1.1  Lagstiftning

Lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013), nedan verkställighetslagen, trädde i kraft den 19 mars 2013. Verkställighetslagen tillämpas på verkställigheten av stöd och ersättningar som beviljas med stöd av lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbruket (193/2013), nedan lagen om direktstöd, lagen om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare (1360/2014), nedan lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare, och lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen (1559/2001), nedan lagen om nationella stöd. I verkställighetslagen finns det samlade bestämmelser bl.a. om olika myndigheters uppgifter och behörighet, om förfarandet vid ansökan om stöd, om behandling av ansökan hos myndigheten samt om beslutsfattandet, om tillsyn och påföljder som föranleds av tillsynen, om återkrav av stöd och om det belopp som återkrävs samt om myndighetens rätt att få upplysningar. 

I verkställighetslagen bestäms det på nationell nivå om verkställigheten av stöd och ersättningar som beviljas med stöd av ovannämnda lagar. Bestämmelser som gäller t.ex. utgifter som ska betalas med medel ur jordbruksfonderna (Europeiska garantifonden för jordbruket, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) och budgetdisciplin, stödansökningar och inlämnande av dem, det integrerade administrations- och kontrollsystemet, administrativa kontroller och tillsyn på plats, andelen stödtagare som ska bli föremål för tillsyn och vad tillsynen innefattar samt påföljder som föranleds av tillsynen baserar sig däremot på Europeiska unionens lagstiftning, som är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Av betydelse i fråga om det ovannämnda är i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, nedan den horisontella förordningen, samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor, nedan administrationsförordningen, och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor, nedan kontrollförordningen, som utfärdats med stöd av den horisontella förordningen. Den horisontella förordningen innehåller för det första allmänna bestämmelser om fonderna för jordbruket och bestämmelser om fondernas medelsförvaltning såsom exempelvis budgetdisciplin och finansiell disciplin. I den horisontella förordningen ingår också bestämmelser om kontrollsystem och påföljder. Dessa bestämmelser gäller bl.a. allmänna principer för kontroller, administrativa påföljder, det integrerade administrations- och kontrollsystemet, kontroller som medlemsstaterna utför och kommissionens rätt till upplysningar. I administrationsförordningen föreskrivs det bl.a. om systemkrav som gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, om stödansökningar och inlämnande av dem samt om de administrativa påföljderna i fråga om olika stödformer och olika situationer. Kontrollförordningen innehåller närmare bestämmelser om bl.a. det integrerade administrations- och kontrollsystemet, administrativa kontroller och kontroller på plats, andelen stödtagare som ska bli föremål för kontroller och valet av kontrollobjekt samt innehållet i kontrollerna. När det har varit nödvändigt att i verkställighetslagen föreskriva om det som ingår i ovannämnda Europeiska unionens förordningar hänvisas det till stor del i verkställighetslagen direkt till förordningarna och till bestämmelserna i dem. 

I verkställighetslagens 2 kap. föreskrivs det om olika myndigheters uppgifter och behörighet. Enligt verkställighetslagen är beroende på typen av stöd eller ersättning Landsbygdsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, statens ämbetsverk på Åland och kommunerna behöriga att bevilja stöd och ersättningar. Med viss generalisering kan det konstateras att kommunerna med stöd av 11 § 1 mom. i verkställighetslagen fattar beslut om alla andra stöd och ersättningar som beviljas med stöd av lagen om direktstöd, lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare och lagen om nationella stöd utom om de stöd och ersättningar som enligt verkställighetslagen beviljas av Landsbygdsverket eller närings-, trafik- och miljöcentralen. Kommunen fattar också beslut om förhandsgodkännande för omställning av permanent betesmark till annan användning enligt 5 § i lagen om direktstöd. I verkställighetslagen finns inga uttryckliga bestämmelser om den myndighet som ska fatta beslut om återställningsskyldighet enligt 6 och 6 a § i lagen om direktstöd. Landsbygdsverket är med stöd av verkställighetslagens 6 § 2 mom. behörig myndighet vid beslut om transportstöd som beviljas med stöd av lagen om nationella stöd och miljöersättning som beviljas med stöd av lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare, när ersättningen grundar sig på ett avtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter eller ett avtal om bevarande av lantrasers genom. Närings-, trafik och miljöcentralen beslutar med stöd av verkställighetslagens 8 § 1 mom. om ersättning för ekologisk produktion, icke-produktiva investeringar och jordbruksrådgivning samt om vissa miljöersättningar (exempelvis tran-, gås- och svanåkrar och skötsel av våtmarker) som beviljas med stöd av lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare, och om stöd för lagring av trädgårdsprodukter och av skogsbär och skogssvamp, stöd för växthusproduktion, stöd för renhushållning och stöd för biodling som beviljas med stöd av lagen om nationella stöd. Närings-, trafik- och miljöcentralerna fattar dessutom vissa beslut som gäller stödrättigheter, exempelvis beslut om stödrättigheter som söks ur den nationella reserven samt om indragning av stödrättigheter som inte använts eller som beviljats utan grund. 

