8.1
Lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte. I paragrafen anges lagens syfte. Enligt paragrafen lag innehåller bestämmelser om genomförandet och samordningen av den nationella regionalpolitiken och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Syftet med lagen är att reglera de gemensamma målen för utvecklingen av regionerna samt om uppgifter för och arbetsfördelning mellan de nationella myndigheterna och de verkställande myndigheterna för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik samt om metoder för samarbetet och växelverkan mellan dem. Dessutom ska det föreskrivas om metoder för utarbetandet och administrationen av planer, program och avtal som gäller nationell och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Målet är att skapa en samordnad helhet av planering och genomförande av den nationella regionalpolitiken och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Ett motsvarande syfte finns i 1 § i den gällande lagen.
2 §. Regionutveckling och utvecklingsmål. I paragrafen definieras vad som avses med regionutveckling och de gemensamma långsiktiga målen för utvecklingen. Målen ska preciseras för att motsvara förändringar i både de nationella och de internationella verksamhetsbetingelserna. Centrala förändringar som också påverkar regionutvecklingen är klimatförändringen, begränsandet av den och anpassningen till den samt målen för hållbar utveckling. Till innehållet ska målen för regionutvecklingen dock fortfarande huvudsakligen motsvara målen i 4 § i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014). Målen för regionutvecklingen preciseras på en nivå för praktisk verksamhet och genomförs i nationella beslut, program och avtal samt i beslut, program och avtal som gäller landskapens regionutveckling och som regleras mer ingående i 3 och 4 kap. i förslaget.
Enligt 1 mom. avses med regionutveckling sådan sektorsövergripande verksamhet på flera nivåer som grundar sig på växelverkan mellan staten, landskapsförbunden, kommunerna och andra aktörer utifrån nationella och regionernas olika regionala starka sidor och behov. Utveckling av regionerna innebär samarbete och växelverkan för utvecklandet av landets olika regioner mellan aktörer av många olika slag, till exempel ministerier, andra statliga myndigheter, landskapsförbund, kommuner, organisationer, företag samt högskolor och andra läroanstalter. Regionutvecklingsperspektivet innebär att olika förvaltningsområdens och landskaps mål och åtgärder betraktas som en helhet, och också ur ett riksomfattande och regionalt perspektiv. Det innehåller såväl särskilda åtgärder och resurser för regionutveckling som ett perspektiv på att det samhälleliga beslutsfattandet har konsekvenser för regionutvecklingen. Bestämmelserna om förfarandena inom regionutvecklingen tillämpas omfattande inom olika förvaltningsområden. Näring och sysselsättning, välmående, kompetens, kultur, livsmiljö, tillgänglighet och säkerhet samt integration är etablerade delområden inom samhällspolitiken som påverkar regionutvecklingen. Även olika perspektiv inom klimatpolitik och hållbarhet betonas starkare än tidigare.
På nationell nivå samarbetar de centrala ministerier som deltar i regionutvecklingen koordinerade av arbets- och näringsministeriet. Bestämmelser om uppgiften finns i 21 § 3 punkten i reglementet för statsrådet (262/2003). Det föreskrivs mer ingående om ministeriets regionutvecklingsuppgifter och samarbetspartner i 9 § i förslaget. På regional nivå fungerar de samkommuner, dvs. landskapsförbunden, som kommunerna bildat som regionutvecklingsmyndigheter. Om deras uppgifter i fråga om regionutveckling och centrala aktörer för samarbetet föreskrivs i 17 §.
Regionernas utveckling grundar sig enligt förslaget på regionernas olika starka sidor och behov. Regionutvecklingsåtgärderna riktas till olika regioner med beaktande av deras naturförhållanden, näringsverksamhet samt befolkningens behov och starka sidor. De riksomfattande riktlinjerna för utvecklingen av regionerna ska fastställas i statsrådets regionutvecklingsbeslut som utarbetas för varje regeringsperiod, och som redan under flera regeringsperioder har beretts i början av regeringsperioden som samarbete mellan ministerierna och landskapsförbunden. Regionala förhållanden beaktas i tillämpningen av dem på olika regioner. Varje landskap ska enligt förslaget fastställa behoven av utveckling och sina starka sidor för de närmaste åren baserat på landskapets strategiska riktlinjer i ett landskapsprogram som det föreskrivs mer ingående om i 24 § i förslaget. De olika behoven och starka sidorna i landskapets olika delar bör även beaktas i programmet. Dessutom ska Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska åtgärder och finansiering fördelas med beaktande av landskapens utvecklingsnivå och förhållanden.
I 2 mom. beskrivs de åtgärder för regionutveckling genom vilka de allmänna målen som fastställts i momentet främjas. Enligt 2 mom. är målen för regionutvecklingen att främja hållbar utveckling, tillväxt och konkurrenskraft, invånarnas välfärd och livsmiljöns kvalitet i regionerna. Förnyelse av regionerna och speciellt en harmonisk utveckling med hänsyn till särdrag har länge varit ett mål i regionutvecklingen. I förslaget betonas i målen för regionutvecklingen mer än tidigare målen hållbar utveckling, tillväxt och konkurrenskraft i regionerna. Med hållbar utveckling avses hållbar utveckling i dess omfattande betydelse. Till hållbar utveckling hör ekologisk, social, kulturell och ekonomisk hållbarhet. Med regionernas tillväxt och konkurrenskraft avses i detta sammanhang regionens ekonomi, mänskliga kapital, mångsidighet eller specialisering och innovativitet i näringslivsstrukturen och i forsknings- och innovationsverksamheten samt tillgänglighet. Som det andra elementet i regionutvecklingen betonas invånarnas välfärd. Invånarnas välfärd består åtminstone av levnadsförhållandena, verksamhets- och arbetsförmågan samt den sociala delaktigheten. Det tredje elementet är livsmiljöns kvalitet. En högklassig livsmiljö utgör en helhet där olika befolkningsgrupper har möjlighet att smidigt ordna sitt dagliga liv, möjlighet till boende och sysselsättning, att anlita service, till kultur och fritidsaktiviteter, till utevistelse och även till integritet. Med livsmiljö avses i förslaget både naturmiljö samt byggd miljö och kulturmiljö.
Enligt 2 mom. 1 punkten stärks den närings- och innovationsstruktur som stöder tillväxt, smart specialisering och ekonomisk balans, en hållbar region- och samhällsstruktur samt tillgänglighet. Med smart specialisering avses ett verksamhetssätt där regionerna känner till sina egna områden för tillväxt och styrka i framtiden utifrån information som söks och produceras i samråd av den offentliga sektorn, privata sektorn och forskningssektorn. Genom samarbete strävar man efter att utveckla innovationer, investeringar, tillväxt och arbetsplatser samt att utveckla samarbete på flera nivåer mellan offentliga och privata sektorn. När hållbar tillväxt och konkurrenskraft främjas i regionerna är det väsentligt att få till stånd en tillväxt som grundar sig på hållbar utveckling genom att göra näringslivsstrukturen mångsidigare och förnya den. Genom att stärka näringslivs- och innovationsstrukturen och göra den mångsidigare tryggas även regionernas ekonomiska utveckling och balansen i den även i snabbt föränderliga förhållanden. I näringslivsstrukturen har tjänsternas betydelse ökat kraftigt. Också nya växande områden såsom områden med anknytning till bio- och cleantechverksamhet, välfärd, kultur, skapande områden, turism och miljö ska stödjas för att stärka och göra Finlands näringslivsstruktur mångsidigare. Ekonomisk balans eftersträvas genom att främja en stabil utveckling av ekonomin, sysselsättningen och företagsverksamheten. Hållbar utveckling är utgångspunkten för all verksamhet. Det är också viktigt att förbättra verksamhetsförutsättningarna när det gäller företagande och företagsverksamhet. Detta förutsätter nya samarbetsformer, att de regionala aktörerna bildar internationella och nationella nätverk, samt att man bättre utnyttjar de starka sidor som är centrala med tanke på Finlands konkurrenskraft. Den finländska nationalekonomin och företagen är verksamma i en internationell miljö. När de resurser som används för regionutvecklingen minskar bör åtgärdernas effektivitet förbättras. De stora stadsregionerna har en central roll i att förverkliga den nationella innovationsstrategin och som innovationsplattformer. Faktorer som ökar regionernas konkurrenskraft är bl.a. produktivitet, humankapital, innovativitet och regionens tillgänglighet. En regions tillgänglighet stärks genom utveckling av regionens infrastruktur, tillgång till olika tjänster, deras tillgänglighet och tillräckliga data- och trafikförbindelser samt logistik.
I momentets 2 punkt konstateras det att utvecklingen av regionerna främjas genom att stödja invånarnas sysselsättning, kompetens, lika möjligheter och sociala delaktighet samt genom invandrarnas integration. Man strävar efter att stabilisera invånarnas sysselsättning med beaktande av efterfrågan och utbud på arbetskraft, bland annat de växande utmaningarna med tillgången på kunnig arbetskraft samt arbetskraftens internationella mobilitet. Med mångsidig och högklassig utbildning skapas förutsättningar för stärkande av kompetens, innovativitet, kreativitet och förnyelse. De ändringar i kvaliteten och omfattningen av kompetensen som orsakats av den förnyade näringsstrukturen ställer stora krav på ordnandet av utbildning. Av denna orsak är det viktigt att stärka samarbetet mellan de som ansvarar för ordnandet av utbildningen och regionernas myndigheter, universitet och andra läroinrättningar samt näringslivet. Prognostisering av behoven av kompetens och utbildning är i en ännu mer betydande ställning än tidigare. Målet med alla åtgärder för regionutveckling är att främja allas rätt att delta, utvecklas och få service samt att minska på ojämlikhet och marginalisering. Den mångsidighet som bygger på olikheter bör ses som en resurs som ska utnyttjas. Till social delaktighet hör delaktighet i ett sammanhang och ett liv som delaktig i det. Social delaktighet som ett mål för regionutvecklingen innefattar bl.a. delaktighet i arbetslivet. Motsatsen till social delaktighet är social utslagning. Med utslagning avses att någon hamnar utanför samhällelig verksamhet. Att öka delaktigheten kan innebära såväl att aktivera individen som att öka möjligheterna till delaktighet och deltagande i samhället. Genom att se till att byggd miljö och digitala tjänster är tillgängliga kan allas möjligheter till likvärdigt deltagande ökas.
Syftet med integration av invandrare är att främja invandrares lika delaktighet i samhällets olika delområden och att stärka utnyttjandet av invandrares kompetens som en livskraftsfaktor. Med invandrare avses enligt 3 § 3 punkten i lagen om främjande av integration (1386/2010) en person som flyttat till Finland och som vistas i landet med ett tillstånd som beviljats för annat än turism eller därmed jämförbar kortvarig vistelse eller vars uppehållsrätt har registrerats eller som har beviljats uppehållskort. Såsom en del av integrationen främjas också styrningen till kommunerna av personer som får internationellt skydd. Integration innefattar aktiva åtgärder av olika myndigheter och tredje sektorn såsom undervisning i finska eller svenska språket, aktiva åtgärder som utvecklar sysselsättning och kompetens samt främjande av hälsa och välfärd.
Enligt 3 punkten är målet för regionutvecklingen att förbättra livsmiljöns kvalitet samt begränsa klimatförändringen och främja anpassningen till den. Förbättring av livsmiljöns kvalitet innebär tryggande av den biologiska mångfalden, hållbart nyttjande av naturresurserna, god status för vatten, luft och mark samt trivsel, hälsa och säkerhet i den byggda miljön. Till livsmiljön hör också sociala och funktionella faktorer som inverkar på livskvaliteten och levnadsförhållandena. Begränsning av klimatförändringen innebär att man i all verksamhet som påverkar regionutvecklingen beaktar minskningen av utsläppen och vid behov ökar kolsänkorna. Med anpassning till klimatförändringen avses metoder och förfaranden med hjälp av vilka man kan förbereda sig på klimatförändringens skadliga effekter och dra nytta av eventuella fördelar.
Enligt 4 punkten ska regionutvecklingen minska skillnaderna i utveckling mellan och inom regionerna. Åtgärder som minskar utvecklingsskillnader mellan regioner kan vara tryggande av infrastrukturen, olika tjänsters tillgänglighet och tillräckliga data- och trafikförbindelser i regionen. Centrala åtgärder för att minska utvecklingsskillnader mellan regioner är också utvecklande av företagsverksamhet som är lämplig i regionen och tillhandahållande av behövlig utbildning. I sådana områden som har blivit eller håller på att bli efter utvecklingen i resten av landet är de svåraste problemen arbetslöshet och utslagning. Ibruktagandet av olika resurser ska effektiviseras.
Enligt 5 punkten ska regionutvecklingen förbättra regionernas starka sidor och höja deras specialiseringsgrad samt främja deras kultur. Regionerna är olika, och den mest framgångsrika regionutvecklingen är sådan som identifierar respektive områdes styrkor och där specialisering sker enligt de starka sidorna. När en region specialiserar sig på sådan kompetens och utnyttjandet av sådan kompetens i fråga om vilken regionen på basis av sin näringsstruktur och sina förutsättningar har en möjlighet till tillväxt, stärker den sin konkurrenskraft. Vid förverkligandet av målet på det samiska hembygdsområdet måste det beaktas att åtgärderna främjar samernas rätt till sitt språk och sin kultur.
3 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet förblir med tanke på den gällande lagen i övrigt oförändrat, men det föreslås att i det tas in en ny fond, Fonden för en rättvis omställning, och bestämmelsens formulering preciseras jämfört med nuläget.
Fonden för en rättvis omställning är en del av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, men den är inte en strukturfond som Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Enligt paragrafen ska den föreslagna lagen tillämpas på utvecklandet av regionerna, beredningen, förvaltningen, utvärderingen, uppföljningen och samordningen planer och program för regionutveckling inom de olika förvaltningsområdena och i landskapen. Med program avses både nationella program för regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Utgångspunkten är att varje förvaltningsområde själv ansvarar för genomförandet av programmet till den del som programmet kräver användning av anslag som i statsbudgeten anvisats till förvaltningsområdet. Om finansiering av projekt som finansieras med medel för nationell regionutveckling och från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder föreskrivs separat.
Tillämpningen av lagen på Åland bestäms utgående från självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Inom landskapet Åland ska lagen inte tillämpas på ärenden i vilka landskapet har lagstiftningsbehörighet enligt 18 § i självstyrelselagen. Detta konstateras i 5 § 1 punkten. Programmen enligt lagförslaget gäller sektorer där landskapet Åland har den huvudsakliga behörigheten. Till denna del ska den föreslagna lagen inte tillämpas i landskapet Åland. Å andra sidan ska rikets lagstiftning tillämpas i ärenden i vilka lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen tillkommer riket. På eventuella program som omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet ska lagen däremot tillämpas också i landskapet Åland. Om man vill att förvaltningsuppgifter i samband med dessa program ska överföras på landskapets självstyrelsemyndigheter, ska för ändamålet utfärdas en sådan överenskommelseförordning som avses i 32 § i självstyrelselagen.
I paragrafens 2 mom. konstateras för tydlighetens skull Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder. Dessa är Europeiska regionala utvecklingsfonden (i motiveringarna även regionala utvecklingsfonden eller Eruf), Europeiska socialfonden+ (Europeiska socialfonden, i motiveringarna också socialfonden eller ESF eller ESF+) och Fonden för en rättvis omställning. I talspråk används också förkortningen JTF (Just Transition Fund) för Fonden för en rättvis omställning.
Enligt 3 mom. tillämpas lagens 4 kap. på förvaltningen av Interregprogram som stöds med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Kapitlet ska också tillämpas på förvaltningen av Interregprogram vid de yttre gränserna. Interregprogram vid de yttre gränserna stöds förutom med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden även med medel från instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.
4 §.Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. Paragrafen klargör hur lagen förhåller sig till Europeiska unionens lagstiftning. Det rör sig om en informativ paragraf. I paragrafen uppräknas de Europaparlamentets och rådets förordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och som preciseras och kompletteras genom den föreslagna lagen till de delar förordningarna förutsätter nationella regler och medger nationellt handlingsutrymme. Dessa är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (allmänna förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (Eruf-förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om Europeiska socialfonden+ (ESF-förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (FRO-förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om särskilda bestämmelser för målet europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder (Interregförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI-förordningen).
5 §. Definitioner. I paragrafen samlas definitioner av begrepp som är betydelsefulla med tanke på lagen. Enligt paragrafens 1 punkt avses med region landskapens områden enligt lagen om landskapsindelning (1159/1997) med undantag av landskapet Åland.
Med nationella medel för regionutveckling avses enligt 2 punkten anslag för stödjande av regionutveckling och hållbar tillväxt och livskraft i regionerna som har tagits in i statsbudgeten. Enligt 3 punkten avses med Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027 som ska finansieras med medel från strukturfonderna (Eruf och ESF) och Fonden för en rättvis omställning. Programmet är nationellt och det genomförs och administreras i Finland.
Enligt 4 punkten avses med nationella teman riksomfattande mål och verksamheter som grundar sig på Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som styrs och finansieras centraliserat och vars beredning har gjorts utifrån ministeriernas centrala strategier och under deras ledning i samarbete med regionerna. Bestämmelser om beredningen av riksomfattande teman finns i 29 §.
Enligt 5 punkten avses med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program de finansieringsandelar som tagits in i statsbudgeten och som i Europeiska unionens budget beviljats Finland från regionala utvecklingsfonden, socialfonden och Fonden för en rättvis omställning och motsvarande statliga finansieringsandelar från programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027. Anslagen finns under samma moment i statsbudgeten.
Enligt 6 punkten avses med Interregprogram samarbetsprogram över Europeiska unionens inre gränser inom målet europeiskt territoriellt samarbete. Finland genomför dessa program i samarbete med sina grannländer, exempelvis Sverige. Under programperioden 2014–2020 deltar Finland i nio Interregprogram. Enligt 7 punkten avses med Interregprogram vid de yttre gränserna samarbetsprogram inom målet europeiskt territoriellt samarbete över Europeiska unionens yttre gränser som också finansieras med medel från instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete som avses i 4 § 6 punkten. Under programperioden 2014–2020 genomför Finland tre Interregprogram vid de yttre gränserna i samarbete med Ryssland. Begreppet Interregprogram vid de yttre gränserna är nytt. I lagen om samarbete över de yttre gränserna hänvisas till programtypen med begreppet gemensamma operativa program inom det gränsöverskridande samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser. Enligt vedertagen praxis har man under programperioden 2014–2020 också hänvisat till Interregprogrammen med begreppet ENI-program. ENI hänvisar till det europeiska grannskapsinstrumentet, som inte längre är ett separat instrument under programperioden 2014–2020. Bestämmelser om förvaltningen av de program som avses i 6 och 7 punkten finns i 4 kap.
Enligt 8 punkten avses med nationell medfinansiering den statliga finansieringsandel som tagits in i statsbudgeten för stödjande av projekt inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna, om vilka det föreskrivs i 4 kap. Enligt 9 punkten avses med nationell finansieringsandel för tekniskt stöd Finlands nationella finansieringsandel av tekniskt stöd för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. De länder som deltar i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finansierar det tekniska stödet med nationella medel i enlighet med vad som särskilt överenskommits för varje program.
Enligt 10 punkten avses med förmedlande organ en av den förvaltande myndigheten enligt artikel 65.3 i den allmänna förordningen utsedd myndighet som på grundval av föreskriven delegering utför vissa av den förvaltande myndighetens uppgifter för den förvaltande myndighetens räkning och under dess ansvar. Den förvaltande myndigheten fattar ett separat beslut om att utse förmedlande organ, när förutsättningarna för skötseln av uppgiften har kunnat säkerställas. Bestämmelser om förmedlande organ finns i 10 §.
Enligt 11 punkten avser fortsatta åtgärder beslut om återbetalning, återkrav, avbrytande och upphörande av utbetalning av stöd.
2 kap. Myndigheter och deras uppgifter
6 §. Ansvar för regionutvecklingen. I paragrafen regleras ansvaret för regionutvecklingen som enligt 1 mom. hör till staten och kommunerna. Innehållet i paragrafen motsvarar i sak 5 § i den gällande lagen. Enligt 2 mom. ansvarar staten för den riksomfattande regionutvecklingen på samma sätt som i nuläget. Alla ministerier har uppgifter i anslutning till regionutvecklingen. Dessutom konstateras det att planeringen, samordningen och uppföljningen av regionutvecklingen är arbets- och näringsministeriets uppgift. Bestämmelser om detta finns i 21 § 3 punkten i reglementet för statsrådet.
I 3 mom. föreslås avseende ansvaret för regionutveckling på regional nivå att det landskapsförbund som avses i 7 § i egenskap av regionutvecklingsmyndighet i respektive landskap svarar för skötseln av regionutvecklingsuppgifterna i regionen. Förslaget motsvarar riktlinjen i regeringsprogrammet för statsminister Marins regering enligt vilken landskapsförbundens roll som regionutvecklingsmyndighet fortsätter. Landskapsförbundet ansvarar därmed fortfarande för målen och riktlinjerna för landskapets utveckling när det godkänner landskapets strategiska riktlinjer på lång sikt och landskapsprogrammet som preciserar dem. Kommunerna har också självständig behörighet i regionutvecklingen och kommunen kan vara part till exempel i ett samarbetsavtal enligt 28 § som upprättas med staten. I landskapet Lappland ska myndigheterna, när de sköter uppgifter som gäller regionutveckling på det samiska hembygdsområdet, beakta områdets samiska identitet och samernas rättigheter avseende de samiska språken och kulturen.
I 4 mom. konstateras närings-, trafik- och miljöcentralernas (NTM-central) roll vid genomförandet av regionutvecklingen genom en hänvisning till lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009, NTM-lagen). NTM-centralerna främjar den regionala utvecklingen genom att inom sina verksamhetsområden fullgöra de verkställighets- och utvecklingsuppgifter inom statsförvaltningen som det föreskrivs eller särskilt bestäms att de ska sköta. Bestämmelsen motsvarar i sak den nuvarande bestämmelsen och arbetsfördelningen mellan myndigheterna och är till karaktären informativ. NTM-centralernas roll definieras i 2 § i NTM-lagen.
7 §.Landskapsförbund. I paragrafen föreskrivs om landskapsförbund. Om landskapsförbund föreskrivs tidigare i samband med bestämmelsen om ansvar för regionutvecklingen, men för att förtydliga bestämmelserna tas det in en egen grundläggande bestämmelse om landskapsförbund i lagen.
I 1 mom. föreskrivs att varje landskap ska ha ett landskapsförbund och att medlemskap i landskapsförbundet är obligatoriskt för kommunerna inom landskapets område. Förslaget motsvarar gällande 5 § 2 mom. Bestämmelser om landskapsförbundens uppgifter i anslutning till regionutvecklingen finns i 17 § i den föreslagna lagen.
I 2 mom. konstateras att landskapsförbundet till sin juridiska form är en samkommun. Bestämmelser om samkommuner finns i kommunallagen, som med undantag för 55 § 1 mom. ska tillämpas på landskapsförbunden.
I 3 mom. föreskrivs om sammansättningen av landskapsförbundets organ. Bestämmelsen motsvarar gällande 17 a §. På landskapsförbundets organ tillämpas 58 § 3 mom. i kommunallagen, men i fråga om förbundets högsta beslutande organ, dvs. landskapsfullmäktiges ledamöter, föreskrivs det om sammansättningen i denna lag. Ledamöterna i landskapsfullmäktige ska vara fullmäktigeledamöter i förbundets medlemskommuner. Röstandelarna för de grupperingar som är representerade i landskapsfullmäktige ska vid valet av landskapsfullmäktige svara mot den andel röster som de olika grupper som är representerade i medlemskommunernas fullmäktige fått inom landskapets område vid kommunalvalen med iakttagande av proportionalitetsprincipen enligt vallagen (714/1998). Dessutom föreskrivs det att varje medlemskommun i landskapsfullmäktige i vilket fall som helst ska ha minst en representant.
8 §.Planering av regionutvecklingen. I paragrafen beskrivs helheten planering av regionutvecklingen på ett allmänt plan. Paragrafen är informativ till sin karaktär. Genom planeringen samordnas genomförandet av den nationella regionpolitiken och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik till en fungerande helhet. Planeringen ska skapa förutsättningar för främjandet av målen för regionutvecklingen enligt 2 § i förslaget, vilka är att främja hållbar utveckling, tillväxt och konkurrenskraft, invånarnas välfärd och livsmiljöns kvalitet i regionerna.
I paragrafens 1 mom. beskrivs det centrala dokument för planeringen av regionutvecklingen som ska utarbetas på riksnivå. Enligt momentet beslutar statsrådet om de riksomfattande prioriteringar i regionutvecklingen under regeringsperioden genom att utarbeta ett regionutvecklingsbeslut. Mer ingående bestämmelser om beslutet finns i 24 § i förslaget. De ministerier och övriga statliga myndigheter som är centrala med tanke på regionutvecklingen ska främja verkställandet av regionutvecklingsbeslutet på sitt förvaltningsområde. Med avvikelse från den nuvarande lagen utarbetar ministerierna inte längre separata dokument där de fastställer mål och åtgärder för regionutvecklingen på sina förvaltningsområden. Olika förvaltningsområdens roll i regionutvecklingen preciseras efter att regionutvecklingsbeslutet utarbetats i samband med genomförandeplanen för det beslut som ska beredas. Närmare bestämmelser om utarbetandet av planen utfärdas i enlighet med 24 § 2 mom. genom förordning av statsrådet. På motsvarande sätt främjar landskapsförbunden och kommunerna målen i regionutvecklingsbeslutet i sin verksamhet såsom i nuläget.
Att främja och följa genomförandet av regionutvecklingsbeslutet ska vara en av de mest centrala uppgifterna för delegationen för förnyelse i regionerna. Bestämmelser om uppgiften finns i 15 § 2 mom. 2 punkten i förslaget. Dessutom föreslås det att särskilda program för preciseringen och genomförandet av prioriteringarna i fortsättningen avskaffas som onödiga. Kunskapscentra- och regioncentraprogrammen samt kohesions- och konkurrenskraftprogrammet har tidigare varit sådana program. Särskilda program har inte använts efter att verkställandet av programmet för kompetenscentrum upphörde vid utgången av 2013.
I 2 mom. beskrivs planeringen av regionutvecklingen på landskapsnivå. Enligt momentet främjar landskapsförbunden utvecklingen i sin region genom att utifrån långsiktiga strategiska riktlinjer utarbeta ett landskapsprogram. Bestämmelser om landskapsprogrammet finns i 25 § i förslaget. För planeringen av regionutvecklingen i varje landskap svarar landskapsförbunden i samarbete med kommunerna, närings-, trafik- och miljöcentralerna och den övriga statliga regionförvaltningen samt andra aktörer som deltar i regionutvecklingen. Dokument som gäller strategiska riktlinjer är utöver landskapsprogrammet landskapsöversikten som avses i 25 § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och landskapsplanen som styr övrig områdesplanering. De nämns inte längre som separata dokument i denna lag. Landskapsförbundet kan utarbeta sina mål för utvecklingen på lång sikt antingen som ett separat dokument eller som strategiska riktlinjer på lång sikt som ska granskas i samband med landskapsprogrammet.
I 3 mom. konstateras det att för att målen för regionutvecklingen ska nås kan program utarbetas och samarbetsavtal ingås. Program kan utarbetas av statsrådet, ministerierna, landskapsförbunden och andra myndigheter. I 3 och 4 kap. föreskrivs det mer ingående om utarbetandet av program och samarbetsavtal.
9 §. Arbets- och näringsministeriets uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbets- och näringsministeriets uppgifter i fråga om regionutveckling och Europeiska unionens strukturpolitik. Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska ministeriet samordna planeringen, genomförandet och uppföljningen av regionutvecklingen som helhet. Till dess uppgifter hör också att samordna Europeiska unionens politik och nationell politik i Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Enligt 2 punkten bereder ministeriet statsrådets regionutvecklingsbeslut. Till helheten regionutveckling hör stadspolitik samt landsbygds- och skärgårdspolitik. Stadspolitiken sköts förutom av arbets- och näringsministeriet även av miljöministeriet och finansministeriet. Landsbygds- och skärgårdspolitiken sköts av jord- och skogsbruksministeriet. Bestämmelser om att Europeiska unionens regional- och strukturpolitik är arbets- och näringsministeriets uppgift finns i 1 § 4 punkten i statsrådets förordning om arbets- och näringsministeriet (1024/2007).
Enligt 3 punkten sköter ministeriet främjandet av Finlands mål i Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Enligt 4 punkten utarbetar ministeriet en sådan partnerskapsöverenskommelse med Europeiska kommissionen som avses i artikel 7 i den allmänna förordningen för allokering, mål och genomförandesätt i fråga om finansieringen genom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder och programmen inom Europeiska havs- och fiskerifonden. En partnerskapsöverenskommelse gäller även Åland. Partnerskapsöverenskommelsen utarbetas i samarbete med speciellt jord- och skogsbruksministeriet och Ålands landskapsregering. Enligt 5 punkten utarbetar ministeriet ett program i fråga om Europeiska unionens regional- och strukturfonder i enlighet med artikel 16 i den allmänna förordningen. Med detta program avses programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027 som bereds som samarbete mellan centralförvaltningen och regionerna samt organisationer i ett omfattande partnerskap.
Enligt 6 punkten beslutar ministeriet om anvisande av medel för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik till förmedlande organ och om anvisande av medel för nationell regionutveckling till landskapsförbunden inom ramen för de anslag som tagits in i statsbudgeten. Medlen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik tas in i statsbudgeten. Statsrådet beslutar om fördelningen av anslag i enlighet med reglementet för statsrådet och arbets- och näringsministeriet om anvisandet av medel. Arbets- och näringsministeriet ska som den förvaltande myndigheten för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ansvara för budgeteringen av medel, anvisandet av anslag och övervakningen av fullmakter som gäller regional- och strukturpolitiken. Förvaltningen av det tekniska stödet under programperioden 2021–2027 skiljer sig från förfarandet under programperioden 2014–2020. Enligt artikel 30 i den allmänna förordningen har en medlemsstat möjlighet att använda ett förfarande där Europeiska kommissionen ersätter det tekniska stödet till varje program med schablonbelopp genom att man tillämpar en procentsats på de stödberättigande utgifter som ingår i varje betalningsansökan till kommissionen. I det nya förfarandet krävs inte längre att stödberättigandet av de tekniska utgifterna revideras, och då behövs inte längre det nuvarande förfarandet för ansökning om projekt och utbetalning. Kommissionen betalar andelarna för det tekniska stödet i efterskott utgående från de utbetalningar som riktats till programpengarna, men nationellt ska det tekniska stödet budgeteras för initialfasen. Helhetsbilden av finansieringen av de regionala och strukturpolitiska fonderna inklusive det tekniska stödet ska vara kvar under momentet för de regionala och strukturpolitiska fonderna. Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets uppgift att fördela och anvisa nationell medfinansiering till projekt inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i 38 §.
I 7 punkten föreskrivs det att arbets- och näringsministeriet fortfarande är den förvaltande myndighet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som avses i artikel 65.1 i den allmänna förordningen och sköter de uppgifter som avses i artikel 66 i den allmänna förordningen. Den förvaltande myndighetens uppgifter är huvudsakligen desamma som under programperioden 2014−2020. Den förvaltande myndigheten ansvarar för förvaltningen av programmen för regional och strukturpolitik för att programmens mål ska kunna förverkligas. Den förvaltande myndigheten ansvarar bland annat för att urvalskriterierna och urvalsförfarandena ställs upp enligt artikel 67 i den allmänna förordningen. Dessutom ansvarar den förvaltande myndigheten för uppgifter som gäller förvaltningen av programmen enligt artikel 68 i den allmänna förordningen, stöd till övervakningskommitténs arbete enligt artikel 69 samt för övervakning av de förmedlande organen. Den förvaltande myndigheten ansvarar också för att uppgifter för varje projekt skrivs in och sparas i ett elektroniskt system. Uppgifterna behövs för uppföljning, utvärdering, kapitalförvaltning, bekräftelser och inspektioner och för säkerställandet av att uppgifterna är säkra, enhetliga och konfidentiella samt för autentisering av användarna av uppgifterna. Ett nytt ansvar som föreslås för den förvaltande myndigheten är att utarbeta en strategi för riskhantering enligt artikel 68 i allmänna förordningen. Förvaltningens inspektioner, det vill säga att bekräfta utgifterna, ska grunda sig på risker och stå i rätt förhållande till de risker som fastställts i riskhanteringsstrategin.
Enligt 8 punkten ska ministeriet dessutom vara den myndighet som sköter bokföringsfunktionen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och sköta de uppgifter inom bokföringsfunktionen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som avses i artikel 70 i den allmänna förordningen. Bokföringsfunktionens uppgifter motsvarar huvudsakligen den tidigare attesterande myndighetens uppgifter. Den viktigaste skillnaden är att bokföringsfunktionen enligt artikel 70 i den allmänna förordningen inte har rätt att göra inspektioner på stödmottagarnivå, vilket den attesterande myndigheten har haft rätt till. Förvaltnings- och övervakningssystemet har till denna del förenklats i den allmänna förordningen och eventuella överlappande funktioner har avskaffats så att risken kan minskas för att stödmottagarna utsätts för överlappande inspektioner på olika nivåer. En av de viktigaste uppgifterna för bokföringsfunktionen är bl.a. att utfärda och skicka betalningsansökningar till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 85 i allmänna förordningen samt att upprätta räkenskaperna i enlighet med artikel 92 och registrera alla delar av räkenskaperna i ett elektroniskt system.
Enligt 2 mom. sköter arbets- och näringsministeriet de uppgifter som avses i 1 mom. 1–5 punkten i samarbete med ministerierna, landskapsförbunden, kommunerna, närings-, trafik- och miljöcentralerna och andra aktörer. Samarbetet styrs av regionutvecklingens karaktär samt av dess aktörers omfattande och flerskiktiga karaktär, som beskrivs i 2 § 1 mom. Partnerskapsprincipen gäller all verksamhet och allt partnerskap vid arbets- och näringsministeriet. Bestämmelser om principerna för flernivåstyre finns i artikel 6 i den allmänna förordningen. Centrala aktörer när det gäller Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program är i synnerhet samarbetsparterna enligt Europeiska unionens partnerskapsprincip.
I 3 mom. konstateras det krav på åtskiljande av uppgifter som hör till de grundläggande principerna för förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Arbets- och näringsministeriet ska liksom för närvarande vara både programmets förvaltande myndighet och sköta programmets bokföringsfunktion (attesterande myndighet i den gällande lagen) i Finland. Den förvaltande myndighetens uppgifter och bokföringsfunktionens uppgifter vid ministeriet ska hållas åtskilda från varandra i enlighet ned artikel 65.4 i allmänna förordningen och med iakttagande av principen om sund ekonomisk förvaltning. I enlighet med kravet på åtskiljande ska i enlighet med 14 § revisionsmyndighetens uppgifter som för närvarande skötas av finansministeriet. Liksom för närvarande är uppgifterna som gäller skötseln av bokföringsfunktionen organisatoriskt placerade i anslutning till ministeriets personal- och förvaltningsenhet medan den förvaltande myndighetens uppgifter är placerade vid avdelningen för regioner och tillväxttjänster.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 mom. 5–8 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §.Förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. I paragrafen föreslås bestämmelser om att den förvaltande myndighetens uppgifter partiellt kan skötas av förmedlande organ.
Enligt 1 mom. är förmedlande organ närings-, trafik- och miljöcentralerna, Livsmedelsverket och landskapsförbunden. Den förvaltande myndigheten kan med stöd av artikel 65.3 i den allmänna förordningen utse landskapsförbunden, närings-, trafik- och miljöcentralerna och Livsmedelsverket att utföra en del av den förvaltande myndighetens uppgifter på den förvaltande myndighetens ansvar om kraven i den allmänna förordningen och i synnerhet i förordningens bilaga X uppfylls. Den förvaltande myndigheten följer upp att kraven uppfylls. För denna uppgift ges den förvaltande myndigheten på det sätt som framkommer av 11 § behörighet att exempelvis ålägga det förmedlande organet att vidta åtgärder.
Enligt 2 mom. ska det förmedlande organet sköta den förvaltande myndighetens uppgifter för den förvaltande myndighetens räkning och på dess ansvar. Till det förmedlande organet delegeras uppgifter som det föreskrivs om i finansieringslagen. Ett förmedlande organ utför uppgifter som gäller beviljande av stöd, utbetalning, övervakning och fortsatta åtgärder gällande stöd för den förvaltande myndighetens räkning på det sätt som anges separat i finansieringslagen och i statsrådets förordning som utfärdas med stöd av den. Ett förmedlande organ beslutar enligt förslaget om beviljande av finansiering samt om granskning av stödberättigandet i ansökningar om betalning, beslut om utbetalning och om den summa som betalas till stödmottagare. Det förmedlande organet ska också ansvara för fortsatta åtgärder i fråga om beviljat och utbetalt stöd. De förmedlande organens behörighet, rättigheter och ansvar förblir de samma som i nuläget, men den tekniska betalningsrörelsen ska också för landskapsförbundens del gå direkt från statens konto till stödmottagarna, och likvida överföringar av anslag från arbets- och näringsministeriet till landskapsförbunden behövs inte i framöver. Det förmedlande organet ska besluta om utbetalningen varefter betalningstransaktionen styrd av systemet EURA 2021 förmedlas automatiserat via statens betalningsrörelse i realtid till stödmottagarens konto utan åtgärder från arbets- och näringsministeriet. Det förmedlande organet ansvarar för att betalningarna går endast via systemet EURA 2021. Att antalet betalningsfiler som ska överföras minskar gör systemet enhetligare och minskar samtidigt risken i processerna. På så sätt undviks de skeden med manuella processer som användes under programperioden 2014–2020 och en obruten verifikationskedja garanteras i enlighet med Europeiska kommissionens krav på verifikationskedjor.
I 3 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att koncentrera uppgifter som förmedlande organ för landskapsförbunden. Uppgifterna kan koncentreras så att ett landskapsförbund sköter uppgifterna som föreskrivits för förbundet inom verksamhetsområdet för ett annat landskapsförbund. Uppgifter ska få koncentreras om det på det sättet går att garantera tillgången på sådan särskild expertis som behövs för uppgifterna, en oklanderlig medelsförvaltning eller ett särskilt krav på differentiering av uppgifter. På differentieringen av uppgifter för det förmedlande organet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program tillämpas artikel 65.4 i den allmänna förordningen. Det kan också vara ändamålsenligt att koncentrera landskapsförbundets uppgifter av någon motsvarande orsak. Koncentreringen av uppgifterna ska grunda sig på ett sådant avtal mellan landskapsförbunden som avses i 18 §.
I 4 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att koncentrera de förmedlande organens uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna. I fråga om NTM-centralerna finns bestämmelser om koncentrering av strukturfondsuppgifter i statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna (1373/2018, NTM-förordningen). I en förordning som utfärdas med stöd av den föreslagna lagen får det dock föreskrivas en möjlighet för de NTM-centraler som enligt NTM-förordningen sköter strukturfondsuppgifter att koncentrera uppgifter som förmedlande organ för projekt inom riksomfattande teman enligt 29 § till en eller flera NTM-centraler.
Enligt 5 mom. krävs den förvaltande myndighetens godkännande för alla arrangemang som gäller koncentrering av de förmedlande organens uppgifter. Detta baserar sig på att de förmedlande organen sköter sina uppgifter på det sätt som anges i 2 mom. för förvaltande myndighetens räkning och på dess ansvar. När de förmedlande organen har visat att de uppfyller de krav som ställs på dem och förutsättningarna för koncenteringen av uppgifter, fattar den förvaltande myndigheten ett beslut där den utser de förmedlande organen.
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på förmedlande organ, de uppgifter organen åläggs och koncentrering av uppgifterna får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om koncentrering av NTM-centralernas uppgifter finns förutom i den förordning som utfärdas med stöd av denna lag också, på samma sätt som för närvarande, i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna.
11 §.Den förvaltande myndighetens för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program förhållande till det förmedlande organet. I paragrafen föreslås bestämmelser om den förvaltande myndighetens förhållande till förmedlande organ för programperioden 2021–2027. Paragrafen är ny och förteckningen över eventuella åtgärder i den är inte uttömmande.
I paragrafens 1 mom. 1 punkten regleras den förvaltande myndighetens rätt att i beslut om anvisande av medel ställa bindande villkor för det förmedlande organet på basis av Europeiska unionens eller nationell lagstiftning i ärendet när det gäller programmens förvaltning samt beviljande, utbetalning, uppföljning, övervakning och fortsatta åtgärder i fråga om stöd. Rätten att ställa villkor motsvarar den rätt som gällt under programperioden 2014–2020. Enligt 2 punkten kan den förvaltande myndigheten ålägga det förmedlande organet att inom utsatt tid vidta ändamålsenliga åtgärder för att korrigera ett fel som orsakats av en oegentlighet och förhindra att felet upprepas.
