2.1.1
Fastighetsbeskattning av produktionsbyggnader inom jordbruket
Fastighetsskatt som tas ut med stöd av fastighetsskattelagen (654/1992) bestäms särskilt för markens och för byggnadernas del. Den skatt som ska betalas är en del av byggnadens beskattningsvärde enligt den fastighetsskattesats som kommunfullmäktige bestämmer och vars tillåtna variationsintervall är 0,93–2,00 procent.
Beskattningsvärdet för produktionsbyggnader inom jordbruket anses enligt 31 § 2 mom. 1 punkten i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) vara den del av anskaffningsutgiften som vid skatteårets utgång inte har avskrivits. På samma sätt beräknas värdet av produktionsbyggnaderna inom jordbruket i ett aktiebolag som bedriver jordbruk.
Med jordbruk avses enligt 2 § i lagen om inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) egentligt jordbruk (primär jordbruksproduktion) samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.
Bestämmelser om avskrivningar på anskaffningsutgiften för byggnader inom jordbruket finns i 9 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk. På sådana produktionsbyggnader inom jordbruket som avses i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen tillämpas bestämmelsen i 9 § 2 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen, enligt vilken avskrivningen för skatteåret får uppgå till högst 10 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för en ekonomibyggnad.
De vanligaste jordbruksbyggnaderna är de olika produktions- och lagerbyggnader och produktions- och lagerkonstruktioner samt djurstallar som används inom jordbruksverksamheten.
Enligt Skatteförvaltningens statistik uppgick det sammanlagda beskattningsvärdet för 50 399 produktionsbyggnader inom jordbruket i fastighetsbeskattningen för 2021 till 1,48 miljarder euro och fastighetsskatten för dem till 15,8 miljoner euro. Skatt betalades av ca 61 600 skattskyldiga.
2.1.2
Höjda produktionskostnader inom jordbruket
Jordbruksföretagens produktionskostnader har stigit betydligt sedan Rysslands angrepp mot Ukraina. Detta försvårar ytterligare den redan försvårade situationen inom branschen efter covid-19-pandemin. Situationen inom jordbruket och livsmedelsbranschen beskrivs i detalj i krisramen.
Officiella statistiska uppgifter fås med fördröjning. De senaste statistiska uppgifter som för närvarande finns tillgängliga är från januari–februari 2022, och de marknadseffekter som kriget i Ukraina har på marknaden framgår ännu inte av dem. Marknadspriserna på insatsvaror inom jordbruket har sedermera stigit kraftigt och kriget har haft en avsevärd inverkan på marknaden för el, bränsle, foder och gödselmedel också i Finland.
Priserna t.ex. på gödselmedel steg betydligt redan under 2021 och har nästan fördubblats efter Rysslands invasion. Finlands största producent och leverantör av gödselmedel var tillfälligt tvungen att stoppa försäljningen av gödselmedel den 8 mars, eftersom det inte gick att prissätta produkten under sådana föränderliga marknadsförhållanden. När försäljningen upptogs efter en vecka hade priserna nästan fördubblats. Efter detta har marknadspriset legat ungefär runt 900 euro per ton och som högst har det varit över 1 000 euro. Det föregående exceptionellt höga priset före kriget var ca 400 euro per ton.
Av de huvudsakliga råvarorna till gödselmedel måste ammoniak och kalium importeras. Innan det infördes sanktioner mot Ryssland importerade det nämnda företaget 80 procent av all sin ammoniak och närmare 90 procent av allt sitt kalium från Ryssland.
Kriget i Ukraina har också påverkat foderpriset. Till exempel steg foderpriserna strax efter invasionen i början av mars till en rekordhög nivå i Finland.
Den sammantagna effekten av alla dessa prishöjningar är dramatisk för jordbruksföretagen. Det råder en allvarlig marknadsstörning inom jordbrukssektorn.
2.1.3
Europeiska unionens regler för statligt stöd
Allmänt
Stöd som beviljas av offentliga medel och som riktas till jordbruket ska, liksom stöd som hänför sig till annan ekonomisk verksamhet, bedömas på basis av bestämmelserna om statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bestämmelserna om statligt stöd sätter gränser för och krav på förfaringssätten när det gäller beviljandet av stöd. Enligt huvudregeln ska Europeiska kommissionen underrättas om åtgärder som kan betraktas som statligt stöd, innan åtgärderna tas i bruk.
Bestämmelser om undantag från skyldigheten att göra förhandsanmälan finns i kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, den s.k. de minimis-förordningen, samt i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, den s.k. allmänna gruppundantagsförordningen.
I artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan EUF-fördraget, har olika förfaranden införts beroende på om ett stöd är befintligt eller nytt. Kommissionen ska i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget i förväg underrättas om nya stöd och de får inte genomföras förrän förfarandet har lett fram till ett slutgiltigt beslut, medan befintliga stöd i enlighet med artikel 108.1 i EUF-fördraget får genomföras i enlighet med bestämmelserna så länge kommissionen inte har angett att de inte är förenliga med den inre marknaden (t.ex. mål C-6/12, P Oy, som gällde Finland, dom av den 18 juli 2013, punkt 36 och där nämnda fall C-262/11, Kremikovtzi, dom av den 29 november 2012, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Skattesystemen i olika länder kan bl.a. av denna orsak skilja sig från varandra också när det gäller temat för denna proposition.
