4.2.1
Visum för längre vistelse för studerande, forskare, arbetstagare hos en certifierad arbetsgivare, personer i ledande ställning i företag samt ovannämndas familjemedlemmar
Rörligheten för internationell arbetskraft och internationella experter har en allt större näringspolitisk betydelse med tanke på stärkandet av Finlands kunskapskapital och konkurrenskraft samt uppkomsten av nya arbetsplatser och innovationer. För att trygga en hållbar välfärd behöver Finland invandring av studerande och arbetskraft.
Enligt finansministeriet är tillgången på kunnig arbetskraft ett betydande hinder för tillväxt. Finland har den största bristen på arbetstagare med högskoleutbildning av alla OECD-länder. Med beaktande av förändringen i befolkningsstrukturen och den sjunkande nativiteten borde antalet sysselsatta öka med omkring 160 000 personer, för att man ska kunna uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent. Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning skapades 65 000 jobb inte 2019 på grund av bristen på experter.
Bristen på experter är accelererande och global. När man utredde efterfrågan och tillgången på experter inom de centrala branscherna i 20 länder på olika håll i världen kom man till slutsatsen, att det globala underskottet på experter (talent deficit) uppgår till så mycket som 85 miljoner personer år 2030. Inom de branscher där man genom utbildningssystemet inte i tillräcklig utsträckning lyckas svara mot behovet av experter, drabbas arbetsgivarna av kraftig konkurrens i samband med internationell rekrytering. Endast folkrika tillväxtstater, såsom Indien, kan förlita sig på att den inhemska tillgången på experter är tillräcklig. Framför allt inom alla västländer ökar klyftan mellan efterfrågan och utbudet på kunnande kontinuerligt.
Enligt prognostiseringsresultaten i rapporten Koulutus ja työvoiman kysyntä 2035 (Utbildningen och efterfrågan på arbetskraft 2035) blir i Finland åren 2017–2035 cirka 1,15 miljoner arbetsplatser lediga till följd av det ökade antalet sysselsatta och arbetskraft som lämnar arbetsmarknaden. Antalet arbetsplatser som blir lediga är i genomsnitt 60 600 per år, Med den arbetskraft som uppstår från ungdomsåldersklasserna kan man endast tillfredsställa 80–85 procent av den arbetskraft som behövs för de arbetsplatser som blir lediga. Resterande 15–20 procent måste fås från andra källor. Antalet personer som lämnar arbetsmarknaden fram till år 2035 uppgår till i genomsnitt över 54 600 per år. Enligt rapporten torde den arbetskraft som fås från de unga räcka till för att ersätta de personer som lämnar arbetsmarknaden, men inte den efterfrågan som föranleds av det ökade behovet av arbetskraft, varvid bristen på experter blir ett hinder för tillväxt.
Färdplanen för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (FUI) lyfter utöver höjningen av kompetens- och utbildningsnivån i vårt land också upp vikten av att göra det mer attraktivt för internationella forskare, sakkunniga och professionella inom forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet. Den arbets- och utbildningsrelaterade invandringen och rörligheten mellan sektorer bör underlättas. Vårt kunnande och forsknings- och innovationsmiljö ska också locka internationell forskningsfinansiering och investeringar från länder utanför Finland.
Den utvidgade användningen av visering för längre vistelse som föreslås i regeringens proposition gör inreseförfarandet för studerande, forskare, arbetstagare hos certifierade arbetsgivare, personer i ledande ställning i företag samt ovannämnda persongruppers familjemedlemmar snabbare och effektiviserar därmed invandringen av experter. Det bedöms att inresan påskyndas med en dryg vecka i enlighet med propositionens mål.
Propositionen bedöms dock inte på ett avgörande sätt öka antalet studerande, forskare, arbetstagare hos en certifierad arbetsgivare eller personer i ledande ställning i företag som kommer till Finland. Däremot är det sannolikt att utvidgningen av viseringen för längre vistelse ökar såväl högskolornas, forskningsinstitutens och företagens vilja att utnyttja internationell rekrytering som utländska potentiella experters intresse av att komma till Finland. I fråga om studier, forskningsprojekt och projektartade arbetsuppgifter som inleds med snabb tidtabell kan inreseförfarandets snabbhet vara en avgörande faktor.
Användningen av visering för längre vistelse inverkar inte på behandlingen av ansökningar om uppehållstillstånd eller på deras behandlingstid utan endast på hur snabbt de sökande i praktiken kan komma till Finland efter att ha fått ett uppehållstillstånd. Det faktiska påskyndandet av inresan påverkas av hur effektivt viseringen för längre vistelse införs. Informationssystemens funktion och tillräckligt effektiv information, anvisningar och kommunikation är viktiga faktorer i denna helhet.
Propositionens mer omfattande mål att öka Finlands attraktionskraft med hjälp av ett påskyndat inreseförfarande och att få fler experter till Finland beror dock också på många andra faktorer, såsom på hur attraktivt Finland är i allmänhet. Vid bedömningen av om de grupper av personer som definieras i propositionen söker sig till Finland har således också Finlands övriga attraktionsfaktorer och också de faktorer som minskar intresset för Finland en avgörande betydelse. Enligt den internationella undersökningen Decoding Global Talent 2018 om kunnig arbetskrafts rörlighet ryms Finland och de övriga nordiska länderna inte med bland önskeländerna. Av en internationell rapport från konsultfirman Boston Consulting Group framgår att Finland är världens 22 mest attraktiva land för internationell arbetskraft. Någon entydig orsak till Finlands svaga attraktivitet har man inte lyckats identifiera. Orsaker kan sökas i det svaga landvarumärket, klimatet, språket, den höga levnadskostnadsnivån, den höga beskattningen av förvärvsinkomster, de krävande arbetsmöjligheterna för utlänningar och de komplicerade uppehållstillståndsprocesserna. Dessutom bör det noteras att människor betonar och värdesätter olika saker. En orsak är dock att den globala konkurrensen om experter har blivit hårdare. Varje utvecklat land utvecklar sin attraktionskraft målmedvetet. Samtidigt har experternas vilja att flytta minskat globalt till exempel för att den inhemska attraktionskraften har förbättrats. Också digitaliseringen, som gör det möjligt att bättre än tidigare arbeta utan geografiska begränsningar, inverkar på den minskade viljan att flytta.
