1.1  Bakgrund

Statsminister Sanna Marins regering beslutade våren 2020 om flera åtgärder i anslutning till covid-19-pandemin för att underlätta situationen för företag. En av åtgärderna var en lagändring genom vilken dröjsmålsräntan på skatter som är föremål för betalningsarrangemang temporärt sänktes från 7 procent till 2,5 procent. Dessutom föreskrevs att mervärdesskatt som betalades i januari–mars 2020 på ansökan kunde återbetalas till de skattskyldiga i samband med betalningsarrangemang. Samtidigt underlättade Skatteförvaltningen tillfälligt genom egna åtgärder förutsättningarna för betalningsarrangemang för skatter. I fråga om dessa betalningsarrangemang som gjordes på lindrade villkor sommaren 2020 används i denna proposition benämningen lindrade betalningsarrangemang. Det var möjligt att ansöka om lindrade betalningsarrangemang fram till den 31 augusti 2020. 

De restriktioner som införts och de rekommendationer som getts med anledning av covid-19-pandemin och det förändrade konsumentbeteendet till följd av pandemin har haft betydande konsekvenser för företagsverksamheten. Förra hösten började antalet smittade igen stiga efter ett lugnare skede under sommaren. De restriktioner som vidtagits för att förhindra spridningen av pandemin skärptes under slutet av 2020 och början av 2021 på grund av att epidemiläget försämrades. Vid sitt allmänna sammanträde den 1 mars 2021 beslutade statsrådet att undantagsförhållanden enligt 3 § 5 punkten i beredskapslagen (1552/2011) råder i landet. 

Konsekvenserna av de skärpta restriktionerna har berört olika branscher på olika sätt. Lagen om temporärt kostnadsstöd för företag (508/2020) trädde i kraft vid ingången av juli i fjol. Med hjälp av kostnadsstödet strävade man efter att på ett riktat sätt stödja företag som drabbats av covid-19-pandemin. Kostnadsstödet är avsett för företag vars omsättning har sjunkit betydligt på grund av covid-19-pandemin och som har sådana lönekostnader och andra kostnader som hänför sig till stödperioden och som är svåra att anpassa. Stödbehovet och stödbeloppet bedöms utifrån den förlust i omsättningen som epidemin och bekämpningen av den har medfört. Den första ansökningsomgången för kostnadsstöd var 7.7.2020−31.8.2020 och den andra ansökningsomgången 21.12.2020−26.2.2021. Den tredje ansökningsomgången för kostnadsstöd inleddes den 27 april 2021 och fortsätter till och med den 23 juni 2021. Utöver kostnadsstöd är avsikten dessutom att betala en ersättning för stängning till företag vars lokaler med stöd av 58 g § i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) eller 3 a § i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (308/2006) ska hållas stängda för kunder. Utöver att förplägnadsrörelser stängs kan man med stöd av 58 g § i lagen om smittsamma sjukdomar föreskriva att till exempel motions- och idrottsutrymmen, träningslokaler, simhallar, badinrättningar och inomhuslekparker ska stängas. Ersättningen för stängning ska betalas till små företag och mikroföretag. 

Den långvariga covid-19-pandemin och de skärpta restriktionerna har försämrat de skattskyldigas förmåga att klara av betalningsraterna i de lindrade betalningsarrangemang som gjordes i somras. Situationen kan vara svår särskilt inom sådana branscher där restriktionerna i betydande utsträckning hindrar bedrivande av normal affärsverksamhet, med beaktande av att det samhälleliga stöd som fås via kostnadsstödet betalas ut med fördröjning. Därför enades regeringen om att det under dessa omständigheter är motiverat att ge möjlighet att på nytt ansöka också om lindrade betalningsarrangemang. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Propositionen har behandlats av delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. På grund av ärendets brådskande natur har inga utlåtanden begärts om propositionen. 

Bakgrundsmaterialet till regeringens proposition finns tillgängligt på adressen https://vm.fi/sv/projekt under beteckningen VM061:00/2021. 

2.1  Betalningsarrangemang för skatter

I 41 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) föreskrivs det om metoder för indrivning av skatter. I 1 mom. räknas de metoder upp som Skatteförvaltningen kan vidta för att driva in skatt efter att ha utrett den skattskyldiges betalningsförmåga och det mest ändamålsenliga indrivningssättet. Enligt 1 mom. 2 punkten kan Skatteförvaltningen vidta betalningsarrangemang för att driva in skatt. 

Närmare bestämmelser om förutsättningar för betalningsarrangemang finns i lagens 43 §. Enligt 43 § 1 mom. kan Skatteförvaltningen vidta betalningsarrangemang enligt 41 §, om den skattskyldiges skattebetalningsförmåga har försämrats tillfälligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet, sjukdom eller försämrad likviditet eller av något annat särskilt skäl. Ett betalningsarrangemang görs enligt paragrafens 2 mom. på villkor att det inte utgör hinder för användning av återbäringar till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp. 

