i § om ersättning för mervärdesskatt som beviljas på basis av betalda mervärdesskatter. 

1.18  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §.Definitioner. Det föreslås att hänvisningarna i 1 mom. 9 punkten till lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Dessutom föreslås att begreppet ”oppisopimusoppilas” i den finska texten ändras till ”oppisopimusopiskelija”, vilket motsvarar begreppet i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Detta föranleder inget behov av att ändra det svenska begreppet ”läroavtalsstuderande”. 

5 kap. Arbetskraftsutbildning

I och med reformen av yrkesutbildningen på andra stadiet överförs en del av den arbetskraftsutbildning som arbets- och näringsministeriet ansvarar för så att den börjar administreras och finansieras av undervisnings- och kulturministeriet. Utbildning på andra stadiet som leder till en yrkesexamen eller en examensdel, utbildning som leder till examen på högskolenivå, grundläggande utbildning för vuxna och komplettering av gymnasiestudier samt läs- och skrivundervisning för invandrare börjar omfattas av statsandelsfinansieringen för undervisnings- och kulturverksamhet. 

1 §.Arbetskraftsutbildning. I paragrafen föreskrivs om arbetskraftsutbildningens mål på ett sätt som motsvarar det nuvarande 1 mom. Bestämmelser om utbildning som erbjuds i form av arbetskraftsutbildning föreslås ingå i 2 § i stället för i det nuvarande 2 mom. 

2 §.Ordnande av arbetskraftsutbildning. Den gällande 2 § om studier som leder till högskoleexamen och som anskaffas i form av arbetskraftsutbildning upphävs som onödig, eftersom högskolestudier inte längre ordnas som arbetskraftsutbildning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till ordnande av arbetskraftsutbildning och att i 1 mom. definieras vilken utbildning som arbets- och näringsförvaltningen i fortsättningen kan ordna som arbetskraftsutbildning. 

Närings- trafik- och miljöcentralerna eller arbets- och näringsbyråerna kan som arbetskraftsutbildning anskaffa yrkesinriktad utbildning som inte leder till en examen eller en examensdel samt utbildning i företagsamhet och integrationsutbildning för invandrare, som det föreskrivs om i 20 § i lagen om främjande av integration. Läs- och skrivundervisning som ingår i integrationsutbildningen ska dock inte ordnas som arbetskraftsutbildning, eftersom ansvaret för att ordna läs- och skrivundervisning överförs på undervisnings- och kulturministeriet. Som yrkesinriktad arbetskraftsutbildning som finansieras inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde genomförs på ett mångsidigt sätt varierande former av vidareutbildning och fortbildning, examensinriktad fortbildning samt skräddarsydda utbildningsprogram som motsvarar behoven av kunnande hos arbetssökande samt företag och andra arbetsgivare. Utbildningsprogrammen kan anskaffas gemensamt, så att arbetsgivarna och närings-, trafik- och miljöcentralerna finansierar dem gemensamt, i synnerhet när det är fråga om till exempel rekrytering av ny arbetskraft eller förändringar i arbetslivet. Målen för utbildningsprogrammet fokuseras på såväl företags och sammanslutningars behov, utveckling och tillväxt samt innehåll som stöder internationalisering som främjande av individers personliga kunnande och yrkesfärdighet samt sysselsättning och företagsamhet. Målet är också att stöda uppkomsten av ny företagsamhet och nya företagsetableringar i Finland. 

Som arbetskraftsutbildning ordnas förutom utbildning som arbets- och näringsförvaltningen anskaffar även utbildning enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning på det sätt som föreskrivs i den lagen. Enligt det lagförslag som avses ovan kan som arbetskraftsutbildning ordnas utbildning som leder till en examen på andra stadiet eller en examensdel och utbildning som handleder för sådana. Som arbetskraftsutbildning enligt den föreslagna lagen kan dessutom ordnas delvis även övrig yrkesinriktad utbildning, till exempel utbildning av tillståndstyp samt vidareutbildning och fortbildning. I 2 mom. konstateras att bestämmelser om övrig arbetskraftsutbildning finns i den föreslagna lagen om yrkesutbildning och att bestämmelserna i 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas på den arbetskraftsutbildning som avses ovan endast i den mån det föreskrivs så i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. I övrigt gäller bestämmelserna om arbetskraftsutbildning i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice även arbetskraftsutbildning som ordnas med stöd av den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Exempelvis bestämmelserna om kostnadsersättning i 9 kap. gäller arbetskraftsutbildning oberoende av om det är fråga om arbetskraftsutbildning som arbets- och näringsförvaltningen anskaffar eller arbetskraftsutbildning som ordnas enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

Grundläggande utbildning för vuxna och studier som leder till högskoleexamen ordnas i fortsättningen inte alls som arbetskraftsutbildning. Sådana studier för en arbetssökande kan stödas med arbetslöshetsförmån när villkoren i 6 kap. eller 22—24 § i lagen om främjande av integration är uppfyllda. 

