1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

Syftet med lagen om distributionsskyldighet är att främja användningen av förnybara drivmedel för att motorbensin, dieselolja och naturgas ska kunna ersättas i trafiken. Enligt 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om distributionsskyldighet avses med förnybara drivmedel biodrivmedel, biogas och förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung. Genom lagen om distributionsskyldighet har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor satts i kraft.  

Med stöd av 5 § 1 mom. i lagen om distributionsskyldighet ska de förnybara drivmedlens andel vara minst 19,5 procent år 2022 av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja, naturgas, biodrivmedel, biogas och förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som distributören levererat till konsumtion. Andelen förnybara drivmedel ökar årligen så att de förnybara drivmedlens andel av drivmedel för transport är 30 procent år 2029 och därefter.  

I 5 b § i lagen om distributionsskyldighet föreskrivs om överföring av den överskjutande delen till distributionsskyldigheten för följande år. Om en distributör under ett kalenderår har levererat mer förnybara drivmedel till konsumtion än vad som krävs i lagen om distributionsskyldighet, får distributören beakta den överskjutande delen vid beräkningen av distributionsskyldigheten för det följande kalenderåret och vid beräkningen av distributionsskyldigheten enligt lagen om främjande av användningen av biobrännolja (418/2019, nedan lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja) för det kalenderår då överskridandet skedde. Den mängd som överförs får dock vara högst 30 procent av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för det kalenderår då överskridandet skedde och med den mängd som överförs får högst 30 procent av distributionsskyldigheten enligt lagen om främjande av användningen av biobrännolja fullgöras. 

När det gäller tilläggsskyldigheten enligt 5 § 4 mom. i lagen om distributionsskyldighet föreskrivs det på motsvarande sätt om beaktande av den överskjutande delen under följande kalenderår.  

Enligt 3 § 1 och 2 mom. i lagen om distributionsskyldighet gäller distributionsskyldigheten inte en distributör av flytande drivmedel som under ett kalenderår levererar högst en miljon liter motorbensin, dieselolja, biodrivmedel och förnybara flytande drivmedel av icke-biologiskt ursprung till konsumtion, och inte heller en distributör av gasformiga drivmedel som under ett kalenderår levererar högst 9 gigawattimmar naturgas, biogas och förnybara gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung till konsumtion. 

År 2021 tillämpades distributionsskyldigheten enligt lagen om distributionsskyldighet på följande tre drivmedelsdistributörer: Neste Abp, North European Oil Trade Oy och Oy Teboil Ab. Energimyndigheten har dessutom genom sina beslut om fastställande inkluderat 10 frivilliga distributörer i distributionsskyldigheten, nämligen Ab Stormossen Oy, Etelä-Karjalan Jätehuolto Oy, Jeppo Biogas Ab, Kiertokaari Oy, Metener Service Oy, Mustankorkea Oy, Nivos Energia Oy, Pirkanmaan Jätehuolto Oy och Suomen Kaasuenergia Oy, samt de distributörer som ska omfattas av distributionsskyldigheten enligt vad man tillsammans fastställt, det vill säga Etelä-Savon Energia Oy, BioHauki Oy och BioSairila Oy. 

Energimyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om distributionsskyldighet och fullgör övriga lagstadgade skyldigheter. Tillsynsuppgifterna överfördes från Skatteförvaltningen till Energimyndigheten år 2021. 

Det nuvarande systemet med distributionsskyldighet för förnybara drivmedel har fungerat enligt förväntningarna, och användningen av förnybara drivmedel har ökat på det sätt som skyldigheten förutsätter. Eftersom produktionskostnaderna för förnybara drivmedel för transport är högre än produktionskostnaderna för traditionella fossila bränslen, innebär en ökad användning av dem att slutpriset på drivmedel som distribueras stiger. 

