1.1  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §.Definitioner. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till 1 mom. fogas en ny 4 a-punkt där serviceproducent definieras. Även definitionen av sysselsättningsplan i 5 punkten föreslås bli ändrad. 

Arbets- och näringsbyrån och närings-, trafik- och miljöcentralen kan på motsvarande sätt som i nuläget producera de offentliga arbetskrafts- och företagstjänsterna själva eller skaffa dem delvis eller helt av serviceproducenter. Eftersom en serviceproducent i och med de föreslagna ändringarna även ska kunna sköta uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande, anges i paragrafen vad som i lagen avses med serviceproducent. Definitionen av serviceproducent hänger nära samman med 1 kap. 5 § och 2 kap. 9 §, där det bl.a. föreskrivs närmare om vilken slags service som kan anskaffas av serviceproducenter och om serviceproducentens skyldigheter. 

Med serviceproducent avses en sammanslutning, stiftelse eller enskild näringsidkare som närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån valt ut för att producera service enligt denna lag eller för att sköta åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande. I definitionen beaktas sålunda serviceproducenternas olika roller; av en serviceproducent kan antingen en viss tjänst, såsom träning, eller åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande i större omfattning, samt dessutom anknytande service, anskaffas. En sammanslutning kan vara exempelvis ett bolag, en förening eller ett offentligt samfund, såsom en kommun. Kommunens verksamhet på marknaden regleras i 15 kap. i kommunallagen (410/2015). 

I nuläget anskaffar även arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom det är den specialiserade enheten vid närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax som är arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, påverkar 1 mom. 4 a-punkten i lagförslaget inte kundservicecentrets möjligheter att skaffa köpta tjänster. 

I paragrafens 1 mom. 5 punkt definieras sysselsättningsplan. Det föreslås att serviceproducent ska nämnas i bestämmelsen. Med sysselsättningsplan avses förutom en plan som arbets- och näringsbyrån utarbetat tillsammans med den arbetssökande, även en plan som en serviceproducent utarbetat tillsammans med den arbetssökande. 

Med sysselsättningsplan avses på motsvarande sätt som för närvarande även en sektorsövergripande plan enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. En serviceproducent deltar inte i utarbetandet av en sektorsövergripande sysselsättningsplan, utan det är arbets- och näringsbyrån och kommunen samt vid behov Folkpensionsanstalten som deltar i utarbetandet av planen i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). 

4 §.Tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det föreslås att 2–4 mom. ändras så att serviceproducent nämns i momenten. Till paragrafens 2 mom. fogas dessutom en bestämmelse om att bedömningen av servicebehovet även kan göras digitalt, och därtill görs det lagtekniska korrigeringar.  

För närvarande anges i 2 mom. att det är arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter eller närings-, trafik- och miljöcentralen som ska bedöma kundernas behov av service. Det föreslås att momentet kompletteras så att även serviceproducenter kan bedöma kundernas behov av service tillsammans med kunderna. I fortsättningen kan alltså även serviceproducenter bedöma kundernas behov av service. 

För att säkerställa den rättsliga grunden för den digitala bedömningen av servicebehovet föreslås det att det tas in en bestämmelse om saken i 2 mom. Redan för närvarande, vid bedömningen av en arbetssökandes servicebehov, utnyttjas ett automatiskt nätverktyg för bedömning av servicebehovet som tagits fram för ändamålet. Den första bedömningen av servicebehovet görs för närvarande i regel digitalt i den för ändamålet avsedda nättjänsten. Den arbetssökande deltar i bedömningen av servicebehovet genom att i nättjänsten lämna de uppgifter som behövs för att bedöma servicebehovet. Den arbetssökande kan dock om han eller hon så önskar be att bedömningen av servicebehovet görs personligen tillsammans med en expert. 

I artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att den registrerade i princip ska ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling av personuppgifter. Denna rätt ska dock inte tillämpas om beslutet tillåts enligt en medlemsstats nationella rätt som fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen. 

Den i förslaget avsedda bedömningen av servicebehovet är inte ett beslut. Syftet är inte att avgöra en persons rättigheter eller skyldigheter, utan syftet är att kartlägga personens situation och behov av service. Sålunda är det inte fråga om sådant beslutsfattande som grundas på automatiserad behandling av personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom det likväl är fråga om automatiserad behandling av personuppgifter, som anger vilken service en person i första hand ska erbjudas, anses det vara behövligt att utvärdera bestämmelserna med tanke på bestämmelserna om profilering i den allmänna dataskyddsförordningen. 

I 4 § 2 mom. i lagförslaget konstateras uttryckligen att bedömningen av servicebehovet även kan göras digitalt. Beslut som grundas på automatiserad behandling av personuppgifter får enligt artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen inte grunda sig på de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.2, såsom uppgifter om hälsa. Ett undantag från detta utgörs av en situation där artikel 9.2 a eller g tillämpas och lämpliga åtgärder som ska skydda den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen har vidtagits. Ett av de element som bedöms i samband med den i propositionen avsedda digitala bedömningen av servicebehovet är den arbetssökandes arbetsförmåga, och denna bedömning kräver att även vissa uppgifter om hälsa behandlas. 

I artikel 9.2 a i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs om behandling på basis av den registrerades uttryckliga samtycke. I skäl 43 i den allmänna dataskyddsförordningen förhåller man sig restriktivt till samtycke som behandlingsgrund i en situation där den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet. I den situation som avses i propositionen är den personuppgiftsansvarige en myndighet. I artikel 9.2 g förutsätts vidare att behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av medlemsstaternas nationella rätt. Ett sådant viktigt allmänt intresse i propositionen är främjande av sysselsättningen, närmare bestämt främjande av den registrerades sysselsättning. I artikel 9.2 g förutsätts dessutom att behandlingen ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.  

I skäl 71 till den allmänna dataskyddsförordningen behandlas profilering och när profilering ska tillåtas. Beslutsfattande grundat på profilering bör dock tillåtas bl.a. när det uttryckligen beviljas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Denna form av uppgiftsbehandling bör under alla omständigheter omgärdas av lämpliga skyddsåtgärder, som bör inkludera specifik information till den registrerade och rätt till mänskligt ingripande, att framföra sina synpunkter, att erhålla en förklaring till det beslut som fattas efter sådan bedömning och att överklaga beslutet. Sådana åtgärder bör inte gälla barn. 

Trots att den första bedömningen av servicebehovet i regel görs digitalt, kan den enskilda kunden be om att bedömningen av servicebehovet ska göras tillsammans med en expert vid arbets- och näringsbyrå eller med en serviceproducent. Detta innebär att det finns ett alternativ till bedömningen av servicebehovet på grundval av automatiserad behandling av uppgifter och att den enskilda kunden kan kräva att en person deltar i behandlingen av hans eller hennes uppgifter. En central del också av den digitala bedömningen av servicebehovet är i enlighet med 11 § 2 mom. i lagförslaget att utreda den arbetssökandes egna mål som gäller arbete och kompetensutveckling. Sålunda har han eller hon möjlighet att inverka på bedömningen. På basis av vad som sagts ovan kan det konstateras att trots att det i de föreslagna bestämmelserna inte är fråga om beslutsfattande som grundar sig på automatiserad behandling av uppgifter, dvs. profilering, som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, uppfyller bestämmelserna de krav som i den allmänna dataskyddsförordningen ställs på profilering. Eftersom det likväl inte är fråga om ett beslut, kan en bedömning av servicebehovet inte överklagas. 

Enligt det gällande 3 mom. anlitar kunden service och håller kontakt med den myndighet som tillhandahåller offentlig arbetskrafts- och företagsservice utifrån det uppskattade servicebehovet. Det föreslås att serviceproducent ska nämnas i momentet. På så sätt beaktas också en situation där kundens serviceprocess sköts av en serviceproducent. 

I det gällande 4 mom. föreskrivs det om skyldighet för arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen att informera kunden om andra servicemöjligheter, om kundens servicebehov kräver annan service än offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller service som ordnas av någon annan myndighet eller aktör. Vid behov ska kunden även i samarbete med andra myndigheter eller tjänsteleverantörer hänvisas till service som ordnas av dessa. Det föreslås att momentet ändras så att serviceproducent nämns i momentet. Detta innebär att skyldigheten att informera kunden även gäller serviceproducenter i situationer där kundens serviceprocess sköts av en serviceproducent. 

4 a §.Serviceansvar. Denna paragraf är ny. Enligt 1 kap. 2 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjuder arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och närings-, trafik- och miljöcentralen offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt vad som bestäms i denna lag. Eftersom åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande, som för närvarande utförs som myndighetsarbete, till följd av de föreslagna ändringarna kan överlåtas till serviceproducenter, behöver det tydligare än för närvarande föreskrivas om det serviceansvar som gäller offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Syftet med att föreskriva om serviceansvaret är att understryka att ansvaret för den service som avses i lagen och för att förvaltningen fungerar som sig bör kvarstår hos myndigheten trots eventuella anskaffningar. 

Arbets- och näringsbyråerna är enligt 13 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) lokalförvaltningsmyndigheter som lyder under närings-, trafik- och miljöcentralerna. Kundservicecentret utgör däremot en del av närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax. I den nya 4 a § föreslås det att serviceansvaret ska hänföra sig direkt till närings-, trafik- och miljöcentralen. Avgörandet var motiverat även av den anledningen att det i enlighet med 1 § i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012) är närings-, trafik- och miljöcentralen som för närvarande ansvarar för anskaffningen av service. 

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska enligt bestämmelsen i 4 a § 1 mom. i lagförslaget ansvara för lika tillgång till service och åtgärder, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem, det sätt som de produceras på och tillsynen över produktionen. Lika tillgång innebär att alla som behöver servicen ska ha tillgång till den på samma objektiva grunder. Det innebär också icke-diskriminering. 

Den som har serviceansvaret ska utreda vilken service som behövs och i vilken utsträckning, för att service ska kunna tillhandahållas enligt behoven hos dem som har rätt till servicen. Med kvaliteten på servicen avses att servicen tillgodoser kundernas servicebehov på ett verksamt, lagenligt och kostnadseffektivt sätt. Då servicebehovet fastställs ska man också beakta kundernas möjligheter att få service på det egna språket enligt lika grunder på det sätt som föreskrivs i språklagen (423/2003) och samiska språklagen (1086/2003). 

Att besluta om produktionssättet innebär att man avgör om man ska producera servicen själv eller om man på basis av avtal ska skaffa den av en serviceproducent. I 1 kap. 5 § i lagförslaget föreskrivs det närmare om hur produktionen av service kan genomföras. Ansvaret för tillsynen över produktionen innebär att den serviceansvarige aktivt ska följa upp servicen med avseende på kvalitet och kvantitet och om servicen tillhandahålls i enlighet med kraven och behoven. Tillsynen omfattar både den egna verksamheten och tillbörlig tillsyn över den service som produceras genom olika avtalsarrangemang. 

I 2 mom. föreslås det bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralens skyldighet att informera om de arbetssökandes rättigheter, skyldigheter och förmåner samt att ge vägledning och rådgivning i anslutning till användningen av service. Det kan finnas flera serviceproducenter av vilka det har skaffats åtgärder som har samband med kundernas serviceprocess, och i olika områden kan det finnas olika serviceproducenter. Man måste se till att kunderna får information om sina rättigheter, skyldigheter och förmåner på ett tydligt, samlat och enhetligt sätt. Av denna anledning föreslås det i lagen en bestämmelse om ett centraliserat informations-, väglednings- och rådgivningsansvar, som ingår i serviceansvaret. Syftet med bestämmelsen är inte att inskränka på serviceproducentens nuvarande eller föreslagna skyldigheter annanstans i lag att informera de arbetssökande eller ge vägledning och rådgivning. Syftet är att understryka att ansvaret för den allmänna informationen kvarstår hos myndigheten. Särskilda bestämmelser om en serviceproducents skyldighet att informera arbetssökande, vars serviceprocess serviceproducenten sköter, finns i 1 kap. 4 § 4 mom. och 2 kap. 9 § 2 mom. Bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003) gäller även serviceproducenter på basis av lagens bestämmelser om tillämpningsområde. 

5 §.Produktion och anskaffning av service. Det föreslås att paragrafen ändras så att omnämnandet av arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter stryks i 1 mom., eftersom kundservicecentret är en del av närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax. Ändringen påverkar inte kundservicecentrets möjligheter att själv producera tjänster eller att skaffa tjänster av andra serviceproducenter. 