I 43 § 3 mom. i lagen om skatteuppbörd föreskrivs det att betalningsarrangemang av synnerligen vägande billighetsskäl också får göras så att ränta inte tas ut. Vid ingången av 2013 fogades en bestämmelse (35 a §) som motsvarar det momentet till då gällande lag om skatteuppbörd (609/2005). I regeringspropositionen om lagändringen (RP 76/2012 rd) konstaterades det i fråga om ett räntefritt betalningsarrangemang att det kan närmast handla om att en fysisk person som är villig att betala befinner sig i en så ömkansvärd situation att det med hänsyn till hans eller hennes strävan att betala skatt trots de ekonomiska svårigheterna inte är motiverat att ta ut räntor. En annan tänkbar situation som nämns i motiveringen till bestämmelsen är att för att trygga fortsatt livsduglig företagsverksamhet kan fordringsägarnas kollektiv nå överenskommelse om betalningsarrangemang som avses vara förenade med partiell eller heltäckande räntefrihet för fordringarna. 

Möjligheten att bevilja ett räntefritt betalningsarrangemang kan endast komma i fråga för enskilda skattskyldiga i undantagsfall då synnerligen vägande skäliga skäl med stöd av en detaljerad utredning av den skattskyldige talar för ett räntefritt betalningsarrangemang. Enligt skatteförvaltningen har betalningsarrangemang i praktiken inte beviljats räntefritt. De ekonomiska problem som företagen rent allmänt orsakas av covid-19-pandemin kan inte betraktas som ett exceptionellt vägande skäl i den mening som avses i lagrummet. 

Enligt bemyndigandet i 4 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om vidtagande av betalningsarrangemang, om betalningstid, om säkerhet för tryggande av betalningsarrangemang och om förfarandet i övrigt vid betalningsarrangemang. 

Skatteförvaltningen har utfärdat ett beslut om förfarande vid betalningsarrangemang (4/2021). Enligt 1 § i beslutet kan Skatteförvaltningen i syfte att skatter ska flyta in vidta betalningsarrangemang med en skattskyldig vars betalningsförmåga har försämrats tillfälligt, i stället för att skicka skatterna för indrivning genom utsökning eller vidta andra indrivningsåtgärder. Betalningsarrangemang kan vidtas i fråga om skatter som tas ut av Skatteförvaltningen. Vid vidtagandet av betalningsarrangemang bereder och skickar Skatteförvaltningen till den skattskyldige en betalningstidtabell, i enlighet med vilken skatterna ska betalas som jämna rater som fastställts i betalningsarrangemanget.  

I 2 § i beslutet finns föreskrifter om hinder för betalningsarrangemang. Betalningsarrangemang vidtas inte, om den skattskyldige har skatter som ska drivas in genom utsökning eller skatteskulder som grundar sig på skatteansvar eller Skatteförvaltningens andra fordringar eller om den skattskyldige fortfarande har obetalda skatter som ingått i ett tidigare betalningsarrangemang eller om den skattskyldige har försummat deklarationsskyldigheten som gäller beskattningen. Betalningsarrangemang vidtas inte heller om det för den skattskyldige finns ett gällande betalningsprogram i enlighet med lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller lagen om företagssanering (47/1993), i vilket skatter som Skatteförvaltningen ska driva in ingår. Dessutom kan Skatteförvaltningen låta bli att vidta betalningsarrangemang om beviljandet av förlängd betalningstid av annan orsak inte är ändamålsenligt för att skatter ska flyta in. 

Enligt 4 § i beslutet är maximitiden för betalningsarrangemang utan säkerhet två år. Om det för betalningsarrangemanget har ställts en säkerhet, kan betalningstiden vara längre. Betalningstiden ska ändå definieras så att skatterna inte preskriberas under tiden för arrangemanget. Enligt 5 § i beslutet tas lagstadgade dröjsmåls- och förseningsräntor ut för tiden för betalningsarrangemanget. Betalningsarrangemanget kan av synnerligen vägande billighetsskäl, såsom en fysisk persons helhetssituation eller tryggande av den fortsatta företagsverksamheten, också vara räntefritt. 

I 7 § i beslutet finns föreskrifter om förfallande av betalningsarrangemang. Betalningsarrangemanget förfaller, om den skattskyldige inte betalar betalningarna i enlighet med betalningstidtabellen, om det för den skattskyldige uppstår en ny skatteskuld eller om den skattskyldige försummar deklarationsskyldigheten som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen kan dessutom låta ett betalningsarrangemang förfalla av annat vägande skäl, om inflytningen av skatter kan antas vara i fara. Enligt beslutet kan ett betalningsarrangemang förnyas endast om förfallandet av betalningsarrangemanget har orsakats av fel hos myndigheterna eller av ett annat mycket vägande motiverat skäl. 