3 §.Antagning av studerande. Innehållet i 1 mom. motsvarar det gällande 1 mom. I det gällande 2 mom. föreskrivs om de bestämmelser i lagen om yrkesutbildning, lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, yrkeshögskolelagen och universitetslagen som ska tillämpas på antagningen av studerande inom arbetskraftsutbildning när studerande antas till utbildning enligt dessa lagar. De tillämpliga bestämmelserna gäller grunderna för antagning av studerande, behörighet för studier, tillgänglighet och förutsättningarna för antagning som studerande samt information om antagningen eller urvalet av studerande. De ovannämnda bestämmelserna gäller examensinriktad utbildning. Eftersom arbets- och näringsförvaltningen inte ordnar examensinriktad utbildning i fortsättningen, stryks det nuvarande 2 mom. som onödigt. 

En bestämmelse som i huvudsak motsvarar det nuvarande 3 mom. föreslås bli 2 mom. I bestämmelsen stryks den andra meningen om antagningen av studerande till högskolestudier, eftersom högskolestudier inte längre ordnas som arbetskraftsutbildning, Det gällande 4 mom. blir 3 mom. med oförändrat innehåll. 

4 §.Studerandes rättigheter och skyldigheter. Paragrafens 1 och 2 mom. om studerandes rättigheter och skyldigheter inom arbetskraftsutbildning motsvarar i huvudsak de gällande 1 och 2 mom. Det föreslås att den andra meningen om tillräckliga framsteg i högskolestudier i 2 mom. stryks, eftersom högskolestudier inte längre ordnas som arbetskraftsutbildning. 

I det gällande 3 mom. föreskrivs om de bestämmelser i lagen om yrkesutbildning, lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, yrkeshögskolelagen och universitetslagen som ska tillämpas på studerandes rättigheter och skyldigheter och som blir tillämpliga när utbildning enligt dessa lagar anskaffas som arbetskraftsutbildning. De tillämpliga bestämmelserna gäller inskrivning, erkännande av kunnande, tillgodoräknande av studier, bedömning av studieprestationer, rättelse av bedömning och rättelseförfarande, studerandes rätt till en trygg studiemiljö, indragning av studierätt, information om indragning av studierätten och återställande av studierätten, disciplin och verkningarna av ett anhängigt åtal på ett disciplinärt förfarande, förfarandet i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätten och i disciplinärenden, avlägsnande av en studerande som uppför sig störande eller som äventyrar säkerheten, narkotikatest, tystnadsplikt för studerande och sökande av ändring i en utbildningsproducents beslut. Eftersom utbildning enligt dessa lagar inte anskaffas och ordnas av arbets- och näringsförvaltningen stryks 3 mom. som onödigt. 

I det gällande 4 mom. sägs att om utbildning som inte omfattas av de lagar som anges i 3 mom. anskaffas som arbetskraftsutbildning, tillämpas bestämmelserna i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning på utbildningen. Eftersom lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning upphävs, tillämpas inom arbetskraftsutbildning som arbets- och näringsförvaltningen anskaffar bestämmelserna i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Det föreskrivs om saken i 3 mom. På samma sätt som i nuläget blir de föreslagna bestämmelserna om rätt till en trygg studiemiljö, narkotikatest, disciplin, avlägsnande av en studerande som uppför sig störande eller äventyrar säkerheten, verkningarna av ett anhängigt åtal eller ett domstolsbeslut på ett disciplinärt förfarande, förfarandet i disciplinärenden, tystnadsplikt för studerande samt sökande av ändring i utbildningsanordnarens beslut tillämpliga. 

6 §.Inlärning i arbetet i anslutning till utbildningen. I den gällande 6 § föreskrivs om inlärning i arbetet och praktik i anslutning till arbetskraftsutbildning. I paragrafens rubrik och bestämmelser stryks hänvisningarna till praktik i anslutning till ovannämnda studier, eftersom studier som leder till högskoleexamen inte längre ordnas som arbetskraftsutbildning. I övrigt motsvarar 1 och 2 mom. de gällande 1 och 2 mom. Enligt det gällande 3 mom. ansvarar den som anordnar en period med inlärning i arbetet för den studerandes skydd i arbetet under den perioden så som föreskrivs i 19 § i lagen om yrkesutbildning och 10 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Enligt de bestämmelserna svarar enligt vad som bestäms och föreskrivs i fråga om arbetstagare arbetsgivaren för studerandens skydd i arbetet vid utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter även då studeranden inte står i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller i därmed jämförbart offentligrättsligt anställningsförhållande till arbetsgivaren. Hänvisningen till lagarna om yrkesutbildning och yrkesinriktad vuxenutbildning ändras till en hänvisning till arbetarskyddslagen. Enligt 4 § 1 mom. i arbetarskyddslagen tillämpas lagen också på elevers och studerandes arbete i samband med utbildningen. Innehållet i 3 mom. motsvarar i sak det gällande 3 mom. 

