1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag ska tillämpas på affärsverksamhet som
består i att tillhandahålla betaltjänster.
Denna lag ska tillämpas på följande
betaltjänster:
1) tjänster för kontantinsättning
på eller kontantuttag från betalkonton och åtgärder
för förvaltning och tillhandahållande
av betalkonton,
2) genomförande av betalningstransaktioner genom girering
enligt betaltjänstlagen ( / ), genom överföring
till tjänsteleverantörens betalkonto, genom direktdebitering
eller med betalkort eller något annat betalningsinstrument,
3) utfärdande av betalningsinstrument,
4) inlösen som gäller betalningstransaktioner med
betalningsinstrument,
5) tjänster där tjänsteleverantören
tar emot medel från en betalare utan att öppna
betalkonto i betalarens eller betalningsmottagarens namn med avsikt
uteslutande att överföra ett belopp som motsvarar
de mottagna medlen till betalningsmottagaren eller en annan tjänsteleverantör
som agerar på betalningsmottagarens vägnar eller
där tjänsteleverantören tar emot medlen
på betalningsmottagarens vägnar och ställer
dem till betalningsmottagarens förfogande (penningförmedling),
6) genomförande av betalningstransaktioner där
betalarens samtycke till betalningstransaktionen ges med mobiltelefon
eller dator eller någon annan teleterminalutrustning eller
datatekniska enheter, och betalningen görs till operatören
för systemet eller nätet för telekommunikation
eller informationsteknik vilken endast fungerar som förmedlare
av betalningstransaktionen mellan betaltjänstanvändaren
och leverantören av varan, tjänsten eller någon
annan nyttighet (betaltjänst med tekniskt hjälpmedel).
Lagens 40 § ska tillämpas på sådana
sammanslutningar och företag som tillhandahåller
betaltjänster enligt 2 § 1 mom.
2 §
Tjänster utanför tillämpningsområdet
Denna lag ska inte tillämpas på tjänster
som tillhandahålls av
1) kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen (121/2007),
2) Statskontoret eller andra statliga myndigheter, landskapet Åland,
kommunerna, samkommunerna eller andra regionala och lokala myndigheter,
3) Folkpensionsanstalten eller andra självständiga
offentligrättsliga inrättningar,
4) Europeiska centralbanken, Finlands Bank eller någon
annan nationell centralbank,
5) företag som har beviljats koncession enligt lagen
om posttjänster (313/2001),
6) bolag enligt lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998)
eller av bolag enligt lagen om aktiebolaget Fonden för
industriellt samarbete Ab (291/1979).
Denna lag ska inte heller tillämpas på följande
tjänster:
1) penningtransporter,
2) tjänster vid förvärv av varor,
tjänster eller andra nyttigheter där betalningsmottagaren
ger betalaren kontanter som en del av betalningstransaktionen,
3) tjänster som baseras på instrument som
kan användas för förvärv av
varor, tjänster eller andra nyttigheter endast i lokaler
som instrumentets utfärdare använder eller med
stöd av avtal med utfärdaren, antingen inom ett
begränsat nätverk av leverantörer av
nyttigheter eller för förvärv av bestämda
nyttigheter,
4) tjänster som består i att ta ut kontanter
i kontantautomater, om tjänsteleverantören verkar
på en eller flera kortutfärdares vägnar
utan att vara part i ett ramavtal för betalkort som ingåtts
med kunder som tar ut kontanter och förutsatt att tjänsteleverantören
inte tillhandahåller andra betaltjänster.
3§
Betalningstransaktioner utanför tillämpningsområdet
Denna lag ska inte tillämpas på följande
betalningstransaktioner:
1) förmedling av betalningar i samband med avtal om
försäljning eller inköp av varor, tjänster
eller andra nyttigheter som en handelsrepresentant eller motsvarande
representant som avses i lagen om handelsrepresentanter och försäljare
(417/1992) har förhandlat fram eller ingått för
sin huvudman,
2) betalningstransaktioner som grundar sig på checkar,
dragna växlar, kuponger, resecheckar, skuldebrev eller
postanvisningar i pappersform dragna på tjänsteleverantören
i syfte att ställa medel till betalningsmottagarens förfogande,
3) betalningstransaktioner som genomförs inom ett betalningssystem
eller ett system för avveckling av värdepapper
mellan tjänsteleverantörer och avvecklingsagenter,
centrala motparter, clearingorganisationer eller centralbanker och
andra deltagare i systemet,
4) betalningstransaktioner som avser egendomsförvaltning
eller inlösen eller försäljning av värdepapper
och som genomförs av värdepappersföretag,
kreditinstitut, företag för kollektiva investeringar,
kapitalförvaltningsbolag, personer eller andra företag
som avses i 3 punkten eller andra företag som kan förvara
värdepapper,
5) betalningstransaktioner mellan ett moderföretag
och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag
till ett och samma moderföretag, om den som förmedlar
betaltjänsten hör till samma grupp.
4 §
Tillsyn
Finansinspektionen övervakar att denna lag och med
stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter
efterlevs så som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen
(878/2008) och i denna lag.
5 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) betaltjänstanvändare den som enligt
avtal med en tjänsteleverantör kan använda
betaltjänst i egenskap av antingen betalare eller betalningsmottagare,
2) betalningsinstitut ett aktiebolag, andelslag, kommanditbolag, öppet
bolag, europabolag enligt lagen om europabolag (742/2004) eller
europaandelslag enligt lagen om europaandelslag (906/2006),
som enligt denna lag har auktorisation att tillhandahålla
betaltjänster,
3) betalningssystem ett på regler grundat
system där ekonomiska åtaganden fastställs
eller fullgörs eller betalningstransaktioner avvecklas,
4) betalkonto ett konto som kan användas för betalningstransaktioner,
5) betalningstransaktion en åtgärd
där medel överförs, tas ut eller ställs
till förfogande,
6) medel kontanter, på ett konto registrerat penningvärde
och elektroniska pengar enligt 6 § 1 mom. i kreditinstitutslagen,
7) ombud en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller
betaltjänster på ett betalningsinstituts vägnar,
8) grupp en företagsgrupp som bildas av ett moderföretag
enligt bokföringslagen (1336/1997), moderföretagets
dotterföretag och dessas ägarintresseföretag
enligt 2 § 10 punkten i lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat (699/2004),
9) betaltjänstdirektivet Europaparlamentets och
rådets direktiv 2007/64/EG om betaltjänster på den
inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG,
2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG
samt om upphävande av direktiv 97/5/EG.
2 kap.