I ett betalningsarrangemang kan en skattskyldig som har betalningssvårigheter få extra tid för betalning av skatter som förfallit till betalning. Om den skattskyldige iakttar villkoren för betalningsarrangemanget, skickar Skatteförvaltningen inte den skatt som ingår i betalningsarrangemanget till utsökning. Under ett gällande betalningsarrangemang avförs företaget inte heller ur förskottsuppbördsregistret, och den skatteskuld som ingår i betalningsarrangemanget publiceras inte i skatteskuldsregistret eller på en protestlista. 

När Skatteförvaltningen överväger en begäran om betalningsarrangemang, bedömer den hur den skattskyldige tidigare iakttagit sina skyldigheter, hur tillfälliga betalningssvårigheterna är samt vilka möjligheter den skattskyldige har att iaktta det föreslagna betalningsarrangemanget. När ett betalningsarrangemang görs, inkluderas alla skatteskulder som förfallit till betalning samt redan kända skatter som förfaller till betalning inom den närmaste framtiden. Efter det att betalningsarrangemanget har gjorts kan nya skatter som inte ingår i betalningsarrangemanget inte inkluderas i arrangemanget. Nya skatter som förfaller till betalning under betalningsarrangemanget ska betalas på förfallodagen eller mycket snart därefter, annars förfaller betalningsarrangemanget. Vid betalningsarrangemang amorteras de skatteskulder som ingår i betalningsprogrammet i regel i månatliga jämna poster. Endast privatpersoner kan ha längre amorteringsintervall. Betalning av den första amorteringsposten i ett betalningsarrangemang krävs alltid inom högst en månad efter det att betalningsarrangemanget har vidtagits. 

Det faktum att skatter inte kan inkluderas i ett betalningsarrangemang efter det att arrangemanget har gjorts beror på bedömningen av hur tillfälliga betalningssvårigheterna är. Betalningsarrangemang är en åtgärd av engångsnatur med hjälp av vilken betalningssvårigheter ska fås under kontroll och nya skatter betalas i tid. Kravet på att amorteringarna ska inledas inom en månad efter det att betalningsarrangemanget har gjorts baserar sig på förutsättningen att den skattskyldige kan iaktta betalningsarrangemanget så att skatt inflyter mer sannolikt än genom andra indrivningsåtgärder. 

2.2  Dröjsmålsränta

Bestämmelser om dröjsmålsränta och om beräkning av den finns i 5 a och 5 b § i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Enligt 5 a § 1 mom. beräknas dröjsmålsränta på obetald skatt som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd och på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen (633/1982) för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter. 

Enligt 5 b § 1 mom. beräknas dröjsmålsräntan på obetald skatt från den dag som följer på förfallodagen till den dag då skatten betalas. 

Enligt 12 § i räntelagen är den referensränta som avses i lagen den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Den referensränta som gäller den första kalenderdagen i halvårsperioden i fråga ska tillämpas under de följande sex månaderna. Enligt 12 a § ska Finlands Bank i Finlands författningssamling utan dröjsmål publicera ett meddelande om den referensränta som avses i 12 § och dess giltighetstid. 

Den referensränta som Finlands Bank meddelat för perioden 1.7.2020–31.12.2020 är 0,0 procent (Finlands Banks meddelande om referensränta och dröjsmålsräntor, 483/2020). Den referensränta som meddelats för perioden 1.7.2020–31.12.2020 tillämpas vid beskattningen 1.1.2021–31.12.2021. Den dröjsmålsränta som avses i 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta är således 7 procent under perioden 1.1.2021–31.12.2021. 

Vid betalningsarrangemang befrias den skattskyldige inte från betalning av dröjsmålspåföljder. För de skatter som ingår i ett betalningsarrangemang tas det för tiden för betalningsarrangemanget ut en dröjsmålsränta enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta, som är 7 procent 2021. Endast av synnerligen vägande billighetsskäl får betalningsarrangemang vidtas också så att dröjsmålsränta inte tas ut. Det är ytterst exceptionellt att dröjsmålsränta inte tas ut. 

2.3  Användning av återbäring till betalning av skatt som är föremål för lindrat betalningsarrangemang

I 4 kap. i lagen om skatteuppbörd föreskrivs det om användning och kvarhållande av återbäringar. I 22 § föreskrivs det om huvudregeln för användning av återbäring. Enligt paragrafens 1 mom. använder Skatteförvaltningen återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar. Enligt 2 mom. kan en återbäring även användas till betalning av skatter som den som får återbäring ansvarar för. I 23 § föreskrivs det om användning av återbäring till betalning av någon annan myndighets fordringar. 