6 kap. Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån

3 §.Förutsättningar för studierna. Det föreslås att hänvisningar i 1 mom. 1 punkten till lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

13 kap. Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem

3 §.De olika registrens informationsinnehåll. Det föreslås att till 3 mom. fogas en ny 7 punkt. I registret över serviceproducenter kan också uppgifter om arbetskraftsutbildning enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Enligt 37 § 4 mom. och 98 § i det lagförslaget tillämpas på arbetskraftsutbildning som avses i den lagen det som föreskrivs i 5 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och med stöd av den i fråga om ansökan till arbetskraftsutbildning och antagning som studerande 5 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i fråga om studierättens upphörande. Eftersom arbets- och näringsbyrån beslutar om antagningen av studerande till utbildningen och om studierättens upphörande är det nödvändigt att föra in uppgifter om utbildningen i registret över serviceproducenter i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem på samma sätt som uppgifter om arbetskraftsutbildning som arbetsförvaltningen anskaffar. I registret över serviceproducenten kan införas uppgifter om utbildningen och utbildningsanordnaren samt uppgifter om ansökan, urval och uppföljning i anslutning till utbildningen. 

14 kap. Ändringssökande

3 §.Vissa beslut angående ändringssökande. 1. mom. i paragrafen upphävs. I bestämmelserna gällande antagning av studerande i kapitel 5 § 3 i denna lag stryks de hänvisningar om tillämpning av utbildningslagarna i samband antagning av studerande, eftersom utbildning enligt de i frågavarande lagarna inte längre ska skaffas av arbets- och näringsförvaltningen.  

1.19  Lagen om främjande av integration

24 §.Förutsättningar för frivilliga studier. Hänvisningar i 1 mom. 3 punkten till lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

Ikraftträdande. Med stöd av en övergångsbestämmelse om invandrares frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån kan stödet för studierna fortgå efter lagens ikraftträdande, om stödet för studier enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning eller yrkesinriktad vuxenutbildning trots att dessa lagar upphävs pågår den 1 januari 2018 och studierna har börjat stödas senast den 31 december 2017. 

1.20  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

5 §.Definitioner. I 1 mom. 3 punkten definieras vad som avses med anställningsförhållande i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att punkten ändras så att där stryks omnämnandet av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, som upphävs. Arbete som utförs på grundval av läroavtalsutbildning enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning ska på samma sätt som i nuläget betraktas som en anställning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om det inte utförs i egenskap av företagare enligt 6 §. 

I 1 mom. 15 punkten definieras vad som avses med sysselsättningsfrämjande service i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Definitionen är av betydelse bland annat med tanke på att det är obligatoriskt att delta i servicen samt erhållandet av arbetslöshetsförmånens förhöjningsdelar under tiden för servicen. 

Arbetskraftsutbildning som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska fortfarande vara sysselsättningsfrämjande service. Som sysselsättningsfrämjande service ska dessutom i fortsättningen beaktas arbetskraftsutbildning som avses i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

Ikraftträdande. Den föreslagna 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten ska gälla till utgången av 2018. Avsikten är att ändra bestämmelsen från och med ingången av 2019 i samband med att lagstiftningen om tillväxttjänster träder i kraft. Den temporära giltigheten förenklar samordningen av ändringar som gäller samma bestämmelse i olika propositioner. 

1.21  Hälso- och sjukvårdslagen

17 §.Studerandehälsovård. Enligt det gällande 1 mom. hör till studerandehälsovården också hälso- och sjukvården under den tid studerande deltar i inlärning i arbetet och arbetspraktik. Enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning ska målinriktad utbildning som utbildningsanordnaren planerat och ansvarar för och som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter och inte i utbildningsanordnarens inlärningsmiljö ordnas som utbildning som grundar sig på ett läroavtal eller ett utbildningsavtal. Utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal ersätter inlärning i arbetet enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning. På en arbetsplats kan dessutom genomföras även annan sådan inlärning och andra sådana studier i anslutning till uppnående av kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet som planerats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att omnämnandet av inlärning i arbetet ersätts med annan utbildning som ordnas på arbetsplatsen än sådan som baserar sig på ett läroavtal. Formuleringen omfattar således även i fortsättning utbildning som ordnas på en arbetsplats med undantag av läroavtalsutbildning. Bestämmelsens omfattning motsvarar nuläget, eftersom den nuvarande inlärningen i arbetet innefattar alla andra studier som äger rum på en arbetsplats än läroavtalsutbildning. Studerandehälsovården ska inte heller i fortsättningen omfatta hälso- och sjukvård under tiden för läroavtalsutbildning. 

Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningarna i den gällande bestämmelsen till lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och lagen om yrkesutbildning ändras i överenstämmelse med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I fortsättningen föreskrivs det om studerandevård för andra studerande än de som avses i lagen om elev- och studerandevård i 99 § 3 mom. i föreslagna lagen om yrkesutbildning. Eftersom det inte längre föreskrivs om utarbetande av en läroplan i den föreslagna lagen om yrkesutbildning, föreslås att bestämmelsen även ändras så att där hänvisas till läroplanen enligt 11 § i gymnasielagen samt separat till sätten att ordna studerandevården som utbildningsanordnaren beslutar om enligt 99 § 1 mom. i den föreslagna lagen om yrkesutbildning. Enligt 99 § 1 mom. i den föreslagna lagen om yrkesutbildning meddelar Utbildningsstyrelsen på samma sätt som i nuläget föreskrifter om de centrala principerna samt målen för studerandevården. Utbildningsanordnaren beslutar med stöd av Utbildningsstyrelsens föreskrifter hur studerandevården ska ordnas för studerande inom utbildning för yrkesinriktade grundexamina och handledande utbildning med stöd av Utbildningsstyrelsens föreskrifter om de centrala principerna samt målen för studerandevården. 

1.22  Lagen om Polisyrkeshögskolan

22 §.Behörighet för studier som leder till yrkeshögskoleexamen. Enligt 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen kan till studier som leder till yrkeshögskoleexamen som studerande antas den som har avlagt yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare examen. Enligt 3 punkten kan som studerande antas den som har avlagt sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) eller någon motsvarande tidigare examen. 

Det föreslås att de nämnda 2 och 3 punkterna slås samman och ändras så att de börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning, genom vilken upphävs den nu gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I fortsättningen föreskrivs det om alla yrkesexamina, dvs. yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina, i den föreslagna lagen om yrkesutbildning och i bestämmelser som utfärdas med stöd av den. Det ska inte längre föreskrivas om tiden för avläggande av yrkesinriktad grundexamen i lagen om yrkesutbildning, så i behörighetsbestämmelsen stryks kravet på att en yrkesinriktad grundexamen ska omfatta minst tre år. Yrkesinriktade grundexamina ska enligt förslaget till lag om yrkesutbildning på samma sätt som i nuläget omfatta 180 kompetenspoäng. 

I lagen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken utöver vad som föreskrivs i 22 § 1 mom. kan till studier som leder till yrkeshögskoleexamen som studerande antas den som enligt de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande är behörig för studier som leder till yrkeshögskoleexamen. Som studerande kan således fortfarande antas den som är behörig för studier som leder till yrkeshögskoleexamen efter att ha avlagt i den gällande 22 § 1 mom. 2 punkten avsedd yrkesinriktad grundexamen som omfattar minst tre år eller motsvarande tidigare examen eller i 3 punkten avsedd sådan yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller motsvarande tidigare examen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. 

Den föreslagna 22 § 1 mom. 3 och 4 punkten motsvarar den gällande 4 och 5 punkten. 

1.23  Körkortslagen

3 §.Definitioner. Enligt 10 punkten i den gällande paragrafen avses i denna lag med inrättning som utbildar trafiklärare utbildningsanordnare med tillstånd enligt 4 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) som ger utbildning för specialyrkesexamen för trafiklärare. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att hänvisningen och terminologin börjar stämma överens med den nya lagen om yrkesutbildning. 

5 §.Ålderskrav. Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen gäller ålderskravet i 1 mom. 9 b-punkten också erhållande av körkort för kategori D för körning enligt 6 § i lagen om yrkeskompetens, om det gäller sådan yrkesinriktad bussförarutbildning enligt den punkten som grundar sig på en läroplan och omfattar 120 studieveckor, förutsatt att studeranden har avlagt minst 60 studieveckor bussförarutbildning för persontrafik och fått 280 timmar utbildning för grundläggande yrkeskompetens för bussförare. 

I 3 mom. föreslås en sådan terminologisk ändring att det föreskrivs om kompetenspoäng i stället för studieveckor. Dimensioneringsgrunden för yrkesinriktade grundexamina som avläggs inom grundläggande yrkesutbildning är kompetenspoängen som togs i bruk 2015 och som har ersatt studieveckorna, som användes tidigare. I övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av lagen om yrkesutbildning 787/2014 sägs att om det hänvisas till omfattningen i studieveckor på yrkesutbildning, motsvarar en studievecka 1,5 kompetenspoäng, om inte något annat bestäms eller föreskrivs. 

Enligt den nya lagen om yrkesutbildning är grunden för dimensioneringen av såväl yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina som examensdelar en kompetenspoäng. Omfattningen av yrkesinriktade grundexamina är 180 kompetenspoäng, vilket motsvarar den nuvarande omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen som avlagts inom grundläggande yrkesutbildning. 

