1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på avskiljning, transport via
rörledningar och mellanlagring av koldioxid för
geologisk lagring samt på geologisk lagring av koldioxid.
Bestämmelser om hindrande av förorening av miljön
till följd av avskiljning, transport och mellanlagring
samt geologisk lagring av koldioxid och om tillståndsplikt
för verksamhet som medför risk för förorening
av miljön finns i miljöskyddslagen (86/2000).
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) geologisk lagring av koldioxid injektion åtföljd
av lagring av koldioxidströmmar i underjordiska geologiska
formationer,
2) mellanlagring lagring av koldioxid innan den
transporteras för geologisk lagring,
3) lagringsplats en avgränsad volym
inom en geologisk formation som används för lagring
av koldioxid och därtill hörande ytanläggningar
eller injektionsanläggningar,
4) geologisk formation en litostratigrafisk
enhet inom vilken distinkta bergartslager kan hittas och kartläggas,
5) vattenpelare den vertikala sammanhängande
vattenmassan från ytan till bottensedimentet i en vattenförekomst,
inklusive bottensedimentet,
6) koldioxidström flöde
av substanser som är resultatet av processer för
koldioxidavskiljning,
7) transportnät det nät
av rörledningar, inbegripet därtill hörande
tryckstegringsstationer, som används för att transportera
koldioxid för mellanlagring eller till lagringsplatsen.
3 §
Förbud mot att lagra koldioxid geologiskt och i vattenpelaren
Koldioxid får inte lagras geologiskt eller i vattenpelaren
inom Finlands territorium eller i Finlands ekonomiska zon. Förbudet
gäller dock inte geologisk lagring av koldioxid, om den mängd
som lagras underskrider 100 000 ton och syftet med lagringen är
forskning kring eller utveckling och provning av nya produkter och
processer.
4 §
Överlämnande av avskild koldioxid för
geologisk lagring
Koldioxid som avskilts inom Finlands territorium får överlämnas
för geologisk lagring endast i en sådan underjordisk
geologisk formation som helt och hållet finns inom Europeiska unionens
medlemsstaters territorium eller i medlemsstaternas ekonomiska zoner
eller på deras kontinentalsocklar i den mening som avses
i Förenta nationernas havsrättskonvention (FördrS 49—50/1996).
5 §
Kvalitetskrav på koldioxidströmmar
Koldioxidströmmar ska med de undantag som nämns
i 2 mom. bestå av enbart koldioxid.
En koldioxidström får utöver koldioxid
innehålla spår av substanser som härrör
från uppkomst- eller avskiljningsprocessen (substanser som
brukar följa med) samt spårsubstanser som tillsatts
för att bistå vid övervakning och kontroll
av koldioxidmigrationen (tillsatta substanser).
Halterna av substanser som brukar följa med och halterna
av tillsatta substanser i koldioxidströmmen får
inte överstiga nivåer som kan medföra
fara eller skada för hälsan eller miljön
eller som kan försämra säkerheten eller
integriteten hos lagringsplatsen, transportnätet eller
en därtill hörande anläggning.
Till en koldioxidström får det inte tillsättas avfall
som avses i avfallslagen (646/2011) eller andra substanser
i bortskaffningssyfte.
6 §
Förpliktelser som gäller koldioxidavskiljning
Den som avskiljer koldioxid ska se till att det utförs
en analys av koldioxidströmmens sammansättning,
inklusive frätande substanser, och en riskbedömning.
Koldioxid får avskiljas endast om koldioxidströmmens
halter av substanser som brukar följa med eller tillsatta
substanser enligt riskbedömningen inte överstiger
den nivå som anges i 5 § 3 mom.
Den som avskiljer koldioxid ska föra bok över de
för geologisk lagring levererade koldioxidströmmarnas
kvantitet, egenskaper och sammansättning.
7 §
Tillträde till annans transportnät
Om den som driver ett transportnät och den som avskiljer
koldioxid inte kan enas om tillträdet till ett transportnät
för koldioxid, kan Energimarknadsverket på ansökan
bevilja den som avskiljer koldioxid rätt att ansluta sig
till transportnätet och använda det för
transport av koldioxid.
Ansökan ska åtminstone innehålla
uppgifter om de faktorer som anger kapaciteten för transport
av koldioxid, tekniska frågor som hänför
sig till anslutningarna, de behov som andra användare av
nätet har, kostnaderna för ändringar
av nätet och transport av koldioxid samt andra liknande
omständigheter.
Tillträde ska beviljas, om
1) transportnätets kapacitet är tillräcklig
eller till skäliga kostnader kan utökas med beaktande av
de behov som den som driver transportnätet och den som
avskiljer koldioxid har,
2) den koldioxidström som matas in i transportnätet
till sina tekniska egenskaper är lämplig för
transport i transportnätet, och
3) den ansökta användningen av transportnätet även
i övrigt är lämplig med tanke på transportnätets
befintliga användning.
Energimarknadsverkets beslut ska innehålla behövliga
villkor som gäller anslutning till nätet och inmatning
av koldioxid i nätet. I beslutet ska samtidigt fastställas
en ersättning för de kostnader som den som driver
nätet har för anslutningen till transportnätet
och bestämmas om grunderna för den ersättning
som ska betalas för transporttjänsterna. I ersättningen
ska ingå avkastning på kapitalet. Ersättningen
för transporttjänsterna, inklusive avkastningen
på kapitalet, ska vara skälig.
8 §
Ändring av transportnät
Energimarknadsverket kan på ansökan av den som
avskiljer koldioxid ålägga den som driver ett
transportnät att göra de ändringar av
transportnätet som föranleds av att den som avskiljer koldioxid
ansluter sig till transportnätet eller av att behovet av
transport av koldioxid har ökat. Detta förutsätter
att den som avskiljer koldioxid förbinder sig att svara
för de kostnader som ändringsarbetena medför. Ändringarna
får inte medföra risk för förorening
av miljön.
På ansökan tillämpas det som i 7 § 2
mom. bestäms om ansökan. På Energimarknadsverkets beslut
tillämpas det som i 7 § 4 mom. bestäms om
beslut.
9 §
Ändring av beslut som gäller transportnät
Energimarknadsverket kan ändra ett beslut som avses
i 7 och 8 §, om omständigheterna eller behoven
av att transportera koldioxid har förändrats väsentligt.
Om den som fått tillträde till ett transportnät
inte börjar använda nätet inom skälig
tid eller försummar sina skyldigheter i samband med användningen
av nätet, kan tillträdet återkallas.
10 §
Transportnät som sträcker sig in på en
annan stats territorium
Om en ansökan som avses i 7 eller 8 § gäller ett
transportnät som sträcker sig in på en
annan stats territorium, ska arbets- och näringsministeriet
vid behov samråda med den behöriga myndigheten
i den andra staten innan ärendet avgörs.
11 §
Byggande av transportnät och mellanlager
Byggandet av transportnät och mellanlager ska basera
sig på en plan med rättsverkningar. På planeringen
och byggandet av transportnät och mellanlager tillämpas
det som i markanvändnings- och bygglagen (132/1999)
bestäms om uppförande av byggnader.
12 §
Myndigheternas uppgifter
Miljöministeriet styr och följer verkställigheten
av och tillsynen över denna lag.
Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar
att denna lag och ålägganden som meddelats med
stöd av den iakttas. Om verksamhet som avses i denna lag
bedrivs i Finlands ekonomiska zon, svarar den närings-,
trafik- och miljöcentral för tillsynen vars verksamhetsområde
ligger närmast den plats där verksamheten bedrivs.
Energimarknadsverket svarar för tillsynen över
att villkor och ålägganden som gäller
tillträde till transportnät iakttas.
13 §
Rätt att få upplysningar och göra
inspektioner
En tillsynsmyndighet som avses i 12 § 2
och 3 mom. eller en av denna utsedd tjänsteman
har i enlighet med sitt ansvarsområde rätt att
i tillsynssyfte och för verkställigheten av denna
lag
1) trots sekretessbestämmelserna få behövliga
uppgifter av myndigheterna och verksamhetsutövarna,
2) röra sig på annans område,
3) göra inspektioner och undersökningar
samt utföra mätningar och ta prover,
4) få tillträde till platser där
verksamhet bedrivs,
5) kontrollera en verksamhets miljöpåverkan.
Rätten i 1 mom. 2—5 punkten gäller
inte utrymmen som används för permanent boende.
14 §
Åtgärder vid förseelser eller försummelser
Tillsynsmyndigheten kan
1) förbjuda den som bryter mot denna lag eller
med stöd av den meddelade ålägganden
eller villkor att fortsätta eller upprepa överträdelsen,
2) förelägga den som bryter mot denna
lag eller med stöd av den meddelade ålägganden
eller villkor att fullgöra sina skyldigheter på något
annat sätt.
15 §
Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande
Tillsynsmyndigheten ska, om det inte är uppenbart onödigt,
förena ett förbud eller föreläggande
som har meddelats med stöd av 14 § med vite eller
med hot om att den försummade åtgärden
vidtas på den försumliges bekostnad eller om att
verksamheten avbryts eller förbjuds. Bestämmelser
om föreläggande och utdömande av vite
samt om föreläggande av hot om tvångsutförande
och avbrytande och beslut om verkställighet av ett hot
om tvångsutförande eller avbrytande finns i viteslagen
(1113/1990).
16 §
Överklagande
Ändring i beslut som närings-, trafik- och
miljöcentralen och Energimarknadsverket har meddelat med
stöd av denna lag får sökas genom besvär
hos förvaltningsdomstolen på det sätt
som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring
i beslut som Energimarknadsverket har meddelat med stöd
av 7—9 § får dock sökas genom
besvär hos marknadsdomstolen.
Ändring i marknadsdomstolens och förvaltningsdomstolens
beslut får sökas genom besvär hos högsta
förvaltningsdomstolen på det sätt som
föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
17 §
Straffbestämmelser
Bestämmelser om straff för miljöförstöring som
strider mot denna lag finns i 48 kap. 1—4 § i strafflagen
(39/1889).
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) bryter mot förbudet enligt 3 § mot
att lagra koldioxid geologiskt eller i vattenpelaren,
2) överlämnar koldioxid för
geologisk lagring i strid med 4 §, eller
3) tillsätter avfall eller andra substanser
till koldioxidströmmen i bortskaffningssyfte i strid med
5 § 4 mom.,
ska, om inte strängare straff för gärningen
föreskrivs någon annanstans i lag, för brott
mot lagen om avskiljning och lagring av koldioxid dömas
till böter.
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20
.