Bestämmelser om hinder för användning av återbäring finns i 25 § i lagen om skatteuppbörd. Enligt paragrafens 1 mom. används återbäring inte till betalning av en preskriberad skuld. Återbäring används inte heller utan den skattskyldiges begäran till betalning av en sådan skuld eller en del av en sådan skuld beträffande vilken verkställighet helt har förbjudits eller verkställigheten helt har avbrutits. Enligt 3 mom. hindrar varken konkurs för mottagaren av återbäring eller utmätning av återbäring att återbäringen används till betalning av Skatteförvaltningens fordran. 

Bestämmelser om användningsordningen för återbäringar finns i 26 § i lagen om skatteuppbörd. Enligt paragrafens 1 mom. används återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med 6 §. Enligt 2 mom., som gäller skatter som betalas på eget initiativ, används återbäring på skatt som avses i 7 § i första hand till betalning av skatter som avses i 7 § med iakttagande av 6 §. I 3 mom. föreskrivs det om undantag i fråga om fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivningsåtgärder. Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 1 och 2 mom. i sista hand använda en återbäring till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med mottagaren av återbäringen har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där återbäringen i strid med mottagarens intresse skulle användas till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder. Enligt 4 mom. kan Skatteförvaltningen använda en återbäring i första hand till betalning av den skattskyldiges egna skatter, och därefter till betalning av de skatter som den skattskyldige ansvarar för. 

Bestämmelser om den allmänna användningsordningen för inbetalningar och återbäringar finns i 6 § i lagen om skatteuppbörd. Enligt paragrafens 1 mom. används inbetalningar och återbäringar till betalning av skatter enligt den dag skatterna preskriberas från den äldsta till den senaste. Till betalning av skatter som preskriberas samma dag används inbetalningar och återbäringar enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt som betalas på eget initiativ anses då vara den dag då skattedeklarationen lämnats in. I 1 mom. föreskrivs det också om användningsordningen för inbetalningar och återbäringar, om skatterna förfaller till betalning samma dag. Enligt bestämmelsen används inbetalningarna och återbäringarna exempelvis först till inkomstskatter och först därefter till förskottsinnehållningar. Inbetalningar och återbäringar används dock till förskottsinnehållningar innan de används till mervärdesskatter. 

I 30 § i lagen om skatteuppbörd föreskrivs det om utbetalning av belopp som ska betalas tillbaka. Enligt paragrafens 1 mom. betalar Skatteförvaltningen utan dröjsmål ut det belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige efter det att rätten till återbäring har utretts, om inte återbäringen ska användas till betalning av skatt eller någon annan fordran. 

2.4  Lindrade betalningsarrangemang

Situationen för företag som råkat i betalningssvårigheter på grund av covid-19-pandemin våren 2020 underlättades genom att dröjsmålsräntan på de skatter som är föremål för betalningsarrangemang sänktes tillfälligt med 4,5 procentenheter från 7 procent till 2,5 procent. Dessutom kunde de skattskyldiga ansöka om återbäring av mervärdesskatt som betalats i januari–mars. Återburen mervärdesskatt ska betalas tillbaka till Skatteförvaltningen i samband med betalningsarrangemang. Samtidigt underlättade Skatteförvaltningen genom sina egna åtgärder villkoren för betalningsarrangemang. Tidpunkten för den första betalningsraten i betalningsprogrammet senarelades till tre månader efter det att betalningsarrangemanget ingicks. Vanligen ska den första raten betalas en månad efter det att betalningsarrangemanget ingås. Betalningsarrangemanget kunde undantagsvis även omfatta obetalda skatter som ingått i ett tidigare betalningsarrangemang. Skatteförvaltningen genomförde ändringarna i förfarandet genom att temporärt ändra 2 och 7 § i sitt beslut om förfarande vid betalningsarrangemang (1017/2019). 

Enligt den regeringsproposition som gällde sänkning av dröjsmålsräntan (RP 33/2020 rd) var målet med de lindrade betalningsarrangemangen att tillsammans med regeringens övriga åtgärder till stöd för företagen, att hjälpa företagen klara sig igenom krisen och på så sätt undvika konkurser. Syftet med att lindra villkoren för betalningsarrangemang och sänka dröjsmålsräntorna på skatter som ingår i betalningsarrangemang var att underlätta situationen för de företag som har det svårast. Syftet med ett flexiblare förfarande var att göra det möjligt för annars livskraftiga företag att undvika konkurs och i slutändan också klara av sina skatteförpliktelser med hjälp av den betalningstid som betalningsarrangemanget medför. Det bedömdes att målgruppen för lättnaderna skulle vara i synnerhet små och medelstora företag som inte nödvändigtvis hade tillgång till andra finansieringsmetoder som större företag skulle ha kunnat använda vid tillfälliga betalningssvårigheter. 

