1.1  Bakgrund

Vid justitieministeriet har man till följd av diskussion i offentligheten utrett frågan om det är motiverat och möjligt att ändra lagstiftningen om överföring av verkställigheten av en påföljd som har dömts ut i en främmande stat till Finland så att dödsstraff som har dömts ut i en främmande stat kan omvandlas till en frihetsbegränsande påföljd som ska verkställas i Finland. 

Den nationella lagstiftningen om överföring av verkställigheten av domar är för närvarande begränsad till situationer där det är fråga om överföring av verkställigheten av ett frihetsstraff, en förverkandepåföljd eller psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja. Ett dödsstraff kan alltså inte med stöd av den gällande lagstiftningen i Finland omvandlas till en påföljd som ska verkställas här, såsom ett frihetsstraff. Således är det en förutsättning för att domen ska kunna verkställas i Finland i en sådan situation att den stat som meddelat domen först omvandlar den till ett frihetsstraff som erkänns i finsk lagstiftning, varefter den ovannämnda nationella lagstiftningen kan tillämpas. 

Vid behandlingen av överföring av verkställigheten av påföljder som har bestämts i en annan stat ska de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt respekten för de centrala rättsstatliga principerna tas i beaktande. Dödsstraff, tortyr och annan behandling som kränker människovärdet är förbjuden enligt Finlands grundlag och internationella avtal som är bindande för Finland. En utlänning får inte utvisas, utlämnas eller återsändas, om han eller hon till följd härav riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet. Finland är också part i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och Finland har ratificerat det andra tilläggsprotokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter om avskaffande av dödsstraffet (FördrS 49/1991). Protokoll nr 13 till Europakonventionen, vilket trädde i kraft 2003, förbjuder dödsstraff under alla omständigheter. Enligt artikel 2 i Europakonventionen ska envars rätt till liv skyddas genom lag. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 13 januari 2025 och den 24 februari 2025. Utlåtanden om utkastet och övriga beredningsdokument som gäller projektet finns på justitieministeriets webbplats och på statsrådets webbplats under numret OM163:00/2023. 

2.1  Nationell lagstiftning

Lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av frihetsstraff (21/1987) trädde i kraft 1987. Genom lagen möjliggjordes Finlands anslutning till den i Strasbourg 1983 ingångna konventionen om överförande av dömda personer (FördrS 13/1987). I lagen föreskrevs ursprungligen endast om verkställighet i Finland av en frihetsberövande påföljd som har bestämts i en främmande stat och om anförtroende av verkställigheten av ett fängelsestraff som har dömts ut i Finland till en främmande stat. År 1994 ändrades lagen så att det i den också togs in bestämmelser om verkställighet i Finland av en förverkandepåföljd som har bestämts i en främmande stat och om anförtroende av verkställigheten av en förverkandepåföljd som bestämts i Finland till en främmande stat. Lagens namn ändrades samtidigt till lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder. 

Tillämpningsområdet för lagen utvidgades senast 2010 genom att det i lagen togs in bestämmelser om verkställighet i Finland av en vårdpåföljd oberoende av patientens vilja som i en främmande stat har bestämts för en åtalad som inte har dömts till straff och om anförtroende av verkställigheten av en vårdpåföljd som har bestämts i Finland till en främmande stat. 

Enligt 1 § 1 mom. i lagen kan i enlighet med lagen en frihetsberövande påföljd och en förverkandepåföljd som har bestämts av en domstol i en främmande stat verkställas i Finland samt verkställigheten av ett fängelsestraff och en förverkandepåföljd som har dömts ut av en finsk domstol anförtros en främmande stat. 

Enligt 2 mom. kan i enlighet med lagen också sådan psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja som i en främmande stat har bestämts för en åtalad som inte har dömts till straff ( vårdpåföljd ) verkställas i Finland och verkställigheten av en vårdpåföljd som har bestämts i Finland anförtros en främmande stat. Bestämmelser om internationell verkställighet av vårdpåföljder finns dessutom i mentalvårdslagen (1116/1990).  