Enligt undervisnings- och kulturministeriets publikation Utländska examensstuderande vid finländska högskolor (2021:14) är det finländska utbildningssystemets goda rykte och önskemålet om att arbeta i Finland viktiga faktorer för högskolestuderande för att komma till Finland. Största delen av de utländska högskolestuderande som inte planerade stanna kvar i Finland, var tveksamma i fråga om sina framtida sysselsättningsmöjligheter. De som inte hade familj i Finland flyttade också lättare från landet. De som stött på svårigheter i sina studier men som upplevt att de fått hjälp hade särskilt ofta för avsikt att stanna kvar i landet. Av de EU- och EES-medborgare som utexaminerats från yrkeshögskolor hade drygt en tredjedel (38 %) flyttat från landet ett år efter utexamineringen. Av dem som utexaminerats från universitet hade 43 procent flyttat från landet. I fråga om medborgare från andra länder var andelen ungefär en fjärdedel. För högskolestuderandena är upplevelsen av att de vid behov fått hjälp och stöd när de stött på problem med sina studier en medverkande faktor till att stanna i Finland. Att locka framtida experter som Finlands arbetsmarknad behöver till landet och att få dem att stanna är viktigt med tanke på den framtida arbetsmarknadens funktion och det kan främjas genom att de studerande ges en bild av att det går smidigt att komma till och stanna i Finland.
Enligt Finlands Akademis statistik om vetenskapens tillstånd är universitetssektorns undervisnings- och forskningspersonal i sin helhet alltmer internationell, men variationen i andelen utländsk undervisnings- och forskningspersonal mellan universiteten är stor. År 2019 stod den utländska undervisnings- och forskningspersonalen för omkring 4 300 årsverken. När det gäller forskare betonas rörligheten mellan olika länder, varvid ett gott rykte när det gäller smidiga inreseförfaranden är en viktig faktor när man ska locka utländska forskare till landet. Den globala konkurrensen om kunniga forskare är hård, men upprätthållandet och förbättrandet av en högklassig FUI-verksamhet är nödvändigt med tanke på Finlands internationella konkurrenskraft.
Med hjälp av en visering för längre vistelse behöver en person inte stanna kvar och vänta på ett uppehållstillståndskort i utreselandet, utan han eller hon kan med en visering som utfärdas i samband med beviljandet av ett uppehållstillstånd resa till Finland omedelbart efter det att ett uppehållstillstånd har beviljats. Den tidsmässiga besparingen är cirka 7–14 dygn, vilket är den genomsnittliga tid som går åt till att skicka ett uppehållstillståndskort utomlands. Den tidsmässiga besparingen kan nås endast under den förutsättningen att viseringen för längre vistelse söks samtidigt som uppehållstillståndet söks via den elektroniska tjänsten. Endast på detta sätt kan ansökningarna behandlas samtidigt. Vid verkställigheten av lagändringen är avsikten att sökandena instrueras att lämna in ansökningarna samtidigt. Den som ansöker om uppehållstillstånd ska således redan i ansökningsskedet fatta beslut om huruvida hans eller hennes uppehållstillståndskort levereras till utreselandet eller till Finland. Om sökanden vill utnyttja den snabbare processen, ska han eller hon välja leverans av uppehållstillståndskortet till Finland och samtidigt ansöka om visering för längre vistelse för att möjliggöra inresan.
Även om det är möjligt att lämna in en ansökan om uppehållstillstånd och betala behandlingsavgiften elektroniskt, ska sökanden personligen besöka en beskickning eller en extern tjänsteleverantör för kontroll av identiteten samt för att lämna biometriska kännetecken för ett uppehållstillståndskort. För detta ändamål ska sökanden reservera tid och resa personligen till beskickningen eller den externa tjänsteleverantören. För att få ett påskyndat inreseförfarande ska sökanden flexibelt och utan dröjsmål få en besökstid vid en beskickning eller hos en extern tjänsteleverantör. Detta förutsätter att det kan erbjudas tillräckligt med besökstider för kontroll av identiteten och för att ta biometriska kännetecken för uppehållstillstånd. I synnerhet i de stater eller världsdelar där avstånden är långa medför resorna också kostnader för sökanden.
Migrationsverkets prestationer har fastställts vara avgiftsbelagda och priset bestäms huvudsakligen enligt självkostnadsprincipen. Bestämmelser om behandlingsavgiften för visering för längre vistelse finns i inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer. För en elektronisk ansökan tas det av specialsakkunniga, tillväxtföretagare och deras familjemedlemmar ut 95 euro och för en pappersansökan 120 euro. Behandlingsavgiften torde vara densamma för de persongrupper till vilka viseringen för längre vistelse utvidgas genom denna proposition, och den elektroniska ansökan kommer att vara billigare än pappersansökan. I andra EU-länder varierar behandlingsavgifterna för en visering för längre vistelse från 60 euro till 150 euro. Den ekonomiska konsekvensen av avgiften för en visering för längre vistelse riktar sig mot den som ansöker om visering för längre vistelse som individ, i det fall att sökanden vill påskynda sin inresa med hjälp av en visering för längre vistelse. Ur sökandens synvinkel ökar påskyndandet av inresan med hjälp av visering för längre vistelse kostnaderna för inresan. Detta kan bedömas ha en negativ inverkan framför allt för de studerande som kommer från utvecklingsländer och behandlingsavgiften kan komma att bli en utmaning för en del av de sökande. Sökanden ska betala både uppehållstillståndsavgiften och avgiften för visering för längre vistelse. Å andra sidan möjliggör en snabbare ankomst till Finland också att studierna, forskningsarbetet och arbetet inleds tidigare, vilket å sin sida kan bedömas ha positiva ekonomiska konsekvenser för individen.
Den sökande kan också vända sig till en extern tjänsteleverantör i stället för till en beskickning i de länder där uppgifter som gäller visering för längre vistelse har lagts ut. En tjänsteleverantör ska i enlighet med vad som avtalas med utrikesministeriet ha rätt att ta ut en skälig serviceavgift för sina tjänster i anslutning till visering för längre vistelse. Att lägga ut uppgifter har således ekonomiska konsekvenser för den som ansöker om visering för längre vistelse, eftersom han eller hon utöver viseringsavgiften också ska betala den serviceavgift en extern tjänsteleverantör tar ut, om han eller hon vänder sig till en extern tjänsteleverantör. Den serviceavgift som en extern tjänsteleverantör tar ut för skötseln av biträdande uppgifter i anslutning till ansökningar om uppehållstillstånd har beroende på destinationsland uppgått till 70–100 euro. En utläggning av uppgifterna innebär dock att det blir mera flexibelt för kunden att sköta ärenden. Han eller hon kan sköta de åtgärder som hänför sig till ansökan om visering samtidigt i samband med sitt ärende som gäller ansökan om uppehållstillstånd. Dessutom bör det noteras att den som ansöker om visering för längre vistelse på samma sätt som i ett uppehållstillståndsärende har möjlighet att vända sig direkt till en finsk beskickning och på så sätt undvika att betala en serviceavgift.
