av dem 49 § sådan den lyder i lag 24/2006
och 50 § 4 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag 129/2009,
samt
27 §
Sanitär olägenhet i bostad och annat vistelseutrymme
Om det i en bostad eller något annat vistelseutrymme
förekommer buller, vibrationer, lukt, ljus, mikrober, damm,
rök, för mycket värme eller kyla, fukt,
strålning eller annat därmed jämförbart
i den omfattning att detta kan medföra sanitär
olägenhet för den som vistas i bostaden eller
utrymmet, ska åtgärder för att utreda,
avhjälpa eller begränsa olägenheten och
de faktorer som föranlett den vidtas utan dröjsmål.Om
olägenheten orsakas av konstruktionerna eller isoleringen
i den byggnad där bostadslägenheten eller vistelseutrymmet
finns eller av grundläggande system som byggnadens ägare är ansvarig
för, ska byggnadens ägare svara för att olägenheten
avhjälps, om inte något annat föreskrivs
någon annanstans i lag. Om den sanitära olägenheten
dock beror på sådan användning av bostaden
eller vistelseutrymmet som inte är sedvanligt bruk, svarar
bostadens eller vistelseutrymmets innehavare för avhjälpandet
av den sanitära olägenheten. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten
kan förelägga den som är ansvarig för
olägenheten att utan dröjsmål vidta de åtgärder
som behövs för att utreda, avhjälpa eller
begränsa den sanitära olägenheten och
de faktorer som har föranlett den.
Om den sanitära olägenheten är uppenbar
och det finns anledning av misstänka att den medför omedelbar
fara, olägenheten inte går att rätta
till eller om hälsoskyddsmyndighetens föreläggande
att olägenheten ska avhjälpas inte har iakttagits
och inga andra åtgärder i enlighet med denna lag
anses tillräckliga, kan hälsoskyddsmyndigheten
förbjuda eller begränsa användningen av
bostaden eller vistelseutrymmet.
De förelägganden som avses i denna paragraf ska
basera sig på en inspektion utförd av hälsoskyddsmyndigheten
och på tillräckliga och tillförlitliga
mätningar, prover, undersökningar, utredningar
eller observationer. För utredning av en sanitär
olägenhet kan det dessutom meddelas ett föreläggande
om att en konstruktions skick ska undersökas.
45 §
Inspektionsrätt
Hälsoskyddsmyndigheten har för fullgörande av
de uppgifter som anges i denna lag rätt att utföra
inspektioner och låta utföra undersökningar som
har samband med dem.
Den som utför en inspektion eller undersökning
har rätt att för utförande av sitt uppdrag
1) få tillträde till ett område
eller en byggnad där det idkas verksamhet som är
av betydelse för hälsoskyddet eller där
hälsoskyddsmyndigheten av grundad anledning misstänker
att det förekommer eller uppkommer sanitära olägenheter,
2) få behövlig tillgänglig
information om byggnader, anordningar, tillverkningsmetoder, verksamhetens
art och om resultaten av mätningar och undersökningar
som gjorts för att bedöma sanitära omständigheter,
3) utföra behövliga mätningar,
ta behövliga fotografier och göra eventuella övriga
upptagningar och ta representativa prover för undersökning.
Resultat av sådana mätningar och undersökningar
som inverkar väsentligt på ärendet samt fotografier
eller andra upptagningar ska fogas till inspektionsberättelsen.
Kopior av resultat av mätningar och undersökningar,
fotografier eller andra upptagningar eller behövliga och
tillräckliga rapporter om dessa ska delges på motsvarande
sätt som inspektionsberättelsen. På inspektioner
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen
(434/2003).
46 §
Bostadsinspektion
En inspektion eller någon annan tillsynsåtgärd
som har samband med den får i utrymmen som används
för boende av permanent natur utföras av någon
annan orsak än ett initiativ av den som innehar eller äger
utrymmet, endast om åtgärden är nödvändig
för att utreda om innehavaren, någon annan som
vistas i utrymmet eller en granne orsakas sanitär olägenhet.
