7 kap.
Främjande av sysselsättning med hjälp
av sysselsättningsanslag
1 §
Lönesubvention
För att främja sysselsättningen av
arbetslösa arbetssökande och förbättra
deras förutsättningar att placera sig på arbetsmarknaden
kan arbetsgivare beviljas lönesubvention. För
att lönesubvention skall beviljas förutsätts
att det bedöms att det finns brister i kompetensen och
yrkesskickligheten hos den som skall anställas med subventionen
eller att hans eller hennes produktivitet i den arbetsuppgift som
erbjuds bedöms vara nedsatt på grund av arbetslöshetens
längd eller handikapp eller av någon annan orsak.
Syftet med arbete som ordnas med hjälp av lönesubvention är
att förbättra arbetslösa arbetssökandes
yrkesskicklighet, kompetens och ställning på arbetsmarknaden
samt främja möjligheterna för
dem som under en lång tid varit arbetslösa att
inträda på den öppna arbetsmarknaden.
När lönesubvention beviljas kan arbetskraftsbyrån
uppställa behövliga villkor med avseende på den
som skall anställas med subventionen och syftet med subventionen.
2 §
Förutsättningar som gäller arbetsgivare
i fråga om lönesubvention
Lönesubvention kan beviljas kommuner, samkommuner och
sammanslutningar samt andra arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk eller
inrättningar.
Lönesubvention beviljas inte, om
1) arbetsgivaren under de nio månaderna närmast
innan ansökan inlämnades, av produktionsorsaker
eller av ekonomiska orsaker har sagt upp eller permitterat arbetstagare
inom pendlingsregionen i samma eller likadana uppgifter
eller förkortat deras arbetstid,
2) anställningen som subventionen avser skulle
föranleda att andra anställda hos arbetsgivaren
sägs upp eller permitteras eller att deras arbetsförhållanden
eller förmåner försämras,
3) arbetsplatsen som subventionen avser bedöms
bli tillsatt även utan subventionen,
4) arbetsgivaren får annat statligt stöd
för samma tid för anställande av eller
främjande av sysselsättningen för den
som skall anställas med subventionen,
5) subventionen skulle snedvrida konkurrensen mellan
andra som erbjuder samma produkter eller tjänster.
Genom förordning av statsrådet kan anges undantag
från de förutsättningar som föreskrivs
i 2 mom. 3 och 4 punkten.
3 §
Förutsättningar som gäller anställningsförhållandet
i fråga om lönesubvention
Lönesubvention kan beviljas om arbetsgivaren förbinder
sig att betala lön enligt det kollektivavtal som tillämpas
på anställningsförhållandet,
eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal,
sedvanlig och skälig lön för arbetet
i fråga. För att lönesubvention skall
beviljas för anställning av svårsysselsatta
personer förutsätts dessutom att arbetsgivaren
förbinder sig att betala en lön som är
minst lika stor som sysselsättningsstödets grunddel
för den tid för arbetsoförmåga
under vilken arbetstagaren på grund av självrisktiden
enligt 8 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen
(1224/2004) inte får dagpenning eller någon
annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön
för sjukdomstiden av arbetsgivaren på någon
annan grund.
Lönesubvention beviljas inte om det anställningsförhållande
som subventionen är ämnad för har börjat
innan beslut om beviljande av subvention har fattats.
Arbetsgivaren får inte placera den som anställts
med subventionen i uppgifter hos någon annan anordnare
av arbete. Genom förordning av statsrådet kan
dock bestämmas om rätten i fråga om en
kommun, förening och stiftelse samt ett i lagen om sociala
företag (1351/2003) avsett socialt företag
att placera dem som anställts med subventionen i uppgifter
hos någon annan anordnare av arbete och om villkoren för
sådan vidareplacering.
Företag kan beviljas lönesubvention
på grundval av arbetsavtal som gäller tills vidare. På grundval
av arbetsavtal för viss tid kan företag dock beviljas
lönesubvention
1) för anställning av handikappade,
långtidsarbetslösa eller svårsysselsatta
personer,
2) för läroavtalsutbildning,
3) för utförande av skogsförbättringsarbeten.