Enligt 3 punkten kan den förvaltande myndigheten låta att anvisa ett anslag till ett förmedlande organ som avses i 9 § 1 mom. 6 punkten, om det förmedlande organet inte sköter de uppgifter som avses i 10 § korrekt eller uppfyller villkoren enligt bilaga X till den allmänna förordningen eller enligt denna lag. Om samråd enligt 2 mom. mellan den förvaltande myndigheten och det förmedlande organet inte inom en skälig tidsfrist leder till en lösning utgående från vilken den förvaltande myndigheten har möjlighet att säkerställa att det förmedlande organet uppfyller de skyldigheter som ställs och verkställer dem ska den förvaltande myndigheten vara skyldig att föreslå ändringar i anvisandet av anslag till det aktuella förmedlande organet. Detta innebär att det förmedlande organet inte tilldelas årliga fullmakter. Den förvaltande myndigheten ska av den nämnda grundade anledningen ha rätt att föreslå att det förmedlande organets anslagsfullmakter eller en del av dem tills vidare lämnas ofördelade. Vid behov kan det beslutas om fördelning av fullmakter till det aktuella förmedlande organet redan medan samråden pågår om den förvaltande myndigheten anser att det förmedlande organet uppfyller skyldigheterna på ett tillräckligt sätt. Beslut om huruvida fullmakterna ska fördelas eller inte fattas senast när den förvaltande myndigheten har fattat beslut om att samråden ska avslutas. Också i detta fall ska samråd enligt 2 mom. inledas och en lösning sökas inom skälig tid.
Enligt momentets 4 punkt får den förvaltande myndigheten bestämma att medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som enligt 9 § 1 mom. 6 punkten har anvisats ett förmedlande organ helt eller delvis ska återkrävas, om det förmedlande organet har använt medlen för något annat ändamål än det anvisade eller vid användningen av medlen väsentligt har brutit mot lag eller den förvaltande myndighetens villkor för användningen av medlen. Eftersom ett förmedlande organ utför sina uppgifter i enlighet med artikel 65.3 i den allmänna förordningen på den förvaltande myndighetens ansvar och den förvaltande myndigheten därmed i sista hand ansvarar inför Europeiska kommissionen för att principen om klanderfri kapitalförvaltning följs har den förvaltande myndigheten av de motiverade nämnda skälen rätt att föreslå att det förmedlande organets anslag eller en del av det återkrävs.
Enligt momentets 5 punkt får den förvaltande myndigheten överföra det förmedlande organets uppgifter till någon annan om organet inte sköter uppgifterna enligt 10 § korrekt eller inte uppfyller villkoren enligt bilaga X till den allmänna förordningen eller denna lag. För att säkerställa sitt ansvar för att principen om klanderfri kapitalförvaltning förverkligas inför Europeiska kommissionen ska den förvaltande myndigheten vara skyldig att överföra det förmedlande organets uppgifter till någon annan om det förmedlande organet inte ens efter en skälig tid har förmått klara sina uppgifter eller uppfylla de krav som ställts på det.
Enligt 2 mom. ska den förvaltande myndigheten innan den vidtar de åtgärder som avses i 1 mom. 3 och 5 punkten samråda med det förmedlande organet om avhjälpande av bristerna och ge organet en skälig tidsfrist för att avhjälpa dem. Man ska i första hand sträva efter att lösa meningsskiljaktigheter mellan det förmedlande organet och den förvaltande myndigheten genom samråd. I allvarliga situationer kan den förvaltande myndigheten dock vidta de nämnda åtgärderna också omedelbart utan samråd.
12 §.Arbets- och näringsministeriets behörighet vid förvaltningen av nationella medel för regionutveckling. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbets- och näringsministeriets behörighet i förhållande till landskapsförbundet vad gäller att ställa villkor för användningen och att övervaka och följa upp användningen av medlen för nationell regionutveckling. Paragrafen är ny.
Det anslag som avses i paragrafen är det nationella anslag som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten i finansieringslagen och som har tagits in i statsbudgeten och är avsett för regionutveckling, hållbar tillväxt och livskraft i regionerna. I statsbudgeten för 2020 finns anslaget avsett för regionutveckling under moment 32.30.40 med namnet Stödjande av hållbar tillväxt och livskraft i regionerna.
Statsrådet beviljar årligen på föredragning från arbets- och näringsministeriet ett nationellt anslag för regionutveckling till arbets- och näringsministeriet samt landskapsförbunden för åtgärder enligt 6 och 7 § i den gällande finansieringslagen. I den nya finansieringslagen föreskrivs om landskapsförbundens och arbets- och näringsministeriets motsvarande behörighet i 9 och 16 §. Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets uppgift att på motsvarande sätt som för närvarande anvisa landskapsförbunden anslag för nationell regionutveckling finns i 9 § 6 punkten i lagförslaget. Landskapsförbunden får använda anslagen till självständig utveckling av landskapen för att förverkliga de mål för utveckling av regionen som fastställs i landskapsprogrammet. Dessutom kan förbunden också använda anslag för skäliga konsumtionsutgifter som behövs för förvaltningen av anslaget. Dessutom får anslaget användas för verkställande av överenskommet samarbete som gäller regionutveckling i enlighet med regeringsprogrammet och regionutvecklingsbeslutet. Föremål för användningen är till exempel att stärka kompetensbasen och färdigheterna, att förnya näringslivet för att kunna förutse och behärska positiva och oväntade strukturomvandlingar, att främja tillgången på kunnig arbetskraft, att begränsa klimatförändringen, att anpassa sig och ha beredskap samt att utveckla ekosystem. Anslag som riktas till avtalat samarbete fördelas landskapsvis och grundar sig på planer som utarbetas i en gemensam process mellan aktörerna inom regionutvecklingen och under landskapsförbundens ledning, där utmaningarna i utvecklingen och de åtgärder som behövs i landskapet och dess olika regioner beskrivs utgående från lägesbilden för regionutvecklingen.
Enligt paragrafens 1 punkt får arbets- och näringsministeriet i fråga om nationella medel för regionutveckling i beslut om anvisande av medel ställa bindande villkor för landskapsförbundet för beviljande, utbetalning, uppföljning och övervakning av samt fortsatta åtgärder för stöd. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för den totala uppföljningen av anslaget för regionutveckling. För uppföljningen av användningen av anslagen och deras genomslag ska landskapsförbunden i början av året sända arbets- och näringsministeriet en komprimerad sammanfattning av de projekt som föregående år finansierats med anslaget och resultaten av dem samt offentliga sammandrag av projekten. När projekten avslutats ska landskapsförbunden sända arbets- och näringsministeriet slutrapporter över varje åtgärd. Dessutom är avsikten att det ska göras en separat slutlig utvärdering om finansieringshelheten av regionutvecklingen. Syftet med 1 punkten som föreslås är att säkerställa att landskapsförbunden använder de anslag som anvisats dem enligt villkoren i beslutet om anvisandet av anslag och sänder ministeriet de uppgifter det behöver för att följa användningen av anslaget.
I 2 punkten säkerställs ministeriets behörighet att återkräva de nationella medel för regionutveckling som har anvisats ett landskapsförbund helt eller delvis i en situation där landskapsförbundet använder eller har använt medlen för annat ändamål än det anvisade eller vid användningen av medlen väsentligt brutit mot lag eller mot villkoren för användningen av medlen. Innan medlen återkrävs helt eller delvis bör arbets- och näringsministeriet i praktiken be om en utredning av medelsanvändningen och ge förbundet möjlighet att korrigera oklarheterna i användningen av anslaget. Enligt behov kan ministeriet ge rådgivning och samråda med landskapsförbundet om korrigering av användningen av anslaget för att undvika återkrav.
13 §.Bokföringsfunktionens för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program förhållande till det förmedlande organet. I paragrafen föreslås bestämmelser om bokföringsfunktionens förhållande till det förmedlande organet för det regional- och strukturpolitiska programmet under programperioden 2021–2027.
I paragrafens 1 mom. föreslås det att bokföringsfunktionen och den förvaltande myndigheten vid arbets- och näringsministeriet i samråd i beslut enligt 9 § 1 mom. 6 punkten om anvisande av medel får ställa sådana bindande villkor som de förmedlande organen ska iaktta och som är nödvändiga för skötseln av bokföringsfunktionens uppgifter. Arbets- och näringsministeriet är både förvaltande myndighet och den myndighet som sköter bokföringsfunktionen. Uppgifterna har skiljts åt mellan ministeriets olika verksamhetsenheter i enlighet med principerna för sund ekonomisk förvaltning.
Enligt 2 punkten får bokföringsfunktionen ålägga den förvaltande myndigheten och det förmedlande organet att inom utsatt tid vidta ändamålsenliga åtgärder för att korrigera ett fel som orsakats av en oegentlighet och förhindra att felet upprepas.
14 §. Revisionsmyndigheten för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. I paragrafen föreslås det att en revisionsmyndighet för programmen för EU:s regional- och strukturpolitik utses för programperioden 2021–2027. Såsom för närvarande är finansministeriets finanscontrollerfunktion revisionsmyndighet. Det föreskrivs om revisionsmyndighetens uppgifter i den allmänna förordningen, huvudsakligen i artikel 71. Den väsentligaste ändringen i revisionsmyndighetens uppgifter jämfört med programperioden 2014–2020 är att det inte längre behövs revisionsberättelse eller revisionsutlåtande som gäller förfarandet då myndigheter för programmet utses.
Revisionsmyndighetens centrala uppgift är att utföra systeminspektioner, projektinspektioner och revisioner så att den kan ge Europeiska kommissionen obunden säkerhet om förvaltnings- och övervakningssystemets effektiva verksamhet och om lagligheten och reglementsenligheten i de utgifter som ingår i den redovisning som sänds till kommissionen. Revisionsarbetet ska genomföras i enlighet med internationellt godkända revisionsstandarder. Revisionsmyndigheten ska också sända kommissionen ett årligt revisionsutlåtande och en revisionsberättelse på samma sätt som under programperioden 2014–2020. Revisionsmyndigheten ska dessutom utarbeta en inspektionsstrategi som grundar sig på en riskbedömning där man beaktar beskrivningen av programmets förvaltnings- och övervakningssystem och som täcker systeminspektioner och projektinspektioner.
Revisionsmyndigheten ska enligt principen om en enda revision i artikel 74 i den allmänna förordningen beakta arrangemangen vilkas tillämpningsområde har utvidgats jämfört med programperioden 2014–2020. Dessutom ger de utökade proportionella arrangemangen enligt artikel 77 och 78 i den allmänna förordningen revisionsmyndigheten en möjlighet att begränsa revisionen av ett program eller en programgrupp till att omfatta ett statistiskt urval på 30 urvalsenheter om programmet uppfyller villkoren enligt artikel 78 för tillämpning av proportionella arrangemang och medlemsstaten i förväg har meddelat Europeiska kommissionen om tillämpningen av arrangemangen från början av följande räkenskapsår. Ett väsentligt krav för att tillämpa arrangemangen är att kommissionen i sina offentliggjorda årliga verksamhetsrapporter för de två föregående åren har bekräftat att programmets förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt och att den totala felprocenten för varje år ligger under 2 procent. När den utvärderar den effektiva verksamheten i programmets förvaltnings- och övervakningssystem beaktar kommissionen även medlemsstatens deltagande i det intensifierade samarbetet som gäller Europeiska åklagarämbetet.
Enligt paragrafens 2 mom. får närmare bestämmelser om revisionsmyndighetens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §. Delegationen för förnyelse i regionerna. Enligt 1 mom. finns i anslutning till arbets- och näringsministeriet en delegation för förnyelse i regionerna. Den gällande lagens 13 § föreslås bli ändrad så, att delegationen för regional- och strukturpolitik ersätts med bestämmelser om delegationen för förnyelse i regionerna. Eftersom syftet med delegationen är att vara ett samarbetsorgan mellan olika förvaltningsområden, landskapsförbunden och övriga aktörer är det motiverat att den utses av statsrådets allmänna sammanträde. Statsrådet tillsätter delegationen för sin regeringsperiod. Delegationen ska inte ha självständig beslutanderätt, men den är en viktig samarbetsform i förvaltningsstrukturen.
Verksamheten i delegationen för regional- och strukturpolitik har upphört hösten 2015, och i stället för den har en delegation för förnyelse i regionerna arbetat med början under regeringsperioden för statsminister Sipiläs regering. Uppgifterna för delegationen för förnyelse i regionerna avses vara betydligt mer strategiska än för den nedlagda delegationen för regional- och strukturpolitik, som också behandlade till exempel ärenden i anslutning till förvaltningen av olika program och andra ärenden som gällde praktiskt verkställande.
Samtidigt ändras delegationens sammansättning. Delegationen för regional- och strukturpolitik arbetade i enlighet med principen om partnerskap i artikel 6 i den allmänna förordningen som ett organ för partnerskap inom regional- och strukturpolitik, och bland medlemmarna fanns jämnt fördelat representanter för central- och regionförvaltningen samt för organisationer. Eftersom delegationen har haft rikligt med andra än strategiska uppgifter har medlemmarna med undantag för direktörer i landskapen och statens regionförvaltning bestått av tjänstemän på föredragande- och expertnivå. Regionutvecklingen är till karaktären samarbete mellan olika förvaltningsområden och kräver samordning av åtgärder, och därför bör delegationens medlemmar vara i en sådan ställning att de heltäckande kan bedöma och föra fram infallsvinklar från den organisation eller den myndighet de representerar samt verksamhetens konsekvenser för regionutvecklingen som helhet. Avsikten är att uppdraget som ordförande för delegationen för förnyelse i regionerna sköts av näringsministern, och att medlemmarna ska bestå av den högsta tjänstemannaledningen från ministerier, landskapsförbund och kommuner av olika slag, statens regionförvaltning samt viktiga samarbetsorganisationer. Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att föreslå en representant för sametinget som ny medlem i delegationen.
Arbets- och näringsministeriet ska besluta om ändringar i fråga om delegationens medlemmar. Delegationen ska få tillsätta sektioner för att behandla till exempel ärenden som kräver noggrannare beredning. Sådana är till exempel ärenden som gäller programperioder för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik eller förnyande av lagstiftningen om regionutveckling.
I paragrafens 2 mom. räknas delegationens uppgifter upp. Enligt momentets 1 punkt har den till uppgift att samordna och följa den strategiska helheten för regionutvecklingen och dess genomslag. Vid behov kan delegationen göra framställningar om regionutvecklingen om målen och åtgärdernas slagkraft inte motsvarar de mål som ställts upp för regionutvecklingen. Näring och sysselsättning, välmående, kompetens, kultur, livsmiljö, tillgänglighet och säkerhet samt integration är delområden inom samhällspolitiken som gäller och i betydande utsträckning påverkar regionutvecklingen. Enligt paragrafens 2 mom. 2 punkt är det delegationens uppgift att styra beredningen av statsrådets regionutvecklingsbeslut samt att främja och följa upp genomförandet av beslutet. Bestämmelser om regionutvecklingsbeslutet finns i 24 §. De ministerier som är centrala med tanke på regionutvecklingen ska främja genomförandet av regionutvecklingsbeslutet på sitt förvaltningsområde och landskapsförbunden i den egna regionens utvecklingsarbete.
Enligt momentets 3 punkt är det delegationens uppgift att främja samarbetet mellan riksomfattande och regionala aktörer. Med dem avses speciellt ministerier som är centrala med tanke på regionutvecklingen och landskapsförbunden. I främjandet av samarbetet ingår bland annat beredning, genomförande och uppföljning av de diskussioner som avses i 27 §. Enligt 1 mom. 4 punkten ska delegationen förutse och följa den regionala utvecklingen och förmedla information om utvecklingsbehoven. De effektmål och mätare som ska användas vid den riksomfattande uppföljningen och utvärderingen av uppnåendet av målen för regionutvecklingen enligt 2 § ska definieras närmare i regionutvecklingsbeslutet och de ska också tillämpas vid uppföljningen av andra program enligt denna lag.
Enligt momentets 5 punkt ska delegationen behandla centrala reformer som anknyter till regionutveckling i syfte att samordna lagstiftningen och avveckla normer. Med behandling av reformer avses att delegationen ska få kännedom om reformer som bereds av olika aktörer och som påverkar regionernas utveckling, de ska diskutera dem och de olika aktörerna som hör till delegationen ska främja genomförandet av dem för sin egen del.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om ett bemyndigande att utfärda förordning i fråga om delegationen. Bestämmelser om delegationens sammansättning och mandatperiod och närmare bestämmelser om delegationens i 2 mom. avsedda uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet.
16 §. Övervakningskommittén för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. I 1 mom. föreskrivs om den övervakningskommitté för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som avses i artikel 33 i den allmänna förordningen samt om utnämnandet av kommitténs ordförande och vice ordförande.
Bestämmelser om övervakningskommittén, dess uppgifter och sammansättning finns i artiklarna 33–35 i den allmänna förordningen. Enligt den allmänna förordningen ska en arbetsordning utarbetas för övervakningskommittén. Övervakningskommittén har till uppgift att övervaka hur det regional- och strukturpolitiska programmet avancerar och programmets mål tillsammans med den förvaltande myndigheten. Övervakningskommittén ska också godkänna de urvalskriterier som tillämpas i programmet, fondernas prestationsrapporter samt utvärderingsplanen och betydande förändringar i programmet. Övervakningskommitténs uppgifter är sådana till sin natur att de kan anses vara utövande av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Det är dock inte fråga om sådan betydande utövning av offentlig makt som avses i grundlagen, eftersom övervakningskommitténs beslut alltid fastställs av antingen den förvaltande myndigheten eller statsrådet. En övervakningskommitté ska inrättas enligt artikel 33 i den allmänna förordningen inom tre månader efter det att medlemsstaten underrättades om beslutet om godkännandet av programmet. Övervakningskommitténs mandatperiod ska vara hela programperioden. Övervakningskommittén ska kunna vara gemensam för flera program. Statsrådet ska tillsätta kommittén, precis som hittills. Statsrådet ska också utse övervakningskommitténs ordförande och vice ordförande, som ska vara från arbets- och näringsministeriet. Arbets- och näringsministeriet kan enligt förordningen besluta om ändringar i fråga om medlemmarna. Övervakningskommittén ska också kunna kalla experter till kommittén.
Enligt 2 mom. ska övervakningskommittén eftersträva enhällighet i sitt arbete. Om enhällighet inte kan nås, blir den mening gällande som har omfattats av två tredjedelar av dem som röstat.
I 3 mom. föreslås bestämmelser som tillgodoser kraven på god förvaltning och rättssäkerhet enligt 124 § i grundlagen. På kommittémedlemmarna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Med detta avses bestämmelserna i 40 kap. i strafflagen. På medlemmarna tillämpas också bestämmelserna om skadeståndsansvar i skadeståndslagen (412/1974) för ersättande av skada som uppkommer i samband med kommitténs uppgifter.
I 4 mom. föreslås att bestämmelser om övervakningskommitténs uppgifter och sekretariat samt närmare bestämmelser om kommitténs sammansättning, och mandatperiod får utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §. Landskapsförbundets uppgifter. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om landskapsförbundens uppgifter när det gäller regionutveckling. Landskapsförbundens andra centrala uppgiftshelhet är landskapets planerings- och havsplaneringsuppgift som är av betydelse också med tanke på regionutvecklingsuppgiften. Bestämmelser om landskapets planerings- och havsplaneringsuppgifter finns i 19 § i markanvändnings- och bygglagen.
I 1 mom. beskrivs landskapsförbundets ansvar för den strategiska regionutvecklingen som helhet och räknas närmare upp de viktigaste uppgifterna i anslutning till regionutvecklingen. Momentet avses mer allmänt än i nuläget gå in på vissa av förbundets uppgifter, men ändå så att paragrafen anger de väsentligaste kärnuppgifterna. Dessutom innehåller vissa andra paragrafer i lagförslaget bestämmelser om förbundets regionutvecklingsuppgifter, och de upprepas inte här. Det gäller exempelvis 25 § om utarbetande av landskapsprogrammet.
I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om landskapsförbundets uppgift att bereda och verkställa landskapets långsiktiga strategi. Punkten motsvarar beskrivningen i det inledande stycket i gällande 17 § om landskapsförbundets centrala roll och roll när det gäller att planera den strategiska regionutvecklingen som helhet. Med strategisk planering avses den samlade regionutveckling där landskapsförbundet ansvarar för processen och samordningen av samarbetet. Dessutom ska förbundet för sin del ansvara för genomförande av de i planeringen uppställda målen. Som ett inslag i den strategiska planeringen svarar landskapsförbunden också på regional nivå för strategierna för smart specialisering. I genomförandet ska landskapsförbundet bland annat finansiera sådana projekt för måluppfyllelse som avses i 3 punkten.
I 2 punkten nämns förbundets uppgift att främja verksamhetsförutsättningarna för näringslivet i sin region, vilket motsvarar 2 punkten i den gällande bestämmelsen. Uppgiften avser förbundets åtgärder för att förbättra företagens förutsättningar att svara mot omvärldsförändringar och för att stärka företagens konkurrenskraft, förmåga till förnyelse och tillväxt. Landskapsförbundet utvecklar näringslivets strukturer i syfte att skapa och skydda företag och arbetstillfällen. Utvecklingen sker med beaktande av de för regionen typiskt starka branscherna. Åtgärderna koncentreras på att stärka och förnya dessa, men också på att få fram nya branscher. Vidare sägs det i punkten att förbundet ska främja smart specialisering i regionen. Strategierna för smart specialisering bereds under ledning av landskapsförbundet i samarbete med NTM-centralerna och andra aktörer inom regionutvecklingen. I praktiken har landskapsförbunden också hittills ansvarat för utarbetandet av strategierna, men ansvaret fastställs nu tydligt. Bestämmelser om strategiernas anknytning till landskapsprogrammet finns dessutom i 25 § i propositionen. Landskapsförbunden ska i sin region leda ett partnerskapssamarbete där regionerna känner till sina egna områden för tillväxt och styrka i framtiden utifrån information som söks och produceras av den offentliga sektorn, den privata sektorn och forskningssektorn i samråd. Metodarsenalen ska bland annat bidra till att det finns kompetent arbetskraft att tillgå och att kompetens- och innovationsstrukturerna och andra ekosystem utvecklas systematiskt.
I 3 punkten slås det fast vilken förbundets uppgift är när det gäller att genomföra regionutvecklingen, dvs. att finansiera projekt som genomför utvecklingsmål i enlighet med vad som föreskrivs i finansieringslagen. Enligt den allmänna förordningen är det den förvaltande myndighetens uppgift att finansiera projekt inom ramen för EU:s regional- och strukturpolitiska fonder. Den förvaltande myndigheten kan delegera uppgiften till ett landskapsförbund som i egenskap av förmedlande organ har förutsättningar och vilja att fullgöra uppgiften. I den föreslagna 10 § finns bestämmelser om detta. Ett landskapsförbund som tar emot uppgiften ska utöver det tekniska stödet åta sig att sköta kostnaderna för förvaltningen av programmet, på samma sätt som för närvarande. Det tekniska stöd som arbets- och näringsministeriet betalar till de förmedlande organen för programmet täcker cirka hälften av förvaltningskostnaderna.
I 4 punkten föreslås bestämmelser om landskapsförbundets uppgift att främja tillgängligheten och om ansvaret för att leda trafiksystemplaneringen i landskapet och samordna planeringen med andra planer i landskapet och den riksomfattande trafiksystemplanen i andra regioner än Helsingforsregionen. Uppgiften motsvarar 17 § 6 punkten i den gällande lagen. Landskapsförbundet avses svara för landskapets allmänna utveckling och som en del av den uppgiften kan förbundet svara för ledningen av landskapets trafiksystemplanering och för samordning av den planeringen med annan planering på landskapsnivå och den riksomfattande trafiksystemplaneringen. I 15 a § i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) finns bestämmelser om målen för trafiksystemplaneringen, som också ska beaktas i landskapens trafiksystemplanering. Enligt den paragrafen är trafiksystemplanering fortlöpande planering som sker i växelverkan mellan olika parter och som baserar sig på konsekvensbedömning och samarbete mellan myndigheter och andra aktörer. I 15 b § i samma lag finns bestämmelser om den riksomfattande trafiksystemplanen. Landskapets trafiksystemplan ska utarbetas i växelverkan med trafiksystemplaneringen på riksnivå. I Helsingforsregionen är det samkommunen Helsingforsregionens trafik (HRT) som svarar för trafiksystemplanen (lagen om samarbete inom avfallshanteringen och kollektivtrafiken mellan kommunerna i huvudstadsregionen, 829/2009). HRT ansvarar för trafikplaneringen i 14 kommuner (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kervo, Sibbo, Kyrkslätt, Nurmijärvi, Vichtis, Hyvinge, Tusby, Mäntsälä, Borgnäs, Träskända), inte enbart inom sina medlemskommuner. Trafiksystemplaneringen på landskapsnivå ska göras i växelverkan med trafiksystemplaneringen i stadsregionerna i landskapet för att planeringen på de olika regionala nivåerna ska vara överensstämmande.
I 5 punkten föreslås bestämmelser om förbundets uppgifter att främja en hållbar användning av naturresurserna och begränsning av klimatförändringen och anpassningen till den samt främja samarbetet kring planeringen av en högklassig livsmiljö och svara för samordningen av planeringen med landskapets övriga planering, Uppgiften motsvarar i praktiken 7 punkten i den gällande bestämmelsen, men begreppen har moderniserats så att de motsvarar den övriga terminologi som rekommenderas i det nuvarande klimatarbetet. I praktiken utarbetar förbunden tillsammans med andra aktörer exempelvis frivilliga energi- och klimatstrategier eller energi- och klimatutredningar som främjar målen för hållbar och klimatneutral utveckling. Uppgiften anknyter också till landskapsförbundets markanvändningsuppgift.
I 6 punkten föreslås en bestämmelse om landskapsförbundets skyldighet att mångsidigt främja samarbetet mellan olika aktörer i syfte att utveckla landskapet. Förbundet ska främja samarbetet såväl mellan medlemskommunerna som mellan kommunerna och landskapet. I den gällande lagen finns förpliktande och noggranna bestämmelser om samarbetet mellan landskapen i 18–22 §. En utredning som gjordes hösten 2019 visar att sådan reglering inte längre anses nödvändig. Bestämmelser om frivilligt samarbete mellan landskapen ska finnas på samma sätt i 18 § i lagförslaget som i den gällande lagen. Punkten avses också gälla landskapets nationella och internationella förbindelser. Med nationella förbindelser avses bland annat växelverkan mellan landskapet och staten i form av en regionutvecklingsdiskussion, som det föreskrivs om i den föreslagna 27 §. Många av landskapsförbundens uppgifter inbegriper ett behov av internationellt samarbete, som också det nämns i 6 punkten.
I 7 mom. 1 punkten föreskrivs det om landskapsförbundets uppgift att följa och förutse den regionala utvecklingen samt förändringarna i omvärlden och i fråga om kompetensbehov. Det betyder att landskapsförbundet ska ta fram och upprätthålla en lägesbild av regionutvecklingen i fråga om fenomen och utveckling i landskapet och dess delar. I praktiken ska förbundet samla in, analysera och förmedla aktuell information om landskapets omvärld och utveckling och även förutse förändringar, vilket inbegriper att ha framförhållning när det gäller kompetenskrav på lång sikt i landskapet. Kompetensen fyller en allt viktigare funktion när det gäller regionutveckling och regionförnyelse. Forskningen, utbildningen och innovationsverksamheten inom ett landskap är kopplade till landskapets attraktionskraft, kvarhållningskraft och livskraft. Landskapsförbunden främjar för sin del regionens kompetensutveckling genom bl.a. antecipering av kunskapsbehovet, strategierna för smart specialisering och verkställande av EU-finansiering och nationell finansiering. Uppgiften anknyter till förberedelsen av regionutvecklingsdiskussioner enligt den föreslagna 27 § och framtagning av en nationell lägesbild. Landskapsförbundet ska för sin del svara för att ta fram lägesbilden i fråga om regionutvecklingen för diskussionerna, och på riksnivå svarar arbets- och näringsministeriet för uppgiften. Uppgiften att prognostisera ska förbundet sköta på samma sätt som det föreskrivs om saken i den gällande 11 punkten.
I 8 punkten föreskrivs om landskapsförbundets uppgift att främja kulturen som en del av strategiarbetet på landskapsnivå, inom samernas hembygdsområde deras rätt till sitt eget språk och sin egen kultur samt landskapets identitet och invånarnas deltagande i utvecklingen av landskapet. Den kulturfrämjande uppgiften motsvarar till sitt innehåll 5 punkten i den gällande 17 §. Det är kommunens uppgift att ordna kulturverksamhet (lagen om kommunernas kulturverksamhet 166/2019, 3 §). För att genomföra denna uppgift ska kommunen främja likvärdig tillgång till och mångsidigt bruk av kultur och konst. I lagen föreskrivs också om kommunens uppgift att främja kultur och konst som en del av invånarnas välfärd och hälsa, delaktighet och samhörighet samt den lokala och regionala livskraften. Landskapsförbundet ska också svara för samordningen av de planer och utvecklingsåtgärder som gäller kulturen. Denna samordning är en del av genomförandet av landskapsprogrammet. I arbetet med landskapsprogrammet bör man också samarbeta med statliga myndigheter, såsom Centret för konstfrämjande och museerna med regionalt ansvar. I landskapet Lappland har landskapsförbundet skyldighet att främja tillgodoseendet av samernas rätt till sitt språk och sin kultur, vilket ska beaktas i samband med beredningen och genomförandet av de planer som stöder regionutvecklingen och som avses i denna lag.
I propositionen föreskrivs vidare att landskapsidentiteten ska främjas för att göra regionen mer känd och på så sätt stärka regionens livskraft och invånarnas välfärd. Invånarnas deltagande i arbetet med att utveckla landskapet ska enligt avsikt stärkas. I praktiken sker deltagandet ofta indirekt genom olika samarbetsforum, men i fortsättningen ska det kunna intressera en bredare publik när sätten att delta utvecklas. De nuvarande samarbetsforumen för regionutveckling är till exempel ungdomsfullmäktige.
I 9 punkten föreskrivs om landskapsförbundens uppgift att främja samservice i sin region enligt lagen om samservice inom den offentliga förvaltningen (223/2007). Den uppgiften föreskrivs i 10 punkten i den gällande bestämmelsen.
I 10 punkten finns en allmän bestämmelse om landskapsförbundets ansvar för skötseln av andra uppgifter som särskilt föreskrivits för förbundet eller som anvisats det av medlemskommunerna. Med detta avses bland annat lagstadgade uppgifter för landskapsförbunden. Exempel på sådana är förbundens uppgift att i enlighet med 7 § i idrottslagen (390/2015) tillsätta de regionala idrottsråden. Den uppgiften nämns i 9 punkten i den gällande bestämmelsen.
I 2 mom. finns bestämmelser om hur landskapsförbunden ska sköta uppgifterna och om de viktigaste behoven och aktörerna när det gäller samarbetet. Uppgifterna i anslutning till regionutveckling är mångsidiga, och flera olika aktörer deltar i genomförandet av dem. Därför är det viktigt att utvecklingsarbetet sker i samarbete med de olika aktörerna. I den föreslagna 1 punkten beskrivs omfattningen av samarbetet för regional utveckling och nyckelaktörerna. På regional nivå är de viktigaste aktörerna kommunerna och i synnerhet centralorterna, olika statliga myndigheter och även exempelvis högskolorna och andra läroanstalter. Av de statliga regionförvaltningsmyndigheterna är det framför allt närings-, trafik- och miljöcentralen som genomför regionutveckling. Också regionförvaltningsverken utför vissa uppgifter som anknyter till regionutveckling, exempelvis genom att främja sund och fungerande ekonomisk konkurrens, konsumentskyddet och medborgarnas ekonomiska säkerhet samt lika villkor för näringsidkare. Samarbetet med städerna och kommunerna sker exempelvis i form av stöd till kommunernas livskraftsuppgift och det interkommunala samarbetet. Andra aktörer i landskapet Lappland är sametinget. Bestämmelser om sametingets deltagande i utarbetandet av landskapsprogrammet finns i 25 § i lagförslaget. I den aktuella paragrafen nämns sametinget emellertid inte separat. Syftet är att göra bestämmelsen mer allmänt hållen. Avsikten med ändringen är inte att ändra på nuvarande praxis. Sametinget är fortsatt en viktig samarbetspartner för landskapsförbundet i Lappland. Andra samarbetspartner i landskapen som kan nämnas är exempelvis samarbetsgrupperna för lokal utveckling i landsbygden och skärgården samt olika organisationer.
I den föreslagna 2 punkten slås det fast att landskapsförbunden ska beakta att kommunerna har olika utgångspunkter och styrkor och därmed olika behov i utvecklingsarbetet. Landskapsförbundet ska samarbeta med medlemskommunerna för att identifiera olika behov och möjligheter. Exempelvis gör förbundet och kommunerna gemensamma utredningar om bland annat utbildning, kultur, social- och hälsovårdssektorn och kommunekonomin och även för att ta fram information om läget i landskapet. Utifrån den informationen kan utvecklingsåtgärderna i regionen sättas in efter behov.
I 3 och 4 punkten föreskrivs det om landskapsförbundets deltagande och samarbete när det gäller den strategiska planeringen och resultatstyrningen hos de centrala statliga regionförvaltningsmyndigheter som deltar i regionutvecklingen samt om samarbete med högskolor och andra utbildningsanordnare för att beakta landskapets regionutvecklingsmål.
De centrala statliga myndigheterna för genomförande av regionutveckling är närings-, trafik-och miljöcentralerna och delvis också regionförvaltningsverken. Bestämmelser om landskapens samarbete vid deras strategiska planering och resultatstyrning finns i 7 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna och på motsvarande sätt i 8 § i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) samt närmare i 17 § i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna och på motsvarande sätt i 14 § i statsrådets förordning om regionförvaltningsverken (906/2009).
Enligt den föreslagna lagen ska landskapsförbunden till behövliga delar på samma sätt som för närvarande delta i arbetet med att ta fram det gemensamma strategidokumentet inom den strategiska planeringen och dessutom i arbetet med att ta fram NTM-centralernas och i behövliga delar också regionförvaltningsverkens resultatavtal. Bland annat landskapsprogrammet ska beaktas när strategidokumentet och resultatavtalen utarbetas. Eftersom utvecklingen av ett landskap i stor utsträckning beror på att man i planeringen av utvecklingen också beaktar regionens behov är samarbetet med högskolor och andra läroanstalter viktigt. I synnerhet landskapsförbundens samarbete med universiteteten och yrkeshögskolorna är viktigt i synnerhet för regionutvecklingen och särskilt företagsverksamheten. Detta för att utbildnings- och kompetensmålen samt tillgången till arbetskraft ska motsvara regionens och företagens mål och behov. Därför föreslås det att 4 punkten ska föreskriva om landskapsförbundens samarbete med högskolor och andra utbildningsanordnare.
I 5 punkten beskrivs landskapsförbundets uppgift som främjare av och intressebevakare för landskapets allmänna utveckling. Främjandet av landskapets allmänna utveckling och intressebevakningen går ut på att främja de frågor eller projekt som väsentligt påverkar landskapsutvecklingen och inbegriper också att informera om landskapet. Syftet med informationen är att öka invånarnas välbefinnande och landskapets framgång. Landskapsförbundet bedriver intressebevakning i samarbete med regionens riksdagsledamöter och Europaparlamentariker, partiernas distriktsorganisationer, näringslivsorganisationerna och kommunerna samt samkommunerna och andra berörda intressenter.
18 §. Samarbete mellan landskapsförbunden. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om samarbetet mellan landskapsförbunden.Avsikten är att landskapsförbunden ska besluta om samarbete i frågor där det för flera landskaps vidkommande behövs samarbete i de frågor som nämns i 17 § 1 mom. Samarbetet kan också gälla uppgifter som föreskrivs någon annanstans i lag eller uppgifter enligt finansieringslagen. Ett exempel på andra uppgifter är behovet av att koncentrera förbundens uppgifter vid förvaltningskontroller som gäller nationell medfinansiering och interregprogram och interregprogram vid de yttre gränserna.
Numera är det inte bara angränsande landskap som bedriver samarbete med varandra, utan också landskap i olika delar av landet kan ha exempelvis gemensamma internationella uppgifter.Beroende på hur omfattande samarbetet och hur viktiga de frågor som kräver beslut är ska förbunden kunna avtala om den nivå som beslutet ska fattas på. Landskapsförbunden har olika samarbetsformer och den mest etablerade formen är storområdessamarbete. Områdesindelningen för det samarbetet bygger på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1059/2003 (ändrad genom förordning nr 31/2011). Storområdena är Helsingfors–Nyland och övriga södra Finland, västra Finland, norra Finland, östra Finland och Åland.
I 2 mom. finns en informativ hänvisning till de bestämmelser där det föreskrivs om koncentrering av vissa av landskapsförbundens uppgifter. För att uppgifterna ska kunna koncentreras krävs det alltid att vissa villkor uppfylls och godkännande. Uppgifterna kan koncentreras så att landskapsförbundet sköter vissa uppgifter för statsbidragsmyndigheten eller andra uppgifter inom verksamhetsområdet för ett annat landskapsförbund, om det genom en utvidgning av verksamhetsområdet är möjligt att trygga tillgången till den specialsakkunskap som behövs för uppgifterna, en sund ekonomisk förvaltning eller ett krav på åtskiljande av uppgifterna eller om det är ändamålsenligt att samla uppgifterna av någon annan motsvarande orsak. Avsikten är att bestämmelser om koncentrering av olika uppgifter för landskapsförbunden och om utnämning av vissa förbund ska utfärdas i statsrådets förordning om utveckling av regionerna och genomförande av regional- och strukturpolitiken.
19 §.Landskapets samarbetsgrupp.I 1 mom. föreskrivs det att det i landskapet ska finnas en samarbetsgrupp för strategisk samordning av genomförandet av det regionutvecklingsbeslut som avses i 24 § 1 mom., landskapets långsiktiga strategiska riktlinjer, landskapsprogrammet och övriga nationella planer och avtal som påverkar regionutvecklingen samt för strategisk samordning av genomförandet av de program som medfinansieras av Europeiska unionen. En viktig uppgift för samarbetsgruppen är dessutom att vara partnerskapsorgan enligt artikel 6 i den allmänna förordningen. Bestämmelserna i artikel 6 i den allmänna förordningen ska också tillämpas på samarbetsgruppens sammansättning.
Bestämmelser om tillsättande av samarbetsgruppen och om dess sammansättning finns i det föreslagna 2 mom. Precis som nu är det landskapsförbundets styrelse som ska tillsätta samarbetsgruppen och utse dess ordförande. Den ska också fastställa samarbetsgruppens arbetsordning. I arbetsordningen ska bland annat föreskrivas om storlek och innehåll för de projekt som avses i 21 § 3 mom. och som landskapets samarbetsgrupp behandlar. Det är önskvärt att landskapen försöker se till att projektansökningarna är enhetligt utformade så att exempelvis de sökande behandlas lika, men dock med beaktande av regionernas särdrag.
I 3 mom. anges de som ska vara företrädda i samarbetsgruppen, men i mer allmänna ordalag än för närvarande. Landskapsförbundet ska emellertid sörja för att det för beredningen av verksamheten och besluten i landskapets samarbetsgrupp försäkras tillräcklig sakkunskap i fråga om olika förvaltningsområden och partner. Etablerade samarbetspartner för landskapsförbunden när det gäller regionutveckling är kommunerna i regionen, de programfinansierande statliga myndigheterna och nyckelorganisationerna på området. De organisationer som vanligen deltar i samarbetet har varierat mellan landskapen, men som exempel kan nämnas arbetstagar-, näringslivs- och miljöorganisationer samt organisationer som främjar jämlikhet. Regionalt varierande aktörer kan också vara regionförvaltningsverket, Skogscentralen, företrädare för högskolor eller yrkesläroanstalter på andra stadiet eller organisationer för lokal utveckling. I samarbetsgrupperna för de landskap vars uppgift som förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik sköts centraliserat av en annan NTM-central ska det för att säkerställa informationsgången finnas representanter för både den regionala NTM-centralen och den NTM-central som sköter den centraliserade uppgiften. I landskapet Lappland ska en representant för sametinget vara medlem i samarbetsgruppen. Mandatperioden ska vara densamma som enligt gällande lagstiftning.
Enligt 4 mom. kan samarbetsgruppen tillsätta sektioner och kalla sakkunniga. Verksamhetsmodellen motsvarar nuvarande praxis. På medlemmarna av samarbetsgruppen och dess sektioner tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. Eftersom landskapets samarbetsgrupps uppgifter omfattar sådana uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, tillämpas på dess verksamhet också de allmänna förvaltningslagarna.
I 5 mom. föreskrivs det att närmare bestämmelser om mandatperioden, sekretariatet och dess uppgifter samt närmare uppgifter om samarbetsgruppens sammansättning får utfärdas genom förordning av statsrådet.
