1.1  Evenemangsbranschen

Evenemangsområdet är ett mångfasetterat område där den gemensamma faktorn närmast är att verksamheten består av anordnande av olika offentliga tillställningar som en del av annan verksamhet eller som huvudsaklig verksamhet. Spektrumet av evenemangsarrangörer är brett och verksamheten varierar från kulturevenemang och festivaler till olika mässor och marknadsföringsevenemang (produktpresentation) och till religiösa evenemang. Evenemangsarrangörerna kan också variera avsevärt i fråga om företagsstorleken, omsättningen och antalet anställda. I typfallet har de egentliga yrkesmässiga aktörerna inom branschen relativt små organisationer, som arbetar året runt med att organisera evenemang. När ett evenemang närmar sig kopplas ett varierande antal olika underleverantörer till anordnandet av evenemanget (ljud- och ljusteknik, artister inkl. musiker, restaurangtjänster osv.). Evenemang kan ordnas året runt, men den i ekonomiskt hänseende viktigaste tiden för att anordna evenemang är sommaren, då förhållandena gör det möjligt att ordna bl.a. stora utomhusfestivaler. 

Enligt Tapahtumateollisuus ry:s branschrapport (Åbo handelshögskola) är evenemangsindustrin en bransch som omsätter sammanlagt 2,35 miljarder euro. Inom evenemangsindustrin finns det 3 200 företag och branschen sysselsätter sammanlagt nästan 200 000 personer, varav 20 000 är fast anställda. Traditionella branscher syns via sina produktionsanläggningar och verksamhetsställen, men inom evenemangsindustrin finns det inte många sådana, eftersom evenemangen produceras på olika platser och alltid under en begränsad tidsperiod. Organiseringen av evenemangen baserar sig på samarbete mellan företagsnätverk.  

I genomförandet av ett enskilt evenemang kan det i olika skeden av produktionsprocessen delta flera hundra olika företag. Produktionsprocessen kan pågå flera veckor eller flera månader, till och med flera år. Den del av processen som är störst och mest synlig när man ser till antalet anställda är själva genomförandet av evenemanget. 

Inom evenemangsindustrin finns det också mer permanenta och identifierbara produktionsanläggningar. Sådana är till exempel olika mäss- och kongresscentrum, idrottsarenor, konsertsalar, biografer och teatrar, museer och nöjesparker. Inom ramen för de traditionella näringsgrensindelningarna har dessa verksamheter dock inte statistikförts som självständig verksamhet. Därmed skapas det således inte heller någon omedelbar helhetsbild av branschens näringspolitiska betydelse. 

Evenemang kan klassificeras exempelvis enligt följande: konst- och kulturevenemang, evenemang av vetenskaplig karaktär eller undervisningskaraktär, kulturella fester, religiösa evenemang, idrottsevenemang, underhållningsevenemang, fritidsevenemang, politiska eller statliga evenemang, affärs- och handelsevenemang (marknadsföringsevenemang) samt icke organiserade evenemang. 

Evenemanget kan anordnas av en professionell evenemangsarrangör eller av något annat företag eller någon annan aktör. Evenemangsarrangören köper i regel olika tjänster av professionella företag inom evenemangsbranschen. Evenemang kan vara av engångskaraktär eller återkommande, och de kan också ordnas virtuellt. Evenemang kan också ordnas i en privat familjekrets. Evenemangsindustrin omfattar både sådan aktörer hos vilka evenemangen utgör hela affärsverksamheten eller merparten av den och sådana aktörer för vilka evenemangen endast utgör en del av den övergripande affärsverksamheten. I det nätverk som genomför ett evenemang kan ingå bland annat verksamhet inom uthyrning av evenemangslokaler, professionell evenemangsproduktion eller uthyrning av evenemangsteknik och olika tjänster. För säkerhets- och transportföretag eller aktörer inom restaurangbranschen kan evenemangstjänster däremot utgöra endast en del av den totala omsättningen. 

Evenemangens direkta konsekvenser riktar sig till den affärsverksamhet som evenemangsproduktionen ger upphov till (evenemangsindustrin). De sekundära konsekvenserna syns i affärsverksamheten hos de företag som betjänar evenemangsproduktionen (t.ex. inkvarterings-, restaurang- och transporttjänster). En tredje dimension är evenemangsturismen och evenemangsbesökarnas konsumtion. 

Att definiera evenemangsindustrin och vad den omfattar har blivit aktuellt relativt nyligen, dvs. våren 2020, när de restriktioner som infördes till följd av coronapandemin i praktiken stängde ned hela branschen och utvecklingen inom vad som tidigare varit en kraftigt växande näringsgren stannade upp. Företagen och arbetstagarna inom branschen är inte organiserade på ett heltäckande sätt. Branschen karakteriseras av s.k. atypiska anställnings- och uppdragsförhållanden som inte nödvändigtvis registreras hos myndigheterna, med undantag av skattemyndigheten. Denna avsaknad av organisering medför också begränsningar vid planeringen och genomförandet av en exakt inriktad stödpolitik under coronatiden och även i övrigt. 

