6
Specialmotivering
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde.I paragrafens 1 mom. fastställs det att de understöd som beviljas enligt lagen är understöd för utvecklande av företag och understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön.
Enligt paragrafens 2 mom. ska lagen tillämpas när i 1 mom. avsett understöd för utvecklande av företag och understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön beviljas någon annanstans i Finland än i landskapet Åland.
I 3 mom. finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde i förhållande till statsunderstödslagen. Till följd av särdragen i de understöd som beviljas för utvecklande av företagsverksamheten behöver det till vissa delar föreskrivas om de understöd som avses i denna lag på ett sätt som avviker från statsunderstödslagen. Detta gäller i synnerhet användning av understöd, tillsyn, granskningsrätt, tillgång till och utlämnande av information, förvaring av handlingar samt återbetalning och återkrav av understöd. I 3 mom. finns det dessutom en hänvisning till lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet (429/2016), som ska tillämpas vid beviljande av understöd enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
2 §. Definitioner. Enligt förslaget ska paragrafen innehålla med tanke på lagen centrala begrepp, och dessa är små företag, medelstora företag och stora företag.
Definitionerna av små och medelstora företag enligt paragrafens 1–2 punkt grundar sig på definitionerna i kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Med stora företag avses enligt definitionen i 3 punkten sådana företag som till sin storleksklass är större än små och medelstora företag.
Enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG avses med små och medelstora företag sådana företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år och som uppfyller de kriterier som beskriver fristående företag samt övriga kriterier på små och medelstora företag i definitionen. Inom kategorin små och medelstora företag avses med små företag ett sådant företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år och som uppfyller de kriterier som beskriver fristående företag samt de övriga kriterierna i definitionen. Med stora företag avses andra företag än ovannämnda små och medelstora företag.
3 §. Finansiering av understöd.I paragrafen föreskrivs det om finansiering av de understöd som avses i lagen. Enligt 1 mom. kan understöd enligt lagen finansieras med nationella medel och delfinansieras med Europeiska unionens medel. I 1 mom. föreskrivs det dessutom att vid beviljandet av understöd ska när Europeiska unionens medel används för att finansiera understöden beaktas målen för Finlands regional- och strukturpolitiska program 2021–2027 eller målen för användningen av något annat av Europeiska unionens finansieringsinstrument.
Understöden enligt den gällande lagen om företagsstöd har finansierats med i huvudsak medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Också under den nya programperioden för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik ska understöd enligt lagen om företagsstöd finansieras med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden, utöver vilket understöd ska kunna finansieras med medel från Fonden för en rättvis omställning. Dessutom är det möjligt att för understöd enligt den föreslagna lagen använda också medel som kanaliseras via EU:s nya finansiella instrument som är under beredning eller som eventuellt skapas under programperioden, och därför nämns i momentet inte separat namnet på de fonder vars medel kan användas för understöd.
Eftersom avsikten är att understöd enligt den föreslagna lagen ska vara en betydande form av offentlig motfinansiering av finansieringen som kommer via i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning, är det med tanke på tillämpningen av lagen viktigt att målen för Finlands regional- och strukturpolitiska program beaktas vid beviljandet av understöd. Dessa mål är bland annat främjande av en hållbar tillväxt och konkurrenskraft i regionerna, stärkande av en näringsstruktur som stöder tillväxt och minskning av skillnaderna i utveckling mellan regioner samt en mångsidigare ekonomi i regioner som påverkas i synnerhet på det sätt som fastställs i programmet.
I 2 mom. finns det bestämmelser om till vilka delar lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik ska tillämpas när understöd beviljas. När Europeiska unionens medel används för att finansiera de understöd som avses i den föreslagna lagen ska enligt momentet de bestämmelser i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik tillämpas som gäller tidsfristen för ansökan om utbetalning av den sista stödposten (28 §), hinder för utbetalning av stöd (30 §), särskilda hinder för beviljande av stöd inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (37 §), offentliggörande av utlysning av stöd och ansökningstid inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (38 §), beslut om beviljande av stöd av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (39 §), påföljder för försummelse av kommunikationsskyldigheterna enligt Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (42 §), stödmottagarens skyldighet att bevara material i projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (46 §), inspektionsrätt och inspektionsbefogenhet i fråga om användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (47 och 48 §), befogenhet för den som utför inspektion av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (49 §), informationssystemet, digitalt stödförfarande, stark autentisering vid användning av informationssystemet, tillgång till och lämnande av uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt i informationssystemet och offentlighet för och offentliggörande av uppgifter som lagrats i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program (50–54 §) samt myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter (75 §).
4 §. Myndigheter.Enligt paragrafen ska de ärenden som avses i lagen behandlas av närings-, trafik- och miljöcentralerna, och det föreskrivs särskilt om deras behörighet i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) och i den statsrådsförordning som har utfärdats med stöd av den. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen.
2 kap. Understöd för utvecklande av företag
5 §. Beviljande av understöd för utvecklande av företag.Enligt paragrafens 1 mom. är understöd för utvecklande av företag ett understöd enligt prövning. I 1 mom. föreslås dessutom bestämmelser om användningsändamålet med understödet för utvecklande av företag. Understöd för utvecklande av företag kan beviljas för utvecklande av ett företags affärsverksamhet, innovationsverksamhet eller utvecklings- och investeringsprojekt som gäller tillväxt eller internationalisering. Understöd kan beviljas för materiella och immateriella investeringar samt utvecklingsåtgärder. Med materiella investeringar avses förvärv av markområden, byggnader, maskiner, anordningar och utrustning samt långtidshyrning av maskiner och anordningar. Med immateriella investeringar avses förvärv av patenträttigheter, licenser, kunnande och icke-patentskyddad teknisk kunskap i anslutning till överföring av teknik. Med utvecklingsåtgärder avses utvecklande av affärskompetens, internationalisering, produkter, tjänster och tillverkningsmetoder, beredning av projekt samt annat jämförbart betydande utvecklande av företagsverksamheten.
Beviljandet av understöd för utvecklande av företag syftar till att främja en hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning samt övriga näringspolitiska mål. Främjande av en hållbar ekonomisk tillväxt inbegriper bland annat klimatneutralitet samt målsättningar som gäller energi- och materialeffektivitet och utnyttjande av digitalisering. Övriga näringspolitiska målsättningar är exempelvis förnyande av affärsverksamhet, en mångsidigare näringsstruktur, stärkande av en balanserad regionutveckling, en förbättrad lönsamhet samt utvecklande av affärskompetens.
I 2 mom. föreskrivs det om att närmare bestämmelser om beviljande av understöd och om understödets användningsändamål får utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 §. Mottagare av understöd för utvecklande av företag.Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om vem som kan beviljas understöd för utvecklande av företag. Enligt 1 mom. i paragrafen kan understöd beviljas små och medelstora företag. Utgångspunkten i 1 mom. är att understöd i regel beviljas små och medelstora företag och den motsvarar den gällande lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet. Eftersom understöd kan beviljas endast företag omfattar stödsystemet inte bland annat fysiska personer som planerar att inleda företagsverksamhet. Däremot kan understöd beviljas en fysisk person som är en enskild näringsidkare.
I 1 mom. föreslås dessutom bestämmelser om ett undantag enligt vilket understöd även kan beviljas stora företag för investeringar. I enlighet med momentet kan understöd beviljas stora företag för investeringar inom stödområde I eller II enligt lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik ( / ), det vill säga främst för förvärv av maskiner och anordningar samt för byggande. Bestämmelser om närmare villkor för stöd till stora företag utfärdas genom förordning av statsrådet. Trots att tyngdpunkten i beviljandet av understöd ligger på små och medelstora företag, är det motiverat att inom stödområdena I och II bevara den möjlighet att även bevilja stora företag understöd för investeringar som EU:s regler för statligt stöd tillåter inom dessa områden.
Det föreslagna 2 mom. innehåller bestämmelser om de näringsgrenar som inte kan beviljas understöd för utvecklande av företag. Näringsgrensbegränsningen ändras jämfört med den gällande lagen om företagsstöd så att endast primärproduktion inom fiske, jordbruk eller skogsbruk inte omfattas av understöd för utvecklande. På motsvarande sätt som enligt den gällande lagen kan understöd för utvecklande fortfarande inte beviljas för förädling eller saluföring (saluhållande) av jordbruksprodukter.
Med primärproduktion inom fiske avses utnyttjande av vattenlevande naturresurser, det vill säga fiske och vattenbruk. Preciseringarna som gäller fiske grundar sig på jord- och skogsbruksministeriets förslag att fiskförädling ska stödas enligt den föreslagna nya lagen om företagsstöd. Motiveringen till förslaget är att man av anslagsorsaker inte har kunnat stödja fiskförädling, som av tradition hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde, i tillräcklig utsträckning och på samma villkor som den övriga företagssektorn via Europeiska havs- och fiskerifonden, och från jordbruksfonden kan inget stöd ges till fiskförädling.
Grunden till förslaget om ändring av näringsgrensbegränsningen avseende fiske är även att det är möjligt att bevilja stöd till fiskförädling från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Det är fråga om en möjlighet som medför att också utvecklings- och investeringsprojekt inom fiske kan finansieras med medel för regionutveckling, om projekten anses vara viktiga ur regionernas perspektiv. Att stöd till fiskförädling möjliggörs även med understöd för utvecklande av företag förbättrar i sig nuläget, i och med att stöd till företag från ett stödprogram inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde inte anses möjligt på motsvarande sätt som stöd till den övriga företagssektorn. Europeiska havs- och fiskerifondens begränsade medel riktas till utvecklande av primärproduktion inom fiske, miljöåtgärder, nationella åtgärder inom havspolitiken samt den vetenskapliga datainsamling och fiskeövervakning som EU-lagstiftningen förutsätter. Av denna orsak har finansieringen av tillväxt- och internationaliseringsåtgärder samt utvecklingsprojekt inom förädlingssektorn varit mycket begränsad i fråga om små och medelstora företag.
Med primärproduktion inom jordbruk avses åkerodling, boskapsskötsel eller annat hållande av produktionsdjur, växthusproduktion, trädgårds- och plantskoleproduktion, pälsdjursuppfödning, uppfödning av hästar, renskötsel, bihushållning, yrkesmässig jakt, bär- eller svampplockning eller annan produktionsverksamhet som omfattar de produkter som avses i bilaga I till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Med primärproduktion inom skogsbruk avses i detta sammanhang skogsvård inbegripet verksamhet i anslutning till odling av skog och skogsskötsel. Med verksamheter som hör till skogsvård avses verksamheter som enligt Statistikcentralens näringsgrensindelning (TOL) hör till underavdelningen 021 Skogshushållning och skogsskötsel. Understöd kan enligt den föreslagna lagen beviljas också för drivning och verksamhet som betjänar skogsbruk samt verksamhet som betjänar jordbruk. Stöd till dessa har inte varit möjliga enligt den gällande lagen om företagsstöd.
Med förädling och saluföring av jordbruksprodukter avses hantering av jordbruksprodukter som avses i bilaga I till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varefter produkten fortfarande är en sådan jordbruksprodukt som avses i bilagan samt utsläppande på marknaden av produkter. Jordbruksprodukter är inte sådana produkter från skogen eller annanstans i naturen som är icke-odlade, såsom exempelvis svampar, bär och andra produkter som plockas i naturen, och därför kan företagsverksamhet som gäller förädling av de nämnda produkterna stödas med understöd för utvecklande av företag.
När det avgörs om understöd med beaktande av näringsgrensbegränsningen kan beviljas är det av betydelse till vilken näringsgren projektet som ska understödas hör. Tillämpningen av näringsgrensbegränsningen ändras till denna del jämfört med tillämpningspraxis enligt den gällande lagen om företagsstöd, eftersom det viktigaste vid granskningen av begränsningen hittills har varit att företagets huvudsakliga verksamhetsområde som antecknats i handelsregistret omfattas av understöd för utvecklande. Eftersom ett företag kan vara verksamt inom flera olika näringsgrenar som alla kan ha en stor betydelse inom företagsverksamheten, har det dock ansetts ändamålsenligt att i fortsättningen betona näringsgrenen för det projekt som understöds när det granskas om den verksamhet som ska understödas omfattas av understöd för utvecklande av företag. Vid granskningen av näringsgrenen utnyttjas Statistikcentralens näringsgrensindelning.