Inspektion av ett utrymme som används för boende
av permanent natur får utföras mot den boendes
vilja endast om en myndighet har grundad anledning att misstänka
en allvarlig sanitär olägenhet som kräver
omedelbara åtgärder. I ett sådant fall
kräver inspektionen eller en åtgärd som
har samband med den ett skriftligt förordnande som meddelats
av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.
Dessutom får en i 1 mom. avsedd inspektion eller annan
tillsynsåtgärd utföras för att
utreda ett förfarande som är straffbart enligt
denna lag, om det finns grundad anledning att misstänka
att någon har brutit eller bryter mot lagen och en tillsynsåtgärd
i detta syfte är nödvändig.
Utrymmen som används för boende av permanent
natur får inte inspekteras av någon annan än en
myndighet.
49 §
Anlitande av utomstående sakkunniga vid hälsoskyddstillsynen
En utomstående sakkunnig som utför undersökningar
och utredningar av en bostad eller ett annat vistelseutrymme för
myndighetstillsynen enligt denna lag ska ha den kompetens som behövs
för att utreda de kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer
som orsakar sanitär olägenhet. Mätningar,
undersökningar och utredningar ska utföras och
prov tas på ett tillförlitligt sätt och
med ändamålsenliga metoder.
Om det för myndighetstillsynen krävs en utomstående
sakkunnig för att utföra sådana mätningar,
undersökningar och utredningar eller ta sådana
prov som den kompetens som avses i 49 d § 1 mom. inte är
lämplig eller ändamålsenlig för,
ska för uppgiften anlitas en person som i övrigt är
kompetent. Om en ovannämnd utomstående sakkunnig
som assistent anlitar en person som inte har påvisat sin
kompetens på det sätt som anges i 49 d § 1
mom., svarar den utomstående sakkunnige för att
undersökningarna och utredningarna har utförts
på ett sakkunnigt och kompetent sätt.
På en utomstående sakkunnig tillämpas
bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar
när han eller hon utför undersökningar
och utredningar enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar
finns i skadeståndslagen (412/1974).
49 c §
Krav på personcertifierare
Social- och hälsovårdsministeriet ska för
viss tid eller tills vidare utse en aktör som certifierar personer
som utomstående sakkunniga efter det att de har påvisat
sin kompetens på det sätt som föreskrivs
i 49 d § 1 mom.
Aktören ska ha
1) tillräcklig och sakkunnig personal för
att genomföra certifieringen,
2) andra förutsättningar för att
i praktiken kunna ordna certifieringsverksamhet,
3) en i fråga om verksamhet och ekonomi oberoende ställning
i förhållande till dem som ska certifieras.
Ansökan om att bli utsedd till personcertifierare görs
hos social- och hälsovårdsministeriet. Ansökan
ska innehålla en utredning över att de krav som
anges i 2 mom. är uppfyllda. I beslutet om att utse en
aktör till personcertifierare fastställer social-
och hälsovårdsministeriet arrangemangen
i anslutning till certifieringen och ställer vid behov
närmare villkor för verksamheten.
Det beslut som avses i 1 mom. kan återkallas, om förutsättningarna
för godkännande upphör eller om det upptäcks
väsentliga brister i certifieringen och aktören
inte inom utsatt tid har rättat till sin verksamhet trots
uppmaning från social- och hälsovårdsministeriet.
Social- och hälsovårdsministeriet ska utöva
tillsyn över i 1 mom. avsedda personcertifierares verksamhet.
Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar
tillämpas på dem som utför personcertifiering
enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar
finns i skadeståndslagen.
49 d §
Certifiering av en person som utomstående sakkunnig
En person som avses i 49 § 1 mom. ska visa sin kompetens
genom att med godkänt resultat genomgå den utbildning
och det kompetenstest som social- och hälsovårdsministeriet
kräver eller genom att skaffa godkännande för
motsvarande kompetens som har inhämtats tidigare genom
utbildning eller arbetserfarenhet. Närmare bestämmelser
om innehållet i och omfattningen av den utbildning som
ska genomgås för att visa kompetensen samt om
den arbetserfarenhet eller den övriga kompetens som krävs
utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
En aktör som avses i 49 c § ska bedöma
en persons kompetens för att vara utomstående
sakkunnig samt registrera godkänd kompetens i sitt offentliga
datasystem för den tid som certifieringen gäller.