Evenemangsindustrin är en del av den så kallade kreativa ekonomin, med vilken avses verksamhet där det immateriella kapitalet är en betydande produktionsfaktor vid sidan av det fysiska kapitalet. 

De tjänster som har anknyter till evenemang kan klassificeras enligt följande: 

- artist- och programtjänster, artist- och programförmedling, artist- och managerföretag, annan planering och produktion av programinnehållet i evenemangen 

- tjänster inom evenemangsteknik, försäljning och uthyrning: ljud-, ljus- och videoteknik, effektplanering, uthyrning och montering av utrustning, experttjänster inom evenemangsteknik 

- tjänster, försäljning och uthyrning i samband med att ett evenemang byggs upp: plattformar och möbler, mässkonstruktioner och utställningskonstruktioner, tält, övriga konstruktioner och materiel för evenemang, byggande och planering i samband med biljettförsäljning: tjänster och utrustning för biljettförsäljning och publikdeltagande 

- kringtjänster: evenemangscatering, evenemangssäkerhet, försäljare, evenemangspersonal 

- planering och konsultverksamhet: tjänster inom evenemangsnäringen, sponsrings-, konceptutvecklings- och marknadsföringstjänster, formgivnings-, planerings- och konsulttjänster 

- digitala evenemangstjänster: digitala tjänster, programvara och tillämpningar som riktar sig till evenemangsbranschen 

- annan specialservice inom evenemangsbranschen: andra produkter, annan utrustning och andra tjänster som riktar sig till evenemangsbranschen 

Det finns inga direkta specificerade statistiska uppgifter om evenemangsarrangörernas omsättning. Vid en jämförande granskning av olika forsknings- och kartläggningsuppgifter kan man dra nedanstående slutsatser. Till evenemangsbranschen kan hänföras 

- Evenemangsarrangörer (enskilda evenemang och årliga evenemang) ca 500 

- Evenemangslokaler som producerar eget program (inkl. konstcentrum) ca 100 st 

- Restauranger och platser där företrädesvis ges musikföreställningar ca 350 st och ca 200 sommarscener 

- Aktörer som producerar idrottsevenemang i serieform eller liknande fortlöpande idrottsevenemang ca 150 st 

- Evenemang som företagen ordnar för sina kunder (ordnas för närvarande inte alls) 

Enligt den kartläggning som gjorts av Tapahtumateollisuus ry finns det 83 professionella evenemangsarrangörer, och deras genomsnittliga omsättning är 4,8 miljoner euro. Den genomsnittliga omsättningen för de festivaler som får stöd av undervisnings- och kulturministeriet (16 st) är 1,6 miljoner euro (andelen offentligt stöd cirka 25 procent), medan den genomsnittliga omsättningen för Finland Festivals 76 medlemmar är 0,6 miljoner euro. På basis av näringsgrensindelningen kan man utgå från att antalet evenemangsarrangörer är fler än 200. 

Enligt en mer omfattande undersökning (2020) som gjorts vid Åbo handelshögskola fördelar sig de aktörer som har en omsättning på mer än 100 000 euro i storleksklasser enligt följande: 

I denna statistik ingår också andra aktörer inom branschen än evenemangsarrangörer och de som tillhandahåller evenemangsutrymmen. Det kan dock antas att åtminstone de tre grupper som har den största omsättningen i huvudsak företräder dessa aktörer. De aktörer som har en lägre omsättning är i huvudsak underleverantörer. 

I branschrapporten för branschen presenteras följande nyckeltal: 

- branschens totala omsättning beräknas vara 2,35 miljarder euro 

- antalet varaktiga arbetsplatser är 20 000, antalet tillfälliga arbetsplatser är cirka 120 000−175 000 

- balansomslutningen i förhållande till omsättningen är 0,74: allmänt taget arbetar man i branschen med en ganska låg balansomslutning, då verksamheten inte kräver stort kapital eller investeringar. 

- branschen är mycket arbetskraftsintensiv: en anställd generar en omsättning på i genomsnitt 100 000 euro 

- nettoresultatet, dvs. branschens lönsamhet, är försvarlig (2,7 %), liksom kapitalavkastningen (3,8 %) och soliditeten (17,8 %) 

Mer än 25 procent av företagen rapporterade att deras resultat ligger mellan 0 och 5 procent i förhållande till omsättningen. En tredjedel av företagen gick med förlust 2019, medan 22 procent av företagen rapporterade ett resultat på mer än 10 procent. Den låga soliditeten och likviditeten i kombination med den låga lönsamheten gör att branschens möjligheter att möta kriser, såsom coronaepidemin, försämras. Om krisen drar ut på tiden kommer en stor del av aktörerna inom branschen att vara tvungna att antingen upphöra med sin verksamhet eller byta bransch. 

Det finns många små företag i branschen. Enligt evenemangsindustrins branschrapport är ett medianföretags omsättning i genomsnitt 106 000 e, men siffran kunde vara mindre om man hade tillgång till material om alla mikroföretag. Mer än 65 procent av företagen har en omsättning på mindre än 250 000 euro. 