Rätten att tillhandahålla betaltjänster
6 §
Tillståndsplikt för tillhandahållande
av betaltjänster
Betaltjänster får tillhandahållas
endast om auktorisation enligt denna lag har beviljats för verksamheten.
I lagen om utländska betalningsinstituts verksamhet
i Finland (
/
) föreskrivs
om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla
betaltjänster i Finland.
7 §
Undantag från tillståndsplikten för
tillhandahållande av betaltjänster
Trots vad som föreskrivs i 6 § får
en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland
eller en juridisk person som har sitt huvudkontor i Finland tillhandahålla
betaltjänster utan auktorisation under de förutsättningar
som föreskrivs i denna paragraf.
Betaltjänster får tillhandahållas
utan auktorisation om beloppet av de betalningstransaktioner som
en fysisk person genomfört under de 12 månader
som föregått bedömningen sammanlagt har
uppgått till i genomsnitt högst tre miljoner euro
i månaden. En fysisk person får tillhandahålla
betaltjänster utan auktorisation om de betalningstransaktioner
som denne genomfört under de 12 månader som föregått
bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt
högst 50 000 euro i månaden.
När det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna
beräknas ska också de transaktioner beaktas som
på en betaltjänstleverantörs vägnar
har genomförts av dennes ombud. När verksamheten
inleds ska det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna
uppskattas utifrån det i affärsplanen angivna
uppskattade totalbeloppet, om inte Finansinspektionen av något
särskilt skäl justerar affärsplanen.
Betaltjänster får inte tillhandahållas
i enlighet med denna paragraf om en fysisk person som deltar i eller
ansvarar för tillhandahållandet av tjänsterna
inte är tillförlitlig på det sätt
som avses i 13 § 3 mom.
På tjänsteleverantörer som avses
i denna paragraf ska inte tillämpas bestämmelserna
i denna lag med undantag av vad som i 4 och 9 §,
10 § 1 och 2 punkten samt 16, 24 och 26 § föreskrivs om
betalningsinstitut. Vad som i 26 § föreskrivs om
skyddande av kundmedel ska tillämpas på tjänsteleverantörer
som avses i denna paragraf också då de endast
tillhandahåller tjänster som avses i 9 § 1
mom. Den som avses i denna paragraf får inte etablera filialer
eller tillhandahålla betaltjänster i andra stater
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Om den gräns som nämns i 2 mom. överskrids
ska tjänsteleverantören ansöka om auktorisation
enligt denna lag inom 30 dagar, anpassa sin verksamhet så att
den stämmer överens med lagen i övrigt
eller upphöra med verksamheten.
8 §
Anmälningsplikt när betaltjänster
tillhandahålls utan auktorisation
Den som avser att tillhandahålla betaltjänster utan
auktorisation ska underrätta Finansinspektionen om saken.
Till anmälan ska fogas en affärsplan varav framgår
vilken typ av betaltjänster som ska tillhandahållas
och den planerade verksamhetens omfattning samt en utredning varav
framgår vilka fysiska personer som ska tillhandahålla
eller ansvara för betaltjänsterna. Tjänsteleverantören
ska dessutom utan dröjsmål underrätta
Finansinspektionen om att verksamheten upphör och om betydande
förändringar i verksamheten samt om förändringar
i omständigheter som avses i 7 § 2—4
mom.
Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått
anmälan, eller om anmälan är bristfällig
efter att anmälaren inkommit med de för avgörandet
av ärendet nödvändiga handlingarna och
utredningarna, avgöra om personen i fråga uppfyller
förutsättningarna för verksamheten. Finansinspektionen
ska omedelbart återkalla sitt beslut om verksamheten inte
längre uppfyller de förutsättningar som
nämns i 7 § 1 eller 4 mom.
Den som tillhandahåller betaltjänster utan auktorisation
ska årligen underrätta Finansinspektionen om det
sammanlagda beloppet av sina genomförda betalningstransaktioner.
Finansinspektionen har dessutom rätt att av tjänsteleverantören
i fråga få den övriga information som
behövs för tillämpning av denna paragraf.
Finansinspektionen utfärdar för tillsynen
behövliga närmare föreskrifter om anmälningsplikt
enligt denna paragraf.
9 §
Tillåten affärsverksamhet
Utöver betaltjänster som nämns
i auktorisationen får ett betalningsinstitut
1) tillhandahålla funktionella eller närliggande
tilläggstjänster, såsom valutaväxling,
samt
2) upprätthålla och tillhandahålla
betalningssystem.
Betalningsinstitutet får bedriva också annan affärsverksamhet,
om inte annat följer av 19 § 2 mom.
Betalningsinstitutet får tillhandahålla endast sådana
betalkonton som används uteslutande för genomförande
av betalningstransaktioner. De medel som betalningsinstitutet tar
emot från betaltjänstanvändarna är
inte sådana insättningar eller andra återbetalbara
medel som avses i kreditinstitutslagen. Betalningsinstitutet får
inte ge ut elektroniska pengar.
10 §
Beviljande av kredit
Ett betalningsinstitut får i samband med
betaltjänster bevilja kredit endast om
1) krediten har samband med en betaltjänst som avses
i 1 § 2—4 eller 6 punkten och den beviljas enbart
som en del av betaltjänsten,
2) krediten beviljas av andra medel än sådana som
mottagits eller innehas för genomförande av betalningstransaktioner,
samt
3) krediten enligt avtalsvillkoren ska betalas tillbaka inom
högst 12 månader, om betalningsinstitutet tillhandahåller
krediten via sin filial i en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller utan filialetablering i en sådan
stat eller om krediten tillhandahålls av ett ombud i en
sådan stat.
3 kap.
Beviljande och återkallande av auktorisation
11 §
Ansökan om auktorisation
Finansinspektionen beviljar på ansökan ett betalningsinstitut
auktorisation. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs
om de utredningar som ska fogas till ansökan.
Betalningsinstitutet ska utan dröjsmål underrätta
Finansinspektionen om omständigheter och förändringar
som påverkar riktigheten i de uppgifter som lämnats
i ansökan om auktorisation.
12 §
Beslut om auktorisation
Ansökan ska avgöras inom tre månader
efter att den tagits emot eller, om ansökan är
bristfällig, från det att sökanden inkommit
med de handlingar och utredningar som behövs för
avgörande av ärendet.
I auktorisationen ska nämnas de betaltjänster som
betalningsinstitutet har rätt att tillhandahålla.
Finansinspektionen kan efter att auktorisationen beviljats, på ansökan
av betalningsinstitutet ändra auktorisationen i fråga
om de angivna tjänster som betalningsinstitutet får
tillhandahålla.