Dröjsmålsräntan sänktes genom att en ny 5 e § temporärt fogades till lagen om skattetillägg och förseningsränta. Enligt paragrafen är den dröjsmålsränta för tiden efter förfallodagen som beräknas på skatt som är föremål för betalningsarrangemang enligt 41 § i lagen om skatteuppbörd referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med fyra procentenheter. Dröjsmålsräntan fastställdes således ursprungligen till 4 procent, eftersom den referensränta som avses i räntelagen var 0 procent. En lägre dröjsmålsränta tillämpades om den skatt som var föremål för betalningsarrangemang hade förfallit till betalning den 1 mars 2020 eller därefter. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2020 och gällde till och med den 31 augusti 2020. Den nedsatta dröjsmålsräntan tillämpades på betalningsarrangemang som hade inletts under lagens giltighetstid. Lagen tillämpades också på betalningsarrangemang som hade ansökts om under lagens giltighetstid. En motsvarande räntesänkning genomfördes också på den förseningsränta som beräknas på skatt eller betalning som är föremål för uppskov enligt bilskattelagen (1482/1994), punktskattelagen (182/2010), fordonsskattelagen (1281/2003) och bränsleavgiftslagen (1280/2003). 

Dröjsmålsräntan sänktes ytterligare till 2,5 procent genom en lagändring (485/2020) som trädde i kraft den 26 juni 2020. Ändringen baserade sig på en regeringsproposition RP 74/2020 rd med stöd av vilken det lindrade betalningsarrangemanget utvidgades till att gälla redan betalda mervärdesskatter som förföll till betalning i början av 2020. Skatteförvaltningen betalade på ansökan de mervärdesskatter som tagits in i betalningsarrangemang till den skattskyldige och den skattskyldige betalar dem sedan tillbaka till Skatteförvaltningen i enlighet med betalningsprogrammet. I regeringspropositionen föreslogs dessutom att 5 e § i lagen om skattetillägg och förseningsränta ändras så att dröjsmålsräntan sänks från 4 procent till 3 procent. Vid riksdagsbehandlingen ändrades propositionen så att beloppet av dröjsmålsräntan sänktes från föreslagna 3 procent till 2,5 procent. 

I regeringens proposition RP 74/2020 rd föreslogs också att det ska förhindras att skatteåterbäring används till betalning av skatt som är föremål för lindrat betalningsarrangemang. Detta genomfördes genom att i lagen om skatteuppbörd temporärt ändra 25 § 1 mom. och genom att till 26 § temporärt foga ett nytt 5 mom. och till 43 § ett nytt 5 mom. Enligt den i lagen om skatteuppbörd avsedda 25 § 1 mom. 3 punkten som gällde under tiden 26.6.2020–31.12.2020 används återbäring inte till betalning av sådan skatt som är föremål för i 41 § avsett betalningsarrangemang, om 5 e § i lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämpas på betalningsarrangemanget. Samtidigt fogades det temporärt också en ny 25 a § till lagen om skatteuppbörd, där det föreskrevs om utbetalning av det belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige i samband med ett betalningsarrangemang. Återbäring kunde betalas till den skattskyldige, om återbäringen i enlighet med 22 § i lagen om skatteuppbörd hade använts till betalning av sådan skatt för vilken ett lindrat betalningsarrangemang hade ingåtts. Återbäringen kunde betalas om den hade använts till betalning av skatt under tiden 25.3.2020–25.6.2020. De återbäringar som hade använts innan bestämmelsen om förhindrande av användning av skatteåterbäring trädde i kraft till betalning av sådan skatt för vilken en ansökan om ett lindrat betalningsarrangemang var anhängig kunde således i efterhand betalas till den skattskyldige och inkluderas i betalningsarrangemanget. 

2.5  Lindrade betalningsarrangemang i siffror

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  Huvudsakliga konsekvenser

5.1  Lagen om skattetillägg och förseningsränta

5 e §. Dröjsmålsränta på skatt som är föremål för betalningsarrangemang. Det föreslås att det till lagen om skattetillägg och förseningsränta fogas en ny temporär 5 e §. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs det att den dröjsmålsränta för tiden efter förfallodagen som beräknas på skatt som är föremål för betalningsarrangemang enligt 41 § 1 mom. 2 punkten i lagen om skatteuppbörd är referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med 2,5 procentenheter. Bestämmelsen utgör ett undantag till huvudregeln i 5 a §, enligt vilken dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen förhöjd med 7 procentenheter. 