Enligt branschrapporten har 1 procent av företagen en omsättning på mer än 10 miljoner euro, 3 procent har en omsättning på 5–10 miljoner euro, 10 procent har en omsättning på 1–5 miljoner euro, 11 procent har en omsättning på 0,5–1 miljon euro, 11 procent har en omsättning på 250–500 000 euro och största delen av företagen, dvs. 64 procent, har en omsättning på 100–250 000 euro. 

1.2  Regeringens strategi för åtgärder och återuppbyggnad efter coronakrisen (exitstrategin)

Statsrådet publicerade den 20 april 2021 en promemoria om riktlinjer för en kontrollerad avveckling av de restriktioner och rekommendationer som införts till följd av covid-19-epidemin. En kontrollerad avveckling av restriktionerna förutsätter att epidemiläget är stabilt och utvecklingen positiv i hela landet. Regeringen bedömer epidemiläget som helhet. Följande riktgivande bedömningskriterier kan användas: 1. Epidemin har tydligt avtagit i hela landet under tre veckors tid. 2. Vaccinationstäckningen för personer över 70 år och för riskgrupper bedöms vara tillräckligt omfattande. 3. Det finns inte information om att virusvarianter som har okända egenskaper eller som väsentligt försämrar det skydd som vaccinerna ger skulle försvåra helhetsbedömningen av epidemiläget. 

Utgångspunkten för avvecklingen är att man fortsatt följer de restriktioner som förblir i kraft och vidtar hälsosäkerhetsåtgärder på ett ansvarsfullt sätt. En förutsättning för avvecklingen är uppdaterade nationella anvisningar om säker praxis samt en regionalt sett ändamålsenlig och genomförbar helhet av avvecklingsåtgärder vid övergången till bedömning på regional nivå. Enligt regeringen är det viktigt att vid en kontrollerad avveckling i första hand sträva efter att lindra och avveckla de restriktioner som gäller barns och ungas liv och vardag. Dessutom är det viktigt att de restriktioner och rekommendationer som gäller äldre uppdateras i takt med att man får information om vaccinationsskyddet. Det gäller också att uppmärksamma situationen för de grupper som bedöms ha drabbats hårdast av restriktionerna. 

EU:s digitala gröna intyg kommer att vara av betydelse när det gäller att möjliggöra resande. I detta skede planeras det inget särskilt nationellt användningsändamål för vaccinationsintyg eller för andra motsvarande intyg. 

Osäkerhetsfaktorerna med tanke på en kontrollerad avveckling har att göra med den höga utgångsnivån för antalet smittfall, vilket överlag förskjuter möjligheten för förutsättningar för avveckling att uppstå. Andra osäkerhetsfaktorer är att tillgången till vacciner är sämre än väntat samt att virusvarianterna kan få epidemin att accelerera och eventuellt försämra vaccinernas effekt. 

När undantagsförhållandena upphör och undantagslagarna om stängning av förplägnadsrörelserna slutar att gälla, är följande steg i avvecklingen av restriktioner regeringens förordande att slopa den riksomfattande indelningen i åtgärdsnivåerna 1–3 enligt kompletteringen av handlingsplanen för hybridstrategin. Att man slopar åtgärdsnivåerna innebär att bedömningen i fortsättningen görs endast utgående från epidemifaserna i områdena (basnivån, accelerationsfasen och samhällsspridningsfasen). Förordande om att slopa åtgärdsnivåerna ska ske genom beslut av statsrådet på framställning av social- och hälsovårdsministeriet utifrån Institutet för hälsa och välfärds epidemiologiska utlåtande. Enligt de nuvarande bedömningarna kan detta förordande göras senast i slutet av maj, under förutsättning att det riksomfattande epidemiläget är stabilt och utvecklas i en gynnsam riktning på det sätt som beskrivs ovan. Efter slopandet av åtgärdsnivåerna styr social- och hälsovårdsministeriet områdena genom sina styrningsbrev. Även handlingsplanen för hybridstrategin kommer att uppdateras. 

De viktigaste frågorna med tanke på evenemangsbranschen handlar om hur man ordnar säkra publikevenemang. Vid anordnandet av säkra evenemang och deltagandet i sådana är det viktigt att arrangörerna och deltagarna iakttar de begränsningar och rekommendationer som getts för genomförandet av säkra evenemang. Medan undantagsförhållanden råder och åtgärdsnivåerna tillämpas kan evenemang och offentliga tillställningar (högst 50 deltagare) anordnas endast på områden som är på basnivån, när den behöriga myndigheten genom sitt beslut tillåter detta med iakttagande av försiktighetsprincipen. I fråga om sådana utrymmen utomhus där det är möjligt att dela upp och avgränsa läktaromtråden och andra publikområden får högst 50 personer vistas i det avgränsade området. 