Om auktorisationsbeslutet inte har meddelats inom den tid som
föreskrivs i 1 mom. kan sökanden överklaga. Överklagandet
och behandlingen av det sker på samma sätt som
vid överklagande av ett avslag. Överklagande kan
göras till dess att beslut har meddelats. Finansinspektionen
ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet
ifall det meddelas efter överklagandet. Bestämmelser
om överklagande och behandling enligt detta moment i övrigt
finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
13 §
Förutsättningar för beviljande av
auktorisation
Auktorisation ska beviljas om det på basis av den utredning
som kommit in kan säkerställas att sökanden
uppfyller förutsättningarna enligt 2 mom.
samt de förutsättningar i fråga om verksamhet
och finansiell ställning som föreskrivs i denna
lag. Auktorisation kan endast beviljas sökande som har
säte i Finland.
Beviljande av auktorisation förutsätter att
det har utretts att betalningsinstitutets grundare och aktieägare,
andelsägare eller bolagsmän som äger
minst en tiondedel av betalningsinstitutets aktier, andelar eller
bolagsinsats i pengar eller en andel som medför minst tio
procent av rösträtten i bolaget är tillförlitliga.
Den anses inte vara tillförlitlig som under de fem
senaste åren före bedömningen genom en dom
som vunnit laga kraft har dömts till fängelsestraff
eller under de tre senaste åren före bedömningen
till bötesstraff för ett brott som kan anses visa
att personen i fråga är uppenbart olämplig
att grunda eller äga ett betalningsinstitut eller om denne
annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart
olämplig att grunda eller äga ett betalningsinstitut.
Auktorisation kan också beviljas för ett nytt betalningsinstitut
innan det registreras.
14 §
Beviljande av auktorisation för europabolag och europeiska
kooperativa föreningar
Auktorisation ska beviljas också för europabolag
som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001
om stadga för europabolag, nedan europabolagsförordningen,
och som har beviljats motsvarande koncession i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och har för avsikt
att flytta sitt säte till Finland enligt artikel 8 i förordningen.
Finansinspektionen ska begära ett yttrande om auktorisationsansökan
av motsvarande tillsynsmyndighet som övervakar finansmarknaden
i den andra staten. Detsamma gäller bildande av ett europabolag
genom fusion så att det övertagande bolaget med
säte i en annan stat registreras som europabolag i Finland.
Vad som i denna paragraf föreskrivs om europabolag
ska på motsvarande sätt tillämpas på sådana
europeiska kooperativa föreningar som avses i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för
europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar),
nedan SCE-förordningen.
15 §
Registrering av auktorisation
Finansinspektionen ska anmäla auktorisationen för
registrering i handelsregistret.
Auktorisation som har beviljats för ett nytt betalningsinstitut
eller för ett europabolag eller en europeisk kooperativ
förening som flyttar sitt säte till Finland ska
registreras samtidigt som företaget.
16 §
Registret över betalningsinstitut
För att identifiera den som har rätt att tillhandahålla
betaltjänster för Finansinspektionen ett offentligt
register (registret över betalningsinstitut) över
betalningsinstitut samt över deras filialer och ombud och över
personer som avses i 7 §. I registret ska föras
in uppgifter om de tjänster som betalningsinstitutens auktorisation
omfattar. I registret ska dessutom föras in fysiska personers
fullständiga namn och boningsort samt adressen där
verksamheten bedrivs. I fråga om juridiska personer ska
i registret antecknas namn, företags- eller organisationsnummer,
säte samt adressen där verksamheten bedrivs. Registret
ska hållas tillgängligt på webben och
uppdateras regelbundet.
Personuppgifter som tagits in i registret över betalningsinstitut
ska hållas kvar så länge verksamheten
bedrivs.
17 §
Inledande av verksamhet
Ett betalningsinstitut får, om inte annat följer av
auktorisationsvillkoren, inleda sin verksamhet omedelbart efter
att auktorisationen har beviljats och betalningsinstitutet tillställt
Finansinspektionen de uppgifter som avses i 2 mom. samt, om auktorisationen
avser ett nytt företag, efter att detta har registrerats.
Betalningsinstitutet får inte inleda sin
verksamhet förrän det till Finansinspektionen
har överlämnat
1) ett fullständigt handelsregisterutdrag inklusive
sin bolagsordning eller sina stadgar, samt
2) namnen på medlemmarna och suppleanterna i förvaltningsrådet
och styrelsen, verkställande direktören och dennes
ställföreträdare samt på revisorerna
och revisorssuppleanterna.
Ett betalningsinstitut som bedriver annan affärsverksamhet
enligt 9 § 2 mom. ska dessutom uppge namnen på de
personer som ansvarar för betaltjänstverksamheten.
18 §
Begränsning av verksamhet och återkallande
av auktorisation
I 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs
om begränsning av verksamhet och återkallande
av auktorisation. Finansinspektionen kan dessutom begränsa
verksamheten eller återkalla ett betalningsinstituts auktorisation
om institutet genom att fortsätta sin betaltjänstverksamhet
skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet.
Finansinspektionen ska anmäla återkallandet av
auktorisationen för registrering.
19 §
Organisering av verksamheten
Ett betalningsinstituts verksamhet ska organiseras på ett
tillförlitligt sätt med beaktande av arten och
omfattningen av dess affärsverksamhet. Betalningsinstitutet
får inte ta så stora risker att dess kapitaltäckning
eller likviditet väsentligt äventyras. Betalningsinstitutet
ska ha en förvaltning som möjliggör effektiv
riskhantering samt med hänsyn till verksamheten tillräcklig
intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem.
Om betalningsinstitutet utöver tillhandahållande
av betaltjänster bedriver annan verksamhet enligt 9 § 2
mom. och det inte annars är möjligt att organisera
verksamheten och riskhanteringen på ett tillräckligt
tillförlitligt sätt, kan Finansinspektionen förutsätta
att betalningsinstitutet utöver betaltjänster
inte tillhandahåller andra tjänster än
sådana som avses i 9 § 1 mom.
Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter
om organisering av verksamheten som behövs för
genomförande av betaltjänstdirektivet.
20 §
Bevarande av uppgifter
Ett betalningsinstitut ska i minst fem år bevara uppgifter
som avser ansökan om auktorisation och uppgifter i samband
därmed.
4 kap.