Registreringen bestyrker att personen är certifierad som
utomstående sakkunnig. Dessutom ska certifieraren ge personen
ett intyg som bevis på certifieringen. Social- och hälsovårdsministeriet
fastställer ett formulär för intyget.
Certifieringen är i kraft 5 år och när
tiden har löpt ut ska certifieraren utplåna registeruppgiften
i datasystemet, om certifieringen inte förnyas.
Social- och hälsovårdsministeriet kan besluta att
registeruppgifterna ska utplånas i datasystemet, om personen
inte längre uppfyller kompetenskraven eller upprepade gånger
underlåter att iaktta det oberoende som krävs
i uppgifterna eller saklig rapportering eller adekvata mät-
och undersökningsmetoder. Certifieraren ska utplåna
registeruppgifterna i datasystemet. Innan uppgifterna utplånas
ska personen dock ges tillfälle att avhjälpa en
brist i sin kompetens, om inte bristen är så väsentlig
att det inte är möjligt att avhjälpa
den inom en skälig tid.
En utomstående sakkunnig ska upprätthålla sin
yrkeskunskap genom bedömningar av de sanitära
förhållandena i bostäder eller andra
vistelseutrymmen, genom utbildning eller på ett sätt som är
jämförbart med dessa, för att certifieringen
ska kunna förnyas. Den sakkunnige ska visa upp en utredning över
upprätthållandet av yrkeskunskapen när
han eller hon ansöker om förnyande av certifieringen
hos en aktör som avses i 49 c §.
50 §
Avgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kommunen har dessutom rätt att enligt en
av kommunen godkänd taxa ta ut en avgift
1) hos fastighetens ägare eller innehavare
eller någon annan som är ansvarig för
en sanitär olägenhet med stöd av 27 §,
för en inspektion, mätning, provtagning, undersökning
eller utredning som har utförts i en bostad eller ett annat vistelseutrymme
och som hör samman med utredning av sanitära olägenheter
som avses i 26 § eller med säkerställande
av att en olägenhet avhjälps; myndighetens första
inspektion för att utreda en misstanke om sanitär
olägenhet och bestämmandet av behovet av fortsatta
undersökningar i anslutning till inspektionen är
dock avgiftsfri,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
56 §
Ändringssökande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ändring i social- och hälsovårdsministeriets beslut
enligt 49 c § 1 och 4 mom. och 49 d § 3 mom.
får sökas genom besvär på det
sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Ändring
i ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller
ett beslut enligt 49 c § 1 och 4 mom. får sökas
genom besvär bara om högsta förvaltningsdomstolen
beviljar besvärstillstånd.
Omprövning av ett sådant beslut av en certifierare
som avses i 49 d § 2 och 4 mom. får begäras
hos social- och hälsovårdsministeriet på det
sätt som anges i förvaltningslagen. Ändring
i ett beslut som har meddelats med anledning av begäran
om omprövning får sökas genom besvär på det
sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Ändring
i förvaltningsdomstolens beslut som gäller ett
beslut enligt 49 d § 2 mom. får sökas
genom besvär bara om högsta förvaltningsdomstolen
beviljar besvärstillstånd.
_______________
Denna lag träder i kraft den
20
.
En utomstående sakkunnig som har tillräcklig
sakkunskap och kompetens och som i enlighet med den 49 § som
gällde vid lagens ikraftträdande har visat den
kommunala hälsoskyddsmyndigheten att de undersökningsmetoder
som han eller hon använder är tillförlitliga
får vara verksam som utomstående sakkunnig för
hälsoskyddsmyndigheten i 24 månader efter ikraftträdandet.
Personcertifieringar som uppfyller kraven enligt denna lag och
som har godkänts före lagens ikraftträdande är
giltiga den tid som anges i de beslut som meddelats om certifieringarna.