När man på statsrådsnivå slopar de åtgärdsnivåer som anges i hybridstrategin, kan evenemang och offentliga tillställningar ordnas i enlighet med lokala och regionala behöriga myndigheters beslut i områden som är på basnivån och i accelerationsfasen. Slopandet av åtgärdsnivåerna granskas vid månadsskiftet april–maj och målet är att slopa dem senast i maj. Efter slopandet av åtgärdsnivåerna fattar regionförvaltningsverken och kommunerna beslut inom sina områden i enlighet med lagen om smittsamma sjukdomar och annan lagstiftning. I det regionala beslutsfattandet ska hänsyn tas till 58 d § i lagen om smittsamma sjukdomar, enligt vilken man vid tillställningar inomhus ska iaktta ett säkerhetsavstånd på två meter i områden i accelerations- och samhällsspridningsfasen där incidensen är minst 25 per 100 000 invånare och där det finns oidentifierade sjukdomskluster som enligt experter medför en betydande risk. 

En arbetsgrupp tillsatt av undervisnings- och kulturministeriet har utarbetat ett förslag om att etappvis öppna upp offentliga tillställningar då sjukdomsläget förbättras. Regeringen anser att förslaget är bra och genomförbart. Enligt förslaget ska begränsningarna avvecklas i tre etapper. Regionförvaltningsverken och kommunerna fattar beslut i enlighet med lagen om smittsamma sjukdomar inom sina respektive områden. 

I den första etappen har epidemiläget i flera områden lugnat sig och är på basnivån eller i accelerationsfasen. Incidensen på riksnivå ska då vara mindre än 75 fall per 100 000 invånare under en granskningsperiod på 14 dygn och det regionala epidemiläget ska göra det möjligt att ordna evenemang. Då får offentliga tillställningar ordnas, om det finns en på förhand reserverad plats för alla i publiken och olika sällskap de facto har möjlighet att undvika nära kontakt med varandra. 

Den andra etappen förutsätter att epidemiläget förbättras så att smittan under tre veckors tid avtar i hela landet. Incidensen på riksnivå ska då vara mindre än 50 fall per 100 000 invånare under en granskningsperiod på 14 dygn. Dessutom ska det regionala epidemiläget göra det möjligt att anordna evenemang. I det här fallet får man också ordna större offentliga tillställningar i enlighet med lagen om smittsamma sjukdomar så att det maximala antalet personer i publiken bestäms med utgångspunkt i storleken på och särdragen för det utrymme som reserverats för tillställningen. 

I den tredje etappen slopas restriktionerna när nya smittor endast förekommer sporadiskt och statsrådets riktlinje om en tillräcklig vaccinationstäckning har nåtts. 

I samtliga tre etapper ska arrangörerna förbinda sig till att följa de närmare anvisningar om förebyggande av coronavirussmitta som undervisnings- och kulturministeriet och Institutet för hälsa och välfärd gemensamt utarbetat. Därtill ska arrangörerna beakta principerna för ansvarsfulla evenemang, som blev klara i december 2020 och som utarbetats av undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp för säkra evenemang. Undervisnings- och kulturministeriet utarbetar tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd närmare anvisningar om avvecklingen av restriktionerna i de olika etapperna. 

1.3  Stödsystem för evenemangsbranschen i vissa europeiska länder

I flera europeiska länder har man infört stöd för att hjälpa den hårt drabbade business events-sektorn. Olika typer av stöd har utvecklats särskilt i de länder där man förstår betydelsen av företagsevenemang för samhället och deras roll i den ekonomiska återhämtningen och sysselsättningen. Business events-sektorn omfattar såväl kongresser som företagsevenemang; för tydlighetens skull används här för branschen benämningen företagsevenemang. 

Tysklands stödpaket på 642 miljoner euro hör till de största i Europa. I Tyskland sysselsätter kongresser och företagsevenemang upp till 1,5 miljoner personer, och branschen är landets sjätte största. Dess effekter på ekonomin beräknas uppgå till upp till 130 miljarder euro. I många europeiska länder anser man att företagsevenemangens effekter på samhället – såsom utvecklingen av vetenskap och forskning och exporten av kompetens – är betydande och att det därför lönar det sig att stödja branschen. I dessa länder betraktas evenemangen som något som möjliggör samhällsdebatt och stärker affärsverksamheten, och beslutsfattarna förstår att branschen inte klarar sig utan offentligt stöd. Det är uppenbart att de länder där företagsevenemangen understöds kommer att klara sig som vinnare ur krisen och ligga i framkant i konkurrensen när branschen äntligen återhämtar sig och kommer i gång igen. 

För närvarande varierar uppskattningarna av återhämtningen inom branschen; också enligt konservativa uppskattningar kommer återgången till 2019 års nivå att ske tidigast 2023. Återhämtningen påverkas även av minskade budgetar för evenemangen. Innevarande år är budgetarna för internationella företagsevenemang 32–42 procent mindre än 2019. En orsak till att återhämtningen sker långsamt kan även vara att det råder osäkerhet om framtida mötes- och reserestriktioner och om i vilken mån hälsosäkerhetsaspekterna påverkar deltagarupplevelsen. Utöver för de ekonomiska riskerna oroar sig arrangörerna också för om de kommer att få försäkringar. De logistiska utmaningar som begränsningarna medför också att anbudstiderna förlängs. 