Betalningsinstituts verksamhet
21 §
Betalningsinstituts bindningar
Ett betalningsinstitut får inte ha betydande bindningar
till fysiska eller juridiska personer på vilka tillämpas
sådana lagar, förordningar eller administrativa
bestämmelser i en stat utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet som hindrar en effektiv tillsyn över
betalningsinstitutet och inte heller till andra aktörer,
om bindningarna i något annat avseende är ägnade
att hindra en effektiv tillsyn över betalningsinstitutet.
Med betydande bindningar avses i denna lag vad som föreskrivs
i 37 § 2—4 mom. i kreditinstitutslagen.
22 §
Driftställen och huvudkontor
Ett betalningsinstitut ska för sin verksamhet ha minst
ett fast driftställe. Det kan bedriva verksamhet också på andra
driftställen.
Ett betalningsinstitut ska ha sitt huvudkontor i Finland.
23 §
Utläggande av viktiga funktioner på entreprenad
Ett betalningsinstitut får lägga ut en funktion som är
viktig för tillhandahållandet av betaltjänster
på entreprenad om detta inte väsentligt försvagar
betalningsinstitutets interna kontroll och inte heller Finansinspektionens
tillsynsmöjligheter.
En funktion är viktigt för betalningsinstitutets
verksamhet, om fel eller brister i den väsentligt kan försvåra
iakttagandet av lagar om betalningsinstituts verksamhet, med stöd
av dem utfärdade bestämmelser eller föreskrifter
eller villkoren i betalningsinstitutets auktorisation, betalningsinstitutets
lönsamhet eller stabiliteten och kontinuiteten i tillhandahållandet
av betaltjänster.
Ett skriftligt avtal varav framgår uppdragets innehåll
och avtalets giltighetstid ska ingås om utläggande
av en viktig funktion på entreprenad.
Betalningsinstitutet ska handla omsorgsfullt när det
lägger ut en för tillhandahållandet av
betaltjänster viktig funktion på entreprenad.
Betalningsinstitutet ska på förhand underrätta
Finansinspektionen om att en för betaltjänsterna
viktig funktion läggs ut på entreprenad. Betalningsinstitutet
ska se till att det av den som sköter den utlagda verksamheten
kontinuerligt får den information som behövs för
myndighetstillsynen, riskhanteringen och den interna kontrollen
och att betalningsinstitutet har rätt att vidarebefordra
informationen till Finansinspektionen. Dessutom ska betalningsinstitutet
se till att den som sköter den utlagda funktionen upplyser kunderna
om att betalningsinstitutet ansvarar för verksamheten.
Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter
om förutsättningar för utläggande
på entreprenad som behövs för genomförande
av betaltjänstdirektivet.
24 §
Ombud
Ett betalningsinstitut får tillhandahålla
betaltjänster genom ombud. Ombudet handlar för
betalningsinstitutets räkning och på dess ansvar.
Betalningsinstitutet ska med de medel som står till
buds försäkra sig om att ombudet har gott anseende
och tillräckliga yrkeskunskaper för att bedriva
verksamheten. Betalningsinstitutet ska se till att ombudet upplyser
kunderna om vilket betalningsinstitut det företräder.
Om ombudet är en fysisk person ska betalningsinstitutet
underrätta Finansinspektionen om dess fullständiga
namn och boningsort och adressen där verksamheten bedrivs.
Om ombudet är en juridisk person ska Finansinspektionen underrättas
om dess namn, företags- eller organisationsnummer, säte
och adressen där verksamheten bedrivs. Dessutom ska betalningsinstitutet
uppge de personers namn som svarar för ombudets ledning
samt ge en utredning om deras tillförlitlighet och lämplighet.
Betalningsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen
om de interna kontrollmetoder med vilka ombudet uppfyller sina skyldigheter
enligt lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt
och av finansiering av terrorism (503/2008) och med stöd
av den.
Finansinspektionen ska registrera ombudet i registret över
betalningsinstitut. Finansinspektionen kan kontrollera anmälda
uppgifter före registreringen, om den har anledning att
misstänka att uppgifterna är osanna. Finansinspektionen
får inte registrera ett ombud om den efter en kontroll
inte är övertygad om att uppgifterna är korrekta.
Ett ombud får inte tillhandahålla betaltjänster
förrän det har införts i registret.
25 §
Ledning av betalningsinstitut
Ett betalningsinstituts styrelse, verkställande direktör
och övriga högsta ledning ska leda betalningsinstitutet
med yrkesskicklighet och enlig sunda och försiktiga affärsprinciper.
Styrelsemedlemmarna och suppleanterna, verkställande direktören
och dennes ställföreträdare samt andra
som hör till den högsta ledningen ska vara tillförlitliga
personer, de får inte vara försatta i konkurs
och deras handlingsbehörighet får inte vara begränsad.
De ska dessutom ha sådan allmän kännedom
om betaltjänstverksamhet som är nödvändig
med beaktande av arten och omfattningen av betalningsinstitutets
verksamhet.
Med andra som hör till den högsta ledningen för
ett betalningsinstitut som bedriver annan affärsverksamhet
enligt 9 § 2 mom. avses i 1 mom. personer som de facto
svarar för betalningsinstitutets betaltjänstverksamhet.
Den anses inte vara tillförlitlig som under de fem
senaste åren före bedömningen genom en dom
som vunnit laga kraft har dömts till fängelsestraff
eller under de tre senaste åren före bedömningen
till bötesstraff för ett brott som kan anses visa
att personen i fråga är uppenbart olämplig
som styrelsemedlem eller suppleant, som verkställande direktör
eller ställföreträdare för denne
eller som medlem av den högsta ledningen i övrigt
eller om personen i fråga annars genom sin tidigare verksamhet
har visat sig vara uppenbart olämplig för uppdraget.
26 §
Skyddande av kundmedel
Ett betalningsinstitut som utöver tillhandahållande
av betaltjänster bedriver annan affärsverksamhet
enligt 9 § 2 mom. ska enligt 2 eller 3 mom. skydda
medel som det av betaltjänstanvändare eller andra
tjänsteleverantörer har tagit emot för
att genomföra betalningstransaktioner. Om de medel som
har betalts för genomförande av betalningstransaktioner överstiger
150 euro, omfattas de av skyddet. Betalningsinstitutet får emellertid
avtala med andra betaltjänstanvändare än
konsumenter att skyddet omfattar endast belopp som överstiger
600 euro.
Betalningsinstitutet ska förvara medel som avses i
1 mom. så att det inte finns risk för att de sammanblandas
med andra betaltjänstanvändares, betaltjänstleverantörers
eller betalningsinstituts medel. Betalningsinstitutet ska sätta
in medlen på konto i en centralbank eller inlåningsbank
eller i ett kreditinstitut som i någon annan stat fått
koncession för att ta emot insättningar eller
placera medlen i lågriskpapper och värdepapper
som lätt kan omsättas i pengar eller i andra investeringsobjekt,
om medlen inte arbetsdagen efter att de mottagits har betalats till
mottagaren eller överförts till en annan tjänsteleverantör.