Bestämmelser om myndigheternas behörighet finns i 12 § i verkställighetslagen. Enligt verkställighetslagens 12 § 1 mom. är den myndighet behörig inom vars verksamhetsområde gårdsbruksenhetens driftscentrum ligger. Om gårdsbruksenheten inte har något driftscentrum är den myndighet behörig inom vars verksamhetsområde merparten av gårdsbruksenhetens åkrar finns. Det finns vissa undantag från huvudregeln om regional behörighet enligt verkställighetslagen. Bestämmelser om detta finns i verkställighetslagens 12 § 2 och 3 mom. De i 12 § 2 mom. föreskrivna undantagen från huvudregeln om fastställande av den regionala behörigheten gäller de stöd för lagring av skogsbär och skogssvamp och stöd för biodling som beviljas med stöd av lagen om nationella stöd samt den ersättning för icke-produktiva investeringar som beviljas med stöd av lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare, samt vissa miljöavtal i fråga om åtgärder som gäller skötsel av våtmarker eller landsbygdens mångfald eller landskapsvård. Enligt verkställighetslagens 12 § 3 mom. är närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland behörig myndighet i ärenden som gäller stöd för renhushållning. Verkställighetslagen innefattar ingen bestämmelse om närings-, trafik- och miljöcentralernas regionala behörighet som motsvarar den bestämmelse i 30 § i lagen om strukturstöd till jordbruket (1476/2007) enligt vilken man kan avvika från huvudregeln om den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen om något annat föreskrivs om behörigheten med stöd av lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009). I statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna (1392/2014) finns bestämmelser om bl.a. närings-, trafik- och miljöcentralernas specialiserade uppgifter, dvs. uppgifter som sköts centraliserat av en enda eller vissa närings-, trafik- och miljöcentraler.  

Lagen om direktstöd trädde i kraft den 19 mars 2013. Genom lagen om direktstöd har Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009, nedan stödförordningen, genomförts till den del som genomförandet av stödförordningen förutsätter nationell reglering. I lagen om direktstöd ingår bestämmelser om bl.a. stöd som beviljas med stöd av den lagen, dvs. grundstöd, förgröningsstöd, stöd till unga jordbrukare och produktionskopplat stöd. Med stöd av lagen om direktstöd kan som produktionskopplade stöd beviljas bidrag för mjölkkor, bidrag för nötkreatur, bidrag för jordbruksgrödor samt får- och getbidrag. I lagen om direktstöd ingår också bestämmelser om skyldighet att bevara permanent betesmark och permanent gräsmark och om ett förfarande för förhandsgodkännande och återställningsskyldighet i anslutning till ovannämnda skyldighet, som utgör en del av det övergripande systemet med direktstöd. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om stöd som beviljas med stöd av den lagen samt om närmare villkor för beviljande av stöd. I fråga om beloppet av direktstöd till jordbrukare ska bestämmelserna i artikel 26 (Finansiell disciplin) i den horisontella förordningen beaktas. 

Lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare trädde i kraft den 1 januari 2015. I lagen föreskrivs om de ersättningar som ingår i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020 och som det bestäms om i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005, nedan landsbygdsförordningen, samt om ersättning för jordbruksrådgivning. Med stöd av lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare kan beviljas bl.a. kompensationsersättning, miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion och ersättning för djurens välbefinnande. Detaljerade bestämmelser om de ersättningar som beviljas med stöd av lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare, t.ex. om innehållet i de åtgärder som berättigar till ersättning, om andra närmare villkor för ersättningarna samt om ersättningsbeloppen utfärdas genom förordningar av statsrådet.  

Lagen om nationella stöd trädde i kraft den 1 januari 2002. I lagen föreskrivs om de inkomststöd som enligt kommissionens beslut kan beviljas i Finland och betalas med nationella medel, samt om villkoren för beviljande av stöd. Utgående från lagen kan som nationellt stöd för det första beviljas nationellt stöd till södra Finland för husdjursskötsel, växtproduktion, växthusproduktion och lagring av trädgårdsprodukter. För de nordliga områdena kan beviljas stöd för växtproduktion, husdjursskötsel, växthusproduktion, lagring av trädgårdsprodukter, lagring av skogsbär och skogssvamp, renhushållning, tjänster inom husdjursskötsel, som transportbidrag för mjölk och kött samt som annat nordligt stöd. I lagen om nationella stöd finns utöver bestämmelserna om olika stödformer också bestämmelser om grunderna för fastställande av stöden, de allmänna grunderna för stödminskningar, påföljderna vid försening och tillsynspåföljder, vissa villkor för betalning av stöd, återtagande av ansökan om stöd och bevarande av handlingar. Med stöd av lagen om nationella stöd får närmare bestämmelser om de ovannämnda omständigheterna i regel utfärdas genom förordning av statsrådet. 

1.2  Tvärvillkor samt tillsyn över tvärvillkoren och växtskyddsmedel

Ett villkor för beviljande av stöd och ersättningar enligt lagen om direktstöd och merparten stöd och ersättningar enligt lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare är att stödtagaren iakttar tvärvillkoren. Med tvärvillkor avses enligt 4 § i lagen om direktstöd och 4 § i lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare de villkor som avses i artiklarna 91—95 i den horisontella förordningen. Tvärvillkoren omfattar i lag föreskrivna verksamhetskrav samt krav på god jorbrukshävd och goda miljöförhållanden. De föreskrivna kraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden gäller områdena miljö, klimatförändring och ett gott jordbruk, folkhälsa, djurhälsa och växtskydd samt djurens välbefinnande. I bilaga II till den horisontella förordningen finns mer ingående bestämmelser än i artikel 93 om innehållet i de i lag föreskrivna verksamhetskraven (verksamhetskrav 1—13) och om krav på åtgärder som gäller god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (åtgärdskrav 1—7). Till de i lag föreskrivna verksamhetskraven enligt tvärvillkoren hör växtskyddsmedel (verksamhetskrav 10). 

I Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik har genom systemet med tvärvillkor införts grundläggande krav som gäller miljö, klimatförändring, goda jordbruks- och miljöförhållanden, folkhälsa, djurhälsa och växtskydd samt djurens välbefinnande. Systemet med tvärvillkor syftar till att främja hållbart jordbruk genom att göra stödtagarna mer medvetna om vikten av att de grundläggande kraven enligt tvärvillkoren iakttas. Ett annat mål är att få Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik att svara mot samhällets förväntningar genom att fördjupa harmoniseringen av jordbrukspolitiken med politikområdena för miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurens välbefinnande. 