I Tyskland stöds branschen med ett direkt stöd på 642 miljoner euro som riktas bl.a. till möteslokaler och evenemangsarrangörer. Danmark var bland de första länder som gav stöd till branschen. Det direkta stödet uppgår till 425 miljoner euro. I ett första skede, omedelbart efter pandemin, beviljade Danmark 12 miljoner euro i stöd för evenemang med över 350 personer som måste ställas in. Inom kort höjdes stödbeloppet till 310 miljoner euro. I november 2020 förlängdes stödpaketets giltighet till utgången av januari 2021, och det totala stödbeloppet steg till 425 miljoner euro. Danmarks stödpaket är det mest omfattande i EU och täcker hela branschen för kongress- och företagsevenemang. 

Det österrikiska stödpaketet uppgår till 300 miljoner euro. Europeiska kommissionen godkände i januari 2021 Österrikes modell, som erbjuder ekonomiskt stöd för alla evenemang fram till december 2022. Syftet med stödet är att uppmuntra aktörerna att anordna evenemang. Den österrikiska regeringen täcker de ekonomiska förlusterna i det fall att det blir nödvändigt att ställa in ett evenemang på grund av coronarestriktioner. I Holland är beloppet av stöd 300 miljoner euro. Stödsystemet fungerar på samma sätt som den österrikiska modellen, men stödet är i första hand avsett för stora evenemang med över 300 personer, såsom festivaler. I Holland kommer begränsningarna i evenemangsbranschen att lindras från ingången av juli. Tidpunkten är i samklang med vaccinationsplanen. 

I Belgien erbjuds stöd till ett belopp av 50 miljoner euro. Stöd kan sökas för att täcka kostnader av vilka 60 procent ersätts i det fall att evenemanget ställs in. Om evenemanget trots allt kan ordnas, måste stödpengarna betalas tillbaka. Modellen bygger på det danska understödsprogrammet. Skottland stöder lokala företag med 4,4 miljoner euro. Stöd kan sökas av företag vars inkomster har sjunkit med minst 25 procent jämfört med 2019. I Skottland väntas evenemangsbranschen öppnas upp i september. 

Irlands stödpaket riktar sig till möteslokaler, evenemangsarrangörer och aktörer inom den inkommande turismen (DMC-företag och professionella konferens- och mötesorganisatörer). Beloppet av stöd är sammanlagt 22 miljoner euro. I Italien uppgår det direkta stödet till 370 miljoner euro. Stödpaketet riktar sig inte bra till dem som arrangerar företagsevenemang utan också till alla andra aktörer och tjänsteproducenter inom branschen. För resebyråerna och för hälsoturismen finns det egna stödpaket (625 respektive 175 miljoner euro). 

1.4  Beredning

Propositionen har beretts vid arbets- och näringsministeriet i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet, finansministeriet och Statskontoret. 

På grund av propositionens brådskande natur är det nödvändigt att avvika från anvisningarna om hörande i samband med lagberedning. Det har dock ordnats en offentlig remissbehandling av propositionen på webbplatsen utlåtande.fi (29.3–7.4.2021). Det kom in sammanlagt 78 utlåtanden. Dessutom har man hållit samråd om saken med Tapahtumateollisuus ry. 

I remissvaren framfördes kritik mot det planerade lagförslaget. Man ansåg att evenemangsgarantin i sin föreslagna form kommer för sent, är bristfällig och inte fungerar tillräckligt väl med tanke på underleverantörskedjorna och de nätverk som hänför sig till evenemang. 

Reaktioner kom framför allt från teatersektorn (förslaget diskriminerande, teatrarna har utan motivering lämnats utanför). Också självrisken fick kritik, eftersom den inte undanröjer den risk som anordnandet av ett evenemang medför. Önskemålet är att tidpunkten för stödet tidigareläggs till maj. Dessutom önskar man ersättningarna även ska omfatta kostnaderna av att evenemanget senareläggs. 

Ett av de viktigaste spörsmålen gällde underleverantörernas ställning. Enligt branschpraxis betalas underleverantörerna först i efterskott, när evenemanget har genomförts framgångsrikt. Då fungerar inte den modell för att inkludera underleverantörerna i evenemangsarrangörens kostnader som föreslås i begäran om utlåtande. Beaktandet av underleverantörskedjan kan inte förverkligas genom huvudarrangörens försorg. Underleverantörerna bör ges möjlighet att själva ansöka om stöd. Likaså är enligt utlåtandena i synnerhet frilansarbetare i ett särskilt dåligt läge i en situation där ett evenemang ställs in. 

Citat ur utlåtandena: ”Avtal med artister och underleverantörer kan hävas när som helst på grund av coronaläget utan någon som helst ersättning och utan att detta medför kostnader för evenemangsarrangören. Det är då endast evenemangsorganisationen, som i allmänhet är mycket snäv, som kommer att få stöd. Det finns en djup oro för hur det ska gå för underleverantörskedjorna.” ”Evenemangsproducenten kan på grund av coronapandemin utan tidsfrister, ersättningsskyldighet eller ansvar ställa in framträdandena för de artister som agenturerna förmedlar.” 