Finansinspektionen utfärdar föreskrifter om när
värdepapper eller investeringsobjekt ska anses vara av
lågriskkaraktär och lätta att omsätta
i pengar.
Betalningsinstitutet kan skydda medel som avses i 1 mom. också på så sätt
att de medel som institutet mottagit, i det fall att det blir insolvent betalas
ut till betaltjänstanvändarna på grund
av försäkring eller borgen som beviljats av ett
försäkringsbolag eller kreditinstitut som inte
hör till samma grupp som betalningsinstitutet.
Vad som föreskrivs i denna paragraf ska dessutom tillämpas
på medel som betalningsinstitutet har tagit emot och som
ska användas för att genomföra framtida
betalningstransaktioner, så att en del av medlen används
för framtida betalningstransaktioner och en annan del för
andra tjänster än betaltjänster. Detta
moment ska tilllämpas också då den andel
av medlen som hänför sig till framtida betalningstransaktioner är varierande
eller inte känd på förhand och då den andel
av medlen som ska användas för betaltjänster
skäligen kan bedömas utifrån hur tidigare
genomförda betalningstransaktioner har utvecklats.
5 kap.
Finansiella förutsättningar för tillhandahållande
av betaltjänster
27 §
Minimikapital
Ett betalningsinstituts aktiekapital, andelskapital,
grundkapital eller bolagsinsats ska uppgå till minst
1) 20 000 euro, om betalningsinstitutet tillhandahåller
endast penningförmedling,
2) 50 000 euro om betalningsinstitutet tillhandahåller
betaltjänster med tekniska hjälpmedel,
3) 125 000 euro om betalningsinstitutet tillhandahåller
andra betaltjänster än sådana som avses
i 1 och 2 punkten.
Kapitalet ska vara tecknat i sin helhet när auktorisationen
beviljas.
28 §
Kapitalbas
På betalningsinstituts kapitalbas tillämpas 45—48 § i
kreditinstitutslagen. Vad som i de nämnda paragraferna
föreskrivs om aktie- och andelskapital tillämpas
också på bolagsinsatser i pengar.
Om ett betalningsinstitut bedriver annan affärsverksamhet
enligt 9 § 2 mom. ska från dess kapitalbas dras
av aktier, andelar, bolagsinsatser i pengar och kapitallån
till ett belopp som motsvarar betaltjänsternas andel av
betalningsinstitutets omsättning.
29 §
Metoder för beräkning av betalningsinstituts
kapitalbas
Ett betalningsinstituts kapitalbas beräknas enligt
någon av de metoder som avses i denna paragraf.
Med den kostnadsbaserade metoden avses en metod där
kapitalbasen ska utgöra minst tio procent av de fasta omkostnaderna
föregående år. Om betalningsinstitutet
har verkat kortare tid än 12 månader ska kapitalbasen
utgöra minst tio procent av de fasta kostnaderna enligt
affärsplanen. Finansinspektionen kan av särskilda
skäl förutsätta att affärsplanen
justeras.
Med den transaktionsbaserade metoden avses en metod
där kapitalbasen utgör en relativ andel av de
sammanlagda betalningstransaktioner som betalningsinstitutet genomförde
under föregående år.
Med summametoden avses en metod där kapitalbasen
utgör en relativ andel av ränteintäkterna,
räntekostnaderna, erhållna arvoden och intäkterna
av den övriga egentliga verksamheten. Summan räknas
ut var tolfte månad på basis av det föregående
räkenskapsårets uppgifter. Summametoden innebär
att den beräknade kapitalbasen ska utgöra minst
80 procent av de föregående tre räkenskapsperiodernas
medelvärden eller, om verksamheten inte har bedrivits så länge,
av affärsprognoserna.
Genom förordning av finansministeriet föreskrivs
i syfte att genomföra betaltjänstdirektivet närmare
om de metoder för beräkning av kapitalbasen som
avses i denna paragraf. Finansinspektionen utfärdar de övriga
närmare föreskrifter om beräkning av
kapitalbasen som förutsätts för genomförande
av betaltjänstdirektivet.
Vad som föreskrivs i denna paragraf ska inte tillämpas
på de betalningsinstitut som uppfyller de förutsättningar
som anges i 56 § i kreditinstitutslagen, om betalningsinstitutet
omfattas av den gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitutet
så som föreskrivs i kreditinstitutslagen.
30 §
Kapitalkrav
Ett betalningsinstitut ska för täckning av
sina risker ha minst en kapitalbas som beräknats enligt
någon av de metoder som avses i 29 § och som godkänts
av Finansinspektionen. Kapitalbasen ska emellertid alltid vara minst
lika stor som minimikapitalet.
Betalningsinstitutet ska ha en i förhållande
till de sammanlagda beviljade krediterna tillräcklig kapitalbas.
Om Finansinspektionen anser att betalningsinstitutets kapitalbas
i enlighet med 1 mom. inte är tillräckligt
stor i förhållande till de risker som är
förenade med de beviljade lånen och att betalningsinstitutets
kapitalbas i förhållande till den totala exponeringen
inte kan säkerställas på annat sätt,
kan Finansinspektionen för en tid av högst tre år
fastställa ett högre kapitalkrav för
betalningsinstitutet. Finansinspektionen kan emellertid inte förutsätta
ett högre kapitalkrav för betalningsinstitutet än
vad som i 57, 58 och 60 § i kreditinstitutslagen förutsätts
för kreditinstitut.
Finansinspektionen godkänner på ansökan
av betalningsinstitutet en metod för beräkning
av kapitalbasen. Finansinspektionen kan godkänna metoden
under förutsättning att den tryggar betalningsinstitutets
solvens och tillförlitligheten av dess verksamhet. Betalningsinstitutet
får endast av särskilda skäl byta ut
beräkningsmetoden för kapitalbasen under kalenderåret.
För beräkning av de krav som föreskrivs
i detta kapitel och för övervakning av att kraven
iakttas ska betaltjänsterna samt transaktioner som gäller
sådana tjänster som avses i 9 § 1 och 2 mom.
i betalningsinstitutets bokföring tas upp separat från övriga
transaktioner så att deras belopp och andel av hela företagets
omsättning kontinuerligt kan följas upp tillräckligt
noggrant. Finansinspektionen utfärdar för tillsynen nödvändiga
närmare tekniska föreskrifter om bokföring
av transaktioner.