På nationell nivå finns bestämmelser om tillsyn över tvärvillkoren i verkställighetslagen samt i statsrådets förordning om föreskrivna verksamhetskrav enligt tvärvillkoren samt övervakningen av att verksamhetskraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden följs (7/2015), som utfärdats med stöd av verkställighetslagen. I Europeiska unionens lagstiftning finns mycket detaljerade bestämmelser om bl.a. tillsynen över tvärvillkoren och vad den innefattar, om det förfarande som ska iakttas vid tillsynen, om andelen stödtagare som ska bli föremål för tillsyn, om valet av tillsynsobjekt och om de påföljder som följer av tillsynen. Bestämmelser om detta finns i Europeiska unionens lagstiftning i synnerhet i den horisontella förordningen och i administrationsförordningen och kontrollförordningen som utfärdats med stöd av den horisontella förordningen. Systemet för tillsynen över tvärvillkoren innefattar bl.a. principen om att beloppet av beviljade direktstöd eller programbaserade ersättningar till jordbrukare minskas eller stöd eller ersättning förvägras om stödtagaren inte iakttar kraven enligt tvärvillkoren, dvs. t.ex. vissa krav som gäller folkhälsa, djurhälsa och växtskydd, miljö och djurens välbefinnande. 

Enligt verkställighetslagen sköter Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen och regionförvaltningsverket uppgifter som gäller tillsynen över tvärvillkoren. Systemet för tillsynen över tvärvillkoren omfattar tillsynen över bestämmelser inom flera olika sektorer. De olika myndigheternas behörighet och uppgifter beror på vad som ingår i tillsynsuppdraget och på det verksamhets- eller åtgärdskrav som övervakas. Inom ramen för den tillsynen över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel kontrolleras att den övervakade iakttar det som sägs i första och andra meningen i artikel 55 i den författning som avses i verksamhetskrav 10 i bilaga II till den horisontella förordningen, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, nedan förordningen om växtskyddsmedel. Meningarna gäller korrekt användning av växtskyddsmedel så att principerna för god växtskyddssed tillämpas, dvs. så att de anvisningar och den märkning som finns på förpackningen iakttas. I praktiken kontrolleras vid den tillsynen över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel att den som använder växtskyddsmedel endast använder i Finland godkända växtskyddsmedel och följer de anvisningar och den märkning som finns på förpackningen. Uppgifterna kontrolleras i den journal som stödtagaren för över användningen av växtskyddsmedel. I samband med tillsynen kontrolleras också att växtskyddsmedlen förvaras skilt från livsmedel och foder och utom räckhåll för barn och i överensstämmelse med de anvisningar och den märkning som finns på förpackningen. Genomförandet av tillsynen över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel förutsätter tillsyn på plats på den övervakades gårdsbruksenhet.  

Enligt 7 § i verkställighetslagen styr och övervakar Livsmedelssäkerhetsverket tillsynen över att tvärvillkoren följs i fråga om områdena folkhälsa, djurhälsa och djurens välbefinnande samt växtskydd samt deltar i utvecklandet av tillsynen. Livsmedelssäkerhetsverket ansvarar därmed för styrningen, planeringen, uppföljningen och rapporteringen i samband med den tillsynen över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel och för styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralernas inspektörer, som genomför de egentliga tillsynerna på plats. Livsmedelssäkerhetsverket gör upp anvisningar för närings-, trafik- och miljöcentralernas inspektioner och utbildar inspektörerna samt utarbetar exempelvis blanketter för tillsynsprotokoll och annat material som behövs vid tillsyn. Dessutom informerar Livsmedelssäkerhetsverket stödtagarna om kraven i de tvärvillkor som gäller växtskyddsmedel. 

Enligt 22 § i verkställighetslagen väljer Livsmedelssäkerhetsverket ut ett sampel av gårdsbruksenheter för tillsyn över andra tvärvillkor än kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och de i lag föreskrivna verksamhetskraven som hänför sig till miljön. Enligt artikel 68 i kontrollförordningen ska en procent av de gårdsbruksenheter som ansökt om vissa jordbruksstöd kontrolleras med avseende på tvärvillkoren. Av dem ska enligt artikel 69 i förordningen 20—25 procent tas ut slumpvis och 75—80 procent på basis av en riskanalys. De gårdsbruksenheter som ska övervakas väljs ut genom sampel. För närvarande innebär tillsynskravet på en procent varje år att ca 550 gårdsbruksenheter ska övervakas med avseende på de tvärvillkor som gäller växtskyddsmedel. Inom de olika sektorer där tvärvillkor tillämpas görs delvis olika urval. Till Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter hör för närvarande att exempelvis utifrån tillsynsresultaten besluta om vilka omständigheter som ska betonas vid urvalet för tvärvillkor som gäller växtskyddsmedel och ett hur stort antal av olika gårdsbruksenheter som ska väljas ut för tillsyn. I praktiken gör Lantmäteriverket tillsynsurvalskörningarna i datasystemen i enlighet med Livsmedelssäkerhetsverkets anvisningar. 