20 §.Samarbetsgruppens uppgifter. Paragrafen avses mer exakt än 19 § 1 mom. ange vilka uppgifter landskapets samarbetsgrupp har. Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska samarbetsgruppen i beredningsskedet behandla planerings-, styrnings- och avtalshandlingar som bereds i landskapet. Bland de nationella handlingar som ska behandlas kan nämnas exempelvis landskapets långsiktiga strategiska riktlinjer, landskapsprogrammet, landskapsplanen samt närings-, trafik- och miljöcentralernas och till behövliga delar också regionförvaltningsverkens förslag till strategiska resultatmålshandlingar. Bestämmelser om landskapsförbundens deltagande och förfarande för strategisk styrning av NTM-centralerna och regionförvaltningsverken finns i de relevanta lagarna och förordningarna. För att sörja för god samordning bör resultatmålshandingarna lämpligen behandlas av landskapets samarbetsgrupp. I nuläget föreskrivs det om behandlingen av styrdokumenten i samarbetsgruppen i 28 § 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen. Avsikten är dock att göra regleringen mer allmänt hållen och därför föreslås det att uppgiften inte längre nämns särskilt utan att den i stället ingår i den föreslagna 1 punkten. Andra planeringshandlingar som ska behandlas är landskapets trafiksystemplan och samarbetsavtal och andra avtal om genomförande av landskapsprogrammet. Dessutom ska samarbetsgruppen behandla planer som anknyter till Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och andra handlingar i enlighet med vad som föreskrivs i 2–6 punkten.
Enligt 2 punkten ska landskapets samarbetsgrupp godkänna den regionala finansieringsplanen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och de finansieringsprioriteringar som ingår i den. I den föreslagna 29 § finns bestämmelser om finansieringsplanen. I finansieringsplanerna beskrivs den regionala fördelningen av medlen för Finlands regional- och strukturpolitik. Fördelningen av finansieringen ska beskrivas enligt prioriterat område och myndighet för de följande två åren på basis av det landskapsspecifika hörntal som den förvaltande myndigheten uppgett. Avsikten är att förslaget ska beaktas vid beredningen av fördelningen av medel. Den förvaltande myndigheten har rätt att avvika från regionernas förslag för att säkerställa att programmet genomförs fullt ut. Dessutom ska i planen uppges en uppskattning av kommunal finansiering och annan offentlig finansiering enligt prioriterat område och myndighet. Dessutom kan man i finansieringsplanen presentera en eventuell allokering av medel till verksamhet över landskapsgränserna och meddela det förmedlande organ som avtalats för denna verksamhet, så att allokeringen av medel administrativt sett kan ske så lätt som möjligt direkt till den myndighet som fattar finansieringsbeslutet.
Enligt 3 punkten ska samarbetsgruppen främja beredningen av omfattande projekthelheter som är viktiga för regionutvecklingen och genomförandet av dem bland annat genom att kombinera olika finansieringskällor. Uppgiften motsvarar 1 mom. 5 punkten i den gällande bestämmelsen. Enligt den föreslagna 4 punkten ska samarbetsgruppen ge bindande utlåtanden enligt 21 § 3 mom. om regionala projektansökningar som ingår i Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Uppgiften motsvarar 28 § 1 mom. 4 punkten i den gällande lagen. Närmare bestämmelser om utlåtandets betydelse för det förmedlande organets beslutsfattande föreslås i 21 § 3 mom.
I 5 punkten föreskrivs om samarbetsgruppens uppgift att utarbeta ett förslag till preciserande regionala urvalskriterier för projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Samarbetsgruppen ska underrätta den förvaltande myndigheten om kriterierna och sörja för behövliga förfaranden för deras tillämpning inom regionen. De preciserande regionala urvalskriterierna får inte stå i strid med artikel 67 i den allmänna förordningen och de urvalskriterier som övervakningskommittén godkänner (artikel 35 i den allmänna förordningen) och som förvaltande myndigheten har fastställer. Uppgiften motsvarar det som sägs i den gällande lagstiftningen.
Enligt 6 punkten ska samarbetsgruppen rapportera till den förvaltande myndigheten om genomförandet av programmet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik och vid behov föreslå myndigheten ändringar som behövs i programmet. Uppgiften motsvarar 28 § 1 mom. 8 punkten i den gällande lagen. Enligt den föreslagna 7 punkten ska samarbetsgruppen informera om genomförandet av programmet för regional- och strukturpolitik. Informationsskyldigheten säkerställs i beredningssamarbetet mellan landskapsförbundet och NTM-centralen. Bestämmelsen motsvarar den gällande 28 § 1 mom. 9 punkten.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att i arbetsordningen för landskapets samarbetsgrupp även föreskriva om andra uppgifter i anslutning till samarbetsgruppens uppgifter samt uppgifter i anslutning till genomförandet av såväl nationella som Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
21 §.Beslutsfattandet och förvaltningsförfarandet i samarbetsgruppen. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om de besluts- och förvaltningsförfaranden som samarbetsgruppen och dess sekretariat ska följa. Enligt 1 mom. ska vissa bestämmelser i kommunallagen tillämpas på landskapets samarbetsgrupp, om inte något annat föreskrivs i den föreslagna lagen. På samarbetsgruppen och dess sekretariat tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i förvaltningslagen.
Bestämmelser om beslutsförfarandet i samarbetsgruppen finns i det föreslagna 2 mom. Samarbetsgruppen ska eftersträva enhällighet i sitt beslutsfattande. Om ett enhälligt beslut emellertid inte kan fattas, blir den mening gällande som har omfattats av två tredjedelar av dem som röstat. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen.
Enligt 3 mom. ska samarbetsgruppen ge utlåtande till det förmedlande organet om projekt som är betydande med tanke på regionutvecklingen eller totalkostnadskalkylen och för vilka stöd söks från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Detta motsvarar 27 § 4 mom. i den nuvarande lagen. Bestämmelsen innebär att det förmedlande organet inte kan avvika från ett förordande utlåtande från samarbetsgruppens sida, om det inte kan påvisa att det skulle strida mot EU-lagstiftningen eller den nationella lagstiftningen att bevilja stöd eller att projektet inte svarar mot programmet. Att ett projekt svarar mot programmet betyder att projektmålen ska ligga i linje med programmålen, att projektet ska lämpa sig för finansiering enligt något av programmets särskilda mål och att programmet uppfyller urvalskriterierna för programmet. Avsikten är att samarbetsgruppens utlåtandeförfarande ska tillämpas bara på de projekt som är viktigast för regionens utveckling och projekt där totalkostnadskalkylen är betydande. Samarbetsgruppen ska sörja för att de projekt som kräver utlåtande behandlas utan dröjsmål. Innan de föreläggs samarbetsgruppen för utlåtande måste gruppens sekretariat säkerställa att projekten svarar mot programmet och överensstämmer med lagstiftningen. Om det förmedlande organet trots ett förordande utlåtande inte finansierar ett projekt ska det utan dröjsmål underrätta samarbetsgruppen om detta och motivera sitt avslag.
I 3 mom. föreskrivs dessutom att landskapets samarbetsgrupp dock inte ger något utlåtande i fråga om enskilda företag när det gäller ansökan om understöd för utvecklande av företag enligt lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028. Ordalydelsen i bestämmelsen avviker från ordalydelsen i 27 § 5 mom. i den gällande lagen, men innebär innehållsmässigt detsamma och det förfarande som redan nu tillämpas fortsätter utan ändringar.
22 §.Samarbetsgruppens förhållande till det förmedlande organet. I paragrafen föreskrivs det om förhållandet mellan landskapets samarbetsgrupp och det förmedlande organet. Bestämmelsen motsvarar 27 § 4 mom. i den gällande lagen. Enligt paragrafen kan det förmedlande organet inte finansiera ett projekt, om landskapets samarbetsgrupp har gett ett negativt utlåtande om det föreslagna projektet. Det är dock möjligt att avvika från samarbetsgruppens bifallande beslut, om det finns ett hinder för beviljande av stöd på grund av EU-lagstiftningen eller den nationella lagstiftningen eller om projektet inte är förenligt med det regional- och strukturpolitiska programmet. Samarbetsgruppen ska underrättas om avvikande beslut och det förmedlande organet ska informera samarbetsgruppen om grunderna för det avvikande beslutet.
Ett beslut som gäller ett utlåtande av samarbetsgruppen får inte överklagas genom besvär. Detta motsvarar gällande bestämmelser. Bestämmelser om ändringssökande finns i den föreslagna 45 §. Samarbetsgruppens utlåtande ingår i processen för beredning av projektet och det slutliga beslutet fattas av den myndighet som tagit emot finansieringsansökan. Ändringssökande som gäller ett enskilt projekt bestäms enligt de bestämmelser om ändringssökande i finansieringslagen som gäller den myndighet som fattat finansieringsbeslutet.
23 §.Samarbetsgruppens tillgång till information. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om samarbetsgruppens rätt att få information som den behöver för att utföra sina uppgifter. Paragrafen är ny.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska det förmedlande organet regelbundet lämna landskapets samarbetsgrupp uppgifter om projekt som ingår i de riksomfattande temana och som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och enligt 2 punkten ett sammandrag över inkomna ansökningar om företagsstöd och fattade beslut om företagsstöd. Bestämmelsen i 1 punkten innebär att det förmedlande organ som svarar för ett riksomfattande tema har ansvar för att alla samarbetsgrupper i landskapet får tillräckliga uppgifter om de projekt som finansieras genom det regional- och strukturpolitiska programmet. Tidigare låg ansvaret på det berörda ministeriet. Detta inbegriper också informering om projektansökningar och temaändringar. Landskapets samarbetsgrupp behöver tillräckliga uppgifter om projekten för att kunna samordna den riksomfattande och den regionala projektverksamheten. Samordningsprojekten inom de riksomfattande temana ska ansvara för ett regelbundet och med tanke på samordningen av verksamheten tillräckligt informationsutbyte mellan det förmedlande organet och landskapets samarbetsgrupp, i bägge riktningarna. Också den digitala servicelösningen systemet EURA 2021 för EU:s regional- och strukturpolitiska fonder under programperioden 2021–2027 kan utnyttjas som stöd för samordningen av verksamheten.
Bestämmelsen i 2 punkten innebär att samarbetsgruppen regelbundet behöver få sammanfattande uppgifter av det förmedlande organet om inkomna ansökningar om företagsstöd samt om fattade beslut om företagsstöd. Förteckningar över genomförda företagsstödsprojekt finns normalt sett att få genom informationstjänsten EURA 2021. I fortsättningen ska det gå att komma överens om rapporteringsförfarandet i samarbetsgruppens arbetsordning, vilket kommer att medge flexibilitet i praxis i de olika landskapen. Avsikten med regelbundna rapporter är att se till att samarbetsgruppens regionala principer och riktlinjer för fördelningen av anslagen beaktas i besluten om företagsprojekt.
Enligt 2 mom. får de sammandrag som avses i 1 mom. 2 punkten inte innehålla sekretessbelagda uppgifter som med stöd av 24 § 1 mom. 20 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen) omfattas av privat företagshemlighet och som ingår exempelvis i projektansökningar, och projektplaner och finansieringsplaner för företagsstödsprojekt. Detsamma gäller naturligtvis också andra uppgifter som är sekretessbelagda med stöd av offentlighetslagen eller en speciallag.
3 kap. Programplanering och samarbetsförfaranden
24 §. Regionutvecklingsbeslut. Enligt 1 mom. ska statsrådet besluta om de riksomfattande prioriteringarna i regionutvecklingen. Handlingens namn ska vara regionutvecklingsbeslut, som redan nu används allmänt och som också används i den gällande lagen i stället för benämningen riksomfattande prioriteringar i regionutvecklingen.
Beslutet är strategiskt till sin natur och i det fastställs innehållsmässiga prioriteringar för regionutvecklingen och de mål som hänför sig till dem. Statsrådets beslut styr utvecklandet av de olika förvaltningsområdena och regionerna samt samordningen av åtgärderna. Prioriteringarna i beslutet ska till exempel beaktas i landskapsförbundens landskapsprogram (25 §). Med samordnade åtgärder avses till exempel olika främjande åtgärder och projekt. Arbets- och näringsministeriet ska inleda beredningen av regionutvecklingsbeslutet vid varje regeringsskifte. Delegationen för förnyelse i regionerna styr beredningen av beslutet. Regionutvecklingsbeslutet ska beredas över förvaltningsgränserna i samarbete med ministerierna och landskapsförbunden. Beredningen ska också innefatta det övriga och mer omfattande samarbetet med intressentgrupper. Det föreslås att varje regering under sin egen regeringsperiod vid behov ska kunna se över prioriteringarna till exempel i förhållande till översynen av regeringens strategi. För att konkretisera beslutet utarbetar ministerierna en verkställighetsplan som också innehåller uppföljningsindikatorer för uppföljningen av genomförandet. Bestämmelser om utarbetandet av planen utfärdas genom förordning av statsrådet. Genomförandeplanen ska godkännas av delegationen för förnyelse i regionerna som ska styra verkställandet av regionutvecklingsbeslutet vid ministerierna och inom olika förvaltningsområden. Delegationen för förnyelse i regionerna främjar och följer upp genomförandet av beslutet. Landskapen ska sedan beakta beslutet när de utvecklar regionen och tillämpa den på regionala förhållanden.
I 2 mom. föreslås det att bestämmelser om innehållet i regionutvecklingsbeslutet och beredningen, genomförandet och uppföljningen av fullgörandet av beslutet får utfärdas genom förordning av statsrådet.
25 §.Landskapsprogram. Enligt 1 mom. ska varje landskapsförbund utarbeta ett landskapsprogram som baserar sig på landskapets långsiktiga strategiska riktlinjer och där målen för regionutvecklingen i landskapet och genomförandet av dem under de närmaste åren preciseras. I landskapsprogrammet ska prioriteringarna i statsrådets regionutvecklingsbeslut enligt 24 § beaktas. Vidare föreskrivs det att det i landskapsprogrammet ska ingå eller i samband med det utarbetas en strategi för smart specialisering i landskapet.
I landskapsprogrammet beskrivs de mål och prioriteringar utifrån vilka olika myndigheter och andra aktörer ska utveckla regionen under de närmaste åren. Med tanke på den riksomfattande regionutvecklingen som helhet är det viktigt att man i landskapsprogrammet granskar de delområden som allra mest påverkar regionutvecklingen, såsom utveckling av näringarna, sysselsättningen, landsbygden, välfärden, kompetensen, kulturen, livsmiljön, tillgängligheten, säkerheten och integrationen i landskapet. Landskapsprogrammet ska också inbegripa strategin för smart specialisering, som styr genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Strategin kan också ha formen av ett separat dokument till landskapsprogrammet. Strategier för smart specialisering ska innehålla en aktuell analys av utmaningarna för innovationsverksamhet och flaskhalsar för innovationsspridning, ange det behöriga organ som ansvarar för förvaltningen av strategin, beskriva en effektivt fungerande entreprenörsprocess samt ange åtgärder för att förbättra landskapets forsknings- och innovationssystem, åtgärder för att hantera industriell omvandling och åtgärder för internationellt samarbete inom kärnområdena för smart specialisering.
I 2 mom. sägs det att landskapsprogrammet bereds i samverkan med kommunerna, andra myndigheter samt de sammanslutningar och organisationer samt andra aktörer som deltar i regionutvecklingen. De aktörer som deltar i beredningen kan variera beroende av landskapet. Till exempel i landskapet Lappland ska avsnittet om samekultur beredas av sametinget. En sådan inkluderande beredning kommer att få olika aktörer att förbinda sig vid de gemensamt uppställda målen. Detta motsvarar 32 § 1 mom. i den nuvarande lagen. Landskapsprogrammet ska godkännas av landskapsfullmäktige för varje fullmäktigeperiod för en tid av fyra år, liksom för närvarande. Landskapsprogrammet kan justeras vid behov.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om strukturen för innehållet i landskapsprogrammet, beredningen av programmet samt tidtabellen för beredningen av programmet får utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att i samarbete med landskapen samordna innehållsstrukturen i landskapsprogrammen, beredningen exempelvis för utarbetande av konsekvensbedömningar och tidsplanerna för utarbetande av programmen. Genom enhetliga förfaranden och tidsplaner säkerställs möjligheten att bilda sig en riksomfattande, jämförbar och samtidig uppfattning om behov och mål för utvecklingen av de olika delarna av landet.
Landskapsprogrammets genomförandeplan enligt 33 § i den gällande lagen ska i fortsättningen inte längre utarbetas. De projekt- och åtgärdsförslag och andra utvecklingsbehov för området som tidigare ingick i genomförandeplanen ska i fortsättningen behandlas i de regionutvecklingsdiskussioner som föreslås i 27 §. För fördelningen av regional finansiering för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik enligt samma moment begär den förvaltande myndigheten finansieringsplaner av landskapen. Närmare bestämmelser om förfarandet utfärdas i enlighet med 29 § 5 mom. i förslaget genom förordning av statsrådet. Landskapets samarbetsgrupp godkänner den regionala finansieringsplanen på motsvarande sätt som för närvarande.
26 §.Landskapsprogrammets ställning. I paragrafen föreskrivs att de myndigheter som är verksamma inom landskapet i sin verksamhet ska beakta landskapsprogrammet. Dessutom ska myndigheterna enligt 1 mom. alltid bedöma konsekvenserna av sina egna åtgärder i förhållande till landskapsprogrammet.
Enligt 2 mom. ska myndigheterna begära utlåtande av landskapsförbundet om sådana planer eller åtgärder som i betydande grad avviker från landskapsprogrammet eller som kan försämra tillgången till tjänster, sysselsättningen eller livskraften i regionen. Skyldigheten gäller både lokala myndigheter och riksomfattande myndigheter. Till sitt innehåll motsvarar momentet förfarandet enligt 34 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen.
27 §. Regionutvecklingsdiskussioner. Enligt 1 mom. ska statsrådet och de aktörer som företräder regionerna regelbundet diskutera målen för regionutvecklingen och genomförandet av dem. Arbets- och näringsministeriet ska samordna förberedelser och genomförande av diskussionerna. Ministeriet ansvarar för regionutvecklingen enligt arbetsfördelningen inom statsrådet.
Landskapsförbunden ska i egenskap av regionutvecklingsmyndighet samordna beredningen av diskussionerna inom respektive region och även bjuda in andra regionala deltagare i diskussionerna beroende på ämne. Regionerna ska företrädas av dels representanter för landskapsförbundet, dels, beroende på vilket tema diskussionen gäller, exempelvis representanter för kommuner och städer, läroanstalter, arbets- och näringslivsorganisationer, utvecklingsbolag och andra berörda aktörer. I synnerhet närings-, trafik- och miljöcentralerna, samt i vissa fall också regionförvaltningsverken, bör som genomförande myndighet delta i diskussionerna i egenskap av verkställande myndigheter för regionutvecklingen. I landskapet Lappland ska förbundet se till att sametinget har möjlighet att delta i beredningen av diskussionerna och i diskussionerna om regionutvecklingen när de teman som behandlas gäller samiska språk och kultur inom samernas hembygdsområde. Statsrådet ska i regel representeras av ledande tjänstemän vid ministerierna. De samtal som förs inom ramen för diskussionerna stöder samarbetet mellan stat och landskap när det gäller att utveckla regionerna.
Dialogen ska vara regelbunden, vid behov även årligen. Diskussionernas innehåll, omfattning och även representanterna för statsrådet, dvs. deltagarna från olika förvaltningsområden, kan variera. Diskussionerna kan också vara gemensamma för vissa landskap och gälla ett visst tema. Vid regeringsskiften ska diskussionerna vara mer omfattande och anknyta till beredningen av regionutvecklingsbeslutet. Diskussionerna är ett förfarande för växelverkan och partnerskap mellan staten och regionerna, och inga bindande uppgörelser eller beslut kommer att göras inom ramen för dem. Slutsatserna av diskussionerna antecknas i en promemoria som ska godkännas av parterna i diskussionerna. Syftet med diskussionerna ska vara att främja och strukturera växelverkan mellan staten och regionerna och att stödja självständig utveckling av landskapen. Diskussionerna ska bygga på regionutvecklingsbeslutet, landskapsprogrammet och en aktuell lägesbild av regionutvecklingen. Som diskussionsunderlag kan man använda också annat aktuellt statligt eller landskapsvist material om regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik och även de strategier från ministerierna som väsentligt inverkar på regionutvecklingen.
Enligt 2 mom. främjar diskussionerna i enlighet med 2 § samarbetet och växelverkan mellan staten, landskapsförbunden och andra aktörer i syfte att uppnå målen för regionutvecklingen. Vid diskussionerna ska man sträva efter att staten och landskapen når en gemensam syn på målen för regionutvecklingen och genomförandet av dem och på verksamhetsförutsättningarna med tanke på planeringen och genomförandet av regionutvecklingen. Vid diskussionerna strävar man efter att identifiera de möjligheter som baserar sig på regionernas starka sidor samt flaskhalsar som påverkar utvecklingen och söka förslag till lösningar på dem. Denna samsyn ska beaktas i planeringen av de olika aktörernas ekonomi och verksamhet. Om samsyn inte nås, kan också eventuella avvikande åsikter antecknas i den handling som upprättas med anledning av diskussionerna. Samarbetsavtal enligt 28 § kan ingås om de ärenden som behandlas vid diskussionerna. Vid diskussionerna ska behandlas aktuella regionutvecklingsfrågor och regionutvecklingsmål som har innehållsmässig och ekonomisk betydelse och som gäller olika förvaltningsområden, och som är horisontellt sett betydande. De ska anknyta till regionutvecklingsbeslutet, landskapsprogrammet och på en aktuell lägesbild av regionutvecklingen. Sådana frågor och uppgifter är exempelvis sådana frågor som anknyter till plötsliga strukturförändringar, digitalisering, arbetskraftens rörlighet, medborgarinitierad lokalutveckling och växelverkan mellan stad och landsbygd och där man behöver synpunkter från flera olika förvaltningsområden. Diskussionerna ska också gälla genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och de nationella programmen inom landskapet och ur landskapets synvinkel. Ministerierna ska delta i regionutvecklingen med verktyg inom sitt eget ansvarsområde. De beslutar om allokeringen av resurser och åtgärder i förvaltningsområdenas egna processer.
Staten och landskapsförbunden ska på var sitt håll förbereda sig för diskussionerna genom att utarbeta egna, samordningsbara förslag till teman som ska tas upp vid diskussionerna. I förslagen ska också mål över landskapsgränserna beaktas, såsom utveckling av tillväxtzoner. Landskapsförbunden ska försäkra sig om att kommunerna och andra centrala aktörer i regionen har tillräckliga möjligheter att påverka förbundets förslag. Förslaget behöver därför behandlas i landskapets samarbetsgrupp. Utifrån förslagen ska arbets- och näringsministeriet bereda landskapsvisa teman för diskussionerna. I diskussionerna ska regioninitierade initiativ och utvecklingsarbete granskas i förhållande till de riksomfattande målen och tvärtom.
I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om organiseringen av och förfarandena för diskussionerna (bl.a. om deras regelbundenhet och landskapens gemensamma temadiskussioner), om de parter som deltar i diskussionerna samt om dokumentering och uppföljning av slutsatserna av diskussionerna får utfärdas genom förordning av statsrådet.
28 §.Samarbetsavtal. För genomförandet av målen för regionutvecklingen föreslås i paragrafen att ett samarbetsavtalsförfarande enligt 45 § i den gällande lagen ska tillämpas också i fortsättningen. Samarbetsavtal kan göras upp i samverkan mellan staten, landskapsförbundet, kommunerna och de andra myndigheter som deltar i finansieringen av åtgärderna och andra parter som deltar i regionutvecklingen. Till avtalen hör bland annat avtal med olika aktörer, städer eller med landskapsförbunden eller andra, och de kan gälla exempelvis utveckling av regionala ekosystem, positiv utveckling av sysselsättningen, ekonomin eller investeringarna och interregionalt samarbete.
Enligt 2 mom. ska samarbetsavtalet liksom för närvarande överensstämma med regionutvecklingsbeslutet och landskapsprogrammet i fråga. För att säkerställa detta ska det berörda landskapsförbundet höras i samband med beredningen av avtalet, om förbundet inte själv är part i avtalet. Genom ett sådant förfarande säkerställs det att de samlade åtgärderna för regionutveckling i landskapet är konsekventa i förhållande till de målsättningarna i landskapsprogrammet.
29 §. Beredning och genomförande av Europeiska unionens partnerskapsöverenskommelse och regional- och strukturpolitiska program. I paragrafen föreslås bestämmelser om beredningen av partnerskapsavtal och program för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik och om de förfaranden som ska iakttas i dem.
Enligt 1 mom. är det statsrådet som ska fatta beslut om att förelägga Europeiska kommissionen en partnerskapsöverenskommelse i enlighet med artikel 7 och ett regional- och strukturpolitiskt program i enlighet med artikel 16 i den allmänna förordningen. Föredragande är arbets- och näringsministeriet, till vars uppgifter beredningen av programmet hör enligt 9 §.
I 2 mom. konstateras att målen för det nationella regional- och strukturpolitiska programmet genomförs genom både riksomfattande och regionala åtgärder. I den allmänna förordningen föreskrivs om innehållet i partnerskapsavtalet och det regional- och strukturpolitiska programmet. De ska innehålla de frågor som avses i artiklarna 8 och 17 i den allmänna förordningen. Enligt 2 mom. ska prioriteringarna i regionutvecklingsbeslutet beaktas när de utarbetas. Vid ändring av programmet och partnerskapsavtalet iakttas det som föreskrivs om beredningen av dem i den allmänna förordningen; i fråga om programmet i avdelning III kapitel I och i fråga om avtalet i avdelning II kapitel I.
Enligt 3 mom. svarar arbets- och näringsministeriet för den riksomfattande beredningen av programmet. Denna uppgift nämns också i 9 § som gäller ministeriets uppgifter. För beredningen av nationella teman som grundar sig på programmet svarar de ministerier som saken gäller under ledning av arbets- och näringsministeriet i samarbete med regionerna. Landskapsförbunden svarar för den regionala beredningen av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och för beredningen av de regionala finansieringsplanerna för medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Den regionala beredningen av programmet stöder arbets- och näringsministeriets uppgift enligt 9 § 5 punkten och säkerställer att regionernas behov och synpunkter beaktas som en del av beredningen av programmet. Förbunden gör beredningen i nära samarbete särskilt med närings-, trafik- och miljöcentralerna, men också med andra regionala partner. I finansieringsplanerna beskrivs fördelningen av finansieringen enligt prioriterat område och myndighet för de följande två åren. Avsikten är att förslaget ska beaktas vid beredningen av fördelningen av medel. Den förvaltande myndigheten har rätt att avvika från regionernas förslag för att säkerställa att programmet genomförs fullt ut. Samarbetet med närings-, trafik- och miljöcentralerna är centralt i beredningen av finansieringsplanen. Finansieringsplanen godkänns av landskapets samarbetsgrupp.
Vidare enligt 3 mom. svarar den i 15 § avsedda delegationen för förnyelse i regionerna för samordningen av beredningen och genomförandet och för det partnerskap och den behandling inom centralförvaltningen enligt flernivåstyre som avses i artikel 6 i den allmänna förordningen. På regional nivå är partnerskapsaktören landskapets samarbetsgrupp i enlighet med 20 § 1 mom. 1 punkten. Vid ändring av programmet och partnerskapsavtalet iakttas vad som föreskrivs om beredningen av dem i artikel 19 i den allmänna förordningen.
I 4 mom. föreslås det att det berörda ministeriet ska kunna tillsätta en ledningsgrupp för behandlingen av programmets riksomfattande teman och för att stödja genomförandet av programmet. En ledningsgrupp kan tillsättas för ett eller flera teman. Som ordförande för ledningsgruppen fungerar det relevanta ministeriet och det organ som förmedlar temat är alltid medlem i gruppen. Andra medlemmar kan vara exempelvis andra ministerier som är centrala med tanke på genomförandet och samordningen av temat. Ledningsgruppen ska lägga fram ett förslag till projekturval för det förmedlande organet. Medlemmarna i ledningsgruppen ska vara ojäviga för bedömning av projekten.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om beredningen av program och planer, om innehållet i och ändringen av dem samt om sammansättningen av och uppgifterna för ledningsgrupperna för de riksomfattande temana samt om utarbetandet av regionala finansieringsplaner utfärdas genom förordning av statsrådet. I fråga om NTM-centralerna finns bestämmelser om förmedlande organ i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna.
30 §. Hållbar stadsutveckling. I paragrafen föreslås i enlighet med artikel 9 i Eruf-förordningen bestämmelser om hållbar stadsutveckling och programförfarandet.
Enligt 1 mom. ska städerna utarbeta en plan för hållbar stadsutveckling för genomförande av de integrerade åtgärder som stöder en hållbar stadsutveckling enligt programmet för regional- och strukturpolitik. En plan som genomförs genom integrerade åtgärder, dvs. olika fonder och finansieringskällor, motsvarar den territoriella strategi som avses i artikel 22 a i den allmänna förordningen. För programperioden 2021–2027 är den plan som avses i paragrafen de ekosystemavtal som staten och huvudstadsregionen och universitetsstäder och universitetscentra ingått i syfte att utveckla internationellt attraktiva innovationsmiljöer och försöksmiljöer. Ett avtal kan ingås med en stad eller stadsregion. Bestämmelser om vad planen ska innehålla finns i artikel 23 i den allmänna förordningen. Enligt artikel 23.2 i förordningen är det städerna som ansvarar för utarbeta planförslaget, dvs. utkastet till ekosystemavtal, och det ska överensstämma med stadens egen territoriella strategi. Planen och den finansieringsram som beviljas för planen ur utvecklingsfonden godkänns av arbets- och näringsministeriet. Det är inte längre arbets- och näringsministeriet som ska välja ut de städer som ska genomföra planen, utan i stället är det statsrådet som enligt 29 § ska besluta om att förelägga Europeiska kommissionen ett samlat EU-program för regional- och strukturpolitik.
Enligt 1 mom. ska städerna dessutom inrätta en ledningsgrupp för genomförandet av planen. I regel ska varje stad inrätta en egen ledningsgrupp, men ledningsgruppen kan också vara gemensam för städerna, om städerna tillsammans beslutar så. Beslut om ledningsgruppens sammansättning fattas av staden. Ledningsgruppens centrala uppgift ska vara att pröva projektens ändamålsenlighet, dvs. att prioritera och välja projekt för finansiering med medel från regionala utvecklingsfonden utifrån de urvalskriterier som övervakningskommittén bestämt. Det faktiska projektbeslutet fattas av det utsedda förmedlande organet, som också prövar lagligheten och överensstämmelsen med programmet. Förfarandet ligger i linje med artikel 23.3 i den allmänna förordningen. När det gäller projekt inom socialfonden och Fonden för en rättvis omställning ska ledningsgruppens behandling endast innefatta beredning av projekturvalet och det förmedlande organet ska svara för bedömningen av såväl projektens laglighet, programöverensstämmelse som ändamålsenlighet. Också i fråga om den nationella finansieringen av regionutvecklingen svarar landskapsförbundet på motsvarande sätt efter beredningen av ledningsgruppen för bedömningen av såväl projektens laglighet, programöverensstämmelse som ändamålsenlighet. Bestämmelser om finansiering av projekt för hållbar stadsutveckling finns i 10–12 § i finansieringslagen.
Enligt 2 mom. kan för genomförandet av planen finansiering också beviljas av nationella medel för regionutveckling, från Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning. Beslut om beviljande av nationella medel för regionutveckling för genomförandet av planen, om finansieringsramen för socialfonden och Fonden för rättvis omställning fattas av det aktuella landskapets samarbetsgrupp eller statsrådet på föredragning från arbets- och näringsministeriet i enlighet med den normala programprocessen. Detta motsvarar den gällande lagstiftningen.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas i verksamheten för hållbar stadsutveckling och om ledningsgruppen utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 kap. Förvaltning av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna
31 §. Arbets- och näringsministeriets och utrikesministeriets uppgifter vid förvaltningen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Enligt 1 mom. ska arbets- och näringsministeriet sköta de uppgifter som enligt Interregförordningen hör till medlemsstaterna i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Uppgifterna anknyter till beredning, förvaltning, bedömning, uppföljning och övervakning av Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna i enlighet med målet för europeiskt territoriellt samarbete (Interreg). Bestämmelser om att Europeiska unionens regional- och strukturpolitik är arbets- och näringsministeriets uppgift finns i 1 § 4 punkten i statsrådets förordning om arbets- och näringsministeriet.
Enligt 2 mom. svarar utrikesministeriet för beredningen av ärenden som gäller Europeiska unionens yttre förbindelser och finansieringen av de yttre förbindelserna och för fastställandet av Finlands ståndpunkter i Interregprogram vid de yttre gränserna. Bestämmelser om utrikesministeriets behörighet finns i statsrådets förordning om utrikesministeriet (1171/2005). Bestämmelser om samarbetet mellan ministerierna finns i 2 § i lagen om statsrådet (175/2003). Arbetsfördelningen mellan ministerierna avses förbli densamma som i nuläget.
Bestämmelser om genomförandet av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i Europeiska unionens lagstiftning i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om särskilda bestämmelser för målet europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder (Interregförordningen). Interreg-program vid de yttre gränserna finansieras dessutom genom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, som det föreskrivs om i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om inrättande av ett instrument för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI-förordningen).
32 §. Beredning och godkännande av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna samt av finansieringsavtal. I 1 mom. föreslås det att arbets- och näringsministeriet ska svara för beredningen av Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna. Enligt artikel 16 i Interregförordningen ska de deltagande medlemsstaterna utarbeta programmen. De programpartner som avses i artikel 6 i den allmänna förordningen ska tas med i programarbetet. Med programpartner avses programpartner enligt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.
Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna ska i Finland beredas i samarbete med landskapsförbunden inom programområdet, andra ministerier och övriga programpartner. De landskapsförbund som deltar i programmet ska ha det centrala ansvaret för att lägga fram förslag till programinnehåll. Landskapsförbundens roll är väsentlig särskilt i program för gränsöverskridande samarbete, dvs. i beredningen av de så kallade A-program som avses i artikel 3 i Interregförordningen. I dessa program deltar landskapsförbunden ofta direkt i programmeringskommitténs eller någon annan beredningsorganisations verksamhet som medlemmar. I program enligt Interregförordningen som är geografiskt bredare, dvs. mellanstatliga program (så kallade B-program) och program för interregionalt samarbete (så kallade C-program), kan endast ett begränsat antal finländska aktörer delta i programberedningsorganisationerna. Då kan beredningen av ett Interregprogram i Finland ordnas genom en separat samordnings- eller beredningsgrupp. De övriga ministerierna deltar i beredningen av varje Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna via sitt eget kompetensområde. Ministeriernas synpunkter hörs bl.a. via de kontaktnät som inrättats för uppföljning av programmen. Innehållet i varje program ska tas fram i samarbete med de behöriga myndigheterna i de länder som deltar i programmet och övriga programpartner.
Enligt 2 mom. är det statsrådet som för Finlands del beslutar om godkännande av alla Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Förfarandet motsvarar det gällande förfarandet för den pågående programperioden 2014–2020. Enligt artikel 16 i Interregförordningen ska Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna godkännas i alla deltagande länder innan de läggs fram för kommissionen.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att arbets- och näringsministeriet ska godkänna finansieringsavtalet för genomförandet av Interregprogram vid de yttre gränserna. Avtalet ingås mellan partnerlandet och kommissionen. I Finlands fall avses med partnerland Ryska federationen när det gäller Interregprogram vid de yttre gränserna. Enligt artikel 59 i Interregförordningen kan också den medlemsstat som fungerar som värd för den förvaltande myndigheten också underteckna finansieringsavtalet. Arbets- och näringsministeriet har undertecknat finansieringsavtalen under programperioden 2014–2020. Innan ett finansieringsavtal ingås ska arbets- och näringsministeriet höra de förvaltande myndigheterna för Interregprogram vid de yttre gränserna.
33 §.Övervakningskommittéernas medlemmar i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Bestämmelser om övervakningskommittéerna för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i artikel 28 i Interregförordningen. Enligt artikeln ska de deltagande länderna enligt överenskommelse med den förvaltande myndigheten inrätta en kommitté som ska övervaka genomförandet av programmet inom tre månader från den dag då kommissionen har antagit programmet. Enligt Interregförordningen övervakningskommittén anta sin egen arbetsordning. Bestämmelser om övervakningskommitténs sammansättning finns i artikel 29 i Interregförordningen, enligt vilken de länder som deltar i Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna ska komma överens om sammansättningen av övervakningskommittén för programmet och se till att länderna och programpartnerna är balanserat representerade i kommittén.
I 1 mom. föreskrivs om utnämning av de finländska medlemmarna i övervakningskommittéerna för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Det är statsrådet som utnämner medlemmarna. Arbets- och näringsministeriet beslutar om byte av finländska medlemmar i övervakningskommittéerna. Förfarandet motsvarar nuvarande praxis. Enligt 2 mom. svarar arbets- och näringsministeriet liksom för närvarande för utnämningen av de finländska medlemmarna till andra kommittéer eller arbetsgrupper som övervakningskommittéerna inrättat. De organisationer som deltar i sådana andra kommittéer eller arbetsgrupper beslutar själva om ändringar i fråga om sin medlem när en medlem byts under en mandatperiod. Detta motsvarar rådande praxis. Med andra kommittéer och arbetsgrupper hänvisas till styrkommittéer som inrättats av övervakningskommittéerna i enlighet med artikel 22 i Interregförordningen och som ska besluta om projekturvalet. Under programperioden 2014–2020 har olika Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna inrättat olika kommittéer, särskilt till stöd för projekturvalet. För styrkommittén har också använts exempelvis benämningarna urvalskommitté och förvaltningskommitté. Av arbetsgrupperna har det funnits en regional utvärderingsgrupp (regional assessment group, RAG). Bestämmelser om övervakningskommitténs uppgifter finns i artiklarna 22 och 30 i Interregförordningen. Övervakningskommitténs uppgifter är sådana till sin natur att de kan anses vara utövande av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Det är dock inte fråga om sådan betydande utövning av offentlig makt som avses i grundlagen, eftersom övervakningskommitténs beslut alltid fastställs av den förvaltande myndigheten.
I 3 mom. föreslås bestämmelser som tillgodoser kraven på god förvaltning och rättssäkerhet enligt 124 § i grundlagen. På de finländska medlemmarna i övervakningskommittéer, andra kommittéer och arbetsgrupper tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Med detta avses bestämmelserna i 40 kap. i strafflagen. På medlemmarna tillämpas också bestämmelserna om skadeståndsansvar i skadeståndslagen för ersättande av skada som uppkommer i samband med övervakningskommitténs uppgifter.
34 §.Förvaltande myndighet och bokföringsfunktion i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen innehåller bestämmelser om den förvaltande myndigheten och bokföringsfunktionen för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. De länder som deltar i ett program utser dessa myndigheter i enlighet med artikel 45 i Interregförordningen, i praktiken utses de i programdokumentet. Den förvaltande myndigheten utför de uppgifter som avses i artikel 46 i Interregförordningen inom hela programområdet. Enligt artikel 66 i den allmänna förordningen ska den förvaltande myndigheten ansvara för förvaltningen av programmet, med syftet att programmets mål ska uppnås. Den förvaltande myndighetens ska särskilt ha till uppgift att utföra arbetsuppgifter inom programförvaltningen i enlighet med artikel 68 i den allmänna förordningen, stödja arbetet i övervakningskommittén i enlighet med artikel 69 i den förordningen samt i ett elektroniskt system registrera och lagra de uppgifter om varje insats i det elektroniska systemet som behövs för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner. För projekturvalet i Interregprogram och Interregprogrammen vid de yttre gränserna svarar de övervakningskommittéer som avses i 33 § eller andra kommittéer eller arbetsgrupper som inrättats under övervakningskommittén.
Den förvaltande myndigheten får enligt artikel 46 i Interregförordningen också i fråga om projekt utföra de förvaltningskontroller som avses i artikel 74.1 a i den allmänna förordningen. De länder som deltar i Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna kan dock också besluta att förvaltningskontrollerna ska göras genom att på nationell nivå utse den instans eller person (kontrollant) som ska ansvara för dessa kontroller när det gäller stödmottagare som befinner sig i deras region.
Bestämmelser om bokföringsfunktionen och dess uppgifter finns i artikel 70 i den allmänna förordningen och artikel 47 i Interregförordningen. Bokföringsfunktionens uppgifter motsvarar huvudsakligen den tidigare attesterande myndighetens uppgifter. Den viktigaste skillnaden är att bokföringsfunktionen enligt artikel 70 i den allmänna förordningen inte har rätt att göra inspektioner på stödmottagarnivå, vilket den attesterande myndigheten har haft rätt till. Förvaltnings- och övervakningssystemet har till denna del förenklats i den allmänna förordningen och eventuella överlappande funktioner har avskaffats så att risken kan minskas för att stödmottagarna utsätts för överlappande inspektioner på olika nivåer. En av de viktigaste uppgifterna för bokföringsfunktionen är bl.a. att utfärda och skicka betalningsansökningar till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 85 i allmänna förordningen samt att upprätta räkenskaperna i enlighet med artikel 92 och registrera alla delar av räkenskaperna i ett elektroniskt system.