Bestämmelser om förutsättningarna för verkställighet i Finland av en påföljd som bestämts i en främmande stat finns i 3 § i lagen. Enligt 1 mom. får en påföljd som har bestämts av en domstol i en främmande stat verkställas i Finland, om 1) domen har vunnit laga kraft och den är verkställbar i den stat där den har givits, 2) den gärning för vilken påföljden har bestämts utgör brott eller skulle utgöra brott enligt finsk lag om den begicks i Finland under motsvarande förhållanden, eller om gärningen är en sådan gärning som avses i 3 § i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003), samt 3) den stat där påföljden har bestämts har begärt eller samtyckt till att den verkställs här. 

I fråga om frihetsberövande påföljder ska också följande förutsättningar enligt 3 § 2 mom. i lagen uppfyllas för att påföljden ska kunna verkställas i Finland. Den dömde ska vara finsk medborgare eller ha sin hemvist här och den dömde ska ge sitt samtycke till att påföljden verkställs i Finland. En frihetsberövande påföljd kan dock verkställas i Finland utan den dömdes samtycke, om 1) den dömde genom att fly till Finland eller på något annat sätt i Finland drar sig undan verkställigheten eller fortsatt verkställighet av påföljden, eller om 2) påföljden eller ett lagakraftvunnet administrativt beslut som följer på denna innehåller ett förordnande om utvisning eller någon annan åtgärd som innebär att den dömde sedan han eller hon har frigetts från fängelse inte får stanna kvar i den stat där påföljden bestämts. En påföljd som har bestämts i en främmande stat får dock inte verkställas i Finland, om åtal för det brott som påföljden avser är anhängigt eller, i fråga om förverkandepåföljd, särskilt utförd talan är anhängig här, eller om saken har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft eller om riksåklagaren har förordnat att åtal skall väckas för brottet. 

Justitieministeriet beslutar om verkställighet av en påföljd som har bestämts i en främmande stat och justitieministeriet kan hos en främmande stat göra framställning om att en påföljd som har bestämts där ska få verkställas i Finland. 

När det har beslutats att en påföljd som har bestämts i en främmande stat ska verkställas i Finland, ska justitieministeriet antingen med iakttagande av vad som sägs i 7 § i lagen utfärda behövliga föreskrifter om verkställigheten ( fortsatt verkställighet ) eller vidta åtgärder för att så som sägs i 8–14 § i lagen omvandla påföljden till en påföljd som ska verkställas i Finland ( omvandling av påföljd ).  

Vid omvandling av påföljd ska domstolen av straffet avräkna den tid som den dömde här och i den främmande staten har varit berövad friheten. 

I ett ärende som gäller omvandling av påföljd får det inte prövas om den dömde har gjort sig skyldig till det brott för vilket påföljden har bestämts i den främmande staten. Den dömdes skuld kan alltså inte materiellt behandlas och bedömas på nytt, utan omvandlingen görs på basis av de uppgifter som domsstaten har lämnat. 

2.2  Bedömning av nuläget

Med stöd av den gällande lagstiftningen i Finland är det inte möjligt att omvandla någon annan påföljd än en frihetsberövande påföljd, en förverkandepåföljd eller en sådan vårdpåföljd som avses i lagen så att den kan verkställas i Finland i enlighet med bestämmelserna om omvandling av påföljd. 

Omvandling av påföljd ska användas i stället för fortsatt verkställighet i de fall när den påföljd som bestämts i den främmande staten till den grad avviker från fängelsestraff enligt finsk lag att fortsatt verkställighet inte kommer i fråga eller om den främmande staten förutsätter detta (RP 81/1986). Dödsstraff kan anses höra till tillämpningsområdet för omvandling av påföljd, eftersom påföljden avviker från ett fängelsestraff enligt lagstiftningen i Finland till den grad att den inte som sådan kan verkställas i Finland. 