I utlåtandena uttryckte man uppskattning för de festivalstöd och andra stöd som erhållits via undervisnings- och kulturministeriet. I ett av utlåtandena framfördes också ett motförslag, nämligen att beslutet om beviljande av garanti borde fattas före evenemanget äger rum och en ersättning på 50 procent ges redan i samband med beslutet. Efter evenemanget/inställandet ska det göras en utredning över de faktiska kostnaderna, varefter ersättning betalas på basis av resten av stödet. I ett utlåtande framfördes dessutom en misstanke om att evenemangsgarantin kan uppmuntra till att anordna evenemang med hög ekonomisk risk. 

På basis av remissvaren gjordes flera ändringar i propositionen. För det första bereddes i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet en omfattande stödåtgärd inom evenemangs- och kulturbranschen, som beskrivs i avsnitt 3 (3.2., 3.3.). I detta sammanhang beaktas också bl.a. teaterverksamheten. Dessutom riktas understöd också till frilansarbetare. Lagen utgår nu från att också underleverantörerna är med som ersättningstagare. I propositionen har giltighetstiden för evenemangsgarantin förlängts till utgången av november. Dessutom har ersättningsandelarna höjts från 70 procent till 85 procent. 

3.1  Förhållande till EU:s lagstiftning om statligt stöd

Eftersom evenemangsgarantin är ett stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet från offentliga medel, ska EU:s regler om statligt stöd tillämpas på den. Evenemangsgarantin är i likhet med övrigt stöd enligt lagen om kostnadsstöd ett temporärt statligt stöd som beviljas företag för att underlätta allmänna svårigheter i affärsverksamhet till följd av covid-19-pandemin och som Europeiska kommissionen genom sitt beslut av den 24 april 2020 har godkänt som förenligt med den inre marknaden (kommissionens beslut SA.56995 (2020/N med senare ändringar)). Kommissionens beslut grundar sig på artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt på avsnitt 3.1 i den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder (kommissionens meddelande 2020/C 91 I/01 med ändringar). Liksom i fråga om annat kostnadsstöd ska det vid beviljande av ersättning på basis av evenemangsgarantin tas hänsyn till att det företagsspecifika maximibeloppet av stödet i enlighet med Europeiska kommissionens beslut, nämligen 1,8 miljoner euro, inte överskrids. 

3.2  Andra stödåtgärder inom evenemangsbranschen, kulturbranschen och de kreativa branscherna

Evenemangsgarantin är en del av statsrådets åtgärdshelhet som syftar till att kompensera evenemangsbranschen och de kreativa branscherna för att deras verksamhet förhindrats och försvårats. Anslagen för de understöd som beviljas inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde anvisas i enlighet med den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2021 enligt nedanstående.  

För understöd som delas ut i form av stipendier samt för andra understöd till yrkespersoner, firmor och ensamföretagare inom konst och kultur (s.k. frilansarbetare) anvisas 64,8 miljoner euro, som delas ut av Centret för konstfrämjande. Vid fördelningen av stipendier beaktas i stor utsträckning yrkespersoner, firmor och ensamföretagare inom kulturbranschen (till firmor och företag beviljas understöd). Stipendierna är skattefria och uppgår till 2 000 euro/mån. Under kalenderåret 2021 beviljas stipendier för högst 4 månader (8 000 euro). Under antagandet att samtliga stipendier och understöd uppgår till 8 000 euro kan med anslaget på 64,8 miljoner euro beviljas 8 100 stipendier. 

Tillsammans med det belopp som anvisades i den första tilläggsbudgeten för 2021 (ca 15 miljoner euro) fördelas 2021 således 79,8 miljoner euro i stipendier och understöd, vilket är cirka 4,5 gånger mer än de coronastipendier och understöd för firmor som beviljades 2020 (17,5 miljoner euro). 

För aktörer och sammanslutningar inom det så kallade fria fältet inom området för scenkonst, för sammanslutningar inom visuell konst och litteratur, för aktörer inom barnkultur osv. anvisas 15 miljoner euro i understöd som undervisnings- och kulturministeriet delar ut. Den verksamhet som stöds ska i huvudsak vara kulturverksamhet. Föreningarnas behov har uppskattats vara cirka 9 miljoner euro och aktiebolagens cirka 6 miljoner euro, med beaktande av de understöd som beviljades sammanslutningarna år 2020. 

Nationella konstinstitutioner samt teatrar, orkestrar och muséer som får statsandel anvisas 20 miljoner euro som delas ut av undervisnings- och kulturministeriet. Av dessa understöd riktas 4,5 miljoner euro till de nationella konstinstitutionerna och 15,5 miljoner euro till teatrar, orkestrar och muséer som får statsandel. Understödet fördelas mellan cirka 200 olika aktörer runtom i landet. Understödet möjliggör övningsverksamhet och gör det möjligt att betala löner och vidta förberedelser inför höstens teater/utställnings/konsertsäsong. 