Vid beviljande av understöd ska man i enlighet med paragrafens 2 mom. också beakta sektorsvisa begränsningar som baserar sig på Europeiska unionens lagstiftning och som gäller bland annat stålindustri, trafik och skeppsbyggnad.
I 3 mom. föreskrivs det om att närmare bestämmelser om understödstagare får utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §. Förutsättningar för beviljande av understöd för utvecklande av företag och tillämpliga regler för statligt stöd.I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för beviljande av understöd för utvecklande av företag och om tillämpliga regler för statligt stöd. Genom bestämmelserna i paragrafen kompletteras de allmänna förutsättningar för beviljande av statsunderstöd som anges i 7 § i statsunderstödslagen och som enligt vad som föreskrivs i 1 § ska beaktas också när understöd för utvecklande beviljas. Enligt 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen kan understöd för utvecklande av företag beviljas om företaget bedöms ha förutsättningar för fortgående lönsam verksamhet. Med tanke på den samhällsekonomiska nyttan, företagsverksamhetens effektivitet eller en fungerande konkurrens är det inte motiverat att stödja olönsam verksamhet. Då beviljande av understöd övervägs bör det också bedömas att företagets planerade totalfinansiering av projektet är tillräcklig och att projektet är genomförbart.
Enligt 2 punkten i momentet ska det beviljade understödet bedömas ha en avsevärd inverkan på genomförandet av projektet. Med betydande konsekvenser avses att projektet antingen inte alls skulle genomföras utan det beviljade understödet eller att beviljandet av understödet gör det möjligt att genomföra projektet enligt en snabbare tidtabell, på en kvalitativt högre nivå eller i större omfattning.
Projektet som är föremål för understöd ska enligt 3 punkten bedömas vara betydande med tanke på utvecklandet av företagets verksamhet. Till följd av detta är det inte möjligt att stödja till exempel företags ersättningsinvesteringar.
Paragrafens föreslagna 2 mom. är nytt. I enlighet med 1 punkten i momentet utgör bedömningen av verksamhetens lönsamhet en helhetsprövning i vilken bland annat företagets ekonomiska nyckeltal kan beaktas. I bedömningen kan man dessutom beakta uppgifter om företagets betalningsstörningar samt uppgifter om betalningen av skatter och lagstadgade avgifter som fås från olika offentliga och privata register. Det är naturligt att utgångspunkten för beviljande av understöd enligt prövning är att understödstagaren har skött sina skyldigheter på korrekt sätt. Understöd kan dock beviljas om försummelsen av skyldigheterna endast är liten. Dessutom kan understöd av särskilda skäl beviljas också när försummelsen är väsentlig, men en betalningsplan som redan har följts under en tid har upprättats för skötseln av skyldigheterna. Beviljande av understöd i samband med väsentliga försummelser av skyldigheter är dock extremt exceptionellt och grundar sig alltid på en bedömning från fall till fall.
Enligt 2 punkten i momentet beviljas understöd inte om den sökande är ett företag i svårigheter på det sätt som avses i EU:s regler för statligt stöd. Enligt artikel 1.4 c i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd får statligt stöd inte beviljas företag i svårigheter. En definition av begreppet företag i svårigheter finns i artikel 2.18 i den allmänna gruppundantagsförordningen.
I 3 punkten föreskrivs det om att understöd inte ska beviljas, om sökanden är föremål för ett betalningskrav på grundval av ett tidigare beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt. Enligt artikel 1.4 a i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd ska i godtagbara stödanordningar (stödprogram) som gäller statligt stöd uttryckligen uteslutas utbetalning av individuellt stöd till förmån för ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Paragrafens 3 mom. är nytt. I momentet fastställs det att när understöd för utvecklande beviljas ska miljöaspekter beaktas. Främjande av klimatneutralitet är ett av målen för både den nya programperioden för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik och regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering. Miljöaspekter har även beaktats när understöd för utvecklande beviljats enligt den gällande lagen, trots att det inte har funnits bestämmelser om det på lagnivå. I den gällande statsrådsförordningen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet anges det dock att understöd inriktas bland annat på projekt som bedöms ha betydande konsekvenser för företagets energi- eller materialeffektivitet. Med beaktande av att man både i det nya programmet för regional- och strukturpolitiken och i regeringsprogrammet betonar låga koldioxidutsläpp och klimatneutralitet samt det faktum att miljöfrågors betydelse vid beslutsfattandet har ökat i och med att klimatförändringen framskrider har det bedömts vara ändamålsenligt att det i fortsättningen på lagnivå föreskrivs om att miljöaspekter ska beaktas när understöd för utvecklande beviljas.
Beaktande av miljöaspekter avser till exempel att som faktorer som talar för beviljande av understöd betraktas att projektet främjar de ovannämnda mål för regional- och strukturpolitiken och regeringsprogrammet som syftar till låga koldioxidutsläpp och klimatneutralitet samt energi- eller materialeffektivitet. Dessutom kan som en faktor som talar för beviljande av understöd beaktas ett projekts andra än ovannämnda med tanke på miljön positiva konsekvenser.
Enligt 4 mom. i paragrafen beviljas understöd som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd eller som stöd av mindre betydelse (de minimis-stöd) enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Dessutom kan understöd också beviljas i enlighet med andra ramar för statligt stöd som Europeiska kommissionen godkänt. Bestämmelsen möjliggör vid behov att man inhämtar kommissionens godkännande av nya stödprogram. Närmare bestämmelser om användningen av ett godkänt stödprogram utfärdas genom förordning av statsrådet. Till exempel understöd som har beviljats vid marknads- och produktionsstörningar, det vill säga så kallade coronaunderstöd, har kunnat beviljas som temporärt statligt stöd som har godkänts av kommissionen.
Understöd för utvecklande kan på det sätt som anges i 6 § beviljas också för fiske, exklusive för primärproduktion. EU har egna, sektorspecifika bestämmelser om statligt stöd till fiske. Dessa bestämmelser är bland annat kommissionens meddelande om riktlinjer för granskning av statligt stöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (2015/C 217/01), kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (gruppundantagsförordningen för fiskerisektorn) samt kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (förordningen om stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn). Villkoren i gruppundantagsförordningen för fiskerisektorn och förordningen om stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn avviker från villkoren och tröskelvärdena i den allmänna gruppundantagsförordningen och förordningen om stöd av mindre betydelse. För att göra det lättare att behandla näringsgrenarna lika och för att förenkla de administrativa metoderna är det ändamålsenligt att i stället för gruppundantagsförordningen för fiskerisektorn eller förordningen om stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn tillämpa villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen eller villkoren för stöd av mindre betydelse även när understöd för utvecklande beviljas för stöd till fiskförädlingsindustrin. Tillämpning av villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen eller förordningen om stöd av mindre betydelse när understöd beviljas fiskförädlingsindustrin förutsätter att kommissionen har godkänt förfarandet. Jord- och skogsbruksministeriet gör en anmälan till kommissionen om stödsystemet för fiskerinäringen. Beviljande av understöd för fiskerinäringen förutsätter att Europeiska unionens anmälningsförfarande som gäller statligt stöd slutförs så att Europeiska kommissionen inte motsätter sig det föreslagna förfarandet. Om kommissionen inte godkänner förfarandet som gäller stödsystemet, ska de sektorspecifika reglerna för statligt stöd till fiskerinäringen iakttas i stället för de allmänna reglerna när fiskerinäringen beviljas understöd.
Enligt 5 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av understöd och om de tillämpliga reglerna för statligt stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §. Godtagbara kostnader, kostnadsmodeller och understödets belopp i fråga om understöd för utvecklande av företag.Enligt paragrafens 1 mom. ska som grund för understöd godtas endast sådana projektkostnader som har orsakats under den genomförandetid som anges i beslutet om projektet. I praktiken kan alltså till exempel sådana kostnader som orsakats av förberedande åtgärder och som har uppkommit före inlämnandet av ansökan om understöd inte godtas som grund för understöd.
Enligt den gällande lagstiftningen har också kostnader som orsakats av förberedande åtgärder kunnat godtas som grund för understöd. I praktiken har de kostnader för förberedande åtgärder som har uppkommit före inlämnandet av ansökan dock godtagits endast sällan och i en liten del av projekten. Godtagande av de kostnader som orsakats av förberedande åtgärder kan medföra oklarhet vid granskningen av vid vilken tidpunkt projektet inleddes, vilket kan medföra inkonsekvens i fråga om de kostnader som godtas som grund för understöd. Med tanke på bestämmelsernas tydlighet och säkerställandet av att tillvägagångssätten är enhetliga har det bedömts vara ändamålsenligt att de kostnader som orsakats av förberedande åtgärder inte är kostnader som godtas som grund för understöd. Som förberedande åtgärder betraktas de åtgärder som har vidtagits före genomförandetiden enligt beslutet om understöd, såsom planeringsarbete, anskaffning av tillstånd och genomförbarhetsstudier samt reservering av montrar för utställningar eller mässor som ordnas utomlands och betalning av den därmed anslutna förskotts- eller reserveringsavgiften.
Understöd kan enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen beviljas som en procentandel enligt de godtagbara kostnaderna för projektet. Dessutom kan kostnaderna också godkännas i enlighet med någon annan kostnadsmodell som regleras genom statsrådets förordning. Då kan till exempel de indirekta projektkostnaderna godkännas utifrån en kalkylerad procentandel.
I 3 mom. i paragrafen fastställs det att närmare bestämmelser om godtagbara kostnader, kostnadsmodeller och understödets belopp får utfärdas genom förordning av statsrådet.
3 kap. Understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön
9 §. Beviljande av understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön. I paragrafen fastställs det att understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön är ett understöd enligt prövning. I paragrafen föreskrivs det dessutom om vilka aktörer och vilka slags projekt som kan beviljas understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön. Avsikten är att liksom i nuläget möjliggöra att understödet på ett flexibelt sätt kan användas för ändamål som främjar små och medelstora företags verksamhetsmiljö och utveckling.
I paragrafens 1 mom. fastställs det att understöd kan beviljas icke-vinstsyftande offentliga och privata sammanslutningar samt stiftelser. Understöd kan beviljas de aktörer som nämns i momentet för projekt som syftar till att förbättra företags förutsättningar för utvecklande av verksamhetsmiljön eller företagsverksamheten. Med offentliga sammanslutningar avses i detta sammanhang bland annat kommuner, samkommuner, universitet och yrkeshögskolor. Med privata sammanslutningar avses bland annat företag, föreningar och andelslag. De privata och offentliga sammanslutningarna samt stiftelserna ska vara icke-vinstsyftande. Enligt 1 kap. 5 § i aktiebolagslagen (624/2006) ska det i bolagsordningen föreskrivas att aktiebolaget är icke-vinstsyftande. Om det inte föreskrivs om detta i bolagsordningen för ett aktiebolag som ansöker om understöd, kan understöd inte beviljas. När det gäller andra sökande av understöd, ska frågan huruvida de är icke-vinstsyftande avgöras utifrån karaktären av deras verksamhet.
Enligt 1 mom. kan understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön dessutom beviljas för utredningar som behövs för företagsverksamhet, utvecklande av service som företag behöver, främjande av samarbete mellan företag, mellan företag och högskolor samt mellan företag och forskningsinstitut samt främjande av nätverksbaserad forskning om näringslivet. Dessutom kan understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön beviljas för andra projekt som förbättrar företags verksamhetsmiljö och utvecklingsmöjligheter. Med understöd som beviljas för främjande av nätverksbaserad forskning om näringslivet kan finansieras sådana projekt som inbegriper tillämpad forskning och till vilka sådana parallella produktutvecklingsprojekt inom små och medelstora företag är kopplade som kan finansieras med understöd för utvecklande av företag.