Med hänsyn till effektiv och rättvis realisering av straffansvaret kan det anses ändamålsenligt att ändra lagstiftningen så att den också gör det möjligt att överföra verkställigheten av ett dödsstraff som har bestämts i en annan stat och omvandla det till en frihetsbegränsande påföljd som ska verkställas enligt lagstiftningen i Finland. Det är också ändamålsenligt att det inte är en förutsättning för överföring av verkställigheten att den andra staten före detta omvandlar påföljden och att staterna separat håller kontakt om detta. Till följd av ändringen blir det möjligt att behandla ett ärende som gäller omvandling av påföljd för en finsk medborgare eller en person vars hemvist anses vara i Finland som har dömts till dödsstraff i ett förfarande enligt lagen, om förutsättningarna för överföring av verkställigheten uppfylls och det är möjligt att omvandla påföljden i Finland. Den gällande lagstiftningen kan i sällsynta fall också leda till att en finsk medborgare eller en person med hemvist i Finland som har dömts till dödsstraff och som håller sig undan verkställigheten av straffet helt undviker straff, trots att det är fråga om en allvarlig gärning som också i Finland anses vara straffbar, såsom mord, eftersom ett dödsstraff som har dömts ut i en annan stat inte kan omvandlas till en påföljd enligt lagstiftningen i Finland och personen inte kan återsändas till domsstaten. 

Med situationer där en person drar sig undan eller flyr en frihetsbegränsande påföljd avses till exempel situationer där en dömd person har flytt från fängelset eller en dömd person är på fri fot och inte ännu har börjat avtjäna påföljden. Bestämmelsen kan i fråga om frihetsstraff tillämpas på sådana fall där den dömde har flytt till Finland uttryckligen för att undvika verkställigheten av straffet, men också i sådana situationer där den dömde vid ankomsten till Finland inte hade för avsikt att undvika verkställigheten men han eller hon under vistelsen i Finland beslutar att låta bli att ge sitt samtycke till överföring av verkställigheten. (RP 1/2001 rd, s. 16). 

En av de centrala förutsättningarna för överföring av verkställigheten av en påföljd är att den gärning för vilken påföljden har bestämts utgör brott eller skulle utgöra brott enligt finsk lag om den begicks i Finland under motsvarande förhållanden ( kravet på dubbel straffbarhet ). En utvidgning av lagens tillämpningsområde medför alltså ingen risk för att en påföljd som har bestämts för en gärning som inte är straffbar i Finland skulle verkställas i Finland. På motsvarande sätt som enligt gällande lag ska påföljden omvandlas till det straff som enligt finsk lag föreskrivs för motsvarande brott, vilket motsvarar det som i den gällande lagen föreskrivs om frihetsstraff. I samband med att justitieministeriet bedömer förutsättningarna för överföring av verkställigheten och för omvandling ska det också bedöma om kravet på en rättvis rättegång tillgodosetts, och vid behov kan ytterligare utredning om förfarandet begäras av domsstaten. Ärenden som gäller omvandling av påföljd avgörs alltid genom domstolsbeslut, där också den slutliga bedömningen av om det är möjligt att omvandla påföljden ingår. Bedömningen av om förutsättningarna för överföring av verkställigheten och omvandling uppfylls samt kontakten med den främmande staten sker alltså på motsvarande sätt som i nuläget och enligt det nuvarande förfarandet först vid justitieministeriet, varefter ärendet på justitieministeriets framställning går vidare via åklagarens åtalsprövning till tingsrätten för att avgöras.  

I fråga om ärenden som gäller överföring av en dom som meddelats i en främmande stat är utmaningen i praktiken dock att hålla kontakt med den främmande staten, att få de uppgifter som behövs för överföringen av verkställigheten av domen och särskilt att överföringsprocesserna av dessa orsaker tar lång tid. I ärenden som gäller överföring av verkställigheten av en dom ska man bland annat utreda den tid som den dömde har varit berövad friheten i den främmande staten och som enligt 9 § i lagen ska avräknas av straffet. I ärenden som gäller överföring av verkställigheten får det inte prövas om den dömde har gjort sig skyldig till det brott för vilket påföljden har bestämts. Ärendet kan alltså inte längre behandlas till övriga delar än som ett ärende som gäller överföring av verkställigheten. Förfarandet kräver således omfattande kontakt med domsstaten och att behövliga uppgifter och material om domen fås av domsstaten. Således kan det också vara svårt eller till och med omöjligt att utreda om rättegången i den främmande staten har varit rättvis. Dessutom kan tillförlitligheten hos den utredning som fås inte alltid bedömas. Sådana osäkerhetsfaktorer kan slutligen också utgöra ett hinder för överföring av verkställighet och genomförande av omvandlingen. Dessa praktiska utmaningar gäller dock också verkställigheten av påföljder som överförs enligt den gällande lagstiftningen, särskilt när det gäller överföring av verkställigheten av påföljder som bestämts i stater utanför Europeiska unionen. 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder ska ändras så att finska myndigheter med stöd av lagen ges behörighet att överföra verkställigheten av ett dödsstraff som dömts ut i en främmande stat och omvandla dödsstraffet till en frihetsbegränsande påföljd som ska verkställas i Finland. 