I 3 mom. föreslås också en sådan terminologisk ändring att där inte längre föreskrivs att utbildningen grundar sig på en läroplan. Enligt den gällande lagen om grundläggande yrkesutbildning ska en utbildningsanordnare som ordnar yrkesinriktad grundexamen i form av grundläggande yrkesutbildning ha utarbetat en läroplan som följer examensgrunderna och där det fattas beslut om den utbildning som ordnas. Läroplanen ska ha utarbetats separat för finsk-, svensk- och samiskspråkig utbildning och vid behov för utbildning på något annat språk. Genom förordning av statsrådet har det utfärdats närmare bestämmelser om de frågor som ska beslutas i läroplanen. I den föreslagna lagen om yrkesutbildning har utbildningsanordnaren inte längre någon lagstadgad skyldighet att utarbeta en formbunden läroplan. Detta minskar utbildningsanordnarens arbetsbörda. Utbildningsanordnare kan fortfarande utarbeta en genomförandeplan för utbildning som de ordnar, men anordnaren beslutar själv om planen och dess innehåll. 

38 §.Förutsättningar för att få börja i bilskola. Det föreslås att terminologin i 4 mom. revideras så att den börjar stämma överens med den nya lagen om yrkesutbildning. I stället för utbildning för grundexamen för lastbils- och bussförare som ges enligt läroplanen under övervakning av Utbildningsstyrelsen föreskrivs i paragrafen om situationer där en elev i bilskoleundervisningen genomgår sådan utbildning för yrkesinriktad grundexamen som är avsedd av lastbils- och bussförare. 

40 §.Undervisningstillstånd för annan utbildning än för körkort för kategori B. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras i överensstämmelse med terminologin i den nya lagen om yrkesutbildning så att i bestämmelsen används begreppet examensutbildning inom transportbranschen i stället för utbildning inför examen inom transportbranschen. 

84 §.Undervisningspersonal. Det föreslås att 4 mom. ändras i överensstämmelse med terminologin i den nya lagen om yrkesutbildning så att i bestämmelsen används begreppet utbildning för specialyrkesexamen för trafiklärare i stället för utbildning som förbereder för specialyrkesexamen för trafiklärare. 

91 §.Tillstånd för undervisningspraktik. Enligt 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen är en förutsättning för att undervisningspraktiken ska kunna utvidgas till att gälla undervisning enligt 84 § 2 mom. eller för att tillstånd ska kunna beviljas för annan praktik att studeranden har inlett utbildning som förbereder för en valfri examensdel som motsvarar undervisningen eller har hänvisats till ett examenstillfälle för examensdelen utan den förberedande utbildningen. Det föreslås att paragrafen ändras i överensstämmelse med terminologin i den nya lagen om yrkesutbildning så att förutsättningen enligt 2 mom. 2 punkten är att studeranden har inlett examensutbildning för en valfri examensdel som motsvarar undervisningen eller har hänvisats till ett yrkesprov för examensdelen. 

1.24  Lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare

5 §.Utbildning för grundläggande yrkeskompetens. I 3 mom. föreskrivs om intyg över och anteckning om godkänt teoriprov inom utbildning för grundläggande yrkeskompetens. Det föreslås att momentet preciseras i fråga om vad anteckningen grundar sig på och vem som utfärdar betyg över avlagd yrkesexamen. På samma sätt som enligt det gällande momentet ska den som blivit godkänd i provet få ett betyg över genomförd utbildning för grundläggande yrkeskompetens eller snabbförvärvad grundläggande yrkeskompetens. Detta betyg utfärdas med stöd av lagen om yrkesutbildning av den arbetslivskommission som Utbildningsstyrelsen har ålagt denna uppgift. 

Anteckning om genomgången utbildning kan på basis av det betyg som avses i momentet också intas i ett betyg över avlagd yrkesexamen som ett av undervisnings- och kulturministeriet godkänt utbildningscentrum utfärdar. Denna anteckning görs på basis av arbetslivskommissionens betyg av en utbildningsanordnare som enligt sitt tillstånd enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning har rätt att fungera som utbildningscentrum som ger utbildning för grundläggande yrkeskompetens enligt denna lag. 

9 §.Undantag i fråga om minimiåldern för bussförare. Det föreslås att 1 mom. ändras i överensstämmelse med yrkesutbildningens examensstruktur. 

10 §.Utbildningscentrum. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna till 8 § i lagen om yrkesutbildning (630/1998) och 4 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) ändras i överensstämmelse med den nya lagen om yrkesutbildning. 

15 §.Prov. I 1 mom. i den gällande paragrafen sägs att för anordnande och övervakning av prov i anslutning till utbildning som ges vid de utbildningscentrum som är godkända av undervisnings- och kulturministeriet samt för utfärdande av det betyg som avses i 5 § 3 mom. svarar under utbildningsstyrelsens tillsyn de organ med ansvar för planeringen och genomförandet av yrkesprov som avses i 25 a § i lagen om yrkesutbildning eller de examenskommissioner som avses i 7 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. I den nya lagen om yrkesutbildning föreskrivs inte längre om organ för yrkesprov och examenskommissioner. Rätten att bevilja yrkesexamen blir en del av anordnartillståndet. För anordnande och övervakning av prov i anslutning till utbildning som ges vid utvecklingscentrum samt för utfärdande av de betyg över genomförd utbildning för grundläggande yrkeskompetens eller snabbförvärvad grundläggande yrkeskompetens som avses i 5 § 3 mom. svarar under Utbildningsstyrelsens tillsyn den arbetslivskommission som avses i 120 § 3 mom. 1 punkten i lagen om yrkesutbildning. 