3  Målsättning

Syftet med den föreslagna ändringen av lagen om distributionsskyldighet är att temporärt sänka priserna på drivmedel för transport. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Arbets- och näringsministeriet har också bedömt alternativet att de föreslagna ändringarna inte genomförs. Det bedöms att de önskade effekterna på pumppriserna då inte alls kommer att synas. Även om de årliga höjningarna av distributionsskyldigheten inte beräknas ha några stora konsekvenser för bränslepriserna och distributörerna, och konsekvenserna av de ändringar som föreslås i propositionen enligt vad som beskrivs ovan är förenade med många osäkerhetsfaktorer, innebär alternativet med att ändringarna inte genomförs att pumppriserna på drivmedel bestäms av läget på bränslemarknaden, vilket man inte kan påverka särskilt effektivt genom nationella lagstiftningsåtgärder, med undantag för beskattning. Att inte införa någon ändring stöder å sin sida systemets förutsägbarhet och tillförlitlighet.  

Sänkningen av distributionsskyldigheten utgör en del av mer omfattande åtgärder som ministerarbetsgruppen för beredskap har fattat beslut om och som syftar till att dämpa prisstegringen på drivmedel inom trafik- och transportsektorn. 

6  Remissvar

Utkastet till proposition var på remiss från den 28 april till den 11 maj 2022 i webbtjänsten utlåtande.fi. Remisstiden var kort eftersom de föreslagna ändringarna är få och innehållet i dem relativt enkelt. I tidtabellen för remissen beaktades dessutom brådskan när det gäller lagändringens ikraftträdande och tidpunkten för när riksdagens vårsession avslutas.  

Utlåtande begärdes av följande aktörer: kommunikationsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, Energimyndigheten, Skatteförvaltningen, Ab Stormossen Oy, Bioenergi rf, BioHauki Oy, Biosairila Oy, Finlands näringsliv rf, Finsk Energiindustri rf, Etelä-Karjalan Jätehuolto Oy, Etelä-Savon Energia Oy, Gasum Oy, Jeppo Biogas Ab, Kiertokaari Oy, Metener Service Oy, Mustankorkea Oy, Neste Abp, Nivos Energia Oy, North European Oil Trade Oy, Oy Teboil Ab, Pirkanmaan Jätehuolto Oy, St 1 Oy, Suomalainen Energiaosuuskunta (SEO), Suomen Biokierto ja Biokaasu ry och Suomen Kaasuenergia Oy. 

Det kom in sammanlagt 26 utlåtanden. Utlåtanden lämnades av kommunikationsministeriet, miljöministeriet, finansministeriet, Energimyndigheten, Försörjningsberedskapscentralen, Autoalan Keskusliitto ry och Bilimportörerna och -industrin rf, Finlands näringsliv rf, Etanoliautoilijat ry, Gasum Oy, Finsk Handel rf, Linja-autoliitto ry, Logistiikkayritysten Liitto ry, Neste Abp, Nordic Ren-Gas Oy, North European Oil Trade Oy, Arbetsgivarna för servicebrancherna PALTA rf, Rahtarit ry, St1 Nordic AB, SOK/S-ryhmä, Finlands Transport och Logistik SKAL rf, Suomen Biokierto ja Biokaasu ry, Finlands klimatpanel, Finlands naturskyddsförbund rf, Företagarna i Finland rf, Tekniska Handelsförbundet rf och Miljöindustrin och -tjänster YTP rf.  

Begäran om utlåtande och de inkomna utlåtandena finns på webbplatsen utlåtande.fi och i statsrådets tjänst för projektinformation på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod TEM037:00/2022. 

Remissinstansernas åsikter gick isär beträffande den sänkning av distributionsskyldigheten som föreslås i propositionsutkastet. Finlands Transport och Logistik SKAL rf, Företagarna i Finland rf, Linja-autoliitto ry och Finsk Handel rf ansåg att propositionen är nödvändig i synnerhet när det gäller att trygga verksamhetsförutsättningarna för transportföretagen. De remissinstanser som understödde en sänkning av distributionsskyldigheten, till exempel North European Oil Trade Oy, St1 Nordic AB, SOK och Företagarna i Finland, understödde också möjligheten att utnyttja den överskjutande delen i sin helhet. I några utlåtanden föreslogs det att förnybar el ska inkluderas i distributionsskyldigheten, eftersom den ansågs ge distributörernas fler metoder att fullgöra distributionsskyldigheten på ett kostnadseffektivt sätt. 