4 §
Anslag som anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar
Med iakttagande av vad som i 1 §, 2 § 2 och 3 mom.,
3 § 1—3 mom. samt 11 § 1, 2, 4 och 6 mom.
bestäms om lönesubvention kan statliga ämbetsverk
eller inrättningar anvisas anslag för lönekostnader
som föranleds av att arbetslösa arbetssökande
anställs. Av anslagen kan betalas lönekostnaderna
i sin helhet för arbetstagaren för de dagar som
arbetsgivaren är skyldig att betala lön för,
dock högst för fem dagar i veckan. Av anslagen
kan dessutom betalas övriga kostnader som föranleds
av att arbete ordnas, enligt vad statsrådet beslutar i
samband med den regionala fördelningen av sysselsättningsanslagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
Regionala aspekter och regional garanti
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kommunen har rätt att få lönesubvention
för sådana arbetstagare som arbetskraftsbyrån
anvisat kommunen att sysselsätta på grundval av
den regionala garantin.
7 §
Ordnande av möjlighet till rehabilitering, utbildning
eller arbete
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om en sådan arbetslös som avses i 1 eller 2 mom.
inte kan sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden
och lämplig utbildning eller rehabilitering inte kan ordnas
för honom eller henne, är hemkommunen skyldig
att på anvisning av arbetskraftsmyndigheten för
personen ordna möjlighet till arbete i åtta månader
(sysselsättningsskyldighet). Kommunen skall ordna
möjligheten till arbete så att den som sysselsätts
kan påbörja arbetet när maximitiden för
arbetslöshetsdagpenning går ut. Kommunen har rätt
att få lönesubvention för sådana
arbetstagare som arbetskraftsbyrån anvisat kommunen att
sysselsätta på grundval av sysselsättningsskyldigheten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9 §
Sysselsättningsstödets belopp
Sysselsättningsstöd beviljas per dag och person
minst till ett belopp som motsvarar sysselsättningsstödets
grunddel. Som sysselsättningsstöd kan utöver
sysselsättningsstödets grunddel beviljas en tilläggsdel.
Sysselsättningsstödets tilläggsdel är
högst 60 procent av sysselsättningsstödets
grunddel. När kommunen sysselsätter på grundval
av sysselsättningsskyldigheten har den rätt att
som lönesubventionens tilläggsdel få 60
procent av sysselsättningsstödets grunddel.
För sysselsättning av svårsysselsatta
personer kan beviljas lönesubvention förhöjd
med en tilläggsdel som är högst 90 procent
av sysselsättningsstödets grunddel (högsta
förhöjda lönesubvention). Med hjälp
av den högsta förhöjda lönesubventionen
ordnas arbete i första hand för sådana
svårsysselsatta personer som efter det att arbetslöshet
enligt 1 kap. 7 § 1 mom. 12 punkten börjat inte
har varit i arbete eller som har varit i arbete på den öppna
arbetsmarknaden i endast liten utsträckning och sporadiskt
och som inte tidigare har sysselsatts med lönesubvention
som beviljats arbetsgivaren.
Lönesubventionen kan vara högst så stor
som arbetsgivarens lönekostnader för en arbetstagare
som anställts med subventionen. Lönesubvention
betalas inte, om lönekostnaderna per månad är
mindre än beloppet av grunddelen per månad. Genom
förordning av statsrådet bestäms om de lönekostnader
för olika arbetsgivare som skall täckas med hjälp
av den högsta förhöjda lönesubventionen
och om avdrag för det stöd som överstiger
lönekostnadernas maximibelopp.
Med avvikelse från 1 och 2 mom. är deltidstillägget
hälften av skillnaden mellan lönen för heltidsarbete
och deltidsarbete för en arbetstagare som har övergått
till deltidsarbete. Genom förordning av statsrådet
bestäms om deltidstilläggets maximibelopp
och om hur skillnaden mellan lönen bestäms.
