1.1
Lagstiftning och praxis
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), nedan grupperingsförordningen, utfärdades den 5 juli 2006.
Genom förordningen skapades möjlighet att bilda europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, nedan grupperingar, som har status, organ och uppgifter som självständiga juridiska personer. Avsikten med grupperingsförordningen är att underlätta effektiviseringen av det territoriella samarbetet i unionen genom att minska de problem som medlemsstaternas regionala och lokala myndigheter har haft på grund av skillnader i nationell lagstiftning och praxis.
När grupperingsförordningen bereddes ansågs det att eftersom artikel 159 tredje stycket i fördraget utgör den rättsliga grunden för förordningen kunde inte i förordningen inkluderas bestämmelser om deltagande av sammanslutningar från tredjeländer (icke-medlemsstater).
Lagen om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (554/2009) trädde i kraft den 1 augusti 2009.
Den nationella lagen innehåller bestämmelser om de uppgifter som kan ges en europeisk gruppering för territoriellt samarbete, om grupperingens medlemmar, om en finländsk sammanslutnings anslutning till en finländsk och en utländsk gruppering, om registrering av en finländsk gruppering, dess verksamhet och förbjudande av grupperingens verksamhet samt om upplösning av grupperingen.
I 1 § finns bestämmelser om lagens syfte och i motiveringarna till paragrafen nämns dessutom att lagen tillämpas även i landskapet Åland samt på åländska sammanlutningars medlemskap i grupperingar.
I 2 § finns centrala definitioner och i 3 § bestämmelser om grupperingens uppgifter. Enligt artikel 7.1 i grupperingsförordningen ska en gruppering utföra de uppgifter som medlemmarna ger den. Enligt artikel 7.2 är uppgifterna begränsade till underlättande och främjande av territoriellt samarbete för att stärka ekonomisk och social sammanhållning. Med territoriellt samarbete avses gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Enligt artikel 7.3 i grupperingsförordningen ska en grupperings uppgifter främst vara begränsade till genomförande av program och projekt för territoriellt samarbete som medfinansieras av unionens strukturfonder. Grupperingen får genomföra också andra åtgärder som avser territoriellt samarbete med eller utan ekonomiskt bidrag från unionen. En medlemsstat kan begränsa uppgifterna. Avsikten är inte att genom denna lag föreskriva allmänt om offentliga samfunds gränsöverskridande samarbete.
I 4 § föreskrivs om medlemskap i en gruppering. Sådana finländska sammanslutningar som kan vara medlemmar i en gruppering är Finska staten, kommunerna och samkommunerna. Också Ålands landskapsregering och åländska kommuner kan vara medlemmar. Utöver ovan nämnda kan dessutom sådana offentligrättsliga organ som avses i lagen om offentlig upphandling (348/2007) vara medlemmar i en gruppering. Europeiska unionens övriga medlemsstaters och sammanslutningars förutsättningar att bli medlemmar i en finländsk sammanslutning bestäms enligt grupperingsförordningen och deras nationella lagstiftning.
I 2 kap. finns bestämmelser om anslutning till en gruppering. En underrättelse om anslutning skickas till arbets- och näringsministeriet, som är behörig myndighet enligt artikel 4.4 i grupperingsförordningen. En sammanslutnings beslut att ansluta sig till en gruppering ska fattas enligt den lagstiftning som tillämpas på sammanslutningen och i enlighet med sammanslutningens egna stadgar. I 2 mom. i paragrafen föreskrivs att ett motsvarande förfarande ska tillämpas när grupperingens avtal ändras eller betydande ändringar görs i grupperingens stadga. I 6 § finns bestämmelser om beslutet om godkännande. Beslutet om godkännande fattas av arbets- och näringsministeriet. Om Finska staten beslöt att ansluta sig till en gruppering, skulle beslutet om godkännande fattas vid statsrådets allmänna sammanträde. Ett beslut om godkännande ska fattas, om grupperingen eller ändringarna uppfyller de förutsättningar som anges i 2 mom.
I 3 kap. finns bestämmelser om registrering av en finländsk grupperings stadga och dess rättsverkningar. Enligt 7 § är Patent- och registerstyrelsen registermyndighet. I 8 § finns bestämmelser om de handlingar som behövs för en registeranmälan.
Enligt 9 § fattar Patent- och registerstyrelsen beslut om registrering om det inte finns något hinder för registrering. Även ändringar ska registreras. Vid registreringen av en gruppering iakttas bestämmelserna i 9 § i föreningslagen (503/1989) i tillämpliga delar. Enligt artikel 12.2 andra stycket i grupperingsförordningen ska grupperingens medlemmar vara ansvariga för grupperingens skulder proportionellt i förhållande till deras bidrag, om grupperingens tillgångar är otillräckliga för att täcka dess skulder. Om skuldansvaret för någon medlem av en gruppering är begränsat i den nationella lagstiftningen, får också de andra medlemmarna begränsa sitt ansvar i stadgan. I Finland kan inte en sådan gruppering där en medlems eller alla medlemmars ansvar för grupperingens skulder har begränsats registreras. Ändring i Patent- och registerstyrelsens beslut får sökas i enlighet med vad som särskilt föreskrivs om detta. Grupperingen ska säkerställa att ett meddelande om registreringen skickas till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer med en begäran att ett meddelande om att en gruppering bildats och de viktigaste uppgifterna om grupperingen publiceras i Europeiska unionens officiella tidning.