Finansministeriet ansåg att distributionsskyldigheten år 2022 och 2023 borde sänkas ännu mer än de föreslagna 7,5 procentenheterna, till exempel med 15 procentenheter, eller att man alternativt temporärt kunde sänka den påföljdsavgift som påförs när distributionsskyldigheten inte fullgörs. 

I utlåtandena vinnlade remissinstanserna sig dock om att distributionsskyldigheten ska fullgöras från och med 2024. En del av remissinstanserna lyfte också fram priseffekterna av de framtida höjningarna av distributionsskyldigheten, som troligtvis kommer att vara mer betydande än priseffekterna av den här propositionen 2022.  

Flera remissinstanser, till exempel Gasum Oy, Suomen Biokierto ja Biokaasu ry, Nordic Ren-Gas Oy, Finlands näringsliv och Finlands klimatpanel, framhöll vikten av att klimat- och energipolitiken är konsekvent och förutsebar. Neste Abp konstaterade att distributionsskyldigheten alltid har reglerats på lång sikt, vilket i sin tur har skapat en mycket förutsebara och stabila villkor för investeringar och för forskning, utveckling och innovationer.  

Flera av de remissinstanser som motsatte sig en sänkning av distributionsskyldigheten ansåg att en sänkning försvagar tilltron till att distributionsskyldigheten och åtagandenivåerna är konstanta, och därmed bl.a. leder till ökad osäkerhet när det gäller investeringar inom biogassektorn.  

Några remissinstanser, bl.a. Företagarna i Finland rf och Finlands klimatpanel, ansåg att det är negativt att det i samband med detta inte föreslås bestämmelser om hur de utsläppsminskningar som inte uppnås till följd av sänkningen av distributionsskyldigheten för 2022 och 2023 kommer att täckas i samband med höjningarna av distributionsskyldigheten under de följande åren. 

Kommunikationsministeriet, miljöministeriet, Finlands klimatpanel och Arbetsgivarna för servicebranscherna PALTA rf ansåg att propositionen ökar Finlands koldioxidutsläpp och är mycket problematisk med tanke på uppnåendet av målen för minskning av utsläppen från trafiken och hela ansvarsfördelningssektorn. Kommunikationsministeriet lyfte också fram propositionens negativa konsekvenser när det gäller uppnåendet av målen i Finlands återhämtnings- och resiliensplan (RRP) och erhållandet av RRF-finansiering och ansåg att sänkningen av distributionsskyldigheten direkt påverkar den linjära minskningen av utsläppen inom trafik- och transportsektorn och således kan äventyra de mål som ställts i RRP-planen och i kommissionens genomförandebeslut beträffande planen.  

Försörjningsberedskapscentralen påtalade vissa konsekvenser som försämrar försörjningsberedskapen.  

Energimyndigheten ansåg det vara positivt att sänkningen av distributionsskyldigheten görs för hela 2022. Myndigheten ansåg att det med tanke på både tillsynen och distributörernas rapporteringsskyldighet är tydligare att man inte tillämpar två olika åtagandenivåer 2022. Dessutom lyfte myndigheten fram det extra administrativa arbete som propositionen medför. 

Propositionens konsekvenser för myndigheterna har preciserats på basis av utlåtandena, likaså propositionens samband med andra propositioner. 

Dessutom har den sänkning på 7,5 procentenheter som gäller distributionsskyldigheten för 2023 överförts till följande regeringsproposition, som överlåts hösten 2022, och de utsläppsminskningar som inte uppnåtts till följd av sänkningarna för 2022 och 2023 beaktas i samband med att det utfärdas bestämmelser om höjningarna av åtagandenivåerna för de följande åren.  

Lagförslaget har granskats av laggranskningen vid justitieministeriet. 

7  Specialmotivering

5 §. Leverans av förnybara drivmedel till konsumtion. Det föreslås att paragrafens första moment ska ändras så att distributionsskyldigheten för 2022, som det föreskrivs om i 3 punkten, sänks med 7,5 procentenheter till 12 procent. Sänkningens omfattning baserar sig på de riktlinjer som ministerarbetsgruppen för beredskap har dragit upp. I övrigt ändras inte nivåerna för distributionsskyldigheten.  