Sänkningen av dröjsmålsräntan är en del av en helhet, vars syfte är att underlätta situationen för de företag som drabbats av den långvariga covid-19-pandemin och de skärpta restriktionerna. För en enskild skattskyldig torde de lättnader som görs i Skatteförvaltningens förfarande med betalningsarrangemang vara av större betydelse än den föreslagna sänkningen av dröjsmålsräntan. Särskilt möjligheten att få ett nytt betalningsarrangemang, som gäller under högst två år, i stället för det befintliga betalningsarrangemanget kommer avsevärt att förbättra situationen för sådana skattskyldiga som har haft svårigheter att klara av betalningarna enligt det nuvarande betalningsarrangemanget och de nya skatterna. 

Vid de lindrade betalningsarrangemang som gjordes 2020 tillämpades en dröjsmålsränta på 2,5 procent. Dröjsmålsräntan sänktes först till fyra procent och sänktes ännu ytterligare till 2,5 procent i samband med behandlingen av den regeringsproposition (RP 74/2020 rd) som gällde återbetalning av mervärdesskatter som betalades i början av 2020. 

Utifrån uppgifterna om betalningsarrangemanget kan det preliminärt konstateras att lindrade betalningsarrangemang har inletts i stor utsträckning även för stora företag och företag som är verksamma inom sådana branscher som inte har drabbats värst av covid-19-pandemin eller restriktionerna. Uppgifterna tyder på att den låga dröjsmålsräntan har medfört att det lindrade betalningsarrangemanget blivit en attraktiv finansieringsmetod för företag som antingen inte nödvändigtvis skulle ha behövt stöd för att klara av coronakrisen eller som skulle ha kunnat få finansiering även från finansiella institut. För att det stöd som ges via betalningsarrangemanget bättre ska riktas till de företag som drabbats hårdast av coronakrisen och inte fungera som en attraktiv finansieringsmetod även för andra företag, är det motiverat att dröjsmålsräntan är högre än 2,5 procent som tillämpades vid betalningsarrangemang i fjol. Storleken på räntan har inte nödvändigtvis så stor betydelse för skattskyldiga som har betalningssvårigheter. För sådana företag utgör möjligheten att kunna förnya betalningsarrangemanget och därmed att beviljas förlängd betalningstid en större lindring med tanke på fullgörandet av skatteförpliktelserna och upprätthållandet av likviditeten. 

Enligt uppskattning är merparten av de som ansöker om nya betalningsarrangemang sådana skattskyldiga som har ett gällande lindrat betalningsarrangemang som inleddes i somras. Dröjsmålsräntan för skatteskulder som är föremål för dessa betalningsarrangemang har varit 2,5 procent. För att dröjsmålsräntan på skattskyldigas skulder som är föremål för betalningsarrangemang inte ska stiga, föreslås det i propositionen av billighetsskäl att dröjsmålsräntan ska vara 2,5 procent också i det nya betalningsarrangemanget, även om den låga räntenivån avsevärt ökar betalningsarrangemangens attraktivitet och skulle kunna leda till en sämre allokering av det stöd som ges via betalningsarrangemanget till sådana företag som drabbats värst av covid-19-pandemin och restriktionerna. 

Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig på betalningsarrangemang som gäller skatter som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd. Betalningsarrangemang kan således beviljas med en lägre dröjsmålsränta exempelvis på mervärdesskatt, arbetsgivarens förskottsinnehållning och inkomstskatt. I och med den ändring av lagen om skatteuppbörd som trädde i kraft vid ingången av februari 2021 kan också i 41 § i lagen om skatteuppbörd avsett betalningsarrangemang inledas i fråga om bilskatt och punktskatt. Det föreligger således inget behov av att ändra 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta denna gång. 

Tillämpningen av bestämmelsen begränsas inte enligt grupp av skattskyldiga. Den lägre dröjsmålsräntan är därmed tillämplig på såväl fysiska personers som företagskunders betalningsarrangemang. Bestämmelsen är emellertid inte tillämplig på dröjsmålsränta som beräknas på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande. 

I 2 mom. föreslås att dröjsmålsräntan på den skatt som är föremål för betalningsarrangemang ska beräknas med en lägre procent som avses i 1 mom. för tiden mellan den 1 maj 2021 och den dag då skatten betalas. Om en skatt som ingår i betalningsarrangemanget har förfallit till betalning före den 1 maj 2021, bestäms dröjsmålsräntan för tiden mellan den dag som följer på förfallodagen och den 30 april 2021 i enlighet med de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Beräkningen av dröjsmålsräntan ska således inte ändras retroaktivt till den del räntan har influtit under tiden före den 1 maj 2021. Om en skatt tidigare har varit föremål för ett lindrat betalningsarrangemang, är dröjsmålsräntan 2,5 procent för tiden före den 1 maj 2021. I annat fall är dröjsmålsräntan 7 procent för tiden före den 1 maj 2021 enligt huvudregeln i 5 a § 1 mom. 