Enligt 1 mom. ska ett landskapsförbund eller en sådan finländsk gruppering som avses i lagen om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (1340/2015) kunna vara förvaltande myndighet och sköta bokföringsfunktionen i Finland, precis som i nuläget. I praktiken bestämmer de länder som deltar i varje Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna i vilket land programmets förvaltande myndighet och bokföringsfunktion ska vara belägna och utser dessa myndigheter i enlighet med artikel 45 i Interregförordningen. Myndigheterna ska vara belägna i en medlemsstat i Europeiska unionen. Under programperioden 2014–2020 fanns det i Finland fyra förvaltande myndigheter för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Den förvaltande myndigheten för Interreg Central Baltic-programmet finns i anslutning till Egentliga Finlands förbund. För Interregprogram vid de yttre gränserna finns det under programperioden 2014–2020 tre förvaltande myndigheter i Finland enligt följande: Den förvaltande myndigheten för programmet Sydöstra Finland – Ryssland finns i anslutning till Sydkarelens förbund, den förvaltande myndigheten för programmet Karelia finns i anslutning till Norra Österbottens förbund och den förvaltande myndigheten för programmet Kolarctic i anslutning till Lapplands förbund.
Enligt 2 mom. ska den förvaltande myndigheten förvalta och genomföra Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna i enlighet med principerna för sund ekonomisk förvaltning. Den förvaltande myndigheten ska fullgöra de uppgifter som avses i artikel 46 i Interregförordningen samt de uppgifter som överenskommits i programdokumentet och finansieringsöverenskommelsen för varje program.
I det föreslagna 3 mom. sägs det att den förvaltande myndigheten dessutom kan fullgöra de nationella uppgifterna avseende programmet, främst beviljande av den nationella motfinansieringen till finländska stödmottagare. De förvaltande myndigheterna för Interregprogram vid de yttre gränserna har under programperioden 2014–2020 svarat för beviljandet av nationell medfinansiering inom hela programområdet. Avsikten är att fortsätta med praxisen under programperioden 2021–2027. Bestämmelser om den förvaltande myndighetens rätt att sköta nationella uppgifter som gäller Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i finansieringslagen.
35 §.Revisionsmyndighet för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Enligt artikel 45 i Interregförordningen ska de deltagande länderna utse en revisionsmyndighet för programmet. Finansministeriets finanscontrollerfunktion är den finländska revisionsmyndigheten. Under den nya programperioden ska revisionsmyndigheten inte längre kunna finnas vid ett landskapsförbund, vilket varit fallet under programperioden 2014–2020. Revisionsmyndighet i Finland har under programperioden 2014–2020 varit finansministeriets finanscontrollerfunktion i alla andra program än i Interreg Central Baltic-programmet, där Egentliga Finlands förbund har varit revisionsmyndighet. Den förvaltande myndigheten för Central Baltic-programmet har också funnits i anslutning till Egentliga Finlands förbund. Med tanke på åtskiljandet av uppgifterna är det motiverat att också revisionsmyndigheten för detta program överförs till finansministeriets finanscontrollerfunktion. Genom överföringen kan man säkerställa att förfarandena är enhetliga i alla de program där den förvaltande myndigheten finns i Finland. Revisionsmyndighetens kostnader ska täckas med programmedlen för Interregprogrammen eller Interregprogrammen vid de yttre gränserna.
Det föreskrivs om revisionsmyndighetens uppgifter i den allmänna förordningen, huvudsakligen i artikel 71. Bestämmelser om revisionsmyndighetens uppgifter i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns dessutom i artiklarna 48 och 49 i Interregförordningen. Revisionsmyndigheten ska ha ansvaret att utföra systemrevisioner och upprätta revisionsuttalanden och en årlig kontrollrapport. Som en förändring i förhållande till den pågående programperioden ska man enligt Interregförordningen i fortsättningen använda en urvalsmetod för insatsrevisioner utifrån en programspecifik riskbedömning. Revisionsmyndigheten kommer således att göra insatsrevisioner bara när programmet ingår i det europeiska stickprov som avses i artikel 49 i Interregförordningen.
Enligt artikel 45 i Interregförordningen ska revisionsmyndigheten och den förvaltande myndigheten vara belägna i samma land.
36 §.Revisorsgruppernas finländska medlem i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Den revisionsmyndighet som avses i 35 § bistås av en revisorsgrupp när revisionsmyndigheten inte har tillstånd av de länder som deltar i Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna att utföra de uppgifter som avses i artiklarna 48 och 49 i Interregförordningen inom hela programområdet. Finansministeriets finanscontrollerfunktion sköter för Finlands del medlemmens uppgifter i revisorsgrupperna för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Praxisen är densamma som under programperioden 2014–2020.
Revisorsgruppen ska bestå av en företrädare för varje land som deltar i programmet. Den finländska medlemmen i revisorsgruppen ansvarar för de revisioner av stödmottagare som görs i Finland. Revisionsförfarandet i fråga om stödmottagare beskrivs i artikel 49 i Interregförordningen. Revisionsmyndigheten för varje program ska vara ordförande för revisorsgruppen. I praktiken bistås revisionsmyndigheten alltid av en revisorsgrupp i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
37 §.Förvaltningskontroller i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Den förvaltande myndigheten kan enligt artikel 46 i Interregförordningen ansvara för de förvaltningskontroller som avses i artikel 68 i den allmänna förordningen. De länder som deltar i Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna kan dock också besluta att förvaltningskontrollerna ska göras genom att på nationell nivå utse den instans eller person (kontrollant) som ska ansvara för dessa kontroller när det gäller stödmottagare som befinner sig i deras region. Landskapsförbunden är sådana kontrollanter i Finland som avses i artikel 46.4 i Interregförordningen. Landskapsförbunden utför förvaltningskontroller i fråga om de Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna där den förvaltande myndigheten inte utför förvaltningskontroller. Bestämmelser om olika myndigheters inspektionsrätt i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i finansieringslagen. I finansieringslagen föreskrivs också om beviljande av inspektionsfullmakt till en annan myndighet eller revisor.
I 2 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att koncentrera förvaltningskontrollerna. Uppgifterna kan koncentreras så att ett landskapsförbund utför förvaltningskontrollerna också inom verksamhetsområdet för ett annat landskapsförbund. Uppgifter ska få koncentreras om det på det sättet går att garantera tillgången till sådan specialsakkunskap som behövs för uppgifterna, en sund ekonomisk förvaltning eller ett krav på åtskiljande av uppgifterna. Det kan också vara ändamålsenligt att koncentrera landskapsförbundets uppgifter av någon annan motsvarande orsak. Koncentreringen av uppgifterna ska grunda sig på ett sådant avtal mellan landskapsförbunden som avses i 18 §. Ett bemyndigande att utfärda förordning om koncentreringen föreslås i 5 mom. Avsikten är att i förordningen utse ett eller flera landskapsförbund till kontrollanter med ansvar för förvaltningskontrollerna.
Enligt 3 mom. kan arbets- och näringsministeriet överföra kontrollantens uppgift till ett annat landskapsförbund, om det landskapsförbund som är kontrollant inte utför de förvaltningskontroller som avses i artikel 68 i den allmänna förordningen korrekt eller inte sköter de uppgifter som avses i en förordning som utfärdats med stöd av denna lag eller om landskapsförbundet inte längre har förutsättningar i enlighet med denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den att vara verksamt. För att säkerställa att arbets- och näringsministeriets ansvar för att principen om en sund ekonomisk förvaltning iakttas är arbets- och näringsministeriet skyldigt att överföra kontrollantens uppgifter på någon annan, om det landskapsförbund som är kontrollant inte heller efter en rimlig tid har förmått utföra sina uppgifter eller uppfylla de villkor som ställts för förbundet.
Enligt 4 mom. ska arbets- och näringsministeriet i de situationer som avses i 3 mom. samråda med det landskapsförbund som är kontrollant om avhjälpande av bristerna och ge förbundet en skälig tidsfrist för att avhjälpa dem. Meningsskiljaktigheter mellan det landskapsförbund som är kontrollant och arbets- och näringsministeriet ska i första hand lösas genom samråd. Arbets- och näringsministeriet kan dock vidta nämnda åtgärder omedelbart utan samråd, om det har upptäckts allvarliga brister eller försummelser i kontrollantens verksamhet.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på kontrollanten, om uppgifterna, de förfaranden som ska iakttas och koncentreringen av uppgifterna vid förvaltningskontroller utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att i förordningen utse ett eller flera landskapsförbund till kontrollanter med ansvar för förvaltningskontrollerna.
Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets rätt att granska landskapsförbund som är övervakare finns i 70 § i finansieringslagen.
38 §.Fördelning av nationell medfinansiering och nationell finansieringsandel för tekniskt stöd i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna tas in i statsbudgeten. I statsbudgeten ska också tas in den nationella finansieringsandelen för tekniskt stöd för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. De länder som deltar i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finansierar det tekniska stödet med nationella medel i enlighet med vad som särskilt överenskommits för varje program. Statsrådet beslutar om fördelningen av anslagen i enlighet med 4 § 3 punkten i reglementet för statsrådet.
Enligt 2 mom. 1 punkten beslutar arbets- och näringsministeriet om anvisande av nationell medfinansiering till landskapsförbunden för beviljande till projekt inom Interregprogram inom ramen för de anslag som tagits in i statsbudgeten och i enlighet med statsrådets beslut om fördelning av anslagen. Enligt 2 mom. 2 punkten beslutar arbets- och näringsministeriet på motsvarande sätt om anvisande av nationell medfinansiering till de förvaltande myndigheterna för beviljande till projekt inom Interregprogram vid de yttre gränserna inom ramen för de anslag som tagits in i statsbudgeten och i enlighet med statsrådets beslut om fördelning av anslagen. Enligt 3 punkten beslutar arbets- och näringsministeriet dessutom om anvisande av den nationella finansieringsandelen för tekniskt stöd för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna till de förvaltande myndigheterna för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna inom ramen för anslag som tagits in i statsbudgeten. Genom den nationella finansieringsandelen för tekniskt stöd deltar Finland i de administrativa kostnaderna för varje program och det är då inte fråga om fördelning av regionala medel. Den nationella finansieringsandelen för tekniskt stöd i regel budgeteras och utbetalas för initialfasen.
På samma sätt som för närvarande ska arbets- och näringsministeriet i fråga om den nationella medfinansieringen och nationella finansieringsandelen för tekniskt stöd ansvara för budgeteringen, fördelningen av anslag och övervakningen av fullmakter.
39 §.Förvaltning av nationell medfinansiering i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Landskapsförbunden sköter för Interregprogram och de förvaltande myndigheterna för Interregprogram vid de yttre gränserna uppgifterna i anslutning till förvaltning, beviljande, utbetalning, uppföljning, övervakning och fortsatta åtgärder i fråga om nationell medfinansiering. Under programperioden 2014–2020 ansvarar landskapsförbunden för den nationella medfinansieringen i fråga om gränsöverskridande Interregprogram (så kallade A-program). Arbets- och näringsministeriet har för sin del ansvarat för den nationella medfinansieringen i mellanstatliga Interregprogram (så kallade B-program) och interregionala Interregprogram (så kallade C-program). De uppgifter som arbets- och näringsministeriet nu ansvarar för överförs till landskapsförbunden under den kommande programperioden. I fråga om Interregprogram vid de yttre gränserna iakttas det förfarande som var i bruk under programperioden 2014–2020, enligt vilket den förvaltande myndigheten för varje program ansvarar för förvaltningen av den nationella medfinansieringen av det egna programmet.
I 2 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att koncentrera de uppgifter för landskapsförbunden och de landskapsförbund som är förvaltande myndigheter och som avses i 1 mom. Uppgifterna kan koncentreras så att ett landskapsförbund eller en förvaltande myndighet sköter uppgifter i anslutning till den nationella medfinansieringen också inom verksamhetsområdet för ett annat landskapsförbund. Uppgifter ska få koncentreras om det på det sättet går att garantera tillgången till sådan specialsakkunskap som behövs för uppgifterna, en sund ekonomisk förvaltning eller ett krav på åtskiljande av uppgifterna. Det kan också vara ändamålsenligt att koncentrera uppgifter av någon annan motsvarande orsak. Koncentreringen av uppgifterna ska grunda sig på ett sådant avtal mellan landskapsförbunden som avses i 18 §. Det föreslås att ett bemyndigande att utfärda förordning om koncentrering tas in i 5 mom.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på landskapsförbunden och de förvaltande myndigheterna samt om deras uppgifter och koncentrering av uppgifterna vid förvaltningen av den nationella medfinansieringen utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att i förordningen utse ett eller flera behöriga landskapsförbund för förvaltningsuppgifterna för den nationella medfinansieringen av Interregprogram.
Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets rätt att granska de landskapsförbund och förvaltande myndigheter som förvaltar den nationella medfinansieringen finns i 72 § i finansieringslagen.
40 §.Arbets- och näringsministeriets förhållande till landskapsförbund och förvaltande myndigheter som förvaltar nationell medfinansiering. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbets- och näringsministeriets förhållande till det landskapsförbund som förvaltar den nationella medfinansieringen av ett Interregprogram och till den förvaltande myndighet som förvaltar den nationella medfinansieringen av ett Interregprogram vid de yttre gränserna. Förteckningen i 1 mom. är inte uttömmande.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om arbets- och näringsministeriets rätt att i ett beslut om anvisande av nationell medfinansiering ställa bindande villkor för landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten för beviljande, utbetalning, uppföljning, övervakning och fortsatta åtgärder i fråga om nationell medfinansiering. Rätten att ställa villkor motsvarar den som har funnits under programperioden 2014–2020 i fråga om gränsöverskridande Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 2 punkten kan arbets- och näringsministeriet låta bli att anvisa ett i 38 § 2 mom. avsett anslag till ett landskapsförbund eller en förvaltande myndighet, om landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten inte sköter de uppgifter som avses i 39 § korrekt eller uppfyller de villkor som föreskrivs i denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den. Om förhandlingarna enligt 2 mom. inte inom skälig tid leder till en sådan lösning utifrån vilken arbets- och näringsministeriet kan försäkra sig om att de skyldigheter som ålagts landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten iakttas och verkställs, är ministeriet skyldigt att föreslå ändringar i fördelningen av den nationella medfinansieringen för landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten i fråga. Detta innebär att denna aktör inte tilldelas årliga fullmakter för nationell medfinansiering.
Enligt 3 punkten kan arbets- och näringsministeriet bestämma att nationell medfinansiering som har anvisats ett landskapsförbund eller en förvaltande myndighet helt eller delvis ska återkrävas, om landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten har använt medlen för något annat ändamål än det anvisade eller vid användningen av medlen väsentligt har brutit mot lag eller arbets- och näringsministeriets villkor för användningen av medlen.
Enligt 4 punkten kan arbets- och näringsministeriet överföra uppgifterna i anslutning ett landskapsförbunds eller en förvaltande myndighets förvaltning av nationell medfinansiering till något annat landskapsförbund eller någon annan förvaltande myndighet, om landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten inte sköter de uppgifter som avses i 39 § korrekt eller om de förutsättningar för att vara verksam som föreskrivs i denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den inte längre finns. Arbets- och näringsministeriet ska vara skyldigt att överföra uppgifter som hänför sig till den nationella medfinansieringen på någon annan, om landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten inte ens efter en skälig tid och efter de samråd som avses i 2 mom. har klarat av att sköta sina uppgifter eller uppfylla de villkor som ställts för dem.
När enligt paragrafens 2 mom. arbets- och näringsministeriet beslutar att låta att fördela ett anslag eller överväger att överföra uppgiften till ett annat landskapsförbund eller en annan förvaltande myndighet, ska ministeriet samråda med landskapsförbundet eller det förmedlande organet om avhjälpande av bristerna och ge förbundet eller myndigheten en möjlighet att inom en skälig tidsfrist avhjälpa bristerna. Meningsskiljaktigheter mellan landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten och arbets- och näringsministeriet ska i första hand lösas genom samråd.
Om samråden enligt 2 mom. mellan arbets- och näringsministeriet och landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten inte inom skälig tid leder till en sådan lösning utifrån vilken arbets- och näringsministeriet kan försäkra sig om att de skyldigheter som ålagts landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten iakttas och verkställs, är ministeriet skyldigt att föreslå ändringar i fördelningen av den nationella medfinansieringen för landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten i fråga. Detta innebär att landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten inte tilldelas årliga fullmakter. Arbets- och näringsministeriet kan vidta nämnda åtgärder omedelbart utan samråd, om det har upptäckts allvarliga brister eller försummelser i landskapsförbundets eller den förvaltande myndighetens verksamhet.
Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets rätt att granska de landskapsförbund och förvaltande myndigheter som förvaltar den nationella medfinansieringen finns i 72 § i finansieringslagen.
41 §.Vissa genomförandearrangemang i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs om arbets- och näringsministeriets och den förvaltande myndighetens rätt att avtala med Europeiska kommissionen och myndigheterna i de andra stater som deltar i programmet samt Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling om genomförandearrangemang för sådana förvaltningsuppgifter i Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna som kan anses vara sedvanliga. Genomförandet av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna kan kräva sådana arrangemang till exempel för att trygga penningrörelsen från Ryssland till den förvaltande myndigheten för ett Interregprogrammet vid de yttre gränserna. Som sedvanliga uppgifter kan inte vara sådant som hör till området för lagstiftning eller som annars kräver riksdagens samtycke.
5 kap. Särskilda bestämmelser
42 §.Utvärdering och uppföljning av program. Här föreslås bestämmelser om utvärdering och uppföljning av programmen enligt den föreslagna lagen.
Enligt 1 mom. finns bestämmelser om skyldigheterna för de myndigheter som svarar för beredningen av program och planer enligt denna lag att utreda och bedöma miljökonsekvenserna finns i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005). I 3 § i den lagen föreskrivs det om myndigheternas skyldighet att se till att miljökonsekvenserna av planer eller program utreds och bedöms i tillräcklig utsträckning under beredningen, om genomförandet av planen eller programmet kan ha betydande miljökonsekvenser. I 4 § i samma lag anges det närmare vilka planer och program som förutsätter en miljöbedömning. I 1 § 4 mom. i den preciserande statsrådsförordningen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (347/2005) föreskrivs det att bedömning av miljökonsekvenserna för närvarande ska göras enligt den gällande lagen av planer för hållbar stadsutveckling, landskapsprogram och av det nationella operativa program som medfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Förordningen i fråga torde till denna del ändras så att den motsvarar den nya lagstiftning som utfärdas.
I 2 mom. föreslås att arbets- och näringsministeriet för behandling av delegationen för förnyelse i regionerna bereder uppföljningsuppgifter om genomförandet av regionutvecklingsbeslutet i samarbete med de övriga ministerierna och landskapsförbunden. För genomförandet av regionutvecklingsbeslutet svarar olika ministerier och myndigheter inom deras förvaltningsområde samt i landskapen landskapsförbunden i samarbete med andra regionala myndigheter. Planen för genomförande av regionutvecklingsbeslutet ska ange de indikatorer som används för att följa hur väl målbilden för riktning och prioriteringar för utveckling av regionen uppnåtts. Uppgifterna om måluppfyllelsen ska samlas från olika källor och behandlas regelbundet av delegationen för förnyelse i regionerna. Genomförandet ska också behandlas i samband med de regionutvecklingsdiskussioner mellan staten och landskapen som avses i 27 §.
I 3 mom. föreslås det bestämmelser om att landskapsförbundet följer upp och utvärderar genomförandet av landskapsprogrammet i samarbete med de myndigheter som genomför programmet. De myndigheterna ska ge in de uppgifter som behövs för uppföljningen till landskapsförbundet. Momentet avses också gälla utvärdering av genomförandet av landskapsprogrammets mål. En utvärdering ska enligt förslaget göras minst en gång under programperioden. För att sörja för oavhängiga och tillförlitliga utvärderingar föreslås det att de ska göras av en utomstående bedömare. Genomförandet av den del av landskapsprogrammet för Lappland som gäller samekulturen bör utvärderas som en del av utvärderingen av landskapsprogrammet för Lappland. Detta motsvarar 46 § 4 och 5 mom. i den nuvarande lagen.
I 4 mom. föreslås det att genomförandet och effekterna av de program som avses i lagen ska följas upp och utvärderas i enlighet med de övervakningsförfaranden som anges i varje program. Momentet motsvarar det som sägs i den gällande lagen.
I 5 mom. föreslås en hänvisning till att bestämmelser om utvärdering av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program, som avses i 29 §, finns i den allmänna förordningen, särskilt i artikel 39. Till skillnad från tidigare programperioder är det inte längre obligatoriskt med en förhandsutvärdering av programmet.
I 6 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de förfaranden som ska iakttas och de uppgifter som ska samlas in vid utvärdering och uppföljning i enlighet med 1–4 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.
43 §.Stödområdesindelning. I paragrafen föreskrivs om indelning i stödområden. I 1 mom. föreslås det att statsrådet genom förordning ska kunna utse landets svagast utvecklade områden till stödområde I eller stödområde II utifrån deras utvecklingsbehov. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 47 § 1 mom. i den gällande lagen. I fråga om stödområden gäller för närvarande statsrådets förordning om stödområden enligt lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (445/2014). Med stöd av den nya lagen utfärdas en motsvarande förordning när riktlinjerna för regionalstöd först har beslutats på EU-nivå.
Stödområdesindelningen ska basera sig på områden som utgörs av hela kommuner och vid behov också av kommundelar. Områdena ska bestämmas med beaktande av Europeiska unionens nomenklatur för standardindelning av territoriella enheter (Nuts) och av identifiering av områden oberoende av administrativa gränser samt, på en mer detaljerad nivå, med beaktande åtminstone av invånarnas arbetspendling och servicependling, interkommunalt samarbete och trafikförbindelser inom området. Med Nuts-nomenklatur avses den europeiska statistikbaserade områdesindelning (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques) i enlighet med vilken Europeiska unionens harmoniserade regionala statisk upprättas. I Nuts-nomenklaturen för Finland tillhör fastlandet och Åland nivån Nuts 1 och storområdena nivån Nuts 2. Med en områdesindelning oberoende av administrativa gränser avses ett förfarande där områdena klassificeras i stads- eller landsbygdstyper enligt den geografiska informationen och oberoende av kommungränserna. Finland utser stödområdena i enlighet med Europeiska unionens riktlinjer för regionalt stöd. Riktlinjerna innehåller kriterier för hur områdena ska utses och anger befolkningsandelen för stödområdena separat för varje medlemsstat. I samband med den nationella beredningen av hur stödområdena ska definieras kan man dessutom beakta sysselsättning och andra aktivitetsrelaterade kriterier exempelvis i ett läge där det finns fler områden som uppfyller kriterierna i riktlinjerna för regionalstöd än antalet områden som får utses. Eftersom besluten om områdesindelning direkt påverkar vilka stödnivåer som tillåts i olika områden, föreslås det att besluten ska fattas av statsrådet. Ett beslut om stödområde gäller olika ministeriet och andra aktörer, och det är viktigt att beredningen vid arbets- och näringsministeriet är omfattande och sektorsöverskridande. Innan ett förslag lämnas för behandling i statsrådet ska det om förslaget begäras utlåtanden i enlighet med normalt förvaltningsförfarande.
I 2 mom. föreskrivs om bestämmande av skärgårdsområden som stödområden på samma sätt som i 47 § 3 mom. i den gällande lagen. Enligt bestämmelsen kan statsrådet utse en kommun och en skärgårdsdel i en annan kommun som statsrådet har beslutat att bestämmelserna om skärgårdskommuner ska tillämpas på, till stödområde I eller stödområde II. Före behandling i statsrådet ska i ärendet höras den i 14 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981) avsedda skärgårdsdelegationen.
44 §.Ändringssökande. Här föreslås bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattas med stöd av denna lag. I förfarandet för ändringssökande har beaktats den lag om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, förvaltningsprocesslagen) som trädde i kraft den 1 januari 2020.
I 1 mom. föreskrivs om sökande av ändring i arbets- och näringsministeriets beslut som fattas med stöd av denna lag. I den föreslagna lagen föreskrivs närmare än för närvarande om arbets- och näringsministeriets behörighet och verksamhetsmetoder i förhållande till de förmedlande organen och de landskapsförbund och förvaltande myndigheter som förvaltar Interregprogram. Ministeriet har exempelvis ha behörighet att återkräva nationella anslag som har fördelats till dessa aktörer. Med avvikelse från den gällande lagen kan omprövning av ministeriets beslut begäras. Ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom förvaltningsbesvär. Enligt momentet får ett beslut av arbets- och näringsministeriets verkställas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts beslutar något annat.
Förslaget till 2 mom. motsvarar den gällande lagen. Enligt förslaget får omprövning begäras av landskapsförbundens beslut som fattats med stöd av denna lag begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning och kommunalbesvär finns i kommunallagen. Enligt samma moment får ändring i beslut av landskapets samarbetsgrupp sökas utan att omprövning begärs genom besvär hos förvaltningsdomstol med tillämpning av vad som föreskrivs i kommunallagen om sökande av ändring i en samkommuns beslut.
Paragrafens 3 mom. har en informativ hänvisning till finansieringslagen. På landskapsförbundets beslut om stöd fattade i egenskap av förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program samt på ett enskilt beslut av ett landskapsförbund eller en förvaltande myndighet om nationell finansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna tillämpas 81 § i finansieringslagen.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs det om förbud mot att söka ändring. Ändring i beslut av övervakningskommittén enligt 16 § 2 mom. och i beslut om utlåtanden enligt 21 § 3 mom. får inte överklagas genom separata besvär. På övervakningskommitténs beslut följer alltid ett beslut av endera den förvaltande myndigheten eller statsrådet. I samarbetsgruppens utlåtande får inte ändring sökas, eftersom det slutliga projektbeslutet fattas av det förmedlande organet i vars beslut ändring kan sökas enligt finansieringslagen.
I 5 mom. föreslås en informativ hänvisning till förvaltningsprocesslagen. Med stöd av den föreslagna lagen tillsätter statsrådet exempelvis den delegation som avses i 15 § och den övervakningskommitté som avses i 16 § samt fattar beslut om fördelningen av anslagen. I enlighet med 8 § i förvaltningsprocesslagen ska besvär över sådana beslut som fattats vid statsrådets allmänna sammanträde anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
45 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreskrivs det om lagens ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft den 1 september 2021. Genom denna lag upphävs lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) och lagen om samarbete över de yttre gränserna (657/2015) jämte ändringar.
46 §.Övergångsbestämmelser. I paragrafen föreskrivs att på sådant genomförandet av Europeiska unionens strukturfondsprogram för regional- och strukturpolitik, av strukturfondsprogram mellan medlemsstaterna, gemensamma operativa program inom det gränsöverskridande samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser som samfinansieras inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet och av nationell regionutveckling som pågår när denna lag träder i kraft samt på förvaltningen, uppföljningen och kontrollen av dem tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. I detta ingår exempelvis att slutföra genomförandet av planer och program som pågår när lagen träder i kraft, att följa upp dem och att sörja för eventuella inspektioner, rapportering och andra motsvarande efteråtgärder.
I 2 mom. föreslås en övergångsbestämmelse som gäller den delegation för förnyelse i regionerna som statsrådet tillsatt med stöd av den gällande lagen och den övervakningskommitté som tillsatts för uppföljning av genomförandet, effekterna och resultaten av strukturfondsprogrammet för programperioden 2014–2020. Den delegation för förnyelse i regionerna som är verksam när lagen träder i kraft ska fortsätta sitt arbete till utgången av sin mandatperiod i enlighet med beslutet om tillsättande och på delegationens verksamhet tillämpas den föreslagna nya lagen. Också i fråga om övervakningskommittén för strukturfondsprogrammet föreskrivs det att den fortsätter verksamheten till utgången av sin mandatperiod. Eftersom övervakningskommitténs arbete är programperiodiskt tillämpas dock enligt den föreslagna bestämmelsen den tidigare lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamhet på dess verksamhet. Med stöd av 16 § i den föreslagna lagen tillsätts separat en övervakningskommitté för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program 2021–2027.
8.2
Lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik
1 kap. Allmänna bestämmelser och myndigheternas behörighet
1 §.Lagens tillämpningsområde. Paragrafen gäller lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafens 1 mom. ska regionutvecklingen stödjas genom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder och med nationella medel för utveckling av regionerna i statsbudgeten i enlighet med vad som föreskrivs i den föreslagna lagen. I lagen finns bestämmelser om finansiering och genomförande av regionutveckling och av projekt inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Avsikten är att genom lagen föreskriva om grunderna och förfarandena för beviljande av stöd och även om förfarandena för stödutbetalning, användningen av medlen, övervakningen av användningen och övriga förfaranden.
I 2 mom. finns bestämmelser om de stöd som beviljas med stöd av och lagen ska tillämpas på. Tillämpningen av lagens 3–5 kap. begränsas dock till vissa program. Detta anges särskilt i de föreslagna 3–5 mom.
Enligt 2 mom. 1 punkten ska lagen tillämpas på sådana stöd som redan i dag beviljas av nationella medel för regionutveckling. Stöd av nationella medel för regionutveckling kan med stöd av 9 § beviljas av behöriga landskapsförbund och med stöd av 16 § av arbets- och näringsministeriet.
Enligt 2 mom. 2 punkten ska lagen tillämpas på stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program under programperioden 2021–2027. Programmet definieras i den föreslagna 4 § 4 punkten som programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027. Stöd av medel från det programmet ska enligt 9 § kunna beviljas av behöriga landskapsförbund, med stöd av 12 § av behöriga näring-, trafik- och miljöcentraler och med stöd av 15 § av Livsmedelsverket.
Enligt 2 mom. 3 punkten tillämpas lagen dessutom på nationell medfinansiering enligt 9 § av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna under programperioden 2021–2027. Sådan nationell medfinansiering ska enligt 9 § kunna beviljas av behöriga landskapsförbund.
För Interregprogrammens och Interregprogrammen vid de yttre gränsernas del införs ett sådant gruppundantag som blir tillämpligt genom kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) och som definitionsmässigt uppfyller det som sägs om statligt stöd i artikel 107.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I fråga om det stödet blir lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet (429/2016) i enlighet med tillämpningsområdet enligt lagens 1 § tillämplig på den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska bestämmelserna i 3 kap. bara tillämpas på genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program under programperioden 2021–2027. I 3 kap. ingår särskilda bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Bestämmelserna i 3 kap. ska tillämpas på genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och de ska tillämpas på programgenomförandet på alla förvaltningsområden som genomför programmet och vid alla deltagande myndigheter utöver det som föreskrivs i lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag i fråga om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag.
Utöver bestämmelserna i 3 kap. i denna lag och i genomförandelagen ska de myndigheter som deltar i genomförandet av programmet också tillämpa den nationella stödlagstiftningen som gäller saken. I fråga om stöd enligt 9, 12 och 15 § avses med stödlagstiftning denna lag. Med annan nationell stödlagstiftning som kan förutses i beredningsskedet av denna lag avses ett lagförslag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028 som är under beredning.
Enligt det föreslagna 4 mom. tillämpas bestämmelserna i 4 kap. bara på genomförandet av den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna under programperioden 2021–2027. Det kapitlet avses innehålla särskilda bestämmelser om genomförande av den nationella medfinansieringen av de programmen, och bestämmelserna ska tillämpas på genomförandet utöver det som sägs i 1, 2 och 6 kap. i finansieringslagen och 4 kap. i genomförandelagen. Bestämmelserna i 4 kap. i denna lag är i regel nya.
Enligt paragrafens 5 mom. ska bestämmelserna i 5 kap. bara tillämpas på inspektioner som gäller användningen av medel i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna under programperioden 2021–2027. Det föreslagna 5 kap. avses innehålla sådana bestämmelser om inspektionerna som ska tillämpas vid inspektion av programmen utöver det som sägs i 4 kap. i genomförandelagen.
Den föreslagna lagen ska inte tillämpas på frågor där landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland. Programmen enligt lagförslaget gäller sektorer där landskapet Åland har den huvudsakliga behörigheten. Enligt 18 § i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om näringsverksamhet och främjande av sysselsättningen. Till dessa delar och även när frågan ligger inom Ålands självstyrelse i övrigt kommer lagen inte att tillämpas i landskapet Åland. Således ska lagen inte tillämpas på ett program där en landskapsmyndighet på Åland svarar för genomförandet och inte heller på stöd där det är en myndighet eller någon annan offentlig aktör på Åland som beviljar stödet. När det gäller program där det enligt självstyrelselagen är riket som har lagstiftningsbehörigheten ska man enligt avsikt föreskriva om överföring av förvaltningsuppgifter på en landskapsmyndighet genom en i 32 § i självstyrelselagen avsedd överenskommelseförordning. Enligt 32 § 1 mom. i den lagen kan uppgifter som hör till riksförvaltningen med landskapsregeringens samtycke genom förordning (överenskommelseförordning) för viss tid eller tills vidare överföras på en landskapsmyndighet. På sådana förvaltningsuppgifter som en riksmyndighet överfört till landskapsförvaltningen tillämpas även i fortsättningen rikslag.
2 §. Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. Paragrafen klargör hur lagen förhåller sig till Europeiska unionens lagstiftning. Det rör sig om en informativ paragraf. Här förtecknas förordningar av Europaparlamentet och rådet. De är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och preciseras och kompletteras genom den föreslagna lagen till de delar där förordningarna behöver nationella bestämmelser och medger nationellt handlingsutrymme. Dessa är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (allmänna förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (Eruf-förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om Europeiska socialfonden+ (ESF-förordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (FRO-förordning), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om särskilda bestämmelser för målet europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder (Interregförordningen), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) / om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.
3 §.Förhållande till statsunderstödslagen. Paragrafen avses gälla den föreslagna lagens förhållande till statsunderstödslagen (688/2001). Enligt paragrafen tillämpas statsunderstödslagen som allmän lag på stöd som avses i denna lag till den del något annat inte föreskrivs i denna lag.
4 §.Definitioner. I denna paragraf definieras de centrala begrepp som används i lagen.
Enligt 1 punkten avses med stöd understöd som beviljats av en myndighet som avses i denna lag för en viss verksamhet eller ett visst projekt.
Enligt 2 punkten avses med nationella medel för regionutveckling anslag för stödjande av regionutveckling och hållbar tillväxt och livskraft i regionerna som har tagits in i statsbudgeten.
Enligt 3 punkten avses med Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, nedan Europeiska socialfonden, och Fonden för en rättvis omställning.
Enligt 4 punkten avses med Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027.
Enligt 5 punkten avses med nationella teman riksomfattande mål och verksamheter som grundar sig på Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som styrs och finansieras centraliserat och vars beredning har gjorts utifrån ministeriernas centrala strategier i samarbete med myndigheterna och andra aktörer i regionerna.
Enligt 6 punkten avses med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program i statsbudgeten upptagen medfinansiering som beviljats Finland i Europeiska unionens budget och motsvarande statliga finansieringsandelar från programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027.
Enligt 7 punkten avses med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden i statsbudgeten upptagna finansieringsandelar från Europeiska regionala utvecklingsfonden som beviljats Finland i Europeiska unionens budget och motsvarande statliga finansieringsandelar från programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027.
Enligt 8 punkten avses med medel från Europeiska socialfonden i statsbudgeten upptagna finansieringsandelar från Europeiska socialfonden som beviljats Finland i Europeiska unionens budget och motsvarande statliga finansieringsandelar från programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027.
Enligt 9 punkten avses med medel från Fonden för en rättvis omställning i statsbudgeten upptagna finansieringsandelar från Europeiska unionens fond för en rättvis omställning som beviljats Finland i Europeiska unionens budget och motsvarande statliga finansieringsandelar från programmet Ett förnybart och kompetent Finland 2021–2027.
Enligt 10 punkten avses med Interregprogram samarbetsprogram över Europeiska unionens inre gränser inom målet europeiskt territoriellt samarbete. Finland genomför dessa program i samarbete med sina grannländer, exempelvis Sverige. Under programperioden 2014–2020 deltar Finland i nio Interregprogram.
Enligt 11 punkten avses med Interregprogram vid de yttre gränserna samarbetsprogram över Europeiska unionens yttre gränser inom målet europeiskt territoriellt samarbete som också finansieras med medel från instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete som avses i 2 § 6 punkten. Under programperioden 2014–2020 genomför Finland tre Interregprogram vid de yttre gränserna i samarbete med Ryssland. Begreppet Interregprogram vid de yttre gränserna är nytt. I lagen om samarbete över de yttre gränserna hänvisas till programtypen med begreppet gemensamma operativa program inom det gränsöverskridande samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser. Enligt vedertagen praxis har man under programperioden 2014–2020 också hänvisat till Interregprogrammen vid de yttre gränserna med begreppet ENI-program. ENI hänvisar till det europeiska grannskapsinstrumentet, som inte längre är ett separat instrument under programperioden 2014–2020.
Enligt 12 punkten avses med nationell medfinansiering den statliga finansieringsandel som tagits in statsbudgeten för att stödja projekt inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 13 punkten avses med förmedlande organ en myndighet som avses i 10 § i lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik.
Enligt 14 punkten avses med samprojekt ett projekt som genomförs gemensamt av flera stödmottagare och som finansieras med nationella medel för regionutveckling och för vilket stöd på gemensam ansökan av de sökande beviljas genom ett enda beslut.
Enligt 15 punkten avses med grupprojekt ett projekt som genomförs gemensamt av flera stödmottagare och som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och för vilket stöd på ansökan av varje sökande utifrån en gemensam projektplan beviljas genom separata beslut.
Enligt 16 punkten avses med fortsatta åtgärder åtgärder som gäller återbetalning, återkrav, avbrytande och upphörande av utbetalning av stöd.
5 §.Allmänna villkor för beviljande av stöd. I paragrafen anges de allmänna villkoren för beviljandet av stöd. Enligt 1 mom. ska stöd kunna beviljas inom ramen för anslagen i statsbudgeten, om alla villkor i momentet är uppfyllda.
Enligt 1 punkten ska det stöd som beviljas vara motiverat med tanke på målen för och effekterna av ett program, en plan eller ett avtal som hänför sig till ett anslag som tagits in i statsbudgeten. Med program avses program inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitik, Interregprogram, Interregprogram vid de yttre gränserna, nationella program för region- och stadsutveckling såsom regionstadsprogrammet eller landskapsprogrammen och preciserande regionala tillväxt- eller överlevnadsplaner. Med avtal avses samarbetsavtal enligt 28 § i genomförandelagen som kan upprättas med staten, landskapsförbundet, kommunen, andra myndigheter som deltar i finansieringen av åtgärderna och andra parter som deltar i regionutvecklingen. Stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ska alltid vara motiverat med tanke på det nämnda programmets mål och verkningsfullhet. Grunden för beviljande av stöd ur nationella medel för regionutveckling ska vara ett program, en plan eller ett avtal.
I 2 punkten föreskrivs det att stödet ska ha betydande inverkan på genomförandet av den verksamhet som stödet är avsett för. Det är fråga om betydande inverkan åtminstone när verksamheten inte är möjlig utan stödet eller när genomförandet skulle bli väsentligt mer begränsat eller väsentligt mer anspråkslöst till sina effekter.
Enligt den föreslagna 3 punkten får den verksamhet som är föremål för stödet inte vara vinstdrivande. Syftet eller det eftersträvade resultatet med de utvecklings- och investeringsprojekt som finansieras med stöd av lagen får inte vara att generera vinst för den organisation som får stöd för projektet.
Enligt den föreslagna 4 punkten ska resultaten av verksamhet som får stöd som utvecklingsprojekt kunna tillgodogöras allmänt. Med det avses att resultat- och produktionsmaterialet från projekten är offentligt och kan användas i stor omfattning. Några företagshemligheter får därmed inte vara kopplade till sådan verksamhet som omfattas av kravet på att kunna tillgodogöras allmänt, och det går inte att hindra offentliggörande av resultaten med hänvisning till en sådan hemlighet. I lagförslagets 6 § föreslås separata bestämmelser om undantag för enheter som bedriver ekonomisk verksamhet och som deltar i åtgärderna. Undantagen ska gälla kravet på att verksamheten inte får vara vinstdrivande och på att resultaten av utvecklingsprojektet ska gå att tillgodogöras allmänt.
Enligt 5 punkten ska investeringar som är föremål för stöd vara till nytta för utveckling av regionen mer allmänt och inte bara för en enda aktör. Med detta avses att stöd inte beviljas för investeringar som bara en stödmottagare, ett företag eller en annan aktör drar nytta av, utan att de stödda investeringarna ska främja de mål för regionutveckling som avses i 2 § i genomförandelagen i större utsträckning än bara avseende en aktör.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om att man vid bedömningen av de allmänna villkoren för samprojekt eller grupprojekt bedömer projektet i fråga som en enda helhet. Var och en av dem som ansöker om stöd för ett samprojekt eller ett grupprojekt ska dock uppfylla de förutsättningar som gäller för stödmottagare. Bestämmelser om förutsättningarna finns i 7 §.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de allmänna villkoren för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 §.Undantag som gäller verksamhet som stöds som utvecklingsprojekt och investeringsprojekt. I paragrafen föreslås bestämmelser om undantag från de allmänna villkoren för beviljande av stöd enligt 5 § 1 mom. 3 och 4 punkten. Den gäller projekt där enheter som bedriver ekonomisk verksamhet och som drar nytta av projektåtgärderna deltar i åtgärderna som nyttotagare. I 5 § 1 mom. 3 punkten anges villkoret att verksamheten inte ska vara vinstdrivande och i 4 punkten i samma paragraf att resultaten av utvecklingsprojekt ska kunna tillgodogöras allmänt. Dessa villkor ska enligt förslaget inte tillämpas på sådana enheters verksamhet till den del stödet enligt stödbeslutet riktas till enheter som bedriver ekonomisk verksamhet i form av stöd av mindre betydelse och är sådant stöd som avses i Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (nedan de minimis-förordningen).