26 §.Ändringssökande. Hänvisningarna i 6 mom. ändras så att de börjar stämma överens med bestämmelserna om rättelse och ändringssökande i den nya lagen om yrkesutbildning. 

1.25  Straffregisterlagen

6 §.Det föreslås att 5 mom. ändras så att det börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning när det gäller inlärning i praktiska arbetsuppgifter. Dessutom föreslås en teknisk ändring så att hänvisningarna till lagen om yrkesutbildning (630/1998) och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) i den gällande bestämmelsen börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.26  Djurskyddslagen

26 b §.Behörigheten för dem som håller broilrar och handledning av dem som hanterar broilrar. I 1 mom. föreskrivs om avläggande av den examensdel som krävs för hållande av broilrar och om motsvarande betyg. I den föreslagna lagen om yrkesutbildning finns det inte längre några examenskommissioner, utan utbildningsanordnare enligt lagen som har av undervisnings- och kulturministeriet beviljat tillstånd att ordna examina och utbildning svarar för utfärdandet av betyg. I den gällande paragrafen föreslås en sådan ändring att terminologin börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

Dessutom föreslås att det tillfogas en övergångsbestämmelse med stöd av vilken även intyg som överensstämmer med de nu gällande bestämmelser godkänns efter det att den föreslagna lagen trätt i kraft. 

33 f §.Anordnare av utbildning enligt avlivningsförordningen. I paragrafen föreskrivs om anordnare av utbildning som förutsätts i avlivningsförordningen, vilka kan ge sådan kompetens som avses i avlivningsförordningen. I den föreslagna lagen om yrkesutbildning finns det inte längre några examenskommissioner, utan utbildningsanordnare enligt lagen som har av undervisnings- och kulturministeriet beviljat tillstånd att ordna examina och utbildning svarar för ordnandet av utbildning och utfärdandet av betyg. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den börjar stämma överens med terminologin enligt den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

1.27  Miljöskyddslagen

159 §.Kompetens som krävs av den som hanterar ämnen som bryter ned ozonskiktet samt vissa fluorerade växthusgaser och hur kompetensen visas. I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs hur personer som arbetar inom branschen för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsanläggar, inklusive branschen för hantering av kylenheter i lastbilar och släpfordon med kylaggregat, ska visa sin kompetens. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att där hänvisas till den nu föreslagna lagen om yrkesutbildning. I det gällande momentet föreskrivs också om skyldighet för examenskommissioner och utbildningsanordnaren utfärda ett intyg för den som visat sin kompetens. I den nya lagen om yrkesutbildning föreskrivs inte längre om organ för yrkesprov och examenskommissioner. Rätten att bevilja yrkesexamen blir en del av anordnartillståndet och överförs i sin helhet på utbildningsanordnaren. Det föreslås att paragrafen ändras så att den börjar stämma överens med den föreslagna lagen om yrkesutbildning. 

195 §.Sökande av ändring i vissa fall. I 3 och 4 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs om möjlighet att söka ändring i bedömningen av en fristående examen enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning samt i bedömningen av kompetens som har visats enligt lagen om yrkesutbildning. I den föreslagna lagen om yrkesutbildning övergår man till ett yrkesprovbaserat sätt att avlägga yrkesexamen som inte är beroende av på vilket sätt kunnandet förvärvats. Systemet med fristående examen enligt lagstiftningen om yrkesinriktad vuxenutbildning samt sättet att avlägga grundexamen som baserar sig på grundläggande yrkesutbildning försvinner. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att hänvisningarna och terminologin börjar stämma överens med den nya lagen om yrkesutbildning. 

2.1  Lagen om yrkesutbildning

I lagen om yrkesutbildning föreslås flertalet bemyndiganden att utfärda förordningar och föreskrifter. 

I 5 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om de färdigheter som yrkesexamina ger. Med stöd av 5 § får genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om den yrkesskicklighet och det kunnande som ska påvisas i de yrkesinriktade grundexamina. Med stöd av 13 § föreskrivs genom förordning av statsrådet närmare om hur en examen byggs upp av yrkesinriktade och gemensamma examensdelar, om de gemensamma examensdelarnas omfattning i kompetenspoäng samt om de delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna och om huruvida delområdena är obligatoriska eller valbara. Närmare bestämmelser om hur handledande utbildningar byggs upp får med stöd av 14 § utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Ordnande av yrkesexamina och yrkesutbildning förutsätter tillstånd av undervisnings- och kulturministeriet att ordna examina och utbildning. Bestämmelser om anordnartillstånd ingår i 3 kap. Med stöd av 28 § utfärdas genom förordning av statsrådet bestämmelser om de förfaranden som hänför sig till sökande av anordnartillstånd, om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan och om närmare förutsättningar för beviljande av anordnartillstånd. 