Exempel 1: För den skattskyldige har gjorts ett lindrat betalningsarrangemang den 28 juni 2020 för tiden 28.6.2020–27.6.2022. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. Det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att omfatta den obetalda andelen av den mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020 och som ingick i det gamla betalningsarrangemanget samt som ny skatt den mervärdesskatt som förfallit till betalning i april 2021. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 12 maj 2020 och som ingick i det gamla lindrade betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 2,5 procent från och med den dag som följer på förfallodagen, nämligen från och med den 13 maj 2020. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 13 april 2021 och som ingår i det nya betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 7 procent enligt huvudregeln för tiden 14.4.2021–30.4 .2021. Sänkt dröjsmålsränta på 2,5 procent beräknas på skulden från och med den 1 maj 2021. 

Exempel 2: För den skattskyldige har gjorts ett vanligt betalningsarrangemang den 8 januari 2021 för tiden 8.1.2021–7.1.2023. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges kvarskatt som förfallit till betalning i december 2020. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. I det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att ingå den obetalda andelen av den kvarskatt som förfallit till betalning i december 2020 och som ingick i det gamla vanliga betalningsarrangemanget, men inga andra skatter. På den kvarskatt som förfallit till betalning den 3 december 2020 och som ingick i det gamla vanliga betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 7 procent för tiden 4.12.2020–30.4.2021. Den sänkta dröjsmålsräntan på 2,5 procent beräknas på skulden från och med den 1 maj 2021. 

Exempel 3: För den skattskyldige har gjorts ett lindrat betalningsarrangemang den 28 juni 2020 för tiden 28.6.2020–27.6.2022. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020. Betalningsarrangemanget för den skattskyldige förfaller den 15 mars 2021 till följd av att betalningsprogrammet försummats. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. I det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att ingå den obetalda andelen av den mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020 och som ingick i det gamla betalningsarrangemanget. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 12 maj 2020 och som ingick i det gamla förenklade betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 2,5 procent från och med den dag som följer på förfallodagen fram till det att betalningsarrangemanget förfaller, nämligen under tiden 13.5.2020–15.3.2021. Efter att betalningsarrangemanget förfallit har det inte varit i kraft, och därför är den sänkta dröjsmålsräntan inte tillämplig. På skulden beräknas således en dröjsmålsränta på 7 procent för tiden 16.3.2021–30.4.2021. Eftersom skulden inkluderas i det nya betalningsarrangemanget beräknas den lägre dröjsmålsräntan på 2,5 procent igen på skulden från och med den 1 maj 2021. 

Bestämmelsen är tillämplig på betalningsarrangemang som ingås under lagens giltighetstid eller som ansöks senast den 31 augusti 2021. Den lägre dröjsmålsräntan ska tillämpas under hela den tid betalningsprogrammet gäller. Den föreslagna bestämmelsen tillämpas alltså på dröjsmålsräntan också till den del posterna i betalningsprogrammet ska betalas efter den 31 augusti 2021. 

Ett nytt lindrat betalningsarrangemang ska ansökas under lagens giltighetstid, dvs. senast den 31 augusti 2021. Det är motiverat att begränsa lagens giltighetstid till utgången av augusti 2021, eftersom det är fråga om ett betydande undantag i det nuvarande förfarandet med betalningsarrangemang. Grunden för undantag från det vanliga förfarandet är den långvariga covid-19-pandemin och de restriktioner som har införts med anledning av den. När smittläget förbättras, restriktionerna lindras och vaccinationstäckningen ökar minskar grunderna för exceptionella förfaranden. 

I fjol förlades ansökningarna om lindrade betalningsarrangemang tidsmässigt huvudsakligen till ansökningstidens början. Under de sista månaderna av lagens giltighetstid ansöktes det endast i liten utsträckning om lindrade betalningsarrangemang. Också denna gång kan man förvänta sig att största delen av ansökningarna görs med snabb tidtabell efter det att möjligheten att ansöka via Skatteförvaltningens ärendehanteringstjänst inleds. Ett nytt betalningsarrangemang kommer sannolikt i betydande utsträckning att ansökas av sådana skattskyldiga som har ett gällande lindrat eller vanligt betalningsarrangemang. Då görs också ansökningarna med större sannolikhet vid en tidigare tidpunkt. 

Begränsningen av giltighetstiden för bestämmelsen om sänkning av dröjsmålsräntan till utgången av augusti 2021 kan på ovan anförda grunder som hänför sig till pandemiläget och erfarenheterna från lindrade betalningsarrangemang som gjordes 2020 anses skälig under bestämmelsens tillämpningstid. 

5.2  Lagen om skatteuppbörd

25 §. Hinder för användning av återbäring. I paragrafen föreskrivs det om hinder för användning av återbäring. Det föreslås att 1 mom. ändras så att en ny 3 punkt temporärt fogas till momentet. Enligt den nya 3 punkten ska återbäring inte användas till betalning av sådan skatt som är föremål för i 41 § avsett betalningsarrangemang, om på betalningsarrangemanget tillämpas 5 e § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. De föreslagna ändringarna är ett undantag från huvudregeln i 22 § i lagen om skatteuppbörd, enligt vilken Skatteförvaltningen använder återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar. 