Som enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, dvs. företag, anses alla de enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett deras rättsliga form. Med ekonomisk verksamhet avses all verksamhet där varor och tjänster bjuds ut på marknaden. I sådana utvecklingsprojekt för vilka villkoret att resultaten ska kunna tillgodogöras allmänt gäller ska det också kunna ingå företagsspecifika åtgärder som en del av ett mer omfattande utvecklingspaket. De resultat som organisationer som är nyttotagare uppnår till följd av utvecklingsåtgärderna inom ett projekt behöver inte nödvändigtvis gå att utnyttja till den del som stödet i stödbeslutet allokeras till nyttotagarna som stöd av mindre betydelse. Avsikten är att göra det lättare för företag och andra enheter som bedriver ekonomisk verksamhet att delta i stödåtgärderna inom ett projekt. Detta sker genom preciseringen att det till följd av sådana stödåtgärderna inom ett projekt som utgör stöd av mindre betydelse för nyttotagarna, i en organisation som är nyttotagare kan uppstå också sådana resultat som inbegriper företagshemligheter och som inte är förknippade med en skyldighet att offentliggöra. Den allmänna informationsskyldigheten ska emellertid gälla utvecklingsprojekt också till den del stöd riktats till nyttotagare som stöd av mindre betydelse. Med detta avses att information om utvecklingsåtgärderna ska ges ut på allmän nivå i enlighet med villkoren i stödbeslutet, utan att riskera företagshemligheter som gäller en enskild nyttotagares utvecklingsåtgärder.
7 §.Villkor som gäller stödmottagare. Paragrafen avses gälla de villkor som gäller för stödmottagare. Enligt det föreslagna 1 mom. kan en stödmottagare vara eller ett offentligrättsligt samfund, såsom staten, en kommun, en samkommun, en församling eller något annat offentligt samfund, eller en privaträttslig juridisk person, ett aktiebolag, en registrerad förening eller en stiftelse. Samtliga som ansöker om stöd för ett samprojekt eller ett grupprojekt ska uppfylla de förutsättningar som föreskrivs för stödmottagare.
I 2 mom. krävs det att en stödmottagare ska ha tillräckliga ekonomiska och andra, såsom operativa och kompetensrelaterade, förutsättningar att genomföra projekt. Dessutom krävs det att stödmottagaren har tillräckliga förutsättningar för att sörja för verksamhetens kontinuitet efter det att projektet avslutats, om det inte på grund av verksamhetens natur är onödigt att sörja för kontinuiteten. Det ska inte krävas att stödmottagaren kan sörja för att verksamheten fortsätter exempelvis i sådana forsknings- och utredningsprojekt av engångsnatur eller i sådana försök där det i det enskilda fallet måste övervägas separat om den försöksbaserade verksamheten ska fortsätta.
I 3 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning. Med stöd av det får närmare bestämmelser som gäller villkoren i fråga om stödmottagare utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §.Hinder för beviljande av stöd. Paragrafen gäller hinder för beviljande av stöd. Enligt 1 mom. ska stöd inte beviljas om den som ansöker om stöd på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att betala skatt eller lagstadgade avgifter eller om den som ansökt om stöd har väsentliga betalningsstörningar, om inte den finansierande myndigheten av särskilda skäl anser det ändamålsenligt att bevilja stöd. När en myndighet beviljar ett behovsprövat stöd är utgångspunkten att stödmottagaren har skött sina offentligrättsliga och privaträttsliga åtaganden på behörigt sätt. Stöd kan dock beviljas om åtagandena har försummats bara i ringa grad. Stöd kan beviljas av särskilda skäl också när försummelsen av skyldigheterna är betydande, men parterna har upprättat en bindande betalningsplan för skötseln av åtagandena och redan en tid har följt planen. Dessutom ska stöd kunna beviljas av särskilda skäl också när försummelsen av skyldigheterna är väsentlig på grund av exceptionella omständigheter men den sökande har lagt fram en tillräcklig redogörelse om en planerad betalningsplan. Med exceptionella omständigheter avses bland annat sådana plötsliga förändringar i förhållandena som inte hade kunnat förutses och som man därmed inte hade kunnat förbereda sig för. Ett exempel är covid-19-pandemin. Det är dock mycket ovanligt att stöd beviljas när försummelsen av åtagandena är betydande och beviljandet ska då alltid grunda sig på en motiverad och dokumenterad bedömning från fall till fall.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om att stöd inte ska beviljas som allmänt verksamhetsstöd. Stöden enligt den föreslagna lagen är till sin natur specialunderstöd. Sådant stöd kan varken beviljas eller användas för grundläggande verksamhet för en organisation som söker och får stöd. Ett projekt ska alltid åtskiljas från sökandens övriga verksamhet som en särskild tidsbunden helhet.
Enligt 3 mom. beviljas sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) inte i form av stöd enligt denna lag. Vid tillämpningen av lagen betraktas som statligt stöd inte stöd av mindre betydelse enligt de minimis-förordningen och inte heller sådant stöd för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna som avses i den allmänna gruppundantagsförordningen.
Artikel 107.1 i EUF-fördraget gäller definitionen och förbudet av statligt stöd. Enligt den är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Som kriterier på statligt stöd anses i praktiken att offentliga medel styrs till enheter som bedriver statligt stöd på så sätt att stödet går till eller stöder vissa företag, branscher eller regioner, snedvrider eller hotar att snedvrida (det räcker med ett möjligt hot) och påverkar handeln mellan medlemsländerna (låg tröskel).
Med stöd av de minimis-förordningen anses stöd på upp till högst 200 000 euro vara stöd av mindre betydelse när det beviljas till ett enda företag under en period av tre efterföljande beskattningsår. Till maximibeloppet räknas all den finansiering som finländska myndigheter beviljar i form av de minimis-stöd under samma tidsperiod och till vilka som helst av företagets kostnader. Begreppet ”ett enda företag” finns definierat i artikel 2 i de minimis-förordningen.
I Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna införs med stöd av gruppundantagsförordningen ett gruppundantag för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Om EU:s finansieringsandel i ett projekt inom Interregprogrammen eller Interregprogrammen vid de yttre gränserna har beviljats som stöd enligt gruppundantagsförordningen eller som stöd av mindre betydelse, ska det behöriga landskapsförbundet som beviljar nationell medfinansiering inom Interregprogrammet eller den förvaltande myndigheten som beviljar nationell medfinansiering inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna också granska beviljandet av motsvarande nationell medfinansiering och försäkra sig om att reglerna om statligt stöd inte överträds. Lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet är i enlighet med tillämpningsområdet enligt 1 § i den lagen tillämplig på den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Ett hinder för beviljande av stöd är bl.a. företagsstödsdelegationens utlåtande om att den stödordning som planerats för beviljande av nationell medfinansiering för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna inte uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt Europeiska unionens lagstiftning.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om hinder för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 §.Landskapsförbundens behörighet. Paragrafen innehåller bestämmelser om landskapsförbundens behörighet när det gäller att bevilja stöd enligt lagen, om de olika stödformerna och om stödens användningsändamål. Bestämmelser om landskapsförbundens behörighet som förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program finns i 10 § i genomförandelagen och i en förordning som utfärdas med stöd av den lagen.
I 1 mom. 1 punkten anges de stödformer som det behöriga landskapsförbundet får bevilja av de nationella medlen för regionutveckling, medel i Europeiska regionala utvecklingsfonden och medel i Fonden för en rättvis omställning. Enligt 1 mom. 1 punkten underpunkt a får det behöriga landskapsförbundet av ovan nämnda medel bevilja stöd för utvecklingsprojekt som främjar utveckling, hållbar tillväxt och livskraft i regionerna och för investeringar i dem (regionalt utvecklingsstöd). Sådana projekt är exempelvis projekt vars syfte är att göra näringsstrukturen med mångsidig, främja interkommunalt samarbete för utveckling av regionen eller skapa förutsättningar för utveckling av innovationer. Stöd ska också kunna beviljas för projekt för att främja det näringspolitiska samarbetet mellan kommuner och utveckla företagens verksamhetsförutsättningar, för sådan projektverksamhet i organisationer som främjar företagsverksamhet, för utredningar som behövs med tanke på företagsverksamheten och för utvecklingsprojekt vars syfte är att främja tjänster som företag behöver och samarbete mellan företag. Bestämmelser om maximiandelen investeringar i regionalt utvecklingsstöd utfärdas genom förordning av statsrådet. Landskapsförbundet kan inte bevilja stöd för närings-, sysselsättnings-, trafik- och miljöprojekt som hör till NTM-centralens behörighet (lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna samt den lag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028 som ska utfärdas).
Enligt 1 mom. 1 punkten underpunkt b får landskapsförbundet bevilja stöd av de nämnda medlen för utvecklings- och investeringsprojekt som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde. Det kan röra sig om utvecklingsprojekt, investeringsprojekt eller projekt som inbegriper både utvecklingsåtgärder och investeringsåtgärder.
Enligt 1 mom. 1 punkten underpunkt c får landskapsförbundet bevilja stöd av de ovan nämnda medlen för sådana projekt för investering i infrastruktur som stöder företagens verksamhetsförutsättningar och som genomförs av en kommun eller flera kommuner eller samkommuner tillsammans (infrastrukturellt investeringsstöd). Med samkommuner avses också affärsverkssamkommuner. Stödet ska vara motiverat med tanke på regionutvecklingen, framför allt med tanke på förutsättningarna för företagsverksamhet. Med infrastrukturellt investeringsstöd kan man finansiera till exempel åtgärder som gäller vägnät, bredbandsinfrastruktur, hamnar eller verksamhetslokaler och som kommunerna eller samkommunerna själva genomför och som betydande inverkan på näringsverksamheten i regionen.
Objekten för det infrastrukturella investeringsstöd som beviljas av medel i Europeiska regionala utvecklingsfonden och medel i Fonden för en rättvis omställning samt de regioner som ska stödas anges och avgränsas närmare i programdokumentet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Enligt 1 mom. 2 punkten får det behöriga landskapsförbundet bevilja nationell medfinansiering av projekt inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Bestämmelser om landskapsförbundens behörighet när det gäller nationell medfinansiering finns i 39 § i genomförandelagen och i en förordning som utfärdas med stöd av den lagen.
I 2 mom. föreskrivs det att landskapsförbundet är statsbidragsmyndighet enligt statsunderstödslagen i frågor som gäller stöd det beviljat.
I 3 mom. finns bestämmelser om det behöriga landskapsförbundets möjligheter att bevilja regionalt utvecklingsstöd samt nationell medfinansiering inom Interregprogrammet och Interregprogrammet vid de yttre gränserna också för projekt som förbundet självt genomför. På sådana projekt tillämpas vad den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt säger om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om dem ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från den finansierande myndighetens och det förmedlande organets uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. I fråga om sådana projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som det förmedlande organet själv genomför tillämpas artikel 65.4 i den allmänna förordningen på differentiering av uppgifterna.
Enligt 4 mom. får bestämmelser om det stöd som ska beviljas och stödets användningsändamål får utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §.Landskapsförbundens prövningsrätt i vissa fall. Paragrafen gäller landskapsförbundets prövningsrätt i fråga om projekt inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde och projekt för hållbar stadsutveckling.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska landskapsförbundet innan det beviljar stöd enligt 9 § 1 mom. 1 punkten underpunkt b be om utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet i fråga om projekt som gäller ändringar i högskolenätet.
Enligt den föreslagna 2 punkten ska landskapsförbundet på motsvarande sätt be om utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet i fråga om nationellt betydelsefulla investeringsprojekt som kan ha väsentlig inverkan på statsbudgeten.
Enligt 3 punkten ska landskapsförbundet be om utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet om de andra ekonomiskt eller nationellt sett viktigaste projekten inom ministeriets ansvarsområde. Som betydande anses till exempel projekt där projektbeloppet är ansenligt, betydande forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt och andra projekt där verkningarna beräknas vara ekonomiskt eller nationellt omfattande.
Enligt 1 mom. 4 punkten ska landskapsförbundet be om utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet om projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling och som gäller inledande av utbildning som leder till högskoleexamen.
Projekt som gäller inledande av utbildning som leder till högskoleexamen och som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program omfattas av motsvarande åtgärder som finansieras med medel från Europeiska socialfonden och Fonden för en rättvis omställning och av närings-, trafik- och miljöcentralens behörighet enligt 12 § 1 mom. 2 punkten. Separata bestämmelser om utlåtandeförfarandet i anslutning till dem finns i 13 §. Landskapsförbundets förfarande i fråga om utlåtandebegäran motsvarar den tidigare regleringen.
Enligt 2 mom. ska undervisnings- och kulturministeriet lämna ett bindande utlåtande till landskapsförbundet om lagligheten av ett projekt enligt 1 mom. samt om projektet är förenligt med målsättningen för undervisnings- och kulturministeriets högskole- och forskningspolitik eller yrkesutbildning. Syftet med utlåtandeförfarandet är att säkerställa att projektet inte avviker från bestämmelser i lag, förordning, riksdags- och regeringsbeslut som gäller branschen eller laggrundade beslut som hör till undervisnings- och kulturministeriets eller Utbildningsstyrelsens behörighet. Liksom i gällande reglering ska ministeriets utlåtande vara bindande för landskapsförbundet till den del det grundar sig på den nämnda lagstiftningen eller de nämnda besluten. Med detta avses att det behöriga förbundet inte får bevilja sådana projekt stöd som enligt ministeriets utlåtande står i strid med lagstiftningen, besluten eller målsättningarna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska landskapsförbundet bevilja stöd som är avsett för genomförande av hållbar stadsutveckling i enlighet med förslaget från den ledningsgrupp för städerna som avses i 30 § 1 mom. i genomförandelagen, om det ligger i linje med lag, Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och den utvecklingsplan som avses i det ovan nämnda momentet. Med plan avses i detta sammanhang en ekosystem-avtal som en stad eller grupp av städer ingår med staten. Ledningsgruppen ska svara för projektets ändamålsenlighetsprövning. På så sätt tar den fram en prioritetsordning för projekt inom Europeiska regionala utvecklingsfonden och väljer ut dem för finansiering i enlighet med de urvalskriterier som övervakningskommittén enligt 16 § i genomförandelagen godkänt och den förvaltande myndigheten fastslagit. Det faktiska stödbeslutet samt prövningen av överenstämmelse med lag och program ska göras av det behöriga förmedlande organet. Förfarandet bygger på artikel 23.3 i den allmänna förordningen och gäller projekt inom Europeiska regionala utvecklingsfonden. Förfarandet stämmer överens med gällande reglering. När det gäller projekt inom Europeiska socialfonden och Fonden för en rättvis omställning ska ledningsgruppen endast ha en beredande roll för projektet och det förmedlande organet ska i enlighet med den normala processen för val av projekt också ansvara för ändamålsenlighetsprövningen. Bestämmelser om hållbar stadsutveckling och dess ledningsgrupp finns i övrigt i 30 § i genomförandelagen och i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av genomförandelagen.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om det utlåtandeförfarande som tillämpas på projekt inom utbildnings- och kulturministeriets ansvarsområde utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §. Koncentrering av landskapsförbundens uppgifter. I paragrafen föreslås en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om koncentrering av landskapsförbundets uppgifter enligt 9 § finns i 10, 18 och 37 § i genomförandelagen.
12 §. Närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet. Paragrafen gäller närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet när det gäller att bevilja stöd enligt lagen samt de olika stödformerna och stödformernas användningsändamål.
I 1 mom. 1 punkten anges de stödformer som den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen får bevilja med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning. Enligt 1 mom. 1 punkten underpunkt a får den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen bevilja stöd av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning till utvecklings- och investeringsprojekt i anslutning till begränsning av och anpassning till klimatförändringen samt i anslutning till miljön och naturresurserna. Projekt som hänför sig till miljö och naturresurser är bl.a. sådana investeringar i återställande av områden, markrestaurering och för ändrad användning som avses i artikel 8 i FRO-förordningen. Stödobjekten och stödregionerna för det stöd som beviljas av medel i Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning anges och avgränsas närmare i programdokumentet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Enligt 1 mom. 1 punkten underpunkt b kan närings-, trafik- och miljöcentralen bevilja stöd för utvecklings- och investeringsprojekt som gäller trafik och infrastruktur när de finansieras med medel Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning. Stödet ska vara motiverat med tanke på utvecklingen av regionen. Projekten ska ha direkt samband med förbättring av företagens och näringslivets verksamhetsförutsättningar. Objekten för stödet och de regioner som ska stödas anges närmare i programdokumentet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska närings-, trafik- och miljöcentralen kunna bevilja stöd av medel från Europeiska socialfonden och Fonden för en rättvis omställning till utvecklingsprojekt som gäller stöd till sysselsättning, kompetens och social delaktighet.
I 2 mom. föreskrivs att närings-, trafik- och miljöcentralen är den statsbidragsmyndighet som avses i statsunderstödslagen i ärenden som gäller de stöd som centralen har beviljat.
Enligt 3 mom. får den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen bevilja stöd också för sådana projekt som den själv genomför och som avses i paragrafen. På sådana projekt tillämpas vad som i den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt föreskrivs om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om dem ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från det förmedlande organets uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. I fråga om sådana projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som det förmedlande organet själv genomför tillämpas artikel 65.4 i den allmänna förordningen på differentiering av uppgifterna.
Bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet som förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program finns i 10 § i genomförandelagen och i en förordning som utfärdas med stöd av den lagen.
Genom statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna har uppgifterna som förmedlande organ för genomförande av 2014–2020 års strukturfondsprogram koncentrerats till närings-, trafik- och miljöcentralerna i Tavastland, Södra Savolax, Mellersta Finland och Norra Österbotten. I denna lag avses med behöriga närings-, trafik- och miljöcentraler nämnda fyra NTM-centraler.
Bestämmelser om koncentrering av uppgifterna inom närings-, trafik- och miljöcentralernas ämbetsverksnätverk finns i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna och i statsrådets förordning som utfärdats med stöd av den. Enligt 5 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna ska en sådan central inom sitt verksamhetsområde sköta de uppgifter som föreskrivits för den och utöva den behörighet som tillkommer den, på det sätt som det föreskrivs om detta i den lagen eller någon annan lag. En närings-, trafik- och miljöcentral kan dock sköta uppgifter också inom verksamhetsområdet för fler än en närings-, trafik- och miljöcentral, om en utvidgning av verksamhetsområdet kan effektivisera de nämnda centralernas verksamhet och användning av statens personalresurser och andra resurser, förbättra tillgången till service, främja tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna för regionens finsk- och svenskspråkiga minoritet eller, inom samernas hembygdsområde enligt sametingslagen, dess samiska minoritet eller säkerställa tillgången till sådan särskild sakkunskap som behövs för uppgifterna, eller om utvidgningen av verksamhetsområdet är ändamålsenligt av någon annan motsvarande orsak. Bestämmelser om hur ansvarsområden placeras i närings-, trafik- och miljöcentralerna och om hur centralernas verksamhetsområden utvidgas utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 4 mom. finns det ett bemyndigande att utfärda förordning. Bestämmelser om det stöd som ska beviljas och stödets användningsändamål får utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §.Närings-, trafik- och miljöcentralernas prövningsrätt i vissa fall. Paragrafen avses gälla närings-, trafik- och miljöcentralernas prövningsrätt i fråga om projekt inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska närings-, trafik- och miljöcentraler innan det beviljar stöd enligt 12 § 1 mom. 2 punkten av medel från Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning begära utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet i fråga om projekt inom ministeriets ansvarsområde när de gäller inledande av utbildning som leder till högskoleexamen.
Enligt den föreslagna 2 punkten ska centralen på motsvarande sätt be om utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet också i fråga om projekt inom ministeriets ansvarsområde som gäller ändringar i högskolenätet. Bestämmelsen är ny. Förfarandet för utlåtande är detsamma som föreskrivs i 10 § för projekt som landskapsförbund finansierar inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde.
Enligt 2 mom. ska undervisnings- och kulturministeriet lämna ett bindande utlåtande till närings-, trafik- och miljöcentralen om lagligheten av ett projekt enligt 1 mom. samt om huruvida projektet är förenligt med målsättningen för undervisnings- och kulturministeriets högskole- och forskningspolitik. Syftet med utlåtandeförfarandet är att säkerställa att projektet inte avviker från bestämmelser i lag, förordning, riksdags- och regeringsbeslut som gäller branschen eller laggrundade beslut som hör till undervisnings- och kulturministeriets eller Utbildningsstyrelsens behörighet. Ministeriets utlåtande vara bindande för centralen till den del det grundar sig på nämnda lagstiftning eller beslut. Med detta avses att den behöriga centralen inte får bevilja sådana projekt stöd som enligt ministeriets utlåtande står i strid med lagstiftningen, besluten eller målsättningarna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska närmare bestämmelser om det utlåtandeförfarande som ska tillämpas på projekt som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde få utfärdas genom förordning av statsrådet
14 §.Projekt inom riksomfattande teman för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen avses innehålla preciserande bestämmelser om landskapsförbundens behörighet enligt 9 § och närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet enligt 12 § när det gäller projekt inom riksomfattande teman. På projekt inom riksomfattande teman ska enligt förslaget tillämpas vad som i övrigt föreskrivs om de stödformerna i 9 och 12 §. Enligt 1 mom. ska en del av medlen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program särskilt anvisas till riksomfattande teman. Den andel som ska användas till dessa teman ska specificeras i momentförklaringen i statsbudgeten.
I 2 mom. föreslås en informativ bestämmelse om att bestämmelser om de närings-, trafik- och miljöcentraler och landskapsförbund som är förmedlande organ i fråga om projekt inom de riksomfattande temana utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt 3 mom. föreskrivs det om riksomfattande teman i genomförandelagen. Momentet är av informativ natur.
15 §.Livsmedelsverkets behörighet. I paragrafen föreskrivs om Livsmedelsverkets behörighet att bevilja stöd enligt den föreslagna lagen samt om stödformen och stödets användningsändamål. Bestämmelser om Livsmedelsverkets behörighet som förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program finns i 10 § i genomförandelagen och en förordning som statsrådet utfärdar med stöd av den lagen.
Livsmedelsverket får enligt 1 mom. bevilja stöd av medel från Europeiska socialfonden till projekt för materiellt stöd till dem som har det sämst ställt. Bestämmelser om materiellt stöd till dem som har det sämst ställt i kampen mot materiell fattigdom och de stödberättigande utgifterna finns i kapitel III i ESF-förordningen. Objekten för materiellt stöd och de regioner som ska stödas anges närmare i programdokumentet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Livsmedelsverket kan också bevilja stöd för sådana projekt som avses i denna paragraf och som verket själv genomför. På sådana projekt tillämpas vad som i den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den föreskrivs om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om dem ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från det förmedlande organets uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. I fråga om sådana projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som det förmedlande organet själv genomför tillämpas artikel 65.4 i den allmänna förordningen på differentiering av uppgifterna.
I 2 mom. föreskrivs det att Livsmedelsverket är statsbidragsmyndighet enligt statsunderstödslagen i ärenden som gäller de stöd verket beviljat.
Enligt 3 mom. får bestämmelser om det stöd som ska beviljas och stödets användningsändamål utfärdas genom förordning av statsrådet.
16 §.Arbets- och näringsministeriets behörighet att bevilja stöd. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om det stöd som arbets- och näringsministeriet får bevilja för projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling samt om stödets användningsändamål.
Enligt det föreslagna 1 mom. får arbets- och näringsministeriet bevilja stöd av nationella medel för regionutveckling för verksamhet av riksomfattande betydelse i anslutning till regionutveckling och för verksamhet vars tillgodogörande inom fler än en region kräver att ministeriet fattar beslut. Det rör sig bland annat om olika projekt som stöder att flera regioner bildar tematiska eller operativa nätverk och omfattande utredningar, forum och andra projekt som stöder regionutvecklingen. Åtgärderna kan beredas i samverkan med landskapsförbunden, exempelvis i samband med arbetet inom delegationen för förnyelse i regionerna eller i något annat sammanhang. Ministeriet ska kunna bevilja stöd exempelvis till olika innovativa och experimentella projekt. Stöd kan beviljas till avtalsbaserat samarbete. Ministeriet ska fatta beslutet bara när projektet genomförs i fler än en region eller kräver beslut på riksnivå. Dessutom ska ministeriet få bevilja stöd för skäliga konsumtionsutgifter som behövs för administreringen av det nationella anslaget för regionutveckling, inklusive anställning av personal och kostnader för lokaler och annat som detta medför.
Enligt 2 mom. ska ministeriet även kunna bevilja sig självt stöd. Nationella medel för regionutveckling som ministeriet beviljar sig självt ska användas till att nationellt stödja måluppfyllelse när det gäller regionutveckling och interaktion, nätverk och informationsutbyte mellan regionutvecklarna. Anslaget får användas till stöd för arbetet med en lägesbild av regionutvecklingen och dess utveckling samt för att stärka kunskapsunderlaget för regionutveckling genom att inhämta statistiskt eller annat material som alla regioner får tillgång till eller genom utrednings-, forsknings- eller utvärderingsprojekt. Arbets- och näringsministeriet ska också kunna använda anslaget till skäliga löpande utgifter för förvaltning av anslaget, inklusive anställning av personal och tillhörande kostnader för lokaler och annat.
I 3 mom. sägs det att ministeriet är statsbidragsmyndighet enligt statsunderstödslagen i frågor som gäller stöd det beviljat. Bestämmelserna motsvarar gällande reglering.
I 4 mom. föreslås en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om arbets- och näringsministeriets övriga behörighet i fråga om regionutveckling och genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik finns i genomförandelagen.
I 5 mom. föreskrivs det att bestämmelser om det stöd som ska beviljas och stödets användningsändamål får utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §.Stödbelopp och godtagbara kostnader. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om beloppet av det stöd som beviljas. Enligt 1 mom. får ett stöd som avses i denna lag inte täcka hela beloppet av de godtagbara kostnaderna för projektet. Detta innebär att projektgenomförandet kräver dels stöd enligt den föreslagna lagen, dels dessutom självfinansiering från den som ansöker om stöd eller en ersättande extern finansieringsandel från kommunen eller från en annan offentlig eller privat aktör. Närmare bestämmelser om den stödsökandes självfinansieringsandel och den ersättande externa finansieringen finns i den föreslagna 18 §. Villkoret ska enligt momentet kunna frångås bara av något särskilt skäl, som alltid ska motiveras uttryckligen i stödbeslutet om projektet. Som ett särskilt skäl kan anses att det till följd av projektets natur inte går att få annan finansiering. Det kan exempelvis röra sig om projekt som myndigheterna själva genomför. Ett särskilt skäl ska utifrån den finansierande myndighetens prövning också kunna vara att den som ansöker om stöd är en liten aktör, exempelvis en organisation eller förening, som inte genomför ett projekt av stort ekonomiskt värde och med omfattande effekter. Närmare bestämmelser om det maximala stödbeloppet för olika stödformer utfärdas enligt förslaget genom förordning av statsrådet.
Enligt 2 mom. ska 1 mom. inte tillämpas inte på sådana projekt för materiellt stöd till dem som har det sämst ställt som avses i 15 § och där stödbeloppet kan täcka det fulla beloppet av de kostnader som projektet medför. När man beaktar syftet med den verksamhets som får stöd är det i dessa projekt inte ändamålsenligt att kräva självfinansiering eller någon annan extern finansieringsandel.
Enigt 3 mom. betraktas som godtagbara kostnader faktiska, behövliga och skäliga kostnader eller kostnader i enlighet med en kostnadsmodell eller en finansieringsform som föreskrivits genom förordning av statsrådet, med avdrag för de inkomster som projektet genererat och de inkomster som fåtts senast fram till inlämnandet av den sista ansökan om utbetalning. Kostnadsmodellerna och finansieringsformerna ska kunna anknyta till på förhand uppskattade genomsnittsberäknade kostnader. De kan också vara kopplade till projektresultatet. Det ska också vara möjligt med en kombination av kostnadsmodeller inom ett och samma projekt. I fråga om Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder avses med kostnadsmodeller och finansieringsformer de modeller och former enligt artikel 48 i den allmänna förordningen om vars nationella tillämpning närmare bestämmelser utfärdas genom en statsrådsförordning om stödberättigande kostnader. I fråga om stöd som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder ska man i regel tillämpa så kallade förenklade kostnadsmodeller.
Bestämmelser om inkomsterna från projektet utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om stödets maximibelopp och godtagbara kostnader samt bestämmelser om kostnadsmodeller och finansieringsformer får utfärdas genom förordning av statsrådet.
18 §.Stödsökandens självfinansieringsandel.I 1 mom. föreslås bestämmelser om stödmottagarnas självfinansieringsandel. Den sökande ska delta i projektkostnaderna med egen finansiering, om det inte finns särskilda skäl till att avvika från detta. Den finansierande myndigheten ska i stället för självfinansiering kunna godkänna en från den stödsökande organisationen extern finansieringsandel från en kommun eller en annan offentlig eller privat aktör som helt eller delvis ersätter den stödsökandes självfinansieringsandel. Kravet på en självfinansieringsandel får stödsökanden eller stödmottagaren att förbinda sig vid projektet. Ett sådant krav kommer också att styra projektgenomförandet så att sker på tillbörligt sätt. Principen är att stödsökanden i projektansökan ska nämna andel som den själv har för avsikt att investera i projektet. Stöd kan dock av särskilda skäl beviljas också utan krav på självfinansiering. Som ett särskilt skäl kan anses att det till följd av projektets natur inte går att få någon självfinansiering. Det kan exempelvis röra sig om projekt som myndigheterna själva genomför. Ett särskilt skäl kan också vara att den sökande samlar ihop den övriga finansiering som behövs från olika källor. Ett ytterligare särskilt skäl ska utifrån den finansierande myndighetens prövning också kunna vara att den som ansöker om stöd är en liten aktör, exempelvis en organisation eller förening, som inte genomför ett projekt av stort ekonomiskt värde och med omfattande effekter. Om ingen självfinansiering krävs i ett projekt ska den finansierande myndigheten motivera detta explicit i stödbeslutet. I sådana fall ska det i motiveringen till stödbeslutet också finnas ett uttryckligt ställningstagande till hur man säkerställt att de allmänna och andra villkor i fråga om stödmottagaren som avses i 7 § 2 mom. i den föreslagna lagen uppfylls. När det gäller Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna ska programmets förvaltande myndighet förse projektet med det dokument som avses i artikel 22 i Interregförordningen, vars form är beroende av de förfaranden som används av den förvaltande myndigheten. Dokumentet kan till exempel kallas stödavtal. I detta dokument fastställs också en finansieringsplan för projektet.
Det föreslagna 2 mom. avses bara gälla projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling. Momentet innehåller bestämmelser om insatser som fås gratis som i projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling godkänns i stället för sökandens självfinansiering eller en ersättande annan finansieringsandel. Enligt momentet kan i projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling i stället för självfinansiering eller en annan finansieringsandel enligt 1 mom. i enlighet med den finansierande myndighetens prövning godkännas en för projektet behövlig och verifierbar arbetsinsats, produktionsinsats, nyttighet eller någon annan motsvarande insats som fås gratis. Den finansierande myndigheten ska skriva in villkoren i fråga om gratis insatser i stödbeslutet.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om godtagbara insatser som fås gratis i stället för självfinansiering eller den externa finansieringsandel som ersätter självfinansiering i projekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling utfärdas genom förordning av statsrådet.
2 kap. Stödförfarande
19 §. Ansökan om stöd.I paragrafen föreskrivs om stödförfarandet i fråga om ansökan om stöd. Stöd ska sökas hos den behöriga myndighet som avses i 9, 12, 15 och 16 § i den föreslagna lagen. Närmare bestämmelser om förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och behöriga myndigheter för nationell medfinansiering inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna ska utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av genomförandelagen.
I 1 mom. föreskrivs det om när ansökan om stöd ska göras. Ansökan om stöd ska göras skriftligt innan projektet inleds. Avsikten med kravet är att på samma sätt som i gällande reglering undvika att stöd beviljas för sådana projekt där beviljandet av stödet inte inverkar på genomförandet eller där det bara inverkar marginellt.
Paragrafens 2 mom. 1 punkt gäller den sökandes skyldigheter när stöd söks som sådant stöd av mindre betydelse som avses i de minimis-förordningen. I sådana fall ska den som ansöker om stöd till stödansökan foga en redogörelse för det stöd av mindre betydelse som sökanden redan fått och att det totala beloppet av stöd av mindre betydelse som sökanden fått inte överstiger det i EU-lagstiftningen föreskrivna maximibeloppet på sådant stöd under det innevarande beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren.
Med stöd av de minimis-förordningen anses stöd på upp till högst 200 000 euro vara stöd av mindre betydelse när det beviljas till ett enda företag under en period av tre efterföljande beskattningsår. Till maximibeloppet räknas all den finansiering som finländska myndigheter beviljar i form av stöd av mindre betydelse under samma tidsperiod och för vilka som helst av företagets kostnader. Begreppet ”ett enda företag” finns definierat i artikel 2 i de minimis-förordningen.
Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten ska den sökande, när enheter som bedriver ekonomisk verksamhet och som drar nytta av projektåtgärderna deltar i ett projekt, till stödansökan foga en redogörelse över de stödåtgärder som gäller enheterna för att de ska gå att bedöma hur stödet av mindre betydelse fördelas. Om projektåtgärderna leder till att stöd av mindre betydelse går till enheter som bedriver ekonomisk verksamhet och som drar nytta av projektet, krävs det att det totala beloppet av stödet av mindre betydelse inte överstiger det i EU-lagstiftningen föreskrivna maximibeloppet på sådant stöd under det innevarande beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren i fråga om någon av de enheter som bedriver ekonomisk verksamhet och som deltar i de berörda stödåtgärderna. Som enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, dvs. företag, anses oberoende av rättslig form alla enheter som bedriver ekonomisk verksamhet. Ekonomisk verksamhet är all verksamhet där varor och tjänster bjuds ut på marknaden. I detta inkluderas också de enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, som hör till målgruppen och som drar nytta av projektet när de får ekonomisk vinning, dvs. en förmån, av att delta i projektets stödåtgärder. Med förmån avses i detta fall inte pengar som betalas till den i projektet deltagande enheten med ekonomisk verksamhet, utan en gratis eller underprissatt tjänst eller en motsvarande förmån. Värdet på förmånen, från vilket det finansiella bidraget från den i projektet deltagande enheten med ekonomisk verksamhet dragits av, beviljas den deltagande enheten som stöd av mindre betydelse, förutsatt att de grunder för statligt stöd som anges i artikel 107.1 i EUF-fördraget föreligger med avseende på den berörda åtgärden för företagets del och om övriga villkor för stöd av mindre betydelse är uppfyllda.
Enligt 2 mom. 3 punkten ska den som ansöker om stöd till ansökan foga en uppskattning av de inkomster som projektet genererar under genomförandettiden, om inte något annat följer av lagstiftningen om stöd av mindre betydelse eller om statligt stöd.
Enligt 3 mom. 5 punkten ska stöd som beviljas av nationella medel för regionutveckling samt nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna sökas elektroniskt i det system som är avsett för ändamålet eller skriftligen på en blankett som fastställts av den behöriga myndigheten. Ansökan ska undertecknas.
Enligt 4 mom. ska stöd för projekt som avses i 9, 12 och 15 § och som finansieras genom programmet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program sökas elektroniskt på det sätt som föreskrivs i 51 och 52 §. Inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program går det inte att ansöka om stöd på något annat sätt än elektroniskt. I den föreslagna 51 § finns bestämmelser om digitalt stödförfarande och i 52 § om stark elektronisk autentisering.
Enligt 5 mom. ska 2 mom. 1 punkten inte tillämpas efter den tidpunkt då uppgifterna i informationsresursen omfattar tre beskattningsår, om det för uppföljningen av stöd av mindre betydelse har inrättats en nationell informationsresurs enligt artikel 6.2 i de minimis-förordningen med fullständiga uppgifter om alla stöd av mindre betydelse som beviljats av myndigheterna. Någon sådan informationsresurs hade inte inrättats i Finland när lagen bereddes där den finansierande myndigheten skulle kunna kontrollera tidigare stöd av mindre betydelse som beviljats den sökande. Således måste den som ansöker om stöd lämna en separat redogörelse i ärendet i samband med ansökan.
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om ansökan om stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
20 §. Avtal om samprojekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling. Paragrafen gäller enbart avtal mellan stödmottagare för samprojekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling och dess innehåll. Bestämmelserna om avtal om samprojekt avses huvudsakligen motsvara gällande reglering.
I 1 mom. föreskrivs det om skyldigheten för dem som får stöd för ett samprojekt att ingå ett privaträttsligt avtal om genomförandet av projektet. Enligt 1 mom. 1 punkten ska i avtalet anges de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna mellan stödmottagarna i samprojektet när det gäller projektgenomförandet. Enligt 2 punkten ska i avtalet anges den stödmottagare som är huvudgenomförare för samprojektet och ansvarar för den interna samordningen av samprojektet och kontakterna med den behöriga myndigheten.
Enligt 2 mom. ansvarar alla stödmottagare i ett samprojekt solidariskt för genomförandet av projektet.
I 3 mom. föreslås en informativ bestämmelse. Enligt den finns bestämmelser om avtal om grupprojekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program i 40 §.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om samprojekt och det förfarande som ska iakttas i dem utfärdas genom förordning av statsrådet.
21 §.Stödbeslut. I paragrafen föreskrivs om de villkor som ska tas in i stödbeslutet och om andra specificerade uppgifter i anslutning till beslutet. Till den del inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på stödbeslutet 11 § i statsunderstödslagen, där det föreskrivs om vad som ska tas in i statsunderstödsbeslutet. Som allmän lag gäller också förvaltningslagen stödbeslutet. I dess 45 § finns bestämmelser om motivering av beslut. Ett beslut ska alltid motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.
Enligt 1 mom. godkänns i stödbeslutet projektplanen och projekttiden för det projekt som ska stödjas. Detta motsvarar tidigare reglering.
Det föreslagna 2 mom. gäller villkoren i stödbeslutet. Enligt det ska följande villkor framgå av beslutet: 1) om skyldighet för stödmottagaren i projektet att bevara projektmaterialet och bevaringstiden för materialet, 2) om allmänt tillgodogörande och publicering av resultaten av den verksamhet som stöds som utvecklingsprojekt, 3) om användningstiden för den egendom som avses i 24 § som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar, 4) om en styrgrupp enligt 26 § och de ärenden som ska behandlas i den, om det i projektet förutsätts att en styrgrupp tillsätts, 5) om revision, om det förutsätts i projektet och 6) om utbetalning av stöd i förskott innan kostnaderna uppkommer, om förskottsbetalningen är motiverad med tanke på genomförandet av projektet på det sätt som avses i 29 §.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om stödbeslutet och villkor som ska anges i det utfärdas genom förordning av statsrådet.
22 §.Ändringsansökan. Paragrafen är ny.Avsikten med bestämmelsen är att göra stödförfarandet klarare genom att uttryckligen föreskriva om ansöka om ändring av beslut på lagnivå.Men det har också med stöd av gällande regler varit möjligt att ansöka om ändring när projektgenomförandet förändrats. Paragrafen avses gälla stödmottagarens skyldighet att ansöka om ändring när det sker förändringar i genomförandet av ett projekt som redan fått finansiering, och dessa kräver ändring av det tidigare stödbeslutet och den projektplan som godkänts i anknytning till beslutet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska stödmottagaren ansöka om ändring av stödbeslutet, om projektet eller en del av det inte kan genomföras i enlighet med beslutet och den till beslutet fogade projektplanen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska stödmottagarna i ett samprojekt utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ansöka om ändring av stödbeslutet, om en stödmottagare inte längre uppfyller de allmänna villkoren för beviljande av stöd eller om det är behövligt att i projekthelheten lägga till eller ta bort en eller flera stödmottagare.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om ändringsansökan och om förutsättningarna för att göra den utfärdas genom förordning av statsrådet.
23 §.Ändringsbeslut. Enligt 1 mom. fattas beslut om ändring av stödbeslutet av den finansierande myndigheten. På de frågor som ändringsbeslutet gäller tillämpas bestämmelserna i 21 § om stödbeslutet och dess villkor.
I det föreslagna 2 mom. finns det kompletterande bestämmelser till 1 mom. om ändringsbeslut när det gäller samprojekt och grupprojekt. Enligt 2 mom. kan den finansierande myndigheten godkänna att genomförandet av ett samprojekt eller grupprojekt fortsätter på en i 22 § 2 mom. avsedd ansökan av stödmottagarna i samprojektet eller grupprojektet, om den ändrade projekthelheten dock fortfarande uppfyller målen för den ursprungliga projekthelheten och de villkor som ställts för den. Med villkor avses de allmänna villkoren för stödmottagare och beviljande av stöd i den föreslagna lagen och, i fråga om projekt som finansieras genom program enligt Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder, dessutom urvalskriterier som övervakningskommittén godkänt och den förvaltande myndigheten fastställt.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att de kostnader som härrör från det ändrade projektet kan godkännas tidigast från det att en ansökan om ändring enligt 22 § har blivit anhängig. Den finansierande myndigheten beslutar alltid efter prövning i det enskilda fallet om en ändring kan godkännas. Detta motsvarar rådande praxis.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om ändringsbeslut, förutsättningarna för beviljande av ett ändringsbeslut och de villkor som ska anges i det utfärdas genom förordning av statsrådet.