Till 1 mom. fogas det dessutom en bestämmelse om att serviceansvaret enligt 4 a § kvarstår hos närings-, trafik- och miljöcentralen trots att service eller åtgärder skaffas av en serviceproducent. På grund av fogandet av denna bestämmelse flyttas den bestämmelse som nu finns i 1 mom., enligt vilken service kan skaffas med de anslag som i statsbudgeten anvisats för anskaffning av service, längre ner i momentet. Bestämmelsens innehåll ändras inte. Det föreslås dessutom att den finska språkdräkten ändras i paragrafens 1 mom. och det gällande 2 mom. så att termerna ”palvelujen tuottaja” och ”palvelun tuottaja” ersätts med termen ”palveluntuottaja” i enlighet med den nya 4 a-punkten i 3 § 1 mom. i lagförslaget. Den svenska termen ”serviceproducent” ändras inte.  

Det föreslås att till paragrafen fogas nya 2 och 3 mom., varvid nuvarande 2 och 3 mom. blir nya 4 och 5 mom. Det föreslagna 2 mom. är alltså nytt till sitt innehåll. I momentet anges vilken service och vilka åtgärder som kan skaffas av en serviceproducent. Principen att närings-, trafik- och miljöcentralen och arbets- och näringsbyrån kan producera service enligt denna lag själv eller skaffa den delvis eller helt av serviceproducenter med de anslag som anvisats för anskaffning av service anges redan ovan i 1 mom. I det föreslagna nya 2 mom. anges det mera exakt än för närvarande vad som kan anskaffas av serviceproducenter. 

Av en serviceproducent kan enligt 2 mom. 1 punkten i lagförslaget anskaffas åtgärder som har samband med kundens serviceprocess, dvs. ordnande av intervju med arbetssökanden och anknytande åtgärder enligt 2 kap. 4 och 5 § samt utarbetande och revidering av sysselsättningsplanen inklusive avtalande om uppföljning av hur planen har genomförts samt godkännande av planen enligt 2 kap. 6 och 7 §. Enligt gällande lag hör dessa uppgifter till arbets- och näringsbyrån och arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter. Möjligheterna att skaffa dessa åtgärder av serviceproducenter beaktas även i de paragrafer som gäller åtgärderna i fråga genom att i respektive paragraf ange att även en serviceproducent kan utföra åtgärderna i fråga. 

Av en serviceproducent kan enligt 2 mom. 2 punkten i lagförslaget skaffas arbetsförmedlingsservice enligt 3 kap. 2 §. Enligt 3 kap. 2 § i lagförslaget blir det möjligt för serviceproducenter att presentera arbetssökande för arbetsgivare och att söka upp och erbjuda arbetssökandena lämpliga arbeten. Dessa uppgifter ska alltså enligt 5 § 2 mom. 2 punkten i lagförslaget kunna skaffas av en serviceproducent. Arbetsförmedlingsservice har även för närvarande skaffats av serviceproducenter, men den föreslagna bestämmelsen tillsammans med de ändringar som föreslås i 3 kap. 2 § förtydligar saken. 

Av en serviceproducent kan enligt 2 mom. 3 punkten i lagförslaget skaffas service enligt 4 kap. 2–5 §, dvs. sakkunnigbedömningar, vägledning för yrkesvalet och karriären, träning och utbildningsprövning samt anvisande av arbetsprövning. Också för närvarande har det varit möjligt att skaffa sakkunnigbedömningar som avses i 4 kap. 2 § av serviceproducenter. Enligt bestämmelsens nuvarande ordalydelse är det även möjligt att skaffa vägledning för yrkesvalet och karriären enligt 4 kap. 3 § och träning enligt 4 § av en serviceproducent, men anvisande av prövning enligt 5 § ankommer för närvarande på arbets- och näringsbyrån. Arbetsprövning skiljer sig från övrig service och övriga åtgärder som avses i punkten genom att det inte betalas något till den som ordnar arbetsprövning. Däremot kan den som ordnar utbildningsprövning få betalt. Av denna anledning har utbildningsprövning och anvisande av arbetsprövning skilts åt från varandra i punkten. Anvisande av prövning anskaffas sannolikt inte separat, utan som en del av serviceproducentens serviceurval, om det av en serviceproducent har anskaffats åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande enligt 1 punkten. 

För tydlighetens skull konstateras i 2 mom. 4 och 5 punkten i lagförslaget att av en serviceproducent kan anskaffas arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. 1 § och 2 § 1 mom. samt service för utveckling av företagsverksamhet enligt 8 kap. 5 §. Arbetskraftsutbildning och service för utveckling av företagsverksamhet kan också för närvarande skaffas i enlighet med 5 kap. 2 § och 8 kap. 5 §. För tydlighetens skull föreslås det att möjligheten att anskaffa sådan service ska nämnas i 2 mom. 4 och 5 punkten i lagförslaget. 

Enligt 2 mom. 6 punkten i lagförslaget ska det vara möjligt att anskaffa även annan service av serviceproducenter än den service som anges i denna lag. Denna service ska emellertid kunna anses vara skälig och jämförbar med service enligt 2–5 punkten. 

Bestämmelsen i 2 mom. 6 punkten i lagförslaget motsvarar i princip nuvarande tillämpningspraxis. Arbets- och näringsförvaltningen har anskaffat sådan service av serviceproducenter om vars ordnande det inte föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och inte heller någon annanstans i lagstiftningen. I fortsättningen ska den service som avses i 6 punkten dock till innehållet och kvaliteten vara jämförbar med service och åtgärder enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Dessutom ska servicen och åtgärderna vara skäliga ur arbetssökandenas perspektiv. Skäligheten bedöms genom att jämföra de krav som deltagandet i service ställer på kunden med de krav som deltagande i service enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ställer. Syftet med den föreslagna 6 punkten är att möjliggöra resultatbaserad anskaffning av service och åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande så att serviceproducenterna kan utveckla nya innovativa tjänster och åtgärder för att nå målet.  

De serviceprocesser och den service som anskaffas anknyter bl.a. till åtgärder som har samband med ärenden som gäller den arbetssökandes utkomstskyddsärenden. Bestämmelser om dessa frågor finns annanstans i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt i förordningar som utfärdats med stöd av dem. 

Bestämmelser om skyldigheten för arbetslösa arbetssökande att delta i service enligt 2 mom. som ett villkor för att få arbetslöshetsförmån föreslås på motsvarande sätt som för närvarande finnas i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I det nya 3 mom. begränsas anskaffning av i 2 mom. avsedd service av en kommun eller en till kommunen anknuten enhet annat än i situationer med marknadsbrist. Denna begränsning ska inte gälla andra enheter som ägs av en kommun än anknutna enheter enligt 15 § i upphandlingslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 24 § 3 mom. i lagförslaget om regionutveckling och tillväxttjänster, som ingår i regeringens proposition RP 35/2018 rd, som är under behandling i riksdagen. Eftersom syftet med anskaffningar som avses i denna proposition är att skapa beredskap för anskaffningar enligt lagen om regionutveckling och tillväxttjänster är det motiverat att anskaffningar från kommuner och till kommuner anknutna enheter begränsas på motsvarande sätt som i den föreslagna lagen om regionutveckling och tillväxttjänster. 

Marknadsbrist kan konstateras genom konkurrensutsättning. Om inga anbud inkommit eller om det i branschen finns endast en aktör som i praktiken kan bestämma prisnivån, är det fråga om marknadsbrist. Om en viss tjänst inte alls finns att få på marknaden, råder på marknaden en i bestämmelsen avsedd marknadsbrist. Respons om att marknaden inte fungerar kan också fås via kundenkäter eller samarbetet med olika intressentgrupper. 

Begreppet sammanslutning som avses i den föreslagna nya 4 a-punkten i 1 kap. 3 § inbegriper en kommun och en i upphandlingslagen avsedd till kommunen anknuten enhet. Utan den bestämmelse som föreslås i det nya 3 mom. vore det med stöd av 16 § i upphandlingslagen möjligt för en närings-, trafik- och miljöcentral eller arbets- och näringsbyrå att som upphandlande enhet av en kommun eller en till kommunen anknuten enhet anskaffa åtgärder och service enligt 2 mom., utan att tillämpa upphandlingslagen, dvs. i princip utan konkurrensutsättning. 

Ett mål med lagförslaget är att stödja uppbyggnaden av tillväxttjänstmarknaden i syfte att främja beredskapen inför landskapsreformen och reformen av tillväxttjänsterna och centrala mål är att öka kundorienteringen och verkningsfullheten genom att göra det möjligt att utnyttja marknaden. Av dessa orsaker är det skäl att begränsa anskaffning av service och åtgärder av kommuner eller till kommuner anknutna enheter utan tillämpning av upphandlingslagen. 

Med anledning av det föreslagna nya 3 mom. kan närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån inte skaffa åtgärder eller service enligt 2 mom. av en kommun utan att tillämpa upphandlingslagen. Tillämpning av upphandlingslagen innebär i princip konkurrensutsättning på det sätt som föreskrivs i upphandlingslagen. En kommun eller en i upphandlingslagen avsedd till kommunen anknuten enhet kan inte heller på basis av konkurrensutsättning vara serviceproducenter med anledning av den föreslagna bestämmelsen. 

I 15 kap. i kommunallagen (410/2015) finns det bestämmelser om kommunens verksamhet på marknaden. I kommunallagens 126 § 1 mom. föreskrivs det att när en kommun sköter uppgifter enligt 7 § i kommunallagen i ett konkurrensläge på marknaden ska den överföra skötseln av uppgifterna till ett aktiebolag, ett andelslag, en förening eller en stiftelse. Med andra ord har kommunen bolagiseringsskyldighet i ett sådant läge. Bestämmelsen ingick med motsvarande innehåll i 2 a § i den upphävda kommunallagen (365/1995). Enligt detaljmotiveringen till paragrafen i fråga blir det fråga om konkurrens på marknaden om kommunen deltar i ett anbudsförfarande som utlyses av en extern aktör (RP 32/2013 rd, s. 34/I). Detta innebär att en kommun behöver bolagisera sin verksamhet för att kunna delta i en närings-, trafik- och miljöcentrals eller arbets- och näringsbyrås upphandlingsförfarande som gäller en i 2 mom. avsedd anskaffning. Eftersom en kommun är ett offentligrättsligt samfund kan den alltså på basis av kommunallagen inte delta i ett anbudsförfarande. 

I fråga om en sådan till en kommun anknuten enhet, som är bolagiserad i enlighet med 126 § i kommunallagen, begränsar den föreslagna bestämmelsen däremot anskaffningarna. Grunden för begränsningen är lagförslagets mål att främja marknadsbildningen och öka effektiviteten och kundorienteringen genom att dra nytta av marknaden. En till en kommun anknuten enhet är offentligt ägd på det sätt som avses i 15 § i upphandlingslagen även om den har bolagsform. Att anskaffningar i ett konkurrensläge skulle tillåtas från ett sådant bolag anses inte främja målen för propositionen och därför föreslås det i 3 mom. att anskaffningar även ska begränsas från anknutna enheter. 

Direktupphandling ska vara möjligt på det sätt som föreskrivs i upphandlingslagen. Direktupphandling av en kommun eller en till kommunen anknuten enhet begränsas inte i enlighet med upphandlingslagen. 

I det moment som blir 4 mom. beaktas möjligheten att även anskaffa åtgärder som har samband med serviceprocessen. Därmed ska den andel som motsvarar statsunderstödet eller den övriga statliga finansieringen dras av från anskaffningspriset för den åtgärd som anskaffas på motsvarande sätt som andelen för närvarande ska dras av från servicens anskaffningspris. 

Till det moment som innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning, som föreslås bli paragrafens 5 mom., fogas ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet även utfärda bestämmelser om giltigheten för anskaffningsavtalet. Bemyndigandet behövs eftersom det i de lagförslag som ingår i regeringspropositionerna 15/2017 rd och 35/2018 rd, som är under behandling i riksdagen, föreslås att organiseringsansvaret för tjänster som motsvarar den nuvarande offentliga arbetskrafts- och företagsservicen från och med 1 januari 2020 ska övergå till landskap som är självstyrande inom sitt område. För att säkerställa att avtalen inte begränsar landskapens beslutanderätt när det gäller ordnandet av de kommande tillväxttjänsterna och att landskapen inte föranleds merkostnader av anskaffningsavtal som statliga myndigheter ingått, är det skäl att begränsa anskaffningsavtalens giltighet. Det är emellertid ändamålsenligt att i anskaffningsavtalen ta in en option om ytterligare anskaffningar, som ger landskapen en möjlighet att på basis av avtalen fortsätta anskaffningen av service, om landskapet anser det vara ändamålsenligt. 