Propositionens konsekvenser för individens ställning ska bedömas också ur den synvinkeln att en person när han eller hon anländer till Finland med visering för längre vistelse redan har beviljats ett uppehållstillstånd som berättigar till inresa till Finland och EU-området och vistelse i Finland. Ett uppehållstillstånd berättigar förutom till inresa och vistelse i landet även till arbete. En visering för längre vistelse berättigar till inresa och vistelse i landet i 100 dygn. Däremot berättigar en visering för längre vistelse inte till arbete. Med tanke på rätten till social trygghet förutsätts i princip laglig vistelse i landet samt arbete eller stadigvarande boende i Finland. Rättsverkningarna av ett uppehållstillstånd och en visering för längre vistelse är således delvis överlappande för de persongrupper som avses i propositionen när de anländer till Finland och vistas här de första 100 dygnen. Detta påverkar dock inte individens rättsliga ställning, eftersom rättsverkningarna av ett uppehållstillstånd och en visering för längre vistelse inte står i konflikt med varandra och de gäller samtidigt endast under en begränsad tid.
Med hjälp av en visering för längre vistelse som utfärdas i samband med ett uppehållstillstånd har en person möjlighet att snabbare resa till Finland och snabbare inleda sina studier, sitt forskningsarbete eller sitt arbete i Finland. Personen får en visering för längre vistelse från en beskickning eller förmedlad av en extern tjänsteleverantör efter det att ett positivt beslut om uppehållstillstånd har fattats i informationssystemet. Propositionen kan således bedömas stödja individens rätt till arbete och att idka näring. På detta sätt bedöms propositionen ha positiva konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna för individen.
När det gäller studerande bör man särskilt beakta att ansökningar som gäller studier fokuserar på vissa perioder, vilket medför överbelastning när alla studerande samtidigt uträttar sina ärenden vid beskickningarna. Internationella högskolestuderande söker sig till Finland som examensstuderande antingen via den gemensamma ansökan eller genom högskolornas egna separata ansökningar. Över 80 procent söker till studier som inleds på hösten och endast omkring 18 procent till de studier som inleds på våren. Uppskattningsvis hälften av de internationella studerande söker sig till Finland via den gemensamma ansökan. Vanligtvis anhängiggörs cirka 65–70 procent av det årliga antalet ansökningar om uppehållstillstånd för studerande under maj–augusti. Andelen var 67 % år 2018 och 68 % år 2019. Den totala behandlingstiden år 2018 var i genomsnitt 26 dygn och medianen 15 dygn. Den totala behandlingstiden varierar vanligtvis så, att den är längre i slutet och början av året och som kortast under sommarmånaderna.
När det gäller gemensam ansökan erbjuds det fler utbildningsområden och studieplatser för de studier som inleds på hösten, och finns det en egen gemensam ansökan för utbildning på främmande språk. En studieplats för de studier som inleds på hösten ska tas emot senast i mitten av juli, varefter högskolorna vid behov kan godkänna studerande från väntelistan fram till början av augusti. Vid många högskolor inleds studierna för internationella studerande med en orienteringsvecka redan i slutet av augusti. I praktiken har den studerande då 3–5 veckor på sig att inleda ansökan om uppehållstillstånd och få ett beslut om uppehållstillstånd för att kunna resa in till Finland. Man kan få uppehållstillståndskortet levererat till hemadressen med en avgiftsbelagd kurirtjänst. Utöver genom gemensam ansökan kan de studerande också söka till studier i Finland genom separata ansökningar. I regel ska studieplatsen inom separata ansökningar tas emot senast i mitten av juli, men i vissa separata ansökningar infaller den bakre gränsen redan betydligt tidigare. Dessutom kan högskolorna anordna separata ansökningar som kontinuerlig ansökan, varvid alla sökande som uppfyller ett visst villkor godkänns och tidtabellen kan vara mycket snäv.
Man kan också söka sig till yrkesutbildning från utlandet. Från utlandet kommande studerandes ansökan till yrkesutbildning i Finland sker i regel genom kontinuerlig ansökan. Inom den kontinuerliga ansökan bestämmer utbildningsanordnaren om ansökningstiderna och ansökningsförfarandena. Som studerande kan antas en sökande som har avlagt den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs, eller som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att förvärva de kunskaper som eftersträvas eller avlägga examen. En studerande som inte har några kunskaper i finska eller svenska kan delta i yrkesutbildning som anordnas på engelska. Sammanlagt 18 anordnare av yrkesutbildning har i sina tillstånd att anordna yrkesutbildning sammantaget 44 engelskspråkiga examina och en ryskspråkig examen. Huvudparten av det engelskspråkiga utbudet finns i Nyland och tillväxtcentrumen. Antalet studerande vid utbildningarna på främmande språk har ökat sedan 2018. År 2020 hade dessa utbildningar omkring 800 studerande. Internationella studerande kan dock också delta i yrkesutbildning på finska eller svenska eller i mångspråkig yrkesutbildning.
Man kan också söka sig till gymnasieutbildning från utlandet. Man söker i regel för att avlägga gymnasiets lärokurs via den gemensamma ansökan på våren. Antagningsresultaten i gemensam ansökan offentliggörs i början av juni och studierna inleds i mitten av augusti, varvid den föreslagna ändringen också är viktig för gymnasiestuderande, för att säkerställa att studierna kan inledas i tid. Antalet studerande som söker till gymnasieutbildning från utlandet är för närvarande litet och årligen börjar några tiotal utländska studerande avlägga gymnasiets lärokurs, Också utländska utbytesstuderande kan delta i gymnasieutbildningen. Utbytesstudenterna söker sig inte till gymnasieutbildningen via gemensam ansökan, utan utbildningsanordnarna beslutar till denna del om förfarandena i samband med ansökan.
Studerandena inom yrkesutbildningen och framför allt gymnasieutbildningen kan ofta vara minderåriga när de inleder sina studier. De faktorer som har samband med att personen är minderårig och med barnets intresse beaktas i samband med beviljandet av uppehållstillstånd, och den utvidgning av viseringen för längre vistelse till studerande som föreslås i denna proposition bedöms inte ha några betydande konsekvenser för minderåriga barns och ungas ställning eller rättigheter.
Visering för längre vistelse som beviljas i samband med ett positivt beslut om uppehållstillstånd skulle göra det möjligt för den studerande att resa till Finland utan att vänta på uppehållstillståndskortet. Den tidsmässiga nyttan kunde vara omkring 1–2 veckor, när man beaktar den tid som för närvarande krävs för att trycka och leverera uppehållstilståndskortet. Med beaktande av målet att tredubbla antalet internationella studerande, är den nytta som kan uppnås genom visering för längre vistelse av betydelse för att inleda studierna i tid. Dessutom är en påskyndad inresa till nytta i situationer där den studerande tar emot studieplatsen först i sista stund eller vid ansökningar med snabb tidtabell, såsom kontinuerlig eller separat ansökan.