31 §
Undantag från kapitalkravet
Finansinspektionen kan om det är nödvändigt för
bedömning av ett betalningsinstituts riskhantering, förmåga
att bära förluster eller interna kontrollmetoder,
för en tid av högst tre år förutsätta
att betalningsinstitutets kapitalbas ska överstiga den
beräknade kapitalbasen med högst 20 procent. Finansinspektionen
kan på motsvarande sätt också sänka
kapitalkravet med högst 20 procent för högst
tre år.
32 §
Marknadsföring
Ett betalningsinstitut ska i sin marknadsföring ge
kunden all den information om de marknadsförda betaltjänsterna
som kan vara relevant för kundens beslut om tjänsterna.
Ett betalningsinstitut får inte i sin marknadsföring
lämna osanna eller vilseledande upplysningar eller annars
använda förfaranden som är otillbörliga
från kundens synpunkt eller strider mot god sed. Bestämmelser
om förfaranden som från konsumentsynpunkt är
otillbörliga eller strider mot god sed finns även
i 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978).
Marknadsföring som inte innehåller information
som är relevant för kundens finansiella säkerhet
ska alltid anses vara otillbörlig.
33 §
Avtalsvillkor
Ett betalningsinstitut får inte i sin betaltjänstverksamhet
använda avtalsvillkor som inte har samband med verksamheten
eller som med hänsyn till innehållet, parternas
ställning eller förhållandena måste
anses vara oskäliga från kundens synpunkt. Ett
avtalsvillkor ska alltid anses vara oskäligt om förvärv
eller bruk av varor, tjänster eller andra nyttigheter som
faller utanför betaltjänstverksamheten, enligt
en helhetsbedömning ur kundens synvinkel på ett
osakligt sätt påverkar avtalets giltighetstid
eller övriga avtalsvillkor eller om kundens rätt
att ingå avtal med en annan näringsidkare begränsas.
Betalningsinstitutet ska tillställa Finansinspektionen
avtalsvillkoren för de standardavtal som det använder
i sin verksamhet.
34 §
Omyndig kontoinnehavare
En omyndig person som har fyllt 15 år kan själv
med ett betalningsinstitut ingå ett betalkontoavtal
om medel som den omyndige enligt 25 § 1 mom. i lagen om
förmyndarverksamhet (442/1999) eller på någon
annan grund har rätt att förfoga över
samt göra kontantinsättningar och kontantuttag
och även annars förfoga över betalkontot.
En intressebevakare kan emellertid med förmyndarmyndighetens
samtycke överta förvaltningen av de insatta medlen,
om den omyndiges intresse kräver det.
Om en insättning på betalkonto har gjorts
i en minst femtonårig omyndig persons namn på villkor
att endast denne själv har rätt att ta ut medlen,
förfogar den omyndige över de insatta medlen tillsammans
med sin intressebevakare. Undantag från villkoret får
dock göras med tillstånd av domstol.
35 §
Preskription av skyldighet att betala ränta
När tio år har förflutit från
utgången av det kalenderår då ett betalkonto
senast har använts, upphör betalningsinstitutets
skyldighet att betala ränta på medlen, om inte
annat följer av kontovillkoren.
36 §
Kvittning
Ett betalningsinstitut får inte med sin motfordran
kvittera medel som finns på en privatpersons betalkonto
eller som anvisats bli betalda till denne och som enligt lag inte
får utmätas. Före kvittningen ska betalningsinstitutet
reda ut om medlen kan utmätas. Kontoinnehavaren ska underrättas
om kvittningsyrkandet. Kvittning i strid med detta moment är
ogiltig.
Om det inte är möjligt att utan oskäligt
besvär reda ut om medlen är utmätningsbara
får betalningsinstitutet ändå kräva
kvittning, om det i samband med kvittningsyrkandet skriftligen meddelar
kontoinnehavaren att kvittningsrätten begränsats
enligt 1 mom. och att kvittningen återgår enligt
detta moment. Kvittningen återgår om kontoinnehavaren
inom 14 dagar efter att ha fått kännedom om kvittningsyrkandet
lägger fram utredning om att medlen inte är utmätningsbara.
Om inte någon annan utredning kan läggas fram
om tidpunkten för delfåendet av kvittningsyrkandet
ska kontoinnehavaren anses ha fått del av detta den sjunde
dagen efter att meddelandet om yrkandet avsändes. Kvittningen är
ogiltig om kontoinnehavaren inte informeras enligt detta moment.
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte i
det fall att kontoinnehavarens konto debiteras med stöd
av dennes uttryckliga fullmakt. En sådan fullmakt kan kontoinnehavaren återkalla
när som helst. Annat avtal som minskar kontoinnehavarens
rättigheter enligt denna paragraf är ogiltigt.
37 §
Tystnadsplikt
Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ hos
ett betalningsinstitut eller företag inom samma grupp eller
hos ett företag som betalningsinstitutet anlitar som ombud
eller hos ett annat företag som verkar för betalningsinstitutets
räkning eller i egenskap av anställd hos dessa
eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag
av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen
hos någon av betalningsinstitutets kunder eller hos kunder
till företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet
eller hos någon annan person med anknytning till betalningsinstitutets
eller företagets verksamhet eller om någons personliga
förhållanden eller en affärs- eller yrkeshemlighet, är
skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån
tystnadsplikten har bestämts ger sitt samtycke till att saken
röjs. Sekretessbelagda uppgifter får inte heller
lämnas till en bolagsstämma, andelsstämma
eller till fullmäktige och inte heller till aktieägare
eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet.
Betalningsinstitut och företag som hör till samma
grupp är, trots vad som föreskrivs om tystnadsplikt,
skyldiga att lämna uppgifter som avses i 1 mom. till åklagar-
och förundersökningsmyndigheter för utredning
av brott samt till andra myndigheter som enligt lag har rätt
att få sådan information.
Vad som föreskrivs i 7 kap. 6 § i lagen om
andelslag (1488/2001) gäller inte betalningsinstitut
eller företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet.
38 §
Information till företag inom samma finansiella företagsgrupp
eller finans- och försäkringskonglomerat
Ett betalningsinstitut och ett företag som hör till
samma finansiella företagsgrupp enligt kreditinstitutslagen
eller lagen om värdepappersföretag har trots vad
som föreskrivs om tystnadsplikt rätt att lämna
uppgifter som avses i 37 § till företag som hör
till samma koncern, samma finansiella företagsgrupp eller
samma finans- och försäkringskonglomerat enligt
lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat,
för kundbetjäning och annan skötsel av
kundförhållanden, för marknadsföring
samt för koncernens, gruppens eller finans- och försäkringskonglomeratets
riskhantering, om mottagaren omfattas av tystnadsplikten enligt
denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som föreskrivs
i detta moment om utlämnande av uppgifter gäller
inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § i
personuppgiftslagen (523/1999) och inte heller information
som baserar sig på registrering av betalningsuppgifter
mellan en kund och ett företag som inte hör till
konglomeratet.