7 §.Jämlikhet. Det föreslås att paragrafen ändras så att serviceproducenter har motsvarande skyldighet som arbets- och näringsmyndigheten att informera den arbetssökande om arbetstvister. Enligt den nuvarande paragrafen har arbets- och näringsmyndigheten skyldighet att i samband med ett arbetserbjudande eller annan personlig service informera den arbetssökande om arbetstvister. Om arbetsförmedlingsservice eller annan personlig service har skaffats av en serviceproducent, ska den omfattas av motsvarande skyldigheter som myndigheten. En arbetstvist är av betydelse vid bedömningen av om den arbetssökande har skyldighet att söka och ta emot det erbjudna arbetet, med hot om att förlora arbetslöshetsförmånen. 

8 §.Främjande av likabehandling och jämställdhet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att serviceproducent nämns i momentet. Den i 1 mom. nämnda skyldigheten att aktivt främja likabehandling och jämställdhet på arbetsmarknaden vid tillhandahållande och utveckling av samt information om servicen ska gälla serviceproducenten. I det gällande 2 mom. förutsätts det att arbets- och näringsmyndigheterna ska tillhandahålla offentlig arbetskrafts- och företagsservice på lika villkor och enligt samma principer oberoende av personens kön och de omständigheter som avses i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen (1325/2014) och att arbets- och näringsmyndigheten ska presentera arbets- och utbildningsalternativ, lediga jobb och arbetssökande så att de enskilda kunderna har samma möjligheter att söka arbete, utvecklas yrkesmässigt och få utbildning oberoende av kön och de omständigheter som avses i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Det föreslås att serviceproducent nämns i 2 mom., så att serviceproducenten har motsvarande likabehandlingsskyldighet som arbets- och näringsmyndigheterna, om det har skaffats service av serviceproducenten på det sätt som möjliggörs i 1 kap. 5 § 2 mom. i lagförslaget. 

2 kap. Serviceprocessen för arbetssökande

1 §.Inledande av jobbsökning och jobbsökningens giltighet. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. i vilket det anges vilka åtgärder som krävs för registrering som arbetssökande. I momentet föreskrivs för det första om en enskild kunds skyldighet att inom den tid som arbets- och näringsmyndigheten har satt ut lägga fram de redogörelser om sin yrkeskompetens, arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga som behövs för tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice. Skyldigheten motsvarar till innehållet den grund för när jobbsökningen upphör att vara i kraft som anges i nuvarande 2 mom. 3 punkten. Eftersom dessa uppgifter är väsentliga med tanke på inledandet av kontakten och den preliminära bedömningen av den arbetssökandes servicebehov, är det motiverat att förutsätta att dessa uppgifter uppges redan vid registreringen som arbetssökande. Motsvarande uppgifter ska redan för närvarande uppges vid registreringen som arbetssökande i nättjänsten. I samband med ett personligt besök ska uppgifterna uppges vid registreringen som arbetssökande och kompletteras vid de senare intervjuerna. 

I det nya 2 mom. föreskrivs dessutom om skyldighet för enskilda kunder att meddela sina kontaktuppgifter till arbets- och näringsmyndigheterna. Att kontaktuppgifterna meddelas är en förutsättning för registreringen som arbetssökande. För närvarande finns bestämmelser om motsvarande skyldighet att meddela kontaktuppgifterna till arbets- och näringsbyrån i 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom det är fråga om en förutsättning för kontakten mellan arbets- och näringsbyrån eller serviceproducenten och den arbetssökande, är det naturligt att bestämmelser om skyldigheten finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I nuvarande 2 mom., som blir 3 mom., stryks 3 punkten, vars innehåll tas in i det nya 2 mom. på det sätt som föreslås ovan. I de punkter som blir kvar i momentet beaktas att även en serviceproducent kan ansvara för åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande. 

Enligt momentets 1 punkt upphör jobbsökningen att vara i kraft om den arbetssökande meddelar arbets- och näringsmyndigheten att han eller hon inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft. I övrigt är punkten lika som förr, men det föreslås att det ska anges vilken aktör den arbetssökandes meddelande ska rikta sig till. Den enskilda kunden ska alltså meddela arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter om han eller hon inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft. I praktiken görs denna anmälan oftast i nättjänsten. 

Med stöd av momentets 2 punkt upphör jobbsökningen att vara i kraft om den arbetssökande inte anlitar service hos arbets- och näringsmyndigheten eller serviceproducenten inom den tid som myndigheten eller serviceproducenten har satt ut och på det sätt dessa förutsätter. Med stöd av momentets 3 punkt upphör jobbsökningen att vara i kraft om den arbetssökande inte underrättar arbets- och näringsmyndigheten eller serviceproducenten om hur han eller hon följt planen och med stöd av momentets 4 punkt om den arbetssökande inte deltar i de undersökningar eller bedömningar av arbetsförmågan som är nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov. 

En serviceproducents eventuella roll beaktas även i det nya 4 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen. En serviceproducent har inte behörighet i frågor som gäller upphörande av jobbsökningen, utan för att jobbsökningen ska upphöra att vara i kraft krävs enligt det föreslagna nya 4 mom. alltid en bedömning av arbets- och näringsbyrån. Serviceproducenten ska enligt det föreslagna 4 mom. utan dröjsmål meddela arbets- och näringsbyrån om ett i 3 mom. 2–4 punkten avsett förfarande från den arbetssökandes sida. På basis av detta meddelande bedömer arbets- och näringsbyrån om de i 2 eller 3 punkten avsedda åtgärder som serviceproducenten krävde av den arbetssökande var ändamålsenliga eller om de i 4 punkten avsedda undersökningarna och bedömningarna var nödvändiga för att utreda servicebehovet. I ändamålsenlighetsprövningen ska myndigheten ta hänsyn till motsvarande omständigheter som har samband med personens servicebehov, som när myndigheten fastställer anlitandet av service och uppföljningen av hur planen genomförts i fråga om kunder för vars åtgärder som har samband med serviceprocessen myndigheten själv ansvarar. 

Arbets- och näringsbyrån ska höra den arbetssökande om saken i enlighet med förvaltningslagen. Om den åtgärd som krävdes av den arbetssökande enligt myndighetens bedömning var ändamålsenlig eller undersökningarna och bedömningarna nödvändiga, beslutar myndigheten att jobbsökningen ska upphöra och ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om saken till den som betalar arbetslöshetsförmånen. Jobbsökningen upphör enligt det föreslagna 4 mom. att vara i kraft dagen efter den dag då arbets- och näringsbyrån konstaterade försummelsen. Den dag då myndigheten konstaterar försummelsen, är jobbsökningen alltså ännu i kraft. Dagen efter konstaterandet är jobbsökningen inte längre i kraft. Det fattas inte något beslut om att jobbsökningen upphör, liksom inte heller i dagens läge. 

Till det nya 4 mom. fogas ett bemyndigande att närmare bestämmelser om lämnande av meddelanden och om vad som ska ingå i meddelandena får utfärdas genom förordning av statsrådet. För att serviceproducenternas meddelanden ska innehålla tillräckliga uppgifter till grund för myndighetens bedömning och för att fastställandet av vad som ska ingå i meddelandena inte medför onödig administrativ börda för serviceproducenterna, ska innehållet i meddelandet till behövliga delar anges i en förordning. Uppgifter som ska meddelas är åtminstone de åtgärder som krävs av den arbetssökande och tidsfristen för åtgärderna. I praktiken kommer meddelandena att lämnas via en nättjänst. För att effektivera fullgörandet av serviceproducentens skyldighet att lämna meddelanden kan det i praktiken vara nödvändigt att i anskaffningsavtalet komma överens om sanktioner med tanke på situationer då serviceproducenten inte fullgör sin skyldighet. 

I paragrafens nuvarande 3 mom., som blir 5 mom., föreslås att det utöver hänvisningen till 1 mom. tas in en hänvisning till 2 mom. Enligt det 2 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen är en förutsättning för inledande av jobbsökningen att den arbetssökande lägger fram redogörelser och meddelar sina kontaktuppgifter. Detta beaktas i 5 mom. Därtill uppdateras i momentet hänvisningen till 2 mom. 5 punkten så att den motsvarar de ändringar som föreslagits i paragrafen. Jobbsökningen fås med stöd av 5 mom. i kraft på nytt genom registrering som arbetssökande, på samma sätt som för närvarande. 

2 §.Registrering av utlänningar som arbetssökande och jobbsökningens giltighet. Det föreslås att 3 mom. ändras så att hänvisningen i momentet ändras så att den motsvarar den ändring som föreslagits i 1 §. Till momentet fogas dessutom en bestämmelse om att en serviceproducent har skyldighet att meddela arbets- och näringsbyrån om en i momentet avsedd grund enligt vilken jobbsökningen ska upphöra. Om det är en serviceproducent som ansvarar för serviceprocessen för en utländsk arbetssökande, kan serviceproducenten t.ex. i samband med bedömningen av servicebehovet få kännedom om att den arbetssökandes uppehållstillstånd inte är i kraft på det sätt som förutsätts i 2 mom. Serviceproducenten ska då enligt den föreslagna bestämmelsen underrätta arbets- och näringsbyrån om saken. Det bedöms att sådana situationer förekommer sällan. Det är emellertid motiverat att serviceproducenten i ett sådant fall ska underrätta arbets- och näringsbyrån om saken på motsvarande sätt som om andra grunder enligt vilka jobbsökningen upphör. 

4 §.Ordnande av intervju med arbetssökande. Det föreslås att paragrafen ändras så att serviceproducent nämns i paragrafens 1 och 2 mom. I det gällande 1 mom. föreskrivs det att arbets- och näringsmyndigheten ska ordna en första intervju med en arbetssökande inom två veckor från jobbsökningens början, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt. I det gällande 2 mom. föreskrivs det om arbets- och näringsmyndighetens skyldighet att ordna senare intervjuer. Det föreslås att momenten ändras så att möjligheten att en serviceproducent ordnar intervjuer beaktas, om intervjuerna i enlighet med 1 kap. 5 § 2 mom. har anskaffats av en serviceproducent. I paragrafen görs dessutom lagtekniska korrigeringar. 

5 §.Innehållet i en intervju med en arbetssökande. Det föreslås att paragrafen ändras så att i 1 och 2 mom. beaktas möjligheten att en serviceproducent ordnar intervjun med en arbetssökande. Det föreslås att serviceproducent nämns i momentet. Detta innebär att det kan avtalas om sättet att anlita service och om kontakten också mellan den arbetssökande och serviceproducenten och att serviceproducenten kan bedöma den arbetslösa arbetssökandens förutsättningar att få arbete och att även serviceproducenten i samband med intervjun med den arbetssökande kan erbjuda anställningar och utbildning som lämpar sig för den arbetssökande samt annan service i enlighet med servicebehovet och sysselsättningsplanen eller den ersättande planen. I paragrafen görs dessutom språkliga och lagtekniska korrigeringar. 

7 §.Sysselsättningsplanens innehåll. Det föreslås att 3 mom. ändras så att där föreskrivs att vid sidan av arbets- och näringsmyndigheten ska även en serviceproducent kunna komma överens om uppföljningen av hur sysselsättningsplanen eller den ersättande planen har genomförts och godkänna planen samt kunna kräva någon annan redogörelse för hur planen genomförts än den arbetssökandes eget meddelande. Enligt det gällande 3 mom. är det endast arbets- och näringsmyndigheten som kan utföra dessa åtgärder.  

Om en arbetssökande för närvarande vägrar att utarbeta en sysselsättningsplan, underrättar serviceproducent arbets- och näringsbyrån om saken. Arbets- och näringsbyrån vidtar behövliga åtgärder för att avgöra hur den arbetssökandes handlande påverkar hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån.  

Serviceproducenten kan genomföra uppföljningen enbart i syfte att erbjuda offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om den arbetssökande försummar skyldigheten att på det sätt som avses i 2 kap. 1 § 3 mom. 3 punkten underrätta om hur han eller hon har följt planen, ska serviceproducenten meddela detta till arbets- och näringsbyrån i enlighet med 2 kap. 1 § 4 mom. i lagförslaget. 

Arbets- och näringsbyrån vidtar på motsvarande sätt som för närvarande åtgärder för att utreda om den arbetssökande har rätt till utkomstskydd för arbetslösa, om den arbetssökande inte i nättjänsten meddelar att han eller hon har följt sysselsättningsplanen på avtalat sätt. Uppföljningen av hur planen genomförts kan vid behov ordnas även på annat sätt än i nättjänsten. Bestämmelser om arbets- och näringsmyndighetens skyldighet att följa hur sysselsättningsplaner genomförs finns i 2 kap. 9 §. Serviceproducenten ska se till att planen vid behov revideras vid arbets- och näringsbyrån. Om det exempelvis i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den behöver tas in något som hör till arbets- och näringsbyråns behörighet, t.ex. om det i planen behöver avtalas om den arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, måste planen revideras vid arbets- och näringsbyrån varefter byrån undertecknar planen. 