9 a §
Särskilda förutsättningar för
beviljande av lönesubventionens tilläggsdel
För att lönesubventionens tilläggsdel
skall beviljas förutsätts att bristerna i kompetensen
eller yrkesskickligheten hos den som skall anställas med
subventionen samt den nedsatta produktivitet som följer
av bristerna har konstaterats vid en i 3 kap. 2 § 1 mom.
avsedd bedömning av kunnandet och servicebehovet. För
att ett företag skall beviljas tilläggsdel förutsätts
dessutom att företaget förbinder sig att med hjälp
av utbildning eller på något annat sätt
förbättra kompetensen eller yrkesskickligheten
hos den som anställs med subventionen.
Med avvikelse från 1 mom. kan lönesubventionens
tilläggsdel beviljas
1) för läroavtalsutbildning,
2) företag, om den som anställs med
subventionen är handikappad eller en svårsysselsatt person,
3) andra än i 2 punkten avsedda arbetsgivare och
sociala företag, om den som anställs med subventionen är
handikappad, långtidsarbetslös eller en svårsysselsatt
person.
10 §
Arbetstid som berättigar till sysselsättningsstöd samt
ersättningsdagar
Lönesubventionens grunddel eller lönesubvention
förhöjd med en tilläggsdel kan beviljas till
fullt belopp på grundval av ett sådant anställningsförhållande
där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst
85 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
En kommun kan beviljas lönesubvention till ett belopp
enligt 9 § 2 mom. för heltidsarbete på grundval
av sysselsättningsskyldigheten och, på grundval
av den regionala garantin, för arbete där arbetstiden
under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är
minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
När lönesubvention beviljas för anställning
av svårsysselsatta personer kan avvikelse göras från
1 mom.
Lönesubvention betalas för de dagar för
vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön,
dock för högst fem dagar i veckan. Lönesubvention
betalas dock inte för dagar för vilka arbetsgivaren har
rätt att med stöd av 7 kap. 4 § i
sjukförsäkringslagen få dagpenningsförmåner
för lönekostnaderna för den som anställts
med subventionen.
Sysselsättningsstöd för tryggande
av försörjningen betalas för högst
fem dagar i veckan. Genom förordning av statsrådet
bestäms närmare om ersättningsdagar som
berättigar till stödet.
11 §
Sysselsättningsstödets varaktighet
Sysselsättningsstöd kan per person beviljas för
högst tio månader i sänder eller för
läroavtalsutbildning för hela utbildningstiden.
På grundval av den regionala garantin beviljas kommunen
lönesubvention per person för högst sex
månader i sänder.
För sysselsättning av svårsysselsatta
personer eller handikappade kan lönesubvention per person
beviljas för högst 24 månader i sänder. Högsta
förhöjda lönesubvention kan beviljas
för högst tolv månader, och därefter
beviljas lönesubvention till samma belopp som sysselsättningsstödets
grunddel.
Med avvikelse från 1 och 2 mom. kan lönesubvention
beviljas för sociala företag som avses i lagen
om sociala företag
1) för 36 månader i sänder
per person, om den som sysselsätts är handikappad,
2) för 24 månader i sänder
per person, om den som anställs med subventionen är
långtidsarbetslös eller en svårsysselsatt
person,
3) för högst 24 månader
i sänder per person som högsta förhöjda
lönesubvention, om den som anställs med stödet är
handikappad.
Med avvikelse från 1 mom. kan lönesubvention
beviljas för högst 24 månader om ett
statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning,
en kommun, förening eller stiftelse med hjälp
av subventionen anställer en person för att planera
och ordna arbets- och utbildningsplatser för arbetslösa
eller vidtar andra sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Samma person kan beviljas deltidstillägg för högst
tolv månader i sänder. Den som fått deltidstillägg
för maximitiden kan beviljas nytt deltidstillägg
när han eller hon har varit heltidsanställd hos
samma arbetsgivare i minst tolv månader.
Efter att en person har varit anställd med stöd av
lönesubvention hos en eller flera arbetsgivare under maximitiden
kan han eller hon inte anvisas ett nytt arbete som stöds
med lönesubvention förrän han eller hon
under de senaste sex månaderna har varit arbetslös
arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå i minst
fem månader. En handikappad person kan dock utan hinder
av denna begränsning anvisas ett nytt arbete som stöds
med lönesubvention om det är ändamålsenligt
med hänsyn till den handikappades nedsatta arbetsförmåga
och övriga möjligheter att sysselsättas.