Omfattningen av NTM-centralernas behörighet vid beviljande av understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön ändras inte jämfört med den gällande lagen. Under EU:s innevarande programperiod har också Business Finland finansierat projekt inom nätverksbaserad forskning om näringslivet och tillämpad forskning. Projekt inom tillämpad forskning har utvecklat tillvägagångssätt där man har lyckats kommersialisera och överföra forskningsresultat till företags affärsverksamhet till exempel i fråga om fotonik och hälsovetenskaper. Under den nya programperioden för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik är Business Finland inte den förmedlande myndigheten. Av denna orsak har det ansetts behövligt att vid sidan av landskapsförbunden ska också NTM-centralerna fortfarande kunna delta i finansieringen av nätverksbaserad forskning om näringslivet och finansiera både företag och forskningsinstitut. NTM-centralens möjlighet att vara finansiär i nätverksbaserade projekt om näringslivet är motiverad också därför att NTM-centralerna utöver forskningsinstitut kan finansiera även sådana produktutvecklingsprojekt inom små och medelstora företag som gäller tillämpning av en innovation som har utvecklats i ett forskningsprojekt, varmed utnyttjandet av innovationer i små och medelstora företags verksamhet kan försnabbas.
Enligt utvärderingen av strukturfondsprogrammet Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020 är utmaningen inom till exempel Östra och Norra Finland under den kommande programperioden alltjämt den knappa tillgången på kunnigt folk. För att utvecklingen ska vända i positiv riktning krävs det kraftigare satsningar på till exempel samarbete mellan högskolorna och företagen i regionerna för att skapa ny företagsverksamhet och innovationer samt få högt utbildat folk att stanna i regionerna. Genom att bevilja understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön kan man stödja förverkligandet av de ovannämnda målen också under den nya programperioden.
Understödet kan i enlighet med tillämpningspraxis enligt den gällande lagen omfatta även projekt i vilka den infrastruktur som små och medelstora företag behöver eller som direkt betjänar dem byggs upp.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om att understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön kan beviljas av nationella medel även för kapitalplaceringsverksamhet. Till denna del förfar man i enlighet med gällande praxis, det vill säga så att understöd beviljas som understöd till en förmedlarorganisation för kapitalplaceringsprojektet för placering i en kapitalplaceringsfond.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om understödstagare, beviljande av understöd och understödets användningsändamål utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §. Förutsättningar för beviljande av understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön.I paragrafens 1 mom. 1 punkt fastställs det att för beviljande av understöd för ett verksamhetsmiljöprojekt krävs det att projektet bedöms främja startande av, tillväxt i eller utvecklande av små och medelstora företag i regionen, eller bildande av nätverk mellan företag eller mellan företag och högskolor samt mellan företag och forskningsinstitut. Avsikten med understödet för utvecklande av verksamhetsmiljön är att främja och skapa förutsättningar för startande, utvecklande och tillväxt av företagsverksamhet. Understödets effekter ska alltså i första hand rikta sig till företagsfältet i regionen.
I 2 punkten i momentet föreskrivs det att det beviljade understödet ska bedömas ha en avsevärd inverkan på genomförandet av projektet. Understödet ska således alltid bedömas ha en betydande inverkan på att ett projekt över huvud taget genomförs eller att det genomförs i större omfattning, på en högre nivå eller enligt en snabbare tidtabell än utan understöd.
Enligt momentets 3 punkt förutsätter beviljande av understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön att den som ansöker om understöd bedöms ha tillräckliga ekonomiska och andra förutsättningar att genomföra projektet samt att svara för verksamhetens kontinuitet också efter det att projektet har genomförts, när projektets art förutsätter det. För till exempel olika typer av utredningsprojekt förutsätts det dock inte kontinuitet i verksamheten.
I 2 mom. fastställs det att understöd dock inte beviljas, om den som ansöker om understöd väsentligen har försummat sin skyldighet att betala skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar, om inte beviljandet av understöd av särskilda skäl anses ändamålsenligt. Vid prövningen av om understöd ska beviljas beaktas sådana uppgifter om sökandens betalningsstörningar samt betalning av skatter och lagstadgade avgifter som fås från olika offentliga och privata register. Det är naturligt att utgångspunkten för beviljande av stöd enligt prövning är att understödstagaren har skött sina skyldigheter på korrekt sätt. Understöd kan dock beviljas om försummelsen av skyldigheterna endast är liten. Dessutom kan understöd av särskilda skäl beviljas också när försummelsen är väsentlig, men en betalningsplan som redan har följts under en tid har upprättats för skötseln av skyldigheterna. Beviljande av understöd i samband med väsentliga försummelser av skyldigheter är dock extremt exceptionellt och grundar sig alltid på en prövning från fall till fall.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av understöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §. Godtagbara kostnader, kostnadsmodeller och understödets belopp i fråga om understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön.Enligt paragrafens 1 mom. ska som grund för understöd godtas endast sådana projektkostnader som har orsakats under den genomförandetid som anges i beslutet om projektet. I praktiken kan alltså till exempel sådana kostnader som orsakats av förberedande åtgärder och som har uppkommit före inlämnandet av ansökan om understöd inte godtas som grund för understöd. Bestämmelsen motsvarar vad som i 8 § föreskrivs om understöd för utvecklande av företag.
Det har enligt den gällande lagstiftningen varit möjligt att som grund även för understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön godta också kostnader som orsakats av förberedande åtgärder inför projektet. Liksom det har konstaterats ovan i motiveringen till 8 § har enligt den gällande lagstiftningen också kostnader som orsakats av förberedande åtgärder kunnat godtas som grund för understöd. I praktiken har de kostnader för förberedande åtgärder som har uppkommit före inlämnandet av ansökan dock godtagits endast sällan och i en liten del av projekten. Godtagande av de kostnader som orsakats av förberedande åtgärder kan medföra oklarhet vid granskningen av vid vilken tidpunkt projektet inleddes, vilket kan medföra inkonsekvens i fråga om de kostnader som godtas som grund för understöd. Med tanke på bestämmelsernas tydlighet och säkerställandet av att tillvägagångssätten är enhetliga har det bedömts vara ändamålsenligt att de kostnader som orsakats av förberedande åtgärder inte är kostnader som godtas som grund för understöd.
Understöd kan enligt 2 mom. i paragrafen beviljas som en procentandel enligt de godtagbara kostnaderna för projektet. Dessutom kan kostnaderna också godkännas i enlighet med någon annan kostnadsmodell som regleras genom statsrådets förordning. Då kan till exempel de indirekta projektkostnaderna godkännas utifrån en kalkylerad procentandel.
I 3 mom. i paragrafen fastställs det att närmare bestämmelser om godtagbara kostnader, kostnadsmodeller och understödets belopp får utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 kap. Ansökan om samt beviljande och utbetalning av understöd
12 §. Ansökan om understöd.I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan om understöd. Enligt 1 mom. görs ansökan om understöd elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Inloggning i tjänsten förutsätter stark elektronisk autentisering. Elektronisk ansökan har varit möjlig också enligt den gällande lagen, men i fortsättningen kan ansökan lämnas in endast elektroniskt. Under den tid den gällande lagen varit i kraft och under EU:s innevarande programperiod har nästan alla ansökningar, det vill säga cirka 99 procent lämnats in elektroniskt (situationen i början av oktober 2020). Av de 7 910 ansökningar som kom in lämnades endast 66 stycken in i pappersform. Ansökningar som hade gjorts på en pappersblankett lämnades in i den inledande fasen av den programperiod som lider mot sitt slut, när en övergångsfas från den gamla till den nya programperioden ännu pågick, och elektroniska tjänster ännu inte fanns tillgängliga i fråga om den pågående programperioden. Avsikten är att under den kommande programperioden ska elektroniska tjänster vara tillgängliga när ansökan om understöd inleds. Den som ansöker om understöd för utvecklande av företag eller understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön är i regel ett företag eller någon annan sammanslutning, det vill säga oftast i praktiken en juridisk person. Understöd för utvecklande kan beviljas också enskilda näringsidkare, det vill säga firmaföretagare. Under den innevarande programperioden har enskilda näringsidkare lämnat in sammanlagt cirka 250 ansökningar som gäller understöd för utvecklande. Skyldigheten att använda elektroniska tjänster gäller således i huvudsak juridiska personer, men också i liten utsträckning fysiska personer som utövar näringsverksamhet. Skyldigheten gäller ansvariga personer i företag eller andra sammanslutningar samt fysiska personer som utövar näringsverksamhet och som granskade utifrån den statistik som presenteras ovan kan anses ha tillräckliga tekniska färdigheter och tillräcklig teknisk förmåga att använda elektroniska tjänster.
Enligt 2 mom. ska ansökan om understöd göras innan projektet inleds. Genom detta krav strävar man efter att i överensstämmelse med nuläget undvika beviljande av understöd till ett sådant projekt för vars genomförande beviljande av understödet inte har någon betydelse eller där understödet endast har en liten betydelse. Som inledande av ett projekt betraktas enligt det föreslagna 2 mom. ingående av ett avtal eller placering av en beställning som gäller projektet, påbörjande av byggarbeten inom projektet, leverans av en anskaffning, betalning eller delbetalning av en anskaffning, eller en annan förbindelse som medför att genomförandet av projektet är definitivt. Om projektet har inletts före ansökan om understöd, kan understöd inte beviljas. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det dock om ett undantag i fråga om åtgärder som hänför sig till förberedelser inför ett projekt och vars genomförande inte betraktas som inledande av projektet. Som åtgärder som hänför sig till förberedelser betraktas åtgärder som har vidtagits före genomförandetiden enligt beslutet om understöd, såsom planeringsarbete, anskaffning av tillstånd och genomförbarhetsstudier. Även reservering av montrar för utställningar eller mässor som ordnas utomlands och betalning av den därmed anslutna förskotts- eller reserveringsavgiften betraktas som förberedelser inför projektet.
I 3 mom. fastställs det att närmare bestämmelser om ansökan om understöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §. Beslut om understöd.I beslutet om understöd kan det enligt paragrafens 1 mom. för det projekt som understöds ställas också andra än i lag och med stöd av lag föreskrivna villkor och begränsningar som understödstagaren ska iaktta. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 13 § 2 mom. i statsunderstödslagen.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om understödstagarens skyldighet att genom ansökan (ändringsansökan) begära att villkoren i ett redan fattat beslut om understöd ändras, om det sker sådana väsentliga förändringar i genomförandet av projektet efter det att understödet har beviljats som leder till att projektet eller en del av det inte kan genomföras i enlighet med beslutet om understöd eller den godkända projektplanen. Som väsentliga förändringar betraktas att projektet ändras från det planerade så att dess centrala innehåll och därmed eventuellt också målen eller de förutsedda effekterna avviker från det projekt som godkänts i beslutet om understöd. Som en väsentlig förändring bör alltid betraktas också en betydande överskridning av beloppet av de i beslutet om understöd godkända kostnaderna för ett enskilt kostnadsslag (till exempel lönekostnader eller kostnader för maskiner och anordningar). Andra väsentliga förändringar är exempelvis en förändring i projektets kostnadsstruktur eller projektets planerade längd samt en förändring som hänför sig till understödstagaren, såsom att bolagsformen ändras.
En ändringsansökan behöver inte göras för förändringar som kan anses vara små med tanke på projekthelheten. Som små förändringar betraktas exempelvis sådana förändringar i enskilda anskaffningskategorier som kan anses vara små med tanke på projekthelheten eller sådana överföringar mellan projektets utgiftsslag som kan betraktas som skäliga. Små förändringar av det här slaget kan med iakttagande av gällande praxis godkännas i samband med utbetalningen av understöd enligt den utbetalande myndighetens prövning. Utbetalningar kan däremot inte göras för ett sådant utgiftsslag för vilket inga kostnader alls har godkänts i beslutet om understöd eller ändringsbeslutet. Det totala beloppet beviljat understöd kan inte utökas genom ett ändringsbeslut.