8 §.Skyldigheter för arbetslösa arbetssökande. I paragrafens rubrik stryks ordet ”allmänna” som onödigt. I 1 mom. tas det in en bestämmelse om skyldigheten för en arbetslös arbetssökande att meddela arbets- och näringsbyrån eller serviceproducenten om att postadressen och andra eventuella kontaktuppgifter ändrats. En försummelse av denna skyldighet leder inte i sig t.ex. till att jobbsökningen upphör eller till att påföljder enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreläggs. Exempelvis arbetserbjudanden och olika inbjudningar sänds emellertid till den adress som arbetssökanden uppgivit, och underlåtelse att söka ett erbjudet arbete eller uteblivande från ett möte vid arbets- och näringsbyrån eller hos serviceproducenten kan leda till att jobbsökningen upphör och att personen förlorar arbetslöshetsförmånen. 

Det föreslås att serviceproducent nämns i 2 mom. På så sätt beaktas i momentet en situation där uppgifter som har samband med serviceprocessen, såsom uppföljning av sysselsättningsplanen, har överförts till en serviceproducent. Om uppföljning av sysselsättningsplanen har skaffats av en serviceproducent är det ändamålsenligt att den arbetslösa arbetssökanden underrättar serviceproducenten om hur han eller hon följt planen. Såsom det konstaterats ovan kan serviceproducenten genomföra uppföljningen enbart i syfte att erbjuda offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Arbets- och näringsmyndigheten ska fortsättningsvis sköta uppföljningen av hur planen följts med tanke på fullgörandet av skyldigheterna. I momentet görs dessutom en språklig korrigering. 

9 §.Arbets- och näringsmyndighetens och serviceproducentens skyldigheter. Det föreslås att paragrafen ändras så att till 1 mom. fogas en bestämmelse om arbets- och näringsbyråns ansvar gentemot kunderna. Om en serviceproducent försummar uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande, och inte rättar till sitt förfarande på uppmaning av arbets- och näringsmyndigheten, är det arbets- och näringsbyrån som ansvarar för de åtgärder som har samband med serviceprocessen för arbetssökande. 

Bestämmelsen uppmuntrar de myndigheter som ingår ett anskaffningsavtal att se till att de har tillräckliga garantier för att säkerställa att serviceproducenten fullgör sina skyldigheter, eftersom det enligt den föreslagna bestämmelsen är myndigheten som bär ansvaret gentemot kunden om serviceproducenten försummar sina skyldigheter. Arbets- och näringsbyråns ansvar begränsas dock till skötsel av de uppgifter som föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Den närings- trafik- och miljöcentral eller arbets- och näringsbyrå som ingått avtalet ska i sådana situationer dessutom vidta behövliga åtgärder för att t.ex. häva anskaffningsavtalet. Bestämmelsen hänför sig till 1 kap. 4 a § som gäller serviceansvar och till 1 kap. 5 § 1 mom., och kompletterar dessa bestämmelser. 

Det föreslås att nya 2 och 3 mom. fogas till paragrafen. I första meningen i 2 mom. föreskrivs det om serviceproducentens skyldighet att sörja för att den arbetssökandes serviceprocess framskrider. En serviceproducent som sköter serviceprocessen för en arbetssökande har t.ex. skyldighet att regelbundet bedöma den arbetslösa arbetssökandes servicebehov och följa hur sysselsättningsplanen genomförs. 

På grundval av den föreslagna andra meningen i 2 mom. avgörs det om en uppgift som anges i lagen hör till arbets- och näringsmyndigheten eller en serviceproducent. Den centrala tanken med bestämmelsen är att ett anskaffningsavtal och 2 mom. bildar en helhet, med stöd av vilken det avgörs om det är arbets- och näringsmyndigheten eller serviceproducenten som sköter en uppgift som anges i lagen. Om det i ett anskaffningsavtal t.ex. har avtalats att serviceproducenten i fråga om en viss kundgrupp ansvarar för de uppgifter som avses i 2 kap. 4–7 §, gäller de skyldigheter som anknyter till servicen och åtgärderna enligt 2 kap. 4–7 § serviceproducenten. 

I 2 mom. föreskrivs det dessutom att serviceproducenten ska ansvara för övriga uppgifter enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om utkomstskydd för arbetslösa som har samband med den service och de åtgärder som enligt ett anskaffningsavtal ankommer på serviceproducenten. Det kan t.ex. vara fråga om anmälningsskyldigheterna i föreslagna 11 kap. 4 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och anmälningsskyldigheten i 4 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I det föreslagna nya 3 mom. föreskrivs om tillämpningen av offentlighetslagen och arkivlagen på en serviceproducent när den sköter uppgifter som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. På grund av den begränsning som ingår i 4 § 2 mom. i offentlighetslagen kan tillämpningen av offentlighetslagen utan en uttrycklig bestämmelse bli oklar i detta sammanhang. För att undvika otydligheter om huruvida offentlighetslagen ska tillämpas på en serviceproducents verksamhet när den sköter offentliga förvaltningsuppgifter, föreslås i det nya 3 mom. en uttrycklig bestämmelse om tillämpningen av offentlighetslagen. I 13 kap. 1 § 2 mom. finns för närvarande en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna i offentlighetslagen tillämpas på utlämnande av uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem och på de i systemet införda uppgifternas offentlighet, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag. Bestämmelsen finns i det kapitel som gäller kundinformationssystemet och gäller i enlighet med bestämmelsens ordalydelse utlämnande av uppgifter ur informationssystemet och de i systemet införda uppgifternas offentlighet. I nuvarande form är bestämmelsen för snäv med hänsyns till en serviceproducents eventuella uppgifter. I 1 § 6 punkten i arkivlagen (831/1994) identifieras inte en situation där ett offentligt uppdrag utförs på grundval av ett avtal som ingåtts med stöd av lagen. Av denna anledning föreslås att det ska föreskrivas om tillämpningen av arkivlagen på en serviceproducents verksamhet, när den sköter uppgifter enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I det nya 3 mom. föreslås det dessutom att bestämmelserna om tjänsteansvar ska tillämpas på personer som är anställda hos serviceproducenter när de utför uppgifter som avses i lagen. Bestämmelserna behövs för att uppfylla villkoren i 124 § i grundlagen för att anförtro andra än myndigheter offentliga förvaltningsuppgifter. 

Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att serviceproducentens skyldigheter nämns i rubriken på motsvarande sätt som i den ändring som föreslagits i paragrafens innehåll. 

3 kap. Arbetsförmedling

2 §.Arbetsförmedlingsservice. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att serviceproducent nämns i momenten. För närvarande föreskrivs det i 1 mom. att arbets- och näringsmyndigheterna ska publicera och förmedla information om ledigförklarade arbeten och söka upp arbetssökande och presenterar dem för arbetsgivaren. Det föreslås att även serviceproducent ska nämnas i momentet så att även en serviceproducent kan utföra dessa uppgifter. En serviceproducent har emellertid inte möjlighet att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för att söka upp arbetssökande, om serviceproducenten inte sköter uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande och även då har serviceproducenten endast tillgång till uppgifter om arbetssökande för vars serviceprocess den ansvarar. Det är inte möjligt att för genomförande av arbetsförmedlingsservice utforma sådana skräddarsydda användarrättigheter för arbets- och näringsbyrån kundinformationssystem, som skulle vara förenliga med principen om uppgiftsminimering. I praktiken är det möjligt att i större utsträckning utnyttja serviceproducenter för att söka upp arbetstagare först efter att ett nytt system tagits i bruk, som enligt planerna ska tas i bruk vid ingången av 2020. 

För närvarande föreskrivs det i 2 mom. att arbets- och näringsbyrån ska söka upp och erbjuda arbetssökandena lämpliga arbeten och bedöma arbetets lämplighet för den arbetssökande. Det föreslås att även serviceproducent ska nämnas i momentet. Således kan även en serviceproducent sköta dessa uppgifter. 

3 §.Att vägra ta emot en platsanmälan och att ta bort en anmälan. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i momentet tas in en bestämmelse om att en serviceproducent kan överföra ett ärende som gäller vägran att publicera en platsanmälan eller borttagande av en platsanmälan till arbets- och näringsmyndigheten för avgörande. Enligt den föreslagna 2 § ska en serviceproducent i likhet med arbets- och näringsmyndigheterna kunna publicera och förmedla information om ledigförklarade arbeten. Om en serviceproducent, när den sköter denna uppgift, stöter på en i 1 mom. avsedd situation, kan den överföra ärendet till arbets- och näringsmyndigheten för avgörande. 

4 kap. Information och rådgivning, sakkunnigbedömningar, vägledning för yrkesval och karriär samt träning och prövning

3 §.Vägledning för yrkesvalet och karriären. Det föreslås att paragrafen ändras så att även serviceproducent nämns. Därmed är det entydigt att vid sidan av arbets- och näringsmyndigheten kan även en serviceproducent erbjuda enskilda kunder vägledning för yrkesvalet och karriären. 

4 §.Träning. Det föreslås att paragrafens inledande stycke ändras så att även serviceproducent nämns där. Därmed är det entydigt att vid sidan av arbets- och näringsbyrån kan även en serviceproducent erbjuda enskilda kunder i paragrafen avsedd träning. 

5 §.Prövning. Det föreslås att det inledande stycket i 1 mom. ändras så att även serviceproducent nämns där. Därmed kan även en serviceproducent vid sidan arbets- och näringsbyrån anvisa enskilda kunder prövning som avses i bestämmelsen. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i momentet tas in en bestämmelse om att en serviceproducent som sköter uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande kan ordna arbetsprövning. Detta ska emellertid vara ett undantag och basera sig på närings-, trafik- och miljöcentralens eller arbets- och näringsbyråns prövning i samband med att anskaffningsavtalet ingicks av serviceproducentens lämplighet att ordna arbetsprövning. I denna prövning beaktas de begränsningar som anges i 7 §, som bl.a. gäller snedvridning av konkurrensen. I ett anskaffningsavtal kan t.ex. även antalet kunder som deltar i arbetsprövning som ordnas av serviceproducenten begränsas. Dessutom görs det en språklig korrigering i momentet. 

8 §.Rättslig ställning samt ansvar för arbetarskyddet och dataskyddet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att även serviceproducent nämns där. Enligt det föreslagna 1 mom. står den som deltar i arbetsprövning inte i anställningsförhållande till den som ordnar arbetsprövningen och inte heller till arbets- och näringsbyrån eller serviceproducenten. Serviceproducenten behöver nämnas i bestämmelsen med tanke på de situationer som möjliggörs i den föreslagna 5 §, där det i stället för arbets- och näringsbyrån är en serviceproducent som anvisar en enskild kund arbetsprövning. Inga andra ändringar föreslås i paragrafen. 

9 §.Avtal om arbetsprövning. Det föreslås att det inledande stycket i 1 mom. samt 2 och 3 mom. ändras så att den situation som möjliggörs i föreslagna 1 kap. 5 § och 5 § i detta kapitel beaktas, där det är en serviceproducent som anvisar en enskild kund arbetsprövning. 

I det inledande stycket i 1 mom. tas serviceproducenten in som en alternativ part i avtalet om arbetsprövning vid sidan av arbets- och näringsbyrån. Om serviceproducenten, på det sätt som möjliggörs i den föreslagna 5 §, har anvisat en enskild kund arbetsprövning, kan serviceproducenten enligt det föreslagna 1 mom. även vara part i avtalet om arbetsprövning tillsammans med den enskilda kunden och den som ordnar arbetsprövningen. Om en serviceproducent som anvisar den enskilda kunden arbetsprövning också är den som ordnar arbetsprövningen på det sätt som avses i 5 § 2 mom., ingås avtalet mellan den enskilda kunden och serviceproducenten. Arbets- och näringsbyrån är inte part i avtalet, om det inte är byrån som har anvisat den enskilda kunden arbetsprövning som ordnas av en serviceproducent. Enligt 5 § 2 mom. i lagförslaget ska det redan när anskaffningsavtalet ingås bedömas om prövningen är adekvat. 

Till 2 mom. fogas som alternativ att den som ordnar prövningen kan lämna in en bedömning av den enskilda kundens lämplighet för arbetet, yrket eller branschen även till serviceproducenten efter arbetsprövningen och, om arbetsprövningen har ordnats för att stödja kundens möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden, en bedömning av behovet av att utveckla arbetslivsfärdigheterna och kompetensen. Om det är serviceproducenten som på det sätt som möjliggörs i den föreslagna 5 § har anvisat den enskilda kunden arbetsprövning, ska den som ordnar prövningen lämna in bedömningen till serviceproducenten. 