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får
ett betalningsinstitut och ett företag som hör
till samma finansiella företagsgrupp lämna ut
sådana uppgifter ur sitt kundregister som behövs
för marknadsföring samt för kundbetjäning
och annan skötsel av kundförhållanden
till företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning
som betalningsinstitutet, om den som tar emot uppgifterna omfattas
av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt.
Vad som föreskrivs ovan i detta moment om utlämnande
av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga
uppgifter enligt 11 § i personuppgiftslagen.
39 §
Kundkontroll
Ett betalningsinstitut ska ha kännedom om sina kunder.
Dessutom ska det vid behov känna till en kunds verkliga
förmånstagare och de personer som handlar för
kundens räkning. När skyldigheterna enligt detta
moment fullgörs kan de system som avses i 2 mom.
nyttiggöras.
Ett betalningsinstitut ska ha tillräckliga riskhanteringssystem
för att bedöma de risker som kunderna medför
för dess verksamhet.
I fråga om kundkontroll gäller dessutom vad som
föreskrivs i lagen om förhindrande och utredning
av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter
om de tillvägagångssätt som ska iakttas
vid kundkontroll enligt 1 mom. och om riskhantering enligt 2 mom.
40 §
Deltagande i betalningssystem
Den som upprätthåller ett betalningssystem får
inte i reglerna för systemet ställa ogrundade, oskäliga
eller diskriminerande krav för deltagande i tjänsteleverantörens
system. De krav som ställs på skydd mot risker
och säkerställande av betalningssystemets ekonomiska
och funktionella stabilitet ska vara relevanta och skäliga.
I reglerna för betalningssystemet får inte
uppställas begränsningar för tjänsteleverantörers, betaltjänstanvändares
eller övriga betalningssystems deltagande i andra betalningssystem. Rättigheter,
skyldigheter, förmåner eller begränsningar
i anslutning till deltagande i betalningssystem får inte
vara baserade på tjänsteleverantörernas,
betaltjänstanvändarnas eller andra betalningssystems
juridiska form eller ställning.
41 §
Undantag från rätten att delta i betalningssystem
Vad som föreskrivs i 40 § gäller
inte
1) betalningssystem enligt lagen om vissa villkor vid värdepappers-
och valutahandel samt avvecklingssystem (1084/1999),
2) betalningssystem som endast tjänsteleverantörer
som hör till samma grupp kan delta i, förutsatt
att tjänsteleverantörernas kapitalbas bestäms
på gruppnivå,
3) betalningssystem där en tjänsteleverantör kan
leverera både till betalaren och betalningsmottagaren,
ensam svara för skötseln av betalningssystemet
och ge andra tjänsteleverantörer tillträde
till betalningssystemet och där andra tjänsteleverantörer
inte har rätt att sinsemellan förhandla om arvoden
i anslutning till betalningssystemet.
42 §
Filialetablering i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera
filial i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
ska på förhand anmäla detta till Finansinspektionen.
Av anmälan ska framgå i vilken stat filialetableringen planeras,
vilka betaltjänster filialen ska tillhandahålla,
filialens organisationsstruktur och anlitande av ombud samt namnen
på de personer som ansvarar för filialens verksamhet.
Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått
anmälan enligt 1 mom. anmäla filialetableringen
till den tillsynsmyndighet som i värdstaten motsvarar Finansinspektionen
och till anmälan foga de uppgifter som avses i 1 mom. Finansinspektionen
ska dock vägra göra sådan anmälan
om den konstaterar att etableringen, med hänsyn till betalningsinstitutets
finansiella ställning och förvaltning, inte uppfyller
förutsättningarna för filialetablering.
Filialetablering får inte ske om Finansinspektionen vägrar
göra anmälan.
43 §
Anlitande av ombud i stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Om ett betalningsinstitut har för avsikt att anlita
ett ombud som är etablerat i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet ska på ombudet i tillämpliga
delar tillämpas vad som i 42 § föreskrivs
om filialer.
44 §
Filialetablering i stater utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet
Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera
filial i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
ska ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen.
Tillstånd ska beviljas, om tillräcklig tillsyn över
filialen kan ordnas och om etableringen inte med hänsyn
till betalningsinstitutets förvaltning och finansiella
situation är ägnad att äventyra betalningsinstitutets
verksamhet. Efter att ha hört sökanden kan Finansinspektionen
förena tillståndet med de begränsningar
och villkor gällande filialens verksamhet som är
nödvändiga för tillsynen.
Finansministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser
om de utredningar som ska fogas till tillståndansökan.
45 §
Tillhandahållande av tjänster i andra stater inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Ett betalningsinstitut som har för avsikt att tillhandahålla
tjänster i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
utan att etablera en filial ska på förhand anmäla
till Finansinspektionen vilka tjänster det har för
avsikt att tillhandahålla.
Finansinspektionen ska inom en månad efter mottagandet
av anmälan underrätta tillsynsmyndigheten i den
stat som avses i 1 mom. om betalningsinstitutets namn, adress, organisationsstruktur,
om namnen på de personer som ansvarar för ledningen
av betalningsinstitutet samt om de tjänster som betalningsinstitutet
har för avsikt att tillhandahålla.
46 §
Flyttning av säte till en annan stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Om ett betalningsinstitut har för avsikt att flytta
sitt säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen
eller artikel 7 i SCE-förordningen, ska betalningsinstitutet
utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget
för registrering sända Finansinspektionen en kopia av
det förslag till flyttning och den redogörelse som
avses i artiklarna 8.2 och 8.3 i europabolagsförordningen
eller artiklarna 7.2 och 7.3 i SCE-förordningen.
Om betalningsinstitutet har för avsikt att efter flyttningen
av säte fortsätta bedriva betaltjänstverksamhet
i Finland, ska på institutet tillämpas vad som
föreskrivs om utländska betalningsinstituts verksamhet
i Finland.