I 2 mom. föreskrivs det om att NTM-centralen till följd av en ändringsansökan kan fatta ett ändringsbeslut. Om ansökan inte godkänns ska det inte fattas ett ändringsbeslut utan då ska ansökan avslås. I momentet föreskrivs det också om att kostnader som härrör från det ändrade projektet kan godkännas tidigast från det att ändringsansökan har blivit anhängig. När det gäller en ändringsansökan som gäller tidpunkten för genomförande av projektet bör det även beaktas att ansökan ska göras innan den ursprungliga genomförandetiden har löpt ut. NTM-centralen kan dock godkänna en förlängning av genomförandetiden av särskilda skäl också när ändringsansökan har lämnats in efter utgången av genomförandetiden. Att göra en ändringsansökan till följd av att bolagsformen ändras är viktigt av den orsaken att utbetalning av understöd till någon annan än det företag som varit föremål för beslutet om understöd är möjlig endast efter det att ändringsbeslutet har fattats. Det är möjligt att fatta ett ändringsbeslut när understödstagarens bolagsform ändras eller när ett fusionerat eller uppspjälkat företag fortsätter verksamheten enligt projektet.
Ändringsansökan görs elektroniskt via samma nättjänst eller informationssystem som den egentliga understödsansökan. Ändringsansökningar och ändringsbeslut har utgjort en del av stödförfarandet också under den tid som den gällande lagstiftningen har varit i kraft, trots att det inte har funnits några uttryckliga bestämmelser om detta i lagen. För tydlighetens skull är det dock ändamålsenligt att det i lagen tas in bestämmelser om ändringsansökan och ändringsbeslut.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs det om att närmare bestämmelser om beviljande av understöd och innehållet i beslutet om understöd samt om ändringsansökan och ändringsbeslut får utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §. Utbetalning av understöd.I paragrafen föreskrivs det om hur ansökan om utbetalning ska göras. Paragrafen innehåller dessutom bestämmelser om tidpunkten och förutsättningarna för utbetalning. Ansökan om utbetalning ska enligt 1 mom. göras elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Enligt momentet ska det fattas ett separat beslut om utbetalning av understöd på basis av vilket understöd betalas ut.
Enligt 2 mom. ska understöd betalas ut till understödstagaren på basis av de kostnader som avses i 8 och 11 § eller alternativt i enlighet med en annan kostnadsmodell som har fastställts genom förordning av statsrådet och vars användningsvillkor har bestämts i beslutet om understöd. I praktiken betyder detta att en del av understödet ska betalas ut enligt de faktiska kostnaderna, men att en del av understödet kan grunda sig på så kallade förenklade kostnadsmodeller, varmed kostnaderna inte behöver verifieras. Genom de förenklade kostnadsmodellerna strävar man efter att påskynda och förtydliga processen för utbetalning av understödet med tanke på både den som ansöker om understöd och myndigheten. Understödet ska även i fortsättningen vid behov kunna betalas ut i flera poster. I de fall där understöd betalas ut enligt de faktiska kostnaderna ska det förvärv som är föremål för understödet vara betalt och levererat till understödstagaren. I fråga om den finansiering som fås av medlen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program finns bestämmelser om förenklade kostnadsmodeller i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik och i fråga om den nationella finansieringen får bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av den lag som nu föreslås.
På understöd kan det enligt 3 mom. betalas förskott, om det är motiverat med tanke på användningen av understödet och ändamålsenligt med tanke på tillsynen. Ett separat beslut om en eventuell förskottsbetalning behöver dock inte fattas, utan förskott kan betalas på basis av beslutet om understöd. Förskott kan betalas till offentliga samfund endast om det finns särskilda skäl för det. Utbetalning av förskott är motiverat på det sätt som avses i momentet, när startandet eller genomförandet av ett projekt eller en verksamhet som ska understödas kräver att understödstagaren inom den tidtabell eller i den omfattning som avses i beslutet om understöd får finansiering av en myndighet för verksamheten eller projektet. Utbetalning av förskott grundar sig alltid på prövning från fall till fall. En förutsättning för utbetalning av förskott är också att utbetalningen av förskott inte hindrar tillsynen över användningen av understödet.
Ett utvecklingsobjekt som lyftes fram vid utvärderingen av understödet för utvecklande var förtydligande av utbetalningsprocessen. Genom utbetalning av förskott kan man förenkla utbetalningsprocessen åtminstone i fråga om de understöd som är mindre bedömt enligt storleken på understödet och projektet, eftersom utbetalning av förskott kan minska antalet utbetalningar och därmed också arbetet i samband med att upprätta och behandla ansökningar om utbetalning vad gäller både understödstagarna och dem som behandlar utbetalningarna.
Enligt 4 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om utbetalning av understöd och om förfarandet vid förskott samt om förskottets belopp utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §. Avbrytande av utbetalning.Paragrafen innehåller en hänvisning till 19 § i statsunderstödslagen, där det föreskrivs om avbrytande av utbetalningen av statsunderstöd. Till denna del överensstämmer paragrafen till sitt innehåll med den gällande lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet. I paragrafen finns dessutom en hänvisning till 28 § i statsunderstödslagen där det föreskrivs om inom vilken tid beslut om avbrytande ska fattas. Ett beslut om avbrytande av utbetalning är en säkringsåtgärd, genom vilken utbetalningen avbryts tillfälligt för den tid som ärendet utreds närmare. Efter utredningen ska beslut fattas om att utbetalningen antingen fortsätter eller avslutas och stödet återkrävs. Det är särskilt viktigt att ett beslut om avbrytande av utbetalning inte får fattas enbart genom att man avbryter utbetalningen i praktiken, utan ett skriftligt beslut ska alltid fattas i dessa situationer. Ändring i ett beslut om avbrytande av utbetalning kan sökas på det sätt som föreskrivs i 30 § i den föreslagna lagen.
5 kap. Användning av och tillsyn över understöd
16 §. Användning av understöd.I paragrafen föreskrivs det om grunderna för understödstagarens skyldigheter vid användningen av understödet. I paragrafens 1 mom. fastställs det i överensstämmelse med den gällande lagen att understödet får användas endast för de ändamål som anges i beslutet om understöd. I beslutet om understöd anges på ett för understödstagaren bindande sätt för vilket ändamål understödet får användas. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll vad som föreskrivs i 13 § 1 mom. i statsunderstödslagen.
I 2 mom. föreskrivs det om den användningstid som ska bestämmas för understöd som riktas till investeringar. Användningstiderna ska vara desamma som i den gällande lagen. Den egendom som är föremål för understöd som beviljats för investeringar ska användas av små och medelstora företag i tre år och av övriga understödstagare i fem år från utbetalningen av den sista posten av understödet. Av särskilda skäl kan den NTM-central som beviljar understödet bestämma en användningstid på högst tio år i beslutet om understöd. En kortare tidsfrist för små och medelstora företag har bedömts vara behövlig för att bevara de arbetsplatser som investeringar och små och medelstora företag skapar.
De övriga understödstagare som avses i momentet kan vara främst stora företag och kommuner. Beräknandet av användningstiden från utbetalningen av den sista posten av understödet motsvarar den gällande regleringen. Med utbetalning avses i detta sammanhang det datum då utbetalningsbeslutet fattades, inte den verkliga utbetalningsdagen för understödet. Det ska anses föreligga särskilda skäl för en förlängning av användningstiden till exempel då man genom en längre användningstid försöker förhindra att den egendom som är föremål för understöd eventuellt senare överförs från användning inom affärsverksamhet till privat användning eller då man i övrigt försöker förhindra verkningar som strider mot lagens mål. Som ett exempel på ett sådant föremål för understöd kan nämnas semesterstugor ägda av ett företag inom resebranschen. Bestämmandet av användningstiden inbegriper också understödstagarens skyldighet att använda den egendom som är föremål för understöd under den användningstid som angivits för den.
De föreslagna användningstiderna följer vad som föreskrivs i artikel 59 i Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (den allmänna förordningen) ( / ). De användningstider som anges i paragrafen gäller understöd som beviljats med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program, med andra EU-medel och med nationella medel.
17 §.Tillsyn.I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om tillsynen över beviljandet, utbetalningen och användningen av understöd. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den gällande lagen. Tillsynen över beviljande och utbetalning av understöd hänförs också i fortsättningen till NTM-centralerna, som beviljar och betalar ut alla understöd. Enligt bestämmelsen hör övervakningen av NTM-centralernas verksamhet till arbets- och näringsministeriet liksom i nuläget. Tillsynen över användningen av understöd hör i fråga om understödstagarna både till arbets- och näringsministeriet och till NTM-centralerna. Med understödstagare avses i detta sammanhang till exempel företag, föreningar, andelslag, kommuner och andra sammanslutningar samt stiftelser och enskilda näringsidkare som har ansökt om eller blivit beviljade understöd. Tillsynen över användningen av understöden sker i huvudsak i form av administrativ tillsyn samt med hjälp av granskningar, på samma sätt som hittills. Tillsynsansvaret i fråga om användningen av understöd ligger i huvudsak hos de beviljande och utbetalande NTM-centralerna, men denna tillsyn kompletteras av arbets- och näringsministeriets möjlighet till tillsyn.
I 1 mom. föreskrivs det dessutom om såväl arbets- och näringsministeriets som NTM-centralernas rätt att anlita en annan myndighet eller en utomstående revisor för att utföra en granskning som gäller en tillsynsuppgift. Att en annan myndighet eller en utomstående revisor deltar i granskningen kan bidra till att tillsynen i högre grad utförs på ett korrekt och kostnadseffektivt sätt. Revisorerna och revisionssammanslutningarna ska utföra granskningen inom exakt specificerade gränser. Eftersom även granskningar som utförs av andra än myndigheter och som gäller både NTM-centralerna och dem som får enskilda understöd är möjliga enligt paragrafen föreslås det att bestämmelser om detta tas in i lag.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de revisorer som kan anlitas för att utföra en granskning. En revisor enligt revisionslagen (1141/2015) kan utses att utföra granskningar.
I 3 mom. i paragrafen fastställs det att straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på en revisor, när han eller hon utför ett revisionsuppdrag. Momentet innehåller dessutom en hänvisning till skadeståndslagen (412/1974). I momentet föreskrivs det inte särskilt om tillämpningen av de allmänna förvaltningslagarna på en revisor som utför ett granskningsuppdrag, eftersom de allmänna förvaltningslagarna med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, myndighetsdefinition, affärsverks språkliga service och skyldigheten för en enskild att betjäna på ett visst språk ska tillämpas på en revisor som utför ett granskningsuppdrag. Som allmänna förvaltningslagar betraktas förvaltningslagen (434/2003), lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), dataskyddslagen (1050/2018) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Bestämmelsen begränsar inte andra myndigheters tillsyns- och granskningsrätt som grundar sig på lag eller andra författningar.
18 §. Granskningsrätt.I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om skyldigheterna för den understödstagare som är föremål för granskning samt om rättigheterna för den som utför granskningen. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om i vilken omfattning den som utför granskningen kan utföra sin granskning med beaktande av granskarens rätt att få tillgång till behövligt material och rätt att få tillträde till sådana lokaler och områden där granskning kan utföras. Det föreslagna 1 mom. innehåller dessutom en hänvisning till förvaltningslagens 39 § där det föreskrivs om det förfarande som ska iakttas vid inspektion (granskning).