Tillämpningsområdet för den gällande lagstiftningen utvidgas så att utöver frihetsberövande påföljder, förverkandepåföljder och vårdpåföljder oberoende av patientens vilja som bestämts för en åtalad som inte har dömts till straff kan man i Finland genom omvandling av påföljd enligt den nationella lagstiftningen verkställa påföljder för brottsliga gärningar för vilka det i en främmande stat har dömts ut dödsstraff. 

Det är fråga om att processuellt möjliggöra överföring och omvandling av en specifik påföljd som bestämts i en främmande stat, det vill säga dödsstraff. Det är alltså inte rättsligt fråga om bestämmande av straff, utan om att möjliggöra verkställighetsåtgärder i Finland som gäller en påföljd som bestämts i en främmande stat. Syftet med ändringen är att skapa reglering för situationer där det för närvarande inte är möjligt att överföra verkställigheten av påföljden och omvandla den på grund av att det saknas bestämmelser. Vid behandlingen av ett ärende som gäller överföring ska det på samma sätt som i nuläget bedömas om tillräcklig utredning har fåtts av domsstaten om bland annat huruvida en rättvis rättegång har hållits och om de uppgifter som behövs för att verkställigheten ska kunna överföras och påföljden ska kunna omvandlas har fåtts av domsstaten. 

Den dömde ska vara finsk medborgare eller ha sin hemvist i Finland. Den dömdes samtycke är fortsättningsvis i huvudregel ett krav för att verkställigheten ska kunna överföras, också när det är fråga om dödsstraff. På motsvarande sätt som enligt den gällande regleringen kan dock påföljden verkställas i Finland utan den dömdes samtycke, om den dömde genom att fly till Finland eller på något annat sätt i Finland drar sig undan verkställigheten eller fortsatt verkställighet av påföljden. En person som har dömts till dödsstraff kan på grund av det absoluta förbudet mot tillbakasändning inte återsändas till domsstaten, och om den dömde drar sig undan påföljden ger han eller hon naturligtvis inte heller sitt samtycke till omvandlingen. När det gäller dödsstraff ska bestämmelsen om situationer där den dömde flyr eller drar sig undan således bedömas på motsvarande sätt som i fråga om frihetsstraff. Det ska vara möjligt att omvandla påföljden utan den dömdes samtycke om de övriga förutsättningarna uppfylls. Den dömdes samtycke till omvandlingen behövs inte, om den dömde till exempel genom att fly från fängelset drar sig undan verkställigheten eller om den dömde kommer till Finland i syfte att dra sig undan verkställigheten innan han eller hon häktas i den främmande staten. När en person genom en lagakraftvunnen dom har dömts för en gärning som också i Finland är straffrättsligt straffbar, är det för rättvis realisering av straffansvaret motiverat att göra det möjligt att omvandla straffet om förutsättningarna enligt lagen uppfylls. 

Det är också en förutsättning för överföring och omvandling av verkställigheten av ett dödsstraff att den stat där påföljden har bestämts begärt eller samtyckt till att den verkställs här, på samma sätt som enligt det nuvarande tillämpningsområdet. Den stat där påföljden har bestämts godkänner alltså genom sin begäran eller sitt samtycke överföringen av verkställigheten av påföljden och omvandlingen av den, vilket innebär att avtjänandet av påföljden helt och hållet överförs till Finland. 

