1 §
Lagens syfte
Denna lag gäller säkerhetsrätter
som används på finansmarknaden och vid företagsfinansiering,
när den säkerhet som ställts för
en skuld utgörs av värdepapper eller kontopengar.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas när den som ställer
säkerheten är ett institut enligt 3 §.
Lagen tillämpas också på säkerheter
som ställts av andra juridiska personer än institut,
om säkerhetstagaren är ett institut. Lagen tillämpas dock
inte, om säkerheten är en aktie eller ett sådant
värdepapper som förutsätter en emission
eller överlåtelse av aktier och aktien eller värdepapperet
inte är föremål för offentlig
handel.
Lagen tillämpas inte på säkerheter
som fysiska personer ställer fastän säkerheterna
ställs i samband med näringsverksamhet.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) värdepapper sådana värdepapper
och derivatavtal som enligt 1 kap. 2 § värdepappersmarknadslagen
(495/1989) omfattas av tillämpningsområdet
för lagen i fråga samt andra med dem jämförbara
värdepapper och derivatavtal som i regel är föremål
för handel på finansmarknaden,
2) kontopengar insättningar eller
andra penningfordringar i finskt mynt eller utländsk valuta
som noterats på ett specificerat konto,
3) likvärdig egendom värdepapper
som emitterats av samma emittent med samma villkor och beskrivning
och till samma antal som de värdepapper som ställts
som säkerhet, eller kontopengar till samma belopp och i
samma valuta som den ställda säkerheten eller
andra värdepapper eller kontopengar som ges i stället
för dem och som parterna har avtalat om,
4) inledande av insolvensförfarande påbörjandet
av en konkurs eller företagssanering, ett beslut om interimistiskt
avbrott i en depositionsbanks verksamhet samt andra beslut om att
inleda med dessa jämförbar verkställighet
som förutsätter ingripande från myndigheternas
sida och begränsar gäldenärens bestämmanderätt,
5) nettning ett förfarande där
säkerhetsställarens och säkerhetstagarens
motstående förpliktelser förfaller till
betalning och förpliktelserna i fråga eller deras
värden sammanförs till en enda förpliktelse
på det sätt som parterna avtalat.
Med institut avses i denna lag
1) offentligrättsliga sammanslutningar, självständiga
offentligrättsliga anstalter och statens affärsverk,
2) Finlands Bank, Europeiska centralbanken, Banken
för internationell betalningsutjämning, Internationella
Valutafonden och Europeiska investeringsbanken samt Nordiska Investeringsbanken
och andra multilaterala utvecklingsbanker,
3) kreditinstitut enligt 2 § och finansiella
institut enligt 3 § kreditinstitutslagen (1607/1993), värdepappersföretag
enligt 4 § lagen om värdepappersföretag
(579/1996), fondbolag enligt 2 § 3 punkten
och förvaringsinstitut enligt 2 § 5 punkten
lagen om placeringsfonder (48/1999), försäkringsbolag
enligt 1 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag
(1062/1979), arbetspensionsförsäkringsbolag
enligt 1 § lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
(354/1997) och försäkringsföreningar
enligt 1 kap. 1 § 2 mom. lagen om försäkringsföreningar
(1250/1987),
4) clearingorganisationer och clearingmedlemmar enligt
1 kap. 4 § 2 mom. 2 punkten värdepappersmarknadslagen
samt optionsföretag enligt 1 kap. 3 § och förmedlare
och marknadsgaranter enligt 1 kap. 4 § 1 och 2 mom.
lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988)
samt övriga företag som beviljats förmedlar-
och marknadsgaranträttigheter och som avses i 2 kap.
10 § 2 mom. i sistnämnda lag och
5) andra inhemska och utländska juridiska personer
med verksamhet som motsvarar den som de ovan nämnda juridiska
personerna bedriver eller sådana instanser som är
institut enligt artikel 1.2 punkterna a—d i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/47/EG om ställande
av finansiell säkerhet.
4 §
Säkerhet som grundar sig på överföring
av äganderätt
Parterna kan avtala om köp av värdepapper
eller kontopengar med återköpsvillkor eller om andra
arrangemang där den som ställer säkerhet överlåter
värdepapper eller kontopengar som säkerhet för
en skuld så att säkerhetstagaren får äganderätt
till dem. Säkerhetstagaren skall återställa
likvärdig egendom till den som ställt säkerheten
enligt avtalsvillkoren senast på förfallodagen,
om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper
eller kontopengar som inte återställs kvittas
mot skulden.
En överlåtelse som avses i 1 mom. är
bindande när värdepapperen har överlämnats
i säkerhetstagarens besittning eller när värdepapperen eller
kontopengarna annars har överförts i enlighet
med vad som föreskrivs om överlåtelse
av äganderätt.
5 §
Panträtt med förfoganderätt för
panthavaren
Vid pantsättning kan parterna avtala om villkor enligt
vilka panthavaren innan skulden förfaller till betalning
har rätt att sälja de pantsatta värdepapperen
eller kontopengarna eller annars i rättsligt hänseende
förfoga över dem.
Har panthavaren förfogat över panten så som avses
i 1 mom., skall denne återställa likvärdig egendom
till pantsättaren senast på förfallodagen,
om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper
eller kontopengar som inte återställs kvittas
mot skulden. Panthavaren har samma rätt till den som säkerhet återställda
egendomen som till de värdepapper eller kontopengar som
ursprungligen pantsattes.