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen får granskning inte utföras i utrymmen som omfattas av hemfriden och som används för boende av permanent natur. I grundlagsutskottets praxis har hemfriden ansetts omfatta i princip alla slag av utrymmen som används för permanent boende (se till exempel GrUU 49/2005 rd, s. 3/II, GrUU 40/2010 rd, s. 4/I och GrUU 43/2010 rd, s. 2/I), det vill säga således även till exempel en näringsidkares utrymmen som finns i hans eller hennes bostad. Grundlagsutskottet har emellertid inte förutsatt att sådana utrymmen utesluts från myndigheternas granskningsbefogenheter till exempel i situationer där granskningarna gäller tillsynen över användningen av stöd och bidrag som har beviljats med offentliga medel. Enligt grundlagsutskottet får en bostad dock inspekteras bara om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen avser (se till exempel GrUU 54/2014 rd).
Dessutom har grundlagsutskottet i sin praxis ansett att en åtgärd som ingriper i hemfriden bör kunna godkännas "för att brott skall kunna utredas", om åtgärden kopplas till en konkret och specificerad anledning att misstänka att brott mot lagen har begåtts eller kommer att begås. Med tanke på proportionalitetskravet har utskottets utgångspunkt varit att ingrepp inte bör göras i hemfridsskyddet för att föga klandervärda förseelser för vilka det strängaste straffet är böter ska kunna utredas (se GrUU 40/2002 rd). Utskottet har dock ansett det acceptabelt att en granskning som ingriper i hemfriden utförs för kontroll av att stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används på tillbörligt sätt också om det finns grundad anledning att misstänka straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff (se GrUU 69/2002 rd). Inspektionsrätten har i en vanlig lag också kunnat kopplas samman med ett förfarande som är sanktionerat med en straffavgift (se till exempel GrUU 39/2005 rd). Enligt den föreslagna paragrafen kan granskning utföras i den omfattning som beviljandet och användningen av understöd kräver. Eftersom granskning dock inte grundar sig på ett misstänkt brott mot lagen och det i den föreslagna lagen inte heller föreskrivs om straff eller andra påföljder på basis av de observationer som gjorts vid en granskning, ska granskning inte heller när en näringsidkares utrymmen finns i hans eller hennes bostad omfatta hemfridsskyddade utrymmen som används för boende av permanent natur.
I 2 mom. föreskrivs det om rätten för den som utför granskningen att omhänderta material som är föremål för granskning och om det förfarande som ska iakttas samt om skyldigheten för den som är föremål för granskning att lämna upplysningar. Rättigheterna för den som utför granskningen och deras omfattning ändras inte jämfört med nuläget. Den tjänsteman eller revisor som utför granskningen kan enligt 2 mom. temporärt omhänderta det material som omfattas av granskningsrätten, om granskningen kräver det. Omhändertagande kan bli aktuellt när ett ärende i samband med granskningen inte kan utredas på det sätt som granskningen kräver och omhändertagande av materialet är nödvändigt. Alla handlingar och upptagningar och allt annat material som omfattas av granskningsrätten kan omhändertas. I synnerhet till exempel bokförings- och bokslutsmaterial kan bli föremål för omhändertagande. Dessutom föreskrivs det i momentet om skyldigheten för den som är föremål för granskning att lämna de upplysningar som behövs för att granskningen ska kunna utföras. När det gäller denna lag vill man betona att den som är föremål för granskning ska agera i gott samarbete med den som utför granskningen och även i övrigt bidra till att granskningen kan utföras på ändamålsenligt sätt.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om de myndigheter som är skyldiga att vid behov ge handräckning för att granskning ska kunna utföras. Bestämmelsen begränsar inte andra myndigheters granskningsrätt som baserar sig på lag eller andra författningar.
19 §. Rätt att få uppgifter. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om arbets- och näringsministeriets rätt att få uppgifter trots sekretessbestämmelserna till den del det är nödvändigt för arbets- och näringsministeriet att av den behöriga NTM-centralen få uppgifter om den förvaltning av understödssystemet som hör till ministeriet. Uppgifter som är nödvändiga för förvaltningen av understödssystemet är uppgifter om understödssökanden och understödstagaren, om dennes ekonomiska ställning, affärs- eller yrkesverksamhet och finansiering beviljad av offentliga medel, samt andra uppgifter om ärenden eller omständigheter som är relevanta med tanke på understödet. Det behov av uppgifter som avses i paragrafen är mer omfattande än behovet i den uppgift i anslutning till granskning av understöd som avses i 18 §. Rätt att få motsvarande uppgifter av understödssökanden och understödstagaren har både arbets- och näringsministeriet och NTM-centralen, eftersom uppgifterna är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som i den föreslagna lagen anges för båda myndigheterna.
I 2 mom. föreskrivs det om arbets- och näringsministeriets och NTM-centralens rätt att få nödvändiga uppgifter av andra myndigheter. Eftersom det finns en risk för missbruk i anknytning till ansökan och användning av understöd är det viktigt att vid beviljandet av och tillsynen över understöd säkerställa att det företag som är understödstagare och dess ansvariga personer agerar på korrekt sätt. Beviljande eller utbetalning av understöd kan inte anses vara ändamålsenligt i situationer där ett företag väsentligen har försummat att betala skatter eller andra offentligrättsliga avgifter. Eftersom verksamheten speciellt i fråga om små och medelstora företag starkt vilar på arbetsinsatsen och pålitligheten hos företagaren själv samt de ansvariga personerna i företaget, bör granskningen av skötseln av skyldigheterna inte begränsas till enbart företaget, utan granskningen bör vid behov också inbegripa den andra och tidigare företagsverksamhet som de ansvariga personerna i företaget bedrivit. Med stöd av paragrafen kan uppgifter fås såväl om understödssökanden och understödstagaren som om de ansvariga personerna i deras organisation och om dessa personers verksamhet. Ansvariga personer av detta slag är till exempel styrelseledamöterna, verkställande direktören samt de ansvariga och tysta bolagsmännen i ett företag. Uppgifter kan fås också om dessa personers övriga företagsverksamhet och om understöd som beviljats för den samt om skatteskulder, lönegarantiskulder och andra förfaranden som hänför sig till företagsverksamheten. Motsvarande rätt att få uppgifter gäller också i fråga om andra understödssökande och understödstagare, oberoende av deras juridiska form. Rätten att få uppgifter är behövlig för att arbets- och näringsministeriet och NTM-centralerna ska kunna sköta sin uppgift på korrekt sätt. I lagen ingår också ett uttryckligt omnämnande av att uppgifterna ska lämnas utan ersättning. Av till exempel skattemyndigheten kan man begära uppgifter om huruvida ett företag vid tidpunkten för ansökan om eller utbetalning av understöd har skatter eller andra offentligrättsliga avgifter som förfallit till betalning. Dessutom kan uppgifter begäras av till exempel utsöknings-, tull- och polismyndigheterna. Olika myndighetsuppgifter kan även begäras med hjälp av fullgöranderapporter som utarbetas av Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi. Fullgöranderapporter har i juni 2020 tagits i bruk av NTM-centralerna vid behandlingen av understöd för utvecklande. En begäran om uppgifter ska alltid specificeras och uppgifternas användningsändamål anges. Uppgifter som fåtts på detta sätt får inte användas för något annat ändamål än det som anges i begäran. För att säkerställa en tillräckligt omfattande rätt att få uppgifter, tillämpas på erhållande av uppgifter också vad som föreskrivs i 31 § i statsunderstödslagen.
Det föreskrivs i paragrafen inte särskilt om på vilket sätt uppgifter ska lämnas ut, utan i fråga om utlämnande av uppgifter iakttas bestämmelserna i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). I 22 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreskrivs det om informationsöverföring mellan myndigheter via tekniska gränssnitt och i 24 § om överföring av informationsmaterial via tekniska gränssnitt till andra än myndigheter.
20 §. Utlämnande av uppgifter.Enligt paragrafen kan uppgifter som omfattas av tystnadsplikt lämnas ut i särskilt specificerade fall. Arbets- och näringsministeriet och NTM-centralerna har rätt att lämna ut uppgifter till varandra för skötseln av en tillsynsuppgift som ankommer på dem enligt lag samt för skötseln av andra uppgifter som följer av lag.
Möjligheten att lämna ut uppgifter trots tystnadsplikt till en annan myndighet eller en utomstående revisor som utför tillsyn och granskning som avses i 17 och 18 § är behövlig när antingen arbets- och näringsministeriet eller den behöriga NTM-centralen har tillgång till information som påverkar ett ärende som granskningen gäller. I paragrafen räknas också upp de andra myndigheter och aktörer till vilka uppgifter kan lämnas ut, om de utlämnade uppgifterna är nödvändiga för skötseln av sådana lagstadgade uppgifter som ankommer på de myndigheter och andra behöriga aktörer som nämns i paragrafen. Bestämmelsen begränsar dock inte övriga myndigheters rätt att få uppgifter med stöd av lag eller andra författningar. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns dessutom i 32 § i statsunderstödslagen.
I paragrafen föreskrivs det inte särskilt om på vilket sätt uppgifter ska lämnas ut, utan i fråga om utlämnande av uppgifter iakttas bestämmelserna i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. I 22 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreskrivs det om informationsöverföring mellan myndigheter via tekniska gränssnitt och i 24 § om överföring av informationsmaterial via tekniska gränssnitt till andra än myndigheter.
21 §. Förvaring av handlingar. I paragrafen föreskrivs det om förvaring av bokföringsmaterial och övrigt material om ett projekt som är föremål för understöd. Bokföringsmaterialet ska förvaras på det sätt som anges i 2 kap. 9 och 10 § i bokföringslagen (1336/1997). Utöver bokföringsmaterialet ska understödstagaren förvara alla behövliga uppgifter, utredningar och handlingar samt upptagningar som kan ha betydelse vid övervakningen av att grunderna för beviljandet av understöd uppfylls, att understödet används på korrekt sätt och att villkoren för understöd följs. Övrigt material om ett projekt än bokföringsmaterial ska bevaras i minst fem år så att tillsynen över understödet kan genomföras på korrekt sätt. När det gäller projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder finns det dessutom bestämmelser om förvaring av material som anknyter till projektet i 46 § i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik.
6 kap. Återbetalning och återkrav av understöd
22 §. Återbetalning av understöd. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 20 § i statsunderstödslagen, och i den paragrafen föreskrivs det om återbetalning av understöd. I paragrafen föreskrivs det dessutom om den nedre gräns i euro som skyldigheten att betala tillbaka understöd ger upphov till. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 20 § i statsunderstödslagen behöver understödet eller en del av det inte betalas tillbaka, om det belopp som ska betalas tillbaka är högst 250 euro.
Till den del understöd ska betalas tillbaka ska NTM-centralen genom ett beslut fastställa att skyldighet att betala tillbaka understöd föreligger och det belopp som ska betalas tillbaka samt att räntan på beloppet är riktig. Vid behov avgörs ärendet som återkrav med iakttagande av vad som föreskrivs i 24 § 1 mom. 1 punkten i lagen.
23 §. Skyldighet att återkräva understöd riktat till investeringar på grund av att verksamheten upphör. I paragrafen föreskrivs det om NTM-centralens skyldighet att återkräva understöd som beviljats för materiella eller immateriella investeringar eller en del av det, om verksamheten läggs ned under den användningstid som fastställts för den. Bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen är artikel 59 i den nya allmänna förordningen, och enligt den artikeln ska medlemsstaten återbetala bidraget från fonderna till en insats som omfattar en investering i infrastruktur eller en produktiv investering, om insatsen inom fem år efter slutbetalningen till stödmottagaren eller inom den tidsfrist som föreskrivs i reglerna för statligt stöd, i tillämpliga fall, blir föremål för något av följande: a) ett upphörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet så att den finns utanför den Nuts 2-region för vilken projektet har fått stöd, b) en förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur som innebär att ett företag eller ett offentligt organ får en otillbörlig fördel, c) en väsentlig förändring som påverkar dess karaktär, mål eller villkoren för dess genomförande som skulle resultera i att dess ursprungliga mål undermineras. I den föreslagna 23 § föreskrivs det att skyldigheter som motsvarar vad som anges i den allmänna förordningen gäller för mottagare av understöd enligt den föreslagna lagen.