Syftet med propositionen är att främja en kontrollerad invandring med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna samt med beaktande av de internationella avtal som är förpliktande för Finland.
Finland har i överensstämmelse med internationella människorättsförpliktelser förbundit sig att förebygga diskriminerande bemötande och utnyttjande av utländska arbetstagare och deras familjemedlemmar. Bestämmelserna i 6 § i grundlagen om främjande av likabehandling gäller också utländska arbetstagare och deras familjemedlemmar.
Vid beredningen av denna proposition har man beaktat skrivningen i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering, enligt vilken man ska beakta förebyggandet av utnyttjande av utländsk arbetskraft när arbetskraftsinvandringen utvecklas. Förslagen i propositionen anses inte öka arbetstagares risk för att bli utnyttjade. En sådan visering för längre vistelse som avses i propositionen beviljas på basis av ett uppehållstillstånd och risken för att arbetstagaren blir utnyttjad bedöms i samband med att ansökan om uppehållstillstånd avgörs. Enligt 36 § 4 mom. i utlänningslagen kan uppehållstillstånd vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att en arbetsgivare eller uppdragsgivare har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet vid ansökan om uppehållstillstånd. Föreliggande proposition hänger samman med det lagförslag om ändring av 5 kap. i utlänningslagen (TEM007:00/2020) som bereds vid arbets- och näringsministeriet, genom vilket man strävar efter att göra tillståndsförfarandet smidigare samtidigt som man förebygger utnyttjande av arbetskraft. Den certifiering av arbetsgivare som bereds inom arbets- och näringsministeriets projekt grundar sig på en särskild förtroendeställning för arbetsgivaren inom uppehållstillståndsprocessen. Certifiering av arbetsgivare förutsätter uppfyllande av vissa kriterier, vilket för sin del kan anses förebygga utnyttjande av arbetskraft. Certifieringen kan också återkallas.
Propositionens konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna har vid beredningen bedömts med tanke på skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen och i synnerhet skyddet för personuppgifter enligt 1 mom. i den paragrafen. Behandlingen av visering för längre vistelse förutsätter behandling av personuppgifter. De uppgifter som behandlas i samband med utfärdande av visering för längre vistelse och utskrivning av viseringsmärket innehåller inte uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller brottsuppgifter, eftersom behövliga registerkontroller redan har gjorts i samband med beviljande av uppehållstillstånd, vilket krävs för utfärdande av visering för längre vistelse. Migrationsverket och beskickningarna ska endast behandla sådana uppgifter som behövs för att de ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter som föreslås i propositionen. Genom ändringarna i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen har man möjliggjort behandling av personuppgifter för införande av visering för längre vistelse så att behandlingen av personuppgifter uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), dataskyddslagen (1050/2019) och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019).
Majoriteten av dem som sökt och beviljats uppehållstillstånd för studerande eller forskare är män. Av dem som fick tillstånd för studerande år 2021 var 51 procent män och på motsvarande sätt 49 procent kvinnor. Av dem som fick tillstånd för forskare var 61 procent män och 39 procent kvinnor.
Den ovannämnda könsfördelningen påverkas av hur fördelningen enligt kön mellan utbildning och yrken har förverkligats i utreselandet. Hur utbildnings- och arbetslivet i utreselandet har differentierats enligt kön, det vill säga segregerats, beror för sin del på hur jämställdheten mellan könen förverkligas i landet i fråga och på praxis hos landets organisationer, kulturen i landet i fråga samt på samhällsnivå till exempel på politiska lösningar.
Av alla högskolestuderande i Finland var 55 procent kvinnor år 2021. Av personalen inom forsknings- och utvecklingsverksamheten var kvinnorna däremot i minoritet, 35,1 procent (Utbildningsväsendets statistiktjänst Vipunen, år 2021). Det förekommer områdesvis segregering.
Efter det att den föreslagna lagen trätt i kraft är det i kommunikationen viktigt att betona att Finland välkomnar både kvinnor och män på samma villkor. Propositionens faktiska konsekvenser för att jämna ut könsfördelningen för studerande och forskare och inom olika yrkesgrupper är dock mycket små.
Ekonomiska konsekvenser ur statens synvinkel
Användningen av visering för längre vistelse gör det möjligt för en person som beviljats uppehållstillstånd att resa till Finland omedelbart efter att han eller hon fått ett positivt beslut om uppehållstillstånd och inleda sina studier, sin forskning och sitt arbete snabbare än tidigare. Detta kan anses ha positiva verkningar för att öka den utbildnings- och arbetsrelaterade invandringen och på så sätt främjar propositionen finländska högskolors, forskningsinstituts och företags konkurrenskraft och Finlands attraktivitet. Att rekryteringen av utländsk arbetskraft görs smidigare har samhällsekonomiskt positiva konsekvenser.
Riksdagen godkände den 8 december 2021 lagändringar (RP 122/2021 rd) genom vilka visering för längre vistelse tas i bruk i Finland. Före lagens ikraftträdande den 1 juni 2022 genomfördes ändringar av informationssystem som orsakade kostnader av engångsnatur. Utvidgandet av användningen av visering för längre vistelse till nya ärendetyper på det sätt som föreslås i denna proposition orsakar staten smärre extra kostnader av engångsnatur. Den utvidgade användningen av visering för längre vistelse medför också fasta kostnader för staten.
Inom inrikesförvaltningsområdet riktar sig de ekonomiska konsekvenserna till Migrationsverket. Kostnaderna kan indelas i kostnader för informationssystem och personalkostnader som orsakas av extra arbete.
Kostnader av engångsnatur
Utvidgningen av användningen av visering för längre vistelse till nya ärendetyper på det sätt som föreslås i detta förslag medför moderata kostnader av engångsnatur på grund av informationstekniska ändringsarbeten i det elektroniska ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden (UMA-datasystemet). Avsikten är att ändringarna ska genomföras så att funktionerna kan användas i april 2023.
När det gäller den utvidgade användningen av viseringen för längre vistelse uppskattas kostnaderna för informationssystem uppgå till 400 000 euro. Utvecklingen genomförs inom den gällande budgetramen.
Fasta kostnader
Visering för längre vistelse medför fasta kostnader och dessa extra utgifter riktas till den avgiftsbelagda verksamheten inom förvaltningsområdena varvid de i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) ska täckas till fullt belopp med avgifter som tas ut för en visering för längre vistelse. De fasta kostnaderna består av personalkostnader som orsakas av extra arbete.