6 §
Realisering av panträtt
När skulden har förfallit till betalning har panthavaren
rätt att sälja de pantsatta värdepapperen
eller lyfta eller kvitta de pantsatta kontopengarna i syfte att
få betalning. Om parterna inte har avtalat om något
annat, har panthavaren rätt att sälja värdepapperen
utan dröjsmål och utan föregående
meddelande till pantsättaren eller andra rättsinnehavare.
Vid pantsättning kan parterna avtala om ett villkor,
enligt vilket panthavaren i stället för att sälja
de pantsatta värdepapperen får äganderätten
till dem och deras värde kvittas mot den till betalning
förfallna skulden.
Ett insolvensförfarande som inleds mot pantsättaren
hindrar inte panthavaren att utöva de rättigheter
som avses i 1 och 2 mom.
7 §
Nettning
Parterna kan avtala att samtliga motstående förpliktelser
som gäller parterna omedelbart nettas eller kan nettas,
när skulden förfallit till betalning. Vid nettningen
kan endast i denna lag avsedda säkerhetsskulder och förpliktelser
att återställa likvärdig egendom beaktas.
Förpliktelser som uppkommit innan ett insolvensförfarande
har inletts får nettas utan hinder av insolvensförfarandet.
Nettningen återgår inte med stöd
av 10 § lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) fastän
betalning skett med ovanliga betalningsmedel, i förtid
eller med ett belopp som med hänsyn till boets tillgångar
skall anses vara avsevärt. Från nettningen kan
dock återgå en sådan fordran på gäldenären
som borgenären genom överlåtelse erhållit
av tredje man senare än tre månader efter den
fristdag som avses i 2 § i ovan nämnda lag, samt
en sådan förpliktelse som borgenären
innehar och som han under denna tid förbundit sig till
så att förfarandet kan jämställas
med betalning av en skuld, om inte överlåtelsen
eller skuldsättningen med beaktande av omständigheterna
kan anses vara sedvanlig.
En fordran eller förpliktelse som enligt 3 mom.
kan återgå genom återvinning får
inte beaktas vid nettning efter att ett insolvensförfarande
har inletts.
8 §
Försäljningsresultat och värdering
Panthavaren skall i syfte att få betalning sälja de
pantsatta värdepapperen till gängse pris. Vid kvittning
och nettning skall parternas förpliktelser samt de värdepapper
och kontopengar som inte återställs värderas
till gängse värde. Detsamma gäller vid
värdering av ersättande säkerheter.
Det försäljningssätt och de värderingsgrunder
som parterna kommit överens om skall iakttas, om det inte
visas att förfarandet kränker någondera
partens intressen.
9 §
Byte av borgenär
Om parternas förpliktelser kan nettas eller kvittas
mot varandra enligt ett avtal som parterna ingått, kan
ett sådant krav också framställas mot
en ny borgenär till vilken den ena parten genom överlåtelse
har överfört sin fordran. Om inte något
annat följer av 18 § lagen om skuldebrev (622/1947),
kan för nettning eller kvittning mot ett löpande
skuldebrev som överlåtits användas endast
en sådan förpliktelse att återställa likvärdig
egendom som har sin grund i säkerheten för skulden
i fråga.
10 §
Utmätning
Om en utmätt fordran har kvittats eller nettats innan
ett betalningsförbud har delgetts, riktas utmätningen
mot den fordran som återstår efter kvittningen
eller nettningen. En utmätt fordran får inte kvittas
eller nettas mot en motfordran som har uppkommit efter att betalningsförbudet har
delgetts.
11 §
Begränsningar som gäller tilläggssäkerhet
och ersättande säkerhet vid återvinning
En säkerhet återgår inte
med stöd av 14 § lagen om återvinning
till konkursbo, om säkerheten har ställts på grundval
av ett avtal mellan parterna enligt vilket
1) den som ställt säkerheten är
skyldig att ställa säkerhet eller tilläggssäkerhet
till följd av en förändring i värdet
av skulden eller av den tidigare säkerheten, och det med
beaktandet av omständigheterna måste anses vara
sedvanligt att ställa säkerhet,
2) den som ställt säkerheten har
rätt att ersätta den med en annan säkerhet
som inte får ha ett högre värde än
den tidigare säkerheten.
12 §
Godtrosskydd
En säkerhetsrätt är bindande även
om den som ställer säkerheten inte hade rätt
att ställa säkerhet på grund av att ett
insolvensförfarande inletts, om säkerhetstagaren
vid den tidpunkt då säkerheten ställdes
inte visste eller borde ha vetat att den som ställde säkerheten
hade förlorat sin bestämmanderätt.
On en säkerhet har ställts innan ett insolvensförfarande
inleds och en skuld uppkommer efter att förfarandet har
inletts, är säkerhetsrätten bindande
om säkerhetstagaren innan skulden uppkom inte visste eller
borde ha vetat att den som ställde säkerheten
hade förlorat sin bestämmanderätt.
13 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
200 .
Lagen tillämpas inte, om en skuld har förfallit
till betalning eller ett insolvensförfarande har inletts
före lagens ikraftträdande.