Till skyldigheten att återkräva understöd hänför sig en skyldighet att avgöra ett eventuellt återkravsärende genom beslut alltid när bedömningen gäller att understödstagaren upphör med eller inskränker verksamheten, överlåter verksamhet eller egendom till någon annan eller flyttar till ett annat storområde eller ett område som hör till en lägre stödnivå. Skyldigheten gäller också när bolagsformen ändras, bolaget delas eller fusioneras, verksamhet överlåts, bolaget försätts i likvidation, bolaget avregistreras eller understödd egendom blir föremål för en utsökningsåtgärd. Att ha blivit föremål för saneringsförfarande eller försatt i konkurs medför på motsvarande sätt en skyldighet att utreda behovet av återkrav och att vid behov vidta återkravsåtgärder. Paragrafen gäller både understöd för utvecklande av företag och understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön.
Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska understöd återkrävas om den verksamhet som är föremål för understöd upphör under användningstiden. Den centrala grunden för att understödet återkrävs är då att de positiva konsekvenser, till exempel sysselsättande faktorer, som vid ansökan om och beviljande av understöd eftersträvades genom den verksamhet som fått understöd inte har uppnåtts eller har upphört. Erhållandet av understöd innebär sålunda en förpliktelse att starta och upprätthålla verksamheten under den tid som fastställts för den, vilket är i linje med principerna för den reglering som gäller finansieringen av projekt inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. På motsvarande sätt innebär en väsentlig inskränkning av verksamheten att den del av understödet riktat till investeringar som motsvarar den inskränkta andelen återkrävs. Att verksamheten väsentligen inskränks avser en väsentlig minskning i den understödda verksamhetens produktion eller dess sysselsättande verkan.
Verksamheten anses ha upphört eller väsentligen inskränkts omedelbart när verksamheten inskränks eller avbryts, om det inte anses vara fråga om ett skadefall som förutsätter en långvarig reparation, till exempel åtgärdande av följderna av en omfattande eldsvåda. Om den egendom som varit föremål för understöd har förstörts, skadats eller stulits, och till anskaffningspriset och kvaliteten motsvarande ny egendom inte skaffas i stället, ska verksamheten anses ha upphört eller väsentligen ha inskränkts. NTM-centralen är skyldig att börja utreda ärendet och inleda prövning av återkrav utan dröjsmål efter det att centralen har fått kännedom om saken.
Med upphörande med verksamhet jämställs avregistrering av företaget eller att företaget försätts i likvidation. Enbart det att företaget blivit föremål för företagssaneringsförfarande betraktas i allmänhet inte som en grund för återkrav. Även under företagssaneringsförfarande leder avslutande eller väsentlig inskränkning av verksamheten eller överlåtande av egendom till någon annan till återkrav.
Enbart det att understödstagaren säljer aktier eller ägarandelar eller byter aktier, betraktas när det gäller understöd för utvecklande av företag inte som upphörande med verksamheten. Motsvarande åtgärder betraktas inte heller som upphörande med verksamheten när det gäller understöd för utvecklande av verksamhetsmiljön, om inte understödstagaren samtidigt anses ha avstått från sin icke-vinstsyftande verksamhet. Enbart det att bolagsformen för den sammanslutning som är understödstagare ändras, att bolaget delas eller fusioneras eller att understödstagaren överlåter verksamhet mot aktier betraktas inte som upphörande med verksamheten, eftersom de skyldigheter som är förenade med understödet, såsom användningstiden för egendomen, anses övergå till den aktör som fortsätter med verksamheten.
I enlighet med paragrafens 1 mom. 2 punkt ska understöd återkrävas om den verksamhet som är föremål för understöd har flyttats utanför det storområde där projektet har fått understöd eller verksamheten har flyttats inom storområdet till ett område som hör till en lägre stödnivå.
Den indelning i storområden som avses i 1 mom. 2 punkten baserar sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS), och den förordningen har preciserats genom kommissionens förordning (EU) nr 31/2011. Enligt den nämnda förordningen finns det fyra storområden i Manner-Suomi, det vill säga Fastlandsfinland (i förordningen används bara de finskspråkiga namnen på dessa områden, nedan används de svenskspråkiga namnen): Helsingfors-Nyland, Södra Finland, Västra Finland samt Norra och Östra Finland. Storområdet Helsingfors-Nyland utgörs av landskapet Nyland. Storområdet Södra Finland utgörs av landskapen Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen och Södra Karelen. Storområdet Västra Finland utgörs av landskapen Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Satakunta och Birkaland. Storområdet Norra och Östra Finland utgörs av landskapen Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten och Lappland. När det granskas om verksamheten har flyttats utanför storområdet ska man beakta de vid respektive tidpunkt gällande fastställda indelningarna i storområden.
Med ett område som hör till en lägre stödnivå avses ett annat område som finns inom samma storområde och inom vilket det vid den tidpunkt då verksamheten flyttas inte enligt rättsakterna kan beviljas understöd till motsvarande belopp som i beslutet om understöd. Till den del understödstagarens verksamhet flyttas från det område som avses i beslutet om understöd till ett område inom samma storområde där understödet enligt rättsakterna kan beviljas till ett mindre belopp än i beslutet om understöd, ska återkravet av understöd riktat till investeringar hänföras till skillnaden mellan det beviljade understödet och det understöd som vid tidpunkten för flytten har kunnat beviljas inom det område till vilket flytten skett. Att verksamheten flyttas utanför storområdet eller utomlands leder alltid till att understöd ska återkrävas.
I enlighet med 1 mom. 3 punkten medför överlåtelse av den verksamhet eller egendom som varit föremål för understöd eller en del av den till någon annan att understöd ska återkrävas. Med överlåtelse till någon annan avses åtgärder till följd av vilka verksamhet eller egendom som är föremål för understöd övergår i någon annans ägo eller besittning, eller på något annat sätt utnyttjas av någon annan. Med överlåtelse av verksamhet avses till exempel att ägande- eller besittningsrätten till en affärsverksamhet som varit föremål för understöd eller understödstagarens affärsverksamhet i sin helhet överlåts. Med överlåtelse av egendom avses att ägande- eller besittningsrätten till egendom som varit föremål för understöd överlåts. När understödstagaren säljer till exempel en del av de maskiner och anordningar som är föremål för understöd och inte skaffar ny motsvarande egendom i stället för den sålda, ska NTM-centralen återkräva det understöd som riktats till den sålda egendomen. På motsvarande sätt ska NTM-centralen återkräva det understöd som riktats till den sålda egendomen, när understödstagaren till exempel säljer den fastighet som är föremål för understöd till någon annan och stannar kvar som hyresgäst. När det gäller understöd som riktats till en fastighet, anses det inte finnas skäl till återkrav på grund av uthyrning till den som fortsätter med produktionsverksamheten, även om understöd riktat till produktionsmässig affärsverksamhet eller egendom ska återkrävas om verksamheten eller egendomen överlåts till någon annan. Vid behandlingen av understöd som direkt beviljats ett fastighetsbolag för att bygga verksamhetslokaler för företag, leder det att lokalerna tillfälligt står tomma inte till återkrav. Med överlåtelse jämställs också att den understödda egendomen blir föremål för en utsökningsåtgärd.
I paragrafens 1 mom. 4 punkt föreskrivs det om återkrav av understöd i situationer där mottagaren av understöd riktat till investeringar har försatts i konkurs under den användningstid som avses i 16 § 2 mom. Konkurs ska anses leda till återkrav när det i understödstagarens verksamhet har begåtts ett sådant gäldenärsbrott som avses i 39 kap. i strafflagen (39/1889). Ett beslut om återkrav som föranleds av att understödstagaren har försatts i konkurs ska återtas, om det bestäms att försättandet i konkurs ska återgå eller det upphävs till följd av besvär. Bestämmelsen har samband med artikel 59.3 i den nya allmänna förordningen, och enligt den artikeln ska artikeln om insatsernas varaktighet inte gälla för en insats som berörs av ett upphörande av en produktionsverksamhet på grund av en konkurs där det inte rör sig om bedrägeri. Enbart att verksamheten försätts i konkurs anses alltså inte vara en grund för återkrav, och en konkurs som betraktas som ordinär ska inte föranleda vidare åtgärder. Till den del som ett gäldenärsbrott utreds när ett företag försätts i konkurs ska fordran övervakas vid konkursen och vid behov ska ärendet avgöras genom ett beslut om återkrav efter det att brottmålet har avgjorts. Om verksamheten har upphört eller väsentligen inskränkts innan företaget försätts i konkurs, ska återkravsärendet dock behandlas i enlighet med vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten.
Den föreslagna bestämmelsen förutsätter i praktiken att NTM-centralerna ska följa understödstagarnas konkurser. Centralerna ska också övervaka fordran vid konkursförfarandet, om de får kännedom om misstänkta gäldenärsbrott. Det slutliga beslutet om återkrav kan fattas efter en lagakraftvunnen dom om ett gäldenärsbrott.
Enligt paragrafens 2 mom. ska återkravet gälla den andel av beloppet av det utbetalda understödet som fås genom att den andel som motsvarar egendomens faktiska användningstid dras av från användningstiden enligt 16 § 2 mom. När den faktiska användningstiden beräknas, ska endast hela månader beaktas. Vid tillämpningen av momentet kommer till exempel i fråga en situation där egendom som är föremål för understöd har sålts 13 månader och 18 dagar efter det att användningstiden började löpa i ett projekt för vilket användningstiden är tre år (36 månader). Utifrån den faktiska användningstiden ska det i detta fall bestämmas ett återkrav enligt det hela antalet månader som använts, det vill säga 23/36 av det kalkylerade maximibeloppet återkrävs och 13/36 återkrävs inte. Om understöd återkrävs med stöd av 1 mom. 4 punkten, ska egendomens användningstid dock inte dras av från understödet vid återkravet. Det är följdriktigt att en betydande ändring relaterad till en understödstagares klandervärda verksamhet och upphörande med verksamheten inte ska gynnas som ett återkrav i proportion till användningstiden.
I 3 mom. fastställs det att om det belopp som ska återkrävas är högst 250 euro, behöver det inte återkrävas.
24 §. Skyldighet att återkräva understöd på andra grunder.I paragrafen föreskrivs det om andra grunder än de förpliktande grunder som nämns i 23 § på vilka det kan bestämmas att utbetalningen av understöd ska upphöra och att understöd ska återkrävas. I de situationer som anges i paragrafen har NTM-centralen inte prövningsrätt när det gäller att vidta åtgärder för återkrav, utan centralen ska bestämma att utbetalningen av understöd ska upphöra samt att understöd som redan har betalats ut ska återkrävas. Grunderna för upphörande med utbetalningen och för återkrav är att understödstagaren väsentligen förfarit på ett felaktigt eller ohederligt sätt eller brutit mot skyldigheten att betala tillbaka understöd.
I enlighet med proportionalitetsprincipen förutsätts det vid återkrav att felet har varit väsentligt. Som väsentliga fel räknas de fel till följd av vilka understödet inte skulle ha beviljats till lika stort belopp som i beslutet om understöd. Användning av understöd för ett ändamål som understöd inte alls borde ha beviljats för eller för vilket understöd borde ha beviljats till ett avsevärt mindre belopp är på motsvarande sätt ett sådant väsentligt fel som avses i paragrafen. När paragrafen tillämpas ska det i enlighet med proportionalitetsprincipen fastställas att utbetalningen ska upphöra och återkravet av utbetalt understöd ska begränsas till ett belopp som motsvarar felet. Åtgärden kan dock gälla hela det beviljade understödet, om understödet i samband med omständigheterna enligt den situation som uppkommit inte borde ha beviljats alls, eller om understödet till följd av ett fel till väsentliga delar inte kan användas i överensstämmelse med beslutet om understöd.