Vid antagning av studerande till utbildning för yrkesinriktad grundexamen eller handledande utbildning kan riksomfattande ansökningsförfaranden tillämpas. Med stöd av 37 § föreskrivs om riksomfattande ansökningsförfaranden genom förordning av statsrådet. 

Enligt lagen om yrkesutbildning utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet för en studerande. Utbildningsanordnaren svarar för att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas. I planen förs in individuella uppgifter om identifiering, erkännande, förvärvande och påvisande av kunnandet och om handlednings- och stödåtgärder på det sätt som föreskrivs i 46—49 §. Med stöd av 44 § utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i planen genom förordning av statsrådet. 

Utbildningsanordnaren har till uppgift att erkänna det kunnande som en studerande förvärvat tidigare och som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet enligt grunderna för examen eller utbildningen. Med stöd av 47 § föreskrivs det närmare genom förordning av statsrådet om förfarandena för erkännande av kunnandet. Utbildningsstyrelsen kan med stöd av den paragrafen meddela föreskrifter om principerna för dimensioneringen av identifieringen och erkännandet av kunnande samt omvandlingen av vitsord. 

Enligt den föreslagna lagen ger bedömarna vitsord för examensdelar, gemensamma examensdelar och delområden av gemensamma examensdelar samt delar av handledande utbildning i enlighet med skalan för bedömning av kunnandet. Bestämmelser om skalan för bedömning av kunnandet utfärdas med stöd av 53 § genom förordning av statsrådet. 

Den studerande har enligt lagen rätt att få information om hur bedömningsgrunderna har tillämpats på bedömningen av hans eller hennes kunnande. Bestämmelser om förfarandet utfärdas med stöd av 55 § genom förordning av statsrådet. 

Med stöd av 60 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i och bilagorna till betygen och intygen till studerande genom förordning av statsrådet. Utbildningsstyrelsen bestämmer med stöd av samma paragraf vilka uppgifter som ska föras in i betygen och i bilagorna till dem. 

En utbildningsanordnare kan ordna utbildning som avses i den föreslagna lagen på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Läroavtalsutbildning är utbildning som i huvudsak ordnas på en arbetsplats och den baserar sig på ett läroavtal och på ett avtal om ordnande av läroavtalsutbildning mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren, vilket utgör en förutsättning för läroavtalet. Bestämmelser om läroavtalsutbildning finns i 70 §. Med stöd av den paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om de frågor som ska regleras i läroavtalet samt om de frågor som ska regleras i avtalet om ordnande av läroavtalsutbildning mellan utbildningsanordnaren och arbetsgivaren genom förordning av statsrådet. Dessutom får med stöd av 73 § närmare bestämmelser om hur den utbildningsersättning som ska betalas till arbetsgivaren bestäms utfärdas genom förordning av statsrådet. 

En studerande kan förvärva kunnande på en arbetsplats även i form av utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Utbildningsanordnaren avtalar då med en företrädare för arbetsplatsen om att den studerande förvärvar kunnande på arbetsplatsen i samband med praktiska arbetsuppgifter. Med stöd av 71 § utfärdas närmare bestämmelser om de frågor som regleras i utbildningsavtalet genom förordning av statsrådet. 

I 81 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om indragning av studierätten. Bestämmelser om de examina som omfattas av 81 § utfärdas med stöd av den paragrafen genom förordning av statsrådet. Med stöd av 40 § bestämmer Utbildningsstyrelsen vilka krav på hälsotillståndet som hänför sig till examina som avses i 81 §. 

I 100 § i den föreslagna lagen föreskrivs om studerandes rätt till avgiftsfria måltider. Enligt bestämmelsen har en studerande inom heltidsutbildning för en grundexamen eller inom den handledande utbildningen rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerande förutsätts vara närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Dessutom har en studerande även rätt till andra dagliga avgiftsfria måltider vid utbildning som leder till grundexamina om vilka det föreskrivs genom förordning av statsrådet och där förvärvandet av kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande en längre tid än en ordinarie arbetsdag på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. 

Med stöd av 118 § utfärdas bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektor och lärare genom förordning av statsrådet. Dessutom kan ett universitet med stöd av 118 § i ett enskilt fall förklara en person behörig att ge utbildning på något konstområde i enlighet med vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