Den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas endast på skatter som är föremål för lindrade betalningsarrangemang med stöd av denna lag. Bestämmelsen ska således inte tillämpas på lindrade betalningsarrangemang som ingicks 2020. En skattskyldig som har ett gällande lindrat betalningsarrangemang som ingicks i fjol kan begära att ett nytt lindrat betalningsarrangemang ingås. På så vis förhindras användningen av återbäringar till betalning av skuld som är föremål för betalningsarrangemang. I fråga om övriga skatteskulder får återbäring användas till betalning av skatt i enlighet med huvudregeln i 22 §. Återbäring får används till betalning av skatteskuld som är föremål för betalningsarrangemang i sådana situationer där det i den skattskyldiges betalningsarrangemang är fråga om ett tidigare vanligt betalningsarrangemang eller ett tidigare beviljat lindrat betalningsarrangemang. 

Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig på alla återbäringar som avses i lagen om skatteuppbörd oberoende av skatteslag. Återbäringen kan således gälla exempelvis mervärdesskatt, samfunds inkomstskatt eller fysiska personers inkomstskatt. Bestämmelsen är tillämplig även på återbäring av punktskatt eller bilskatt. Den föreslagna bestämmelsen är på samma sätt som den 5 e § som fogats till lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämplig på alla skattskyldiga. 

Om den föreslagna bestämmelsen tillämpas ska återbäringen betalas ut till den skattskyldige i enlighet med 30 § i lagen om skatteuppbörd, om det inte finns andra hinder för återbetalning enligt 4 kap. Återbäringen kan användas till betalning av någon annan av den skattskyldiges skatter än sådan som omfattas av det lindrade betalningsarrangemanget. En sådan situation kan komma på fråga till exempel när den skattskyldige efter att ha vidtagit ett betalningsarrangemang får ny skatteskuld som inte omfattas av betalningsarrangemanget. Återbäringen kan också i enlighet med 23 § användas för betalning av någon annan myndighets fordringar samt utmätas till betalning av utsökningsskulder. 

Återbäringen ska betalas direkt till den skattskyldige med stöd av den föreslagna bestämmelsen. Den skattskyldige har med stöd av bestämmelsen inte rätt att begära att återbäringen används till betalning av skuld som är föremål för betalningsarrangemang för att undvika dröjsmålsränta. Den skattskyldige kan dock, om han eller hon så önskar, betala posterna i sitt betalningsarrangemang enligt en snabbare tidtabell än överenskommet. 

Avsikten är att paragrafen ska gälla till utgången av 2021. Förhindrande av att återbäringar används till betalning av skatter innebär att återbäringsbeloppet, som utan hinder skulle redovisas till skattetagarna, enligt den föreslagna bestämmelsen ska betalas ut till den skattskyldige. Situationen är till denna del annorlunda än vid beviljande av betalningsarrangemang, där det ges förlängd betalningstid för obetalda skatter. Vid förhindrande av att återbäringar används till betalning av skatter, blir skattetagarna tvungna att avstå från en sådan betalning som annars skulle ha redovisats till skattetagarna vid den tidpunkt som följer på tidpunkten för betalning av återbäringen. Det är fråga om ytterligare lättnader i de lindrade betalningsarrangemangen, genom vilka man på ett betydande sätt avviker från utgångspunkten vid skatteuppbörd, nämligen att återbäringar i första hand ska användas för skatter som förfallit till betalning. Förhindrandet av användning av återbäringar har också en betydande inverkan på tidsplanen för inflödet av skatteinkomster. Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att bestämmelsen om förhindrande av användning av återbäringar ska vara i kraft under en begränsad tid endast till utgången av 2021. Efter detta ska återbäringarna också användas till betalning av skatter som är föremål för lindrat betalningsarrangemang enligt 22 §. 

26 §. Användningsordning för återbäringar. I 3 mom. föreskrivs det bland annat om undantag gällande fordringar som är föremål för betalningsarrangemang jämfört med den normala användningsordningen för återbäringar. Det föreslås att det till paragrafen temporärt fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket 3 mom. inte tillämpas på i 25 § 1 mom. 3 punkten avsedda betalningsarrangemang. 

43 §. Förutsättningar för betalningsarrangemang. Ett betalningsarrangemang görs enligt paragrafens 2 mom. på villkor att det inte utgör hinder för användning av återbäringar till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp. Det föreslås att det till paragrafen temporärt fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket 2 mom. i paragrafen inte tillämpas på i 25 § 1 mom. 3 punkten avsedda betalningsarrangemang.