24 §. Användning av egendom som är föremål för stöd.I paragrafen föreslås bestämmelser om användningstiden för den egendom som är föremål för stöd som har beviljats för en investering. Stödmottagaren ska använda den egendom som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar som ingår i projekt som avses i 9 § 1 mom. och i 12 § 1 mom. 1 punkten för det användningsändamål som anges i stödbeslutet i minst fem år från den dag då det sista beslutet om utbetalning för projektet fattades. Den finansierande myndigheten får av särskilda skäl i stödbeslutet bestämma en längre användningstid för egendomen, som kan vara högst tio år från den dag då det sista beslutet om utbetalning för projektet fattades.
På projekt som omfattar en investering i infrastruktur eller en produktiv investering och som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och stödmottagarna för dessa projekt tillämpas skyldigheten i fråga om insatsernas varaktighet enligt artikel 59 i den allmänna förordningen. Kompletterande bestämmelser om den skyldigheten finns i den föreslagna 43 §.
25 §. Vissa skyldigheter för stödmottagare. I det föreslagna 1 mom. finns en informativ bestämmelse som hänvisar till lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016). Enligt 5 § 1 mom. i den lagen är en upphandlande enheter som avses i lagen varje upphandlare, om upphandlaren för upphandlingen har fått understöd av bland annat statens, kommunernas och samkommunernas myndigheter till ett belopp som överstiger hälften av upphandlingens värde. I de fallen tillämpas lagen om offentlig upphandling och koncession också på privaträttsliga stödmottagare.
I 2 mom. föreskrivs att stödmottagaren ska för uppföljningen lägga fram en redogörelse för genomförandet av projektet för den behöriga myndigheten för uppföljningen i enlighet med villkoren i stödbeslutet. Av redogörelsen ska framgå hur de mål som uppställts för projektet har uppnåtts och övriga uppgifter enligt villkoren i stödbeslutet.
Enligt det föreslagna 3 mom. är stödmottagaren skyldig att förvara allt bokföringsmaterial och övriga handlingar som anknyter till projektet i enlighet med villkoren i stödbeslutet på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera användningen av stödet. På förvaringen av bokföringsmaterialet i anslutning till projektet tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 och 10 § i bokföringslagen (1336/1997). Utöver bokföringsmaterialet ska stödmottagaren bevara alla uppgifter, redogörelser, dokument, upptagningar och annat material som behövs och som kan ha betydelse för övervakningen av hur grunderna för beviljandet av stödet uppfylls samt för kontrollen av användningen och av hur stödvillkoren följs.
I fråga om förvaring av handlingar för projekt som finansieras inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program tillämpas utöver detta moment dessutom den föreslagna 46 §. I fråga om förvaring av material som gäller den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna tillämpas utöver detta moment även den föreslagna 69 §.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om stödmottagarens skyldighet avseende inspektioner som gäller projektet. Sådana inspektioner kan göras av exempelvis den behöriga statsbidragsmyndigheten, statens revisionsverk och, i fråga om projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder, dessutom exempelvis av den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten, Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten. Enligt momentet ska stödmottagaren utan ersättning ge den som gör en inspektion av stödanvändningen alla för inspektionen behövliga uppgifter, redogörelser och handlingar, tillträde till informationssystem, upptagningar och annat material samt även i övrigt bistå vid inspektionen.
Enligt 5 mom. får bestämmelser om skyldigheterna för stödmottagare och närmare bestämmelser om den redogörelse för uppföljningen som avses i 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.
26 §.Styrgrupper för projekt. Enligt det föreslagna 1 mom. kan en styrgrupp tillsättas för styrningen och uppföljningen av ett projekt, om detta är motiverat med beaktande av projektets omfattning, innehåll och verkningar eller annars ändamålsenligt med tanke på genomförandet av projektet. Motsvarande möjlighet att tillsätta en styrgrupp till stöd för projektgenomförandet ingår i den gällande lagstiftningen. Bestämmelsen skrivs nu in i lag i stället för förordning i syfte att understryka gruppens roll och genomslag i fråga om genomförandet. Styrgruppens uppgifter ska när det gäller denna lag uttryckligen anknyta till stödjande av projektgenomförandet, uppföljandet av framsteg och informationsförmedling till den finansierande myndigheten. Det kommer att vara viktigt både för den finansierande myndigheten och stödmottagaren att få information och synpunkter av de viktigaste aktörerna i fråga om projektet, dvs. huruvida projektet framskrider som planerat, om projektet och projektåtgärderna genomföra samt om utfall och resultat är vad som förutsattes när stöd beviljades. Det ska inte höra till styrgruppens uppgifter att bedöma stödmottagare, föreslagna projekt och deras genomförande eller projektfinansieringen när stöd beviljas. Gruppen ska inte ha rätt att fatta beslut som hör till den finansierande myndigheten. Stödmottagaren ansvarar ensam för genomförandet av projektet.
När det gäller nationell medfinansiering tillsätts styrgrupper för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna i enlighet med programmet och Interregförordningen. Huvudregeln är att ingen separat styrgrupp tillsätts för den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 2 mom. ska beslut om tillsättande av en styrgrupp fattas av den finansierande myndigheten i stödbeslutet. Den finansierande myndigheten utser sin företrädare som sakkunnig i styrgruppen. Den företrädaren ska inte vara medlem av styrgruppen eller suppleant, utan en expert med närvaro- och yttranderätt.
Enligt 3 mom. utses medlemmarna i styrgruppen och de permanenta sakkunniga av stödmottagaren, med undantag av den företrädare för den finansierande myndigheten som avses i 2 mom.
Närmare bestämmelser om tillsättandet av styrgruppen och om det förfarande som ska iakttas vid tillsättandet samt bestämmelser om styrgruppens uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet, står det i 4 mom.
27 §.Ansökan om utbetalning av stöd.Paragrafen avses gälla förfarandet för ansökan om utbetalning av stöd och stödmottagarens skyldigheter när det gäller sådan ansökan. Enligt det föreslagna 1 mom. ska utbetalning av stöd ansökas elektroniskt hos den behöriga myndigheten i det system som är avsett för ändamålet eller skriftligen på en blankett för ansökan om utbetalning som fastställts av den behöriga myndigheten. Ansökan ska vara undertecknad. Ansökan om utbetalning av stöd för projekt som finansieras genom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ska göras elektroniskt på det sätt som anges i de föreslagna 51 och 52 §.
I 2 mom. föreslås en skyldighet för stödmottagaren att på begäran lägga fram en utredning om genomförandet av en anskaffning, om stödet för kostnader som anskaffningen orsakar har beviljats enligt godtagbara faktiska kostnader. Den finansierande myndigheten kan ställa upp sådana villkor i stödbeslutet som gäller redogörelser för anskaffningar eller särskilt be att få se anskaffningshandlingarna för en riskbedömning när utbetalning av stödet söks. Någon redogörelse ska inte krävas vid ansökan om utbetalning, om stödet för anskaffningskostnaderna har beviljats enligt en sådan förenklad kostnadsmodell eller finansieringsform som närmare anges genom förordning av statsrådet och där inga verifikationer på eller redogörelser för de faktiska kostnaderna krävs. Redogörelse ska heller inte krävas när det är fråga om kostnadsmodeller eller finansieringsformer som tillämpas på den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna och som används för programmet i fråga.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att stödmottagaren i ansökan om utbetalning av stöd ska uppge de inkomster som projektet genererat under genomförandettiden, om inte något annat följer av lagstiftningen om stöd av mindre betydelse eller statligt stöd.
Enlig 4 mom. får närmare bestämmelser om ansökan om utbetalning och det förfarande som ska iakttas vid utbetalningen samt bestämmelser om tidsfristen för ansökan till den del det inte är fråga om den tidsfrist som avses i 28 § utfärdas genom förordning av statsrådet.
28 §. Tidsfrist för ansökan om utbetalning av den sista stödposten. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om tidsfristen för ansökan om utbetalning av sista stödposten. När det gäller Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program är det motiverat att inom ramen för de nationella marginalerna ha tidsfrist för en sådan ansökan, men med beaktande av vad artiklarna 99−101 i den allmänna förordningen föreskriver om principer och regler för tillbakadragande av EU:s budgetåtaganden. Avsikten med bestämmelsen är att i detta avseende se till att Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program genomförs fullt ut och att Europeiska unionens finansieringsandel intäktsförs fullt ut för Finlands del i enlighet med kravet på omsättningshastighet enligt den allmänna förordningen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska stödmottagaren ansöka om utbetalning av den sista stödposten inom fyra månader från det att projektet avslutats. Skyldigheten för den behöriga myndighet som ansvarar för utbetalningen av stödet att betala den sista stödposten upphör, om stödmottagaren inte har iakttagit den tidsfristen. Sådana situationer uppkommer när stödmottagaren genom egen passivitet i strid med den i lagen och i stödbeslutet uttryckligen utsatta tidsfristen inte fullgör sin omsorgsplikt.
I 2 mom. finns bestämmelser om avvikelse från den i 1 mom. angivna tidsfristen till följd av vägande skäl som stödmottagaren uppger. Den behöriga myndigheten besluta att stödet betalas ut på ansökan som gjorts efter den tidsfrist som anges i 1 mom., om stödmottagaren har lagt fram vägande skäl för att ansökan fördröjts. Stödmottagaren ska meddela om vägande skäl till den behöriga myndighet som ansvarar för utbetalningen innan den tidsfrist som anges i det momentet löper ut.
I 3 mom. föreskrivs det om avvikelse från den i 1 mom. angivna tidsfristen till följd av ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet. Enligt momentet kan den behöriga myndigheten också besluta att stödet betalas ut på ansökan som gjorts efter den tidsfrist som anges i 1 mom., om stödmottagaren har meddelat om ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet som gäller stödmottagaren själv. Vidare sägs där att stödmottagaren ska underrätta den behöriga myndighet som svarar för utbetalningen om ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet inom 15 vardagar efter att det blev möjligt att lämna meddelandet. Med exceptionella omständigheter avses bland annat sådana plötsliga förändringar i förhållandena som inte hade kunnat förutses och som man därmed inte hade kunnat förbereda sig för och som därför utgjort ett hinder för iakttagande av tidsfristen för ansökan om utbetalning, exempelvis plötslig allvarlig sjukdom hos den projektansvarige eller en ansvarig person som är viktig med tanke på utarbetandet av ansökan om utbetalning av stöd.
29 §. Betalning av stöd och förskott på stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om utbetalning av stöd och förskott på stöd. Bestämmelser om innehållet i ett förvaltningsbeslut finns i 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Ett beslut om utbetalning ska vara skriftligt och av det ska följande framgå: 1) den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet, 2) de parter som beslutet direkt gäller, 3) motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts och 4) namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska stödet betalas ut utan ogrundat dröjsmål.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om utbetalning i förskott. Som ett undantag från huvudregeln i 2 mom. ska den första stödposten kunna betalas i förskott innan kostnaderna uppkommer. Detta ska vara möjligt, om det är motiverat med hänsyn till projektgenomförandet. Betalning av förskott kan anses vara motiverat på det sätt som avses i momentet när det förutsätter att stödmottagaren får stöd för verksamheten eller projektet i förskott för att projektet eller verksamheten ska kunna inledas eller genomföras inom den tidsplan och i den omfattning som avses i stödbeslutet. Utbetalningen av förskott ska vara exceptionell och alltid basera sig på den finansierande myndighetens prövning i samband med stödbeslutet i varje enskilt fall. Även nationell medfinansiering inom Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna kan betalas som förskott på grundad anledning.
I 2 mom. sägs det också att förskott i princip inte får betalas till offentligrättsliga samfund. Avvikelse kan enligt momentet bara göras av särskilda skäl, vilket alltid ska motiveras uttryckligen i stödbeslutet om projektet. När det gäller den nationella medfinansieringen inom Interregprogrammen för de yttre gränserna kan gemensamma förfaranden och regler som överenskommits i programmet och i det finansieringsavtal som avses i artikel 59 i Interregförordningen betraktas som en särskild orsak till att förskott betalas till ett offentligrättsligt samfund.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om utbetalning av stöd och om förfarandet vid utbetalning utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om kvittning av förskott och om förskottets maximibelopp får också utfärdas genom förordning av statsrådet.
30 §.Hinder för utbetalning av stöd. I paragrafen föreskrivs om situationer som ska avgöras i samband med behandlingen av en ansökan om utbetalning av stöd där det stöd eller åtminstone en del av det som ansökan om utbetalning av ett enskilt stöd gäller ska lämnas obetalt. Bestämmelser om godtagbara kostnader utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det att stöd inte betalas ut om stödmottagaren inte har verifierat resultat, avkastning eller åtgärder i fråga om stöd i form av engångsersättning där detta i stödbeslutet angetts som förutsättning för utbetalning. Stöd ska inte heller betalas ut i andra kostnadsmodeller eller finansieringsformer baserade på resultatet, insatserna eller de vidtagna åtgärderna till den del som stödmottagaren inte kan verifiera de resultat, insatser eller åtgärder som krävs i stödbeslutet. Närmare bestämmelser om engångsersättning och andra kostnads- och finansieringsmodeller som utgår från resultat, insatser och vidtagna åtgärder ska enligt avsikt utfärdas genom förordning av statsrådet. I fråga om den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna tillämpas de kostnadsmodeller eller finansieringsformer som används för det berörda programmet.
Enligt 2 punkten ska stöd inte betalas ut om stödmottagaren inte har lagt fram den godtagbara utredning som behövs för utbetalningen av stödet i ansökan om utbetalning eller inom en skälig tid som den behöriga myndigheten har fastställt i sin begäran om komplettering. Stödmottagaren ska i samband med ansökan om utbetalning av stöd presentera riktiga och tillräckliga uppgifter enligt stödbeslutet och villkoren i det beslutet och även andra uppgifter som den behöriga myndigheten behöver för att kunna avgöra ansökan om utbetalning. Bestämmelser om komplettering av handlingar finns i 22 § i förvaltningslagen.
Som en utredning enligt 1 mom. 2 punkten kan i fråga om den nationella medfinansieringen av Interregprogram betraktas också ett avtal som avses i 62 § i denna lag.
Enligt 2 mom. tillämpas bestämmelserna i denna paragraf på utbetalningen av den stödandel som hindren gäller.
31 §.Avbrytande av utbetalning. Enligt paragrafen kan utbetalningen av stöd avbrytas, om det finns grundad anledning att misstänka att stödmottagaren inte handlar på det sätt som avses i 24 §. I den paragrafen föreskrivs om användningstiden för den egendom som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar. I övrigt föreskrivs om avbrytande av utbetalning i 19 § i statsunderstödslagen.
Ett beslut om avbruten utbetalning är en säkerhetsåtgärd för att tillfälligt avbryta utbetalningen av stöd i väntan på närmare utredning. Stödmottagaren får söka ändring i ett beslut om avbruten utbetalning på det sätt som föreskrivs i 80 och 81 § i den föreslagna lagen. Efter genomförd utredning ska den behöriga myndigheten fatta beslut om utbetalningen får fortsätta eller om den ska upphöra och vid behov återkrav inledas.
32 §.Återbetalning av stöd. Paragrafen innehåller en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om återbetalning av stöd finns i 20 § i statsunderstödslagen. Vidare föreskrivs det i paragrafen om det belopp i euro som inverkar på uppkomsten av återbetalningsskyldighet. Med avvikelse från 20 § i statsunderstödslagen behöver stödet eller en del av det inte betalas tillbaka, om det belopp som ska betalas tillbaka är högst 250 euro.
33 §.Skyldighet att upphöra med utbetalningen av stöd och återkräva stöd. Den föreslagna paragrafen innehåller kompletterande till 21 § i statsunderstödslagen bestämmelser om förpliktande grunder för den behöriga myndigheten att bestämma att utbetalningen av stöd ska upphöra och att utbetalt stöd eller en del av det ska återkrävas. I de situationer som avses i paragrafen har den behöriga myndigheten ingen prövningsrätt när det gäller att inleda återkrav, utan den ska genom sitt beslut bestämma att stödutbetalningen ska upphöra och att stöd eller stödandelar som redan utbetalats ska återkrävas. I enlighet med proportionalitetsprincipen krävs det att felet är betydande. I överensstämmelse med samma princip ska återkravet av redan utbetalt stöd begränsas till ett belopp som motsvarar felet. Återkravet ska ändå kunna avse hela det beviljade stödbeloppet, om det visar sig att omständigheterna var sådana att inget stöd borde ha beviljats eller om stödet till följd av felet till väsentliga delar inte kan användas i enlighet med stödbeslutet eller om det verifikation visar sig vara omöjligt av orsaker som beror på stödmottagaren. Den behöriga myndigheten ska emellertid ge stödmottagaren möjlighet att avhjälpa bristerna och rätta till felen inom skälig tid med beaktande av omständigheterna.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen av stödet och återkräva det vara att det efter beviljandet av stödet har visat sig att villkoren för beviljande av stöd inte uppfylls. Bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för beviljande av stöd finns i 5 § och om hinder för beviljande av stöd i 8 § samt om särskilda hinder för beviljande av stöd inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program i 37 §. Den behöriga myndigheten kan exempelvis erfara att stödvillkoren inte ens inledningsvis har uppfyllts och att något stöd därför aldrig borde ha beviljats. Stödmottagaren har också kunnat missbruka stödet, dvs. till exempel som allmänt verksamhetsstöd. Vidare kan myndigheten medan projektet genomförs får kännedom om att stödvillkoren inte längre uppfylls, och då ska den behöriga myndigheten ta reda på om villkoren för beviljande av stöd uppfylls eller inte och vid behov med stöd av 30 § avbryta stödutbetalningen medan utredningen pågår.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen och för att återkräva stöd vara att stödmottagaren har försvårat utbetalning, övervakning eller inspektion av stödet. Enligt punkten ska den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att stöd eller stödandelar som redan utbetalats ska återkrävas, om stödmottagaren har vägrat lämna ut uppgifter, handlingar eller annat material som behövs för utbetalning, övervakning eller inspektion av stödet eller annars bistå vid en inspektion. Med övervakning och inspektion avses då också sådan verifiering på plats som det förmedlande organet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program utför. I praktiken kan det exempelvis vara fråga om att hemlighålla visst material i samband med övervakning eller inspektion, att vägra övervakning eller inspektion, att förhindra eller försvåra uppnående av syftet med en inspektion eller övervakning som gäller utbetalningen av stöd genom att vägra lämna ut de uppgifter som behövs eller att på något annat sätt visa något ovilja till samarbete. Att vägra att över huvud taget tillåta lagstadgad övervakning eller inspektion är i allmänhet en grund för att återkräva stödet helt. På samma sätt blir det fråga om att helt återkräva stödet om stödmottagaren i samband med utbetalning, övervakning eller inspektion lämnar ut väsentligen felaktiga eller vilseledande uppgifter eller väsentligen felaktigt eller vilseledande material.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen och för att återkräva vara att stödmottagaren under den användningstid som avses i 24 § har upphört med eller väsentligt inskränkt den verksamhet som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar eller med ägande- eller besittningsrätt överlåtit egendom som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar. Upphörande av den verksamhet som är föremål för stöd som har beviljats för investeringar under användningstiden kommer att leda till att stödet återkrävs. Den väsentliga grunden för återkravet är i så fall att de positiva effekter som uppgavs när stödet söktes och beviljades inte har uppnåtts eller at de har upphört. Den som fåt stöd är således förpliktad att starta och en viss tid upprätthålla den verksamhet som är föremål för stöd som beviljats för investeringar. På motsvarande sätt innebär en väsentlig inskränkning av verksamheten återkrav av en sådan del av stödet till investeringar som motsvarar inskränkningen.
Överlåtelse av egendom som är föremål för stöd som beviljats till investeringar eller en del av sådan egendom med ägande- eller besittningsrätt till någon annan kommer också att leda till att stöd återkrävs. Med överlåtelse avses åtgärder som leder till att egendom som är föremål för stöd övergår i någon annans ägo eller besittning eller till någon annan för att användas på något annat sätt.
Med stöd av 1 mom. 4 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen och för att återkräva vara att stödmottagaren har försatts i konkurs och ett sådant gäldenärsbrott som avses i 39 kap. i strafflagen (39/1889) har begåtts i stödmottagarens verksamhet. Enligt förslaget ska enbart försättande i konkurs inte betraktas som en grund för återkrav, och en konkurs som bedöms som sedvanlig ska inte föranleda några ytterligare åtgärder. Till den del ett gäldenärsbrott än så länge bara utreds när stödmottagaren försätts i konkurs, ska fordran bevakas och ska ärendet vid behov avgöras genom beslut om återkrav när brottmålet har avgjorts.
Enligt den föreslagna 5 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen och för att återkräva vara att stödmottagaren i övrigt väsentligen brutit mot bestämmelserna om användning av stöd eller villkoren i stödbeslutet.
Enligt 2 mom. ska den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att redan utbetalat stöd eller en del av det ska återkrävas om ägandeförhållandena för den egendom som varit föremål för stöd som beviljats för investeringar i form av infrastrukturellt investeringsstöd enligt 9 § 1 mom. 1 punkten underpunkt c under den användningstid som anges i 24 § har förändrats väsentligt och förändringen utan grund gynnar ett visst företag eller ett offentligt samfund eller om det sker en betydande förändring som inverkar på projektets natur, ursprungliga mål eller förutsättningarna för genomförandet. Detta motsvarar den tidigare regleringen om stöd för investeringar i infrastruktur.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att redan utbetalat stöd eller en del av det ska återkrävas också om den egendom som är föremål för stöd som beviljats för investeringen har förstörts, skadats, stulits eller försvunnit inom den användningstid som anges i 24 §. Det kan bli fråga om att upphöra med utbetalning och återkrav av stöd när stödmottagaren inte inom skälig tid i stället för den förstörda, skadade, stulna eller förvunna egendomen har skaffat egendom som till pris och kvalitet motsvarar användningsändamålet enligt stödbeslutet. Stödmottagaren är skyldig att iaktta sådan omsorg som verksamhetens natur förutsätter. Om den egendom som är föremål för stödet förstörs, skadas, stjäls eller försvinner, blir stödmottagaren skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att utreda saken och för att omedelbart underrätta den behöriga myndigheten. Avsikten är att förhindra en grundlös förmån till följd av att egendom förstörs eller skadas. Av eventuell försäkringsersättning eller annan ersättning återkrävs ett belopp som motsvarar det utbetalda stödet. Med annan ersättning avses i synnerhet skadestånd.
Om beloppet som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 4 mom. inte återkrävas.
Utebliven indrivning bedöms alltid på samma gång som det sammanlagda beloppet av de fel som är föremål för förfarandet för fortsatta åtgärder, inte per iakttagelse eller kostnad.
34 §.Upphörande av utbetalning och återkrav av stöd enligt prövning. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om upphörande av utbetalning och återkrav av stöd enligt prövning. De situationer som avses i paragrafen är sådana där stödmottagaren förfarit på ett sådant sätt som inte är väsentligt så till vida att påföljden systematiskt behöver vara upphörande med utbetalning eller återkrav av stöd.
Enligt 1 mom. kan med avvikelse från 22 § 1 mom. 6 punkten i statsunderstödslagen den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra samt att redan utbetalt stöd eller en del av det alltid ska återkrävas i de situationer som avses i den nämnda bestämmelsen.
Enligt 2 mom. kan utöver vad som föreskrivs i 22 § i statsunderstödslagen den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra samt att redan utbetalt stöd eller en del av det ska återkrävas också om stödmottagaren har underlåtit att på det sätt som förutsätts i stödbeslutet för uppföljningen lägga fram en redogörelse för genomförandet av projektet. Med redogörelse avses då uppgifter som krävs enligt stödbeslutet och som är förpliktande för stödmottagaren. De kan gälla exempelvis verksamheten inom projektet, vidtagna åtgärder, insatser och resultat. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas för projektuppföljningen utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt 3 mom. kan den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra samt att redan utbetalt stöd eller en del av det ska återkrävas också om stödmottagaren de facto har förfarit på ett sätt som kan jämställas med 22 § i statsunderstödslagen eller 33 § i denna lag genom att ge en omständighet som hänför sig till beviljandet, utbetalningen eller användningen av stödet en annan juridisk form än vad som motsvarar sakens faktiska natur eller syfte. Sådana situationer som avses i momentet uppkommer om stödmottagaren vidtar åtgärder eller genomför arrangemang som i sak motsvarar de nämnda grunderna för återkrav, men som getts en annan form än vad som motsvarar sakens faktiska natur eller syfte.
Om beloppet som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 4 mom. inte återkrävas. Utebliven indrivning bedöms alltid på samma gång som det sammanlagda beloppet av de fel som är föremål för förfarandet för fortsatta åtgärder, inte per iakttagelse eller kostnad.
35 §. Tidsfrist för återkrav. I paragrafen föreslås bestämmelser om de tidsfrister som ska tillämpas på avbrytande och upphörande av utbetalning av stöd samt på återkrav av stöd. Enligt det föreslagna 1 mom. ska med avvikelse från 28 § 1 mom. i statsunderstödslagen den behöriga myndigheten alltid fatta ett beslut som avses i 31, 33 och 34 § utan dröjsmål när den har fått kännedom om en sådan omständighet med stöd av vilken utbetalningen av stödet får avbrytas eller upphöra eller stöd återkrävas. Vad som i varje enskilt fall avses med beslutsfattande utan dröjsmål kommer huvudsakligen att bero på omständigheterna i det enskilda fallet. I klara fall och när allmänintresset exempelvis kräver att utbetalningen avbryts ska beslutet kunna fattas mer eller mindre omedelbart. I de flesta fall kommer det dock den behöriga myndigheten att kunna reserveras skälig tid för behandling av ärendet. Att beslut fattas utan dröjsmål innebär ändå att en klart snabbare behandling än vad som i allmänhet är fallet för behandling av förvaltningsärenden vid den behöriga myndigheten.
Det föreslagna 2 mom. gäller den tid inom vilken åtgärder för återkrav av stöd eller uttag av ränta eller dröjsmålsränta på stödet får inledas. Enligt momentet får åtgärder för återkrav inte längre vidtas efter att tio år har förflutit från den dag då det sista beslutet om utbetalning för projektet fattades. Gäller i fråga om det stöd som ska återkrävas den användningstid som avses i 24 §, räknas fristen på tio år från utgången av denna tid. Om exempelvis användningstiden för egendomen enligt stödbeslutet är fem år från den dag då det sista beslutet om utbetalning för projektet fattades, får återkrav inledas inom femton år från dagen för det sista beslutet om utbetalning.
Enligt 3 mom. kan ett beslut fattas även efter den frist som anges i 2 mom., om det förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning.
36 §. Kvittning. Paragrafen avses gälla återbetalning och indrivning av stöd genom kvittning. Med avvikelse från 30 § i statsunderstödslagen ska det föreskrivas om saken så att återbetalning eller återkrav genom kvittning av stöd som beviljas med stöd av denna lag endast kan gälla stöd som ska betalas senare för samma projekt.
Fortsatta åtgärder som gäller stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och av nationella medel ska hållas åtskilda på grund av de krav på verifieringskedjan som grundar sig på den allmänna förordningen och bilaga XI till den.
Enligt 1 mom. får den behöriga myndigheten genom sitt beslut bestämma att ett stödbelopp med ränta som ska återbetalas eller återkrävas ska tas ut så att den behöriga myndigheten drar av det från stöd som senare ska betalas för samma projekt. En förutsättning för kvittning är dock att beslutet om återkrav har vunnit laga kraft.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om förfarandet vid kvittning av stödbelopp som ska återbetalas eller återkrävas utfärdas genom förordning av statsrådet.
3 kap. Särskilda bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program
37 §. Särskilda hinder för beviljande av stöd inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.Den föreslagna paragrafen avses gälla särskilda hinder för beviljande av stöd som ska tillämpas på alla stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program, utöver vad som föreskrivs i den stödlagstiftning som ska tillämpas på dem. Motiveringen i fråga om den tillämpliga stödlagstiftningen finns i motiveringen till 1 § 3 mom. I fråga om stöd som beviljas med stöd av denna lag tillämpas bestämmelserna i paragrafen utöver vad som föreskrivs om de allmänna villkoren för beviljande av stöd i 5 och 6 §, villkor för stödmottagare i 7 § och om hinder för beviljande av stöd i 8 §.
Enligt paragrafen ska stöd från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program inte kunna beviljas, om projektet eller stödmottagaren inte uppfyller de tillämpliga allmänna urvalskriterier som avses i artikel 67 i den allmänna förordningen vilka godkänts av övervakningskommittén och fastställts av den förvaltande myndigheten.
38 §. Offentliggörande av utlysning av stöd och ansökningstid inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen gäller offentliggörande av utlysning av alla stöd och ansökningstid inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Bestämmelserna i paragrafen ska tillämpas utöver vad som föreskrivs om ansökan om stöd i den stödlagstiftning som gäller stödet i fråga. På stöd som beviljas med stöd av denna lag tillämpas bestämmelserna i paragrafen utöver vad som föreskrivs om ansökan om stöd i 19 §.
Den föreslagna 1 mom. 1 punkten föreskriver att det förmedlande organet ska offentliggöra utlysningen av stöd i ändamålsenlig omfattning så att den på ett jämlikt sätt är tillgänglig för sökandena.
Enligt 2 punkten ska det förmedlande organet i utlysningen av stöd ange ansökningstiden för stödet anges. Det kan röra sig om flera ansökningstider per år. Vid behov kan det finnas perioder mellan ansökningstiderna då inga ansökningar tas emot, exempelvis för att avgöra de ansökningar som kommit in. Det förmedlande organet kan också utlysa att stöd kan sökas kontinuerligt, men då ska detta framgå tydligt av utlysningen.
I den föreslagna 1 mom. 3 punkten fins bestämmelser om det väsentliga innehållet i en utlysning. Enligt den ska det i utlysningen av stöd tydligt beskrivas åtminstone urvalsförfarandet och urvalskriterierna för projekt samt de huvudsakliga förutsättningarna och villkoren för beviljande av stöd.
Lämpliga kriterier och förfaranden för urval av insatser hör till de centrala kraven på förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder enligt bilaga X i den allmänna förordningen. Bestämmelser om öppenhet i genomförandet av fonderna och kommunikation om programmen finns i avsnitt II i den förordningen. Vidare finns bestämmelser om offentliggörande av uppgifter om utlysningar i artikel 44 och om kriterier och förfaranden i artikel 67 i förordningen.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om utlysningen av stöd samt bestämmelser om urvalskriterierna och ansöknings- och urvalsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.
39 §. Beslut om beviljande av stöd av medel från Europeiska unionens regional- och struktur-politiska program.Bestämmelserna i paragrafen ska tillämpas på alla stödbeslut i fråga om stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program utöver den stödlagstiftning som ska tillämpas på stöden. På stöd som beviljas med stöd av den föreslagna lagen ska bestämmelserna i paragrafen tillämpas utöver vad som föreskrivs om ansökan om stöd i 21 §.
I 1 mom. föreskrivs det om de centrala villkor som ska tas in i ett beslut som gäller stöd som beviljas av medel från Europeiska unionens fonder för regional- och strukturpolitik. I enlighet med de centrala kraven på förvaltnings- och kontrollsystemet i artikel 67 och bilaga X i den allmänna förordningen ska stödmottagare få et stödbeslut med alla stödvillkor och särskilda krav som gäller projektet.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska i stödbeslutet anges villkor om stödmottagarens skyldigheter i fråga om information och kommunikation om projektet i enlighet med artiklarna 42 och 45 i den allmänna förordningen. Bestämmelser om förfarandet vid försummelse av kommunikationsskyldigheterna föreslås i 42 §.
Enligt den föreslagna 2 punkten ska i stödbeslutet tas in ett villkor om åtgärdernas varaktighet på grundval av artikel 59 i den allmänna förordningen, om projektet inbegriper investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar. Bestämmelser om projektens varaktighet finns i 43 §.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om stödbeslutet och villkor som ska anges i det får utfärdas genom förordning av statsrådet.
40 §. Avtal om grupprojekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen avses gälla enbart avtal mellan stödmottagare om grupprojekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och innehållet i sådana avtal. Det rör sig om en ny bestämmelse. Bestämmelserna om avtal om grupprojekt motsvarar huvudsakligen den gällande regleringen om avtal om samprojekt och bestämmelserna i den föreslagna 20 § om avtal om samprojekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling.
I 1 mom. föreskrivs det om skyldigheten för dem som får stöd för ett grupprojekt att ingå ett privaträttsligt avtal om genomförandet av projektet. Enligt 1 punkten ska i avtalet anges de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna för stödmottagarna i grupprojektet. Enligt 2 punkten ska i avtalet anges den stödmottagare som är huvudgenomförare för grupprojektet och ansvarar för samordningen av grupprojektet.
Enligt 2 mom. ska alla stödmottagare i ett grupprojekt gemensamt ansvara för genomförandet av grupprojektet utifrån en gemensam projektplan. I ett grupprojekt ansvarar varje stödmottagare för återbetalningen av stöd enligt 32–34 § dock endast i fråga om sitt eget projekt.
Enligt 3 mom. ska närmare bestämmelser om grupprojekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och det förfarande som ska iakttas i dem få utfärdas genom förordning av statsrådet.
41 §.Beviljande av stöd för grupprojekt av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Enligt 1 mom. kan av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program kan stöd beviljas för grupprojekt som genomförs av flera sökande. Det rör sig om en ny bestämmelse. Ett grupprojekt ska strukturellt motsvara ett i denna lag avsett samprojekt som enbart finansieras med nationella medel för regionutveckling så till vida att även alla stödmottagare i ett grupprojekt ska ansvara för projektgenomförandet gemensamt utifrån en gemensam projektplan. I grupprojekt ska emellertid varje stödmottagare bära det ekonomiska ansvaret självständigt bara i fråga om det egna projektet utan solidariskt ansvar, vilket också stöder små aktörers möjligheter att delta i grupprojekt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska det förmedlande organet fatta separata beslut om varje ansökan som ingår i helheten för grupprojektet.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om beviljande av stöd för grupprojekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program utfärdas genom förordning av statsrådet.
42 §.Påföljder för försummelse av kommunikationsskyldigheterna enligt Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. I paragrafen föreskrivs att om stödmottagaren inte fullgör sina i artiklarna 42 och 45 i den allmänna förordningen föreskrivna skyldigheter
i fråga om information och kommunikation i enlighet med stödbeslutet ska det förmedlande organet i beslutet om utbetalning av stöd bestämma att det stöd som betalas till projektet ska minskas i proportion till överträdelsen av skyldigheterna enligt artikel 45.3 i den nämnda förordningen eller bestämma att motsvarande redan utbetalda andel av stödet ska återkrävas. Ett avdrag i samband med utbetalningen av stödet blir aktuellt om försummelsen av de skyldigheter som gäller kommunikationen har framkommit i samband med en behandling av ansökan om utbetalning av stöd eller en granskning av stödberättigandet och stödmottagaren inte inom en skälig tid har vidtagit korrigerande åtgärder för att uppfylla förpliktelserna. Det kan bli fråga om återkrav exempelvis en försummelse av kommunikationsskyldigheterna uppdagas vid verifikation eller inspektion som det förmedlande organet utför på plats i fråga om projektet. Bestämmelser om finansiell korrigering på grund av försummelse av kommunikationsskyldigheterna fins i artikel 45.3 i den allmänna förordningen. Bestämmelsen är ny.
43 §. Särskilda bestämmelser om varaktigheten av projekt som inbegriper investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen föreslås innehålla särskilda bestämmelser om varaktighet för projekt som innefattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar och som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder. Med varaktighet avses att projekt som innefattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar inte får bli föremål för i artikel 59 i den allmänna förordningen avsedda förändringar som gäller den verksamhet som stöds inom projektet eller förutsättningarna för att genomföra det. Bestämmelserna om varaktighet har karaktär av återkravsnormer, och det föreslås att de tas in i lagen från den tidigare förordningsnivån (statsrådets förordning 358/2014 om stödberättigande kostnader som medfinansieras av strukturfonderna). Enligt 1 mom. ska paragrafen tillämpas utöver vad som föreskrivs i 24 om användningstiden för egendom som är föremål för stöd och i 33 om upphörande med utbetalningen och återkrav av stöd.
Enligt 2 mom. ska verksamheten i ett projekt som innefattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar vara varaktig på det sätt som avses i artikel 59 i den allmänna förordningen i minst fem år från den dag då det sista beslutet om utbetalning av stöd fattades, om inte något annat föreskrivs om tidsfristen för varaktighet i lagstiftningen om statligt stöd.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. 1 punkten ska det förmedlande organet genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att stöd som redan betalats ut ska återkrävas, om den produktionsverksamhet som bedrivs inom den verksamhet som stöds som ett projekt som innefattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar läggs ner eller flyttas utanför det storområde där projektet har fått stöd före utgången av tidsfristen enligt 2 mom. Med storområde avses i enlighet med artikel 59 i den allmänna förordningen en region på Nuts 2-nivå.
Med stöd av 3 mom. 2 punkten ska det förmedlande organet genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att redan utbetalt stöd ska återkrävas, om det före utgången av tidsfristen enligt 2 mom. i den verksamhet som stöds som ett projekt som innefattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar sker en förändring i ägandeförhållandena till infrastrukturen som utan grund gynnar ett visst företag eller ett offentligt samfund.
Med stöd av 3 mom. 2 punkten ska det förmedlande organet genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av stödet ska upphöra och att redan utbetalt stöd ska återkrävas, om det före utgången av tidsfristen enligt 2 mom. i projektverksamheten sker en betydande förändring som inverkar på verksamhetens natur, mål eller förutsättningarna för genomförandet av projektet på ett sådant sätt att verksamhetens ursprungliga mål äventyras.
Enligt 4 mom. ska det förmedlande organet återkräva ett belopp som betalats utan grund som står i proportion till den tidsperiod under vilken stödmottagaren inte har uppfyllt bestämmelserna om varaktighet. Om det är fråga om sådant återkrav som avses i 33 § 1 mom. 4 punkten, dvs. stödmottagaren har försatts i konkurs och ett gäldenärsbrott enligt 39 kap. i strafflagen har begåtts i stödmottagarens verksamhet, ska det förmedlande organet emellertid återkräva det stöd som betalats för en investering i infrastruktur eller produktiva investeringar till fullt belopp.
Enligt 5 mom. ska paragrafen inte tillämpas, om nedläggningen av produktionsverksamheten beror på en sådan konkurs där det i stödmottagarens verksamhet inte har begåtts något sådant gäldenärsbrott som avses i 39 kap. i strafflagen. Utgångspunkten är att konkurs inte ska betraktas som ett förfarande som leder till att bestämmelserna om varaktighet tillämpas i samband med att produktionen läggs ned. Ett undantag är dock konkurser som kan karaktäriseras som bedrägerier. Med bedräglig avses förfaranden eller gärningar som uppfyller brottsrekvisitet för gärningar som är gäldenärsbrott enligt 39 kap. i strafflagen.
44 §. Jämkning av ränta på belopp som återkrävs av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. I paragrafen föreskrivs om tillämpningen av den förvaltningsrättsliga skälighetsprincipen. Återkrav av stöd som beviljats ur Europeiska unionens fonder för regional- och strukturpolitik ska kunna jämkas endast i fråga om räntan. Förfarandet är detsamma som under programperioden 2014–2020.
Enligt paragrafen ska det förmedlande organet på de i paragrafen nämnda grunderna få avstå från att helt eller delvis ta ut räntan på ett stödbelopp som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och som har betalats felaktigt eller utan grund. Som grund för uteblivet återkrav föreslås att det med beaktande av stödmottagarens omständigheter och verksamhet som helhet betraktat är oskäligt att ta ut det fulla räntebeloppet.
Med avseende på det förfarande som utgör grund för återkrav ska det kunna anses vara oskäligt att ta ut räntan på det belopp som ska återkrävas när det gäller en stödmottagare som i sig har lämnat riktiga uppgifter och när felen eller avvikelserna i det förfarande som är grund för återkrav bara ska anses vara obetydliga eller oväsentliga. Något som talar för jämkning av ränta kan också vara att förfarandet delvis berott på felaktigt agerande från myndighetens sida eller att återkravsförfarandet pågått oskäligt lång tid till följd av myndighetens agerande. Det blir inte fråga om att jämka räntan om återkravet beror på att stödmottagaren avsiktligt missbrukat stödet.
Enligt 2 mom. kan det belopp som återkrävs inte jämkas.
45 §. Tidsfrist för återkrav av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen ska tillämpas på tidsfristen för beslut om återkrav av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program utöver vad som föreskrivs om tidsfristen för beslut om återkrav i 35 §.