För kulturevenemang och festivaler, inklusive sommarteater och religiösa sommarevenemang, anvisas ett anslag på 10,5 miljoner euro som delas ut av undervisnings- och kulturministeriet. Understödet gäller arrangörer av sådana kulturevenemang och festivaler som ordnas som allmännyttig verksamhet samt evenemangsarrangörer som är verksamma i aktiebolagsform och som har en omsättning på mindre än 150 000 euro. Understöden fördelas i stort sett så att 7,5 miljoner euro anvisas för konst- och kulturevenemang, 1 miljon euro för professionell sommarteaterverksamhet och 0,5 miljoner euro för sommarteater som uppförs av teateramatörer, om aktören också sysselsätter yrkespersoner. För religiösa evenemang anvisas cirka 1,5 miljoner euro och till museiverksamhetens s.k. fria fält och andra kulturarvsobjekt samt till föreningshus och Folkets hus anvisas cirka 3,5 miljoner euro i understöd. 

Små och medelstora biografer och filmdistributörer anvisas 8 miljoner euro i understöd som delas ut av Finlands filmstiftelse. Anordnare av grundläggande konstundervisning anvisas 4 miljoner euro, som delas ut av undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Dessutom anvisas 1,56 miljoner euro till vissa ämbetsverk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. 

Sammanlagt anvisas således för stöd till konst och kultur 127,36 miljoner euro. 

3.3  Understöd för idrott och motion

För att öka resurserna för motions- och idrottsföreningarna i syfte att säkerställa en fortsatt verksamhet, för att få tillbaka de hobbydeltagare, handledare och tränare som fallit bort från verksamheten samt för att täcka det underskott i den allmännyttiga verksamheten som coronapandemin förorsakat anvisas understöd till ett belopp av 9 miljoner euro. 

Genom undervisnings- och kulturministeriets olika stödinstrument stöds verksamhet som ordnas i serieform med sammanlagt 6 miljoner euro. Understöden styrs till coronaunderstöd till riksomfattande och regionala idrottsorganisationer, till kompetensutveckling, till handledning och träning för bl.a. personer som behöver särskilt stöd och åtgärder för att sporra unga att röra sig på egen hand, till serieverksamhet som ordnas av grenförbunden samt till projekt som stöder idrottsorganisationernas föreningars verksamhet i coronaläget. Dessutom styrs understöden till att med hjälp av kommunikationsåtgärder och kampanjer rikta resurser till att sporra unga som är i den åldern då man hoppar av idrott att röra sig på egen hand och under icke- organiserade former samt till att täcka det underskott i den allmännyttiga verksamheten som coronapandemin förorsakat. 

Dessutom anvisas 3,5 miljoner euro för understödjande av evenemang som ställts in eller lidit förluster på grund av coronapandemin samt för stödjande av kommande evenemang. 

Sammanlagt anvisas för stöd för idrott och motion 18,5 miljoner euro. 

4.1  Alternativa sätt att stödja evenemangsbranschen

Det huvudsakliga instrumentet genom vilket man försökt avvärja de problem som coronatiden medfört för företagen har varit kostnadsstöd. Den första lagen om kostnadsstöd föredrogs i statsrådet den 5 juni 2020, och det trädde i kraft den 1 juli 2020. Lagens giltighetstid har förlängts två gånger med vissa ändringar. Evenemangsbranschen beräknas ha fått vissa ersättningar enligt lagen om kostnadsstöd (avsnitt 1). Evenemangsbranschen har dock kritiserat lagen om kostnadsstöd, eftersom företagen på grund av branschens avtalspraxis kan häva avtalen utan sanktioner, varvid det endast uppkommer små ersättningsgilla kostnader och ersättningsbeloppen är små i förhållande till företagens omsättning. Evenemangsarrangörerna kan fortfarande ansöka om ersättning för sina kostnader med stöd av lagen om kostnadsstöd, men det rör sig inte om en kompensation för förlorad omsättning. 

Eftersom inställandet av ett evenemang kan ha omfattande nätverkseffekter bland yrkespersoner inom evenemangsbranschen konstaterade man i samband med beredningen att ett kostnadsbaserat stödinstrument inte är adekvat för att åtgärda de problem som uppstår i branschens hela värdenätverk. Därför har man vid sidan av detta berett ett omfattande understödspaket för evenemangs- och kulturbranschen, som undervisnings- och kulturministeriet ansvarar för.  

I början av coronapandemin beviljade Business Finland och närings-, trafik- och miljöcentralerna med snabb verkan utvecklingsstöd, ur vilka också evenemangsarrangörer fick stöd (avsnitt 1). Utvecklingsstöden har dock inte gett avhjälpt de problem som gäller de ovannämnda yrkespersonernas utkomst. Statsrådet har därför beslutat för att genomföra ett helhetspaket som består av stödelement inom såväl undervisnings- och kulturministeriets som arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde (se avsnitt 3.2 och 3.3). Dessutom ges det fortfarande möjlighet att söka kostnadsstöd, och en utlysning öppnades den 28 april 2021.  