Paragrafens 1 mom. 1 punkt innehåller bestämmelser om NTM-centralens skyldighet att bestämma att utbetalningen av understöd ska upphöra samt att understöd ska återkrävas i en situation där understödstagaren har underlåtit att betala tillbaka ett sådant understöd eller en del av det som enligt 22 § ska betalas tillbaka. Upphörandet med utbetalningen och återkravet ska i denna situation oftast begränsas till det belopp som enligt 22 § ska betalas tillbaka. Med stöd av den föreslagna punkten kan NTM-centralen vid behov genom beslut om återkrav fastställa att skyldighet att betala tillbaka understöd föreligger samt det belopp som ska återkrävas inklusive ränta. Ett förfarande som strider mot en skyldighet som det uttryckligen föreskrivs om i lag utgör alltid ett väsentligt fel. Därför föreskrivs det i punkten inte särskilt om kravet på väsentlighet.
I 1 mom. 2 punkten föreslås det att en grund för återkrav ska vara att understödet har använts för ett väsentligen annat ändamål än vad det har beviljats för. Upphörande med utbetalningen och återkrav är påföljder för understödstagarens förfarande som bryter mot de villkor för understödets användningsändamål som anges i beslutet om understöd och i författningar som gäller det beviljade understödet. Understödets användningsändamål enligt beslutet om understöd förverkligas då antingen inte alls eller inte till betydande delar.
Enligt paragrafens 1 mom. 3 punkt är en grund för upphörande med utbetalningen eller återkrav att understödstagaren har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om en omständighet som har varit ägnad att väsentligt inverka på erhållandet av understödet, dess belopp eller villkor. Utöver lämnande av felaktiga uppgifter utgör enligt den föreslagna 3 punkten också hemlighållande av väsentliga uppgifter en grund för upphörande med utbetalningen och återkrav. Med felaktiga uppgifter avses uppgifter som inte stämmer överens med fakta vid den tidpunkt då uppgifterna lämnas. Med vilseledande uppgifter avses att uppgifterna och sättet de presenteras på resulterar i att NTM-centralen till väsentliga delar inte får en korrekt och tillräcklig bild av om grunderna för beviljandet av understödet uppfylls och vad som är understödets användningsändamål. När det gäller ekonomisk rapportering ska enligt den föreslagna bestämmelsen i regel alla sådana uppgifter betraktas vara väsentligt felaktiga som den revisor som utför revisionen enligt revisionslagen inte i sin revisionsberättelse utan förbehåll kan förorda att ska fastställas i bokslutet.
En grund för upphörande med utbetalningen eller återkrav är enligt 1 mom. 4 punkten att understödstagaren har underlåtit att lämna riktiga och tillräckliga uppgifter i samband med utbetalningen av understödet. Understödstagaren anses vara skyldig att se till att uppgifter om de eventuella förutsättningarna för utbetalning lämnas i tillräckligt stor omfattning och med korrekt innehåll så att NTM-centralen enbart utifrån de uppgifter som understödstagaren lämnar kan skapa sig en korrekt bild av om förutsättningarna för utbetalning uppfylls. Om detta inte har skett och understöd har betalats utan grund, ska understödet återkrävas.
I 1 mom. 5 punkten föreslås det bestämmelser om att en grund för upphörande med utbetalningen eller återkrav är att understödstagaren har försvårat utbetalningen av, tillsynen över eller granskningen av understöd. Med tillsyn och granskning avses i den föreslagna punkten också verifiering som utförs på plats. I praktiken kan det vara fråga om bland annat att material hemlighålls vid tillsynen eller granskningen, att tillsyn eller granskning inte tillåts, eller att uppnåendet av syftet med tillsynen, granskningen eller den med utbetalningen anslutna tillsynen förhindras eller försvåras genom vägran att lämna de uppgifter som behövs eller något annat icke-samarbetsvilligt förfarande. Vägran att över huvud taget tillåta en lagstadgad tillsyn eller granskning är en grund för återkrävande av understödet i sin helhet. På samma sätt kommer återkrav i sin helhet i fråga, om understödstagaren lämnar väsentligt felaktiga eller vilseledande uppgifter eller handlingar i samband med utbetalningen, tillsynen eller granskningen.
Det föreslås i 1 mom. 6 punkten att det anges att en grund för upphörande med utbetalningen och återkrav ska vara att understödstagaren i övrigt väsentligen bryter mot bestämmelserna om användning av understöd eller mot villkoren i beslutet om understöd.
I 2 mom. i paragrafen finns det en hänvisning till 42 § i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, och i den paragrafen föreskrivs det om försummelse av kommunikationsskyldigheterna som hinder för utbetalningen av stöd och grund för återkrav. Försummelse av kommunikationsskyldigheterna kan utgöra hinder för utbetalningen av understöd eller grund för återkrav endast i fråga om de projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder.
Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om skyldigheten att bestämma att utbetalningen av understöd ska upphöra samt att understöd som redan har betalats ut eller en del av det ska återkrävas också, när detta förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning. Grunden för upphörande med utbetalningen eller återkrav av statsunderstöd när momentet tillämpas har fastställts i Europeiska unionens lagstiftning. Unionens lagstiftning kan i praktiken gälla antingen villkoren och reglerna för statligt stöd som beviljas av medlemsstatens medel eller villkoren och reglerna för stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder samt verkställande av dessa villkor och regler. Tillämpningen av momentet förutsätter inte att Europeiska unionens institutioner eller organ skulle ha fattat det beslut som förutsätter att utbetalningen av understödet i fråga ska upphöra eller återkrävas. NTM-centralen är enligt Europeiska unionens lagstiftning då skyldig att upphöra med utbetalningen av statsunderstödet och återkräva det.
I 4 mom. fastställs det att om det belopp som ska återkrävas är högst 250 euro, behöver det inte återkrävas.
25 §. Återkrav av understöd enligt prövning.I paragrafen föreskrivs det om upphörande med utbetalningen och återkrav av understöd enligt prövning. I de situationer som anges i paragrafen är det fråga om sådana förfaranden från understödstagarens sida som inte nödvändigtvis är i den meningen väsentliga att följden av dem konsekvent borde blir att utbetalningen av understödet ska upphöra eller understödet återkrävas.
Med bestämmelserna i 1 och 2 punkten i paragrafens 1 mom. försöker man effektivisera den för understödstagaren fastställda skyldigheten att meddela myndigheterna om sådana ändringar som gäller understödstagarens verksamhet och den med understödet anskaffade egendomen och som sker under den användningstid som föreskrivits för egendomen. Det är fråga om en sådan situation som avses i 3 punkten i momentet när understödstagaren vidtar åtgärder eller genomför arrangemang som i sak motsvarar de grunder för återkrav som nämns i 23–24 §, men som har getts en form som avviker från sakens faktiska natur eller syfte.
I 2 mom. fastställs det att om det belopp som ska återkrävas är högst 250 euro, behöver det inte återkrävas.
26 §. Jämkning. Bestämmelser om skyldigheten att betala ränta på det understöd som återbetalas finns i 24 § i statsunderstödslagen. Bestämmelser om den dröjsmålsränta som ska betalas på det understöd som återkrävs finns i 25 § i statsunderstödslagen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om att den förvaltningsrättsliga skälighetsprincipen ska tillämpas så att man på vissa grunder när ett beslut om återkrav fattas får avstå från att återkräva räntan på ett understöd. Skyldigheten att betala ränta underlättas endast till den del fastställande av ränta på det understöd som ska återkrävas är oskäligt. För att hela räntan på understödet eventuellt inte ska återkrävas förutsätts således särskilt vägande skäl. Behovet av jämkning minskas av att den tid som egendomen redan använts enligt 23 § 2 mom. i den föreslagna lagen ska beaktas vid återkravet av understöd riktat till investeringar, så att denna tid minskar det belopp som återkrävs.
Återkrav av ränta kan till följd av förändringar som har skett i understödstagarens omständigheter betraktas som oskäligt till exempel när ägarföretagaren eller motsvarande nyckelperson har förlorat sin arbetsförmåga och detta innebär att i första hand ett företag som sysselsätter färre än tio personer eller ett litet företag som är bara något större till sin storlek upphör med sin verksamhet. När det gäller medelstora eller stora företag kommer de grunder som nämns ovan i praktiken inte i fråga. Upphörande med verksamheten till följd av att affärsverksamheten har misslyckats kan inte heller betraktas som en grund för jämkning av återkravet av ränta.
Mot bakgrunden av det förfarande som ligger till grund för återkrav, kan återkrav av ränta betraktas som oskäligt om det riktar sig mot en understödstagare som i och för sig har lämnat riktiga uppgifter eller om det förfarande som ligger till grund för återkravet innehåller endast fel eller avvikelser som kan betraktas som obetydliga eller oväsentliga. För jämkning av räntan talar också det att förfarandet för sin del har påverkats av en myndighets felaktiga förfarande eller felaktiga råd eller att förfarandet för återkrav räcker oskäligt länge till följd av myndighetens verksamhet. Jämkning av räntan kommer inte i fråga om återkravet är en följd av understödstagarens uppsåtliga missbruk.
27 §. Tidsfristen för återkrav. I paragrafen föreskrivs det i huvudsak på motsvarande sätt som i statsunderstödslagen om de tidsfrister som ska tillämpas på upphörande med utbetalningen samt på återkrav.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om den tid inom vilken åtgärder för återkrav av understöd och av räntan på understödet kan vidtas. Enligt det föreslagna 2 mom. får åtgärder för återkrav inte längre vidtas efter att det har gått tio år från det att den sista posten av understödet betalades ut, det vill säga från den dag då betalningsbeslutet fattades. I de fall där det i beslutet om understöd har fastställts en tidsfrist från utbetalningen av den sista understödsposten för användningen av understödet eller den understödda egendomen på det sätt som anges i 16 § 2 mom. i lagen, får åtgärder för återkrav inte längre vidtas efter att det har gått tio år från utgången av den fastställda tidsfristen. Om det i beslutet om understöd till exempel anges att användningstiden är fem år från det att den sista posten av understödet betalades ut, kan åtgärder för återkrav vidtas inom femton år från utbetalningen av den sista posten av understöd. Ett beslut kan dock fattas även efter den fastställda tidsfristen på tio år, om det förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning.
7 kap. Särskilda bestämmelser
28 §. Informationssystem.Paragrafen innehåller bestämmelser om det informationssystem som används för att administrera ärenden relaterade till understöd för utvecklande och om de uppgifter som lagras i informationssystemet. I den gällande lagen finns ingen motsvarande bestämmelse, men i praktiken administreras ärenden relaterade till understöd även i nuläget elektroniskt i systemet Tuki2014. Under programperioden 2021–2027 kommer administreringen av de i den föreslagna lagen avsedda understöd som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program att överföras till det informationssystem som används för att administrera också övriga stöd som finansieras med medel från Europeiska unionens program och fonder (i nuläget systemet EURA2014).
Det informationssystem (systemet Tuki2014) som avses i 1 mom. i paragrafen ska användas endast för att administrera de nya understödsärenden enligt denna lag som finansieras med nationella medel. Informationssystemet utgör i fråga om strukturfondsperioden 2014–2020 dock också en del av den strukturfondsinformationssystemshelhet som avses i artikel 125 i den gällande allmänna förordningen (1303/2013) åtminstone till och med utgången av 2024. Som den förvaltande myndighet som avses i den allmänna förordningen svarar arbets- och näringsministeriet för att informationssystemet uppfyller kraven på datainnehållet i och processen för projekt som finansieras från strukturfonden. Av denna orsak fastställs det i paragrafens 1 mom. att arbets- och näringsministeriet är den i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen avsedda informationshanteringsenhet för informationssystemet.
Dessutom föreskrivs det i 1 mom. om den information som ska lagras i informationssystemet och som utgör en informationsresurs om understöd för utvecklande. I informationssystemet ska lagras den information som behövs för att sköta de uppgifter som avses i den föreslagna lagen och som gäller ansökan om, beviljande, utbetalning och uppföljning av understöd samt fortsatta åtgärder, tillsyn och granskning. Även handlingar som behövs vid behandlingen av understödsärenden, såsom fullgöranderapporter som gäller dem som ansöker om understöd, ska lagras i informationssystemet. Dessutom ska i informationssystemet lagras namn, telefonnummer, e-postadress och ställning i organisationen för den kontaktperson som den som ansöker om understöd har uppgett. Det är motiverat att kontaktpersonernas ovannämnda personuppgifter lagras i systemet, eftersom uppgifterna behövs för kontakten mellan sökanden och myndigheten i anslutning till behandlingen av ett anhängigt ärende. Vid behandlingen av understödsärenden enligt den föreslagna lagen behandlas inte de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), och därför kan behandlingen av personuppgifter som ska lagras i informationssystemet genomföras med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen (1050/2018).