Enligt paragrafen ska det gå att fatta beslut om återkrav av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program även efter tidsfristen på tio år enligt 35 § 2 mom., om det förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning. I paragrafen föreskrivs vidare att den tidsfrist som avses i 35 § 2 mom. inte ska tillämpas på återkrav av stöd, om en rättegång är anhängig eller om det finns skäl att misstänka bedrägeri. Europeiska kommissionen kan med stöd av artikel 64.2 i den allmänna förordningen genomföra revisioner inom tre kalenderår efter det att de räkenskaper som innefattar de berörda utgifterna har godtagits. Tidsfristen ska inte gälla för insatser där det finns misstanke om bedrägerier. I artikel 76 i den förordningen finns bestämmelser om bevaring av verifikat och om avbrytande av bevaringstiden vid rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen. Det innebär att beslut om återkrav kan fattas även efter den nämnda tidsfristen på tio år. Förfarandet motsvarar det tidigare förfarandet i enighet med Europeiska unionens lagstiftning.
46 §.Stödmottagarens skyldighet att bevara material i projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.I paragrafen föreskrivs om stödmottagarens skyldighet att bevara material i projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Enligt 1 mom. ska bestämmelserna i paragrafen tillämpas på alla projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Bestämmelserna i paragrafen ska tillämpas utöver vad som föreskrivs om bevarande av material i den stödlagstiftning som gäller stödet i fråga. På stöd som beviljas med stöd av denna lag tillämpas bestämmelserna i paragrafen utöver vad som i 25 § 3 mom. föreskrivs om skyldigheten för stödmottagaren att bevara material.
Stödmottagaren i ett projekt som finansieras med medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ska bevara bokföringsmaterialet och det övriga projektmaterialet räknat från ingången av det år som följer på året då den sista betalningsposten för projektet betalades till stödmottagaren. Om en längre bevaringstid krävs enligt den nationella lagstiftningen eller Europeiska unionens lagstiftning om stöd av mindre betydelse eller om statligt stöd, ska dock den tiden alltid iakttas.
Det informationssystem för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program som avses i 50 § i den föreslagna lagen ska vara en gemensam informationsresurs och ett elektroniskt myndighetsarkiv för projektförvaltningen för myndigheterna inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Informationssystemet ska dock inte vara ett elektroniskt arkiv för dem som ansöker om stöd eller för stödmottagarna. Stödmottagarna ska arkivera sina projektrelaterade material och handlingar i enlighet med informationsstyrningsplanen eller något annat förfarande för den egna organisationen och förvara materialet på det sätt som anges i 25 § 3 mom. och i denna paragraf. Utöver bokföringsmaterialet ska stödmottagaren bevara alla behövliga uppgifter, utredningar, handlingar och upptagningar och allt annat behövligt material som kan vara av betydelse när uppfyllandet av förutsättningarna för beviljande av stöd, stödanvändningen och iakttagandet av stödvillkoren övervakas i syfte att säkerställa att kraven uppfylls i fråga om verifieringskedjorna enligt artikel 63.5 i och bilaga XI till den allmänna förordningen.
Enligt 2 mom. ska det förmedlande organet genom ett skriftligt meddelande till stödmottagaren få förlänga den bevaringstid som avses i 1 mom., om villkoren i artikel 76.2 i den allmänna förordningen är uppfyllda. Enligt den punkten i artikeln förlängs tiden för bevarande antingen vid rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen.
47 §. Inspektion av användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Den föreslagna paragrafen gäller inspektionsrätt för myndigheterna inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. För skötseln av de föreskrivna uppgifterna enligt genomförandelagen och i denna lag är det nödvändigt att den förvaltande myndigheten, bokföringsfunktionen, revisionsmyndigheten och de förmedlande organen har tillräckligt omfattande rätt att göra inspektioner som rör användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.
Enligt 1 mom. har den förvaltande myndigheten på grundval av artiklarna 66 och 68 i den allmänna förordningen rätt att i anslutning till användningen av medel från Europeiska unionens för regional- och strukturpolitiska program göra inspektioner av förmedlande organ och stödmottagare. Med stöd av artikel 66 i den allmänna förordningen har den förvaltande myndigheten övergripande ansvar för förvaltningen av programmet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik i överensstämmelse med principerna om sund ekonomisk förvaltning enligt budgetförordningen. Enligt artikel 66.1 d i den allmänna förordningen ska den förvaltande myndigheten övervaka de förmedlande organen. I artikel 68 finns närmare bestämmelser om programförvaltning vid den förvaltande myndigheten, vilken omfattar bland annat upptäckt och förebyggande av oriktigheter.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska revisionsmyndigheten på grundval av artiklarna 71–75 i den allmänna förordningen ha rätt att i anslutning till användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program göra revisioner av den förvaltande myndigheten, bokföringsfunktionen, förmedlande organ och stödmottagare. Revisionsmyndigheten ska genom revisioner säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystemen för programmet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik fungerar korrekt och effektivt för att kommissionen ska få en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt och att utgifterna i de räkenskaper som lämnas till kommissionen är lagliga och korrekta. Revisionerna görs som systemrevisioner och projektrevisioner. De sistnämnda bygger på urval. Bestämmelser om revisionsmyndighetens uppgifter och de revisioner den ansvarar för finns i artikel 71 i den allmänna förordningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska bokföringsfunktionen på grundval av artiklarna 70 och 92 i den allmänna förordningen ha rätt att i anslutning till användningen av medel från Europeiska unionens fonder för regional- och strukturpolitik göra inspektioner av den förvaltande myndigheten och förmedlande organ. I enlighet med artikel 70 i den allmänna förordningen ska bokföringsfunktionen inte ha rätt att göra kontroller på stödmottagarnivå.
Enligt 4 mom. har det förmedlande organet på grundval av artikel 68.1 a i den allmänna förordningen rätt att i anslutning till användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program göra inspektioner av stödmottagare. Med detta avses verifikationer på plats. Vidare ska momentet innehålla en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om inspektioner som det förmedlande organet gör i egenskap av statsbidragsmyndighet finns i 16–18 § i statsunderstödslagen.
I det föreslagna 5 mom. anges det att de myndigheter som avses i 1, 2 och 4 mom. har inspektionsrätt i fråga om ett enskilt projekt när projektet och finansieringen av det granskas i sin helhet. I momentet föreskrivs det vidare att den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och Livsmedelsverket dessutom har rätt att göra sådana granskningar av projekt för materiellt stöd till dem som har det sämst ställt som avses i artikel 22 i ESF-förordningen vilka kan omfatta alla faser i genomförandet av projekten och alla nivåer i distributionskedjorna för materiellt stöd. Enligt den artikeln täcker en revision inte in en granskning av slutmottagarna, om inte en riskbedömning visar att det finns en särskild risk för oriktigheter eller bedrägerier.
48 §. Inspektionsbefogenhet avseende användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen avses gälla den förvaltande myndighetens, revisionsmyndighetens och bokföringsfunktionens rätt att bemyndiga en annan myndighet eller en revisor att göra den inspektion som avses i 47 § för sin räkning.
Enligt 1 mom. ska den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och bokföringsfunktionen själv få göra en inspektion som avses i 47 § eller bemyndiga en annan myndighet eller en revisor att göra inspektionen för sin räkning. När den behöriga myndigheten bemyndigar en annan myndighet eller en extern revisor att göra en inspektion ska detta ske genom ett behörigen dokumenterat förvaltningsbeslut. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att inspektionen ska kunna göras ändamålsenligt och kostnadseffektivt. I momentet avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Enbart revisorer eller revisionssammanslutningar som avses i revisionslagen (1141/2015) eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) får bemyndigas att göra inspektioner. En bemyndigad revisionssammanslutning ska utse en huvudansvarig revisor för inspektionen. Bestämmelser om revisionssammanslutningens skyldighet att uppge en huvudansvarig revisor samt om villkoren i fråga om sådana revisorer finns i revisionslagen och i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Revisorerna och revisionssammanslutningarna ska göra inspektionerna inom de specificerade gränserna. Paragrafen möjliggör inspektioner utförda av andra än myndigheter och dessa inspektioner gäller både myndigheter och enskilda stödmottagare. Därför regleras saken i lag.
Enligt 2 mom. ska en utomstående expert på begäran av den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten eller bokföringsfunktionen kunna bistå vid inspektionen. Med utomstående expert avses en person med sådan särskild sakkunskap som behövs för inspektionen. Detta behövs exempelvis när det krävs en bedömning av de tekniska egenskaperna vid inspektion av ett investeringsprojekt. Den myndighet som avses i 47 § ansvarar även då för ledningen av inspektionen och för att inspektionen görs på behörigt sätt.
Enligt 3 mom. ska förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, 14 och 15 § i statstjänstemannalagen (750/1994) och språklagen (423/2003) tillämpas på revisorer och utomstående experter när de utför uppgifter som avses i denna paragraf. Vidare föreskrivs det i momentet att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på revisorer och utomstående experter när de sköter uppgifter som avses i denna lag. I momentet påpekas i informativt syfte att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. När andra än myndigheter utför inspektioner är det fråga om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter enligt 124 § i grundlagen. Därför är det motiverat att i 3 mom. hänvisa till bestämmelser om förvaltningsförfarande, annan allmän förvaltningsrätt och straffrättsligt tjänsteansvar och till skadeståndslagen. Uppgifterna är sådana till sin natur att de kan anses vara utövande av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Den som utför inspektionen kan emellertid inte anses utöva betydande offentlig makt enligt den paragrafen.
I 14 och 15 § i statstjänstemannalagen finns bestämmelser om ett sådant sakligt uppförande i tjänsteutövningen som förväntas av statligt anställda tjänstemän. Enligt 14 § i den lagen ska en tjänsteman bland annat utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål. Vidare ska tjänstemannen uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter. Enligt 15 § får en tjänsteman inte fordra, acceptera eller ta emot en ekonomisk eller någon annan förmån, om detta kan försvaga förtroendet för honom eller myndigheten. En inspektion som gäller användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program är faktisk verksamhet som inbegriper utövning av offentlig makt. Därför är det med tanke på de inspekterade objektens rättsliga ställning och förtroendet för inspektionsverksamheten viktigt att de aktuella bestämmelserna också tillämpas på andra inspektörer än tjänstemän och på dem som biträder vid inspektionerna.
49 §. Befogenhet för den som utför inspektion av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Paragrafen avses gälla befogenheterna för den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och den bemyndigade myndigheten eller revisorn i förhållande till stödmottagaren, samt rätten att få handräckning. Enligt 1 mom. har den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten och av dessa i 48 § avsedda bemyndigade myndigheter och revisorer för att en inspektion ska kunna göras på behörigt sätt rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och platser som är av betydelse med tanke på användningen av stödet. Inspektioner får dock inte göras i utrymmen som används för boende av permanent natur.
Enligt 2 mom. ska den som gör inspektionen ha rätt att granska alla uppgifter, redogörelser, handlingar, informationssystem, upptagningar, annat material och omständigheter som behövs för inspektionen. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta det ovan avsedda materialet, om genomförandet av inspektionen på tillbörligt sätt förutsätter detta. De handlingar och annat material som omhändertagits ska utan dröjsmål returneras när handlingarna och materialet inte längre behövs för inspektionen. Omhändertagande kan bli aktuellt när ett ärende i samband med inspektionen inte kan utredas på det sätt som inspektionen kräver och omhändertagande av materialet är nödvändigt. Föremålet för omhändertagande kan vara alla handlingar och upptagningar och annat material som inspektionsrätten gäller.
I 3 mom. föreskrivs att den som gör inspektionen har rätt att få handräckning av polis-, tull-, skatte- och utsökningsmyndigheterna vid inspektionen. Handräckning kan begäras i situationer där en annan myndighets specialkompetens, utrustning eller befogenheter behövs.
I 4 mom. föreskrivs att på inspektioner tillämpas dessutom 39 § i förvaltningslagen. Enligt den paragrafen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång ska parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Enligt paragrafen ska den som förrättar inspektion också utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen ska inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen ska delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.
50 §. Informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.Paragrafen avses gälla förvaltningen i ett elektroniskt informationssystem av projekt- och stödärenden som gäller Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Enligt 1 mom. ska de myndigheter som avses i den föreslagna lagen i ett informationssystem förvalta projekt- och stödärenden som gäller Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Momentet innehåller en informativ bestämmelse om att informationssystemet ska vara ett sådant elektroniskt system som avses i artikel 63 i den allmänna förordningen. Enligt artikel 63.7 i den förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att allt informationsutbyte mellan stödmottagarna och programmyndigheterna sker genom elektroniska system för datautbyte. Det föreslås att namnet EURA 2021 ska användas för informationssystemet. I 1 mom. anges enligt förslaget också att arbets- och näringsministeriet är den informationshanteringsenhet för informationssystemet som avses i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). Som ägare av systemet ansvarar ministeriet för att systemet uppfyller de lagstadgade kraven på medlemsstaterna enligt den allmänna förordningen och kraven enligt den föreslagna lagen.
I det föreslagna 2 mom. anges de uppgifter som ska registreras i informationssystemet samt systemets karaktär av ett elektroniskt myndighetsarkiv för projektförvaltningen. De förmedlande organen ska svara för att det i systemet registreras de uppgifter om ansökan, beviljande, utbetalning, övervakning, fortsatta åtgärder och kontroll av stöd som behövs för skötseln av de uppgifter som avses i den föreslagna lagen och i genomförandelagen. I informationssystemet lagras också personuppgifter som behövs med tanke på systemets användningsändamål, såsom namnen på de kontaktpersoner som sökanden och stödmottagaren har uppgett, deras ställning i organisationen och andra behövliga uppgifter. I informationssystemet lagras dessutom namnen på och kontaktuppgifterna till kontaktpersonerna i de organisationer som deltar i projekten. Det är motiverat att dessa personuppgifter eftersom de behövs för kontakterna mellan stödsökande, stödmottagare och förmedlande organ när ett pågående ärende behandlas. Förutsättningarna för användningen av systemet samt det elektroniska stödsystemet har motiverats närmare i motiveringen till 51 och 52 §.
I det föreslagna 2 mom. sägs vidare att i fråga om programmet för Europeiska unionens fonder för regional- och strukturpolitik bildar de uppgifter som lagras i informationssystemet en gemensam informationsresurs och ett elektroniskt myndighetsarkiv för projektförvaltningen för de myndigheter som avses i den föreslagna lagen och i genomförandelagen. Det går att bilda en gemensam informationsresurs och ett myndighetsarkiv eftersom informationssystemet i sig fungerar som ärendehanteringssystem.
Informationssystemet ska inte vara ett elektroniskt arkiv för dem som ansöker om stöd eller för stödmottagarna. Stödmottagarna ska arkivera sina projektrelaterade material och handlingar i enlighet med informationsstyrningsplanen eller något annat förfarande för den egna organisationen och bevara materialet på det sätt som anges i 25 § 3 mom. och 46 §.
När användningen av informationssystemet upphört och den tid för skyldighet att bevara materialet som baserar sig på den allmänna förordningen löpt ut ska det elektroniskt arkiverade materialet överföras till den centraliserade lösning för elektronisk arkivering som statsförvaltningen använder vid den tidpunkten. Systemet EURA 2014 som använts under programperioden 2014–2020 uppfyller Sähke2-normen (Behandling, hantering och förvaring av elektronisk dokumentär information). Arkivverket har med stöd av 8 § i arkivlagen (831/1994) bestämt att de uppgifter i handlingar som finns i EURA 2014 och som ska förvaras permanent ska förvaras uteslutande i elektroniskt format av arbets- och näringsministeriet. På definition av behovet att förvara informationsmaterial i informationssystemet för programperioden 2021–2027 tillämpas 21 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om en i informationssystemet separat informationsresurs där de personuppgifter som avses i 56 § 1 mom. för personer som deltar projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis övergång bildar ett personregister. Arbets- och näringsministeriet är personuppgiftsansvarig för registret. Personuppgifterna ska användas för den övervakning som avses i artiklarna 37 och 66 i den allmänna förordningen och artikel 15 i ESF-förordningen och artikel 12 i FRO-förordningen och för rapportering till kommissionen. Arbets- och näringsministeriet ansvarar i egenskap av förvaltande myndighet enligt 9 § 1 mom. 7 punkten i genomförandelagen för att det i enlighet med artikel 66.1 e i den allmänna förordningen i ett elektroniskt system lagras de uppgifter om varje insats som behövs för övervakning och utvärdering.
I samband med projekt- och stödärenden inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program behandlas inte sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifter som lagras i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program kan genomföras ändamålsenligt enbart med stöd av dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. På behandlingen av personuppgifter som lagras i informationsresursen för personuppgifter i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program tillämpas artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, så bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldighet och behandlingsgrunden ska således föreskrivas i lag.
51 §. Digitalt stödförfarande för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.Paragrafen avses gälla det digitala stödförfarandet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Handlingar som gäller dem som ansöker om stöd och stödmottagare inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ska bildas, förmedlas, registreras och förvaras i det informationssystem som avses i 50 §. Det digitala stödförfarandet är en del av det elektroniska ärendehanteringssystemet.
I 1 mom. föreslås en förteckning över handlingarna inom det digitala stödförfarandet, nämligen stödansökan och ansökan om ändring av stöd, stödbeslut och ändringsbeslut, ansökan om utbetalning av stöd, beslut om utbetalning av stöd, uppföljningsrapporter som beskriver projektets verksamhet och resultat och slutrapporter när projektverksamheten har avslutats samt beslut om återbetalning av stöd, återkrav av stöd och andra fortsatta åtgärder. Också alla begäranden om omprövning av beslut som bildats i informationssystemet samt de beslut som fattas med anledning av begärandena om omprövning ska bildas, förmedlas, registreras och förvaras uteslutande i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Ett motsvarande lagstadgat krav på elektronisk kommunikation har varit i bruk inom datasystemet EURA 2014 som använts under strukturfondernas programperiod 2014–2020.
Kravet på att förmedla och förvara handlingarna gäller enligt förslaget också de bifogade filer som sökanden och stödmottagaren upprättar utanför informationssystemet och som förutsätts bli inlämnade som obligatoriska bilagor till de i 1 mom. nämnda handlingar som ska bildas i informationssystemet.
I 2 mom. finns en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om undertecknande av beslut finns i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och om delgivning av beslut i 19 § i den lagen.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om de handlingar som ska bildas, förmedlas, registreras och förvaras i det informationssystem som avses i 50 § får utfärdas genom förordning av statsrådet.
52 §. Stark autentisering vid användning av informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om stark autentiseringsskyldighet när det informationssystem som avses i 50 § används. Enligt paragrafen ska varje användare av informationssystemet identifiera sig som systemanvändare med hjälp av stark autentisering. E-tjänsterna hos organisationer inom den offentliga förvaltningen i Finland förutsätter i regel stark autentisering för att användarens identitet ska kunna styrkas. Vid användning av informationssystemet för programmet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik är det inte tillräckligt att enbart identifiera personen utan det gäller dessutom att styrka personens koppling till organisationen och personens rätt att företräda organisationen i den aktuella kommunikationen. Det ska krävas stark autentisering för behandling av de handlingar som nämns i 51 § 1 mom. och för skötseln av förvaltningsåtgärderna relaterade till dem. Stark autentisering ska krävas också när sådana andra tjänster i informationssystemet används där det krävs att användarens identitet styrks och att handlingarna undertecknas. Stark autentisering ska krävas såväl av sökandeorganisationernas och mottagarorganisationernas användare som av myndighetsanvändare.
Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009), som gäller stark autentisering. Enligt paragrafen får offentliga uppgifter som avses i 54 § 2 mom. dock granskas utan stark autentisering.
53 §. Tillgång till och lämnande av uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.I 1 mom. föreslås en bestämmelse om de villkor som ställs på ägaren av ett annat än i 50 § avsett informationssystem när uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt överförs till informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Enligt det föreslagna momentet ska ägaren till informationssystemet i fråga (anslutet system) iaktta de innehållsmässiga kraven och informationsstyrningsplanen för informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program på det sätt som den förvaltande myndigheten förutsätter. Vidare föreslås det att ägaren till det anslutna systemet för den förvaltande myndigheten, bokföringsfunktionen och revisionsmyndigheten samt för en bemyndigad myndighet eller revisor som avses i 48 § ska öppna ett tekniskt gränssnitt för åtkomst till sådana uppgifter i det anslutna systemet som dessa myndigheter med stöd av denna lag, genomförandelagen eller de förordningar som anges i 2 § har rätt till för att sköta sina lagstadgade uppgifter.
I 22 § i informationshanteringslagen föreskrivs det om informationsöverföring mellan myndigheter via tekniska gränssnitt. Enligt artikel 63.7 i den allmänna förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att allt informationsutbyte mellan stödmottagarna och programmyndigheterna sker genom elektroniska system för datautbyte i enlighet med bilaga XII till den allmänna förordningen. På grund av det nämnda kravet på elektroniskt informationsutbyte, som grundar sig på artikel 63 i den allmänna förordningen, kan elektronisk utlämnande av uppgifter ur det anslutna systemet regelbundet och med standardinnehåll inte genomföras på något annat sätt än med hjälp av ett tekniskt gränssnitt.
Enligt 2 mom. ska uppgifter ur informationssystemet enligt 50 § få lämnas ut med hjälp av ett tekniskt gränssnitt till andra än i den föreslagna lagen avsedda myndigheter, andra offentliga samfund eller Europeiska unionens institutioner, om de har lagstadgad rätt att få dessa uppgifter. Uppgifter ur informationssystemet får lämnas ut med tillämpning av vad som i den allmänna förordningen och i Europeiska unionens bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen föreskrivs om elektroniska system och kraven på deras innehåll.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om bemyndigande att utfärda förordning. Bestämmelser om kraven på innehållet i anslutna system får utfärdas genom förordning av statsrådet.
54 §. Offentlighet för och offentliggörande av uppgifter som lagrats i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om offentlighet för och offentliggörande av uppgifter som lagrats i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik samt om skydd av personuppgifterna i informationssystemet. Bestämmelserna i 1 mom. är informativa. I 1 mom. finns en informativ bestämmelse om offentlighet för uppgifter som lagrats i det informationssystem som avses i 50 § finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen, och i dataskyddslagen (1050/2018).
I 2 mom. föreskrivs att den förvaltande myndigheten ska på en sådan webbplats som avses i artikel 44.1 i den allmänna förordningen offentliggöra de uppgifter i anslutning till genomförandet av programmet som avses i artikel 37 i den förordningen och som har överförts till Europeiska kommissionen samt de uppgifter om projekt, stödmottagare, leverantörer inom offentlig upphandling och stödbelopp som avses i artikel 44.3 i den förordningen. På webbplatsen publiceras dessutom de resultat av utvecklingsprojekt enligt 5 § 1 mom. 4 punkten som kan tillgodogöras allmänt och som har planerats i stödansökan och rapporterats i slutrapporten. Enligt offentlighetslagen är myndigheter skyldiga att aktivt producera och sprida information. Den förvaltande myndigheten har haft en motsvarande informationstjänst som webbtjänst under programperioden 2014–2020 (https://www.eura2014.fi/rrtiepa/index.php?lang=s)
55 §. Den förvaltande myndighetens och revisionsmyndighetens rätt att få personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning. I 1 mom. föreskrivs om den förvaltande myndighetens rätt att få, registrera och behandla personuppgifter som avses i 56 § 1 mom. om en person som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis övergång. Bestämmelser om behandlingens lagenlighet finns i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen är laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.2 i dataskyddsförordningen får medlemsstaterna införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen med hänsyn till behandling för att efterleva artikel 6. 1 c och e genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling, inbegripet för andra specifika situationer då uppgifter behandlas i enlighet med kapitel IX i dataskyddsförordningen.
Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska den grund för behandlingen som avses i artikel 6.1 c fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Bestämmelser om den rättsliga grunden för behandlingen finns i den allmänna förordningen, ESF-förordningen och FRO-förordningen. Bestämmelser om den nationella rättsliga grunden för behandling av personuppgifter inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen gör möjlig finns i denna lag, som tillämpas på den personuppgiftsansvarige.
Bestämmelser om den förvaltande myndighetens behörighet finns i 9 § 1 mom. 7 punkten i genomförandelagen och om dess uppgifter i den allmänna förordningen, särskilt artikel 66.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om revisionsmyndighetens rätt att granska personuppgifterna i personregistret. Revisionsmyndigheten har rätt att granska uppgifterna i det personregister som avses i 50 § 3 mom. för att säkerställa att principerna för sund ekonomisk förvaltning iakttas. Bestämmelser om revisionsmyndighetens behörighet finns i 14 § i genomförandelagen och om dess inspektionsrätt i 47 § i denna lag och i den allmänna förordningen, särskilt i artikel 71.
56 §.Registrering och bevaring av personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning. Enligt 1 mom. ska projektkoden för det projekt som personen deltar i registreras i det personregister som avses i 50 § 3 mom. I paragrafens 1 mom. föreslås vidare en förteckning över de personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning som får behandlas för de syften som anges i 55 § 1 mom. Det rör sig om en ny bestämmelse. De uppgifter som nämns i förteckningen får behandlas när de behövs och är nödvändiga för syftet med behandlingen, men rätten begränsas till de uppräknade uppgifterna. Förteckningen gäller de personuppgifter för deltagande personer i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning som ska registreras i det personregister som avses i 50 § 3 mom. i denna lag. Det rör sig om följande uppgifter: 1) personbeteckning, 2) ålder, 3) kön, 4) namn, 5) kontaktinformation, 6) uppgift om spärrmarkering, 7) i fråga om utbildningsnivån högsta avlagda examen samt examen, 8) examen eller annan yrkeskompetens som avlagts inom projektet, 9) uppgift om huruvida personen är arbetslös, långtidsarbetslös eller i arbete, om personen är sysselsatt som företagare eller yrkesutövare, om personen deltar i utbildning, om personen har börjat söka arbete eller står personen utanför arbetslivet och 10) de datum då personen har börjat och slutat i projektet. I 4 punkten avses med namn personens efternamn och förnamn. I 5 punkten avses med kontaktinformation personens postadress, e-postadress och telefonnummer. I 8 punkten avses med ställning på arbetsmarknaden uppgifter om den socioekonomiska ställningen som personen själv uppgett, huruvida personen är arbetslös eller i arbete, sysselsatt som företagare eller yrkesutövare, om personen deltar i utbildning eller om personen står utanför arbetslivet.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för den som deltar i ett projekt att styrka sin identitet. Personen ska själv anmäla sin personbeteckning till registret i den för ändamålet avsedda digitala tjänsten, vilket innebär att identiteten blir kontrollerad genom stark autentisering. Bestämmelser om sådan autentisering finns i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster. Om personen emellertid inte har möjlighet att själv använda den digitala tjänsten för anmälan, ska stödmottagaren säkerställa anmälan till personregistret. Personen får också anlita ett eget biträde. Stödmottagaren ska ha rätt att be personen visa upp en handling som styrker identiteten, exempelvis om man inte med säkerhet känner till en deltagande persons identitet eller om den personbeteckning som personen uppgett visar sig vara felaktig.
I 2 mom. föreskrivs också att en person inte har rätt att få sina uppgifter i personregistret rättade eller utplånade efter den dag då personen slutade i projektet. Att en person inte ka få den personuppgiftsansvarige att radera personuppgifter om sig själv i personregistret baserar sig på artikel 17.3 b i dataskyddsförordningen och på den förvaltande myndighetens lagstadgade skyldigheter i enlighet med artiklarna 37 och 66 i den allmänna förordningen, artikel 15 i ESF-förordningen och artikel 12 i FRO-förordningen, vilka är tillämpliga på arbets- och näringsministeriet i egenskap av personuppgiftsansvarig. Enligt artikel 17.3 b i dataskyddsförordningen ska artikel 17.1 och 17.2 (rätt att uppgifter raderade) inte tillämpas, om behandlingen av personuppgifter är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som kräver behandling enligt unionsrätten eller en medlemsstatens nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
Det föreslagna 3 mom. gäller radering av uppgifter ur personregistret. Att personuppgifter bevaras i högst fem år efter det att programmet avslutas motivera med stöd av artikel 76 i den allmänna förordningen. Att radera uppgifterna innan tidsfristen enligt den förordningen har löpt ut för hela programmet skulle äventyra principen om sund ekonomisk förvaltning för programmets del, och därmed ligger det heller inte i linje med allmänintresset. Av samma anledning är det heller inte ändamålsenligt att särskilt radera uppgifter i olika kategorier före den angivna tiden enligt momentet. Behandlingen är nödvändig med stöd av artikel 17.3 b i dataskyddsförordningen och därför kan radering inte utföras utan onödigt dröjsmål på det sätt som anges i artikel 17.1 i den förordningen.
57 §. Personuppgiftsbiträde i fråga om personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning och personuppgiftsbiträdets uppgifter.I det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om stödmottagarens skyldighet att vara personuppgiftsbiträde när denne för den registeransvariges räkning vidtar åtgärder i anslutning till behandlingen av personuppgifter för en person som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning. En stödmottagare kommer att behöva behandla en deltagande persons personuppgifter för att projektet ska kunna behandlas i enlighet med villkoren i stödbeslutet. Behandlingen av personuppgifter i personregistret kommer att gälla uppgifter i förteckningen i 56 § 1 mom. Stödmottagaren får registrera, söka i och använda personuppgifterna i personregistret. För att slå fast ansvar och skyldigheter nämner momentet i informativt syfte dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, vilka tillämpas på behandlingen av personuppgifter och personuppgiftsbiträdet.
I 2 mom. föreskrivs det om stödmottagarens skyldighet att se till att de personer som deltar i projekt fullgör sin anmälningsplikt genom att anmäla sina personuppgifter enligt 56 § 1 mom. till det personregister som avses i 50 § 3 mom. Vidare föreskrivs det om stödmottagarens skyldighet att bistå deltagande personer vid lagringen av personuppgifterna. Momentet anger också att stödmottagaren inte har rätt att lägga ut behandlingen av personuppgifter om personer som deltar eller att överföra personuppgifter till ett annat register. Förbudet gäller också utlämnande eller röjande av uppgifterna för utomstående.
Behandlingen av deltagande personers personuppgifter ingår i stödmottagarens skyldigheter enligt stödbeslutet. Förbudet mot utläggning av behandlingen och mot överföring av uppgifterna till ett annat register är motiverade när man beaktar bestämmelserna i artikel 24 i dataskyddsförordningen om den personuppgiftsansvariges skyldighet att genomföra lämpliga organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med förordningen. Det är också förbjudet att lämna ut eller röja uppgifterna för utomstående på annat sätt. Enligt 10 § 1mom. i grundlagen ska bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. Syftet med förbunden i det föreslagna 2 mom. är att skydda personuppgifterna riskbaserat med beaktande av att största delen av stödmottagarna är andra än myndigheter.
58 §. Utlämnande av uppgifter ur personregister. I 1 mom. föreslås en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om den förvaltande myndighetens skyldighet lämna ut statistiskt material utan personidentifieringsuppgifter till Europeiska kommissionen finns i artikel 37 i den allmänna förordningen, i artikel 15 i ESF-förordningen och i artikel 12 i FRO-förordningen. Den förvaltande myndigheten ska i överensstämmelse med artikel 37.1 i den allmänna förordningen med angivna mellanrum till Europeiska kommissionen kumulativt rapportera statistiskt material utifrån personuppgifterna i personregistret, utan personernas identifieringsuppgifter. Statistiskt material utan identifieringsuppgifter är anonymiserade statistiska summeringsuppgifter.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen har den förvaltande myndigheten på grundval av artikel 15 i ESF-förordningen och artikel 12 i FRO-förordningen rätt att lämna ut de personuppgifter för en registrerad person som avses i 56 § 1 mom. till Statistikcentralen för sammanställning av statistiskt material.
I 3 mom. föreskrivs det att den förvaltande myndigheten enligt artikel 39.3 i den allmänna förordningen är skyldig att ge funktionellt oberoende experter i uppdrag att utvärdera Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Den förvaltande myndigheten har trots sekretessbestämmelserna för utvärdering av programmet rätt att lämna ut de personuppgifter som avses i 56 § 1 mom. för personer som är registrerade i personregistret och statistiskt material till de som utvärderar programmet.
Enligt 4 mom. får utöver vad som föreskrivs i paragrafen uppgifter i personregistret lämnas ut endast som statistiskt material utan identifieringsuppgifter för historiska forskningsändamål och statistiska ändamål.
4 kap. Särskilda bestämmelser om genomförandet av nationell medfinansiering av Interreg-program och Interreg-program vid de yttre gränserna
59 §. Särskilda förutsättningar för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen avses gälla särskilda villkor för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. De ska tillämpas på nationell medfinansiering utöver vad som föreskrivs i 5 § om allmänna villkor för beviljande av stöd och i 7 § om villkor som gäller stödmottagare.
I 1 mom. kompletteras 5 § med en bestämmelse om förutsättningar för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Enligt det är en förutsättning för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna utöver vad som föreskrivs i 5 § att den övervakningskommitté som avses i artikel 28 i Interregförordningen har godkänt finansieringen av projektet genom programmet på det sätt som avses i artikel 22 i Interregförordningen. En förutsättning för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna är också att den förvaltande myndigheten har godkänt projektet för finansiering genom programmet. Godkännandet av ett projekt inom ramen för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna sker genom ett dokument från den förvaltande myndigheten i den mening som avses i artikel 22 i Interregförordningen, vars form är beroende av de förfaranden som används av den förvaltande myndigheten. Dokumentet kan till exempel kallas stödavtal. Om projektet helt eller delvis genomförs utanför programområdet, krävs enligt artikel 22 i Interregförordningen den förvaltande myndighetens uttryckliga godkännande i övervakningskommittén eller, i tillämpliga fall, i en annan kommitté.
I 2 mom. kompletteras 7 § med en bestämmelse om förutsättningar i fråga om stödmottagare av nationell medfinansiering av Interregprogram. Enligt det är, utöver vad som föreskrivs i 7 §, en förutsättning för beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram att stödmottagaren inom ett Interregprogram har ett verksamhetsställe i Finland (finländsk stödmottagare). Kravet på verksamhetsställe innebär i praktiken att stödmottagaren ska ha ett företags- och organisationsnummer (FO-nummer) enligt företags- och organisationsdatalagen (244/2001). Inom Interregprogram vid de yttre gränserna iakttas också i fortsättningen tidigare praxis, som innebär att nationell medfinansiering beviljas alla stödmottagare som en del av projektets totala finansiering i enlighet med de regler som det beslutats om inom programmet. I 2 mom. föreskrivs vidare att det är möjligt att avvika från villkoret om stödmottagarens verksamhetsställe inom ett Interregprogram, om stödmottagaren är ett sådant gränsöverskridande rättssubjekt som avses i definitionen i artikel 2 i Interregförordningen. Med gränsöverskridande rättssubjekt avses ett rättssubjekt som inrättats enligt lagarna i något av de länder som deltar i ett Interregprogram, under förutsättning att det har inrättats av territoriella myndigheter eller andra organ från minst två deltagarländer. Samerådet och gränsområdesråden är exempel på tänkbara rättssubjekt. Det behöriga landskapsförbundet ska särskilt i dessa fall säkerställa att en stödmottagare inte kan få finansiering från flera finansieringskällor så att finansieringen överskrider nettokostnaderna för projektet. Nationell finansiering från andra länder som deltar i programmet är exempel på sådan annan finansiering.
I 3 mom. kompletteras 7 § med villkoren för stödmottagare. Alla sökande av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna ska uppfylla villkoren för stödmottagare. Förfarandet motsvarar tidigare praxis.
Enligt 4 mom. kan nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna beviljas för projekt som genomförs av en sådan småprojektsfond som avses i artikel 25 i Interregförordningen endast till den slutmottagare som avses i artikeln. På slutmottagaren i en småprojektsfond tillämpas vid den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna vad som i den föreslagna lagen föreskrivs om den som ansöker om stöd och stödmottagaren. Med småprojektsfonder avses enligt definitionen i artikel 2 i den allmänna förordningen en insats inom ett Interregprogram för att välja ut och genomföra projekt av begränsad finansiell volym. Den stödmottagaren i en småprojektsfond som avses i artikel 25.2 i Interregförordningen är den som förvaltar småprojektsfonden. Slutmottagarna inom en småprojektsfond genomför små projekt, småskaliga projekt, inom den småprojektsfonden. Den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna riktas uttryckligen till projekt inom programmet i fråga. Därför är det motiverat att slutmottagaren i småprojektsfonder när det gäller nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna jämställs med en sådan finländsk stödmottagare som avses i 2 mom.
60 §.Godtagbara kostnader vid nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen innehåller bestämmelser om godtagbara kostnader vid nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna med avvikelse från 17 §. På beloppet för sådan finansiering tillämpas bestämmelserna om stödbelopp i 17 §.
Enligt paragrafen är med avvikelse från 17 § 3 mom. kostnaderna för den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna godtagbara om de är förenliga med den allmänna förordningen, Interregförordningen, Eruf-förordningen, programmet, det finansieringsavtal som avses i artikel 59 i Interregförordningen och de kompletterande reglerna för stödberättigande kostnader fastställda i ett gemensamt beslut av övervakningskommittén i enlighet med artikel 37.2 i Interregförordningen. Enligt artikel 37 i Interreg-förordningen ska de deltagande länderna genom ett gemensamt beslut i övervakningskommittén fastställa kompletterande regler för stödberättigande utgifter för Interregprogrammet endast för de utgiftskategorier som inte omfattas av den allmänna förordningen, Eruf-förordningen eller Interregförordningen. Dessa kompletterande bestämmelser omfattar hela programområdet. Enligt artikel 38 i Interregförordningen får de deltagande länderna i övervakningskommittén också komma överens om att utgifter som omfattas av en eller flera av de kategorier som avses i artiklarna 39–44 i den förordningen inte ska vara stödberättigande inom en eller flera prioriteringar i ett Interregprogram.
Den förordning av statsrådet som gäller stödberättigande för kostnader som finansieras genom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska fonder ska inte gälla Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna och den nationella medfinansieringen av de programmen. I enlighet med tidigare praxis ska reglerna för stödberättigande för nationell medfinansiering bestämmas i enlighet med de regler för stödberättigande som tillämpas på programmet.
61 §. Ansökan om nationell medfinansiering av Interregprogram och tidsfrist för ansökan. Paragrafen föreslås innehålla specialbestämmelser om ansökan om nationell medfinansiering av Interregprogram och tidsfrist för ansökan. De kompletterar och avviker delvis från vad som föreskrivs om stödansökningar i 19 §.
I 1 mom. finns bestämmelser om avvikelse från vad som föreskrivs i 19 § 1 mom. Med avvikelse från 19 § 1 mom. kan nationell medfinansiering av Interregprogram sökas efter att projektet har inletts. I enighet med tidigare praxis ska nationell medfinansiering av Interregprogram kunna sökas först efter det att programmets övervakningskommitté har godkänt projektet för finansiering. Godkännandet av ett projekt inom ramen för Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna sker genom ett dokument från den förvaltande myndigheten i den mening som avses i artikel 22 i Interregförordningen, vars form är beroende av de förfaranden som används av den förvaltande myndigheten. Dokumentet kan till exempel kallas stödavtal.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska stödmottagaren ansöka om nationell medfinansiering av ett Interregprogram inom fyra månader från det att den förvaltande myndigheten beslutar om beviljande av Europeiska unionens finansieringsandel för projektet. Skyldigheten för det behöriga landskapsförbund som avses i 39 § i genomförandelagen att behandla en ansökan om nationell medfinansiering upphör, om stödmottagaren inte har iakttagit tidsfristen. Situationer som leder till detta är de där stödmottagaren genom egen passivitet i strid med den uttryckligen utsatta tiden i lagen inte fullgör sin omsorgsplikt.
I 3 mom. finns bestämmelser om avvikelse från den i 2 mom. angivna tidsfristen till följd av vägande skäl som stödmottagaren uppger. Med avvikelse från vad som anges i 2 mom. kan det behöriga landskapsförbund som avses i 39 § i genomförandelagen besluta att nationell medfinansiering av ett Interregprogram beviljas på ansökan som gjorts efter den tidsfrist som anges i 2 mom., om stödmottagaren har lagt fram vägande skäl för att ansökan fördröjts. Stödmottagaren ska meddela om ett vägande skäl till det behöriga landskapsförbundet innan den tidsfrist som anges i momentet löper ut.
I 4 mom. föreskrivs det om avvikelse från den i 2 mom. angivna tidsfristen till följd av ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet. Enligt momentet kan det behöriga landskapsförbundet också besluta att nationell medfinansiering av ett Interregprogram beviljas på ansökan som gjorts efter den tidsfrist som anges i 2 mom., om stödmottagaren har anmält ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet som gäller stödmottagaren själv. Vidare sägs där att stödmottagaren ska underrätta det behöriga landskapsförbundet om ett oöverstigligt hinder eller någon annan exceptionell omständighet inom 15 vardagar efter att det blev möjligt att lämna meddelandet. Med exceptionella omständigheter avses bland annat sådana plötsliga förändringar i förhållandena som inte hade kunnat förutses och som man därmed inte hade kunnat förbereda sig för och som därför utgjort ett hinder för iakttagande av tidsfristen för ansökan. Ett exempel är covid-19-pandemin.