Till 3 mom. fogas en bestämmelse om att serviceproducenten i avtalet kan ställa upp sådana villkor för den som ordnar arbetsprövningen som behövs för genomförande av arbetsprövningen eller med tanke på den som deltar i arbetsprövningen. I det gällande 3 mom. föreskrivs det om en motsvarande möjlighet för arbets- och näringsbyrån. Serviceproducenten behöver nämnas i bestämmelsen så att även serviceproducenten, i likhet med arbets- och näringsbyrån, kan uppställa behövliga villkor för arbetsprövningen när serviceproducenten är den som anvisar arbetsprövning enligt 5 §. 

10 §.Avbrytande av träning och prövning. Det föreslås att 1 mom. ändras så att arbets- och näringsbyrån även kan besluta om hävande av avtalet om arbetsprövning, om det finns vägande skäl för det. Enligt det gällande 1 mom. kan arbets- och näringsbyrån besluta om avbrytande av träningen eller utbildningsprövningen också av andra vägande skäl än frånvaro. Enligt 5 och 9 § i lagförslaget kan en serviceproducent anvisa enskilda kunder prövning och ingå avtal om arbetsprövning. I momentet behöver det tas in en bestämmelse om att arbets- och näringsbyrån kan fatta beslut om att häva ett avtal om arbetsprövning, så att arbets- och näringsbyrån vid behov kan ingripa i arbetsprövningar som en serviceproducent avtalat om, som t.ex. inte uppfyller de krav som i 7 och 8 § ställs på arbetsprövningar. Det kan t.ex. vara fråga om att avtalet om arbetsprövning ingåtts med en anordnare som får sådana fördelar som snedvrider konkurrensen mellan företag eller enskilda näringsidkare eller att den som ordnar arbetsprövningen inte på behörigt sätt ansvarar för arbetarskyddet för den som deltar i arbetsprövningen. Bland annat dylika orsaker kan vara sådana vägande skäl att häva ett avtal om arbetsprövning som avses i bestämmelsen. 

Det föreslås att den finska språkdräkten i 2 mom. ändras så att termen ”palvelun tuottaja” ersätts med termen ”palveluntuottaja” i enlighet med 1 kap. 3 § 4 a-punkten i lagförslaget. Den svenska termen ”serviceproducent” ändras inte. 

Det föreslås att 3 mom. ändras så att alla avtalsparter har rätt att häva ett avtal om arbetsprövning. Enligt det gällande 3 mom. har arbets- och näringsbyrån och den som ordnar arbetsprövningen rätt att häva avtalet. Eftersom även serviceproducenten enligt den föreslagna 5 § kan anvisa enskilda kunder prövning och enligt den föreslagna 9 § avtala om arbetsprövning, är det motiverat att även serviceproducenten har rätt att häva ett avtal om arbetsprövning. I den gällande bestämmelsen nämns inte att enskilda kunder skulle ha rätt att häva ett avtal om arbetsprövning. I praktiken har enskilda kunder emellertid ansetts ha rätt att göra det även utan en bestämmelse om saken. För tydlighetens skull föreslås det att hävningsrätten ska gälla alla avtalsparter. 

6 kap. Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån

2 §.Allmänna förutsättningar och förmåner. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att det förutsätts att det avtalas om studier med arbets- och näringsbyrån. Det är alltid arbets- och näringsbyrån som avgör om en arbetssökandes frivilliga studier ska stödjas med arbetslöshetsförmån. Om det beslutas att studierna ska stödjas, avtalas det om detta i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. I dessa fall utarbetar eller reviderar den arbetssökande planen tillsammans med arbets- och näringsbyrån. En bestämmelse om detta finns i 1 mom. 3 punkten. 

Om det är en serviceproducent som ansvarar för serviceprocessen för en arbetssökande, kan serviceproducenten kartlägga den arbetssökandes kompetens och behov av utbildning samt t.ex. ta reda på lämpliga utbildningsplatser, om det har avtalats om saken i anskaffningsavtalet. I dessa situationer ska det alltid klargöras för den arbetssökande att det är arbets- och näringsbyrån som i sista hand avgör saken. Serviceproducentens bedömning av utbildningsbehovet är inte bindande för arbets- och näringsbyrån. 

Serviceproducenten och den arbetssökande kan utarbeta en sysselsättningsplan som arbets- och näringsbyrån och den arbetssökande senare reviderar, om det fattas ett beslut om att den arbetssökandes frivilliga studier ska stödjas med arbetslöshetsförmån. Senare kan serviceproducenten och den arbetssökande revidera planen till andra delar än de som gäller stödjande av frivilliga studier. I praktiken ska serviceproducenten i den reviderade planen ta in åtminstone de delar som anknyter till stödjande av frivilliga studier. Det saknar betydelse att den senaste gällande planen, som innehåller delar som har samband med stödjande av frivilliga studier, då har undertecknats av serviceproducenten och den arbetssökande. 

9 kap. Kostnadsersättning

2 §. Kostnadsersättningens belopp. Det föreslås att 4 mom. ändras så att det tas in en grundläggande bestämmelse om att arbets- och näringsmyndigheterna och en serviceproducent som ansvarar för serviceprocessen för arbetssökande ska anmäla uppgifter som inverkar på bestämmandet av kostnadsersättningen till den som betalar förmånen. Vidare preciseras det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i momentet. Det föreslås att närmare bestämmelser även om serviceproducenternas skyldighet att anmäla uppgifter som inverkar på bestämmandet av kostnadsersättningen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utfärdas genom förordning av statsrådet. Nu anmäls motsvarande uppgifter endast av arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter. Beslutet om beviljande av och beloppet av kostnadsersättningen fattas redan för närvarande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten. 

10 kap. Förmåner enligt prövning som anknyter till service och sakkunnigbedömningar

1 §.Ersättning för rese- och logikostnader. Det föreslås att 3 mom. ändras så att det blir möjligt att få ersättning för resekostnader som orsakas av kundbesök även för kundbesök hos en serviceproducent. Ersättning för resekostnaderna ska sökas hos arbets- och näringsbyrån, och även i övrigt motsvarar förfarandet det förfarande som iakttas vid ersättande av resekostnader som orsakas av kundbesök vid arbets- och näringsbyrån. 

12 kap. Genomförande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och tillhörande samarbete

6 §.Rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att till 1 mom. fogas en bestämmelse om att närings-, trafik och miljöcentralen oberoende av sekretessbestämmelserna har rätt att av serviceproducenten avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörande av serviceansvaret i 1 kap. 4 a §. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan behöva uppgifter av serviceproducenten för att utöva tillsyn över produktionen av service, för att bedöma om likabehandlingen förverkligas eller av någon annan motsvarande orsak.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att ”de som producerar offentlig arbetskrafts- och företagsservice” ersätts med ”serviceproducent” i enlighet med den föreslagna nya 4 a-punkten i 1 kap. 3 §. Dessutom fogas det en bestämmelse till momentet enligt vilken serviceproducenten ska ha rätt att av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna och dem som anordnar arbetsprövning som anges i 4 kap. 5 § få de uppgifter om enskilda kunder som är nödvändiga för att ordna servicen eller sköta uppgifterna. 

En serviceproducent kan behöva uppgifter av Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa om en enskild kund, om serviceproducenten med stöd av 11 kap. 1 § 2 mom. producerar service för den enskilda kunden. Enligt den nämnda bestämmelsen ska sysselsättningsfrämjande service eller arbete med lönesubvention ordnas under minst en så lång tid att den arbetssökande uppfyller det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för arbetslöshetsdagpenningen. För att serviceproducenten ska kunna bedöma för hur lång tid den behöver producera service för en enskild kund, behöver serviceproducenten ha rätt att få behövliga och aktuella uppgifter av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna. 

En serviceproducent kan enligt föreslagna 4 kap. 5 § anvisa enskilda kunder prövning och enligt föreslagna 4 kap. 9 § vara part i ett avtal om arbetsprövning. Den som ordnar arbetsprövning ska enligt föreslagna 4 kap. 9 § 2 mom. lämna in en bedömning av den enskilda kundens lämplighet för arbetet, yrket eller branschen till serviceproducenten och, om arbetsprövningen har ordnats för att stödja kundens möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden, en bedömning av behovet av att utveckla arbetslivsfärdigheterna och kompetensen. Av denna anledning behöver det i 2 mom. föreskrivas om serviceproducentens rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter samt avgiftsfritt få de uppgifter om enskilda kunder av den som ordnar arbetsprövning som är nödvändiga för att ordna servicen. 

I 1–3 mom. styrks dessutom omnämnandet av att få uppgifterna oberoende av andra begränsningar av rätten att få uppgifter. Arbetsgruppen för genomförande av EU:s allmänna dataskyddsförordning (TATTI), som tillsatts av justitieministeriet, ansåg i sitt slutbetänkande att motsvarande uttalanden är problematiska med tanke på personuppgifter, eftersom undantag från EU:s allmänna dataskyddsförordning inte kan göras genom ett sådant allmänt uttalande (Justitieministeriets publikation 8/2018, s. 32) 

När det i en nationell lag föreskrivs om behandling av personuppgifter inom ramen för det handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen ger, kan den nationella lagstiftning som utgör rättslig grund för behandlingen enligt artikel 6.2 och 6.3 i förordningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen är det möjligt att i nationell lagstiftning föreskriva bl.a. om de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål. De föreslagna rättigheterna att få uppgifter omfattas därmed av det nationella handlingsutrymme som tillåts i den allmänna dataskyddsförordningen. De aktörer som med stöd av den föreslagna 6 § ska ha rätt att få uppgifter sköter uppgifter enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och lagen om alterneringsledighet. Aktörerna ska behöva informationen för att sköta uppgifterna i fråga. 

7 §. Förvägran av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I momentet beaktas en situation där serviceproducenten på det sätt som möjliggörs i föreslagna 4 kap. 5 § anvisar en enskild kund arbetsprövning och ingår ett i 4 kap. 9 § avsett avtal om arbetsprövningen samt en situation där serviceproducenten sköter de arbetsförmedlingsuppgifter som avses i 3 kap. 2 § 1 mom. i lagförslaget. De nämnda uppgifterna är sådana uppgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten. Om det är uppenbart att erbjudande av arbetsförmedlingsservice eller anvisande av arbetsprövning borde förvägras med stöd av 1 mom., ska serviceproducenten enligt det nya 3 mom. utan dröjsmål överföra ärendet till arbets- och näringsbyrån för avgörande. 

13 kap. Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem

1 §.Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Det föreslås att paragrafen ändras så att kundinformationssystemets ägare och syfte framgår tydligare av 1 mom. Därtill uppdateras författningsnumret för lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster och styrks hänvisningen till personuppgiftslagen i 2 mom. 

Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem är enligt 1 mom. arbets- och näringsministeriets informationssystem som upprätthålls för ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och för fullgörande av de uppgifter som i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, lagen om alterneringsledighet, lagen om utkomstskydd för arbetslösa och med stöd av den föreskrivits för arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter. För närvarande föreskrivs det att syftet med systemet är ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Till denna del föreslås det inga ändringar i bestämmelsens innehåll. 

Det föreslås att informationssystemets syfte preciseras så att även fullgörande av de uppgifter som i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, lagen om alterneringsledighet, lagen om utkomstskydd för arbetslösa och med stöd av den föreskrivits för arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter nämns som informationssystemets syften i bestämmelsen. Uppgifter i systemet har använts för att utföra uppgifter som det föreskrivs om i de nämnda lagarna, men om dessa användningsändamål föreskrivs det varken i denna paragraf eller i andra lagar. Exempelvis vid givande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lämnande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om alterneringsersättningen enligt 17 § i lagen om alterneringsledighet samt utarbetande av en aktiveringsplan enligt 5 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte utnyttjas arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för närvarande, trots att det inte finns några bestämmelser om saken. Dessa uppgifter utgör inte ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice, även om de tillsammans med den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen utgör en del av en bredare arbetskraftspolitisk helhet. 

EU:s allmänna dataskyddsförordning ska börja tillämpas i maj 2018, och från och med den tidpunkten ska den nationella lagstiftningen vara förenlig med dataskyddsförordningen. I dataskyddsförordningen förutsätts det bl.a. att behandlingen av personuppgifter är förenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Av denna anledning behöver syftet med informationssystemet kompletteras. 

Ordnandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt övriga uppgifter som nämns i 1 mom. ska förstås i vid bemärkelse. Uppgifterna i informationssystemet ska förutom för kundservice kunna användas för bl.a. strategisk styrning, övervakning, uppföljning och utveckling av service- och förmånssystemen. 