Genom ändringen blir det möjligt att omvandla ett dödsstraff som dömts ut i en annan stat till en påföljd som erkänns av det finska rättssystemet och som är förenlig med de grundläggande fri- och rättigheterna, om förutsättningarna för omvandling av påföljd enligt lagen uppfylls. I lagen görs de ändringar som i och med utvidgningen av tillämpningsområdet behövs i de bestämmelser där lagens tillämpningsområde framgår. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Under den inledande beredningen av propositionen bedömdes också ett alternativ där lagstiftningen inte alls ändras och överföring av verkställigheten av straffrättsliga påföljder är möjligt i enlighet med den gällande lagstiftningen i fråga om frihetsstraff, förverkandepåföljder och vårdpåföljder. Det skulle således inte vara möjligt att omvandla dödsstraff direkt med stöd av lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder. I dessa fall skulle domen redan i domsstaten behöva omvandlas till ett frihetsstraff som erkänns i finsk lagstiftning för att verkställigheten skulle kunna överföras till Finland. Ett sådant förfarande är dock i praktiken förenat med klara osäkerhetsfaktorer och påföljdens verkställbarhet i Finland blir beroende av ett avgörande om omvandling av domen i den andra staten. Förutsättningarna för överföring av verkställigheten och omvandling skulle vara ännu sämre än enligt den föreslagna ändringen. För att säkerställa effektiv och enhetlig realisering av straffansvaret och undvika luckor i lagstiftningen ansågs detta inte vara ett motiverat alternativ. 

Under beredningen identifierades också som en alternativ regleringslösning en modell där tillämpningsområdet för lagen utvidgas till att gälla alla påföljder som till sin karaktär är främmande för det finska rättssystemet. Sådana kan till exempel vara kroppsstraff. I lagen skulle utöver det nuvarande tillämpningsområdet föreskrivas att en påföljd som dömts ut i en främmande stat och som till sin karaktär är främmande för det finska rättssystemet enligt lagen kan omvandlas till en påföljd som ska verkställas i Finland. Detta alternativ ansågs dock inte vara motiverat eller behövligt, eftersom det inte har framkommit något behov av att ytterligare utvidga tillämpningsområdet. Den föreslagna utvidgningen motsvarar det behov av att utvidga tillämpningsområdet som har framkommit i praktiken, men det förekommer också sannolikt mycket sällan fall som omfattas av den. Det kan således inte anses motiverat att ytterligare utvidga tillämpningsområdet. Det kan bedömas att den ändring som föreslås i propositionen, i och med vilken lagstiftningen kommer att omfatta frihetsstraff, förverkandepåföljder, vårdpåföljder och dödsstraff, i tillräcklig mån tryggar realiseringen av straffansvaret när det gäller överföring av verkställigheten av påföljder. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I samband med beredningen av propositionen har man vid justitieministeriet utrett lagstiftningen om överföring av verkställigheten av straffrättsliga påföljder i de övriga nordiska länderna, Tyskland och Nederländerna. Utredningen har fokuserat på om lagstiftningen i de övriga nordiska länderna, Tyskland och Nederländerna beaktar möjligheten att omvandla och överföra verkställigheten av straff som är främmande för rättssystemet i den staten, såsom dödsstraff. I praktiken är det alltså fråga om lagstiftning om överföring av verkställigheten av straff som dömts ut i stater utanför de nordiska länderna och Europeiska unionen. 

I Sverige finns bestämmelser om överföring av verkställigheten av straff som dömts ut i en annan stat i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och i en förordning som kompletterar den (1977:178). Enligt lagen kan ett frihetsstraff, böter eller en förverkandepåföljd som dömts ut i en annan stat verkställas i Sverige. Med frihetsstraff avses utöver fängelse också psykiatrisk vårdpåföljd oberoende av personens vilja. Enligt svensk lagstiftning är det inte möjligt att omvandla ett dödsstraff som dömts ut i en annan stat till ett frihetsstraff. 

Enligt lagstiftningen i Norge är det möjligt att överföra verkställigheten av en påföljd som dömts ut i en främmande stat, om det är fråga om ett frihetsstraff, en psykiatrisk vårdpåföljd oberoende av personens vilja, böter eller en förverkandepåföljd. I norsk lag finns inga särskilda bestämmelser om omvandling av dödsstraff eller andra påföljder som strider mot lagstiftningen till frihetsstraff. 