De myndighetsuppgifterna som gäller kemikaliekontroll omorganiserades i Finland vid ingången av 2011 när dessa uppgifter, som tidigare skötts vid Livsmedelssäkerhetsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och Finlands miljöcentral, överfördes och koncentrerades till Säkerhets- och kemikalieverket. Myndighetsuppgifterna innefattar i fråga om växtskyddsmedel och biocider bl.a. riskbedömningar i fråga om verksamma ämnen och preparat, godkännande av preparat samt styrning av tillsynen. Till Säkerhets- och kemikalieverket överfördes också myndighetsuppgifter i samband med kemikaliekontroll, bl.a. i fråga om industrikemikalier, som hänför sig till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006.  

Vid den omorganisering av myndighetsuppgifterna i samband med kemikaliekontroll som genomfördes vid ingången av 2011 beslutade man att styrningen och tillsynen över den tillsyn över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel skulle förbli Livsmedelssäkerhetsverkets uppgift. Orsaken var att man inte ville fördela uppgifterna inom tillsynen av jordbruksstöd på fler myndigheter än dem som hade sådana uppgifter vid den tidpunkten. Efter 2011 har det emellertid visat sig att det att styrningen av den tillsyn som gäller användningen av växtskyddsmedel är fördelad på olika myndigheterna har försvårat informationsgången och skapat ovisshet bland aktörerna. Styrningen av den tillsyn över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel kräver sakkunskap i fråga om växtskyddsmedel. I praktiken har därför Livsmedelssäkerhetsverket varit tvunget att hänvisa till Säkerhets- och kemikalieverket i frågor som gäller växtskyddsmedel och den sedvanliga övervakningen av deras användning, och begära experthjälp när det gäller informationsförmedling och utarbetande av anvisningar.  

För närvarande ansvarar Säkerhets- och kemikalieverket för en omfattande myndighetsuppgift som gäller växtskyddsmedel och som innefattar verkställigheten av den lagstiftning som gäller växtskyddsmedel och deras användning. I verkställighetsuppgifterna ingår bl.a. riskbedömning, godkännande och registrering samt tillsynsuppgifter i samband med användning och saluföring av växtskyddsmedel. I den tillsyn över tvärvillkoren som anknyter till växtskyddsmedel utövas tillsyn över efterlevnaden av samma lagstiftning som Säkerhets- och kemikalieverket redan nu övervakar med avseende på växtskyddsmedel, dvs. förordningen om växtskyddsmedel samt lagen om växtskyddsmedel (1563/2011) och de bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den. 

1.3  Nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen

Grunden för systemet med nationella stöd till jordbruket utformades vid förhandlingarna om Finlands anslutning till Europeiska unionen. Då uppnåddes en överenskommelse om ett stöd under övergångsperioden som skulle betalas i hela landet 1995—1999 och med stöd av artikel 142 i anslutningsfördraget om långsiktigt nordligt stöd som skulle betalas i mellersta och norra Finland (stödregionerna C). Dessutom avtalades det om en möjlighet att med stöd av artikel 141 i anslutningsfördraget betala stöd för händelse av återstående allvarliga svårigheter. Artikelns ordalydelse begränsar inte dess tillämpningsområde, men i praktiken har stöd enligt artikel 141 betalats i södra Finland i stödregionerna A och B. Systemet med nationella stöd har kompletterats under medlemstiden utifrån förslag som Finland har lagt fram och förhandlingar som Finland har fört med kommissionen. Bestämmelser om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen finns såsom tidigare angetts i lagen om nationella stöd och i de förordningar av stadsrådet som utfärdats med stöd av den. Förordningarna av statsrådet utfärdas till största delen årligen för varje stödår. 