Kommissionen har lämnat flera meddelanden om tillämpningen av reglerna om statligt stöd, av vilka de mest aktuella är det meddelande som getts med anledning av covid-19-epidemin och krisramen, vilka nämns ovan i avsnitt 1 och genom vilka kommissionen har underrättat om en tillfällig flexibilitet i tillämpningen av reglerna om statligt stöd som ska tillämpas vid bedömningen av huruvida de statliga stöd som medlemsstaterna anmält är förenliga med den inre marknaden.
Krav som följer av krisramen
De statliga stödåtgärderna enligt krisramen fördelar sig på åtgärder med begränsade stödbelopp enligt avsnitt 2.1 i krisramen, på likviditetsstöd i form av garantier eller subventionerade lån enligt avsnitt 2.2 och 2.3 och på stöd enligt avsnitt 2.4 i krisramen för merkostnader på grund av exceptionellt kraftiga prisökningar på naturgas och el.
Stöd enligt krisramen ska beviljas senast den 31 december 2022, men enligt punkt 60 i krisramen kommer kommissionen att se över alla avsnitt i meddelandet före den 31 december 2022 på grundval av viktiga konkurrenspolitiska eller ekonomiska överväganden och den internationella utvecklingen.
Nedan beskrivs villkoren för det stöd enligt avsnitt 2.1, på vilket det stöd som nu föreslås skulle grunda sig.
Enligt punkt 41 i krisramen ska ett stöd anses vara förenligt med den inre marknaden, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Det samlade stödet överstiger inte 400 000 euro per företag vid en viss tidpunkt. Stödet får beviljas i form av direkta bidrag, skatte- eller betalningsförmåner eller i andra former, såsom återbetalningspliktiga förskott, garantier, lån eller eget kapital, under förutsättning att det totala nominella värdet av sådana åtgärder inte överskrider det samlade taket på 400 000 euro per företag. Alla siffror måste anges i bruttobelopp, dvs. före avdrag för skatter och avgifter.
Stödet beviljas på grundval av en stödordning med en beräknad budget.
Stödet beviljas senast den 31 december 2022.
Stödet beviljas företag som drabbats av krisen.
Stöd som beviljas företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter är villkorat av att det inte helt eller delvis överförs till primärproducenter, och det fastställs inte på grundval av priset på eller kvantiteten av produkter som köps in från primärproducenter, såvida inte produkterna, i det senare fallet, antingen inte släpptes ut på marknaden eller användes för andra ändamål än livsmedelsändamål, såsom destillering, metanisering eller kompostering av de berörda företagen.
Enligt punkt 42 i krisramen ska stöd som beviljas företag verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter och inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna dessutom omfattas av följande särskilda villkor:
Det samlade stödet överstiger inte 35 000 euro per företag vid en viss tidpunkt. Stödet får beviljas i form av direkta bidrag, skatte- eller betalningsförmåner eller i andra former, såsom återbetalningspliktiga förskott, garantier, lån eller eget kapital, under förutsättning att det totala nominella värdet av sådana åtgärder inte överskrider det samlade taket på 35 000 euro per företag. Alla siffror måste anges i bruttobelopp, dvs. före avdrag för skatter och avgifter.
Stöd till företag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter fastställs inte på grundval av priset på eller kvantiteten av produkter som släpps ut på marknaden.
Stöd till företag som är verksamma inom fiskeri- och vattenbrukssektorn berör inte någon av de kategorier av stöd som avses i artikel 1.1 a–k i förordning (EU) nr 717/2014.
Enligt punkt 43 i krisramen måste den berörda medlemsstaten, om ett företag är verksamt inom flera sektorer, där olika högsta belopp är tillämpliga i enlighet med punkterna 41 (a) och 42 (a), på lämpligt sätt, t.ex. genom särredovisning, säkerställa att det tillämpliga taket iakttas för var och en av dessa verksamheter och att det övergripande maxbeloppet om 400 000 euro per företag inte överskrids. Om ett företag är verksamt inom de sektorer som omfattas av punkt 42 (a), bör det totala högsta beloppet 35 000 euro per företag inte överskridas.
Enligt punkt 33 i krisramen ska stöd inte beviljas företag som omfattas av sanktioner antagna av EU, inbegripet men inte begränsat till
personer, enheter eller organ som särskilt anges i de rättsakter i vilka dessa sanktioner införs,
företag som ägs eller kontrolleras av personer, enheter eller organ som berörs av sanktioner antagna av EU, eller
företag som är verksamma inom branscher som omfattas av sanktioner antagna av EU, i den mån som stödet skulle undergräva syftet med de berörda sanktionerna.
Enligt punkt 54 i krisramen måste medlemsstaterna inom 12 månader från beviljandet offentliggöra relevant information om varje individuellt stöd över 100 000 euro beviljat enligt krisramen och över 10 000 euro inom jordbruks- och fiskesektorerna på den övergripande webbplatsen för statligt stöd eller kommissionens it-verktyg.