Registermyndigheten får inte utfärda intyg enligt
9 § 5 mom. i lagen om europabolag eller 9 § 5
mom. i lagen om europaandelslag om Finansinspektionen innan ett
sådant tillstånd som avses i 9 § 2 mom.
i lagen om europabolag eller 9 § 3 mom. i lagen
om europaandelslag beviljats har meddelat registermyndigheten att
betalningsinstitutet inte har följt bestämmelserna
om flyttning av säte, om fortsättande av verksamheten
i Finland eller om avslutande av verksamheten. Intyg får
utfärdas innan en månad har förflutit
från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen
eller 16 kap. 13 § 1 mom. i lagen om andelslag endast om
Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter
sig en flyttning av säte.
47 §
Fusion och delning som berör andra stater inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
Om ett betalningsinstitut, som är ett europabolag eller
aktiebolag, deltar i en gränsöverskridande fusion
eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
får registermyndigheten inte utfärda intyg över
fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller
16 kap. 26 § i aktiebolagslagen eller över
delningen enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen
innan tillstånd beviljas har meddelat registermyndigheten
att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna
om fusion, delning, fortsättande av verksamheten i Finland
eller avslutande av verksamheten. Tillstånd får
beviljas inom en månad från den dag som avses
i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom.
i aktiebolagslagen endast om Finansinspektionen har meddelat att
den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttning
av sätet i samband med att ett europabolag bildas.
Om ett betalningsinstitut, som är ett europaandelslag
eller andelslag, deltar i en gränsöverskridande
fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
får registermyndigheten inte utfärda intyg över
fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europaandelslag
eller 16 kap. 25 § i lagen om andelslag eller över
delningen enligt 17 kap. 24 § i lagen om andelslag, om
Finansinspektionen innan tillstånd beviljas har meddelat
registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit
bestämmelserna om fusion, delning, fortsättande
av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten. Tillstånd
får beviljas inom en månad från den dag
som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2
mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat
att den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttning
av sätet i samband med att ett europaandelslag bildas.
Om det övertagande bolaget eller andelslaget som ska
registreras i någon annan stat än Finland har
för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla
betaltjänster i Finland, ska på bolaget och andelslaget
tillämpas bestämmelserna om utländska
betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betaltjänster
i Finland.
8 kap.
Skadestånds- och straffbestämmelser
48 §
Skadeståndsskyldighet
Den som orsakar skada genom att bryta mot denna lag eller mot
bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats
med stöd av den är skyldig att betala ersättning
till den skadelidande.
I fråga om jämkning av skadestånd
och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera
skadeståndsskyldiga gäller vad som föreskrivs
i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).
49 §
Betalningsinstitutsbrott
Den som uppsåtligen tillhandahåller betaltjänster
i strid med 6 § utan auktorisation eller utan ett beslut
enligt 8 § 2 mom. ska för betalningsinstitutsbrott dömas
till böter eller fängelse i högst sex
månader, om inte gärningen är ringa eller
strängare straff för den föreskrivs någon
annanstans i lag.
För betalningsinstitutsbrott döms också ombud
som innan det införts i registret tillhandahåller
betaltjänster i strid med 24 § 5 mom.
I 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) föreskrivs
om straff för ingivande av osant intyg till myndighet.
50 §
Brott mot tystnadsplikten
Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 37 § döms
enligt 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen, om inte strängare
straff för gärningen föreskrivs någon
annanstans i lag.
9 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
51 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20
.
Åtgärder som verkställigheten av
lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.
52 §
Övergångsbestämmelser om auktorisationskrav för
betalningsinstitut
Finansinspektionen beviljar utan ansökan sådana
juridiska personer auktorisation för betalningsinstitut
som när denna lag träder i kraft har koncession
för betalningsförmedlingsföretag i enlighet
med kreditinstitutslagen. Finansinspektionen ska före auktorisationen
underrätta betalningsförmedlingsföretaget
om saken.
En juridisk person som när denna lag träder
i kraft tillhandahåller betaltjänster utan att
ha koncession för betalningsförmedlingsföretag, ska
senast den 31 mars 2011ansöka om auktorisation hos Finansinspektionen
eller sluta tillhandahålla betaltjänster. Den
tidsfrist som föreskrivs i detta moment ska tillämpas
också på en juridisk persons ombud.
Denna lag ska tillämpas på behandling av sådana
ansökningar om koncession för betalningsförmedlingsföretag
som inte har avgjorts när denna lag träder i kraft.
Ett finansiellt institut som avses i kreditinstitutslagen och
som när denna lag träder i kraft tillhandahåller
betaltjänster och omfattas av den gruppbaserade tillsynen över
moderkreditinstitutet, behöver inte ansöka om
auktorisation enligt denna lag om det tillställer Finansinspektionen
de uppgifter som enligt 11 § i denna lag och enligt den
med stöd av lagen utfärdade förordningen
ska fogas till ansökan om auktorisation och om det uppfyller
de krav som föreskrivs i denna lag.
En fysisk eller juridisk person som innan denna lag träder
i kraft har börjat tillhandahålla betaltjänster
enligt denna lag och som uppfyller de förutsättningar
som nämns i 7 §, ska senast den 31 oktober 2012
ansöka om ett sådant beslut av Finansinspektionen
som avses i 8 § eller sluta tillhandahålla betaltjänster.
53 §
Övergångsbestämmelse om penningförmedlares tillförlitlighet
Penningförmedling får med stöd av
52 § 2 mom. bedrivas bara om de tjänsteleverantörersaktörer
som avses i 13 § 2 mom., och med stöd av 52 § 5
mom. bara om den fysiska person som har ansvar för eller är
med om att tillhandahålla tjänsten, är
tillförlitliga på det sätt som avses
i 13 § 3 mom.
54 §
Övergångsbestämmelse om tillhandahållande
av betaltjänster och införande av uppgifter i
registret över betalningsinstitut
Den som utan auktorisation tillhandahåller betaltjänster
när denna lag träder i kraft ska inom två månader
från ikraftträdandet underrätta Finansinspektionen
om han eller hon avser att fortsatt tillhandahålla betaltjänster
med stöd av 52 § 2 eller 5 mom. Av anmälan
ska de uppgifter som avses i 16 § 1 mom. framgå.
Anmälan behöver inte göras, om tjänsteleverantören
har ansökt om auktorisation eller ett beslut enligt 8 §.
Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas
om ändringar i uppgifterna eller om tillhandahållandet
av betaltjänsten upphör.
Finansinspektionen för särskilt in de tjänsteleverantörer
som avses i 1 mom. i registret över betalningsinstitut.
Skillnaden mellan tjänsteleverantörerna i denna
paragraf och de tjänsteleverantörer som förts
in i registret med stöd av 16 § ska tydligt framgå av
registeranteckningen.