I samband med reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik har det i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, nedan förordningen om en marknadsordning, tagits in en artikel 214 a (Nationellt stöd till vissa sektorer i Finland) som gäller nationellt stöd till södra Finland. Med stöd av nämnda artikeln får Finland under perioden 2014—2020 bevilja nationellt stöd till producenterna om kommissionen ger sitt tillstånd till detta. Kommissionen meddelade den 4 februari 2014 beslut C(2014) 510 genom vilket kommissionen godkände Finlands framställning om statligt stöd till södra Finland åren 2014—2020. Åren 2015—2020 kan enligt kommissionens beslut beviljas från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning (svinkött och svin, värphöns och andra fjäderfän) samt stöd för trädgårdsodling (växthus och lagring av trädgårdsprodukter) i form av nationellt stöd till södra Finland. Bestämmelser om nationellt stöd till södra Finland 2015 finns i statsrådets förordning om nationellt stöd till södra Finland 2015 (23/2015). 

Även om det stöd som betalas på grundval av artikel 142 i anslutningsfördraget är ett långsiktigt nordligt stöd, har stödsystemets innehåll ändrats ett antal gånger i samband med reformer av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik. Senast förhandlade Finland med kommissionen om det nordliga stödet år 2008. Som ett resultat av förhandlingarna fattade kommissionen den 30 april 2009 ett beslut (K(2009) 3067 slutlig) om systemet för långsiktigt nationellt stöd till jordbruket i de nordliga områdena i Finland. Beslutet tillämpas från och med den 1 januari 2009. Enligt förslaget till stödprogram betalas stöd för sex huvudgrupper: 1) mjölk, 2) idisslare (nötköttsproduktion, får- och getskötsel samt hästhushållning), 3) svin och fjäderfän (svinhushållning, äggproduktion och produktion av fjäderfäkött), 4) trädgårdsodling (växthusproduktion och lagring av trädgårdsprodukter), 5) växtproduktion och 6) andra nordliga stöd (renhushållning, stöd för lagring av skogsbär och skogssvamp, transportbidrag för mjölk och kött samt stöd för tryggande av de nödvändiga tjänsterna inom husdjursskötseln i de yttersta randområdena). Det ovannämnda beslutet om nordligt stöd har senast ändrats genom kommissionens beslut den 30 april 2015 (C(2015) 2790 final). Enligt det sistnämnda kommissionens beslutet ska nordligt stöd alltjämt kunna betalas för de sex huvudgrupper som anges ovan och stöd till unga jordbrukare betalas i regel på samma grunder som i systemet med Europeiska unionens direktstöd. Stöd per liter mjölk kan alltjämt betalas i de nordliga områdena i Finland, men från och med ingången av 2015 ändrades perioden för uppföljning av produktionsmängden till ett kalenderår. Bestämmelser om nationellt stöd till de nordliga områdena i Finland 2015 finns i statsrådets förordning om nordligt stöd 2015 (44/2015). 