I 2 mom., som innehåller hänvisningar till allmänna lagar, stryks dessutom hänvisningen till personuppgiftslagen, som upphävs med anledning av att EU:s allmänna dataskyddsförordning träder i kraft. När EU:s allmänna dataskyddsförordning börjar tillämpas, ska den tillämpas på behandling av de personuppgifter som omfattas av dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Hänvisningen till offentlighetslagen (621/1999) blir kvar i lagen för att understryka att bestämmelserna i offentlighetslagen ska tillämpas även på serviceproducenter. 

2 §.Personuppgiftsansvariga. Det föreslås att paragrafen ändras så att dess rubrik ändras från ”registeransvarig” till ”personuppgiftsansvariga”, i plural, och så att personuppgiftsansvariga definieras i enlighet med den aktuella situationen på det sätt som förutsätts i den allmänna dataskyddsförordningen. I den allmänna dataskyddsförordningen finns det bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldigheter och ansvar. Enligt förordningen är det möjligt för flera organ att vara gemensamt personuppgiftsansvariga, bara de personuppgiftsansvarigas ansvarsområden har fastställts genom lagstiftning eller genom ett inbördes arrangemang. 

I den nuvarande 2 § finns det bestämmelser om den registeransvariges uppgifter, som är uppdelade mellan arbets- och näringsministeriet och arbets- och näringsbyråerna. De uppgifter som anknyter till registerföringen har emellertid redan tidigare överförts från arbets- och näringsministeriet till närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. 

I dataombudsmannens anvisning om lagstiftningsutlåtanden (16.10.2017, s. 9, på finska) poängteras det att den registeransvariges ansvar ska utgöra en del av det operativa ansvaret. När det föreskrivs om den registeransvarige i lag, ska man vara särskilt uppmärksam på definieringen och försäkra sig om att ansvaret avser rätt aktör. Enligt anvisningen är risken med definieringen av den registeransvarige att den registeransvarige endast har definierats formellt, utan att aktörens faktiska roll vid behandlingen av personuppgifter på praktisk nivå har identifierats. Till registeransvarig ska enligt anvisningen utses en aktör som de facto använder den registeransvariges bestämmanderätt och som kan fullgöra den registeransvariges skyldigheter. 

Eftersom arbets- och näringsministeriet inte i praktiken längre utför uppgifter som anknyter till arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem och inte heller har någon verklig praktisk roll när det gäller behandlingen av kunduppgifter, kan det inte längre anges att ministeriet är en av de personuppgiftsansvariga. Arbets- och näringsministeriet ansvarar med stöd av grundlagen för att förvaltningen inom ministeriets ansvarsområde fungerar som sig bör och enligt lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) ankommer den allmänna administrativa styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralerna och av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter på arbets- ja näringsministeriet. Definitionen av personuppgiftsansvarig ändrar inte på arbets- och näringsministeriets roll till denna del. 

I paragrafen föreslås det att närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och arbets- och näringsbyråerna gemensamt ska vara personuppgiftsansvariga för arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. I paragrafen föreslås det inte någon bestämmelse om de gemensamt personuppgiftsansvarigas ansvarsområden, utan ansvarsområdena fastställs genom interna arrangemang inom förvaltningen. Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och arbets- och näringsbyråerna utgör båda en del av arbets- och näringsförvaltningen. Med tanke på ordnandet av den praktiska verksamheten är det ändamålsenligare om ansvarsfördelningen mellan dem fastställs på ett mera flexibelt sätt än genom lagstiftning. 

4 §.Registrering och gallring av uppgifter samt begränsning av behandlingen av uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att den bestämmelse enligt vilken en enskild kund ska underrättas om att kunduppgifterna registreras i systemet stryks i 1 mom. Bestämmelsen är överlappande med EU:s allmänna dataskyddsförordning, så den måste strykas. 

Dessutom ändras 1 mom. så att det tas in en bestämmelse om de aktörer som ska registrera kunduppgifter i informationssystemet och om dessa aktörers ansvarar för att uppgifterna är korrekta och uppdaterade. För närvarande finns det inte någon bestämmelse i lagen om vilka aktörer som har rätt att registrera uppgifter i arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem. Det föreslås att bestämmelsen tas in i lagen för att förtydliga saken, och så att även serviceproducenter som sköter uppgifter som har samband med serviceprocessen för enskilda kunder ska föra in uppgifter i systemet. Samtidigt behöver det också föreskrivas om vilket ansvar de som registrerar uppgifter ska ha för de uppgifter som de registrerat. I praktiken kan det vara nödvändigt att i ett anskaffningsavtal mera ingående avtala om vilka uppgifter en serviceproducent i varje enskilt fall ska föra in i systemet om den helhet som anskaffas eller hur filer och handlingar som ska hållas åtskilda från kundinformationssystemet ska lämnas till arbets- och näringsbyrån. 

Serviceproducenter är i artikel 4.8 i den allmänna dataskyddsförordningen avsedda personuppgiftsbiträden, som omfattas av de förpliktelser och krav som enligt den allmänna dataskyddsförordnigen ska gälla personuppgiftsbiträden. Serviceproducenter behandlar personuppgifter på en personuppgiftsansvarigs vägnar i enlighet med artikel 28.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. Den allmänna dataskyddsförordningen ska tillämpas som sådan i medlemsstaterna från den 25 maj 2018. 

I 2 mom. som gäller gallring av uppgifter ur informationssystem görs lagtekniska korrigeringar. 

Det föreslås att 3 mom. ändras så att den informativa hänvisningen till arkivlagen stryks och så att det tas in en bestämmelse om begränsning av tillämpningen av artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen. På grund av dessa ändringar ändras också paragrafens rubrik. En bestämmelse om tillämpningen av arkivlagen på en serviceproducents verksamhet föreslås i 2 kap. 9 § 3 mom. i lagförslaget. 

Skötseln av en uppgift som anknyter till offentlig arbetskraftsservice eller utkomstskydd för arbetslösa kan inte med beaktande av målen för uppgiften vara beroende av den registrerades beslut att begränsa behandlingen av uppgifter som gäller honom eller henne. Med tanke på förvaltningen av kundinformationssystemet är det inte möjligt att en person skulle kunna begränsa behandlingen av uppgifter som gäller honom eller henne t.ex. under tiden för utredandet av den rättsliga grunden för den registeransvariges behandling av uppgifter eller behandlingen av ett påstående gällande att uppgifterna eller deras behandling skulle vara felaktiga. Detta kunde äventyra behandlingen av arbetslöshetsförmånerna och uppgifternas korrekthet. De registerförda uppgifterna ska vara korrekta och fullständiga, och kan inte vara beroende av behandlingen av invändningar som gäller skydd av personuppgifter tills det har fattats ett beslut med anledning av ovan avsedda invändning. Därmed föreslås det att artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen inte ska tillämpas på arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Andra rättigheter som anges i den allmänna dataskyddslagen, som med stöd av förordningen ska tillämpas på behandlingen, och som behövs för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, ska inte begränsas. 

5 §.Beviljande av användarrättigheter och utlämnande av sekretessbelagda personuppgifter i vissa fall. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om den aktör som beviljar användarrättigheter och om dess skyldighet att ha uppgifter om giltiga användarrättigheter. I paragrafen finns det för närvarande inte någon bestämmelse om vilken aktör som beviljar en tjänsteman vid arbets- och näringsförvaltningen användarrättigheter. Det föreslås att en bestämmelse om den aktör som beviljar användarrättigheter till tjänstemän och personer som är anställda av aktörer utanför förvaltningen tas in i paragrafens nya 1 mom. 

Användarrättigheter beviljas enligt det föreslagna 1 mom. av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. Centret ska enligt det föreslagna 1 mom. hålla uppgifterna om giltiga användarrättigheter uppdaterade.  

Bestämmelsen om att centret ska ha uppgifter om giltiga användarrättigheter ersätter bestämmelsen i gällande 5 § 2 mom. om skyldigheten att till arbets- och näringsministeriet anmäla de användarrättigheter som beviljats utomstående aktörer. Om det av serviceproducenter anskaffas åtgärder som har samband med serviceprocessen för enskilda kunder på det sätt som möjliggörs i 1 kap. 5 § 2 mom. i lagförslaget, leder det till att det i fortsättningen beviljas fler användarrättigheter till aktörer utanför förvaltningen än för närvarande. Arbets- och näringsministeriet behöver inte underrättas om alla användarrättigheter som beviljas. För uppföljningen av att skyldigheterna avseende dataskydd iakttas behövs det emellertid aktuella uppgifter om giltiga användarrättigheter; både de som beviljats tjänstemän och de som beviljats andra personer. 

I 2 mom. föreslås det en bestämmelse om vem som kan beviljas användarrättigheter. För närvarande föreskrivs i 1 mom. om beviljande av användarrättigheter till en tjänsteman och i 2 mom. om beviljande av användarrättigheter till någon utanför arbets- och näringsförvaltningen. I det föreslagna 2 mom. slås bestämmelserna om beviljande av användarrättigheter samman och tas in i ett och samma moment. 

Syftet med de föreslagna bestämmelserna är inte att ändra de bestämmelser eller den praxis som gäller kundregistret över sektorsövergripande samservice enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). Kundregistret över sektorsövergripande samservice är ett delregister till arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem, vilket innebär att bestämmelser om arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem ska gälla också delregistret, om inget annat föreskrivs. I 9 § 3 mom. i den nämnda lagen föreskrivs om åtkomsträtt till kundregistret över sektorsövergripande samservice som en anställd hos arbets- och näringsbyrån, kommunen eller Folkpensionsanstalten kan beviljas. Det ska alltså alltjämt vara möjligt att bevilja åtkomsträtt med stöd av denna bestämmelse. 

Användarrättigheter kan enligt det föreslagna 2 mom. för det första beviljas en tjänsteman vid arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och arbets- och näringsministeriet. En förutsättning för att en tjänsteman ska beviljas användarrättigheter är att personen sköter uppgifter enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, som anknyter till ordnande av arbetskrafts- och företagsservice, eller uppgifter som anges i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, lagen om alterneringsledighet eller lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller som det föreskrivs om med stöd av den. Dessa uppgifter redogörs det för i motiveringen till 1 § i detta kapitel. 

Därtill kan användarrättigheter enligt det föreslagna 2 mom. beviljas en person som är anställd av en aktör som på uppdrag av arbets- och näringsministeriet eller närings-, trafik- och miljöcentralen utför en separat utvärdering, granskning eller utredning eller en serviceproducent som sköter i 2 kap. 4–7 § avsedda uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande. En förutsättning för att personen ska beviljas användarrättigheter är att han eller hon sköter uppgiften i fråga, dvs. ett uppdrag eller en uppgift som har samband med serviceprocessen för arbetssökande. 

I enlighet med principerna om behandling av personuppgifter i den allmänna dataskyddsförordningen, särskilt ändamålsbegränsningen och uppgiftsminimeringen, ska användarrättigheterna avgränsas så att de gäller de uppgifter som är nödvändiga för att fullgöra uppgiften. I praktiken är det närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter, som är personuppgiftsansvarig och beviljar användarrättigheter, som i varje enskilt fall på basis av personens uppgifter fastställer vidden av de användarrättigheter som beviljas. 

I 3 mom. föreskrivs det om rätten för en person som beviljats användarrättigheter att trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i kundinformationssystemet samt om omständigheter som begränsar denna rätt. En person som beviljats användarrättigheter har rätt att i ett enskilt fall söka och använda uppgifter endast om det behövs för att utföra de åtgärder som nämns i bestämmelsen. Det bör noteras att med stöd av 2 kap. 9 § 3 mom. i lagförslaget ska bestämmelserna om tjänsteansvar tillämpas på den personen. 

I 4 mom. föreskrivs det om beviljande av tillstånd enligt 28 § i offentlighetslagen. För närvarande finns en så gott som motsvarande bestämmelse i 3 mom. Enligt det gällande 3 mom. beslutar arbets- och näringsministeriet om beviljande av tillstånd enligt 28 § i offentlighetslagen att lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för statistikföring, vetenskaplig forskning eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete. I 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs att en myndighet kan bevilja tillstånd att ta del av en sekretessbelagd handling för vetenskaplig forskning eller statistikföring eller för ett sådant planerings- eller utredningsarbete som en myndighet utför. Det centrala innehållet i det nuvarande 3 mom. är alltså att i fråga om arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem är arbets- och näringsministeriet den myndighet som beviljar tillståndet. 

I artikel 5.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen anges principen om ändamålsbegränsning, enligt vilken personuppgifter inte senare får behandlas på ett sätt som är oförenligt med de ursprungliga ändamålen. I artikeln föreskrivs det även om ett undantag från denna regel. Enligt artikeln ska arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål inte anses vara oförenliga med de ursprungliga ändamålen. 