4.2  Bedömning av konsekvenserna för branschens ekonomiska situation

I genomförandet av evenemang deltar ett brett spektrum av företag som är verksamma inom ett stort antal olika branscher. Därför går det inte att identifiera underleverantörerna i evenemangen, och man kan således inte bedöma vilka slags underleverantörsföretag evenemangsgarantin specifikt gäller. 

Evenemangsarrangörer har i näringsgrensindelningen i typiska fall klassificerats under 82300 Arrangemang av kongresser och mässor, 90010 Artistisk verksamhet (dvs. scenkonst), 90020 Stödtjänster till artistisk verksamhet och 93120 Sportklubbars och idrottsföreningars verksamhet. Eftersom evenemangsgarantin inte omfattar sådana idrottsevenemang som ordnas regelbundet (t.ex. sportligornas matcher) kommer idrottsföreningarnas verksamhetsområde inte att beaktas i granskningen nedan. I och med att evenemangsarrangörerna kan anordna flera evenemang varje år, kan man inte av arrangörernas omsättningsuppgifter dra några slutsatser om omsättningen eller deltagarantalet för enskilda evenemang. 

Omsättningen för företagen i näringsgrenen Arrangemang av kongresser och mässor var 200 miljoner euro 2019 och 90 miljoner euro 2020. År 2019 inföll hälften och år 2020 en tredjedel av evenemangen under perioden 1 juni–30 november, som evenemangsgarantin föreslås gälla. Antalet anordnade kongresser och mässor minskade från 2019 till 2020 med cirka 70 procent i fråga om de månader som evenemangsgarantin kommer att omfatta. Cirka 200 företag hade mervärdesskattepliktig verksamhet 2019 och 2020. År 2019 fanns det cirka 90 företag med en omsättning på mer än 150 000 euro.  

Den totala omsättningen för näringsgrenarna Artistisk verksamhet och Stödtjänster till artistisk verksamhet var 410 miljoner euro 2019. Scenkonsten och stödtjänsterna till scenkonsten sysselsätter emellertid till största delen andra aktörer än evenemangsarrangörer. Av denna orsak beskriver inte näringsgrenarnas totala omsättning omfattningen av den affärsverksamhet som bedrivs av arrangörer av scenkonstevenemang. Också barer och nattklubbar ordnar scenkonstevenemang, men de är verksamma inom näringsgrenen 56301 Öl- och drinkbarer, där man inte kan avskilja den omsättning som härrör från anordnande av evenemang. 

Enligt uppskattning är de företag inom scenkonst och stödtjänster till scenkonst som har en årsomsättning på mer än en miljon euro till stor del evenemangsarrangörer, och de företag som är mindre än så är i typfall underleverantörer för evenemang. Det fins 30 företag som identifierats som evenemangsarrangörer och som antingen 2019 eller 2020 hade en årlig omsättning på över en miljon euro. Det går inte att ange antalet evenemangsarrangörer som är mindre än så, men deras antal är sannolikt betydligt större. År 2019 var omsättningen för dessa stora evenemangsarrangörer 170 miljoner euro, och 2020 var omsättningen för samma företag 40 miljoner euro. Av omsättningen hänförde sig år 2019 120 miljoner euro och år 2020 15 miljoner euro till de månader som evenemangsgarantin kommer att omfatta. Antalet anordnade scenkonstevenemang minskade från 2019 till 2020 med cirka 90 procent i fråga om de månader som evenemangsgarantin kommer att omfatta. Det går inte att med hjälp av näringsgrensindelningen utifrån företagens omsättningsuppgifter bedöma hur arrangörerna av scenkonstevenemang fördelar sig enligt storleksklass, eftersom näringsgrenarna för scenkonsten till största delen sysselsätter andra aktörer än evenemangsarrangörer. 

Intäkterna från kunderna i evenemangen (biljettförsäljningsintäkter, sponsorer osv.) syns i evenemangsarrangörens omsättning, och evenemangsarrangören betalar underleverantörerna för genomförandet av evenemanget. Därför kan evenemangsarrangörernas omsättning användas som en uppskattning av kostnaderna för organiseringen av evenemangen inom hela underleverantörskedjan. 

Branschen har i olika sammanhang framfört att situationen inom branschen kommer att vara särskilt utmanande i det skede då restriktionerna för evenemangen slopas och man skulle kunna ordna evenemang, men företagens kassor är tomma, de anställda och underleverantörerna har sökt sig till andra branscher och det är svårt att få extern finansiering på grund av att det är svårt att förutse hur epidemiläget utvecklas. En viktig funktion hos evenemangsgarantin, förutom att den delvis täcker förlusterna till följd av inställda evenemang, är även att ett företag som beviljats evenemangsgaranti kan visa en extern finansiär att garantin har stärkt företagets finansiella ställning. Detta torde förbättra tillgången till finansiering.