Bestämmelser om beviljande av nationellt stöd på grundval av mängden producerad mjölk finns i lagen om nationella stöd och i synnerhet i den lagens 10 § (Stöd för husdjursskötsel). Närmare bestämmelser om stödvillkoren finns i ovannämnda förordning 44/2015. Enligt 10 § 1 mom. i förordningen kan produktionsstöd för mjölk beviljas i de nordliga områdena för mjölk som sökanden 2015 sålt för att marknadsföras och som godkänts för detta ändamål eller för direktförsäljning av mjölk. Enligt 10 § 2 mom. i förordningen betalas produktionsstöd för mjölk enligt mejeriets månatliga produktionsuppgifter eller den kvantitet direktsåld mjölk som jordbrukaren har angett. I fråga om beviljande av produktionsstöd för mjölk gäller emellertid vissa begränsningar som närmare framgår av 10 § i förordningen. Beloppet av produktionsstödet för mjölk begränsades fram till den 1 april 2015 av Europeiska unionens kvotsystem för mjölk och mjölkprodukter. Bestämmelser om kvotsystemet fanns i synnerhet i artiklarna 65—84 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning), och på nationell nivå i lagen om genomförande av Europeiska gemenskapens kvotsystem för mjölk och mjölkprodukter (355/1995) som gällde fram till den 31 mars 2015. Inom kvotsystemet för mjölk fastställdes för varje mjölkproducent en referenskvantitet per gårdsbruksenhet, och producentspecifika uppgifter om mjölkproduktionen antecknades i ett kvotregister som fördes av Landsbygdsverket. Om det registret fanns det endast generella bestämmelser i 3 § i ovannämnda lag. Trots att lagen innefattade en bestämmelse om bemyndigande har jord- och skogsbruksministeriet inte utfärdat närmare föreskrifter om innehållet i eller organiseringen av kvotregistret. Efter att Europeiska unionens kvotsystem för mjölk slopades vid ingången av april 2015 har det nationellt finansierade produktionsstödet för mjölk fortfarande betalats enligt mängden producerad mjölk. I fråga om den mjölk som levereras till mejerierna har det nationella produktionsstödet för mjölk trots slopandet av mjölkkvotsystemet fortfarande betalats enligt de månatliga produktionsuppgifter som mejerierna lämnar. I fråga om den mjölk som säljs direkt till konsumenterna har det nationella stödet för mjölkproduktion fortfarande betalats på basis av de uppgifter om kvantiteten direktsåld mjölk som producenterna lämnar. 

En allmän förutsättning för beviljande av nationellt stöd är enligt 3 § i lagen om nationella stöd att när flera fysiska personer tillsammans idkar jordbruk eller trädgårdsodling eller i verksamhet som idkas i form av en sammanslutning åtminstone en jordbrukare, bolagsman, medlem eller aktieägare som själv idkar jordbruk eller trädgårdsodling är minst 18 år på den sista dagen av förra kalenderåret. När verksamheten bedrivs i form av en sammanslutning ska alltså minst en person själv idka jordbruk eller trädgårdsodling. Ett villkor för beviljande av stöd för husdjursskötsel är enligt 10 § 2 mom. i lagen om nationella stöd att den sökande besitter minst fem hektar åker som lämpar sig för odling och att åkern anges i stödansökan för stödåret i fråga. Med stöd av 27 § i lagen om nationella stöd kan man emellertid avvika från ovannämnda allmänna villkor för beviljande av stöd om Landsbygdsverket av särskilda skäl beviljar en sökande undantag från dem. Under de senaste åren har det inte lämnats en enda ansökan om undantag i fråga om verksamhet som bedrivs i form av en sammanslutning. Årligen lämnas knappt 30 ansökningar om undantag från kravet på minimiareal, varav cirka en tredjedel i södra Finland. I södra Finland beviljas från och med ingången av 2015 inte längre nationellt stöd på basis av antalet djur. Största delen av de gårdsbruksenheter som ansökt om undantag har varit stödtagare vars huvudproduktionsinriktning är häst- eller fårhushållning. Dessutom har vissa nötdjursgårdar som hållit på att lägga ned verksamheten ansökt om undantag på grund av de bestämmelser som gäller perioden för fastställande av djurantalet. Perioden för fastställande av det genomsnittliga antalet husdjur räknades fram till ingången av 2015 från början av juli till slutet av juni. Från och med ingången av 2015 är perioden ett kalenderår. Därmed behöver nötdjursgårdar som lägger ner sin verksamhet inte längre ansöka om undantag från kravet på minimiåkerareal. Årligen har det betalats i genomsnitt ca 1 000 euro i stöd per gård för sådana hästgårdar och gårdar med tackor som ansökt om och beviljats undantag från kravet på minimiåkerareal.