De ändamål som nämns i det nuvarande 3 mom. samt i 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är mera omfattande än de ändamål som nämns i artikel 5.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen. I dessa bestämmelser nämns myndigheters planerings- eller utredningsarbete utöver de ändamål som anges i den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom syftet med bestämmelsen i denna lag endast är att precisera vilken aktör som beslutar om beviljande av tillstånd enligt 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, föreslås det att allt annat stryks i 4 mom. Därmed kan eventuella motstridigheter med artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen avgöras genom 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, utan att det i denna lag tas ställning till saken. 

14 kap. Sökande av ändring

1 §.Omprövningsbegäran och besvär. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att det i momentet tas hänsyn till att serviceproducenter med stöd av denna lag kan fatta förvaltningsbeslut. Det finns få saker som serviceproducenter kan fatta beslut om med stöd av denna lag. En serviceproducents uppgifter består huvudsakligen av anordnande av sådan service eller sådana åtgärder som det avtalats om med närings- trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån, dvs. faktiska förvaltningsåtgärder. Hur stor del av den enskilda kundens serviceprocess som serviceproducenten ansvarar för, och om serviceproducenten således ska fatta förvaltningsbeslut, och om vilka frågor, beror dock till stor del på innehållet i avtalet mellan serviceproducenten och närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån. 

Om det av en serviceproducent i stor omfattning har skaffats uppgifter som har samband med serviceprocessen, kan serviceproducenten t.ex. bli tvungen att besluta att den inte utarbetar någon sysselsättningsplan för den arbetssökande, t.ex. på grund av att serviceproducenten anser att personen inte är arbetslös arbetssökande. I sådana fall ska serviceproducenten enligt förvaltningslagen fatta ett skriftligt beslut om saken. Även grundlagsutskottet har ansett (GrUU 32/2012 rd, s. 5/II) att sysselsättningsplaner i hög grad är jämförbara med integrationsplaner. Utskottet har inte ansett att beslut om integrationsplaner är reella förvaltningsåtgärder. Utskottet har också varit av den åsikten att åtminstone en vägran att utarbeta en integrationsplan bör kunna överklagas genom besvär (se GrUU 42/2010 rd). Detsamma gäller sysselsättningsplaner. Om rätten att söka ändring i beslut om sysselsättningsplaner avses bli avgränsad måste det enligt grundlagsutskottet i varje fall uttryckligen lagstiftas om detta. 

Ordalydelsen i 1 mom. ändras så att bestämmelsen gäller alla aktörer som fattar beslut med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Sålunda får också omprövning av beslut som en serviceproducent fattat enligt denna lag begäras på det sätt som föreskrivs i 7 a kap. i förvaltningslagen. Enligt 49 d § i förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras hos den myndighet som fattat beslutet eller hos den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift och som fattat beslutet. Det föreslås att det ska föreskrivas om ett undantag från denna huvudregel, enligt vilket omprövning av ett beslut som en serviceproducent fattat ska begäras hos den myndighet som serviceproducenten har ingått ett anskaffningsavtal med. I motiveringen till förvaltningslagens ifrågavarande paragraf konstateras att exempelvis i situationer där ett förvaltningsbeslut meddelas av en privat aktör kan det vara ändamålsenligt att omprövningsbegäran i stället för av denna privata aktör avgörs av den myndighet som övervakar eller styr aktören i fråga (RP 230/2014, s. 58/II). Den föreslagna undantagsbestämmelsen är motiverad eftersom omprövningsbegäran behandlas av närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsbyrån, dvs. den myndighet som ingått anskaffningsavtalet och som vid behov själv kan korrigera serviceproducentens beslut. Behandlingen av begärandena om omprövning är också ett sätt att övervaka serviceproducenternas verksamhet. Den myndighet som omprövningsbegäran ska lämnas till framgår av den anvisning om hur man begär omprövning som fogas till beslutet i enlighet med 46 § i förvaltningslagen. 

Dessutom föreslås det att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen. I paragrafens nya 5 mom. föreslås det en bestämmelse om att en myndighets beslut på en omprövningsbegäran av en serviceproducents beslut att inte erbjuda en kund sakkunnigbedömningar, vägledning för yrkesvalet och karriären, träning, prövning eller i 1 kap. 5 § 2 mom. 6 punkten avsedd service inte får överklagas genom besvär. I paragrafens 3 och 4 mom. finns det bestämmelser om att besvär inte får anföras över arbets- och näringsbyråns avgörande att inte erbjuda kunden service. Om uppgifter som har samband med serviceprocessen för en enskild kund har anskaffats av en serviceproducent, är det serviceproducenten som fattar beslutet om huruvida service ska erbjudas. Eftersom uppgifter som har samband med serviceprocessen är offentliga förvaltningsuppgifter, ska kundens rättssäkerhet enligt grundlagen tryggas om uppgifterna anförtros någon annan än en myndighet. Således är det motiverat att en serviceproducents beslut att inte erbjuda service ska kunna föras till myndigheten för prövning genom en omprövningsbegäran. Myndighetens beslut till följd av omprövningsbegäran kan emellertid inte överklagas. Förfarandet anses trygga rättssäkerheten för en kund som överförts som kund till en serviceproducent på motsvarande sätt som rättssäkerheten för arbets- och näringsbyrån kunder tryggas i dagens läge. 

2 §.Hur omprövningsbegäran och besvär inverkar på verkställigheten av beslut. Paragrafen föreslås bli ändrad så att de aktörer som fattar beslut inte längre nämns, utan att bestämmelsen gäller alla beslut som fattats med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, oberoende av vilken aktör som fattat beslutet. Därmed gäller bestämmelsen även beslut som fattats av serviceproducenter. Möjligheten för en serviceproducent att fatta förvaltningsbeslut har behandlats ovan i samband med 1 §. 

1.2  Lagen om ändring av 4 kap. 5 och 12 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

4 kap. Information och rådgivning, sakkunnigbedömningar, vägledning för yrkesval och karriär samt träning och prövning

5 §.Prövning. Det föreslås att det inledande stycket i 5 § 1 mom. som temporärt, till utgången av 2018, gäller i ändrad form ändras så att där nämns serviceproducent. Därmed kan även en serviceproducent vid sidan arbets- och näringsbyrån anvisa enskilda kunder prövning som avses i bestämmelsen. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att det tas in en bestämmelse om att arbetsprövning kan ordnas av en serviceproducent. Enligt bestämmelsen kan även serviceproducenten ordna arbetsprövning. Detta ska emellertid vara ett undantag och basera sig på närings-, trafik- och miljöcentralens eller arbets- och näringsbyråns prövning i samband med att anskaffningsavtalet ingicks av serviceproducentens lämplighet att ordna arbetsprövning. I denna prövning beaktas de begränsningar som anges i 7 §, som bl.a. gäller snedvridning av konkurrensen. I ett anskaffningsavtal kan t.ex. även antalet kunder som deltar i arbetsprövning som ordnas av serviceproducenten begränsas. 

12 §.Undantag i fråga om rekryteringsprövning. Det föreslås att 12 § 3 mom., som är i kraft till utgången av 2018, ändras så att alla avtalsparter har rätt att häva ett avtal om rekryteringsprövning och att det i momentet tas in en bestämmelse om att arbets- och näringsbyrån av vägande skäl kan fatta beslut om hävande av ett avtal om rekryteringsprövning. 

Enligt det gällande 3 mom. har arbets- och näringsbyrån och den som ordnar rekryteringsprövning rätt att häva ett avtal om rekryteringsprövning. Eftersom även en serviceproducent enligt den föreslagna 5 § kan anvisa enskilda kunder prövning och enligt 4 kap. 9 § i den föreslagna lagen om ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan avtala om arbetsprövning, är det motiverat att även serviceproducenter har rätt att häva ett avtal om rekryteringsprövning. I den gällande bestämmelsen nämns inte att den enskilda kunden skulle ha rätt att häva ett avtal om rekryteringsprövning. I praktiken har enskilda kunder emellertid ansetts ha rätt att göra det även utan en bestämmelse om saken. För tydlighetens skull föreslås det att hävningsrätten ska gälla alla avtalsparter. 

Bestämmelsen om att arbets- och näringsbyrån ska kunna fatta beslut om hävande av ett avtal om rekryteringsprövning behöver fogas till 3 mom., så att arbets- och näringsbyrån ska kunna ingripa i prövningar som en serviceproducent avtalat om och som t.ex. inte uppfyller kraven i 7 och 8 §. Det kan t.ex. vara fråga om att prövningen ger anordnaren sådana fördelar som snedvrider konkurrensen mellan företag eller enskilda näringsidkare eller att den som ordnar prövningen inte på behörigt sätt ansvarar för arbetarskyddet för den som deltar i prövningen. Bland annat sådana orsaker kan vara i bestämmelsen avsedda vägande skäl att häva ett avtal om rekryteringsprövning. 

1.3  Lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn

I 3 § föreslås det att en serviceproducent som är part i ett avtal om arbetsprövning ska ha skyldighet att kräva att den som deltar i arbetsprövning visar upp sitt straffregisterutdrag. Arbets- och näringsmyndigheter har redan motsvarande skyldighet. I paragrafen görs dessutom lagtekniska och språkliga korrigeringar. 

1.4  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §.Förmånstagarnas allmänna rättigheter och skyldigheter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den arbetssökande inte längre ska ha en allmän skyldighet att till arbets- och näringsbyrån lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga. De nämnda redogörelserna har använts vid bedömningen av den arbetssökandes behov av offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och bestämmelser om skyldigheten ska i fortsättningen finnas enbart i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Ändringen av bestämmelsen påverkar inte den arbetssökandes skyldighet att för arbets- och näringsbyrån uppvisa de uppgifter som behövs för att avgöra ett utkomstskyddsärende. 

Bestämmelser om utarbetande sysselsättningsplaner och planer som ersätter sysselsättningsplanen finns i olika lagar. Därför är det onödigt att i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskriva att den arbetssökande uttryckligen ska fullfölja den i samarbete med arbets- och näringsbyrån utarbetade sysselsättningsplanen, och följaktligen stryks omnämnandet av utarbetandet av planen. Samtidigt fogas till 2 mom. en hänvisning till planer som ersätter sysselsättningsplanen. Ändringarna påverkar inte bestämmelserna om utarbetande av planerna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller i andra lagar. 

I 1 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det på ett allmänt plan om den arbetssökandes rättigheter och skyldigheter och endast på den grunden föreläggs det t.ex. inte några påföljder med tanke på utkomstskyddet för arbetslösa. 

4 §.Verkställighet av lagen. I 3 mom. föreslås det en bestämmelse om att arbets- och näringsbyrån eller en serviceproducent som producerar köpta tjänster för arbets- och näringsförvaltningen ska meddela arbetslöshetskassorna eller Folkpensionsanstalten att den arbetssökande deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Om arbets- och näringsbyrån ordnar servicen själv, är det arbets- och näringsbyrån som lämnar meddelandet. Om servicen har köpts av en serviceproducent, är det serviceproducenten som lämnar meddelandet. Närmare bestämmelser om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden och meddelanden om deltagande i sysselsättningsfrämjande service finns i 11 kap. 

5 §.Definitioner. Till paragrafens 1 mom. fogas en ny 9 a-punkt med definition av serviceproducent. Definitionen överensstämmer med den definition som föreslagits i 1 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I 1 mom. 10 punkten stryks omnämnandet av att sysselsättningsplanen utarbetas tillsammans med arbetssökanden. Detta behöver inte nämnas eftersom bestämmelser om utarbetande av sysselsättningsplanen finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner

1 §.Arbetslös arbetssökande. Det inledande stycket i 3 mom. förtydligas genom att den arbetssökandes skyldighet att meddela sina kontaktuppgifter till arbets- och näringsbyrån stryks. Det är mest konsekvent att föreskriva om denna skyldighet i 2 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, där det även föreskrivs om andra villkor för registrering som arbetssökande och för att jobbsökningen ska vara i kraft. I 3 mom. 1 och 2 punkten föreslås omnämnandena av arbets- och näringsbyrån och dess kundinformationssystem bli strukna som obehövliga. 

En förutsättning för erhållande av arbetslöshetsförmån är enligt 3 mom. 3 punkten att personen sköter ärenden hos arbets- och näringsbyrån så som byrån förutsätter. Det kan t.ex. vara fråga om ett besök hos arbets- och näringsbyrån eller uträttande av ärenden i nättjänsten. Exempelvis i dessa situationer kan rätten till arbetslöshetsförmån i nuläget förvägras med stöd av 2 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tills den arbetssökande sköter ärenden hos arbets- och näringsbyrån så som byrån förutsätter. Ett personligt besök hos arbets- och näringsbyrån kan behövas t.ex. för att utreda eventuella fall av oegentligheter. 