De uppgifter som lagras i informationssystemet bevaras i systemet Tuki2014 till dess att de kan överföras för arkivering till NTM-centralernas ärendehanteringssystem USPA som är ett elektroniskt myndighetsarkiv. Informationssystemet är inte ett elektroniskt arkiv för dem som ansöker om understöd eller för understödstagarna. Understödstagarna ska se till att det material och de handlingar som gäller deras projekt arkiveras. Bestämmelser om understödstagarnas skyldighet att bevara handlingar som gäller projekt finns i 21 §.
I paragrafens 2 mom. finns en hänvisning till 50 § i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, och i den paragrafen finns bestämmelser om informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som används vid administreringen av projekt som finansieras med medel från programmet.
29 §. Beviljande av understöd för utvecklande av företag under exceptionella förhållanden.Paragrafen är ny. I den föreskrivs det om beviljande av understöd för utvecklande under exceptionella förhållanden. Bakgrunden till förslaget är coronaviruset som under 2020 började spridas i världen och i Finland och den covid-19-pandemi som viruset orsakat. På grund av covid-19-pandemin konstaterade statsrådet i samverkan med republikens president den 16 mars 2020 att undantagsförhållanden råder i Finland. På grund av pandemin och undantagsförhållandena upplevde flera företag i hela landet en plötslig nedgång i omsättningen och aktörer inom många olika branscher var tvungna att stänga temporärt på grund av att verksamhetsförutsättningarna plötsligt försämrades, kunderna försvann eller restriktioner infördes för verksamheten (exempelvis företag inom förplägnadsbranschen). För att stödja företagen försökte man så snabbt som möjligt inleda stödprogram. Understöd för utvecklande av företag som beviljas av NTM-centralerna var en av stödformerna, och bestämmelser om beviljande av understödet vid marknads- och produktionsstörningar utfärdades genom förordning av statsrådet. På grund av sin utvecklingskaraktär var stödinstrumentet i fråga inte på det bästa möjliga sättet lämpat för en situation där företagen behövde särskilt stöd för att trygga sin likviditet. Flera företag fick dock på grund av att det samhälleliga och ekonomiska läget plötsligt förändrades ett skyndsamt behov av att anpassa sin verksamhet till de förändrade omständigheterna och vidta utvecklingsåtgärder med hjälp av vilka företagen bland annat kunde rikta om sin affärsverksamhet, omorganisera produktionen eller stärka kompetensen. Genom att reglera beviljandet av understöd för utvecklande under exceptionella förhållanden kan man förbereda sig på situationer där företags verksamhet på grund av samhälleliga och ekonomiska förhållanden som motsvarar covid-19-pandemin behöver kunna stödas snabbt på andra sätt än genom normalt understöd för utvecklande, såsom genom direkt finansiering.
I paragrafens 1 mom. fastställs det att under undantagsförhållanden enligt beredskapslagen (1552/2011) samt under normala förhållanden i samband med sådana mycket exceptionella omständigheter som på ett märkbart sätt plötsligt och oförutsebart orsakar betydande förändringar i företags verksamhetsmiljö och verksamhetsförutsättningar kan företag, utöver vad som föreskrivs i 5 §, beviljas understöd för utvecklande av företag för att stödja och anpassa verksamheten samt för att trygga likviditeten. Med att mycket exceptionella omständigheter är märkbara avses att de exceptionella förhållandenas konsekvenser och de förändringar i verksamhetsmiljön och verksamhetsförutsättningarna som de exceptionella förhållandena orsakar ska överskrida näringsgrensgränserna och gälla en omfattande grupp företag och att de exceptionella omständigheternas konsekvenser ska gälla hela landet. Dessutom ska de exceptionella förhållandenas konsekvenser riktas till företagen på ett oförutsebart och plötsligt sätt. Som mycket exceptionella omständigheter betraktas inte normala konjunkturväxlingar och inte heller omständigheter som påverkar endast en liten grupp företag eller exempelvis företag som bedriver verksamhet inom endast ett visst begränsat geografiskt område. Med mycket exceptionella förhållanden avses uttryckligen krissituationer av samma slag som covid-19-pandemin eller andra krissituationer som beror på till exempel naturkatastrofer och på basis av vilka det inte är möjligt att konstatera att undantagsförhållanden enligt beredskapslagen råder, men på grund av vilka det vidtas till exempel omfattande begränsningsåtgärder som har konsekvenser som försvagar företagens verksamhetsförutsättningar.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av understöd för utvecklande som beviljas i samband med exceptionella omständigheter. När understöd för utvecklande beviljas under exceptionella förhållanden förutsätter beviljandet av understöd att den som ansöker om understöd bedöms ha förutsättningar för fortgående lönsam verksamhet på motsvarande sätt som i 7 § 1 mom. 1 punkten. Understödet förutsätts dock inte ha i 7 § 1 mom. 2 och 3 punkten avsedda betydande konsekvenser med tanke på projektet. Understöd kan inte heller under exceptionella förhållanden beviljas, om understödssökanden på det sätt som anges i 7 § 2 mom. 1 punkten väsentligen har försummat sin skyldighet att betala skatter eller lagstadgade avgifter eller, om understödssökanden har väsentliga betalningsstörningar, om inte beviljandet av understöd av särskilda skäl anses ändamålsenligt. Understöd kan inte heller beviljas på det sätt som anges i 7 § 2 mom. 2 punkten, om understöd beviljas som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen och den som ansöker om stöd är ett i artikel 2.18 i den allmänna gruppundantagsförordningen avsett företag i svårigheter. På detta sätt strävar man efter att säkerställa att understöd även under exceptionella förhållanden beviljas endast sådana företag som bedöms ha förutsättningar att fortsätta sin verksamhet trots de störningar som de exceptionella förhållandena orsakar, och att understöd inte riktas till företag vars verksamhetsförutsättningar skulle ha upphört eventuellt redan före uppkomsten av de exceptionella omständigheterna eller av andra orsaker som inte beror på de exceptionella förhållandena.
Enligt paragrafens 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om beviljande av understöd och understödets användningsändamål i samband med sådana omständigheter som anges i 1 mom. genom förordning av statsrådet. För tydlighetens skull konstateras det att i fråga om understödets belopp, godtagbara kostnader, kostnadsmodeller samt förfaranden som gäller ansökan om understöd och behandling av understödsärenden iakttas även när det gäller understöd som beviljas under exceptionella förhållanden vad som föreskrivs i den föreslagna lagen inklusive bemyndiganden att utfärda förordning.
30 §. Ändringssökande.I paragrafen föreskrivs det om sökande av ändring i NTM-centralens beslut. Den första fasen av ändringssökande är begäran om omprövning, och ett beslut om begäran om omprövning får överklagas genom besvär i förvaltningsdomstol. Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ett beslut som en förvaltningsdomstol har fattat överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om att omprövning får begäras i NTM-centralens beslut. Omprövningsförfarandet omfattar beslut som har fattats med stöd av den föreslagna lagen, det vill säga omprövning får begäras i beslut om återkrav och i beslut om att understöd ska betalas tillbaka, beslut om att understöd ska beviljas eller inte beviljas, beslut om att understöd ska betalas ut eller att utbetalningen ska avbrytas eller upphöra samt i ändringsbeslut. Paragrafens 1 mom. innehåller dessutom en informativ bestämmelse om att på förfarandet med begäran om omprövning tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningslagen. I ett förfarande med begäran om omprövning uppmanas myndigheten att granska lagligheten i sitt beslut. Fördelen med förfarandet med begäran om omprövning är att det är snabbt och smidigt, eftersom ett felaktigt beslut som är föremål för begäran om omprövning i klara fall kan rättas till snabbt, varmed man undviker en tung och tidskrävande behandling av ärendet i olika besvärsinstanser.
Paragrafens 2 mom. innehåller en informativ bestämmelse om att bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
31 §.Verkställighet.I paragrafen föreslås det bestämmelser om att NTM-centralens beslut ska kunna verkställas trots att ändring har sökts. Beslut som ska verkställas snabbt är i synnerhet NTM-centralernas beslut om det avbrytande av utbetalningen som det föreskrivs om i 15 § i den föreslagna lagen. En parts möjlighet att få ett effektivt rättsskydd trots verkställbarhet är tryggad på så sätt att den myndighet där ändring sökts vid behov kan avbryta verkställandet.
I paragrafen föreskrivs det även om att ett lagakraftvunnet beslut som gäller återkrav av understöd och som har fattats med stöd av 23–25 § i den föreslagna lagen får verkställas i den ordning som bestämts om verkställandet av skatter och avgifter. Med stöd av paragrafen duger NTM-centralens ovannämnda beslut som sådant som utsökningsgrund.
8 kap. Ikraftträdande
32 §. Ikraftträdande. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om att lagen träder i kraft vid en tidpunkt som fastställs genom förordning av statsrådet. Lagförslaget har samband med den nya programperioden för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, och tidpunkten för när perioden inleds har ännu inte säkerställts. Det är ändamålsenligt att den föreslagna lagen träder i kraft först när den nya programperioden har inletts. Av denna orsak är det motiverat att det föreskrivs om tidpunkten för ikraftträdandet genom en förordning av statsrådet som utfärdas senare. Eftersom lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet förutsätter att företagsstödsprogrammet ska gälla för viss tid, gäller också den föreslagna lagen för viss tid och är i kraft till och med den 31 december 2028.
I enlighet med paragrafens 2 mom. upphävs lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet (9/2014).
33 §. Övergångsbestämmelser. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om att den lag som upphävs genom den föreslagna lagen kan tillämpas på ansökningar som kommit in före ikraftträdandet av lagen.Bestämmelsen behövs för att medlen för programperioden 2014–2020 ska kunna utnyttjas så fullt ut som möjligt.
Paragrafens 2 mom. innehåller ett undantag från vad som föreskrivs i 33 § 2 mom. i den lag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet som upphävs med stöd av den föreslagna lagen. I det föreslagna 2 mom. fastställs att med avvikelse från vad som föreskrivs i 33 § 2 mom. i den upphävda lagen tillämpas 17 § i den upphävda lagen också från den 1 januari 2023 till den 30 juni 2024, om inte understödet finansieras enbart med nationella medel. Enligt 33 § 2 mom. i den gällande lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet tillämpas lagens 17 § dock inte efter den 31 december 2022, om inte understödet finansieras enbart med nationella medel. Stödberättigandeperioden för strukturfondsperioden 2014–2020, det vill säga tiden för genomförandet av ett projekt och samtidigt den tid inom vilken stödmottagaren borde ha betalat de utgifter projektet omfattar, upphör enligt artikel 65 i den gällande allmänna förordningen dock först den 31 december 2023. Utbetalningsbeslut kan enligt den allmänna förordningen fattas till och med den 30 juni 2024. Det har således bedömts vara behövligt att förlänga tillämpningen av 17 § i den upphävda lagen på det föreslagna sättet till och med den 30 juni 2024 så att utbetalningarna för alla projekt under strukturfondsperioden 2014–2020 kan slutföras i enlighet med lagen.
I enlighet med 3 mom. ska lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet som upphävs genom den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den tillämpas på understöd som har beviljats med stöd av dem. De bestämmelser om avbrytande av utbetalningen av understöd, tillsyn, granskning, rätt att få sekretessbelagda uppgifter och utlämnande av uppgifter som finns i 15 och 17–20 § i den föreslagna lagen tillämpas dock också på understöd som beviljats med stöd av lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet.