1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att trygga den byggda kulturmiljöns
mångfald med avseende på tid och rum, värna
om dess egenart och särdrag samt främja kulturellt
hållbar vård och användning av den. Den
byggda kulturmiljön kallas byggnadsarv.
När ärenden som gäller skyddande
av byggnadsarvet bereds ska parterna ges möjlighet att delta
i beredningen.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på skyddandet av byggnadsarvet,
om inte något annat föreskrivs i lagen.
Bestämmelser om skyddandet av byggnadsarvet på detaljplaneområden
samt på områden som omfattas av byggförbud
för utarbetande av en detaljplan finns i markanvändnings-
och bygglagen (132/1999).
Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas
denna lag också på ett sådant område som
avses i 2 mom., om
1) objektet är av nationell betydelse,
2) objektets fortbestånd och skydd inte kan tryggas
med stöd av markanvändnings- och bygglagen och
med stöd av bestämmelser eller föreskrifter
som har utfärdats med stöd av den, eller
3) det på grund av situationen inom detaljplaneringen
finns särskilda skäl att skydda objektet i enlighet
med denna lag.
Bestämmelser om fasta fornlämningar finns
i lagen om fornminnen (295/1963) och bestämmelser
om kyrkliga byggnader i kyrkolagen (1054/1993) samt i lagen
om ortodoxa kyrkan (985/2006).
3 §
Skyddsobjekt
För bevarande av byggnadsarvet kan man skydda byggnader,
konstruktioner, byggnadsgrupper eller bebyggda områden
som är av betydelse med avseende på byggnadshistoria,
byggnadskonst, byggnadsteknik eller särskilda miljövärden
eller med avseende på en byggnads användning eller
händelser som är förknippade med den.
Skyddet kan också omfatta en del av en byggnad, en
byggnads fasta inredning eller ett område som har åstadkommits
genom byggande eller plantering. Med fast inredning avses dörrar, fönster,
lister, eldstäder, ytmaterial, tekniska anordningar, fasta
inventarier eller annan därmed jämförbar
inredning samt sådana maskiner och anläggningar
som hänför sig till byggnadens användningsändamål
och som är permanent installerade i byggnaden.
Det som nedan bestäms om byggnader gäller på motsvarande
sätt övriga skyddsobjekt som avses i 1 och 2 mom.
4 §
Myndigheter
Miljöministeriet svarar för den allmänna
utvecklingen och styrningen av verksamheten för bevarande
av byggnadsarvet.
Närings-, trafik- och miljöcentralerna och Museiverket
främjar och utövar tillsyn över bevarandet
av byggnadsarvet med stöd av denna lag.
Museiverket verkar som sakkunnig i frågor som gäller
bevarande av byggnadsarvet. I ärenden som berör
det samiska byggnadsarvet verkar samemuseet Siida som sakkunnig
i samarbete med Museiverket.
2 kap.
Beslut om skydd
5 §
Inledande av ett ärende
Ett ärende som gäller skyddande av en byggnad
inleds vid närings-, trafik- och miljöcentralen
på framställning eller på centralens
eget initiativ.
Byggnadens ägare, en statlig myndighet, ett landskapsförbund,
den kommun inom vilken byggnaden är belägen eller
en sådan registrerad sammanslutning till vars verksamhetsfält
det hör att värna om kulturarvet får,
inom sitt verksamhetsområde, göra en framställning
om skyddande av en byggnad.
Framställningen ska vara skriftlig och innehålla
uppgift om varför byggnaden bör skyddas. Framställningen
ska också innehålla uppgift om var byggnaden är
belägen och, om möjligt, uppgift om byggnadens ägare
eller innehavare.
6 §
Förbud mot äventyrande av byggnadsarvet
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan förbjuda
sådana åtgärder som äventyrar
en byggnads kulturhistoriska betydelse (förbud mot äventyrande
av byggnadsarvet). Förbud mot äventyrande
av byggnadsarvet ska dock alltid utfärdas när
det är nödvändigt för att säkerställa skyddet.
Centralen kan även förplikta byggnadens ägare
eller innehavare att vidta behövliga skyddsåtgärder
för att säkerställa skyddandet av byggnaden.
Ett förbud mot äventyrande av byggnadsarvet kan
utfärdas då ett ärende som gäller
skyddande av en byggnad har inletts. Om förbudet inte tillräckligt
väl tryggar byggnadens fortlevnad, kan närings-,
trafik- och miljöcentralen utfärda nödvändiga
föreskrifter som kompletterar förbudet.
Förbudet träder i kraft då beslutet
om det har delgetts. Förbudet gäller tills skyddsärendet
har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut, om inte besvärsmyndigheten
bestämmer något annat.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska behandla
ett skyddsärende inom två år från
det att ett förbud mot äventyrande av byggnadsarvet har
utfärdats.
7 §
Hörande av parterna samt utlåtanden
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska,
innan den fattar beslut om skyddet, ge byggnadens och
fastighetens ägare och, om byggnaden inte är i ägarens
besittning, dess innehavare samt den intilliggande fastighetens ägare
eller innehavare tillfälle att bli hörda. Närings-,
trafik- och miljöcentralen ska också begära
ett utlåtande av den kommun inom vilken byggnaden är
belägen samt av Museiverket. I ärenden som gäller
det samiska byggnadsarvet inom samernas hembygdsområde
ska ett utlåtande begäras av sametinget.
När ett skyddsärende har inletts kan närings-, trafik-
och miljöcentralen ordna en sammankomst där byggnadens
och fastighetens ägare eller innehavare, den som gjort
framställningen om skyddet, en statlig myndighet, landskapsförbundet,
den kommun inom vilken byggnaden är belägen samt
den vars förhållanden eller intressen ärendet
avsevärt kan inverka på, har möjlighet
att föra fram synpunkter på skyddsbehovet, skyddets ändamål
och skyddsmetoderna.
Kallelsen till en sådan sammankomst som avses i 2 mom.
sänds antingen per brev eller, om det inte på förhand är
känt vilka som ska kallas till sammankomsten, genom att
saken kungörs i minst en tidning med allmän spridning
på den ort där byggnaden är belägen.
8 §
Förutsättningar för skydd
En byggnad kan skyddas om den är av betydelse på det
nationella planet, på landskapsplanet eller på lokalplanet.
En byggnads betydelse bedöms på följande grunder:
1) byggnaden är sällsynt eller unik (raritet),
2) byggnaden i historiskt avseende är typisk för
området (typisk karaktär),
3) byggnaden har typiska drag som avspeglar ett visst område
eller en viss tid (representativitet),
4) byggnadens ursprungliga eller därmed jämförbara
användning, byggnadssätt, arkitektur eller stil
framträder och fortbestår (autenticitet),
5) byggnaden är av betydelse som vittnesbörd om
en historisk händelse eller företeelse eller som
ett sådant exempel som beskriver och ökar kunskapen
om händelsen eller företeelsen (historiskt bevisvärde),
eller
6) olika konstruktioner, material och stilar som avspeglar den
historia och kontinuitet som hänför sig till byggandet,
byggnadsvården och byggnadens användning är
synliga på byggnaden (historiska skikt).
9 §
Skyddsbeslut
Närings-, trafik- och miljöcentralen beslutar om
skyddande av en byggnad. Skyddsbeslutet ska tillställas
miljöministeriet för fastställelse.
På ändring eller upphävande av ett
skyddsbeslut tillämpas det som bestäms om framställningar
om skydd och om det beslutsfattande som gäller skyddet.
10 §
Skyddsföreskrifternas innehåll
Av beslutet ska det framgå vilket område skyddet
gäller. En skyddad byggnad får inte rivas. Skyddsbeslutet
ska innefatta sådana föreskrifter som behövs
för att byggnadens kulturhistoriska betydelse ska bevaras.
Skyddsföreskrifterna ska om möjligt utarbetas
i samförstånd med byggnadens ägare och
innehavare.
I skyddsföreskrifterna kan det bestämmas
att
1) byggnaden ska hållas i det skick som skyddet kräver,
2) byggnadens användning inte får äventyra dess
kulturhistoriska betydelse,
3) restaureringar eller renoveringar av byggnaden ska utföras
på ett sådant sätt att åtgärderna
inte äventyrar syftet med skyddet, samt att
4) sådan kontakt som säkerställandet
av skyddet kräver ska hållas med de myndigheter
som utövar tillsyn över skyddet.
11 §
Överlåtelse av en byggnad som ägs
av staten
Om en staten tillhörig byggnad som tidigare har skyddats
med stöd av bestämmelserna om skydd för
staten tillhöriga byggnader överlåts
till någon annan, ska närings-, trafik- och miljöcentralen
inleda skyddandet av byggnaden.
Överlåtaren ska utan dröjsmål
underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen
om överlåtelsen av en sådan byggnad som
avses i 1 mom.
12 §
Anmälan om skydd
När ett ärende som gäller skyddande
av en byggnad har inletts vid närings-, trafik- och miljöcentralen,
ett skyddsbeslut har vunnit laga kraft eller skyddet har upphävts
genom ett lagakraftvunnet beslut, ska centralen anmäla
detta till den behöriga registreringsmyndigheten, som ska
göra en anteckning om saken i lagfarts- och inteckningsregistret.
Den fastighet på vilken byggnaden är belägen
ska nämnas i anmälan.
3 kap.
Statens ersättningsskyldighet
13 §
Ersättningar
Om skyddet eller ett sådant förbud mot äventyrande
av byggnadsarvet som avses i 6 § medför betydande
skada eller olägenhet för byggnadens ägare
har ägaren rätt att få full ersättning för
skadan eller olägenheten av staten. Staten representeras
i ersättningsärendena av miljöministeriet.
De kostnader som föranleds av sådan reparationsskyldighet
som avses i markanvändnings- och bygglagen eller som annars
föranleds av byggnadens sedvanliga underhåll betraktas
inte som ersättningsgilla kostnader vid prövningen av
ersättningsskyldigheten och ersättningens belopp.
Om ägaren till följd av skyddsföreskrifterna
måste vidta särskilda åtgärder
för att byggnadens kulturhistoriska värde ska
bevaras, ska de kostnader som föranleds av åtgärderna
ersättas av statens medel. Innehållet i och giltighetstiden för
skyddsföreskriften eller förbudet ska beaktas
vid bedömningen av hur betydande skadan eller olägenheten är.
Det som i detta kapitel bestäms om byggnadens ägares
rätt till ersättning gäller också en
sådan innehavare av en byggnad som är jämförbar med
en ägare samt en innehavare av arrende- eller nyttjanderätt
eller någon annan motsvarande särskild rättighet
som hänför sig till byggnaden. Skador eller olägenheter
som orsakats en kommun, staten eller ett statligt affärsverk
ersätts inte.
14 §
Förändrade förhållanden
Om skyddandet av en byggnad till följd av en väsentlig
förändring i förhållandena orsakar
sådan betydande skada eller olägenhet som inte
har beaktats då ersättningen bestämdes,
har byggnadens ägare rätt till ersättning
för denna skada eller olägenhet.
Bestämmelserna i 13 § ska tillämpas
på ersättningsskyldigheten och ersättningsbeloppet.
15 §
Bestämmande av ersättningen
Miljöministeriet ska sträva efter att nå avtal om
ersättningens belopp med den som är berättigad
till ersättning. Innan ett skriftligt avtal om saken ingås
ska miljöministeriet höra Museiverket.
Om ett avtal angående ersättningen inte nås, kan
en ansökan om förrättning för
bestämmande av ersättningen göras hos
den behöriga lantmäteribyrån. Om ansökan
inte görs inom två år från det
att det beslut som ersättningsyrkandet grundar sig på vann
laga kraft, har rätten till ersättning gått
förlorad.
På bestämmande av ersättningen tillämpas
lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter
(603/1977), om inte något annat följer
av denna lag.
4 kap.
Säkerställande av skyddet
16 §
Beviljande av bidrag
Ägaren till en byggnad som förklarats skyddad
kan inom ramen för statsbudgeten beviljas bidrag för
byggnadens skötsel och underhåll.
Ägaren till en kulturhistoriskt betydande byggnad kan
beviljas bidrag även då byggnaden inte har förklarats
skyddad med stöd av denna lag. Bidragstagaren ska iaktta
de villkor som anges i bidragsbeslutet.
17 §
Nödvändiga iståndsättningsarbeten
Om ägaren har försummat att underhålla
eller iståndsätta byggnaden på ett sådant
sätt som syftet med bevarandet eller skyddandet av byggnaden
kräver, kan närings-, trafik- och miljöcentralen
vid vite eller med hot om att centralen låter utföra
arbetet på ägarens bekostnad, förplikta ägaren
att inom en viss tid vidta behövliga åtgärder
för att iståndsätta byggnaden eller återställa den
i ursprungligt skick. De kostnader som föranleds av åtgärderna
betalas i förskott av statens medel och indrivs till staten
i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet
av skatter och avgifter (706/2007).