Distributionsskyldigheten förutsätter inte att distributörerna blandar in en jämn mängd förnybara drivmedel i de drivmedel de distribuerar, utan distributionsskyldigheten granskas per kalenderår. Av administrativa skäl föreslås en sänkning av distributionsskyldigheten i fråga om distributionsskyldigheten för hela 2022. Syftet med ändringen av bestämmelsen är att två olika åtagandenivåer inte ska tillämpas år 2022.  

5 b §.Överskridande av distributionsskyldigheten. Till paragrafen fogas temporärt ett nytt 3 mom. som innebär avvikelse från mängden när det gäller den överskjutande del som överförs för 2022. Enligt förslaget får en distributör som under kalenderåret 2022 har levererat mer förnybara drivmedel till konsumtion än vad som föreskrivs i 5 § 1 mom. beakta den överskjutande delen i sin helhet vid beräkningen av distributionsskyldigheten för det följande kalenderåret. Med andra ord, om en distributör år 2022 har levererat mer än 12 procent förnybara drivmedel till konsumtion, kan distributören i sin helhet överföra den andel som motsvarar den överskjutande delen till följande kalenderår (2023). 

Målet har varit att göra den nationella distributionsskyldigheten så kostnadseffektiv som möjligt bl.a. genom att inkludera möjligheter till flexibilitet för distributörerna, exempelvis överföring av den överskjutande delen till distributionsskyldigheten för följande år. Möjligheterna till flexibilitet har allmänt ansetts vara viktiga och motiverade med tanke på systemets funktionsduglighet. Eftersom distributionsskyldigheten sänks under kalenderåret 2022, har det ansetts ändamålsenligt att distributören kan utnyttja den eventuella överskjutande delen i sin helhet i distributionsskyldigheten för det följande kalenderåret. I fråga om 2022 anses maximalt utnyttjande av den överskjutande delen vara en viktig flexibilitetsmekanism för att distributörerna ska kunna reagera på att åtagandenivån sänks under kalenderårets gång. Distributörernas leveransavtal för drivmedel kan vara långa, och de har dimensionerats enligt en distributionsskyldighet på 19,5 procent.  

Syftet med propositionen är inte att ändra den maximimängd som bidrar till att fullgöra distributionsskyldigheten enligt lagen om främjande av användningen av biobrännolja (418/2019), utan syftet är att till denna del iaktta den gällande lagstiftningen. Med den överskjutande delen för 2022 kan således högst 30 procent av den distributionsskyldighet för samma kalenderår som avses i lagen om främjande av användningen av biobrännolja fullgöras. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft sommaren 2022. Lagens 5 b § 3 mom. föreslås gälla till och med utgången av 2024.  

Ändringen av 5 § 1 mom. 3 punkten ska tillämpas från och med den 1 januari 2022. Med andra ord gäller sänkningen av distributionsskyldigheten för 2022 till 12 procent hela år 2022. 

En distributör ska varje år genom en anmälan produktvis redovisa de mängder motorbensin, dieselolja, naturgas, biodrivmedel, biogas och förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som distributören levererat till konsumtion under det föregående kalenderåret. Anmälan för 2023 ska lämnas till Energimyndigheten senast den 31 mars 2024. Eftersom den eventuella överskjutande del som överförs från 2022 kan utnyttjas i distributionsskyldigheten för 2023, är det ändamålsenligt att den tillfälliga ändring som gäller den överskjutande delen gäller fram till 2024, då mängden drivmedel som levererats till konsumtion 2023 fastställs av Energimyndigheten. 

9  Verkställighet och uppföljning

Konsekvenserna av verkställandet av lagförslagen följs upp vid arbets- och näringsministeriet. 

10  Förhållande till andra propositioner

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Lagförslaget innehåller inte några sådana inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna eller andra författningsrättsliga aspekter som skulle vara problematiska ur grundlagens synpunkt. Därför är det motiverat att anse att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.