Enligt 5 mom. ska, om det finns flera finländska stödmottagare i ett projekt inom ett Interregprogram och avsikten är att använda den nationella medfinansieringen till förmån för flera stödmottagare, den stödmottagare som svarar för sammanställandet av en gemensam ansökan (samordnande stödmottagare) ansöka om nationell medfinansiering av Interregprogrammet på allas vägnar. Som samordnande stödmottagare fungerar en mottagare som de finländska stödmottagarna utsett bland sig. Detta motsvarar rådande praxis.
Projekt inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna har alltid karaktär av samprojekt, där det i regel ska finnas stödmottagare från minst två länder som deltar i programmet. Bestämmelser om samarbete mellan stödmottagare inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna finns i Interregförordningen och i reglerna för varje program. I ett enskilt projekt kan det finnas en eller flera finländska stödmottagare. Inom Interregprogram vid de yttre gränserna iakttas också i fortsättningen tidigare praxis, som innebär att nationell medfinansiering beviljas alla stödmottagare som en del av projektets totala finansiering i enlighet med de regler som det beslutats om inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna.
Enligt 6 mom. ska närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet för nationell medfinansiering inom Interregprogram får utfärdas genom förordning av statsrådet.
62 §. Avtal mellan flera stödmottagare om nationell medfinansiering av Interregprogram. Paragrafen avses gälla avtal om nationell medfinansiering av Interregprogram mellan flera stödmottagare och avtalets innehåll. Bestämmelserna om avtalet motsvarar huvudsakligen tidigare reglering om avtal om samprojekt och bestämmelserna i den föreslagna 20 § om avtal om samprojekt som finansieras med nationella medel för regionutveckling. Med hjälp av avtalet kan det landskapsförbund som förvaltar den nationella medfinansieringen försäkra sig om att en sådan samordnande stödmottagare som avses i 61 § 5 mom. har rätt att ansöka om nationell medfinansiering för Interregprogrammet på andra stödmottagares vägnar.
Enligt 1 mom. ska stödmottagarna i de fall som avses i 61 § 5 mom. vara skyldiga att ingå ett privaträttsligt avtal om projektgenomförandet. I 1 punkten i momentet sägs det att det i avtalet ska anges de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna för stödmottagarna. Enligt 2 punkten ska i avtalet anges en samordnande stödmottagare som ansvarar för kontakterna med det behöriga landskapsförbundet.
Enligt 2 mom. ansvarar stödmottagare som är parter i ett avtal om nationell medfinansiering av ett Interregprogram solidariskt för återbetalningen av stödet i enlighet med 32–34 §.
Enligt 3 mom. ska stödmottagarna ändra avtalet om en stödmottagare inte längre uppfyller de allmänna villkoren för beviljande av stöd eller de särskilda villkoren för beviljande av nationell medfinansiering inom Interregprogrammet eller om det är behövligt att i avtalet lägga till eller ta bort en eller flera stödmottagare.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om det avtal om nationell medfinansiering av ett Interregprogram som ska ingås mellan flera stödmottagare och bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid ingåendet av avtalet utfärdas genom förordning av statsrådet.
63 §.Stödbeslut och ändringsbeslut för nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen föreslås innehålla särskilda bestämmelser om stödbeslut och ändringsbeslut i fråga om nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. De kompletterar och avviker delvis från bestämmelserna om stödbeslut i 21 § och om ändringsbeslut i 23 §.
Enligt 1 mom. kan utöver vad som föreskrivs i 21 § ett enda stödbeslut fattas om beviljande av nationell medfinansiering av Interregprogram i de fall som avses i 61 § 5 mom. Detta motsvarar det tidigare förfarandet.
Utöver vad som föreskrivs i 23 § ska det behöriga landskapsförbundet, om den förvaltande myndigheten har godkänt en ändring som gäller projektet och som inverkar på beloppet, fördelningen eller varaktigheten av den nationella medfinansieringen, enligt 2 mom. 1 punkten fatta beslut om ändring av stödbeslutet om nationell medfinansiering av projektet inom Interregprogrammet och enligt 2 punkten ska den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram vid de yttre gränserna fatta beslut om ändring av stödbeslutet om nationell medfinansiering av projektet inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna. Ändringsbeslutet kan ha konsekvenser också för projektets stödberättigande kostnader. Ett projekt inom ett Interregprogram eller ett Interregprogram vid de yttre gränserna bildar en helhet vars finansiering består av finansiering från Europeiska unionen, nationell medfinansiering och eventuell annan finansiering. Om projektet ändras på ett sådant sätt att det påverkar projektfinansieringen, måste också beslutet om nationell medfinansiering ändras på motsvarande sätt för att helheten ska kunna bevaras.
I 3 mom. finns bestämmelser om avvikelse från vad som föreskrivs i 23 § 3 mom. Med avvikelse från 23 § 3 mom. kan kostnader som föranleds av ett ändrat projekt godkännas i enlighet med den ändring som godkänts av den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram eller ett Interregprogram vid de yttre gränserna. Kostnadernas stödberättigande bestäms alltså inte av att ansökan görs anhängig i enlighet med 23 § 3 mom. Ändring i den nationella medfinansieringen av ett Interregprogram söks först efter att ändringen i Interregprogrammet har godkänts. Inom Interregprogram vid de yttre gränserna iakttas också i fortsättningen tidigare praxis, som innebär att nationell medfinansiering beviljas alla stödmottagare som en del av projektets totala finansiering i enlighet med de regler som det beslutats om inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna. Inom Interregprogram vid de yttre gränserna gäller att också i ändringssituationer ska beslut om ändring av den nationella medfinansieringen sökas samtidigt som ändring av totalfinansieringen för projektet söks.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om stödbeslutet för nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna och villkor som ska anges i det får utfärdas genom förordning av statsrådet.
64 §.Utbetalning av nationell medfinansiering av Interregprogram och av Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs om ett särskilt villkor för utbetalning av nationell medfinansiering för Interregprogram och av Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 1 mom. tillämpas inte 28 § på utbetalningen av den sista posten av den nationella medfinansieringen av ett Interregprogram eller av ett Interregprogram vid de yttre gränserna. Den förvaltande myndigheten för Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna fastställer en tidsplan för utbetalningen av Europeiska unionens finansieringsandel för projektet. Vid utbetalningen av den nationella medfinansieringen av Interregprogrammet eller av Interregprogrammet vid de yttre gränserna följs en motsvarande tidsplan. Bestämmelser om ansökan om utbetalning av nationell medfinansiering av Interregprogram finns i finansieringsförordningen och bestämmelserna gäller också utbetalning av den sista posten. Inom Interregprogram vid de yttre gränserna iakttas också i fortsättningen tidigare praxis, som innebär att utbetalning av nationell medfinansiering söks för alla stödmottagare som en del av projektets totala finansiering i enlighet med de regler som det beslutats om inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna. Detta gäller också ansökan om utbetalning av den sista posten i fråga om samtliga finansieringskällor för projektet.
Enligt 2 mom. är en förutsättning för utbetalning av nationell medfinansiering av ett Interregprogram att parterna i de fall som avses i 61 § 5 mom. har ingått ett sådant avtal som avses i 62 §. I praktiken ska avtalet sändas till det landskapsförbund som förvaltar den nationella medfinansieringen av Interregprogrammet som bilaga till den första ansökan om utbetalning.
65 §. Avbrytande av utbetalning av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen gäller avbrytande av utbetalning av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Den ska tillämpas på avbrytande av utbetalning av sådan nationell medfinansiering utöver vad 31 § föreskriver om avbrytande av stödutbetalning.
Utöver vad som föreskrivs i 31 §, om den förvaltande myndigheten har bestämt att utbetalningen av Europeiska unionens finansieringsandel för ett projekt ska avbrytas, ska det behöriga landskapsförbundet enligt 1 mom. 1 punkten genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av den nationella medfinansieringen av projektet inom Interregprogrammet ska avbrytas och enligt 2 punkten ska den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram vid de yttre gränserna genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av den nationella medfinansieringen av projektet inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna ska avbrytas.
Ett beslut om avbruten utbetalning är en säkerhetsåtgärd för att tillfälligt avbryta utbetalningen av stöd i väntan på närmare utredning. Stödmottagaren får söka ändring i ett beslut om avbruten utbetalning på det sätt som föreskrivs i 80 och 81 § i den föreslagna lagen. Efter utredningen ska det behöriga landskapsförbundet eller den förvaltande myndigheten för Interregprogrammet vid de yttre gränserna fatta beslut om att fortsätta eller avsluta utbetalningen av den nationella medfinansieringen av Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna och vid behov om återkrav.
66 §.Skyldighet att återkräva nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för det behöriga landskapsförbundet att för projekt inom Interregprogram och den förvaltande myndigheten för projekt inom Interregprogram vid de yttre gränserna återkräva den nationella medfinansieringen av programmet. Den ska tillämpas på nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna utöver vad som föreskrivs i 33 § om skyldigheten att återkräva stöd.
Utöver vad som föreskrivs i 33 §, om den förvaltande myndigheten har bestämt att Europeiska unionens finansieringsandel för ett projekt ska återkrävas, ska det behöriga landskapsförbundet enligt 1 mom. 1 punkten genom sitt beslut bestämma att redan utbetald nationell medfinansiering av projektet inom Interregprogrammet ska återkrävas, och enligt 2 punkten ska den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram vid de yttre gränserna genom sitt beslut bestämma att redan utbetald nationell medfinansiering av projektet inom Interregprogrammet vid de yttre gränserna ska återkrävas. Ett projekt inom ett Interregprogram eller ett Interregprogram vid de yttre gränserna bildar en helhet vars finansiering består av finansiering från Europeiska unionen, nationell medfinansiering och eventuell annan finansiering. Om det har bestämts att EU:s andel ska återkrävas, ska också den nationella medfinansieringen för icke-stödberättigande kostnader återkrävas.
67 §. Jämkning av ränta på belopp som återkrävs av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs med avvikelse från 26 § i statsunderstödslagen om tillämpningen av den förvaltningsrättsliga skälighetsprincipen. Det går att jämka återkrav av sådan nationell medfinansiering bara i fråga om räntan. Förfarandet motsvarar det förfarande för jämkning av ränta som beräknas på det belopp som återkrävs av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Bestämmelser om detta finns i 44 §.
Om det med beaktande av stödmottagarens omständigheter eller verksamhet som helhet betraktat vore oskäligt att ta ut hela räntan på det belopp av nationell medfinansiering av ett Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna som betalats felaktigt eller utan grund, får enligt 1 mom. 1 punkten det behöriga landskapsförbundet helt eller delvis avstå från att ta ut ränta på det belopp som ska återkrävas av den nationella medfinansieringen av Interregprogrammet, och enligt 2 punkten får den förvaltande myndigheten för ett Interregprogram vid de yttre gränserna helt eller delvis avstå från att ta ut ränta på det belopp som ska återkrävas av den nationella medfinansieringen av Interregprogrammet vid de yttre gränserna.
Med avseende på det förfarande som utgör grund för återkrav ska det kunna anses vara oskäligt att ta ut räntan på det belopp som ska återkrävas när det gäller en stödmottagare som i sig har lämnat riktiga uppgifter och när felen eller avvikelserna i det förfarande som är grund för återkrav bara ska anses vara obetydliga eller oväsentliga. Något som talar för jämkning av ränta kan också vara att förfarandet delvis berott på felaktigt agerande från myndighetens sida eller att återkravsförfarandet pågått oskäligt lång tid till följd av myndighetens agerande. Det blir inte fråga om att jämka räntan om återkravet beror på att stödmottagaren avsiktligt missbrukat stödet.
Enligt 2 mom. kan det belopp som återkrävs inte jämkas.
68 §.Tidsfrist för återkrav av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen gäller tidsfristen för beslut återkrav av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna utöver vad som föreskrivs i 35 § om tidsfristen för beslut om återkrav.
Enligt paragrafen ska det gå att fatta beslut om återkrav av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna även efter den tidsfrist på tio år som avses i 35 § 2 mom., om det i Europeiska unionens lagstiftning förutsätts att EU:s finansieringsandel ska återkrävas. I paragrafen föreskrivs vidare att den tidsfrist som avses i 35 § 2 mom. inte ska tillämpas på återkrav av stöd, om en rättegång pågår eller om det finns skäl att misstänka bedrägeri. Ett projekt inom ett Interregprogram eller ett Interregprogram vid de yttre gränserna bildar en helhet. Om det har bestämts att EU:s andel av projektfinansieringen ska återkrävas, ska också den nationella medfinansieringen för icke-stödberättigande kostnader återkrävas. Europeiska kommissionen kan med stöd av artikel 64.2 i den allmänna förordningen genomföra revisioner inom tre kalenderår efter det att de räkenskaper som innefattar de berörda utgifterna har godtagits. Tidsfristen ska inte gälla för insatser där det finns misstanke om bedrägerier. I artikel 76 i den förordningen finns bestämmelser om bevaring av verifikat och om avbrytande av bevaringstiden vid rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen. Det innebär att beslut om återkrav av Europeiska unionens finansieringsandel kan fattas även efter den nämnda tidsfristen på tio år. I så fall ska också den nationella medfinansieringen av Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna för icke-stödberättigande kostnader återkrävas. Förfarandet motsvarar förfarandet enligt Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program, som det föreskrivs om i 45 §.
69 §. Förvaring av material om nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreslås bestämmelser om förvaring av det material som gäller nationell medfinansiering för det behöriga landskapsförbundet, den förvaltande myndigheten för Interregprogram vid de yttre gränserna samt för stödmottagaren i fråga om Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Bestämmelserna ska, utöver vad som föreskrivs i 25 § 3 mom. om stödmottagarens skyldighet att bevara material, tillämpas på material om nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 1 mom. är det behöriga landskapsförbundet skyldigt att för Interregprogram och den förvaltande myndigheten för Interregprogram vid de yttre gränserna är skyldig att för Interregprogram vid de yttre gränserna förvara allt bokföringsmaterial och övrigt material som hänför sig till den nationella medfinansieringen i enlighet med villkoren i beslutet om anvisande av nationell medfinansiering så att det är möjligt att kontrollera användningen av den nationella medfinansieringen.
Enligt 2 mom. ska, utöver vad som föreskrivs i 25 § 3, stödmottagare av nationell finansiering av Interregprogram eller Interregprogram vid de yttre gränserna bevara bokföringsmaterialet och det övriga projektmaterialet i minst fem år från räknat från ingången av det år som följer på året då den sista betalningsposten av den nationella medfinansieringen betalades till stödmottagaren. Om en längre bevaringstid krävs enligt den nationella lagstiftningen eller Europeiska unionens lagstiftning om stöd av mindre betydelse eller om statligt stöd, ska dock den tiden alltid iakttas. Stödmottagarna ska arkivera sina projektrelaterade material och handlingar i enlighet med informationsstyrningsplanen eller något annat förfarande för den egna organisationen och förvara materialet på det sätt som anges i 25 § 3 mom. och i denna paragraf. Utöver bokföringsmaterialet ska stödmottagaren bevara alla behövliga uppgifter, utredningar, handlingar och upptagningar och allt annat behövligt material som kan vara av betydelse när det övervakas att förutsättningarna för beviljande av nationell medfinansiering uppfylls, hur finansieringen används och att villkoren för nationell medfinansiering iakttas.
5 kap. Inspektion av användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna
70 §.Granskning av förvaltningskontroller. I paragrafen föreskrivs om granskningsrätt i anslutning till förvaltningskontroller av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 1 mom. har de landskapsförbund som är kontrollanter och som avses i 37 § i genomförandelagen rätt att göra förvaltningskontroller av stödmottagare i de Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna där förvaltningskontroller inte görs av den förvaltande myndigheten. Den förvaltande myndigheten kan enligt artikel 46 i Interregförordningen ansvara för de förvaltningskontroller som avses i artikel 68 i den allmänna förordningen. De länder som deltar i Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna kan dock också besluta att förvaltningskontrollerna ska göras genom att på nationell nivå utse den instans eller person (kontrollant) som ska ansvara för dessa kontroller när det gäller stödmottagare som befinner sig i deras region. Landskapsförbunden är sådana kontrollanter i Finland som avses i artikel 46 i Interregförordningen. Landskapsförbundens kontrollrätt gäller enskilda projekt när ett projekt och dess finansiering granskas i sin helhet. För att förvaltningskontrollerna ska kunna utföras är det nödvändigt att de landskapsförbund som är kontrollanter har en tillräckligt omfattande rätt att utföra kontroller av stödmottagare inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 2 mom. har arbets- och näringsministeriet rätt att granska den kontrollverksamhet som avses i denna paragraf och som bedrivs av de landskapsförbund som är kontrollanter. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för utnämningen av kontrollanterna i enlighet med artikel 46 i Interregförordningen och därmed också för att kontrollsystemet fungerar i Finland. Arbets- och näringsministeriet ska ha tillräckligt omfattande rätt att granska de landskapsförbund som är kontrollanter. Arbets- och näringsministeriets behörighet att granska landskapsförbund som är kontrollanter grundar sig på arbets- och näringsministeriets uppgifter enligt 31 § i genomförandelagen. Bestämmelser om arbets- och näringsministeriets förhållande till landskapsförbund som är kontrollanter finns i 37 § i genomförande, där det till exempel föreskrivs om ministeriets rätt att ingripa vid allvarliga försummelser.
71 §.Inspektion av användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.Paragrafen avses gälla myndigheternas inspektionsrätt i fråga om Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. För skötseln av de uppgifter som föreskrivs i genomförandelagen och i denna lag är det nödvändigt att den förvaltande myndigheten, revisionsmyndigheten, bokföringsfunktionen samt den finländska medlemmen av den revisorsgrupp som avses i 36 § i genomförandelagen har tillräckligt omfattande rätt att göra inspektioner i anslutning till användningen av medel från Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 1 mom. har den förvaltande myndigheten på grundval av artiklarna 66 och 68 i den allmänna förordningen och artikel 46 i Interregförordningen rätt att göra inspektioner av stödmottagare i anslutning till användningen av medel från Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 2 mom. har revisionsmyndigheten på grundval av artiklarna 71–75 i den allmänna förordningen och artiklarna 48 och 49 i Interregförordningen rätt att göra revisioner av den förvaltande myndigheten, bokföringsfunktionen och stödmottagarna i anslutning till användningen av medel från Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Revisionsmyndigheten ska genom revisioner säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystemen för Interregprogrammet eller Interregprogrammet vid de yttre gränserna fungerar korrekt och effektivt för att kommissionen ska få en oberoende försäkran om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt och att utgifterna i de räkenskaper som lämnas till kommissionen är lagliga och korrekta.
Enligt 3 mom. har bokföringsfunktionen på grundval av artiklarna 70 och 92 i den allmänna förordningen och artikel 47 i Interregförordningen rätt att göra inspektioner av den förvaltande myndigheten i anslutning till användningen av medel från Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I enlighet med artikel 70 i den allmänna förordningen ska bokföringsfunktionen inte ha rätt att göra kontroller på stödmottagarnivå.
Den finländska medlemmen av den revisorsgrupp som avses i 36 § i genomförandelagen har enligt det föreslagna 4 mom. på grundval av artiklarna 48 och 49 i Interregförordningen rätt att göra inspektioner av stödmottagare i anslutning till användningen av medel från Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
Enligt 5 mom. ska de myndigheter som avses i 1, 2 och 4 mom. ha inspektionsrätt i fråga om ett enskilt projekt när projektet och finansieringen av det granskas i sin helhet.
72 §.Inspektion av användningen av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs om inspektionsrätt i fråga om användningen av den nationella medfinansieringen av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.
I 1 mom. finns en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om inspektioner som det behöriga landskapsförbundet i egenskap av statsbidragsmyndighet gör i anslutning till användningen av nationell medfinansiering av Interregprogram och om inspektioner som den förvaltande myndigheten för Interregprogram vid de yttre gränserna i egenskap av statsbidragsmyndighet gör i anslutning till användningen av nationell medfinansiering av Interregprogram vid de yttre gränserna finns i 16–18 § i statsunderstödslagen.
Enligt 2 mom. har arbets- och näringsministeriet rätt att göra inspektioner av behöriga landskapsförbund och stödmottagare i anslutning till användningen av nationell medfinansiering av Interregprogram samt av förvaltande myndigheter och stödmottagare i anslutning till användningen av nationell medfinansiering av Interregprogram vid de yttre gränserna. Arbets- och näringsministeriets behörighet att göra inspektioner av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna i anslutning till användningen av den nationella medfinansieringen bygger på ministeriets uppgifter enligt 31 och 38 § i genomförandelagen och bestämmelserna om arbets- och näringsministeriets förhållande till landskapsförbund som förvaltar nationell medfinansiering enligt 40 § i den lagen. Vidare bygger ministeriets behörighet att göra inspektioner av mottagare av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna också på de nämnda paragraferna i genomförandelagen.
Enligt 3 mom. ska de myndigheter som avses i denna paragraf ha inspektionsrätt i fråga om ett enskilt projekt när projektet och finansieringen av det granskas i sin helhet.
73 §. Inspektionsbefogenhet avseende användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Paragrafen avses gälla de i 70–72 § avsedda myndigheternas rätt att bemyndiga en annan myndighet eller en revisor att göra den inspektion som avses i 47 § för sin räkning.
Enligt 1 mom. får de myndigheter som avses i 70–72 § själv göra en inspektion som avses i de paragraferna eller bemyndiga en annan myndighet eller revisor att för myndighetens räkning göra inspektionen. Bemyndigande av en annan myndighet eller en extern revisor ska ske genom ett behörigen dokumenterat förvaltningsbeslut. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att en inspektion ska kunna utföras ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Genom bemyndigandet kan inte uppgifter som föreskrivs genom lag eller statsrådets förordning överföras på en annan myndighet eller revisor. I momentet avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Det gäller enbart revisorer eller revisionssammanslutningar som avses i revisionslagen eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. En bemyndigad revisionssammanslutning ska utse en huvudansvarig revisor för inspektionen. Bestämmelser om revisionssammanslutningens skyldighet att uppge en huvudansvarig revisor samt om villkoren i fråga om sådana revisorer finns i revisionslagen och i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Revisorerna och revisionssammanslutningarna ska göra inspektionerna inom de specificerade gränserna. Paragrafen möjliggör inspektioner gjorda av andra än myndigheter och dessa inspektioner gäller både myndigheter och enskilda stödmottagare. Därför regleras saken i lag.
Enligt 2 mom. kan en utomstående expert på begäran av en myndighet som avses i 70–72 § bistå vid inspektionen. Med utomstående expert avses en person med sådan särskild sakkunskap som behövs för inspektionen. Ledningen av inspektionen och ansvaret för att den görs på behörigt sätt ligger hos de myndigheter som avses i de nämnda paragraferna också då en utomstående expert används.
Enligt 3 mom. ska förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, 14 och 15 § i statstjänstemannalagen och språklagen tillämpas på revisorer och utomstående experter när de utför uppgifter som avses i denna paragraf. Vidare föreskrivs det i momentet att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på revisorer och utomstående experter när de sköter uppgifter som avses i denna lag. I momentet påpekas i informativt syfte att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. När andra än myndigheter gör inspektioner är det fråga om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter enligt 124 § i grundlagen. Därför är det motiverat att i 3 mom. hänvisa till bestämmelser om förvaltningsförfarande, annan allmän förvaltningsrätt och straffrättsligt tjänsteansvar och till skadeståndslagen. Uppgifterna är sådana till sin natur att de kan anses vara utövande av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Den som gör inspektionen kan emellertid inte anses utöva betydande offentlig makt enligt 124 § i grundlagen.
I 14 och 15 § i statstjänstemannalagen finns bestämmelser om ett sådant sakligt uppförande i tjänsteutövningen som förväntas av statligt anställda tjänstemän. Enligt 14 § i den lagen ska en tjänsteman bland annat utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål. Vidare ska tjänstemannen uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter. Enligt 15 § får en tjänsteman inte fordra, acceptera eller ta emot en ekonomisk eller någon annan förmån, om detta kan försvaga förtroendet för honom eller myndigheten. En inspektion som gäller användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna är faktisk verksamhet som inbegriper utövning av offentlig makt. Därför är det med tanke på de inspekterade objektens rättsliga ställning och förtroendet för inspektionsverksamheten viktigt att de aktuella bestämmelserna också tillämpas på andra inspektörer än tjänstemän och på dem som biträder vid inspektionerna.
74 §.Befogenhet för den som utför inspektion av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. I paragrafen föreskrivs om befogenheterna för de myndigheter som avses i 70–72 § och för de myndigheter och revisorer som de bemyndigat i enlighet med 73 § i förhållande till stödmottagaren samt om rätten att få handräckning.
Enligt paragrafens 1 mom. har för att en inspektion enligt 70–72 § ska kunna göras på behörigt sätt de myndigheter som avses i paragraferna och av dessa i 73 § avsedda bemyndigade myndigheter och revisorer rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och platser som är av betydelse med tanke på användningen av stödet. Inspektioner får dock inte göras i utrymmen som används för boende av permanent natur.
Enligt 2 mom. ska den som gör inspektionen ha rätt att granska alla uppgifter, redogörelser, handlingar, informationssystem, upptagningar, annat material och omständigheter som behövs för inspektionen. Den som gör inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta det avsedda materialet, om genomförandet av inspektionen på tillbörligt sätt förutsätter detta. De handlingar och annat material som omhändertagits ska utan dröjsmål returneras när handlingarna och materialet inte längre behövs för inspektionen. Omhändertagande kan bli aktuellt när ett ärende i samband med inspektionen inte kan utredas på det sätt som inspektionen kräver och omhändertagande av materialet är nödvändigt. Föremålet för omhändertagande kan vara alla handlingar och upptagningar och annat material som inspektionsrätten gäller.
I 3 mom. föreskrivs att den som gör inspektionen har rätt att få handräckning av polis-, tull-, skatte- och utsökningsmyndigheterna vid inspektionen. Handräckning kan begäras i situationer där en annan myndighets specialkompetens, utrustning eller befogenheter behövs.
I 4 mom. föreskrivs att på inspektioner tillämpas dessutom 39 § i förvaltningslagen. Enligt den paragrafen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång ska parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Enligt paragrafen ska den som förrättar inspektion också utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen ska inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen ska delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.
6 kap. Särskilda bestämmelser
75 §.Myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter. Rätten för de i lagen avsedda myndigheterna att få uppgifter avgränsas till uppgifter som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som myndigheterna har enligt den föreslagna lagen och genomförandelagen. På samma sätt ska rätten att lämna ut uppgifter till andra myndigheter, aktörer som sköter offentliga uppdrag eller till Europeiska unionens institutioner bara gälla uppgifter som är nödvändiga för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Rätten att få uppgifter föreslås således inte bli utvidgad i onödan.
Bestämmelsen i 1 mom. avses gälla nödvändiga uppgifter som myndigheterna ska få för att kunna sköta uppgifter som avses i den föreslagna lagen. Enligt momentet ska arbets- och näringsministeriet, den förvaltande myndigheten, bokföringsfunktionen, revisionsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralerna, landskapsförbunden och Livsmedelsverket trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att avgiftsfritt av andra myndigheter eller aktörer som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om dem som ansöker om stöd och stödmottagare, deras ekonomiska ställning, affärs- och yrkesverksamhet och finansiering som beviljats dem av offentliga medel och andra förhållanden som är av betydelse med tanke på stödet och som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som avses i denna lag och genomförandelagen samt i allmänna förordningen och i andra förordningar som anges i 2 §. Andra myndigheter som anges i detta moment än bokföringsfunktionen har rätt att få behövliga uppgifter om användningen av stödet också av stödmottagare.
Enligt 2 mom. ska de myndigheter som anges i 1 mom. trots sekretessbestämmelserna ha rätt att avgiftsfritt av Skatteförvaltningen få de uppgifter om fysiska personer, de som ansöker om stöd och stödmottagare som är nödvändiga för att bevilja, betala ut eller övervaka stödet. Fullgöranderapporter från Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi ska användas för att utreda om stödmottagaren i samband med ansökan om stöd eller ansökan om utbetalning av stöd väsentligen försummat sina skyldigheter att betala skatt eller andra offentligrättsliga avgifter. En förutsättning för att stöd ska beviljas är att den sökande har tillräckliga administrativa och ekonomiska resurser att genomföra och förvalta projektet enligt villkoren i stödbeslutet. En risk för missbruk är kopplad till ansökan och användning av stöd och därför är det viktigt att försäkra sig om att stödmottagaren och dess ansvarspersoner agerar på behörigt sätt vid beviljandet, utbetalningen och övervakningen av användningen av stöd. Det kan inte anses ändamålsenligt att bevilja eller betala ut stöd i lägen där stödmottagaren väsentligen försummat sina skyldigheter att betala skatt eller andra offentligrättsliga avgifter. Därför måste de behöriga myndigheterna absolut som en del av processen för att bevilja, betala ut och övervaka användningen av stödet utreda hur de sökande fullgjort sina offentliga skyldigheter.
Enligt 3 mom. ska arbets- och näringsministeriet trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av de behöriga myndigheterna få sådana uppgifter om förvaltning, ansökan, beviljande, utbetalning, uppföljning, fortsatta åtgärder och övervakning i fråga om nationella medel för regionutveckling samt nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som avses i genomförandelagen. Ministeriet rätt att få uppgifter av behöriga myndigheter om nationella medel för regionutveckling samt nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna är nödvändig för att ministeriet ska kunna budgetera, fördela och följa anslagen på behörigt sätt. I momentet föreskrivs också om den förvaltande myndighetens, bokföringsfunktionens och revisionsmyndighetens rätt att trots sekretessbestämmelserna på motsvarande sätt av de förmedlande organen få ovan nämnda uppgifter i fråga om Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program i syfte att se till att principerna för sund ekonomisk förvaltning enligt Europeiska unionens lagstiftning iakttas.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om utlämnande av uppgifter. Enligt momentet har de myndigheter som anges i 1 mom. trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut de uppgifter som avses i denna paragraf till andra myndigheter, aktörer som sköter offentliga uppdrag och Europeiska unionens institutioner för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Bestämmelser om uppgifter som ska lämnas till Europeiska unionens institutioner finns i den allmänna förordningen och i de övriga förordningar som anges i 2 §.
I paragrafen föreslås inga bestämmelser om på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut. Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information kan genomföras på något annat sätt, om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. En myndighet kan också i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt till information.
76 §.Undertecknande av beslut. Ett myndighetsbeslut som avses i den föreslagna lagen ska enligt 1 mom. undertecknas. I paragrafen finns vidare en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om elektronisk signering av beslut finns i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.
Bestämmelser om undertecknande av beslut som gäller projekt och stöd inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program finns i 51 § 2 mom.
77 §. Inspektion av användningen av nationella medel för regionutveckling. Paragrafen gäller inspektionsrätt i fråga om användningen av nationella medel för regionutveckling. Uppgifterna enligt genomförandelagen och den föreslagna lagen kräver att arbets- och näringsministeriet och de behöriga landskapsförbunden har tillräckligt omfattande rätt att göra inspektioner som gäller användningen av nationella medel för regionutveckling.
Enligt det föreslagna 1 mom. har arbets- och näringsministeriet rätt att göra inspektioner av landskapsförbunden och stödmottagarna i anslutning till användningen av nationella medel för regionutveckling. Arbets- och näringsministeriets behörighet att göra inspektioner av landskapsförbunden i anslutning till användningen av nationella medel för regionutveckling grundar sig på arbets- och näringsministeriets uppgifter enligt 9 § i genomförandelagen och arbets- och näringsministeriets behörighet enligt 12 § i den lagen när det gäller förvaltningen av nationella medel för regionutveckling. Också ministeriets rätt att göra inspektioner av stödmottagare som landskapsförbunden med stöd av 9 i den föreslagna lagen beviljat av nationella medel för regionutveckling bygger på de paragraferna i genomförandelagen. Dessutom ska arbets- och näringsministeriet ha motsvarande rätt att göra inspektioner av mottagare av stöd det beviljat med stöd av 16 § i den föreslagna lagen.
I 2 mom. finns en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om inspektioner som ett behörigt landskapsförbund gör i egenskap av statsbidragsmyndighet finns i 16–18 § i statsunderstödslagen.
Enligt 3 mom. ska de myndigheter som avses i denna paragraf ha inspektionsrätt i fråga om ett enskilt projekt när projektet och finansieringen av det granskas i sin helhet.
78 §.Inspektionsbefogenhet avseende användningen av nationella medel för regionutveckling. Paragrafen innehåller bestämmelser om arbets- och näringsministeriets rätt att bemyndiga en annan myndighet eller revisor att göra inspektioner enligt 77 § för dess räkning.
Enligt paragrafens 1 mom. får arbets- och näringsministeriet själv göra en inspektion som avses i 77 § eller bemyndiga en annan myndighet eller revisor att för dess räkning göra inspektionen. När ministeriet bemyndigar en annan myndighet eller en extern revisor att göra en inspektion ska detta ske genom ett behörigen dokumenterat förvaltningsbeslut. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att inspektionen ska kunna göras ändamålsenligt och kostnadseffektivt. I momentet avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Det gäller enbart revisorer eller revisionssammanslutningar som avses i revisionslagen eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. En bemyndigad revisionssammanslutning ska utse en huvudansvarig revisor för inspektionen. Bestämmelser om revisionssammanslutningens skyldighet att uppge en huvudansvarig revisor samt om villkoren i fråga om sådana revisorer finns i revisionslagen och i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Revisorerna och revisionssammanslutningarna ska göra inspektionerna inom de specificerade gränserna. Paragrafen möjliggör inspektioner gjorda av andra än myndigheter och dessa inspektioner gäller både myndigheter och enskilda stödmottagare. Därför regleras saken i lag.
Enligt 2 mom. kan en utomstående expert på begäran av arbets- och näringsministeriet bistå vid inspektionen. Med utomstående expert avses en person med sådan särskild sakkunskap som behövs för inspektionen. Ministeriet ansvarar även då för ledningen av inspektionen och för att inspektionen utförs på behörigt sätt.
Enligt 3 mom. ska förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, 14 och 15 § i statstjänstemannalagen och språklagen tillämpas på revisorer och utomstående experter när de utför uppgifter som avses i denna paragraf. Vidare föreskrivs det i momentet att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på revisorer och utomstående experter när de sköter uppgifter som avses i denna lag. I momentet påpekas i informativt syfte att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. När andra än myndigheter gör inspektioner är det fråga om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter enligt 124 § i grundlagen. Därför är det motiverat att i 3 mom. hänvisa till bestämmelser om förvaltningsförfarande, annan allmän förvaltningsrätt och straffrättsligt tjänsteansvar och till skadeståndslagen. Uppgifterna är sådana till sin natur att de kan anses vara utövande av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Den som utför inspektionen kan emellertid inte anses utöva betydande offentlig makt enligt den paragrafen.
I 14 och 15 § i statstjänstemannalagen finns bestämmelser om ett sådant sakligt uppförande i tjänsteutövningen som förväntas av statligt anställda tjänstemän. Enligt 14 § i den lagen ska en tjänsteman bland annat utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål. Vidare ska tjänstemannen uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter. Enligt 15 § får en tjänsteman inte fordra, acceptera eller ta emot en ekonomisk eller någon annan förmån, om detta kan försvaga förtroendet för honom eller myndigheten. En inspektion som gäller användningen av nationella medel för regionutveckling är faktisk verksamhet som inbegriper utövning av offentlig makt. Därför är det med tanke på de inspekterade objektens rättsliga ställning och förtroendet för inspektionsverksamheten viktigt att de aktuella bestämmelserna också tillämpas på andra inspektörer än tjänstemän och på dem som biträder vid inspektionerna.
79 §.Befogenhet för den som utför inspektion av nationella medel för regionutveckling. Paragrafen gäller arbets- och näringsministeriets samt en bemyndigad myndighets eller revisors befogenheter i förhållande till stödmottagarna och deras rätt till handräckning. För att en inspektion ska kunna göras på behörigt sätt föreskrivs det i 1 mom. att arbets- och näringsministeriet och en myndighet eller revisor som ministeriet bemyndigat har rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och platser som är av betydelse med tanke på användningen av stödet. Inspektioner får dock inte göras i utrymmen som används för boende av permanent natur.
Enligt 2 mom. ska den som gör inspektionen ha rätt att granska alla uppgifter, redogörelser, handlingar, informationssystem, upptagningar, annat material och omständigheter som behövs för inspektionen. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta det ovan avsedda materialet, om genomförandet av inspektionen på tillbörligt sätt förutsätter detta. De handlingar och annat material som omhändertagits ska utan dröjsmål returneras när handlingarna och materialet inte längre behövs för inspektionen. Omhändertagande kan bli aktuellt när ett ärende i samband med inspektionen inte kan utredas på det sätt som inspektionen kräver och omhändertagande av materialet är nödvändigt. Föremålet för omhändertagande kan vara alla handlingar och upptagningar och annat material som inspektionsrätten gäller.
I 3 mom. föreskrivs att den som gör inspektionen har rätt att få handräckning av polis-, tull-, skatte- och utsökningsmyndigheterna vid inspektionen. Handräckning kan begäras i situationer där en annan myndighets specialkompetens, utrustning eller befogenheter behövs.
I 4 mom. föreskrivs att på inspektioner tillämpas dessutom 39 § i förvaltningslagen. Enligt den paragrafen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång ska parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Enligt paragrafen ska den som förrättar inspektion också utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen ska inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen ska delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.
80 §.Sökande av ändring i landskapsförbundets beslut i projekt- och stödärenden som gäller nationella medel för regionutveckling. Paragrafen avses gälla begäran om omprövning av landskapsförbundets beslut i projekt- och stödärenden som gäller nationella medel för regionutveckling och innehålla bestämmelser om att kommunallagen ska tillämpas på begäran om omprövning och kommunalbesvär.
Enligt paragrafen får omprövning begäras i fråga om beslut som fattats av landskapsförbundet med stöd av denna lag i projekt- och stödärenden som gäller nationella medel för regionutveckling. Bestämmelser om begäran om omprövning och kommunalbesvär finns i kommunallagen.
81 §. Sökande av ändring i beslut av arbets- och näringsministeriets och av förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program i projekt- och stödärenden samt i beslut av behöriga landskapsförbund och förvaltande myndigheter för Interregprogram vid de yttre gränserna om nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna. Enligt paragrafens 1 mom. får omprövning begäras i fråga om beslut som fattats av arbets- och näringsministeriet med stöd av denna lag och beslut i projekt- och stödärenden som fattats av närings-, trafik- och miljöcentraler, landskapsförbund och Livsmedelsverket i egenskap av förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program samt beslut om nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna som fattas av behöriga landskapsförbund och förvaltande myndigheter för Interregprogram vid de yttre gränserna. På begäran om omprövning enligt denna paragraf tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningslagen.
I 2 mom. föreskrivs också att begäran om omprövning av ett beslut som gäller projekt- och stödärenden inom Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program och det beslut som meddelas med anledning av begäran görs elektroniskt i det informationssystem som avses i 50 §.
I 3 mom. föreskrivs det att på sökande av ändring i beslut som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
82 §.Verkställighet. Paragrafen avses innehålla bestämmelser om verkställighet av beslut som avses i den föreslagna lagen. Enligt paragrafen får ett beslut som fattats med stöd av denna lag verkställas trots ändrngsökande, om inte den myndighet där ändring sökts beslutar något annat. I enlighet med 36 § kan det också bestämmas att ett belopp med ränta som ska återkrävas tas ut så att den behöriga myndigheten drar av det från stöd som senare ska betalas för samma projekt. En förutsättning för verkställighet är då att beslutet om återkrav har vunnit laga kraft.
Beslut som ska verkställas utan dröjsmål är i synnerhet beslut enligt 31 § om att avbryta utbetalningen av stöd. Den berördas möjlighet att åtnjuta effektivt rättsskydd trots ett verkställbart beslut garanteras genom att den myndighet där ändring sökts vi behov kan avbryta verkställigheten.
I paragrafen föreskrivs också att ett beslut som fattats med stöd av 32–34 § och vunnit laga kraft är direkt utsökbart. Bestämmelser om indrivning av fordringar finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
83 §.Ikraftträdande. Enligt 1 mom. i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen föreslås det att lagen ska träda i kraft den 20.
Det föreslås att lagen träder i kraft samtidigt som genomförandelagen för att Finland ska kunna säkerställa starten av genomförandet och dra full nytta av finansieringen av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik programperioden 2021–2027.
Enligt 2 mom. upphävs genom den föreslagna lagen lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt (8/2014).
84 §.Övergångsbestämmelser. Enligt paragrafens 1 mom. tillämpas på finansiering av sådana projekt för vilka stödansökningarna är anhängiga när denna lag träder i kraft de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Enligt 2 mom. tillämpas på stöd som beviljats före ikraftträdandet av den föreslagna lagen de bestämmelser som gällde när stödet beviljades.
Enligt 3 mom. tillämpas på stöd som beviljats och kommer att beviljas inom ramen för Europeiska unionens strukturfondsprogram för regional- och strukturpolitik, inom ramen för strukturfondsprogram mellan medlemsstaterna och inom ramen för gemensamma operativa program inom det gränsöverskridande samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser som samfinansieras inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet och vilkas genomförande pågår när denna lag träder i kraft de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.