Vid bedömningen av beloppet av de personalkostnader som orsakas av extra arbete har man utnyttjat Migrationsverkets statistiska uppgifter om antalet ansökningar som lämnats in utomlands om uppehållstillstånd för studerande och forskare samt deras familjemedlemmar. Under 2019 och 2021 ansökte i genomsnitt cirka 6 000 sökande utomlands om uppehållstillstånd för studerande och i genomsnitt cirka 900 sökande om uppehållstillstånd för forskare. Av de ovannämndas familjemedlemmar ansökte i genomsnitt cirka 1 000 familjemedlemmar årligen utomlands på grund av familjeband om ett första uppehållstillstånd under 2019 och 2021. År 2020 minskade antalet ansökningar betydligt på grund av covid-19-pandemin.
Antalet ansökningar om uppehållstillstånd för studerande och forskare och deras familjemedlemmar uppskattas öka under de kommande åren, vilket också inverkar på antalet sökande av visering för längre vistelse. Det är svårt att på förhand bedöma hur mycket antalet ansökningar kommer att öka. Det är också osäkert hur stor del som utöver uppehållstillstånd också ansöker om visering för längre vistelse för sig själva och sina familjemedlemmar för att påskynda ankomsten till Finland med en dryg vecka. Dessutom bör man beakta att alla familjemedlemmar som beviljats uppehållstillstånd på basis av familjeband inte ansöker om visum för längre vistelse, eftersom familjemedlemmarna nödvändigtvis har samma brådska att komma till Finland. Vid bedömningen av antalet personer som ansöker om visering för längre vistelse kan man inte heller som referensmaterial använda andra EU-länders statistik, eftersom EU-länderna tillämpar mycket olika kriterier för utfärdande av visering för längre vistelse.
Med beaktande av det som anförts ovan är det således svårt att bedöma ökningen av antalet ansökningar om uppehållstillstånd och antalet sökande av visering för längre vistelse. Den utvidgade användningen av visering för längre vistelse bedöms inte i sig påverka antalet ansökningar om uppehållstillstånd för studerande och forskare i någon betydande utsträckning. Samtidigt är dock flera andra åtgärder för utveckling av lagstiftningen och informationssystem aktuella, såsom ändringen av lagstiftningen om behandlingen av ansökningar av uppehållstillstånd vid arbets- och näringsministeriet (TEM007:00/2020) och effektiviseringen av tillståndsförfarandena samt arbetet för att utveckla informationssystemen vid Migrationsverket. Regeringen har i färdplanen för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring som mål uppställt en tredubbling av antalet nya internationella examensstuderande vid högskolorna fram till år 2030 så att ökningar är cirka 1 000 studerande per år. Målet är också att öka utbudet av yrkesutbildning på andra stadiet på främmande språk. De sammantagna verkningarna av de olika åtgärderna kan bedömas öka antalet ansökningar. Om antalet ansökningar om uppehållstillstånd ökar med 50 procent under de nästa tre åren, vilket motsvarar regeringens målbild vad gäller studerande, innebär detta att antalet ansökningar om uppehållstillstånd för studerande ökar med 3 000 och antalet ansökningar om uppehållstillstånd för forskare med 450. Bedömningen innehåller dock många sådana osäkerhetsfaktorer som konstaterats ovan.
Om ovannämnda bedömning av den procentuella ökningen av antalet ansökningar om uppehållstillstånd visar sig vara korrekt, kan det bedömas att det om tre år söks sammanlagt omkring 10 350 uppehållstillstånd för studerande och forskare och omkring 1 500 uppehållstillstånd på basis av familjeband per år. Om en tredjedel av dem som ansöker om uppehållstillstånd också söker visering för längre vistelse för att påskynda inresan, kommer det grovt beräknat att lämnas ungefär 3 500 viseringsansökningar per år.
För Migrationsverket förutsätter en utvidgad användning av visering för längre vistelse en permanent tilläggsresursering när arbetet för att behandla och fatta beslut om tillståndstypen ökar. Behandlingen av en visering beräknas ta i genomsnitt 20 minuter vid Migrationsverket, om ansökan har lämnats elektroniskt tillsammans med en ansökan om uppehållstillstånd eller minst 30 minuter, om ansökan har lämnats som en separat pappersansökan utan en ansökan om uppehållstillstånd. Användningen av visering för längre vistelse och den beräknade ökningen av antalet ansökningar om uppehållstillstånd medför extra arbete motsvarande uppskattningsvis tre årsverken. Den årliga kostnaden för ett årsverke är cirka 65 000 euro. Att täcka det personalbehov som Migrationsverket behöver medför således årliga merkostnader på cirka 195 000 euro.
I den utsträckning som antalet personer som ansöker om uppehållstillstånd i och flyttar till Finland ökar, påverkar det indirekt verksamheten vid olika myndigheter, inklusive representationer som tar emot ansökningar och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata som beviljar anteckningen om hemkommun, och medför på längre sikt ett behov av tilläggsresurser.
Regeringen har också som mål att åtminstone fördubbla arbetskraftsinvandringen från den nuvarande nivån före 2030. Som en del av den åtgärdshelhet som siktar till detta mål har man inom arbets- och näringsministeriets projekt (TEM007:00/2020) berett en ändring av bestämmelserna i 5 kap. i utlänningslagen, inklusive villkoren för beviljande av uppehållstillstånd, i syfte att göra tillståndsförfarandet smidigare och snabbare. Inom projektet har man också berett bestämmelser om införande av certifiering av arbetsgivare, och i fortsättningen ska man kunna ansöka om uppehållstillstånd som arbetstagare hos en certifierad arbetsgivare genom ett lättare förfarande, Dessa ändringar bedöms öka antalet ansökningar om såväl uppehållstillstånd som visering för längre vistelse.
Enligt Migrationsverkets uppskattningar ansöker under 40 personer årligen om uppehållstillstånd för personer i ledande ställning i företag, och antalet förväntas inte öka i någon större utsträckning i och med att viseringen för längre vistelse införs. Således bedöms behandlingen av visering för längre vistelse för personer i ledande ställning i företag inte medföra något behov av tilläggsresurser.
De kostnader som Migrationsverkets behov av tilläggsresurser medför kan införas i priset för visering för längre vistelse. Volymen av ansökningarna om visering för längre vistelse och prissättningen av en visering för längre vistelse bedöms årligen i samband med beredningen av inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer. Utgångspunkten är att kostnaderna för behandlingen av en visering för längre vistelse ska täckas med behandlingsavgifter. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) ska storleken på den avgift som staten tar ut för en offentligrättslig prestation motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen (självkostnadsvärde). För en elektronisk ansökan tas det av specialsakkunniga, tillväxtföretagare och deras familjemedlemmar ut 95 euro och för en pappersansökan 120 euro. Det kan uppskattas att motsvarande prissättning också tillämpas på de grupper av personer, till vilka användningen av visering för längre vistelse utvidgas genom denna proposition.