Utbildningsstyrelsen tillsätter arbetslivskommissioner för högst tre år i sänder och utnämner medlemmarna i arbetslivskommissionerna. Arbetslivskommissionernas uppgifter anges i 120 §. Med stöd 119 § får närmare bestämmelser om tillsättning av arbetslivskommissionerna och om deras sammansättning och beslutsfattande utfärdas genom förordning av statsrådet. Med stöd av 120 § får närmare bestämmelser om arbetslivskommissionernas uppgifter enligt 120 § 2 mom. 1 och 2 punkten också utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt 123 § i lagen om yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren se till att information om möjligheterna att avlägga examina och om utbildningen samt om hur man söker sig till utbildningen finns allmänt tillgänglig. Närmare bestämmelser om de saker som det ska informeras om med stöd av den föreslagna bestämmelsen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 126 § i den föreslagna lagen föreskrivs om utvärdering av utbildningen och kvalitetsledning. Med stöd av den bestämmelsen får närmare bestämmelser om utvärderingen av utbildningen och om utvecklandet av den utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Med stöd av 6 § i lagen om yrkesutbildning utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet bestämmelser om de yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina och specialyrkesexamina som ingår i examensstrukturen. Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet får dessutom utfärdas bestämmelser om ett kompetensområde som ingår i en viss examen, om kostnaderna för ordnande av kompetensområdet avviker från de allmänna kostnaderna för ordnande av examen. Med stöd av samma paragraf får det genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet utfärdas bestämmelser om de principer som ska tillämpas vid bestämmande av kompetensområden och examensbenämningar. 

Med stöd av 10 § får bestämmelser om att en yrkesinriktad grundexamen eller ett kompetensområde omfattar fler än 180 kompetenspoäng, om den reglering som gäller för branschen förutsätter detta, genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Med stöd av samma paragraf utfärdas bestämmelser om omfattningen av yrkesexamina och specialyrkesexamina i kompetenspoäng genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

I 20 § i den föreslagna lagen föreskrivs om tidsbegränsade försök som ordnas i syfte att utveckla examina och utbildningar som avses i den föreslagna lagen. Enligt bestämmelsen får bestämmelser om de examina som ska ingå i ett försök utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Med stöd av 20 § 4 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen de examens- eller utbildningsgrunder som ska iakttas vid försök som avses i 2 och 3 mom. i den föreslagna paragrafen. 

Enligt 39 § beslutar utbildningsanordnaren om de urvalsgrunder som ska tillämpas vid antagning av studerande. Bestämmelser om de urvalsgrunder och om inträdes- och lämplighetsprov som ska tillämpas i de riksomfattande ansökningsförfaranden som avses i 37 § 2 mom. får dock med stöd av 39 § utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

Enligt 102 § i den föreslagna lagen betalar inom läroavtalsutbildning utbildningsanordnaren efter ansökan den studerande dagpenning och familjebidrag samt ersättning för rese- och inkvarteringskostnader för den tid som den studerande förvärvar kunnande i utbildningsanordnarens inlärningsmiljöer. Med stöd av den paragrafen utfärdas bestämmelser om beloppet av dagpenningen, familjebidraget och ersättningen för inkvarteringskostnader genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Bestämmelser om grunderna för avgifter som tas ut av studerande utfärdas med stöd av 105 § i den föreslagna lagen genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

Utbildningsstyrelsen bestämmer med stöd av 15 § examensgrunderna för varje examen som ingår i examensstrutkuren och med stöd av 16 § grunderna för de handledande utbildningarna. 

I 40 § i den föreslagna lagen föreskrivs om bedömning av en sökandes hälsotillstånd och funktionsförmåga som förutsättning för antagning som studerande. Enligt bestämmelsen bestämmer Utbildningsstyrelsen vilka krav på hälsotillståndet som hänför sig till examina som avses i 81 §. 

Enligt 80 § har en studerande rätt till en trygg studiemiljö. Utbildningsanordnaren ska utarbeta en plan för användning av disciplinära åtgärder och för de tillhörande förfaringssätten. Med stöd av 3 mom. i den föreslagna paragrafen ska Utbildningsstyrelsen meddela föreskrifter om hur dessa planer ska utarbetas. 

Med stöd av 99 § bestämmer Utbildningsstyrelsen om de centrala principerna för studerandevården samt om målen för studerandevården. Utbildningsstyrelsen ska bereda föreskrifterna i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd. 

2.2  Lagen om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet

I 9 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet föreslås att närmare bestämmelser om uträkning av yrkesutbildningsindexet och beaktandet av höjningen av kostnadsnivån utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Dessutom utfärdas med stöd av 32 b § närmare bestämmelser om bestämmandet av de dagar som ingår i ett studerandeår genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet utfärdas dessutom med stöd av 32 d § närmare bestämmelser om beräkningen av det vägda antalet prestationer och viktkoefficienterna för grunderna för basfinansiering, med stöd av 32 f § om beräkningen av det vägda antalet prestationer och viktkoefficienterna för grunderna för prestationsbaserad finansiering samt med stöd av 32 g § om beräkningen av och beräkningskriterierna för finansieringsgrunderna för genomslagsfinansiering. 

De viktigaste sakerna som det föreslås att ska föreskrivas genom förordning av statsrådet eller undervisnings- och kulturministeriet beskrivs i detaljmotiveringen till propositionen. Till propositionen bifogas dessutom ett utkast till undervisnings- och kulturministeriets förordning om beräkningsgrunderna för finansiering för yrkesutbildning.