I lagstiftningen i Danmark finns inga bestämmelser som direkt gäller omvandling av dödsstraff som dömts ut i en annan stat till frihetsstraff. I Danmark föreskrivs det dock i lagen om verkställighet av straff (nr. 740 af 18/07/2005, lov om international fuldbyrdelse af straf m.v.) att om ingen av de konventioner som nämns i 2–3 a kap. i lagen eller de avtal som nämns i 9 § är tillämplig kan justitieministern eller en person som befullmäktigats av justitieministern med hänsyn till humanitära eller andra särskilda skäl besluta att ett straff som har bestämts i en annan stat kan verkställas i Danmark. Enligt erhållna utredningar verkar det i den danska lagstiftningen inte finnas något absolut hinder för att ett dödsstraff med stöd av den ovannämnda bestämmelsen kan omvandlas till ett frihetsstraff som ska verkställas i Danmark. 

I den isländska lagstiftningen finns inga bestämmelser om omvandling av verkställigheten av andra påföljder än frihetsstraff, förverkandepåföljder och böter. 

I Tyskland finns bestämmelser om verkställighet av påföljder som dömts ut i en främmande stat i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (Gesetz über die internationale Rechtshilfe in Strafsachen „IRG“) samt i bilaterala avtal mellan Tyskland och andra stater, vilka har företräde framför lagen. I Tyskland kan frihetsstraff och böter som har bestämts i en främmande stat verkställas. Dessutom kan förverkandepåföljder och reform- och preventionsåtgärder ( measures of reform and prevention ) som dömts ut i främmande stater verkställas. Detta begrepp omfattar också till exempel psykiatriska vårdpåföljder oberoende av personens vilja.  

Enligt tysk lagstiftning kan dock en påföljd som dömts ut i en främmande stat som inte hör till Europeiska unionen inte verkställas i Tyskland, om det inte i någon lag som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om internationell rättslig hjälp föreskrivs om påföljder som till sin karaktär motsvarar den påföljd som dömts ut i den främmande staten. I lagen om internationell rättslig hjälp föreskrivs också att det inte är möjligt att ge rättslig hjälp om det skulle strida mot de grundläggande principerna i det tyska rättssystemet. Således är det inte möjligt att omvandla dödsstraff och verkställa dem i Tyskland. 

I Nederländerna föreskrivs det om överföring av verkställigheten av straffrättsliga påföljder som dömts ut utanför EU i lagen om överföring av verkställigheten av brottmålsdomar ( the Wet overdracht tenuitvoerlegging strafvonnissen ). Överföring av verkställigheten av domar som dömts ut i främmande stater kan grunda sig på ett fördrag mellan en annan stat och Nederländerna, på konventionen om överförande av dömda personer (FördrS 13/1987) eller på den europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar ( European Convention on the International validity of Criminal Judgments , ETS No. 070). I typiska fall gäller avtalen mellan Nederländerna och andra stater endast överföring av verkställigheten av frihetsstraff, förverkandepåföljder och böter. På basis av utredningar finns det i Nederländerna inga särskilda bestämmelser om överföring av verkställigheten av eller omvandling av dödsstraff.  

Den gällande lagstiftningen i Finland motsvarar enligt utredningen i stor utsträckning lagstiftningen om överföring av verkställigheten av straffrättsliga påföljder i de övriga nordiska länderna, Tyskland och Nederländerna. Det finns inga särskilda bestämmelser i lagstiftningen i något av jämförelseländerna om omvandling av dödsstraff som dömts ut i en främmande stat till en påföljd enligt lagstiftningen i staten i fråga. 

Enligt erhållna utredningar verkar det i den danska lagstiftningen inte finnas något absolut hinder för att ett dödsstraff med stöd av den ovannämnda bestämmelsen kan omvandlas till ett frihetsstraff som verkställs i Danmark, om det finns humanitära eller andra särskilda skäl till det. I lagstiftningen i Tyskland föreskrivs det däremot uttryckligen att en påföljd som till sin karaktär inte är förenlig med tysk lagstiftning inte kan verkställas i Tyskland.