Påskyndandet av tillståndsprocesserna ökar utbudet och efterfrågan på utländsk arbetskraft. Utbudet av arbetskraft ökar när utländska arbetstagare snabbare får resa in i landet. Smidiga tillståndsprocesser kan också öka viljan att söka sig till Finland för att arbeta. På motsvarande sätt ökar påskyndandet av tillståndsprocesserna sannolikt företagens vilja att rekrytera utländsk arbetskraft, eftersom detta kan minska rekryteringskostnaderna, förkorta väntetiderna och minska antalet misslyckade rekryteringar. Ökningen av kunnig arbetskraft har också indirekta effekter som syns i företagens tillväxt, innovationsförmåga och produktivitet.
Reformens direkta sysselsättningseffekter är små. Sysselsättningseffekten uppstår av att utbudet av arbetskraft ökar, eftersom anställningsförhållanden efter reformen kan inledas ungefär en vecka tidigare i och med att inresan blivit snabbare. Om man tänker sig att reformen påskyndar inresan i genomsnitt med en vecka, kan en sysselsättningseffekt av engångsnatur i årsverken beräknas genom att bedöma det årliga antalet personer som kommer till landet och multiplicera det med en vecka (= 1/52). Till exempel vad gäller de uppskattningsvis 40 personer i ledande ställning i företag som årligen kommer till landet skulle den direkta sysselsättningseffekten av engångsnatur vara cirka 0,8 (40*1/52) årsverken.
Sysselsättningseffekten kumuleras inte i samma skala för de kommande åren, eftersom en betydande del av dem som flyttar på grund av arbete inte stannar i landet permanent och ett snabbare inledande av anställningsförhållandet också kan innebära att man tidigare lämnar arbetsmarknaden i Finland. Å andra sidan stannar en del av dem som under de kommande åren flyttar på grund av arbete också permanent i landet. Att dessa personer sysselsätts en vecka tidigare ökar också sysselsättningen under de kommande åren med minst några årsverken per år.
Reformens indirekta effekter är dock eventuellt större än de direkta sysselsättningseffekterna. Förutsättningarna för en snabb inresa kan förbättra Finlandsbilden ur de potentiella migranternas perspektiv och kan öka företagens vilja att rekrytera arbetskraft från utlandet.
Ökningen av utländsk arbetskraft kan på kort sikt ha sektorspecifika negativa konsekvenser för efterfrågan på finländsk arbetskraft. Dessa effekter kan synas i form av lägre sysselsättning och/eller sjunkande löner (till exempel Kuosmanen & Meriläinen, 2020). Invandringen av kunnig arbetskraft kan dock också höja lönerna för finländska arbetstagare. I Schweiz konstaterades det att den ökade invandringen av högutbildad arbetskraft höjer lönerna för högutbildade schweizare (Beerli m.fl., 2021). Orsaken till att lönerna steg var att företagen växte snabbare till följd av invandringen av kunnig arbetskraft, att produktiviteten och innovativiteten förbättrades samt att schweiziska arbetstagare övergick till ledande uppgifter.
På lång sikt har den utbildnings- och arbetsrelaterade invandringen dock sannolikt små och heterogena konsekvenser för sysselsättningen och lönerna för medborgarna i destinationslandet. Det är av central betydelse om de som reser in i landet till sitt kunnande är substitut eller komplement för inhemska arbetstagare. Invandringen inverkar negativt på sysselsättningen och lönerna för de personer som konkurrerar direkt med migranterna, men positivt på sysselsättningen och lönerna inom andra sektorer, eftersom de arbetstagare som kommer till landet ökar efterfrågan på finländska produkter och tjänster. Arbetskraftsinvandringens negativa effekter på sysselsättningen och lönerna är dock sannolikt mycket små redan av den orsaken att invandrare och arbetstagare i destinationslandet ofta inte är fullständiga substitut. Om det finns tillgång till tillräckligt med inhemsk arbetskraft är företagets incitament att gå med i en dyr och tidskrävande rekryteringsprocess från utlandet små.
Det är svårt att exakt bedöma konsekvenserna för företagen. Fördelarna kan dock bedömas ur den synvinkeln att om ett företag under väntetiden för en uppehållstillståndsprocess blir tvunget att utföra arbetet för den person som rekryteras från utlandet som övertidsarbete med andra arbetstagare som redan befinner sig i Finland, kan till exempel ett fyra veckors dröjsmål av inresan uppskattas kosta företaget 50 procent av månadslönen för den som rekryteras. Att processen försnabbas med en vecka innebär således en besparing för företaget på cirka 400 euro för en arbetstagare med medianlön inom den privata sektorn.
En annan effekt som riktar sig till företagen är att tillgången på arbetskraft förbättras. Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning skapades 65 000 jobb inte 2019 på grund av att det inte fanns tillgång på kunnig arbetskraft till dem. Till följd av lagändringen ökar utbudet av arbete något och effekten riktar sig i synnerhet till de företag för vars verksamhet den snabba tillgången på utländsk kunnig arbetskraft har en stor betydelse.
Visering för längre vistelse skulle minska på antalet misslyckade rekryteringar till följd av att uppehållstillståndsförfarandet blir utdraget. Om uppehållstillståndsprocessen drar ut på tiden kan det leda till att den studerande väljer en annan studieplats eller arbetstagaren en annan arbetsgivare. Internationell rekrytering förutsätter ofta till exempel användning av rekryteringskonsulter, marknadsföring och intervjuer utomlands.
Lagreformen kan påverka företagens produktivitet i någon mån. En undersökning om mångfaldens konsekvenser har gett bevis på att en ökning av antalet högutbildade utländska arbetstagare i ett företag har samband med en högre produktivitet (till exempel Mitaritonna m.fl., 2016). I synnerhet invandring av högutbildad arbetskraft har också konstaterats öka innovationerna mätt med antalet patent samt påskynda strukturomvandlingen på arbetsmarknaden (uppkomsten och förstörandet av nya arbetsplatser) (Burchardi m.fl., 2020).
Det är dock rätt osannolikt att denna proposition har betydande indirekta produktivitetseffekter för företag och därigenom vidare indirekta konsekvenser för sysselsättningen och skatteinkomsterna, eftersom propositionen väntas påskynda inresan för en relativt begränsad persongrupp med drygt en vecka under den förutsättningen att de som beviljats uppehållstillstånd utnyttjar visering för längre vistelse och reser till Finland tidigare.
Den utvidgade användningen av visering för längre vistelse påverkar Migrationsverkets och de finska beskickningarnas verksamhet.
Migrationsverket
Migrationsverket ska vara behörig myndighet vid beslut om utfärdande av visering för längre vistelse. Användningen av visering för längre vistelse medför extra arbete vid verket. Migrationsverket ska också vara behörigt att återkalla en visering för längre vistelse. Med beaktande av den giltighetstid för visering för längre vistelse som föreslås i denna proposition kan det bedömas att uppgifterna i anslutning till återkallande kommer att vara rätt få till antalet.
Propositionen förutsätter ändringar i Migrationsverkets UMA-datasystem. Dessutom ska Migrationsverket sörja för en uppdaterad information, utbildning och ändringar i statistikföringen.
Utrikesförvaltningen
Propositionens konsekvenser för utrikesförvaltningen är i stor utsträckning beroende av om uppgifter som gäller visering för längre vistelse läggs ut på det sätt som utlänningslagen ger möjlighet till.
Utläggningen av uppgifter i anslutning till visering för längre vistelse innebär att de finska beskickningarnas uppgifter närmast begränsas till att efter ett positivt beslut av Migrationsverket skriva ut viseringsmärket för visering för längre vistelse från det nationella informationssystemet för viseringar, vilket utförs vid beskickningen, samt till att påföra viseringen på resehandlingen. I uppgiften ingår inte prövning av om ett viseringsmärke kan påföras resehandlingen. Dessutom ska beskickningen ge resehandlingen och den därtill fogade viseringen för längre vistelse till den externa tjänsteleverantören för överföring till sökanden. Styrning av och övervakning av den externa tjänsteleverantören hör till utrikesministeriets och beskickningarnas uppgifter.
Om uppgifter i anslutning till visering för längre vistelse inte läggs ut till en extern tjänsteleverantör ska sökanden lämna in ansökan personligen till en beskickning, där en tjänsteman vid beskickningen kontrollerar sökandens identitet samt kontrollerar ansökan och registrerar den i UMA-datasystemet.
Utvidgningen av visering för längre vistelse förutsätter utbildning av Migrationsverkets personal, utrikesförvaltningens personal, Gränsbevakningsväsendet personal samt personalen hos den externa tjänsteleverantören. Dessutom förutsätter visering för längre vistelse allmän information samt information särskilt i de länder, från vilka studerande, forskare, arbetstagare hos certifierade arbetsgivare och personer i ledande ställning i företag huvudsakligen kommer. Det bör beaktas att tillämpningen av en ny helhet av bestämmelser också förutsätter ett kontinuerligt upprätthållande av kunnandet. I synnerhet i början ökar informations- och rådgivningsuppgifterna arbetsmängden för såväl Migrationsverkets som utrikesförvaltningens personal. Det extra arbete som detta medför Migrationsverket och utrikesförvaltningen bedöms dock bli litet.
I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, nedan informationshanteringslagen) föreskrivs bland annat om ordnande och beskrivning av informationshantering, interoperabiliteten mellan informationslager, genomförande av tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser som möjliggör visning av informationsmaterial samt tillgodoseendet av informationssäkerheten. Genom informationshanteringslagen säkerställs en enhetlig hantering samt informationssäker behandling av myndigheternas informationsmaterial så att offentlighetsprincipen förverkligas.
Den som ansöker om visering för längre vistelse kan efter ansökan i systemet Enter Finland (EF) komplettera sin ansökan hos en beskickning eller den externa tjänsteleverantören och till ansökningsdokumenten fogas sökandens ansiktsbild. Beskickningarna registrerar uppgifterna direkt i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden. Externa tjänsteleverantörer har däremot inte tillgång till ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden. För att möjliggöra en tillförlitlig och effektiv komplettering av uppgifterna finns det mellan ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden och den OLEDES-plattform som används av externa tjänsteleverantörer en säker anslutning via vilken externa tjänsteleverantörer kan skicka uppgifter till ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden utan att de själva har tillgång till systemet. När ett positivt beslut om visering för längre vistelse har fattats lämnar Migrationsverket ut sökandens basuppgifter för visering för längre vistelse till det nationella informationssystemet för viseringar för utskrift av viseringsmärket. De personuppgifter som lämnas ut begränsas till de uppgifter som skrivs ut på viseringsmärket och som anges i bilagan till kommissionens genomförandebeslut C (2020) 34 final av den 14 januari 2020. För utlämnande av uppgifter från ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden till det nationella informationssystemet för viseringar finns det en säker anslutning mellan systemen. Beskickningen överlämnar i sin tur till Migrationsverket det nummer på viseringsmärket som den skrivit ut.
De säkra anslutningarna gör det möjligt för information med standardinnehåll att genom att utnyttja ett tekniskt gränssnitt röra sig på det sätt som anges informationshanteringslagen. Rätten att behandla uppgifter, inklusive rätten att få uppgifter, grundar sig på 13 § i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen.
I propositionen föreslås inga ändringar i de gällande bestämmelserna om offentlighet och sekretess i fråga om handlingar.
4.2.2
Visum för längre vistelse för den som förlorat sitt uppehållstillståndskort
Innehavare av uppehållstillstånd som vistas utomlands och som har förlorat sitt uppehållstillståndskort har i regel varit tvungna att på nytt ansöka om första uppehållstillstånd på andra särskilda skäl enligt 45 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen. Endast av exceptionella särskilda skäl har för den som förlorat sitt uppehållstillståndskort utfärdats ett visum för kortare vistelse. Det nuvarande förfarandet kan inte anses vara ändamålsenligt ur individens synvinkel. De föreslagna bestämmelserna bedöms ha positiva verkningar för individens grundläggande fri- och rättigheter. Om innehavaren av ett uppehållstillstånd förlorar sitt uppehållstillståndskort medan han eller hon befinner sig utomlands, kan personen med visering för längre vistelse snabbare resa tillbaka till Finland för att ansöka om ett nytt uppehållstillståndskort genom det förfarande som föreskrivs i 60 g § i utlänningslagen och fortsätta till exempel sitt familjeliv och sitt arbete i Finland.
I inrikesministeriet förordning om Migrationsverkets prestationer har uppehållstillstånd av andra skäl prissatts till 520 euro. Utöver avgiften för uppehållstillståndet ska den som förlorat sitt uppehållstillståndskort betala 120 euro för dubbletten till det förlorade uppehållstillståndskortet. Således ska innehavaren av uppehållstillstånd i regel betala 640 euro när han eller hon förlorat sitt uppehållstillståndskort medan han eller hon vistats utomlands. Om innehavaren av uppehållstillstånd på basis av artikel 25 i viseringskodexen av en finsk beskickning beviljas en regionalt begränsad visering för kortare vistelse är kostnaden 80 euro.