Uträkningen av de maximitider för
högsta förhöjda lönesubvention
som avses i 2 mom. och 3 mom. 3 punkten börjar
från början när den som anställts
med hjälp av en subvention
1) efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning
och när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning
har löpt ut på nytt blivit berättigad
till arbetsmarknadsstöd eller
2) har erhållit arbetsmarknadsstöd på grundval
av arbetslöshet under minst 500 dagar efter att han eller
hon har haft en anställning för vars lönekostnader
har betalts högsta förhöjda lönesubvention
eller sammansatt stöd enligt de bestämmelser som
gällde när denna lag träder i kraft.
12 §
Tilläggsstöd
Till kommunen betalas tilläggsstöd på grundval
av den andel av områdets arbetskraft som kommunen i genomsnitt
under en månad har sysselsatt med sysselsättningsanslag.
Tilläggsstöd betalas endast för de sysselsatta
vilkas antal överstiger de sysselsattas andel av arbetskraften i
kommunen. Tilläggsstödets storlek bestäms som
följer:
| De sysselsattas andel av arbetskraften |
Tilläggsstödets andel |
| minst 0,5 % |
10 % |
| minst 1,0 % |
20 % |
| minst 2,0 % |
30 % |
12 a §
Finansiering av sysselsättningsstödet
Sysselsättningsstöden, tilläggsstöden
samt de anslag som anvisas statliga ämbetsverk och inrättningar
finansieras av sysselsättningsanslag.
Sysselsättningsstödets grunddel finansieras dock
av anslag för arbetsmarknadsstöd med iakttagande
av vad som i denna lag bestäms om användningen
av sysselsättningsanslag, om den som anställts
med lönesubvention är en svårsysselsatt
person eller en till arbetsmarknadsstöd berättigad
person som har fått arbetsmarknadsstöd för
minst 130 dagar på basis av arbetslöshet och inte
efter det att arbetslösheten har börjat har varit
i arbete eller varit i arbete på den öppna arbetsmarknaden
i endast liten utsträckning och sporadiskt och inte efter
det att arbetslösheten har börjat, före
användningen av lönesubventionen, har sysselsatts
med lönesubvention. Sysselsättningsstödets
grunddel finansieras av anslag för arbetsmarknadsstöd
också när en person som är berättigad
till arbetsmarknadsstöd beviljas startpeng.
Sysselsättningsstödets grunddel enligt 2 mom.
finansieras av anslag för arbetsmarknadsstöd under
hela stödperioden.
Denna lag träder i kraft den
20 .
På beslut om sysselsättningsstöd
och beslut om sammansatt stöd som fattas innan denna lag träder
i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde
vid ikraftträdandet.
Till de utbetalningsdagar för arbetsmarknadsstöd
som avses i 1 kap. 7 § 1 mom. 12 punkten och 7 kap. 12
a § 2 mom. hänförs också arbetsmarknadsstöd
som betalts före lagens ikraftträdande. Vid tillämpning
av 7 kap. 9 § 3 mom. och 12 a § 2 mom. jämställs
med tidigare sysselsättning med lönesubvention
sysselsättning med sysselsättningsstöd
eller sammansatt stöd som före lagens ikraftträdande
beviljats arbetsgivaren för lönekostnaderna.
Om det i någon annan lag eller i bestämmelser
som utfärdats med stöd av den hänvisas
till sysselsättningsstöd eller sammansatt stöd
som beviljas arbetsgivare enligt de bestämmelser som gäller
vid ikraftträdandet, skall hänvisningen anses
avse motsvarande stöd enligt denna lag, om inte något
annat följer av denna lag. Om det i någon annan
lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd
av den hänvisas till en person som avses i 7 kap. 6 § 1
mom. 1 och 2 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
som gäller när denna lag träder i kraft,
skall hänvisningen anses motsvara en svårsysselsatt
person även enligt denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av
lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.