Det föreslås att serviceproducent nämns i 3 mom. 3 punkten. Trots att serviceproducenten kan bestämma hur den arbetssökande ska sköta ärenden hos serviceproducenten, är det alltid arbets- och näringsbyrån som med stöd av 11 kap. 4 § ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om att arbetslöshetsförmånen förloras på den grund som anges i 3 punkten. 

Om den arbetssökande inte sköter ärenden hos serviceproducenten så som serviceproducenten förutsätter, hör arbets- och näringsbyrån vid behov den arbetssökande och gör en bedömning av om det anlitande av service som serviceproducenten förutsatte var ändamålsenligt för att ordna service för den arbetssökande eller av någon annan grundad anledning. Vid bedömningen beaktas också att det av en serviceproducent med stöd av föreslagna 1 kap. 5 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan anskaffas endast sådan service och sådana åtgärder om vars anordnande det föreskrivs i den nämnda lagen, eller som är skäliga och kan jämföras med sådan service som det föreskrivs om i den nämnda lagen. 

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda

4 §.Vägran att ta emot arbete. En tidsperiod utan ersättning kan för närvarande föreläggas på basis av vägran att ta emot arbete, om arbets- och näringsbyrån har erbjudit den arbetssökande arbetet i fråga eller om det är fråga om ett arbete som på något annat sätt individuellt erbjudits honom eller henne. Det sistnämnda innebär i praktiken arbete som en arbetsgivare direkt erbjudit. För tydlighetens skull ändras 2 mom. så att där även nämns arbete som den arbetssökande erbjuds av en serviceproducent. 

Även om en serviceproducent kan ge den arbetssökande arbetserbjudanden, är det alltid arbets- och näringsbyrån som förelägger en eventuell tidsperiod utan ersättning och gör de utredningar som ärendet kräver. 

9 §.Uteblivande från ett möte där en sysselsättningsplan utarbetas. Det föreslås att 1 mom. ändras så att tidsperioden utan ersättning inte överskrider 15 dagar, om dröjsmålet med utarbetandet av sysselsättningsplanen beror på serviceproducenten. 

I 2 mom. anges det i vilka situationer den arbetssökande inte ska föreläggs någon tidsperiod utan ersättning trots att han eller hon uteblivit från mötet där sysselsättningsplanen ska utarbetas. Om den arbetssökande är förhindrad att komma till mötet där sysselsättningsplanen ska utarbetas, kan hon eller han för närvarande komma överens med arbets- och näringsbyrån om en annan tidpunkt för utarbetandet av planen. Förutsättningen är dock alltid att arbets- och näringsbyrån godkänner den orsak som den arbetssökande uppgett för att mötet ska senareläggas. 

Om det i stället för arbets- och näringsbyrån är en serviceproducent som utarbetar sysselsättningsplanen tillsammans med den arbetssökande, ska den arbetssökande vid behov komma överens med serviceproducenten om ändrad tidpunkt för mötet där sysselsättningsplanen ska utarbetas. 

Om det är möjlig att en arbetssökande försöker undvika att en sysselsättningsplan utarbetas genom att begära att mötet ska ordnas vid en annan tidpunkt, meddelar serviceproducenten arbets- och näringsbyrån om ett sådant förfarande från den arbetssökandes sida med stöd av 11 kap. 4 § i lagförslaget. Det ingår aldrig i serviceproducentens uppgifter att avgöra om den arbetssökande ska föreläggas en tidsperiod utan ersättning på grund av att han eller hon uteblivit från ett möte där en sysselsättningsplan utarbetas. 

10 §.Vägran att utarbeta sysselsättningsplan. Det föreslås att 1 mom. ändras så att tidsperioden utan ersättning inte överskrider 30 dagar, om dröjsmålet med utarbetandet av sysselsättningsplanen beror på serviceproducenten. 

12 §.Vägran att delta i service. En arbetssökande föreläggs för närvarande en tidsperiod utan ersättning om han eller hon utan giltig orsak vägrar delta i sådan honom eller henne erbjuden och av arbetskraftsmyndigheten anordnad service som ska betraktas som skälig och som är jämförbar med den service som anges i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att tidsperioden utan ersättning kan föreläggas under motsvara förutsättningar om servicen ordnas av en serviceproducent. Med stöd av paragrafhänvisningen i 12 a § kan en tidsperiod utan ersättning föreläggas också om en arbetssökande avbryter sådan service som ordnas av en serviceproducent. 

5 kap. Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning

4 a §.Hur lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service tillgodoräknas i löntagares arbetsvillkor. I 2 mom. beaktas att arbets- och näringsbyrån redan för närvarande kan uppfylla sin skyldighet enligt 11 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice att ordna sysselsättningsfrämjande service genom att anskaffa service av serviceproducenter. 

Den föreslagna ändringen preciserar bestämmelsens ordalydelse och påverkar inte den arbetssökandes rättigheter eller arbets- och näringsbyråns skyldigheter. 

11 kap. Bestämmelser om verkställighet

4 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande. Enligt 1 mom. 3 punkten ger arbets- och näringsbyrån ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om huruvida personens jobbsökning är i kraft under tiden för sysselsättningsfrämjande service samt om huruvida personen sysselsätts i heltidsarbete längre än två veckor. Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges dessutom om vissa villkor som har samband med den arbetslöshetsförmån som betalas under tiden för arbetskraftsutbildning. Till dessa delar föreslås det inga ändringar i 3 punkten. 

Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 3 punkten till 10 kap. 2 § 3 mom. 1—3 punkten stryks. Detta innebär att i fortsättningen avgör arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om arbetslöshetsförmån kan betalas ut under tiden för sysselsättningsfrämjande service oberoende av tidsperioden utan ersättning, skyldigheten att vara i arbete och den i 2 kap. 13 eller 14 § avsedda begränsning som anknyter till yrkesutbildning och som gäller unga personer som saknar utbildning. Uppgiften är ny för dem som betalar arbetslöshetsförmånen, men den inbegriper inte någon arbetskraftspolitisk prövning. 

Det föreslås att 1 mom. 4 punkten upphävs. I samband med det meddelande som avses i den föreslagna 4 b § ska den som betalar ut arbetslöshetsförmånen underrättas om huruvida sysselsättningsfrämjande service ingår i den sysselsättningsplan som utarbetats med den arbetssökande eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen. 

4 b §.Arbets- och näringsbyråns och serviceproducentens meddelande. Denna paragraf är ny. I 1 mom. föreslås det en bestämmelse om en serviceproducents skyldighet att underrätta arbets- och näringsbyrån om eventuella omständigheter som påverkar jobbsökningens giltighet och om ett eventuellt arbetskraftspolitiskt klandervärt förfarande från den arbetssökandes sida. 

Serviceproducenten ska meddela arbets- och näringsbyrån om den arbetssökande inte sköter ärenden hos serviceproducenten så som serviceproducenten bestämt samt om eventuella försummelser från den arbetssökandes sida som anknyter till jobbsökning eller service. Serviceproducenten gör inte prövningen av om den arbetssökandes förfarande kan leda till att rätten till utkomstskydd för arbetslösa upphör med stöd av 2 kap. 1 § eller till att det föreläggs en tidsperiod utan ersättning, skyldighet att vara i arbete eller en påföljd som gäller unga personer som saknar utbildning. Meddelandet ska innehålla tillräckliga uppgifter om den arbetssökandes förfarande för att arbets- och näringsbyrån ska kunna pröva om utbetalningen av arbetslöshetsförmånen kan fortsätta eller om det är skäl att utreda ärendet ytterligare genom att begära utredning om saken av den arbetssökande på det sätt som avses i förvaltningslagen. Det är alltid arbets- och näringsbyrån som förelägger en påföljd med tanke på utkomstskyddet för arbetslösa. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att arbets- och näringsbyrån och serviceproducenten har skyldighet att meddela arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om att den arbetssökande deltar i sysselsättningsfrämjande service. Den som betalar arbetslöshetsförmånen fattar med stöd av meddelandet beslut om huruvida det ska betalas ut arbetslöshetsförmån till den arbetssökande på basis av deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Meddelandena till arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten motsvarar till innehållet i huvudsak de nuvarande arbetskraftspolitiska utlåtandena om sysselsättningsfrämjande service. 

I 3 mom. föreskrivs det om vissa omständigheter som har samband med lämnandet av meddelanden på motsvarande sätt som i 4 § 3 och 4 mom. som gäller arbetskraftspolitiska utlåtanden. Närmare bestämmelser om lämnande av meddelanden och om vad som ska ingå i meddelandena får med stöd av det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning i 4 mom. utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Bestämmelser om meddelande av uppgifter som gäller kostnadsersättning finns i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012). 

Om en serviceproducent underlåter att lämna ett meddelande till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om deltagande i sysselsättningsfrämjande service, är det arbets- och näringsbyrån som ska lämna meddelandet. Arbets- och näringsbyrån har emellertid inte behörighet att ingripa t.ex. i innehållet i ett meddelande som lämnats av en serviceproducent. Om meddelandet har lämnats av serviceproducenten, hör det också till serviceproducenten att utarbeta ett eventuellt bemötande av ett besvär. 

En eventuell besvärsprocess kan t.ex. förutsätta åtgärder av arbets- och näringsförvaltningen även efter att serviceproducenten inte längre står i avtalsförhållande till arbets- och näringsförvaltningen. I dessa situationer är det arbets- och näringsbyrån som vidtar de åtgärder som behövs. 

12 kap. Sökande av ändring

1 §.Rätt att söka ändring. Det föreslås att 1 mom. förtydligas utan att det ändras i sak. I momentet beaktas den ändring som gäller besvärsnämnderna och i stället för besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden föreslås det att besvärsnämnden för social trygghet ska nämnas i momentet. Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar nuvarande 2 och 4 mom. 

I det nya 4 mom. föreslås det att ändring i arbets- och näringsbyråns och serviceproducentens meddelanden enligt 11 kap. 4 a och 4 b § inte får sökas genom besvär. Till omfattningen föreslås besvärsförbudet motsvara det besvärsförbud som nu gäller de arbetskraftspolitiska utlåtandena. 

9 §.Fördelning av rättegångskostnader. Arbets- och näringsförvaltningen ska ansvara för ersättande av rättegångskostnader till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten även när skyldigheten att betala rättegångskostnader i huvudsak eller delvis bygger på ett meddelande som en serviceproducent lämnat om deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Arbets- och näringsförvaltningen ansvarar för dessa kostnader också i dagens läge. 

Även om arbets- och näringsförvaltningen ansvarar för ersättande av rättegångskostnader till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten, har arbets- och näringsförvaltningen trots den föreslagna bestämmelsen rätt att kräva att serviceproducenten betalar rättegångskostnaderna. Serviceproducentens ersättningsskyldighet kan t.ex. basera sig på ett avtal om anskaffande av sysselsättningsfrämjande service. 

13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter

1 §.Rätt att erhålla uppgifter. Det föreslås att serviceproducent nämns i 1 mom. 4 punkten. Både arbets- och näringsbyrån och den som betalar arbetslöshetsförmånen har rätt att få uppgifter om den arbetssökande av serviceproducenten. 

I paragrafen motsvarar 2 mom. 1 punkten. den nuvarande 1 punkten, men 2 punkten är ny. Arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten ska ha rätt att av arbets- och näringsbyrån eller serviceproducenten få meddelanden om den arbetssökandes deltagande i sysselsättningsfrämjande service. I 2 mom. föreslås den nuvarande 2 punkten bli 3 punkt. 

Ikraftträdande. I fråga om sysselsättningsfrämjande service som har börjat före lagens ikraftträdande hör lämnandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden till arbets- och näringsbyrån och arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter. Vidare gäller en serviceproducents skyldighet att enligt 11 kap. 4 b § 1 mom. underrätta arbets- och näringsbyrån om sådana omständigheter som eventuellt påverkar en arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa endast sådana omständigheter som äger rum efter lagens ikraftträdande. En övergångsbestämmelse behövs eftersom en omständighet som inträffat före lagens ikraftträdande kan påverkar rätten till utkomstskydd för arbetslösa även efter ikraftträdandet. 

1.5  Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

5 §.Utarbetande av aktiveringsplan. Kommunen ska i dagens läge innan den vidtar åtgärder som har samband med utarbetande av en aktiveringsplan försäkra sig om att arbets- och näringsbyrån tillsammans med personen i fråga har utarbetat en sysselsättningsplan eller att arbets- och näringsbyrån har gett den arbetssökande tillfälle att delta i en intervju med arbetssökande. I 4 mom. tas det hänsyn till att uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande kan ha överförts till en serviceproducent. Ändringen påverkar inte förutsättningarna för utarbetandet av en aktiveringsplan eller ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.