Bestämmelser om behandlingsavgiften för visering för längre vistelse finns i fråga om specialsakkunniga, tillväxtföretagare och deras familjemedlemmar i inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer. För en elektronisk ansökan tas det ut 95 euro och för en pappersansökan 120 euro. Även om avgiften för visering för längre vistelse inte ännu har fastställts i fråga om personer som förlorat sitt uppehållstillståndskort, kan det antas, att en visering för längre vistelse skulle minska inresekostnaderna för en person som förlorat sitt uppehållstillståndskort särskilt i sådana situationer då han eller hon ansöker om ett nytt uppehållstillstånd medan personen befinner sig utomlands. Regleringen kan anses ha positiva ekonomiska konsekvenser för individen.
Genom de föreslagna bestämmelserna försätts personer som förlorat sitt uppehållstillståndskort som befinner sig i Finland respektive utomlands i en mer jämlik ställning än för närvarande. I de situationer där en innehavare av uppehållstillstånd förlorar sitt kort medan han eller hon befinner sig utomlands, behöver han eller hon inte längre ansöka om ett nytt uppehållstillstånd för att kunna resa tillbaka till Finland, utan personen kan komma till Finland med ett visum för längre vistelse för att ansöka om ett nytt uppehållstillståndskort hos Migrationsverket i enlighet med 60 g § i utlänningslagen. Den föreslagna regleringen om visering för längre vistelse för personer som förlorat sitt uppehållstillståndskort försätter också alla innehavare av uppehållstillstånd som befinner sig utomlands och som förlorat sitt uppehållstillståndskort i en mer jämställd situation, när förfarandet är detsamma för alla och det inte längre ens i enstaka fall beviljas visering för kortare vistelse till innehavare av uppehållstillstånd som förlorat sitt uppehållstillståndskort.
Det är också skäl att bedöma konsekvenserna för jämställdheten ur den synvinkeln att man genom den föreslagna regleringen försätter de innehavare av ett uppehållstillstånd som beviljats av Finland i samma ställning med de innehavare av uppehållstillstånd som har ett uppehållstillstånd som beviljats av ett annat EU-land. I regel utfärdar EU-ländernas utrikesförvaltningar i dessa fall en visering för längre vistelse till innehavaren av uppehållstillstånd. Propositionen kan anses ha verkningar som främjar jämlikheten.
På basis av de svar som inkommit från beskickningarna är största delen av de innehavare av uppehållstillstånd vars uppehållstillståndskort har förkommit, stulits eller förstörts män. De faktorer som inverkar på ovannämnda könsfördelning kan vara av många slag. Det att ett uppehållstillstånd försvinner, stjäls eller förstörs beror på en oförutsedd händelse. Av denna anledning är propositionens faktiska konsekvenser för utjämning av könsfördelningen inom den grupp av personer som förlorat sitt uppehållstillståndskort mycket små.
Genom den föreslagna regleringen harmoniseras myndighetsförfarandet och koncentreras beslutsfattandet till en myndighet, det vill säga Migrationsverket, i de situationer när uppehållstillståndskortet för en innehavare av uppehållstillstånd som befinner sig utomlands har förkommit, stulits, gått ut eller av någon annan motsvarande orsak inte innehas eller kan användas av sökanden. De föreslagna bestämmelserna om utfärdande av visering för längre vistelse till personer som förlorat sitt uppehållstillståndskort förtydligar myndighetsförfarandet vid såväl Migrationsverket som utrikesförvaltningen. I fortsättningen är Migrationsverket den ansvariga instansen i alla de situationer där innehavaren av uppehållstillstånd förlorat sitt uppehållstillståndskort utomlands. Som de finländska beskickningarnas uppgifter avgränsas mottagande av ansökan om visering för längre vistelse och utskrivning av visering för längre vistelse vid beskickningen efter det att Migrationsverket fattat ett positivt beslut om beviljande av en visering för längre vistelse.
Även om Migrationsverket även hittills behandlat uppehållstillståndsansökningar från innehavare av uppehållstillstånd som förlorat sitt uppehållstillståndskort, kan den tid som krävs för skötseln av Migrationsverkets uppgifter i och med införandet av det nya förfarandet och centraliseringen av ansökningarna antas öka i viss mån.
På motsvarande sätt minskar utrikesministeriets och de finländska beskickningarnas arbetsbelastning, när samtliga ansökningar om visering för längre vistelse från innehavare av uppehållstillstånd som förlorat sitt uppehållstillståndskort i fortsättningen behandlas vid Migrationsverket. Å andra sidan tar de finländska beskickningarna i dessa situationer emot ansökningarna om visering för längre vistelse och de utredningar som bifogats dessa, vilket dock i viss utsträckning binder beskickningarnas kundbetjäningsresurser. Mottagandet av ansökningar förutsätter ett besök vid beskickningen eller den externa tjänsteleverantörens lokaler.
Utvidgandet av viseringen för längre vistelse till innehavare av uppehållstillstånd som befinner sig utomlands och som förlorat sitt uppehållstillståndskort förutsätter inga större ändringar i det elektroniska ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden eller informationssystemet för viseringar, med undantag av eventuella tekniska ändringar på grund av statistikföring, som till sina kostnader är ringa.
Utvidgandet av viseringen för längre vistelse till de innehavare av uppehållstillstånd som under sin vistelse utomlands förlorat sitt uppehållstillståndskort har endast smärre ekonomiska konsekvenser.
Utvidgandet av viseringen för längre vistelse till de innehavare av uppehållstillstånd som förlorat sitt uppehållstillståndskort förutsätter utbildning av Migrationsverkets och utrikesförvaltningens personal och allmän information. I synnerhet i början ökar utbildningen samt informations- och rådgivningsuppgifterna arbetsmängden för såväl Migrationsverkets som utrikesförvaltningens personal. Det extra arbete som detta medför Migrationsverket och utrikesförvaltningen bedöms dock bli litet.
Förslaget om utvidgande av viseringen för längre vistelse till de innehavare av uppehållstillstånd som under sin vistelse utomlands förlorat sitt uppehållstillståndskort inverkar inte på de allmänna villkoren för inresa, utan endast på det att innehavaren av uppehållstillstånd i denna situation snabbare och lättare än tidigare kan resa till Finland för att ansöka om ett nytt uppehållstillståndskort och fortsätta sitt liv i Finland. Detta bedöms bli förverkligat genom det införande av visering för längre vistelse som föreslås i föreliggande proposition.
Propositionen ska också bedömas ur synvinkeln om införandet av visering för längre vistelse, som är ett enklare och förmånligare förfarande än det nu gällande huvudsakliga förfarandet med ansökan om uppehållstillstånd, kan leda till eventuellt missbruk. Allmänt kan det bedömas att man inte kan utesluta eventuella missbrukssituationer genom regleringen om en utvidgad visering för längre vistelse. Bestämmelsen om att den berörda personen ska lägga fram utredning om att han eller hon har förlorat sitt uppehållstillståndskort kan dock bedömas förebygga eventuellt missbruk.