Enligt 10 § börjar grupperingens rättskapacitet från och med registreringsdagen.
I 4 kap. finns bestämmelser om en finländsk grupperings verksamhet. I 10 § finns bestämmelser om verksamheten och i 12 § bestämmelser om grupperingens organ samt i 13 § bestämmelser om grupperingens bokföring och revision.
I enlighet med grupperingsförordningen har kommissionen den 29 juli 2011 godkänt en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av grupperingsförordningen. Kommissionen konstaterade att det finns ett behov av att ändra förordningen i syfte att underlätta bildandet och funktionen av grupperingar. Kommissionen ansåg det dessutom nödvändigt att förtydliga bestämmelserna för att avlägsna hinder för att bilda EGTS samtidigt som man vill bibehålla kontinuiteten och underlätta verksamheten för de som redan existerar.
Grupperingsförordningen ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, av den 17 december 2013, om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion.
Förordningen syftar till att underlätta bildandet av grupperingar och deras verksamhet samt att förtydliga bestämmelserna om dem. Avsikten är att avskaffa hinder för bildandet av grupperingar samtidigt som man bibehåller kontinuiteten hos och underlättar driften av befintliga grupperingar. Grupperingarna bör kunna användas i större utsträckning för att bidra till en konsekvent politik och samarbetet mellan offentliga organ, utan att de nationella förvaltningarna och unionens förvaltningar får en tyngre administrativ börda att bära. Bildandet av grupperingar ska dock också fortsättningsvis vara frivilligt och anslutningen till en gruppering ska i huvudsak förutsätta godkännande av den medlemsstat där den deltagande sammanslutningen har sitt säte.
Tredjeländers möjligheter att delta har utökats, men den rättsliga grunden har begränsats enbart till artikel 175.3 i FEUF. Den nya förordningen gör det möjligt att få till stånd gränsöverskridande tjänsteproduktion exempelvis mellan kommuner och andra lokala organ i Finland, Estland och Ryssland genom en gruppering som registrerats i Estland. Grupperingens minimiuppgifter kan begränsas i den nationella lagstiftningen, på ett sätt som motsvarar den gällande lagen om grupperingar, till uppgifter enligt artikel 7 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete. En medlemsstat har möjlighet att förvägra deltagande, om en anslutning inte skulle vara motiverad på grund av att den strider mot medlemsstatens allmänna intresse eller grunderna i dess rättsordning. Finland har vid behov möjlighet att förvägra medlemskap exempelvis på den grunden att avtal om den tillämpliga lagen inte faller inom medlemmens behörighet.
Enligt artikel 2 i förordningen tillämpas på grupperingens verksamhet utöver grupperingsförordningen och unionens övriga lagstiftning dessutom bestämmelserna i avtalet mellan grupperingens medlemmar i de fall då förordningen tillåter det. Beträffande de frågor som inte eller endast delvis regleras av förordningen, tillämpas de nationella lagarna i den medlemsstat där grupperingen har sitt säte. Avvikelse från detta skulle dock kunna göras i de fall som uttryckligen nämns i förordningen. Den lag som då ska tillämpas kan bestämmas på den grunden var grupperingens stadgeenliga organ utövar sin behörighet eller var grupperingen är verksam. Den lag som tillämpas bör dock alltid höra till lagstiftningen i någon av medlemsstaterna. Denna lagvalsregel är av motsvarande slag som den i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar. Enligt artikel 4 ska dock medlemsstaten godkänna både deltagandet och avtalet, där den lagstiftning som tillämpas på grupperingen ska fastställas. På detta sätt har en medlemsstat alltid också när tredjeländer deltar möjligheter att påverka det vilken lagstiftning som ska tillämpas på grupperingen.
Genom förordningen ändrades också formen av det godkännande som en medlemsstat ger. Tidigare krävde en medlems deltagande i en gruppering alltid ett uttryckligt samtycke av medlemsstaten. I artikel 4.3 i den omarbetade förordningen finns bestämmelser om godkännandet av en blivande medlem och avtalet. Om den medlemsstat som har mottagit underrättelsen dock inom den utsatta sexmånadersperioden inte framför någon invändning mot godkännandet, ska den blivande medlemmens deltagande och avtalet anses vara godkänt. Den medlemsstat där grupperingens säte föreslås vara beläget, ska dock alltid formellt godkänna avtalet innan grupperingen kan inrättas.
Bildandet av grupperingar är också fortsättningsvis frivilligt och anslutningen till en gruppering ska i huvudsak förutsätta godkännande av den deltagande sammanslutningens hemmedlemsstat.