Det som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande
sätt, om någon i strid med denna lag eller ett
förbud eller föreskrifter som grundar sig på denna
lag har ändrat, flyttat eller rivit en byggnad.
18 §
Inspektionsrätt
Om det finns grundad anledning att misstänka att de
föreskrifter som gäller skyddande av en byggnad
eller som har utfärdats i anslutning till ett förbud
mot äventyrande av byggnadsarvet har överträtts,
har Museiverket eller den museimyndighet som Museiverket förordnat
samt närings-, trafik- och miljöcentralen rätt
att få tillträde till byggnaden eller dess lokaler.
Lokaler som omfattas av hemfriden får emellertid inspekteras
endast om det finns en misstanke om sådant straffbart förfarande
som kan medföra fängelsestraff och om det är
nödvändigt för att utreda detta förfarande.
I fråga om polisens skyldighet att ge handräckning
föreskrivs i 40 § i polislagen (493/1995).
19 §
Anmälan om skada
Om en byggnad som förklarats skyddad har skadats eller
förstörts, ska byggnadens ägare eller
innehavare utan dröjsmål anmäla detta
till närings-, trafik- och miljöcentralen. Centralen
ska omedelbart, efter att ha underhandlat om saken med Museiverket,
fatta beslut om behövliga åtgärder.
20 §
Ordnande av uppföljning
Miljöministeriet svarar för upprätthållandet av
sådana uppföljningssystem som behövs
för den riksomfattande uppföljningen av hur denna lag
fungerar samt av de skyddade objektens skick och utveckling. Närmare
bestämmelser om uppföljningen och uppföljningssystemen
kan utfärdas genom förordning av miljöministeriet.
Närings-, trafik- och miljöcentralerna, landskapsförbunden
och kommunerna svarar inom sina respektive områden för
uppföljningen av den byggda kulturmiljöns skick
och utveckling på det sätt som föreskrivs
särskilt.
5 kap.
Särskilda bestämmelser
21 §
Ändringssökande
I ett beslut av en närings-, trafik- och miljöcentral
om skyddande av en byggnad får ändring sökas
hos miljöministeriet.
I ett beslut av en närings-, trafik- och miljöcentral
om förbud mot äventyrande av byggnadsarvet får ändring
sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
Behörig förvaltningsdomstol är den inom
vars domkrets byggnaden är belägen.
I övrigt ska förvaltningsprocesslagen (586/1996)
tillämpas på sökande av ändring.
22 §
Hänvisning till strafflagen
I fråga om straff för byggnadsskyddsbrott
föreskrivs i 48 kap. 6 § 1 mom. i strafflagen (39/1889).
23 §
Byggnadsskyddsförseelse
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1) bryter mot ett sådant förbud mot äventyrande
av byggnadsarvet som avses i 6 §,
2) bryter mot sådana föreskrifter om skyddande
av en byggnad som avses i 10 §, eller
3) underlåter att göra en sådan anmälan
om en skada som avses i 19 §,
ska, om inte strängare straff för gärningen
föreskrivs någon annanstans i lag, för byggnadsskyddsförseelse dömas
till böter.
24 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20
.
Genom denna lag upphävs byggnadsskyddslagen (60/1985)
av den 18 januari 1985 jämte ändringar.
På ett ärende som gäller förbud
mot åtgärder som äventyrar skyddet av
en byggnad och dess kulturhistoriska värde och som är
anhängigt när denna lag träder i kraft
tillämpas de bestämmelser som gäller
vid ikraftträdandet.
På en byggnad som har förklarats skyddad före
denna lags ikraftträdande tillämpas det som i
denna lag föreskrivs om skyddade byggnader. På ett
förbud mot åtgärder som äventyrar
en byggnads kulturhistoriska värde och som har utfärdats
före denna lags ikraftträdande tillämpas det
som i denna lag föreskrivs om förbud mot äventyrande
av byggnadsarvet.
Ett beslut om skyddande av en statsägd byggnad som
har fattats med stöd av de bestämmelser som gällde
vid denna lags ikraftträdande förblir gällande
tills ett beslut om skyddande av byggnaden har fattats i enlighet
med denna lag.